Kategoriarkiv: FC Rosengård (LdB FC Malmö)

Skrämmande intervju med Asllani

Publicerad den av
1

 

Kosovare Asllani

Aftonbladet har varit i Manchester och hälsat på Kosovare Asllani. Bra så, men de förutsättningar som gällde för intervjun skrämmer mig.

Manchester City kom nämligen med en hel del krav för intervjun, krav som går att läsa i en faktaruta ihop med själva texten. Klubben valde bland annat vilka frågor som fick ställas, och hade med en egen representant under intervjun.

Sånt här elände kommer alltmer inom herrfotbollen, att det nu också börjar spridas till damerna känns extremt tråkigt. För mig personligen är det ju bland annat den större tillgängligheten till spelarna som gör att jag lägger så mycket tid på damfotbollen. Skulle damfotbollen ta efter herrfotbollens sämsta saker får man väl leta sig mot någon annan sport.

En sak i intervjun som också får mig att reagera är den om hur bortskämda klubbens akademikillar är.

”Akademikillarna tränar, äter, bor och pluggar här. Sedan har de egna chaufförer som kör dem runt i minibussar. Allt är kontrollerat och de ska inte ha något att skylla på som inte har funkat om det går dåligt på planen.”

Kan det där verkligen vara bra för individernas utveckling?

Bra är det däremot att Sydsvenskan valt att ta hand om sändningen av Rosengårds Champions Leaguekvartsfinal på onsdag. Att ingen riktig tv-kanal är intresserad av att sända är däremot makalöst tråkigt.

Ingen tv-kanal är heller intresserad av att köpa sändningsrätten för damallsvenskan. I dag bekräftades det man man ju i och för sig redan förstått sedan tidigare, att EFD kommer att erbjuda tv-sändning i egen regi även i år. Intressant i artikeln att Linda Wijkström säger att fjolårets lösning gick ihop ekonomiskt:

”Det var en plus-minus noll affär vilket var bra för att vara första säsongen.”

I dag lottades även semifinalerna i Svenska cupen. Det blev Djurgården–Linköping och Kvarnsveden–Rosengård. Det är alltså upplagt för en drömfinal i augusti mellan de två senaste årens finallag.

Slutligen några intressanta ord om fotbollsträning och skador från den omdiskuterade nederländska tränaren Raymond Verheijen:

Grov domartavla, briljant Harder och stolt bloggare

Publicerad den av
8

Kvartsfinalerna i Svenska cupen bjöd på ganska väntade resultat. De tre klara favoriterna vann, och den ovissa matchen avgjordes på straffläggning.

Därmed har vi kvar Linköping, Kvarnsveden, Djurgården och Rosengård i turneringen.

Men Rosengård kom undan med blotta förskräckelsen i Piteå. Hemmalaget skulle ju ha haft straff i matchens slutskede. Jag såg att Piteå-Tidningens bloggare kallade det otur att inte hemmalaget fick domslutet med sig.

Så kan man se det. Jag ser det snarare som en mycket svag domarinsats. Att ingen av tre domare kan se det där tydliga regelbrottet är för dåligt. För jag hoppas verkligen inte att det var av feghet som den självklara straffen uteblev…

Vilket som är det alltid lika tråkigt att konstatera det, men här avgjorde dåliga domare matchen. Straffsituationen kommer för övrigt 4,10 in i klippet. Just innan, 4,00 faller Amanda Ilestedt:s segermål:

Noterbart från matchen var att Piteå ställde upp sitt lag 3–4–3. Det där kan ju förstås likaväl bli 5–4–1, ändå intressant att ett rätt utpräglat 4–4–2-lag som Piteå under Stellan Carlsson testar nya vägar.

Kollar man in Rosengårds elva vilades Marta från start på grund av en överansträng ljumske. I övrigt matchade Jack Majgaard Jensen det han anser är sin starkaste elva för tillfället. Det innebar följande spelare (vet inte om jag ställt upp dem helt rätt): Zecira Musovic – Lina Nilsson, Ilestedt, Emma Berglund, Ali Riley – Anita Asante, Ebba Wieder – Lieke Martens, Ella Masar McLeod, Sanne Troelsgaard – Lotta Schelin.

Noterbart alltså att Wieder går före en sannolik startspelare i EM, Hanna Folkesson. Rosengårdstränaren uttalade sig om petningen av Folkesson i Sydsvenskan inför förra helgens träningsmatch mot LFC:

”Hon har lyckats bra i landslaget men har haft det svårt att övertyga hos oss. Hanna har mer att visa.”

Det blir spännande att se vilken elva Rosengård mönstrar mot Barcelona på onsdag. Får danska Troelsgaard ge plats åt Marta då?

Wieder är alltså ett spännande namn i Rosengård. Wieder är även ett spännande namn i Bayern München. I dagens tyska toppmatch fick nämligen två spelare födda i juni 2000 speltid för Bayern. Forwarden Verena Wieder (född 26 juni 2000) byttes in på slutet, medan mittfältaren Sydney Lohmann (19 juni 2000) spelade från start. Av de båda 16-åringarna imponerad Lohmann mest, hon visade att hon är en spelare att lägga på minnet. Lohmann imponerade framför allt med en god förstatouch och förmågan att slå sin motståndare. Hon blir spännande att följa.

Bayern förlorade dock med 2–0, mycket beroende på en briljant Pernille Harder som gjorde det första och spelade fram till det andra. Se höjdpunkterna här.

Jag skall villigt erkänna att jag varit lite tveksam till alla ohämmade hyllningar av Harder de senaste åren. Att hon har en underbar bolltouch har jag inte tvekat på, men jag har tyckt att hon varit lite tunn, och att hon vikt ner sig i avgörande lägen. Därför har jag funderat på hur hon skulle klara sig i den tuffa tyska ligan.

Men nu är det bara att bocka och buga. Harder har inlett tiden i Wolfsburg fullständigt lysande. Hon har fått ett lag som jag tyckt varit lite stelt och tråkigt det senaste året att blomstra. Känslan är att Wolfsburg faktiskt kan få uppleva en fantastisk vår. Man är favoriter i cupen, har bra läge på ligaguldet och kan mycket väl fälla Lyon i Champions League. Det dubbelmötet i kvartsfinalen blir något i hästväg.

För Bayern ser det däremot lite mörkare ut. Avståndet upp till serieledande Turbine Potsdam är nu sex poäng, och till tvåan Wolfsburg har man fyra pinnar. Risken finns att man missar höstens upplaga av Champions League – om man inte vinner den pågående förstås…

Den tyska skytteligan har sannolikt Frankfurts Mandy Islacker redan avgjort. Hon gjorde alla tre målen i dag när Essen besegrades med 3–0. Totalt har Islacker nu gjort 16 mål – dubbelt så många som tvåan Vivianne Miedema.

I Frankrike går Lyon mot ett nytt guld. De senaste veckorna har alla hot mot Caroline Seger:s lag försvunnit. Först blev det spikat att PSG fråntas fyra poäng för att man missat att sätta upp en spelare i startelvan i premiäromgången. Sedan föll PSG borta mot Olympique Marseille med 2–0 i går, vilket gör att Lyon nu leder med sju poäng med sex omgångar kvar. Guldstriden är alltså avgjord.

Däremot skiljer numera bara en poäng mellan PSG och Montpellier i kampen om andraplatsen. Stina Blackstenius visade vägen för Montpellier med sitt tidiga 1–0-mål när Guingamp besegrades med 2–0 i dag.

Noterbart i den franska skytteligan är att Sofia Jakobsson ligger kvar på andraplatsen, bara ett mål bakom ledande Eugenie Le Sommer, det trots att den långtidsskadade svenskan inte spelat sedan i januari.

Vid en fortsatt rundtur i Europa konstaterar jag att Kosovare Asllani var bänkad i Manchester Citys första tävlingsmatch för året. Här har vi ytterligare en landslagsmittfältare som kommer att få kämpa för sin speltid i vår, för nu har ju Carli Lloyd anslutit till City.

City vann med 1–0 efter ett segermål från Lucy Bronze som jag sätter under vinjetten ”målvaktstavla”:

I FA-cupen noteras att prestigederbyt på herrsidan mellan lagen från norra London, Arsenal och Tottenham, inte är lika intressant i damfotbollen. Arsenal vann nämligen med 10–0 mot lokalkonkurrenten i dag.

Nästa anhalt blir Italien, där Patrizia Panico i veckan kommer att bli historisk. Hon hoppar nämligen in som förbundskapten för Italiens U16-landslag för pojkar i veckan. Det är förstås ett otroligt stort steg i Italien – och i världen, att ett pojklandslag leds av en kvinna.

När leder en svensk kvinna för första gången ett herr- eller pojklandslag?

Slutligen är jag väldigt stolt den här helgen, av flera skäl. Först passerade som bekant bloggen en miljon sidvisningar, sedan fick en av spelarna från det division IV-lag jag tränar i Borås debutera för Barcelona FA i högsta ligan i Cypern.

Amanda Kjöllerström är namnet på Sveriges senaste utlandsexport. Hon har alltså gått direkt från ett mittenlag i division IV till tabelltrean i Cyperns förstaliga. Det är snabbt marscherat. Och det gör hennes före detta tränare omåttligt stolt.

När hon spelade för min klubb gjorde hon sådana här mål:

Frankrike tog sin största seger

Publicerad den av
Svara

Tidigt på den internationella kvinnodagens morgon, svensk tid, hände något omvälvande i damfotbollsvärlden. Frankrike vann med hela 3–0 borta mot USA, vilket fick följden att fransyskorna vann She Believes Cup, medan USA kom sist.

Strax fler reaktioner på det, först några ord om den svenska startelvan till kvällens möte med Ryssland. Har jag fattat rätt sänds första halvtimman (avspark 19.30) på på SVT2 och så går SVT24 in från 20.00. Vill man se hela matchen utan kanalbyten är det webben och SVT Play som gäller.

Pia Sundhage gör inga stora förändringar i sin startuppställning, hon kör på med sin stomme av nyckelspelare. Så har Sundhage alltid jobbat, och grundtanken att verkligen svetsa samman en tajt elva är ju bra. Det finns många fördelar med kontinuitet.

Samtidigt får det inte bli så att spelarna i elvan känner sig givna, och där tycker jag Sundhage har ett problem. Hon har helt enkelt för många spelare som är givna. Så här tidigt på året tycker jag i princip att hon kan konkurrensutsätta alla positioner. Men så jobbar inte Sundhage tyvärr. De enda som sitter löst är de på bänken, för där skiftas det stundtals rätt vilt.

Ut Sundhages tänkta EM-elva får Jonna Andersson vila i dag, vilket ger plats för Hanna Glas på vänsterbacksplatsen. Så här ser dagens elva ut: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Glas – Hanna Folkesson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Kosovare Asllani – Olivia Schough och Lotta Schelin.

Hanna Glas

Jag gissar att valet av Schough bredvid Schelin innebär att Sundhage tycker att Eskilstunaspelaren har varit Sveriges näst bästa forward i Algarve. Det tycker inte jag. Spontant kan jag inte komma på att Schough haft ett enda avslut värt namnet. Jag kan inte heller komma på att hon varit direkt inblandad i någon farlig målchans.

Jag hade hellre sett att Mimmi Larsson eller Lina Hurtig testats som toppforwards bredvid Schelin. Men Hurtig lär ju behövas som avlastning på mittfältet. Där har ju Sundhage nämligen tagit med för få spelare i sin trupp. Visst gick Elin Rubensson sönder, men det hade ändå känts mer rimligt att ta bort en ytterback och plockat in en till central mittfältare. Speciellt som Magdalena Eriksson är användbar både som mitt- och ytterback.

Jag kan ju nämligen inte förstå varför inte Katrin Schmidt är med i den här truppen. Hon fick 15 minuter mot Norge i Algarve, sedan trillade hon ner flera hack på Sundhages lista. Tråkigt, för jag tycker att Schmidt borde passa in utmärkt i det här spelsystemet.

Katrin Schmidt

Dagens motståndare Ryssland innehåller några spännande spelare. Nu skall det sägas att jag inte har sett dem på några år, så de här omdömena kan ha passerat datummärkningen. Men målvakten Elvira Todua minns jag som en högst ojämn spelare, hon är välväxt och spänstig och blandar insatser av högsta världsklass med rena barnmisstag.

I EM 2013 visade sig Todua från sin bästa sida, där var jag mycket nära att ta med henne i mitt allstarlag. Bland utespelarna är Elena Morozova och Ekaterina Sochneva duktiga spelare som jag fastnat för. Sochneva är dock avstängd i dag, så henne behöver Sverige inte bekymra sig för. Morozova har tidigare varit en smart forward, men verkar nu husera på mittfältet.

Vilket som är Ryssland ett lag som vi skall slå med ett par måls marginal, även med en sliten trupp. För slitna verkade ju våra spelare vara mot Nederländerna. Visst verkade planen vara av den långsamma typen. Det kändes som att det var väldigt svårt att få fart på bollen, men det är knappast ändå hela förklaringen till ett långsamt anfallsspel.

Vi får se om det blir mer fart och löpvilja i dag. Är det något Schough är bra på så är det ju att löpa. Men totalt sett borde det svenska laget vara slitet när de går in i fjärde matchen på sju dygn. Speciellt när man läser följande mening i det senaste referatet på förbundets egen hemsida:

”Sverige störde Holland högt i planen och kunde norpa åt sig bollen vid ett antal tillfällen. Men den hårda träningen samt det intensiva matchandet gjorde sig synlig i det svenska laget.”

Hårda träningen? Det låter väl inte så genomtänkt under en så intensiv turnering.

Därmed lämnar jag vårt svenska landslag för nu och återvänder till nattens skräll. USA har ju varit världsetta alla år utom ett sedan 2008. Man har aldrig varit sämre än tvåa, och man förlorar väldigt sällan på hemmaplan.

Men nu börjar övriga världen knappa in. 1–0-förlusten mot England följdes alltså upp med en 3–0-förlust mot Frankrike. Såvitt jag förstått hade USA aldrig tidigare förlorat två raka hemmamatcher. Och det är ytterst ovanligt att man går mållöst av planen två matcher i rad.

Det här var bara femte gången i historien som USA förlorade med tre mål eller mer. En gång tidigare har man förlorat med 3–0 på hemmaplan, det var mot Tyskland i VM-semifinalen 2003. De andra tre storförlusterna har varit i VM 2007 mot Brasilien samt mot Norge i Algarve cup 1998 och mot Kanada i Algarve cup 2001. Det här var alltså största förlusten på tio år.

Nu hör det ju till saken att USA inte har något mästerskap förrän VM 2019, så man borde kunna kosta på sig att testa rätt rejält. Man har provat många nya spelare på sistone, och i She Believes Cup har man exempelvis försökt spela med en trebackslinje.

Noterbart här är dock att när Tom Sermanni testade rejält för fyra år sedan – och förlorade två matcher i Algarve cup – då fick han sparken. Nu börjar rösterna höras för att förbundet även skall sparka Jill Ellis.

https://twitter.com/WoSoComps/status/839305264755003393

Sanningen är väl dock att Ellis har ett sämre material att jobba med nu än för några år sedan. Nyckelspelare som Christie Rampone, Shannon Boxx och Abby Wambach har fallit för åldersstrecket, Hope Solo har straffat ut sig och framför allt har speluppläggaren Lauren Holiday lagt av.

Ersättarna har inte hållit samma höga klass, och USA har haft svårt med återväxten. Visst vann man F20-VM 2012, men det laget kämpade sig till segern, det var inte ett lag med massor av stor talang. I senare årgångar har USA långt ifrån imponerat i ungdomsmästerskapen. Kanske att amerikanskornas tid på tronen börjar gå mot sitt slut.

För Frankrike däremot ser framtiden ljus ut. Man har haft väldigt talangfulla ungdomslandslag de senaste åren, och nattens seger antyder att man kanske är på väg att skrämma bort gamla spöken. Som bekant har ju Frankrike fortfarande aldrig tagit medalj i ett stort mästerskap, inte ens i EM.

Deras största segrar har varit två vinster i Cypern Cup. Nu har man vunnit något större, för även om det bara är fyra lag i She Believes Cup är det fyra av världens fem högst rankade lag. Så nattens turneringsseger är Frankrikes största viktoria någonsin på seniornivå.

Framför allt imponerar sättet som man vann turneringen på, det rymmer nämligen ett stort mått av god moral. I öppningsmatchen mot England kom man i underläge, men visade styrka och vände till 2–1-seger efter två mål under matchens sista 20 minuter.

Mot Tyskland i den andra matchen var Frankrike enligt uppgift det spelmässigt klart sämre laget. Men trots att tyskorna radade upp målchanser stod fransyskorna emot. Bland annat räddade Sarah Bouhaddi en straff från Mandy Islacker.

https://twitter.com/WSUasa/status/838113022006677504

Och så då slutligen nattens storseger mot USA. Fransyskorna gjorde två tidiga mål, men det har man gjort förr mot USA, och tappat. Det franska laget var tydligen pressat i början av den andra halvleken, men återigen stod man emot – och kunde dessutom kontra in ett 3–0-mål.

Här är målen, 1–0 på straff av Camille Abily efter att Eugenie Le Sommer fällts:

2–0 gjorde Le Sommer på en snabb kontring där inte USA:s trebackslinje hängde med:

Slutligen stötte Abily in 3–0-målet i den andra halvleken. Jag gillar hur Elodie Thomis och Amandine Henry öppnar kanten för Eve Perisset i förarbetet till målet. De båda fransyskorna hanterar det dåliga underlaget perfekt, och drar på sig en hel hög amerikanskor.

Frankrike visar alltså att man tänker vara med och slåss om segern i EM. Tyskland har också visat klass i USA. I natt vann man med 1–0 mot England, och spelmässigt har man varit väl så bra som både USA och Frankrike i de båda första matcherna.

Med tanke på att även England och Spanien gjort bra ifrån sig i veckan, och att lag som Norge, Danmark och Nederländerna har skrällpotential, kan vi räkna med ett rekordjämnt mästerskap i sommar. Vi får hoppas att Sverige kan behålla den defensiva stabilitet man visat hittills i vår, och även addera lite mer offensiv spets – för då kommer vi också vara med och slåss om de ädlaste medaljerna.

Inte de svar Sundhage ville ha

Publicerad den av
7

Tycker du att Pia Sundhage fick några svar?

Den frågan fick både Frida Östberg och Markus Johannesson i SVT alldeles nyss.

De pratade mest om speltekniska saker, som bristfälligt anfallsspel. Tyvärr fick Sundhage ett mer tydligt svar av dagens 1–0-förlust, nämligen att Nederländerna orkade mer än det svenska laget. Så länge Sundhage körde sin förstaelva ägde Sverige matchen, dock utan att kunna dra fördel av dominansen. Det fanns inte ork att springa sönder det reservbetonade holländska laget.

Möjligen fanns det inte heller kunnande, för det här med att föra matcher har ju inte Sverige varit speciellt bra på de senaste åren. Men man kommer långt med defensiv stabilitet. I utslagningsmatcher i EM räcker en hållen nolla långt, det är bara att se hur Sverige gjorde i OS.

En stor skillnad var att man kunde gå vidare som trea i VM, OS och nu i Algarve cup. I EM-gruppspelet måste Sverige vara topp två i gruppen. Personligen tror jag dock att den defensiva stabilitet vi har kommer att räcka rätt långt även i gruppspelet. För varken Ryssland eller Italien håller den klass som Australien, Kina och Nederländerna gör.

Italien har exempelvis jätteproblem för tillfället. De har radat upp fiaskoresultat i Cypern cup: 0–3 mot Nordkorea, 1–4 mot Belgien och i dag hemska 0–6 mot Schweiz. Hur bra Ryssland är får vi sannolikt känna av på onsdag, har jag räknat rätt blir de vår motståndare då – om de inte vinner mot Danmark i kväll.

I dag mötte alltså Sverige ett reservbetonat Nederländerna. Mitt tips är att bara två spelare från dagens startelva, målvakten Sari van Veenendaal och kanske mittfältaren Jackie Groenen, även är med i den nederländska startelvan i EM-premiären. Fast det kan bli så att att Groenen får ge plats åt Anouk Dekker.

Skall jag leka Sarina Wiegman (det är så hon heter, förbundskaptenen för oranjevrouwen) skulle jag dock starta EM med: van Veenendaal – Desiree van Lunteren, Stefanie van der Gragt, Mandy van den Berg, Kika van Es – Sherida Spitse, Danielle van de Donk, Groenen – Shanice van de Sanden, Vivianne Miedema och Lieke Martens.

I den andra halvleken i dag körde båda lagen halvt reservbetonat. Då var Nederländerna det bästa laget. De har rullat på fler spelare under turneringen och hade mer ork. De hade även mer offensiv kvalitet med inbytta duon Miedema och Martens.

Jag tror att Sundhage hade fått ut mer av den här turneringen om hon spelat med ett reservbetonat lag i dag och sparat startelvan till en placeringsmatch. Nu har Sundhage slitit hårt på sin startelva, vilket gör att hon inte lär få ut max av laget på onsdag heller.

Vilka fler svar fick vi då i dag?

Ett var att det känns fortsatt tunt på ytterbacksplatserna. Jessica Samuelsson är en världsback, Jonna Andersson börjar hålla landslagsklass, men bakom dem känns det tunt. Hanne Gråhns kan kanske bli en landslagsspelare, men hon är inte där ännu. I nuläget håller jag Lina Nilsson och Elin Rubensson som bättre alternativ, om de vill och kan.

Jag hade gärna sett Fridolina Rolfö testas som toppforward. Hon gjorde det bra i 10-rollen, men tror att hon skulle göra mer nytta som måltavla för uppspelen. Tvärtom hade jag hellre sett Olivia Schough på mittfältet, hon får sällan ut något när hon är forward. I dag var det ju dock inte någon svensk forward som imponerade speciellt mycket.

I och med att Australien vann med 2–1 mot Kina efter ett sent segermål av 16-åriga Ellie Carpenter blir Sverige alltså grupptrea bakom Australien och Nederländerna.

https://twitter.com/WSUasa/status/838793289235116033

Australiens 1–1-mål var förresten också sevärt. Det var inhopparen Emily Gielnik:s första bollkontakt i matchen, en hyfsad sådan…

https://twitter.com/WSUasa/status/838788226487812096

Ok, jag lägger väl upp Kinas 1–0-mål också…

https://twitter.com/WSUasa/status/838776856262344704

Grupp A avslutas i kväll med matcherna Kanada–Portugal och Danmark–Ryssland. Har jag förstått reglerna rätt blir matchen Danmark–Ryssland avgörande för vilket lag Sverige ställs mot på onsdag. Om Ryssland vinner får vi möta danskorna, annars blir alltså ryskorna.

Spanien är klart för final, de får antagligen möta Kanada. I tredjeprismatchen blir det Australien mot Japan/Danmark/Ryssland.

Matchen om femte pris går mellan Nederländerna och Japan/Danmark/Ryssland. Sverige spelar match om sjunde plats mot Ryssland/Danmark, Island spelar om nionde plats mot Kina/Portugal och slutligen spelar Norge om elfte plats mot Portugal/Kina.

I Cypern cup bör det bli Schweiz–Sydkorea i final och Irland–Nordkorea i tredjeprismatch.

Tidigare i dag har U23-landslaget förlorat mot Japan med 3–1. Höjdpunkter därifrån finns på den här länken.

Sundhage går hårt på sina nyckelspelare

Publicerad den av
1

16.00 är det avspark i Sveriges sista gruppspelsmatch i Algarve cup, och Pia Sundhage väljer att matcha sin tänkta startelva hårt.

Sverige startar nämligen så här: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Hanna Folkesson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger – Kosovare Asllani – Pauline Hammarlund och Lotta Schelin.

Det laget ligger nära den elva jag skulle ha tagit ut om jag toppat laget utifrån de två första matcherna i Algarve. Men jag skulle inte ha toppat laget till dagens möte med Nederländerna, jag skulle inte ha vågat det.

Jag noterar att Martin Sjögren redan startat med 22 olika spelare i Algarve, något som kanske inte är ett framgångsrecept rent resultatmässigt, men man ger många spelare chansen att visa upp sig, och man minskar skaderisken på nyckelspelarna. I de två första matcherna har jag noterat att Sundhage faktiskt har rullat på fler spelare än hon brukar, vilket jag tycker är positivt.

Men nu faller Sundhage tillbaka i gamla synder, och matchar sina nyckelspelare hårt – något som inte brukar vara så populärt bland spelarnas klubbar. Skaderisken ökar ju med flera hundra procent när man spelar fler än en match i veckan. Hittills har det blivit en skada i Algarve, Elin Rubensson ådrog sig en medelstor bristning i baksidan av vänsterlåret.

Dagens match blir den tredje på mindre än fem dygn, hittills har Sundhage givit sina spelare följande speltid:

180: Seger
162: Samuelsson
159: Andersson
156: Dahlkvist
152: Schelin
135: Asllani
90: Lindahl, Hilda Carlén, Sembrant, Fischer, Folkesson, Magdalena Eriksson, Emma Berglund och Olivia Schough.
66: Stina Blackstenius
61: Rubensson
47: Lina Hurtig
51: Hammarlund
45: Fridolina Rolfö
21: Hanna Glas
18: Hanne Gråhns
7: Mimmi Larsson
0: Zecira Musovic

Dagens match lär mer likna den mot Australien än den mot Kina. Det holländska laget har mycket fart i offensiven, inte minst genom hypersnabba Shanice van de Sanden. Man har också en av världens vassaste forwards i Vivianne Miedema. Nyckeln till offensiven brukar vara Sherida Spitse:s passningsspel, hennes högerfot är även ett hot i samband med fasta situationer.

Lika farliga som holländskorna är i offensiven, lika sårbara kan de vara i defensiven. De trycker oftast upp backlinjen väldigt högt och spelar lite chansartat. Nu brukar Sverige vara bra på att se till att matcher inte blir vidöppna, men som sagt, dagens tillställning borde bli något helt annat än den stängda historian mot Kina.

Seger är ett måste för att Sverige skall ha chansen att spela final i Algarve. Men som jag skrev i ett tidigare inlägg är det troliga att inte ens en storseger kommer att räcka, för Kanada och Spanien har varsin finalplats i sina händer inför dagens matcher.

Redan 12.00 spelar U23-landslaget mot Japan. Den matchen går att se här.

Det är kanske ingen nyhet, men det blir bara tajtare och tajtare i världstoppen. I lördags kväll vann England med 1–0 borta mot USA, det var första gången på 29 år som England höll nollan mot USA.

Och glädjen i det engelska laget efter Ellen White:s segermål var verkligen fantastisk. Kolla och njut, det är som om de vunnit en OS-final. Njut även av Lucy Bronze:s ribbskott. Jag tror hon drar till bollen på volley, men det är svårt att se, det kan även vara precis på uppstuds – vilket som är det grym svårighetsgrad på det skottet:

På svensk mark, och i den här bloggen, handlade förra veckans damfotbollsdebatt mer om tröjor med budskap än om fotboll. Här är ett både läs- och tänkvärt inlägg i den debatten från Olof Lundh.

Tankar inför Sverige-Australien – och om citat på matchtröjorna

Publicerad den av
8

I morgon 19.30 spelar Sverige mot Australien i Algarve cup. Det är en högst väntad svensk elva som har presenterats i kväll. Det är tråkigt att repetera exakt det som redan skrivits av bloggkollega Spelare 12, men det är sannolikt till tio elftedelar den elva som Pia Sundhage tänker använda i sommarens EM.

Det är bara Fridolina Rolfö som lär tillkomma – om hon är frisk. Gissningsvis kommer Rolfö att matchas sparsamt i Algarve, sannolikt blir det bara ett par inhopp.

Den elva som Sundhage sätter på benen i morgon är: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Elin Rubensson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius och Lotta Schelin.

Personligen är jag fortfarande inte övertygad om att Jonna Andersson är det bästa svaret på vänsterbacksgåtan. Men Mjölbyprodukten kanske kan ge mig de svaren jag vill ha nu i Portugal.

Stina Blackstenius, Jonna Andersson och Lisa Dahlkvist

Stina Blackstenius, Jonna Andersson och Lisa Dahlkvist

Redan i första matchen lär hon sättas på prov rejält, för Australien brukar komma till spel med mycket snabba kantspelare. Australien är ett lag på snabb frammarsch. Vi spelade oavgjort 1–1 mot The Matildas i VM 2015, i en rätt tråkig match. Det var ett resultat som gynnade Australien bäst. De gick nämligen vidare som grupptvåa, medan vi fick sitta och bita på naglarna för att hoppas avancera som grupptrea.

I fjolårets OS åkte Australien ut på straffar mot Brasilien i kvartsfinalen. Vårt lag hade ju som bekant större framgång i sin strafftävling mot värdnationen några dagar senare.

Med tanke på att Australien saknar skadade duon Michelle Heyman och Chloe Logarzo, samt i morgon även avstängda stjärnan Katrina Gorry känns det här som en öppen match. Det är Gorry som är det riktigt tunga avbräcket för Australien, eftersom hon är lagets hjärna, en genial passningsspelare av en modell som det svenska laget saknar.

Katrina Gorry

Katrina Gorry

Gorrys avstängning beror tydligen på en utvisning från OS-genrepet mot Brasilien i juli i fjol. Jag visste förresten inte att röda kort i träningsmatcher ledde till avstängningar på det här sättet. Trodde bara att det var grova röda kort i träningsmatcher som ledde till avstängning, och då avstängning som även gäller tävlingsmatcher. Men man lär sig alltid något nytt.

En annan nyhet som jag reagerade på i dag var att landslaget skall spela med citat på sina ryggar. Det tyckte jag faktiskt var en väldigt dålig nyhet, väldigt dålig. Visst är idrott på många sätt politik, men jag tycker ändå att ju mer man kan hålla isär idrotten och politiken, desto bättre. Men nu i Algarve skall tydligen Lotta Schelin spela med ett citat från partiledaren Gudrun Schyman på ryggen.

Även om citatet är rätt allmänt hållet…

”Se aldrig ned på någon om det inte är för att hjälpa henne upp.”

…känns det olämpligt att landslaget spelar med citat från politiker på sina tröjor. Jag tycker att man borde hålla borta alla typer av citat och budskap från matchtröjorna. För vem bestämmer vilka citat som är ok, var gränsen går? Tänk om någon velat ha ett citat från Jimmie Åkesson på ryggen, hade det varit ok?

Nyheten om budskapen på tröjorna kom i eftermiddags och var det första som skrevs om landslaget på förbundets hemsida under Algarveresan. Man har ny medieansvarig, men det verkar hittills tyvärr inte ha lett till något lyft på informationsflödet från förbundet. Där har man ganska mycket att lära från fler andra nationer, bland annat Frankrike:

Skador, värvningar – och mer Vittsjö IP

Publicerad den av
24

Årets första tävlingsmatch är spelad på svensk mark, LFC vann i går cupmötet i Växjö med 4–0 efter mållöst i paus. Marija Banusic fortsätter att vara försäsongens stora profil hos mästarinnorna, uppgifterna går isär om hur många poäng hon gjorde – tre eller fyra. Klart är att hon gjorde ett mål, det första.

Den stora nyheten i Linköping är dock en väldigt tråkig sådan, nämligen att nyförvärvet Johanna Rasmussen är korsbandsskadad och därmed sannolikt missar hela årets serie.

Johanna B Rasmussen

Johanna B Rasmussen

Det har varit lite för många korsbandsskador de senaste veckorna för att det skall kännas bra. Det kan förstås vara otur, men man frågar sig ändå lite hur klubbarna sköter sin försäsong.

Jag var på herrallsvenska Elfsborgs allra första träningspass den här försäsongen. Där förundrades jag över den del av träningen som bestod av löpning. Spelarna sprang cirka 30 meter i ganska lågt tempo, och med lång vila emellan. Det såg inte det minsta ansträngande ut.

I min intervju med Elfsborgs båda fystränare berättade de att tempot sedan ökades undan för undan och pauserna blev kortare. De kallade det för vävnadsstärkande träning, vilket enligt modern forskning skulle vara bästa sättet att efter lång vila bygga upp kroppen och undvika skador.

Jag gissar att det finns klubbar som fortfarande väljer den gamla modellen, alltså att träna ner spelarna i källaren och matcha dem hårt i spel när de är nedtränade. Men det är bara en gissning.

Tillbaka till själva spelet. I helgen fortsätter Svenska cupens åttondelsfinaler, bland annat med det intressanta mötet Rosengård–Göteborg. I Rosengård har Lotta Schelin inlett säsongen lovande, hon har gjort mål i varenda träningsmatch.

Rosengård har även presenterat Sanne Troelsgaard som sin nya forward. Hon är väl ingen direkt världsspelare, men det är ändå en intressant värvning. Även LFC presenterade en ny spännande, offensiv spelare häromdagen. Det handlade om 16-åriga finskan Emmaliina Tulkki. I och med Rasmussens olyckliga skada kan det bli så att mästarlaget värvar ytterligare en mittfältare.

Ett mästarlag som gjort en kanonvärvning inför spurten av Champions League är Manchester City. I veckan gjorde man vårens värvning i damfotbollsvärlden när Carli Lloyd skrev på för vårsäsongen.

Carli Lloyd

Carli Lloyd

Värvningen innebär att Citys favoritskap i kvartsfinalen mot Fortuna Hjörring ökar rätt rejält. Den innebär också att speltiden för Kosovare Asllani riskerar att minska betänkligt. Och det är förstås inte bra för landslaget och EM.

Apropå EM och skador börjar skadelistan för mästarinnorna från Tyskland bli väldigt lång. Det är förstås fortfarande lång tid till mitten av juli och avspark i Nederländerna. Men lite oroväckande måste det allt vara.

Klart är att Simone Laudehr verkar vara borta hela vårsäsongen på grund av en knäskada. Knäproblem stoppar även Potsdams viktiga anfallsduo Tabea Kemme och Svenja Huth från spel den närmaste tiden. Kemme har opererat menisken, medan jag inte fått klart för med vad exakt Huth besväras av. Tufft för höstens skrällag Potsdam som nu skall försöka försvara sin serieledning under våren.

Den senaste veckan har det även rapporterats in skador på Zsanett Jakabfi, Lena Goessling, Peggy Nietgen och Marit Priessen. Det finns kanske även anledning att ifrågasätta hur man tränar under den tyska försäsongen…

I helgen återstartar ju nämligen Frauen-Bundesliga på allvar. I morgon, lördag klockan 12.00 visar DFB-tv toppmötet Freiburg–Bayern München. Tyvärr stoppar en skada Fridolina Rolfö från att debutera. Även Bayern har nu en lång skadelista med Laudehr, Rolfö, Stefanie van der Gragt, Viktoria Schnaderbeck, Mana Iwabuchi och Sarah Romert.

Ligan tjuvstartade ju förra helgen. Då gjorde Nilla Fischer båda Wolfsburgs mål i 2–1-segern mot Jena. Se dem här. På länken noteras även att Pernille Harder verkar ha varit väldigt pigg i sin debut för varghonorna. Hon borde ju ha krönt insatsen med något mål. Det är ju faktiskt så att Harder i sin debut ser ut att ha varit vassare än Ramona Bachmann någonsin var i Wolfsburgströjan.

Sandra Adolfsson steget före Madde Edlund.

Vittsjö-Tyresö på Vittsjö IP 2012.

Slutligen tillbaka till Sverige, och till Vittsjö. Jag har kollat lite närmare på beslutet om att stoppa spel på Vittsjö Idrottspark.

Det visar ju sig att det inte handlar om ett beslut från några enskilda personer, utan att det är hela Fotbollssveriges önskan att tvinga bort Vittsjö.

Vid Svenska fotbollförbundets representantskap den 25 november lämnade nämligen EFB:s Charlotta Nordenberg in en motion om att damallsvenska klubbar skulle få anstånd med arenakraven till 2018.

Förbundsstyrelsen tyckte inte att motionen skulle gå igenom. Styrelsen ansåg att ett sådant anstånd skulle strida mot likabehandlingsprincipen eftersom de berörda föreningarna redan hade fått dispens, en del vid upprepade tillfällen.

Fotbollssveriges representanter röstade på styrelsens förslag. Efter det utslaget på respresentanskapet borde nog inte Vittsjö ha blivit så överraskat över att deras dispensansökan nu avslogs av tävlingskommittén. De klubbade ju bara det beslut som Fotbollssverige rekommenderat dem.

Det här innebär inte att jag tycker att beslutet om att stoppa spel på Vittsjö IP är bra, inte alls. Jag står för det jag skrev i förra inlägget. Däremot väcker det frågan om inte damfotbollen hade mått bäst av att ha ett eget förbund.

För tyvärr är de representanter som tar beslut i Fotbollssverige i väldigt stor utsträckning Herrfotbollssveriges representanter, inte Damfotbollssveriges. Det är ledare från herrfotbollen som tar stora beslut om damfotboll – som huvuddelen av dem har högst begränsad kunskap om.

Ytterligare funderingar inför Sverige–England

Publicerad den av
4

Snart dags för avspark i årets andra landskamp för svensk del. Precis om Norgematchen sänds mötet med England på svenskfotboll.se. Det är gratis, bara man skaffar sig ett inlogg. Avspark är 18.00.

När jag skrev förra inlägget hade jag bara startelvan, nu vet vi även vilka som sitter på bänken respektive läktaren. På läktarplats finns bland annat Michelle De Jongh och Katrin Schmidt – synd att inte De Jongh får chansen att debutera. Noterbart också att Emma Berglund står utanför matchtruppen, ett tecken på att hon just nu räknas som fjärdealternativ på mittbackspositionen, en signal om att Magdalena Eriksson – som börjar på bänken igen – passerat i rangordning.

Jag har nu förresten kollat igenom Norgematchen. Den spontana analysen är att Sverige var helt utan anfallsspel. Den svenska passningskvaliteten höll alldeles för dålig nivå, alldeles för dålig. Där var norskorna det klart bättre laget.

När det gäller passningsspelet kan man förstås välja att skylla på matchovana efter några månaders uppehåll. Men det förklarar ju inte varför Norges passningsspel var bättre än vårt. Norge har ju färre spelare som är i säsong än vi.

Den första halvleken hade Sverige varken anfalls- eller försvarsspel. Efter paus blev vårt försvarsspel mycket mer aggressivt. Om vi hade haft ett passningsspel värt namnet borde vi ha fått till flera bra kontringar efter paus. Men faktum är att vi väl bara hade en enda omställning som ledde till avslut på mål. Även om det var Schmidts farliga skott som styrdes i ribban är det för svag utdelning.

Det blir intressant att se om vi får till ett bättre kontringsspel med den 4–3–3-uppställning som aviserats i kväll.

* Det är ju som bekant fler landslag som är i gång nu i dagarna. I går kryssade Danmark och Skottland för andra gången på några dagar. Det danska ledningsmålet var frukten av svagt skotskt försvarsarbete.

* På temat svagt försvarsarbete sorterar vi även in Kinas första mål i dagens 5–0-seger mot Ukraina.

* Frankrike vann med 2–0 mot Sydafrika häromdagen. Snackisen kring det franska laget är dock att supertalangen Delphine Cascarino har drabbats av en knäskada under träning på landslagslägret. Lyonspelaren skall enligt uppgift missa resten av säsongen. Där försvann sannolikt en attraktion från sommarens EM-slutspel.

* Slutligen en inhemsk notering. Känslan är att elitettanklubben Hovås Billdal är illa ute. I somras var laget på väg mot allsvenskan efter en stabil vår. Kommande säsong får man nog kämpa för att hänga kvar i elitettan.

Man har nämligen tappat flera bärande spelare, och på sin hemsida annonserar klubben efter testspelare. Det är tyvärr inget lovande tecken. Vi får hoppas att man inte rasar ihop helt, för Hovås Billdal är en intressant klubb, med massor av unga talanger. Man var ju exempelvis i SM-final för F19-lag i november.

Det verkar bli nytt spelsystem igen

Publicerad den av
5

I morgon tisdag klockan 18.00 spelar Sverige årets andra landskamp. För motståndet står England, ett lag som ligger högre än oss både på världs- och Europarankingen.

England spelade så sent som i går, då föll man med 1–0 mot Norge. Jag såg sista kvarten, och där hade engelskorna två–tre riktigt bra kvitteringschanser. Men vad jag förstod var Norge ändå totalt sett det bästa laget.

https://twitter.com/WSUasa/status/823246646142238720

Under förra veckan vann alltså Norge mot de båda lag som har slagit ut dem ur de två senaste mästerskapen. England vann ju mot norskorna i VM och Sverige snodde ju OS-platsen. Det är ju knappast aktuellt att kalla vinster i vänskapsmatcher för revansch, men klart är att Norge verkar ha något bra på gång igen.

För England var det första förlusten sedan She Believes cup i mars i fjol. Nu väntar alltså Sverige i morgon. Ett Sverige som i kväll har släppt startelvan, och det ser ut att bli 4–3–3 igen. I varje fall är laget uppställt enligt det systemet, och valet av spelare gör ju att det ser ut som att det blir tremannaanfall.

Med tanke på att Pia Sundhage bara byter målvakt och en utespelare – Stina Blackstenius kommer in i stället för Elin Rubensson – får man ju känslan av att förbundskaptenen har valt vilka spelare hon tänker satsa på i år. Nu skall hon bara hitta ett system och spelsätt som passar dem. Någon annan förklaring till allt detta hoppande mellan spelsystem har jag svårt att hitta.

Morgondagens elva ser ut så här i sin helhet: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani – Blackstenius, Fridolina Rolfö och Sofia Jakobsson.

Notera att Lotta Schelin återigen står utanför startelvan.

Jag hade ju föredragit att Sundhage givit fler spelare chansen att visa upp sig på riktigt, men det är ju inte hennes stil. Hon vill köra med ”sina” spelare så mycket det bara går för att skapa ett tajt lag. Och det upplägget har ju lyckats rätt bra både ur medaljsynpunkt både i USA och Sverige, så det går ju inte att såga rakt av. Men visst är det synd att inte testa lite fler spelare när chansen ändå finns?

I dag lades för övrigt torsdagens landskamp mot Norge upp på förbundets tv-sida. Jag har inte haft tid att kolla den ännu, men tänkte göra det så fort som möjligt.

Min helg ägnades åt världscupskidor i Ulricehamn, en upplevelse som var långt över förväntan. Så bra tryck trodde jag inte man kan få till på skidtävlingar. Skidfokuset har gjort att jag inte haft örnkoll på helgens resultat. Men ett fick mig att haja till rejält:

Spanien–Schweiz 8–1

Det var i och för sig en inofficiell testmatch över 3×35 minuter. Men ändå, det är tydligt att Spanien börjar bli redo att utmana på allvar även på seniornivå. För att göra åtta mål är alltid bra. Att göra det på ett så bra lag som Schweiz är makalöst imponerande. Fantastiskt.
Vädret matchen spelades i var inte fantastiskt, det var däremot flera av målen – exempelvis det här av F20-VM-stjärnan Mariona Caldentey:

Här är några fina spanska mål till:

Rolfö och Jakobsson forwardspar mot Norge

Publicerad den av
9

I kväll har startelvan till torsdagens landskamp mot Norge släppts. Matchen börjar 18.00 och sänds på svenskfotboll.se.

Jag insåg just att jag sannolikt kommer att befinna mig i Ulricehamn under matchen för att producera material inför helgens världscuptävling på skidor. Det är i och för sig ett kul jobb, men det känns lite tråkigt att riskera missa matchen.

För det hade ju varit lite intressant att se vad Sundhages elva klarar av att prestera, inte minst hur forwardsparet Sofia Jakobsson och Fridolina Rolfö fungerar ihop. Jakobsson är ju formstark i Frankrike och Rolfö är en forward som är bra på att samarbeta. Noterbart här är alltså att Lotta Schelin börjar vid sidan. Det blir intressant att se vilka skäl som ligger till grund för den uttagningen. Kan det vara så att Schelin och Stina Blackstenius kommer att spela den andra halvleken?

Skälet till att Hilda Carlén vaktar målet är att Hedvig Lindahl ansluter till truppen först på lördag.

Intressanta starter mot Norge görs också av Jonna Andersson, Kosovare Asllani och Elin Rubensson. Andersson behöver visa att hon håller som vänsterback även internationellt och hjälpgumma Rubensson bör nog göra så bra ifrån sig att hon blir oumbärlig på mittfältet – annars är risken att hon snart är tillbaka i backlinjen. För Asllani gäller det att visa att hon är mogen den där fria rollen som Sundhage skapat på mittfältet.

Jag hade gärna sett att Sundhage testat någon joker i laget, exempelvis Michelle De Jongh eller Katrin Schmidt. Den senare sitter i alla fall på bänken, medan De Jongh inte är med i matchtruppen.

Noterbart här är ju för övrigt att laget är uppställt som 4–4–2 på förbundets hemsida. Vet inte om det är ett misstag, eller om man ändrat sig. I höstas kallade ju Sundhage det nya spelet för 4–3–3, trots att det oftast var ett 4–4–2 med mittfältsdiamant.

Här är hela elvan: Carlén – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Andersson – Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Rubensson – Jakobsson och Rolfö.

Damfotbollskalendern 2017

Publicerad den av
1

Gott nytt år.

Det har blivit lite av en tradition här i bloggen att inleda nya år med en damfotbollskalender. Så blir det även 2017.

Till kalendern har jag gått igenom diverse olika aktuella spelscheman, men förhoppningen är att låta inlägget vara levande ett tag in på året genom att göra uppdateringar när jag hittar nya intressanta matcher/evenemang.

Det är förstås sommarens EM-slutspel som är höjdpunkten under 2017. Annars är det ett damfotbollsår som får en lugn start rent landslagsmässigt. Därmed hamnar fokus mer än vanligt på klubbfotbollen den här våren.

Då pågår ju exempelvis inga internationella kvalturneringar för landslag just nu, men VM-kvalen för Europa och Asien startar den 3 april med förkval.

Ligamässigt är Australiens W-league i gång och det spelades en match där redan under nyårsdagen.

Av de andra större ligorna kör franska D1 feminine igång redan under årets allra första veckor, medan Frauen-Bundesliga har uppehåll. Damallsvenskan drar igång den 16 april och avslutas den 11 november, säsongen blir alltså en vecka längre än i fjol.

Här är damfotbollskalendern 2017:

JANUARI

1 januari: Australiens W-league: Brisbane–Melbourne Victory 1–4.

4 januari: Sydasiatiska mästerskapet, final: Indien–Bangladesh.

5 januari: CAF Awards. I Abuja, Nigeria koras Afrikas bästa spelare 2016. Nominerade är Asisat Oshoala (Nigeria), Elizabeth Addo (Ghana och Kvarnsveden), Janine Van Wyk (Sydafrika), Gabrielle Aboudi Onguene och Raissa Feudjio Tchuanyo (båda Kamerun).

7 januari: Återstart i den italienska ligan (sex matcher) efter ett kort juluppehåll.

7–8 januari: Franska cupen, 32-delsfinaler. En match på lördagen: Olympique Marseille–Montpellier. Övriga 31 matcher på söndagen.

8 januari: Återstart i spanska ligan (åtta matcher) efter ett kort juluppehåll.

9 januari: Fifagalan i Zürich. Vem blir världens bästa spelare 2016? Marta, Carli Lloyd eller Melanie Behringer?

Melanie Behringer

Melanie Behringer

11 januari: Återstart i franska D1 Feminine efter ett kort juluppehåll: St Etienne–Juvisy.

12 januari: NWSL:s collegedraft.

14 januari: Toppmatch i franska D1 Feminine: Montpellier–PSG.

19 januari: Landskamp: Sverige–Norge i La Manga.

Sverige

Sverige

24 januari: Landskamp: Sverige–England i La Manga.

FEBRUARI

4–5 februari: Semifinaler i Australiens W-league.

12 februari: Tyska Frauen-Bundesliga tjuvstartar efter vinteruppehållet med matchen USV Jena–Wolfsburg.

12 februari: Final i Australiens W-league.

18–19 februari: Svenska cupen, åttondelsfinaler. Bland annat Rosengård–Göteborg, Växjö DFF–Linköping och Piteå–Eskilstuna.

19 februari: Återstart på riktigt i tyska Frauen-Bundesliga efter vinteruppehållet. Full omgång, bland annat med toppmötet Freiburg–Bayern München.

26 februari: Toppmatch i franska D1 Feminine: Montpellier–Lyon.

MARS

1 mars: SheBelieves Cup, fyrnationsturnering i USA: USA–Tyskland och Frankrike–England.

1–8 mars: Algarve cup. Matchdatum ej spikade. Grupp A: Danmark, Kanada, Portugal och Ryssland. Grupp B: Island, Japan, Norge och Spanien. Grupp C: Australien, Kina, Nederländerna och Sverige.

1-8 mars: Cypern cup. Matchdatum ej spikade. Följande lag deltar: Belgien, Irland, Italien, Nordkorea, Nya Zeeland, Schweiz, Skottland, Sydkorea, Thailand, Tjeckien, Wales och Österrike. Matchdagar: 1/3, 3/3, 6/3 och 8/3.

4 mars: SheBelieves Cup, fyrnationsturnering i USA: USA–England och Tyskland–Frankrike.

8 mars: SheBelieves Cup, fyrnationsturnering i USA: USA–Frankrike och Tyskland–England.

19 mars: Toppmatch i tyska Frauen-Bundesliga: Wolfsburg–Bayern München.

22–23 mars: Champions League, kvartsfinal, match 1:2: Fortuna Hjörring–Manchester City, FC Rosengård–FC Barcelona, VfL Wolfsburg–Olympique Lyonnais och FC Bayern München–Paris Saint-Germain.

28 mars–2 april: F17/00-EM, andra kvalomgången: Sverige möter Island 28/3, Portugal 30/3 och Spanien 2/4.

29–30 mars: Champions League, kvartsfinal, match 2:2: Manchester City–Fortuna Hjörring, FC Barcelona–FC Rosengård, Olympique Lyonnais–VfL Wolfsburg och Paris Saint-Germain–FC Bayern München.

APRIL

3–11 april: Datum för landskamper.

3 april: VM-kval, Europa: Förkvalet inleds.

3 april: Asiens VM-kval inleds.

5–10 april: F19/98-EM, andra kvalomgången: Sverige möter Norge 5/4, Italien 7/4 och Serbien 10/4.

6 april: Landskamp: Sverige–Kanada i Trelleborg.

13 april: Elitettans premiärdag, 15.00: AIK–Umeå IK, 19.00: IF Böljan–Holmalund.

14 april: Elitettans premiäromgång fortsätter, 14.00: Växjö DFF–Hovås Billdal, 17.00: IFK Kalmar–Västerås BK 30.

15 april: Elitettans premiäromgång fortsätter, 15.00: IK Uppsala Fotboll–Sundsvalls DFF.

16 april: Damallsvenskans premiärdag, 14.00: Rosengård–Kvarnsveden, 15.00: Piteå–Djurgården, Göteborg–Kif Örebro och Kristianstad–Vittsjö, 16.00: Linköping–LB07.

17 april: Damallsvenska premiäromgången, sista matchen, 17.00: Eskilstuna–Hammarby.

17 april: Elitettans premiäromgång, sista matcherna, 15.00: Kungsbacka DFF–Mallbackens IF Sunne och Östersunds DFF–Assi IF.

17 april: Premiär i norska Toppserien.

22–23 april: Champions League, semifinal, match 1:2: Barcelona–PSG och Manchester City–Lyon.

23 april: Toppmatch i tyska Frauen-Bundesliga: Turbine Potsdam–Freiburg.

29–30 april: Champions League, semifinal, match 2:2: PSG–Barcelona och Lyon–Man. City.

25 april: Lottning av Europas VM-kval.

MAJ

2–14 maj: EM-slutspel F17/00. Spelas i Tjeckien.

7 maj: Toppmatch i tyska Frauen-Bundesliga: Turbine Potsdam–Wolfsburg.

14 maj: Toppmatch i franska D1 Feminine: Lyon–PSG.

14 maj: Toppmatcher i tyska Frauen-Bundesliga: Turbine Potsdam–Bayern München och Freiburg–Wolfsburg.

19 maj: Franska cupfinalen: PSG–Lyon.

20 maj: Damallsvenskan, troligt toppmöte, 15.00: Linköping–Rosengård.

21 maj: Sista omgången i tyska Frauen-Bundesliga, bland annat: Duisburg–Turbine Potsdam, Bayern München–Essen, Wolfsburg–Jena och Leverkusen–Freiburg.

27 maj: Sista omgången i franska D1 Feminine, bland annat: Metz–Lyon, Rodez–Montpellier och PSG–Bordeaux.

27 maj: Tyska cupen, final. Spelas i Berlin.

JUNI

1 juni: Champions League, final. Spelas i Cardiff. Lyon/Man City–PSG/Barcelona.

5–13 juni: Datum för landskamper.

8 juni: Landskamp: Sverige–USA i Göteborg.

13 juni: Landskamp: Sverige–Skottland i Växjö.

23 juni: Lottning av Champions Leagues gruppomgång.

30 juni: Damallsvenskan, sista matchen innan EM-uppehållet: Kristianstad–Kvarnsveden.

JULI

16 juli–6 augusti: EM-slutspelet i Nederländerna.

17 juli: EM: Tyskland–Sverige, 20.45.

21 juli: EM: Sverige–Ryssland, 18.00.

25 juli: EM: Sverige–Italien, 20.45.

29–30 juli: EM: Kvartsfinaler.

AUGUSTI

3 augusti: EM: Semifinaler.

6 augusti: EM: Final. Spelas i Enschede 17.00.

17 augusti: Damallsvenskan, återstart efter EM: Piteå–Göteborg.

8–20 augusti: EM-slutspel F19/98. Spelas i Nordirland.

22–27 augusti: Champions League, gruppspel.

SEPTEMBER

1 september: Lottning av Champions League, sextondelsfinalerna.

10 september: Damallsvenskan, troligt toppmöte, 15.00: Rosengård–Linköping.

11–19 september: Datum för landskamper.

19 september: VM-kval, Kroatien–Sverige.

OKTOBER

4–5 oktober: Champions League, sextondelsfinaler, match 1:2. Sveriges representanter är Linköpings FC och FC Rosengård.

11–12 oktober: Champions League, sextondelsfinaler, match 2:2.

14 oktober: NWSL, final, spelas i Orlando.

16 oktober: Lottning av Champions League, åttondelsfinalerna.

16–24 oktober: Datum för landskamper.

20 oktober: VM-kval, Sverige–Danmark.

24 oktober: VM-kval, Sverige–Ungern.

NOVEMBER

8–9 november: Champions League, åttondelsfinaler, match 1:2.

11 november: Damallsvenskan, sista omgången, 15.00: LB07–Linköping, Rosengård–Hammarby, Eskilstuna–Vittsjö, Kif Örebro–Göteborg, Kristianstad–Kvarnsveden och Djurgården–Piteå.

15–16 oktober: Champions League, åttondelsfinaler, match 2:2.

20–28 november: Datum för landskamper.

DECEMBER

Inget planerat ännu.

Den stora årskrönikan över 2016

Publicerad den av
5

Vi ringer alldeles strax ut 2016 och det har således blivit hög tid för bloggens stora årskrönika. Den följer samma upplägg som de senaste åren, alltså sammanfattas året med hjälp av en mängd ledord.

Det var förstås OS som var det stora 2016. Där vann Tyskland, och som bekant lyckades Sverige snubbla sig fram till ett fantastiskt silver – svensk damfotbolls största framgång någonsin. Dags för själva krönikan. Trevlig läsning.

Här är årets…

Assist: Den bjöd Lisa De Vanna på till Caitlin Foord:s mål mot Tyskland i OS. De Vanna stod för en läcker tunnel innan hon serverade Foord. Tyvärr hittar jag inga bilder från OS, IOK är snabba på att rensa bort alla klipp från nätet.
Däremot stod Arsenals spanska stjärna Vicky Losada för en liknande framspelning mot Sunderland i WSL. Håll till godo:

Avstängning: USA:s fotbollförbund stängde av Hope Solo i ett halvår för att hon kallade Sverige för fega i OS. Årets överlägset konstigaste beslut.

Besvikelse: Abby Wambach, som svärtade ner sitt goda namn genom att åka fast för rattfylleri i våras. I samband med det kom det även fram att hon rökt marijuana och testat kokain. Tragiskt.

Brutna maratonsvit: Tyska demontränaren Bernd Schröder slutade i våras i Potsdam efter 45 huvudsakligen framgångsrika år i den tyska storklubben. Och i Mexiko slutade förbundskapten Leo Cuellar efter 18 år på posten.

Bästa spelare: I Europa gick priset till norska 21-åringen Ada Stolsmo Hegerberg. Hon kan dock inte bli bäst i världen, för där är finaltrion Melanie Behringer, Carli Lloyd och Marta. Lloyd är ”regerande mästarinna”, hon prisades ju av Fifa som världens bästa spelare 2015.

Comeback: Turbine Potsdam. Bara man blev av med Schröder återuppstod storlaget och man leder mycket oväntat Frauen-Bundesliga in i vinteruppehållet.

Cupmästarinnor: I Sverige: FC Rosengård. Några andra cupmästarinnor från olika länder: Wolfsburg, Lyon, Arsenal, Inac Kobe Leonessa och LSK Kvinner.

Ekonomiska kaos: Som vanligt är Kristianstad med i de här sammanhangen, klubben var återigen konkurshotad i år. Men man är inte ensamt, nästan varenda damallsvensk klubb brottas med ekonomiska besvärligheter.

Fiasko 1: Japan missade OS. De vice världsmästarna var även vice OS-mästare inför året. Men i Asiens OS-kval kom japanskorna bara trea bakom Australien och Kina – ett tecken på den allt hårdare konkurrensen i damfotbollsvärlden.

Fiasko 2: USA missade för första gången någonsin semifinal i ett stort mästerskap. De regerande världsmästarna var även regerande olympiska mästarinnor inför året. Men i OS åkte man ut i kvartsfinal mot ett rätt begränsat svenskt lag. Ytterligare ett tecken på den allt hårdare konkurrensen i damfotbollsvärlden.

Firande: Det var rejält pådrag i Bilbao efter Athletics ligaseger i våras. När får vi se något sådant här i Sverige?

Hemvändare: Ett par spelare har vänt hem till Sverige efter utlandsäventyr, inte minst Lotta Schelin som vände hem till Rosengård och Lisa Dahlkvist som vände hem till Kif Örebro.

Igelkottförsvar: Det Sverige använde i OS både mot USA i kvartsfinalen och mot Brasilien i semifinalen. En defensiv framgångstaktik.

Konflikt 1: Trots OS-silver röstade alla tolv damallsvenska ordföranden för att Pia Sundhage skulle få lämna förbundskaptensjobbet. Anmärkningsvärt.

Konflikt 2: Den mellan USA:s förbund och landslag om spelarnas avtal. En konflikt som rullat under hela året, och som fortfarande inte är löst.

Korsbandsskador: Här är några av de som drabbats av fotbollens värsta skadeelände under 2016: Erin McLeod, Matilda Haglund, Linnea Jonasson, Hanna Pettersson, Maja Regnås, Renee Slegers och Adelisa Grabus.

Löfte: Damfotbollsprofilen Alva Nilsson som lovade att springa Tjejmilen 2017 om Sverige slog ut USA ur OS. Hoppas träningen går bra…

Mediemörker: Den 1 juli kom det tråkiga beskedet att Damfotboll.com gick i graven. En vansinnigt tråkig nyhet, även om jag ofta varit kritisk till kvaliteten på texterna.

Mest oväntade publikfest: När Venezuela vann F17-mästerskapet i Sydamerika var det drygt 45 000 åskådare på plats för att se finalen mot Brasilien. Fantastiskt.

Mest svårstoppade: Tabitha Chawinga. Kvarnsvedens talang från Malawi bildade damallsvenskans klart vassaste enmannaanfall under våren. Hon blev ännu mer svårstoppad efter sommaren, när hon även hade understöd.

Mål 1: Min favorit är från den isländska ligan där Sandra Stephany Mayor i Thor/KA bjöd på en underbar cykelspark i juni:

Mål 2: Men det gjordes fler högklassiga mål under året. I mars bjöd Alex Morgan på den här fantastiska manövern mot de blivande OS-mästarinnorna från Tyskland:

Mål 3: Megatalangen Deyna Castellanos från Venezuela har redan vid 17 års ålder ett tillslag som konkurrerar om titeln tidernas bästa inom damfotbollen. På det här klippet ser man hur hon avgjorde på avspark mot Kamerun i F17-VM. Före på klippet är för övrigt även ett läckert mål från motståndarna:

Mål 4: Mer från Castellanos. På det här sättet drog Castellanos in en klockren volley i den amerikanska collegefotbollen:

Mål 5: Årets damallsvenska mål gjordes tveklöst av Marta på den här fantastiska sololöpningen mot Kristianstad. Ofattbart att det inte ens var nominerat i den svenska tävlingen om årets mål:

https://twitter.com/WoSoComps/status/780473029411348480

Mål 6: Men Marta var inte den enda som stod för läckra solomål. Här visar Marija Banusic sin talang:

Mål 7: Som vanligt har det gjorts en hel del snygga mål på skott. Under F20-VM i Papua Nya Guinea drog Lyons supertalang Delphine Cascarino in den här kanonen:

Mål 8: Internationellt sett är det här målet från en annan av Venezuelas talanger, Daniuska Rodriguez, ansett som årets snyggaste. Det är nämligen framme i final (topp tre) i Puskas Award, priset till årets mål alla kategorier. Det är andra gången ett damfotbollsmål slår sig in bland herrfotbollsmålen. Personligen tycker jag inte att det är topp tre bland årets damfotbollsmål, även om det är en fin prestation. Men smaken är ju som…

Mål 9: På avdelningen mål gjorde med fantastisk kontroll är det här konstnumret från Montpelliers F20-VM-spelare Marie-Charlotte Legér kanske årets snyggaste:

Mästarinnor: Framför allt Tyskland, som vann OS, och Lyon som vann Champions League. Här är ett antal mästarlag från olika nationella ligor: Linköping, Bayern München, Lyon, Manchester City, LSK Kvinner, Western New York Flash, NTV Beleza, Melbourne City, Athletic Club, Twente och Brescia.

Nya stavning: I september blev plötsligt c till k och samtidigt förvandlades Magdalena Ericsson till Magdalena Eriksson.

Nykomlingar: Både Djurgården och Kvarnsveden höll sig kvar i damallsvenskan med marginal. Det var grymt starkt jobbat. Kan 2017 års nykomlingar LB07 och Hammarby göra om den bragden?

Nödlösning: När ingen tv-kanal var intresserad av vår högsta serie skapade EFD en egen webb-tv-kanal: damallsvenskan.tv. Vi som gärna ville se matcherna tackar för det. Men ekonomiskt sett känns det som att det var en rätt dyr satsning för svensk damfotboll. Eller?

Petning: Pia Sundhage som i våras vägrade att ta ut Kosovare Asllani i landslaget.

PR-kupp: Norska Stabaek som funderade på att kontraktera skidstjärnan Ingvild Flugstad Östberg för cupspel.

PR-miss: Svenska Fotbollförbundet som missade chansen att lägga Sveriges OS-genrep mot Japan i Göteborg under Gothia Cup.

Publiklag: Portland Thorns förstås. Det stjärnspäckade NWSL-laget nådde i år det makalösa snittet 16 945 åskådare per hemmamatch. Inget lag i världen är ens i närheten av det intresset.
I Sverige är Eskilstuna United kvar på tronen i publikligan. De hade ett snitt på fina 1 897 åskådare trots att man tidigt var långt ifrån någon tätstrid.

Silver: Sveriges i OS. Vad mer behöver man säga?

Skyttedrottningar: OS: Melanie Behringer. Champions League: Ada Stolsmo Hegerberg. EM-kvalet: Jane Ross. Damallsvenskan: Pernille Harder. D1 Feminine: Stolsmo Hegerberg. Frauen-Bundesliga: Mandy Islacker. NWSL: Lynn Williams. WSL: Eniola Aluko.

Skrällgäng 1: Kanada. John Herdman fick riktig fart på sitt lag i OS. Kanada vann fem av sex matcher och imponerade faktiskt mest av alla lag – trots att man ”bara” tog brons. Bland annat besegrade Kanada såväl Tyskland, Frankrike som Brasilien.

Skrällgäng 2: SC Sand var vårens överraskningslag i Frauen-Bundesliga. Den lilla klubben från en liten håla på den tyska landsbygden tog sig dessutom till final i tyska cupen efter att ha slagit ut Bayern München i semifinal. Den lilla hålan heter förresten Willstätt och har just under 10 000 invånare, den ligger i sydvästra Tyskland, precis intill gränsen mot Frankrike.

SC Sand

SC Sand

Slagsmål: Rouens Maude Perchey och Bordeaux Eva Sumo tog till knytnävarna i en cupmatch i Frankrike:

Smalaste plan: När Western New York Flash tog emot Seattle Reign i amerikanska NWSL spelade man på en plan som bara var 52 meter bred. Parodi.

Snabbaste debutant 1: Lynn Williams behövde 49 sekunder i landslagströjan innan hon gjorde sitt första mål för USA.

Snabbaste debutant 2: Bara några dagar efter Williams rekord var det Kealia Ohai:s tur att ta över rekordet. Hon behövde bara 48 sekunder i USA:s landslag innan hon gjorde sitt första mål.

Sparkade tränare: I Sverige bytte både Umeå och Kif Örebro tränare i somras. Både Maria Bergkvist och George Papachristou fick gå. Rörigast var det dock i Vittsjö där Håkan Magnusson fick gå under våren. Ett tag kändes det som man hade nya ledarkommandon varje omgång.
Internationellt fick bland annat Norio Sasaki, Philippe Bergerôo och Roger Finfjord lämna sina uppdrag som förbundskaptener.

Starkaste spelare: Kvarnsvedens Lee Winroth satte världsrekord i marklyft. Vid en tävling i Katrineholm lyfte hon 190 kilo – 15 kilo över det tidigare rekordet. Imponerande.

Stjärnsmäll: För första gången någonsin släppte Sverige in fem mål i en landskamp. Brasilien vann i gruppspelet i OS med förkrossande 5–1 – ett resultat som det senare skulle visa sig var nyttigare för Sverige än för Brasilien…

Straffläggare 1: Lisa Dahlkvist förstås. Hennes straff mot USA har förutsättningar att bli en klassiker i svensk idrottshistoria. Och den mot Brasilien var inte så dum den heller…

Straffläggare 2: Lotta Schelin. Tidernas skyttedrottning i det svenska landslaget slog straffar i tre stora matcher under året – alla gångerna bjöd hon på högklassiga avslut. Starkt.

Straffmissar: Det var flera viktiga matcher under året som avgjordes efter straffläggning. Först åkte Rosengård ut mot Frankfurt i kvartsfinal i Champions League, sedan vann Lyon finalen i samma turnering mot Wolfsburg från straffpunkten. I OS vann som bekant Sverige både kvarts- och semifinal på straffar, dessutom tog sig Brasilien till semi efter straffar mot Australien. De olyckliga var Sara Björk Gunnarsdottir, Nilla Fischer, Elise Bussaglia, Alex Morgan, Christen Press, Katrina Gorry, Alanna Kennedy, Cristiane och Andressinha.

Kvartetten Ada Stolsmo Hegerberg, Kosovare Asllani, Marta och Linda Sembrant missade också straffar i nämnda matcher, men de slutade ändå på den vinnande sidan.

Straffräddare: Hedvig Lindahl förstås. Närmast efter Dalas iskalla straff mot USA är det nog Lindahls räddningar man kommer att minnas av årets OS-succé. På temat straffräddare skall förstås Sarah Bouhaddi också nämnas. Hon tog två straffar i Champions Leaguefinalen och blev Lyons stora hjälte där.

Svar på tal: Pia Sundhage kontrade snabbt på Hope Solo:s attack mot Sveriges ”fega” taktik i OS-kvartsfinalen. Sundhage sa:

”Jag skiter i vad hon tycker. Jag skall till Rio, hon skall åka hem.”

Svenska mästarinnor: Linköpings FC förstås. Laget förlorade inte en enda match i damallsvenskan. Makalöst bra gjort. Det fanns även svenska spelare som blev mästarinnor utanför Sveriges gränser, nämligen: Lotta Schelin både i Frankrike och i Champions League. Samt Kosovare Asllani i England, Mimmi Löfwenius i Norge och Julia Molin på Cypern.

Tack och adjö: I år har bland annat följande storspelare tackat för sig: Nadine Kessler, Louisa Necib (Cadamuro), Kerstin Garefrekes, Formiga, Sara Lindén, Solveig Gulbransen och Ingvild Stensland. Fast det är ju vi som skall tacka dem för all underhållning. Tack.

Tråkigaste publiksiffra: Bara 321 åskådare såg Rosengård vinna supercupen med 2–1 mot Linköping i mitten av mars. En pinsamt usel siffra för Sveriges två klart bästa klubbar under 2016.

Tvillingpar: Systrarna Flores hade valt att spela för varsitt lag i F20-VM. Efter kvartsfinalen mellan USA och Mexiko fick USA:s Sabrina trösta Mexikos Monica efter att amerikanskorna vänt 0–1 till 2–1 i slutet av matchen.

Ungdomsmästarinnor: Nordkorea tog en jackpot, man vann både VM för F20 och F17. Stort. I F17-EM gick guldet till Tyskland och i F19-EM var det Frankrike som vann. Fast F19-finalen handlade inte om fotboll, utan snarare om vattenpolo:

På hemmaplan vann Eskilstuna United SM-guld i F19 och DFK Borgeby från Skåne var bäst i F16.

Utmanare: USA bröt sig ur Algarve cup och skapade en egen utmanarturnering, She Belives Cup. Till den snodde man med sig Europas tre bästa lag, Tyskland, Frankrike och England. Premiärupplagan vann för övrigt amerikanskorna själva.

Viktigaste miss: Vivianne Miedema fick öppet läge i 91:a minuten i OS-kvalmötet med Sverige. Mål, och Nederländerna skulle ta Europas sista plats i Brasilien. Bayern Münchens skyttedrottning sköt dock över – och Sverige fick spela OS.

Jag har säkert missat en hel del. Kom gärna med tips om höjdpunkter eller bottennapp från året som gått. Och ni: Gott nytt 2017.

Damallsvensk lägesrapport: vad händer i Göteborg?

Publicerad den av
3

Så här på årets näst sista dag tänkte jag göra en liten kort genomgång av läget i de damallsvenska klubbarna. Det blir ingen uppradning av nyförvärv, förluster och kontrakterade spelare, för det sköter ju Spelare 12 så utmärkt.

Jag tänkte mer gå igenom vilka som ligger på plus, vilka som ligger på minus och vilka som ser ut att bli ungefär lika starka som 2016.

För er som inte orkar läsa så långa inlägg kan man kortfattat säga att jag tycker att trion Rosengård, Örebro och Kristianstad ligger på plus. Att Eskilstuna, Piteå, Djurgården, Vittsjö och Kvarnsveden ligger kvar på ungefär samma nivå, medan Linköping och Göteborg är de som ligger klart på minus så här långt.

Till det kommer nykomlingarna LB 07 och Hammarby som ännu så länge inte har visat några satsningar som gör att de kommer att undvika bottentips till våren.

Hanna Folkesson

Hanna Folkesson

Tittar vi på lagen lite mer ingående har Örebro och Kristianstad värvat bra och båda ser ut att ha intressanta lagbyggen på gång. Rosengård har bara ett nyförvärv, men det är landslagsmeriterade Hanna Folkesson. Dessutom får man tillbaka starka trion Erin McLeod, Sofie Junge Pedersen och Gaelle Enganamouit från långtidsskador. I nuläget ser Rosengårds lag för 2017 således klart starkare ut än 2016 års upplaga.

Apropå Junge Pedersen skrev hon för övrigt nyligen ett läsvärt inlägg på danska spelarföreningens hemsida om sitt tunga år. Där får man en liten inblick i hur jobbigt det är att åka på tuffa smällar mot huvudet.

Det var vinnarna hittills under silly season. Av de fem lag som ser ut att ligga kvar ungefär på samma nivå känns det som att framför allt Djurgården och Eskilstuna har lagt bra grunder, och kan ansluta till silly seasons vinnarklubbar – om de spetsar till sina trupper lite till. Hos Eskilstuna är det framför allt en vass forward till som saknas.

Hos de båda nykomlingarna tycker jag spontant att det saknas ganska mycket för att jag skall se någon av dem som en seriös kandidat till förnyat kontrakt. Jag hoppas förstås ha fel, för man vill ju se en jämn och spännande serie – både i toppen och botten.

Bland de av årets damallsvenska lag som hittills står på minus skrev jag redan i går en del om Linköping. Det finns väl inte jättemycket att tillägga där. Däremot har jag funderat en del över läget i Göteborg. Där gjorde laget en ok säsong på planen, men vid sidan om var det tufft.

KGFC har haft en väldigt negativ trend när det gäller publiksiffror de senaste åren. De fem säsongerna 2010–14 låg man stabilt på drygt 580 i snitt, med en topp 2010 (694) och en svacka 2013 (477). Men i år var man nere på ett snitt på 378 – alltså ett tapp på cirka 35 procent från 2010-talets fem första säsonger.

Utöver den oroande publikutvecklingen tappade KGFC intresset från lokal media. Under senhösten hade ingen av lokaltidningarna reportrar på plats ens på lagets hemmamatcher. Rapporteringen handlade bara om mycket korta notiser gjorda utifrån matchfakta eller telefonsamtal. En högst oroande utveckling.

Som jag ser det är Göteborg FC:s viktigaste uppgift för 2017 alltså att försöka öka engagemanget från göteborgarna. Något som inte känns helt enkelt. Man behöver hitta nya profiler som Johanna Almgren och Lisa Ek, profiler som både syntes och hördes.

Sportsligt känns KGFC som ett stort frågetecken inför 2017. Man har de senaste åren valt att bygga ett nytt lag kring unga spelare, i första hand västsvenska och i andra hand från andra delar av landet. Det tycker jag är en god tanke. Problemet är att jag inte gillar vad som hänt med lagets spel.

Som boråsare, fostrad i IF Elfsborg, har jag under åren haft många duster med lag från Göteborg. Vi boråsare brukar skämtsamt säga att vi spelar fotboll medan man springer fotboll i Göteborg. Det är förstås ett rätt slarvigt och fördomsfullt synsätt, ett synsätt som bygger på hur fotbollsfilosofierna i Elfsborg och IFK Göteborg har skiljt sig åt under de senaste 25 åren.

Det där har väl slätats ut, och alla lag i Göteborg spelar ju förstås inte sparka och spring-fotboll. KGFC har varit ett lysande undantag. Under en lång tid har jag tyckt att man haft ett spelande och väldigt sevärt lag, delvis med hjälp av spelare från Borås… Men de senaste två säsongerna har jag känt att utvecklingen gått mot att KGFC blivit alltmer löpande och allt mindre spelande.

Tittar man på den nu tillgängliga truppen känns det som att den innehåller en uppsjö av djupledslöpare, men väldigt få kreativa passningsläggare. Risken är uppenbar att smarta Sara Lindén och hennes instick kommer att saknas nästa år. I nuläget känns det som att mycket kommer att hänga på unga Annahita Zamanian när det gäller lagets kreativitet.

Annahita Zamanian

Annahita Zamanian

Det är möjligt att Göteborg har några trumfkort på gång, men hittills har det varit tråkigt tyst kring klubben. Känslan är att man accepterat sin plats mitt i tabellen och mer eller mindre givit upp hoppet om toppstrid. Jag hade gärna sett och hört mer från dem i höst.

Men det är ju trots allt 3,5 månader till avspark, och mycket kan hända i många klubbar. De lag som ligger på minus kan ta igen tappad mark, och de som ligger på plus kan drabbas av skador och andra avbräck. Vissa lag är ju mer känsliga än andra. Hur skulle exempelvis Kvarnsveden klara av en skada på Tabitha Chawinga?

När det gäller spelarfronten finns det en del spelare som inte har offentliggjort sina nästa klubbadresser. Några intressanta sådana är Irma Helin, Emma Lundh, Jennie Nordin och Freja Hellenberg. Alla har Stockholmsanknytning, de kanske kan vara aktuella för Hammarby eller Djurgården?

Slutligen en liten notering från vårt västra grannland. Ada Stolsmo Hegerberg fortsätter att samla utmärkelser på hög. Hon utsågs till Årets sportsnamn av tidningen Nettavisen. I den länkade intervjun finns en del där hon berättar om hur det var att spela under legendariske Bernd Schröder i Turbine Potsdam.

Hon säger att perioden i den tyska storklubben gjorde henne känslomässigt ödelagd.

”Det är hårda ord. Jag blev nedtryckt både mentalt och fysiskt. Mentalt genom att jag inte fick vara mig själv, jag fick inte le och visa gott humör. När jag inte får vara mig själv som person är det svårt att vara sig själv som spelare. Och fysiskt blev vi körda i botten av all mängdträning.”

Schröder gjorde väldigt mycket bra under sin långa tid i Potsdam. Men när man läser det här får man känslan av att Potsdams starka höst kan bero på att spelarna agerar i rent glädjerus av att slippa honom…

Rosengård tvingas skära – Potsdam imponerar

Publicerad den av
16

Medan storklubbarna på kontinenten pumpar in allt mer pengar i sina damlag får de damallsvenska klubbarna allt stramare budgetar.

Ännu så länge står sig damallsvenskan bra i en internationell jämförelse, men vi skall nog inte räkna med att vår liga rankas topp tre i Europa så speciellt länge till. Om några år har garanterat först England och sedan även Spanien gått om. Vi får passa på att njuta så länge vi har klubbar som når kvartsfinal i Champions League varje år.

Jag skriver det här apropå att Rosengård tvingas minska sin elitbudget med cirka en miljon till nästa år. Det berättar Therese Sjögran om i den här läsvärda intervjun i Sydsvenskan. Där berättar hon också att de spelare man skall spara in på är Iina Salmi, Sofia Lundgren och Natasa Andonova.

Natasa Andonova

Natasa Andonova

Jag reagerade först på Andonovas namn, men hon har inte lyft på samma sätt i år som hon gjorde under sin första höst i Malmöklubben. Och man har ju ganska många offensiva krafter i truppen, så det är ju trots allt ganska logiskt att Andonova inte får förnyat förtroende.

Det om helgens svenska silly season. Nu kort om helgens toppmöten i de båda europeiska toppligorna. I Frankrike blev det väntade segrar för Lyon och PSG, vilket innebär att de båda topplagen går in i nästa lördags seriefinal i Paris (avspark 18.45) utan poängförlust. Eftersom inbördes möte räknas före målskillnad i den franska ligan blir det en gigantiskt viktig match. Mycket talar ju för att ligan kan komma att avgöras i just de inbördes matcherna mellan Lyon och PSG.

I tyska Frauen-Bundesliga är det betydligt fler lag som är inblandade i toppstriden. Fast mycket oväntat håller det forna storlaget Turbine Potsdam på att rycka till sig en riktigt stabil serieledning.

I dag vann man borta mot Bayern München med 2–1, siffror som snarast kändes i underkant. Se höjdpunkter här. Det var första gången jag såg det nya Turbine Potsdam, alltså hur laget formerats efter Bernd Schröder. Han ansågs ju ha lite av magiska händer när det gällde lagbygge, men av det jag såg i dag har laget mått bra av bytet till Matthias Rudolph.

Spelmässigt var toppmötet i München ingen speciellt bra match. Det var rätt hafsigt och slarvigt. Men det berodde mycket på att Potsdam var väldigt bra på att pressa Bayerns backlinje till misstag. Framför allt lär Nora Holstad Berge sova dåligt i natt, hon stod nämligen för ett flertal rätt grova missar.

Tittar man på Potsdams trupp har man massor av skickliga ytterbackar, så många att tyska landslagets vänsterback Tabea Kemme har skolats om till ettrig forward – ett succédrag. Jag gillade det jag såg av Potsdam i dag. Laget stressade sönder Bayern utan att själva bli sönderstressade. Imponerande.

2–1-segern innebär för övrigt att Potsdam nu har två poängs serieledning – trots en match mindre spelad än tvåan Bayern. Och med tanke på att Potsdam har kvar att möta bottenlagen Leverkusen och Duisburg innan serien vänder talar mycket för att man kan ha en rätt stabil serieledning under vinteruppehållet. Det är som sagt mycket oväntat.

I övrigt i dag i Frauen-Bundesliga så vann Wolfsburg toppmötet mot Freiburg med 1–0. Noterbart är att både Wolfsburg och Bayern München har bortamatcher mot uppstickarna Essen innan juluppehållet. Nuvarande tabelltrean Essen har oftast varit svårslaget på hemmaplan, och i år verkar man fått ihop lagbygget bättre än någonsin tidigare. Det är alltså risk för fler poängtapp för lagen som jagar Potsdam.

 

Klockrent med Schmidt i landslaget

Publicerad den av
7

Strax efter att jag skrev mitt senaste inlägg presenterade Pia Sundhage årets sista, eller kanske snarare nästa års första landslagstrupp.

En av anledningarna till att jag inte har haft möjlighet att kommentera truppen förrän nu är att jag i går fick chansen att göra en långintervju med just Sundhage. Det är en intervju som skall gå under helgerna, så jag väntar med att kommentera vad som sades. Men en del intressanta tankar bjöd hon allt på.

Onsdagens trupp var också intressant på vissa områden. Jag blev lätt besviken när jag hörde namnen på målvakterna. Jag tycker ju att Jennifer Falk är ganska klar tvåa bakom Hedvig Lindahl och borde vara självskriven i den här truppen på Emelie Lundberg:s bekostnad.

Jennifer Falk

Jennifer Falk

Även bland backarna blev jag lite konfunderad. Där fanns ju nämligen tre högerbackar (Jessica Samuelsson, Hanna Glas och Hanne Gråhns) och bara en vänsterback (Jonna Andersson). Dessutom poängterade Sundhage att Magdalena Eriksson var uttagen som mittback och Elin Rubensson som mittfältare.

Som jag ser det är Rubensson fortfarande det klart bästa alternativet på vänsterbacksplatsen. Med tanke på att konkurrensen dessutom börjar bli stenhård på mittfältet vore det rimligast att spela in Göteborgsspelare på vänsterbacken till EM. Sedan kan Peter Gerhardsson börja arbete med att hitta en ”riktig” vänsterback fram mot VM 2019.

Apropå Gerhardsson hade Aftonbladet en högst läsvärd långintervju med honom i veckan. Missa inte.

Tillbaka till det nuvarande landslaget. När det gäller mittbackarna har Amanda Ilestedt hamnat ute i kylan. Jag ser nog också henne som femte alternativet, så där har jag inga invändningar. Inte mer än att jag ser henne mer som en landslagsspelare än Glas, Gråhns och Andersson – men de är ju ytterbackar.

Så till mittfältet. Det var när jag såg det som jag blev på gott humör. Det första namnet jag såg var ju Katrin Schmidt – vilket känns klockrent. Bra av Sundhage att inte hålla tillbaka här, utan ta chansen nu direkt när den tyska mittfältaren har blivit svensk.

Katrin Schmidt

Katrin Schmidt

Schmidt är en karaktärsspelare av en typ vi saknat. Det skall bli mycket kul att se henne i gulblå dress till våren. Jag gladdes också av att se att Michelle de Jongh i truppen. Det är en kreativ och konstruktiv spelare, hon är också en spelartyp som tidigare saknats.

Även om jag inte tyckt att Hanna Folkesson imponerat i höst ökar hon konkurrensen ytterligare. Det blir inte lätt för Sundhage att formera sitt mittfält – inte lätt alls. Till våren kan ju dessutom även Petra Johansson och Lina Hurtig komma att ge sig in i kampen här. Personligen hade jag inte heller haft något emot att redan nu låta testa Ebba Wieder i A-landslagssammanhang. Men det verkar ju finnas något slags regel att man inte testas på allvar förrän det år man fyller 20, så Wieder får sannolikt vänta till 2018…

Slutligen då forwards. Där fanns de väntade namnen. Dock noteras att den delat näst bästa svenska målskytten i damallsvenskan, Mimmi Larsson, saknades. Det kan man ju ha lite funderingar om. Visst har Larsson en tendens att missa många chanser, men det har även exempelvis Stina Blackstenius. Till de bådas fördel är ju att de har en förmåga att hamna i fler bra avslutslägen än andra forwards.

Mimmi Larsson

Mimmi Larsson

Totalt sett en intressant trupp. Den kommer att ställas på bra prov då det är europeiska topplag som Norge och England som väntar i Spanien den 19 respektive 24 januari. Vi får väl hoppas att de matcherna kommer att sändas i någon kanal – eller streamas av något av förbunden.

Apropå landslag, och det EM som väntar nästa sommar. För tillfället pågår den årliga fyrnationsturneringen i Brasilien. Häromdagen möttes Sveriges båda gruppmotståndare Italien och Ryssland i den cupen. Italien vann med klara 3–0 och sett till det här klippet har ryskorna lite jobb att göra med sitt försvarsagerande…

Den andra matchen i första gruppomgången var Brasilien–Costa Rica 6–0. Brasilien saknar en mängd utlandsbaserade spelare som Marta, Cristiane, Andressa Alves och Monica, men nya förbundskaptenen Emily Lima fick alltså ändå en fin start:

Så några ord om helgens fotboll. Det är en helg med spännande toppmöten i både Tyskland och Frankrike. I D1 Feminine är det lördag 15.00 som gäller, och vi har dels svenskmötet Lyon–Montpellier, dels Parisderbyt PSG–Juvisy. I tabellen är ju Lyon och PSG fullpoängare, medan Montpellier har tappat tre poäng (1–0-förlust mot PSG).

I Tyskland är det full ligaomgång på söndag. 13.00 visar DFB-tv seriefinalen mellan serieledarna Bayern München och de moraliska serieledarna Turbine Potsdam. Jag kallar Potsdam moraliska serieledare eftersom de har en match mindre spelad och bara är en poäng bakom. 14.00 väntar sedan ytterligare en hyperintressant toppmatch, då tabellfemman Wolfsburg tar emot trean Freiburg.

Den tyska ligatabellen är ju härligt jämn efter 8,5 omgångar. Överraskande nog hänger hela fem lag med i guldstriden så här långt. Samtliga fem (Bayern, Potsdam, Freiburg, Essen och Wolfsburg) står på en förlust vardera. Risken är ju uppenbar att något eller några av lagen dubblar den siffran i helgen.

Noterbart är ju att fjolårets Champions Leaguemästarinnor Frankfurt alltså inte är med bland topplagen, utan ligger några poäng bakom. Det är liksom ingen tvekan utan att Frauen-Bundesliga är den bäst och mest intressanta ligan i Europa för tillfället.