Dagens namn: Jakabfi, Thomis, Anonma, Schelin och Asllani

Zsanett Jakabfi är ett av dagens klart hetaste namn inom damfotbollen. Wolfsburgs ungerska kantspringare är en av de toppspelare som vi aldrig lär få se i några stora mästerskap. Tyvärr.

För medan Ungern är för dåligt, är Jakabfi en riktig profil. En världsspelare. Hennes vänsterfot är grym, högerfoten lysande. Hennes fart är hög. Och hennes huvudspel är starkt. Hon är helt klart en av världens två–tre bästa kantspelare.
I dag var hon tungan på vågen när Wolfsburg vann toppmötet i Frauen-Bundesliga mot Frankfurt med 4–2.

Jakabfi satte själv ett mål, och var inblandad i förarbetet till övriga tre. Hon fick minst ett assist. Kanske två. För det är svårt att se vem som slår fram bollen vid 1–1-målet. Däremot är det ingen tvekan om vem som serverar den vackra framspelningen till Alexandra Popp:s 4–2-mål. Den är av allra högsta klass. Se den, och alla andra mål från matchen på det här klippet. Sara Thunebro värmde upp, men fick ingen speltid den här gången heller.

I och med segern är Wolfsburg nu uppe jämsides med Frankfurt i tabellen. Det trots att Wolfsburg har spelat två matcher färre. Potsdam leder tabellen med två poäng, men har spelat en match mer än Wolfsburg.

* I Frankrike rycker Lyon ifrån i tabelltoppen. I dag blev det seger med hela 6–2 i seriefinalen mot Montpellier. Lotta Schelin spelade från start, satte 4–1-målet – och byttes ut med drygt tio minuter kvar. Svenskan hamnade dock i skuggan av tremålsskytten Elodie Thomis. Övriga två Lyonmål gjordes av Camille Abily och Corine Franco.

PSG är ny tabelltvåa. Parislaget vann med 3–0 borta mot Yzeure. Kosovare Asllani gjorde ett av målen, och är därmed den bäst placerade svenska spelaren i skytteligan. Asllani har gjort sju mål, mot Schelins sex. De båda är dock klart distanserad av ledande Abily, som står på 13 mål.

* I de Afrikanska mästerskapen blev det hemmaseger. Ekvatorial-Guinea vann nämligen finalen mot Sydafrika med hela 4–0. Jag såg en kort period av matchen på Eurosport, och det kändes knappt som damallsvensk klass på det jag såg.

Två spelare som dock håller hög damallsvensk klass blev tungan på vågen. Polenproffset (Unia Raciborz) Gloria Chinasa gjorde 1–0 och 4–0. Däremellan satte Adriana Aparecida Costa – Tiga kallad – 2–0 och mästarinnornas storstjärna Genoveva Anonma gjorde 3–0-målet – hennes sjätte i mästerskapet.
Lagkapten Anonma motsvarade de högt ställda förväntningarna i finalen. Hon stod för framspelningarna till 1–0 och 2–0 och vann även totala skytteligan ett mål före Chinasa.

I bronsmatchen gjorde Serbienproffset Gaelle Enganamouit (Spartak Subotica) segermålet när Kamerun vann med 1–0 mot turneringens missräkning, Nigeria. I det nigerianska laget ingick bland annat Umeåduon Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu samt Sunnanås Perpetua Nkwocha. Den senare avslutade sin internationella karriär i och med mästerskapet. Det blev sannolikt inte den avslutning hon hoppats på.
En hel del profiler har valt att stå över turneringen. Sydafrikas Pumi Nyandeni och Nigerias Desire Oparanozie valde exempelvis Champions League med Rossiyanka före Afrikanska mästerskapet. Även Potsdams och Kameruns 19-åriga talang Jeannette Yango tillhör de som valde bort mästerskapet.

Men Anonma var alltså med. Och det kan ha varit det som kostade Potsdam en plats i Champions Leagues kvartsfinal.

Ekvatorial-Guineas seger var förstås kul för spelarna. Men att se den fruktade diktaturens smutsiga ledning sitta på läktaren och gotta sig åt guldet kändes inte så roligt.

* Till Italien. Där vann svensklaget Bardolino Verona i går säkert med 4–0 hemma mot Riviera de Romagna. Marta Mason gjorde de tre första målen. Cristiana Girelli satte sedan det sista. Se målen på det här klippet.

Både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson spelade hela matchen. Se en tv-intervju på italienska med Karlsson i slutet av det här klippet, och läs en svensk intervju med Öhrström här.

* I Norge är nu toppserien färdigspelad. Lilleström var redan klara mästarinnor inför slutomgången. Nu vet vi även att Stabaek blev tvåa, Arna-Björnar trea och Röa fyra.

LSK Kvinner        +49      56
Stabaek               +49      50
Arna-Björnar        +40      47
Röa                      +39      47
Kolbotn                  +1      34

I skytteligan vann Lilleströms rutinerade Isabell Herlovsen på 25 mål – ett före Stabaeks Ada Hegerberg. 17-åringen ledde ända till den näst sista omgången, men fick se sig passerad. Det hade hon sannolikt inte blivit om hon inte tvingats se de tre sista matcherna från sidan.

* Jag måste erkänna att jag har dålig koll på svenskläget i Cyperns liga. Jag har försökt att kolla upp om vi har kvar några spelare i AEK Konstantias – det lag som tidigare hette AEK Kokkinochorion. Jag tror att vi har ett par svenskor där i Natalie Liljekvist och Frida Andersson, men jag är inte säker. Hur som fick Konstantias en dålig start på årets liga. Det blev 0–5 hemma mot AMOK Chrysomilia i dag. Långt ifrån svensksuccé där alltså.

Dagens namn: Christen, Kristin och Emma

Christen Press och Kristin Hammarström – där har ni duon bakom Göteborgs avancemang till kvartsfinal i Champions League.

Christen Press

Press gjorde två mål, och spelade fram Olivia Schough till det tredje. Trots det var GFC riktigt illa ute på slutet. Jag såg inte matchen, men hörde via Radiosporten hur Hammarström gjorde tre kanonräddningar i slutminuterna. Tre räddningar som tog Göteborg vidare.
För det här dubbelmötet blev jämnare än väntat. 1–1 borta och 3–2 hemma innebär ju att Göteborg faktiskt hade åkt ut på bortamål om Fortuna gjort ett mål till.

Emma Wilhelmsson, Amanda Ilestedt och Katrine Veje

Då var det lugnare för Malmö. 1–0 hemma förra veckan följdes upp med 2–0-seger borta mot Bardolino Verona. Dagens målskyttar var Sara Björk Gunnarsdottir och Emma Wilhelmsson. Den senare gjorde sin sista match i Malmötröjan, och gav förstås sig själv och klubben en fin avskedspresent.

Sverige har alltså två lag i kvartsfinal för andra året i rad. Och faktum är att vi kan bli enda nationen som har kvar båda sina representanter. För det är bara Frankrike som har kvar chansen.
Där är Lyon förstås vidare. Och i morgon skall Juvisy försöka besegra Stabaek på hemmaplan. Där slutade första mötet 0–0, sedan duktiga Camille Catala fått ett till synes korrekt mål bortdömt. Catala hade även en boll i ribban, och fransyskorna hade varit värda segern. Men norskornas Ida Elise Enget hade också två kanonchanser. Och kontringar på kvicka Enget kanske kan vara ett skrällrecept för Stabaek, som får klara sig utan sin skyttedrottning Ada Hegerberg även i returen.

I morgondagens övriga två matcher är det klar fördel Rossiyanka och Torres Calcio. De båda känns som de givna drömlotterna i kvartsfinalen.

Utöver Lyon har även Wolfsburg och Arsenal avancerat i dag. Wolfsburg hade med sig 4–1 från hemmamötet med Röa, och var i dag aldrig nära att tappa det resultatmässiga greppet.
Arsenal har stått för omgångens lilla knall. Även om jag bedömde mötet med Turbine Potsdam som öppet, så höll jag ändå de tyska mästarinnorna som favoriter. Men med Genoveva Anonma hemma för Afrikanska mästerskapen orkade inte Potsdam besegra de engelska mästarinnorna.
Det hjälpte inte att Antonia Göransson fortsätter att visa toppform, och satte två mål på Arsenal. Engelskorna vann dagens bortamöte med 4–3, och dubbelmötet med 6–4. Kelly Smith gjorde tre av Arsenals mål i dag, och är således den stora hjältinnan.

* Anonma var det. Hon ledde i dag sitt Ekvatorial-Guinea, som är värdnation, till final i afrikanska mästerskapen. I semifinalen besegrades de oövervinnerliga lejoninnorna från Kamerun med 2–0. Samtidigt skrällde Sydafrika – utan Rossiyankastjärnan Nompumelelo Nyandeni – genom att för första gången någonsin besegra Nigeria. Segersiffrorna skrevs till 1–0 (1–0), vilket innebär att Ekvatorial-Guinea och Sydafrika möts i söndagens final.
Sydafrikas segerskytt var Janine van Wyk. Vem eller vilka som gjorde Ekvatorial-Guineas båda mål har jag däremot inte lyckats hitta någon uppgift på.

Föredömligt arbete från Lindahl

Hej igen. Då är jag tillbaka efter några dagar med herrfotboll. Det är ju inte varje dag som ens moderklubb tar SM-guld.

Under tiden det har varit fest här i Borås, och vi njutit av låtar som den här, har det hänt ganska mycket i damfotbollsvärlden.

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

Först tänker jag uppmärksamma den insamlingskampanj till damfotboll.com som Hedvig Lindahl ligger bakom.
Jag tycker att damfotbollen är för dålig på att sälja in sig hos sponsorer och supportrar. Men initiativ som det här är positiva.

Vill spelarna ha bättre betalt och bättre bevakning så måste de själva hjälpa till och visa handlingskraft. Det gör Lindahl, och jag hoppas att fler tar efter.

* Så till ett gäng sportsliga iakttagelser i korthet. Först till Tyskland där Antonia Göransson blev tremålsskytt för Turbine Potsdam i 5–1-segern mot Essen-Schönebeck. Se de målen, och alla andra från helgens matcher i Frauen-Bundesliga, på det här klippet.
Turbines mål ligger först i klippet. Men det är väl värt att se alla målen. För Leonie Maier:s segermål för Bad Neuenahr mot Bayern München är väl värt att se.

* I Frankrike blev det ett svenskmål i helgen. Det var Kosovare Asllani som gjorde PSG:s 2–0-mål mot Rodez. Matchen slutade 5–0, och samtliga mål finns på det här klippet. Asllani gjorde ju tre mål mot Arras häromveckan. Målen från den matchen ser du här.
Lotta Schelin spelade 90 minuter för Lyon i 3–0-segern borta mot St Etienne. Serieledarnas mål gjordes av Elise Bussaglia, Ami Otaki och Lara Dickenmann. Lyon har full poäng och 46–0 efter sju omgångar.

* I Norge är Lilleström nu 100-procentigt klara mästarinnor. I söndags besegrades Sandviken med 4–0 på bortaplan efter att Isabell Herlovsen gjort samtliga fyra mål. Med en omgång kvar att spela har Herlovsen därmed gjort 25 mål, och leder plötsligt skytteligan ett före Stabaeks talang Ada Stolsmo Hegerberg.

* I Italien laddade svensklaget Bardolino Verona för Champions League-returen mot Malmö genom att spela 1–1 borta mot Tavagnacco. Därmed är Bardolino obesegrat efter sex omgångar. Men avståndet till ledande Torres har ändå redan vuxit till sex poäng.

* Slutligen till Afrika, där semifinallagen i Afrikanska mästerskapen nu är klara. Matcherna, som spelas i morgon onsdag, spelas så här: Ekvatorial-Guinea–Kamerun och Nigeria–Sydafrika.
Alltså mellan kontinentens båda representanter i VM och deras lag i OS. VM-lagen vann sina grupper i stor stil, och känns som klara favoriter att mötas i söndagens final.

Japanska guldhattar – och vitryska

Det blev inga guldhattar i Sverige. Det blev inte heller några i Japan. I varje fall inte av det slag som vi använder i Norden.
Fast de traditionella hattar som japanerna firar sina guld iklädda är väl på alla sätt ett slags guldhattar… Intressant förresten att man skall ha skyddsglasögon till.

Det blev inget firande för Malmö, men hos Jitex kunde man hälla upp skumpan i helgen. Det damallsvenska kontraktet är ju numera helt klart.
Däremot kan inte Kif Örebro fira ännu. De har tre poäng och sex mål upp på Djurgården inför sista omgången. Då spelar Kif hemma mot redan nedflyttade AIK. Djurgården spelar hemma mot Piteå. Men eftersom Örebro dessutom har fler gjorda mål måste Djurgården i praktiken ta in sju mål. Tufft.

Magdalena Ericsson

Även om jag inte skulle satsa min bil på att Djurgården klarar det här, så finns chansen. För det har hänt så många konstiga saker de senaste veckorna att man inte kan veta. Fast djurgårdarna själva verkar inte förstå att de kan hänga kvar. Jag såg att Magdalena Ericsson skrev på sin twitter att ”Vi har åkt ur allsvenskan.”

* I Tyskland vann de tre topplagen. Jag såg första halvleken av Jena–Potsdam, och det var fotboll av väldigt dålig kvalitet. Framför allt från Potsdam. Däremot stod Jena upp bra, inte minst deras 17-åriga målvakt Franziska Ippensen. Men mest imponerades jag av deras Nya Zeeländska landslagsspelare Ria Percival – en riktig klasspelare. Efter paus gjorde Potsdam tre mål, och vann med 3–0. Höjdpunkter från matchen ser du här.

Yuki Ogimi

Yuki Ogimi

Antonia Göransson spelade 82 minuter för Potsdam. För Frankfurt fick Sara Thunebro göra ett 18 minuter långt inhopp. Man vann med 1–0 mot Freiburg efter tidigt mål av schweiziskan Ana Crnogorcevic.
Conny Pohlers gjorde tre mål när det tredje topplaget, Wolfsburg, vann med 4–0 mot forna storheten Duisburg. Pohlers dubblade därmed sin målskörd den här säsongen och avancerade till andra plats i skytteligan. Hon är två mål bakom ledande Yuki Ogimi, som gjorde sitt åttonde mål för säsongen i segern mot Jena.

* Varken Lotta Schelin eller Kosovare Asllani blev målskyttar i Frankrike. Men samtliga topplag vann sina matcher. Tuffast var det för Montpellier som gjorde sina båda mål i 2–0-seger mot Rodez på övertid. Först slog Hoda Lattaf till efter 90+1 och sedan ökade Marie-Laure Delie till 2–0 efter 90+4.

Lyon vann med 3–0 mot Guingamp efter mål av Elise Bussaglia (straff) och två av skytteligaledande Camille Abily, som nu är uppe på tolv fullträffar. Delie delar på åtta mål andraplatsen med Lyons Laetitia Tonazzi. Tonazzi och Schelin delade för övrigt på matchen mot Guingamp. Svenskan spelade den andra halvleken.
Slutligen vann PSG med 2–0 borta mot poänglösa tabelljumbon Issy efter mål av Kheira Hamraoui och Lindsey Horan. Där spelade Asllani 90 minuter.

Här är förresten ett intressant klipp med bland annat Schelin och Delie, där de gör reklam för Eurosports sändningar från Feminine Division 1. Och här är ett klipp från inspelningen av reklamklippet.

* I Norge behöver Lilleström numera bara en ytterligare poäng innan de får dra på sig sina guldhattar. LSK hade fem olika målskyttar när man vann med stabila 5–1 mot Klepp. Isabell Herlovsen gjorde sitt 21:a mål, och hon är nu bara tre mål bakom Ada Stolsmo Hegerberg i toppen av skytteligan.
I övrigt verkar det som att Röa har fått tillbaka de två poäng som de tidigare blev fråntagna på grund av dålig ekonomi. Röa är i nuläget trea, en poäng bakom tvåan Stabaek. Men fyran Arna-Björnar har en uppskjuten match, och kan på onsdag gå upp på samma poäng som Stabaek.

* I de afrikanska mästerskapen fick arrangörslandet Ekvatorial-Guinea en kanonstart, då man vann med 1–0 mot Sydafrikas Banyana Banyana inför 15000 åskådare. Gloria Chinasa från polska mästarlaget Unia Racibórz nickade in segermålet i den första halvleken.
Ekvatorial-Guinea är en hård diktatur, och man kan lätt tro att huvuddelen av publiken var kommenderad till arenan…
Även DR Kongo vann sin öppningsmatch med 1–0, i deras fall mot Senegal.

* Ett annat mindre demokratiskt land är Vitryssland. Där har mitt favoritlag Molodechno gjort lite av en bragd. Efter 2–1-seger i sista omgången mot Viktorya-86 Brest undviker nämligen troligen Molodechno jumboplatsen i ligan. Det trots att man släppt in fler än tio mål per match i snitt. Målskillnaden efter 27 omgångar slutar på 7–271.

Molodechno har dock sex poäng, medan Viktorya-86 Brest har fyra, och ser ut att bli sist. De senare har dock en uppskjuten match mot tredjejumbon Victorya Voronovo, och kan vid seger passera Molodechno. När det gäller insläppta mål lär dock inget lag kunna mäta sig med mina favoriter…

Om någon undrar vilka som får ta på guldhattarna i vitryska premier league, så blev det Bobruichanka…

Blir det här en guldhelg?

I helgen är det troligt att vi kan fira ligamästarna i Sverige och Japan. Dessutom blir guldet i norska toppserien i praktiken klart.

Sverige först. Som bekant har Malmö det i sina egna händer. Det enda som krävs är seger i Umeå. Och de enda som kan sänka Malmö är de själva. För årets Umeålag är inte bra nog för att skaka något topplag av egen kraft. UIK har spelat extremnaivt mot topplagen, och bjudit på både tid och ytor.
Siffrorna hittills mot toppduon är 1–7, 1–5 och 0–6. I och för sig vann LdB ”bara” med 1–0 mot UIK i cupen. Men då satt formstarka Ramona Bachmann på bänken. Om inte UIK lärt sig spela cynisk fotboll till på söndag så kommer guldstriden vara över vid 18.15 den kvällen. Matchen startar 16.30 och direktsänds på Tv4sport.

Om Malmö vinner spelar det ingen roll att Tyresö med största sannolikhet slår Jitex i morgon. För då skiljer det fem poäng inför lagens inbördes möte i slutomgången.
Jitex behöver för övrigt två poäng till för att på egen hand säkra sitt kontrakt. De har ju fyra poäng och 25 mål ner till Djurgården.

Bottenstriden kan också avgöras i helgen. För AIK är enda chansen till nytt kontrakt att man vinner båda de återstående matcherna, samtidigt som Kif Örebro åker på två förluster. De båda lagen möts på Behrn Arena i slutomgången. Det kan bli en nagelbitare. Fast jag tror inte det. Jag tror att AIK åker ut i morgon, hemma mot Linköping.

Djurgården behöver troligen också sex poäng mot Kristianstad (borta) och Piteå (hemma) för att att rädda sitt kontrakt. Tre poäng kan räcka, men då måste utöver tre poäng även ta in sex mål på Örebro.
Örebro möter för övrigt Göteborg på bortaplan på söndag. Det är en match där närkingarna inte kan räkna med några poäng.

* I Norge vann Röa i kväll med 3–1 (3–0) borta mot Stabaek efter mål av Emilie Haavi, June Tårnes, Stine Andreassen och reducering av Andrine Stolsmo Hegerberg. Därmed kommer Lilleström med 99,9 procents säkerhet att ta guldet. LSK behöver bara fyra poäng på sina matcher mot Klepp, Sandviken och Kolbotn för att säkra sin första titel någonsin. De lär ta maximala nio pinnar…

I skytteligan leder fortfarande Stabaeks Ada Stolsmo Hegerberg. Fast uppgifterna går isär om 17-åringen är ensam i topp eller inte. Enligt NRK leder hon med två mål före rutinerade Isabell Herlovsen (Lilleström), som dessutom har en match mindre spelad. Enligt sidan altomfotball ligger duon jämsides.
Någon officiell skytteliga hittar jag inte på Norges fotbollsförbunds hemsida. Så toppstriden är något oklar.
Klart är dock att Göteborgs nyförvärv till nästa säsong, Cathrine Dyngvold är fyra på båda listorna på 15 mål.

Megumi Takase

Megumi Takase

* I Japan har Inac Kobe Leonessa nio poängs ledning med tre omgångar kvar. Efter helgens båda toppmöten, Yunogo Belle–Inac Leonessa och Urawa Reds–NTV Beleza, lär guldet vara hundraprocentigt klart för storklubben från Kobe.

I skytteligan leder Inacs Megumi Takase på 18 mål, tre före Belezas Asano Nagasato med tre omgångar kvar.

* Det är söndag som är speldagen i både Norge och Japan. Samma sak gäller för de båda toppligorna i Tyskland och Frankrike. I Feminine division 1 spelar samtliga topplag mot svagare motstånd i den här omgången, vilket lär innebära klara segrar.

Antonia Göransson mot Asuna Tanaka

Antonia Göransson

I Frauen-Bundesliga är Wolfsburg–Duisburg den på förhand mest intressanta matchen. Men det är USV Jena–Turbine Potsdam med Antonia Göransson som visas på DFB-tv. Avspark för den matchen är 14.00 på söndag.

* Den enda liga som har full omgång i morgon lördag är den italienska. Men inte heller där är det några riktiga toppmöten i den här omgången. Utan man kan nog räkna med tre poäng till samtliga topplag.

* Slutligen så börjar det Afrikanska mästerskapet i Ekvatorial-Guinea på söndag. I den första gruppen spelar arrangörslandet mot Sydafrika, Senegal och DR Kongo. I den grupp som startar på måndag återfinns Elfenbenskusten, Nigeria, Kamerun och Etiopien.
Nigeria är som alltid favoriter, men utmanas av Kamerun, Sydafrika och Ekvatorial-Guinea – som har med Potsdamstjärnan Genoveva Anonma i sin trupp. Personligen saknar jag Ghana, som ju alltid har starka ungdomslandslag. Men de åkte ut på straffar mot Kamerun i kvalet.

Japan förtjänar hyllningar – inte avsky

Först vill jag tacka för alla berömmande kommentarer den senaste tiden. Och för alla andra kommentarer också. Det är alltid kul med synpunkter, och debatter.

Och till er som undrar varför era kommentarer inte kommer upp direkt på bloggen kan jag meddela att jag har valt att ha en kommentarsspärr, som innebär att jag måste godkänna alla synpunkter innan de publiceras.

Bland det senaste dygnets kommentarer har det kommit ett par intressanta ämnen och förslag, som jag skall försöka avhandla framöver. Men först tänkte jag åter ta upp Japan, och de fientliga känslor som de dragit på sig under OS.

Först till de här amerikanska som ju är fullständigt förfärliga. Fast de strömningarna har ju inte skapats under OS. Utan det verkar som att vissa människor fortfarande lever kvar på 1940-talet…

De starka känslor som skapats under OS har kommit efter 0–0-matchen mot Sydafrika. Jag har redan tagit upp den i det här inlägget. Men då satt jag inte på alla ingångsvärden. Det kanske jag inte gör nu heller, men jag vet i alla fall mer än då.

Jag vet till exempel att det viktigaste för Japan var att slippa den långa resan till Glasgow, och bli kvar i Londonområdet.
Och jag vet att förbundskapten Norio Sasaki sa åt sina spelare att ordna ett oavgjort resultat.

Sasaki och Sakaguchi

Norio Sasaki och Mizuho Sakaguchi

Jag måste säga att jag blev väldigt förvånad av att Sasaki utan omsvep berättade om sin tveksamma order.

För min bild av japaner är väldigt positiv. Ett ärligare folk får man leta efter. Skulle jag välja ett land i världen där jag skulle tappa min plånbok, skulle jag utan tvekan välja Japan. Där är chansen att få tillbaka den väldigt mycket större än i ärliga Sverige.
I Tokyos tunnelbana kan man lägga sin dator på hatthyllan i en vagn, och sedan sätta sig i en annan. Och man kan vara säker på att ingen rör den.

Att de ärliga japanerna skulle välja att inte köra rent spel, och sedan öppet berätta om det, fick jag inte alls att gå ihop.
Vi svenskar är ju smartare. När Sveriges Tre kronor ”råkade” förlora mot Slovakien med 3–0 i sista gruppmatchen i OS 2006, och hade oturen att få möta Schweiz i kvartsfinal i stället för Kanada, så var det ingen spelare eller ledare som erkände att vi la oss. Inte förrän fem år senare.

Och såvitt jag vet har inte halva svenska folket visat någon avsky mot Tre kronor för att de tog en tveksam väg till OS-guldet 2006. Eller?

Men Japan har fått en rejäl dos avsky.

Men hur kom det sig då att japanerna agerade tveksamt, och utan omsvep erkände det?

Jag har som sagt funderat i frågan. Och det bästa svaret jag hittat är att det handlar om kulturella skillnader. Att vi i västvärlden och de asiatiska länderna har olika uppfattning om vad som är rätt och fel i det här fallet.

Japan var redan vidare, och tog den väg som de ansåg gynnade dem mest. Precis som både kineser och sydkoreaner var vidare i badminton, och försökte ge sig själva bästa vägen till OS-guldet.

De tyckte att de hade rätt att ge sig själva bästa möjliga förutsättningar. Och de tyckte inte att de behövde smyga med sin inställning, som vi västerlänningar tenderar att göra…

Personligen har jag inte låtit någon läggmatch förta upplevelsen av japanskornas läckra fotboll. Tvärtom har jag njutit av det kortpassningsspel, som garanterat kommer att lyfta damfotbollen på sikt. För jag tycker att Japans lag förtjänar hyllningar, och inte avsky.

Ingen utredning av Japan – det var rätt beslut

Såg just att Fifa valt att inte utreda Japans coach Norio Sasaki efter gårdagens 0–0-match mot Sydafrikas Banyana Banyana. Det är förstås ett helt riktigt beslut.

För själv har jag väldigt svårt att bli upprörd. Visst finns det gränser för hur långt man får gå. Fast Japan ansträngde sig inte för att förlora. Man förlorade ju inte ens. Man spelade oavgjort.

Och har man redan avancerat i en turnering kan man ju inte tvingas att slita på sina bästa spelare. Eller?

Jag har aldrig sett några krav på att simmare och friidrottare som simmar/springer avstannande i sina försök/semifinaler skall diskas – eller straffas – för att de inte tar ut sig maximalt.

Visst sände Sasaki signaler till sin spelare om att seger inte var speciellt viktigt när han valde att starta med samtliga de sju som satt på bänken i förra omgången.
Men nu är ju OS är en väldigt kort turnering. De lag som når finalen kommer att spela sex matcher på 15 dagar.

Så har man chans att spara nyckelspelare så förstår jag att man tar den. Och det lag som Japan ställde på benen är inte så vasst att det slår ens Sydafrika på beställning. Japan har elva spelare av världsklass, övriga är ganska mycket sämre.

Sedan tror jag inte att Sasaki och de andra japanerna är speciellt ledsna över att slippa möta Frankrike i kvartsfinal.

Jag har sett att många tycker att det är roligt att Japan fick Brasilien i stället. Men jag tror faktiskt att japanskorna skulle ha valt just Brasilien om de fick välja mellan dem, Frankrike och Storbritannien.

För i VM i fjol föll ju Japan mot England med 2–0 i sista gruppspelsmatchen. Där valde man inte att spara några spelare. Där ville man inte ställas mot Tyskland i kvartsfinal. Alltså har man dåliga minnen av brittiskorna. Det har man även av fransyskorna, för i genrepet inför OS blev japanskorna utklassade av dem.

Brasilien däremot körde Japan över senast de möttes, i april. Det blev 4–1 i Kirin Challange Cup, trots att Japan saknade flera ordinarie spelare. Här är ett klipp från den matchen. Förutom målen så njut gärna av Erika:s läckra volley 37 minuter in i andra halvlek.
Och jag tror att smarta spelare som Yuki Ogimi, Aya Miyama, Nahomi Kawasumi och Homare Sawa bör kunna lura de virriga brasilianska backarna på ett sätt de inte hade lurat Frankrikes eller Storbritanniens backlinjer.

Alltså fick Japan trots allt sin drömlottning.

Taktiskt Japan ordnade fram tuff svensk kvartsfinal

För mig hackades dagens match sönder av fälttävlansdramat. Jag älskar i princip all idrott på högsta världsnivå. Och hästhoppning – som ju är den avslutande grenen i fälttävlan – blir lätt infernaliskt spännande.

Så under första halvlek vilade hela tiden ett öga på resultatutvecklingen för våra ryttare. Under andra halvlek satt jag lätt besviken över att Sara Algotsson Ostholt var så sanslöst nära OS-guld.

Men jag noterade att Sverige gjorde två väldigt väldigt starka minuter i första halvlek, där det small två gånger. Kosovare Asllani hade andraassist till båda målen. Marie Hammarström var ännu mer inblandad i dem. Hon avslutade själv det första med en snygg volley, och hon slog det fina inlägget till Sofia Jakobsson vid 2–0.

I övrigt gladde Lotta Schelin med en utmärkt insats. Hon var långa stunder avskuren från resten av laget, men ville hela tiden ha boll. Och hon skapade faktiskt en del på egen hand mot fyra backar.

Offensivt gjorde även Johanna Almgren ett bra inhopp. Hon kom in i ett otacksamt läge, men vann bollen flera gånger på egen hand, och startade anfall. Trots det kommer de flesta nog att minnas hennes grova miss på Schelins förarbete på slutet.

Frågetecknen i laget den här gången handlade om orken. Hur väl tränade är egentligen våra centrala mittfältare? De orkade inte trycka upp laget i andra halvlek, utan föll tidigt väldigt långt bak i planen. Det såg inte bra ut.

Som jag ser det är 2–2 mot Kanada trots allt inget dåligt resultat. Kanada visade klass i dag. Melissa Tancredi har verkligen toppat formen, och Sophie Schmidt och Christine Sinclair är klasspelare. Men nu riskerar det bli USA nästa för kanadensiskorna. Det känns som en övermäktig uppgift. Kanada pressade i och för sig USA till förlängning i kvartsfinalen i OS för fyra år sedan. Men sedan dess har USA utvecklats ett par snäpp i rätt riktning.

Inför avspark skrev jag att Sverige skulle få bästa lottningen om vi spelade oavgjort. Så blev det inte. Jag tänkte inte på att Japans förbundskapten Norio Sasaki är en lurig herre. Genom att ställa över sju ordinarie spelare fick han ett så svagt lag att Japan spelade 0–0 mot Sydafrikas Banyana Banyana.

Därmed drog japanskorna vinstlotten, medan Sverige fick näst sämsta läge. För Sverige väntar nu nämligen med största sannolikhet Frankrike i kvartsfinalen. En match där jag ser fransyskorna som favorit med 70–30.
Vi slog ju som bekant dem i bronsmatchen vid fjolårets VM. Men sedan dess har Frankrike blivit bättre, och vi sämre. Så trots att vi vann gruppen så slår vi nu ur underläge.

Jag såg att det har diskuterats huruvida Sverige skulle ha hållit igen för att undvika gruppsegern. Med tanke på Japans agerande så var det ingen bra idé att försöka undvika gruppsegern. Hade vi lagt oss hade vi slutat trea, och riskerat att få möta USA.

Men jag ser inga problem med att agera taktiskt som Japan gjorde. I mästerskap handlar det om att vinna finalen. Vägen dit är snart glömd.

Visst är Kamerun mycket bättre än Tyskland?

En match återstår av den andra gruppspelsomgången i OS-fotbollen. Efter att ha sett rätt mycket fotboll under dagen så kan jag inte undgå att fundera på hur Afrika kan ha fått med två lag till den här OS-turneringen?

För medan övriga nationer håller hög klass är Afrikas representanter pinsamt usla. Både Sydafrika och Kamerun har två solklara förluster bakom sig. Nyss vann Storbritannien hur lätt som helst mot Kamerun med 3–0. Matchen var avgjord på ett tidigt skede, och under andra halvlek kändes det som att brittiskorna bara spelade ut tiden.

Det var alltså riktigt tråkigt att se på.

Däremot var brittiskornas 2–0-mål riktigt ögongodis. Kelly Smith stack in bollen till Kim Little som läckert klackade vidare på ett tillslag till Jill Scott, som i sin tur säkert placerade in bollen på sitt förstatillslag. Ett högklassigt fotbollsmål.

Tillbaka till Afrika, och fördelningen av OS-platser.

Två så pinsamt usla lag som Sydafrika och Kamerun får vara med, samtidigt som Tyskland står utanför, eftersom Europa bara har tre platser. Då undrar man ju vilka nötter som Uefa skickade till förhandlingen om OS-platser.

Antingen var det tidernas sämsta förhandlare, eller så bryr sig helt enkelt inte Europas fotbollshöjdare om damerna. Det är ju inte utan att man misstänker att Uefa helt enkelt har valt att kompromissa med kvotplatser till damernas mästerskap för att få fler platser till herrarnas.

För Europa har garaterat tolv lag som är bättre än Afrikas båda OS-representanter. Så vi får hoppas att Uefa flyttar fram positionerna rejält till nästa OS.

Blir det tolv lag i turneringen även då tycker jag att Europa skall kräva 4,5 platser. Spontant ritade jag på den här fördelningen:
* Europa 4,5
* Afrika 1,5
* Nordamerika 2
* Asien 2,5
* Oceanien 0,5
* Sydamerika 1

Det skulle innebära två playoff, enligt det här Europas femma–Afrikas tvåa och Asiens trea–Oceniens etta.

När det gäller fördelningen av platser i nästa VM, det i Kanada 2015, så har jag skrivit om den här. Där har Europa lyckats bättre. Fast inte bra nog.

4–1, det är förstås en jättebra start

Tremålsseger i OS-premiären. Det kan man ju inte klaga på. Tvärtom är det jättebra.

Och de första 25 minuterna höll högsta världsklass. För även om Sydafrika var uselt så är det inte lätt att göra mål på beställning. Och så långt skapade Sverige chanser på löpande band.

Jag beställde tre–fyra mål till i halvtid. Det var förstås ett önsketänkande. 4–1 duger gott. Jag har ju flera gånger skrivit att jag tror att tre poäng och plusmålskillnad bär till kvartsfinal. Med tre poäng och tre plusmål har vi lagt en bra grund.

Mycket var bra. Defensivt är jag sådan att jag älskar mittfältare som gör maxlöpningar hemåt för att vinna boll. Sådana bjöd framför allt Lisa Dahlkvist och Marie Hammarström på flera stycken.

Offensivt fick Caroline Seger visa sitt spelsinne och sin känsla vid flera tillfällen. Antalet djupledlöpningar från Seger tycker jag däremot som nämnts är för få. Det var ju när både hon, Lotta Schelin och Sofia Jakobsson samtidigt hotade i djupled som vi var som bäst.

Schelin visade sin höga klass när hon styrde in Sara Thunebro:s inspel till 4–1. V-löpningen, där Schelin lurade sin back var enligt den så kallade skolboken. Är det någon som läst den boken förresten?

Jakobsson sprang mycket, och oftast rätt. Men hon måste jobba lite mer på sina passningar. Men bättre precision på dem så är hon uppe på Schelinnivå – alltså högsta världsklass. Och orkar/kan Sofia hålla en lika hög utgångsposition mot Japan har vi två bra kontringsvapen i den matchen.
För Schelin är väl ok? Man blev ju trots allt lite nervös när hon började stretcha sin högervad.

Att baklängesmålet skulle komma på en lobb var ju ingen skräll för oss som sett landslaget i vår. Tydligen hade även Sydafrikas Sverigespion noterat att Hedvig Lindahl jobbar väl långt ut. Hon får förbereda sig på att motståndarna kommer att göra två–tre lobbförsök per match framöver. Så Lindahl, ta en lite lägre utgångsposition!

Man får väl även ge beröm till Portia Modise som på ett skickligt sätt utnyttjade vår målvakts offensiva position.

Nu blir det en halvlek Nordkorea–Colombia. Sedan kan man somna lugnt.

Fyra mål till, tack!

Usch vad tråkigt det här var. Eller just det. Det är ju inte spänningen som är viktigast i dag, utan segern.

Och den är redan klar. Tre mål är dock i underkant mot OS mest naiva backlinje. Gör vi tre–fyra till efter paus kan vi redan ha säkrat kvartsfinalplatsen.

Vad har då varit bra? Sofia Jakobsson har visat att det var rätt att satsa på henne. Försvarsarbetet går det inte heller att klaga på.

Och i tio minuter var Caroline Seger fullständigt suverän. Sedan har Seger försvunnit ur matchen. Jag har tidigare ifrågasatt hennes träningsnivå. Och det kanske är så att hon borde sättas i stenhård uthållighetsträning inför nästa säsong.

Målen är gjorda av Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist och Lotta Schelin. Den sistnämnda har inte varit riktigt så briljant som jag hade hoppats. Hon borde ha kommit till fler avslut.

Ser att Brasilien har vunnit med 5–0 mot Kamerun efter bland annat två mål av Marta. Jag såg delar av den första halvleken, och kan konstatera att Afrikas båda lag i den här turneringen är alldeles för dåliga. Alldeles för dåliga.

Så nu hoppas jag att vårt lag kan gå ut i andra halvlek och utnyttja Sydafrikas sanslöst chanspräglade försvarsspel på så sätt att vi gör tre–fyra mål till.

För jag ser helst att matchen är minst lika ointressant ur spänningssynpunkt efter paus.

Stolthet – Sydafrikas vapen

Det börjar närma sig avspark. Äntligen. Jag noterar att flera av de svenska spelarna ännu inte är nedkopplade, utan att det har twittrats från truppen i dag.

Jag noterar också att Sydafrikas försvarsspelare Janine Van Wyk i det här blogginlägget avslöjar Banyana Banyanas främsta vapen mot Sverige i dag – stolthet.

Stolthet över att få spela i ett OS. Stolthet över att få vara med när ens land för första gången någonsin spelar i ett stort mästerskap.

Den stoltheten kan säkert få laget att springa kopiöst i 90 minuter. Om inte Sverige får hål på dem.
Högt på önskelistan i dag står således ett tidigt, svenskt mål. Fixar du det, Lotta Schelin?

Såg annars uppgifter om att bara 5500 biljetter är sålda till kvällens match. Tråkigt. Man tycker att folket i Coventry borde ta chansen att uppleva OS när de får chansen. Men, men. Fotbollstjejer är inte bortskämda med storpublik, så vårt lag kommer väl tyvärr att känna sig hemmastadda i att spela efter tomma läktarsektioner.

Sveriges startelva, premiärfrossa, Ek, Dalsjöfors och en megasmäll

Spelarna har tydligen fått startelvan i kväll. Vi andra får hålla oss till tåls några timmar till. Men visst känns det att OS är nära?

I mitt förra inlägg gissade jag ju på Sveriges startelva. Där chansade jag och satte in Kosovare Asllani på högerkanten i stället för Sofia Jakobsson.
Jag är dock långt ifrån säker på den punkten. Lång ifrån. För Thomas Dennerby har spelat Jakobsson hela våren. Men jag tycker att hon har känts vilsen på kanten, och att Asllani har kommit närmare och närmare en startplats.

I övrigt är det en riktig rysarmatch som väntar. Premiärer är ju inte svensk fotbolls bästa gren. När tjejerna i fjol vann en krampaktig historia mot ett svagt Colombia med 1–0 så var det damlandslagets första premiärvinst någonsin i ett VM eller OS.

Förhoppningsvis har den segern öppnat dörren för fler svenska premiärsegrar.
För Sydafrika är ett lag vi skall slå. Jag är väl medveten om att de afrikanska nationerna är bättre än man tänker sig, och att vi exempelvis haft jobbigt mot Nigeria i flera mästerskap.

Men Sydafrika gör sin allra första match i ett stort mästerskap i morgon.
Och även om vi också har många orutinerade spelare på planen så är vi bättre. Och tre poäng kan ju faktiskt innebära att kvartsfinalplatsen redan är klar.
Så det finns väldigt mycket i potten.

* Det händer ju saker vid sidan av OS också. Lisa Ek skrev på för LdB FC Malmö.
Oväntat. Men bra för Malmö, som visar att man tänker göra allt för att försöka hålla Tyresö bakom sig i höst.
Personligen undrar jag dock hur Malmö kan ha råd att värva nytt. Klubben var ju nyligen konkursmässig.

Jag har sett hur många av Göteborgs supportrar irriterats över att klubbledningen på kort tid nu släppt fyra högklassiga spelare (Lisa Dahlkvist, Ingvild Stensland, Linda Sembrant och Lisa Ek), varav tre till konkurrentklubbar.
Jag har ingen aning om hur snacket har gått vid förhandlingsbordet i GFC. Men jag vet att alldeles för många klubbledningar satsar med pengar de inte har. Och att Göteborg håller i sina slantar är väl trots allt klokt?

* En klubbledning som skriker efter pengar är den i Dalsjöfors. I dag framkom att det trots allt finns en liten gnutta hopp om att konkursen skall hävas.
I en annons i BT, och på sin hemsida, skriver klubben att man måste få in 1,5 miljoner före den 1 augusti.

Jag har funderat på varför klubben inte tagit till den här typen av rop på hjälp tidigare. Inte för att jag tror att de skulle ha lyckats. Men chansen hade ändå varit större om man ropat tre veckor innan deadline, och inte som nu bara ett par dagar innan.

Jag håller dock förstås tummarna för att Dalsjöfors överlever. Fast hoppet känns inte så stort. Vid lunchtid idag hade man fått in 6500 kronor…

* När jag häromdagen skrev att mina vitryska favoriter Molodechno verkar har vuxit in i vitryska Premier League Women visste jag inte vad jag pratade om. I dag blev det nämligen förlust med 21–0 mot Zorka-BDU. Ja, ni läste rätt – 21–0…

Här är den stora OS-guiden

I morgon drar spelet i gång. Jag skall strax sjunka ner i en solstol med ett gäng OS-bilagor.

Jag har dock redan noterat att de inte lägger någon jättevikt vid damfotbollen. Så jag tänkte här ge alla nyfikna lite kött på benen. Någon bilaga blir det väl inte, men väl en köttig ranking av de tolv OS-lagen.

För de åtta lag jag tror kommer att nå kvartsfinal har jag även tippat morgondagens startelvor. Skall bli kul att se hur många rätt det blir av 88 möjliga…

Jag har tidigare länkat till Fifas lista över samtliga olympiska spelartrupper. Har ni missat den finns det inlägget här. Och här är spelschemat, dock med brittisk tid. Man får alltså lägga på en timma på de tider som står där.

Därmed är det dags för rankingen. Vi börjar bakifrån:

12) Kamerun
Världsranking: 50
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag egentligen inte har någon som helst koll på.
Jag noterar dock att Kamerun har ett gäng utlandsproffs. De har en spelare i franska förstaligan, en i franska andraligan, en i Rumänien, en i Serbien, en i Schweiz, en i Polen och två i ryska topplaget Energiya Voronezh.
Men laget innehåller ändå inga riktiga affischnamn. Och 0–2 mot Skottland i genrepet imponerar inte.

Nu är jag så gammal att jag minns när Kameruns herrar gjorde sina första insatser på den internationella mästerskapsscenen. Både 1982 och 1990 hade man lag utan namnkunniga stjärnor. Men oj vad bra lagen var.

Fast man kan inte bygga ett tips på lastgamla herrlagsmeriter. Så trots att Kamerun skrällde och slog ut Nigeria i OS-kvalet tror jag det här orutinerade laget får väldigt svårt att ta några poäng i gruppspelet.

11) Sydafrika
Världsranking: 61
Affischnamn: Mpumi Nompumelelo Nyandeni (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: –
Kommentar: Banyana Banyana – som laget kallas – är ännu ett lag jag egentligen inte har någon koll på.
Men de är lägst rankade i mästerskapet, och har helt 15 av 18 spelare som tillhör klubbar i den egna ligan.
Lägg till att Sydafrika saknar mästerskapsrutin, och laget lär få lämna OS efter gruppspelet.

Men visst. Sofia Jakobsson:s kompis Pumi Nyandeni är en skicklig spelare. Och Sveriges Sydafrikaspion Andreas Bild pratar här om ett hårt arbetande och välorganiserat lag. Så de kanske i alla fall kan spräcka både mål- och poängnollan. Bara det inte sker mot Sverige…

10) Colombia
Världsranking: 28
Affischnamn: Yoreli Rincon (Gol Star, Colombia)
Trolig startelva: –
Kommentar: Colombia såg jag live mot Sverige i VM-premiären i fjol. Och på tv häromveckan då de föll med 2–1 mot Nya Zeeland.
Och jag noterar att det inte har hänt mycket på ett år. Colombias spelare är fortfarande bolltrygga, men saknar fysik. Man har svaga målvakter, och ingen vidare genombrottskraft i offensiven.
Laget känns som ett juniorlag, och kommer att få väldigt svårt att ta några poäng i spelens tuffaste grupp.

9) Nya Zeeland
Världsranking: 23
Affischnamn: Amber Hearn (Jena, Tyskland), Rebecca Smith (Wolfsburg, Tyskland), och Ali Riley (Malmö).
Trolig startelva: Jenny BindonRia Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Kirsty Yallop – Amber Hearn och Sarah Gregorius.
Kommentar: Nya Zeeland är ett väldigt svårspelat gäng. De bjuder inte på några tekniska finesser, men har stort hjärta. Alla jobbar stenhårt i defensiven, och man har en väldigt stark backlinje. Framför allt ytterbackarna håller högsta klass.
Ria Percival har ofta hållit Sara Thunebro utanför Frankfurts startelva under vintern, och Ali Riley har visat klass i Malmö.

Offensivt bildar de båda Tysklandsproffsen Amber Hearn och Sarah Gregorius ett välkomponerat forwardspar. Hearn är kraftfull och Gregorius kvick. Men framför allt är laget riktigt vasst på fasta situationer. Vittsjös Kirsty Yallop har bra känsla i vänsterfoten, och levererar fina hörnor och frisparkar.

Jag rankar Nya Zeeland som nionde bästa lag, men tror ändå att de kommer att få spela kvartsfinal. De har en bra lottning, och vinner man mot Kamerun borde ”Football Ferns” kunna ta sig in bland de åtta. Och de är alltså svårspelade, så väl där skulle jag inte bli förvånad om de skulle ställa till med en skräll.

8) Nordkorea
Världsranking: 8
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag helst hade velat slippa se i OS. Inte för spelarna, för dom är det synd om, utan för ledningen. Fjolårets dopningsskandal i VM borde ha inneburit att laget skulle vara avstängt även i OS.
Men de är med. Och jag har inte mycket koll på laget. För mycket är förändrat. I fjol hette speluppläggaren Yun Mi Jo. Hon är inte med i OS. Däremot har målvakten exakt samma namn.
I fjol hyllades nu 17-åriga, och tekniska yttermittfältaren Su Gyong Kim som lagets största talang. Nu är hon bara reserv.

Jag har ärligt talat inte någon vidare koll på nordkoreanskornas OS-lag. Inte mer än att det är rekordungt. En spelare är född 1987, två är födda 1989. Resten är 90-talister. Hela åtta spelare är tonåringar.
Laget har fått en makalöst tuff lottning. Och trots att jag tror att Nordkorea är åttonde bästa laget i OS, så tippar jag att de åker ut i gruppspelet. Jag tror nämligen att de förlorar mot USA och Frankrike. Därmed behövs det troligen en riktig storseger i morgon mot Colombia för att man skall kunna nå kvartsfinal.

7) Kanada
Världsranking: 7
Affischnamn: Christine Sinclair (klubblös)
Trolig startelva: Karina LeBlancRhian Wilkinson, Candace Chapman, Carmelina Moscato, Lauren SesselmannDesiree ScottDiana Matheson, Kaylyn Kyle, Sophie SchmidtMelissa Tancredi och Christine Sinclair.
Kommentar: Liknar i mångt och mycket Nya Zeeland. Det ser inte speciellt vackert ut. Spelet bygger på fysik, hjärta och stenhårt arbete.

Kanada är ett tungt lag att möta på många sätt. För inte nog med att de har ett stort antal välväxta spelare som använder alla sina kilon i närkamperna. De har ett dödligt vapen, i Christine Sinclair – världens bästa målskytt.
Hon är ett fenomen. Det kan se kantigt ut. Hon kan vara ute ur matchen långa stunder. Men när lägena kommer är hon där. Och hon förvaltar ovanligt många lägen på bästa sätt. Sinclair är givetvis Kanadas nyckelspelare.

Laget har även svagheter. Deras passningsspel är högst begränsat. De slår ofta riskfyllda passningar på egen planhalva. Och jag är glad att Karina LeBlanc ser ut att vara förstamålvakt, och inte Erin McLeod. För LeBlanc är en flaxig målvakt. Som jag ser det är hon inte alls lika säker som McLeod.

Jag tror att Kanada kommer att spela kvartsfinal. Troligen som en av de två bästa treorna, men kanske som tvåa. För jag är inte helt säker på att vi orkar slå Kanada i Newcastle.

6) Sverige
Världsranking: 4
Affischnamn: Lotta Schelin (Lyon, Frankrike)
Trolig startelva: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Nilla FischerKosovare Asllani, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
Kommentar: Sverige är sämre än den aktuella världsrankingen. Laget har tappat fem spelare från VM-startelvan, och har varit långt från någon medaljklass under våren.
Försvarsspelet har vacklat, och anfallsspelet har till 100 procent handlat om enda superstjärnan, Lotta Schelin.
Det är upp till henne om Sverige skall kunna göra några mål, och motsvara de medaljförväntningar som alldeles för många svenskar har på laget.

Förbundskapten Thomas Dennerby har testat mycket under våren. Jag gissar att han till slut väljer bort duon Sofia Jakobsson och Antonia Göransson, som båda hade toppform i våras, men som inte glänst på sistone. Fast det är alltså en gissning. Det kan trots allt bli Jakobsson på Kosovare Asllani:s bekostnad.
För Sverige är inledningsmatchen mot Sydafrika livsviktig. Seger med ett par måls marginal där, och man är väldigt nära kvartsfinal. Och man kan i lugn och trygghet försöka hitta medaljspelet.

Jag tror att Sverige tar sig till kvartsfinal som grupptvåa. Men att det tar stopp där. Fast jag hoppas att laget växer under mästerskapet på samma sätt som i fjol, och att man dansar sig fram hela vägen till medalj.

5) Storbritannien
Världsranking: 9 (England)
Affischnamn: Kelly Smith (Arsenal) och Alex Scott (Arsenal).
Trolig startelva: Karen Bardsley – Alex Scott, Ifeoma Dieke, Casey Stoney, Stephanie HoughtonJill Scott, Kim Little, Anita Asante, Eniola AlukoEllen White, Kelly Smith.
Kommentar: Storbritannien är ett i försnacket rejält underskattat lag.
Man har hemmaplan, och är klart bättre än vad svenska experter tror. Minns att England slog Japan i VM i fjol, och att man föll på straffar mot Frankrike i kvartsfinalen.
Nu har brittiskorna en kanonlottning, och det engelska laget har förstärkts av två duktiga skotska spelare i Vittsjös Ifeoma Dieke och Arsenals Kim Little.

Jag tror att den brittiska publiken kommer att lyfta ett redan starkt lag. Jag tror att man når minst semifinal. För att brittiskorna kan mycket väl kan vinna grupp E, och i så fall ställas mot en grupptrea i kvartsfinal. Men även om det blir andraplats i gruppen har Storbritannien god semifinalchans. För då ställs man troligen mot Sverige eller Kanada i kvartsfinal. Och där tror jag faktiskt på brittisk seger.

4) Brasilien
Världsranking: 5
Affischnamn: Marta (Tyresö FF, Sverige) och Cristiane (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: AndreiaBruna Benites, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, MaurineThais Guedes, Cristiane och Marta.
Kommentar: Ett lag som trampat vatten sedan VM i fjol. Länge var man helt utan seger i år. Men vinster mot Colombia och Kanada nyligen gör att brasilianskorna trots allt kommer till London med lite självförtroende i bagaget.

Startelvan ovan är ganska mycket gissning. Förbundskaptenen har nämligen rört om ganska rejält under året. Dock utan att bitarna har fallit på plats. Och nu i veckan tvingades Tyresös Elaine att kasta in handduken på grund av skada.

Personligen hade jag gärna sett spektakulära Erika i laget. Hon har världens bästa tillslag på volley. Och spektakulära volleykanoner får mig att bli glad.
Däremot får inte Brasiliens damer mig att bli glad. Tvärtom är det ett lag som står för mycket av det som damfotbollen annars är tämligen befriad ifrån. De spelar ofta fult. De fullföljer tacklingarna även när de kommer in sent i duellerna. Och de har en tendens till att filma.
Jag hoppas det är borta nu i OS. Men jag tvekar tyvärr på att det är så.

Sett till form och osäkerheten i truppen borde inte Brasilien ha så stor chans. Men OS har blivit lite av Brasiliens specialitet. Man har alltid nått semifinal. Och de två senaste gångerna har man fallit i finalen, båda gångerna efter förlängning mot USA.
Lottningen är god. Och jag tror att det blir minst semifinal även den här gången – trots allt. Och väl där…

3) Japan
Världsranking: 3
Affischnamn: Homare Sawa (Inac Kobe Leonessa), Aya Miyama (Okoyama Yunogo Belle) och Yuki Ogimi (Turbine Potsdam, Tyskland).
Trolig startelva: Ayumi KaihoriYukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Kommentar: Kommer till OS med lite stukat självförtroende. Laget var i en bubbla av oslagbarhet fram till mötet med USA i Halmstad.
Men 1–4 mot USA och dessutom 0–2 mot Frankrike i genrepet har Japan kommit ner på jorden igen.

I fjol vann man VM på spanskt sätt – alltså utan en riktig forward på planen. Eller ja, Japans damer kom ju före Spaniens herrar, så det var väl snarare Spanien som vann EM på japanskt vis…
Nu är Yuki Ogimi (tidigare Nagasato) i superform, vilket innebär att Japan även har en forward av absolut världsklass.

Men på minuskontot finns att Homare Sawa inte har hittat VM-formen under våren. Kanske har det varit för mycket ståhej kring henne. Eller så är det så enkelt som att hennes huvudskada ställde till det.

Hursom helst. Japans lag är så starkt att det kommer att vinna grupp F. Men lottningen sedan är grymt tuff, och jag tror faktiskt att världsmästarna åker redan i kvartsfinalen. För där väntar USA eller Frankrike. Och då tror jag att det blir förlust.

2) Frankrike
Världsranking: 6
Affischnamn: Wendie Renard, Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily (samtliga Lyon).
Trolig startelva: Sarah BouhaddiCorine Franco, Opehlie Meilleroux, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Elise Bussaglia, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane ThineyMarie-Laure Delie.
Kommentar: Ett glödhett lag med vinnarvana. Det senare kommer från att huvuddelen av spelarna tillhör Champions Leaguemästarinnorna Lyon, som ju i princip alltid vinner.
Men även det franska landslaget har gått fram som en slåttermaskin i år. Och 2–0-segern mot Japan i genrepet var extremt imponerande.

Frankrike har ett komplett lag, som kan hota offensivt på många sätt. De har fina frisparksläggare  i Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily. De har kanske världens starkaste huvudspelare i Wendie Renard. De har extrem fart i Elodie Thomis. Och de har en forward i målgörarform i Marie-Laure Delie.

Frankrike har faktiskt potential att vinna OS-guld. Bara det att en toppspelare som Lyons Amandine Henry inte ens platsar i truppen talar för att fransyskorna har en bredd som bara USA kan matcha.

Och ja. Frankrike och USA möts redan i morgon i första omgången. Jag tror att de möts igen på Wembley i turneringens sista match.

1) USA
Världsranking: 1
Affischnamn: Hope Solo (Seattle Sounders), Abby Wambach (klubblös) och Alex Morgan (Seattle Sounders).
Trolig startelva: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’HaraTobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Kommentar: Pia Sundhage har tveklöst turneringens bästa trupp att jobba med. På bänken sitter en mängd spelare som kan ändra en matchbild, som Carli Lloyd, Amy Rodriguez och Heather O’Reilly. De hade platsat i alla andra OS-startelvor.

Jag tror att Sundhages största funderingar inför OS handlar om vem som skall spela bredvid Christie Rampone i mittförsvaret, Rachel Buehler eller Becky Sauerbrunn. Och vilka som skall spela yttrar. Där har hon fem alternativ – alla av högsta världsklass.

Jag har sett USA en mängd gånger i år. Och jag kan inte säga att jag sett så hemskt många svagheter. Men väljer Sundhage att spela med Buehler är det mot henne motståndarna skall sätta in sina stötar.

Däremot har USA massor av styrkor. Så många att jag inte orkar räkna upp alla. Jag nöjer mig med att hylla forwardsparet.
Under våren har Alex Morgan varit glödhet. För några månader sedan trodde jag att det skulle vara hon som bar USA mot OS-guldet. Men på senare tid har även Abby Wambach vaknat till rejält. Hon är en klass bättre än i VM i fjol.
Därmed har USA det särklass starkaste anfallet i OS. Man har både extrem snabbhet och grym nickstyrka. Alltså är det väldigt svårt att välja hur man skall försvara sig mot amerikanskorna.

Och jag tror att det bär hela vägen för USA. Laget vänder hem med sitt tredje raka OS-guld.