Författararkiv: Johan Rydén

Profilbild för Okänd

Om Johan Rydén

Johan Rydén, sportjournalist för Borås Tidning som bloggat om damfotboll sedan 2011. Finns även på twitter, @Johan_Ryden

Nyheter från alla världsdelar – Bachmann, Hjohlman och Nordkorea

Publicerad den av
7

I det här inlägget tänkte jag ta en sväng runt jordklotet genom att fundera lite kring nyheter från alla världsdelar.

Jag startar i Europa, för gårdagens stora nyhet i damfotbollsvärlden var ju att Ramona Bachmann lämnar Wolfsburg och går till Chelsea. Vissa kallade det för en bomb. Personligen kan jag inte säga att jag var jätteöverraskad.

Ramona Bachmann

Ramona Bachmann

Bachmann har inte varit så dominant som man kanske trodde hon skulle vara i Wolfsburg, och ryktena säger ju att Pernille Harder kommer att presenteras som nyförvärv i den tyska storklubben vilken dag som helst.

Man hade således lite på känn att Bachmann var på väg bort. Med tanke på vilken lönenivå hon haft i Wolfsburg fanns det inte många alternativ – ingen damallsvensk klubb har exempelvis råd med Bachmann. Engelska ligatvåan Chelsea var ett av de alternativ som var rimligt, även om det förstås innebär att schweiziskan tar ett trappsteg ner, rent kvalitetsmässigt.

Samtidigt är det tydligt att England som damfotbollsnation hela tiden flyttar fram positionerna. WSL-lagen blir allt starkare, och Chelseas laguppställning håller numera hög kvalitet. Det blir intressant att se hur Bachmann lyckas i Londonklubben. Klubbmässigt har hon ännu så länge bara lyckats visa sin enorma kapacitet i damallsvenskan. Både i USA och Tyskland har det gått lite halvdant för den spelare som jag tycker i sina bästa stunder kandiderar om titeln världens bästa spelare.

Dagens svenska övergång är Jenny Hjohlman:s flytt från Umeå till Kif Örebro. Inte heller det var någon skräll. Örebro håller på att bygga ett riktigt vasst gäng, medan Umeå nu har tappat alla sina landslagsaktuella toppspelare.

Jenny Hjohlman

Jenny Hjohlman

*  Nästa anhalt på min lilla sväng runt jorden blir Oceanien. För det blev ju Nordkorea som tog hem guldet i F20-VM, anmärkningsvärt och imponerande med tanke på att det ju inte är så länge sedan nationen även vann F17-VM.

F20-segern var definitivt inte oförtjänt. Nordkorea hade kanske inte den största maxkapaciteten i turneringen, men man hade helt klart den högsta lägstanivån.

Jag tycker att bronsmedaljörerna Japan var det lag som hade högst toppkapacitet, men japanskorna hade en akilleshäl – mittförsvaret. De få gånger det japanska laget sattes under press blev det väldigt virrigt centralt i backlinjen. Det är för övrigt en tendens jag sett hos fler japanska landslag. Det fantastiskt välspelande F17-laget hade också den bristen, och även i A-landslaget skriker man efter starka mittbackar.

Även Spanien visade hög kapacitet, man besegrade ju Japan i gruppspelet och hade Nordkorea på gaffeln i kvartsfinalen. Även spanjorskorna hade dock lite för djupa dalar.

Tillbaka till Nordkorea. Världsmästarlaget är väldig passningsorienterat och bollskickligt. Jag skulle säga att man vann F20-VM på god organisation. Ibland tyckte jag nog att laget var lätt ”sönderorganiserat”, med det menar jag att man alltid sökte passningar – även i lägen där spelarna borde ha tagit individuella initiativ.

Just det faktumet att spelarna sällan tar individuella initiativ gör att det oftast krävs rätt många tv-matcher för att hitta spelare som glänser i det här nordkoreanska laget. Men i den här upplagan hittade jag snabbt en favorit i mittbacken och tillika lagkaptenen Choe Sol Gyong. Hade hon spelat i Japans lag är jag säker på att japanskorna skulle ha tagit guldet.

Sol Gyong höll ihop det nordkoreanska försvaret på ett imponerande sätt. Framför allt var hon aggressiv, stark i luftrummet och tillräckligt elak för att sätta sig i respekt. Det blir intressant att följa henne framöver.

Det blir även intressant att följa Nordkorea i framtiden. I bloggen Hattrick kunde man häromdagen läsa en intressant notering om att risken är att spelarna inte kommer att nå så mycket längre än så här eftersom Nordkorea spelar för få tuffa matcher och spelarna är fast i hemlandet. Det låter rimligt, det är ju i tuff konkurrens som man kan ta de där extra stegen.

Sammanfattningsvis var det lagen från Europa och Asien som imponerade mest i F20-VM, tyvärr med undantag för Sydkorea och Sverige. Det blev ganska tydligt hur vi halkat efter rent spelmässigt. Stina Blackstenius kraft räckte inte, även om hon tog en fin tredjeplats i skytteligan på samma antal mål (fem) som ettan Mami Ueno från Japan och tvåan Gabi Nunes från Brasilien. Ueno och Nunes placerades som etta och två beroende på att de hade fler assister än Blackstenius.

Apropå Blackstenius väntar vi ju med spänning på hennes besked om framtiden. Det borde väl snart komma.

Caitlin Foord

Caitlin Foord

* Så till Asien där man i helgen korade kontinentens bästa spelare 2016. Det priset gick till Australiens Caitlin Foord – ett välförtjänt pris till en rejält allsidig spelare. Hon är lika bra som central spjutspets som hon är som högerback. Kul att allsidighet kan betala sig.

* Nästa anhalt blir USA, där den haussade collegecupen NCAA avgjordes i helgen. Segern gick till USC Trojans från Los Angeles. Vid en koll på vinnarskolans trupp noteras ett svenskt namn, före detta Djurgårdenspelaren Olga Langenskiöld. Hon var dock inte med i slutspelet, och jag är osäker på hur mycket hon har spelat i mästerskapet.

En som har spelat en huvudroll är Katie Johnson. 22-åringen visade att hon är en iskall avslutare när hon rullade in det 2–1-mål som avgjorde finalen. Sedan punkterade hon även finalen med sitt 3–1-mål. Johnson är intressant eftersom hon är en av många amerikanskor som valt att spela landslagsfotboll för Mexiko. I F20-VM visade ju Mexiko att man är ikapp USA på ungdomssidan, mycket eftersom man lyckats fånga upp många amerikanskor med mexikanskt påbrå.

Mexikanska Johnson blev alltså matchvinnare, men de två största stjärnorna i NCAA-finalen var från Kanada. I det förlorande laget, West Virginia University ingick nämligen de båda OS-bronsmedaljörerna Kadeisha Buchanan och Ashley Lawrence.

Här är ett något USC-vinklat finalklipp:

* Nästa hållplats blir Afrika. Där vann Nigerias Super Falcons återigen de Afrikanska mästerskapen. Man gjorde det via 1–0-seger mot Kamerun inför 40 000 åskådare i Kameruns huvudstad Yaounde.

Vad jag sett var den nigerianska segern en stöld. Kamerun dominerade matchen stort och radade upp målchanser – utan att hitta rätt. I stället avgjorde Desire Oparanozie för Nigeria i slutminuterna. Se målet här:

I Nigerias segrande lag ingick flera Sverigebekantingar: Rita Chikwelu och Faith Ikidi och Ngozi Okobi. Dessutom var Perpetua Nkwocha assisterande förbundskapten.

* Så ett litet stopp till i Sverige. I veckan har blivande förbundskaptenen Peter Gerhardsson varit på besök hos podden Fotbollsarena Radiosporten. Hör honom här.

Det jag tyckte var mest intressant var snacket om att ett aggressivt försvarsspel är modernt. Det låter intressant, men rent spontant känns det som att det nog skulle vara kostsamt för ett svenskt damlandslag med ett relativt långsamt mittförsvar.

Vi får se vilken typ av spel Gerhardsson kommer att förorda när han har bättre koll på sitt material. Det blir även spännande att se vilka har tänker har runt sig. Jag tycker att det skulle vara önskvärt med nya ansikten på de assisterande posterna också.

* Slutligen återstår en kontinent att besöka, Sydamerika. En spelare därifrån, Venezuelas Daniuska Rodriguez, har blivit den andra kvinna någonsin att nå finalen i Puskas Award – priset för årets snyggaste mål.

Det är verkligen en fin prestation hon gör, och det är kul med damfotbollsmål i en sådan här final, men jag kan faktiskt inte säga att hennes mål tillhör någon av mina favoriter.

Banusic, Folkesson, Gerhardsson och Slegers

Publicerad den av
7

Vi är fortsatt inne i en period där det händer väldigt mycket intressant vid sidan av planen. Sedan mitt senaste inlägg har exempelvis både Linköping och Rosengård skaffat tunga nyförvärv.

LFC:s värvningar känns mest intressanta. De plockade i veckan in dels Johanna Rasmussen från Kristianstad, dels Marija Banusic från Eskilstuna. Det blir spännande att se hur den mångsidiga danskan kommer att användas i Martin Sjögren:s lagbygge.

Marija Banusic

Marija Banusic

Än mer spännande blir att följa Banusic. Hon är en spelare som jag trott mycket på, men som hittills inte motsvarat de högt ställda förväntningarna. Hennes två senaste säsonger har varit lite av besvikelser. Nu känns det som att det är upp till bevis, både för henne och för Lina Hurtig.

Veckans värvning för Rosengård är Hanna Folkesson. Det blir intressant att se hur hon utvecklas när hon för första gången får chansen att spela i ett riktigt topplag. Som signaturen filiplopez02 mycket riktigt skrev i en kommentar till det här inlägget hårdnar konkurrensen om mittfältsplatserna i landslaget nu när Katrin Schmidt och Petra Johansson givit sig in i kampen.

I övrigt har Piteå och Djurgården förlängt med sina viktiga målvakt. Hilda Carlén stannar i Piteå i minst en säsong till medan Gudbjörg Gunnarsdottir har skrivit på ett tvåårskontrakt med Djurgården.

Tyvärr har det även kommit tråkiga nyheter i veckan. Det finns inget slut på alla korsbandsskador. De som drabbats nu är Örebros Adelisa Grabus och Linköpings Renee Slegers. Jag som själv har ett trasigt vänsterknä har lätt att lida med alla som drabbas av det här eländet. Extra tungt måste det ju kännas för Slegers som med mycket stor sannolikhet går miste om EM-slutspelet på hemmaplan. Så fruktansvärt tråkigt.

Veckans snackis har ju förstås varit Peter Gerhardsson. Det är ju svårt att tycka så mycket om honom innan han är på plats och agerar. Men det frågetecken som han bär med sig är om han är en vinnare.

Där har ju faktiskt Pia Sundhage haft sin styrka. Hon har knappast fört svensk damfotboll framåt rent fotbollsmässigt. Hon har inte heller gjort speciellt bra resultat, om man kollar match för match. Men hon har ett OS-silver och ett EM-brons på tre mästerskap – vilket ändå är ett jättebra facit.

Sundhage presenterades för övrigt i dag som finalist i kampen om priset världens bästa damfotbollstränare 2016. I den kampen möter hon Silvia Neid och Jill Ellis, en kamp där Neid känns som mycket stor favorit.

Tillbaka till Gerhardsson. En sak är säker, han är populär bland sina gamla spelare. Inte minst hos Moestafa El Kabir. Se bara här:

Och här:

Men det är fler än El Kabir som hyllar vår kommande förbundskapten:

Johanna Almgren har för övrigt brutit sitt kontrakt som tränare för Kungsbacka DFF för att flytta till Östersund. Där hintade hennes sambo Tom Pettersson om att Almgren skulle få en fotbollsroll i herrfotbollsklubben Östersunds FK – blir intressant att se vad för roll det handlar om.

Innan jag går på lite sport har ju även de tre finalisterna till världens bästa spelare 2016 presenterats i dag. Det blev Marta, Carli Lloyd och Melanie Behringer. Även här tippar jag på tysk seger, men här känns det långt ifrån lika självklart.

Så till den fotboll som spelats i veckan. I F20-VM är det final och bronsmatch tidigt i morgon, lördag. 07.00 gör USA och Japan upp om bronset i en match som känns som kampen mellan den gamla och den nya damfotbollen. USA har nämligen skickat ett lag som är byggt på snabbhet, medan Japan har ett lag som är byggt kring passningsskicklighet. Känslan är att japanskorna borde kunna vinna den kampen klart. Fast även om USA:s lag spelar en rak och rätt tråkig fotboll har man visat sig ha rätt god effektivitet, så den gamla damfotbollen kanske kan ha en liten chans.

Finalen som startar 10.30 spelas mellan två boll- och passningsskickliga lag, Nordkorea och Frankrike. Mitt tips är att fransyskorna vinner, men det tipset bygger jag mer på en känsla än på säkerhet. För matchen känns trots allt rätt oviss.

Både Nordkorea och Frankrike behövde förlängning för att vinna sina semifinaler. Medan nordkoreanskorna hela tiden var bättre än USA och vann rättvist, hade fransyskorna lite flyt mot Japan.

Under veckan har det även spelats några seniorlandskamper. Ett intressant resultat för svensk del är att Tyskland och Norge spelade 1–1.

I en försmak på vad som väntar i grupp A i nästa års EM-slutspel vann Danmark borta mot Belgien med 3–1. Där gjorde Pernille Harder två mål för danskorna.

Slutligen två klipp från matchen Nederländerna–England 0–1, i det första kan man bland annat se den vansinnigt olyckliga situationen där Renee Slegers skadade sitt knä.

England känns för övrigt som en högintressant utmanare om medaljerna – kanske till och med guldet – i nästa års EM-slutspel. Det engelska laget har nu tio raka landskamper utan förlust, och då har man ändå mött Frankrike två gånger under den perioden.

Gerhardsson efter Sundhage – ett spännande val

Publicerad den av
9

Alldeles nyss presenterades Peter Gerhardsson som ny svensk förbundskapten efter Pia Sundhage. Jag trodde att det skulle vara Yvonne Ekroth som satt på podiet, men blev inte ledsen över att det var Gerhardsson. Det är nämligen ett spännande val.

Först och främst är han precis som Sundhage en omtyckt och trevlig person, vilket är bra. I Häcken har han stått för en positiv, offensiv fotboll, han har haft en tydlig och passningsorienterad spelfilosofi. Men han har tidigare inte varit främmande för att spela ett mer utstuderat spel, när det har behövts.

Gerhardssons erfarenhet av modern damfotboll är högst begränsad, men han kan fotboll och har cirka åtta månader på sig att lära sig, det bör räcka för att få ett bra grepp.

Det positiva här är att han kommer in med öppna ögon. Det är bra när man skall ha en nystart, vilket jag tycker vi bör få till när han tillträder efter nästa års EM-slutspel. Då är det dags att påbörja utfasningen av 80-talisterna och börja bygga en ny stomme kring spelare födda på mitten av 1990-talet.

Lite tankar om F20-VM

Publicerad den av
2

I morgon 07.00 och 10.30 spelas semifinalerna i F20-VM, Nordkorea–USA och Japan–Frankrike. Båda matcherna sänds på Eurosport 1.

Jag kan inte säga att jag sett allt som sänts från turneringen, men ganska mycket. Och jag är mycket imponerad av många av lagen. Japan, Nordkorea, Frankrike, Spanien, Tyskland och faktiskt även Mexiko har imponerat stort när det gäller både passningskvalitet och bolltrygghet.

Det kan ha varit ytterligare några lag som varit bra, men Eurosport visade ju av förklarliga skäl de europeiska lagens gruppmatcher, vilket gjorde att man inte fick se alla lag.

När det gäller spelare har jag noterat att det är yttermittfältarnas turnering. Jag har blivit förtjust i flera spelare, de flesta av dem håller till på kanterna. Jag tänker bland annat på Frankrikes fantastiska Delphine Cascarino, Mexikos sevärda duo Maria Sanchez och Belen Cruz, Japans spelskickliga Yui Hasegawa och spektakulära tyska dribblern Anna Gerhardt från Bayern München.

Att Cascarino skulle vara bra var ingen skräll. 19-åringen hann ju starta två ligamatcher för Lyon innan hon stack till Papua Nya Guinea. Däremot måste jag säga att Mexiko kändes som en väldigt positiv överraskning – nästan hela deras lag imponerade på mig. De är nu ikapp och kanske på väg att gå förbi USA på ungdomssidan. Mexiko har ju gått längre i de senaste två F17-VM:en och är nu jämsides även i F20.

I fjolårets Nordamerikanska mästerskap blev det 2–2 mellan lagen och i fredagens VM-kvartsfinal borde mexikanskorna ha vunnit. Man hade 1–0 och öppet mål för 2–0. Men i matchens slutskede gjorde istället USA mål på sina två enda anfall i matchen. Segermålet kom i 95:e efter fint förarbete av USA:s båda storstjärnor:

Även om USA alltså är kvar i semifinal känns det som att damfotbollens stormakt har jätteproblem på ungdomssidan. Det här F20-landslaget lever på individuella prestationer från storstjärnorna Mallory Pugh och Ashley Sanchez. Men ser man till lagspelet är det inget att jubla över. Tvärtom.

Tyvärr var ju även det svenska spelet i VM en jättestor besvikelse. Det lag som imponerat genom att ta sig till EM-final både i F17 och F19 var plötsligt rätt blekt. I fjolårets EM-slutspel gillade jag hur våra spelare kändes till synes bolltrygga, kreativa och passningssäkra. Det var som bortblåst i Papua Nya Guinea.

Jag såg ett svenskt lag med stora brister i både passningsspel, speluppfattning och inte minst i luftrummet. Det var ju hönsgård vid nästan varenda motståndarhörna. Medan man sett massor av positiva saker hos många lag såg jag mest brister hos våra spelare. Till och med storstjärnan Stina Blackstenius hamnade på minus hos mig – trots att hon gjorde fem mål.

Hos Blackstenius kan bristerna ha berott på överambition, att hon tänkte att allt stod och föll med henne. Jag slogs nämligen av hur dåligt hon utnyttjade sina lagkompisar. I stället för att passa och sticka valde LFC-forwarden allt som oftast att försöka vända upp och gå själv. Det funkade hyfsat mot värdnationen, men blev väldigt lättläst mot bättre försvar som Nordkoreas och Brasiliens.

Blackstenius brister i all ära, värst var problemen i backlinjen. Vi hade fruktansvärt svaga uppspel, något som självklart drar ner anfallsspelet i stort. I backlinjen saknades Nathalie Björn, men en spelare får inte vara så viktig att allt rasar om inte hon är med.

Utöver Björn var det ju i princip samma elva som vann F19-EM i fjol som kom till spel i Papua Nya Guinea. Fast det är klart, hade jag varit Calle Barrling hade jag definitivt velat matcha in Ebba Wieder i startelvan i stället för Filippa Angeldal.
Medan Angeldal hållit till i elitettan under året har ju Wieder spelat 20 damallsvenska (13 från start) och fyra hela Champions Leaguematcher för Rosengård. Wieder borde ha varit betydligt mer redo för VM-tempot.

Apropå Barrling tyckte jag att han coachade rätt fegt, vilket var en besvikelse. Jag har ju tyckt att han gjort bra ifrån sig tidigare. Men nu förvånades man bland annat över att formstarka Johanna Rytting Kaneryd bara fick fem minuter i måstematchen mot ett ganska svagt Brasilien. Jag hade också gärna sett att Tove Almqvist hade testats i en mer fri roll på mittfältet.

Jag tycker att Anna Anvegård har många intressanta egenskaper, men hon väger fortfarande lite lätt, och hon fick inte till något samarbete med Blackstenius. Jag tror att Almqvist, som känner Blackstenius utan och innan, hade bättre förutsättningar att fungera som länk mellan mittfält och vår storstjärna. Dessutom hade Almqvists stora risktagande inte känts lika farligt om hon placerats högre upp i planen.

Jaja. Nu släpper vi det som varit och blickar framåt. Man har ju hoppats att 96/97:orna ska kunna bli stommen i framtidens A-landslag. Efter VM-sortin kändes det hoppet inte alls lika stort, den spontana tanken var ju att övriga världen kört ifrån oss.

Men kollar man på vårt F20VM-lag är det ändå ganska många spelare som bör vara med och slåss om landslagsplatser under kommande år. Målvakt Emma Holmgren är förstås en. Hon gjorde en klart godkänd turnering, även om hon darrade i Brasilienmatchen. Hon, Zecira Musovic och Jennifer Falk är tre heta kandidater till att ta över efter Hedvig Lindahl. I nuläget tycker jag att det är klar fördel Falk i den kampen, men Holmgren har många år på sig att komma ikapp och förbi.

I backlinjen bör Ellen Löfqvist ha goda chanser att bli A-landslagsspelare, men inte som mittback utan som defensiv innermittfältare. Jag tror fortfarande också att Ronja Aronsson har chansen, även om hon inte förmådde visa upp sitt fina passningsspel i Papua Nya Guinea.

På mittfältet har ju duon Almqvist och Michelle de Jongh redan varit på landslagssamlingar. Båda har skön förmåga att skapa målchanser, vilket gör att de kommer att vara fortsatt intressanta för förbundskaptenerna.
Båda var ju för övrigt i högsta grad inblandade i Blackstenius 1–0-mål mot Brasilien. Almqvist med en känslig nickskarv, och de Jongh genom att smart plocka bort Blackstenius bevakning. Kolla gärna in de Jonghs screen, det är sådana detaljer som skapar storspelare:

Blackstenius är ju redan med i A-landslaget. På forwardssidan känns Anvegård också intressant. Hon visade prov både på god bollbehandling och på hyfsat spelsinne. Får hon något eller några år på sig tror jag att hon kan utmana. Samma sak gäller för Rytting Kaneryd. Hon har potential, men känns inte redo ännu.

Topplagen i F20-VM är alltså väldigt bolltrygga och passningssäkra. I lördags kväll såg jag två A-landslag som passar in på den beskrivningen, Frankrikes och Spaniens. Fransyskorna vann med 1–0 eftersom de hade bäst backlinje och överlägset störst tyngd i offensiven.

Jag tycker ju att Frankrike har världens bästa mittbackar. De är både bra defensivt – man släppte bara in två mål i OS, och offensivt. Kolla in Griedge Mbock Bathy:s fantastiska volleyskott som inleder kavalkaden av franska målchanser. Det skottet hade inte alla forwards fixat att utföra.

Kolla även hur smart Eugenie Le Sommer rör sig. Hon var inblandad i väldigt mycket av det franska anfallsspelet. Efter en liten svacka känns det som att hon börjar närma sig den grymma form hon hade förra våren:

Chikwelu höjdaren under en spännande silly-vecka

Publicerad den av
12

Rita Chikwelu

    Rita Chikwelu

Den här veckan har det varit mer spännande att följa spelet utanför planen än det på.

Det har varit gala och flera spännande övergångar. I tisdags briserade en bomb när Fridolina Rolfö presenterades som nyförvärv i Bayern München. I dag briserade veckans andra bomb när Kristianstad offentliggjorde att man skrivit tvåårskontrakt med Rita Cikwelu.

Bloggen Spelare 12 skrev tidigare i höst att Chikwelu skulle platsa i alla damallsvenska lag. Det är en uppfattning jag delar. Varje gång jag sett Umeå i år har nigerianskan varit den klart bästa spelaren i laget. Hon borde kunna ha haft ett stort antal anbud att välja mellan. Därför ser jag det lite som en bomb att hon valde KDFF, som ju haft problem på en mängd olika fronter de senaste åren.

Men för klubben är det här självklart en jackpot, man får en kanonspelare att bygga laget kring. Verkligen kul för Kristianstad.

Innan jag går vidare till andra intressanta nyheter tänkte jag bara ifrågasätta tajmingen av nyheten om värvningen av Chikwelu. För några år sedan skrev jag ganska mycket om de damallsvenska klubbarnas bristfälliga kunskaper i marknadsföring. Jag vet inte om det fanns någon speciell anledning för KDFF att släppa värvningen av Chikwelu i dag, men jag hoppas det.

För normalt är lördag eftermiddag den tid man absolut inte skall släppa några bra nyheter. Då är nämligen konkurrensen om mediautrymmet hårdast på riksnivå. Och lokalt är det inte bättre, speciellt inte om man är hemmahörande på en ort där lokaltidningen saknar söndagsutgivning och går på minimal bemanning. Lägg till att P4:s lokala stationer inte har några egna sändningar utöver korta nyheter fram till 13.30.

Att släppa nyheten om en av klubbens bästa värvningar någonsin en lördag vid lunchtid är alltså normalt sämsta möjliga tajming ur marknadsföringssynpunkt.

Fast ännu sämre tajming är det förstås för Umeå IK. Nye tränaren Robert Bergström lär få en riktigt svår uppgift att lotsa den tidigare storklubben tillbaka upp i damallsvenskan. Klubben har svag ekonomi och tappar nu sina toppspelare en efter en. Det är bara att hoppas att UIK får stopp på blödningen och ändå kan ställa ett starkt lag på benen kommande säsong.

Petra Johansson (Larsson)

Petra Johansson (Larsson)

Ett lag som sannolikt får ett lyft är Eskilstuna United. I går meddelade man nämligen att Petra Johansson gör comeback – ett otroligt välkommet besked för klubben. I år har ju Uniteds lag vägt alldeles för lätt mot starkt motstånd.

Inte minst har man haft ett mittfält där det saknats både tyngd och elakhet. Johansson är en skoningslös spelare, som förhoppningsvis kan hitta tillbaka till den klass hon höll hösten 2015. Gör hon det bör hon vara högaktuell för nästa års EM-trupp.

Med Katrin Schmidt och Johansson har konkurrensen på Pia Sundhage:s mittfält ökat rejält de senaste dagarna. Kul.

Blir det här så bra om man hoppas gäller det bara att Sundhage tar vara på det här på rätt sätt. Alltså att hon verkligen låter spelarna kämpa om platserna fullt ut, och exempelvis inte ger Caroline Seger en given plats.

Apropå given plats är det många som tror att FC Rosengård har given semifinalplats i Champions League. Malmöklubben lottades ju i går mot FC Barcelona i kvartsfinal.

Det är en bra lottning, men inte någon 100-procentig drömlottning. För det är ju långt ifrån givet att Rosengård vinner. Spansk damfotboll flyttar fram positionerna rätt snabbt, och det är ju bara att slå en signal till Linköping och kolla vad de har för erfarenheter av spanskt motstånd. Låt vara att LFC saknade sina OS-spelare, det här var ju riktigt pinsamt:

Jag håller Rosengård som favoriter med 60–40 mot Barca, vilket ju innebär en bra chans att nå semifinal. Men som sagt, det är inte givet att det blir svensk seger.

I en eventuell semifinal väntar segraren av Bayern München och PSG. Där skulle inte Rosengård vara favorit, men inte heller chanslöst. Det här är tveklöst den bästa lottning man fått i turneringen de senaste åren. Det blir alltså intressant till våren.

Det är förresten intressant att kvartsfinalerna spelas mellan de lag jag hade rankat som 1–2 (Lyon–Wolfsburg), 3–4 (Bayern–PSG), 5–6 (Rosengård–Barca) och 7–8 (Man City–Fortuna Hjörring). Noterbart att Manchester City och Kosovare Asllani erbjöds en kanonchans att nå semifinal.

Pernille Harder

Pernille Harder

Från alltfler håll hör man att Pernille Harder kommer att välja Wolfsburg som nästa klubbadress. Det känns som ett intressant och lite vågat klubbval. Personligen trodde jag att Wolfsburg sökte en mer rörlig toppforward som skulle fylla den lucka Martina Müller lämnade efter sig när hon slutade inför förra säsongen. Men Ralf Kellermann har säkert en tanke med hur laget skulle byggas om med Harder i elvan. Om nu Harder väljer den tyska storklubben.

En lagbyggare som som lämnar sitt jobb är Yvonne Ekroth. I går kom beskedet att hon inte längre kommer att träna Djurgården. Det uppgavs inga skäl, och omgående såg jag twitterspekulationer om att hon kanske kommer att vara den som ersätter Pia Sundhage till sommaren.

Ekroth har ju bakgrund på förbundet och har gjort ett mycket bra jobb i Djurgården. Om hon skulle vara en bra förbundskapten är jag inte rätt person att uttala mig om, jag känner till henne för dåligt. Hon är ju inte den som synts och hörts i debatten. Men hennes resultat är som sagt bra, så spekulationerna känns ändå intressanta.

Därmed har jag avverkat det viktigaste som hänt vid sidan av planen den här veckan. Internationellt är det ju landslagsfönster den här helgen. En spännande försmak på nästa års EM-slutspel erbjöds i torsdags då Belgien vann med 3–2 mot Nederländerna. De stöter ju även på varandra i gruppspelet i den vidöppna grupp som även innehåller Norge och Danmark. På måndag möts för övrigt Belgien och Danmark och på tisdag både Tyskland–Norge och Nederländerna–England. Men redan nu i kväll, avspark 21.00 spelas det spännande mötet Frankrike–Spanien.

I Afrika spelas afrikanska mästerskapen sedan en vecka tillbaka. Där är det nu klart för tisdagens semifinaler. De kommer att spelas mellan Kamerun och Ghana samt mellan Nigeria och Sydafrika.

Kontinentens fyra bästa lag är alltså kvar till semifinalerna. Och flera damallsvenska spelare är med. I Kameruns lag är exempelvis Rosengårdsstjärnan Gaelle Enganamouit med och Nigerias lagkapten är färska KDFF-förvärvet Rita Chikwelu. I dagens 4–0-seger mot Kenya blev det två damallsvenska målskyttar för Nigeria, både Faith Ikidi och Ngozi Okobi.

Semifinalklart är det även i F20-VM. Där återstår två asiatiska lag, ett europeiskt och ett nordamerikanskt. Trots att Europa bara har kvar ett lag tycker jag att alla europeiska länder utom Sverige har gått framåt sedan i fjol. Både Tyskland och Spanien imponerade, trots att de fick åka hem efter kvartsfinalerna.

Jag har ju utlovat ett inlägg med lite djupare kring F20-VM. Det löftet hoppas jag kunna infria innan tisdagens semifinaler Nordkorea–USA och Japan–Frankrike. Fransyskorna gick ju för övrigt till final efter 1–0-seger mot Tyskland. Segermålet av Delphine Cascarino är på alla sätt högklassigt. Se det 30 sekunder in i det här klippet:

En av F20-VM:s starkaste ögonblick hämtar jag från efter kvartsfinalen USA–Mexiko 2–1. Det var en match där Mexiko hade greppet, men USA vände och vann på övertid. Tvillingsystrarna Flores hade valt att spela för varsitt lag. Efter matchen fick USA:s Sabrina trösta Mexikos Monica:

Rolfö klar för Bayern München

Publicerad den av
3

Detta bildspel kräver JavaScript.

Alldeles nyss kom den oväntade nyheten att Fridolina Rolfö är klar för Bayern München.

Beskedet är överraskande eftersom man inte har sett några uppgifter om att Rolfö var på väg bort från mästarklubben. Allt snack har ju handlat om att Linköping sannolikt tappar Pernille Harder och Stina Blackstenius.

För Rolfö känns det här som ett bra steg. Hon hamnar i en av Europas tre bästa klubbar och får känna på hur det funkar att spela i ett lag med stenhård konkurrens om platserna i startelvan.

När jag kollar på Bayerns spelartrupp känns det ändå som att det borde finnas rätt goda möjligheter för Rolfö att ta en startplats. Medan Bayerns mittfält är överfullt av toppspelare är Vivianne Miedema och Mana Iwabuchi de enda utpräglade forwardsen av högsta världsklass. Rent spontat tycker jag att Rolfö borde kunna passa bra ihop med båda dem.

För Martin Sjögren:s lagbygge är det här ett tungt slag. Vansinnigt tungt. LFC har de senaste åren varit förskonade från tunga spelarförluster och lugnt kunnat bygga vidare. Nu får man känna på det Rosengård varit utsatt för de senaste åren, alltså att när man byggt ett kanonlag som är redo att konkurrera i Europatoppen blir man av med alla sina stjärnor.

Rolfö och Harder har varit de kreativa hjärnorna i det spelsystem som ledde till årets SM-guld. Det blir spännande att se om spelsystemet lever kvar 2017 med en ny forwardsuppsättning. LFC har ju gjort klart med Lina Hurtig, men kommer nu att behöva ett par forwards till.

Utöver Hurtig har man även värvat danska försvarsspelaren Maja Kildemoes samt flyttat upp juniorerna Sara Olai och Wilma Thörnkvist. Utöver Rolfö och Harder har man tappat Mariann Gajhede Knudsen (slutar) och talangen Emilia Larsson (Vadstena).

En annan klubb det händer mycket i är Kif Örebro. Hela tio spelare slutar eller tvingas lämna, nämligen Marie-Eve Nault, Melissa Tancredi, Jennie Wecksell, Lina Domberg, Elin Johansson, Anna Björk Kristjansdottir, Sarah Michael, Sejde Abrahamsson, Ellen Karlsson och Veronica Perez.

Truppen ser ändå rätt intressant ut. Sedan tidigare har man ju meddelat att Marina Pettersson Engström gör comeback, och i dag presenterade man Mallbackens duktiga talang Emelie Andersson som nyförvärv. Det är en spelare jag imponerats av i årets damallsvenska.

För Wecksell är det knäskadorna som gör att hon tvingas avsluta karriären. Hon lämnar dock inte fotbollen, utan blir istället tränare i Nora BK. Det gillar jag. Det är bra när spelare som fått en god fotbollsutbildning hjälper till att sprida sin kunskaper till spelare på lägre nivå.

Marta

Marta

Slutligen har Marta Vieira da Silva hamnat i ett riktigt fint sällskap. Rosengårdsstjärnan är nämligen med på den lista över de 100 mest inspirerande och barriärbrytande kvinnorna i världen 2016 som brittiska BBC har sammanställt.

På listan finns även Chan Yuen-Ting från Hongkong, som tidigare i år blev den första kvinna att leda ett herrlag till seger i sitt lands högsta herrfotbollsliga. 28-åriga Yuen-Ting tränar Eastern Sports Club, som vann Hongkongs Premier League i år.

Sundhage har fått en ny landslagsspelare

Publicerad den av
9

För en stund sedan fick Hedvig Lindahl diamantbollen för andra året i rad. Det var både välförtjänt och väntat. Grattis.

Men dagens bästa gåva fick nog ändå landslaget. Och då tänker jag faktiskt inte i första hand på den fantastiskt fina hyllning som laget fick i Globen under Laleh:s Goliat:

Jag tänker på nyheten att Djurgårdens Katrin Schmidt äntligen verkar ha blivit svensk medborgare. Vi tycks alltså ha fått ytterligare en svensk mittfältare av toppklass. Härligt.

Katrin Schmidt

Katrin Schmidt

Schmidt ansökte om medborgarskap förra sommaren. Det verkar alltså har tagit drygt ett år innan tyskan blev svensk. I dag har nämligen vänner till Schmidt spridit nyheten på sociala medier. Schmidt är såpass bra att hon borde vara aktuell för startelvan direkt. Det blir således intressant att se hur Pia Sundhage tacklar det här när hon tar ut sin första trupp för 2016.

I övrigt i dag har Eskilstuna United offentliggjort att man värvat Hanna Glas från Umeå IK. Det är en högintressant värvning av klubben som i lördags meddelade att trion Elena Sadiku, Emma Jansson och Chloe Logarzo inte får förnyat förtroende.

Hanna Glas

Hanna Glas

Tillbaka till Fotbollsgalan. Där hade juryn gjort ovanligt bra val. Sex av mina åtta favoriter när jag gick igenom nomineringarna blev också vinnare, nämligen: Hedvig Lindahl (årets målvakt och diamantbollen), Linda Sembrant (årets back), Marta Vieira da Silva (årets mittfältare), Pernille Harder (årets forward) och Johanna Rytting Kaneryd (årets genombrott).

I två kategorier valde juryn annorlunda än jag. Men jag har verkligen inget emot att Harder korades till damallsvenskans viktigaste spelare och att Piteås Stellan Carlsson korades till bästa tränare. I båda de kategorierna tycker jag ju att alla tre kandidaterna hade varit värdiga vinnare.

Det om galan. Jag har haft det hektiskt ett tag. Men mellan alla aktiviteter har jag hunnit se ganska mycket av den högklassiska F20-VM-turneringen. Det har dock inte funnits tid att skriva ihop någon djupare analys. Men under veckan bör jag kunna hitta tid att både lista nya, potentiella världsstjärnor samt sammanfatta den svenska insatsen – som ju tyvärr blev en gigantisk besvikelse.

I går jobbade jag för övrigt på futsalturneringen Knallen cup i Borås. Dit hade Sara Lindén som avskedsföreställning tagit med ett riktigt starkt lag från Kopparbergs Göteborg FC, ett lag med spelare som Elin Rubensson, Jennifer Falk, Elin Landström och Adelina Engman. Ändå lyckades inte KGFC gå till final i det högklassiga startfältet, som även innehöll västsvenska storheter som Jitex, Hovås Billdal och Holmalund. Min text om KGFC och Holmalunds seger finns här. (Hoppas att länken funkar, och inte är inlåst. Den såg lite konstig ut.)

I cupen inträffade för övrigt att Bergdalens IK:s meriterade tränare Linnea Liljegärd sparkade ut alla sina egna spelare ur cupen. Hon spelar nämligen futsal med Falköpings Futsal, och var med när de slog ut både Bergdalens första- och andralag. Udda.

Slutligen blev LSK återigen norska cupmästare i helgen. Man vann mot Röa med 2–0 efter förlängning. Sett till klippet med höjdpunkter var LSK det klart bästa laget, och man borde ha vunnit under ordinarie tid. För nog är det en rejäl domartavla av Marte Sørø att döma bort Isabell Herlovsen:s mål i femte övertidsminuten:

Avgörandets stund för U20-landslaget

Publicerad den av
2

I morgon söndag 10.00 spelar Sverige helt avgörande match mot Brasilien i F20-VM. Seger leder till kvartsfinal, kryss eller förlust innebär tidig hemresa.

Jag har haft en jobbig vecka, där det inte funnits mycket tid för bloggande. Tyvärr kommer jag inte ha möjlighet att följa Brasilienmatchen live i morgon heller – utan får se den i efterhand. Jag har dock hunnit skriva en krönika i BT om F20-VM. Den läser ni här.

I övrigt hänvisar jag till bloggen Spelare 12 kring veckans händelser. Det har varit utmärkt uppdatering där de senaste dagarna.

Klart: Harder lämnar Linköping

Publicerad den av
2

Alldeles nyss kom nyheten som LFC-supportrarna fruktat – storstjärnan Pernille Harder lämnar den svenska mästarklubben.

Pernille Harder

Pernille Harder

Den senaste tiden har jag funderat lite över vilka klubbar som skulle kunna innebära ett lyft för Harder. Jag har kommit fram till att dagens LFC är såpass bra att det rent sportsligt bara handlar om Lyon, de två tyska toppklubbarna och möjligen även någon av toppklubbarna i USA. Ekonomiskt skulle danskan naturligtvis även kunna få bättre lön i PSG och i några engelska klubbar.

I den här artikeln bekräftar Harders agent Klaus Granlund att Lyon, Paris Saint-Germain, Wolfsburg, Bayern München, Chelsea och Manchester City visat intresse.

Lyon är bäst, det är också den klubb som borde passa Harders spelstil bäst. Jag hoppas således att vi får se den damallsvenska skyttedrottningen i den franska storklubben i vinter.

Det kan bli svårt för Eskilstuna…

Publicerad den av
3

Inte för att man behöver vara superinsatt för att förutspå utgången i åttondelsfinalerna, men resultaten i veckans Champions Leaguespel gick ju ganska mycket som jag tippade i förra inlägget.

Tre matcher lever rejält, och det är de tre där mina odds var 60–40 eller jämnare. I övrigt har Lyon, PSG, Bayern München, Wolfsburg och egentligen även Rosengård avgjort sina matcher. Jag såg sekvenser av Rosengårds match i Prag, och kan inte säga att jag var speciellt imponerad av spelet. Fast det är ju en styrka att vinna klart även när man saknar flera nyckelspelare och inte hittar det klockrena spelet.

För Eskilstuna blev mötet med Europatoppen precis lika jobbigt som man hade kunnat ana. Kul dock med 3784 åskådare – en jättebra siffra i vinterkyla.

En formulering i TT:s artikel om Uniteds match kvalar förresten in som en kandidat till årets underdrift:

”Returen spelas i Wolfsburg nästa vecka, och Eskilstuna måste vinna med fem mål för att ta sig vidare. Det kan bli svårt.”

Ja, det kan bli svårt…

Några snygga mål har det blivit i åttondelsfinalerna. Snyggast av dem jag sett var Jennifer Hermoso:s lyftning och högervolley som gav Barca övertaget mot Twente:

Men även Vivianne Miedema visade att hon kan skjuta snygga mål:

https://twitter.com/WSUasa/status/796417109349826566

Nu en kort framåtblick. Jag kommer sannolikt att befinna mig i ”bloggskugga” i helgen så det blir tyvärr ingen större införtext på F20-VM som drar i gång på söndag morgon. För svensk del är det nyckelmatch mot Nordkorea direkt klockan 07.00 öppningsdagen – matchen tv-sänds både av Tv12 och Eurosport 1.

Nordkorea är alltid starkt på ungdomssidan, så det kommer inte att bli lätt. De har för övrigt med några av sina färska F17-världsmästare i truppen, målvakten Ok Kum-Ju och Sung Hyang-Sim. Den senare prisades som matchens lirare i tre av Nordkoreas sex matcher och blev också utnämnd till F17-VM:s näst bästa spelare.

Kollar man snabbt igenom de olika lagens trupper noteras en handfull spelare som var med sina A-landslag i OS tidigare i år. Här är några:

* Stina Blackstenius, Sverige
* Mallory Pugh, USA
* Sakina Karchaoui, Frankrike
* Deanne Rose, Kanada – som ju även var med i F17-VM nyligen.
* Jasmine Pereira, Nya Zeeland.

Tyvärr saknas några andra toppspelare som hade hållit åldern. Jag tänker bland annat på Kanadas Jessie Fleming och Tysklands Pauline Bremer. Synd även att Venezuelas supertalang Deyna Castellanos inte dubblerar. Hon gjorde för övrigt ett rätt ok volleymål i den amerikanska collegefotbollen häromveckan:

Och när jag ändå är inne på snygga skott från collegefotbollen kommer ett kraftfullt här:

I övrigt i helgen som kommer sänder DFB-tv Bayern München–Frankfurt på söndag 13.00. Det känns som helgens i särklass hetaste klubbmatch på europeisk mark.

En match som kunde ha varit het är Malmöderbyt i Svenska cupen mellan Rosengård och LB07 på söndag. Tyvärr verkar det mötet dock bli totalt iskallt. Läs mer här.

Liten guide till åttondelsfinalerna i UWCL

Publicerad den av
1

I dag drar åttondelsfinalerna i Champions League i gång, och tyvärr spelas de i större medieskugga än på mycket länge. Vad jag kan hitta kommer inte någon av matcherna att tv-sändas i någon svensk kanal. Det är förstås vansinnigt tråkigt. Men det skall går att se de svenska lagens matcher via stream.

Kvällens matcher, med tips för dubbelmötet:

18.00 Bayern München–Rossiyanka
Tips: 95–5. Det här skall bara Bayern vinna. Den ryska ligan har tappat i slagkraft och Bayern har Vivianne Miedema i god målform. Bör bli tysk seger i båda matcherna.

18.15 Lyon–Zürich
Tips: 99,9–0,1. Lyon är många klasser bättre än Zürich och avgör sannolikt dubbelmötet redan i första halvlek. Kan bli tvåsiffrigt över två matcher.

18.30 Barcelona–Twente
Tips: 60–40. Lagen möttes även i den här omgången förra året. Då hade jag Twente som knappa favoriter, men Barca vann. Sedan dess har den spanska ligan flyttat fram sina positioner, och nu håller jag Barca som favoriter i en trots allt ganska öppen drabbning.

20.00 Manchester City–Bröndby
Tips: 60–40. Rent spelmässigt känns Kosovare Asllani:s lag klart starkare än Bröndby. Men man får inte underskatta betydelsen av den rutin av Champions Leaguespel som Bröndby besitter. Det blir viktigt för City att vinna dagens match utan att släppa in mål för att kunna åka till Danmark någorlunda avslappnad nästa vecka.

20.30 Brescia–Fortuna Hjörring
Tips: 45–55. En av de mer öppna åttondelsfinalerna. Känslan är ändå att det danska topplaget är något starkare, även om Brescia har inlett den italienska ligan starkt. Precis som Bröndby har Hjörring stor rutin av sådana här dubbelmöten, och det kan bli avgörande.

Torsdag:

09.00 Biik Kazygurt–PSG
Tips: 25–75. Kazakiskorna (heter det så?) är starka på hemmaplan och kan nog skrälla i första matchen. Men över två möten skall PSG ta hem det här.

18.30 Slavia Prag–Rosengård
Tips: 5–95. Jag kallade det drömlottning och gav Rosengård 95 procents chans att nå kvartsfinalen vid lottningen. Det får jag stå fast vid, även om Rosengård svajat lite på sistone. I Rosengård saknas Emma Berglund på grund av skada. Även Lotta Schelin riskerar att missa matchen, hon är sjuk. Matchen skall kunna gå att se här:

19.00 Eskilstuna United–Wolfsburg
Tips: 10–90. Wolfsburg har inte varit så starkt som förväntat i höst. Men tyskorna är ändå klasser bättre än ett Eskilstuna, som ju sopades av planen av Linköping i lördags. Roligt att det förväntas storpublik på Tunavallen, men de flesta lär få gå hem besvikna. Hos Wolfsburg är Lena Goessling borta, medan Anja Mittag och Sara Björk Gunnarsdottir skall vara tillbaka i spel efter att ha vilat i helgens ligamatch.

För 89 kronor kan man se matchen här.

Lottning som skapar möjligheter

Publicerad den av
2

Grupp B: Tyskland, Sverige, Italien och Ryssland.

Vår öppningsmatch blir mot tyskorna i Breda den 17 juli – det är på många sätt en intressant lottning. Det innebär ju att vi vid avancemang inte kommer att kunna möta Tyskland förrän i finalen.

För Tyskland är självklart stor guldfavorit, inte bara för att de tog OS-guld i år utan mest för att de varit helt överlägsna i Europa under drygt 20 års tid. Tyskland har ju exempelvis hela sex raka EM-guld.

Italien och Ryssland är två lag som vi skall slå. Det känns som att båda nationerna är på nedgång. Vi möter Ryssland i andra matchen, den 21 juli i Deventer. Ryskorna kryssade både mot Turkiet och Ungern i kvalet, och man föll nyligen klart i två matcher mot Belgien.

Gruppspelet avslutas mot Italien i Doetinchem den 25 juli. Italien är det lilla hotet mot en svensk kvartsfinalplats. Italienskorna kom tvåa bakom Schweiz i sin kvalgrupp och är rätt stabila på nivån under topplagen. Men det var länge sedan de fixade att rubba någon av toppnationerna.

I förra inlägget önskade jag just att vi skulle placeras i grupp B ihop med Tyskland, så på många sätt fick jag som jag ville i lottningen. Den utfördes för övrigt av Nadine Kessler, med hjälp av Sverigebekanta Manon Melis, som tidigare under dagen meddelade att hon avslutar sin karriär. Grattis till en fin karriär.

Manon Melis

Manon Melis

I sin helhet föll lottningen ut så här:

A: Nederländerna, Norge, Danmark och Belgien. Den klart jämnaste gruppen på förhand.
C: Frankrike, Schweiz, Island och Österrike. Kan bli hårt om andraplatsen.
D: England, Spanien, Skottland och Portugal. Superlottning för England och Spanien.

Om lagen följer seedningen får vi följande slutspelträd:

A1–B2, Nederländerna–Sverige
D1–C2, England–Schweiz

B1–A2, Tyskland–Norge
C1–D2, Frankrike–Spanien

Det slutspelsträdet vore förstås en jackpot för svensk del. Så det är bara att hoppas att seedningen håller…

Hurtig, Pettersson Engström och EM-lottningen

Publicerad den av
Svara

Vi är inne i en period där det händer mycket på spelarfronten. Sedan nattens inlägg har vi nåtts av två intressanta nyheter. Dels en väntad, att Lina Hurtig 2017 spelar för Linköpings FC. Dels en mer oväntad, men inte desto mindre glädjande, nämligen att Marina Pettersson Engström är tillbaka i Kif Örebro nästa år.

Marina Pettersson Engström

Marina Pettersson Engström

I januari sa landslagsmeriterade Pettersson Engström till TT att:

”Energin och motivationen är slut, jag orkar inte en säsong till.”

Nu har hon tydligen hittat både energi och motivation. Det är ju framför allt en väldigt bra nyhet för Kif Örebro, som kanske kan få ihop ett riktigt vasst lag till nästa säsong.

När det gäller Hurtig är övergången till Linköping högst väntad. Den är dessutom helt nödvändigt om hon på allvar skall kunna slå sig in i landslaget. 21-åringen behöver få till en nytändning efter en tung säsong. Hon var en av dem som skulle rädda UIK kvar i högsta serien, och det klarade hon inte av. Jag tycker att hon periodvis har haft ett lite för negativt kroppsspråk på planen, det måste hon jobba upp i LFC.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Med det sagt vill poängtera att jag verkligen gillar Hurtig som spelare. Hon har en så god spelförståelse att hon kan matchas på alla utespelarpositioner i laget. Hon borde alltså bli en fin tillgång för de svenska mästarinnorna.

Så till EM-lottningen, som hålls 17.30 och bland annat sänds av Eurosport1, Tv12 och på uefa.com.

Sverige är som bekant placerade i den andra lottningspotten, vilket innebär att vi inte kan lottas mot Norge, Spanien och Schweiz. De lag vi kan lottas mot är:

Pott 1: Nederländerna, Tyskland, Frankrike och England.
Här är förstås värdnationen Nederländerna den lättaste motståndaren medan Tyskland och Frankrike är de svåraste.

Pott 3: Italien, Island, Skottland och Danmark.
Här är Danmark det lag som skulle kunna vålla vårt lag problem, övriga tre bör vi slå. Skottland känns som klart sämst i kvartetten, och är således bästa lottningen.

Pott 4: Belgien, Portugal, Ryssland och Österrike.
Det här är fyra lag vi bör besegra. Belgien och Österrike är två lag på uppgång, och känns lite bättre än de andra två. Drömlotterna är således Ryssland och kanske framför allt Portugal.

EM har alltså utökats till 16 lag, men jag tror ändå inte att det kommer att bli så mycket mer ojämnt än senast. Kvaliteten på lagen ökar ju hela tiden.

Det hindrar inte att Sverige bara måste gå vidare ur gruppspelet. Vi har nått minst kvartsfinal i alla de elva Europamästerskap som spelats, det har blivit medalj i åtta. Dock får vi backa så långt som till 2001 för att hitta den senaste finalen med svenskt deltagande. Det är således hög tid nu igen.

Och det viktigaste vid dagens lottning är att få en bra väg genom slutspelsträdet. Det ser för övrigt ut så här:

A1–B2
D1–C2

B1–A2
C1–D2

Eftersom Nederländerna redan är placerade i grupp A, skulle jag gärna se att Sverige lottades in i grupp B. Jag har heller inget emot att lottas mot Tyskland i gruppspelet, för då slipper vi dem i kvarts- och semifinal. Många vill möta Nederländerna i gruppen, men jag sparar hellre den matchen till slutspelet. Min svenska drömlottning blir alltså:

Grupp B: Tyskland, Sverige, Skottland och Portugal.

Sämsta möjliga lottning är som jag ser det:

Grupp C: Frankrike, Sverige, Danmark och Österrike.

Genomgång av damallsvenskan 2016

Publicerad den av
16

Den damallsvenska säsongen 2016 är över, vi har gratulerat Linköping till guldet, beklagat att Umeå och Mallbacken tvingas lämna samt hälsat LB07 och Hammarby välkomna in i finrummet till nästa år.

Årets damallsvenska var en ojämn serie. Det kan man inte minst utläsa av lagens olika målskillnader. Där noteras att bara fyra lag slutade på plusmålskillnad.

När jag tippade tabellen inför avspark i april delade jag in serien så här: två lag slåss om guldet, fem lag slåss om övriga topplaceringar och fem lag kämpar för att hänga kvar.

Det blev inte riktigt på det viset, utan serien delades istället i fyra delar. Det var två lag som var helt överlägsna i toppen och tre lag som var avhängda i botten. Däremellan blev det två grupper, en om tre lag som gjorde upp om de två sista medaljerna och en grupp om fyra lag som slogs om den sista platsen på tabellens övre halva.

När man kollar mitt tips lyckades jag bara pricka placeringen för ett lag, Kristianstad. Även om jag bara var en placering ifrån på sex lag, kan jag inte ge mig själv godkänt.

När det gäller publiksnittet stannade det på 815, vilket var en minskning från fjolårets 907.

Nu när spelarna gjort sitt på planen drar den mest intensiva säsongen igång för sportkommittéer och styrelser. Många spelare sa tack och hej i lördags, och nu har silly season dragit i gång på allvar.

Här är lite tankar lag för lag kring säsongen som varit, och om framtiden:

1) Linköpings FC
Mitt tips: 2

När jag tippade trodde jag inte LFC besatt den jämnhet och vinnarinstinkt som krävs för att vinna SM-guld. Oj, vad fel jag hade.

Laget har i år visat både fantastisk jämnhet och grym vinnarinstinkt. Man har dessutom klarat sig bra på skadefronten. Att gå genom en serie utan förlust är alltid imponerande, att göra det på högst nivå är makalöst bra. Makalöst bra är även poängskörden på 62 av 66 möjliga. Det innebar att segermarginalen till slut blev klara tio poäng.

Inför säsongen satte jag även frågetecken på målvaktssidan, men Cajsa Andersson klarade sig bra och höll nollan hela elva gånger.

LFC är värda alla hyllningar för insatsen den här säsongen. Fler tankar om varför man tog guldet finns i det här inlägget.

Klubben är även värd hyllningar för hur den jobbar med att göra talanger till landslagsspelare. Det är imponerande att se hur spelarna tar för sig på högsta nivå.

Däremot kan jag inte rakt igenom hylla klubbens arbetssätt. Jag kan nämligen inte släppa att LFC (och Göteborg) gör minimalt för den grundläggande talangutvecklingen. Man har ju bara två lag (A och F19) och saknar helt ungdomsverksamhet.

Man jobbar istället med att värva in juniorlandslagsspelare, ofta spelare som redan har etablerat sig i damallsvenskan. Där sköter man alltså förädlingsprocessen på ett utmärkt sätt, men jag föredrar ju utan tvekan föreningsmodeller där man tar ansvar för hela processen från flick- till världsspelare.

Det om det. Nästa år skall man återigen på allvar utmana världsspelarna i Champions League – en turneringen där man misslyckades förra året.

Om det skall bli succé den här gången krävs det att man gör en bra vinter på spelarfronten. Klart är att Mariann Gajhede Knudsen slutar.

Mariann Gajhede Knudsen

Mariann Gajhede Knudsen

Sedan väntar vi ju alla på besked från toppduon i skytteligan, Stina Blackstenius och Pernille Harder. Blackstenius sa först att hon skulle berätta om framtiden innan avresan till Papua Nya Guinea, men så blev det inte. Vi och LFC lär få avvakta några veckor till i den frågan.

I båda fallen lär ju LFC knappast kunna matcha de löner som europeiska toppklubbar kan erbjuda. Klubben kämpar ju med att få ihop sin ekonomi. Det handlar alltså mycket om att spelarna skall vara lockade av den sportsliga utmaningen att även föra klubben till framgång i Champions League.

När det gäller Harder går det knappast att hitta en likvärdig ersättare. Den typen av lirare växer ju liksom inte på träd… Och Blackstenius skulle nästan vara lika svår att täcka upp för. De båda gjorde ju tillsammans 42 mål – fler än tio av seriens lag.

Spekulationerna kring tänkbara nyförvärv är i gång. Lina Hurtig är det som känns mest troligt på kort sikt. Utöver henne har även Tabitha Chawinga nämnts, men hon lär bli dyr då hon har löpande kontrakt med Kvarnsveden. Även Kosovare Asllani kopplas till klubben. Hon har sagt att hon längtar hem, men även hon har kontrakt som löper över nästa år.

2) FC Rosengård
Mitt tips: 1

Jag hade Rosengård som stor guldfavorit. Det tipset fanns det ingen anledning att ändra efter våren, där jag tycket att man var seriens bästa lag.

Hösten blev tyngre, och till slut var det hela tio poäng upp till guldplatsen. Dock berodde det inte huvudsakligen på att Rosengård var dåligt. I fjol vann klubben guldet på 51 poäng. I år samlade man 52 poäng – och var ändå långt efter. Linköping var helt enkelt var bättre den här gången.

För Rosengård kostade det förstås att tunga nyförvärvet Gaelle Enganamouit knappt hunnit spela i den vita dressen ännu. Att Sara Björk Gunnarsdottir lämnade i somras är en annan viktig faktor till att Malmöklubben tappade lite stabilitet under hösten. Dessutom hade man ett slitsamt spelschema, som bidrog till att man inte orkade haka på LFC.

Enganamouit, Andonova och Marta

Enganamouit, Andonova och Marta

På plussidan fanns Marta, som var fantastisk hela året. Snacket om att hon är slut kan vi glömma, för i år har vi verkligen fått se den gamla Marta igen. Visst har stjärnan haft en hel del skador de senaste åren, vilket hållit henne tillbaka. Men att hon inte är lika överlägsen som för tio år sedan beror mer på att övriga närmat sig än att Marta tappat.

Känslan är att det blir en ganska lugn silly season för Rosengård, alltså att klubben är rätt nöjd med vad man har. Det är väl på målvaktssidan man behöver göra bredda. Där var det lite darrigt under året.

Man har förstås talangfulla Zecira Musovic. Hon är en av de svenska målvakter som har potential att dominera i luftrummet – vilket framtidens damfotbollsmålvakt måste kunna. Alltså är hon en av kandidaterna till att ta över efter Hedvig Lindahl. Musovic vågar gå ut, och hon blir allt bättre på de höga bollarna. Lovande.

Rosengård har även intressant, egenfostrad talang i truppen. Under hösten har jag sett en mycket intressant utveckling hos Ebba Wieder. 18-åringen kom till klubben som tioåring, och hon växer för varje gång man ser henne. Hon borde vara aktuell för att bli A-landslagsspelare redan under 2017. Den som tar över efter Pia Sundhage nästa sommar borde ta sig en rejäl titt på Wieder.

3) Eskilstuna United
Mitt tips: 4

United tappade bara en placering jämfört med ifjol. Trots det var laget klart svagare i år. Man lyckades inte fullt ut fylla hålen efter Petra Johansson (Larsson) och Gaelle Enganamouit.

Mimmi Larsson

Mimmi Larsson

Visst var Mimmi Larsson ett piggt nytillskott som tillsammans med Marija Banusic täckte upp för de 18 mål Enganamouit gjorde i fjol. Duon Larsson och Banusic gjorde nämligen exakt 18 mål ihop, fördelat på tolv respektive sex.

Det blev ”bara” sju färre mål än i fjol. Då slutade man på 50 poäng och målskillnaden 41–15. I år blev det 38 poäng och 34–26 i mål. Som synes låg en stor del av problematiken i defensiven. Landslagsmålvakten Emelie Lundberg saknade den stabilitet jag upplevde att hon hade i fjol.

Ändå förstås starkt att till slut lägga beslag på det lilla silvret. En orsak är förstås att man fortsätter att vara väldigt starka på fasta situationer. Och i publikligan fortsätter man att vara ett guldlag. Där blev det seger med ett snitt på fina 1 897. Bra jobbat.

Nu väntar en spännande vinter, där man plötsligt har fått konkurrens om sponsorerna av nya herrallsvenska laget AFC. Det blir spännande att se var det innebär för Uniteds spelarbudget.

Rita Chikwelu

Rita Chikwelu

Om pengar finns borde man satsa hårt på att hitta en pådrivare på centralt mittfält. En drömvärvning hade nog varit Umeås Rita Chikwelu.

4) Piteå IF
Mitt tips: 3

Piteå fortsätter att vara ett mycket stabilt och svårspelat lag. Trots att man tappade landslagsspelare som Emilia Appelqvist och Pauline Hammarlund inför säsongen och ersatte med klart mindre namnkunnigt folk blev det andra raka medaljen.

Anmärkningsvärt är att man slutade fyra med minusmålskillnad. Det säger en hel del om hur ojämn årets damallsvenska har varit. Det säger också en hel del om att Piteå tagit hem åtta uddamålssegrar samtidigt som man åkt på några stora förluster, med 0–4 på Strandvallen i Mallbacken som värsta smällen.

På hösten var Pitelaget extra stabilt. Det blev i och för sig förlust i Göteborg i sista omgången, men inför den matchen hade man nio raka utan förlust. Starkt.

Starkt är också att man behåller greppet om publiken, årets snitt på 1 125 räckte till tredjeplats i publikligan.

Inför säsongen åkte man alltså på några tunga tapp på spelarsidan. Dessutom drog Hanna Pettersson av korsbandet. Man valde att ersätta svenskt – och man gjorde det bra.

Ronja Aronsson

Ronja Aronsson

Piteå är den klubb som har flest spelare i F20-VM i Papua Nya Guinea. Och av dem som är där borde duon Ronja Aronsson och Ellen Löfqvist snart även knacka på dörren till A-landslaget. Aronsson är en av våra allra mest intressanta ytterbackar och Löfqvist växer på centralt mittfält.

När jag såg henne i somras tyckte jag att hon spelade rätt försiktigt. Men i Göteborg i lördags såg jag att Löfqvist är väl värd nomineringen till årets genombrott. Hon är smart i det defensiva positionsspelet och hittar fram med alltfler konstruktiva passningar. Spännande.

Nyckeln till Piteås framgång är alltså stabiliteten. Den personifieras av Hilda Carlén, som är en mycket stabil allsvensk målvakt, och Faith Ikidi, som är en klippa i mittförsvaret. Mittfältet är också stabilt med spelare som Löfqvist, Josefin Johansson och Irma Helin.

Noterbart är att Piteå inte verkar nöjt med spetsen i anfallsspelet. För lagets hetast spelare på senhösten, Tempest-Marie Norlin, får inget nytt kontrakt. Kanske att man här spanar mot grannen Umeå och deras djupledslöpare Jenny Hjohlman.

Viktigt för Piteå är förstås också att få behålla sina sörlänningar, inte minst målvakt Carlén.

5) Kopparbergs Göteborg FC
Mitt tips: 6

Göteborg slutade långt ifrån den strid om Champions Leagueplats som man drömde om i våras. Lagets förvandling de senaste åren är för övrigt anmärkningsvärd.

2014 kom man på tredje plats i tabellen, tre poäng från andraplatsen. Man hade ett publiksnitt på 723 personer. Sedan dess har man nu tappat alla sina äldre spelare, plus publiken och medieintresset i Göteborg. Känslan är att det kan ta flera år innan KGFC klarar av att utmana om guldet igen.

Under säsongen har de båda utländska inslagen i truppen, Loes Geurts och Andrine Stolsmo Hegerberg lämnat, och i lördags gjorde veteranerna Sara Lindén och Anna Ahlstrand sina sista matcher. Därmed är bara tränare Stefan Rehn och duon Catrine Johansson och Beata Kollmats kvar av laget från 2014. För klubbledningen blir det förstås extra viktigt att vårda kulturbärarna Johansson och Kollmats.

Beata Kollmats

Beata Kollmats

För man kan säga mycket om Göteborg FC, men kontinuitet är inte ett ord som passar in på klubbens verksamhet de senaste åren.

På kuppen har man alltså även tappat publiken. Årets snitt på 378 är rent ut sagt odugligt. Men trenden har varit fallande, man hade bara 472 i fjol. Dessutom har nu Göteborgstidningarna minskat sin bevakning av laget ganska rejält. I slutet av säsongen har GP bara skrivit några rader per match.

En orsak är förstås den stora genomströmningen av spelare. Klubben har inte lyckats profilera sina stjärnor som man gjorde för några år sedan. Klubbledningen står alltså inför rätt många utmaningar inför framtiden.

Det blev alltså till slut en femteplats, men man kunde lika gärna blivit trea. En svag period med fyra raka förluster i september förstörde medaljdrömmarna. Tolv poäng på de sista fem omgångarna räckte inte för att nå pallen.

Offensivt levererade nyförvärvet Pauline Hammarlund under hela året. 22-åringen slutade sexa i skytteligan på tolv mål. Lindén gjorde en stark säsong och låg med sitt spelsinne bakom väldigt mycket konstruktivt. Där har man en intressant ersättare i truppen i Annahita Zamanian. Hon har verkligen fin blick för spelet och blir spännande att följa. För att vara aktuell för större uppgifter än damallsvenskan måste nog dock 18-åringen även lära sig att försvara.

Annahita Zamanian

Annahita Zamanian

Det riktigt stora glädjeämnet i Göteborg är ändå målvakten Jennifer Falk. Hon når fina 86 i räddningsprocent och är därmed etta i seriens målvaktsliga. Sju nollor på 15 matcher imponerar också. I lördags kollade jag in Falk lite extra. Hon är kort, men väldigt modig. Jag imponerades bland annat av hur bra hon hanterade June Pedersen:s vassa hörnor. Som jag ser det måste Falk in i landslagstruppen på allvar nu direkt. Göteborgsmålvakten är redan nu den som är närmast Hedvig Lindahl.

6) Djurgården
Mitt tips: 12

45 procent av experterna på den damallsvenska upptaktsträffen placerade Djurgården i mitten av tabellen. Jag satte Stockholms representat på sista plats.

De 45 procenten fick rätt – jag var däremot helt fel ute. Trots en svag start tog sig Djurgården upp på tabellens övre halva – trots att man slutade på minusmålskillnad.

Emilia Appelqvist

Emilia Appelqvist

Det här var helt enkelt ett fint lagbygge, där man prioriterade defensiv stabilitet. Med nyförvärv som Gudbjörg Gunnarsdottir, Emilia Appelqvist och Katrin Schmidt trodde jag också att man skulle klara försvarsspelet bra. Men jag satte stora frågetecken för forwardssidan.

Där gav Mia Jalkerud mig svar på tal. Hon gjorde nio mål och visade att hon håller i högsta serien. Bra jobbat. Spetsar man truppen med ytterligare någon vass forward kan nog Djurgården ta ännu något steg nästa år.

En fråga som hängt med ett tag är hur det går med Schmidts svenska medborgarskap. Är hon aktuell för landslaget under 2017?

Det tråkigaste med Djurgården är att det tyvärr knappt är någon som bryr sig om laget. 4139 hade varit årets näst bästa publiksiffra – om den gällt en match. Tyvärr handlar summan om samtliga Djurgårdens åskådare under hela säsongen.

Man kom nämligen sist i publikligan med svaga snittet 376. Faktum är att DIF hade tre av seriens fyra sämsta publiksiffror. Damallsvenskan har verkligen det svårt att hävda sig i storstäderna.

7) Vittsjö GIK
Mitt tips: 5

Jag trodde att Vittsjö skulle kunna bli en av årets stora positiva överraskningar. Det blev man väl kanske inte. Tvärtom känns det som att det nordskånska laget har smugit sig genom den här säsongen. Man har varken varit fågel eller fisk – det har hela tiden varit mittemellan.

Våren bestod bland annat av en del tränarstrul. Halvvägs hade man bara två poäng ner till nedflyttningsstrecket. På hösten fick man tidigt marginal till bottenstriden och kunde spela avslappnat.

Clara Markstedt

Clara Markstedt

Man saknade länge någon utpräglad målskytt a la Jane Ross, men Clara Markstedt fick i alla fall igång målskyttet på hösten och blev till slut bäst med sex fullträffar. Linda Sällström var näst bäst med fem.

När jag sett laget har Sandra Adolfsson varit utropstecknet. Hon har gjort stor nytta på mittfältet, både som bollvinnare och pådrivare.

8) Kif Örebro
Mitt tips: 7

Laget var rejält indraget i nedflyttningsstriden i ungefär halva serien. Under hösten skaffade Örebro sig dock en såpass stor marginal att man kunde spela avslappnat.

Under sommaren gjordes ett tränarbyte när Giorgos Papachristou lämnade och Martin Skogman kom in. Bytet skulle vara en del av ett mer långsiktigt organisationsarbete. Skogman fick utöver träningen också ansvaret för bland annat scoutingen.

Jag gissar att han scoutat forwards i höst, för klubbens bästa målskytt Melissa Tancredi (åtta mål) lägger ju nämligen av. Slutar gör även Tancredis landsmannina från Kanada Marie-Eve Nault. Kanske att man redan har Tancredis ersättare i truppen, eller hur är statusen med Sarah Michael?

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist

Viktigt för klubben var förstås att Lisa Dahlkvist stannar även över 2017. Det beskedet ger Kif en stabil ryggrad på mittfältet, där man ju även har talangfulla Michelle De Jongh.

Noterbart är att Örebro är en av de klubbar Pia Sundhage gärna kollar lite extra på när hon skall nominera landslagsspelare. I år har ju exempelvis Hanne Gråhns och Julia Spetsmark fått debutera i A-landslaget.

9) Kvarnsvedens IK
Mitt tips: 11

Borlängelaget imponerade under sin premiärsäsong. Framför allt gjorde man en riktigt stark höstsäsong, där man faktiskt inte var speciellt långt ifrån sjätteplatsen. Om inte Kristianstad hade kvitterat i 94:e i näst sista omgången hade sista matchen mot Djurgården varit om en plats på övre halvan.

Kvarnsveden inledde starkt, men fick inte riktigt den utdelning i poäng som man förtjänade sett till spelet. Flera gånger åkte man på kostsamma och sena baklängesmål. Efter halva säsongen var avståndet ner till nedflyttning bara fyra mål.

Under sommaren agerade klubben och stärkte upp offensiven med Tiffany Weimer och Elizabeth Addo. Och elva omgångar senare hade marginalen till nedflyttningsstrecket vuxit till hela tio poäng. Starkt.

Tränare Jonas Björkgren tyckte att de experter som kommenterar damallsvenskan borde få sparken med tanke på hur dåligt man tippade hans lag. Jag vet inte om jag täcktes in av kritiken, men tänker inte sparka mig själv som bloggare än på ett tag…

Man kan ju förstås inte skriva om Kvarnsveden utan att nämna Tabitha Chawinga. Hon blev till slut trea i skytteligan på 15 mål – vilket var exakt hälften av lagets fullträffar. Om hon hade haft samma uppbackning under våren som hon hade på hösten, då tror jag hon hade kunnat vinna hela skytteligan.

Chawinga är kontrakterad över nästa år, och klubben jobbar hårt på att även förlänga med övriga nyckelspelare. Personligen tycker jag att de borde lägga kraft på att hitta en stabil målvakt, för jag tycker att det trillat in lite för många enkla baklängesmål. Med en bättre sistautpost kan Kvarnsveden helt klart vara ett lag för övre halvan nästa år.

10) Kristianstads DFF
Mitt tips: 10

KDFF kämpade sig kvar till slut. Och jag tycker att man var väl värda att hänga kvar, rent sportsligt. Ekonomiskt sett är jag däremot betydligt mer kritiskt inställd till klubben.

Men vi tar sporten först. Man har haft jätteproblem med målskyttet hela vägen. Halvvägs hade man gjort minst mål av alla. Så långt spelade man ofta rätt bra och skapade chanser för en klart bättre tabellplacering. På hösten tyckte jag att man tappade lite av de fina spelet, men man höll sig ändå på rätt sida strecket under större delen av tiden.

Men tränare Elisabet Gunnarsdottir och de andra kunde som bekant inte andas ut förrän efter en helt avgörande ångestmatch mot Umeå i sista omgången.

Elisabet Gunnarsdottir

Elisabet Gunnarsdottir

Nu har klubben både fått nytt kontrakt och elitlicens, men man har fått kämpa stenhårt för båda. Ekonomiskt har det genomförts ett stålbad under säsongen, och nu måste man ha handbromsen åtdragen i sin satsning.

Klubben kan helt enkelt inte bygga ett lag som saknar täckning i budgeten en gång till. Det måste vara slut på alla kriser om man skall få tillbaka trovärdigheten hos hemmapubliken. För det lag som hade drygt 800 åskådare i snitt 2011 och 2012 har nästan haft hälften de senaste två åren. Det trots att man har flera Skånederbyn nuförtiden.

11) Umeå IK
Mitt tips: 8

2000-talets svenska och europeiska storklubb hade som mål att vinna SM-guld 2017. Och visst kan det bli guldhattar om ett år, men inte i allsvenskan utan i elitettan.

Själv tippade jag UIK som åtta inför serien, men jag varnade för att man kunde åka ut om skadeeländet fortsatte. Det gjorde det.

Damfotbollsstaden Umeå hade två klubbar i högsta serien säsongen 2008. Umeå Södra FF åkte ur damallsvenskan det året och ur elitettan 2014. Klubben hade problem med ekonomin och bytte skepnad tidigare i år. Man heter numera Team Thorengruppen och kom i år tvåa i division I Norrland.

Även UIK har stora problem med ekonomin. Dessutom verkar man ha en svag klubbledning, som stod för ett uppmärksammat tränarbyte i somras. Ekonomiska och organisatoriska problem är inga bra saker att ha med sig i bagaget när man skall resa ner en division.

Hanna Folkesson

Hanna Folkesson

Fotbollsmässigt spelade man länge naivt i årets serie. Man hade en risktagning i passningsspelet som var för stor. Ofta föll man på eget grepp i matcherna. Jag hörde att Hanna Folkesson efter sista omgången menade att laget inte var förtjänt av att åka ur. Jag skulle nog säga att hon har fel. UIK anno 2016 var helt enkelt inte tillräckligt bra.

Nu väntar en väldigt viktig vinter för klubben. En ödesvinter.

Eftersom Pia Sundhage gillar UIK har man en mängd spelare som är på gränsen till landslaget. Alla dem riskerar man nu att tappa. Kvartetten Folkesson, Lina Hurtig, Hanna Glas, Jenny Hjohlman är förstås högintressant för andra klubbar. Det kan sannolikt även målvakterna Malin Reuterwall och Tove Enblom vara.

Malin Reuterwall

Malin Reuterwall

Viktigast av alla är nog ändå Rita Chikwelu, kan UIK bygga laget kring henne i elitettan finns hoppet om en snabb återkomst. Men med ihålig plånbok är det svårt att bygga lag.

Det som är positivt är dock att UIK har en mycket bra egen verksamhet, och att man har många talanger att plocka upp underifrån. Vi får hoppas att saker och ting faller ut väl, för då klubben man ha nytta av att få göra en återstart i en lägre serie. Men som sagt, en väldigt viktigt vinter väntar.

12) Mallbackens IF
Mitt tips: 9

Den värmländska klassikerklubben var för svag både längst fram och längst bak. Man lyckades aldrig ersätta varken Jennifer Falk eller Mimmi Larsson. Därför spelar man i elitettan 2017.

Det borde svida extra mycket för Julia Karlernäs, som nu har åkt ur damallsvenskan tre av de fyra senaste åren.

Sarah Bergman

Sarah Bergman

Klart nu är att man tappar Sarah Bergman, som aviserat att hon vill spela kvar i damallsvenskan. Sannolikt blir man även av med flera av sina utländska spelare. En viktig punkt är att hitta en stabil målvakt, för bristfälligt målvaktsspel har varit en av de stora faktorerna till att laget åker ut.

Mallbacken har åkt ur allsvenskan förr – och kommit tillbaka. För en liten klubb från en liten ort blir det dock svårare och svårare att hävda sig. Men förhoppningsvis finns det tillräcklig kultur och tillräckligt engagemang och kunnande för att åter skapa ett allsvenskt lag.

I lagbygget blir det viktigt att behålla en kulturbärare som Frida Broström samt värmländska produkter som Karlernäs och Emelie Andersson. En annan nyckel till framgång i elitetttan vore att få ha kvar Madelen Janogy. Hon gjorde fem mål i år, men skulle garanterat vara ett kanonbra vapen i elitettan.

Det är förstås tråkigt för Värmlandsfotbollen att QBIK åkte ur elitettan. Men för Mallbacken är det nog trots allt inte negativt, det borde ju ge viss fördel på spelarmarknaden.

Skytteligan:

Slutligen några ord om skytteligan. Tio i topp fick ju följande utseende:

Pernille Harder

Pernille Harder

1) Pernille Harder 23 mål (2:a i mitt tips)
2) Stina Blackstenius 19 mål (4:a)
3) Tabitha Chawinga 15 mål (6:a)
4) Marta Vieira da Silva och Ella Masar McLeod 13 mål (7:a respektive ej med på mitt tips)
6) Pauline Hammarlund, Lieke Martens och Mimmi Larsson 12 mål (5:a, ej med på tipset respektive nämnd som bubblare)
9) Kristine Minde 11 mål (ej med på mitt tips)
10) Mia Jalkerud 9 mål (ej med på mitt tips)

I mitt tips lyckades jag alltså pricka in fem av de tio på topplistan – det är jag inte nöjd med. Min etta, Gaelle Enganamouit, hade garanterat varit med om hon inte blivit knäskadad. Men annars har jag inte mycket att försvara mig med.

Det är förresten tre svenska spelare på topp tio, det är bättre utfall än vi haft de senaste åren. Innan jag sätter punkt tänkte jag lista lite fler svenska spelare, och våra landslagsspelare:

13) Felicia Karlsson 7 mål
14) Marija Banusic och Clara Markstedt 6 mål
16) Bland annat Fridolina Rolfö och Lotta Schelin 5 mål
34) Bland annat Emilia Appelqvist, Olivia Schough, Julia Spetsmark och Michelle De Jongh 3 mål
50) Bland annat Emma Berglund, Magdalena Eriksson, Hanne Gråhns, Lina Hurtig, Amanda Ilestedt, Elin Rubensson och Irma Helin 2 mål
78) Bland annat Tove Almqvist, Jonna Andersson och Jessica Samuelsson 1 mål

Av de som fått speltid i A-landslaget i år blev följande mållösa i allsvenskan: Lisa Dahlkvist, Josefin Johansson, Lina Nilsson, Hanna Folkesson, Petra Andersson, Nathalie Björn och Malin Diaz.

Mycket ångest på Vilans IP

Publicerad den av
Svara

Grattis Kristianstads DFF. På återseende, Umeå IK och Mallbackens IF Sunne.

För egen del blev det här en konstig dag. Jag var en av få journalister (två?) på plats på Valhalla i dag. Mitt uppdrag var att för BT skriva sista kapitlet om Boråstjejen Sara Lindén:s elitkarriär.

På Valhallas läktare hade jag tänkt köra damallsvenskan.tv på mobilen och således även följa dramat i Kristianstad. Det gick bra en stund, men bara någon minut efter Ida Guehai:s ledningsmål ville inte mobilbatteriet längre vara med.

Först nu vid midnatt har jag haft tid och möjlighet att kika på två minuter av höjdpunkter från nedflyttningsdramat. Och där bjöds man inte på ett enda läge för Umeå efter kvitteringen. Var det överensstämmande med verkligheten? Ni som såg matchen, hade inte Umeå en enda chans att göra 1–2?

Det lilla jag såg reagerade man mest över att underlaget på Vilans IP nästan framkallade lika mycket ångest som själva matchen.

I övrigt i dag är det förstås också läge att gratulera LSK till ett nytt norskt ligaguld, och Sundsvalls DFF till förnyat kontrakt i elitettan. Ett grattis även förstås till Pernille Harder för segern i den damallsvenska skytteligan och till Anna Anvegård för samma titel i elitettan. Utan att ha sett Anvegård i aktion lär hon ju vara högvilt för de damallsvenska klubbarna till nästa år. 30 mål för en nykomling är ju i högsta grad imponerande.