Vaknade och hoppades att gårdagens absurda nyheter från Göteborg bara var en dålig dröm. Upptäckte dock snabbt att nedläggningen tyvärr fortfarande gäller.
Man hoppas ju verkligen att det finns något vi ännu inte fått veta, en twist på det hela som gör att Kopparbergs Göteborg FC kan finnas kvar i någon skepnad.
Det skrevs och rapporterades av förklarliga skäl väldigt mycket om KGFC under gårdagen. Jag försökte ta in så mycket som det bara går. En artikel jag missade i går kväll var den här intressanta intervjun med Peter Bronsman.
Det här är tyvärr inte någon av de hoppfulla artiklarna. Tvärtom uppfattar jag det där som att Bronsman står för ett gigantiskt feltänk.
Bland annat konstaterar han apropå att IFK Göteborg valt bort samarbete med KGFC, och istället kör sin eget upplägg:
”Om vi då kliver undan får de mycket bättre handlingskraft. Jag tror att vi bara kan bli en bromskloss i Göteborg.”
Där tycker jag att han är helt fel ute. För de Göteborgsklubbar som eventuellt vill upp i eliten är det en fördel om Kopparbergs Göteborg FC slåss om SM-guldet varje år. Det innebär ju nämligen att de får draghjälp genom att det kommer att finnas fler bra spelare att välja mellan i Göteborgsregionen.
Dels för att ett damallsvenskt topplag motiverar lokala talanger att satsa vidare. Men även för att det lockar talanger från hela landet. Och i viss mån faktiskt hela världen.
Kollar man på de 19 som spelat damallsvenskt för KGFC i år kommer bara fyra från Stor-Göteborg; Jennifer Falk (Torslanda), Evelyn Ijeh (IFK Göteborg), Hanna Wijk (Lerum) och Hanna Andersson (Romelanda). Det är fyra spelare som nu saknar damallsvensk klubb på sin hemort. Fyra spelare som bromsas av att Göteborg FC nu lägger ner. Fyra spelare som behöver flytta från Göteborg för att få fortsatt utveckling.
Med ett damallsvenskt topplag flyttar alltså spelare till staden. När Bronsman nu lägger ner KGFC kommer toppspelarna istället flytta från Göteborg.
Om Bronsman tänkt sig att bana väg för nya satsningar hade han alltså gjort det bäst genom att satsa vidare.
Paradoxalt nog tror jag alltså att Göteborg FC genom att lägga ner elitsatsningen riskerar att bromsa utvecklingen på den lokala damfotbollen.
Bronsman säger också att:
”Nu är vi är helt säkra på att vi tagit rätt beslut och styrelsen är enig. Det är är det enda rätta beslutet om vi vill utveckla svensk damfotboll.”
Även det där känns ju som ett totalt feltänk. Vill man utveckla svensk damfotboll gör man det lättast uppifrån. Genom att satsa drygt tio miljoner kronor per år sätter man press på de nya klubbar som är på uppgång att satsa minst lika mycket. Och genom att ge sina spelare de bästa möjliga förutsättningar pressar man konkurrenterna att erbjuda något ännu bättre.
Genom att kliva åt sidan bidrar man ju tyvärr inte alls.
Det allra största feltänket är ändå det kring förutsättningar. Bronsman säger att han vill att hans spelare skall ha förutsättningar som spelare har i internationella toppklubbar:
”Vill vill att tjejerna i Kopparbergs ska ha samma förutsättningar och träningsmöjligheter. Det behöver kanske inte vara Manchester City utan kanske Benfica eller Porto. Annars kommer skillnaden bli ännu större och det vill vi inte vara med på.”
Att då överlåta till någon annan blir ju helt snett. Herrelitklubbarna har knappast visat att de är bättre än de rena damelitklubbarna. De här bilderna är från AIK i år:
En fysioterapeut som får ge behandling i dörröppningen. Extremt underdimensionerat materialutrymme. Nedgångna och slitna duschutrymmen. (2/9)
Även om Valhalla är ett råttbo är Kopparbergs Göteborg FC ju faktiskt en av de svenska klubbar där spelarna har haft det bäst. De har exempelvis haft förmiddagsträningar i ganska många år. Genom att lägga ner sin elitverksamhet ger man inte spelarna bättre möjligheter – utan sämre.
Genom att lägga ner förstör Bronsman och de tre andra i Göteborgs styrelse för svensk damfotboll. SVT:s Markus Johannessonskriver att nedläggningen urholkar svensk damfotboll som produkt.
Det är svårt att säga emot. Och det här att urholka produkten går ju rakt emot vad Peter Bronsman tidigare jobbat för. Så vi får verkligen hoppas att det finns en vändning på det här. En vändning som gör att allt trots allt kan få ett lyckligt slut.
Det här blev en konstig dag. Jag har egentligen jullov, men det blev hastigt avblåst i förmiddags.
Sedan 11.00 har allt kretsat kring Peter Bronsman:s totalt oväntade besked om nedläggning av elitverksamheten i Kopparbergs Göteborg FC. Här är min krönika i ämnet.
Det här är en nedläggning som jag ännu inte på något sätt har förstått. Jag har sett att många gör jämförelser med när Tyresö tvingades dra sig ur damallsvenskan sommaren 2014.
Den enda likhet jag ser mellan fallen är just att båda drar sig ur damallsvenskan. Tyresö var en jätteskandal som handlade om misskötsel och konkurs.
På många sätt är ju det som händer i Göteborg också en skandal. Fast en betydligt mindre än den i Tyresö. I Göteborgsfallet har det inte framkommit några uppgifter som tyder på att nedläggningen beror på dålig ekonomi.
Jag har hört mig för lite under dagen. Jag har ju vetat att Peter Bronsman varit en otroligt viktig person i klubben. Men jag har inte riktigt fattat att han bestämde precis allt, och att man inte haft någon ”riktig” styrelse. Bronsman har varit ordförande, huvudsponsor och väldigt mycket mer.
Nu är min tolkning av det här som hänt att Bronsman tappat gnistan. Och att det skett väldigt hastigt.
I söndags kväll hade GP-sporten en lista över Göteborgs mäktigaste idrottspersonligheter. Listan toppades av Bronsman. I samband med det publicerade man en intervju där han säger att SM-guldet inte var ett slutmål:
”Nej, det är bara ett delmål. Vi har två stora mål kvar.”
De stora målen var att gå långt i Champions League, samt att motivera unga tjejer att fortsätta idrotta. Bronsman förklarar:
”Vi vill skapa någonting för flickorna i Göteborgsområdet och visa att det går. Om det är fotboll eller någon annan sport spelar ingen roll. Vi vill visa för unga förmågor att det är möjligt att nå sina mål, om man kämpar på.”
Jag gissar att den intervjun gjordes innan Champions Leaguematcherna mot Manchester City. Innan de matcherna (den 30 oktober) sa Bronsman även följande i en DN-intervju:
”Jag vill bygga upp någonting som kan stå på egna ben den dagen som jag inte är kvar. Den sämste ordföranden är den som säger: Där ser ni, när jag lämnade gick det åt skogen. En ordförande är där för att bygga för framtiden.”
I det här fallet var framtiden knappt två månader…
För det verkar som att matcherna mot Manchester City har tagit väldigt hårt på Bronsman. Han har ju sedan 2016 sagt att Göteborg FC siktat mot den UWCL-final som spelas på Gamla Ullevi nästa år. Han har även sagt att han är en obotlig optimist, och att det är realistiskt att tro på att man skall kunna nå det där drömmålet.
Tyvärr verkar det som att optimisten på bara några dagar förvandlades till pessimist. Se bara:
* Den 14 december värvade man Johanna Rytting Kaneryd från Rosengård.
* Den 16 december föll man tungt med 3–0 (totalt 5–1) borta mot City.
* Den 17 december beslutade man på ett styrelsemöte att elitsatsningen skall läggas ner.
Det finns ju ingen annan logik i det här än att förlusterna mot City knäckte Bronsman. Eller?
”Vi har sett hur det ser ut i Europa. I Bayern München och i Manchester City, vilka anläggningar de har, vilka träningsmöjligheter de ger sina spelare och hur fort det går.”
Och:
”Självklart ska de herrallsvenska lagen hänga på den trend som pågår ute i Europa. Ett damlag kommer inte ha en chans annars. Vår grundidé skulle ha varit att satsa på yngre spelare. Varje klubb ska ha både herr- och damlag. Bara damlag har man inte 2021.”
Jag tolkar de citaten som att Bronsman tror att svenska damlag inte kommer att ha en chans i Champions League om de inte har en herrallsvensk klubb i ryggen.
Tyvärr är det ju en väldigt konstig anledning till att lägga ner elitsatsningen i sin egen klubb. För inget talar för att svenska klubbar kommer att ha några större chanser i Europaspelet om tio år, oavsett hur de drivs.
Och det här snacket om att det här är bäst för framtiden är ju bara dravel. Bronsman kan ju inte veta hur andra aktörer i Göteborg agerar kring damfotboll. 2019 hade Kopparbergs Göteborg en omsättning på drygt 13 miljoner kronor. Jag har väldigt svårt att se att exempelvis ett IFK Göteborg med svag ekonomi skulle lägga så mycket pengar på damfotboll den kommande tioårsperioden. Men Bronsman vet kanske något vi andra inte känner till.
Med Bronsmans resonemang om krav på internationella framgångar skulle vi ju för övrigt inte ha några elitsatsande lag i Sverige alls, förutom i bandy och innebandy. För i vilka andra lagsporter har svenska lag seriösa chanser att gå långt i internationella mästarcuper?
För några veckor sedan lyfte jag på den imaginära hatten för Peter Bronsman. I dag har jag satt på mig den där hatten igen.
Bronsman har gjort massor för västsvensk damfotboll under sina 20 år i Landvetter och Göteborg. Han har inte minst pumpat in en bra bit över 100 miljoner kronor. Men tyvärr ger han sig själv ett dåligt eftermäle.
För det här avslutet är ju riktigt uselt.
På ett sätt kan man förstå att Bronsman kan tröttna efter 20 år. Men i det här läget hade han gjort bäst i att lösa allt på ett annat sätt. Det här slutet är ju faktiskt skamligt dåligt.
För nog tar det väl slut nu?
Under dagen är det av förklarliga skäl Göteborgs-Posten som haft den klart bästa rapporteringen. I GP har man under kvällen kunnat läsa att Göteborg FC ännu inte lämnat in någon officiell ansökan om utträde ur damallsvenskan.
Genom namnbyte på annan göteborgsk förening kan Göteborg, trots Göteborgs FC:s beslut att avbryta sin elitsatsning, stå med damallsvenskt lag 2021: ”Ganska unikt tillfälle”. https://t.co/pspXmTw9Js
Jag hör på Radiosporten att EFD:s generalsekreterare Tomas Hoszek tror att Göteborg kommer att finnas kvar på elitnivå i någon form. Det eftersom klubben skall ha ett F19-lag i fortsättningen, och F19-serien bara är öppen för elitklubbar.
Chansen att rädda verksamheten finns alltså ännu. För det måste gå fort. Och personligen tror jag inte att det går. Det trots att Marcus Jodin, klubbchef i den klubb som skulle kunna ha råd, BK Häcken, säger så här:
”Jag skulle väl säga att det generellt sett från min och klubbens sida, inte ska uteslutas någonting förrän man har all fakta på bordet. Det är samma sak här. Därför tänker jag inte utesluta att det är något som vi inte tänker titta på.”
Om Göteborg FC:s elitverksamhet tas över av någon annan klubb kan Göteborg fortsatt ha ett lag i damallsvenskan nästa år. BK Häckens klubbchef Marcus Jodin stänger inga dörrar till att se över möjligheten. https://t.co/mFeTcvMuxS
Vi får se om det kommer fram några nya uppgifter de kommande dagarna. I dag har reaktionerna av förklarliga skäl mest varit förvåning och upprördhet.
Här är några reaktioner. Först ut Eric Hilmersson, den reporter på GP-sporten som kanske skrivit mest damfotboll de senaste sju–åtta åren:
”Göteborg FC var alltså ingen klubb, utan bara ett tillfälligt politiskt projekt? Kul nyhet för alla som engagerat sig genom åren. Vilken soppa, vilket tragik.”
Göteborg FC var alltså ingen klubb, utan bara ett tillfälligt, politiskt projekt? Kul nyhet för alla som engagerat sig genom åren. Vilken soppa, vilken tragik.
Just i GP skriver krönikör Mattias Balkander så här:
”Beslutet att lägga ned är på många sätt korkat och ger istället för förståelse för eventuellt långsiktiga effekter istället en kortsiktig irritation. Jag blir också irriterad. Nej, förbannad.”
Och:
”Jag kan för mitt liv inte begripa varför Göteborg FC, som värnat om damfotbollen sedan flytten från Landvetter 2003, inte kunde vänta tre, fyra år med detta beslut. Eller lämpat över verksamheten i famnen på någon annan. Lägga ned? Ge upp? Varför då?”
GP:s fotbollskrönikör om Göteborgs beslut att lägga ned elitsatsningen: ”Hade gått att undvika”. https://t.co/953lsNpvJj
I Aftonbladet är det Kristoffer Bergström som står för dagens krönika:
”Det är sjukt. Inget mindre. Bara sjukt. Det är en monumental förlust för svensk fotboll. Johanna Rytting Kaneryd värvades för två veckor sedan, då fanns tydligen den framtidstro som nu sinat.”
Och hos Expressen krönikerar Anna Friberg om ett stort jävla skämt:
”Just när man kände att damfotbollen tagit steg framåt. Utvecklats och fått plats. Då kommer den mest absurda nyheten på länge. Det här är ett oerhört tungt bakslag för svensk damfotboll.”
Jag låter Fotbollskanalen och Zecira Musovic få sista ordet för dagen. Hon skriver:
”Låt oss säga att det är ett genomtänkt beslut som växt fram med tiden. Varför har klubben då värvat nya spelare? Låt oss istället säga att det var ett raskt beslut som växte fram i mellandagarna. Har klubbledningen blundat hela året, tagit SM-guld och nu plötsligt insett att det här inte kommer att fungera? Känns väldigt orimligt och udda. Jag ställer mig frågan om det är hobbyverksamhet vi håller på med”
Jag var och handlade när det kom ett sms som jag trodde var ett aprilskämt. Men även om det är ett väder här i Borås som påminner om april så var det inget skämt.
I Göteborgs-Posten läser jag att svenska mästarinnorna Kopparbergs Göteborg FC lägger ner elitverksamheten. Det finns en vakant plats i damallsvenskan 2021. Grattis Morön BK, ni spelar i damallsvenskan nästa år – om ni vill.
Svenska mästarna @goteborgsfc lägger ner all elitverksamhet. Enligt klubbordföranden är det "bäst på lång sikt".https://t.co/TVlLWcQufj
Göteborgs ordförande Peter Bronsman säger till GP att orsaken till nedläggningen är att det här är bäst på lång sikt, eftersom herrfotbollsklubbarna i Göteborg har börjat satsa på damfotbollen.
Det låter i högsta grad ihåligt. Ingen av de där herrelitklubbarna har aviserat någon satsning mot titlar. Och ingen av dem spelar högre än division II.
Faktum är ju att det här gör att det blir ett enormt vakuum i damelitfotbollen här på västkusten. Plötsligt är klassiska Jitex återigen bäst i väst – de kom en poäng före Alingsås i elitettan i år. Vi får alltså gå ner på sjätte och sjunde plats i näst högsta serien för att hitta västkustens två bästa lag.
Ingen vet förstås vad som är bäst på sikt. På kort tid är det här förödande för västsvensk damfotboll. Hastigt och väldigt olustigt saknar alla talanger i Göteborgsområdet återigen ett lag att sikta mot.
Och plötsligt finns det ett 20-tal otroligt duktiga elitspelare i Göteborgsområdet som står utan klubb. Huggsexan om dem lär redan vara igång…
I bakhuvudet maler att Göteborg FC har levt på ordförande Bronsmans pengar. En ren gissning här är att orsaken till det här måste vara att Bronsman inte tycker att det är värt det längre. Att hans pengar gör större nytta någon annanstans.
Orsakerna kommer kanske att klarna under dagen.
Spelarna fick chockbeskedet om @goteborgsfc under tisdagen: "Ledsna".https://t.co/lbMPQvnG75
Det är hög tid att önska en riktigt god jul till alla vänner av den här bloggen. Och till alla andra också…
Strax efter att Kalle Anka och hans vänner stått för sin årliga tv-show i Sverige kom Fifa med sin julklapp till de olika världsdelsförbunden. Världsförbundet meddelade nämligen fördelningen av platser till VM-slutspelet 2023. Vi fick således veta vilka världsdelar som varit snälla, och vilka som varit stygga de senaste åren.
På ett sätt hade Europa varit snällast. Europa fick nämligen 11,5 platser. Men sett till kvalitet är det ändå snålt tilltaget. Jag har framfört en åsikt att Europa borde ha minst 14 platser.
Så här blev fördelningen. Det är 29 direktplatser, där värdnationerna Australien och Nya Zeeland får varsin. Övriga 27 direktplatser fördelades så här:
5 platser till AFC – Asien
4 platser till CAF – Afrika
4 platser till Concacaf – Nordamerika
3 platser till Conmebol – Sydamerika
11 platser till UEFA – Europa
De sista tre platserna fördelas via playoff med tio lag. De tio platserna fördelas på följande sätt mellan världsdelarna:
2 platser till AFC – Asien
2 platser till CAF – Afrika
2 platser till Concacaf – Nordamerika
2 platser till Conmebol – Sydamerika
1 platser till OFC – Oceanien
1 platser till UEFA – Europa
Playoffspelet går till på följande sätt: De fyra högst rankade lagen på den senaste världsrankingen kommer att seedas och fördelas mellan grupperna. Med begränsningen att att det maximalt är ett seedat lag per världsdel.
Grupp 1 består av tre lag, bland annat det högst rankade. De två oseedade lagen möts först i semifinal. Vinnaren i semifinalen möter det högst rankade laget i final om en VM-plats.
Grupp 2 består också av tre lag, bland annat det näst högst rankade. Upplägget är som i grupp 1, med semifinal mellan de oseedade lagen följt av en final.
Grupp 3 består av fyra lag, bland annat det tredje- och det fjärderankade laget. De spelar semifinaler mot varsitt oseedat lag. Sedan möts vinnarna i en final om VM-platsen.
Det får maximalt finnas ett lag per världsdel i grupperna. Båda Asiens lag kan alltså inte hamna i samma grupp.
Personligen har jag flera gånger (bland annat här och här) skrivit att jag tycker att VM-platserna borde fördelas på följande sätt:
14 platser till Uefa (Europa) 4,5 platser till AFC (Asien) 4 platser till Concacaf (Nordamerika) 4 platser till CAF (Afrika) 3 platser till Conmebol (Sydamerika) 0,5 plats till OFC (Oceanien) 2 platser till värdländerna
Ser man till vilka nationer som ligger topp 32 i världen på den senaste rankingen (från den 18 december) får man följande fördelning:
21,33 platser till Europa 4 platser till Asien 3 platser till Nordamerika 2,67 platser till Sydamerika 1 plats till Oceanien 0 platser till Afrika Orsaken till att det är en tredelad plats är att Argentina, Wales och Irland delar på plats 31 på den aktuella världsrankingen. Noterbart också att Nordkorea skulle ha varit med på topp 32 – om landet varit rankat. Men Nordkorea har inte spelat en bindande match på några år, och har åkt ur rankingen.
Som väntat fick Europa backa rejält när platserna fördelades. Uefas representanter kan knappast ha ansetts ha varit snälla när Fifa-tomten satte sig ner i fördelningsverkstaden. Vi får alltså bara drygt hälften av de platser som vi är förtjänta av enligt rankingen.
Däremot måste Afrika ha varit väldigt snällt. Enligt rankingen skulle Afrika blivit helt utan platser. Nu får de fyra, plus två playoffplatser. Snällt.
För svensk del bör det ändå innebära väldigt bra chans att kvala in även till nästa VM-slutspel. För vi skall ju självklart klara av att vara bland Europas elva bästa lag även de kommande tre åren. Eller jag kanske skall skriva bland de tolv. För allt annat än att Europas representant i playoffspelet tar sig till VM-slutspelet vore en av tidernas största skrällar.
Innan jag sätter punkt, och hugger in på ris a la Malta så tänkte jag lista vilka lag som skulle ta sig till VM 2023 – om kvalet till 100 procent följer världsrankingen:
Värdnationer (2): Australien och Nya Zeeland Europa (11): Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Sverige, England, Norge, Spanien, Italien, Danmark, Island och Belgien. Asien (5): Japan, Kina, Sydkorea, Vietnam och Thailand. Afrika (4): Nigeria, Kamerun, Sydafrika och Ghana. Nordamerika (4): USA, Kanada, Mexiko och Costa Rica. Sydamerika (3): Brasilien, Colombia och Argentina.
Och playoffspelet skulle ha följande ramar: Playoff: Grupp 1: Seedat: Schweiz (19:e på världsrankingen) Playoff: Grupp 2: Seedat: Chile (36) Playoff: Grupp 3: Seedade: Taiwan (39) och Papua Nya Guinea (46) Playoff: Sex oseedade lag att lottas in i de tre grupperna: Uzbekistan (41), Elfenbenskusten (61), Tunisien (74), Jamaica (50), Panama (59) och Paraguay (47).
Noterbart här är att Nordkorea alltså inte är med på den senaste världsrankingen, men normalt skulle ha en av Asiens fem direktplatser. Noterbart också att Papua Nya Guinea har alldeles för hög ranking. Det är ju egentligen orimligt att de ens har chansen att bli ett av de seedade lagen.
Det har gått en vecka sedan det senaste inlägget. En händelserik vecka. Det förra inlägget hette Karlernäs till Sevilla – ett bra miljöombyte. Nu behövde jag bara byta namn, i övrigt kunde jag återanvända rubriken.
För i dag har alltså Zecira Musovic presenterats som nyförvärv av engelska ”ligaledarna” Chelsea. Jag sätter ligaledarna inom citationstecken eftersom Chelsea ligger tvåa i tabellen, men har en match mindre spelad och leder om man räknar snittpoäng.
📝 We are delighted to announce the signing of @ZeciraMusovic from FC Rosengard!
The Swedish goalkeeper will join the Blues for the second half of the 2020/21 season! 👊
Jag tror alltså att det här är ett bra miljöombyte för Musovic. Jag tror nämligen att hon behöver ha lite eld i baken för att ta nästa steg i utvecklingen. Det senaste året har Jennifer Falk både gått förbi och dragit ifrån i kampen om platsen som förstamålvakt i landslaget. Det är förstås en kamp som förhoppningsvis även Hedvig Lindahl lär vilja vara med i framöver.
Jag vet att många av er som läser bloggen tycker att Lindahl borde flytta på sig och ge plats för de yngre. Jag delar inte den uppfattningen. Sverige har inte så många toppspelare att vi har råd att sätta en åldersgräns för landslagsspel. Jag tycker att Peter Gerhardsson resonerar klokt när han säger att han inte bryr sig om ålder, utom om förmåga. Det spelar ingen roll om spelarna är 15 år eller 40 – bara de är tillräckligt bra för landslagsspel.
Och jag tycker alltså inte att Musovic har varit tillräckligt bra för att spela i landslaget. Men jag tror att hon kan bli. Hon är bara 24 år, vilket är väldigt ungt för en målvakt.
Jag tyckte exempelvis inte att Hedvig Lindahl höll på internationell nivå förrän hon passerade 30-strecket. Men då blev hon å andra sidan plötsligt en världsmålvakt.
Zecira Musovic
Zecira Musovic kan definitivt ha en liknande utveckling – om hon får rätt utmaningar. Och klivet till Chelsea är helt klart en utmaning. I Rosengård har hon varit lite för självskriven i ett par år. Det är inte bra för motivationen. I Chelsea är hon långt ifrån självskriven – vilket bör bli en motivationsboost.
Det blir i alla fall väldigt spännande att följa henne i WSL.
I hennes sista match för Rosengård var hon närmast arbetslös. Det var ju redan vid lottningen klart att Malmöklubben skulle avancera till åttondelsfinal i Champions League.
Georgiska Lanchkhuti var sannolikt det allra sämsta laget Rosengård mött på hela året. Och då har man ändå mött både Västerås BK 30 och Eskilsminne i Svenska cupen. Mot Lanchkhuti blev det totalt 17–0 efter 7–0 borta och 10–0 i Malmö i onsdags.
Rosengårds största hjälte i onsdags hette Daniela Sabatino. Den 35-åriga forwardsstjärnan nickade nämligen till i femte övertidsminuten i Prag och gjorde målet som tog Fiorentina vidare på Slavia Prags bekostnad. Målet som går att se tre minuter in i det här klippet gör att Rosengård blir seedat när åttondelsfinalerna lottas i februari:
Det innebär att Rosengård kommer att möta något av följande lag i nästa omgång:
Fortuna Hjörring
Biik Kazygurt
St Pölten
Sparta Prag
Atletico Madrid
Vålerenga/Bröndby
Fiorentina
LSK Kvinner
Där är Atletico Madrid nitlotten. Mot alla andra lag kommer Rosengård att vara klar favorit att avancera vidare till kvartsfinal.
Den här upplagan av Champions League var ju annars den där vi i många år fått höra att Göteborg skulle spela final.
Men Göteborg var aldrig nära mot Manchester City. Som jag skrev efter första matchen förlorade de svenska mästarinnorna dubbelmötet för länge sedan – när man snålade och skrev kontrakt som löpte ut den sista november.
Därmed tvingades man spela mot det engelska storlaget med ett B-lag. Och det går förstås inte. Göteborg hade slagit ur underläge även med starkast möjliga uppställning. Men då tror jag att de hade haft en riktigt bra chans till avancemang.
Nu var man chanslösa. Det var kattens lek med råttan hela matchen i onsdags, något som ju faktiskt känns lite pinsamt för svensk damfotboll. När vi äntligen har lag som kan konkurrera på internationell nivå gör klubbledningarna bort sig. Tråkigt.
Det gör alltså att Göteborgs annars så succéartade säsong avslutas vid skampålen.
Och vi kommer att påminnas om pinsamheten under hela första halvåret 2021. Finalen i den här upplagan av Champions League spelas ju nämligen just i Göteborg.
Johanna Rytting Kaneryd
Innan jag lämnar Göteborg och Rosengård noterar jag att Johanna Rytting Kaneryd valt att byta mellan topplagen. Det tror jag också är ett smart val, både av spelare och klubb. Hon är inte samma turbo på kanten som Natalia Kuikka och Emma Koivisto, men har ändå egenskaper som bör passa in bra i Göteborgs spelsätt. Om inte annat skulle hon kunna ersätta Rebecka Blomqvist i rollen bakom de båda forwardarna.
En annan anmärkningsvärd värvning den här veckan var att Piteås finska talang Vilma Koivisto går ner i elitettan, till Umeå IK. Känslan var att Koivisto höll på att växa fram till en riktigt bra damallsvensk spelare. Hon bör således vara ett kanonförvärv i elitettan.
Det har varit en massa andra truppförändringar i damallsvenskan den här veckan. Bland annat har AIK gjort två spännande värvningar i Japan och Island, samt skrivit långtidskontrakt med tre mycket intressanta framtidsnamn. Allt om damallsvenskan silly season hittar ni som vanligt på bloggens speciella silly seasonsida.
Kollar vi utomlands så var det Fifa-gala i går. Där fick vi veta att världens bästa spelare 2020 heter Lucy Bronze. Av det jag sett har hon inte varit lika bra i år som hon var i fjol. Bronze var således inte mitt val. Däremot kan jag tycka att det är kul att en ytterback får priset. För normalt står ytterbackar i princip lägst i rang vid sådana här prisutdelningar.
Vi fick också veta att Sarina Wiegman varit världens bästa tränare i år. Det var ännu konstigare. Wiegman fick antagligen priset för att hon skall bli Englands nästa förbundskapten. Eller så fick hon det för att hon förde Nederländerna till EM-guld 2017 och VM-final 2019.
Meriterna 2020 är nämligen mindre bra. Det nederländska landslaget har i och för sig kvalat in till EM-slutspelet. Men på åtta landskamper i år har man fyra segrar (två mot Kosovo och en vardera mot Ryssland och Estland), tre kryss och en förlust mot USA. Inte mycket att skryta med.
Vid Fifagalan valdes även Lyons Sarah Bouhaddi till världens bästa målvakt. Det konstiga här är att vid samma gala presenterades Fifpros officiella världslag. Där hette målvakten Tiane Endler. Jag hade röstat för Endler i båda sammanhangen, men Bouhaddi är en väldigt bra målvakt och det är inte oförtjänt att hon fick Fifa-priset.
Däremot är många av de som är med i världslaget högst oförtjänta av sina platser. Fifpro är spelarfacket för världens alla professionella spelare. Det är alltså världens bästa spelare som röstat fram elvan. Genom sina val visar spelarna tydligt att de inte har speciellt bra koll på vad som händer i deras egen sport. Bland annat har Megan Rapinoe i princip bett om ursäkt för att hon kommit med i världslaget.
Hon har nämligen inte spelat en enda hela match i år. Totalt kom hon upp i 367 minuter, fördelat på fem matcher i det nordamerikanska OS-kvalet och tre i She Believes cup.
Rapinoes tweet om att hon kom med för att det visas för lite damfotboll på tv är nog med verkligheten överensstämmande.
Världslaget i sin helhet: Endler – Bronze, Wendie Renard, Millie Bright – Delphine Cascarino, Barbara Bonansea, Vero Boquete, Rapinoe – Pernille Harder, Vivianne Miedema och Tobin Heath.
Utöver Rapinoe sätter man stora frågetecken kring vad Vero, Millie Bright och Barbara Bonansea gör i det där laget.
Förhoppningsvis går det att se mer damfotboll på tv under 2021. I Sverige kan man redan i morgon se spanska ligan på svensk tv, i form av det heta Madridderbyt mellan Real och Atletico. Kul att Viasat utökar sin damfotbollsbevakning.
Här är helgens svenska tv-guide:
Lördag 12.00: Real Madrid–Atletico Madrid i Liga Iberdrola på Viaplay och Viasat Sport Extra.
Söndag 13.30: Arsenal–Everton i WSL på Viaplay och Viasat Sport 1. 14.00: SC Sand–Bayern München i Frauen-Bundesliga på Viaplay. 15.30: Brighton & Hove Albion–Reading i WSL på Viaplay och Viasat Sport 1.
I övrigt finns de en ny internationell damfotboll-community kallad wnited.com. På deras sida kan man hitta icke geoblockade tv-sändningar från internationell damfotboll. Genom dem såg jag för övrigt Lyon–Juventus i tisdags. Det var en tillställning som Lyon ägde från första till sista sekund.
Jag brukar säga att Linda Sembrant aldrig gör några misstag. Men i tisdags var ett undantag. För där stod vår svenska landslagsmittback för en riktigt grov miss som öppnade för Lyons ledningsmål.
Tillagt i efterhand. Här kan man se Rosengårds match:
I morgon drar Champions League äntligen igång för svensk del. Rosengård spelar redan klockan 11.00 borta mot georgiska Lanchkhuti. Det är ett motstånd som Malmöklubben enkelt skall avfärda.
Vad jag fått fram har Lanchkhuti i princip bara inhemska spelare i laget. Och Georgiens landslag noterade noll poäng och målskillnaden 3–45 i en EM-kvalgrupp som bland annat innehöll Bosnien, Israel och Malta.
Det värsta motståndet kanske är underlaget på arenan i Tiblisi, en gräsmatta som ser lite lätt ojämn ut.
För Göteborg väntar som bekant betydligt tuffare motstånd. 16.00 kommer Manchester City till Valhalla.
Som bekant har Göteborg tappat flera tunga spelare sedan damallsvenskans avslutning. Det var sagt att man trots allt skulle kunna använda Julia Zigiotti Olme i morgondagens match. Men när Göteborg tidigare i dag presenterade sin matchtrupp fanns inte landslagsmittfältaren med.
Det saknades också backar i truppen. Bara tre fanns med, och en av dem var F19-spelaren Elma Junttila Nelhage. Hon kommer knappast starta mot Manchester City. Utan Emma Koivisto och Emma Kullberg lär få sällskap antingen av Filippa Curmark eller Julia Roddar. Det är knappast optimalt.
Göteborgs avbräck är något som motståndarna noterat. På en presskonferens inför matchen fick Citys manager Gareth Taylor frågor om hur han tror att Göteborg påverkas av att ha tappat spelare som Natalia Kuikka, Emily Sonnett, Emma Berglund, Zigiotti och Rebecka Blomqvist. Svaret:
”Vi kan helt klart ha fördelar av det. Det skulle inte vara idealiskt för oss att inte spela på en månad, och dessutom förlora ett antal spelare. … Men, jag tror ändå att det kommer att bli en riktigt tuff match. Det är på deras plan, och på ett underlag som de är vana vid. Så saker kommer inte att bli lätta för oss. Men jag är förväntansfull och ser fram emot att få se vad vi kan göra.”
Jag tror också att Göteborg kanske kan stå emot bra på hemmaplan. Men jag skulle bli väldigt (positivt) överraskad om det här brandskattade Göteborgslaget klarade av att slå ut Manchester City över två matcher. Det vore en bragd.
Det är ju faktiskt anmärkningsvärt att Göteborg ställt till det till för sig på det här sättet inför den här turneringen. Just upplagan 2020/2021 är ju som bekant den Champions League-turnering där Göteborg har som mål att gå till final.
Jag har inte haft tid att sätta ihop någon större guide till sextondelsfinalerna. Men kortfattat så tror jag på avancemang för de seedade lagen i 13 av 16 möten. Jag vacklade lite inför mötet Fiorentina–Slavia Prag. Möjligtvis kan Stephanie Öhrström:s gäng skrälla. Det vore för övrigt väldigt bra för svensk del, för då blir Rosengård seedat i åttondelen.
I tre av sextondelsfinalerna håller jag se oseedade lagen (hemmalagen) som knappa favoriter. De matcher jag tänker på är Vålerenga–Brøndby, Sparta Prag–Glasgow City och St Pölten–FC Zürich. Men de oseedade är verkligen inte stora favoriter i de här tre mötena, utan jag utesluter inte att vi kan få rakt igenom avancemang för seedade lag.
Här på hemmaplan rullade silly season vidare. Emma Östlund presenterades av Eskilstuna – vilket överraskade mig en aning. Men en riktigt spännande värvning för ett Eskilstuna som ju kommer från en riktig fiaskosäsong.
Vi fick även veta att Thomas Mårtensson bildar kommando med tidigare Umeåtränaren Robert Bergström kommande år. Det känns som en välkomponerad duo med Mårtenssons defensiva kunnande och Bergströms offensiva spelidé. Vittsjö är ju en klubb som överpresterat sett till ekonomiska förutsättningar de senaste två åren. Jag tycker det känns som att man håller på att bygga något väldigt intressant även inför kommande år.
Något som däremot är rent gräsligt är innehållet i den här nyheten från Kina. Där får spelarna tydligen inte färga håret. Så går det till i en diktatur där man kämpar mot individualism…
Damallsvenskans silly season rullar vidare. I dag fick vi veta att Kif Örebro drabbas av ett blytungt avbräck när backklippan Emma Östlund väljer att tacka nej till närkingarnas extrasaltade kontraktsförslag.
Jobbigt för Örebro som ju även tappade sin försvarsklippa i fjol, när Emma Kullberg gick till Göteborg. Kif har tidigare gjort ett par spännande värvningar. Nu måste man ut och jaga mittback.
De närmaste dagarna lär vi väl få veta vart Östlund tar vägen. Jag såg något om att Eskilstuna kunde vara en ny klubbadress. Fast varför skulle backtalangen gå till ett lag som placerade sig sämre?
Hon borde byta upp sig. Och det finns ju vakanta backplatser i de båda storlagen Göteborg eller Rosengård…
Apropå Göteborg är det nu klart att gp.se sänder lagets Champions Leaguematch mot Manchester City på onsdag. Matchen har den för oss intresserade riktigt tråkiga avsparkstiden 16.00.
Tillbaka till silly season. Piteå presenterade i dag Moröns amerikanska skyttedrottning Katrina Guillou som nyförvärv. Jag har sett undergångsrubriker kring norrbottningarna efter att man tappat flera namnkunniga spelare.
Personligen tänker jag inte räkna bort Piteå ännu. Stellan Carlsson står absolut inför en utmaning att bygga nytt. Men de senaste två åren har man saknat riktigt offensiv spets. Sådan kan man nu ha skaffat sig. För nyförvärven Guillou och Anam Imo känns som två kanonforwards att kontra på.
Linköping har i dag gjort klart med Cornelia Kapocs. Förstås en väldigt spännande värvning. Jag trodde möjligen att Göteborg kunde varit intresserat. Mästarinnorna säger ju numera att de gärna vill satsa på västsvensk talang. Och en sådan är ju Kapocs.
För tre år sedan noterade jag hur talangerna här från Västkusten spreds över landet. Då hamnade Kapocs och Paulina Nyström i Ljusdal, Josefine Rybrink i Kristianstad och Ida Strömblad i Kalmar. Sedan dess har Göteborg definitivt förbättrat sitt arbete med att suga upp lokal talang.
Men Kapocs skall alltså spela i Linköping nästa år. Hennes kreativitet kan bli guld värd för LFC. Det innebär ju nämligen avlastning för Frida Maanum (om hon blir kvar) på den fronten.
För övrigt läste jag nyligen i Corren att LFC precis som i somras även nu är med i jakten på Madelen Janogy. Vi får se var VM-hjältinnan hamnar.
I kväll fick vi se hur lottningen av svenska cupens gruppspel föll ut. Återigen valde man att följa den fullständigt sanslösa geografiska uppdelningen. En uppdelning som sportsligt gynnar norr- och Stockholmslagen något enormt. Det är ju nämligen otroligt mycket lättare att gå till semifinal om man spelar i någon av de båda norrgrupperna jämfört med de båda i syd.
Så här föll lottningen ut:
Grupp 1 Göteborg FC – 1 IFK Norrköping/Linköpings FC – 27/4 Växjö DFF – 6 Lidköpings FK – 23
Grupp 2 FC Rosengård – 2 Kristanstads DFF – 3 Vittsjö GIF – 5 Alingsås FC United – 19
Grupp 3 KIF Örebro DFF – 7 Eskilstuna United DFF – 10 Hammarby – 14 Sundsvalls DFF – 27
Grupp 4 Djurgårdens IF FF – 9 Umeå IK FF – 11 IK Uppsala Fotboll – 12 Morön BK – 15
Siffran bakom lagnamnen visar årets placering i seriepyramiden. Jag har rankat båda de lag som tog sig upp i elitettan på plats 27.
Om LFC vinner mot Norrköping består de två södergrupperna alltså av tre lag vardera som slutade topp sex i årets damallsvenska. I norrgrupperna är det bara Kif Örebro som inte var akut inblandat i nedflyttningsstriden under slutomgången.
Visst är det väl dags att göra om lottningsupplägget?
Herrfotbollens system med seedning av de åtta högst placerade lagen i seriespelet känns ju överlägset mycket mer rättvis ur ett sportsligt hänseende.
Slutligen noteras att världens näst mest ”attraktiva” lag flyttar igen. Utah Royals från Salt Lake Cityregionen har haft ett publiksnitt på cirka 11 000 åskådare, vilket gör Royals till det lag med näst bäst publiksnitt i hela världen bakom Portland Thorns.
Men ägaren har nu efter att ha hamnat i blåsväder valt att släppa laget till nya ägare i en Kansas City. Den här typen av händelser är tveklöst den riktigt tråkiga baksidan med hur elitidrotten är uppbyggd i USA.
I feel for fans in Utah. 11,000 on average was easily 2nd best in the NWSL. Utah was a saving grace for the league at a difficult time (two teams folding) in 2017 and again played that role as Challenge Cup hosts. It's amazing how quickly things changed (for obvious reasons).
Damallsvenskans silly season rullade vidare under söndagen. Trots att herrallsvenskans avslutningsdag är en av årets allra sämsta att släppa fotbollsnyheter kom det just nyheter från en mängd olika damallsvenska klubbar.
Vittsjö värvade Briana Campos från Umeå, AIK hämtade Nora Rönnfors i Jitex och så blev det klart att FC Rosengård blir Olivia Schough:s nästa klubbadress.
Nora Rönnfors
Vad jag förstått ville Schough till Rosengård redan för två år sedan. Men då var inte Malmöklubben intresserad. Nu har hon utvecklats i rätt riktning, och då öppnade vice-mästarna dörren.
Det blir väldigt spännande att se vad hon kan uträtta i Rosengård. Konkurrensen är hård om kantplatserna där, så Schough måste nog leverera vecka efter vecka.
Under söndagen tog Vålerenga Fotball Damer, även kallat VIF damelag, sitt första ligaguld. Grattis.
Vålerenga gjorde sin första säsong i toppserien 2012 och hade tidigare som bäst slutat tvåa. Det gjorde man i fjol.
I år kom alltså första guldet. Det satt dock hårt åt. Tvåan Rosenborg tog lika många poäng, men hade sämre målskillnad. Noterbart att nybildade Rosenborg inte förlorade en enda match – men ändå kom tvåa.
Hos Vålerenga finns inga svenska spelare. Men det finns gott om svenskbekantingar i laget. Tränare är Jack Majgaard Jensen, som ju ledde Rosengård till guld hösten 2015. Och bland spelarna finns fjolårets Vittsjöback CJ Bott, som för övrigt gjorde 4–0-målet i dagens 4–0-seger mot Arna-Bjørnar.
CJ Bott
Andra norska mästarinnor med damallsvensk rutin är Maruschka Waldus, som gjorde en halv säsong i Mallbacken samt Ingibjörg Sigurdardottir, med två säsonger i Djurgården på meritlistan.
I övrigt i dag noterades väntade segrare i ligorna såväl i England, Tyskland som Frankrike. I Frauen-Bundesliga vann dock Bayern München ”bara” med 1–0 mot Leverkusen. Klara Bühl gjorde segermålet, och både Amanda Ilestedt och Hanna Glas spelade hela matchen.
Jag kollade från och till på Chelsea–West Ham 3–2. Där gjorde Magdalena Eriksson mål för West Ham. Hon såg ett inlägg sent och nickade in bollen i eget mål. Som tur var för den färska diamantbollenvinnaren så gjorde Sam Kerr tre mål framåt. Vid två av dem fick australiskan tomt mål efter fina framspelningar från comebackande Fran Kirby.
Magda Eriksson och Jonna Andersson spelade för övrigt hela matchen. Och Kerr är uppe på sex mål, vilket gör henne till trea i skytteligan bakom Arsenals nederländska duo Vivianne Miedema (tio) och Jill Roord (sju).
I Liverpool vann Göteborgs blivande Champions Leaguemotståndare Manchester City med 3–0 mot ett brandskattat Everton.
Jag har sett Everton ett par gånger tidigare den här säsongen, och imponerats av deras målvakt Alexandra MacIver. Hon är 22 år och känns som en framtida engelsk landslagsmålvakt. I City står huvudkonkurrenten om målvaktsplatsen i landslaget, den ett år yngre Ellie Roebuck. Vad jag sett tycker jag bättre om MacIver. Men just nu går nog Roebuck före.
I dag höll Roebuck nollan, medan MacIver släppte in tre nickmål. För City innebar segern att man bröt en svit på tre raka bortamatcher i ligan utan vinst.
Jag kollade förstås City lite extra med tanke på att de skall möta Göteborg de kommande två veckorna. Manchesterlaget spelar 4–1–4–1. Kollar man deras trupp sticker ytterbackarna ut. Där finns nämligen alla de tre ytterbackar som ingick i Englands VM-trupp i fjol; Lucy Bronze, Demi Stokes och Alex Greenwood.
Trots att man alltså har en väldigt bra besättning på ytterbacksplats noterade jag att man inte skjuter upp sina ytterbackar så högt som man kunde förvänta. Framför allt tycker jag att Bronze verkar lite låst. I Lyon hade hon i princip obegränsad möjlighet att kliva framåt.
Jag kan även tycka att City, trots stor överlägsenhet, hade svårt att komma till målchanser. Där har Göteborg ett litet hopp. Ett annat hopp för Göteborg skulle kunna vara att City har släppt in rätt många mål i höst. Men efter sju raka matcher utan hållen nolla har man nu hållit tätt i tre av de fem senaste. Och det kändes rätt stabilt i dag.
Något Göteborg bör se upp med är Caroline Weir:s vänsterfot. I dag kom alla tre assisten från den – ett på hörna och två på inlägg från vänsterkanten.
City spelade så här: Roebuck – Bronze, Steph Houghton, Gemma Bonner (Greenwood, 65), Stokes – Keira Walsh – Rose Lavelle (Chloe Kelly, 46), Jill Scott, Caroline Weir (Sam Mewis, 65), Janine Beckie (Lauren Hemp, 71) – Ellen White (Georgia Stanway, 76).
Efter att ha sett både Göteborg och Manchester City de senaste dagarna står jag fast vid att det vore en extremskräll om de svenska mästarinnorna klarar sig vidare. Det normala är tyvärr att dubbelmötet redan i praktiken är avgjort efter onsdagens match i Göteborg.
Damallsvenskans silly season exploderade under fredagen. Det var inte lätt att hänga med i alla uppdateringar på silly season-sidan.
Vissa saker var väntade. Vi fick bland annat bekräftat det man anat redan tidigare, att Olivia Schough skulle lämna Djurgården. Mindre väntat var att Malin Levenstad skulle lämna Rosengård för att bli assisterande tränare i Linköping.
Kul att det händer saker. Ännu så länge är det dock mest kontraktsförlängningar. Vi väntar ännu på de riktigt tunga värvningarna. De fyra tyngsta hittills har varit Therese Simonsson till Linköping, Hayley Dowd till Djurgården, Eva Nyström till Hammarby och Anam Imo till Piteå.
Vi väntar även på nya klubbar för spelare som Schough, Emma Berglund, Nina Jakobsson, Julia Karlernäs, Ria Öling, Jennie Nordin, Cornelia Kapocs, Cassandra Korhonen, Sophie Sundqvist och kanske också för Madelen Janogy.
Jag gissar att de flesta klubbarna vill ha huvuddelen av sina trupper spikade till efter helgerna. Så det lär hända mycket de kommande veckorna också.
Ännu så länge har ju varken Göteborg eller Rosengård värvat något. Däremot har båda klubbarna tappat flera bra spelare. Men kanske att de håller på sina värvningar till efter att de spelat sina sextondelsfinaler i Champions League.
I går kväll spelade Göteborg genrep inför sitt dubbelmöte med Manchester City. Det var ett reservbetonat Göteborg som mötte ett reservbetonat U23-landslag. Jag såg matchen, som de svenska mästarinnorna vann med 5–2.
Jag kan inte säga att jag blev imponerad av Göteborg. Tvärtom var man långt ifrån det spel man hade i allsvenskan. Framför allt var det tunt i backlinjen. Det verkar klart att ingen av Natalia Kuikka, Emma Berglund eller Emily Sonnett kommer att spela mot Manchester City.
De svenska mästarinnorna får verkligen lida för att man skrivit kontrakt som löper ut den 30 november. Mot U23-landslaget startade Göteborg med en trebackslinje med Emma Koivisto, Emma Kullberg och Julia Roddar och man avslutade med Hanna Andersson, Kullberg och Elma Junttila Nelhage.
Även i anfallslinjen såg det väldigt annorlunda ut mot tidigare under säsongen. Pauline Hammarlund spelade ihop med Evelyn Ijeh på topp, med Bri Folds närmast bakom. Hela Göteborgs lag såg ut så här:
Visst skall trion Filippa Curmark, Julia Zigiotti Olme och Stina Blackstenius kunna vara spelklara till onsdag. Men känslan är tyvärr ändå att Göteborg kommer att spela med årets allra sämsta startelva mot City. Det innebär i sin tur att oddsen från engelskt avancemang ökar till upp mot 95–5. Framför allt kommer ju Göteborg att tvingas spela med en helt komponerad backlinje.
Tråkigt när våra svenska lag inte ger sig själva chansen i Champions League.
De glädjeämnen jag såg i matchen var två talanger födda 2003. I U23-landslaget gjorde AIK:s Rosa Kafaji ett väldigt spännande inhopp efter paus. Jag gillade skarpt hennes spelstil när jag såg henne i F17-landslaget förra våren. Och hon fortsätter att göra bra intryck. En riktigt spännande spelare.
Hos Göteborg tycker jag att Hanna Wijk var matchens lirare. Wijk fyller 17 om 1,5 veckor, och har fått speltid i hela 17 damallsvenska matcher det här året – varav tre från start. Min uppfattning har dock varit att hon mer fått spela för att hon är ung än för att hon varit redo. Jag har nämligen inte sett det som motiverat såpass mycket speltid i ett mästarlag.
Fast mot U23-landslaget såg jag sannolikt de kvaliteter som gjort att Göteborgs tränarduo satsar så hårt på henne. Wijk ägde nämligen sin kant, och snurrade flera gånger upp U23-landslagets ytterbackar. Den Lerumsfostrade talangen såg helt enkelt väldigt spännande ut.
Innan jag lämnar fredagens träningsmatch mellan Göteborg och U23-landslaget noterar jag att matchens målskyttar var:
20: 1–0 Anna Csiki, snyggt framklackad av Filippa Angeldahl. 27: 1–1 Freja Olofsson, nick på ett precist inlägg från Sarah Mellouk. 37: 2–1 Pauline Hammarlund, frispelad av Julia Roddar. 48: 3–1 Csiki, lobbade över Moa Öhman, som kom snett i en utrusning. 65: 3–2 Therese Simonsson. Skott i krysset efter ett mönsteranfall på högerkanten, där Johanna Alm och Michelle De Jongh växelspelade. 67: 4–2 Vilde Bøe Risa. Lyfte bollen över en motståndare och placerade iskallt in bollen. 84: 5–1 Evelyn Ijeh. Femte gången gillt. Ijeh var inblandad i hälften av Göteborgs tio 100-procentiga målchanser. Den sista förvaltade hon genom att kliva in från vänsterkanten och placera bollen vid bortre stolpen.
Det var alltså en spännande fredag. Däremot har lördagen inte varit så intressant. Den här helgen är det på söndagen det händer.
Bland annat väntar ett spännande avgörande i Norges toppserien. Det konstiga är att de båda bottenlagen sedan länge spelat klart. Klassiska Kolbotn har till och med hunnit spela två kvalmatcher mot Medkila, och räddat kontraktet. Däremot kunde inte lika klassiska Røa rädda sig kvar – Osloklubben åker ut.
Kvalet är alltså avklarat. Däremot är guldstriden i toppserien långt ifrån klar. Den avgörs under söndagen, och tre lag har kvar chansen att ta hem mästerskapet. Som jag tidigare berättat ingår inte de senaste årens mästarlag, LSK Kvinner, bland de tre.
Så har ser tabelltoppen ut inför den sista omgången:
Söndagens matcher har avspark 13.00. Här är de tre som påverkar guldstriden: Vålerenga–Arna-Bjœrnar Klepp–Rosenborg Sandviken–Avaldsnes
Det rimliga är ju att Vålerenga, som i veckan värvade Camilla Huseby från Djurgården, vinner sin match och tar hem guldet. Men i slutomgångar kan det komma in nerver i spelet. Så osvuret är bäst.
Även i övriga Europa är det söndagen som är den stora matchdagen den här helgen. I England spelades en match i WSL på lördagen. Det var Manchester United som vann med 2–0 borta mot Aston Villa. Därmed håller United undan i toppen av tabellen. Men Chelsea har två matcher mindre spelade, och kan komma upp på samma poäng.
Under söndagen finns följande matcher att se på svensk tv:
13.30: Chelsea–West Ham i WSL. Sänds på Viasat sport extra och Viaplay. 14.45: Paris Saint-Germain–Paris FC i D1 Feminine. Sänds på Viaplay. 15.30: Everton–Manchester City i WSL. Sänds på Viaplay.
I England finns det alltså chans att både se ett svenskmöte (Jonna Andersson och Magdalena Eriksson mot Nor Mustafa) och genrepet för Göteborgs blivande Champions Leaguemotståndare.
I Tyskland spelas bara en ligamatch den här helgen, hängmatchen Bayern München–Bayer Leverkusen i morgon 14.00. Men egentligen är det cuphelg. Från cupen visas två av söndagens åttondelsfinaler på DFB-tv:
13.00: Red Bull Leipzig–Eintracht Frankfurt 15.00: Köln–Hoffenheim
ℹ️ Die beiden Live-Übertragungen der Achtelfinal-Partien #RBESGE (13:00 Uhr) und #KOETSG (15:00 Uhr) am kommenden Sonntag starten 🔟 Minuten vor Spielbeginn mit Vorberichterstattungen. Zusätzlich könnt ihr euch auf spannende Co-Kommentator*innen freuen 😉#DFBPokalFrauen 🏆 pic.twitter.com/hJHtz877CF
Jag kan inte riktigt släppa Finlands osannolika segermål borta mot Skottland igen. Ju mer man läser om det, desto sjukare blir det.
Målskytten Amanda Rantanen kom in i den finska truppen som reserv då varken Kaisa Collin eller Juliette Kemppi kunde vara med.
22-åringen hade aldrig tidigare spelat i A-landslaget. Men i fjärde övertidsminuten i Skottland byttes hon in. Strax efter frispelades hon snyggt av Emmi Alanen, och så kom det där sjuka målet. Målet där hon först missade, men träffades av bollen i näsan – och fick se den flyga in i mål.
Direkt efter målet blåste domaren av matchen. Debutant Rantanen har alltså spelat en minut i landslaget och rört bollen tre gånger – två med vänsterfoten och en med näsan. Och på det har hon gjort ett mål. Det är som sagt en fullständigt osannolik debut.
Och Rantanen har numera ett osannolikt landslagsfacit…
@EscapeToSuomi Congratulations on beating us tonight. We just couldn't break down the Finnish defence. Amanda Rantanen has the most impressive international stats ever: pic.twitter.com/xvHmNxCuqD
Hennes mål gör för övrigt att Finland har en superchans att ta sig till EM-slutspelet. Man har kvar två matcher, dels en hemmamatch mot Portugal, dels en bortamatch mot Cypern. För att säkra en EM-plats behöver man ta tre poäng och få totalt fyra plusmål på de där båda matcherna. Det låter ju inte omöjligt. Tar man tre poäng mot Portugal behöver man för övrigt inte tänka på målskillnaden – för då vinner man gruppen.
Det danska laget var ju EM-klart redan innan gårdagens avslutningsmatch. Det var en match som på alla sätt kantades av corona.
Danskorna tvingades spela utan åtta spelare, några som var covidsmittade, och några som inte fick spela för att de varit nära de som var covidsmittade. Som jag berättade i går var Simone Boye Sørensen och Nadia Nadim sjuka, medan Stine Larsen och Katrine Abel sattes i karantän. Under gårdagen testade även Rosengårds Katrine Veje och Brøndbys Josefine Hasbo positivt, vilket innebär att Signe Bruun och Mille Gejl placerades i karantän och således togs bort från matchtruppen.
Danmark kom alltså till spel utan åtta spelare, varav flera som hade varit högaktuella för startelvan. I dag har man dessutom meddelat att en av de som startade mot Italien, Sofie Junge Pedersen, har testats positivt.
Att coronasmittan härjar i det danska laget innebär ju problem för Rosengård inför deras Champions Leaguespel nästa onsdag. Veje kan ju naturligtvis inte vara med. Men det känns väl som att Malmöklubben får spela borta mot georgiska Lanchkhuti nästa vecka helt utan danska spelare. För man vill väl inte riskera att få in smittan i truppen?
Den där resan till Georgien är för övrigt inte problemfri, även om Rosengård slipper åka till orten Lanchkhuti, eller Lantjchuti som TT stavar det. Matchen spelas istället i huvudstaden Tiblisi.
Apropå Champions League så laddar Göteborg för turneringen genom att möta U23-landslaget på fredag 19.00. Det är en match som går att se på gp.se. En av spelarna i U23-truppen är Örebros Freja Olofsson. Eller snarare den före detta Örebrospelaren Freja Olofsson. I dag har hon nämligen presenterats som nyförvärv av nya NWSL-klubben Racing Louisville FC.
I herrarnas Champions League har i dag Stephanie Frappart blivit historisk som första kvinna att döma i turneringen. Hon dömde matchen Juventus–Dynamo Kiev. Och synpunkter på vad det kan betyda för andra ger den alltid lika lysande Kate Abdo i det här klippet:
Slutligen tillbaka till Finlands landslag. En av de spelare som satt på bänken i Skottland i går var målvakten Anna Tamminen. Hon presenterades i dag som nyförvärv av Hammarby. Ett spännande sådant. Jag såg Tamminen i ett svagt Hovås Billdal i elitettan 2017, och tyckte att hon var klart överkvalificerad för det laget. Det blir intressant att se hur hon står sig i damallsvenskan.
Sverige gjorde sitt jobb i Trnava, och vann med solklara 6–0 mot Slovakien. Det som är mest imponerande med det resultatet är att vårt svenska landslag tidigare har haft svårt att göra så många mål på bortaplan mot svagare motstånd.
Men i det EM-kval som just är avslutat för svensk del har vårt landslag tagit stora steg vad gäller förmågan att vinna på beställning.
Tidigare har vi i och för sig vunnit de här matcherna, men det har sällan blivit fler än fyra–fem mål, hur dåligt motstånd vi än haft. Framför allt har vi fått kämpa på bortaplan.
Även det här kvalet inleddes halvdant med en långt ifrån imponerande 4–1-seger borta mot ett odugligt Lettland. Den matchen spelades den 3 september i fjol. I år har landslaget däremot imponerat i mötena med de lågt rankade lagen. I höst har vi radat upp:
Ungern (h) 8–0 Island (b) 1–1 Lettland (h) 7–0 Island (h) 2–0 Slovakien (b) 6–0
Island borta är ju plumpen här. Men övriga resultat är väldigt starka och stabila. Framför allt gör landslaget återigen otroligt många mål på fasta situationer.
I dag var det en dålig tv-produktion där bilderna var borta när Jonna Andersson gjorde sitt första landslagsmål någonsin. Så jag vet inte om det kom i samband med en fast situation. Det gjorde däremot fyra av de andra fem målen. Två efter frisparkar och de två första efter hörnor.
Vårt landslag har blivit betydligt mer säkert i spelet. Det har både hittat bättre i press- och återerövringsspel och fått bättre passningsspel. Nästa steg måste vara att göra betydligt fler spelmål.
I dag överraskade Peter Gerhardsson lite genom att starta med Göteborgstrion Filippa Angeldahl, Rebecka Blomqvist och Stina Blackstenius. De två första gjorde utmärkta insatser och kom i målprotokollet två respektive en gång. Även för Blomqvist var det första landslagsmålet, medan Angeldahl nu står på tre mål på fem landskamper. Hon känns betydligt mer målfarlig i gulblått än i Göteborg.
För Blackstenius fortsätter den här säsongen där det inte riktigt vill stämma. Hon harchanserna, men inte självförtroendet i avsluten. Känslan är att hon är en favorit hos Gerhardsson, så hon får nog fler chanser. Men personligen skulle jag ranka ganska många svenska forwards som bättre i dagsläget.
Som bekant var inte någon sportslig spänning i den svenska matchen. Däremot har det spelats ett antal andra viktiga EM-kvalmatcher i dag.
I eftermiddags tog Tjeckien och Island viktiga segrar i kampen om EM-biljetter. Island vann ”bara” med 1–0 i Ungern, medan tjeckiskorna gjorde hela 7–0 på Moldavien. För Tjeckien innebär segern med stor sannolikhet att man får spela playoff om en EM-plats. Men de får vänta in de uppskjutna matcherna i gruppen innan de vet med säkerhet.
För Island var EM-platsen långt ifrån säker när slutsignalen ljöd i Budapest. Men under kvällen ljusnade läget mer och mer för isländskorna.
Först spelade Italien 0–0 i Danmark. Det innebär att italienskorna behöver ösa in mål i den uppskjutna matchen mot Israel för att ta en direktplats, och slippa playoff
Senare under kvällen sköt Nicole Billa sitt Österrike lite närmare EM-slutspelet. Det blev 1–0-seger mot Serbien – ett resultat som innebär att Österrike slutar ett mål bakom Island i jämförelsetabellen mellan grupptvåorna. Alltså ett resultat som framkallade jubel i Reykjavik.
Och senare på kvällen vann Belgien med förkrossande 4–0 mot Schweiz – vilket plötsligt innebar att Island är klart för EM-slutspelet. The Dottirs har gjort ett starkt kval, och poängen hemma mot Sverige visade sig bli otroligt viktig.
🇮🇸 Iceland have qualified for their 4th straight Women's EURO 🎉🎉🎉🎉
Den belgiska storsegern innebar också att Belgien vann sin grupp, och för första gången har kvalat in till ett stort mästerskap som gruppsegrare. Belgien kvalade ju även in till EM 2017. Men då gjorde man det som en av de bästa grupptvåorna.
För Schweiz riskerar storförlusten bli kostsam. Över julen kommer schweiziskorna att ligga på en direktplats, men det räcker att Italien vinner med två måls marginal mot Israel för att tvinga Schweiz till playoff. Utöver Italien är det även sannolikt att tvåan i grupp E kan slå sig in bland de tre lag som tar en direktplats.
Island är alltså EM-klart, och Österrike ligger nära en säkrad plats, medan Schweiz nog skall börja planera för playoff. Det troliga är ju nämligen att Italien vinner med minst två måls marginal mot Israel.
Det finns alltså även en ganska stor chans att tvåan i grupp E kan komma upp i tillräcklig poäng för att sno åt sig en direktplats. I den gruppen tog Finland sent i kväll en blytung 1–0-seger borta mot Skottland.
Finlands svenska förbundskapten Anna Signeul mönstrade en startelva med tio spelare som spelat i damallsvenskan. Fem av dem har spelat i Sverige i år – Natalia Kuikka, Emma Koivisto, Emmi Alanen, Ria Öling och Eveliina Summanen.
Men det blev en debuterande inhoppare från den inhemska ligan som sköt Finland tre steg närmare England. Amanda Rantanen från PK-35 Vantaa byttes in i fjärde övertidsminuten. Minuten senare sköt hon matchens enda mål. Ett osannolikt mål där hon blev helt fri med målvakten. Skottet räddades, men returen träffade Rantanen i ansiktet – och bollen studsade in i mål.
— Finnish Football Show 🇫🇮⚽️ (@FinnishFtblShow) December 1, 2020
Samtidigt som Rantanens boll gick in grusades alla skotska drömmar om att få spela EM-slutspel i sitt södra grannland.
Segerskytten Amanda Rantanen är en spelare jag har dålig koll på. Faktum är att det enda jag hade läst om henne tidigare är att hon kämpat sig tillbaka till fotbollen från att ha haft ätstörningar.
Det jublades alltså i Finland sent på tisdagskvällen.
En stund tidigare jublades det även i Nordirland. Landets landslag vann nämligen med 5–1 mot Färöarna, och har därmed säkrat en playoffplats. Så nära ett stort mästerskap har aldrig Nordirland varit tidigare.
I dag klockan 18.00 avslutas det svenska landslagsåret borta mot Slovakien. Det är en match av sällsynt lite intresse. En match där inget av lagen har mer än rankingpoäng att spela för.
Matchen har avspark 18.00 och sänds av SVT2. Från den uttagna truppen har kvartetten Nilla Fischer, Jessica Samuelsson, Loreta Kullashi och Lina Hurtig fallit ifrån. Och Göteborgsduon Julia Roddar och Filippa Angeldahl tillkommit.
Mer än så tänker jag inte ha som försnack till Sveriges match, för det är ju i princip en träningsmatch. Däremot spelas det flera andra landskamper av stor betydelse runt om i Europa i dag.
Tanken var ju att dagens matcher skulle fungera som avslutningsomgång för EM-kvalets gruppspel. Corona har dock ställt till det så att flera matcher trots allt återstår. Framför allt är vi långt ifrån avgörandet i grupp E – den där Finland, Skottland och Portugal gör upp om EM-platserna.
Men en del saker kommer att klarna under dagen och kvällen. Här är tisdagens riktigt intressanta matcher:
Grupp B: 17.15: Danmark–Italien. Italien spelar för EM-avancemang. Seger innebär att man tar en direktplats. Och corona har hjälpt italienskorna. Det danska laget har nämligen drabbats av corona.
Simone Boye Sørensen och Nadia Nadim är sjuka, och Stine Larsen och Katrine Abel är satta i karantän.
Grupp E: 20.30: Skottland–Finland. En måstematch för skotskorna. Tappar de poäng minskar chansen till EM-spel rejält.
Grupp F: 15.30: Ungern–Island. Island spelar för att bli en av de tre bästa grupptvåorna. Vid seger har man god chans att ta en direktplats till EM.
Grupp G: 18.30: Österrike–Serbien. Österrike spelar för att bli en av de tre bästa grupptvåorna. Precis som Island har man vid seger god chans att ta en direktplats.
Grupp H: 20.00: Belgien–Schweiz. En ren gruppfinal, där vinnaren är klar för EM. Schweiz vinner gruppen på kryss. Det lag som förlorar tvingas sannolikt till playoff. Skulle det bli kryss bör Belgien däremot kunna kvala in som en av de tre bästa trupptvåorna. Kryss är alltså ett resultat som borde passa båda. Man har en stor fördel av att man på förhand kommer att veta hur många poäng och vilken målskillnad som tvåorna i grupperna B, F och G slutar på.
Grupp I: 18.00: Irland–Tyskland och Ukraina–Montenegro. Irland och Ukraina gör upp om andraplatsen. Irländskorna ligger före, men måste ta minst lika många poäng som ukrainskorna i dag för att hålla undan.
Alldeles nyss avslutades den alternativa fotbollsgala som kallades för Fotbollsåret 2020 på TV4. Diamantbollen gick som väntat till Magdalena Eriksson.
Magdalena Eriksson
Jag såg som bekant henne som den självklara vinnaren, och det gjorde tydligen även juryn. Stort grattis till Magda.
Absolutely honoured and proud to be Swedish footballer of the year. Thank you to everyone who have been part of this journey 🙏🏼🇸🇪🤩 pic.twitter.com/SG7F6HIVhE
Dessutom gick Piastipendiet till Jitextränaren Kajsa Tornfalk och så fick Happy Lovesan, hon som tidigare hette Tina Nordlund, Fotbollskanalens hederspris.
Fotbollskanalens hederspris går i år till Happy Lovesan. Det är 20 år sedan hon klev upp på scen och fick Diamantbollen då hon samtidigt passade på att ifrågasätta mediernas syn på damfotboll 👏 pic.twitter.com/cK4IO3NgSX
Just Fotbollskanalens hederspris är kanske det pris som är allra mest ärofyllt på fotbollsgalan. Lovesan blev den femte kvinna att få hederspriset. Marta fick det allra första priset 2007. Efter henne har även Therese Sjögran (2015), Pia Sundhage (2017) och Lotta Schelin (2018) fått hederspriset.
Kopparbergs Göteborg FC drog en nitlott för andra året i rad. I fjol lottades man mot Bayern München, och den här gången blir det Manchester City WFC som väntar i sextondelsfinalen.
Jag ger Göteborg 15–20 procents chans i det dubbelmötet. Chansen hade varit större om man hade haft tillgång till hela sitt guldlag. Men nu kommer ju Göteborg att tvingas möta City utan Emma Berglund, Natalia Kuikka, Julia Zigiotti-Olme och Rebecka Blomqvist. Det är inga bra förutsättningar.
Med full trupp hade jag nog höjt Göteborgs chanser till 30–40 procent. City har ju nämligen startat årets seriespel i WSL ganska trögt. Man ligger på femte plats med tre segrar, tre kryss och en förlust på sju omgångar. Höstens höjdpunkt för City var förstås när man nyligen vann FA-cupfinalen mot Everton efter förlängning.
Det skall sägas att Göteborg gjorde det bra mot Bayern München i fjol, och bara åkte ut på fler mål på bortaplan.
Manchester City var i semifinal i Champions League våren 2018. Men de två senaste åren har man åkt ut på ett tidigt skede – båda gångerna mot spanska Atletico Madrid. 2019 försvann man redan i sextondelsfinal och i fjol föll man med totalt 3–2 i åttondelsfinalen. Göteborg får nog slå en signal till Madrid och kolla hur Atletico har tämjt City…
City har förstås landslagsspelare på varenda position. Manchesterklubbens allra största stjärnor är högerbacken Lucy Bronze och amerikanska mittfältaren Rose Lavelle. Några andra spelare i den stjärnspäckade truppen är Steph Houghton, Jill Scott, Sam Mewis och Ellen White.
Tyvärr alltså en riktigt dålig lottning för Göteborg. Det innebär ju tyvärr också en dålig lott för svensk damfotboll som helhet. Alla svenska lag gynnas ju av att våra lag går så långt som möjligt, vilket leder till att rankingpoängen höjds för alla svenska lag.
För FC Rosengård blev det däremot en väldigt bra lottning. Man lottades mot det sämsta – i varje fall lägst rankade – laget i turneringen, georgiska Lanchkhuti. Utöver att det är en jobbig resa till Georgien var det alltså en riktig drömlott.
Jag ger Rosengård sisådär 99,9 procents chans att avancera. Det skall liksom inte gå att åka ut mot ett sådant motstånd över två matcher.
PSV Eindhoven (NED) vs Barcelona (ESP) FC Minsk (BLR) vs LSK Kvinner (NOR) Górnik Łęczna (POL) vs Paris Saint-Germain (FRA) Servette (SUI) vs Atlético Madrid (ESP)
Där noteras att Juventus, precis som Göteborg, hade oflyt i lottningen för andra året i rad. De italienska mästarinnorna, med Linda Sembrant och Lina Hurtig i laget, gör sin tredje turnering, och man har ännu inte vunnit en enda match.
Risken är uppenbar att den mindre smickrande sviten står sig även över lagets tredje deltagande i tävlingen. Man lottades nämligen mot mästarlaget Lyon i sextondelsfinal den här gången. I fjol föll man med totalt 4–1 mot Barcelona.
Vi står inför en väldigt spännande damfotbollstisdag. Först skall Göteborg och Rosengård lottas in i Champions League, sedan skall vi få veta vem som får diamantbollen 2020.
Måndagens stora nyhet var förstås bekräftelsen på att Rebecka Blomqvist fortsätter sin karriär i Wolfsburg.
För ett år sedan hade jag sagt att det var ett dåligt klubbval. Då hade nämligen Wolfsburg ett överflöd av forwards, och chansen till speltid hade varit högst begränsad.
Men nu är läget annorlunda. Wolfsburg skriker efter en målskytt efter att Pernille Harder lämnat och både Ewa Pajor och Alexandra Popp dragit på sig skador. Det har öppnat för Karina Sævik, som dock inte tagit chansen. Norskan har bara gjort ett mål på fem starter, vilket är lite i ett topplag som Wolfsburg.
Blomqvist får förstås inte spela förrän efter årsskiftet. Men känslan är att hon kommer att få chansen att visa upp sig. Och personligen tycker jag att det skall bli väldigt spännande att se vad hon kan göra i en högklassig omgivning. Blomqvist är en väldigt smart spelare, och borde kunna kombinera på ett bra sätt med alla de landslagsspelare som kommer att omge henne.
Uppdatering. När jag först skrev det här inlägget trodde jag att Blomqvists nya klubb, Wolfsburg, under tisdagen kunde lottas mot hennes gamla, Göteborg. Jag hade dock missat att Uefa har delat in lagen i fyra grupper, och att Göteborg och Wolfsburg därmed inte kan lottas mot varandra.
När Champions Leagues sextondelsfinaler lottas klockan 12.00 på tisdagen, svensk tid, har de svenska lagen klart olika förutsättningar. Lottningen skall för övrigt gå att se på uefa.com. Rosengård är seedat och kommer att få möta ett lag man bör vinna mot. Göteborg är däremot oseedat och har två riktiga mardrömslotter i sin grupp.
Reminder that the #UWCL draw takes place at 11:00 GMT on Tuesday.
Ties to be played on 9/10 and 15/16 December. Manchester City and Chelsea the two English representatives. Glasgow City have also qualified from the SWPL.
Som synes av listan ovan försämras läget för de svenska klubbarna för varje år som går. Rosengård har nu fallit till niondeplatsen på rankingen, vilket innebär att de riskerar mardrömslottning redan i åttondelsfinalen. Deras chanser i Champions League skulle öka betydligt om något av de åtta lag som är högre rankat än dem åker ut direkt i sextondelen.
Tittar vi på tänkbara lotter för Rosengård så slapp de att få med den riktiga nitlotten, Juventus, i sin lottningsgrupp. De fyra lag Malmöklubben kan möta är:
* Lanchkhuti (Georgien) * FK Zhytlobud-2 Kharkiv (Ukraina) * ŽFK Spartak Subotica (Serbien) * FC Minsk (Belarus)
Det låter väl inte som några drömresor. Men det är fyra motståndare som Rosengård bara måste slå ut, även om serbiska Subotica gjort bra matcher mot Wolfsburg och Atletico Madrid i fjol. Det vore ett megafiasko om inte Rosengård spelar åttondelsfinal till våren.
För Göteborg ser det mycket värre ut. Av de 15 motståndare som var tänkbara från början kändes åtta som väldigt svåra. Då tänkte jag på de båda lagen från Tyskland, England, Frankrike och Spanien. Även Slavia Prag har visat sig vara ett väldigt svårspelat motstånd. I utgångsläget tänkte jag att Göteborg nog hoppas på en resa till Danmark, Norge, Kazakstan eller allra helst till Skottland eller Schweiz.
Numera är bara en av de drömresorna fortsatt aktuella. Göteborg kan nämligen lottas mot något av följande fyra lag:
* Brøndby (Danmark) * Slavia Praha (Tjeckien) * Paris Saint-Germain (Frankrike) * Manchester City (England)
Mot danskorna ser jag Göteborg som klar favorit. Mot tjeckiskorna är det 50/50, medan KGFC slår rejält ur underläge mot både PSG och City.
Klockan 20.00 på tisdagskvällen sänder TV4 ”galan” Fotbollsåret – ett program där vi kommer att få veta vem som får diamantbollen. Jag är på Hanna Marklund:s sida, och röstar för Magdalena Eriksson.
På tisdag ska Diamantbollen delas ut. Vem förtjänar att vinna den i år? Här ger Hanna Marklund sin åsikt i Fotbollssöndag!⚽ pic.twitter.com/SQEDT55kvk
Visst sköt Fridolina Rolfö Wolfsburg till Champions Leaguefinal, Kosovare Asllani har haft en kanonhöst i Real Madrid och Jennifer Falk har varit suverän i damallsvenskan. Och vissa vill lyfta Caroline Seger, Anna Anvegård och Hanna Glas.
Folk får lyfta vilka namn de vill. För mig känns faktiskt Magdalena Eriksson som ett fullständigt självklart val.
Magdalena Eriksson
Sedan hon tog över kaptensbindeln i Chelsea i januari 2019 har hon inte varit med och förlorat en enda ligamatch. Diamantbollen handlar ju om 2020, och under det här kalenderåret är Eriksson obesegrad i Chelseadressen i både liga och cuper. Som lagkapten har hon fått lyfta segerpokalen efter ligan, ligacupen samt Community Shield.
I landslaget har hon gjort två mål på fyra EM-kvalmatcher den här säsongen. Och hon växer alltmer ut till en ledare även här. Som sagt: Ge diamantbollen till Magda Eriksson.
Erikssons och Jonna Andersson:s Chelsea är ju ytterligare ett lag som Göteborg kan lottas mot i morgon. Faktum är att vi har en mängd svensklag i morgondagens lottning.
De båda tyska representanterna Wolfsburg (Fridolina Rolfö och alltså snart Rebecka Blomqvist) och Bayern München (Hanna Glas och Amanda Ilestedt) har ju svenska spelare. Det har även de båda italienska, i Juventus spelar ju Linda Sembrant, Lina Hurtig och Annahita Zamanian och hos Fiorentina har vi Stephanie Öhrström. I Slavia Prag spelar Mia Persson, i Atletico Madrid finns ju Hedvig Lindahl, som verkar vara på väg tillbaka från sin skada, och hos norska LSK finns Cathrine Dahlström.
Det kunde ha varit ytterligare svensk representation. Apollon från Cypern, som tränas av Kim Björkegren och som har Filippa Wallén, Klara Folkesson samt korsbandsskadade Matilda Abramo i truppen, var ytterst nära att kvala in.
De båda kvalomgångarna avgjordes i enkelmöten. Och i den andra kvalomgången mötte Apollon polska Gornik Leczna. Svensklaget, där Wallén spelade hela matchen och Folkesson hoppade in, tog ledningen med 1–0 redan i tredje minuten. Ledningen stod sig in i slutkvarten. Där gjorde dock polskorna två snabba mål och tog platsen i sextondelsfinalen.
Slutligen tänkte jag bara tipsa om att det finns en ny flik på Forum Elitettan.
En blogg om internationell damfotboll 