Kategoriarkiv: Brasiliens damlandslag

Främsta meriterna är två OS-silver (2004 och 2008) samt ett VM-silver (2007) och ett VM-brons (1999).

Dags för kvartsfinaler i F20-VM

Publicerad den av
Svara

F20-VM har nått fram till kvartsfinaler. De två första spelas i morgon, torsdag, på förmiddagen, och de två andra spelas fredag förmiddag.

Här är mina tips, och korta analyser av lagen:

* Torsdag 9.00, svensk tid, Tokyo: Nigeria–Mexiko
Nigeria är favoriter till 90–10.

Nigeria har visat riktigt hög klass, och skall bara vinna det här. Storstjärnan Desire Oparanozie har varit lysande, på allt utan att göra mål. Men hon skapar mängder av chanser åt lagkamraterna. Inte minst åt fyramålsskytten Francisca Ordega.
Även Esther Sunday är en offensiv spelare som jag tycker om.

Defensivt finns det som vanligt brister hos nigerianskorna. Fast inte så stora som man är van vid. Framför allt är jag imponerad av målvakten Ibubeleye Whyte som gjort ett säkert intryck – och faktiskt hållit nollan i turneringen. Hon var utbytt på grund av skada när Nigerias nolla sprack.

Motståndarna Mexiko har redan överträffat alla förväntningar. De har sin A-landslagsmålvakt Cecilia Santiago att luta sig mot. Dessutom har forwarden Sofia Huerta klivit fram i avgörande ögonblick. Men nu är det slut för gamle landslagsbacken Leo Cuellar:s lag. Nigeria går till semifinal.

* Torsdag 12.30, svensk tid, Tokyo: Japan–Sydkorea
Japan är favoriter till 65–35.

Japan är tillsammans med Tyskland mina favoritlag i turneringen. Japanskorna spelar fantastisk fotboll när de får liret att stämma. Framför allt har den alltid leende teknikern Yoko Tanaka blivit en favorit. Men även bland annat Hikaru Naomoto, Hanae Shibata, Mina Tanaka och Kumi Yokoyama har imponerat.

Japan har ett riktigt fint passningsspel, och bör kunna vinna den här matchen. Fast de har svagheter i defensiven. De saknar mittbackar av högsta klass, och laget har darrat i eget straffområde. Det gjorde man bland annat mot Nya Zeeland.

Sydkorea är en sämre kopia av Japan. Fast inte jättemycket sämre. Tyvärr tvingades stjärnan Yeo Minji kliva av i första matchen. I stllet har Jeoun Eunha klivit fram och gjort tre mål. Hon måste nog fortsätta att visa effektivitet om koreanskorna skall kunna skaka Japan.

För fotbollens skull – och för publikintresset i turneringen – så hoppas jag att läckert spelande japanskor lirar semifinal i nästa vecka.

* Fredag 9.00, svensk tid, Saitama: Tyskland–Norge
Tyskland är favoriter till 80–20

Tyskland spelar precis som Japan en väldigt fin fotboll. De har en hel hög spelare med fullgoda offensiva kvaliteter. Jag har tidigare hyllat Dzsenifer Marozsan, men även Annabel Jäger, Melanie Leupolz, Ramona Petzelberger och Lena Lotzen har vuxit ut till personliga favoriter under turneringen.

Tyskorna höll nollan i gruppspelet, trots att de var i en tuff grupp med USA, Kina och ett duktigt Ghana. Här står Norge inför en riktigt tuff utmaning.

Inte minst då Norges defensiv har varit svag. Man har lämnat stora ytor mellan lagdelarna, och har en ganska långsam backlinje. I den här matchen måste man nog starta försvarsspelet ganska lågt. För man får inte bjuda passningsskickliga Tyskland på ytor. För då kommer det att gå fort.

När Norge kommer upp i planen finns däremot stor potential. Offensivt har Norge ett helt gäng guldkorn i det här laget. Man har hela fyra imponerande skyttar. Caroline Graham Hansen och Emilie Haavi har varsin högerkanon, och Andrine Stolsmo Hegerberg och Guro Reiten har underbar känsla i sina vänsterfötter.

Dessutom har man en nickstark forward i Melissa Bjånesöy. Och en riktigt smart straffområdesspelare i Ada Stolsmo Hegerberg. Den senare är bara 17 år, men leder ändå skytteligan i norska toppserien i stor stil. Jag har njutit av att se henne jobba i straffområdet. Hon är smart, och ser oftast till att komma in först på den yta hon tagit sikte på.

Den allra bästa norska spelaren är ändå en annan 17-åring, nämnda Graham Hansen. Hon har redan ett jättestort register. Jag hörde att Eurosports brittiska kommentatorer jämförde henne med Caroline Seger. Jag skulle säga att det är en komplimang till Seger. För den unga norskan är mer löpstark, och kan skapa mer på egen hand än vår svenska landslagsspelare. Skall Norge kunna skrälla måste Graham Hansen ha en kanondag.

Fast jag tror att Tyskland vinner med två–tre måls marginal.

* Fredag 12.30, svensk tid: Nordkorea–USA
Nordkorea är favoriter till 65–35

USA har verkligen inte imponerat på mig. De har valt att köra hårt med genomgående löpare, och lämnat de passningsskickliga bollhållarna hemma i USA. Visst, Maya Hayes är duktig, och ytterligare några spelare har potential.

Fast jag har väldigt svårt att tro att det här amerikanska laget skall kunna skaka Nordkorea. För koreanskorna är bra, riktigt bra.

Deras skyttedrottning Kim Un Hwa har redan gjort sju mål – och tagit ett järngrepp om skytteligan. Hon fick inte spela med A-landslaget i OS. Däremot bokfördes hela nio av de andra nordkoreanska spelarna för OS-matcher i somras. Det handlar om målvakten O Chang Ran samt utespelarna Kim Nam Hui, Yun Song Mi, Pong Son Hwa, Kim Su Gyong, O Hui Sun, Kim Un Hyang, Jon Myong Hwa och Yun Hyon Hi.

Inget snack om annat än att Nordkorea har det mest rutinerade laget i årets F20-VM. Och minns att USA:s A-landslag bara slog Nordkorea med 1–0 i OS.
USA:s F20-lag är väldigt mycket sämre än Pia Sundhage:s gäng. Därför får Nordkorea revansch på fredag.

Ödeslördag för Djurgården och tuff bortamatch för Malmö

Publicerad den av
Svara

Helgens program i damallsvenskan är uppdelat på så sätt att i morgon väntar bottenstrid, och på söndag guldkamp.

Jag är den typen av person som tycker att ödesmättade bottenkamper är väl så kul som ärofyllda guldstrider.
Därför känner jag att omgångens i särklass hetaste matcher är AIK–Djurgården och Kif Örebro–Jitex.

För Djurgården är det absolut sista tåget som går. Förlust och de åtta sista omgångarna blir rena transportsträckan. AIK har lite större marginaler, men mår också överlägset bäst av en seger.
AIK har en svaghet i att de bara tagit poäng mot lag som ligger på den övre tabellhalvan. I alla bottenmöten har man däremot kammat noll. Skall man hänga kvar håller inte det i längden. För man kan inte ge alla bottenkonkurrenter sex poängs handikapp. Jag tror att AIK tar minst en poäng.

Men även mötet på Behrn Arena är rykande hett. Både Kif Örebro och Jitex BK fick tidigare i veckan rubriker för olika ekonomiska trubbel. Nu spelar klubbarna lite av en ödesmatch.
Jag såg deras första möte. Då uppfattade jag Jitex som laget med störst kapacitet. Men Kif vann för att de ville mest.
I morgon har båda lagen god anledning att visa vilja. Kif Örebro för att inte riskera att trilla ner under nedflyttningsstrecket. Jitex för att få lite andrum i botten. Något säger mig att inget lag blir nöjt – alltså att det blir oavgjort.

I övrigt i morgon möts Göteborg och Umeå i ett ett ganska iskallt mittenmöte.

På söndag blir det däremot hetare matcher. Då är det alltså dags för de båda guldkandidaterna att visa sin kvalitet.

Tyresö spelar borta mot Piteå, och jag räknar med en säker bortaseger. För det var ett imponerande Tyresö som körde över Vittsjö.
Den löpviljan har jag inte sett i superlaget tidigare. Och vilken effekt det hade på stjärnorna. Alla blev bättre, inte minst växte Marta ut till den artist vi minns från Umeåtiden.
Kan Tyresös stjärnor fortsätta att visa sådan löpvilja blir laget ostoppbart i höst. Så frågan är, kan de?

Slutligen spelar LdB FC Malmö borta mot Linköping i veckans tv-match. Jag tror att LFC kan bli en svårknäckt nöt för Malmö.
I varje fall om Linköping väljer att spela ett lågt försvarsspel, och ligga på kontring. Men trycker LFC upp sin backlinje för högt är laget väldigt sårbart. Det finns helt enkelt inte tillräcklig snabbhet i mittförsvaret för att klara ett högt försvarsspel.

Även om Malmö faktiskt har vunnit fyra av sex bortamatcher är mästarinnornas insatser på bortaplan långt ifrån lika imponerande som deras hemmaspel. Hemma har man full poäng och målskillnaden 26–7. Borta är målskillnaden bara 12–9. Framför allt har inte måldrottningen Anja Mittag producerat utanför Malmö IP.
Så LFC bör ha hyfsade chanser att sno åt sig minst en poäng.

* Så en lite koll på vad som händer utanför Sveriges gränser under helgen. Det spelas en EM-kvalkamp, där Slovakien skall försöka ta sista chansen att nå en playoffplats i grupp 5. Och slovakiskorna bör ju vinna borta mot Estland på bortaplan i morgon.

* I kväll och i morgon drar den nya BeNe League igång, alltså den gemensamma ligan för Belgien och Holland. Innan årsskiftet är det dock uppdelat. I BeNe League Orange spelar åtta holländska lag, och i BeNe League Red åtta belgiska. De möts i dubbelmöten.
Efter nyår blir det dock ett A-slutspel med åtta lag – de fyra bästa lagen från respektive liga, och B-slutspel med övriga åtta lag.
Jag har dålig koll på lagen, men konstaterar att ligan består av ett gäng klubbar som är storlag på herrsidan, nämligen Ajax, PSV Eindhoven, Twente, Heerenveen, Anderlecht, Club Brügge och Standard Liege. Intressant.

Som bekant är Standard Liege regerande belgiska mästarinnor och Ado Den Haag holländska.

* På söndag spelas slutomgången i de två första grupperna i F20-VM. I grupp 1 har alla fyra lagen chansen att gå vidare. Segrarna i matcherna Italien–Nigeria och Sydkorea–Brasilien går till kvartsfinal. Italien och Brasilien måste vinna för att gå vidare, medan Nigeria och Sydkorea avancerar på kryss.

Det är alltså upplagt för spänning i matcherna som inleds redan 09.20 på förmiddagen, svensk tid.

I grupp 2 gör Japan, Nya Zeeland och Mexiko upp om de två platserna i kvartsfinalerna. Japan lär ta den ena. De måste förlora stort mot redan utslagna Schweiz för att missa avancemang.
Däremot blir det en direkt avgörande match mellan Nya Zeeland och Mexiko. Där ser jag Nya Zeeland som favorit till 60–40. Matcherna i grupp 2 startar 12.20.

Eurosport 2 direktsänder Italien–Nigeria och Japan–Schweiz.

De två andra grupperna avgörs på måndag. Jag tippade tidigare i veckan Japan, Nya Zeeland, Nigeria, Brasilien, Nordkorea, Kanada, USA och Tyskland som kvartsfinallag. Det tipset lär inte slå in. För Norge kommer med största sannolikhet att ta Kanadas plats. Sedan har jag på känn att Sydkorea kan slå ut Brasilien. Däremot tror jag att Nya Zeeland och Nigeria klarar sina platser.

Europa tappar mark – hur kan vi vända trenden?

Publicerad den av
Svara

Efter OS, när det är dags att hitta en ny svensk förbundskapten, så handlar delar av debatten om damfotbollens utveckling.
Debatten känns extra aktuell nu när F20-VM pågår i Japan – turneringen där framtidens stjärnor visar upp sig.

Därför tänkte jag i två inlägg delge lite tankar kring hur jag ser på utvecklingen.

Innan jag går vidare tänkte jag slå fast att jag tror att Sverige har goda förutsättningar att tillhöra de cirka tio nationer som kommer att slåss om internationella medaljer de kommande tio åren. Varför kommer jag mer gå in på i nästa inlägg.

Det här kommer mer att handla mer om utvecklingen kontinent för kontinent.

Jag väljer att synliggöra den genom tabeller över snittpoäng i tre mästerskap – OS 2008, OS 2012 och F20-VM 2012. Tabellerna visar varje kontinents snittpoäng i mästerskapen – och notera att poängberäkningen gäller resultat efter 90 minuter i slutspelsmatcher.

OS 2008
1) Europa            1,79 poäng per match – 25 poäng/14 matcher
2) Sydamerika     1,56 – 14/9
3) Nordamerika   1,50 – 15/10
4) Asien              1,31 – 17/13
5) Oceanien        0,33 – 1/3
6) Afrika              0,00 – 0/3

OS 2012
1) Nordamerika    2,25 – 27/12
2) Europa             1,64 – 23/14
3) Asien               1,55 – 14/9
4) Sydamerika      0,86 – 6/7
5) Oceanien         0,75 – 3/4
6) Afrika               0,17 – 1/6

F20-VM 2012 – efter två gruppspelsomgångar.
1) Oceanien         2,00 – 4/2
2) Asien               1,75– 14/8
3) Nordamerika   1,67 – 10/6
4) Europa            1,25 – 10/8
5) Afrika              1,00 – 4/4
6) Sydamerika     0,50 – 2/4

Jämförelsen mellan de två senaste olympiska fotbollsturneringarna visar på tre tydliga trender. Den ena är att Nordamerika, Asien och Oceanien (Nya Zeeland) är på väg uppåt. Den andra att Europa och Afrika ligger kvar på ungefär samma nivå. Och den tredje är att Sydamerika har en väldigt negativ trend.

Vi tar det världsdel för världsdel.

Det är tydligt att Sydamerika är den världsdel som har det jobbigast att hänga med i utvecklingen. Framför allt är det Brasilien som tappar mark. Och även om Colombia kommer sakta men säkert på A-lagsnivå så är utvecklingen i världsdelen som helhet väldigt negativ.
För bakom Brasilien och Colombia finns inget. Argentinas insats i F20-VM, med 0–6 och 0–9 i de två första matcherna, är ju exempelvis direkt pinsam.

Afrika har haft det tungt på seniornivå både i fjolårets VM och i årets OS. Men i F20-VM gör både Nigeria och Ghana det riktigt bra. Problemet här är att spelarna inte har några riktiga ligor att utvecklas i. Följden blir att de riskerar att tappa i utveckling mot spelare från andra världsdelar. Det lär därför dröja innan Afrika kan konkurrera om medaljer i seniormästerskap.

I Oceanien flyttar Nya Zeeland hela tiden fram positionerna. De visade kvalitet redan i VM, följde upp genom att göra ett starkt OS med ett ungt lag.
Nu har de även ett av de yngre lagen i F20-VM, och har inlett på ett imponerande sätt. Målskytten Rosie White är redan på väg in i A-landslaget, och målvakten Erin Nayler har potential att bli en riktig världsmålvakt. Nya Zeeland har en given plats i alla mästerskap framöver, och kan mycket väl komma att spela medaljmatch i VM eller OS de kommande tio åren.

Nordamerika upplever ett fantastiskt fotbollsår. USA tog fler poäng i årets OS än vad de själva och Kanada tog ihop för fyra år sedan. Och då vann ju ändå USA guld även 2008.
Jag har trots det läst både svenska och amerikanska experter som anser att USA inte hänger med i utvecklingen. Jag håller inte med. För om man jämför USA:s OS-lag 2008 med det 2012 så ser i alla fall jag en makalös utveckling.
Lagen är byggda på olika sätt. I årets USWNT finns betydligt fler bolltrygga lirare än det gjorde i guldlaget för fyra år sedan.
Som jag ser det finns USA fortfarande i damfotbollens framkant. Tillsammans med framför allt Japan leder amerikanskorna utvecklingen.
Och USA drar med sig sina grannländer Kanada och Mexiko, som genom att ofta ställas mot bästa möjliga motstånd, också hela tiden flyttar fram sina positioner.
Både Kanada och Mexiko har för övrigt intressanta talanger i sina F20-lag, även om de båda nu riskerar att missa kvartsfinalspelet i F20-VM.

Den snabbaste utvecklingen sker dock i Asien. Där går Japan i täten. Men även Sydkorea, Nordkorea och Kina hänger på. Och Australien finns där strax bakom. De asiatiska nationerna spelar högkvalitativ, passningsorienterad och njutbar fotboll. Under F20-VM har jag med glädje sett att såväl Japan, Nordkorea som Sydkorea har fantastiskt bolltrygga juniorer.
De ligger hysteriskt långt före exempelvis oss i Sverige. Eller i Europa som helhet för den delen.
De asiatiska A-landslagen lider dock av att klassen på deras ligor är för ojämn. Spelarna får helt enkelt för få riktigt bra matcher mot starkt motstånd varje säsong. Japan har löst problemet genom att huvuddelen av deras spelare har varit i USA eller Europa och varit proffs.
Om de bästa spelarna från Nord- och Sydkorea också kommer ut i världen och spelar tuffa matcher varje vecka, så kommer de nationerna garanterat snart vara uppe på Japans nivå.

Slutligen då Europa. Samtidigt som Asien och Nordamerika utvecklas positivt tappar de europeiska nationerna mark. Det är inget stort tapp, men ändå märkbart bland annat genom att det inte blev någon europeisk medalj i OS.
Och tittar man på det F20-VM som pågår i Japan nu så har Europas representanter varit högst ojämna. Schweiz är redan utslaget, och Italien är illa ute.
Däremot har Tyskland stundtals imponerat. De har faktiskt ett lag som kan gå hela vägen. Och Norge visade offensiv klass i dag. De har verkligen tre offensiva supertalanger i Caroline Graham Hansen och systrarna Andrine och Ada Stolsmo Hegerberg.
Men frågan är om den trion kan bli världsspelare hemma i toppserien. Mer funderingar kring det i ett senare inlägg.

Slutligen. Japan har utvecklats genom att skicka sina bästa spelare till Europa och till USA. USA har utvecklats genom att ta in tränare från Europa. Hur skall då Sverige göra för att ta nästa steg?

Här är en tanke.

Vi har ju skickat en infiltratör till USA. En kraft som alla verkar vilja hämta hem. Pia Sundhage har unik kunskap om hur man har jobbat på andra sidan Atlanten. Den erfarenheten kan vara guld värd de kommande åren.

Tycker verkligen Asllani att Sverige är topp tre?

Publicerad den av
Svara
Kosovare Asllani

Kosovare Asllani passar

Läser i dagens Aftonbladet att Kosovare Asllani tycker att Sverige borde vara en av världens tre bästa nationer inom damfotbollen.

Hon säger så här om Thomas Dennerby:

”Han har haft många år som förbundskapten, det var dags för någonting nytt. Det svenska damlandslaget behöver en vinnare som tar över så vi kan klättra på världsrankningen.”

Hon får den här följdfrågan: vad tycker du är en rimlig nivå för Sverige?

”Absolut topp tre. Det har vi material för. Det är en vinnare som behövs. Sedan får ni gissa vem det är.”

När jag träffade Asllani inför damallsvenskan tyckte hon att det var självklart att vår svenska serie är världens bästa.
Jag tycker att det är kul med självförtroende. Men det gör ju inget om man har lite verklighetsförankring.

För sanningen är ju den att Sverige för tillfället inte är nära topp tre i världen. Där finns USA, Japan och Tyskland. Och de tre är i särklass.

Efter den trion kommer inget. Sedan kommer Frankrike, Brasilien, Kanada, Sverige och England. Det innebär att vi när vi har en formtopp kan vara med och slåss om medaljer. Som i VM i fjol.

Men att det normala är att vi åker ut i kvartsfinal, som i årets OS.

Och när det gäller damallsvenskan har jag ju ganska många gånger konstaterat att vår svenska liga ligger en bra bit bakom tyska Frauen-Bundesliga i kvalitet. Vi slåss med franska feminine division 1 om andraplatsen i Europa, och världen. Och det är ju förstås inte dåligt.

Men vi har för få internationella storstjärnor i damallsvenskan för att kunna ta den riktiga kampen med den tyska ligan. Bara det att vårt eget stora affischnamn, Lotta Schelin, spelar i Frankrike är ju dålig reklam.

Men det är även så att ingen av de 54 spelare som lämnade OS med medalj kring sin hals spelar i damallsvenskan. Ingen av spelarna i fjärdeplacerade Frankrike heller. Alltså ingen av de 72 spelare som gick längst i OS. Ingen.
Och tittar man på de fem länder som ligger högst på den nya världsrankingen så är det bara tre toppspelare från någon av dem som spelar i damallsvenskan, nämligen Marta, Elaine och Anja Mittag.

Vi har alltså ändå många duktiga utländska spelare i vår serie. Men tittar vi på de bästa spelarna från världens bästa landslag så spelar knappt någon av dem sin klubbfotboll i Sverige. Tyvärr.

Dennerby slutar – då är jakten på Pia i gång

Publicerad den av
Svara
Thomas Dennerby

Thomas Dennerby

Valet var väntat, och enkelt. Thomas Dennerby slutar som förbundskapten.

Sedan Caroline Seger:s – och i viss mån även Lotta Schelin:s – svidande kritik efter kvartsfinalförlusten mot Frankrike i OS har Thomas Dennerby:s dagar som svensk förbundskapten varit räknade.

Spelare som Dennerby byggt sitt lag kring ville inte ha kvar honom. Då hade han både gjort sig själv och svensk damfotboll en otjänst genom att försöka stanna kvar.

Jag har tidigare skrivit om att Dennerby är en man som det är svårt att tycka illa om. Han är genomtrevlig, och nästan alltid glad. Men också att det var dags för ett byte.

Visst, den nya förbundskaptenen får inte lång tid på sig inför EM på hemmaplan. Men som jag också skrivit så bör ett nytt lagbygge inte genomföras på allvar förrän efter EM. För då väntar ju två år utan stora mästerskap.

Vem kommer då efter Dennerby?

Det namn som i princip alla ha överst på sin lista är Pia Sundhage. Hon kommer förstås att få frågan. Och om hennes högsta dröm är att bli svensk förbundskapten skall hon förstås slå till. Om det däremot är att bli första kvinna att träna ett manligt elitlag bör hon vänta. Jag resonerade kring det i det här inlägget.

Pia Sundhage

Pia Sundhage

När jag här gick igenom vilka förändringar jag vill se i landslaget det kommande året nämnde jag tre andra tänkbara kandidater:

* Torbjörn Nilsson
* Magnus Wikman
* Tony Gustavsson

Jag har nu under dagen på olika ställen att även sett de här namnen florerat i olika tidningar:

* Martin Sjögren
* Calle Barrling
* Andreé Jeglertz
* Stefan Rehn
* Hope Powell
* Elisabet Gunnarsdottir

Oavsett vem det blir så står denne någon inför en väldigt stor, och svår utmaning. För damfotbollen i världen utvecklas i hysteriskt hög takt för tillfället. Och det är knappast Sverige som leder utvecklingen. Trots det kommer den nya förbundskaptenen förväntas ta medalj i alla mästerskap.

Thomas Dennerby kunde inte trolla. Vi får hoppas att den nya förbundskaptenen kan det…

Marta, guldstrid, superkris och Marozsan

Publicerad den av
1

Tyresö körde över Vittsjö, och därmed står den damallsvenska guldstriden från och med nu mellan två lag.

För även om Kristianstad och Vittsjö fortfarande har häng, så krävs det nog närmast full poäng i de återstående nio omgångarna för att passera både Tyresö och LdB FC Malmö.

Jag har inte sett dagens match. Eller, tv:n stod på medan jag jobbade. Så jag har sett målen, och lite till. Men jag har inte sett matchen koncentrerat och kan inte göra någon djupgående analys. Däremot såg jag att Marta verkade glödhet. Hennes mål var verkligen en fantastiskt fin prestation. Precis av det slag man minns från Umeåtiden.

Mer om Tyresö när jag hunnit se matchen.

Eller först en notering. Såg på twitter att rykten i Tyresö gör gällande att två landslagsspelare från USA är på ingång. Det är som sagt rykten, och väldigt långt ifrån bekräftat. Men det låter så intressant att jag var tvungen att nämna det…

* Nu till bottenstriden. Den ser ut att kunna få ett dramatiskt avgörande. För enligt den här artikeln i Nerikes Allehanda så är Kif Örebro i ekonomisk superkris. Ja, rubriken lyder just så – superkris.

Det är förstås extremt tråkiga nyheter. Och ännu ett exempel på hur svårt det är att driva damfotboll på proffsnivå.

Mer om läget i Örebro skall avslöjas på en presskonferens i morgon förmiddag. Det blir spännande att se vad som sägs där.

* Till England. Efter publiksuccén under OS fanns det väl de som hoppades att damfotbollens liga, WSL, skulle få ett uppsving.

Men som konstateras i den här krönikan så löd två av helgens publiksiffror på 287 och 289. Alltså hysteriskt långt från de 70854 som såg Storbritannien–Brasilien och 80203 som såg finalen.

* Och så slutligen en sväng till Japan och F20-VM. Jag såg Norge, Nordens hopp i morse. Och de båda 17-åringarna Ada Stolsmo Hegerberg och framför allt Caroline Graham Hansen imponerade stort. Där har Norge två riktiga framtidsnamn i offensiven. Men defensivt imponerade inte Norge. Inte ett dugg. Med ett så ihåligt försvarsspel blir det svårt att nå kvartsfinal. Mötet med Kanada på torsdag blir avgörande. Med tanke på dagens resultat lär det krävas norsk seger.

Så till dagens njutning. Den stod Tyskland för. Vilket lag tyskorna har. Dzsenifer Marozsan är en makalös fotbollsspelare. Hon har definitivt allt som krävs för att bli en av framtidens största allra största stjärnor inom damfotbollen. Vilken känsla, vilken speluppfattning.

Och Marozsan är inte ensam. Tyskland har ett gäng duktiga spelare till. Ihop med Japan har tyskorna definitivt imponerat mest på mig. Det skall bli spännande att se om de kan fortsätta att spela så fin fotboll när motståndet blir tuffare.

Här är för övrigt mitt tips på kvartsfinallag i F20-VM: Japan, Nya Zeeland, Nigeria, Brasilien, Nordkorea, Kanada, USA och Tyskland.
Det var väl inte några högoddsare där va?

Utlänningarna som lyfter svensk damfotboll

Publicerad den av
2

Debatten om svensk damfotbolls framtid är i gång i diverse forum och på twitter.
Väldigt ofta möts jag av åsikten att alla utlänningar i damallsvenskan står i vägen för våra unga talanger.

Den får mig att bli väldigt förvånad, för personligen tycker jag att det är precis tvärtom.

Utan alla utlänningarna skulle damallsvenskan tappa rejält, och den skulle dra med sig svensk damfotboll på landslagsnivå i fallet.
Det är ju bara att se på hur det är i Norge. Där är utlänningarna lätträknade i toppserien. Och norsk damfotboll har ju haft en lysande utveckling de senaste åren. Eller hur?

För ärligt talat. Hur många svenska spelare av hög damallsvensk klass finns det?

Personligen uppskattar jag mellan tummen och pekfingret siffran till 60, varav en handfull spelar utomlands.
Men genom att lägga till 67 utländska spelare, där nästan alla utom amerikanskorna tillhör sina nationers landslag, har vi nästan fyllt upp en rakt igenom högklassig damallsvenska med tolv lag.

Ta bort de 67 utlänningarna, och vi får fylla på med lika många svenska spelare av hyfsad eller låg damallsvensk klass.
Som brev på posten blir det en massa fler ojämna matcher, och så kommer önskemålet om att skära ner serien till sex eller åtta lag.

Och då får ju inte våra unga talanger mer speltid. Bara sämre motstånd.

För vi skall ju i stället vara extremt tacksamma över att våra unga talanger får chansen att dagligen träna med, och varje vecka matchas både med och mot, spelare av hög internationell klass.

Så utlänningarna i damallsvenskan är ett rakt igenom positivt inslag, så länge de håller så hög klass som de gör nu. Det är ju tack vare dem som damallsvenskan är en av världens fem bästa ligor. Och jag skulle inte tacka nej om ytterligare ett gäng världsstjärnor dök upp i Sverige.

Däremot är det ett problem för våra talanger att Uefa har stoppat Sveriges upplägg med farmarlag, och med korttidsutlåningar. Det leder till att vi för tillfället har väldigt många spelare som i princip aldrig får någon speltid.
Att lösa den gåtan är otroligt viktigt. Här har Svenska Fotbollförbundet och klubbarna genom EFD kanske sin viktigaste uppgift för tillfället.

Jag har för övrigt gjort en sammanställning av alla damallsvenskans utlänningar. Jag har tagit med samtliga som tillhör, eller har tillhört, någon damallsvensk klubb under säsongen. Och jag tror inte att jag glömt någon. Eller?

* AIK                             2
Maija Saari (Finland)
Lori Chalupny USA)

* Djurgården                4
Gudbjörg Gunnarsdottir och Katrin Jonsdottir (Island)
Renée Slegers (Holland)
Annika Kukkonen (Finland)

* Jitex                          6
Minna Meriluoto, Katri Nokso-Koivisto, Leena Puranen och Annica Sjölund (Finland)
Christina Julien (Kanada)
Kristine Lindblom (Norge)

* KIF Örebro                5
Susanna Lehtinen och Sanna Talonen (Finland)
Edda Gardarsdottir (Island)
Sarah Michael (Nigeria)
Stephanie Labbé (Kanada)

* Göteborg FC             5
Ingrid Wells, Christen Press, Camille Levin och Yael Averbuch (USA)
Anita Asante (England)

* Kristianstads DFF    6
Sif Atladottir, Katrin Omarsdottir och Gudny Björk Odinsdottir (Island)
Johanna Rasmussen (Danmark)
Becky Edwards (USA)
Sophie Schmidt (Kanada)

* Linköpings FC          8
Linda Sällström (Finland)
Manon Melis (Holland)
Lisa De Vanna (Australien)
Nora Holstad Berge och Ingrid Schjelderup (Norge)
Karen Bardsley (England)
Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Harder (Danmark)

* Ldb FC Malmö          8
Ramona Bachmann (Schweiz)
Katrine Veje och Christina Öyangen Örntoft (Danmark)
Thora Helgadottir och Sara Björk Gunnarsdottir (Island)
Anja Mittag och Katrin Schmidt (Tyskland)
Ali Riley (Nya Zeeland)

* Piteå IF                     7
Ann-Mari Dovland och June Pedersen (Norge)
Faith Ikidi (Nigeria)
Jennifer Nobis (USA)
Hallbera Gisladottir (Island)
Anna Westerlund (Finland)
Lydia Williams (Australien)

* Tyresö FF                 5
Marta Viera da Silva och Elaine Moura (Brasilien)
Line Röddik Hansen (Danmark)
Veronica Boquete (Spanien)
Kirsten van de Ven (Holland)

* Umeå IK                   4
Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu (Nigeria)
Tuija Hyyrynen och Pernilla Nordlund (Finland)

* Vittsjö GIK                7
Loes Geurts och Mandy van den Berg (Holland)
Kirsty Yallop (Nya Zeeland)
Kendall Fletcher, Danesha Adams och Brittany Bock (USA)
Ifeoma Dieke (Skottland)

Totalt handlar det om 67 utländska spelare, fördelade på följande länder:

1) Finland 12
2) USA 10
3) Island 9
4) Danmark 6
5) Norge 5
Holland 5
7) Nigeria 4
8) Kanada 3
9) Australien 2
Brasilien 2
England 2
Tyskland 2
Nya Zeeland 2
14) Skottland 1
Spanien 1
Schweiz 1

Fotnot. Efter listans tillkomst har ytterligare två utländska spelare anslutit till damallsvenska klubbar, nämligen Meghan Klingenberg (USA, Tyresö) och Margret Lara Vidarsdottir (Island, Kristianstad). Alltså totalt 69 utlänningar i damallsvenskan 2012.

Sundhage tvingade Solo vänta med sin bok

Publicerad den av
Svara

Härom dagen berättade jag om att USA:s stjärnmålvakt Hope Solo har skrivit en bok som troligen kommer att skapa kontroverser i landslaget.

Nu står det klart att Pia Sundhage tvingade Solo att vänta med utgivningen till efter OS. Annars skulle Solo inte fått plats i USA:s trupp.

Sundhage sa bland annat:

”Det här kommer att få en negativ effekt på laget. Du placerar mig i ett läge där du riskerar att förstöra min resa mot OS. De kommer att ta citat från 2007 och fråga mig om vad jag tycker.”

Här är ett klipp från espnW där Solos bok, och Sundhages beslut diskuteras.

Utöver tv-klippet innehåller länken ett färskt utdrag ur boken, som handlar om Solos tweets om tv-experten Brandi Chastain från årets OS. Om hur hela laget jublade över Solos attack mot guldhjältinnan från VM-finalen 1999.

Sundhages krav på USA

Publicerad den av
Svara

Pia Sundhage har lämnat sin kravlista till USA:s fotbollsförbund.

Enligt den här artikeln i Nerikes Allehanda så handlar det bland annat om behovet av ligaspel, ökat antal landskamper samt att hon skall få resa business class framöver.

Hon har nästa sittning med förbundet vid månadsskiftet, så vi får vänta ett tag på svaret om Sundhage blir aktuell för att ta över i Sverige eller inte.

Just frågan om att flyga business class var ju upp i Japans landslag inför OS. Då fick ju som bekant herrarnas U23-lag lyxigare flygmiljö.

När Japans damer flög hem som silvermedaljörer slapp de dock flyga economy class. I varje fall enligt den här artikeln.
Apropå Japan så sades det direkt efter OS-finalen att Homare Sawa hade tagit beslutet att avsluta sin landslagskarriär. I dag hörde jag uppgifter om att hon redan har ändrat sig. Vi får väl se hur det slutar.

Fem dagar efter guldet – då hänger Solo ut sina lagkamrater

Publicerad den av
Svara
Hope Solo

Hope Solo

USA vann OS-guld i torsdags, och landade hemma i USA i går. De hyllas nu av många som landets kanske allra mest omtyckta lag.
Den här krönikan i New Yorker är ett exempel på en sådan hyllning. Där kan man bland annat läsa meningen:

”Män älskar Alex Morgan, kvinnor älskar Megan Rapinoe – alla älskar Abby Wambach.”

Men mindre än en vecka efter lagets OS-guld sätts den kärleken på spel. Och den gör det av en av nyckelspelarna.
Lagets allra största stjärna, målvakten Hope Solo, kommer nämligen ut med en biografi i dag. Och den innehåller sprängstoff. Läs bara det här utdraget som presenterats på ESPN:s hemsida. Visst är det sprängstoff?

Avsnittet handlar om spelet efter VM-semifinalen 2007, och Solo hänger ut flera före detta, men även ett par nuvarande, lagkamrater. Det är alltdeles tydligt att Solo verkar klart mer intresserad av att sälja böcker än av att låta sina lagkamraterna fira OS-guldet i lugn och ro.

För på ett sätt är det här ju förstås en fantastisk tajmning för ett boksläpp. Fantastisk för Solos bankkonto.

Men på många andra sätt känns tajmingen högst tveksam. Kunde hon inte låta Christie Rampone, Shannon Boxx och Abby Wambach få fira OS-guldet i lugn och ro under åtminstone ett par veckor?
För jag har svårt att tro att den trion tycker att det är jätteroligt att få upp den här gamla surdegen på bordet igen.

Och man undra lite hur Solo har tänkt under OS. ”Nu spelar jag ihop med dem under ett par veckor, och låtsas som att vi är kompisar. Men direkt efter…”

Hur som helst känns det som att Pia Sundhage har lite jobb att göra. För delar av det lagbygge som såg så stabilt och välbyggt ut, rasade plötsligt ihop som ett korthus.

Handen på hjärtat, visst bör Sundhage nobba Sverige?

Publicerad den av
1

När skall Pia Sundhage ta över som svensk förbundskapten?

Frågan har varit uppe rätt ofta de senaste åren. Och sedan Sverige åkte ur OS i fredags har den blivit hyperaktuell. Så aktuell att den till och med lämnade sportsidorna och kom upp på ledarplats i Aftonbladet.

Aftonbladets ledare om Sundhage

Den här sidan var lämpligt nog inne i Aftonbladet i torsdags, alltså på finaldagen. I går hade sedan varje svensk tidning med lite självaktning sportkrönikor på samma tema.

Och i dag var Sundhage hos SVT och fick svara på frågor. Klippet finns här. Jag har inte sett det ännu, och det är 20 minuter långt.

Men jag har förstått att Sundhage återigen sa att det är en dröm att bli svensk förbundskapten. Men att hon också sa att hon skall prata med USA:s förbund i dag, och att hon har ett drömjobb som det är nu – och att resursfrågan är avgörande för hennes framtid där.

Sverige verkar alltså inte stå högst på hennes önskelista i nuläget.

Och jag tycker i så fall att det är helt rätt.

För jag tycker att det är hög tid att en kvinna får ta över som chefstränare i ett elitlag inom herrfotbollen. Inte för att jag tycker att allsvenskan är mer prestigefylld än OS och VM med USA, för det gör jag förstås inte – inte alls.
Men det finns barriärer som är viktigare att medaljer.

Jag tror att barriären bör brytas i Sverige – eller möjligen i USA. Och den kvinna som är närmast att göre det är just Pia Sundhage.

Pia Sundhage

Pia Sundhage

Så länge hon är kvar hos USA:s landslag är hennes marknadsvärde som högst. USA är bäst, har överlägset flest toppspelare, och dessutom inga riktigt stora mästerskap förrän VM om tre år. Det gör att Sundhage kommer att kunna leva på sitt OS-guld i flera år.

Tar hon över efter Thomas Dennerby som förbundskapten för det svenska landslaget kan marknadsvärdet däremot sjunka snabbt.
Visst kan Sverige ta EM-medalj nästa år. Men det är långt ifrån säkert. Och vid missad medalj är hon plötsligt väldigt långt ifrån glödhet.

Jag har förstått att Sundhage själv är sugen på att bryta barriären. Och för damfotbollen skulle det vara ett mycket viktigare steg än att Sverige får en ny förbundskapten.

Jag hoppas verkligen att någon klubb är beredd att ge Sundhage chansen. Gais hade ju mått bra av hennes entusiasm. Och Örebro. Plus ganska många fler.

Och efter det, när barriären är bruten – då vill jag att Pia Sundhage blir svensk förbundskapten. Visst vore det stort?

Därför får USA domsluten med sig

Publicerad den av
3

Jag har fått lite förfrågningar om att göra en större analys av den svenska OS-insatsen. En sådan är på gång. Fast inte ännu. För jag kan inte riktigt släppa finalen.

Jag fick en fråga i natt av Peter Andersson om det bara en tillfällighet att USA fick de avgörande domsluten med sig, eller om domarna har “lättare” att döma till USA:s fördel?

Det är en väldigt intressant fråga, som jag förstås inte har något facit på. Men en teori. Och nej, jag tror inte att det är någon tillfällighet.

För min erfarenhet av domare och domslut är att kända spelare alltid har en fördel. Ju större stjärna du är, desto fler domslut går din väg.

Så är det i princip i alla sporter. När Sveriges herrar var världsbäst i handboll fick vi många 50-50-domslut med oss.

Nu är USA världsettor i fotboll för damer, och man har de största stjärnorna. Därmed kan de räkna med fördelar hos domarna.

Jag tror inte att det är medvetet från domarna. Men domare är människor, och människor vill ha beröm – inte kritik.

Och logiken är enkel. Det blir alltid väldigt mycket större fokus om du blåser straff mot topplag som Manchester United än om man gör det mot Derby eller Stoke. Och det blir större rubriker när man visar ut Tyresös Caroline Seger eller Marta än om man visar ut AIK:s Sarah Fredriksson eller Susan Varli.

Domslut som går mot storlag, eller superstjärnor, granskas alltid väldigt noga. Och skulle man göra feldomslut mot stjärnorna kommer man att bli totalsågad.

Därför blir det lätt att domare bara blåser straffar mot topplagen när de är 100-procentigt säkra. Däremot kan blåsa billiga straffar till topplagen mot mindre namnkunniga lag.

Och i semifinal och final hade verkligen USA domsluten med sig. De fick en felaktig straff i underläge 3–2 mot Kanada. Och de slapp ifrån två klara straffar i finalen mot Japan. För det var inte bara för Tobin Heath:s handboll som domare Bibiana Steinhaus borde ha blåst. Mer om det strax.

Först vill jag dock bara påminna om att USA inte alltid har haft tur med domsluten. Minns från fjolårets VM hur de drabbades av en väldigt billig, för att inte säga felaktig straff mot Brasilien vid ledning med 1–0 i kvartsfinalen. Dessutom fick Rachel Buehler rött kort i närkampen med Marta.

Det var ett domslut, som höll på att kosta USA vidare avancemang. Men ni minns väl Abby Wambach:s episka kvittering i övertidens sista sekunder. Utvisningssituationen, och Wambachs mål, finns på det här klippet.

Fast i den matchen var ju Marta den största stjärnan. Så min teori håller ju även där…

I gårdagens final har jag nu sett tillräckligt många repriser för att vara 100 procent säker på att Japan skulle ha haft en straff. Och 95 procent säker på att Japan skulle ha haft två straffar.

För Tobin Heath:s handboll går inte att snacka bort. Det gör ju inte ens den amerikanska experten i det här klippet.
Jag har spelat in finalen, och kikade på hur domare Bibiana Steinhaus var placerad när Aya Miyama slår frisparken. Domaren står nästan rakt i linje med muren. Och sista gången hon är i bild innan frisparken är hennes fokus riktat mot löpningarna längre in i straffområdet.
Det skulle således innebära att hon bara ser handsen i ögonvrån. Samt att hon har dålig vinkel.

Det är naturligtvis fortfarande en solklar straff. Men det förklarar varför inte Steinhaus vågar blåsa. Däremot borde den assisterande domare (linjedomare) som stod på mittlinjen ha sett bättre, och hjälpt till.

Den andra situationen har jag inget klipp på. Men den inträffade vid en liknande inläggsfrispark precis i upptakten av den andra halvleken. Ni kanske minns hur två japanskor och en amerikanska for rakt in i Hope Solo?

Hade det varit brottning hade Rachel Buehler garanterat fått poäng för sin läckra koppling om Saki Kumagai:s midja. Och Japan hade garanterat fått straff om de kastat in sin protestkudde…

Och om Steinhaus hade blicken i samma riktning som vid Heaths handboll borde hon ha sett den här duellen.

USA hade alltså makalös tur med flera avgörande domslut i OS.

Men enligt min teori har de alltså kämpat hårt för att få den fördelen.
För sammanfattningsvis är det ju så enkelt att de lag som vill ha fördel med domsluten bara behöver se till att bli bäst i världen…

Grattis Pia, Tony, USA – och damfotbollen

Publicerad den av
7
Coach Pia Sundhage

Guldcoachen Pia Sundhage

USA tog OS-guld igen. Det fjärde av fem möjliga. Fantastiskt.

Pia Sundhage vann OS igen. Andra gången med USA av två möjliga. Fantastiskt. Och hon har med sig Tony Gustavsson i ledarstaben den här gången. Grattis båda.

Och grattis damfotbollen.

För frågan är om inte den största segraren i det här mästerskapet trots allt är själva sporten. För jag vet inte hur många som kommit fram och velat prata om den höga kvaliteten på matcherna i slutspelet. Fantastiskt.

Om det här blogginlägget är fantastiskt är upp till er att bedöma. Men det visar en före detta herrfotbollsspelare som upptäckt damfotbollens storhet under OS…

Och dagens final gjorde ju ingen besviken. Eller jo, man hade väl helst också velat se en förlängning…

Rent fotbollsmässigt blev det tvärtom fjolårets VM-final. Då vann Japan, trots att USA var det bättre laget spelmässigt sett. Nu vann USA, trots att Japan var det bättre laget spelmässigt sett.
I min räkning vann japanskorna målchanserna med 8–6. Och de skulle ju alltså ha haft en straff vid underläge 1–0 i första halvlek. Men tyvärr kan även världens bästa domare, Bibiana Steinhaus göra grova misstag. Tråkigt. För en kvittering där hade förändrat förutsättningarna rejält.

Tråkigt inte minst för att USA inte behöver ha någon hjälp för att vinna mästerskap. De har nog med vinnarskallar ändå.

En av de största sitter på Carli Lloyd. Hon är verkligen drottningen av OS-finaler. Lloyd avgjorde 2008 års final i förlängningen. Och hon blev tvåmålsskytt i dag. Det första målet efter en uppoffrande löpning. Det andra på ett mäktigt distansskott.

Japan reducerade genom Yuki Ogimi, på retur efter att Shinobu Ohno givit Homare Sawa öppet mål, men Sawa missat.
Det höll på att bli en repris av VM-finalen, där Christie Rampone bjöd Japan på kvitteringen i slutet av ordinarie tid. Även i kväll bjöd hon på een superchans på slutet. Men när inhopparen Mana Iwabuchi var helt fri så gjorde Hope Solo en mäktig räddning.

Solo var grym, och är en av de stora guldhjältinnorna. Jag ser på twitter att många säger att hon var den största. Visst, hennes räddningar räddade USA. Men jag ser ändå Lloyd som den stora guldmakaren.

Hon var bänkad när OS började, och halkade in i laget när Shannon Boxx skadade sig mot Frankrike. Lloyd tackade för förtroendet genom att bara bäst när det gäller – och göra två mål i en OS-final. Visst är väl det en liten saga?

Nu är jag trött, och tänker stänga bloggen för dagen. Det finns anledning att återkomma med en sammanfattning av OS.
Och det finns även andra saker att kommentera. Bland annat har jag har noterat att det under dagen har presterats en ny proffsliga i USA. Bra tajming. Dessutom aviserade just damfotboll.com att de skall avslöja Tyresös nya tränare i kväll. Kanske lite sämre tajming. Men håll utkik.

Vi hörs.

Boxx startar – Cheney är bänkad

Publicerad den av
Svara

Pia Sundhage väljer att förstärka sitt lags defensiv, och plockar åter in Shannon Boxx i startelvan. Ni som läst mina inlägg under veckan förstås att jag tycker att det är ett klokt beslut.

USA var sårbart centralt senast. Christine Sinclair och i viss mån Melissa Tancredi fick alldeles för stora ytor att jobba på, mitt i planen.

Japan startar som väntat. Presentation av deras elva hittar du här. Där är även tio av USA:s startspelare presenterade.

Från den elva Sundhage använt i de båda tidigare slutspelsmatcherna stryks nu Lauren Cheney. På ett sätt är det lite oväntat, då Sundhage verkligen jobbat för att hitta en plats för Cheney i laget. Hon är ju lagets kanske allra mest talangfulla, och bolltrygga spelare.

Men samtidigt är det ett klokt beslut av Sundhage. Ibland måste man välja bort sina favoriter. Och Cheney har inte lyst som hon kan göra i OS.
Med Boxx och Carli Lloyd på centralt mittfält får Sundhage större arbetskapacitet i laget. Lloyd är en matchvinnare, och sådana vill man ju gärna ha på planen.

Vad är då Shannon Boxx för spelare?
Jo, en rutinerad, defensiv mittfältare. Hon ger sig inte ut på lika många offensiva utflykter som Cheney och Lloyd, utan ligger oftast kvar i position. Boxx har en stor arbetskapacitet, och är stark i luftrummet. Med henne på planen får USA ett hot till vid fasta situationer. Hon brukar dyka upp vid bortre stolpen på lagets hörnor.

Nu är det en kvart till avspark. Vi hörs.

Mitt tips: nytt OS-guld till USA

Publicerad den av
Svara

Vi närmar oss det stora avgörandet i OS-fotbollen. Det är mindre än ett dygn kvar tills USA–Japan gör upp i finalen på Wembley inför en bit över 80000 åskådare.

Därmed har det också blivit dags för den stora finalguiden. Den innefattar förstås också bronsmatchen.

I semifinalerna lyckades jag pricka samtliga 44 spelare i startelvorna. Jag tror att samma 44 även startar i morgon.

Här är guiderna:

* Bronsmatch: Kanada–Frankrike
City of Coventry Stadium, 14.00 (svensk tid)

Lagen möttes tidigare i år i finalen av Cypern cup. Då vann Frankrike med 2–0. Bilder från den matchen finns här.

Och på pappret skall Frankrike vara lite bättre än Kanada. Men har kanadensiskorna hunnit slicka såren efter den tunga förlusten mot USA så finns skrällchans.

För fransyskorna var ju i det här läget i fjol också. Då föll de ju som bekant snöpligt mot Sverige. Det debaclet kan finnas i bakhuvudet. Och i augusti är Kanada som bekant ett väldigt mycket bättre lag än de var vid lagens senaste möte i mars.

Slutligen så är ju världens bästa spelare, Christine Sinclair, i en makalös form. Frankrikes hetaste spelare i OS har varit nickstarka mittbacken Wendie Renard, som ju var centimetrar från att kvittera på övertid mot Japan.

När det gäller startelvorna skall Desiree Scott enligt tidningsuppgifter vara i speldugligt skick. Och duon Sinclair och Melissa Tancredi som riskerar bestraffning för sina kommentarer kring domaren efter semifinalen får sina eventuella straff efter OS. Alltså tror jag att Kanada startar som senast.
Och även om Eugenie Le Sommer gjorde ett fint inhopp senast så tror jag att hon får börja på bänken, och att Frankrike alltså också startar som mot Japan.

Tipset: Frankrike är favorit till 65–35.
Domare: Jenny Palmqvist, Sverige
Troliga startelvor:
Frankrike: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Sandrine Soubeyrand, Elise Bussaglia – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.
Kanada: Erin McLeod – Rhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve Nault – Desiree Scott – Diana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Jonelle Filigno.

USA:s startelva

USA:s startelva mot Japan i Halmstad

* Final: USA–Japan
Wembley Stadium, 20.45 (svensk tid)

De båda lagen möttes på Commerzbank Arena i Frankfurt i VM-final för ett drygt år sedan.
Då var USA överlägset bäst, spelmässigt sett. Jag vill minnas att jag i första halvlek noterade 11–1 till USA i klara målchanser. Men Japan försvarade sig fantastiskt bra, och det var 0–0 i mål.

Men när USA hade tagit ledningen genom inhopparen Alex Morgan blev amerikanskorna nervösa. Japans första kvittering (Aya Miyama) var en gåva av det amerikanska försvaret. Minns jag rätt var det lagkapten Christie Rampone som slog en riktig indianare rakt upp i planen.

Och efter att Abby Wambach hade nickat in 2–1-målet blev amerikanskorna återigen nervösa. Och i förlängningens slutminuter kunde Homare Sawa klacka en hörna via Wambach till 2–2.

Japanskorna var verkligen hypereffektiva i den finalen.

Jag tar upp den eftersom många har fått för sig att Japan var det bättre laget i fjol. Att de dominerade. Så var de inte. Japan hade ett fantastiskt försvarsspel, och massor av tur. Och så var de bättre på att lägga straffar.

Jag tar även upp den eftersom jag anar att OS-finalen kan bli en liknande tillställning. Alltså offensiva USA mot defensiva Japan. Mycket talar för det, med tanke på hur lagen har spelat på vägen fram till finalen.

Jag tror att den där VM-finalen kan spöka rätt rejält i amerikanskornas huvuden, om de inte får tidig utdelning. För den har redan spökat rätt rejält.

För efter VM-finalen hade Japan ett ganska stort mentalt övertag på USA. I de två första matcherna lagen emellan efter VM vann japanskorna en, och spelade oavgjort i en.
USA var skakat. Och hade inte lagen mötts i Halmstad i juni hade jag räknat Japan som storfavoriter.

Men i trenationsturneringen i Sverige vann ju USA med hela 4–1, och amerikanskorna fick med sig massor av självförtroende från överkörningen i Halmstad. Jag skrev om den matchen både här och här.

Jag var på plats på Örjans vall, och pratade med ett par av amerikanskorna efteråt. De verkade så lättade allihop. Här är några citat:

Lauren Cheney:

”Det här en självförtroendestärkare för oss. Vi har haft problem med Japan i ett par matcher på rad, så att få slå dem med 4–1 så nära spelen betyder mycket för vårt självförtroende inför OS.”

Hope Solo:

”Den här segern var väldigt viktig. Vi har haft onödigt stor respekt för Japan i de senaste matcherna, och backat hem och låtit dem göra det de är bra på – rulla boll. Nu klev vi upp, var aggressiva – och vågade spela vårt spel.”

Japanskorna var förstås tvärtom väldigt bekymrade. Lagkapten Aya Miyama sa så här till mig:

”I dag var USA bäst i världen, och vi var inte så bra. Vi måste spela tuffare. Nu är vi nästan i chock. Men vi kommer att bli bättre. Det finns förklaringar, som att vi var trötta.”

Får USA ett tidigt mål kommer amerikanskorna säkert att ha rejält med nytta av Halmstadsmatchen. För då finns risken att japanskorna börjar tänka negativa tankar.

Fast står japanskorna emot ett tag tror jag de har det mentala övertaget. Det är ju ändå värt att notera att i matchen i Halmstad saknade Japan sina viktiga mittbackar Azusa Iwashimizu och Saki Kumagai. Med dem tillbaka blir japanskorna klart mycket svårare att göra mål på.

Till Japans fördel talar även fysiken. Det här är sjätte matchen på 16 dagar, och Japan har vilat sina nyckelspelare i en match. Och man slapp spela förlängning i semifinalen, som USA gjorde.

Dessutom har ju faktiskt Japans målvakt Miho Fukumoto varit turneringens klart bästa målvakt. Fortsätter hon att storspela har Japan skrälläge igen.

För visst vore väl en japansk seger en skräll? USA prenumererar ju på OS-guld, och man har den klart bredaste truppen.

Framför allt har de Wambach och Morgan som forwards. Tillsammans har de gjort sju mål i OS. Det trots att Morgan har missat i massor. Men jag tror kanske att segermålet på tre minuters övertid i förlängningen mot Kanada kan göra att det släpper för Morgan.

Och jag tror faktiskt att Pia Sundhage kommer hem till Sverige om någon vecka som dubbel olympisk mästarinna.

Mest för att USA har så många matchvinnare. Det vimlar ju av vinnarskallar i truppen. Morgan och Wambach är nämnda. Megan Rapione klev fram två gånger i semifinalen. Och minns att Carli Lloyd avgjorde OS-finalen för fyra år sedan i förlängning.

Så USA är mina favoriter på förhand. Men som jag har varit inne på i det här inlägget kan det mentala övertaget vandra mellan lagen beroende på matchutveckling.

Och som jag var inne på i går så har även USA:s fantastiska lag svagheter. Framför allt i form av ett väldigt offensivt balanserat lag med Shannon Boxx vid sidan. För hon startar väl ändå inte i finalen?
Och kan Japan hitta in med bollar till smarta Yuki Ogimi i ytan mellan USA:s backlinje och mittfält så lär det här bli riktigt intressant.

Visst skall väl det här bli riktigt kul?

Tipset: USA är favorit till 60–40
Domare: Bibiana Steinhaus, Tyskland
Troliga startelvor:
USA: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Carli Lloyd, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Japan: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Aya Miyama, Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi, Nahomi Kawasumi – Shinobu Ohno och Yuki Ogimi.