Graham Hansen lämnar också Tyresö

Jag såg just nyheten om att Tyresö tappar Caroline Graham Hansen, som flyttar hem till Stabaek.

Caroline Graham Hansen

Caroline Graham Hansen

Klubbytet är givetvis fantastiskt bra för Stabaek, som blir makalöst stora favoriter till att springa hem guldet i norska toppserien på nytt.

Men var händer egentligen i Tyresö? Frågan ställs från alltfler håll. Och man väntar spänt på svaren från klubben.
I det här läget är det synd för oss som betraktar den utifrån, men tur för klubbledningen, att de inte har någon lokaltidning som närmarkerar dem. För det är många frågor man hade velat se ställas.

Tittar man på Tyresös startelva i fjolårets kanske viktigaste match, den borta mot PSG, så har tre spelare lämnat (Ashlyn Harris, Ali Krieger och Graham Hansen), tre lämnar innan halva damallsvenskan är spelad (Whitney Engen, Meghan Klingenberg och Christen Press) och ytterligare tre har kontrakt som går ut till sommaren (Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete).

Utöver det har Sara Thunebro och Kirsten van de Ven lämnat. Och enligt Anders Nilsson:s blogg skall även Jennifer Hermoso vara på väg bort.

På pluskontot har man hittills Tinja-Riikka Korpela och Madelaine Edlund.

Ledningen har verkligen mycket arbete att göra för att få ihop ett slagkraftigt lag till hela den väntande säsongen. Det behövs ju givetvis en handfull tunga namn redan nu – om man skall kunna vinna Champions League redan i år.

Jag påmindes i går om att klubben på sin hemsida i december skrev följande:

”I Sverige är nästan alla lag helt inkörda på en säsongsrytm som är vinterfönster till vinterfönster medans övriga Europa jobbar sommarfönster till sommarfönster. Det sistnämnda är det optimala utifrån en satsning på Champions League och också något vi tog med i beräkningen i somras då Tyresö startade sitt arbete att ta oss över till ”sommar-sommar” genom att Whitney, Ali och Ash värvades. Självklart blir det en omställning att byta ”värvningsfönster” och det kostar en del energi och kortsiktigt en viss kontinuitet. Från och med sommaren skall vi dock vara ifatt och i fas!”

Det arbetssättet låter högst olämpligt för en svensk klubb. På många sätt. Inte minst är det ju faktiskt så att huvuddelen av damfotbollsvärldens bästa ligor spelar helårsvis, precis som damallsvenskan.

Och med den röran som är på spelarsidan nu i vinter känns det tveksamt om Tyresö kan vara i fas till sommaren. Fast frågan är om det betyder något.

För Tyresö har klarat av att jobba i turbulens tidigare. Så bara för att det är lite rörigt just nu tänker jag inte räkna ut klubben ännu.

Men det blir intressant att se vad som händer härnäst.

* Nu är det tydligen klart att Asiens bästa spelare 2013, Inac Kobe Leonessas sydkoreanska stjärna Ji So-Yun flyttar till England och Chelsea. Kan den här värvningen lyfta fjolårets fiaskoklubb?

* Italienproffset Maria Karlsson fick en kanonstart på året. Hon blev nämligen tvåmålsskytt för första gången någonsin sedan flytten till Italien. Mittbacken nickade in båda (0–2 och 0–5), när Verona vann med hela 11–0 borta mot jumbon Scalese. Se målen här:

I och med målen står Karlsson nu på sex fullträffar. Det gör henne till näst högst placerade utländska spelare i skytteligan. Bara amerikanska klubbkompisen med det italienska namnet, Veronica Napoli, ligger före. Högst upp i toppen ligger också en Veronaspelare, nämligen Marta Mason – som har gjort 17 mål. Det är tre fler än veteranen Patrizia Panico.

* I dag har förbundet ställt in det landslagsläger som skulle ha arrangerats i Växjö nu i januari. Det är helt klart värt att kommentera. Fast inte just nu. Utan jag återkommer i det ämnet.

US Soccer pressar hem Tyresös amerikanskor

I dag vid 17.00, svensk tid, skall NWSL presentera hur landslagsspelarna från USA, Kanada och Mexiko placeras ut under 2014 års säsong.

En uppgift som redan läckt ut är att Christen Press hamnar i Chicago Red Stars. Ja, det står alltså nu klart att Tyresös skyttedrottning kommer att lämna damallsvenskan. Fast först efter att laget spelat färdigt i Champions League.

Christen Press

Christen Press

Enligt den här artikeln gäller även samma upplägg för Meghan Klingenberg och Whitney Engen. Lägg till att kontrakten för flera nyckelspelare (Marta, Vero och Seger) går ut till sommaren, och det är lätt att slå fast att Tyresö även i år kommer att ha väldigt mycket oro i truppen långt in i säsongen. Tony Gustavsson riskerar alltså att få göra fler omstarter i sitt lagbygge i år igen. Jag gissar att det är något som framkallar jubel i både Malmö och Linköping.

Christen Press bloggade för övrigt om pressen som hon utsatts för från US Soccer i det här inlägget, som hon kallar ”Win or Go Home”.

* I övrigt i damallsvenskan värvade Vittsjö i går Anna Welin från Malmö. Vittsjö är för övrigt den enda damallsvenska klubben som skickar pressreleaser till mig. Det skall man ha en guldstjärna för.

* Även Jitex fortsätter att bygga nytt lag. I dagens GP bekräftas det man redan förstått – bara två av 2013 års spelare är kvar, duktiga målvakten Jennifer Falk och Linn Andersson. Av ekonomiska skäl var säkert utrensningen nödvändig. Men som sagt, hänger man kvar med ett helt nytt lag är det en stor bragd.

* Så några interantionella övergångar. Kanadas skickliga balansspelare Desiree Scott provar lyckan i WSL och Notts County. Amber Brooks lämnar Bayern München för NWSL:s mästarlag Portland Thorns och den engelska lagkaptenen Casey Stoney återvänder till Arsenal.

* Slutligen noteras att Turbine Potsdams Natasa Andonova nyligen valdes till årets spelare i Makedonien för femte gången på de senaste sex åren. Det mest anmärkningsvärda med det är att hon för mindre än en månad sedan fyllde 20…

Tillagt i efterhand: Här är listan över hur alla USA:s, Kanadas och Mexikos landslagsspelare fördelades mellan klubbarna i NWSL. Superforwardsparet Christine Sinclair och Alex Morgan är exemepelvis kvar i mästarlaget Portland.

Damallsvenskan 2013 – och 2014

Vi är framme vid årets allra sista dag. Därmed har det blivit hög tid att äntligen publicera det här inlägget, som påbörjades redan dagarna efter damallsvenskans avslutning.

Nu kan jag inte vänta längre. För man vill ju inte ta med sig 2013 års damallsvenska in i 2014. Så här är inlägget.

Från början var det tänkt som en genomgång av säsongen, lag för lag. Men ju längre tiden har gått, har det mer blivit framåtsyftande. Ett tag var det en silly seasongenomgång. Men på den fronten har ju Spelare12 och damfotboll.com varit så föredömliga att jag valt att inte redovisa alla klara övergångar här.

Inför avspark i damallsvenskan 2013 skrev jag i mitt tips att serien kommer att bli väldigt förutsägbar, och lättippad. Och i stora drag var det ju precis så det blev. För även om jag bara tippade två lag på helt rätt placering, så var jag max en plats ifrån korrekt tips på 75 procent av lagen, alltså nio av tolv. Det tionde, Linköping, missade jag med två placeringar.

Årets två svårplacerade lag var Kif Örebro och Kristianstads DFF. Det förstnämnda stod var den positiva överraskningen, medan KDFF var den negativa.

Här är hela genomgången, som dock mer ser framåt än tittar tillbaka. Lagen är placerade efter årets placering:

1) FC Rosengård (LdB FC Malmö)
Mitt tips: 2

Jag trodde inför seriestart att ett bristande försvarsspel skulle kosta Malmö guldet. Fast de svagheter som fanns under 2012 och under försäsongens Champions Leaguespel jobbade laget sakta men säkert bort. Till slut imponerade Malmö med att rada upp hållna nollor.

Dessutom visade Ramona Bachmann under hösten att hon håller allra högsta världsklass, och borde ha funnits med bland toppkandidaterna till Ballon d’Or.

Känslan är att man gjort ett bra jobb med sin spelartrupp under hösten. Visst spelade Manon Melis en riktigt viktig roll genom att göra flera viktiga mål. Men att hon lämnar bör inte behöva vara så tungt. Kirsten vad de Ven är ju ett bra nytillskott, och den något minskade konkurrensen på kanterna öppnar dörren för exempelvis Elin Rubensson. Är hon redo att ta nästa steg?

Anita Asante

Anita Asante

I mittförsvaret skall Anita Asante ersätta Malin Levenstad. Sett till spelskicklighet kommer den engelska landslagsspelare att fylla luckan. Det frågetecken man kan sätta här är huruvida Levenstads ledaregenskaper kommer att saknas eller inte.

I övrigt får Katrine Veje lämna, liksom Yoreli Rincon. De ersätts inte utifrån, utan klubben låter de många egna produkterna komma lite närmare startelvan.

Mot Wolfsburg i Champions League noterades att Malmö inte helt hade lyckats jobba bort de defensiva bristerna. Tränare Jonas Eidevall får slipa vidare under vintern.

Noterbart är också att LdB FC Malmö har gjort sin sista match. Från och med nu heter man ju FC Rosengård. Klubbens resa är värd att fundera över. Minns att man ursprungligen är Malmö FF:s damsektion. Därifrån slog man sig fri, för att prova de egna vingarna. När man inte klarade ekonomin där fick man återigen gå upp i en förening som även har herrfotboll på agendan.

2) Tyresö FF
Mitt tips: 1

Under våren såg mitt guldtips klockrent ut. Marta dominerade stort i serien, och mästarlaget gick fram som en slåttermaskin. Men med Martas ryggskada kom det in rejält med grus i maskineriet.

Guldet försvann i princip i de båda seriefinalerna, där målvaktsspelet fällde Tyresö. Carola Söberg bjöd Malmö på billiga mål i båda matcherna, mål som blev väldigt dyra för TFF.

Till slut blev 2013 ett misslyckat år, helt utan titel. Till slut var avståndet klart kortare till trean Linköping än till Malmö. Segern över PSG i Champions League räddade dock äran, och känslan är att 2014 kan bli riktigt kul. I varje fall fram till sommarens transferfönster.

En av de saker som fällde Tyresö i år var bristen på kontinuitet i truppen. Spelare kom och gick, och Tony Gustavsson fick gång på gång bygga om sitt lag.
Känslan är att 2014 inte heller kommer att innebära lugn och kontinuitet. För flera spelare, bland annat Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete, har bara kontrakt fram till sommaren.

Och hur långt kommer man att skriva med amerikanskorna? Viktiga skyttedrottningen Christen Press har ju exempelvis sagt sig vilja spela i NWSL under kommande år.

Madelaine Edlund

Madelaine Edlund

Hittills under silly season har man värvat en ny målvakt i starka finska landslagsspelaren Tinja-Riikka Korpela. Dessutom kommer Madeleine Edlund tillbaka efter ett års uppehåll för barnafödande.

På minuskontot finns Kirsten vad de Ven, Sara Thunebro, Jennifer Egelryd och Ashlyn Harris. Dessutom lär de flesta av alla klubbens utlånade spelare försvinna. För inte kommer väl exempelvis Annica Svensson tillbaka?

3) Linköpings FC
Mitt tips: 5

Unga LFC visade sig vara klart starkare än väntat. Trots att laget tappade Nilla Fischer i somras gjorde man en urstark höst. Och efter avslutad säsong har tränare Martin Sjögren fortsatt med sitt jobb att samla 2012 års F19-Europamästarinnor i Östergötland.

Fridolina Rolfoö

Fridolina Rolfö

Jitex duktiga vänsterytter Fridolina Rolfö är senaste tillskottet från det laget. Man har dessutom gjort en av damallsvenskans allra mest spännande värvningar i Kristine Minde.

Minde? Vem är det kanske några av er undrar. Det är Norges ytterst talangfulla kantspelare Kristine Wigdahl Hegland som gift sig till ett nytt efternamn.

Känslan är att Linköpings offensiv kan bli riktigt jobbig att möta nästa år. Med spelgeniet Pernille Harder bakom sprinters som Minde, Linda Sällström och Stina Blackstenius lär det bli riktigt farligt att ge LFC ytor att anfalla på.

När det gäller målvaktsfrågan har man ersatt Sofia Lundgren och Brianna Davey med Katie Fraine. Det känns också stabilt. LFC har byggt sitt lag på ett klokt sätt, och känns som 2014 års givna outsiders.

4) Göteborg FC
Mitt tips: 3

Även om Göteborg bara kom en placering sämre än mitt tips var laget en av seriens tre största besvikelser. Vid EM-uppehållet hade man fortfarande kontakt med topplagen. Men efter att Jodie Taylor stack var laget närmast pinsamt uddlöst.

Tränare Torbjörn Nilsson tog ansvaret för höstens ras och avgick. Med honom försvann också stora delar av årets lag. På minuskontot finns utöver Taylor även Anita Asante, tvillingarna Kristin och Marie Hammarström, Yael Averbuch, Camille Levin, Olivia Schough och Jessica Landström. Dessutom finns det fortfarande ett stort frågetecken för om Johanna Almgren kommer att kunna spela något mer.

Kathlene Fernström

Kathlene Fernström

Nye tränaren Stefan Rehn kommer alltså att få bygga ett helt nytt lag. Hittills har man värvat holländskorna Manon Melis och Loes Geurts samt Jitextrion Kathlene Fernström, Annica Sjölund och Julia Wahlberg.

Med tanke på hur tunn årets trupp var kommer det att behövas ytterligare minst tre–fyra etablerade spelare i truppen.
Intressant dock att klubben äntligen skall skaffa ett F19-lag. GFC har varit damallsvenskans svarta får när det gäller talangutveckling. Nu verkar det vara en skärpning på gång.

Men förändringarna i laget är så stora att det känns som att laget kan få svårt att hamna på medaljplats även 2014. Men den som lever…

5) Umeå IK
Mitt tips: 6

Umeås framtvingade satsning på svenskt och hemvävt gav god utdelning under året. Under sitt sista år som tränare för laget lyckades Joakim Blomqvist slipa bort delar av den naivitet som kännetecknat laget tidigare.

UIK var stabilare än väntat. Och att Emma Berglund drog av korsbandet på ett tidigt stadium kostade antagligen en medalj.

Nu är Berglund tillbaka. Däremot slutar Katrin Jonsdottir, och Ogonna Chukwudi lämnar. Dessutom är Jenny Hjohlman knäskadad. Hon skall kunna vara tillbaka till seriestart, men spelare som får sin försäsong söndertrasad av skador riskerar att drabbas av en mellansäsong.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Däremot hoppas man att Lina Hurtig är redo att ta sista steget in i A-landslaget. Med sina tio mål blev hon bästa svenska målskytt i damallsvenskan redan 2013. Nästa år borde hon kunna ta ytterligare ett steg.

Den mest intressanta nyheten i UIK hittills i vinter är de nye tränaren Jonas Wikström. För mig är han ett stort frågetecken. Men kan han tajta till lagets defensiv ytterligare kan både han och laget bli ett stort utropstecken under 2014.

6) Kif Örebro
Mitt tips: 10

Det är bara att bocka och buga för årets skrällgäng. Jag borde ha insett lagets styrka redan på försäsongen när jag såg dem spela 3–3 mot Tyresö. Men känslan av att truppen var för tunn gjorde att jag tippade närkingarna just ovanför nedflyttningsstrecket.

Sarah Michael

Sarah Michael

I stället var laget med i kampen om medaljerna ändå in på mållinjen. Framtidsrecepten hette organisation, disciplin – och Sarah Michael. Och om bara nigerianskan konserverar formen, och laget inte drabbas av ett riktigt stort skadeelände bör de kunna fortsätta slåss på tabellens övre halva nästa år.

För hittills ser det ut som att man får behålla hela truppen utöver Helén Eke. Dessutom ansluter Chukwudi från Umeå samt att talangerna Linda Hallin och Michelle de Jongh bör vara tillbaka från korsbandsskador.

7) Piteå IF
Mitt tips: 7

Se där – ett lag jag tippade på helt rätt placering. Likt Örebro är Piteå ett riktigt välorganiserat lag. Man var rätt länge indraget i bottenstriden, men när Josefin Johansson började ösa in mål på hösten så kom lyftet för laget.

Till nästa år står man inför ett målvaktsbyte. Den duktiga australiska landslagsmålvakten Lydia Williams lämnar, eftersom klubben har inte råd att behålla henne. Hon ersätts av Hilda Carlén, som får sannolikt slåss med Maria Rönnbäck om målvaktsplatsen.

Maria Rönnbäck

Maria Rönnbäck

Lämnar gör även flera andra spelare, bland annat Hallbera Gisladottir (Torres Calcio) och Anna Westerlund (LSK Kvinner). Men Piteå får behålla nyckelspelarna Johansson, Faith Ikidi och June Pedersen. Känslan är att norrbottningarna till slut kommer att få ihop ett lag som är jämbördigt med årets.

8) Vittsjö IK
Mitt tips: 8

Precis som med Piteå var jag helt rätt ute när jag tippade Vittsjös slutplacering. Laget var lite trögstartat i våras, men när Jane Ross började göra mål lyfte också skånskorna upp på säker mark i tabellen.

Jane Ross

Jane Ross

Under hösten har man bytt målvakt. Loes Geurts har lämnat, och ersatts av Jitex finska landslagsmålvakt Minna Meriluoto. Som jag ser det har man bytt upp sig. Dessutom har man ökat sitt antal skotska spelare genom att hämta Hayley Lauder från Mallbacken.

Ifeoma Dieke har fått 1,5 år förstörda av knäproblem. Om hon kan få vara hel och frisk är hon dessutom som ett nyförvärv.

Även om det ännu finns ganska många frågetecken kvar kring truppen, bland annat kring vad som händer med höstlånet Annica Svensson, så känns det som att Nordskånes bästa lag 2013 kommer att få ihop en slagkraftig trupp även till 2014.

9) Kristianstads DFF
Mitt tips: 4

Här var jag verkligen helt fel ute. Med Josefine Öqvist som affischnamn skulle Kristianstad utmana om de ädlaste medaljerna. Öqvist hann med fyra mål innan hon stack till Frankrike.

Och ett tag var topptippade KDFF rejält indraget i nedflyttningsstriden. Mycket på grund av att man släppte in alldeles för många mål. Till nästa år har man mycket att bevisa, inte minst i defensiven. Och med en världsback som Sif Atladottir i truppen borde det vara möjligt att minska läckaget rätt rejält.

Sif Atladottir

Sif Atladottir

Offensivt stod man sig bra, och blev fyra i tabellen över antalet gjorda mål. Ett rejält avbräck här är dock att lagets skyttedrottning Margret Lara Vidarsdottir (13 mål) missar hela den kommande säsongen på grund av barnafödande.

Det innebär ett ökat tryck på talangen Marija Banusic. Hon visade periodvis högsta klass, men fick hösten sönderhackad av skador. Till slut blev det fyra mål på 18 matcher – det skall dock konstateras att hon bara spelade sex hela matcher. Om Kristianstad åter skall lyfta upp på tabellens övre halva måste nog Banusic spela en nyckelroll i offensiven nästa år.

10) Jitex BK
Mitt tips: 9

Trots massor av skador klarade man kontraktet. Med någorlunda ordinarie uppställning var 2013 års Jitex välorganiserat och vasst på fasta situationer. Det var ingen tvekan utan att Stefan Rehns lag höll damallsvensk klass.

Men ekonomin har varit svag, och organisationen kring laget minst sagt svajig. Det har märkts efter säsongen, då i princip hela årets lag har stuckit. Det ser inte ut som att någon av de spelare som gjorde tio matcher eller fler kommer att finnas kvar under 2014.

Även tränare Rehn har lämnat. Tidigare klubbchefen Anders Holmvén tar nu klivet ut på planen. Känslan är att han står inför ett närmast omöjligt uppdrag. Med ett helt nytt, och dessutom ungt och oprövat, lag skall han försöka hålla Jitex kvar i damallsvenskan.

Jennifer Falk

Jennifer Falk

Visst är Emily Zurrer ett riktigt bra nyförvärv. Och Jennifer Falk är en intressant målvakt. Men klarar Jitex av att hänga kvar trots förluster av Minna Meriluoto, Annica Sjölund, Kathlene Fernström, Sofia Karlsson, Fridolina Rolfö, Mimmi Löfwenius, Frida Höglund, Elin Sandgren, Julia Wahlberg med fler – då har man gjort en riktig bragd.

11) Mallbackens IF
Mitt tips: 12

Mallbacken visade att en stabil defensiv kan bära långt. Väldigt få trodde på värmländskorna inför avspark. Men hade det inte varit för ett högst olyckligt domslut borta mot Jitex, så kunde man faktiskt ha hängt kvar.

Laget var välorganiserat, och svårspelat. Men avsaknaden av en riktig måltjuv blev till slut lagets fall. Ingen Mallbackenspelare gjorde fler än tre mål, och det håller förstås inte.

Efter säsongen har man tappat sina utländska förstärkningar till damallsvenska klubbar. Viktiga målvakten Katie Fraine går till Linköping, mittbacken Maija Saari till AIK och yttermittfältaren Hayley Lauder till Vittsjö.

Mimmi Larsson

Mimmi Larsson

Men man har lyckats hålla kvar huvuddelen av sina svenska spelare, bland annat lovande forwarden Mimmi Larsson. Och hittar man bara en ny, stabil målvakt bör Mallbacken bli ett topplag i elitettan nästa år.

12) Sunnanå SK
Mitt tips: 11

Om Göteborg och Kristianstad var besvikelser var Sunnanå rena fiaskot. Försvaret läckte som ett såll, och man gick igenom serien helt utan trepoängare.

De enda tabeller man toppade var den över flest insläppta mål – och den över 2000-talets sämsta damallsvenska lag alla kategorier.

Visst ställde skador till det för Skellefteklubben. Men lagets offensiva, och rejält naiva, grundspel var största misstaget. Det krävs otroligt mycket av en nykomlings anfallsspel om det skall kunna bära laget i damallsvenskan.

Carina Holmberg

Carina Holmberg

Men anfallsspelet höll inte heller, och Sunnanå var aldrig nära att hänga kvar. Nu får de kliva ner i elitettan. Man behåller nyckelspelare som målvakten Susanne Nilsson och utespelarna Carina Holmberg och Perpetua Nkwocha samt får tillbaka Nina Jacobsson från korsbandsskada.

Det gör att chansen finns att man blir ett topplag i näst högsta serien. Men om man har planer på att bli en damallsvensk klubb igen bör årets huvuduppgift vara att organisera upp defensiven,

Eskilstuna United
Jag tippade ju aldrig elitettan, men att Eskilstuna skulle spela i damallsvenskan 2014 hade jag inte kunnat ana.

Jag har inte sett laget, och vet inte så mycket om det. Men att man bara åkte på två förluster och att man inte släppte in fler än 21 mål är lovande. För det vittnar ju om en god grundstabilitet – något som är otroligt viktigt i högsta serien.

Efter uppflyttningen stod det klart att klubben hittat en huvudsponsor som går in med 7,5 miljoner kronor över en treårsperiod. Det ger möjlighet att bygga ett riktigt starkt lag.

Sara Thunebro

Sara Thunebro

Prestigevärvningen av regionens stora dotter, Sara Thunebro, visar att United inte tänker bli strykflickor i allsvenskan. I övrigt har man säkrat upp Kim Ekebom Arodin, Elena Sadiku, Siriusduon Emelie Almesjö och Alyssha Chapman samt intressanta forwarden Gaelle Enganamouit.

Känslan är att Eskilstuna kommer att få ihop ett slagkraftigt lag. Frågan är hur stark deras offensiv blir. Men minns jag rätt hade Göteborg problem med att stoppa Enganamouit i fjolårets Champions League. Och det känns ju lovande. Det blir även intressant att se hur årets 14-målsskytt Felicia Karlsson klarar sig i damallsvenskan.

AIK
Det blev bara ett år i näst högsta serien för AIK. Man återvänder till damallsvenskan med ett ungt och lovande lag. Dessutom har man spetsat med två hyperstabila mittbackar i Malin Levenstad och Maija Saari.

Känslan är att AIK kommer att stå på en stabil, defensiv grund inför comebacken. Frågetecknen sätts för offensiven. Det krävs oftast att man har en riktig måltjuv för att hävda sig i damallsvenskan.
I år hade alla de nio bäst placerade lagen minst varsin spelare som gjorde nio mål eller fler. Tian Jitex bästa målskytt noterades för sex fullträffar, medan båda 2013 års nykomlingslag inte hade någon målskytt som gjorde fler än tre mål.

Emma Lundh

Emma Lundh

Men kanske kan någon ur kvartetten Daniella Chamoun, Emma Lundh, Jessy Sharro eller Sarah Storck ta för sig i skytteligan.

Gott nytt år.

Allstarlag, Årets mål och insamling

I dag har några intressanta elvor presenterats. Dels de elva mål som är kandidater till Årets mål. Dels har damallsvenskan för första gången har fått ett allstarteam.

De elva kandidaterna till Årets mål hittar, och röster ni på här. Tre av de elva kommer att gå vidare till nästa måndags fotbollsgala. Bara ett av de elva målen kommer från damfotbollen, och inget talar för att det kommer att vara kvar när galan börja om ganska exakt en vecka. Mer om galan om tänkbara vinnare där i ett senare inlägg.

Sarah Michael

Sarah Michael

Tillbaka till det nominerade damfotbollsmålet. Det handlar om Sarah Michael:s härliga bomb i krysset mot Tyresö. Faktum är att det inte bara är ett snyggt mål. Det var även en fullträff som fick en avgörande betydelse i guldstriden, eftersom det innebar att Malmö passerade Tyresö i toppen. Målet finns på den här länken.

Men som sagt. Michaels mål får svårt att ta sig vidare. Det känns ganska garanterat att det kommer att vara tre herrfotbollsmål som gör upp om priset nästa vecka. Själv håller jag nog faktiskt Tobias Hysén:s fantastiska volley mot Tyskland som något vassare än Zlatan Ibrahimovic:s spektakulära bicycletalobb mot England.

Utöver de elva kandidaterna till Årets mål har vi alltså fått ett damallsvenskt allstarlag i dag. Det är spelarna själva som har röstat på Spelarföreningens initiativ, så det är en kunnig jury som gjort jobbet. Här är den framröstade elvan:

Thora HelgadottirMeghan Klingenberg, Nilla Fischer, Line Röddik Hansen, Ali RileyRamona Bachmann, Pernille Harder, Caroline Seger, Veronica BoqueteAnja Mittag och Christen Press.

Ramona Bachmann med Marlene Sjöberg i ryggen

Ramona Bachmann med Marlene Sjöberg i ryggen

Flest röster av alla fick Bachmann, som därmed rättvist prisas som Årets spelare. Det var ett logiskt val, för jag tycker ju till och med att hon är världens bästa för tillfället.  Fast som jag tidigare konstaterat är hon född i fel land. Därför finns inte schweiziskan med bland de tio kandidaterna till Ballon d’Or – priset till världens bästa spelare.

Noterbart däremot är att Marta kan bli världens bästa. Däremot platsar hon inte i damallsvenskans allstarelva. Där har spelarjuryn gjort ett misstag.

Noterbart också att laget ovan bara innehåller två svenska spelare. De som hävdar att alla utländska förstärkningar förstör för svensk damfotboll bör nog tänka till. De kan även läsa den här artikeln om att det engelska herrlandslaget i fotboll har blivit bättre sedan Premier League började översvämmas av utländska spelare.

Det senaste var en parentes.

Nu till hur jag skulle ta ut mitt allstarlag från årets säsong. Som vanligt när man skall ta ut ett lag av det här slaget är det forwardssidan som är svårast. Där föll Anja Mittag på målfoto mot Sarah Michael. Nigerianskan har varit fantastiskt viktig för Örebro, och är värd att vara med här:

Helgadottir – Klingenberg, Fischer, Faith Ikidi, Riley – Sara Björk Gunnarsdottir – Harder, Bachmann, Marta – Michael och Press.

Faith Ikidi med Amanda Edgren i ryggen

Faith Ikidi med Amanda Edgren i ryggen

Jämfört med spelarnas allstarlag väljer jag alltså även bort Tyresöduon Röddik Hansen och Seger till förmån för Ikidi och Björk Gunnarsdottir.

Jag inser förstås att det officiella allstarlaget inte är uppsatt för att kunna fungera på planen. Mittfältet är ju exempelvis hyperoffensivt. Och det består av fyra centrala spelare.

När jag satte samman mitt lag ville jag att det skulle bestå av spelare som skulle kunna funka hyfsat ihop. Och även om mitt lag också är hyperoffensivt har jag balanserat upp mittfältet med Björk Gunnarsdottir, samt även tagit med en kantspelare i Marta.

* Slutligen tänkte jag slå ett slag för ett välgörande ändamål. Kif Örebros Helén Eke har under en tid arrangerat en auktion till förmån för Cancerfonden. I några dagar till går det att bjuda på Annica Svensson:s signerade VM-tröja från 2011 och Mariann Gajhede Knudsen:s tröja från sommarens EM.

Oj vad Sundhage rör om i grytan

Tidigare i dag presenterade Pia Sundhage startelvan till morgondagens VM-kvalmatch. Det visade sig bli en rejäl förändring. Vår förbundskapten sätter in hela sju nya spelare jämfört med Bosnienmatchen. Dessutom får två av de fyra kvarvarande nya positioner.

Efter att ha gjort så många ändringar är det läge att ligga lågt ett tag med alla påståenden om att Sundhage är förändringsovillig. Men jag tycker att det är rätt att testa under den här perioden. Kan man få några pusselbitar att falla på plats kan mycket vara vunnet för framtiden.
Eftersom jag inte sett Bosnienmatchen är det omöjligt att ha synpunkter på hur olika spelare klarade olika roller där, och kring vilka som har spelat bort sig ur startelvan, respektive gjort sig förtjänta av en ny chans.

Hursomhelst. Här är morgondagens svenska elva: Kristin HammarströmJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Antonia GöranssonLisa DahlkvistJosefine Öqvist, Caroline Seger, Therese SjögranLotta Schelin och Kosovare Asllani.

Flera saker blir intressanta att följa. Inte minst hur vänsterförsvaret med Ilestedt – som debuterar från start – och Göransson. Det blir även spännande att se hur det funkar centralt med Dahlkvist i den så kallade ettanrollen. Hennes spelvändningar är ju lysande. Däremot kan hon ibland vara slarvig när det gäller de kortare passningarna.

Intressant blir även att se hur Seger fixar sin centrala roll. Jag har ju ofta kritiserat henne för att söka för många passningar på felvänd spelare. För många sådana bör hon undvika i morgon. För i den position hon kommer att inneha vill man ju ha en spelare som kan slå öppnande passningar ut mot kanterna. Gärna bollar som skär mellan motståndarnas mitt- och ytterbackar.

Bland de matcher som spelades i dag konstateras en blytung bortaseger för Norge. Caroline Graham Hansen och Ingvild Stensland gjorde målen när Holland besegrades med 2–1. Hollands mål gjordes för övrigt av megatalangen Vivianne Miedema – som ju gör mål i varje match. Vilken europeisk toppklubb knyter upp 17-åringen?

Jag hittade ingen stream till Holland–Norge, och vet inte så mycket om matchen. Men enligt Uefas livescore var det 8–2 i avslut mot mål i holländsk favör. Men Norge gjorde alltså mål på båda sina.

I Sveriges grupp spelade Nordirland och Bosnien-Hercegovina 0–0.

Jag såg perioder av Tysklands 4–0-seger mot Kroatien. Gästerna höll nollan till halvtidsvilan. Men efter att Celia Sasic nickat in 1–0-målet i minut 52 var det avgjort. Anja Mittag var inblandad i två avslut som gick i mål via motståndaren Helenna Hercigonja-Moulton. 2–0-målet tycker jag att Mittag bör få tillgodoräkna sig, men det bokfördes som självmål. Vid 3–0 går bollen mot Mittag, men där är det ingen tvekan – det är verkligen ett klockrent självmål. Som grädde på moset hade Hercigonja-Moulton även en boll i egen stolpe. Den kroatiska backen kunde alltså ha gjort ett högst ovälkommet hattrick.
Höjdpunkter från den tyska segern går att se på det här klippet.

En annan match jag har hittat bilder från är Irlands bortaseger med 3–0 mot Slovenien. Se höjdpunkter därifrån på den här länken.

Tillagt i efterhand: Här är ett klipp med höjdpunkter från Holland–Norge. Utöver att det är tre kanonmål är det värt att notera att det är holländska storbacken Daphne Koster som ger bort bollen vid båda de norska målen:

Test för Schough och Folkesson

Oj vilken jobbvecka det här har varit. Det har därmed inte blivit mycket tid till bloggande. Och trött som jag är blir det här inget långt inlägg heller.

Hanna Folkesson

Hanna Folkesson

Olivia Schough

Olivia Schough

Men det är ett nytt landslag Pia Sundhage ställer på benen i Zenica i dag. Nytt sett till spelsystemet, som är 4–1–3–2. Nytt också för att Hanna Folkesson och Olivia Schough för första gången finns med i startelvan i en tävlingsmatch. Dessutom nygammalt för att Hedvig Lindahl är tillbaka mellan stolparna.

Dessutom placeras Caroline Seger och Marie Hammarström på varsin kant, vilket är intressant. Sundhage har ju tidigare satsat hårt på snabbhet på kanterna. Nu väljer hon bort snabbheten och satsar i stället på bollsäkerhet.

Hur utfallet blir kan vi som inte är på plats i Bosnien bara gissa. För det blir ingen tv-sändning från matchen. Jag hörde att Aftonbladet hade hört sig för om att sända, men att de inte fixar att göra en egen produktion.

Jag hörde mig för med det lilla bolag som gjort Elfsborgs bortamatchproduktioner. De har flera gånger bara haft med sig en kameraman och en kommentator. Det är förstås inga superproduktioner de gör, men man kan åtminstone se matcherna.

Jag hann förresten se drygt en minut av Frankrike–Polen i kväll. En match Frankrike vann med 6–0. Den sändes av det franska förbundet på deras Youtubekanal. Något för SvFF att lära sig av, och ta efter.

Tillbaka till själva matchen mot Bosnien. Sverige startar så här: Lindahl – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Folkesson – Seger, Kosovare Asllani, Hammarström – Lotta Schelin, Schough.

Oavsett test, och startelva. Jag förväntar mig att det blir svensk seger med minst fem mål.

Sverige är ju en stormakt inom damfotbollen. Det märks inte minst på att vi i går fick med tre eller fyra kandidater – beroende hur man räknar – till Ballon d’Or, priset till världens bästa spelare och tränare. Lotta Schelin och Nilla Fischer nominerades i spelarkategorien. Och Pia Sundhage och Skottlands förbundskapten Anna Signeul bland tränarna.

Apropå pris och nomineraingar blev ju dessutom kandidaterna till fotbollsgalan klara i torsdags. De finns här. Jag tänker återkomma med synpunkter kring nominerar, och med tips på vinnare. För nu behöver jag sova…

Tankar kring det bolltrygga landslaget

I morgon klockan 14.00 håller förbundskapten Pia Sundhage presskonferens för att presentera truppen till de båda VM-kvalkamperna borta mot Bosnien-Hercegovina och hemma mot Färöarna.

Det handlar om två väldigt lätta matcher. Matcher som Sverige kommer att vinna, och där vi totalt bör göra minst tio mål.

Det blir intressant att se hur Sundhage formerar sin trupp inför matcherna. Till Polenmötet senast gjorde hon bara ett par små förändringar jämfört med EM. Det tyckte jag var helt rätt tänkt. Men nu är motståndet så väldigt mycket sämre att det går att testa mer.

Sundhage har ju pratat om att hon vill bygga ett bolltryggt landslag till VM 2015. Försvarsspelet skall fortsatt bygga på duellspel, medan anfallsspelet skall innehålla fler långa anfall. Spelsystemet skall kunna varieras mellan ett traditionellt 4-4-2 och ett 4-1-3-2.

Jag har hela tiden ställt mig frågande till landslagets försvarsspel under Sundhage. Och jag måste säga att jag är högst tveksam till om duellspel är rätt väg att gå när man förbereder sig för ett mästerskap på konstgräs. Det är ju ofta så att det blir färre dueller på konstgräs.
Det finns säkert anledning att återkomma till defensiven. Det här långa inlägget skall dock fortsättningsvis handla om vilka spelare som passar bäst i det bolltrygga landslaget.

Just de glasögonen hade jag på mig när jag såg om Polenmatchen.

Som ni säkert minns var resultatet (2–0) helt ok – det viktigaste i tävlingsmatcher är ju att vinna. Spelet var däremot inte alls bra. Den första halvleken var rent usel på många fötter, medan den andra totalt sett var okej.

Slutsatsen var att Sundhage nog får hålla i ganska många fler lektioner om hur man bäst får hål på ett igelkottsförsvar.

En väg är ju att mata in inlägg mot nickstarka forwards. Eftersom vi inte har några sådana får vi välja andra vägar. Och då är passnings- och bollskicklighet två väldigt viktiga faktorer. På den fronten finns det brister i vår backlinje.

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson

Mot Polen fick Jessica Samuelsson mycket beröm för sin insats som högerback. Det var välförtjänt beröm. Fast man bör ha i åtanke att hon oftast var helt oattackerad, och hade hur mycket tid som helst på sig med bollen. Och sett till det så gjorde hon inte mycket mer än vad man kan kräva av en ytterback i ett av världens tio bästa landslag.
När jag såg om matchen studerade jag Samuelsson extra noga. Fysiken har hon, och hon är på rätt väg när det gäller sitt passningsspel. Men det är ändå väldigt mycket jobb kvar innan hon är en internationell toppspelare på ytterbacksposition.

Sara Thunebro är ett pålitligt kort på vänsterbacken. Men trots att hon har väldigt bra tillslag med båda fötterna har jag varit lite besviken på hennes passningsspel i år. Jag tycker att hon borde kunna ha betydligt bättre precision i sina uppspel.

Sundhage har ju lanserat Antonia Göransson som ny vänsterback. Jag tycker att det är en intressant tanke. Jag gissar att Sundhage har tanken att ställa upp vårt landslag som hon ofta ställde upp USA:s. Alltså en kant med en mer defensiv back bakom en hyperoffensiv yttermittfältare. Och en kant med en mer bollvårdande yttermittfältare framför en hyperoffensiv back.

Göransson skulle kunna bli den ytterbacken. Hon har en bra vänsterfot, och är svårstoppad när hon kommer med fart. Frågan är om spelintelligensen räcker till.

Skulle inte försöket med Göransson lyckas så tjatar jag om Elin Rubensson. Jag tror inte att hon kommer att bli en forward av landslagsklass. Men jag tror att hon kan bli en fantastisk back – eller yttermittfältare. Hon är smart, snabb och bolltrygg.

När det gäller mittbackarna är förstås Nilla Fischer en av de bolltrygga och passningsskickliga spelarna att bygga det här laget kring. Men jag har svårt att släppa tanken på att ha henne på mittfältet. Hon är ju den spelare man helst vill ha i straffområdet när inläggen slås in.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

Vi får nog dock räkna med att Fischer blir kvar i mittförsvaret. Och att den stora frågan är vem som skall placeras bredvid henne. Frågan är om inte Charlotte Rohlin:s dagar i landslaget är räknade. Hon är väldigt långt ifrån den nivå hon höll under VM 2011. Känslan är att hon under sin långa skadefrånvaro både har tappat i snabbhet och i passningsskicklighet. Kanske kan hon jobba sig tillbaka. Kanske inte.

Jag tippar dock att Emma Berglund tar platsen bredvid Fischer när hon kommer tillbaka efter sitt långa skadeuppehåll. Berglund är både snabb och bolltrygg, och dessutom åtta år yngre än Rohlin.

På mittfältet tycker jag att Caroline Seger bör vara självklar i rollen som den defensiva innermittfältaren i 4-1-3-2-systemet. Seger är vår mest bolltrygga spelare, och hon är även passningsskicklig. Hon borde således vara som gjord för rollen. Jag kan kanske tycka att hon spelar med för små marginaler ibland för den här rollen. Men det bör gå att slipa bort.

Caroline Seger

Caroline Seger

Jag vill minnas att Lilie Persson sa i samband med Polenmatchen att hon inte ville att Seger skulle bli en ny Tobias Linderoth. Jag undrade spontant: varför inte?

Linderoth var ryggraden i ett väldigt starkt svenskt herrlandslag. Det är en spelartyp som Erik Hamrén riktigt skriker efter.
Och som sagt, Seger borde kunna bli en bra Linderoth. Det är just i den defensiva rollen hon bör spela. Jag anser nämligen att hon är en för dålig poängspelare för den mer offensiva rollen. Seger tänker nämligen nästan aldrig två moment framåt, och har inte blick nog att öppna ett motståndarförsvar.

I den offensiva rollen är Marie Hammarström just nu det bästa alternativet. Hon ser ganska ofta lite trög och sävlig ut i spelstilen. Men hon är en poängspelare. Hon slår betydligt fler genomskärare än Seger. Och Hammarström är ofta väldigt bra när hon får läget. Mot Polen var hennes avslut på uppstuds i första halvlek verkligen högklassigt. Synd bara att en polsk försvarare stod precis i bollbanan, och lyckades nicka undan projektilen.

Therese Sjögran

Therese Sjögran

På kanterna söker alltså Sundhage troligen en bollhållare och en snabb djupledslöpare. Bollhållaren lär vara Therese Sjögran ett tag till. Jag var frågande till att hon kom med i EM-truppen. Men det var bara att applådera uttagningen. För med facit på hand borde Sjögran ha fått än mer speltid än hon fick. Och från EM och framåt har hon varit lysande på sin kant. Visst är hon ålderstigen. Men jag tror absolut att Sjögran kan hålla i två år till. Och jag tycker att det är självklart att hon skall spela så länge ingen petar henne.

För tillfället finns det inte så många klockrena alternativ i den här rollen. På sikt är nämnda Elin Rubensson kanske ett. Ett annat intressant alternativ är Louise Fors. Med henne hade vi fått in ytterligare ett riktigt vasst vapen vid fasta situationer. Kanske kan även Johanna Almgren komma tillbaka igen efter sin knäskada. Fast vågar man ens hoppas på det?

På den andra kanten skall vi alltså ha en riktigt snabb spelare. Här är det klar fördel Josefine Öqvist. Hon gjorde ett utmärkt EM – och blev ju något överraskande till och med uttagen i Allstarlaget.

Alternativen här är för tillfället Sofia Jakobsson, Emmelie Konradsson, Olivia Schough och kanske även Antonia Göransson. Schough har varit en positiv överraskning sedan hon fick Sundhages förtroende. Jag tycker att Falkenbergstjejen snart borde få en rejäl chans i startelvan.
Däremot är jag frågande till Jakobsson och Konradsson. När det gäller Umeåspelaren är jag tveksam till hennes arbetskapacitet. När det gäller Jakobsson är det speluppfattning och bollbehandling som väcker frågor.

För två år sedan var jag övertygad om att det bara var en tidsfråga innan Jakobsson skulle vara en given landslagsforward. Sedan dess har jag bara blivit mer och mer frågande. Och insatsen mot Polen var rent usel. Jakobsson har snabbheten. Men hon slog knappt en passning till rätt adress. Och mot en snabb back blev hon ett lätt offer. För Jakobsson slår oftast bara bollen rakt fram och försöker springa ifrån sin motståndare.

Jag vet att Jakobsson har haft 1,5 struliga år bakom sig. Om hon bygger upp självförtroendet igen, och jobbar stenhårt med sitt passningsspel, så kanske hon kan komma tillbaka till hög landslagsklass igen. I nuläget tycker jag däremot att vi har yngre, mer intressanta spelare som borde gå före.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Jakobsson och Schough är ju även tänkbara som forwards. Där är ju dock Kosovare Asllani och Lotta Schelin just nu Sundhages givna förstaval. Överhuvud taget har Sundhages anfallsspel i stort byggt på snabbhet. Något som är oerhört vasst när man leder, och får utrymme till kontringar. Men snabbhet är sällan effektivt mot samlade försvar.

Mitt inlägg med statistik över att våra forwards sällan avgör tävlingslandskamper väckte som väntat känslor hos er läsare. Siffrorna hör ihop med avsaknaden av en powerforward. För med nickstarka spelare i straffområdet är det betydligt lättare att slå hål på samlade försvar.
Exempelvis var det inte våra forwards som bröt dödläget någon gång under EM. I stället fick vi hål på motståndarna genom två fasta situationer, ett distansskott och ett självmål.

På forwardssidan har alltså förbundskapten Sundhage en del att fundera över. Det räcker ju inte med snabbhet för att slå hål på välorganiserade motståndare. Det krävs smarta löpningar för laget, löpningar som flyttar motståndarnas backar både i sid- och djupled. Mot Polen noterade jag att våra forwards – Schelin och Öqvist – jobbade väldigt dåligt mot det låga, polska försvaret.

De sprang för lite i sidled, och blev ofta stillastående, vilket gjorde att de var lättmarkerade. Följden blev att våra forwards ofta var steget efter sina backar.

Jag minns att den gamle skyttekungen Gary Lineker en gång i tiden fick frågan om hemligheten bakom varför han så ofta gjorde enkla mål i straffområdet.

”När jag ser att ett inlägg är på gång ser jag till att sätta hög fart in på en tom yta. Om bollen kommer dit säger ni experter att jag bara gör enkla mål. Om bollen inte kommer säger ni att jag alltid är på fel ställe…”

Att vara på rätt ställe handlar alltså både om känsla och om tur. Man måste chansa lite. Ligger man däremot ett steg bakom sin back gör man inga mål. Det gjorde exempelvis Lotta Schelin väldigt många gånger mot Polen. Hon såg ofta lite vilsen och tvekande ut. Med mer bestämdhet i straffområdet, och fler v-löpningar hade vår skyttedrottning gjort ännu fler mål.

I ämnet noterade jag hur norska stjärnskottet Ada Hegerberg gjorde som Lineker under EM. Hegerberg såg till att vara först in på en yta. Hon gjorde inga mål på det i EM, men räkna med att norskan kommer att göra många ”enkla” mål framöver…

Lotta Schelin gör ofta bra löpningar mot första stolpen i anfallens förstaskede, vilka har lett till mängder av mål. Men kommer inte bollen i skede ett känns hon vilsen. Mot Polen överglänstes Schelin av Öqvist, som faktiskt sprang både mer och bättre. Men det är Schelin som är vårt affischnamn, och vår bästa målskytt. Jag tycker att hon är given i startelvan. Men hon har snabbheten och tekniken för att kunna göra ännu fler mål. Förbundskapten Sundhage har sagt att Schelin borde titta på hur Olivia Schough löper. Förhoppningsvis kan Sundhage lära Schelin att springa smartare. Då blir Lyonstjärnan ännu bättre.

Mot Polen var alltså inte Asllani med. Hon är vår mest bolltrygga och smarta forward, och borde passa mot den typ av handbollsförsvar som Polen ställde upp. Och som garanterat även Bosnien och Färöarna kommer att använda sig av. Asllani har tveklöst gjort sig förtjänt av platsen bredvid Schelin. Fast jag vill se fler mål från PSG-proffset. Framför allt fler poänggivande mål. För sådana gör hon väldigt, väldigt sällan i gulblått.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Bakom Schelin/Asllani finns alltså nämnda Öqvist, Jakobsson och Schough. Dessutom gav Sundhage lite speltid till Jenny Hjohlman i Polenmatchen. Hon är duktig, men jag ser henne inte som en landslagsspelare. Hjohlman har gjort fem spelmål i damallsvenskan. Jag har tjatat om Hjohlmans anfallspartner Lina Hurtig, och fortsätter göra det. 18-åringen har gjort dubbelt så många spelmål i damallsvenskan som Hjohlman. Hurtig är smart a la Asllani, men mer nickstark. Förhoppningsvis finns hon med i morgondagens A-landslagstrupp.

Kanske kan även Marija Banusic få en ny chans. Kristianstadstalangen var uttagen till Polensamlingen, men fick lämna återbud på grund av skada. Nu spelade hon 45 minuter mot Jitex senast, och det är ju drygt två veckor till nästa samling.

Inga roliga siffror för Schelin

Caroline Seger avgjorde alltså gårdagens VM-kvalkamp för Sverige. Det var hennes första tävlingsmål för Sverige på över tre år.

Segers senaste tävlingsmål kom den 21 augusti 2010, och var också i dubbel bemärkelse ett Segermål. Då vann vi nämligen i det förra VM-kvalet mot Tjeckien med 1–0.

Seger gör alltså sällan mål. Men de senaste hon har gjort i tävlingsmatcher har varit betydelsefulla. Det visar sig vara tvärtemot hur det ser ut för vår andra lagkapten, Lotta Schelin.

Jag har ju ofta förr skrivit att jag vill se Lyonstjärnan göra fler matchvinnande mål. Men jag hade faktiskt inte trott att hennes siffror var så dåliga som de är. För när jag efter gårdagens seger satte mig och kollade upp vilka spelare som har gjort landslagets viktiga mål de senaste åren var det Schelins statistik som förvånade.

Pia Sundhage och Lilie Persson

Pia Sundhage och Lilie Persson

Det visade sig att vår forwardsstjärna nästan aldrig är matchvinnare i landslaget. Jag tycker att de uppgifterna jag fått fram är riktigt intressanta – och väl värda för Pia Sundhage och Lilie Persson att ta en funderare över.

Eftersom vi inte behövde kvala till EM handlar det om målen från VM 2011, OS 2012 och från EM i år. Totalt ser den svenska poängligan i tävlingsmatcher 2011–13 ut så här, inklusive gårdagens match:

Lotta Schelin                  14 –  10+4
Marie Hammarström         7 –    3+4
Nilla Fischer                     6 –    6+0
Lisa Dahlkvist                  5 –     4+1
Kosovare Asllani               5 –    1+4
Therese Sjögran               5 –    1+4
Sara Thunebro                 4 –    0+4
Josefine Öqvist                2 –    2+0
Sofia Jakobsson               2 –    1+1
Caroline Seger                  2 –    1+1
Jessica Landström           1 –    1+0
Lina Nilsson                     1 –    0+1
Sara Larsson                   1 –    0+1

Så långt allt gott för Schelin. Tio mål är förstås bra i sig.

Fast personligen tycker jag alltså att den viktigaste poängligan är den över vilka som gör de poänggivande insatserna. För att ni skall förstå hur jag räknar redovisar jag alla poänggivande insatser här:

VM 2011
Colombia, 1–0
2: Jessica Landström, 1: Hedvig Lindahl
Nordkorea, 1–0
2: Lisa Dahlkvist, 1: Lindahl (totalt 2)
USA, 2–1
2: Nilla Fischer, 1: Dahlkvist (3)
Australien, 3–1
2: Dahlkvist (5), 1: Therese Sjögran
Frankrike, 2–1
2: Marie Hammarström, 1: Lotta Schelin

OS 2012
Sydafrika, 4–1
2: Dahlkvist (7), 1: Fischer (3)
Japan, 0–0
1: Lindahl (3)
Kanada, 2–2
1: Sofia Jakobsson

EM 2013
Danmark, 1–1
1: Fischer (4)
Finland, 5–0
2: Fischer (6), 1: Kristin Hammarström
Italien, 3–1
2: Schelin (3), 1: Självmål
Island, 4–0
2: Marie Hammarström (4), 1: Kristin Hammarström (2)

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist

Totalt ger det följande lista över fixade poäng från de tre mästerskapen:
7) Lisa Dahlkvist
6) Nilla Fischer
4) Marie Hammarström
3) Hedvig Lindahl och Lotta Schelin
2) Jessica Landström och Kristin Hammarström
1) Therese Sjögran, Sofia Jakobsson och självmål.
* Räknar man in gårdagens match skall Caroline Seger in på två poäng och Kristin Hammarström upp på tre.

Det innebär att Lotta Schelins totalt tio mål under treårsperioden bara lett till tre svenska poäng. Hennes mål är således bara värda 0,3 poäng i snitt.
Motsatsen i det här fallet är Lisa Dahlkvist, som gjort fyra mål – alla av avgörande betydelse. Tyresömittfältaren har ordnat sju svenska poäng, vilket gör att hennes mål i snitt givit 1,75 poäng.

Det finns ju brister i aktuellt sätt att räkna, bland annat kan ju 2–0-mål ibland ge två poäng, ibland noll.
Därför kollade jag också hur många gånger olika spelare har givit Sverige ledningen, eller kvitterat, under aktuell period. Det visades sig dock inte gynna Lotta Schelin.
Som en parentes noterade jag att Sverige bara gjort ett kvitteringsmål under perioden, men desto fler ledningsmål. Total fick jag följande utfall:

4: Nilla Fischer (tre ledningsmål och en kvittering)
3: Marie Hammarström
2: Lisa Dahlkvist
1: Jessica Landström, Therese Sjögran, Josefine Öqvist, Lotta Schelin och Caroline Seger. Plus ett självmål.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Schelin har alltså bara gjort ett lednings- eller kvitteringsmål på tre år. Utan hon har gjort nio av sina mål när vi redan varit i ledning. Noterbart också att hennes nuvarande forwardskollega Kosovare Asllani inte alls finns med i statistiken över viktiga mål. Det här är verkligen inga bra siffror för ett forwardspar i ett av världens högst rankade landslag. Eller hur?

Det finns anledning för mig att återkomma till de här siffrorna längre fram. Men en spontan tanke är ju att Pia Sundhage borde se till att trion Fischer, Dahlkvist och Hammarström finns i närheten av motståndarnas mål när matcher avgörs, eller när Sverige jagar mål i slutet av matcher.

Seger fixade Sveriges seger

Caroline Seger och Lotta Schelin gjorde målen som trots allt gav oss en bra start på VM-kvalet. För 2–0 mot Polen innebär tre poäng – vilket var det viktigaste med dagens match.

Fast matchen visade mer vilka svagheter som finns i det svenska laget, än vilka styrkor vi har. Positivt dock att Seger nickade in segermålet. Jag har ju kritiserat hennes produktion. Den kritiken försvinner inte bara för att hon avgör en match, men i dag skall hon ha stort beröm för att hon nog var den svenska spelare som visade störst vilja, och dessutom alltså var den som fick hål på den polska muren.

Caroline Seger

Caroline Seger

Däremot undrar jag ganska mycket över hur Pia Sundhade matchade laget. Våra djupledsspelare (Schelin, Josefine Öqvist och Sofia Jakobsson) fick inget utrymme, och var som jag ser det våra sämsta spelare. Sundhage valde trots det att byta in en fjärde (Jenny Hjohlman) på slutet. Där är jag inte alls med i hur förbundskaptenen tänkte.

Men mer funderingar kring matchen i ett senare inlägg. Nu skall jag först äta, och sedan kika lite på Schweiz–Serbien, här är en länk till den matchen.

Sundhage spelar säkert mot Polen

I morgon går Sverige alltså in i VM-kvalet i Malmö, mot Polen. Avspark är 17.30 och matchen visas på Tv4sport.

Vad jag förstått från dagens träning och presskonferens – som du kan se i sin helhet här – så blir det 4-4-2 och följande spelare från start:
Kristin HammarströmJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroSofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström, Therese SjögranLotta Schelin och Josefine Öqvist.

Therese Sjögran och Caroline Seger

Therese Sjögran och Caroline Seger

Under samlingen har man också jobbat lite med ett alternativt spelsystem, i form av 4-1-3-2. Där har Caroline Seger använts både i rollen som mittfältslibero och i den centrala, offensiva rollen. Det berättade man om på presskonferensen, och det berättar Seger om i det här inslaget.
Jag tycker att det låter spännande. För visst pratade Seger på presskonferensen om att hon fortfarande ser sig som en potentiell poängspelare. Men är man 28 år och har gjort noll mål och ett assist på de tre senaste mästerskapen så kanske man skall sluta drömma. Det är bättre Seger får en utpräglad, defensiv roll, och släpper poängfixandet till de som är bättre på det. Och jag tror att Seger kan bli utmärkt som mittfältslibero framöver.

Men det är ett ämne att återkomma till. För när kvalet startar väljer Pia Sundhage att spela med det gamla, invanda systemet. Det tycker jag är klokt. Det finns gott om tid att jobba in förändringar innan VM-slutspelet, exempelvis i två stycken Algarve cup. Och det vore bara dumdristigt att experimentera mot Polen. För i morgon är tre poäng högsta prioritet.

På testfronten har jag förstått att man även prövat Antonia Göransson lite som vänsterback under samlingen. Kanske att hon får testa den positionen under några minuter i morgon, om resultatet i matchen går med oss.

Normalt skall Sverige vinna hemma mot Polen med minst två–tre måls marginal. Men skulle vi bara vinna med ett är det också ok – för som sagt, viktigast är tre poäng.

Det blir alltså som väntat Josefine Öqvist som ersätter Kosovare Asllani bredvid Lotta Schelin. Öqvist gjorde som jag tidigare berättat två mål för sitt Montpellier förra helgen. De båda finns med i det här målsvepet från de franska ligan:

* Apropå Frankrike så lyckades jag inte hitta någon stream till deras möte med Tjeckien i kväll. Jag har alltså ingen aning om hur det såg ut spelmässigt. Däremot vet jag att fransyskorna vann med 2–0 (1–0) efter mål av Wendie Renard och Louisa Necib.

Jag vet också att nye franske förbundskaptenen Philippe Bergeroo startade med Amandine Henry på centralt mittfält. Det var en nyordning i min smak. Däremot var det överraskande att Sabrina Delannoy petade Laura Georges i mittförsvaret. Här är hela den franska startelvan:
Sarah BouhaddiCorine Franco, Delannoy, Renard, Jessica Houara – Henry, Camille AbilyElodie Thomis, Necib, Gaetane ThineyMarie-Laure Delie.

* Utöver Sverige–Polen spelas ytterligare sex VM-kvalkamper i morgon. Den klart mest intressanta är förstås den potentiella gruppfinalen Tyskland–Ryssland i grupp 1. Där blir det extra intressant att se hur mycket publik som kommer för att hylla Europamästarinnorna.

* Apropå publik har Pia Sundhage framfört åsikten att drygt 5000 sålda biljetter till morgondagens match i Malmö inte är någon bra siffra. Jag håller med, och tycker att det är bra att Sundhage sätter press på sin arbetsgivare, Svenska Fotbollförbundet.

I länkad artikel säger Sundhage att:

”Jag är bara förbunds­kapten så jag förväntar mig att marknad och kommunikation gör sitt. Det har ­experter som håller på med, det kan inte jag…”

De experterna har knappast imponerat förr om åren. Jag vill avvakta den slutliga siffran på morgondagens match innan jag betygsätter deras arbete nu. Men…

EM-bilder av Sverige

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har nått fram till det sista bildspelet från sommarens EM-slutspel, och det rör bilder på vårt eget lag. Framför allt handlar det om bilder från några olika träningar, men det har även smitit med några matchbilder.

Tidigare har jag som bekant lagt upp bildspel på samtliga de lag Sverige mötte under turneringen, samt ett bildspel från finalen. Länkar till dem hittar du här:

* Bilder av genrepet, Sverige–England 4–1.
* Bilder av Danmark–Sverige 1–1.
* Bilder av Sverige–Finland 5–0.
* Bilder av Italien.
* Bilder av Island.
* Bilder av Sverige–Tyskland 0–1.
* Bilder av EM-finalen.

Och här är alla bilder i dagens bildspel, en och en:

Martas skada kan bli kostsam

Skador förstör, framför allt om de drabbar spelare som Marta. För inte ens klubbar som Tyresö har spelarmaterial att bara rakt av ersätta spelare av den brasilianska superstjärnans kaliber.

När listan nyligen kom över Europas bästa spelare hade Tyresö med två spelare på topp tio, Veronica Boquete och Caroline Seger. Däremot saknades den bästa, Marta på listan.

Hennes betydelse för sin klubb kan nog knappast överskattas. Med henne i laget är Tyresö i år obesegrade. På elva matcher tappade man bara sex poäng. Utan henne har man nu spelat tre matcher, och tappat fem poäng. Fast det kunde ha varit ännu värre, för med tio minuter kvar har det ju varit underlägen både i Kristianstad och i dag.

Dagens 1–1-match i Örebro innebär att det guld som jag trodde var självskrivet håller på att glida Tyresö ur händerna. Just nu är det ju nämligen klar fördel för Malmö i guldstriden. Så Tyresöledningen håller nog alla tummar för att Marta snabbt får ordning på sin rygg.

I dag körde mästarklubben fast i Örebros härligt välorganiserade defensiv. Det är en fröjd att se hur alla spelare i Kif arbetar för varandra.

Sarah Michael

Sarah Michael

Och så har de ju Sarah Michael i toppform. När nigerianskan var skadad hade laget en dipp. Men får hon vara hel under hösten är Örebro en het kandidat till en högst sensationell tredjeplats.

I dag stod Michael för en bomb i första krysset. Skottet passerar lagkamraten Lucie Martinkova:s tidigare ledarnotering i kampen om titeln årets skott i damallsvenskan. Och Michael tar upp kampen med sydkoreanska Kim Na-Rae om titeln årets skott i världen.

En stund senare kom kvitteringen. Från nära håll styrde Lisa Dahlkvist in bollen med en vänstervolley. Fast det var framför allt passningen man minns. Dahlkvist frispelades nämligen genom en underbar volley från Meghan Klingenberg. Synd för amerikanskan att en av kandidaterna till årets assist officiellt står skriven på Kirsten van de Ven

Apropå amerikanskor hade Tyresö fyra sådana i startelvan, då Ashlyn Harris och Ali Krieger gick rakt in i laget, och samtidigt förpassade Carola Söberg och Sara Thunebro till bänken. Det innebar att Tyresö hade fler amerikanskor än svenska spelare i dagens startelva.

Och kanske är det en femte amerikanska som är på väg in? Enligt UNT skall nämligen Tyresö låna ut Jennifer Egelryd till Sirius. Egelryds ersättare skall enligt tidningen presenteras till helgen.

* Det om dagens damallsvenska match. Så till ett svep med smånyheter från Sverige och övriga världen. Minns att jag skrev lite om händelserna på läktarna vid Stockholmsderbyt AIK–Hammarby i elitettan. Här är ett blogginlägg från AIK-håll som ger en liten inblick i följderna av matchen.

Svenja Huth

Svenja Huth

* En av Tysklands Europamästarinnor har dragit av korsbandet. Det är Frankfurts duktiga mittfältare Svenja Huth som därmed missar hela säsongen. Huth ingick ju i den tyska guldtruppen. Hon fick dock inte några spelminuter under mästerskapet i Sverige.

Sonia Bompastor

Sonia Bompastor

* Sonia Bompastor fortsätter i Lyon. Fast den före detta vänsterbacken gör ingen comeback på planen. Utan hon blir huvudansvarig för spelarutvecklingen för klubbens ungdomsverksamhet på flicksidan. Det handlar om allt från 7- till 19-åringar.

* Publiksiffran på Behrn Arena i kväll var fina 1643 personer. Den siffran kvalar in som årets tredje bästa i damallsvenskan. I amerikanska NWSL hade den däremot stått sig slätt. Där slutade snittet i grundserien på 4271, och mediansiffran blev 3007. Det sämsta snittet hade Sky Blue på 1677 – alltså fler än det var på dagens damallsvenska match.

Fler siffror från NWSL finns på den här länken.

Intressant kring NWSL är att Mexikos fotbollsförbund ännu inte har bestämt om nationen skall låta sina landslagsspelare vara kvar i den nordamerikanska ligan nästa år. Förbundskapten Leo Cuellar tycker nämligen att hans spelare har fått för lite speltid. Om det går att läsa här.

* I dag hade damfotboll.com en intervju med Pia Sundhage, där vår förbundskapten berättade om sin sjukskrivning. Intervjun fick rejält med cred i andra medier. Jag har ibland gnällt på att damfotboll.com agerar sömnigt. Här var man dock på hugget, och förtjänar beröm. Bra jobbat.

* EFD gör tydligen ett försök att profilera damallsvenskans spelare vid sidan av planen, i något man kallar för #playersview. Först ut är Linköpings FC under den här veckan. Projektet presenteras här. Och har du Facebook kan du se de första klippen här.

Förhoppningsvis kan det här bli kul. Det är bra för supportrar att kunna få lära känna spelarna utanför fotbollsmiljön. Men hur bra det blir hänger helt på hur kreativa, utelämnande och spontana spelarna vågar vara.

* Slutligen har två lag ur vår VM-kvalgrupp spelat träningslandskamper. I går vann Polen lite överraskande med hela 4–1 borta mot Tjeckien. Och i dag spelade Skottland 1–1 borta mot Serbien.

Malmös makalösa metamorfos

Malmö vann på Tyresövallen – därmed lever den damallsvenska guldstriden vidare åtminstone en bra bit in på hösten.

Och med Marta skadad och borta ett tag känns utgångsläget utjämnat, trots Tyresös alla namnkunniga sommarvärvningar. Men mer om framtiden vid ett senare tillfälle.

Det här inlägget handlar om dagens seriefinal, och det kunde ha haft många olika rubriker, för det var en match med flera olika ansikten, och med många olika huvudrollsinnehavare.

En tänkbar rubrik kunde ha varit: ”Bachmanns revansch”. För vi minns ju hur Malmös schweiziska stjärna straffade ut sig från fjolårets guldmatch genom två vansinniga hands i bortamötet med Umeå i fjol.

I dag var Ramona Bachmann lysande, och gjorde både Malmös första och sista mål. Det var hennes sjätte och sjunde för året. Minns att hon utöver fadäsen i Umeå var lysande under förra hösten, och hon visade i dag att det kan bli en repris i år.

Ramona Bachmann

Ramona Bachmann

Rubriken kunde ha handlat om de snygga målen. Line Röddik Hansen:s frispark till 2–1 var vacker. Jennifer Hermoso vred läckert in 1–0-målet vid bortre stolproten och båda Bachmanns fullträffar kom efter fina anfall.

Rubriken kunde också ha handlat om de grova misstagen. I vårens 2–2-möte kategoriserade jag tre av de fyra målen som orsakade av grova misstag. I dag fastnade jag vid två misstag, där det ena kunde ha blivit kostsamt, och det andra blev det.

Det första gjordes av Malin Levenstad vid 1–1, precis när det kändes som att Malmö hade börjat ta över matchen. Mittbackes uppspel gick rakt i händerna på motståndare, det i ett läge när egna laget var på väg uppåt. Veronica Boquete tog chansen och slog direkt en långpassning som friställde Christen Press.

Den enda som tog upp jakten var Amanda Ilestedt. Press var smart, och tog sig in framför Malmöbacken, och låste hennes löpväg. Det blev en kollission – och målchansutvisning.

Amanda Ilestedt

Amanda Ilestedt

Ilestedt är snabb, men jag hade redan tidigare i matchen sett att hon var chanslös i duellerna mot Press. Kollissionen var inte speciellt hård, men situationen är att jämföra med Lotta Schelin:s med Annike Krahn i EM. Ilestedt har uppe armen i Press rygg, och amerikanskan faller. Oavsett hårdhet på knuffen måste domaren döma.

Den efterföljande frisparken skruvade Röddik Hansen in i krysset. 2–1 till Tyresö i minut 71 – och Malmö var en spelare kort. Känslan var att Levenstads indianare skulle kosta Malmö guldchansen.

Men så blev det inte. I stället bjöds skånskorna in i matchen sju minuter senare, då Carola Söberg gjorde matchens stora tavla. Hon kom ut helt fel på en inläggsfrispark från Lina Nilsson. Söberg kom ut så snett att jag bollen troligen gick rakt in i mål.
Katrin Schmidt kan möjligen ha fått en touch på den, men det såg inte ut så på tv-bilderna – som för övrigt finns på den här länken.

Det målet gav både Malmö hopp och energi att vända matchen.

Annars tyckte jag att Tyresö var en klass bättre än gästerna i 45 minuter – ja, nästan i 60. Den första halvleken var klockren från hemmalaget. Hermoso fixade ett tidigt mål. Sedan ställde hemmalaget upp med ett lågt försvarsspel och Malmö blev passivt och stillastående.

Tyresö visade upp en härlig disciplin, och hade hela tiden åtta, nio eller tio utespelare på rätt sida bollen.

Malmös tränare Jonas Eidevall var missnöjd i halvtid, och sa till Tv4sport:

”Vi är håglösa, passiva och saknar beslutsamhet.”

Det blev lite bättre från Malmö sida i början av den andra halvleken. Men även om Tyresö inte hade samma makalösa kontroll som före paus var fortfarande känslan efter 60 minuter att det här var Tyresös match.

Katrin Schmidt

Katrin Schmidt

I den 62:a minuten bytte Eidevall in Schmidt istället för Katrine Veje. Och plötsligt hände något. Jag har flera gånger tidigare konstaterat att Schmidt är utrustad med både offer- och vinnarvilja – alltså en jättetillgång i avgörande matcher.
Jag funderade lite över hur smart det var att ha henne vid sidan från start. Men det visade sig räcka med en halvtimma för tyskan.

För man kan säga att det var tyskorna – eller i alla fall de tyskspråkiga – som fixade Malmös seger.

När Schmidt hade varit på planen i en minut fick Malmö sin första riktiga målchans. Då fick Therese Sjögran, usel träff från kanonposition.
Minuten senare kom 1–1. Det var Schmidt som bröt, och satte upp Anja Mittag, som i  sin tur frispelade Bachmann.

I det läget märktes vilken matchovana Linda Sembrant har. För hon borde kunnat låsa den sista passningen, men uppträdde lite taffligt. Även vid 2–2-målet stod Sembrant för ett tveksamt ingripande. Fast där var som sagt Söberg den största syndaren.

Linda Sembrant

Linda Sembrant

I halvtid såg jag många kommentarer om att det hade varit en tråkig, dålig och händelsefattig match. Händelsefattig köper jag, men jag tyckte det var en riktigt bra match i första halvlek. Och intressant – taktiskt sett.

De som gnällde på den första halvleken måste ha varit väldigt nöjda med den andra. För vilka osannolika vändningar det blev.

Till slut vann Malmö fullt rättvist. För det krävs styrka för att kunna resa sig och vända matchen på det här sättet.

Och nu känns guldstriden öppen. I varje fall i ett par veckor. Jag håller fortfarande Tyresö som favorit – trots att de får klara sig utan Marta ett tag.
Men nästa vecka har båda lagen tuffa bortamatcher. Tyresö skall till Örebro och Malmö till Göteborg. Och för Malmö väntar därefter Linköping hemma. Är de båda lagen fortfarande jämsides efter de matcherna så ser det plötsligt mycket ljusare ut för Malmö. För Tyresö har Göteborg och Linköping i de två avslutande omgångarna. Är guldracet fortfarande öppet då kan det komma in nerver i spelet.

Caroline Seger

Caroline Seger

Slutligen fortsätter jag att försöka få grepp om Caroline Seger. Jag har fortfarande inte sett den storhet som gör henne till en av de sex bästa spelarna som håller till i Europa i år – alltså bättre än exempelvis Marta och Bachmann.

I dag följde jag periodvis Seger med blicken under den första halvleken. Defensivt låg hon väldigt bra, och hade flera brytningar. Men hon spelade ju nästan bara bakåt, eller i sidled. Jag såg henne knappt slå en enda passning framåt i den första halvleken. Eller jo, en såg jag – och det var assisten till Hermosos 1–0-mål. Men den såg inte förbundets matchsekreterare – för målpasset tillskrevs Boquete. Så nu är den officiella assistligan ännu mer felaktig…

Bilder av Sverige–Finland

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag fortsätter att haka mig fast vid det EM-slutspel som snart ligger två veckor bakom oss. För här kommer fler bilder.

Nu är det Finland som står i fokus. Det är även en och annan bild på vårt lag från den fantastiska lördagskvällen på Gamla Ullevi där finskorna besegrades med 5–0.

Några av bilderna i bildspelet ovan har jag publicerat i tidigare inlägg. Alla nya bilder finns här:

Blir Schelin bäst i Europa?

I dag presenterade Uefa den trio som gör upp om det nyinstiftade priset som Europas bästa spelare, UEFA Best Player in Europe Award. Det kan bli svensk seger, för de tre finalisterna är Lotta Schelin, samt tyskorna Nadine Angerer och Lena Goessling.

Uefa berättar om finalisterna här.

Själv reagerade jag spontant över nomineringarna, och tänkte tillbaka på Ballon d’Or i vintras. Minns att Abby Wambach vann där, och blev världens bästa spelare 2012, trots att Alex Morgan hade valts till USA:s bästa spelare.

Nu kan vi få ett liknande utfall. För minns att Martina Müller nyligen fick det officiella priset som Tysklands bästa spelare 2012/13. Men trots att hon är bäst i Tyskland har hon minst fyra andra tyskor framför sig i kampen om Europas bästa spelare. Udda.

För Uefa presenterade i dag även vilka spelare som hamnade på platserna fyra till tio, nämligen:

4) Nadine Kessler (Tyskland, Wolfsburg) – 16
5) Veronica Boquete (Spanien, Tyresö) – 11
6) Caroline Seger (Sverige, Tyresö) – 8
7) Nilla Fischer (Sverige, Linköping) – 6
8) Celia Okoyino da Mbabi (Tyskland, Bad Neuenahr) – 4
9) Wendie Renard (Frankrike, Lyon) – 3
10) Louisa Necib (Frankrike, Lyon) – 2

Siffran efter namnen är antal röstpoäng spelaren fått.

Röstningen har avgjorts i två omgångar. Först röstade de tolv förbundskaptenerna för EM-nationerna samt de åtta tränare som ledde lagen som spelade kvartsfinal i Champions League. De 20 tränarna/förbundskaptenerna valde ut fem spelare vardera, som de gav 5, 4, 3, 2 respektive 1 poäng.

De tio spelare som fick högst poäng gick vidare till final, där 18 journalister har fått rösta på tre spelare vardera, med poängfördelningen 5, 3 och 1. Och det är poängen från journalisternas röstning som syns här ovanför.

Jag funderade lite på vilka spelare jag hade nominerat, och kom fram till att jag hade haft Kessler före Goessling. Men Angerer och Schelin hade nog stått även på min lista.

I varje fall om kriterierna är som i Ballon d’Or. Där väger nämligen titlar tungt, samt avgörande insatser i stora finaler. Är det så även här riskerar Schelin att få det tufft att vinna.

För Schelin vann skytteligorna i EM och i franska ligan – vilket förstås är bra meriter. Men när det kom till avgörandet i EM spelade hon ingen huvudroll. Hon var också långt ifrån någon centralfigur i Champions Leaguefinalen.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Angerer däremot har inte haft någon vidare säsong i ligan, men hennes insatser under hela EM-slutspelet lär ju väga riktigt tungt. Där spelade hon ju verkligen en avgörande roll i de viktiga matcherna. Inte minst i finalen.

Nadine Angerer

Nadine Angerer

Frågan är ändå om inte Goessling har tyngst meriter från säsongen av de tre. Hon har alltså vunnit EM, Champions League, den högst rankade ligan (Frauen-Bundesliga) och den mest prestigeladdade cupen (DFB-pokal). Fyra tunga titlar. Dessutom gjorde hon en kanonmatch i EM-finalen, där hon garanterat hade blivit matchens lirare om inte Angerer hade räddat två straffar. Dessutom blev Goessling matchens lirare i Champions Leaguefinalen.

Lena Goessling

Lena Goessling

Jag ser ändå Angerer som favorit. Men det känns rätt öppet, och det skall bli intressant att se hur juryn väljer.

Vinnaren presenteras den 5 september, i samband med lottningen av vinterns Champions League.

Tittar man på de tio namnen på listan är det förstås kul att Sverige har en finalist, och att vi har ytterligare två spelare bland Europas sju främsta spelare. Samtidigt bör man här betänka att det var fyra svenskar bland de 20 som tog fram listan, vilket förstås är en stor fördel för våra spelare.

Frankrike hade tre röstande, medan Tyskland, England, Italien och Ryssland hade två vardera, och exempelvis Norge bara har haft en, vilket kan förklara att EM-finalisten inte har fått med en enda spelare.

Och personligen kan jag inte förstå hur Caroline Seger kan hamna sexa på den här listan. Hade jag bara fått välja mellan Europas centrala mittfältare hade jag lätt hittat ett tiotal som gått före Seger. Två sådana namn är Katrine S Pedersen och Ingvild Stensland. Två andra är Camille Abily och Kim Little. Och…

(Inlägget är uppdaterat 7/8 med korrekt info om hur röstningen gått till)