Etikettarkiv: Mallbackens IF Sunne

Fotbollsklubb från den lilla byn Mallbacken i Sunne kommun i Värmland. Har spelat 23 säsonger i högsta serien. Den senaste var 2016, då man kom sist. Spelar sedan 2017 i elitettan.

Ojämn cupfinal, Mittag och Solo

Publicerad den av
Svara

Efter ett antal späckade dagar har jag nu också till slut sett cupfinalen. Det var en väldigt bra match, men det var även oväntat stor klasskillnad på lagen. Jag tycker faktiskt att Rosengård var bättre än Linköping på alla positioner, på allt.

Det här innebär förstås inte automatiskt att Rosengård även kommer att vinna damallsvenskan. Där har Linköping dubbla fördelar. Dels har man tappat färre poäng, dels har man höstens seriefinal på hemmaplan den 9 oktober.
Med tanke på smällen i cupfinalen känns det även som en fördel för LFC att de får lite tid att smälta den här smällen.

Marta har med rätta fått mycket beröm för sin insats i cupfinalen. Det jag sett av henne i år är hon tveklöst damallsvenskans bästa spelare. Pernille Harder är också bra, men som jag ser det har danskan fortfarande en bit kvar till Martanivå.

Rosengårds brasilianska affischnamn borde ju ligga bra till för att återigen vinna Ballon d’Or, som världens bästa spelare under 2016.

Det som imponerade mest på mig i cupfinalen var dock inte Marta – det var kvaliteten på Rosengårds lagspel. Både offensivt och defensivt.

Rosengårds kollektiva press fick Linköpings landslagsbacklinje att bli sönderstressad i speluppbyggnaden. Inte nog med att Linköpings spelare hade klart sämre passningskvalitet, de kändes även stabbigare och hade sämre bollbehandling.

Utöver dåliga passningar från backlinjen reagerade jag över att Linköpings mittfältare inte kändes tillräckligt snabba i fötter och tankar. De blev ofta stillastående med bollen, till synes villrådiga.
Rosengårds spelare däremot verkade redan veta vad de skulle göra innan de fick bollen. De var mycket bättre på att flytta bollen i mottagningen och stod dessutom mycket oftare för precisa direktpassningar.

Rosengårds 3–1-seger var alltså hur säker som helst. Verkligen odiskutabel.

Men när lagen möts i den damallsvenska seriefinalen om knappt 1,5 månader kan det bli ett annat resultat. För LFC har ju nämligen en imponerande spets. Även när laget var spelmässigt överkört skapade man flera 100-procentiga målchanser. Dessutom är sannolikt Fridolina Rolfö ett tyngre avbräck för LFC än vad Gaelle Enganamouit är för Rosengård.

Slutligen lite spelarkritik. I Linköping var Stina Blackstenius den enda spelare jag tyckte var riktigt bra. Hon visade skön vinnarvilja. Hos Rosengård var i princip alla bra. Ella Masar McLeod går exempelvis från klarhet till klarhet. Hon är årets stora överraskning i damallsvenskan.

Sedan blev jag väldigt glad av att se Lotta Schelin. Hon växte under OS, och hennes första halvtimme i cupfinalen var det bästa jag har sett henne mot starkt motstånd på många år. Hon var till och med riktigt bra felvänd, något jag inte ens kan minnas när jag senast såg. Det kändes verkligen lovande, både för Schelin själv, landslaget och för Rosengård.

* Det om cupfinalen. I damallsvenskan tog Kvarnsveden och Kristianstad blytunga segrar i helgen. Den enda damallsvenska match jag hann kolla lite på var Umeå–Kvarnsveden, och av vad jag såg var gästernas seger helt i sin ordning. Borlängelaget var det klart bättre laget.

För Umeå är det en jobbig period, även om man kunde glädjas åt att både Hanna Glas och Hanna Folkesson kunde göra sina första inhopp i årets serie. Utöver att man är tabelljumbo kämpar ju klubben för att få ihop sin ekonomi. I förra veckan kom krav om sänkta löner från sponsorerna, något som fick kanslichefen Maria Viksten att skriva följande kommentar på klubbens hemsida.

Ett annat lag som har det jobbigt är Mallbacken. Här handlar det dock bara om det sportsliga. Laget är för dåligt i matcherna mot övriga bottenlag. Man har inte vunnit en enda match mot de övriga lag på den undre tabellhalvan – det kan kosta Mallbacken sin damallsvenska plats.

* I elitettan såg Växjö DFF till att öka spänningen i kampen om den andra damallsvenska platsen. Växjö vände 0–1 till 2–1-seger efter två sena mål av ugandiska Ritah Kivumbi. Se höjdpunkter här.

Resultatet innebär att fyran Växjö nu bara är fyra poäng bakom tvåan Hammarby. Mellan dem finns Hovås Billdal, två poäng från allsvensk plats.

* Dags för en liten internationell utblick. Dagens stora nyhet är att Anja Mittag lämnar PSG, hon har skrivit på för Wolfsburg. Det innebär att den tidigare Rosengårdstrion Mittag, Sara Björk Gunnarsdottir och Ramona Bachmann är återförenade i den tyska storklubben.

Till helgen drar Frauen-Bundesliga igång och känslan är att det blir en kamp i 22 omgångar mellan Wolfsburg och Bayern München. Övriga lag får kämpa om tredjeplatsen.

* I USA har Hope Solo valt att avsluta sin säsong även i klubblaget Seattle Reign. Hon anser sig helt enkelt inte ha kraft att spela vidare efter avstängningen och uteslutningen från landslaget. I dag släpptes ett klipp från en kommande dokumentärfilm, klippet är från precis efter att Solo fått beskedet om att hon inte längre är välkommen i landslaget.

https://www.youtube.com/watch?v=j_cu1hMwsgI

Känslan av Solohistorien är väl att hon inte är välkommen tillbaka till landslaget efter avstängningen. Att det här är slutet för Solo. USA brukar vara bra på att hylla sina hjältar. Men det här känns ju vansinnigt dåligt skött. Vansinnigt dåligt.

* På torsdag lottas sextondelsfinalerna i Champions League. Gruppspelet spelades klart i helgen, därifrån avancerade nio lag. Apollon och Minsk var klara redan efter två matcher. I helgen gick de sällskap till sextondelsfinalerna av Avaldsnes, Breidablik, Biik Kazygurt, Medyk Konin, FC Zürich, Twente och Sarajevo. Det var väntade lag i åtta fall. Enda överraskningen var väl att Minsk slog ut Standard Liege.

I lottningen är Rosengård seedat och Eskilstuna oseedat. Eskilstuna kan alltså ställas mot Lyon, Wolfsburg eller Bayern München redan i första omgången. Det vore förstås en riktig mardrömslottning.

För Rosengård är tuffaste lotterna Manchester City, Chelsea och LSK Kvinner. Mer om alla tänkbara lottningar finns här.

Göteborg, Vittsjö, Barsley, Boquete och Röddik

Publicerad den av
6

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har tyvärr inte kunnat vara på plats på så många damallsvenska matcher som jag hoppats hittills i år. Jag har huvudsakligen fått förlita mig till damallsvenskan.tv. Men i förra omgången var jag och såg Göteborg–Vittsjö. Det är därifrån bilderna i bildspelet ovan kommer.

Det var en jämn match, där slutresultatet 2–2 kändes logiskt och rättvisande. Tyvärr blev det en omgång där båda de matcherna jag koncentrerade mig på innehöll tveksamma domarinsatser.

Så var det på Valhalla, och så var det i matchen Umeå–Kristianstad. I Göteborg var det Vittsjö och framför allt Nkemjika Ezurike som drabbades. Som jag ser det skulle hon haft en solklar straff i slutet av den första halvleken. I stället fick hon gult kort för protest.

I Umeå var min uppfattning att hemmalaget skulle ha haft två straffar. Men domare som blåser för skitsaker ute på planen har tyvärr ofta tio gånger högre tröskel i straffområdet. Det är inte rimligt.

Tyvärr är min bild att orsaken ligger i att domarstandarden är för dålig. Domarna behärskar inte situationen, är osäkra – och struntar i att blåsa för solklara straffar för att de inte vill avgöra matcher. Men genom att undvika att blåsa straffar avgör de ju ändå matcherna. Tråkigt.

Vi får hoppas på bättre domarinsatser i helgen. Då är det för övrigt returmöte mellan Vittsjö och Göteborg. Där får vi även hoppas att Elin Rubensson är i spelbart skick. Det var ju trots allt lite oroväckande att hon tvingades vila förra helgen, en månad innan avspark i OS.

I övrigt i helgen är det två riktiga sexpoängsmatcher. Så länge det är så tätt i bottenstriden som det är nu kommer det att spelas sådana matcher i varenda omgång. Den här omgången är det Kristianstad–Djurgården i morgon och Kif Örebro–Mallbacken på söndag.

I morgondagens match har gästerna chansen att skapa distans till nedflyttningsstrecket och slippa vara akut indraget i nedflyttningsstriden under OS-uppehållet.

På söndag är det returmatchen mellan Kif Örebro och Mallbacken som är den där två nedflyttningshotade lag drabbar samman. Nya bloggen Hattrick hade för övrigt räknat på hur det gått i alla inbördes möten mellan laget på undre tabellhalvan.

Där har just Mallbacken varit sämst. De har så här långt tre kryss och två förluster mot bottenkollegorna. De siffrorna behöver nog värmländskorna förbättra i höst om de skall vara kvar i damallsvenskan även 2017. Kif Örebro är bäst i jämförelsen. De har nio poäng via två segrar och tre kryss mot övriga bottenlag. Viktigt.

Själv tänkte jag strunta i bottenstriden i helgen och istället ta en sväng till Linköping på söndag. Där spelar tabelltvåan LFC mot trean Piteå. Där spelar även en tredjedel av den svenska OS-truppen.

Under OS-uppehållet får Linköping för övrigt besök av färska spanska Copa dela Reina-mästarinnorna Atletico Madrid. Kanske att publiken då bjuds på ett sådant här konstnummer från Sonia Bermudez:

https://twitter.com/Futfem/status/746657110474227712

Atletico skall även till Eskilstuna för vänskapsmatch. United spelar sin match i aktuell omgång på måndag, hemma mot Umeå. I Eskilstuna verkar det finnas en debatt kring lagets utländska spelare.

En debatt som fått lagkaptenen Vaila Barsley att på Facebook ta bladet från munnen. Inlägget har rubriken:

”Jag är trött på att klassas som import”.

Läs det gärna, det är läsvärt.

När det gäller Eskilstuna kom i veckan nyheten om att stan kommer att få ett elitlag inom herrfotbollen, kanske till och med ett herrallsvenskt lag till nästa år. Hade jag suttit med i Uniteds ledning hade jag tyckt att det var rätt dåliga nyheter.

Förutom att kampen om kommunens sponsorer kommer att bli tuffare är ju nämligen risken uppenbar att damfotbollen kommer att hamna i skymundan. Och då riskerar man att tappa delar av sin stora publik, vilket vore vansinnigt tråkigt.

Men för Eskilstuna Uniteds skull får vi väl hoppas att jag är onödigt negativ, och att satsningen på herrfotboll på elitnivå ytterligare kan lyfta damfotbollen.

* Så lite noteringar om saker som hänt utanför Sveriges gränser. Först två nya klubbar för före detta Tyresöspelare. Först har Veronica Boquete i dag meddalat att PSG blir hennes nya klubbadress. En viktig värvning för ett brandskattat Parislag.

Sedan har även Line Röddik Hansen funnit en ny klubbadress. Hon var ju i Rosengård förra året. Under våren var hon med och vann Champions League med Lyon. Nu flyttar hon vidare till Spanien och Barcelona:

Kul förresten att Twitter har gjort det möjligt att bädda in tweets. Det lyfter inläggen.

* Så till helgens ligaspel runt om i världen. Som jag berättade i ett tidigare inlägg är det seriefinal i norska toppserien på söndag, när Avaldsnes tar emot LSK. Lagens första möte slutade 0–0. Blir det en vinnare den här gången kopplar den greppet om ligaguldet. Skulle det bli oavgjort har LSK övertaget i guldstriden. Avspark 14.00.

Länkar till sändningar från alla helgens matcher i toppserien hittar du här.

* I engelska WSL kan Hedvig Lindahl och Chelsea gå upp i serieledning på söndag genom seger mot målsnåla tabelltrean Birmingham. De senare har anmärkningsvärda målskillnaden 4–4 efter åtta spelade omgångar.

I och med att Manchester City med Kosovare Asllani, efter sex raka segrar, nu har noterat två raka kryss mot Liverpool har möjligheterna alltså öppnats för Chelsea. Det känns rätt klart att det är mellan de båda svensklagen som guldstriden kommer att stå.

* I USA:s NWSL är det full omgång i helgen. Serien är nu inne i ett skede där fyra omgångar skall spelas utan OS-spelare. Det öppnar för att det kan bli lite omkastningar i tabellen.

Spontant tycker jag att tabellfemman Seattle borde stå sig extra starkt den här perioden och således ha chansen att lyfta upp över slutspelsstrecket de kommande veckorna.

Den tanken bygger jag på att japanska stjärnmittfältare Rumi Utsugi ska debutera för dem i helgen. Laget har redan tidigare världsklassmittfältare som Jess Fishlock, Kim Little, Nahomi Kawasumi, Keelin Winters samt Megan Rapinoe i truppen, och bara Rapinoe är tänkt för OS. Seattle blir nog svårslaget framöver. De har för övrigt nyckelmatch borta mot trean Western New York Flash natten mot söndag svensk tid, avspark klockan 01.00.

Slutligen, här är återigen alla mina bilder från Göteborg–Vittsjö. Trevlig helg:

Linda Sällström
Jennifer Falk och Loes Geurts
Alexandra Benediktsson
Filippa Curmark
Linda Sällström
Catrine Johansson
Beata Kollmats
Sandra Adolfsson
Nkemjika Ezurike
Pauline Hammarlund
Stefan Rehn
Therese Björck
Elin Landström
Ifeoma Dieke
Thomas Mårtensson
Emmi Alanen
Annahita Zamanian
Rebecka Blomqvist
Freja Hellenberg
Rachel Mercik
Johanna Andersson

Tufft motstånd för Kristianstad

Publicerad den av
Svara

Om några timmar är det avspark för de två första matcherna i den tionde omgången av damallsvenskan. Dagens båda matcher känns väldigt viktiga.

I toppen är Rosengård på besök i Eskilstuna, vilket på pappret bör vara en av de tuffaste matcherna för året för de svenska mästarinnorna. På ett sätt bör det vara bra tajming för Rosengård att åka till Eskilstuna just nu. United har ju gjort svaga resultat på sistone – inklusive söndagens cupförlust har man tre raka utan seger.

Men de resultaten har ju delvis orsakats av skador och sjukdomar. Nu verkar det som att Unitedtruppen börjar bli frisk och hel igen, vilket gör att mötet mellan Sveriges båda representanter i höstens Champions League har chansen att kunna bli jämnt och intressant – även om grundtipset ändå är en säker Rosengårdsseger.

I Kristianstad spelas en minst lika intressant match, fast i andra ändan av tabellen. Där tar nästjumbon KDFF emot Mallbacken, som ligger tre poäng före. Hemmaseger tar KDFF förbi Mallbacken, och skickar ner Kif Örebro på nedflyttningsplats. Bortaseger ger Mallbacken lite andrum i nedflyttningsstrecket.

Apropå Kristianstad har klubben gjort klart med en intressant träningsmatch i juli. Det japanska fotbollsförbundet gick nämligen ut med nyheten i dag om att Japan skall möta Kristianstad på Vilans IP den 24 juli, tre dagar efter japanskornas möte med Pia Sundhage:s OS-lag i Kalmar.

Det lär bli en betydligt tuffare nöt för KDFF att knäcka än Mallbacken. Jag såg Japans nya landslag i första halvleken i första mötet med USA för några veckor sedan, och japanskorna imponerade enormt – med undantag för målvaktsspelet som var mycket svagt. Trots tre rätt billiga baklängesmål slutade matchen 3–3, se höjdpunkter här:

Ett lag som kan göra tre mål på försvarsstarka världsmästarna från USA innebär förstås ett vansinnigt tufft motstånd för ett damallsvenskt bottenlag. Men ändå kul för KDFF:s spelare att få chansen att mäta krafterna med de vice världs- och olympiska mästarinnorna.

Så här slutar damallsvenskan 2016

Publicerad den av
7

Med mindre än ett dygn till avspark har det blivit hög tid att tippa damallsvenskan. Till slut blev det här ett mycket längre inlägg än jag hade tänkt mig. Först var tanken nämligen att jag bara skulle skriva två–tre meningar per lag. Men textmassan växte…

När det gäller övergångar och tänkbara laguppställning hänvisar jag dock till bloggen Spelare 12, som gjort ett jättejobb på den fronten.

Som ni vet brukar damallsvenskan i grunden vara ganska lättippad. Det finns ju liksom en mall för hur man går till väga.

I den mallen placeras Rosengård som vinnare, Linköping som främsta utmanare och fjolårets övriga två topplag Eskilstuna och Piteå på övre halvan. I botten sätter man de båda nykomlingarna – Djurgården och Kvarnsveden – samt Mallbacken. Övriga fem lag hamnar i mitten.

Följer man mallen brukar man hamna ganska rätt. Men utmaningen ligger ju inte i att hamna ganska rätt, utan man vill ju hitta de där lagen som floppar och de som överraskar positivt. Vem som helst kan tippa efter mallen, en expert hittar även något eller några av lagen som bryter mönstret.

Faktum är att jag tycker att det i år är ovanligt många lag som är svåra att kategorisera. Många lag som har haft en väldigt stor genomströmning på spelarsidan – och som kan bli antingen fågel, fisk eller mittemellan.

Ju närmare jag analyserat lagen desto mer har jag för övrigt ritat om den där mallen jag nyss berättade om. I mitt slutgiltiga tips delas serien in så här: två lag slåss om guldet, fem lag slåss om övriga topplaceringar och fem lag kämpar för att hänga kvar.

Innan vi går in på detaljerna vill jag bara påminna om att det enda man kan vara säker på när man sätter ihop ett sådant här tips är att det inte kommer att slå in. Men, men. Här är ändå ett försök. Så här tror jag att damallsvenskan 2016 slutar:

Gaelle Enganamouit

Gaelle Enganamouit

1) FC Rosengård
Bästa nyförvärv: Gaelle Enganamouit.
Tyngsta förlust: Inga riktigt tunga efter säsongen, men tappade ju Anja Mittag och Ramona Bachmann efter VM i fjol.
Placering i fjol: Etta

Som jag ser det är Rosengård den enda rimliga guldfavoriten. Klubben och laget visade enorm styrka i fjol när man vann serien trots en strulig sommar. FC Rosengård har en väl inarbetad vinnarkultur och man visade mot Frankfurt att man nu börjar komma mycket nära lagen i Europatoppen.

Man gjorde det med ett spel som bör funka väldigt bra även i damallsvenskan. Tränare Jack Majgaard Jensen har styrt upp försvarsspelet till hög internationell nivå. Ett sådant försvarsspel ger en stabil grund att utgå ifrån. Att man dessutom har mängder av matchvinnare i offensiven gör inte favorittrycket mindre.

Det finns ganska många nya spelare i truppen, spelare som inte fullt ut är inspelade i laget ännu. Rosengård är redan bra, och de kommer bara att bli bättre och bättre ju längre säsongen går. Minns att de besegrade Linköping i supercupen tidigare i vår, trots att man har ett nytt lag och trots att skadelistan var ganska lång.

Vilka är då svagheterna?

De är inte så många. Det har varit frågetecken på målvaktssidan, men när man nu säkrat upp Sofia Lundgren för hela säsongen känns lagbygget rakt igenom gediget. Och möjligen kommer ju Caroline Seger att ansluta till sommaren.

Som jag ser det är det bara två saker som skulle kunna stoppa Rosengård i år. Antingen en spelarflykt till sommaren likt den i fjol eller ett utökat skadeelände.

FC Rosengård är Sveriges enda fotbollslag som hävdar sig internationellt. De är också mina svenska mästarinnor 2016.

Tove Almqvist

Tove Almqvist

2) Linköpings FC
Bästa nyförvärv: –.
Tyngsta förlust: Katie Fraine.
Placering i fjol: Fyra

Många tippar att 2016 är året då Linköping skall ta klivet högst upp på damallsvenskans prispall. Och visst, på pappret har man ett lag som bör kunna utmana Rosengård.

Man har kontinuitet både på tränar- och spelarsidan. Martin Sjögren har under flera år byggt kring det svenska U19-landslag som tog EM-guld 2012. Han har kryddat med toppspelarna från 2015 års U19-Europamästarinnor och några utländska stöttepelare.

Linköping har verkligen ett väldigt bra lag. Högstanivån är jätte-jättehög. Spelare som Pernille Harder, Claudia Neto, Tove Almqvist och Fridolina Rolfö är kreativa och sevärda, Stina Blackstenius har tyngden och så vidare.

Men, och det är ett stort men. Det här Linköpingslaget har inte visat den vinnarinstinkt som krävs. I fjol erbjöds man en jättechans att vinna damallsvenskan – men misslyckades. I fjol gavs man även en jättechans att nå semifinal i Champions League – men misslyckades.

I år pratar man om att bli jämnare. Det är lättare sagt än gjort. Om LFC på allvar skall kunna utmana ett allt stabilare Rosengård får man inte drabbas av måltorka i perioder.

Frågetecken finns även för truppens bredd, framför allt i defensiven. Och vilken nivå håller målvakterna? Båda är oprövade på damallsvensk nivå.

Jag tror att Linköping kommer att spela den mest attraktiva fotbollen i damallsvenskan 2016. Men jag tror tyvärr inte att laget har kapacitet att slå Rosengård i guldstriden, inte i år. Jag skriver tyvärr eftersom jag gärna hade sett att det blivit en riktigt rafflande guldstrid – precis som i fjol. Men jag tror alltså inte att det blir det i år.

Stellan Carlsson

Stellan Carlsson

3) Piteå IF
Bästa nyförvärv: Ellen Löfqvist.
Tyngsta förlust: Pauline Hammarlund.
Placering i fjol: Trea

Att tippa fjolårstrean Piteå som trea låter inte så vågat. Men laget har tappat flera viktiga kuggar från i fjol. Då stod Pauline Hammarlund (Göteborg), Hanna Pettersson (korsbandsskadad) och Elin Johansson (Kif Örebro) för en stor del av lagets offensiva spets. Dessutom har man tappat viktiga Emilia Appelqvist (Djurgården) på mittfältet och talangfulla Lotta Ökvist (Umeå) i backlinjen.

Ändå tror jag att Piteå kommer att stå sig starkt även i år. Inte minst har man en av seriens mest intressanta ytterbackar i Ronja Aronsson. En annan intressant ytterback är, eller snarare var, Elin Bragnum, ny från AIK. I år är hon tänkt som mittfältare i PIF.

Tränare Stellan Carlsson har visat förr att han är en utmärkt lagbyggare. Hans Piteå bygger mer på ett stabilt grundspel än på enskilda spelare, även om mycket de facto hänger på fantastiska Faith Ikidi i mittförsvaret. Och minns att många satte ett stort frågetecken för offensiven även inför fjolårets säsong.

Nya forwardsparet Tempest-Marie Norlin och Felicia Karlsson känns intressant. Det kommer garanterat att gå fort när Piteå ställer om till offensiv. Och på mitten är Ellen Löfqvist en mycket intressant ersättare till Appelqvist. Frågan är dock hur många mål Norlin och Karlsson gör. Det svaret känns ovisst, och därför är det en chansning att sätta laget så högt som trea, men jag går på magkänslan här.

Vill man förresten fördjupa sig mer i Piteå IF:s lag finns här en länk till en utmärkt 36-sidig bilaga om laget som Piteå-Tidningen gav ut i veckan. Den är verkligen grym, så även om du inte är intresserad av Piteå IF rekommenderas att klicka på länken och i alla fall kika lite på bilagan.

Marija Banusic

Marija Banusic

4) Eskilstuna United
Bästa nyförvärv: Marija Banusic.
Tyngsta förlust: Petra Larsson/Gaelle Enganamouit.
Placering i fjol: Tvåa

Fjolårstvåan går in i säsongen med många frågetecken. Flera riktigt viktiga pjäser från skrällaget 2015 har lämnat. Frågan är hur stora hål det har blivit efter dem.

Offensivt tror jag att Marija Banusic och Mimmi Larsson tillsammans ganska väl kan fylla ut luckan efter Gaelle Enganamouit.

Men på mittfältet känns det som att Eskilstuna kommer att tappa i kvalitet – framför allt i den defensiva stabiliteten. Man har tappat Petra Johansson – ja, Petra Larsson heter numera så, Sofie Persson och Sara Thunebro. In har Petra Andersson och Ingrid Schjelderup kommit, dessutom har man flyttat ner Olivia Schough.

Spontant tycker jag att man därmed har hamnat på minus på mitten. Men rent namnmässigt är det ändå inte jättestor skillnad. När det nya laget är färdigbyggt kan det säkert bli riktigt bra.

Frågan är då alltså bara när lagbygget blir klart. Jag tror att det kan dröja lite. Därför vågar jag inte sätta Eskilstuna högre än fjärde plats i år.

Det skulle faktiskt förvåna mig lite om de blandade sig i guldstriden även i år. Fast det skulle vara kul. Det är ju alltid kul om lagen med störst publik lyckas. Det mår hela serien bra av.

Clara Markstedt

Clara Markstedt

5) Vittsjö GIK
Bästa nyförvärv: Ngozi Okobi.
Tyngsta förlust: Jane Ross.
Placering i fjol: Nia

I fjol slutade Vittsjö på nionde plats med tre poäng upp till sjunde plats. Sedan dess har man tappat ganska många duktiga spelare.

Det låter ju inte speciellt positivt, men Thomas Mårtensson är en erfaren och smart tränare. Han har värvat intressanta spelare och laget har gjort bra resultat på försäsongen mot de båda danska topplagen.

Vittsjö lag känns väldigt intressant. Man har fått in smarta spelare i Emmi Alanen och Ngozi Okobi samt snabbhet i Rachel Mercik och Clara Markstedt.

Det är förstås ändå en chansning att sätta laget så högt som femma. Men jag har en känsla av att nordskånskorna blir årets positiva överraskning i damallsvenskan.

Jennifer Falk

Jennifer Falk

6) Göteborg FC
Bästa nyförvärv: Pauline Hammarlund.
Tyngsta förlust: Lieke Martens.
Placering i fjol: Sexa

Årets Göteborg är väldigt svårtippat. Jag har flyttat dem fram och tillbaka mellan fjärde och sjätte plats utan att riktigt kunna bestämma mig. Men till slut gick jag på magkänslan, och den är att årets Göteborg känns lite tunt.

Laget har många duktiga offensiva spelare, men jag känner osäkerhet över hur det är med stabiliteten i den nybildade backlinjen. Framför allt sätter jag stora frågetecken för det centrala försvaret, både i backlinjen och på defensivt mittfält. Där har Göteborg vacklat på senare år.

Jag har sett laget en gång under försäsongen, och då såg det inte stabilt ut i defensiven. Det var å andra sidan för ett par månader sedan, så laget kanske har stabiliserats centralt.

Klart är att man har en bättre och bredare målvaktsbesättning än i fjol med Loes Geurts tillbaka från sin skada och Jennifer Falk inhämtad från Mallbacken. Klart är också att man har ett yngre lag.

I fjol var det en hel del oro och gnäll i truppen. När man nu återigen – för tredje året i rad – genomför en stor förändring kanske det äntligen blir ordning.

Personligen tycker jag att det skall bli intressant att följa Freja Hellenberg i mittförsvaret och Elin Rubensson som central mittfältare. Det blir också intressant att se vad Nathalie Persson och Pauline Hammarlund kan uträtta i Göteborg.

Slutligen har det ju ryktats om att Lotta Schelin möjligen skulle kunna flytta hem till Göteborg till sommaren. Om det inträffar vore det förstås ett lyft både för Göteborgs FC och för damallsvenskan som helhet.

Elin Johansson

Elin Johansson

7) Kif Örebro
Bästa nyförvärv: Melissa Tancredi.
Tyngsta förlust: Marina Pettersson-Engström.
Placering i fjol: Femma

Örebro är ytterligare ett lag jag flyttat runt på olika positioner i tabellen. Känslan är att laget skulle kunna komma topp fyra, men drabbas man av skador skulle det också kunna sluta bland de fyra sista.

Laget stod för en stark höstspurt i fjol där man vann fyra av de fem sista matcherna i damallsvenskan och sedan stod upp väldigt bra mot PSG i Champions League. Faktum är ju att Kif Örebro lämnade turneringen obesegrat – man föll ju på bortamål efter två kryss.

Sedan dess har man dock tappat ett gäng traditionsbärare i Elin Magnusson, Marina Pettersson Engström, Susanna Lehtinen och Sanna Talonen. Dessutom tvingas man klara sig utan Sarah Michel till följd av en korsbandsskada.

Man har tagit in intressanta nyförvärv som kanadensiska powerforwarden Melissa Tancredi, snabba Elin Johansson och intressanta mexikanska landslagsspelaren Veronica Perez.

Nyförvärven i all ära, den jag är mest spänd på att följa är ändå Michelle De Jongh – damallsvenskans bästa tonåring. Jag tror enormt mycket på henne, hon är en tvåvägsspelare som Pia Sundhage redan borde ha plockat in i sin trupp. Känslan är att De Jongh kommer att få ta tungt ansvar i årets Örebro.

Hanna Folkesson

Hanna Folkesson

8) Umeå IK
Bästa nyförvärv: Hanna Folkesson.
Tyngsta förlust: Elin Landström.
Placering i fjol: Åtta

Klubben har haft en målsättning att ta SM-guld 2017. Det känns tyvärr inte så troligt. Klubben får nog koncentrerar sig på att ens vara kvar i högsta serien till nästa år.

Med en frisk trupp hade jag kunnat tänka mig att placera UIK topp fem. Men det senaste året har präglats av skador, skador och åter skador. På skadelistan just nu finns bland annat Hanna Folkesson, Hanna Glas och Lina Hurtig.

Fortsätter skadeeländet under säsongen finns risken att laget hamnar ytterligare några pinnhål längre ner – man kan alltså till och med åka ut.

Det finns nämligen inga pengar att förstärka med, om det skulle behövas. Man får förlita sig till att den egna talangverksamheten fortsätter att vara framgångsrik.

Och som sagt, börjar de skadade spelarna komma tillbaka är laget som sagt mycket starkt.

Julia Karlernäs

Julia Karlernäs

9) Mallbackens IF Sunne
Bästa nyförvärv: Julia Karlernäs.
Tyngsta förlust: Jennifer Falk.
Placering i fjol: Tio

Klubben från de värmländska skogarna klarade sig kvar i damallsvenskan i fjol med ett måls marginal. Då räddades de av sitt starka hemmafacit. Och av Jennifer Falk och Mimmi Larsson.

Nu har Falk och Larsson lämnat och nästan alla experter placerar Mallbacken på nedflyttningsplats. Det hade jag också – först. 10–0-förlusten i cupmatchen mot Linköping satt i bakhuvudet. Men sedan fick jag ett infall och lyfte Mallbacken en bit över strecket.

Det finns så mycket hjärta i klubben att jag tror att det är möjligt. Visst har man tappat viktiga spelare, men man har också värvat intressant. Nyckeln här är förstås att skotska Lee Alexander fyller ut luckan efter Falk i målet.

I övrigt har man fått tillbaka Julia Karlernäs, en spelare som jag gillar – utrustad med en god grundteknik och fint spelsinne. Dessutom har man hämtat tre spelare från andra sidan jordklotet. Kirsty Yallop vet vi är en duktig damallsvensk spelare. Ytterbacken Anna Green och mittfältaren Tameka Butt är meriterade och kommer att lyfta laget.

Lagets viktigaste spelare i år kan ändå vara forwarden Madelen Janogy. Jag såg henne i cupmötet med division 1-laget Örby i vintras. Det var alltså division 1-motstånd, men känslan var ändå att det här kan bli Janogys år. Är den känslan rätt kan sagan om det allsvenska laget från orten som inte finns på kartan fortsätta ytterligare något år.

Alice Nilsson

Alice Nilsson

10) Kristianstads DFF
Bästa nyförvärv: –.
Tyngsta förlust: Susanne Moberg.
Placering i fjol: Sjua

Sjua ifjol, trots att man släppte in näst flest mål. Sånt läckage har man nog inte råd med i år, laget känns nämligen inte alls lika vasst i offensiven.

Tränare Elisabet Gunnarsdottir sa vid den damallsvenska upptaktsträffen att:

”Vi kan slå vilket lag som helst.”

Det är en skön inställning, och den gäller i stor utsträckning hemma på Vilans IP – där är KDFF starkt. Ändå trodde 79 procent av de röstande på nämnd upptaktsträff att Gunnarsdottirs lag skulle hamna i botten av tabellen – dock hade bara 2,3 procent dem på nedflyttning.

Och tittar man på truppen känns den klart svagare än fjolårets. Borta är spelare som Susanne Moberg, Margret Lara Vidarsdottir och Elisa Vidarsdottir. Nyförvärven är långt ifrån lika namnkunniga. Tränare Gunnarsdottir behöver visa fingertoppskänsla i coachningen om laget skall kunna upprepa fjolårets sjundeplats.

De mest intressanta nyheterna i klubben är väl att 22-åriga Alice Nilsson är ny lagkapten samt att man numera spelar i orange tröjor – något som verkar vara ett måste i Kristianstad.

KDFF är alltid svårtippat. Den här gången säger magkänslan att de kommer att få kämpa hårt för kontraktet, men att Ida Guehai ger den tyngd i offensiven som krävs för att stanna på rätt sida strecket. Men skulle Guehai bli skadad – då kan det sluta riktigt illa.

11) Kvarnsvedens IF
Bästa nyförvärv: –.
Tyngsta förlust: –.
Placering i fjol: Vann elitettan

Det enda rimliga tipset är egentligen att sätta Borlängelaget på jumboplats. Men har kvar i princip det lag som vann elitettan i fjol, och skillnaden mellan damallsvenskan och elitettan är som bekant milsvidd.

Jag har heller aldrig sett Kvarnsveden spela, så min bedömning här är bara gjord utifrån vad jag har läst och hört. Och det är att Kvarnsveden vann elitettan på sin defensiv. Det är lovande, eftersom laget kommer att få ägna sig väldigt mycket åt försvarsspel i år.

Man vann också elitettan för att man har ett otroligt vasst kontringsvapen i Tabitha Chawinga från Malawi. Jag har hört att klubbledningen bara räknar med Chawinga den här säsongen, för man tror att hon kommer att spela i en europeisk toppklubb nästa säsong.

För Kvarnsveden blir det förstås otroligt viktigt att försvarsspelet håller även i damallsvenskan. Dessutom gäller det att Chawinga håller sig frisk samt att laget har kapacitet att ge henne rätt passningar längs med marken – då har Borlängelaget chansen att klara sig kvar.

Från upptaktsträffen gillade jag att man förväntade sig 90 procent löpning och 10 procent fotboll under säsongen. Det låter som att laget är mentalt förberett på vad som komma skall.

Totalt sett har tyvärr Kvarnsveden misslyckats med att synas och höras under vintern. Jag tror att väldigt få sportintresserade svenskar känner till att laget skall spela i damallsvenskan i år. Än färre känner till varifrån Kvarnsveden kommer.

Den uppmärksamhet man har fått har antingen handlat om Chawinga eller Lee Winroth:s fantastiska resultat i marklyft. De senaste dagarna har man dessutom kunnat läsa en del om ett arenakaos, där man eventuellt skulle tvingas spela sina matcher på Domnarsvallen.

Till slut fick klubben dock dispens att spela omgångarna fram till den 1 juni på sin ordinarie hemmaplan, Ljungbergsplanen.

Gudbjörg Gunnarsdottir

Gudbjörg Gunnarsdottir

12) Djurgårdens IF
Bästa nyförvärv: Katrin Schmidt.
Tyngsta förlust: –.
Placering i fjol: Tvåa i elitettan

Många experter har satt Djurgården i mitten av tabellen, typ platserna sju till nio. Hela 78 procent av de som röstade på upptaktsträffen hade nykomlingen på säker mark – 45 procent placerade laget i mitten.

Först hade jag också laget högre upp, men så fick jag en känsla. En känsla av att Djurgården på många sätt liknar fjolårets Hammarby, av att Djurgården kan blir årets missräkning i damallsvenskan.

Det som talar för att Djurgården håller sig kvar är att man har värvat rutinerat och smart i centrallinjen. Gudbjörg Gunnarsdottir är en av seriens allra bästa målvakter, kanske den allra bästa. Katrin Schmidt och Emilia Appelqvist lär bilda ett av seriens smartaste och mest arbetssamma innermittfält, på mittfältet har man dessutom kreativa Annika Kukkonen.

Målvakt och mittfält håller mycket god damallsvensk klass. Det som skapade min känsla av att Djurgården kanske ändå inte blir så bra som många tror var när jag kollade på  backlinjen och på lagets forwards. I båda fallen är det rätt profillöst.

För Djurgården känns det otroligt viktigt att nya Sheila van den Bulk är en klippa i mittförsvaret samt att man hittar någon som gör mål. För jag sätter stora frågetecken för forwardsbesättningen.

Nya portugisiskan Carolina Mendes känns intressant, men hennes målfacit från tidigare ligor skrämmer inte. Och håller fjolårets måldrottningar Mia Jalkerud, Madeleine Stegius och Alexandra Höglund i högsta serien?

Om de gör det kan laget nosa på en placering som sexa–sjua. Utgångstipset är dock att Djurgården får det tufft.

* Det var mitt damallsvenska tips för 2016. Innan jag sätter punkt tänkt jag även tippa toppen av skytteligan. Så här slutar den:

1) Gaelle Enganamouit
2) Pernille Harder
3) Natasa Andonova
4) Stina Blackstenius
5) Pauline Hammarlund
6) Tabitha Chawinga
7) Marta
8) Marija Banusic
9) Felicia Karlsson
10) Elin Rubensson

Närmast utanför topp tio hamnar: Jenny Hjohlman, Ida Guehai, Mimmi Larsson, Madelen Janogy och Ogonna Chukwudi. Kommer Lotta Schelin hem i höst kommer hon också att hinna nosa på topp tio.

Slutligen vill jag återigen påminna om att man numera kan följa bloggen via Facebook. Genom att klicka Gilla på sidan får du blogginläggen som länkar där.

Håll ögonen på Janogy i år

Publicerad den av
1

I lördags var jag på Örby IP och såg Mallbackens IF lätt ta sig vidare till kvartsfinal i Svenska cupen. 6–0-segern var liksom hur säker som helst.

Det var Mallbackens första match för säsongen och man saknade fyra landslagsspelare. Med de förutsättningarna är det ungefär lika svårt att dra långtgående slutsatser av en 6–0-seger mot ett brandskattat division 1-lag (Örby saknade bland annat sin ordinarie målvakt Sandra Bjurteg) som det är att dra långtgående slutsatser av en 6–0-seger mot ett reservbetonat Skottland. Men man kan ju se tendenser.

Jag har varit förtjust i Julia Karlernäs sedan jag såg henne första gången. Hon vill alltid ha boll och är härligt passningssäker. Hon imponerade i Örby, det gjorde även Zoe Ness som släpande forward. Jag tyckte också att 16-åriga debutanten Hedvig Pettersson (född 2000) såg spännande ut.

De tre i all ära. Det jag tar med mig från Örby IP är ändå Madelen Janogy:s insats. Den Falköpingsfostrade forwarden var fullständigt lysande. Inte nog med att hon gjorde fyra av målen – de två som Elin Nyman satte dit bar också de Janogys signatur.

Vid 0–4 dribblade Janogy bort två eller tre backar plus målvakten innan hon fälldes och borde fått straff. Men innan domare Alicia Westman hann blåsa dök Nyman upp och satte dit bollen. Om nu Westman hade tänkt blåsa – jag kan inte säga att jag har något förtroende för henne.

Tillbaka till Janogy. Hon gjorde alltså fyra mål och hade två assist. Sättet hon gjorde några av målen gör att jag kommer att följa henne med intresse i år. Visst var det ett division 1-försvar hon mötte i lördags, men känslan var ändå att Madelen Janogy kan bli ett av damallsvenskans riktigt stora utropstecken under 2016. Kom ihåg var ni läste det först.

Janogys tidigare forwardskollega i Mallbacken, Mimmi Larsson, var en av målskyttarna när Eskilstuna spelade 2–2 mot Kvarnsveden i en träningsmatch i lördags. Eskilstunas mål finns på klippet nedan.

Mest intressant med resultatet är ändå att Kvarnsveden lyckas få med sig oavgjort från Eskilstuna. Man är ju lite osäker på var Borlängelaget står, men det här resultatet var ju lovande.

I övrigt i helgen vann Rosengård med 3–0 mot Kristianstad i cupen. En viss Marta gjorde alla tre målen. Hon kan också bli ett stort utropstecken under 2016…

Vid en snabb blick utanför Sveriges gränser så vann alla de tre topplagen i Frauen-Bundesliga den här helgen. Bayern München är således fortsatt tio poäng före Frankfurt och tolv före Wolfsburg.

I Frankrike var det cupomgång. Efter kvartsfinalerna står det klart att semifinalerna blir Montpellier–PSG och Lyon–Rodez. Det var inga svenska målskyttar i kvartsfinalarna, däremot gjorde Ada Hegerberg två för Lyon. Hegerberg som vi stöter på i OS-kvalet på onsdag. Det är just mot landslagsfotbollen och stundande OS-kval jag från nu riktar mitt fokus. Vi hörs.

Uppvisning när Rosengård tog guld

Publicerad den av
5

Det är bara att lyfta på den fiktiva hatten och sedan buga sig djupt och säga grattis till FC Rosengård. Vilken uppvisning guldgänget bjöd på i den sista omgången. Det blev ju inte ens spännande…

Det var tremålsskytten Natasa Andonova som hamnade i centrum, men oj vad bra Marta var. Hon är verkligen de stora matchernas spelare.

Eskilstuna visade kvalitet genom att också vinna sin avslutande måstematch mot Göteborg med 2–0. Det leder till nästa års Champions League. Stort grattis till ett av årets två stora skrällgäng.

Personligen lämnade jag guldstriden för att uppleva ett riktigt fotbollsdrama här i Borås. Där vann Bergdalens IK den helt avgörande kvalmatchen mot division 1 med 4–3 mot Göteborgs DFF. Bergdalen var tvunget att vinna och satte segermålet i 92:a minuten.

Jag gissar att det segervrål jag fick höra på Björkängsvallen var på ungefär samma nivå som det vrål som Mallbacken bjöd på när de fick höra slutresultatet på Zinkensdamm. Jag har bara sett ett mycket kort klipp därifrån, men jag blev glad i hela kroppen av att se Mallbackenspelarnas lycka.

Mallbacken har gjort en kanonsäsong och är väl värda att spela kvar i damallsvenskan 2016. Det hade Hammarby också varit. Stockholmslaget förlorar bara två hemmamatcher (mot de båda topplagen) och tar 18 poäng – ändå åker de ut. Grymt. Jag ser gärna Hammarby i damallsvenskan igen reddan 2017.

Här är en snabbgenomgång av damallsvenskan 2015:

1) FC Rosengård
Mitt tips: 1

Motsvarade favorittipsen och tog femte guldet på sex år. Men det var två olika Rosengård i början och slutet av serien. Bytet av tränare och offensiva nyckelspelare gick inte helt smärtfritt. Man var nere för räkning i guldstriden, men avslutade lysande med fyra raka segrar och fem raka hållna nollor. Bästa målskytten blev makedonska nyförvärvet  Andonova – som gjorde tolv mål på 13 matcher. För två år sedan trodde jag att hon skulle bli en sensation i Frauen-Bundesliga. Där fick hon aldrig sitt genombrott. Det kom i Malmö i stället…

Sannolikt kommer guldlaget att byggas om ytterligare i vinter. Vi får nog se ett rätt förändrat Rosengård till våren. Det blir en intressant silly season.

Det enda tråkiga med Rosengård är publikintresset. Dagens guldmatch räddade äran i publikligan och tog upp snittet till 1075. Men i övriga tio hemmamatcher har tyvärr snittet varit för dåligt, bara drygt 750 för Sveriges bästa lag.

2) Eskilstuna United
Mitt tips: 6

Delar priset för årets största skrällinsats med Piteå. Viktor Eriksson har fått ut maximalt ur en trupp som på förhand saknade världsspelare. Under året har dock skytteligavinnaren Gaelle Enganamouit vuxit ut till en sådan.

Laget är välbyggt och blir spännande att följa i framtiden, med ny tränare. För lagets starka publikstöd borgar för att man även i framtiden kan vara med och utmana i toppen. Det underbara publiksnittet på 2641 är ju faktiskt det som är allra roligast med Eskilstunas framgångar i år.

3) Piteå IF

Mitt tips: 5

Den andra stora skrällen. Piteå tog flest poäng av alla lag efter VM-uppehållet och var och nosade på en plats i Champions League. Även Pitegänget har ett starkt publikstöd (snitt på 1649), är välbyggt och har framtiden för sig. Jag känner mig lite stolt över att jag förutspådde att Piteå skulle stå för årets lyft i damallsvenskan.

Precis som Viktor Eriksson i Eskilstuna har Stellan Carlsson byggt ett starkt lag av ett på förhand rätt profillöst spelarmaterial. Under säsongen har dock en mängd Pitespelare blivit stora profiler, inte minst Pauline Hammarlund.

4) Linköpings FC
Mitt tips: 2

En av seriens stora missräkningar. Det kan dröja innan LFC får en bättre chans att vinna SM-guldet. Men trots att laget sett till säsongen som helhet haft den bredaste och mest samspelta spelartruppen slutar man fyra. Dessutom åkte man ur Champions League mot danska Bröndby. Om det inte hade varit för cupsegern skulle jag kallat det här för en fiaskosäsong. Cupen räddar äran för det lag som borde ha vunnit SM-guldet.

Känslan är att LFC behöver få in ytterligare en eller ett par riktiga karaktärsspelare till sin talangfulla trupp. Dagens 5–0-förlust visade att är lite för många som viker ner sig när det tar emot. Det blev förresten en väldigt tråkig avslutning på karriären för Charlotte Rohlin. Jag hade verkligen unnat henne en trevligare sorti, hon är verkligen grymt bra att ha och göra med. Men tyvärr var det hennes tavla som ledde till 1–0-målet som var början till raset.

5) KIF Örebro
Mitt tips: 4

Har haft en svagare trupp än i fjol. Det gick inte som man hoppats med de båda tunga nyförvärven. Hanna Folkesson skadade knät direkt och Lisa Dahlkvist stack till PSG under sommaren. Trots det slutar laget på en klart godkänd femteplats.

Tränare Rickard Nilsson kan lämna skutan med rak rygg. Klubbens ekonomi är på en sådan nivå att fjolårets andraplats känns som ett undantag. Örebro känns som ett lag som slåss om platserna 4–8 de närmaste åren.

6) Göteborg FC
Mitt tips: 3

Tillsammans med AIK årets stora fiaskolag. Slutar i och för sig på tabellens övre halva, men lämnar säsongen med minusmålskillnad. Det är inte godkänt för ett lag som skulle utmana om guldet.

Det har varit en del oro i laget under året. Gissningsvis får vi se rätt stora förändringar i Göteborg till nästa säsong. Inte minst behöver man hitta en stabil målvakt. Unga Fanny Lund har gjort några starka insatser, men hon har också gjort en handfull riktigt stora tavlor som kostat laget många poäng. I dag stod Kristin Hammarström i GFC:s mål. Kan man kanske få henne att göra en seriös comeback?

7) Kristianstads DFF
Mitt tips: 7

Hängde med hyfsat i våras, men har under hösten legat i ett ingenmansland mellan topp- och bottenstrid. Susanne Moberg lägger av och fick avsluta med att bli målskytt. Hon har varit en viktig traditionsbärare i KDFF och blir svår att ersätta.

Kristianstads riktiga bottennapp den här säsongen var gräsplanen. Den plan man annars brukar hylla var ju så usel att domaren som bekant tvingades stoppa matchen mot Örebro i somras. Ett annat bottennapp är publikintresset i Kristianstad. Årets snitt på 368 är icke godkänt.

8) Umeå IK
Mitt tips: 9

Dagens poäng förde upp UIK på åttonde plats på bättre målskillnad än Vittsjö. Åtta är en placering som väl motsvarar lagets kvalitet det här året, speciellt som man skakats av många skador.

Klubbens målsättning om att vinna SM-guld 2017 lär stanna vid en dröm. Visst finns det mycket talang i Umeå, men att en förening som var hotad av konkurs så sent som i somras, och som hela tiden har legat någon poäng ifrån nedflyttningsstriden, skulle kunna lyfta sig och bli ett guldlag nästa år. Nej, det händer inte. Det är dock väldigt viktigt för laget att Lina Hurtig har valt att stanna ett år till.

9) Vittsjö GIK
Mitt tips: 8

Var sex mål ifrån att infria mitt tips om en åttondeplats. Har varit lite för bra för att vara akut indraget i nedflyttningsstriden, men behöver lite mer tyngd för att kunna slåss om en plats på den övre tabellhalvan nästa år.

Antonia Göransson och Jane Ross har varit årets bästa målskyttar och är två spelare som man bör lägga kraft på att behålla.

10) Mallbackens IF
Mitt tips: 11

Sagan om laget från byn som inte finns på kartan får ett nytt kapitel i damallsvenskan. Kontraktet klaras med bara ett måls marginal. Mallbacken hänger kvar genom att man har varit bra på att kämpa till sig poäng hemma på Strandvallens gräs. Även om dagens poäng togs på konstgräs.

Laget har från början varit ödmjukt och spelat efter sina resurser. Men när jag såg laget live tyckte jag faktiskt att man var lite sämre organiserat i defensiven än jag hade uppfattat från tv-bilderna. Kan man jobba lika hårt och samtidigt bli bättre på att stänga ytan framför egen backlinje tror jag att Mallbacken även kan samla fler poäng på konstgräs nästa år. Men det är viktigt att man behåller traditionsbärare som Frida Broström och Mimmi Larsson.

Noterbart är att publiksnittet i byn med 80 invånare hamnade på 961 – det är förstås mer än godkänt.

11) Hammarby IF DFF
Mitt tips: 10

Åker ur med ett måls marginal. Det är vansinnigt grymt. Man har gjort en utmärkt säsong som nykomling och faller egentligen på att man kryssat mot AIK två gånger. Seger i en av de matcherna och man hade varit kvar i damallsvenskan även 2016.

Nu gäller det för klubbledning att behålla så många spelare som möjligt för att vara tillbaka igen 2017. En spelare som haft ett udda år är Anna Oscarsson. Hon åkte ur damallsvenskan i fjol med Jitex. I år har den Gotlandsfostrade mittfältaren vunnit F19-EM, men också åkt ur damallsvenskan med Hammarby – och spelat för det Jitex som åkte ur elitettan. Här snackar vi högt berg och djupa dalar…

12) AIK
Mitt tips: 12

En jättebesvikelse, trots att de motsvarade det lågt ställda tipset. AIK var ju nämligen mycket sämre än jag hade trott. Laget hade ingen som helst tyngd och gav upp redan i somras, när man släppte iväg Emma Lundh till norska LSK. Där spelade hon för övrigt från start i dag när laget säkrade guldet i toppserien. Grattis.

Man får alltså kolla efter spelare som lämnat för att hitta glädjeämnen i AIK. Jag är inte säker på att höstens upplaga räcker för att slåss om en plats topp två i elitettan. Känslan är att AIK behöver bygga om sitt lag. De behöver även bygga engagemang, för årets publiksnitt på 285 är långt ifrån godkänt.

* Det var damallsvenskan 2015. Sedan några timmar tillbaka är silly season igång. Känslan är att alltså den kan bli rätt silly framför allt i Rosengård. .

Utanför Sveriges gränser har alltså LSK säkrat det norska ligaguldet i dag. Utöver Emma Lundh spelade även Mimmi Löfwenius från start när Arna-Björnar besegrades med 4–1. Förstås skickas även ett grattis till Löfwenius.

* I tyska Frauen-Bundesliga var det riktigt konstiga resultat i dag. På fem matcher gjorde inget lag fler än ett mål. Det konstigaste resultatet var att Wolfsburg föll hemma mot SC Sand. Serbiska Jovana Damnjanović, som provtränade med Linköping häromåret, gjorde målet just innan paus.

Även Frankfurt tappade poäng. Det blev bara 1–1 borta mot nykomlingen Werder Bremen. Däremot vann Bayern München sin match med 1–0 sedan Nicole Rolser gjort målet redan i första minuten. Bayern leder nu serien med tre poäng före Frankfurt. Wolfsburg är sex poäng bakom, medan Turbine Potsdam ligger kvar på nedflyttning – trots att man tog en poäng i dag.

* I Frankrike blev Sofia Jakobsson enda svenska målskytt den här helgen. Hon gjorde kvitteringsmålet till 1–1 när Montpellier vann prestigemötet borta mot Juvisy med 2–1. För Lyon och PSG blev det storsegrar. Ada Hegerberg blev tvåmålsskytt igen för Lyon. Den 20-åriga norskan har nu gjort 13 mål på sju omgångar. Noterbart är att bara tre lag – Lyon, PSG och Montpellier – har gjort fler.

Äventyr i Mallbacken – och tankar inför avgörandet

Publicerad den av
4

Eskilstuna bygger extraläktare, Rosengård tror på fullsatt och Hammarby hoppas på publikrekord. Själv hoppas jag på laget från byn som inte finns på kartan.

I morgon söndag vid 14.30 skall damallsvenskan avgöras. Två timmar senare vet vi vilka som tar guldet och vilka som åker ut.

Under VM-uppehållet trodde jag aldrig att både guld- och bottenstriden skulle avgöras så här sent. Då hade Rosengård gått rent och var sex poäng före Eskilstuna. Mallbacken hade bara tre poäng, låg under nedflyttningsstrecket och tappade två av sina amerikanska spelare. Piteå var tolv poäng bakom Rosengård, men bara sex före Mallbacken och tre före Hammarby.

Trots att man visste att Anja Mittag skulle lämna för PSG var känslan att Rosengård skulle glida i väg till ett kassaskåpssäkert guld. Känslan var även att Mallbacken skulle få en mycket tuff höst. Rätt mycket har hänt sedan dess.

Det är fortfarande fördel Rosengård. De toppar tabellen och skall i normala fall ha goda chanser hemma mot Linköping. Men i en slutomgång där guldet står på spel finns det så många mentala inslag att det inte är någon större idé att prata om normala fall.

Det kommer självklart att vara massor av nerver inblandade även i Eskilstuna och i bottenstriden. Det finns därmed inga självklara tips i den här omgången. De stora spelinsatserna bör sparas till andra dagar.

Rosengårds vinnarvana är det som i första hand talar för Malmölaget. Mot dem talar att de möter svåra Linköping och att Eskilstuna är urstarka på sin hemmaplan.

I botten är det en mycket knapp fördel för Mallbacken. Men den är väldigt knapp. Hammarby har varit starkt på hemmaplan, men möter höstens bästa lag – Piteå. Mallbacken har lättare motstånd i Umeå, men matchen avgörs på konstgräs – ett underlag där värmländskorna bara tagit tre poäng. De poängen togs turligt mot svaga AIK.

Mallbackens största fördel i slutomgången är således att Hammarby möter formstarka Piteå som står på fem raka segrar.

Personligen hade jag gärna sett att både Hammarby och Mallbacken spelat i damallsvenskan 2016. I dagsläget är jag rätt säker på att båda lagen är bättre än Kvarnsveden och Djurgården.

Jag gillar och beundrar verkligen att Hammarby som nykomling vågat att försöka spela sig kvar. Jag hade sannolikt inte valt ett lika offensivt grundspel om jag hade tränat laget. Men det är både starkt och imponerande om Pär Lagerström och hans lag klarar kontraktet.

I normala fall hade jag hoppats på Bajen, som spelar en mycket mer positiv fotboll än Mallbacken. Men jag gillar ju sagor. Och Mallbackens IF i damallsvenskan är en riktig sannsaga. I morgon kommer jag att hålla en tumme för att den får ett 23:e kapitel.

När jag började jobba på Borås Tidning var en av mina första önskningar att få bevaka en damallsvensk match på Hagavallen i Öxabäck. Känslan var att det inte skulle bli så många fler. Jag hade sett Öxabäck massor av gånger i Borås, men aldrig på deras riktiga hemmaplan. Öxabäck är ett samhälle med cirka 300 invånare som har haft ett fotbollslag som vunnit 6,5 SM-guld och 6 cuptitlar.

Till slut hann dock verkligheten ikapp fantastiska Öxabäcks IF. Det är numera 16 år sedan damlaget lades ner.

I Mallbacken lever sagan. Laget har i och för sig inga SM-guld, men väl en elfteplats i den damallsvenska maratontabellen. Under min uppväxt vill jag minnas att jag även såg Mallbackens IF flera gånger. Men jag hade ju inte varit på omtalade Strandvallen.

Strandvallens huvudläktare

Strandvallens huvudläktare

När laget gick upp 2013 hade jag lösa planer på en roadtrip till Värmland. Det blev inte så. Tanken kom tillbaka i våras. Och i lördags var det dags. Det slog mig att det ju skulle kunna vara sista chansen, alltså Mallbackens sista damallsvenska match någonsin.

Jag visste att Mallbacken var en by och att Strandvallen var en liten plan som låg mitt i de värmländska skogarna. Men jag hade faktiskt inte en aning om att lilla Öxabäck är rena metropolen i jämförelse med Mallbacken.

Några dagar innan resan frågade min mamma om jag ville ha resesällskap. Hon fick förstås åka med. Hon ringde dock lite förbryllat dagen innan och frågade vart vi skulle. Hette det inte Mallbacken? Hon hittade inte resmålet på sin rätt detaljerade Värmlandskarta.

Då slog jag in Mallbacken på Google Maps, bara för att inse att byn inte ens finns på kartan. Man får träffar på Mallbackens IF Fotboll, men inte på själva orten.

Jag tillhör den gammaldags typen när jag är ute på resor. GPS skall i största möjliga mån undvikas. Efter närmare fyra timmars resa med handledning av min gamla hederliga vägkarta dök skylten ”Mallbacken 6” upp. Den visade in på en grusväg.

Vägen till Mallbacken

Genvägen till Mallbacken

Eftersom huvuddelen av de bilar som passerade på vägen mellan Sunne och Lysvik under tiden jag tog fotot ovan dock körde förbi grusvägen antog jag att den grusade genvägen sannolikt var en senväg. Det visade sig även finnas en asfalterad väg till Mallbacken.

Väl i byn hann jag inte köra många meter efter skylten som visade att jag nått Mallbacken förrän jag vinkades in på en gräsmatta vid skolan. På den korta promenaden från skolan ner till Strandvallen passerade jag en busshållplats och ett hus som såg ut som en nedlagd affär. Lägg till några hus och ni har allt som finns i byn.

Jag gled in på Strandvallen 55 minuter före avspark. Byns befolkning skall ligga kring 80 personer, men det var redan närmare 1000 personer på plats. Bland annat en röststark hejaklack. En man från Hagfors som stod och hängde bakom ena målet berättade för mig att:

”Det är första gången vi har hejaklack. När jag kom hit i dag trodde jag först att de var från Hammarby.”

Bakom det andra målet satt ett antal rutinerade åskådare, som hade tagit med sig egna fäll- eller tältstolar. Vill man ha sittplats på Strandvallen finns det även några små träläktare, men de känns inte så sittvänliga under kalla oktoberdagar.

Vid en promenad runt planen noterade jag några stora hål i staketet, flera intressanta lösningar med snören samt några skyddsnät som mer gav känslan av ultima- än elitfotboll. Det var råkallt och lite regn i luften, men ändå kände jag värme. Jag var inte den enda som trivdes. På presskonferensen efteråt hyllade Hammarbys tränare Pär Lagerström inramningen:

”Redan när vi kom med bussen var det redan massor av folk på plats.”

Själva matchen var ingen estetisk höjdare. Nerver ihop med Strandvallens lilla och lätt lutande plan påverkade säkert spelkvaliteten. Men spänningen och stämningen var det inget fel på.

Hammarby var det något vassare laget i själva spelet. Mallbacken var däremot starka på fasta situationer, inte minst visade holländska USA-förvärvet Maruschka Waldus direkt att hon inte viker sig i några nickdueller. Men som sagt, själva matchen är inte det jag tar med mig från min utflykt. Jag fick många andra minnen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag valde självklart grusvägen när jag lämnade Mallbacken. Totalt tog roadtrippen drygt 14,5 timmar. Men det var det värt, jag fick ju uppleva ett stycke svensk landsbygdsromantik.

Och känslan är att verkligheten inte kommer att komma ikapp Mallbacken ännu på ett tag. Även om det skulle bli nedflyttning i morgon är engagemanget kring laget är så stort att man mycket väl kan komma tillbaka igen. Det engagemanget skrev jag för övrigt om i det här inlägget.

Så sagan om den lilla byn som inte finns på kartan men som ändå kan utmana storstäderna i den största idrotten kommer förhoppningsvis att få ytterligare många kapitel.

Strandvallen
Graham, Ness och Henriksson
Hammarby firar
Jennifer Falk
Segerjubel
Mallbacken jublar
Helén Eke
Frida Broström
Mallbacken jublar
Konfettiregn från Mallbackens klack
Anna Lindblom
Frida Broström slår frispark
Mallbackens bänk
Slantsingling på gång
Ness, Waldus och Nyman
Broström, Falk och Florio
Lindblom, Tegström, Schmidt och Oscarsson.
Glada miner under inmarschen
Inmarsch
Tomt bortabås. Bollnät bakom
Strax inmarsch
Utbudet i kiosken
Strandvallens huvudläktare
Sabrina Henriksson
Mimmi Larsson
Madelen Janogy
Jennifer Falk
Petronella Ekroth
Julia Karlernäs
Emma Jansson
Anna Oscarsson
Alexandra Lindberg
Olga Ekblom
Linnea Eriksson
Katrin Schmidt
Pär Lagerström
Sofie Ahlberg
Henrik Arneng
Madelen Janogy
Zoe Ness
Mimmi Larsson
Elin Nyman
Madelen Janogy
Julia Karlernäs
Mallbackens hejaklack
Madelen Janogy och Sandra Andersson stretchar
Strandvallen
Huvudläktaren på Strandvallen
Ståplats
Alla seriesegrande flick- och damlag i Värmland hyllades
Radions bil parkerad bakom sittplats på Strandvallen.
Strandvallens entré
Strandvallens entré
Vägen till Mallbacken

Göteborgs kris kan kosta för Mallbacken

Publicerad den av
7

I dag på Zinkensdamm kom Göteborg till spel med Anna Ahlstrand som målvakt. Det har på alla sätt varit dagens snackis i Damfotbollssverige.

För tyvärr kastar det inte bara en skugga över Göteborg FC, utan över hela damallsvenskan. Jag inser problematiken för klubbarna. I de allra flesta fallen räcker det med tre målvakter.

Det är minst tredje gången på 2010-talet som en utespelare får hoppa in som målvakt från start i en damallsvensk match. I maj 2010 var det Erla Arnadottir som vaktade Kristianstads mål i 3–1-segern mot Umeå. I sista omgången 2013 agerade Petra Larsson målvakt för Linköping i 4–1-segern mot Tyresö.

Vid det andra tillfället twittrade dåvarande Malmötränaren Jonas Eidevall:

”Läser att folk tycker det är roligt att LFC satte en utespelare i mål. Jag tycker det är pinsamt. Damallsvenskan har en lång väg att vandra.”

Vid båda de tidigare tillfällena har alltså laget med utespelare vunnit. I dag föll Göteborg med 3–2 mot Hammarby. När övriga topplag har hackat på sistone har Göteborg haft chansen att knappa in. Men Loes Geurts hjärnskakning har varit väldigt kostsam. Inte minst i dag.

Här skall jag först passa på att hylla Anna Ahlstrand. Hon är hjälpgumman personifierad. Inte bäst på något, men ganska bra på allt. Och hon ställer lojalt upp när det behövs. I dag gjorde hon vad man kan förvänta sig av en mittfältare som tvingas ställa sig i mål, eller möjligen lite mer, för minst en kanonräddning stod hon för.

Det går alltså inte på något sätt lasta Anna Ahlstrand här. Men sanningen är ju att hon släppte in tre mål. Inget av dem var lätt, men inget av dem kändes heller otagbart – för en riktig målvakt.

Att Göteborg ytterligare försämrar sin redan lilla chans till Champions League må vara hänt. De får liksom skylla sig själva. Värre är att tredje part drabbas.

Visst finns det en chans att Hammarby skulle ha vunnit dagens match ändå. Det får vi dock aldrig veta och känslan är tyvärr att Göteborg hjälpte Hammarby rätt rejält i jakten på förnyat damallsvenskt kontrakt. Jag förstår att Mallbackens ordförande Sven Eriksson ifrågasätter det här.

För faktum är ju att Göteborgs målvaktskris i dag kan ha givit Hammarby de poäng som avgör den damallsvenska bottenstriden. Det är verkligen på alla sätt högst olyckligt. Jag hade mått väldigt dåligt i kväll om jag hade varit ansvarig ledare i Göteborg FC. Väldigt dåligt.

Jag gissar att man även mår lite dåligt i Linköping. Visst brukar man ha det svårt i Örebro, men dagens 2–1-förlust svider nog lite extra. För den innebär ju nämligen att SM-guldet kommer ännu lite längre bort från Östergötland.

Marta såg till att Rosengård tog ett viktigt steg mot nämnt guld. Hennes frisparksmål till 2–1 i slutminuterna mot Mallbacken var både snyggt och viktigt.

Slutligen tog Umeå ytterligare ett steg mot säkrat kontrakt genom att vinna med tennissiffrorna 6–3 mot AIK.

Jag har tidigare år ifrågasatt hur det har kunnat spelas två damallsvenska matcher samtidigt i Göteborg. I dag hade vi alltså samma sak i Stockholm. AIK hade 258 åskådare på Skytteholm samtidigt som Hammarby hade 422 på Zinkensdamm. Gissningsvis hade det blivit några fler vardera om matcherna inte hade krockat.

* Dagens spelare i europeisk damfotboll är nog annars Lene Mykjåland som gjorde alla LSK:s fyra mål före paus vid 5–1-segern mot Medkila i norska toppserien. Alltså ett spetsat äkta hattrick.

Utanför Europa går titeln dagens damfotbollsspelare till Kim Little som gjorde alla tre målen när Seattle vann med 3–0 mot Houston i NWSL. Där spelas det för övrigt tre matcher det kommande dygnet som påverkar den täta slutspelsstriden.

Har slutat, men kan bli bäst i Europa

Publicerad den av
Svara

Uefa har nu presenterat de tre finalisterna i kampen om priset som bästa spelaren i Europa säsongen 2014/15. Bland de tre finns Celia Sasic, som ju tidigare i sommar berättade att hon slutar med fotbollen. Det kan alltså bli så att hon verkligen slutar på topp.

De två som utmanar tyskan är den före detta klubbkompisen från Frankfurt Dzsenifer Marozsan samt Lyons mittfältare Amandine Henry.

På den här länken kan man se vilka som placerat sig på platserna 4–30. Där noteras att Caroline Seger blev nia och Lotta Schelin slutade på 18:e plats. Tittar vi efter spelare som spelade i damallsvenskan under perioden blev Anja Mittag delad fyra, Ramona Bachmann sjua samt att Manon Melis och Maren Mjelde slutade på en delad 23:eplats.

Listan domineras kraftigt av spelare som tillhör tyska eller franska klubbar. Den engelska ligan har precis som damallsvenskan med fyra spelare. Slutligen har USA:s NWSL med tre spelare och norska toppserien delar ju Mjelde med damallsvenskan.

Apropå Sasic så ersätts hon i Frankfurt av Yuki Ogimi. Den nyheten kom i dag och var kanske ingen jätteskräll. Sedan Ogimi kom till Wolfsburg har hon inte riktigt lyft till den nivå hon höll 2012 och 2013. Det kändes därmed inte orimligt att Nilla Fischers lag skulle kunna tänka sig att släppa henne.

* Linköping visade klass när man i går körde över Piteå med hela 5–0. Samtidigt tog Mallbacken tre blytunga poäng hemma mot Kif Örebro, ett resultat som lär skaka om i AIK, Hammarby och kanske även i Umeå.

Umeå har dock lite andrum genom att man vann med 2–0 mot Hammarby och fortfarande har fyra poäng ner till nedflyttningsstrecket.

Det strecket kan Mallbacken klättra över genom att ta poäng hemma mot AIK på söndag. Sannolikt behöver man dock tre för att verkligen sätta press på konkurrenterna i kampen för nytt kontrakt.

För AIK känns söndagens match alltmer som sista chansen. Vinner inte Solnalaget i Värmland finns det inte många halmstrån kvar.

Här är förresten höjdpunkter från de tre matcherna. För Linköping gjorde Pernille Harder de tre mittenmålen. Frisparken till 4–0 var extra sevärd:

Mallbackens segermål nickades in av Madelen Janogy. Det var knappast landslagsklass på Carola Söberg:s ingripande vid målet. Det lilla jag såg av matchen hade Kif Örebro väldigt svårt att spela till sig klara målchanser. Mallbacken var välorganiserat och stabilt. Rätt imponerande faktiskt att man bara har släppt in 16 mål – vilket är färre än positiva överraskningar som Piteå och Vittsjö.

I Umeå gjorde Lina Hurtig båda målen med sitt huvud, två läckra nickmål:

* I förrgår drog Champions League i gång med gruppspelet. Det är nya matcher i dag, men i den här omgången spelar inte något av de lag som kommer att ha med slutsegern att göra.

Däremot kommer tre av de fem–sex lag som har chansen att vinna Champions League att drabba samman i slutet av veckan. Fredag och söndag spelas nämligen Valais cup i Schweiz.

Där ser semifinalerna ut så här: Lyon–Zürich (16.00, Eurosport2) och PSG–Bayern München (19.00, Eurosport). Även om det är en träningsturnering kan man räkna med att det kommer att vara tonvis med prestige inblandat i matcherna. Eurosport sänder även finalen 18.00 på söndag. Kul.

* I nämnda NWSL fortsätter kampen kring slutspelsstrecket att vara en riktig nagelbitare.

Antalet inblandade lag minskade dock den här natten. I och med att Sky Blue bara fick 1–1 mot Chicago kan de himmelsblå räknas bort. De har bara tre matcher kvar att spela och avståndet upp till strecket är sju poäng.

Även Western New York Flash är numera ute ur kampen. De fick bara 1–1 borta mot Washington, vilket innebär att Flash har sex poäng upp till strecket med tre omgångar kvar.

Washington har i praktiken känts slutspelsklart ett tag. Men med bara en poäng på de två senaste matcherna börjar det osa riktigt hett för Spirit. Laget har i och för sig fyra matcher kvar och tre poäng ner till strecket, vilket ger hyfsade odds. Men det är så raffinerat att man skall möta båda huvudkonkurrenterna Kansas och Portland samt de båda topplagen Seattle och Chicago. Spirit lever alltså farligt.

I Washington finns för övrigt den högst oväntade skytteligaledaren Crystal Dunn. Den före detta ytterbacken har skolats om till forward och står på tolv mål på 16 matcher. På delad andraplats i skytteligan ligger Allie Long och Beverly Goebel-Yanez på nio mål vardera. VM-spelarna har ju deltagit i färre matcher. Av dem ligger Christen Press högst med fina facitet åtta mål på åtta matcher.

Nattens viktigaste match vann Kansas City mot Portland med klara 3–0. Inför avspark låg båda lagen på 22 poäng på vardera sidan om slutspelsstrecket. Nu har Kansas tre poäng upp och bättre målskillnad. Dessutom har man ett tacksamt återstående program, vilket ger goda chanser för de regerande mästarinnorna att återigen nå slutspelet.

Det är alltså Kansas, Washington och Portland som nu gör upp om de två sista slutspelsplatserna. Några lag till har teoretiska chanser.

Uppehåll i damallsvenskan – då stiger VM-febern

Publicerad den av
1

Damallsvenskan är framme vid uppehållet och vi kommer att få se en del förändringar i trupperna. Att Rosengård tappar Anja Mittag och Therese Sjögran och får in Potsdams tekniker Natasa Andonova istället.

Klart är även att Lisa Ek lämnar Göteborg med förhoppning om spel utomlands, att amerikanskorna Monica Dolinsky och Katie Bethke lämnar Mallbacken samt att Hammarby för förstärkning av Jitextalangen Anna Oscarsson. Det kommer säkert att presenteras fler förändringar i olika spelartrupper den kommande tiden.

Anna Oscarsson

Anna Oscarsson

Sportsligt är det upplagt för Rosengård i toppen medan det ser mörkt ut för AIK i botten. Fast resultaten i den sjunde omgången var sådana att spänningen lever vidare både i botten och toppen. Även om Rosengård står på full poäng har man mot sig att nästan hela startelvan skall iväg och spela VM. Det blir alltså ett stort slitage på många spelare och truppen är inte jättebred.

Trots en upptakt med närmast extrem måltorka ligger Linköping fem poäng bakom och skuggar Malmölaget. Eftersom LFC har kvar båda sina inbördes möten med Rosengård har ju faktiskt även östgötskorna guldet i egna händer.

I toppen är Eskilstuna och Kristianstad plusvarianterna medan Göteborg har inlett lite svagare än väntat.

I botten tog AIK sin första poäng – en på alla sätt mycket välkommen sådan. Det var förstås otroligt viktigt att spräcka nollan innan uppehållet. Det var även otroligt viktigt att ta poäng av Hammarby – ett av de lag som skulle kunna bli en räddningsplanka i bottenstriden.

Nu har AIK ”bara” fem poäng upp till fast mark. Det är inget omöjigt avstånd, även om det blir svårt att ta in. Mest för att alla andra lag har känts stabilare än AIK så här långt – och att man måste passera två för att hänga kvar.

Nykomlingen Hammarby har inlett oväntat stabilt genom att ta poäng i fyra av sju matcher. Eftersom det bara blivit en seger är ändå avståndet ner till nedflyttningsplats bara tre poäng.

Besvikelsen i botten är Kif Örebro som i och för sig har drabbats av tunga skador. Men trots det tycker jag att sex poäng på sju omgångar är en jättemissräkning för fjolårets tabelltvåa. Umeå inledde svagt, men har ryckt upp sig de senaste omgångarna och känns inte längre som ett bottenlag. Det gör inte heller stabila Piteå.

Sara Björk Gunnarsdottir

Sara Björk Gunnarsdottir

I skytteligan är det tre Rosengårdsspelare på pallen och en fjärde delar fjärdeplatsen. Ramona Bachmann leder på sex mål närmast före Mittag och Marta som båda har gjort fem. På fjärdeplatsen finns de båda fyramålsskyttarna Sara Björk Gunnarsdottir och Pauline Hammarlund. Noterbart här är att Olivia Schough är enda svenska VM-spelare som har gjort fler än ett mål. Och då hämtas ju ändå 14 utespelare från damallsvenskan.

Nu flyttas fokus från seriespelet och riktas närmast till 100 procent mot VM. I dag flyger det svenska laget över till Kanada, vilket gör att VM-febern kommer att öka betydligt.

I går kväll spelade en av mina guldfavoriter träningsmatch, nämligen Frankrike. Man vann med 2–1 mot Ryssland efter att Gaetane Thiney gjort båda målen. Jag hann kika lite på matchen och min känsla var att rätt många av de franska spelarna var rädda om benen – något som gjorde att laget inte spelade så bra som de kunde ha gjort. Dock var fransyskornas seger trots det odiskutabel. Den borde tvärtom ha varit flera mål större.

Underbart engagemang kring Mallbacken

Publicerad den av
10

Det är i och för sig väldigt tidigt på säsongen och framför allt Mallbacken har absolut damallsvensk potential.

Men det har varit en jobbig omgång för damallsvenskans båda bottenlag. Både AIK och Mallbacken var på väg mot poäng, men föll med sena uddamål. Dessutom vann Umeå i Göteborg och UIK visade att man inte tänker vara något bottenlag.

Jag har inte sett någon av dagens matcher i sin helhet, utan har kikat på matcherna några minuter då och då. Det jag såg var AIK klart underlägset i Vittsjö, men Stockholmslaget höll ändå på att kämpa till sig en högst efterlängtad poäng.

Ett sent mål från Linda Sällström avgjorde dock matchen. För skadeförföljda Sällström var det förstås otroligt kul och efterlängtat att återigen få göra ett segermål. Även om jag spelat på mycket lägre nivå än Sällström har jag gått igenom ett par årslånga knä-rehabiliteringar och vet hur underbart det är att vara tillbaka på planen – och äntligen göra mål igen. Jag gläds alltså vansinnigt mycket med finländskan i dag.

Nästan lika mycket lider jag med AIK som ju behöver få med sig något eller några positiva resultat in i VM-uppehållet. Trots att laget spräckte målnollan framåt blev det en ny, tung förlust.

För Mallbacken var dagens förlust minst lika bitter. Av det jag såg tyckte jag att värmländskorna var minst lika bra som Kristianstad – om inte bättre. Ändå lämnade man Vilans IP poänglöst.

Mallbacken är ju damallsvenskans fula ankunge, ett lag man gärna önskar framgång. Jag gillade klubben redan innan jag läste Offside nummer 2 2013. Men efter den korta texten om klubben där växte respekten. Där sa Mallbackens ordförande Sven Eriksson följande:

”I dag anses lyxiga anläggningar vara viktigare än engagemang. I byn Mallbacken bor det omkring 80 personer. Nästan alla ställer upp för laget. Några bakar bröd som vi säljer på matcherna, andra kokar kaffe eller tvättar tröjor. Det är den föreningskänslan som tagit oss tillbaka till allsvenskan.”

Nu är Strandvallen alltså en damallsvensk arena igen. Kanske kan duktiga forwardsparet Mimmi Larsson och Madelen Janogy se till att den även är det 2016. Som jag ser det är Larsson för tillfället en av damallsvenskans allra bästa forwards – en urstark spelare med förmåga att skapa chanser helt på egen hand. Hon är en forwardstyp som saknas i den svenska VM-truppen.

I går var jag för andra gången på en vecka och kikade på en forward som är uttagen i nämnd VM-trupp, Umeås Jenny Hjohlman. Hon var helt klart piggare mot Göteborg än mot Jitex i tisdags. Och i slutminuterna visade Hjohlman VM-klass när hon vred in 3–1-målet.

Faktum är att det Umeå jag såg i tisdags och det jag såg igår var två hela olika lag. Det var bara tre byten mellan startelvorna, men det var byten som märktes genom att laget fick lite mer fart och spets. Faktum är att jag tycker att Maria Bergkvist tog en klar seger i coachmatchen mot Stefan Rehn. Umeå spelade ett utmärkt försvarsspel där Göteborgs båda duktiga kantspelare Elin Rubensson och Lieke Martens inte fick de ytor de behöver, och där viktiga forwarden Sara Lindén hölls utanför spelet.

Efter 45 minuter ledde Göteborg med 1–0 trots att Umeå hade varit det bättre laget. Jag bytte några ord med tv-experten Malin Swedberg i paus. Vi var överens om att Umeå varit spelmässigt bra, men att laget saknade både nödvändig spets och kreativitet kring Göteborgs straffområde. Några minuter senare var det 1–2…

UIK kändes inte som ett bottenlag. För dem var det förstås otroligt viktigt att både Hjohlman och Lina Hurtig fick göra mål. Hurtig växte för övrigt flera klasser efter sin fullträff. Får hon träna rejält under VM-uppehållet borde hon kunna bli en riktig attraktion i damallsvenskan till hösten.

Allra bäst i Umeå i går var dock mittbacken Tuija Hyyrynen som var defensivt stabil och som stod för ett stort antal precisa uppspel på fötterna på landsmaninnan Emmi Alanen. Skall jag ta ut Umeås tre bästa spelare för dagen blir det de båda finländskorna tillsammans med 2–1-nickaren Rita Chikwelu.

Musovic – en vinnare hursomhelst

Publicerad den av
Svara

I kväll har Zećira Mušović bloggat om morgondagens trupputtagning. Hon menar att hon blir en vinnare hur det än går:

”Antingen får jag uppleva ett VM med damlandslaget, eller så får jag ta min efterlängtade student. Jag kommer att må fantastiskt hur det än blir.”

Klart är ändå att 18-åringen helst står över studentfirandet:

”Jag kan sitta där med Pia och ta ett glas mjölk och ha på mig den vita mössan efter att ha vunnit mot USA den 12:e juni.”

Hon har en skön ton i sin blogg, målvaktstalangen. Den här typen av bloggar finns inte inom herrfotbollen.

Apropå VM-trupper har Holland i dag presenterat sin trupp. Den innehåller som väntat fyra damallsvenska spelare; Loes Geurts, Manon Melis och Lieke Martens från Göteborg samt Kirsten van de Ven från Rosengård.

I damallsvenskan tog Piteå en skalp i dag genom att slå Eskilstuna med 3–0 på bortaplan och Linköping vann borta mot Mallbacken med 1–0. Mallbacken visade dock kvalitet. När både Mimmi Larsson och Madelen Janogy är på planen tycker jag att värmländskorna är riktigt vassa. För Eskilstunas del var det förstås inget bra att tappa känslan av att vara osårbar i försvarsspelet inför bortamötet med Rosengård.

Guide till PSG–Wolfsburg – och lite damallsvenska tankar

Publicerad den av
Svara

I dag har Frankfurt vräkt in sex nya mål på Bröndby, vunnit med totalt 13–0 och därmed raderat ut Umeås nio år gamla rekord över största semifinalmarginal i Champions League.

Höjdpunkter från första mötet finns här och från dagens finns här.

Dagens match var ju dock bara en transportsträcka. Det är i morgon 18.00 det blir riktigt intressant. Då är det retur mellan PSG och Wolfsburg, en match som på förhand känns som årets mest intressanta klubbmatch i Damfotbollseuropa.

PSG har med sig 2–0 till hemmamötet vilket innebär att Wolfsburg alltså måste vinna med två måls marginal i morgon för att gå vidare. Ja, inte med 2–0 då – för då blir det förlängning.

Sedan första matchen har Wolfsburg fått tillbaka Almuth Schult och Lena Goessling två spelare kommer att höja tryggheten i det tyska laget rejält. PSG är väldigt försvarsstarkt och på förhand håller jag nu fransyskorna som knappa favoriter, men bara med 51–49.

Wolfsburg har ju nämligen en makalös anfallskraft och gör tyskorna ett tidigt mål, då lär det bli riktig nerv i det här dubbelmötet. Wolfsburg är nere för räkning – men tyska lag ger aldrig upp förrän de är helt uträknade. Tyvärr kommer jag inte att kunna se morgondagens match, något som svider. Svider gör det även att matchen som ju är ett svenskmöte inte visas av någon svensk tv-kanal. Vi svenskar är hänvisade till streamar, som den här.

Innan jag drar mig tillbaka för ikväll tänkte jag även kommentera de damallsvenska matcher som spelats sedan mitt förra inlägg. Det är ju en makalös tur att Eskilstuna spelar i damallsvenskan, för annars hade publiksnittet sannolikt nått historiskt dåliga nivåer. I dag var 125 på Grimsta och såg AIK–Mallbacken och i går kom 246 till Vilans IP för att se Kristianstad köra över Göteborg. Tråkiga siffror.

Det är alltså Eskilstuna som bär upp publiksnittet. De hade 1085 när Umeå besegrades med 2–0 häromdagen. Det är också den match jag sett mest – typ 30 minuter koncentrerat och 60 minuter okoncentrerat – av i omgången. Det jag såg imponerade Eskilstuna med gott passningsspel. Laget känns riktigt intressant. Och gör man sådana mål som Olivia Schough, där bollen tar i båda stolparna och ribban innan den går in – då är laget inne i ett flyt. Just nu känns Eskilstuna som det lag som har bäst möjlighet att utmana urstarka Rosengård.

Malmölaget gjorde i dag som man gjort tidigare – man tog det lugnt i första halvlek bara för att köra över motståndet efter paus. 17 minuter in i andra halvlek var det 0–4 i Vittsjö. Då var det svårt att förstå hur det kunde ha varit 0–0 i halvtid.

Göteborg föll alltså i Kristianstad i går. Bakom siffrorna 3–1 döljer sig ett riktigt darrigt Göteborgsförsvar och ett vasst hemmaanfall. Visst fick man ett mål billigt bortdömt och Vilans IP har aldrig varit någon favoritplats för göteborgskorna, men totalt sett var laget ändå så blekt att det känns som att Göteborg nog har för tunn trupp och för få defensivt inriktade spelare för att bli ett riktigt topplag.

Slutligen till dagens måstematch mellan mina tippade nedflyttningslag, AIK och Mallbacken. Värmländskorna vann med 1–0 efter ett slumpartat mål. Jag såg inte jättemycket av matchen, men det jag såg tyckte jag ändå att Mallbacken hade ett bättre agerande i sitt försvarsspel än AIK. Även om AIK låg på styrde Mallbacken oftast hemmaspelarna till avslut ur dåliga vinklar.

Jennifer Falk

Jennifer Falk

De få gånger AIK fick klara chanser var Jennifer Falk på hugget. Just Falk unnar jag verkligen nollan och segern – hon har väntat i över 1,5 år på att få vara på den segrande sidan i en damallsvensk match. Resultatet ger lite arbetsro till Mallbacken. AIK däremot borde vara lite stressat nu. Noll gjorda mål på tre omgångar, där man dessutom mött tippade bottenlag som Umeå och Mallbacken – det är inget bra facit.

Idag finns det ingen mardrömslottning

Publicerad den av
1

Klockan 14.00 lottas kvalet till EM 2017 i Holland. Kvalet går att se live på uefa.com – och seedningsgrupperna går att läsa här.

Gruppsegrarna och alla grupptvåor utan en går till EM-slutspelet, något som gör att det inte finns någon lottning som skulle kunna vara så dålig att Sverige riskerar att missa EM-slutspelet.

Sverige är förstås i högsta seedningsgruppen, vilket innebär att vi inte kan möta Tyskland, Frankrike, Norge, England, Italien, Spanien eller Island.

I seedningsgrupp 2 är Schweiz, Danmark och kanske Ryssland de starkaste lagen. Svagast är Ukraina och Belgien.

I seedningsgrupp 3 heter starkaste lagen Irland och Tjeckien, medan Serbien och Ungern är svagast.

I grupp 4 och 5 är ett Portugal på frammarsch den enda lilla sportsliga nitlotten. Däremot innehåller de grupperna resemässiga nitlotter som Kazakstan och Georgien.

Från landslaget till damallsvenskan. TV-sändningarna är förstås grymt bra för oss som är intresserade. I lördags körde jag en vilodag efter en tuff vecka. Då var det perfekt att hoppa lite mellan de båda eftermiddagsmatcherna.

I Vittsjö var Kif Örebro något närmare segern, men 0–0 kändes ändå som ett logiskt resultat av det jag såg. Mitt fokus var trots allt lite större på matchen på Fryxellska skolan i Sunne.

Även om jag vet att damfotbollen med rätta kämpar för mer professionella förutsättningar kan jag inte låta bli att njuta lite av att en allsvensk match 2015 faktiskt kan spelas på ett ställe som just Fryxellska skolan. Några meter bakom ena målet passerade bilar på vad som såg ut att vara en landsväg och ytterligare några meter bakom radades ensilage-säckarna upp. Visst är det väl ändå lite charmigt?

Mitt fokus låg på Mallbacken och på deras eventuella möjligheter att hänga kvar. Det var tydligt att laget har bra organisation och även en viss offensiv spets, men i den här matchen man var lite för mjäkiga i och kring eget straffområde. Där har bottenlag inte råd att spela snyggt med små marginaler, utan det behövs fler rejäla rensningar.

Kan man spela lite rejälare har Mallbacken chansen att hänga kvar. På ett sätt är det ju lovande för värmländskorna att båda Eskilstunas mål kom i samband med hörnor. Det visar ju att man klarar av själva spelet på ett bra sätt och försvaret vid fasta situationer är ju något konkret att åtgärda.

Matchen gick alltså på Fryxellska skolan. Tyvärr var det en arena som mer än väl klarade de mycket svaga publiksiffror som noterades i den andra omgången av damallsvenskan. Det kom bara 677 och såg Rosengårds hemmapremiär mot Hammarby. Trots att den siffran känns som en besvikelse var den omgångens högsta.

Bottennappen fanns i studentstäderna. Pinsamma 128 personer såg Umeås första hemmamatch för säsongen och bara 312 såg Linköping besegra Kristianstad.
Umeå är verkligen ingen publikmagnet hittills i serien. Totalt har deras två matcher setts av 396 åskådare, en siffra som man helst hade sluppit i damallsvenskan.

Totalt när alla lag haft varsin hemmamatch ligger snittet på 753, klart lägre än fjolårets totalsnitt på 836. Fast innan jag målar fan på väggen skall jag även säga att andraomgångarna har varit svaga ur publiksynpunkt i flera år.

Ifjol var snittet i andra omgången så lågt som 362, något som ju faktiskt innebär att årets siffra på 490 är ett jättelyft. Även totalsnittet på 753 efter två omgångar är bättre än både 2014 och 2013 års siffror på 707 och 706.

Så även om jag reagerade över låga siffror i omgången och spontant funderade över om det var tv-sändningens fel är det inte läge att dra några slutsatser i det ämnet än på länge. Tvärtom lever ju faktiskt förhoppningen om att tv-sändningarna skall leda till ökat intresse för serien och med det högre publiksiffror.

* Slutligen konstateras att Frankfurt alltså slog Bröndby med 7–0 i första semifinalmötet i Champions League. Det får mig fundera över Linköpings insats i dubbelmötet med danskorna, samt på om inte nivåskillnaden mellan Frauen-Bundesliga och damallsvenskan bara blir större och större.

Visst var Rosengård nära mot Wolfsburg, men ett skadefritt Rosengård står ju i särklass i Sverige. Känslan är att övriga svenska klubbar tappar mark mot topplagen nere på kontinenten.

Korta inhopp i en mängd matcher

Publicerad den av
Svara

Den första helgen där man kunde se alla damallsvenska matcher på tv blev lite konstig för egen del. Jag gjorde nämligen korta inhopp i en mängd matcher, men såg inte någon hel.

Utöver damallsvenska matcher hann jag med några minuter av Mia Jalkerud:s sexmålsfyrverkeri borta mot Lidköping i elitettan och så ett par halvlekar i NWSL.

Rent spontant kändes de båda NWSL-matcherna mer underhållande än de damallsvenska jag såg, men det kan nog bero på att de damallsvenska lagen har bättre försvarsorganisation än de amerikanska, vilket gör NWSL-matcherna mer svängiga.

Oavsett måste den uppvisning Seattle Reigns fantastiska mittfält anfört av Kim Little, Jessica Fishlock och hattrickskytten Megan Rapinoe bjöd på mot Western New York Flash anses vara helgens behållning:

Att Fishlock lämnat Frankfurt redan innan semifinalerna i Champions League stärker för övrigt inte lagets chanser, varken i ligan eller mästarcupen. I helgen vann dock både Wolfsburg och Frankfurt sina hängmatcher i Frauen-Bundesliga, vilket innebär att Wolfsburg nu är serieledare en poäng före Bayern München och två före Frankfurt.

Tre omgångar återstår. Omgång 20 inleds för övrigt i morgon med matcher just för de tyska Champions Leaguelagen Wolfsburg och Frankfurt. De möter Herford och Freiburg och bör ta ytterligare varsin trepoängare.

Det om den tyska ligan. Mitt fokus i helgen låg förstås på damallsvenskan. Tyvärr missade jag lördagens tjuvstart och tillika nykomlingsmöte, men har sett det här klippet:

För Hammarby är det här förstås en kanonstart, precis den man behöver. Den riktiga värdemätaren på Söderbönorna kommer dock i Malmö i morgon.

När det gäller Mallbacken har jag förstått att de dels hade dubbla ribbskott i slutet av första halvleken samt att de missade en straff i den andra. Det antyder ju att värmländskorna var med i matchen. Dock har man inte råd att släppa in mål som Olga Ekblom:s inlägg till 2–1 om man skall hänga kvar.

I söndags såg jag en stund av Kristianstad–Umeå. Där blev det tydligt att Umeå har en väldigt tunn trupp och att laget är otroligt uddlöst utan Jenny Hjohlman och Lina Hurtig. Hurtig hoppade in och spelade en halvtimme i matchen, något som förvånade mig. Tränare Maria Bergkvist sa ju på upptaktsträffen i förra veckan att Hurtig den dagen gjorde sitt första 100-procentiga träningspass. Då känns det spontant väl bra att redan spela en halvtimma i damallsvenskan inom en vecka. Men det fanns kanske omständigheter som gjorde speltiden mer begriplig.

När det gäller Hjohlman är hon tydligen ledbandsskadad och borta i 2–4 veckor. Umetruppen är skadedrabbad, bland annat missar Jasmin Nejati hela säsongen till följd av ett avslitet korsband. Tråkigt.
Såvitt jag kan komma på är Nejati en av tre damallsvenska spelare som drabbats av korsbandsskador redan innan säsongsstart. Beata Kollmats i Göteborg och Hanna Folkesson i Örebro är de båda andra jag har koll på.

Jasmin Nejati

Jasmin Nejati

Jag såg några minuter av Piteå–Vittsjö. Den tid jag såg upplevde jag hemmalaget som starkare, men det var ju gästerna som fick med sig alla poängen.

Jag såg även några minuter i slutet av AIK–Göteborg. Där lyckades faktiskt AIK få lite tryck på gästerna i jakten på reducering. Kanske ändå att AIK har lite mer tyngd än jag trott på förhand.
På klippet ser vi Göteborgsmålen av Lieke Martens och Manon Melis, men först en godbit av Ramona Bachmann från Rosengårds match:

Slutligen då till Örebro–Rosengård. Där hade jag på hela matchen, men jag jobbade parallellt och kunde inte kolla speciellt koncentrerat. Det jag såg av Örebro var ett bra försvarsspel före paus samt en imponerande och väldigt lovande insats av unga Michelle De Jongh. Kan hon fortsätta på den nivån bör hon vara med i landslagsdiskussionen senast i höst. För den typen av centrala mittfältare har vi inte många av.

Rosengård var blekt före paus, men visade riktig mästarklass efter. De fick fart både på boll och ben och kunde ju faktiskt ha gjort sex–sju mål där. Imponerande.

En match jag inte såg något alls av var Eskilstuna–Linköping. Där fick 1308 åskådare se en liten skräll. LFC vann hörnorna med 10–1, men avsluten mot mål 2–3 och dessutom hade hemmalaget två ramträffar. LFC:s ineffektivitet fortsätter alltså.
Det är ju för tidigt att prata om ödesmatch i andra omgången, men skall Linköping ta upp kampen med Rosengård i år har man inte råd att även lämna morgondagens hemmapremiär mållöst. Premiärresultaten gör att LFC–Kristianstad känns som en riktigt intressant historia.

Hur var då TV4:s produktioner? De jag såg var bra, jag skulle nog till och med säga lite över förväntan. Kul. Det jag saknar är klipp med höjdpunkter från alla matcher, helst även ett sammanfattande klipp med alla omgångens mål – så som man kan i ligorna i Tyskland och Frankrike.

Apropå TV4 är här ett klipp med damallsvenska tips från alla kanalens damfotbollsexperter:

Slutligen tillbaka till USA och NWSL. Den damallsvenska premiäromgången lockade i snitt 1016 åskådare – kul. Totalt blev det 6097. Jämför det med världens mest publikdragande damlag, amerikanska Portland Thorns. De hade 13386 åskådare vid sin premiär mot Boston. Storpubliken fick se hemmalaget vinna med 4–1.

Intresset kring Thorns har fått engelska tidningen The Guardian att publicera det här reportaget som har titeln: ”Är Portland Thorns den första riktiga klubben inom damfotbollen?” Jag antar att de med första riktiga klubben menar att det är den första klubben som har riktig publikhausse kring alla hemmamatcher.

Ett lag som har en klack som kör tifon inför vissa matcher, som den i helgen. Visst är det underbart att se så välfyllda läktare i ligamatcher, som de här:

Intresset kring Portland Thorns ger verkligen framtidshopp för damfotbollen. Det gör för övrigt fler publiksiffror från första omgången i USA. I Houston var publiksiffran 6 012, i Kansas hade man 8 489 supportrar medan omgångens lägsta publik var låga 2 642 i Seattle. Jag skriver låga 2 642 trots att den siffran var mer än 1000 åskådare högre än den bästa damallsvenska premiärsiffran – 1619 från Hammarbys match på Tele2 Arena.

I damallsvenskan stod Kristianstad för det pinsamma bottennappet – bara 268 på en premiär är verkligen långt ifrån godkänt.