Om en vecka har vi dussinet fullt

De kommande dagarna gör sex nationer upp om de tre sista platserna i EM-slutspelet. Om en vecka vet vi vilka samtliga tolv EM-lag är.

Redan för ett år sedan tippade jag att Island, Spanien och Ryssland skulle ta sig till Sverige och slutspelet via playoff.

För en månad sedan satte jag de här procentsatserna i matcherna:

Island–Ukraina 75–25
Spanien–Skottland 65–35
Ryssland–Österrike 55–45

Tipsen kvarstår, även om procentsatserna på de två första matcherna känns något i överkant vid en närmare granskning. Just en sådan kommer här:

* Island–Ukraina
Match 1: i morgon 15.00 i Sevastopol
Match 2: torsdag 20.30 i Reykjavik

Här möts två lag som båda var med i EM-slutspelet i Finland 2009. Island borde ha det starkare laget. Men det är värt att minnas att Island stod på sin topp förra året. Då var laget urstarkt i Algarve, och man inledde EM-kvalet med imponerande slagstyrka. Bland annat besegrades Norge med 3–1. Island har varit blekare i år.
Ukraina har däremot visat form i slutet av EM-kvalet med bortasegrar mot Vitryssland (5–0) och Finland (1–0).

Thora Helgadottir

Men det är trots allt Island som bär favorittrycket. Det här är ett lag som vi svenskar har mycket bra koll på. I princip spelar ju alla nyckelspelare i damallsvenskan. Vi vet således att man har en högklassig målvakt i Malmös Thora Helgadottir, en utmärkt försvarsgeneral i Kristianstads Sif Atladottir, en fantastisk speluppläggare i Malmös Sara Björk Gunnarsdottir och en måltjuv i Kristianstads Margret Lara Vidarsdottir.

Sara Björk Gunnarsdottir

Nämnda spelare är Islands ryggrad, och de verkar alla vara i god form. Det bör räcka långt mot ett något svåranalyserat Ukraina.

För Europas största gulblåa land är lite av ett oskrivet kort för mig. Då menar jag att jag i princip inte kan beskriva spelstilen på en enda av lagets spelare. Däremot minns jag ju att Ukraina var ju med i EM-slutspelet i Finland för fyra år sedan.
Och att de då var lite att ett skrällag. Visst, de åkte ut i gruppspelet, men de blev aldrig den slagpåse som många förväntat. Man slog hemmanationen Finland med 1–0, och mot Danmark föll det danska segermålet först i 87:e minuten.

Och spelmässigt så förde man de flesta matcherna. Passningsspelet var utmärkt. Däremot var den offensiva spetsen mindre bra. Så verkar det ha sett ut i gruppspelet nu också. Daryna Apanaschenko – Zvezda Perm pålitliga målskytt – är den enda som producerat i större mängd. Hon har gjort sju av Ukrainas 18 kvalmål hittills.

Hon är också en av många spelare från den ukrainska truppen som även var med 2009. Några andra är målvakten Iryna Zvarych, backen Olena Khodyreva, samt mittfältarna Tetyana Chorna, Vira Dyatel och Lyudmyla Pekur.

* Spanien–Skottland
Match 1: i morgon 15.00 i Glasgow
Match 2: onsdag 18.00 i Madrid

Det kan blir så att elva av de tolv lagen som spelade EM-slutspelet i Finland också är med i Sverige fyra år senare. De nio klara lagen var samtliga med senast. Men från det här playoffmötet kommer vi att få en nykomling. För varken Spanien eller Skottland var med senast.

Jag håller Spanien som klara favoriter. De tog sig till playoff via den tuffaste kvalgruppen – den som bland annat innehöll Tyskland och Schweiz.
Det spanska laget innehåller en rejäl svenskbekanting – Tyresös passningsgeni Veronica Boquete.
Vero är lagets storstjärna. Men även Adriana Martin Santamaria är välkänd för er som har koll på den internationella damfotbollen. Adriana har i år spelat i engelska WSL för Chelsea, men har även en säsong i amerikanska WPS (Sky Blue FC) bakom sig.

Tyvärr har en annan av Spaniens affischnamn, Laura del Rio, slutat i landslaget efter en skism med förbundskaptenen. Synd, för del Rio är en skicklig spelare – som nu håller till i Luton i engelska WSL. Hon har som bekant tidigare spelat för FFC Frankfurt och i ett par amerikanska klubbar. Jag minns henne dock mest för att det var hon som missade den avgörande straffen i den sista WPS-finalen i fjol…

Jag såg det spanska laget sno poäng av Tyskland förra hösten. Då imponerade man stort. Kan spanjorskorna hitta det spelet lär inte Skottland ha en chans. Då kan det bli stora siffror. Men jag har respekt för den eld som brinner i skotska idrottshjärtan.

Och för skotskorna är det här playoffspelet fotbollshistoria. Landets damlandslag får nämligen för första gången spela en hemmalandskamp på nationalarenan Hampden Park. Tyvärr är laget lite brandskattat då Vittsjöbacken Ifeoma Dieke ju drog av korsbandet i OS i somras.

Jag har svårt att tro att skotskt kämpande skall räcka mot spansk elegans. Skottlands lag känns lite för ojämnt. Men de har ett par skickliga profiler i Arsenalduon Kim Little och Jennifer Beattie. Little blev lite av en favoritspelare i OS. Det finns inte många landslag där inte hon hade platsat.

En annan, ny skotsk favoritspelare är Turbine Potsdams nya yttermittfältare Lisa Evans. Hennes fart, och förmåga att komma till fina inlägg, har imponerat stort på mig i upptakten av Frauen-Bundesliga. Evans är ytterligare en skotsk klasspelare.

* Ryssland–Österrike
Match 1: söndag 18.30 i St Pölten.
Match 2: torsdag 16.30 i Rostov.

Den sista matchen känns på många sätt jämnast. Utöver Ukraina är det här också de två lag som jag känner att jag har sämst koll på.

Ryssland spelade EM-slutspel 2009, men blev där poänglöst. Bland annat vann Sverige mot ryskorna i lagens respektive premiärmatch med 3–0. I det pågående kvalet föll man i båda mötena med Italien med 2–0. I övrigt tog man 22 av 24 poäng, vilket förstås är en bra prestation.

Samtliga spelare i den ryska truppen håller till i egna ligan, vilket borde vara en svaghet. De spelare som märkts mest i målprotokollet är Rossiyankas Natalia Shlyapina (6 mål) och Zorkijs Elena Morozova (5).

Jag såg Rossiyankas Champions Leaguekvartsfinaler mot Potsdam i våras. Där visade den ryska landslagsmålvakten Elvira Todua sällsynt fumlighet. Jag ser ryskorna som favoriter mot Österrike, men det förutsätter att inte Todua är lika darrig som mot Potsdam.

Österrike överraskade och tog playoffplatsen i sin grupp på Tjeckiens bekostnad. Österrikiskorna avslutade lysande, med sex raka segrar. 3–1-segern hemma mot Danmark var höjdpunkten.
Sviten borde göra att Österrike kommer in i playoffspelet med gott självförtroende.

För även om jag ser Ryssland som favoriter, mest eftersom de har klart större mästerskapsvana, så är Österrike en farlig utmanare. I laget finns tre spelare från Bayern München, alltså spelare med vana att skrälla i avgörande matcher.
Trion Carina Wenninger, Laura Feiersinger och Viktoria Schnaderbeck spelade samtliga 90 minuter när München skrällvann tyska cupfinalen mot Frankfurt i våras. Trion fanns också med i startelvan när München kopierade finalvinsten genom att slå ut Frankfurt ur cupen härom veckan.

Det är också Münchentrion, samt Neulengbach:s skyttedrottning Nina Burger som bär Österrikes lag. Jag håller inte för omöjligt att det kan bära hela vägen till EM-slutspel.

* Utöver EM-playoffet spelas det en del landskamper under de kommande dagarna. Utöver Sverige–Schweiz (tisdag) är förstås dubbelmötet mellan USA och Tyskland klart mest intressant. De möts dels natten mot söndag (00.30), dels natten mot onsdag (02.30).
I övrigt på landslagsnivå spelar Frankrike mot England i morgon, och mot Holland på onsdag.

* När det gäller ligaspel pågår av förklarliga skäl inte så många ligor. Det spelas fem matcher i Italien i morgon – Bardolino Verona vilar dock.

* På söndag kan Inac Kobe Leonessa säkra sitt ligaguld i Japan. Vid hemmaseger mot Albirex Niigata samtidigt som NTV Beleza tappar poäng mot trean Okayama Yunogo Belle – då är guldet klart.

Vinnaren i Nadeshiko League får för övrigt en plats i det nya, inofficiella klubblags-VM som startas i vinter. Europas Champions League-mästarinnor Lyon har en plats. Australiska W-leaguevinnarna Canberra United en annan.
De två sista VM-platserna går till Japan. Dels till ligasegrarna – med största sannolikhet Inac Kobe Leonessa, dels till cupsegrarinnorna Beleza.

Klubblags-VM spelas i japanska Saitama 22–25 november. Läs mer här.

* Apropå australiska W-league så återstartar den i natt svensk tid med matchen Canberra United–Brisbane Roar.

Mästarinnorna Canberra har förstärkt sitt lag med tyska Ariane Hingst, och blir förstås farliga även i år. Alla ligans spelare, samt övergångar, finns på den här länken.
Noterbart är att man har ett nytt lag i ligan. Det handlar om en andra Sydneyklubb, Western Sydney Wanderers. Deras trupp ser intressant ut. I den märks landslagsspelare som Servet Uzunlar, Teigen Allen och Sarah Walsh. Läs mer om nykomlingslaget här.

Ett par roliga listor

Listor är kul. Och under veckan har två damfotbollslistor fångat mitt intresse. Dels Maja Johansson:s ranking av Sveriges 20 största talanger, dels bloggen Spelare12:s nya klubblagsranking för Europa.

När det gäller talangrankingen så finns den på den här länken. Där upplever jag att de fem spelare som jag verkligen tror på också är topp fem.

Sedan kan man ju ha synpunkter på ordningen. Om listan är gjord efter hur långt talangerna har kommit i nuläget så tycker jag att Amanda Ilestedt borde toppa. Hon är mer nyckelspelare i Malmö än vad Elin Rubensson är, och visst var det en jättebesvikelse att inte Ilestedt togs med i veckans A-landslagstrupp?

Görs talangrankingen efter högst potential totalt sett är Lina Hurtig den jag skulle placera högst. Där ser jag inga gränser för hur långt det kan bära.

Så till bloggen Spelare12:s klubbranking för oktober. Den hittar du här. Rankingen är ett svårt, men väldigt kul projekt. Jag kastar mig över den varje gång den uppdateras.

Där har jag tidigare tyckt att de svenska lagen varit övervärderade kontra de tyska och franska. Så är det fortfarande, fast i klart mindre utsträckning än förr.
Att Djurgården exempelvis hamnar åtta platser högre än pigga tyska nykomlingen Gütersloh känns inte rimligt.
Men som sagt, det är svårt att bedöma skillnader i kvalitet mellan ligor och lag. Och rankingen är ett kul projekt.

Så till diverse annat. Här är en länk med kandidaterna till Årets mål i engelsk damfotboll. Själv är jag mest förtjust i Evertonspelaren Toni Duggan:s läckra mål mot Doncaster – ja, jag tänker både på framspelningen och avslutet, och på Arsenalstjärnan Kim Little:s snygga – och sena – segermål i cupfinalen mot Birmingham.

Slutligen så letade jag nyss, utan framgång, efter någon definitiv uppgift på vad vilken typ av knäskada som Vittsjös Vlora Bajraktaraj drabbades av i Örebro förra helgen. Så jag undrar fortfarande om det var korsbandet, eller om hon slapp att bli spelare nummer 16 på den tråkiga listan över korsbandsskadade spelare i årets damallsvenska?

Mallbacken, Lindahl, Malmö, Ogimi och Kim Little

Det har varit ett spännande dygn. Lilla Mallbacken har tagit ett stort kliv mot oväntad damallsvensk comeback. Och jag har blivit kontaktad av både vår landslagsmålvakt och av Malmös klubbdirektör.

Mallbacken först. Jag tycker om sagor. Och att den lilla värmländska byn återigen kan få ett lag i damallsvenskan känns som en saga. Efter 1–0 borta mot Sirius har Mallbacken kanonläge inför hemmareturen.

Hemma på Strandvallen har man bara två förluster i år. Dels mot konkursdrabbade Dalsjöfors, dels mot Tyresö. Sirius står inför en svår utmaning att slå hål på värmländskornas täta försvar.

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

* Så till landslagsmålvakten. Det var Hedvig Lindahl som mejlade och ville ha reklam för en filminspelning i Göteborg den 20 oktober. Länk finns här.
Hon behöver få minst 200 personer till Heden, och sjumannaplan nr 7 aktuell dag. Helst skall man ha mörka kläder, och det gör inget om man är utrustad med boll. Tiden som gäller är en timme, 14.00–15.00. Klart jag hjälper till att sprida budskapet. Och 200 personer till Heden, det måste väl gå att fixa?

* Så var det Malmös klubbdirektör. Ja, Niclas Carlnén ringde själv upp och tog avstånd från det provocerande citat från Kvällsposten som jag bland annat återgett i det här inlägget.

Carlnén gjorde ett väldigt trevligt intryck, och försäkrade att han och klubbens styrelse aldrig skulle äventyra ungdomsverksamheten. Han berättade att klubben nu saknar 1,3 miljoner kronor för att få ihop sin kostnadsbudget. Men att han hade gott hopp om få in de pengar som behövs för det här året.

Att man ändå räknat så fel i många damallsvenska klubbar förklarade han med att:

”Alla bedömde nog att effekten av VM-bronset och OS skulle vara större.”

Alltså att man skulle få ett publikuppsving som efter VM-silvret 2003. Men så har det ju som bekant inte blivit.

Personligen tycker jag att det är kul att bloggen engagerar, och att spelare och ledare hör av sig.

* Innan det är läggdags så konstaterar jag att det spelats lite fotboll internationellt också. I tyska Frauen-Bundesliga vann både Wolfsburg och Potsdam sina matcher i den femte omgången.

Yuki Ogimi

Yuki Ogimi, tidigare Nagasato

Mest anmärkningsvärt var att japanska stjärnan Yuki Ogimi stod för fyra av Potsdams fem mål i 5–1-segern mot Bad Neuenahr. De sista tre var ett tvättäkta hattrick på elva minuter.
Antonia Göransson började på bänken, men byttes in i 57:e minuten, i ledning 4–1.

* I England vann Arsenal dubbeln. Kim Little blev matchens enda målskytt när Londonlaget vann finalen av Continental cup mot Birmingham.
Har jag fattat rätt så får cupmästarinnorna en plats i Champions League. Men eftersom Arsenal redan har en plats som ligamästarinnor måste Birmingham få den andra platsen i nästa års WCL.

Välkomna till EM – Finland och Frankrike

Finland blev fjärde land att kvittera ut EM-biljetten. Den klara 5–0-segern i Estland gör att finskorna har en ointaglig ledning inför slutrundan på onsdag.
Och alldeles nyss blev Frankrike lag nummer fem att säkra EM-platsen. Fransyskorna vann nämligen med 4–0 mot Irland.

Sedan tidigare är ju som bekant Sverige, Italien och Tyskland klara för vårt Europamästerskap. Även Holland är snubblande nära slutspel.

Det är tolv platser i EM-slutspelet. Och efter dagens resultat är det bara 16 nationer kvar i kampen.
Här är läget grupp för grupp:

Grupp 1: Italien har vunnit gruppen. I dag gjorde Ryssland sitt för att säkra andraplatsen. Man gjorde det genom att vinna med hela 6–0 i Makedonien. Rossiyankas Natalia Shlyapina blev tremålsskytt. Polen är fortfarande med i kampen om playoffplatsen. Fast sannolikt är deras chans borta redan i morgon.

Grupp 2: Här har Tyskland redan vunnit, och Spanien säkrat playoffplatsen. Tyskorna vann i dag med 7–0 i Kazakstan. Där gjorde Malmös skyttedrottning Anja Mittag ett av målen. Celia Okoyino da Mbabi blev enda tvåmålsskytt.

Sveriges första motståndare under Pia Sundhage:s ledning är den här gruppens fiaskogäng, Schweiz. De vann dock i dag, med 3–1 borta mot Turkiet. Ramona Bachmann gjorde matchens två sista mål.

Grupp 3: Här är det numera en rent nordisk kamp om gruppsegern. Belgiens hopp försvann på Ullevål i eftermiddags. Norge vann nämligen en jämn historia med 3–2 efter mål av Elise Thorsnes, Isabell Herlovsen och Marit Fiane Christensen.

Strax efteråt vann även Island sin match, hemma mot Nordirland med 2–0. Målen gjordes av Fanndis Fridriksdottir och Holmfridur Magnusdottir. Därmed blir det en ren gruppfinal på onsdag mellan Norge och Island. De gästande isländskorna vinner gruppen på kryss.

Grupp 4: Frankrike vann alltså med 4–0 mot Irland. Där gjorde Elodie Thomis första målet, och Eugenie Le Sommer 2–0 och 3–0 i den första halvlekn. Innan slutsignalen ljöd hade även inhoppande debutanten Julie Morel blivit målskytt. Och nu är alltså även Frankrike ett EM-lag nästa sommar.

Skottland säkrade andraplatsen i gruppen när de genom mål av Joanne Love och Kim Little vände 1–0-underläge till 2–1-seger borta mot Wales. Med mycket stor sannolikhet blir det playoff för skotskorna. Fast vinner de med 4–0 hemma mot Frankrike på onsdag passerar de Holland, och tar direktplatsen till EM som bästa grupptvåa.

Grupp 5: Här avgjordes allt i dag. Finland vann med 5–0 i Estland efter tre mål av Sanna Talonen och ett vardera av Maija Saari och Leena Puranen. Därmed kan finskorna boka in en Sverigeresa i juli nästa år.

Ukraina vann med hela 5–0 i Vitryssland, och säkrade därmed playoffplatsen. Daryna Apanaschenko från Zvezda 2005 Perm i den ryska ligan var tvåmålsskytt.

Grupp 6: Här spelades inga matcher i dag. Men Holland tog ändå ett steg mot EM-spel. Nu är det bara Skottland som kan hindra dem från att bli bästa tvåa. Skotskorna behöver alltså vinna med fyra måls marginal i Edinburgh mot Frankrike på onsdag. Det känns inte sannolikt.

Grupp 7: Danmark förlorade flera nollor i dag – både den i förlustkolumnen, och i den för insläppta mål. Danskorna föll nämligen med 3–1 borta mot Österrike, efter att Neulengbach:s Nina Burger blivit tvåmålsskytt.

Troligen betyder inte resultatet något för den inbördes placeringen i sluttabellen. För tar danskorna bara poäng hemma mot Portugal på onsdag blir det gruppseger.

Här är den stora guiden till kvartsfinalerna i OS

I min stora OS-guide tippade jag vilka åtta lag som skulle nå kvartsfinal i mästerskapet. Nu var det kanske inte jättesvårt, men jag är ändå lite nöjd med att jag fick maximala åtta rätt.

Där tippade jag även hur långt de olika lagen går. Mina semifinallag var USA, Frankrike, Storbritannien och Brasilien. Det tipset kan fortfarande slå in. Trots det tänker jag nu delvis revidera det inför kvartsfinalerna.

Här kommer den stora guiden till morgondagens fyra kvartsfinaler:

* Storbritannien–Kanada
City of Coventry Stadium, 20.30 (svensk tid)

Här möts två lag som har överraskat positivt hittills i OS. Både Storbritannien och Kanada är väldigt mycket bättre än vad folk runtom i Sverige tror.

Brittiskornas insats mot Brasilien var verkligen högklassig. Jag trodde ju i och för sig att de skulle gå långt i turneringen. Fast jag trodde att de skulle kämpa sig fram. Men de har verkligen spelat riktigt bra fotboll.
England har ett bra lag i grunden, och med Kim Little har man vuxit ytterligare. Båda ytterbackarna, Alex Scott och Stephanie Houghton, är hyperoffensiva. Ja, vänsterback Houghton ligger ju till och med delad tvåa i skytteligan.

Defensivt finns det inget att gnälla på hittills, trots att Ifeoma Dieke dragit av korsbandet och förstås missar resten av OS. För brittiskorna är ju faktiskt enda laget i turneringen som har tre nollor bakom sig.
Offensivt ser det också bra ut. När jag ser Storbritannien spela får jag en känsla av att de har ett extremt löpstarkt gäng. Många spelare springer kopiöst mycket. Yttermittfältaren Eniola Aluko springer dessutom riktigt snabbt.
Men det finns också passningsskickliga stöttespelare som Anita Asante och Kelly Smith.

Hos Kanada har trion Christine Sinclair, Sophie Schmidt och Melissa Tancredi imponerat mest i OS. Efter att ha sett Tancredi gång på gång leta passning när hon själv haft öppna lägen i Dalsjöfors under våren, hade jag aldrig gissat att hon skulle leda skytteligan i OS efter gruppspelet.

Men hon har varit glödhet i straffområdet hittills. De flesta kanadensiska målen har kommit på inlägg eller inspel. På den punkten har Kanada varit högklassigt. Både när det gäller kvaliteten på inläggen, och när det gäller inställningen i forwards löpningar in i straffområdet.

Kanada är ett stenhårt arbetande lag, som aldrig ger upp. Trots det tror jag på hemmaseger. Kanada har nämligen problem på mittbackssidan. Candace Chapman skadade vaden mot Japan i premiären, och har inte kunnat spela i de sista två gruppmatcherna. Även Emily Zurrer är skadad. Den senare har till och med strukits ur truppen, fast är med i Coventry som reserv.

Jag tror att Kanada fortsätter med den offensiva uppställning man hade mot Sverige. Den där man spelar med ett slags diamant på mittfältet, med Sinclair som spets. Och framför den två forwards, Tancredi och Jonelle Filigno. Den enda förändringen i startelvan jämfört med Sverigematchen tror jag blir att Karina LeBlanc kommer att vakta målet.

Tipset: Storbritannien är favorit till 65–35.
Troliga startelvor:
Storbritannien: Karen Bardsley – Alex Scott, Sophie Bradley, Casey Stoney, Stephanie HoughtonKaren Carney, Jill Scott, Anita Asante, Eniola Aluko – Kim Little och Kelly Smith.
Kanada: Karina LeBlancRhian WilkinsonCarmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve NaultDesiree ScottDiana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Jonelle Filigno.

USA:s startelva

USA

* USA–Nya Zeeland
St James’ Park, Newcastle, 15.30 (svensk tid)

USA var den givna guldfavoriten inför turneringen. Och inget har ändrats på den punkten. Trots att det var underläge med 2–0 redan efter en kvart i premiären mot ett starkt Frankrike har Pia Sundhage:s lag gått fram hur tryggt som helst. De var ikapp redan i paus, och förbi redan tidigt i andra halvlek.

USA har sådan anfallskraft, och sådan bredd i truppen, att de blir oerhört svårstoppade. Abby Wambach är bättre än på väldigt länge – kanske bättre än någonsin förr. Hon verkar väldigt vältränad och rörlig.

Bredvid sig har Wambach blixtsnabba Alex Morgan, som jag fortfarande tror kommer att vinna skytteligan till slut.
Som uppbackning har världens bästa anfallsduo bollskickliga lirare som Tobin Heath, Megan Rapinoe och Lauren Cheney. Försvarsspelet är fantastiskt. Backlinjen är högklassig, och längst bak står världens bästa målvakt, Hope Solo. Och på tre matcher hittills har man bara släppt till fem avslut mot eget mål.

På pappret skall USA köra över Nya Zeeland. Fast the Football Ferns är ett lurigt, och svårspelat lag. Och de vet att de kan stå emot USA:s stjärnor.
I januari ledde nämligen Nya Zeeland på bortaplan mot just USA fram tills en hemmadomare ordnade så att amerikanskorna kunde vända i slutminuterna.

Jag såg den matchen, och den måste ge Ferns rejält med energi och hopp. Defensivt är Ferns starka, med duktiga ytterbackarna Ria Percival och Ali Riley, och starka mittbacken Rebecca Smith. Även rutinerade målvakten Jenny Bindon har gjort ett fint intryck när jag sett henne. De höll emot Brasilien ända till slutminuterna, och gav även Storbritannien en hård match.

Att laget redan infriat sina mål, och slår ur underläge talar också för Ferns.

Allt annat talar dock för USA. Så jag tror knappast att vi får se Ferns köra sin haka igen, som de gjorde efter segern mot Kamerun i tisdags. Se den här.

Tipset: USA är trots allt favorit till 90–10.
Troliga startelvor:
USA: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Nya Zeeland: Jenny Bindon – Ria Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Betsy HassetAmber Hearn och Sarah Gregorius.

Sveriges startelva mot USA

Sverige

* Sverige–Frankrike
Hampden Park, Glasgow, Skottland 13.00 (svensk tid)

Sverige är obesegrat, och har vunnit sin grupp. Frankrike åkte på en stjärnsmäll i premiären, och blev grupptvåa. Sverige vann, trots att man spelade en man kort under långt tid, när de här lagen möttes i bronsmatchen vid VM i fjol.

Trots det är Frankrike klara favoriter i den här kvartsfinalen.

Sverige först. Vårt lag är väldigt svårslaget, och har trots allt en bra stabilitet. På de nio senaste mästerskapsmatcherna har det blivit sex segrar, två kryss – och bara en förlust.

Vi är obesegrade i OS, och vår stjärna Lotta Schelin verkar vara på gång. Det borde vara med positiva vibbar man går in i slutspelet. Men med sig har laget också flera stora frågetecken.

Det gäller dels skadesituationen, där båda de centrala mittfältarna Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist dras med lite problem.

Det allra största frågetecknet gäller dock orken. Sveriges första halvlekar i turneringen har genomgående varit väldigt bra. Där har vi hållit högsta världsklass. Men efter paus har det sett väldigt mycket sämre ut, och det i varje match.

I sin blogg Nilssons nyanser på Expressens hemsida skrev Anders Nilsson för 1,5 månader sedan att det finns uppgifter från fjolårets VM på att spelarna i Japan och USA sprang 8–10 procent längre per match än de svenska. Här är en länk till det inlägget.

Jag hoppas inte det stämmer, för det skulle vara ett extremt underbetyg till träningsnivån i vårt svenska landslag. För tio procent är ju en gigantisk skillnad.
Man räknar med att fotbollsspelare springer 9,5–11,5 kilometer per match, lite beroende på roll i laget. Det innebär ju i så fall att de svenska spelarna springer 800–1150 meter kortare per man än Japans och USA:s.

Frankrikes lag känns närmast komplett. De bygger kring världens bästa klubblag, Lyon – och är mycket väl samspelta. Backlinje och målvakt är exempelvis rakt igenom Lyonspelare.

Offensivt kan man hota på många sätt. Man kan bygga långa anfall genom passningsskicklighet. Man har god skottstyrka från distans från Gaetane Thiney, Camille Abily och Elise Bussaglia – om hon spelar. Man har extrem snabbhet i Elodie Thomis. Man är bäst i världen på fasta situationer. Dels slår Abily, Sonia Bompastor och Louisa Necib fantastiska frisparkar och hörnor. Dels är mittbacksparet Laura Georges och Wendie Renard grymt starka i luftrummet.

Har inte Frankrike några svagheter då?

Jo, mittbackarna är lite långsamma. Och deras klubbkompis i Lyon, Lotta Schelin, vet förstås exakt hur hon skall göra för att ta sig förbi dem. Å andra sidan vet de exakt hur man stoppar Schelin också…
En annan svaghet i det franska laget, som det ofta pratas om är att de inte har någon toppforward av allra högsta världsklass. Men Marie-Laure Delie verkar vara i toppform, och har skött forwardsjobbet utmärkt hittills i OS. Så den svagheten känns inte så svag för tillfället…

Jag ser Frankrike som ett snäpp bättre än Japan. Vi är inte på något sätt chanslösa. Men samtliga svenska spelare måste spela på toppen av sin förmåga om det skall bli semifinal. Det gäller inte minst backarna, och kanske framför allt Hedvig Lindahl i målet.

Tipset: Frankrike favorit till 70–30
Troliga startelvor:
Sverige: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
Frankrike: Sarah BouhaddiCorine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Sandrine Soubeyrand, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Japans startelva

Japans landslag, Nadeshiko

* Brasilien–Japan
Millennium Stadium, Cardiff, Wales, 18.00 (svensk tid)

I den här kvartsfinalen möts två lag som känns svagare än i fjol. Inför OS tippade jag att Brasilien skulle nå semifinal, medan Japan skulle missa. Nu tänker jag ändra det tipset.

För visst, Japan är lite sämre än i fjolårets VM. Framför allt offensivt.
Defensiven är det svårt att gnälla på. Japanskorna har ju faktiskt bara släppt in ett mål i OS, och motståndarna har bara lyckats få till tio skott mot Miho Fukumoto i Japans mål.

Men som sagt. Offensivt har Japan varit trubbigt. Mot Sverige skapade man massor av chanser, men avsluten var svaga. Yuki Ogimi är i god form, men har ändå inte gjort något mål ännu i spelen.
Den stora skillnaden för Japan jämfört med i fjol är att då var Homare Sawa i sitt livs form. Hon kom rätt till nästan varenda boll kring motståndarnas mål. I OS har Sawa varit blek. Kanske har vårens nackskada minskat hennes mod i straffområdet.

Men trots Sawas tveksamma form håller jag Japan som favoriter mot Brasilien. För Brasiiens form är ännu mer tveksam.

Visst ser man att många spelare har fina offensiva kvaliteter. Marta, Cristiane, Francielle och Thais Guedes har alla kapacitet att kunna avgöra matcher. Men för att kunna anfalla måste man vinna bollen. Och på den punkten har Brasilien visat sanslös oförmåga.

Lagspelet är stundtals obefintligt. Men vann tursamt mot Nya Zeeland med 1–0. Och mot Storbritannien på Wembley fick man knappt låna bollen.
Där visade det sig hur otroligt oorganiserat försvarsspelet är. Backlinjens positionsspel var obefintligt. Det kändes som rena kaoset.

Som jag ser det måste Brasilien ta ledningen för att kunna vinna. De får förlita sig till att någon av deras vassa anfallsstjärnor gör en individuell prestation som ger laget energi. Och att de sedan kan backa hem, krympa ytorna och kontra på japanskorna.

Men så tror jag inte att det blir. Jag tror att smarta japanskor kommer att löpa bort Brasiliens backar, och riva upp stora sår i sydamerikanskornas defensiv. Och trots de tidigare problemen i offensiven kommer Japan att göra ett par mål.

Tipset: Japan är favorit till 60–40.
Troliga startelvor:
Japan: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho SakaguchiAya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Brasilien: AndreiaErika, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, Maurine – Thais Guedes, Cristiane och Marta.

Visst är Kamerun mycket bättre än Tyskland?

En match återstår av den andra gruppspelsomgången i OS-fotbollen. Efter att ha sett rätt mycket fotboll under dagen så kan jag inte undgå att fundera på hur Afrika kan ha fått med två lag till den här OS-turneringen?

För medan övriga nationer håller hög klass är Afrikas representanter pinsamt usla. Både Sydafrika och Kamerun har två solklara förluster bakom sig. Nyss vann Storbritannien hur lätt som helst mot Kamerun med 3–0. Matchen var avgjord på ett tidigt skede, och under andra halvlek kändes det som att brittiskorna bara spelade ut tiden.

Det var alltså riktigt tråkigt att se på.

Däremot var brittiskornas 2–0-mål riktigt ögongodis. Kelly Smith stack in bollen till Kim Little som läckert klackade vidare på ett tillslag till Jill Scott, som i sin tur säkert placerade in bollen på sitt förstatillslag. Ett högklassigt fotbollsmål.

Tillbaka till Afrika, och fördelningen av OS-platser.

Två så pinsamt usla lag som Sydafrika och Kamerun får vara med, samtidigt som Tyskland står utanför, eftersom Europa bara har tre platser. Då undrar man ju vilka nötter som Uefa skickade till förhandlingen om OS-platser.

Antingen var det tidernas sämsta förhandlare, eller så bryr sig helt enkelt inte Europas fotbollshöjdare om damerna. Det är ju inte utan att man misstänker att Uefa helt enkelt har valt att kompromissa med kvotplatser till damernas mästerskap för att få fler platser till herrarnas.

För Europa har garaterat tolv lag som är bättre än Afrikas båda OS-representanter. Så vi får hoppas att Uefa flyttar fram positionerna rejält till nästa OS.

Blir det tolv lag i turneringen även då tycker jag att Europa skall kräva 4,5 platser. Spontant ritade jag på den här fördelningen:
* Europa 4,5
* Afrika 1,5
* Nordamerika 2
* Asien 2,5
* Oceanien 0,5
* Sydamerika 1

Det skulle innebära två playoff, enligt det här Europas femma–Afrikas tvåa och Asiens trea–Oceniens etta.

När det gäller fördelningen av platser i nästa VM, det i Kanada 2015, så har jag skrivit om den här. Där har Europa lyckats bättre. Fast inte bra nog.

Här är den stora OS-guiden

I morgon drar spelet i gång. Jag skall strax sjunka ner i en solstol med ett gäng OS-bilagor.

Jag har dock redan noterat att de inte lägger någon jättevikt vid damfotbollen. Så jag tänkte här ge alla nyfikna lite kött på benen. Någon bilaga blir det väl inte, men väl en köttig ranking av de tolv OS-lagen.

För de åtta lag jag tror kommer att nå kvartsfinal har jag även tippat morgondagens startelvor. Skall bli kul att se hur många rätt det blir av 88 möjliga…

Jag har tidigare länkat till Fifas lista över samtliga olympiska spelartrupper. Har ni missat den finns det inlägget här. Och här är spelschemat, dock med brittisk tid. Man får alltså lägga på en timma på de tider som står där.

Därmed är det dags för rankingen. Vi börjar bakifrån:

12) Kamerun
Världsranking: 50
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag egentligen inte har någon som helst koll på.
Jag noterar dock att Kamerun har ett gäng utlandsproffs. De har en spelare i franska förstaligan, en i franska andraligan, en i Rumänien, en i Serbien, en i Schweiz, en i Polen och två i ryska topplaget Energiya Voronezh.
Men laget innehåller ändå inga riktiga affischnamn. Och 0–2 mot Skottland i genrepet imponerar inte.

Nu är jag så gammal att jag minns när Kameruns herrar gjorde sina första insatser på den internationella mästerskapsscenen. Både 1982 och 1990 hade man lag utan namnkunniga stjärnor. Men oj vad bra lagen var.

Fast man kan inte bygga ett tips på lastgamla herrlagsmeriter. Så trots att Kamerun skrällde och slog ut Nigeria i OS-kvalet tror jag det här orutinerade laget får väldigt svårt att ta några poäng i gruppspelet.

11) Sydafrika
Världsranking: 61
Affischnamn: Mpumi Nompumelelo Nyandeni (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: –
Kommentar: Banyana Banyana – som laget kallas – är ännu ett lag jag egentligen inte har någon koll på.
Men de är lägst rankade i mästerskapet, och har helt 15 av 18 spelare som tillhör klubbar i den egna ligan.
Lägg till att Sydafrika saknar mästerskapsrutin, och laget lär få lämna OS efter gruppspelet.

Men visst. Sofia Jakobsson:s kompis Pumi Nyandeni är en skicklig spelare. Och Sveriges Sydafrikaspion Andreas Bild pratar här om ett hårt arbetande och välorganiserat lag. Så de kanske i alla fall kan spräcka både mål- och poängnollan. Bara det inte sker mot Sverige…

10) Colombia
Världsranking: 28
Affischnamn: Yoreli Rincon (Gol Star, Colombia)
Trolig startelva: –
Kommentar: Colombia såg jag live mot Sverige i VM-premiären i fjol. Och på tv häromveckan då de föll med 2–1 mot Nya Zeeland.
Och jag noterar att det inte har hänt mycket på ett år. Colombias spelare är fortfarande bolltrygga, men saknar fysik. Man har svaga målvakter, och ingen vidare genombrottskraft i offensiven.
Laget känns som ett juniorlag, och kommer att få väldigt svårt att ta några poäng i spelens tuffaste grupp.

9) Nya Zeeland
Världsranking: 23
Affischnamn: Amber Hearn (Jena, Tyskland), Rebecca Smith (Wolfsburg, Tyskland), och Ali Riley (Malmö).
Trolig startelva: Jenny BindonRia Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Kirsty Yallop – Amber Hearn och Sarah Gregorius.
Kommentar: Nya Zeeland är ett väldigt svårspelat gäng. De bjuder inte på några tekniska finesser, men har stort hjärta. Alla jobbar stenhårt i defensiven, och man har en väldigt stark backlinje. Framför allt ytterbackarna håller högsta klass.
Ria Percival har ofta hållit Sara Thunebro utanför Frankfurts startelva under vintern, och Ali Riley har visat klass i Malmö.

Offensivt bildar de båda Tysklandsproffsen Amber Hearn och Sarah Gregorius ett välkomponerat forwardspar. Hearn är kraftfull och Gregorius kvick. Men framför allt är laget riktigt vasst på fasta situationer. Vittsjös Kirsty Yallop har bra känsla i vänsterfoten, och levererar fina hörnor och frisparkar.

Jag rankar Nya Zeeland som nionde bästa lag, men tror ändå att de kommer att få spela kvartsfinal. De har en bra lottning, och vinner man mot Kamerun borde ”Football Ferns” kunna ta sig in bland de åtta. Och de är alltså svårspelade, så väl där skulle jag inte bli förvånad om de skulle ställa till med en skräll.

8) Nordkorea
Världsranking: 8
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag helst hade velat slippa se i OS. Inte för spelarna, för dom är det synd om, utan för ledningen. Fjolårets dopningsskandal i VM borde ha inneburit att laget skulle vara avstängt även i OS.
Men de är med. Och jag har inte mycket koll på laget. För mycket är förändrat. I fjol hette speluppläggaren Yun Mi Jo. Hon är inte med i OS. Däremot har målvakten exakt samma namn.
I fjol hyllades nu 17-åriga, och tekniska yttermittfältaren Su Gyong Kim som lagets största talang. Nu är hon bara reserv.

Jag har ärligt talat inte någon vidare koll på nordkoreanskornas OS-lag. Inte mer än att det är rekordungt. En spelare är född 1987, två är födda 1989. Resten är 90-talister. Hela åtta spelare är tonåringar.
Laget har fått en makalöst tuff lottning. Och trots att jag tror att Nordkorea är åttonde bästa laget i OS, så tippar jag att de åker ut i gruppspelet. Jag tror nämligen att de förlorar mot USA och Frankrike. Därmed behövs det troligen en riktig storseger i morgon mot Colombia för att man skall kunna nå kvartsfinal.

7) Kanada
Världsranking: 7
Affischnamn: Christine Sinclair (klubblös)
Trolig startelva: Karina LeBlancRhian Wilkinson, Candace Chapman, Carmelina Moscato, Lauren SesselmannDesiree ScottDiana Matheson, Kaylyn Kyle, Sophie SchmidtMelissa Tancredi och Christine Sinclair.
Kommentar: Liknar i mångt och mycket Nya Zeeland. Det ser inte speciellt vackert ut. Spelet bygger på fysik, hjärta och stenhårt arbete.

Kanada är ett tungt lag att möta på många sätt. För inte nog med att de har ett stort antal välväxta spelare som använder alla sina kilon i närkamperna. De har ett dödligt vapen, i Christine Sinclair – världens bästa målskytt.
Hon är ett fenomen. Det kan se kantigt ut. Hon kan vara ute ur matchen långa stunder. Men när lägena kommer är hon där. Och hon förvaltar ovanligt många lägen på bästa sätt. Sinclair är givetvis Kanadas nyckelspelare.

Laget har även svagheter. Deras passningsspel är högst begränsat. De slår ofta riskfyllda passningar på egen planhalva. Och jag är glad att Karina LeBlanc ser ut att vara förstamålvakt, och inte Erin McLeod. För LeBlanc är en flaxig målvakt. Som jag ser det är hon inte alls lika säker som McLeod.

Jag tror att Kanada kommer att spela kvartsfinal. Troligen som en av de två bästa treorna, men kanske som tvåa. För jag är inte helt säker på att vi orkar slå Kanada i Newcastle.

6) Sverige
Världsranking: 4
Affischnamn: Lotta Schelin (Lyon, Frankrike)
Trolig startelva: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Nilla FischerKosovare Asllani, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
Kommentar: Sverige är sämre än den aktuella världsrankingen. Laget har tappat fem spelare från VM-startelvan, och har varit långt från någon medaljklass under våren.
Försvarsspelet har vacklat, och anfallsspelet har till 100 procent handlat om enda superstjärnan, Lotta Schelin.
Det är upp till henne om Sverige skall kunna göra några mål, och motsvara de medaljförväntningar som alldeles för många svenskar har på laget.

Förbundskapten Thomas Dennerby har testat mycket under våren. Jag gissar att han till slut väljer bort duon Sofia Jakobsson och Antonia Göransson, som båda hade toppform i våras, men som inte glänst på sistone. Fast det är alltså en gissning. Det kan trots allt bli Jakobsson på Kosovare Asllani:s bekostnad.
För Sverige är inledningsmatchen mot Sydafrika livsviktig. Seger med ett par måls marginal där, och man är väldigt nära kvartsfinal. Och man kan i lugn och trygghet försöka hitta medaljspelet.

Jag tror att Sverige tar sig till kvartsfinal som grupptvåa. Men att det tar stopp där. Fast jag hoppas att laget växer under mästerskapet på samma sätt som i fjol, och att man dansar sig fram hela vägen till medalj.

5) Storbritannien
Världsranking: 9 (England)
Affischnamn: Kelly Smith (Arsenal) och Alex Scott (Arsenal).
Trolig startelva: Karen Bardsley – Alex Scott, Ifeoma Dieke, Casey Stoney, Stephanie HoughtonJill Scott, Kim Little, Anita Asante, Eniola AlukoEllen White, Kelly Smith.
Kommentar: Storbritannien är ett i försnacket rejält underskattat lag.
Man har hemmaplan, och är klart bättre än vad svenska experter tror. Minns att England slog Japan i VM i fjol, och att man föll på straffar mot Frankrike i kvartsfinalen.
Nu har brittiskorna en kanonlottning, och det engelska laget har förstärkts av två duktiga skotska spelare i Vittsjös Ifeoma Dieke och Arsenals Kim Little.

Jag tror att den brittiska publiken kommer att lyfta ett redan starkt lag. Jag tror att man når minst semifinal. För att brittiskorna kan mycket väl kan vinna grupp E, och i så fall ställas mot en grupptrea i kvartsfinal. Men även om det blir andraplats i gruppen har Storbritannien god semifinalchans. För då ställs man troligen mot Sverige eller Kanada i kvartsfinal. Och där tror jag faktiskt på brittisk seger.

4) Brasilien
Världsranking: 5
Affischnamn: Marta (Tyresö FF, Sverige) och Cristiane (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: AndreiaBruna Benites, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, MaurineThais Guedes, Cristiane och Marta.
Kommentar: Ett lag som trampat vatten sedan VM i fjol. Länge var man helt utan seger i år. Men vinster mot Colombia och Kanada nyligen gör att brasilianskorna trots allt kommer till London med lite självförtroende i bagaget.

Startelvan ovan är ganska mycket gissning. Förbundskaptenen har nämligen rört om ganska rejält under året. Dock utan att bitarna har fallit på plats. Och nu i veckan tvingades Tyresös Elaine att kasta in handduken på grund av skada.

Personligen hade jag gärna sett spektakulära Erika i laget. Hon har världens bästa tillslag på volley. Och spektakulära volleykanoner får mig att bli glad.
Däremot får inte Brasiliens damer mig att bli glad. Tvärtom är det ett lag som står för mycket av det som damfotbollen annars är tämligen befriad ifrån. De spelar ofta fult. De fullföljer tacklingarna även när de kommer in sent i duellerna. Och de har en tendens till att filma.
Jag hoppas det är borta nu i OS. Men jag tvekar tyvärr på att det är så.

Sett till form och osäkerheten i truppen borde inte Brasilien ha så stor chans. Men OS har blivit lite av Brasiliens specialitet. Man har alltid nått semifinal. Och de två senaste gångerna har man fallit i finalen, båda gångerna efter förlängning mot USA.
Lottningen är god. Och jag tror att det blir minst semifinal även den här gången – trots allt. Och väl där…

3) Japan
Världsranking: 3
Affischnamn: Homare Sawa (Inac Kobe Leonessa), Aya Miyama (Okoyama Yunogo Belle) och Yuki Ogimi (Turbine Potsdam, Tyskland).
Trolig startelva: Ayumi KaihoriYukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Kommentar: Kommer till OS med lite stukat självförtroende. Laget var i en bubbla av oslagbarhet fram till mötet med USA i Halmstad.
Men 1–4 mot USA och dessutom 0–2 mot Frankrike i genrepet har Japan kommit ner på jorden igen.

I fjol vann man VM på spanskt sätt – alltså utan en riktig forward på planen. Eller ja, Japans damer kom ju före Spaniens herrar, så det var väl snarare Spanien som vann EM på japanskt vis…
Nu är Yuki Ogimi (tidigare Nagasato) i superform, vilket innebär att Japan även har en forward av absolut världsklass.

Men på minuskontot finns att Homare Sawa inte har hittat VM-formen under våren. Kanske har det varit för mycket ståhej kring henne. Eller så är det så enkelt som att hennes huvudskada ställde till det.

Hursom helst. Japans lag är så starkt att det kommer att vinna grupp F. Men lottningen sedan är grymt tuff, och jag tror faktiskt att världsmästarna åker redan i kvartsfinalen. För där väntar USA eller Frankrike. Och då tror jag att det blir förlust.

2) Frankrike
Världsranking: 6
Affischnamn: Wendie Renard, Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily (samtliga Lyon).
Trolig startelva: Sarah BouhaddiCorine Franco, Opehlie Meilleroux, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Elise Bussaglia, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane ThineyMarie-Laure Delie.
Kommentar: Ett glödhett lag med vinnarvana. Det senare kommer från att huvuddelen av spelarna tillhör Champions Leaguemästarinnorna Lyon, som ju i princip alltid vinner.
Men även det franska landslaget har gått fram som en slåttermaskin i år. Och 2–0-segern mot Japan i genrepet var extremt imponerande.

Frankrike har ett komplett lag, som kan hota offensivt på många sätt. De har fina frisparksläggare  i Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily. De har kanske världens starkaste huvudspelare i Wendie Renard. De har extrem fart i Elodie Thomis. Och de har en forward i målgörarform i Marie-Laure Delie.

Frankrike har faktiskt potential att vinna OS-guld. Bara det att en toppspelare som Lyons Amandine Henry inte ens platsar i truppen talar för att fransyskorna har en bredd som bara USA kan matcha.

Och ja. Frankrike och USA möts redan i morgon i första omgången. Jag tror att de möts igen på Wembley i turneringens sista match.

1) USA
Världsranking: 1
Affischnamn: Hope Solo (Seattle Sounders), Abby Wambach (klubblös) och Alex Morgan (Seattle Sounders).
Trolig startelva: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’HaraTobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Kommentar: Pia Sundhage har tveklöst turneringens bästa trupp att jobba med. På bänken sitter en mängd spelare som kan ändra en matchbild, som Carli Lloyd, Amy Rodriguez och Heather O’Reilly. De hade platsat i alla andra OS-startelvor.

Jag tror att Sundhages största funderingar inför OS handlar om vem som skall spela bredvid Christie Rampone i mittförsvaret, Rachel Buehler eller Becky Sauerbrunn. Och vilka som skall spela yttrar. Där har hon fem alternativ – alla av högsta världsklass.

Jag har sett USA en mängd gånger i år. Och jag kan inte säga att jag sett så hemskt många svagheter. Men väljer Sundhage att spela med Buehler är det mot henne motståndarna skall sätta in sina stötar.

Däremot har USA massor av styrkor. Så många att jag inte orkar räkna upp alla. Jag nöjer mig med att hylla forwardsparet.
Under våren har Alex Morgan varit glödhet. För några månader sedan trodde jag att det skulle vara hon som bar USA mot OS-guldet. Men på senare tid har även Abby Wambach vaknat till rejält. Hon är en klass bättre än i VM i fjol.
Därmed har USA det särklass starkaste anfallet i OS. Man har både extrem snabbhet och grym nickstyrka. Alltså är det väldigt svårt att välja hur man skall försvara sig mot amerikanskorna.

Och jag tror att det bär hela vägen för USA. Laget vänder hem med sitt tredje raka OS-guld.

Mållöst genrep – det var nog okej

Jag valde att stanna lite extra i Göteborg för att titta på fantastiska Gothia cup. Jag har därför bara sett de sista 25 minuterna av Sveriges OS-genrep mot Storbritannien.

Matchen slutade 0–0, och kändes just som en sådan match. Eller har jag missat något?

Inledningen fick jag presenterad av Radiosportens Susanna Andrén. Och skall man tro henne behöver jag inte vara ledsen över att ha missat den första halvleken.

De 25 minuter jag såg var det inte lätt att dra några slutsatser från. I varje fall inga som redan är dragna.

Som att brittiskorna hade läst sin läxa om Hedvig Lindahl, och gjorde ett par lobbförsök.

Som att britternas bästa målchans – Rachel Yankey sköt i stolpen – kom i Lina Nilsson:s försvarsyta. Malmöbacken var lite passiv i sitt hemlöp, och vips var en brittiska fri. Tyvärr har jag inget stort förtroende för Nilssons försvarsspel. Och även om det här inte var en jättelätt situation så är det inte överraskande att det var Nilsson som kom på efterkälken.

Å andra sidan var det Nilsson som slog det fina inlägget till svenskornas bästa chans offensivt sett. Bollen nådde Caroline Seger som blev helt ren mitt framför brittiskornas mål. Fast från nära håll styrde Seger bollen högt över. Jag brukar säga att man måste få avslutet mot mål för att få det godkänt. Så betyget på Segers avslut är alltså icke godkänt.

Mest negativ kritik alltså. Såg jag inget bra? Inte så mycket konkret faktiskt.

Men jag känner nästan dåligt samvete för det. För 0–0 borta mot Storbritannien är långt ifrån dåligt. Storbritannien är ett lag av högsta klass. Minns att England slog Japan i VM i fjol, och föll på straffar mot Frankrike i kvartsfinal. Och att med Ifeoma Dieke och Kim Little är Storbritannien bättre än England. Dessutom är Kelly Smith frisk och spelklar, vilket lyfter laget ytterligare.

Samtidigt skall man inte lämna ett genrep alltför nöjd. Så det kanske är bra att vara lite kritiskt till insatsen trots allt…

Läsvärt om Jakobsson

Sofia Jakobsson spelade de första 67 minuterna när hennes Rossiyanka vann med 2–0 borta mot formsvaga Energiya Voronezh i näst sista ligaomgången.

Ligaguldet är ju redan klart, och svenskan klev av vid ledning med just 2–0. Målen gjordes av brasilianskorna Cristiane och Aline. Jag är långt ifrån någon expert på kyrilliska bokstäver. Men jag tror att det står på Voronezh hemsida att deras svenska spelare, Ximel Bladh byttes in i halvtid.

Om Jakobsson och Bladh kunde man för övrigt läsa ett riktigt bra reportage av Lisa Edwinsson i DN i söndags. Här är länken.
I reportaget kan man läsa att Jakobsson delar lägenhet med en blivande motståndare i OS, sydafrikanska Nompumelelo Nyandeni. Undra om psykkriget är i gång?

Rossiyanka är klara ligasegrare. Tvåan Voronezh har däremot inte säkrat den andraplats som ger en plats i höstens Champions League. FC Zorkij står på samma poäng, fast sämre målskillnad, inför den sista omgången. Så Voronezh behöver nog avsluta med en seger.

* Jag har tidigare i dag berättat om Storbritanniens OS-trupp. I den ingick storstjärnan Kelly Smith. Hon gjorde comeback efter skada i söndagens seriefinal i WSL, där Arsenal vann med 4–2 mot Birmingham City.
Smith hoppade in i 71:a minuten i stället för Jordan Nobbs. Då var matchen redan avgjord, för Arsenal ledde med 4–1.
Tre OS-spelare blev för övrigt målskyttar. Stephanie Houghton och Kim Little för Arsenal och Rachel Williams för Birmingham.
Publiksiffran var 809 åskådare, vilket förstås är väldigt långt ifrån bra på en seriefinal.

* I den norska Toppserien gjorde Anette Jokstad alla tre målen när Kolbotn skrällde och vann med 3–2 borta mot tabelltrean Arna-Björnar. Toppduon Stabaek och Lilleström (LSK Kvinner) vann däremot båda, och drar ifrån lite.

Jag utropade Röa som mitt favoritlag inför serien. Vet inte om det skapade ett för tungt tryck på mästarinnorna. De inledde i alla fall uselt. Men nu har dynamittjejerna från Oslo fem raka segrar och skuggar topplagen. Tabelltoppen ser ut så här efter halva serien:

1) Stabaek              11   +34       29
2) LSK Kvinner       11   +22       28
3) Arna-Björnar      11    +17       23
4) Röa IL                11    +16       21
5) Klepp                 11      +3       17

I skytteligan leder 16-åriga Ada Stolsmo Hegerberg (Stabaek) överlägset. Hon gjorde två mål till i helgen, och står på 17. Tvåan Cecilie Pedersen (LSK) har gjort 12.

Bardsley, Asante och Dieke i Storbritanniens OS-trupp

Alldeles nyss presenterade Englands förbundskapten Hope Powell Storbritanniens trupp till OS. Som väntat var det huvudsakligen engelska spelare i truppen.
Ingen spelare från Wales eller Nordirland är med bland de 18, och bara två skotska spelare slog sig in, nämligen Vittsjös Ifeoma Dieke och Arsenalforwarden Kim Little.

Sverige möter ju för övrigt Storbritannien i OS-genrepet den 20 juli. Och det är inte osannolikt att vi kan ställas mot dem igen i kvartsfinal.

Från damallsvenskan ingår utöver Dieke även Göteborgs Anita Asante och Linköpings andremålvakt Karen Bardsley i truppen. Här är den i sin helhet:

Målvakter:
Karen Bardsley (Eng) och Rachel Brown (Eng).

Backar:
Alex Scott (Eng), Stephanie Houghton (Eng), Sophie Bradley (Eng), Casey Stoney (Eng) och Ifeoma Dieke (Sko).

Mittfältare:
Kelly Smith (Eng), Anita Asante (Eng), Fara Williams (Eng), Rachel Williams (Eng), Rachel Yankey (Eng), Jill Scott (Eng) och Karen Carney (Eng).

Forwards:
Ellen White (Eng), Eniola Aluko (Eng), Claire Rafferty (Eng) och Kim Little (Sko).

Fyra reserver togs också ut, och bland dem fanns en nordirlänsk spelare, och ytterligare en skotsk. Noterbart är att tre av de fyra reserverna är forwards: Emma Higgins (NI, mv), Jane Ross (Sko, fw), Jessica Clarke (Eng, fw) och Dunia Susi (Eng, fw).

Schweiz vände – då jublas det i Tyskland, Holland och England

Två sena mål av Schweiz hemma mot Spanien gör att Tyskland är EM-klart, plus att det dessutom är upplagt för att både Holland och England skall kvala in till nästa års EM-slutspel. I går säkrade även Italien sin plats i EM-slutspelet.

Kvalets bästa tvåa har ju en direktplats till mästerskapet i Sverige. Och i och med Spaniens förlust i dag har laget tappat åtta poäng i grupp 2.
Inför kvällens gruppfinal i grupp 6 mellan England och Holland har de lagen tappat fyra respektive två poäng. Holland behöver alltså bara en poäng på sina två återstående matcher – förutom den i dag så skall man även spela borta mot Serbien på onsdag – för att vara EM-klart.
England å sin sida behöver ta sex poäng på sina tre återstående matcher för att bli EM-klara. Utöver Holland skall engelskorna spela borta mot Slovenien (på torsdag) och hemma mot Kroatien (19 oktober).
De uppgifterna klarar båda lagen av.

För Spanien innebär alltså dagens förlust att laget tvingas till playoff för att nå EM-slutspelet. Men det såg så bra ut borta mot Schweiz. När Vero Boquete satte en straff till spansk 3–2-ledning var det bara 17 minuter kvar att spela. Men i 80:e minuten gjorde Ramona Bachmann sitt andra mål för dagen – och kvitterade. Och två minuter senare avgjorde inhopparen Selina Zumbühl för Schweiz – där Frankfurts Ana Maria Crnogorcevic även hamnade i målprotokollet.
Resultatet innebar att Tyskland – utan att spela – blev tredje land efter Sverige och Italien att säkra sin EM-plats nästa år. Grattis.

Italien säkrade för övrigt sin plats 3,5 timmar innan tyskorna. Italien och Ryssland nämligen vann som väntat i grupp 1 i dag. Italien står på full poäng och målskillnaden 34–0 efter åtta omgångar. Eftersom inbördes möten går före målskillnad är den italienska EM-platsen alltså klar. I dagens 9–0-seger spelade bara måldrottningen Patrizia Panico i 65 minuter. Fast hon hann med tre mål på den tiden.

I grupp 3 leder numera Island en poäng före Norge och två före Belgien. Margret Lara Vidarsdottir inledde målskyttet för isländskorna i 3–0-segern mot Ungern. När Norge krossade Bulgarien med 11–0 blev Isabell Herlovsen femmålsskytt. Imponerande – även om motståndet var uselt.

I grupp 4 gjorde Arsenals Kim Little tre mål när Skottland vann med 8–0 mot Israel – och stärkte sin position som tvåa bakom suveräna Frankrike. Skotskorna fick dessutom hjälp av Wales som med sin 1–0-seger på Irland sannolikt spelade bort sina motståndare från slutspelet i Sverige.

Kif Örebros Sanna Talonen blev stor hjältinna när Finland vann med 2–1 borta mot Ukraina i toppmötet i grupp 5. Talonen gjorde båda de finska målen – det andra i 85:e minuten. Efter fem spelade omgångar leder nu finskorna tabellen tre poäng före Vitryssland och sex före både Ukraina och Slovakien. På onsdag är det gruppfinal mellan Finland och Vitryssland i Helsingfors. Finsk seger där – och EM-platsen känns säkrad.

Slutligen tog Österrike en blytung 3–2-seger borta mot Tjeckien i grupp 7. Det innebär att jag med största sannolikhet kommer att få fel i mitt tips av den här gruppen. För vinner inte tjeckiskorna i Danmark på onsdag är den österrikiska playoffplatsen klar.
Österrikes mål i Prag gjordes av Sarah Puntigam (på straff), Nadine Prohaska och Nina Burger.