Räcker Göteborg till?

Göteborg–Malmö är förstås helgens klart mest intressanta match i damallsvenskan. För Malmö handlar det om att sätta press på Tyresö i guldstriden. För Göteborg är det lite av sista chansen att haka på de båda andra topplagen.

Den matchen spelas på söndag 18.45 och sänds på Tv4sport. Till matchen är äntligen norska Tysklandsförvärvet Andrine Stolsmo Hegerberg klar för GFC. Jag är högst tveksam till om det räcker – i varje fall i längden.

Känslan är att Göteborg är trubbigare nu än de var i våras, och att laget snart kommer att vara ganska långt bakom de båda topplagen. Men det hindrar ju inte att GFC kan slå till i någon enstaka match. Och på så sätt är det här helt klart en av Malmös allra svåraste matcher i höst.

Veckans omgång är rejält upphackad till följd av det hägrande slutspelet i F19-EM. Utöver Göteborg–Malmö spelar Linköping–Piteå och Vittsjö–Mallbacken på söndag. Där kan Vittsjö lämna nedflyttningsstriden bakom sig – eller dras in rejält.

Omgången kompletteras med Örebro–Tyresö på onsdag – också den sänds av Tv4sport – och av Sunnanå–Kristianstad den 2 oktober.

Till Tyresös match på onsdag är Ashlyn Harris spelklar, och klubben räknar på sin Facebooksida även med att ha med Ali Krieger i matchtruppen. Däremot dröjer det ytterligare någon vecka innan Caroline Graham Hansen blir klar.

Minna Meriluoto

Minna Meriluoto

En match i veckans omgång är ju redan spelad, Umeå–Jitex. Där skadade sig Jitex finska EM-målvakt Minna Meriluoto i slutet av matchen. Först befarades tydligen att det kunde vara en ny korsbandsskada. Enligt GT har dock en första undersökning visat att det troligen inte är så illa. Men det verkar vara en ledbandsskada. Och det kan vara rätt illa det också.

GT-artikeln säger inget om hur illa skadad Meriluoto är, och hur länge hon kan bli borta. Men känslan är ju att hon trots allt riskerar att missa resten av säsongen, vilket vore riktigt dåligt för Jitex. Gissa om Stefan Rehn vill ha henne tillbaka åtminstone till hemmamatchen mot Mallbacken den 4 september.

Gudny Björk Odinsdottir

Gudny Björk Odinsdottir

* Apropå knäskador hade jag koll på alla damallsvenska korsbandsskador innan EM. Men nu har jag tappat kollen. Jag vet att Kristianstads Gudny Björk Odinsdottir skadade sig under EM. Och att det var åtta spelare fram till maj, samt att Örebros sommarförvärv Michelle de Jongh skadade sig innan hon hann ansluta. Möjligen är listan längre än tio namn.

Nora Heroum

Nora Heroum

* På måndag startar för övrigt nämnda F19-EM i Wales. Sverige möter Finland i första matchen. Med tanke att finskorna hade med två spelare, Nora Heroum och Natalia Kuikka, i stora EM är det finska laget lite brandskattat, och Sverige bör kunna ha stora chanser att vinna.

Sverige fick ju som bekant inte med någon F19-spelare i stora EM och vi har därmed  med bästa möjliga laget till Wales.

Det känns ju annars lite tråkigt att F19-EM spelas utan att affischnamn som Caroline Graham Hansen, Ada Stolsmo Hegerberg, Melanie Leupolz, Sara Däbritz, Heroum, Kuikka och Karoline Smidt Nielsen ens får chansen att vara med. Men det är nog bra för Sverige, som därmed har lite större chans att kvala in till nästa års F20-VM. Men med tanke på att vi utöver finskorna också har Tyskland och Norge i gruppen blir det inte lätt.

Löfwenius lyfte Jitex

Jitex tog i kväll tre otroligt viktiga poäng i kampen för nytt damallsvenskt kontrakt. Formstarka Umeå besegrades på bortaplan – vilket förstås måste anses vara väldigt bra gjort.

Jag har sett Jitex vid en handfull tillfällen i år, bland annat de två senaste matcherna. Och min uppfattning är att laget är för bra för att åka ur. Intressemässigt har man däremot inte i högsta serien att göra. Publiksnittet är uselt. Mot Örebro bjöd man alla EM-volontärer på entrén – och fick 289 åskådare.

Senast var minst en tredjedel av åskådarna Vittsjösupportrar, vilket bidrog till att publiksiffran åkte upp till 412.

Men som sagt, på planen är Mölndalslaget stabilt nog att hänga kvar. I dag saknades återigen viktiga Annica Sjölund. Dessutom tog Umeå ledningen genom EM-spelaren Emmelie Konradsson. Trots det blev det till slut 3–1-seger för Jitex, efter ett mål av Fridolina Rolfö och två av Mimmi Löfwenius. Starkt.

Fridolina Rolfö

Fridolina Rolfö

Och bra för F19-landslaget för övrigt att Löfwenius visar målform så här lagom till deras EM-slutspel.

Mimmi Löfwenius

Mimmi Löfwenius

Från förbundets livescore noterar jag att Hanna Folkesson, som gjorde comeback i förra omgången, byttes ut i halvtid för Umeå. Ny skada?

Dessutom ser jag att Jitex duktiga finländska EM-målvakt Minna Meriluoto klev av i minut 90. Låter oroande för Mölndalsklubben.

Hursom har Jitex nu fyra lag bakom sig, och fyra poäng ner till nedflyttningsstrecket, vilket ger lite andrum. Fast det avståndet kan vara nödvändigt om både Sjölund och Meriluoto är skadade, samtidigt som Löfwenius och Julia Wahlberg skall i väg på F19-EM.

* Ett av de lag som Jitex passerade i kväll är Kristianstad. Deras före detta anfallsess Josefine Öqvist presenterades i dag på Montpelliers hemsida.

Efter dubbelkoll skall länken här funka. Men sedan WordPress gjorde om funktionen för länkning häromveckan har det blivit väldigt lätt att göra fel – och länka till egna inlägg istället för de man egentligen tänkt sig. Kanske att jag kommer att lära mig över tid. Men just nu är jag är inte så säker på det…

* Klippen med höjdpunkter från de damallsvenska omgångarna upphörde tyvärr ganska direkt. men LdB FC Malmö fortsätter att att lägga upp klipp med höjdpunkter från sina matcher. Efter en tillrättavisning från Kentaro får inslagen bara vara max tre minuter långa. Här är ett klipp med målen från Malmös bortamöte med Sunnanå.

Där får man ett nytt exempel på hur usel den damallsvenska assistligan är. Malmö har nämligen inte fått något assist i den officiella statistiken. Jag tycker att det är självklart att att Lina Nilsson och Manon Melis förtjänar varsin passningspoäng. Vad tycker du?

* I den finska ligan förlorade i kväll suveräna serieledarna Åland United oväntat mot serietrean Honka med 2–1. Svensklaget Åland har dock fortfarande en betryggande serieledning.

Tyresö blir oseedat i Champions League

När årets två utslagningsomgångar av Champions League lottas den 29 augusti (eller är det den 5 september?) finns en riktig nitlott för de seedade lagen – Tyresö FF.

Efter att gruppspelet i dag färdigspelats står det nämligen klart att Tyresö inte kommer att bli seedat. Tyresö hamnar på plats 17 av de 32 kvarvarande lagen. Det innebär att de kan lottas mot något av de 16 högst rankade direkt i den inledande sextondelsfinalen.

Här är listan över alla 32 lag i seedningsordning (de fetade lagen har kvalat in via gruppspelet):

1) Lyon
2) Turbine Potsdam
3) Arsenal
4) Rossiyanka
5) Torres Calcio
6) Wolfsburg
7) Bröndby
8) FCR Malmö
9) Sparta Prag
10) Fortuna Hjörring
11) Paris Saint-Germain
12) Neulengbach (Österrike)
13) Zorkij
14) Glasgow City
15) Birmingham City
16) Unia Raciborz (Polen)
——-
17) Tyresö
18) FC Zürich
19) Standard Liege
20) Tavagnacco
21) Apollon (Cypern)
22) SSHVSM-Kairat (Kazakstan)
23) MTK Hungaria (Ungern)
24) Barcelona
25) LSK Kvinner
26) PK-35 Vantaa (Finland)
27) Thor/KA (Island)
28) Spratzern (Österrike)
29) Spartak Subotica (Serbien)
30) Twente
31) Pärnu (Estland)
32) Konak Belediyesi (Turkiet)

Utöver Tyresö känns även Barcelona, Spratzern och framför allt LSK Kvinner som nitlotter för de seedade lagen.

Tvärtom är Glasgow och Unia Raziborz drömlottning för de oseedade lagen.

Den spontana tanken man får när man tittar på listan ovan är ju att Uefa måste höja statusen på ligasegrar i de stora ligorna. För det känns ju väldigt konstigt att de svenska mästarna skall ha lägre seedning än de polska. Och att de norska mästarna rankas lägre än motsvarigheten från Kazakstan.

Sedan återupprepar jag att Uefa borde öppna Champions League för fler lag från de stora ligorna. Jag tycker att det hade varit fullt rimligt att Tyskland, Frankrike och Sverige hade fyra lag vardera, där två lag är direktkvalade till slutspelet och två får spela gruppspel.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

* Apropå Champions League har mästarlaget Wolfsburg nu säkrat Nilla Fischer från seriestart i Frauen-Bundesliga. Fischer gör sin sista match för Linköping i helgen. Sedan väntar Tyskland. På sin hemsida förklarar LFC att de två förlusterna nu efter uppehållet gör att man blivit berett att släppa EM:s skytteligatvåa omgående.

* EM har inte inneburit något som helst lyft på publiksiffrorna i damallsvenskan. Det nuvarande snittet är 759, och känslan är att det till och med kan sjunka lite under slutet av serien. Om nu inte båda guld- och nedflyttningsstriderna blir riktigt spännande.

Den senaste omgången hade ett par bra siffror. Men jämförbart med hur det såg ut i fjol är exempelvis siffrorna på de båda seriefinalerna totalt sett en besvikelse. I fjol hade nämligen de båda matcherna mellan Tyresö och Malmö totalt 6371 åskådare (2339 i Tyresö och 4032 i Malmö). I år är samma siffra 4215 (2862 i Tyresö och 1353 i Malmö). Visst var det en helt avgörande guldfinal i fjol, men jag tycker ändå att årets siffror är lite sämre än jag hoppats och trott.

LSK jublar

LSK jublar

* I Norge verkar däremot EM ge vissa positiva följder. I dag blev det klart att landslaget skall få spela sin första VM-kvalkamp (mot Belgien) på nationalarenan Ullevål. Dessutom har Lilleström SK (herrfotbollsklubben) öppnat dörren för att göra LSK Kvinner (damfotbollsklubben) till en fullvärdig sektion, istället för en fristående förening.

* I sista stund innan transferfönstret stängdes fick Kristianstads DFF klart med ett lån av amerikanska backen Elli Reed för resten av säsongen. Det borde vara den sista övergången som presenteras i damallsvenskan det här året. Men säker kan man inte vara, för tidigare år har några klubbar hållit på övergångar ett par dagar. Så osvuret är bäst.

Sara Björk Gunnarsdottir

Sara Björk Gunnarsdottir

* Slutligen har LdB FC Malmö förlängt kontraktet med Sara Björk Gunnarsdottir så att det gäller till och med säsongen 2015.

Sydkorea fixade Nordkoreas guld

Sydkorea blev Nordkoreas hjältinnor i årets stora mästerskap i Asien. Det är inte minst intressant på storpolitiska grunder.

Det här inlägget innehåller egentligen några veckor gamla nyheter. Men jag har inte läst om det Östasiatiska mästerskapet någon annanstans i europeisk media – så jag tycker att det är värt att uppmärksammas.

För parallellt med EM spelades i Sydkorea slutspelet för Asiens näst största fotbollsturnering för landslag, East Asian Championships – Östasiatiska mästerskapet. Eftersom alla Asiens bästa nationer kommer just från världsdelens östra del var det hög klass på de fyra slutspelslagen.

Det lägst rankade laget var Sydkorea som numera delar plats 17 på världsrankningen med Spanien. Klassen på turneringen visas också av att Australien åkte ut i kvalet. Och Australien är ju rankat på åttonde plats i världen, man har exempelvis bara tre europeiska nationer (Tyskland, Sverige och Frankrike) före sig.

Men det var inte bara klassen på mästerskapet som gör det värt att uppmärksamma. Det är ju alltså även storpolitiskt intressant. Det finns ju som bekant stora politiska spänningar mellan flera av regionens stormakter, numera framför allt mellan Nord- och Sydkorea.

De deltagande nationerna var utöver de båda koreanska staterna även Japan och Kina. De regerande världsmästarinnorna från Japan var regerande mästarinnor och förstås storfavorit till att åter kamma hem slutsegern. Men japanskorna stannade på fyra poäng – och fick nöja sig med silvermedaljer.

Det blev i stället Nordkorea som tog hem guldet – med stor hjälp av Sydkorea, som i sin tur blev trea och tog bronsmedaljerna. Just de båda koreanska nationerna möttes i ett prestige- och känsloladdat möte i den första omgången. Då vann Nord med 2–1 efter att ha rest sig från 1–0-underläge genom två mål av Ho Un-Byol. Samtidigt vann Japan mot Kina med 2–0.

Turneringen spelades som ett gruppspel, och den moraliska finalen gick i omgång två, där japanskorna och nordkoreanskorna spelade 0–0 efter att Nordkoreas målvakt Hong Myong-Hui gjort tre fantastiska räddningar på högkaratiga japanska chanser.

Eftersom Kina samtidigt besegrade Sydkorea med 2–1 stod det klart att tre lag hade guldchans inför den sista omgången:

Japan          +2   4
Nordkorea   +1   4
Kina             –1   3
Sydkorea     –2   0

Japan låg alltså bäst till, då de dels hade bäst målskillnad, dels skulle möta det enda poänglösa laget, Sydkorea. Dessutom var det så att matcherna i slutomgången spelades efter varandra. Japanskorna skulle därmed kunna gå på Nordkoreas resultat, vilket självklart är en stor fördel.

Nordkorea vann sin match med 1–0 mot Kina, efter mål av Ri Un-Hyang på lobbnick efter hörna redan i den andra minuten.

För Japan räckte det därmed med uddamålsseger mot värdnationen för att säkra sin tredje raka seger i Östasiatiska mästerskapen. Det visade sig dock att Sydkorea var berett att offra sig för sin annars så avskydda systernation i norr.

Sydkorea tog nämligen tidigt (13:e minuten) ledningen mot Japan genom stjärnan Ji So-Yun – som ju spelar för japanska storklubben Inac Kobe Leonessa. So-Yun skruvade läckert in en frispark i första krysset. I den andra halvleken gjorde hon också 2–0 innan Japan och Yuki Ogimi reducerade.

Sydkorea höll dock ledningen matchen ut – och gjorde alltså så att Nordkorea kunde ta hem guldmedaljerna.

Jag gissar att en och annan som är intresserad av internationella relationer tycker att det här är ett högintressant faktum. För relationerna mellan nationerna har ju varit frostigare än vanligt på senare tid till följd av Nordkoreas provskjutningar med kortdistansrobotar tidigare i år.

Tillbaka till fotbollen. Klippen med höjdpunkter nedan tyder på att det verkligen var jämna och högklassiga matcher i Östasiatiska mästerskapet.

Som bekant är Nordkorea avstängt från VM 2015 på grund av dopningsskandalen i det senaste VM:et. Men då Asien har fem platser till VM i Kanada lär övriga tre nationer i det Östasiatiska mästerskapet spela VM om två år. Det lär även Australien göra, och troligen också Thailand. Där lär de asiatiska lagen kunna bli farliga, för känslan är att världsdelen håller på att flytta fram sina positioner rätt rejält.

Slutligen, här är klipp med höjdpunkter från samtliga turneringens sex matcher:

* Japan–Kina 2–0

* Sydkorea–Nordkorea 1–2

* Japan–Nordkorea 0–0

* Sydkorea–Kina 1–2 – kolla in den sydkoreanska kvitteringen till 1–1 av Kim Na-Rae. Där vi ytterligare en kandidat till årets mål i världen. Vi kan väl i varje fall slå fast att det är årets skott hittills?

* Nordkorea–Kina 1–0

* Sydkorea–Japan 2–1 – som sagt, kolla in Ji So-Yuns läckra frispark till 1–0.

Nu är LFC borta från toppstriden

Fotbollshelgen är över. Den har givit oss en tätare damallsvensk guldstrid, polisutryckning till en elitettanmatch och en hel del annat. Det här inlägget kommer huvudsakligen att inriktas på det där andra.

I dag spelades fyra damallsvenska matcher. Umeås 2–0-seger mot Linköping innebär att vårens överraskningslag LFC nu är helt borta från guldstriden, och att man sannolikt också kan glömma spel i nästa års Champions League. Det är ju nämligen åtta poäng upp till de båda topplagen, ett avstånd som man knappast kan ta in.

LFC hade för övrigt bara med sig 13 spelare till Umeå, och man saknade reservmålvakt. Det är alltså fler lag än Göteborg i damallsvenskan som har tunt med spelare. GFC hade för övrigt fem ersättare på laguppställningen i dagens 1–0-seger (mål av Olivia Schough) mot Mallbacken. En av dem var den assisterande tränaren Jane Törnqvist.

Jane Törnqvist

Jane Törnqvist

I och med segern skuggar Göteborg toppduon. Man är fyra poäng bakom. Men personligen har jag svårt att tro att GFC skall ha någon chans att haka på Tyresö och Malmö i höst. Det lär i alla fall inte gå om man inte hittar en fullgod ersättare till Jodie Taylor. Engelskan har för övrigt berättat i GT om sina skäl för avhoppet från GFC.

Själv såg jag Jitex och Vittsjö spela 0–0. Oavgjort var helt klart rättvist i en match där det dock borde ha blivit ett par mål. Det var 1–3 i skott i målställningen, men såg jag rätt så styrde Jitex utmärkta målvakt Minna Meriluoto två av de skotten i stolparna, vilket i så fall innebär att hon gick miste om två kanonräddningar i den officiella statistiken.

Minna Meriluoto

Minna Meriluoto

Meriluoto gjorde alltså ett par viktiga räddningar. På övertid var det dock Vittsjös målvakt Loes Geurts som stod för matchens kanske viktigaste parad när hon hindrade den frispelade inhopparen Sofia Andersson från att bli matchvinnare.

Spelare som imponerade på mig var Kendall Fletcher, Kirsty Yallop, Emma Sjödahl och Jane Ross hos gästerna samt Meriluoto, Sofia Karlsson, Julia Wahlberg och Fridolina Rolfö hos Jitex. Noterbart var att Annica Sjölund inte var ombytt. Ny skada?

Dagens fjärde match mellan Kristianstad och Örebro blev 2–2 efter att samtliga fyra mål fallit under matchens första 35 minuter. Marija Banusic låg bakom båda hemmamålen, utan att göra något av dem. Tvåmålsskytt blev däremot Sanna Talonen för Örebro.
Resultatet innebär att jag börjar tveka på om KDFF kommer att klara av att klättra upp på tabellens övre hälft. Noterbart här att nyförvärvet Linnea Liljegärd tvingades kliva av skadad redan efter 28 minuter. Hur illa det är har jag inga uppgifter på.

Omgångens näst viktigaste match spelas i morgon. Då är det ödesmatch på alla sätt för Sunnanå. Skall de ens ha kvar minst möjlighet att hänga kvar måste det bli tre poäng i norrderbyt borta mot nästjumbon Piteå.Det är förstås en nästan lika viktig match för Piteå i deras kamp för nytt damallsvenskt kontrakt.

Caroline Graham Hansen

Caroline Graham Hansen

* I Norge kan toppserien har avgjorts i går. Då tappade nämligen regerande mästarinnorna LSK (Lilleström) två poäng genom att spela 0–0 i Osloderbyt mot mittenlaget Vålerenga. Samtidigt vann Stabaek med 4–0 i sitt Osloderby mot Röa – bland annat efter ett mål av Tyresös nyförvärv Caroline Graham Hansen. Därmed leder Stabaek nu serien med fyra poängs marginal till LSK.

Med tanke på att Stabaek har ett kryss och tolv segrar på 13 matcher i år, och de flesta segrarna har varit med stor marginal, så har sannolikt inte LSK råd att ge bort några fler poäng om de skall kunna försvara sin titel.

* I England var det seriefinal i går. Där gjorde Louise Fors 1–1-målet på straff när Liverpool vann med 4–3 borta mot Bristol Academy. Resultatet öppnar för Arsenal, som nu kan gå upp i serieledning om de vinner sina tre hängmatcher.

Efter en svag start verkar nämligen Arsenal har fått upp farten rejält nu efter EM-uppehållet. I dag slog man Everton med hela 5–0, vilket innebär att man noterats för 12–0 på sina tre tävlingsmatcher i augusti månad. Det känns tveklöst som att det trots allt blir Arsenal som till slut står där med pokalen i år igen.

* I USA:s liga NWSL lyckades inget av de fyra slutspelklara lagen (Kansas City, Western New York, Portland och Sky Blue) vinna i helgen. Det är fortfarande helt öppet om de inbördes positionerna.

Så vilka som kommer att få hemmaplansfördel i semifinalerna, och vilka som kommer att mötas avgörs först i grundseriens sista omgång – som spelas nästa helg.

Malmös makalösa metamorfos

Malmö vann på Tyresövallen – därmed lever den damallsvenska guldstriden vidare åtminstone en bra bit in på hösten.

Och med Marta skadad och borta ett tag känns utgångsläget utjämnat, trots Tyresös alla namnkunniga sommarvärvningar. Men mer om framtiden vid ett senare tillfälle.

Det här inlägget handlar om dagens seriefinal, och det kunde ha haft många olika rubriker, för det var en match med flera olika ansikten, och med många olika huvudrollsinnehavare.

En tänkbar rubrik kunde ha varit: ”Bachmanns revansch”. För vi minns ju hur Malmös schweiziska stjärna straffade ut sig från fjolårets guldmatch genom två vansinniga hands i bortamötet med Umeå i fjol.

I dag var Ramona Bachmann lysande, och gjorde både Malmös första och sista mål. Det var hennes sjätte och sjunde för året. Minns att hon utöver fadäsen i Umeå var lysande under förra hösten, och hon visade i dag att det kan bli en repris i år.

Ramona Bachmann

Ramona Bachmann

Rubriken kunde ha handlat om de snygga målen. Line Röddik Hansen:s frispark till 2–1 var vacker. Jennifer Hermoso vred läckert in 1–0-målet vid bortre stolproten och båda Bachmanns fullträffar kom efter fina anfall.

Rubriken kunde också ha handlat om de grova misstagen. I vårens 2–2-möte kategoriserade jag tre av de fyra målen som orsakade av grova misstag. I dag fastnade jag vid två misstag, där det ena kunde ha blivit kostsamt, och det andra blev det.

Det första gjordes av Malin Levenstad vid 1–1, precis när det kändes som att Malmö hade börjat ta över matchen. Mittbackes uppspel gick rakt i händerna på motståndare, det i ett läge när egna laget var på väg uppåt. Veronica Boquete tog chansen och slog direkt en långpassning som friställde Christen Press.

Den enda som tog upp jakten var Amanda Ilestedt. Press var smart, och tog sig in framför Malmöbacken, och låste hennes löpväg. Det blev en kollission – och målchansutvisning.

Amanda Ilestedt

Amanda Ilestedt

Ilestedt är snabb, men jag hade redan tidigare i matchen sett att hon var chanslös i duellerna mot Press. Kollissionen var inte speciellt hård, men situationen är att jämföra med Lotta Schelin:s med Annike Krahn i EM. Ilestedt har uppe armen i Press rygg, och amerikanskan faller. Oavsett hårdhet på knuffen måste domaren döma.

Den efterföljande frisparken skruvade Röddik Hansen in i krysset. 2–1 till Tyresö i minut 71 – och Malmö var en spelare kort. Känslan var att Levenstads indianare skulle kosta Malmö guldchansen.

Men så blev det inte. I stället bjöds skånskorna in i matchen sju minuter senare, då Carola Söberg gjorde matchens stora tavla. Hon kom ut helt fel på en inläggsfrispark från Lina Nilsson. Söberg kom ut så snett att jag bollen troligen gick rakt in i mål.
Katrin Schmidt kan möjligen ha fått en touch på den, men det såg inte ut så på tv-bilderna – som för övrigt finns på den här länken.

Det målet gav både Malmö hopp och energi att vända matchen.

Annars tyckte jag att Tyresö var en klass bättre än gästerna i 45 minuter – ja, nästan i 60. Den första halvleken var klockren från hemmalaget. Hermoso fixade ett tidigt mål. Sedan ställde hemmalaget upp med ett lågt försvarsspel och Malmö blev passivt och stillastående.

Tyresö visade upp en härlig disciplin, och hade hela tiden åtta, nio eller tio utespelare på rätt sida bollen.

Malmös tränare Jonas Eidevall var missnöjd i halvtid, och sa till Tv4sport:

”Vi är håglösa, passiva och saknar beslutsamhet.”

Det blev lite bättre från Malmö sida i början av den andra halvleken. Men även om Tyresö inte hade samma makalösa kontroll som före paus var fortfarande känslan efter 60 minuter att det här var Tyresös match.

Katrin Schmidt

Katrin Schmidt

I den 62:a minuten bytte Eidevall in Schmidt istället för Katrine Veje. Och plötsligt hände något. Jag har flera gånger tidigare konstaterat att Schmidt är utrustad med både offer- och vinnarvilja – alltså en jättetillgång i avgörande matcher.
Jag funderade lite över hur smart det var att ha henne vid sidan från start. Men det visade sig räcka med en halvtimma för tyskan.

För man kan säga att det var tyskorna – eller i alla fall de tyskspråkiga – som fixade Malmös seger.

När Schmidt hade varit på planen i en minut fick Malmö sin första riktiga målchans. Då fick Therese Sjögran, usel träff från kanonposition.
Minuten senare kom 1–1. Det var Schmidt som bröt, och satte upp Anja Mittag, som i  sin tur frispelade Bachmann.

I det läget märktes vilken matchovana Linda Sembrant har. För hon borde kunnat låsa den sista passningen, men uppträdde lite taffligt. Även vid 2–2-målet stod Sembrant för ett tveksamt ingripande. Fast där var som sagt Söberg den största syndaren.

Linda Sembrant

Linda Sembrant

I halvtid såg jag många kommentarer om att det hade varit en tråkig, dålig och händelsefattig match. Händelsefattig köper jag, men jag tyckte det var en riktigt bra match i första halvlek. Och intressant – taktiskt sett.

De som gnällde på den första halvleken måste ha varit väldigt nöjda med den andra. För vilka osannolika vändningar det blev.

Till slut vann Malmö fullt rättvist. För det krävs styrka för att kunna resa sig och vända matchen på det här sättet.

Och nu känns guldstriden öppen. I varje fall i ett par veckor. Jag håller fortfarande Tyresö som favorit – trots att de får klara sig utan Marta ett tag.
Men nästa vecka har båda lagen tuffa bortamatcher. Tyresö skall till Örebro och Malmö till Göteborg. Och för Malmö väntar därefter Linköping hemma. Är de båda lagen fortfarande jämsides efter de matcherna så ser det plötsligt mycket ljusare ut för Malmö. För Tyresö har Göteborg och Linköping i de två avslutande omgångarna. Är guldracet fortfarande öppet då kan det komma in nerver i spelet.

Caroline Seger

Caroline Seger

Slutligen fortsätter jag att försöka få grepp om Caroline Seger. Jag har fortfarande inte sett den storhet som gör henne till en av de sex bästa spelarna som håller till i Europa i år – alltså bättre än exempelvis Marta och Bachmann.

I dag följde jag periodvis Seger med blicken under den första halvleken. Defensivt låg hon väldigt bra, och hade flera brytningar. Men hon spelade ju nästan bara bakåt, eller i sidled. Jag såg henne knappt slå en enda passning framåt i den första halvleken. Eller jo, en såg jag – och det var assisten till Hermosos 1–0-mål. Men den såg inte förbundets matchsekreterare – för målpasset tillskrevs Boquete. Så nu är den officiella assistligan ännu mer felaktig…

Krieger till Tyresö – och Marta skadad

Malmö har just vunnit seriefinalen mot Tyresö med 3–2. Mycket mer om själva matchen i ett senare inlägg. Jag har dock fullt fokus på Elfsborg–Kalmar i herrallsvenskan en stund nu…

Men under tiden det är halvtidsvila där är det läge att kommentera nyheterna som presenterades av Tyresö efter slutsignalen.

Den tråkiga först. Den säger nämligen att Marta har diskbråck och att hon riskerar att vara borta under en lång tid. Klubben hoppas att hon skall vara tillbaka i slutet av serien, och därmed också till spelet i Champions League. Men diskbråck är jobbiga saker, och det här är riktigt besvärliga nyheter för mästerklubben.

Marta Viera da Silva

Marta Viera da Silva

För det syntes tydligt i dag hur viktig Marta är för Tyresös offensiv. Även om hon inte är lika dominant som hon var under Umeåtiden så tillhör hon tveklöst damallsvenskans två–tre bästa spelare.

Roligare nyheter för Tyresö då att AlexandraAli” Krieger är klar för klubben, kontraktet gäller säsongen ut. Ytterbacken spelade för Frankfurt i tyska Frauen-Bundesliga från 2007 fram till senaste juluppehållet, då hon flyttade hem till USA, och Washington Spirit i NWSL. I Tyskland spelade hon ihop med Sara Thunebro, som hon alltså återigen blir klubbkompis med nu.

Ali Krieger

Ali Krieger

Ali Krieger var ordinarie högerback i det amerikanska lag som tog silver i VM för två år sedan. Hon är passningsskicklig, och väldigt offensiv. Hon missade fjolårets OS efter att ha dragit av korsbandet i OS-kvalet.

Under VM var hon den USA-spelare som fick ta hand om tysk media, då hon var den enda tyskspråkiga i laget.

Jag har märkt på sökningarna här i bloggen att hon även är väldigt populär på hemmaplan. För de bilder jag tog av henne i samband med VM 2011 tillhör de mest klickade här i bloggen.

Marta skadad – och ordkrig

I morgon kan damallsvenskan avgöras. Och det hörs på försnacket. Alldeles nyss hörde jag Tony Gustavsson på Radiosporten. Man kan nog lugnt säga att han försökte provocera Malmö.

Först konstaterade Gustavsson att Marta troligen inte spelar mot Malmö – det är förstås ett stort avbräck för Tyresö. Den brasilianska storstjärnan vilade senast mot Kristianstad. Och till Radiosporten svarade Gustavsson så här på frågan om när hon kan vara tillbaka:

”Det får vi se efter helgen.”

I övrigt pratade Gustavsson om att han tror att Malmö kommer att spela hårt, för att inte säga fult. Han gjorde en verbal attack på Sara Björk Gunnarsdottir som enligt Tyresötränaren gjorde en av årets bedrifter när hon undvek att bli utvisad i vårens seriefinal.

Det slår gnistor om matchen redan ett dygn innan avspark – kul.

Tyresö nästa för Graham Hansen

Caroline Graham Hansen

Caroline Graham Hansen

Norska stjärnskottet Caroline Graham Hansen var och kände sig för hos Tyresö i vintras. Sedan dess har hon gång på gång kopplats till den svenska mästarklubben. I dag blev övergången klar.

Därmed fortsätter Tyresö med sin storstädning i truppen. Om jag inte glömt någon så är här alla förändringar i truppen sedan under sommaren:

Ut: Emilia Appelqvist (Piteå), Jessica Höglander (AIK), Elaine Moura (Älta) och Annica Svensson (Vittsjö).

Annica Svensson

Annica Svensson

In: Ashlyn Harris (Washington Spirit), Whitney Engen (Liverpool) och Caroline Graham Hansen (Stabaek).

Med Graham Hansen blir Tyresös anfallskraft ännu bättre. Norskan är användbar både centralt och på en kant. Och med henne på ena sidan och Marta på den andra blir det inte roligt för motståndarnas ytterbackar.

Efter att ha sett Graham Hansen under EM gissar jag att det här klubbytet även är bra för henne. Hon nådde nämligen inte de höjder jag hade trott hon skulle. Känslan var att hon har blivit lite för bollkär. I Tyresö borde hon lära sig att utnyttja sina medspelare bättre än hon gör.

Känslan är att Tyresö nu har ett lag för att verkligen utmana om slutsegern i Champions League.

* Champions League startade för övrigt i dag med gruppspelet. Det slipper våra svenska representanter. Men en svensk spelare var i alla fall med i dagens spel. Det är den 18-åriga Herrljungatjejen Iris Kadric, som i och för sig valt att spela landslagsfotboll för Bosnien-Hercegovina.

Kadric gjorde ett mål för Vara SK i division I norra Götaland i våras. Nu spelar hon för Sarajevo, som vann sin match mot Cardiff med 3–0 i dag. Kadric spelade hela matchen.

* I USA närmar man sig slutspel i NWSL. Dagens stora fråga rör dock inte kampen kring slutspelsstrecket, utan den lyder: hur illa är det med Alex Morgan:s knä?

Morgan fick kliva av gårdagens match mot Boston Breakers till följd av knäproblemen. Och till råga på skadan föll hennes Portland i matchen med 2–1.

Svar om knäskadan förväntas under kvällen amerikansk tid – vilket ju är natten mot fredag, svensk tid.

Alex Morgan

Alex Morgan

Tillagt i efterhand: Under tiden jag skrev det här inlägget kom beskedet om Morgans skada. Det visade sig inte vara så allvarligt, utan hon skall vara tillbaka om någon vecka, och har således god chans att kunna spela i NWSL-slutspelet.

Bilder av Sverige–Finland

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag fortsätter att haka mig fast vid det EM-slutspel som snart ligger två veckor bakom oss. För här kommer fler bilder.

Nu är det Finland som står i fokus. Det är även en och annan bild på vårt lag från den fantastiska lördagskvällen på Gamla Ullevi där finskorna besegrades med 5–0.

Några av bilderna i bildspelet ovan har jag publicerat i tidigare inlägg. Alla nya bilder finns här:

Strul kring Hegerbergs övergång?

Göteborgs värvning av Andrine Stolsmo Hegerberg väcker tydligen frågetecken i Tyskland.

Enligt den här artikeln står Hegerberg fortsatt under kontrakt med Turbine Potsdam, och den tyska klubben skall inte ha hört något från Göteborg.

När Hegerberg presenterades på GFC:s hemsida stod det att hon ”räknar med att kunna vara spelklar om några dagar”.

Det verkar som att övergången kanske kan dra ut lite på tiden.

Blir Schelin bäst i Europa?

I dag presenterade Uefa den trio som gör upp om det nyinstiftade priset som Europas bästa spelare, UEFA Best Player in Europe Award. Det kan bli svensk seger, för de tre finalisterna är Lotta Schelin, samt tyskorna Nadine Angerer och Lena Goessling.

Uefa berättar om finalisterna här.

Själv reagerade jag spontant över nomineringarna, och tänkte tillbaka på Ballon d’Or i vintras. Minns att Abby Wambach vann där, och blev världens bästa spelare 2012, trots att Alex Morgan hade valts till USA:s bästa spelare.

Nu kan vi få ett liknande utfall. För minns att Martina Müller nyligen fick det officiella priset som Tysklands bästa spelare 2012/13. Men trots att hon är bäst i Tyskland har hon minst fyra andra tyskor framför sig i kampen om Europas bästa spelare. Udda.

För Uefa presenterade i dag även vilka spelare som hamnade på platserna fyra till tio, nämligen:

4) Nadine Kessler (Tyskland, Wolfsburg) – 16
5) Veronica Boquete (Spanien, Tyresö) – 11
6) Caroline Seger (Sverige, Tyresö) – 8
7) Nilla Fischer (Sverige, Linköping) – 6
8) Celia Okoyino da Mbabi (Tyskland, Bad Neuenahr) – 4
9) Wendie Renard (Frankrike, Lyon) – 3
10) Louisa Necib (Frankrike, Lyon) – 2

Siffran efter namnen är antal röstpoäng spelaren fått.

Röstningen har avgjorts i två omgångar. Först röstade de tolv förbundskaptenerna för EM-nationerna samt de åtta tränare som ledde lagen som spelade kvartsfinal i Champions League. De 20 tränarna/förbundskaptenerna valde ut fem spelare vardera, som de gav 5, 4, 3, 2 respektive 1 poäng.

De tio spelare som fick högst poäng gick vidare till final, där 18 journalister har fått rösta på tre spelare vardera, med poängfördelningen 5, 3 och 1. Och det är poängen från journalisternas röstning som syns här ovanför.

Jag funderade lite på vilka spelare jag hade nominerat, och kom fram till att jag hade haft Kessler före Goessling. Men Angerer och Schelin hade nog stått även på min lista.

I varje fall om kriterierna är som i Ballon d’Or. Där väger nämligen titlar tungt, samt avgörande insatser i stora finaler. Är det så även här riskerar Schelin att få det tufft att vinna.

För Schelin vann skytteligorna i EM och i franska ligan – vilket förstås är bra meriter. Men när det kom till avgörandet i EM spelade hon ingen huvudroll. Hon var också långt ifrån någon centralfigur i Champions Leaguefinalen.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Angerer däremot har inte haft någon vidare säsong i ligan, men hennes insatser under hela EM-slutspelet lär ju väga riktigt tungt. Där spelade hon ju verkligen en avgörande roll i de viktiga matcherna. Inte minst i finalen.

Nadine Angerer

Nadine Angerer

Frågan är ändå om inte Goessling har tyngst meriter från säsongen av de tre. Hon har alltså vunnit EM, Champions League, den högst rankade ligan (Frauen-Bundesliga) och den mest prestigeladdade cupen (DFB-pokal). Fyra tunga titlar. Dessutom gjorde hon en kanonmatch i EM-finalen, där hon garanterat hade blivit matchens lirare om inte Angerer hade räddat två straffar. Dessutom blev Goessling matchens lirare i Champions Leaguefinalen.

Lena Goessling

Lena Goessling

Jag ser ändå Angerer som favorit. Men det känns rätt öppet, och det skall bli intressant att se hur juryn väljer.

Vinnaren presenteras den 5 september, i samband med lottningen av vinterns Champions League.

Tittar man på de tio namnen på listan är det förstås kul att Sverige har en finalist, och att vi har ytterligare två spelare bland Europas sju främsta spelare. Samtidigt bör man här betänka att det var fyra svenskar bland de 20 som tog fram listan, vilket förstås är en stor fördel för våra spelare.

Frankrike hade tre röstande, medan Tyskland, England, Italien och Ryssland hade två vardera, och exempelvis Norge bara har haft en, vilket kan förklara att EM-finalisten inte har fått med en enda spelare.

Och personligen kan jag inte förstå hur Caroline Seger kan hamna sexa på den här listan. Hade jag bara fått välja mellan Europas centrala mittfältare hade jag lätt hittat ett tiotal som gått före Seger. Två sådana namn är Katrine S Pedersen och Ingvild Stensland. Två andra är Camille Abily och Kim Little. Och…

(Inlägget är uppdaterat 7/8 med korrekt info om hur röstningen gått till)

Frågetecken för Sunnanås tränare

På lördag kan damallsvenskan avgöras. Vinner Tyresö mot Malmö så lär guldet bli kvar i de södra delarna av Storstockholm, och skånskorna får rikta in sig på att försvara andraplatsen.

Det borde bli en riktig folkfest på Tyresövallen. Och för publiksiffrornas skull finns det anledning att hålla på Malmö på lördag.

För om det blir ett spännande guldrace i höst kanske snittet kan höjas en aning. Men om Tyresö i praktiken säkrar guldet redan under första halvan av augusti lär höstspurten blir avslagen. Och då lär dagens publiksiffra på 712 åskådare bli vardag även i fortsättningen.

Dagens match mellan Malmö och Sunnanå var egentligen inte mycket till match. Klasskillnaden var alldeles för stor.

Det syntes redan efter ett par minuter att Malmö är ett damallsvenskt topplag, medan Sunnanå fortfarande spelare som om man vore ett topplag i ettan.

Det verkar inte som att Skelleftelaget har förstått att man har gått upp en division, och möter starkare motstånd. För det spelsätt man visade upp är inte av den typen som leder till framgång för en nykomling i en av världens bästa serier.
Sunnanå tryckte upp sin raka backlinje så högt man bara kunde. Man kombinerade det med att bara flytta över mittfältet, och inte sätta något större press på Malmös bollhållare.

Hade Malmös forwards varit beredda att ta några skrapsår i kväll hade det kunnat bli 10–0. Nu verkade Malmös offensiva linjer redan ha tankarna på Tyresömatchen. Men det gjorde inget, för två ytterbackar (Paula Radtke och Ali Riley) och två yttermittfältare (Katrine Veje och Therese Sjögran) fixade i stället målen i 4–0-segern.

Katrine Veje

Katrine Veje

För Sunnanå är läget hopplöst. Med tanke på att man sannolikt behöver ta 15 poäng på de tio matcher som återstår av årets serie så kanske det är lika bra att man fortsätter att spela som om man var kvar i näst högsta serien. För där lär man ju vara tillbaka till nästa år.

Angående Sunnanå satte jag i kväll ett stort frågetecken för tränare Martti Tikkanen. Och då tänker jag inte bara på spelsättet, utan även på skadesituationen. Inför matchen sa Tikkanen så här apropå alla skador som hans lag är drabbat av:

”Det är inget vi kan göra något åt.”

Jag hajade till av uttalandet, för skador kommer inte bara av en slump. Och det är ju tränare Tikkanens ansvar att se till att man tränar så att man minimerar risken.

Sannolikt menade Tikkanen att han i stunden inte kunde gör något år skadorna, och få tillbaka de spelare som är på skadelistan. Men när jag en stund senare såg hur han lät målvakten Susanne Nilsson stå kvar, trots att hon haltade, så kom orden tillbaka in i mitt huvud.

Och när Tikkanen i halvtid sa om Nilsson…

”Hon har lite problem med låret. Vi vet inte om det är en sträckning eller bristning eller vad det är.”

…då tappade jag tron på skadebehandlingen i Sunnanå.

Där lämnar jag Sunnanå, och byter fokus till Malmö. Serietvåan var alltså inte riktigt på tå i kväll. Ändå hade man fullständig kontroll från första till sista sekund. Sunnanå hade inte ens något som liknade en farlig målchans.

Therese Sjögran visade att hon konserverat den fina EM-formen och stod för ett mål och två målpass (fast hon är bara bokförd för ett assist…). Det var även intressant att få se Yoreli Rincon i startelvan. Colombias affischnamn spelade med lite väl små marginaler ibland. Men hon visade att hon har en härlig blick för spelet, och att hon har förutsättningar att bli en attraktion i damallsvenskan framöver.
Hennes djupledspassning till Katrine Vejes 1–0 var matchens prestation.

* Under matchen noterade jag i mitt twitterflöde att det framfördes synpunkter på hur TV4 väljer sina TV-matcher. Årets lista är klar till den 4 september, och på den förekommer Sunnanå tre gånger.

Däremot kommer inte Kristianstad, Vittsjö, Jitex eller Mallbacken att visas någon gång. KDFF skulle ha visats mot Tyresö i juni, men så blev det inte. Jag har fått uppfattningen att det berodde på Tyresö, och inte TV4.

Men enligt uppgift har KDFF spelat en tv-match under de senaste tre säsongerna. Även om det inte går att sända från Vilans IP så är det lätt att dra slutsatsen att laget alltid verkar komma i kläm.

Bilder av Danmark – och Sverige

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har inte lagt EM till handlingarna ännu. Bland annat har jag kvar att lägga upp ytterligare flera bildspel.

Så här är mina bilder på Danmark från EM-premiären mot Sverige, och några från träningarna inför matchen på Gamla Ullevi. Håll till godo.

Några av bilderna i bildspelet ovan har jag redan lagt upp tidigare under mästerskapet. Övriga hittar du även här:

Bilder av England – och Sverige

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag jobbar mig igenom min bildbank, och det har således blivit dags för ett nytt bildspel.

Nu spolar vi tillbaka bandet några veckor. Det här är mina bilder från EM-genrepet Sverige–England på Skarsjövallen i Ljungskile. Matchen slutade som bekant med svensk 4–1-seger. Men min kamera var mest upp på uppvärmningen, och riktades åt det engelska lägret:

This is my pictures from the final rehearsal for the Women’s Euro 2013 between team Sweden and the Lionesses of England. The game was played in Ljungskile and ended with swedish victory, 4–1.