Sundhage bör kolla in Rolfö

I skuggan av Pia Sundhage, vars amerikanska landslag just nu håller på att pulverisera Costa Rica, så har det spelats viktiga damallsvenska matcher i dag.

Ett topplag var i farten. I Stockholm fick Vittsjö en kanonstart mot AIK genom ett tidigt ledningsmål av Danesha Adams. Men AIK kvitterade före paus, och var enligt rapporter närmast ett segermål efter paus. Men det slutade 1–1 för tabelltrean mot seriens nästjumbo. Inget bra för Vittsjö, om de tänker behålla tredjeplatsen.

Trots en ny fin poäng mot ett topplag försämrades AIK:s chanser att hänga kvar rätt rejält i dag. För både KIF Örebro och Jitex tog trepoängare. Kif vann med 1–0 i Umeå efter segermål av Linda Fransson tio minuter från slutsignal.

Jag såg Jitex köra över Djurgården med 3–0. Skillnaden mellan lagen var minst de tre mål som siffrorna indikerar.

Jag har för länge sedan skrivit att nedflyttningen redan är klar för de båda Stockholmslagen. AIK har dock lyft sig, och för dem har kanske inte sista tåget gått.

Men för Djurgården ger jag inte mycket hopp. Det jag såg på Valhalla i dag gjorde ingen supporter glad. Man mötte ett av lagen närmast ovanför nedflyttningsstrecket, och skapade bara en enda målchans värd namnet.
Trots att man stundtals hade rätt stort bollinnehav så lyckades man i princip aldrig få en mittfältare eller forward rättvänd med boll. Tvärtom slogs nästan alla djupledsbollar från backlinjen. Och det är inget segerrecept…

Taktiskt satt jag och undrade hur Djurgårdstränare Putte Eklöf egentligen tänker. För hans mittfältare och forwards flyttade runt som om man hade ett slags volleybollrotation. Jessica Landström spelade exempelvis central mittfältare under en stor del av andra halvlek. Där kommer knappast hennes kvaliteter till sin rätt.

Nej, Djurgården kommer att spela i damettan nästa år. Var så säkra på det.

Jag har flera gånger skrivit att Jitex är för bra för bottenstrid. Med Annica Sjölund på skadelistan befarade jag dock att de trots allt skulle få det tufft i höst. Men i dag var det utklassning. Jitex var bättre på allt.
Bäst var tvåmålsskytten Fridolina Rolfö. Hon är så lugn och trygg med bollen. Hon känns helt klart som en spelare för Pia Sundhage att titta extra på.
Men även mittbacken Sofia Karlsson imponerar. Hon är stabil i defensiven, och försöker alltid spela sig ur situationerna. Nu har vi redan bra mittbackar i landslaget. Fast jag tror inte att Karlsson skulle göra bort sig

Lördag är en bottendag, men söndag är toppen

Lördag är botten och söndag är toppen. I varje fall i damallsvenskan den här helgen. För i morgon spelar alla de fyra bottenlagen. Och på söndag spelar fem av de sex lagen på tabellens övre halva.

Lördagens heta match är självklart Jitex–Djurgården. Djurgården har inte tagit en enda poäng på sju matcher utanför Stockholmsområdet. Målskillnaden är 2–27 på de sex matcherna.
Nu är det hög tid för laget att bryta den usla sviten, och lämna en bortamatch som segare. I varje fall om man tänker hänga kvar.

Jitex har varit på behörigt avstånd från bottenstriden ett tag. Men nu har Mölndalsklubben dragits ner i skiten. Dessutom är nyckelspelaren Annica Sjölund borta för resten av säsongen. Dags för andra att kliva fram således. För Jitex behöver sannolikt ta tre poäng för att få lite andrum.

Även övriga två bottenlag spelar i morgon. AIK, som i dagarna har tappat Susan Varli till Djurgården och Therese Boström till Umeå, är ett ojämnt gäng. Men eftersom man ofta tar poäng av topplag kanske gnagartjejerna kan sno någon pinne av serietrean Vittsjö.
Kif Örebro har en tuff bortamatch i Umeå. Känslan är att Kif får svårt att plocka med sig några poäng därifrån.

Så till söndagens toppmatcher. Mest intressant är Skånederbyt Kristianstad–Malmö. Formstarka KDFF brukar ha det svårt mot Malmö. Det kanske är dags att ändra på det nu?
För Tyresö väntar hemmamöte med Linköping. Då blir det garanterat revansch för vårens förlust. Tyresö är helt enkelt ett väldigt mycket bättre lag än Linköping för tillfället.

* Utanför Sveriges gränser händer en del intressant i helgen. USA:s landslag inleder sin segerturné genom landet genom att möta Costa Rica i morgon. De kommer även att spela ett par matcher mot Australien och Tyskland. Snacka om att smida medan järnet är varmt.
Här har de ansvariga på Svenska Fotbollförbundet mycket att lära. Efter VM-bronset väntade ju vi som bekant 8,5 månader innan vi spelade första hemmakampen. Vaket…

* I F20-VM körde Tyskland över Norge med 4–0 i dagens kvartsfinal. Målen gjordes av Lena Lotzen (2), Melanie Leupolz och Luisa Wensing. Tyskorna var bättre på allt.
Men segern kastar om spelschemat i Frauen-Bundesliga, som startar på söndag. På grund av juniorlandslaget så spelas bara två matcher den här helgen. Fast det är seriens två svensklag och tillika storfavoriter som visar upp sig. Det rör sig nämligen om matcherna Sindelfingen–Potsdam och Frankfurt–Jena.

För som det ser ut nu får vi bara två svenska spelare i den tyska ligan i vinter, Antonia Göransson i Turbine Potsdam och Sara Thunebro i FFC Frankfurt.

I brist på tv-sända matcher från vår svenska liga den här helgen kan jag rekommendera DFB-tv och mötet mellan nykomlingen Sindelfingen och Göranssons lag, de regernade mästarinnorna från Potsdam. Den matchen sänds 11.00 på söndag via den här länken.

* I den andra kvartsfinalen i F20-VM vann USA mot Nordkorea med 2–1 efter förlängning. Det enda som imponerar med USA är att de faktiskt tagit sig till semifinal. För spelmässigt har de inget märkvärdigt lag. Faktum är att det inte kan vara många spelare i de här årgångarna som blir intressanta för Pia Sundhage, eller hennes ersättare som förbundskapten för USA.
De enda jag kan tänka mig är mittbacken Julie Johnston, supersnabba Kealia Ohai och målskytten Maya Hayes. Fast för tillfället kan knappast någon av dem vara speciellt aktuell.

Äppelträd och fallfrukt

Sitter och kikar på kvartsfinalen USA–Nordkorea i F20-VM. Hör kommentator Marcus Bühlund berätta att USA:s 1–0-skytt Vanessa DiBernardo:s pappa har spelat OS för USA. Han heter för övrigt Angelo DiBernardo och är född i Argentina.

I dagens första kvartsfinal spelade Dzsenifer Marozsan för Tyskland. Hennes pappa Janos Marozsan gjorde fyra A-landskamper för Ungern.

För övrigt skrev jag rätt. Det verkar som att DiBernardo skall skrivas just så här…

Hur som helst. Jag kom att tänka på träd, fallande äpplen, päron och så vidare. För att prata klarspråk, alltså på elitspelare med framgångsrika föräldrar.

Från fjolårets VM minns jag att såväl norska duon Isabell Herlovsen och Madeleine Giske var födda i Tyskland, då deras bägge fäder var Bundesligaproffs. Det skrev jag om här.

I Sveriges landslag har vi förstås Lisa Dahlkvist, som väl nu passerat pappa Sven ”Dala” Dahlkvist både i antalet landskamper och mål.

Här är några till som jag spontant kommer på:

* Linköpings ytterback Matilda Agné är dotter till Hammarbyikonen Kenneth ”Kenta” Ohlsson.
* I Vittsjö spelar Emma Sjödahl. Hennes pappa Olle Sjödahl tog SM-guld med Halmstads BK 1979.
* I Vittsjö finns även Emma Kullberg, vars pappa Stephan Kullberg en gång i tiden var en duktig back. Han spelade bland annat för Åtvidabergs FF, IFK Göteborg och Djurgårdens IF.
* AIK:s talangfulla back Jennie Nordin har en far som lyckades med konststycket att bli en legend som spelare i både AIK och Djurgården. Jodå, vi snackar om Krister Nordin.
* Göteborgs talang Mimmi Löfwenius, har en mamma som har spelat i damallsvenskan för Öxabäcks IF – Lotta Löfwenius.
* Malmös andramålvakt Hilda Carlén har en pappa som heter Per Carlén, och är en av Sveriges största handbollsprofiler genom tiderna. Det innebär således att Hilda har en bror i det nuvarande handbollslandslaget, Oscar Carlén.
* En framgångsrik bror har även Jitex Annica Sjölund. Hennes bror Daniel Sjölund spelar både för Djurgården och Finlands landslag.

Det var några exempel. Jag har säkert missat en hel mängd. Hjälp mig gärna att bygga ut den här artikeln genom att komma med fler…

Andrum för Kif Örebro

1027 åskådare kom i dag till Behrn Arena och visade stöd till Kif Örebro. Krislaget tackade för förtroendet genom att vinna det viktiga bottenmötet med Jitex med 1–0.

Sanna Talonen gjorde segermålet, som innebär att Kif återigen har fyra poängs marginal till nedflyttningsstrecket.
Jitex ligger på samma poäng, och står inför en ny nervmatch på lördag. Då väntar nämligen hemmamöte med Djurgården.

Det Djurgården som i dag tog sista halmstrået genom att vinna med 1–0 mot AIK på Skytteholm. Jessica Landström blev matchhjälte, och förlängde samtidigt AIK:s poänglösa svit mot bottenlag.

AIK verkar inte kunna föra matcher. För de har bara tagit poäng mot topplag. Mot bottengängen har man dock kammat noll. Därför har AIK återigen fyra poäng upp till fast mark. Nästa gång väntar Vittsjö på AIK. Är skånskorna ett tillräckligt bra lag för att AIK skall kunna ta poäng…

Stockholmsderbyt sågs av 567 åskådare, vilket förstås är alldeles för lite för ett damallsvenskt derby.
Jag noterar även att det blev ett sent domarbyte. Så i stället för danska Kristina Husballe, som jag ju byggde ett helt blogginlägg på i går, så dömdes matchen av en domartrio med rakt igenom män. Något som är ovanligt i årets serie.

I dagens tredje match gjorde Christen Press sina mål nummer elva och tolv i årets serie när Göteborg FC körde över Umeå med hela 5–0 på Valhalla. För Umeå snackade landslagsbacken Emma Berglund till sig två gula kort på övertid. Hon får därmed se på när UIK möter Kif Örebro på lördag.

* I EM-kvalet vann Slovakien borta mot Estland med 2–0 efter mål av Patricia Hmirova och Dominika Skorvankova. Resultatet innebär att slovakiskorna har en viss chans att ta playoffplatsen i grupp 5.
Men för det krävs att man vinner mot Vitryssland i sista matchen samtidigt som Ukraina max får ta en poäng på sina två återstående matcher.

* Enligt damfotboll.com är de åtta topplagen till Algarve cup 2013 klara. Det blir exakt samma lag som spelade i årets cup som gör upp 6–13 mars nästa år. Alltså Sverige, Norge, Danmark, Island, Tyskland, USA, Kina och Japan.
Som ni kanske minns vann Tyskland finalen i våras mot Japan, och USA slog Sverige i matchen om tredje pris.

Ny imponerande seger för Vittsjö

Vittsjö fortsätter att imponera i damallsvenskan. I dag vann de derbyt i norra Skåne med 2–1, trots att det var 6–14 i skott och 3–8 i skott mot mål.

Jag lyssnade på slutminuterna via Radiosportens webbtjänst. Där fick jag höra två virriga lokalreportrar som inte riktigt fattade hur Vittsjös seger hade gått till. Tydligen var det Kristianstads match, men Vittsjö försvarade sig bra, kontrade – och hade massor av tur.

Men så är det i fotboll. Riktigt bra lag har tur, massor av tur.

Det var svårt att dra några större slutsatser av måndagens storförlust mot Tyresö. Men jag anade att den mer berodde på att Tyresö var riktigt bra, än på att Vittsjö var riktigt uselt.
Fast efter viktiga Ifeoma Dieke:s korsbandsskada vore det inte konstigt om Vittsjö fick en liten svacka. Dieke har varit en av damallsvenskans bästa backar, och det är inte lätt att ersätta henne. Men dagens resultat är imponerande, hur det än bärgades. Och jag känner mig nu återigen rätt säker på att Vittsjö kommer att återfinnas topp fem när serien är färdigspelad.

Frågan är hur länge klubben håller greppet om publiken. Dagens siffra på 1572 var bra, men nästan ändå under vad jag förväntat mig. Jag trodde nog att ett derby skulle kunna dra 2000 till Vittsjö Idrottspark.

En publiksiffra som gjorde mig rejält besviken var 701 på Umeå–Piteå i tisdags. I den matchen tog för övrigt Umeå ett stort steg mot säkrat kontrakt. Jag tror faktiskt att 18 poäng kan räcka. Men det är bäst att vänta ut helgens resultat innan man slår fast det…

Tillbaka till publiken. Umeå är nu nere i 920 i publiksnitt, och då hade man ändå 3125 mot Tyresö – då det var fri entré. Övriga matcher har det varit närmast fiaskoartade siffror. Tråkigt för serien att en tidigare publikmagnet har tappat sin dragningskraft.

Marta, guldstrid, superkris och Marozsan

Tyresö körde över Vittsjö, och därmed står den damallsvenska guldstriden från och med nu mellan två lag.

För även om Kristianstad och Vittsjö fortfarande har häng, så krävs det nog närmast full poäng i de återstående nio omgångarna för att passera både Tyresö och LdB FC Malmö.

Jag har inte sett dagens match. Eller, tv:n stod på medan jag jobbade. Så jag har sett målen, och lite till. Men jag har inte sett matchen koncentrerat och kan inte göra någon djupgående analys. Däremot såg jag att Marta verkade glödhet. Hennes mål var verkligen en fantastiskt fin prestation. Precis av det slag man minns från Umeåtiden.

Mer om Tyresö när jag hunnit se matchen.

Eller först en notering. Såg på twitter att rykten i Tyresö gör gällande att två landslagsspelare från USA är på ingång. Det är som sagt rykten, och väldigt långt ifrån bekräftat. Men det låter så intressant att jag var tvungen att nämna det…

* Nu till bottenstriden. Den ser ut att kunna få ett dramatiskt avgörande. För enligt den här artikeln i Nerikes Allehanda så är Kif Örebro i ekonomisk superkris. Ja, rubriken lyder just så – superkris.

Det är förstås extremt tråkiga nyheter. Och ännu ett exempel på hur svårt det är att driva damfotboll på proffsnivå.

Mer om läget i Örebro skall avslöjas på en presskonferens i morgon förmiddag. Det blir spännande att se vad som sägs där.

* Till England. Efter publiksuccén under OS fanns det väl de som hoppades att damfotbollens liga, WSL, skulle få ett uppsving.

Men som konstateras i den här krönikan så löd två av helgens publiksiffror på 287 och 289. Alltså hysteriskt långt från de 70854 som såg Storbritannien–Brasilien och 80203 som såg finalen.

* Och så slutligen en sväng till Japan och F20-VM. Jag såg Norge, Nordens hopp i morse. Och de båda 17-åringarna Ada Stolsmo Hegerberg och framför allt Caroline Graham Hansen imponerade stort. Där har Norge två riktiga framtidsnamn i offensiven. Men defensivt imponerade inte Norge. Inte ett dugg. Med ett så ihåligt försvarsspel blir det svårt att nå kvartsfinal. Mötet med Kanada på torsdag blir avgörande. Med tanke på dagens resultat lär det krävas norsk seger.

Så till dagens njutning. Den stod Tyskland för. Vilket lag tyskorna har. Dzsenifer Marozsan är en makalös fotbollsspelare. Hon har definitivt allt som krävs för att bli en av framtidens största allra största stjärnor inom damfotbollen. Vilken känsla, vilken speluppfattning.

Och Marozsan är inte ensam. Tyskland har ett gäng duktiga spelare till. Ihop med Japan har tyskorna definitivt imponerat mest på mig. Det skall bli spännande att se om de kan fortsätta att spela så fin fotboll när motståndet blir tuffare.

Här är för övrigt mitt tips på kvartsfinallag i F20-VM: Japan, Nya Zeeland, Nigeria, Brasilien, Nordkorea, Kanada, USA och Tyskland.
Det var väl inte några högoddsare där va?

Utlänningarna som lyfter svensk damfotboll

Debatten om svensk damfotbolls framtid är i gång i diverse forum och på twitter.
Väldigt ofta möts jag av åsikten att alla utlänningar i damallsvenskan står i vägen för våra unga talanger.

Den får mig att bli väldigt förvånad, för personligen tycker jag att det är precis tvärtom.

Utan alla utlänningarna skulle damallsvenskan tappa rejält, och den skulle dra med sig svensk damfotboll på landslagsnivå i fallet.
Det är ju bara att se på hur det är i Norge. Där är utlänningarna lätträknade i toppserien. Och norsk damfotboll har ju haft en lysande utveckling de senaste åren. Eller hur?

För ärligt talat. Hur många svenska spelare av hög damallsvensk klass finns det?

Personligen uppskattar jag mellan tummen och pekfingret siffran till 60, varav en handfull spelar utomlands.
Men genom att lägga till 67 utländska spelare, där nästan alla utom amerikanskorna tillhör sina nationers landslag, har vi nästan fyllt upp en rakt igenom högklassig damallsvenska med tolv lag.

Ta bort de 67 utlänningarna, och vi får fylla på med lika många svenska spelare av hyfsad eller låg damallsvensk klass.
Som brev på posten blir det en massa fler ojämna matcher, och så kommer önskemålet om att skära ner serien till sex eller åtta lag.

Och då får ju inte våra unga talanger mer speltid. Bara sämre motstånd.

För vi skall ju i stället vara extremt tacksamma över att våra unga talanger får chansen att dagligen träna med, och varje vecka matchas både med och mot, spelare av hög internationell klass.

Så utlänningarna i damallsvenskan är ett rakt igenom positivt inslag, så länge de håller så hög klass som de gör nu. Det är ju tack vare dem som damallsvenskan är en av världens fem bästa ligor. Och jag skulle inte tacka nej om ytterligare ett gäng världsstjärnor dök upp i Sverige.

Däremot är det ett problem för våra talanger att Uefa har stoppat Sveriges upplägg med farmarlag, och med korttidsutlåningar. Det leder till att vi för tillfället har väldigt många spelare som i princip aldrig får någon speltid.
Att lösa den gåtan är otroligt viktigt. Här har Svenska Fotbollförbundet och klubbarna genom EFD kanske sin viktigaste uppgift för tillfället.

Jag har för övrigt gjort en sammanställning av alla damallsvenskans utlänningar. Jag har tagit med samtliga som tillhör, eller har tillhört, någon damallsvensk klubb under säsongen. Och jag tror inte att jag glömt någon. Eller?

* AIK                             2
Maija Saari (Finland)
Lori Chalupny USA)

* Djurgården                4
Gudbjörg Gunnarsdottir och Katrin Jonsdottir (Island)
Renée Slegers (Holland)
Annika Kukkonen (Finland)

* Jitex                          6
Minna Meriluoto, Katri Nokso-Koivisto, Leena Puranen och Annica Sjölund (Finland)
Christina Julien (Kanada)
Kristine Lindblom (Norge)

* KIF Örebro                5
Susanna Lehtinen och Sanna Talonen (Finland)
Edda Gardarsdottir (Island)
Sarah Michael (Nigeria)
Stephanie Labbé (Kanada)

* Göteborg FC             5
Ingrid Wells, Christen Press, Camille Levin och Yael Averbuch (USA)
Anita Asante (England)

* Kristianstads DFF    6
Sif Atladottir, Katrin Omarsdottir och Gudny Björk Odinsdottir (Island)
Johanna Rasmussen (Danmark)
Becky Edwards (USA)
Sophie Schmidt (Kanada)

* Linköpings FC          8
Linda Sällström (Finland)
Manon Melis (Holland)
Lisa De Vanna (Australien)
Nora Holstad Berge och Ingrid Schjelderup (Norge)
Karen Bardsley (England)
Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Harder (Danmark)

* Ldb FC Malmö          8
Ramona Bachmann (Schweiz)
Katrine Veje och Christina Öyangen Örntoft (Danmark)
Thora Helgadottir och Sara Björk Gunnarsdottir (Island)
Anja Mittag och Katrin Schmidt (Tyskland)
Ali Riley (Nya Zeeland)

* Piteå IF                     7
Ann-Mari Dovland och June Pedersen (Norge)
Faith Ikidi
(Nigeria)
Jennifer Nobis (USA)
Hallbera Gisladottir (Island)
Anna Westerlund (Finland)
Lydia Williams (Australien)

* Tyresö FF                 5
Marta Viera da Silva och Elaine Moura (Brasilien)
Line Röddik Hansen (Danmark)
Veronica Boquete (Spanien)
Kirsten van de Ven (Holland)

* Umeå IK                   4
Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu (Nigeria)
Tuija Hyyrynen och Pernilla Nordlund (Finland)

* Vittsjö GIK                7
Loes Geurts och Mandy van den Berg (Holland)
Kirsty Yallop (Nya Zeeland)
Kendall Fletcher, Danesha Adams och Brittany Bock (USA)
Ifeoma Dieke (Skottland)

Totalt handlar det om 67 utländska spelare, fördelade på följande länder:

1) Finland 12
2) USA 10
3) Island 9
4) Danmark 6
5) Norge 5
Holland 5
7) Nigeria 4
8) Kanada 3
9) Australien 2
Brasilien 2
England 2
Tyskland 2
Nya Zeeland 2
14) Skottland 1
Spanien 1
Schweiz 1

Fotnot. Efter listans tillkomst har ytterligare två utländska spelare anslutit till damallsvenska klubbar, nämligen Meghan Klingenberg (USA, Tyresö) och Margret Lara Vidarsdottir (Island, Kristianstad). Alltså totalt 69 utlänningar i damallsvenskan 2012.

Damallsvenskan och F20-VM i fokus under helgen

Damallsvenskan och F20-VM, det är helgens godbitar inom damfotbollen.

I morgon drar damallsvenskan igång efter OS-uppehållet. Jo, jag vet att det spelades två damallsvenska matcher i veckan. Men det var uppskjutna matcher från våren. Nu börjar det på riktigt.

Och även om serieledande LdB FC Malmö spelar i morgon så sätter jag mitt fokus på bottenstriden i de fyra matcherna. Alla tabellens fyra lägst placerade lag är nämligen i farten.
Jitex spelar hemma mot Linköping, Kif Örebro spelar borta mot Kristianstad, AIK tar emot Göteborg FC och Djurgården åker till Malmö. Inget av bottenlagen känns som favoriter i sina matcher.

Jag har ju sedan länge mer eller mindre fastslagit att AIK och Djurgården kommer att åka ut. Även om något av lagen skulle få igång spelet maximalt tror jag att de som mest kan ta tolv poäng på de tio omgångar. Det innebär att de som bäst kan sluta på 18 poäng.

Jitex har tolv nu, och Kif Örebro har tio. De får verkligen rasa ihop totalt för att släppa något av de två lagen från Stockholmsregionen förbi sig.

Omgångens mest intressanta match spelas annars på måndag 19.15. Då tar Tyresö emot Vittsjö – en match som sänds på Tv4sport.

* Så till F20-VM. 16 nationer är i Japan för att göra upp om guldet. Spelarna får som tidigast vara födda 1992. Så här ser gruppindelningen ut:

Grupp A
Japan
Mexiko
Nya Zeeland
Schweiz

Grupp B
Brasilien
Italien
Nigeria
Sydkorea

Grupp C
Argentina
Kanada
Nordkorea
Norge

Grupp D
Ghana
Kina
Tyskland
USA

Grupp A och B startar i morgon på morgonen. Eurosport sänder alla matcherna, med start 8.00. Grupp C och D startar måndag morgon 9.00.

Sportsligt ser ju förstås grupp D mest intressant ut. Sanningen att säga så har jag ganska dålig koll på de flesta av lagen. Men USA är alltid starka på flicksidan, och Tyskland har ett väldigt starkt och namnkunnigt lag.
Andra guldkandidater är Sydkorea som anförda av Yeo Minji vann F17-VM för två år sedan, Nordkorea som alltid har bra flicklandslag, och så värdnationen Japan. Det skall bli spännande att se vad japanskorna har bakom dagens A-landslag. Det skall även bli intressant att se om Brasilien har en ny generation på gång.

Hos tyskorna har spelare som Dzsenifer Marozsan, Luisa Wensing och Lena Lotzen redan provat på spel i A-landslaget. Även Jennifer Cramer och Silvana Chojnowski är bekanta namn. Och duon Annabel Jäger och Lina Magull låg med sina 20 respektive 19 mål bakom att FSV Gütersloh 2009 tog sig upp i Frauen-Bundesliga i våras. Tyskland känns alltså som ett lag att räkna med.

USA har väldigt många nya namn i sin trupp. Inga av spelarna är meriterade på seniornivå, men kvartetten Mollie Pathman, Crystal Dunn, Samantha Mewis och Maya Hayes var med i F20-VM redan för två år sedan.

I flera av de andra trupperna finns spelare som varit med i mästerskap på seniornivå. Nya Zeelands trupp innehåller två OS-spelare, i Hannah Wilkinson och Rosie White. Dessutom var målvakten Erin Nayler och mittfältaren Katie Bowen med i fjolårets trupp till stora VM.

Norge är Nordens hopp. De har med två VM-spelare från i fjol, Emilie Haavi och Kristine Wigdahl Hegland. Dessutom har de ett intressant namn i toppseriens skytteligaledare Ada Stolsmo Hegerberg.

Brasilien har OS-forwarden Thais Guedes som sin på förhand mest lysande stjärna. De har även Beatriz, som ingick i fjolårets VM-trupp.

Nigeria har med fyra spelare från sin trupp till stora VM i Tyskland i fjol, Desire Oparanozie, Josephine Chukwunonye, Francisca Ordega och Ebere Orji.

Nordkorea är ett snäpp värre och har fem spelare från fjolårets VM-trupp, målvakten Kim Chol Ok samt utespelarna Jon Myong Hwa, Kim Su Gyong, Kim Un Ju och Yun Hyong Hi. Nordkorea brukar alltid vara starka i ungdomsmästerskapen, och är det säkert i år också.

Slutligen så har Mexiko sin förstemålvakt från fjolårets stora VM i sin F20-trupp, alltså Cecilia Santiago.

Korsbandet av på Dieke

Ifeoma Dieke har spelat färdigt i år. Enligt tidningen Mirror (se klockslaget 18.16) är Vittsjöbackens korsband är av. Så tråkigt.

För Vittsjö är det ett hårt slag, för tillsammans med amerikanskan Kendall Fletcher har Dieke varit fantastisk i mittförsvaret. I och för sig har nordskånskorna redan värvat en ny back i Mandy van den Berg. Men holländskan är väl knappast tänkt som mittback?

Nu är ju tyvärr korsbandsskador inte ovanliga bland fotbollstjejer. Men har det inte varit ovanligt många i damallsvenskan i år?

Spontant kommer jag på Frida Nordin, Gudny Björk Odinsdottir, Linda Sällström, Petronella Ekroth, Charlotte Rohlin, Lydia Williams, Therese Sjögran och nu Dieke. Jag kan ha missat någon. Dessutom är fortfarande Tilda Heimersson och Jessy Sharro borta från korsbandsskador de drog på sig i fjol. Tråkigt.

Lång genomgång av den damallsvenska våren

Damallsvenskan har tagit sommarlov sedan ett par dagar tillbaka. Därmed har det också blivit hög tid att göra en sammanfattning av vårsäsongen.

Jag tippade som bekant serien inför avspark. Här är länken till tipset för toppstriden, och här är länken till bottenstriden.
Det enda man brukar kunna vara säker när man gör ett sådant tips, det är att nästan inget blir som man tänkt sig.

Här är en genomgång av tabellen som den ser ut nu:

1) Tyresö FF
Mitt tips: 2:a
12 matcher, +23 i målskillnad, 28 poäng
* Visst, Tyresö ligger överst i tabellen. Ändå anser jag att jag har prickat dem på rätt placering halvvägs, den som tvåa. Malmö har ju nämligen en hängmatch, som jag tror att de vinner. Och då vinner ju faktiskt LdB vårserien även i år.
Inför avspark i april ifrågasatte jag Tyresös backlinje. Så här långt har laget släppt in överlägset minst mål, åtta. Och man har bara släppt till 43 avslut totalt mot mål. Det är fantastiskt bra siffror, så jag får stå med skammen…

Sett till spelartruppen bör Tyresö vinna den här serien lätt. Men namn spelar inte. Och Tyresö har ännu inte hittat in på den autobahn som leder raka vägen mot kronprinsessan Victorias pokal. Orsaken är att lagbygget långt ifrån är klart. Alla stjärnor måste placeras i roller som de accepterar, något som visat sig vara en svår nöt att knäcka.

Våren har varit väldigt omtumlande. Tränaren hoppade av, starke mannen fälldes för sexköp, superstjärnan var ur balans, och så vidare.
Hittar man lugnet i klubben, och får viljestarka stjärnor som Marta, Vero Boquete, Caroline Seger, Elaine, Lisa Dahlkvist med fler att dra jämnt i höst, då blir det guld.
Annars blir det en spännande höst i damallsvenskan.

2) LdB FC Malmö
Mitt tips: 3:a
11, +17, 27
* Moraliska serieledare. Malmö har verkligen varit överraskande starka. Laget bärs av makalösa poängdrottningen Anja Mittag. Hon är en spelare som gör att omgivningen växer. Smartare än de flesta.

På senare tid har även Ramona Bachmann börjat prestera på sin högsta nivå. Defensivt ser jag Tora Helgadottir som seriens bästa målvakt. Och mittbackarna Malin Levenstad och Amanda Ilestedt har visat hög klass. Dessutom är centrala mittfältarna Sara Björk Gunnarsdottir och Katrin Schmidt nyttiga tvåvägsspelare.

Jag undrade lite över bredden i truppen. Men den oron var obefogad. Juniorerna har visat sig hålla hög klass. Elin Rubensson, Ilestedt och Saga Fredriksson är redan allsvenska spelare.
Trots att Malmö är regerande mästarinnor, och i praktiken leder halvvägs, så får de räknas som första utmanare om guldet.

3) Vittsjö GIK
Mitt tips: 10:a
12, +5, 25
* Malmö är alltså en överraskning för mig. Därmed räcker inte ordlistan riktigt till för att beskriva hur stor skräll Vittsjö är.
Jag har hyllat klubben flera gånger på sistone (bland annat här), och känner att jag inte har så mycket att tillägga. Mer än ett nöjt konstaterande av att jag i alla fall inte hade laget på nedflyttning…

4) Kristianstads DFF
Mitt tips: 6:a
12, +4, 22
* Tränare Elisabet Gunnarsdottir såg lätt kaxigt sitt lag som guldkandidat inför seriestart. Visst har våren varit bra, men guldkandidat? Nej, chanserna till serieseger var i praktiken försvunna ganska tidigt för ojämna KDFF.

Ojämnheten märks på att det har blivit segrar mot topplagen Tyresö, Vittsjö och Göteborg, men förluster mot mittenlag som Jitex, Umeå och Piteå.
Ett tag vann man bara i Stockholm. Men Gunnarsdottirs gäng har lyft på sistone, och går in i höstsäsongen med goda chanser att sluta topp fyra.

Ja, man är ju faktiskt med i racet om en plats i Champions League. Men för att verkligen kunna nå dit får man nog inte tappa fler än fem–sex poäng på de sista tio omgångarna. Och det blir väl för tufft? Eller?

Jag har inte sett laget mer än på korta tv-klipp. På dem ser det ut som att Sif Atladottir kan vara seriens bästa mittback, och att Kosovare Asllani har toppat formen lagom till OS. Och statistiken visar att man skjutit flest skott på mål av alla lag under våren. Bättre utdelning på skotten i höst, och…

5) Linköpings FC
Mitt tips: 1:a
12, +12, 19
* Oj, vad jag var snett ute här. Med sju poäng på lika många omgångar var säsongsupptakten så svag att serien på många sätt var förstörd långt innan det roliga ens var nära att ha börjat.
LFC utnämns därför till vårens stora besvikelse.

Men laget har haft en väldigt positiv trend på sistone. Manon Melis har genom fem mål på två möten med Djurgården lyft till tredje plats i skytteligan, och med Nilla Fischer i mittförsvaret har man hittat defensiv stabilitet.

I höst ansluter danska supertalangen Pernille Harder. Och med en stark höst finns chansen att laget trots allt kan sluta topp fyra. Ja, går man rent kan man till och med ta en plats i Champions League. Fast det känns kanske inte så sannolikt. Eller?

6) Göteborgs FC
Mitt tips: 4:a
12,  +11, 17
* Tillhör vårens stora besvikelser. Då tänker jag inte i första hand på placeringen, utan på avståndet upp till topplagen. För att ta in elva poäng på Tyresö på tio omgångar gör man inte.

Laget ligger i ett ingenmansland, och seriehösten blir en enda lång transportsträcka. En transport där det gäller att få ihop laget. För det har fattats både spets, och defensiv stabilitet.
Det är bara att titta på statistiken över avslut i slutet av det här långa inlägget. Göteborg tillhör de lag som avlossat minst skott på mål, och de som har dragit på sig flest skott på eget mål.

Offensivt har man stått och fallit med Christen Press. Hon är för övrigt ett av få riktiga glädjeämnen i laget. Jag skrev inför att ”Press inte bara är en utmärkt bloggare och twittrare, hon har även snabbheten för att bli en sensation i allsvenskan.”
Det känns som att jag var ganska rätt ute där… Amerikanskan sprang ju så snabbt att hon hann in som reserv i USA:s OS-trupp.

Defensivt slutar försvarsgeneralen Jane Törnqvist. Kommer Annike Krahn in där? Och värvar man något mer? Jag hade gärna sett att laget skaffade ytterligare en stabil back, och en utpräglad vänsterspelare.

7) Piteå IF
Mitt tips: 8:a
12, –1, 16
* Piteå har gjort en stark vår, och överraskat många på ett positivt. Nyckeln är att man har lyckats bra med sina nyförvärv.
Grunden är en rak och ganska enkel fotboll. Och genom ettriga Hanna Pettersson och kraftfulla Jennifer Nobis har man den spets som behövs för att kunna slå hål på samtliga damallsvenska försvar.

Piteå har dessutom flera spelare som är starka i luftrummet, vilket ju är nyttigt både offensivt och defensivt. Och med Sofie Persson har laget fått en spelare som kan leverera fasta situationer med god precision.
Piteå ligger trea i publikligan, trots att inte Marta har varit på besök. Det skall inte behöva bli en kall fotbollshöst i Norrbotten i år.

8) Jitex BK
Mitt tips: 5:a
12 matcher, –6, 12 poäng
* Jitex gjorde en fantastiskt stark försäsong, och inledde också serien stabilt. Man låg sexa efter åtta omgångar, vilket var i takt med mitt tips. Sedan dess har det blivit noll poäng och bara ett mål på de sista fyra omgångarna.
Gemensamt för de matcherna är att laget spelat samtliga utan talangen Fridolina Rolfö. Är det så att Jitex står och faller med henne?

Jaja. Jitex är för bra för någon bottenstrid. När Rolfös löpningar åter tillförs laget så kommer poängen att trilla in under hösten.

9) Umeå IK
Mitt tips: 9:a
11, –10, 12
* Umeå har jag placerat på rätt plats. För jag kände inför serien att UIK riskerade göra årets ras i damallsvenskan.
Mest tvivlade jag på målskörden framåt eftersom man tappade flera av sina bästa målskyttar under vintern. Och mitt tvivel var befogat. I fjol gjorde man 45 mål. I år har det blivit 14 halvvägs.

Jenny Hjolman ser ut att ha spännande kvaliteter. Men hon verkar inte mogen att bära ett lag i damallsvenskan ännu. Således är det tydligt att UIK behöver tillföras en pålitlig målskytt under sommaren.
Men fjolårets trea har även sviktat defensivt. I fjol släppte man in 21 mål på 22 matcher. I år har det blivit 24 efter elva.

Men offensiv och defensiv hör ihop. Har man inga utpräglade målskyttar måste man gå fram med mer folk, och då öppnar man sig bakåt. Som jag ser det finns risken för att UIK kan trilla ner ytterligare en placering.
Men åka ut? Nej, så illa skall det inte behöva gå. För Caroline Jönsson, Emma Berglund, Emmelie Konradsson och de båda nigerianskorna Rita Chikwelu och Ogonna Chukwudi utgör en så stabil stomme att kontraktet kommer att säkras.

10) KIF Örebro
Mitt tips: 7:a
12, –18, 10
* Utan Sara Larsson har Kif varit svagare än väntat. Framför allt har man darrat bakåt. Tillsammans med Djurgården är Örebro det lag som släppt in flest mål, och det är ingen stark merit.
Men nu är Larsson tillbaka, och hon bör kunna styra upp försvarsspelet rejält.

15 mål framåt imponerar inte heller. Men kritiserade Sarah Michael har börjat producera på sistone. Hon har god uppbackning av Marie Hammarström och isländska Edda Gardarsdottir. Kif kan bli kvar på tionde plats, men där är det stopp. Nedflyttning skall inte behöva bli aktuellt.

11) AIK Fotboll Damer
Mitt tips: 12:a
11, –10, 6
* AIK har ett ungt och talangfullt lag, som har gjort kanonresultat mot topplagen.
Jag har inte sett laget spela, men har förstått att de spelar smart, efter sina resurser när de känner sig nederlagstippade. Det har inneburit seger mot Malmö, och poäng mot både Linköping och Göteborg. Man var dessutom väldigt nära att nå oavgjort även mot Tyresö.

Men mot bottenlagen verkar talangerna inte vara lika disciplinerade. För man har bara tagit en pinne på gängen på tabellens undre halva.
Skall AIK ha minsta chans att lyfta upp över nedflyttningsstrecket krävs nog minst 13 poäng – alltså nästan full utdelning mot bottenlagen i höst. Orkar man med det?

12) Djurgårdens IF DFF
Mitt tips: 11:a
11, –27, 6
* Uddlösa Djurgården har bara gjort sex mål på elva omgångar. Det är inte allsvensk klass.
Visst, Jessica Landström har anlänt, och kommer att ge lite bättre spets åt anfallet.
Och trots att Gudbjörg Gunnarsdottir är en utmärkt målvakt har laget släppt in flest mål i serien.
Det är alltså tydligt att försvarsspelet inte håller damallsvensk klass.
Djurgården behöver nog åtminstone två, starka defensiva nyförvärv för att kunna ha en chans att klättra över nedflyttningsstrecket. Fast det känns som att det är superettan nästa. Det ser för övrigt ut att bli en serie med många Stockholmslag under premiäråret.

Här är slutligen lite statistik:

Skytteligan:
1) Anja Mittag           13
2) Christen Press     10
3) Manon Melis          9
4) Sofie Andersson    8
5) Danesha Adams    7

Poängligan:
1) Anja Mittag                 17, 13+4
2) Marta                          13, 6+7
3) Christen Press           11, 10+1
4) Elin Rubensson          11, 6+5
4) Kosovare Asllani        11, 6+5
6) Sofie Andersson        10, 8+2
7) Sara Lindén               10, 5+5
—-
Madelaine Edlund            8, 5+3
Susanne Moberg             8, 5+3
Caroline Seger                6, 3+3

Målvaktsligan
1) Carola Söberg               81 procent, 35 räddningar–8 insläppta mål
2) Kristin Hammarström    81 procent, 73–17
3) Sussie Nilsson              77 procent, 65–19
4) Thora Helgadottir          77 procent, 50–15
5) Sofia Lundgren             76 procent, 51–16
—-
8) Hedvig Lindahl              73 procent, 55–20

Bäst offensiv. Flest egna avslut på mål:
Kristianstads DFF     114
Tyresö FF                 113
LdB Malmö                 99
Jitex                            91
Linköpings FC            88
Umeå IK                     85
Vittsjö GIK                  85
Göteborg FC              83
Piteå IF                      82
Kif Örebro                  66
Djurgården                52
AIK FF                       50

Bäst defensiv. Minst avslut på eget mål:
Tyresö FF                  43
LdB FC Malmö          65
Linköpings FC           67
Vittsjö GIK                 70
Jitex BK                     72
Kristianstads DFF     75
AIK FF                       84
Kif Örebro                  88
Göteborg FC             90
Piteå IF                     92
Umeå IK                    96
Djurgården                98

Marta håller högsta världsklass – men Tyresö kan mycket bättre

Det har blivit dags för den andra delen av min sportsliga genomgång av lördagens damallsvenska toppmöte. Vittsjö var ganska lättanalyserat. Men det är väldigt mycket svårare att förstå sig på Tyresö FF.

Jag hade bara sett dem på tv tidigare i år, och var väldigt nyfiken på att få se superlaget live.
På förhand fanns det många frågeställningar som kändes intressanta:
* Som att få se hur formen var på fem svenska OS-spelare.
* Som att på plats få se om det ligger något i snacket om att Marta är en stor besvikelse.
* Som att med egna ögon få se hur bra Veronica Boquete är.

Vad fick jag då se?
Jag såg Vittsjös spelare jobba stenhårt tillsammans mot ett gemensamt mål. Jag såg Tyresös se ut som ett gäng individualister utan spelidé och utan någon given rollfördelning. Jag satte dessutom ganska stora frågetecken för vem som egentligen bestämmer i laget.

Nu låter det som att Vittsjö var mycket bättre än Tyresös stjärnlag. Det är förstås inte sant. Tyresös stjärnor är så bra att det trots allt borde ha vunnit matchen med ett par måls marginal. Det visar inte minst det här klippet med höjdpunkter från matchen.

Att Tyresö var bättre, och ändå får mest kritik beror på att jag ställer väldigt olika krav på klubbarna. Vittsjö är en nykomling som nästan alla trodde skulle åka ut direkt.
Tyresö däremot var överlägsna guldfavoriter. Och som jag ser det är laget spelmässigt väldigt långt ifrån den nivå man borde ligga på.

Under vintern har jag sett de tyska och franska topplagen flera gånger på tv. Känslan är att Lyon, Potsdam, Wolfsburg med fler är betydligt mer välgjorda lagbyggen än Tyresö, där många frågor fortfarande väntar på att få svar.
Som vilka skall springa i djupled? Vem skall fungera som speluppläggare? Vilken är Martas roll?

Nu har jag ställt många frågor. Men det blir lätt så när man just har sett ett lag på riktigt för första gången. Det är då frågorna uppstår, de som man behöver få ett par matcher för att hitta svaren på.

Men jag skall nu ge mig ut på djupt vatten, och redan nu försöka ge några svar. Jag börjar med de inledande frågeställningarna.
Här min bild av de svenska OS-spelarnas insats:

* Annica Svensson visade sin snabbhet och defensiva styrka några gånger när hon stoppade Vittsjökontringar. Inte speciellt delaktig i offensiven.

Linda Sembrant

Linda Sembrant

* Linda Sembrant blev närmast avklädd av Danesha Adams i början, och det var i Sembrants yta som Emma Sjödahl kunde nicka in 1–0-målet. Den andra halvleken var bättre för Sembrant. Då fick hon huvudsakligen ägna sig åt anfallsspel, och uppspel är hon riktigt skicklig på.

* Lisa Dahlkvist. Visade sin vinnarvilja när hon blev målskytt efter hörna. Spelar i biroll i laget, och har inte så mycket boll som jag tycker att hon borde ha. Känns som en sämre spelare nu än för ett år sedan. Jag hoppas verkligen att den känslan är fel, för hon blir viktig i OS.

* Madelaine Edlund. Var inblandad i ett par farligheter i början av matchen. Men försvann sedan ur matchbilden. Att inte ha ett enda avslut på de sista 70 minuterna i en match som ens lag dominerar är inte godkänt för en landslagsforward. Inte ens nära.

* Caroline Seger. Lysande i en kvart. Då visade hon härlig löpvilja, och gav Vero Boquete alternativ för sina djupledsbollar. Men precis som jag sett i tidigare matcher – se det här inlägget – så slutade Seger att springa i djupled.
Såg jag rätt så löpte hon fler gånger i djupled under de första 15 minuterna än under övriga 75. Det bidrog till att göra Tyresös spel alltmer statiskt och lättläst. Nu hör det till saken att hon tog ett halvsteg bakåt i halvtid, från nummer tio-rollen till att bli defensiv innermittfältare. Men även i den rollen borde hon springa mer.
Och tre mål och tre assist under våren är inget vidare facit för den spelare som är tänkt som Sveriges nummer tio i OS.

Alltså inga toppbetyg för våra svenska OS-spelare. Hur var då Marta?

Jo, hon var bra. Hon är bra, riktigt bra. Man behövde inte se många minuter för att slå fast att snacket om att hon är slut är rent trams. Den volleykanon hon skickade i väg i tionde minuten höll högsta världsklass. Det gjorde även hennes bollbehandling och förstatouch genom hela matchen.
Marta är fortfarande en toppspelare – utan tvekan. Sannolikt ställer de som sågat eller ifrågasatt henne orimligt höga krav. Marta leder ju faktiskt assistligan på sju målpass, och har gjort fyra mål. Bara Anja Mittag (12+4) har gjort fler poäng är elva i hela serien. Martas vår måste väl vara mer än godkänd? Eller?

Men visst, Marta är inte lika dominant som hon var under åren i Umeå. Men spontant tror jag att det beror mer på Tyresö än på Marta.
I Umeå var hon den sista pusselbiten i ett komplett lagbygge. I Tyresö är hon en av många stjärnor i något som inte känns som ett lag, utan mer som en all-star-samling.

Marta Viera da Silva

Marta i duell med Line Röddik Hansen. i bakgrunden är Vero Boquete.

En av alla all-stars är förstås Veronica Boquete. Hon är verkligen en briljant fotbollsspelare. Vittsjöspelarna var rejält imponerade efteråt, för det gick ju inte att ta bollen av spanjorskan. Och visst har Vero många likheter med herrlandslagets passningsgenier, som Xavi och Iniesta.
I första halvlek spelade hon som en av två defensiva innermittfältare. Efter paus bytte hon roll med Caroline Seger och agerade nummer tio.
Men precis som med Marta och Seger känns det inte som att Tyresö har hittat den rätta rollen för Vero. Fyra mål och två assist under våren är inte ett facit värdigt en världsstjärna.

Problemet mot Vittsjö, som jag ser det, var alltså löpviljan hos Tyresö. Alla stjärnorna ville möta bollföraren, och helst få chansen att vårda bollen en stund.
Därmed fanns det inte många måltavlor för Veros precisa passningar. Och följden blir att Tyresö för tillfället bara får ut en väldigt liten del av sin trupps kapacitet.

Nu kanske det är vädligt bra för damallsvenskan. För Tyresö har så stor individuell skicklighet att man kan vinna serien även med det spel de har nu. Och skulle de prestera på sin topp skulle alla matcherna riskera att bli totala överkörningar.

Men är tanken att Tyresö skall kunna mäta sig med typ Lyon i framtiden behövs en stark ledare som får stjärnorna att underordna sig varandra. Och som placerar rätt spelare i rätt roll.

Jag tror att alla motståndares backlinjer är rätt nöjda med att Tyresö spelar Madelaine Edlund som forward, och att Marta håller till på kanten.
Och som jag ser det är Vero den självskrivna speluppläggaren. Det innebär att Caroline Seger får ikläda sig rollen som djupledslöpare, om hon skall vara med. Fixar hon det?

Den viktigaste frågan är således om tränare Leif Edeborg klarar av att hantera alla stjärnor, och bygga ett lag. Det skall bli intressant att följa.

Dags för Vittsjö att höja ribban

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det har blivit dags för den sportsliga genomgången av lördagens toppmöte på Vittsjö Idrottspark. Uppstickaren Vittsjö mot storfavoriten Tyresö.
Det visade sig att jag hade många åsikter, så jag tänkte gå igenom lagen i varsitt inlägg.

Jag börjar med hemmalaget Vittsjö.
När det gäller dem var jag förstås nyfiken på att få se hur de kunde klara sig mot stjärnorna. Om de skulle darra mentalt, eller klara av att köra på som vanligt?

Jag fick se Vittsjös lag klara sig alldeles utmärkt mot Tyresös stjärnor.
För det var precis så – Vittsjös lag mot Tyresös stjärnor.
Vittsjö är ett väl sammansvetsat lag med en klar spelidé, en given rollfördelning – och starka ledare.
Det såg jag redan på några minuter mot Jitex. Och jag såg det igen i lördags.

Även om Vittsjö har fem utländska spelare, och en sjätte är på ingång, så hade tränaren Thomas Mårtensson rätt när han efter matchen konstaterade att Tyresö hade fem svenska A-landslagsspelare i sin startelva och att Vittsjö ställde fem så kallade närproducerade spelare mot stjärnorna.

Men långa meritlistor springer inte. Det gör däremot Vittsjös närproducerade spelare. Och när det gäller arbetsvilja så vann Vittsjö på knockout mot Tyresö. Nordskånskorna har ett helt gäng med hårt arbetande grovarbetare som underordnar sig de få affischnamn som laget innehåller.

Eller ja, så många affischnamn finns väl inte. Det är lagkaptenen och skyttedrottningen Sofie Andersson som har fått de flesta rubrikerna under säsongen. Det var också hon som fick sköta snacket i tv.

Sofie A i Tv4sport

Sofie Andersson intervjuas i Tv4sport.

Det är förstås välförtjänt, framför allt för hennes inledning av serien. När jag pratade med henne efter matchen sa hon att hon har känt att formen – både lagets och hennes egen – har varit lite på nedgång de senaste tre omgångarna.
Att laget trots det lyckats vinna borta mot Jitex och ta poäng av Tyresö på de omgångarna är förstås imponerande. Och ett tecken på att det finns både stabilitet och trygghet i laget.

Loes Geurts

Loes Geurts

Trygghet är kanske inte det första ord jag förknippar med målvakten Loes Geurts efter att ha sett henne i tre matcher. Hon jobbar långt ut, och har ett ganska flaxigt och okonventionellt arbetssätt, men trots det har hon stått i vägen för de flesta bollarna.

Vittsjös mittbackar

Ifeoma Dieke och Kendall Fletcher

Men de båda mittbackarna Ifeoma Dieke och Kendall Fletcher utstrålar både stabilitet och trygghet. De var definitivt bättre än Tyresös. Och jag har svårt att se vilket lag i damallsvenskan som skulle kunna ha ett bättre mittbackspar. Kom gärna med förslag…

Danesha Adams

Danesha Adams

Framåt är Danesha Adams ett fynd. Hon är stark och grymt bra på att hålla i bollen. Det gnälldes på hennes passningsspel i Vittsjö. Det kan kanske vara så. Hon måste ju ha några svagheter. För när hon som bollförare lekfullt enkelt tryckte sig förbi Linda Sembrant i början av matchen så var svaghet det sista man tänkte på.

Tillbaka till Sofie Andersson. Hon hade den hopplösa uppgiften att som ensam forward försöka stångas med fyra A-landslagsbackar. Dessutom fick hon inte de precisa bollar att jobba med som hon brukar få. Nya Zeeländska speluppläggaren Kirsty Yallop var ju avstängd. Utan att vara dålig hade väl Andersson ingen av sina större dagar.

Men Vittsjö har fler svenska spelare än Andersson som bör lyftas fram. Jag har imponerats av både Emma Sjödahl (som gjort tre mål och fem assist under våren) och Sandra Adolfsson (tre mål och tre assist). Mot Jitex spelade de på varsin kant. I går agerade de båda defensiva innermittfältare mot Tyresös världsstjärnor. Det handlar om två hårt arbetande tvåvägsspelare.

Emma Sjödahl

Emma Sjödahl

Sandra Adolfsson

Sandra Adolfsson

För när Vittsjö vinner bollen så går det fort. Jag ser likheter med Tysklands herrlandslag när det gäller löpviljan och förmågan att få till blixtsnabba omställningar.

Vittsjö verkar alltid ha fyra–fem spelare som är beredda att sticka i djupled med full kraft. Det var just i andravåg efter en sådan omställning som Vittsjö gjorde sitt mål i lördags. Och det var i princip bara på sådana omställningar man förmådde skapa oreda i gästernas försvar.

Den här typen av omställningar är ett lysande vapen. För sådana är väldigt svåra att gardera sig mot.

Nu kommer Vittsjö troligen att ha hyfsad guldkänning över sommaren. Men tränare Mårtensson vill inte höja målsättningen om att sluta topp åtta. Han vill inte sväva i väg. Och förstod jag honom rätt ville han inte hålla på att ändra sig som vi i media ofta gör.

Men jag kan meddela honom att det är en rättighet att ändra sina tips eller målsättningar efter aktuell status. Det var helt rimligt att tippa Vittsjö i botten inför serien. Ingen hade ju sett laget i aktion inför premiären – inte ens Mårtensson.
Nu har halva serien spelats, och Vittsjö ligger trea. Då är det inte bara tillåtet, utan även fullt rimligt att ha laget som favoriter i många av de kommande matcherna.

På samma sätt är det nu fullt rimligt att Mårtensson och hans lag nu höjer sin målsättning en aning. Jag uppskattar att 25 poäng kommer att räcka till en placering topp åtta. Vittsjö har 22, och måste väl sikta på att ta fler än en vinst i höst?

Själv tycker jag att topp fem är en rimlig, ny målsättning för Vittsjö GIK. Och jag tror att de kommer att klara av att nå även den.

En resa som jag inte ångrar

Redan tidigt under säsongen tänkte jag tanken att åka till Vittsjö för att se laget mot Tyresö – om inte nykomlingen hade rasat ihop.

När jag för ett tag sedan såg Vittsjö vinna mot Jitex insåg jag att laget var så välbyggt att det inte skulle rasa ihop. Det gjorde att resetankarna stärktes. Och i veckan tog jag det definitiva beslutet om att göra en lördagsutflykt till norra Skåne.

Fast under den närmare två timmar långa bilresan söderut hann jag ställa frågan ”vad håller jag på med?” till mig själv ett par gånger.

Väl där var det cirka 1,5 timmar kvar till avspark. Det kändes ju inte aktuellt att åka till arenan så tidigt – jag ville ju inte vara först. Så jag tog en sväng genom samhället.
Fast där var det så få människor att jag först undrade var all publik befann sig, och sedan beslöt mig för att ändå åka direkt till Vittsjö Idrottspark.

På vägen upp till arenan stannades jag av fyra olika arrangörer, alla ställde frågan om jag hade biljett. Det var ju nämligen utsålt. Jag började ana vad som väntade.

Och bilden jag möttes av vid arenan visade jag upp redan i ett kort inlägg i går. Det var alltså fullsatt redan långt innan lagen gick ut för uppvärmning. Makalöst.

Från den stund där jag parkerade min bil vid arenan ångrade jag inte min utflykt en enda sekund. Inte ens nära. Man fick ju uppleva en saga, fast i verkligheten.
Den officiella publiksiffran på matchen var 2500. Men då räknades inte de 15 personer som fick specialplatser på en lift och en container just utanför Idrottsparken.

Bonusåskådare

Cirka 15 åskådare tog plats på lift och container.

Det kallades förresten årets match i Vittsjö. Fast det måste väl ha varit tidernas match? Utmanarna från skogen ställdes mot superlaget från Stockholm. Och tv var på plats för att direktsända.

Daniel Kristiansson intervjuas

TV4:s Daniel Kristiansson intervjuas på Vittsjö Idrottspark.

Hela dagen blev en succé. Visst, allt i arrangemanget höll väl inte direkt tysk VM-klass. Men vem hade förväntat sig det? Och ibland är det spontana charmigare än preussisk ordning.

Tack Vittsjö för en fantastisk, och minnesvärd dag. Jag körde hela vägen hem med ett brett leende på läpparna.

Efteråt på kvällen noterades att USA:s avresematch inför OS sågs av drygt 16000 åskådare i Salt Lake City. Jag hamnade i en kort twitter-diskussion om siffran, där jag konstaterade att Sverige bara har haft 10000 åskådare totalt på årets tre hemmalandskamper. Jag möttes av argumentet att USA är så mycket större än Sverige sett till antal invånare.

Men kan Vittsjö dra 2500 åskådare mot Tyresö så måste väl landslaget kunna dra 25000 mot USA. Minst. Eller hur?

Jaja. Jag har ju även lovat en sportslig analys av matchen. Nu tar sig solen fram här i Varberg, så analysen får vänta lite. Men den kommer, så håll ut…

Dagens skönaste bild

Jag har semester, och sparar därför analysen av dagens match i Vittsjö till i morgon.

Då utlovas en ny hyllning av Vittsjös lagspel. Dessutom kommer jag att analysera Tyresö. Där blir det ett stort frågetecken för lagspelet.

Men innan jag stänger bloggen för kvällen måste jag bjuda på dagens bild. Så här såg det ut på Vittsjö Idrottspark när jag kom dit – en timme och en kvart innan avspark. Det gjorde min dag.

Fullsatt på Vittsjö Idrottspark

Fullsatt på Vittsjö Idrottspark

Blicken riktas mot Salt Lake City – och Vittsjö

Vi är framme vid den sista helgen med damallsvensk fotboll innan OS-uppehållet. I andra länder, som Japan har ligan redan lagts i malpåse. Men i Sverige skall lagen spela en eller två matcher till innan de flesta spelarna får semester.

Själv riktar jag min uppmärksamhet åt två håll den här helgen. Dels på hur det går i Salt Lake City, mellan USA och Kanada. Dels på hur det går i Vittsjö, i det damallsvenska toppmötet mellan Vittsjö och Tyresö.

Om vi börjar med den senast nämnda matchen. Den spelas nämligen först, avspark 14.20 i Vittsjö – och på TV4sport. Där har Vittsjö sin sista chans att göra den damallsvenska guldstriden till en kamp mellan tre lag. Förlust, och det kommer uteslutande hamna om Tyresö och LdB Malmö under damallsvenskans andra halva.
Jag har hört folk i andra lag hoppfullt säga att ”halva serien återstår” eller ”det är 33 poäng kvar att spela om”. Det är skitsnack. Sannolikheten att både Tyresö och LdB Malmö rasar ihop i höst är så liten att den inte är värd att diskutera. I kväll finns det bara tre lag som kan vinna SM-guldet. I morgon kan det vara två.

Oavsett hur det går i morgon är Vittsjö förstås vårens stora utropstecken i damallsvenskan. Och laget skall vara stolt över sin insats. Även Malmö har överraskat mig positivt. Jag trodde inte att Anja Mittag skulle vara så fantastiskt bra.
Linköping och Göteborg är besvikelserna. Båda lagen måste ta full poäng i resten av omgångarna för att kunna placera sig topp två. Det känns helt omöjligt.

Utöver Vittsjö-Tyresö känns helgens matcher inte speciellt heta. Jag har sett Jitex två gånger nu utan Fridolina Rolfö. Båda gångerna har det känts som att laget saknat något. Rolfö är inte med i Linköping på söndag heller. Det borde innebära hemmaseger.

Örebro–Kristianstad är en rätt oviss match eftersom Kif börjar få ordning på både lag och spel. Jag gissar ändå att KDFF vinner.

* Men damallsvenskan i all ära. Jag börjar få lite OS-vibbar. För mig spelas därför helgens mest intressanta match i Salt Lake City. Senast jag såg USA möta Kanada var i OS-kvalet i vintras. Och det handlade då om en överkörning i den högre skolan.
Det skall bli intressant att se om Sveriges blivande motståndare har lärt sig något, och hyvlat bort delar av det naiva spel som de periodvis använt sig av i år.
Det skall även bli intressant att se om USA:s anfallsduo Alex Morgan och Abby Wambach är lika bra i den här matchen som de var i Halmstad.
Matchen tv-sänds, så jag hoppas kunna se den via någon stream. Matchstart är 20.00, svensk tid.

* I övrigt i helgen så är det full omgång i norska Toppserien i morgon. Båda topplagen Stabaek och Lilleström spelar borta. Men mot lag de skall slå. Det spelas alltså ingen riktigt het match i Norge.

* Däremot lär det bli hett värre i Vitryssland. Mitt favoritlag Molodechno ställs nämligen mot regerande mästarinnorna Bobruichanka på bortaplan på söndag. Molodechno föll i bottenmötet med Viktorya-86 Brest i förra veckan, och är nu åter sist i tabellen. Målskillnaden visar –114 efter tolv omgångar. Bobruichanka är obesegrat och har +57. Som sagt, det lär bli hett…