Sverige vann med 3–0 borta mot Sydafrika efter att debutanten Loreta Kullashi gjort två av målen och Sydafrikas backlinje bjudit på ett.
Det var en träningsmatch i januari, och såg väldigt mycket ut som en träningsmatch i januari brukar göra. Hade det inte varit för Kullashis inhopp skulle Peter Gerhardsson inte haft mycket att glädjas åt.
Men under de 45 minuter Kullashi fick visade hon att hon verkligen vill vara med och konkurrera om en plats i startelvan även när det blir riktiga matcher. För det är inte lätt att göra avtryck efter paus i träningslandskamper. Då görs det ju nämligen byten var tionde minut, byten som förrycker spelet och försvårar för spelarna att hitta bra samarbeten.
Men avtryck var just vad 18-åringen från Eskilstuna United gjorde. Två mål och en situation där hon borde haft straff är ju helt enkelt ett lysande facit av en landslagsdebut. Marija Banusic lär få kämpa framöver om hon skall hålla startplatsen som tia.
I övrigt fick tyvärr Peter Gerhardsson samma svar som vi brukade få på Pia Sundhage:s tid. Alltså att det inte får något speciellt bra passningsspel när man väljer tre djupledsgående forwards. Det gjorde Sundhage gång på gång, och det funkade aldrig.
Nu gjorde Gerhardsson ett liknande test, med samma utgång. Stundtals, framför allt under den första halvleken, rullade Sverige boll riktigt snyggt i backlinjen och upp på centrala mittfältare. Stina Blackstenius var även oväntat duktig på att göra sig spelbar i uppspelsfas.
Men när bollen hamnade framför det svenska mittfältet blev det sällan något. Orsaken var huvudsakligen valet av forwards. Man saknade spelare med god speluppfattning som Fridolina Rolfö och Lina Hurtig (som klev av på uppvärmningen) rätt rejält. De är nämligen forwards som söker samarbeten med omgivningen. Både Blackstenius och Sofia Jakobsson är väldigt duktiga i djupled, men ingen av dem är speciellt bra på att kombinera med lagkompisar.
Även om 2–0-målet kom på ett fint samarbete mellan just Montpellierspelarna.
Och Olivia Schough var som hon brukar i landslaget. Bra intentioner, men inte tillräckligt bra genomförande. Det blir hela tiden bara nästan bra.
I den första halvleken skapade Sydafrika fler riktigt vassa chanser än Sverige, jag räknade till 3–2. Efter paus hade vårt landslag god kontroll i defensiven, och så fixade ju Kullashi målen.
Faktum är att bara en svensk lyckades bli tvåmålsskytt i landslaget i fjol, och det var Kosovare Asllani vid två tillfällen. Fjolårets skytteliga i landslaget såg för övrigt ut så här:
5 mål: Asllani.
3 mål: Lotta Schelin.
2 mål: Blackstenius, Hurtig, Nilla Fischer och Caroline Seger,
Med en timme till avspark (TV12, 13.00) har Peter Gerhardsson presenterat sin första startelva för året. Den ser ut så här:
Hilda Carlén – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lina Hurtig – Olivia Schough, Stina Blackstenius, Sofia Jakobsson.
I verkligheten kommer det ju sannolikt bli mer 4–2–3–1 i anfall och 4–4–1–1 i försvar. Gissar att det blir Hurtig som får tia-rollen.
Sveriges startelva i EM-kvartsfinalen.
Om man jämför dagens elva med den på bilden, som var Pia Sundhage:s sista, så är ju halva laget av olika skäl utbytt. Och det tycker jag är väldigt bra. Det är ju första matchen för året, och ett bra läge att testa lite nytt.
Den här veckan har det varit mer spännande att följa spelet utanför planen än det på.
Det har varit gala och flera spännande övergångar. I tisdags briserade en bomb när Fridolina Rolfö presenterades som nyförvärv i Bayern München. I dag briserade veckans andra bomb när Kristianstad offentliggjorde att man skrivit tvåårskontrakt med Rita Cikwelu.
Bloggen Spelare 12 skrev tidigare i höst att Chikwelu skulle platsa i alla damallsvenska lag. Det är en uppfattning jag delar. Varje gång jag sett Umeå i år har nigerianskan varit den klart bästa spelaren i laget. Hon borde kunna ha haft ett stort antal anbud att välja mellan. Därför ser jag det lite som en bomb att hon valde KDFF, som ju haft problem på en mängd olika fronter de senaste åren.
Men för klubben är det här självklart en jackpot, man får en kanonspelare att bygga laget kring. Verkligen kul för Kristianstad.
Innan jag går vidare till andra intressanta nyheter tänkte jag bara ifrågasätta tajmingen av nyheten om värvningen av Chikwelu. För några år sedan skrev jag ganska mycket om de damallsvenska klubbarnas bristfälliga kunskaper i marknadsföring. Jag vet inte om det fanns någon speciell anledning för KDFF att släppa värvningen av Chikwelu i dag, men jag hoppas det.
För normalt är lördag eftermiddag den tid man absolut inte skall släppa några bra nyheter. Då är nämligen konkurrensen om mediautrymmet hårdast på riksnivå. Och lokalt är det inte bättre, speciellt inte om man är hemmahörande på en ort där lokaltidningen saknar söndagsutgivning och går på minimal bemanning. Lägg till att P4:s lokala stationer inte har några egna sändningar utöver korta nyheter fram till 13.30.
Att släppa nyheten om en av klubbens bästa värvningar någonsin en lördag vid lunchtid är alltså normalt sämsta möjliga tajming ur marknadsföringssynpunkt.
Fast ännu sämre tajming är det förstås för Umeå IK. Nye tränarenRobert Bergström lär få en riktigt svår uppgift att lotsa den tidigare storklubben tillbaka upp i damallsvenskan. Klubben har svag ekonomi och tappar nu sina toppspelare en efter en. Det är bara att hoppas att UIK får stopp på blödningen och ändå kan ställa ett starkt lag på benen kommande säsong.
Petra Johansson (Larsson)
Ett lag som sannolikt får ett lyft är Eskilstuna United. I går meddelade man nämligen att Petra Johansson gör comeback – ett otroligt välkommet besked för klubben. I år har ju Uniteds lag vägt alldeles för lätt mot starkt motstånd.
Inte minst har man haft ett mittfält där det saknats både tyngd och elakhet. Johansson är en skoningslös spelare, som förhoppningsvis kan hitta tillbaka till den klass hon höll hösten 2015. Gör hon det bör hon vara högaktuell för nästa års EM-trupp.
Med Katrin Schmidt och Johansson har konkurrensen på Pia Sundhage:s mittfält ökat rejält de senaste dagarna. Kul.
Blir det här så bra om man hoppas gäller det bara att Sundhage tar vara på det här på rätt sätt. Alltså att hon verkligen låter spelarna kämpa om platserna fullt ut, och exempelvis inte ger Caroline Seger en given plats.
Apropå given plats är det många som tror att FC Rosengård har given semifinalplats i Champions League. Malmöklubben lottades ju i går mot FC Barcelona i kvartsfinal.
Det är en bra lottning, men inte någon 100-procentig drömlottning. För det är ju långt ifrån givet att Rosengård vinner. Spansk damfotboll flyttar fram positionerna rätt snabbt, och det är ju bara att slå en signal till Linköping och kolla vad de har för erfarenheter av spanskt motstånd. Låt vara att LFC saknade sina OS-spelare, det här var ju riktigt pinsamt:
Jag håller Rosengård som favoriter med 60–40 mot Barca, vilket ju innebär en bra chans att nå semifinal. Men som sagt, det är inte givet att det blir svensk seger.
I en eventuell semifinal väntar segraren av Bayern München och PSG. Där skulle inte Rosengård vara favorit, men inte heller chanslöst. Det här är tveklöst den bästa lottning man fått i turneringen de senaste åren. Det blir alltså intressant till våren.
Det är förresten intressant att kvartsfinalerna spelas mellan de lag jag hade rankat som 1–2 (Lyon–Wolfsburg), 3–4 (Bayern–PSG), 5–6 (Rosengård–Barca) och 7–8 (Man City–Fortuna Hjörring). Noterbart att Manchester City och Kosovare Asllani erbjöds en kanonchans att nå semifinal.
Pernille Harder
Från alltfler håll hör man att Pernille Harder kommer att välja Wolfsburg som nästa klubbadress. Det känns som ett intressant och lite vågat klubbval. Personligen trodde jag att Wolfsburg sökte en mer rörlig toppforward som skulle fylla den lucka Martina Müller lämnade efter sig när hon slutade inför förra säsongen. Men Ralf Kellermann har säkert en tanke med hur laget skulle byggas om med Harder i elvan. Om nu Harder väljer den tyska storklubben.
En lagbyggare som som lämnar sitt jobb är Yvonne Ekroth. I går kom beskedet att hon inte längre kommer att träna Djurgården. Det uppgavs inga skäl, och omgående såg jag twitterspekulationer om att hon kanske kommer att vara den som ersätter Pia Sundhage till sommaren.
Ekroth har ju bakgrund på förbundet och har gjort ett mycket bra jobb i Djurgården. Om hon skulle vara en bra förbundskapten är jag inte rätt person att uttala mig om, jag känner till henne för dåligt. Hon är ju inte den som synts och hörts i debatten. Men hennes resultat är som sagt bra, så spekulationerna känns ändå intressanta.
Därmed har jag avverkat det viktigaste som hänt vid sidan av planen den här veckan. Internationellt är det ju landslagsfönster den här helgen. En spännande försmak på nästa års EM-slutspel erbjöds i torsdags då Belgien vann med 3–2 mot Nederländerna. De stöter ju även på varandra i gruppspelet i den vidöppna grupp som även innehåller Norge och Danmark. På måndag möts för övrigt Belgien och Danmark och på tisdag både Tyskland–Norge och Nederländerna–England. Men redan nu i kväll, avspark 21.00 spelas det spännande mötet Frankrike–Spanien.
I Afrika spelas afrikanska mästerskapen sedan en vecka tillbaka. Där är det nu klart för tisdagens semifinaler. De kommer att spelas mellan Kamerun och Ghana samt mellan Nigeria och Sydafrika.
Kontinentens fyra bästa lag är alltså kvar till semifinalerna. Och flera damallsvenska spelare är med. I Kameruns lag är exempelvis Rosengårdsstjärnan Gaelle Enganamouit med och Nigerias lagkapten är färska KDFF-förvärvet Rita Chikwelu. I dagens 4–0-seger mot Kenya blev det två damallsvenska målskyttar för Nigeria, både Faith Ikidi och Ngozi Okobi.
Semifinalklart är det även i F20-VM. Där återstår två asiatiska lag, ett europeiskt och ett nordamerikanskt. Trots att Europa bara har kvar ett lag tycker jag att alla europeiska länder utom Sverige har gått framåt sedan i fjol. Både Tyskland och Spanien imponerade, trots att de fick åka hem efter kvartsfinalerna.
Jag har ju utlovat ett inlägg med lite djupare kring F20-VM. Det löftet hoppas jag kunna infria innan tisdagens semifinaler Nordkorea–USA och Japan–Frankrike. Fransyskorna gick ju för övrigt till final efter 1–0-seger mot Tyskland. Segermålet av Delphine Cascarino är på alla sätt högklassigt. Se det 30 sekunder in i det här klippet:
En av F20-VM:s starkaste ögonblick hämtar jag från efter kvartsfinalen USA–Mexiko 2–1. Det var en match där Mexiko hade greppet, men USA vände och vann på övertid. Tvillingsystrarna Flores hade valt att spela för varsitt lag. Efter matchen fick USA:s Sabrina trösta Mexikos Monica:
Det blev inga mål i Sveriges grupp i natt. Det var överhuvudtaget rätt dåliga matcher i den tredje och sista gruppomgången. Såväl Brasilien, USA, Kanada, Australien, Tyskland som Frankrike valde att vila nyckelspelare, vilket gjorde att alla topplagen tappade i spelkvalitet.
Det blev också 2,5 skrällar. Den halva var Sydafrikas poäng mot Brasilien. De stora var dels Colombias poäng mot USA, dels Kanadas seger mot Tyskland. Jag hade satt sannolikheten till nio respektive tio procent på de resultaten.
Jag har mer eller mindre kollat på alla dagens sex matcher. En match har rullat på tv:n, den andra på datorn. Strax mina noteringar, men först, så här ser slutspelsträdet ut:
Kvartsfinalerna spelas så här: Brasilien–Australien – natten mot lördag 03.00
USA–Sverige – fredag 18.00
Kanada–Frankrike – natten mot lördag 00.00
Kina–Tyskland – fredag 21.00
Så till min bild av gårdagskvällens och nattens matcher:
Sverige–Kina 0–0
Efter kryss mot Kina, då väntar värsta möjliga motståndare i kvartsfinalen. Nu tappade USA poäng i dag, och man släppte in två mål – vilket också är positivt för Sverige.
Men med den anfallskvalitet som svenskorna visat upp i de tre matcherna hittills skall det närmast till ett mirakel om vårt lag skall få spela medaljmatcher i den här turneringen.
I dag valde Pia Sundhage att kasta om lite i startelvan jämfört med förra matchen. I backlinjen kom Jessica Samuelsson och Linda Sembrant tillbaka. På mittfältet fick Kosovare Asllani lämna plats för Elin Rubensson och i forwardslinjen bänkades Sofia Jakobsson till förmån för Olivia Schough. Det gav laget en mer defensiv balansering.
Det blev också en väldigt defensiv och chansfattig match. Sverige hade den enda riktigt heta målchansen när Lotta Schelin blev framspelad av Fridolina Rolfö i den nionde minuten. Schelin trycktes undan precis i skottögonblicket och hon fick inte tillräckligt bra träff för att bollen skulle passera den kinesiska målvakten.
Under resten av matchen var det bara nästanchanser för de två lagen. Det var Kina som hade det större bollinnehavet, men skapade alltså ingen riktigt bra målchans. Det var alltså ett gott betyg på försvarsspelet.
Dock skall det väl konstateras att Kina slutade grupptvåa på kryss, vilket gjorde att de oftast anföll med handbromsen nedtryckt. Det kommer inte USA att göra på fredag.
Den svenska offensiven var ganska blek. Återigen saknades det kvalitet i passningsspelet. Det slarvades på rätt många håll, i den första halvleken orsakade exempelvis annars passningssäkra Nilla Fischer väldigt många bolltapp. Hon var inte ensam, utan det slarvades på många fötter. Det skall även sägas att Fischer skärpte sig i den andra halvleken.
Det är så tydligt att de svenska spelarna är mer stressade och mindre bolltrygga än spelarna i de andra topplagen i världen.
Viasats expertkommentator Bojan Djordjic var kritisk mot det svenska spelet. Han frågade sig bland annat att:
”Vad är det för fotboll vi vill spela? Det känns inte som att man bestämt sig. Nu blir det bara mellanmjölk av det.”
Så är det. I dag gjorde Schelin och Schough bra defensiva insatser. Men anfallsmässigt fick de inte jättemycket uträttat. De gjorde många löpningar, men tyvärr tycker jag fortfarande att de ofta springer fel. Återigen var Fridolina Rolfö bästa svenska forward. Offensivt gjorde även Kosovare Asllani ett piggt inhopp.
Jag hade dock gärna sett stora och starka Stina Blackstenius mot det kinesiska laget. Jag tror att hon hade fått uträttat mycket mer än vad Schelin och Schough förmådde göra.
Jag tycker nog ändå att Elin Rubensson var bästa svenska spelare i dag. Hon är en av få spelare som har ett genomgående bra passningsspel, och som inte bara slår alibipassningar utan också söker konstruktiva lösningar.
Totalt sett en ok svensk insats, den bästa i OS. Men även om USA inte har imponerat speciellt mycket i turneringen har man ju tyvärr väldigt svårt att se hur vårt lag skall kunna ta sig till semifinal.
Skall man leta positiva saker är en att Sverige slipper att resa, matchen spelas ju i Brasilia där vårt lag redan befinner sig.
Brasilien–Sydafrika 0–0
Det var den match jag tittade minst på i natt. Dels för att det var final för Sarah Sjöström under den första halvleken, dels för att jag förstås hade fokus riktat mot Sveriges match.
Under den första halvleken noterades ett friläge för Sydafrika och ett stolpskott för ett reservbetonat Brasilien. Den första halvtimmen i den andra såg jag också varsin riktigt vass chans. De sista minuterna låg Brasilien på för ett segermål, och skapade mycket. Men det blev mållöst, vilket självklart var en framgång för Sydafrika. Laget lämnar OS med en poäng och 0–3 i målskillnad. Det är ändå godkänt, med tanke på förutsättningarna. För fyra år sedan hade de 1–7 i målskillnad.
Brasilien spelar intressant kvartsfinal mot Australien. Alltså samma lag som man åkte ut mot i VM i fjol. Båda lagen är bättre sedan dess, och båda lagen har starkare offensiv än defensiv. I fjol höll jag The Matildas som knapp favorit inför åttondelsfinalen. I år får nog Brasilien bära favorittrycket eftersom de har hemmaplan. Men det vore ingen skräll om hemmalaget skulle åka ut natten mot lördag.
Kanada–Tyskland 2–1
Det här var en riktig skräll. Kanada vann alltså mot Tyskland, trots att kanadensiskorna nästan ställde upp med så mycket B-lag man bara kunde.
Kadeisha Buchanan var avstängd och man vilade Christine Sinclair och Janine Beckie helt, Diana Matheson spelade bara en halvtimme och Jessie Fleming och Ashley Lawrence spelade varsin halvlek.
Lawrence är för övrigt en spelare jag gillar. Hon kan spela på massor av olika positioner och är härligt bolltrygg. Precis en sådan spelare ett lag som Kanada behöver.
Visst hade Tyskland också bänkat flera ordinarie spelare, men jag trodde nog allt att den tyska truppen skulle vara bredare och starkare än Kanadas. Så var det inte.
Tyskland hade i och för sig 67 procent av bollinnehavet, och visst kunde tyskorna ha fått en andra straff när Anja Mittag föll vid ledning 1–0. Ledningsmålet kom på straff genom Melanie Behringer. Men totalt sett var det tyska laget rätt uddlöst och blekt.
Jag måste säga att jag är vansinnigt besviken på Dzsenifer Marozsan så här långt i turneringen. Det är hon som skall bära det här tyska laget i offensiven. Hon har en makalös talang, men tyvärr presterar hon för sällan på den höga nivå man vet hon kan.
Faktum är att när jag ser det tyska laget spela så funderar jag över om inte Katrin Schmidt faktiskt borde ha platsat i den här truppen. Men jag är förstås glad om hon istället kan bli aktuell för vårt svenska landslag till nästa års EM-slutspel.
Kanadas båda mål gjordes av Melissa Tancredi. Det var Örebroforwardens sjätte och sjunde mål i OS-sammanhang. Det placerar henne på åttonde plats i tidernas OS-skytteliga. Toppen i den ligan ser för övrigt ut så här:
14 mål: Cristiane
10 mål: Marta och Birgit Prinz
9 mål: Abby Wambach och Christine Sinclair
8 mål: Pretinha och Carli Lloyd
7 mål: Tancredi
6 mål: Lotta Schelin
Kanada gick alltså genom gruppen utan poängförlust. Som tack för det väntar nu Frankrike i kvartsfinal. De möttes i en träningsmatch för några veckor sedan. Då vann fransyskorna med 1–0, men rapporterna säger att Kanada var minst lika bra i spelet. Och Kanada vann ju när lagen möttes i bronsmatch i den förra OS-turneringen. Så John Herdman:s lag har trots allt positiva vibbar från att möta Frankrike i olympiska spel.
För tysk del klarade man andraplatsen i gruppen med ett måls marginal. Det innebär att man får Kina – alltså en klart mycket lättare match än Kanada. Känns ju inte helt logiskt…
Tyskorna kommer att vara favoriter i kvartsfinalen, men det finns viss skrällchans för kinesiskorna.
Australien–Zimbabwe 6–1
Australien sprang rakt igenom direkt, Lisa De Vanna gjorde 1–0 redan efter en dryg minut. Det blev alltså aldrig det minsta spännande i början.
Det blev däremot spännande på slutet. När Tysklands match var slut stod det klart att tyskorna hade stannat på fyra poäng och målskillnaden 9–5. Då återstod tre minuter att spela och Australien hade fyra poäng och 8–5. Det var alltså bara ett mål ifrån lottning om andraplatsen.
Nu tog tyskorna andraplatsen och får möta Kina, medan Australien alltså får spela mot Brasilien i första utslagsmatchen – precis som i fjolårets VM-turnering.
Australien vilade för övrigt formstarka Sam Kerr mot Zimbabwe. Istället blev inhopparen Michelle Heyman bästa målskytt – hon gjorde två. Så här snyggt satte hon sitt andra:
Zimbabwe slutade på noll poäng och 3–15 i målskillnad – det är det sämsta facit någon lag någonsin haft i en OS-turnering. Det hindrade inte att laget firade sitt tredje och sista OS-mål så här:
Kanske firade Zimbabwe att de slipper ligga sist i OS-fotbollens maratontabell. Där återfinns nämligen Colombia, som på två turneringar har noll poäng …
Frankrike–Nya Zeeland 3–0
Till slut blev det ett resultat som passade Sverige. Det innebar nämligen att vårt lag till och med hade chansen att gå vidare till kvartsfinal via uddamålsförlust mot Kina.
Men spelmässigt var inte den franska segern lika solklar som siffrorna. Trots att laget inte var klart för slutspel valde Frankrike att vila flera ordinarie spelare från start. Effekten blev att den vanliga offensiva anstormningen från start uteblev.
Det franska laget var väldigt uddlöst de första 30 minuterna. Där tyckte jag att Nya Zeeland hade full kontroll, och jag började fundera på om inte Ferns till och med skulle kunna vinna matchen.
Sannolikt kände även Philippe Bergerôo att hans lag levde lite farligt. För redan efter 35 minuter bytte han ut Marie-Laure Delie och satte in Eugenie Le Sommer för att få spets. Det bytet betalade sig direkt. Redan efter tre minuter på planen slog Le Sommer till.
Louisa Cadamuro följde upp med två mål och såg till att det franska laget får till en revanschmatch mot Kanada i kvartsfinal. Revansch för förlusten i bronsmatchen i London för fyra år sedan. Det här var Cadamuros första fullträff:
USA vilade folk, och hamnade i lite trubbel. Hope Solo stod nämligen för en riktigt anmärkningsvärd Rembrant när hon lät Maria Catalina Usme göra Colombias första OS-mål någonsin.
Glädjen i Colombia går det inte att ta miste om, och plötsligt fick Colombias spelare massor av energi. Under en period var USA riktigt frustrerat. Under den perioden tog dessutom Frankrike ledningen mot Nya Zeeland, vilket innebar att fransyskorna var förbi USA i tabellen. Det läget varade dock bara i ett par minuter. Sedan slog Crystal Dunn till:
När Mallory Pugh gjorde 2–1 till USA var Colombia nere på sista plats i den olympiska maratontabellen. Men Catalina Usme var inte nöjd med ett mål. Hon hade en frispark i ribban med en kvart kvar. Och i matchens allra sista ordinarie minuter gjorde hon så här:
Colombia tog sin första OS-poäng någonsin. Och skickade ner Zimbabwe på jumboplatsen i den olympiska maratontabellen. USA vann gruppen och spelar alltså kvartsfinal mot Sverige på fredag. En match där USA förstås är jättefavorit. Amerikanskorna har ju aldrig missat en OS-final.
Skytteligan: 3 mål: Beckie och Behringer.
2 mål: Usme, Cadamuro, Le Sommer, Sara Däbritz, Cristiane, Marta, Beatriz, Sinclair, Tancredi, Carli Lloyd och Heyman.
I kväll och i natt avslutas gruppspelet i OS-fotbollen för damer. Rent objektivt borde Tyskland–Kanada vara den match som är mest intressant, men båda lagen är i praktiken klara för slutspel, vilket gör att de sannolikt passar på att vila folk. Det gör att matchens värde sjunker.
Plötsligt är Sveriges nagelbitare mot Kina den drabbning som borde ha störst intresse, även för den objektive betraktaren, möjligen ihop med Frankrike–Nya Zeeland. I båda fallen ställs två lag som står på tre poäng mot varandra i match om andraplatsen i respektive grupp.
Även om vår grupp avgörs sist inleder jag med den i den här genomgången. Här är mina tankar om de sex matcherna i den tredje och sista gruppspelsomgången:
03.00 Sverige–Kina
Tv/stream: Tv10 och Viaplay.
Tips: 20–60–20.
Förutsättningar: Båda lagen har tre poäng. Vinnaren blir sannolikt grupptvåa bakom Brasilien. Blir det kryss tar Kina andraplatsen medan Sverige blir trea. Vid avspark kommer Sverige veta om man måste vinna, om man avancerar på kryss eller kanske till och med kan gå vidare på något måls förlust. Det avgörs av matcherna Australien–Zimbabwe och Frankrike–Nya Zeeland.
Jag utgår ifrån att Australien vinner, och släpper därmed den matchen ur resonemanget. Om Frankrike och Nya Zeeland spelar oavgjort måste Sverige vinna mot Kina för att gå till kvartsfinal. Om Frankrike vinner med minst tre måls marginal, och Brasilien tar poäng mot Sydafrika kan Sverige plötsligt avancera även vid förlust. I oddsen ovan utgår jag ifrån att Frankrike vinner mot Nya Zeeland. Skulle den matchen sluta oavgjort skulle jag uppskatta procentsatsen till 42–20–38 i kinesisk favör.
I den här matchen är det verkligen upp till bevis för Pia Sundhage. Vår tidigare så hyllade förbundskapten måste visa att hon har lyckats få laget att glömma raset mot Brasilien. Hon måste dessutom visa taktisk fingertoppskänsla, mot ett väldigt taktiskt kinesiskt lag.
Hittills i OS har jag förvånats över Sundhages matchcoachning. Jag har inte haft några stora invändningar mot startelvorna. Inte av de två första bytena mot Sydafrika heller. Men jag har förvånats rejält av att Fridolina Rolfö har bytts ut i båda matcherna, trots att hon har varit klart bästa svenska forward.
Det har känts som att Sundhage har haft förbestämda byten, och inte klarat av att hålla upp fingret i luften och känna av matcherna. Det måste hon göra nu. Hon har tydligen jobbat med individuella samtal inför matchen. Udda att hon inte hat gjort det tidigare, men bättre sent… I den länkade artikeln kan man även läsa in att det kan vara Sundhages sista match på posten i natt.
Angående coachningen blev jag även rätt fundersam när jag såg Hedvig Lindahl i Viasats studio efter Brasilienmatchen. Hon fick frågan från Lasse Lagerbäck om varför Sverige klev upp så högt och bjöd de tekniska brasilianskorna på ytor. Lindahl svarade att så inte var tanken, utan att spelarna antagligen var lite för heta, klev för tidigt upp i press med följden att laget föll isär och hamnade för högt.
Om Sundhage har satt en taktik i matchen, måste hon ju göra allt för att den skall följas. Visst, vissa offensiva saker är svåra att kontrollera från bänken, men om laget startar sitt försvarsspel för högt – då måste tränaren ropa hem spelarna. Det kan man inte bara strunta i.
På den här punkten minns man även att Sundhage efter Sydafrikamatchen konstaterade att spelarna inte hade spelat som det var sagt. Det kändes inte helt stabilt.
Men det är upp till bevis för fler än Pia Sundhage i natt. Rätt många spelare har darrat hittills. Jag hade ju exempelvis stora förhoppningar på Kosovare Asllani inför turneringen. Hittills har hon inte varit nära den nivån jag trodde hon skulle upp på. Nu måste Asllani ta på sig en mycket större roll än hon gjort hittills, annars kan det vara färdigspelat i Brasilien för vårt lag.
Kosovare Asllani
Men det är även upp till bevis för våra tidiga 80-talister. Av dem är det bara Nilla Fischer som jag tycker har varit bra så här långt. Ingen av de andra har klivit fram. I natt måste Caroline Seger, Lotta Schelin och Hedvig Lindahl visa att de kan leda vårt landslag på planen.
Överhuvudtaget är det mycket i det svenska spelet som behöver förbättras från de två första matcherna. Defensivt har garanterat självförtroendet fått sig en törn efter Brasilienmatchen. Det blir alltså väldigt viktigt att hitta trygghet från start. Försvarsspelet måste vara mer bestämt än mot Brasilien. Offensivt måste spelarna ha mycket bättre kvalitetet än i de två inledande matcherna – jag tänker då både på kvalitet i passningar och vid fasta situationer.
Så slarvigt passningsspel som vårt lag har haft i de två första matcherna skall de inte behöva ha. Men tyvärr är det lite för många av spelarna som har brister i spelförståelsen, och därmed rör sig fel. Det påverkar förstås även passningsspelet.
Nilla Fischer och Linda Sembrant
När det gäller val av spelare till startelvan skall ju förstås Jessica Samuelsson in igen som högerback, nu när hon verkar vara i spelbart skick. Även om jag tyckte att Linda Sembrant var lite rostig mot Sydafrika tycker jag att hon skall in i mittförsvaret igen, istället för Emma Berglund. Vår backlinje har ändå känts tryggast med Sembrant och Fischer i mittförsvaret. Även om Magdalena Ericsson inte nått den nivå jag hade hoppats skulle jag startat med henne. För någon gång måste hon väl få ordning på sina hörnor.
Mittfältstrion har varit rätt svag hittills. Lisa Dahlkvist känns exempelvis inte nära den form hon hade i början av året. Ändå tycker jag att hon bör få chansen från start igen. Kina spelar med ett mycket tajt lag, vilket innebär att det finns stora ytor på kanterna och att spelvändningar kan vara ett viktigt vapen. Dahlkvist är den enda mittfältaren som jobbar med just att vända spelet. De andra är väldigt korta i sitt passningsspel. Men skulle Dahlkvist fortsätta att darra känns det som att Emilia Appelqvist bör få en stunds speltid.
På forwardssidan tycker jag att det behövs störst förändringar. Lotta Schelin har gjort en riktigt bra halvlek i landslaget det senaste året, den gjorde hon mot Japan när hon kom in från bänken. Från det drar jag slutsatsen att det är dags att börja använda Schelin som inhoppare. Dels räcker hennes spelsinne inte till mot pigga motståndare, dels blir hennes snabbhet ett större vapen när de andra spelarna börjar tröttna.
Kina har en målvakt som är mycket osäker i luftrummet. Det måste Sverige försöka utnyttja genom att ha nickstarka forwards på planen, spelare som det går att slå inlägg mot. Varken Schelin, Sofia Jakobsson eller Olivia Schough vinner nickdueller i någon större utsträckning. Därför tycker jag att fysiskt starka Stina Blackstenius bör få plats från start mot kinesiskorna. LFC-talangen är sämst i defensiven av de fem forwardsen i den svenska truppen, men den risken får vi ta.
Linda Sembrant, Fridolina Rolfö och Sofia Jakobsson
Centralt är det självklart att Fridolina Rolfö skall få fortsatt förtroende, och på andra kanten tycker jag faktiskt att Sundhage borde spela Elin Rubensson. Hon är en bättre passningsspelare än de forwards som konkurrerar som platsen och som yttermittfältare/ytterforward fixar hon både defensiven och offensiven. Det blir alltså en bra balans med henne och Blackstenius på varsin kant.
03.00 Brasilien–Sydafrika
Tv/stream: Viasat Fotboll och Viaplay.
Tips: 70–25–5
Förutsättningar: Brasilien har sex poäng är klart för slutspel. Laget är även i praktiken klar gruppsegrare. Sydafrika är poänglöst, men har chansen att avancera som grupptrea. Då måste de vinna samtidigt som Kina slår Sverige och Frankrike slår Nya Zeeland.
Brasilien har verkligen överraskat enormt hittills. Laget var blekt i fjolårets VM och min känsla inför OS var att förbundskapten Vadao testade vilt, men inte hittade rätt balans i laget.
Det var sannolikt en felaktig känsla. Det verkar som att Vadao hela tiden visste hur man skulle ställa upp sin startelva i OS. Att han experimenterade med andra uppställningar i genrepen var nog helt enkelt för att testa hur plan B och plan C funkar.
Nu är alltså Brasiiien i praktiken klara gruppsegrare. Därmed vore det vansinne att inte vila så många ordinarie spelare som möjligt. Ett reservbetonat Brasilien är ändå ganska klara favoriter här, inte minst med tanke på att alla 44 000 biljetterna till arenan i Manaus är sålda.
Med ordinarie hemmalag hade haft 90 procents sannolikhet för hemmaseger. Nu ökar chanserna för Sydafrikas Banyana Banyana. Vera Pauw:s gäng har ju fortfarande chansen att gå till kvartsfinal vid seger i den här matchen. Fast den chansen känns väldigt, väldigt liten. Dels för att jag inte tror att Sydafrika vinner mot Brasilien, dels för att det inte räcker med att vinna, de behöver även få med sig flera resultat.
21.00 Tyskland–Kanada
Tv/stream: Viasat Fotboll och Viaplay.
Tips: 40–50–10
Förutsättningar: Fullpoängaren Kanada är klar för slutspel, det är i praktiken även Tyskland (står på fyra poäng och 8–3 i målskillnad). Vinnaren här tar hem gruppen, vid kryss blir det kanadensisk gruppseger.
Kanada har imponerat stort så här långt. Men i kväll kommer man till start utan avstängda Kadeisha Buchanan, dessutom lär John Herdman vila fler av sina vanliga startspelare.
Jag gissar att Tyskland är lite revanschsuget efter 2–2 mot Australien. Även om Silvia Neid också sannolikt tar chansen att vila några spelare har hon en bredare trupp att tillgå. Tyskland känns alltså som favoriter här.
Men skulle jag tippa på den här matchen hade jag ändå utgått från ett kryss. Det är nämligen ett resultat som skulle passa Tyskland väldigt bra. Spontant hade jag ju föredragit andraplatsen i den här gruppen framför gruppsegern om jag hade varit Neid.
Segraren ställs ju nämligen med största sannolikhet mot Frankrike i kvartsfinal, medan tvåan antingen får möta Kina eller Sverige.
21.00 Australien–Zimbabwe
Tv/stream: Viasat OS 4 och Viaplay.
Tips: 98–1,5–0,5
Förutsättningar: Australien har en poäng, medan Zimbabwe är poänglöst. Zimbabwe är i praktiken utslaget, men inte i teorin. Båda måste vinna, vid kryss är båda utslagna. För Australien gäller att seger, även med uddamålet, innebär att man har säkrat en plats som en av de bästa treorna. Zimbabwe måste vinna med flera måls marginal för att ha någon chans.
Sam Kerr
Det här vinner Australien. Deras snabba och sevärda anfallsfotboll kommer att riva upp stora hål i Zimbabwes försvar. Jag tror dessutom att det kommer att bli ganska många mål. Hade inte formstarka Sam Kerr haft sin skadebakgrund, vilket gör att hon sannolikt kommer att vilas i samma stund som matchen känns avgjord, skulle jag tippat att hon kunde kopplat greppet om skytteligan i kväll.
00.00 USA–Colombia
Tv/stream: Tv10 och Viaplay.
Tips: 90–9–1
Förutsättningar: USA är fullpoängare och behöver en poäng för att säkra gruppsegern. Colombia är poäng och mållöst. Colombia kan avancera som en av de bästa grupptreorna, men då måste man få med sig flera resultat. Det känns inte troligt.
USA kommer garanterat att matcha hela bänken. För i deras situation är det mycket viktigare att hushålla med krafterna är att satsa 100 procent på gruppsegern. Nu lär amerikanskorna ta den ändå. Truppen är ju bred, och laget brukar hitta sätt att vinna matcher även när inte spelet sitter.
Att lagen hade ett oväntat jämnt möte i åttondelsfinal i fjolårets VM skall man inte dra för stora växlar av. Colombia är nämligen ett klart mycket sämre lag nu.
00.00 Frankrike–Nya Zeeland
Tv/stream: matchen verkar bara visas på Viaplay.
Tips: 70–25–5
Förutsättningar: Båda lagen har tre poäng, Frankrike har dock bättre målskillnad. Vinnaren är klar för slutspel, sannolikt som grupptvåa bakom USA. Vid kryss går båda lagen till slutspel, Frankrike som grupptvåa och Nya Zeeland som en av de två bästa grupptreorna.
Här kan lagen hjälpa varandra vidare genom att spela oavgjort. Känslan på förhand är ändå att Frankrike inte vågar riskera något, utan att man kommer att gå för segern.
Normalt skall fransyskorna också kunna göra något mål i den inledande anstormningen, och sedan kontra in ytterligare något när Nya Zeeland måste kliva fram för att nå en kvittering.
Men man får inte glömma att Ferns är ett rätt svårspelat lag. På de fem senaste stora mästerskapen (OS 2008, 2012 och 2016 samt VM 2011 och 2015) är det bara USA (tre gånger) som besegrat Nya Zeeland med större marginal än uddamålet. Det är alltså inte bara att gå ut och vräka in mål på Oceaniens stolthet.
För svensk del är det önskvärt om något lag vinner den här matchen, för då räcker kryss mot Kina för svenskt avancemang. Vi får alltså hålla tummarna för en fransk anstormning i början – och att den ger resultat.
Skönt förresten att den vansinniga avstängningen av Abby Erceg ströks av Fifa, även om det sannolikt hade gynnat Sverige om Nya Zeelands lagkapten tvingats se matchen från läktaren…
Om ett dygn kommer redan i princip hälften av matcherna i OS-turneringen att vara spelade, tolv av 26. Och kanske har vi då fått sett turneringens bästa match.
Jag har nämligen väldigt höga förväntningar på kvällens match mellan de två lag jag rankade högst inför OS; USA och Frankrike. Skall man bara se en damfotbollsmatch i år känns den som ett lämpligt val. Men innan jag går in på supermatchen blir det lite funderingar kring nattens stora test för Pia Sundhage:s lag.
03.00 Brasilien–Sverige.
Tv/stream: Tv3 och Viasat Sport samt Viaplay.
Tips: 40–35–25
Inför avspark i onsdags hade jag väldigt positiva vibbar kring vårt svenska lag, känslan var att det kunde bli sjätte gången gillt när det gäller medalj i OS-sammanhang. Efter premiärmatchen mot Sydafrika har jag inte lika positiva känslor längre.
Jag har självklart inte givit upp hoppet om medalj efter en match, men det är helt klart en mängd frågetecken som behöver rätas ut i natt.
Matchen mot Brasilien blir den bästa värdemätaren för Sundhages nya lagbygge. Sedan 4–1-förlusten mot Tyskland i åttondelsfinalen i fjolårets VM har Sverige bara spelat mot två lag på världsrankingens topp tio, och det var Norge (tia) och ett reservbetonat Japan (sjua).
Nu väntar ett laddat, ordinarie och formstarkt Brasilien på bortaplan, det är definitivt ett svårare test än Japans nya landslag. Det är även ett klart svårare test än vad Norge var i OS-kvalet.
I natt får vi se hur stabilt det svenska försvarsspelet verkligen är. I natt får vi se om Sverige kan spela ett effektivt kontringsspel mot starkt motstånd.
Mot Kina visade alla Brasiliens fyra offensiva spelare Marta, Cristiane, Beatriz och Andressa Alves att formen är på topp. Vår backlinje kommer således garanterat att utsättas för ett rejält hållfasthetstest. Och bakom den måste Hedvig Lindahl värdera situationerna väl och agera med pondus. Jag tyckte att hon kändes lite passiv mot Sydafrika. Men då hade hon den otacksamma uppgiften att stå overksam stora delar av tiden. Det kommer hon nog inte få göra i natt.
En rak backlinje
Frågan är förresten hur Sundhage formerar sin backlinje. Jag skulle inte bli förvånad om hon sätter in Emma Berglund i stället för Linda Sembrant för att tillföra lite snabbhet centralt.
På ytterbacksplats är ju inte Jessica Samuelsson aktuell för spel. Där talar det mesta för att Elin Rubensson går in. Jag utesluter inte heller att Sundhage även byter vänsterback, och sätter in Jonna Andersson istället för Magdalena Ericsson.
Det sistnämnda bytet hade jag nog inte gjort. Jag minns hur jobbigt Andersson hade det med Marta i Linköpings bortamöte med Rosengård i slutet av maj. Där har Marta ett gigantiskt mentalt övertag.
Offensivt måste passningskvaliteten upp flera nivåer. Inte minst måste Kosovare Asllani få/ta en större roll i anfallsspelet. Det är hon och Fridolina Rolfö som har den nödvändiga kvaliteten i de avgörande passningarna.
Dessutom måste de fasta situationerna vässas ett par snäpp. Vi har ett helt gäng nickstarka spelare att flytta upp vid hörnor och inläggsfrisparkar, men då måste ju bollen slås in med bättre kvalitet än senast.
Så sent som för några dagar sedan kände jag att det här var en match som Sverige hade mycket stor chans att vinna. Även om jag fortfarande i grund och botten tror att Brasilien borde passa det svenska laget rätt bra, är det svårt att tippa i svensk favör efter den första omgången. Nu känns det alltså som ganska klar fördel för värdnationen.
20.00 Kanada–Zimbabwe
Tv/stream: Viasat Fotboll och Viaplay.
Tips: 98–1,5–0,5
Kanada imponerade stort i öppningsmatchen mot Australien. Zimbabwe däremot spelade tufft och fult – och föll med stora siffror.
Allt talar för att Kanadas intressanta lag vinner den här matchen. Med tanke på att ingen av de tyska spelarna vräkte in mål mot Zimbabwe har Kanadas och Australiens spelare nu chansen att koppla greppet om skytteligan. Det är i första hand Christine Sinclair och i andra Janine Beckie som känns som tänkbara skyttedrottningar i det kanadensiska laget.
Som jag ser det är det här matchen mellan turneringens två bästa lag. Rent spelmässigt tycker jag att Frankrike har ett större spel och större potential än USA. Men amerikanskorna känns ändå som klara favoriter – de har ju en vinnarinstinkt som fransyskorna saknar. Dessutom har USA traditionen på sin sida.
Men intressant blir det. Och det finns mycket i potten. Det lag som vinner får ju nämligen sannolikt en betydligt lättare kvartsfinal än förloraren. Förloraren ställs ju nämligen mot segraren i Tysklands grupp.
Frankrike brukar vara väldigt bra under första halvan av den första halvleken. Skall de kunna vinna den här matchen krävs det att de får utdelning under den perioden. De måste sannolikt göra första målet för att ha chansen. Jag har nämligen väldigt svårt att se att Frankrike skulle kunna vända och vinna ur underläge mot USA. Amerikanskornas mentala övertag känns för stort.
En spännande match i matchen här är den mellan de båda mittbacksparen. Jag ser dem som världens två bästa, och håller Frankrikes duo allra högst. I varje fall på förhand…
Den här dagen duggar toppmatcherna tätt. USA och Frankrike var ju etta och tvåa på min ranking inför OS-turneringen. På den var Tyskland och Australien trea och fyra. Här drabbar alltså också två tänkbara medaljörer samman.
Tyskland gjorde vad man skulle mot Zimbabwe, medan Australien föll tungt mot Kanada – efter slarv redan i matchens första sekunder.
Jag tippade ju Australien som gruppsegrare häromdagen. Om det skall kunna bli verklighet krävs det seger för The Matildas här.
När jag tippade var jag inte medveten om att Australien inte vågar matcha viktiga duon Steph Catley och Lisa De Vanna fullt ut i början av turneringen. Det talar för Tyskland. Men det här är verkligen en väldigt öppen och oviss match. Det blir spännande att se om min favoritspelare i The Matildas, Sam Kerr fortsätter att visa toppform.
Sam Kerr
00.00 Kina–Sydafrika
Tv/stream: Viasat Fotboll och Viaplay.
Tips: 70–20–10
Kina blev rejält överkört av Brasilien, medan Sydafrika stod upp väl mot Sverige. Trots det tror jag rätt hårt på Bruno Bini:s kinesiska lag i den här matchen. Kinesiskorna är mer passningsskickliga än vad det svenska laget var, något som borde passa Banyana Banyana dåligt.
Det här är faktiskt en väldigt viktig match för svensk del. Slutar den oavgjord talar det mesta för att Sverige går vidare till kvartsfinal även vid förluster mot både Brasilien och Kina.
Inför turneringen kändes kryss som ett högst tänkbart tipstecken här, men efter den första gruppspelsomgången tror jag på Nya Zeeland. Jag tyckte att Ferns såg rätt bra ut mot USA, medan Colombia blev helt avklätt av Frankrike.
Dock har Nya Zeeland historien mot sig. På 24 matcher i VM och OS har man bara en seger – mot Kamerun för fyra år sedan. Övriga 23 matcher har slutat med åtta kryss och 15 förluster. Det som talar mot Ferns är alltså att de inte är vana vid att vinna mästerskapsmatcher. Men som sagt, skulle det bli kryss gråter man inte…
Oj, det var inte vackert. Men det var tre otroligt viktiga premiärpoäng. Tre poäng som ju faktiskt kan räcka för kvartsfinal.
Jag räknade till 5–1 i målchanser och fick det till 12–2 i hörnor – så segern var ju inte på något sätt orättvis. Sydafrikas målchans var förresten ingen riktig chans, utan ett missat inlägg där Hedvig Lindahl höll på att ställa till det.
Strax efter var det istället annars stabila Roxanne Barker i Sydafrikas mål som ställde till det för sitt lag. Det var ju faktiskt hon som bjöd oss på segern. Sedan är ju Nilla Fischer grymt bra på att trycka in bollar i samband med fasta situationer. Fischer har nu gjort fyra OS-mål, med det är hon näst bästa svenska genom tiderna – hon har bara ett färre än Lotta Schelin.
Det var en premiär – med allt vad det innebär av nerver och matchovana. De flesta svenska spelarna kan bättre än de presterade i Rio i dag. Bäst tycker jag att Jessica Samuelsson och Fridolina Rolfö var. Även mittbackarna skötte sig.
När det gäller coachningen fick jag de två byten jag ville ha i halvtid – så jag kan inte vara jättekritisk. Med tanke på hur det såg ut i starten av den andra halvleken hade jag nog föredragit att ta ut Schelin istället för Sofia Jakobsson. Jakobsson var ju nämligen pigg, medan Schelin inledde lovande, men sedan försvann ur matchen.
På Tv3 pratar Lasse Lagerbäck nu om bristen på spelvändningar. Där är Caroline Seger en stor bov i dramat. Hon söker nästan alltid korta passningar, sällan crossbollar. För att få bättre spelvändningar måste nog Lisa Dahlkvist hitta formen. Hon är helt klart bäst på crosspassningarna.
Jaja. Det här var en premiär, och det blev tre poäng. Visst hade man på förhand hoppats på att det skulle ha blivit en lite större seger, men 1–0 får duga…
I morgon 18.00 svensk tid sparkar Sverige och Sydafrika igång OS 2016. Det har således blivit hög tid för min stora guide till spelens damfotbollsturnering.
Jag gjorde en ranking av de tolv lagen i april, inför lottningen. Det är dock 3,5 månader sedan, och en del har hänt. Mest positivt är att Sverige har tagit flera steg i rätt riktning sedan dess, medan flera av favoritlagen har hackat.
Innan jag går in på rankingen kommer här lite grundfakta. Det är tre grupper med fyra lag i varje. Ettorna, tvåorna och de två bästa treorna går vidare till kvartsfinal. Slutspelsträdet finns i botten av det här inlägget.
Här är gruppindelningen:
Grupp E
Brasilien
Kina
Sydafrika
Sverige
Grupp F
Australien
Kanada
Tyskland
Zimbabwe
Grupp G
Colombia
Frankrike
Nya Zeeland
USA
Spelschemat finner du här. Notera att man kan ändra matchtid till sin tidszon, till höger just under datumraden.
Därmed har vi kommit fram till min rankinglista av de tolv lagen i OS-turneringen. Trevlig läsning:
12) Zimbabwe Världsranking: 93
Antal OS: första
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 0 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: Tyskland, 23.00
Laget som kallas The Mighty Warriors gör sitt första stora mästerskap. Och man tog en mycket konstig väg till Rio, förhoppningsvis en väg inget annat lag någonsin kommer att ta.
För det bär ju ett löjets skimmer över damfotbollen att Zimbabwe lämnade walkover i en av kvalmatcherna, men ändå kan spela OS. Det var i bortamatchen mot Elfenbenskusten som Zimbabwe inte kom till spel. I returen lämnade i stället Elfenbenskusten wo, och innan man hade löst nya datum för lagens möten drog sig Elfenbenskusten ur OS-kvalet. Zimbabwe var hastigt och lustigt i kvalfinal mot Kamerun.
Där klev lagets stora stjärna fram, det handlar om journaliststudentenRudo Neshamba, som gjorde tre av lagets fyra mål i kvalet. Bland annat stod hon för båda målen mot ett Kamerun som kom till spel utan Gaelle Enganamouit.
Zimbabwe vann dubbelmötet genom att förlora med 2–1 borta och vinna med 1–0 hemma och således avancera genom bortamål.
Avancemanget har gjort att laget uppmärksammats enormt i sitt hemland. Kul – det är bra om damfotbollen kan få ett lyft i några afrikanska länder. Men så kul lär inte Zimbabwe få det i Rio. Laget har lottats i samma grupp som Tyskland, Australien och Kanada och lär få åka hem med tre rejäla förluster i bagaget.
Att ställas mot tyskorna i första matchen känns som tuffast möjliga öppningsmatch. Tyskland brukar vara mästerligt på att vräka in mål på svaga motståndare. Och utan att ha sett Zimbabwe spela kan man nog slå fast att det här är OS klart sämsta lag. Kanske till och med det sämsta någonsin.
Greklands bottenrekord med tre raka förluster och målskillnaden 0–11 känns klart i farozonen.
Jag har letat klipp på Zimbabwe, men utan någon större lycka. Här är dock ett från en drygt två år gammal träningsmatch mot Sydafrika:
11) Sydafrika Världsranking: 52
Antal OS: andra – tog en poäng 2012.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 0 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: Sverige, 18.00
Sydafrikas Banyana Banyana gör sitt andra OS. De tog en poäng mot ett reservbetonat Japan för fyra år sedan, fast det var en match där japanskorna inte hade något emot att spela oavgjort.
Under förbundskaptenen Vera Pauw har laget blivit lite mer stabilt. Man har gjort bra resultat både mot Nederländerna (0–2) och USA (0–1) den här sommaren. Ändå vore det en skräll om Sydafrika tog några poäng i Rio.
Skall man göra det hänger mycket på starka målvakten Roxanne Barker och mittbacken och tillika lagkaptenen Janine Van Wyk. Offensivt har Banyana Banyana stort mod och vågar anfalla med mycket folk. Man har även hyfsad kvalitet på några spelare, inte minst det tidigare Rysslandsproffset Pumi Nyandeni.
Men defensivt är det ibland virrigt. Laget spelar med man-man-försvar med stort hjärta, och man vill gärna kliva upp i hög press. Då riktigt rusar spelarna på, vilket innebär att om motståndaren kan spela förbi förstapressen bildas det lätt stora ytor. Dessutom har Sydafrika det ofta tufft på defensiva fasta situationer.
Trots att jag ändå har både charmats och överraskats lite av Banyana Banyana den här våren tippar jag att laget åker hem med noll poäng från OS.
10) Colombia Världsranking: 24
Antal OS: andra – blev både poäng- och mållöst 2012.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 1 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: Frankrike, 03.00 natten mot torsdag.
Colombia lämnade London-OS med noll poäng och mållskillnaden 0–6. Men sedan dess har laget utvecklats. Man visade i fjolårets VM att man har flyttat fram positionerna rejält. Där skrällslog man ju bland annat Frankrike, plus att man skakade USA i åttondelen.
Ett revanschsuget Frankrike väntar i årets öppningsmatch, och tyvärr känns det som att Colombia inte kommer att ha lika mycket att sätta emot i år.
Visst gynnas colombianskorna av att vara välbekanta med det sydamerikanska klimatet. Men det väger nog inte upp att laget kommer till spel utan sina båda centrala mittfältsstjärnor från fjolårets VM, Yoreli Rincon (skadad) och Daniela Montoya (petad). Apropå Montoya satte hon det här historiska målet i fjolårets VM-turnering, Colombias första VM-mål någonsin:
Efter den fina VM-insatsen var det bråkigt i Colombias lag. Spelarna visade öppet sitt missnöje med uteblivna löner. Obekräftade uppgifter gör gällande att Montoya har petats från OS för att hon protesterade för högljutt mot hur förbundet har behandlat sitt damlandslag.
Den oron som följt på det, avsaknaden av nyckelspelarna samt det faktum att man fått en tuff lottning gör att jag tror att Colombia får åka hem efter gruppspelet den här gången. Man har chans mot Nya Zeeland om tekniska Lady Andrade visar toppform. Men det troliga är att Colombia blir sist i gruppen.
9) Nya Zeeland Världsranking: 17
Antal OS: tredje – som bäst kvartsfinal 2012.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 2 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: USA, midnatt, natten mot torsdag.
Nya Zeelands Football Ferns är ett fysiskt och hårt arbetande lag, ett lag som är väldigt jobbigt att möta. Större delen av truppen är utlandsproffs, bland annat spelar ju trion Ali Riley, Anna Green och Kirsty Yallop i damallsvenskan.
Duktiga målvakten Erin Nayler, som nyligen skrev på för Sky Blue FC i USA:s NWSL, är viktig. Det är även viktiga mittbacken Abby Erceg som återfinns i samma liga (Western New York Flash). Offensivt är Tysklandsproffset (Jena) Amber Hearn viktig med sin tyngd.
För fyra år sedan gick Nya Zeeland till kvartsfinal, där de pressade USA. I VM i fjol var man en hårsmån från att gå vidare ur gruppspelets jämnaste grupp. Ferns har god chans att bli grupptrea, men den tuffa lottningen gör att man får svårt att ta fler än tre poäng. Därmed talar mycket för att man får lämna turneringen innan slutspelet.
8) Kina Världsranking: 12
Antal OS: femte – som bäst silvermedaljörer 1996.
Guldchans: 1 procent
Medaljchans: 10 procent
Troliga startelva: Zhao Lina – Wu Haiyan, Zhao Rong, Li Dongna, Liu Shanshan – Wang Shanshan, Tan Ruyin, Pang Fengyue, Wang Shuang – Zhang Rui – Ma Xiaoxu.
Öppningsmatch: Brasilien, 21.00.
Tidigare i våras hade jag Kina som utmanare om guldet. Stålrosorna, som laget kallas, slog USA på bortaplan i december. Sedan följde en imponerande svit på 13 matcher utan förlust. Där besegrade man även Japan och kryssade mot Australien. Laget såg hur stabilt ut som helst.
Man har sin styrka i försvarsspelet, där spelarna inte tar många steg åt fel håll. De är otroligt väldrillade, vilket märktes i fjolårets VM. Då tog man sig till kvartsfinal, där man skakade USA, men till slut föll med 1–0.
Den senaste tiden har dock det kinesiska laget tappat i kvalietet. I slutet av juli noterades först förlust mot Kanada (1–0) och sedan hela 3–0 i baken mot Frankrike.
Ett stort skäl till den försämrade formen är säkert lårskadan på centrala mittfältaren Ren Guixin. Jag imponerades enormt av henne när jag såg Kina mot Australien i vårens OS-kval. Hon kändes som lagets klippa, och självklart är det ett jättestort bakslag för förbundskapten Bruno Bini att han inte kan spela Guixin i Rio.
Bini har för övrigt petat VM-stjärnorna Wang Fei och Wang Lisi. Mot Frankrike saknades inte minst stabila målvakten Fei. Just målvaktsspelet är ett frågetecken i Kinas lag.
Defensivt kommer lagkaptenen Li Dongna vara väldigt viktig. Offensivt har Kina ett bra inläggsspel. Man har både bra precision på inläggen, bland annat från duktiga Wang Shanshan, och bra tajming inne i straffområdet.
Jag tror att Kina går till kvartsfinal. Men lagets dipp den senaste tiden gör att jag skiftar dem från gruppfavoriter till trolig grupptrea. Därmed väntar sannolikt USA i kvartsfinal, och då tar OS slut för årets kinesiska lag.
7) Kanada Världsranking: 10
Antal OS: tredje – som bäst bronsmedaljörer 2012.
Guldchans: 1 procent
Medaljchans: 12 procent
Troliga startelva: Stephanie Labbé – Rhian Wilkinson, Shelina Zadorsky, Kadeisha Buchanan, Ashley Lawrence – Jessie Fleming, Desiree Scott, Sophie Schmidt – Diana Matheson, Christine Sinclair, Janine Beckie.
Öppningsmatch: Australien, 20.00.
Kanada tog brons för fyra år sedan, och nu kommer man med ett mycket intressant lag. Faktiskt ett lag som känns klart mycket bättre än det man mönstrade i fjolårets hemma-VM. I sommar har man bland annat vunnit mot Brasilien, efter segermål av Janine Beckie i 94:e minuten.
I VM 2015 föll man på problem i mittförsvaret. Nu har förbundskapten John Herdman hittat en bra lösning genom att spela Shelina Zadorsky bredvid försvarsstjärnan Kadeisha Buchanan.
Kanada har även fått en bättre offensiv spets och fart genom tillskottet av nya unga spelare som Beckie, Jessie Fleming och Deanne Rose.
Faktum är att Herdman har en mängd bra alternativ när han skall sätta upp sin startelva. Dock är det fortfarande så att mycket vilar på Christine Sinclair:s axlar. Kanadas superstjärna är inte bara en grymt bra avslutare, hon är även otroligt viktig i anfallsuppbyggnaden med sin fina kreativitet.
Frågetecknet finns på målvaktssidan. Ex-allsvenska Stephanie Labbé är utmärkt på mållinjen. Men frågan är hur hon klarar av spelet i luftrummet. Där har hon brister, och där avgörs alltfler internationella matcher.
Jag tror att Kanada säkert tar sig vidare ur gruppspelet. Det rimliga är att man åker i kvartsfinalen, men med rätt lottning kan det bli medalj. Kanadas lag ser som sagt väldigt spännande ut. Läs mer om det här.
6) Sverige
Världsranking: 6
Antal OS: sjätte – som bäst fyra 2004.
Guldchans: 2 procent
Medaljchans: 23 procent
Troliga startelva: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Ericsson – Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani, Caroline Seger – Lotta Schelin, Fridolina Rolfö, Sofia Jakobsson.
Öppningsmatch: Sydafrika, 18.00.
Sverige är det lag som har bäst facit av alla sedan fjolårets VM – tio segrar, ett kryss och bara ett insläppt mål. Det bör dock konstateras att Sverige inte har mött något lag på världsrankingens topp fem sedan debaclet i Kanada.
Den senaste tiden har det hänt saker i det svenska spelet som gör att mitt hopp om vår första OS-medalj någonsin har vuxit. Det handlar framför allt om hur Kosovare Asllani och Fridolina Rolfö kommit in och lyft laget. En mer ingående analys av det svenska spelet finns här.
Mycket kommer att avgöras i gruppspelet. Vid svensk gruppseger ligger vägen mot medaljerna öppen. Då ställs vi nämligen mot en grupptrea i kvartsfinalen. Vid andra- eller tredjeplats i gruppen lär vi få en tuffare placering i slutspelsträdet. Känslan är också att Sverige har en bra chans att ta hem gruppen. Jag ser det som 40–45–15 mellan vårt lag, Brasilien och Kina.
5) Brasilien Världsranking: 8
Antal OS: sjätte – som bäst silvermedaljörer 2004 och 2008.
Guldchans: 4 procent
Medaljchans: 27 procent
Troliga startelva: Barbara – Poliana, Erika, Monica, Tamires – Debinha, Andressinha, Andressa Alves, Marta – Beatriz, Cristiane.
Öppningsmatch: Kina, 21.00.
Brasilien har varit på nedgång under ett par år. Nu kan det dock vända. Man har en spännande trupp, en trupp som känns klart bättre än fjolårets i VM. Man har även fördelar i att man kan de vädermässiga förhållandena bättre än konkurrenterna och förstås genom publikstödet.
Det skall sägas direkt, om inte Brasilien hade haft hemmaplan skulle jag inte placerat dem så här högt. Då hade nog både Sverige och Kanada gått före.
Men med publiken i ryggen och med en Marta i bra form kan Brasiliens lag lyfta mot medaljmatcher. I grunden gäller samma sak för brasilianskorna som för Sverige, alltså att gruppspelet blir väldigt avgörande. Vid gruppseger finns en god medaljchans. Blir man tvåa eller trea i gruppen blir det däremot mycket tuffare att ta sig upp på pallen.
I genrepet mot Australien var Brasilens lag otroligt offensivt balanserat. I mittförsvaret var offensiva halvvolleydrottningen Erika tillbaka. Hela mittfältet bestod i princip av spelare som även kunde ha varit uppsatta som forwards. Och av forwards har dubbla olympiska skyttedrottningen Cristiane hittat målet igen i PSG.
Noterbart är att Formiga har varit med och spelat i alla fem OS-turneringarna. Jag tyckte att den superrutinerade innermittfältaren var Brasiliens bästa spelare i fjolårets VM. I år verkar hon dock börja från bänken.
Offensivt är alltså Brasilien väldigt starkt. Ett lag med massor av individuellt skickliga spelare. Defensivt är laget klart sämre. Största frågetecknet finns på målvaktssidan, där Barbara knappast utstrålar säkerhet.
4) Australien
Världsranking: 5
Antal OS: tredje – som bäst kvartsfinal 2004.
Guldchans: 10 procent
Medaljchans: 40 procent
Troliga startelva: Lydia Williams – Caitlin Foord, Laura Alleway, Alanna Kennedy, Stephanie Catley – Elise Kellond-Knight, Emily van Egmond, Katrina Gorry – Samantha Kerr, Michelle Heyman, Lisa De Vanna.
Öppningsmatch: Kanada, 20.00.
Australien har aldrig varit nära medalj i ett stort mästerskap. Nu kan det vara dags. The Matildas har med sig ett jätteintressant lag till Brasilien. I Asiens OS-kval dominerade man bollinnehavet mot alla lag, alltså även mot bollskickliga gäng som Japan, Kina, Nordkorea och Sydkorea.
Australiens lag är bolltryggt, och framför allt har man blixtsnabba omställningar. Inget annat lag är så vasst i djupled som The Matildas. Lägg till att man dessutom har många väldrillade spelare som lärt sig hur man springer för varandra.
Jag imponerades enormt av dem i det asiatiska OS-kvalet. I startelvan har man inga svaga positioner. Före detta Piteåspelaren Lydia Williams är en världsmålvakt, man har några av världens mest spännande unga backar i Alanna Kennedy och Steph Catley. Man har smarta och passningsskickliga offensiva mittfältare i Katrina Gorry och Emily Van Egmond och vassa forwards i Sam Kerr, Michelle Heyman och Lisa De Vanna. Helt enkelt ett lag som kan lämna Rio med guldet.
Det som talar mot Australien är bristen på vinnarkultur – och på att truppen är lite tunn på vissa positioner. Lagets är således rätt känsligt för skador. Det kan också få lida av att det är ett mördande spelprogram i OS.
Lottningen där man har Zimbabwe i gruppen gör att Australien dock kommer att kunna vila folk i minst en gruppmatch, och ändå avancera till kvartsfinal.
I gruppspelet tror jag att Australien har god chans på gruppsegern. Jag tycker att deras snabba omställningsspel borde passa Tysklands sega mittförsvar extremt dåligt. Men frågan är om det inte är bättre att komma tvåa eller trea i den här gruppen. Ettan ställs ju nämligen mot antingen Frankrike eller USA i kvartsfinal.
Australien är svårtippat. De tar sig säkert till kvartsfinal. Där avgörs deras chanser av lottningen. Med rätt väg framåt kan The Matildas faktiskt gå hela vägen.
3) Tyskland
Världsranking: 2
Antal OS: femte – som bäst brons 2000, 2004 och 2008.
Guldchans: 14 procent
Medaljchans: 50 procent
Troliga startelva: Almuth Schult – Leonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Isabel Kerschowski – Dzsenifer Marozsan, Melanie Behringer, Sara Däbritz – Anja Mittag, Simone Laudehr – Alexandra Popp.
Öppningsmatch: Zimbabwe, 23.00.
Tyskland är svårbedömt. Man har massor av talangfulla spelare, men man har inte hittat det perfekta lagbygget.
Sedan fjolårets VM, där tyskorna blev fyra, har man tappat stabila målvakten Nadine Angerer och skyttedrottningen Celia Sasic. Man har heller inte hittat någon ersättare till effektiva tvåvägsmittfältaren Nadine Kessler, som ju 2013 ledde laget till deras senaste mästerskapsguld.
Förbundskapten Silvia Neid gör sitt sista stora mästerskap på posten. De senaste tre åren har hon testat sig fram för att få ihop laget på bästa sätt. Till OS verkar hon satsa på en så kallad julgransuppställning, alltså spelsystemet 4-3-2-1.
Om Tyskland får ihop sitt lagspel kan det bära hela vägen till OS-guld. Men jag känner mig långt ifrån säker på att det blir så. Almuth Schult är en ojämn målvakt, med grym högstanivå, men också med låg lägstanivå. Rutinerade mittbackarna Annike Krahn och Saskia Bartusiak är bra när de får kliva framåt, men har stora brister i snabbheten.
På mittfältet finns massor av talang, sannolikt för mycket. Frågan Neid får brottas med är hur hon skall få ut max ur alla sina duktiga mittfältare, framför allt ur spelgeniet Dzsenifer Marozsan. Lyons nyförvärv har inte lyft i landslaget ännu. Gör hon det i OS? Personligen gillar jag Melanie Leupolz skarpt. Men hon fick inte plats i genrepet.
Bland forwards har Alexandra Popp haft en rätt svag säsong. Men hon har visat bättre och bättre form på sistone, det är ett gott omen för tyskorna.
Tyskland kommer att gå vidare till kvartsfinal. Laget är mästerligt på att vräka in mål på svaga motståndare. Eftersom de inleder mot Zimbabwe tippar jag måltjuven Anja Mittag som hela OS-turneringens skyttedrottning. Hon utmanas i första hand av Popp.
Eftersom jag tippar Tyskland som grupptvåa tror jag att de ställs mot tvåan i Sveriges grupp i kvarten. Där blir Tyskland storfavorit, vilket innebär att laget kommer att ha god medaljchans.
2) Frankrike Världsranking: 3
Antal OS: andra – som bäst fyra 2012.
Guldchans: 18 procent
Medaljchans: 40 procent
Troliga startelva: Sarah Bouhaddi – Jessica Houara d’Hommeaux, Wendie Renard, Griedge Mbock Bathy, Amel Majri – Elise Bussaglia, Amandine Hendy – Kadidiatou Diani, Camille Abily, Louisa Cadamuro (tidigare Necib) – Eugenie Le Sommer.
Öppningsmatch: Colombia, 03.00 natten mot torsdag.
Frankrike blir bara bättre och bättre. Det fyller hela tiden på med intressanta talanger från ungdomslandslagen. Och hade det inte varit för den franska medaljfrossan – hade jag lyft procentsiffrorna på fransk guld- och medaljchans ytterligare.
Men det är ju så att Frankrikes landslag aldrig har tagit en mästerskapsmedalj. De har darrat till varje gång de varit på väg att ta medalj de senaste åren. Se bara här:
2009, EM: Ut på straffar i kvartsfinal.
2011, VM: Förlust i bronsmatch mot Sverige, trots numerärt överläge.
2012, OS: Förlust i bronsmatch mot Kanada.
2013, EM: Ut på straffar i kvartsfinal.
2015, VM: Ut på straffar i kvartsfinal.
Rent spelmässigt känns det franska laget som första utmanare till USA, som ett lag som mycket väl skulle kunna åka hem mot guldmedaljerna. Frankrike har världens bästa mittbackspar i Wendie Renard och Griedge Mbock Bathy, skickliga ytterbackar, ett grymt starkt centralt mittfält, där eleganta spelgeniet Louisa Cadamuro (tidigare Necib) gör sina sista matcher innan hon slutar. Hon är värd att få kröna karriären med en OS-medalj.
Frågetecknen finns som vanligt på forwardssidan. Smarta Gaetane Thiney är petad, och fjolårets succéspelare Eugenie Le Sommer har inte nått samma nivå i år. Le Sommer har en makalöst hög högstanivå. Kanske att hon har lyckats toppa formen till OS. I så fall blir Frankrike livsfarligt i Rio.
Fransyskorna kommer att göra upp med USA om den viktiga gruppsegern. Det kan bli en väldigt stor skillnad mellan motstånd i kvartsfinal för ettan och tvåan, så gruppsegern är viktig. Även om jag tycker att det franska laget rent kapacitetsmässigt borde kunna skaka amerikanskorna är historiens makt stor. Jag tippar således att Frankrike blir grupptvåa, och får en riktigt tuff kvartsfinal – sannolikt mot Tyskland eller Australien.
1) USA Världsranking: 1
Antal OS: sjätte – guld 1996, 2004, 2008 och 2012
Guldchans: 50 procent
Medaljchans: 95 procent
Troliga startelva: Hope Solo – Kelley O’Hara, Julie Johnston, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Mallory Pugh, Morgan Brian, Lindsey Horan, Tobin Heath – Carli Lloyd – Alex Morgan.
Öppningsmatch: Nya Zeeland, midnatt – natten mot torsdag.
De regerande världsmästarna har aldrig vunnit OS. Det är en av de saker som starkast talar emot USA inför mästerskapet i Rio.
På pappret är Jill Ellis lag verkligen jättestora guldfavoriter. USA har vunnit de tre senaste stora mästerskapen, och man har vunnit fyra av fem OS-turneringar.
Men, det finns faktiskt en hel del men med i spelet i år. USA har agerat knackigt ända sedan senhösten i fjol. Man har fortfarande en stabil defensiv i ryggen. På målvaktssidan har exempelvis USA en grym bredd.
Bakom ohotade ettan Hope Solo finns en hel hög världsmålvakter. Att Nicole Barnhart inte längre ens är med bland de fyrafem målvakter som ingått i diskussionen kring att ta plats i OS-truppen är ju närmast makalöst. Barnhart hade sannolikt varit en kandidat till platsen som förstemålvakt i alla andra landslag i den här OS-turneringen.
Sedan VM är även den stabila backlinjen intakt. Men på mittfältet är det många förändringar sedan fjolårets VM-guldlag, och alla har inte varit till det bättre. Den stora frågan är hur man skall fylla luckan efter Lauren Holiday.
Den passningssäkra mittfältaren/forwarden saknas inte bara i spelet. Hon saknas även vid fasta situationer. Där saknas även Megan Rapinoe, som ingår i OS-truppen efter sin korsbandsoperation, men som sannolikt inte är aktuell för någon längre speltid förrän tidigast i ett slutspel. Att ta med Rapinoe var en chansning, men en rimlig sådan med tanke på bristen på känsliga fötter vid fasta situationer.
Tanken är att gradvis matcha in Rapinoe i turneringen, ungefär som man gjorde med Alex Morgan i fjolårets VM. Nu är Morgan frisk och i god form. Blir viktig. Det blir även lagets i särklass mest intressanta framtidsnamn, 18-åriga Mallory Pugh. Hon har den fart, blick och kreativitet som kommer att känneteckna framtidens stora damfotbollsspelare.
Ytterligare ett offensivt frågetecken är Carli Lloyd. Hon har avgjort de senaste två OS-finalerna och den senaste VM-finalen. Vinnarskallen finns där alltså, men hur är det med formen? Hon har inte imponerat i de matcher hon spelat sedan vårens skadefrånvaro.
Trots att USA:s spel alltså har hackat under våren håller jag laget som stor guldfavorit. De brukar hitta vägar till seger, även när de spelar dåligt. Och i truppen finns en hel hög potentiella matchvinnare – med Lloyd som ständig huvudkandidat.
Jag tippar att USA tar hem sin grupp, och väl i slutspelet blir laget väldigt svårslaget.
TIPS:
* Skyttedrottning: Anja Mittag
* Slutspelsträdet tror jag kommer att se ut så här:
Brasilien–Kanada
USA–Kina
Sverige–Tyskland
Australien–Frankrike
* Slutligen skall jag förstås tippa första gruppspelsomgången. Här är mina odds för matcherna:
Dåliga nyheter. Jag har suttit och kollat in USA–Sydafrika i kväll. Inför avspark tippade jag 7–0 till USA efter minst fyra mål på fasta situationer. Jag fick jättefel.
Det blev bara 1–0 – och Sydafrika visade sig vara väldigt mycket bättre än väntat. Mycket bättre. Visst har de en hel del brister som Pia Sundhage får försöka lägga upp taktiken efter. Men bristerna är tyvärr inte så stora att vi kan räkna med en svensk promenadseger i OS-premiären.
Men innan jag går in på det intressanta, alltså min bild av Sydafrikas lag, tänkte jag ge några kommentarer om USA. De regerande världs- och olympiska mästarinnorna uppträder inte som mästarinnor så här ett par veckor innan OS.
Det här var andra gången på kort tid jag såg dem ha jätteproblem med passningsspelet. Sydafrika hade läst på och valde att låta Julie Johnston och Allie Long sköta uppspelen. Det är smart, för de båda har alldeles för dålig kreativitet och precision för att bygga ett snabbt och bra anfallsspel.
Klart är att det är en jättelucka på mittfältet efter Lauren Holiday. Ingen är i närheten av att kunna axla hennes spelsinne och bolltrygghet. Den senaste tiden har det även varit en jättelucka efter Carli Lloyd – det trots att hon spelade den andra halvleken i dag. Det var dock inte den gamla Lloyd, utan en högst rostig superstjärna. Men hon har ju några veckor på sig att hitta VM-formen.
I dag hittade inte Lindsey Horan in i matchen. Den enda amerikanska spelare som visade den kreativitet som krävs för att skapa målchanser på världsnivå var unga Mallory Pugh. Hon ledde årets assistliga i USA:s landslag redan innan dagens match. Hon ökade ut den ledningen genom att dra upp det anfall där Crystal Dunn satte segermålet:
Känslan just nu är alltså att USA är väldigt långt ifrån den klass man hade i fjolårets VM-final. Sannolikt får man åka till Rio och bygga kring sin stabila defensiv. För den var stabil även i dag. Sydafrika hade inte en enda målchans.
Det innebar att Hope Solo efter slutsignalen kunde firas för 100 hållna nollor i landslaget. Det är en anmärkningsvärd notering. Hatten av.
Hope Solo
Därmed var det dags för lite synpunkter på Sydafrika. Laget skapade alltså ingenting. Ändå imponerade Banyana Banyana – som laget kallas. De imponerade genom att inte släppa till speciellt många klara målchanser.
Det var egentligen bara under de sista 20 minuterna i den första halvleken som det kändes lite darrigt. Den första kvarten och under hela den andra halvleken släppte sydafrikanskorna knappt till något alls.
Det är dock inte så att laget spelar ett lika välorganiserat och strukturerat försvarsspel som exempelvis Kina. Långt ifrån. Sannolikt var det bristen på organisation som gjorde att jag sågade deras defensiv när jag såg laget med Nederländerna tidigare i sommar. Läs mer om det här. Jag gjorde det trots att man då var med i matchen ända in på övertiden.
Nu har jag sett laget två gånger och insett att Sydafrikas försvarsspel bygger mer på vilja och fysik än på organisation.
I dag satte de en jättebra press under den första kvarten. Då snodde man bollen från USA:s mittfält många gånger, man lät inte amerikanskorna få någon tid med bollen på farliga ytor.
Den energi och aggressivitet som Banyana Banyana visade under de första 15 minuterna gör att jag hoppas att Sundhage kommer att beordra vårt landslag att spela lite längre bollar i matchinledningen den 3 augusti för att inte åka på någon riktigt otrevlig tidig överraskning.
När Sydafrika tappade intensitet i sin press blev bristerna ändå ganska tydliga. Man spelar ett slags 4-5-1 som bygger på man-man-markering. Så länge spelarna fick jobba framåt var de väldigt duktiga i defensiven. De flesta vill nämligen stöta framåt. De blir också lätt bolltittare, och glömmer att kolla vad som händer bakom ryggen.
Det var också tydligt att backlinjen föll väldigt tidigt. Det bildades därför ofta en stor yta mellan backlinje och mittfält. En yta som gjord för diagonala inlöp från kanterna. Överhuvud taget hade Sydafrikas backlinje problem med sidledslöpningar.
Det var dock inte värre än att de amerikanska spelarna hade svårt att utnyttja bristerna. Det får mig att tro att vårt stora hopp i OS-premiären blir fasta situationer. Där har vi ju haft vårt främsta vapen i över ett års tid.
Och där var Sydafrika fortsatt riktigt svaga och vilsna. De få gånger USA hade kvalitet på hörnor och inläggsfrisparkar blev det väldigt farligt. Sydafrika valde nämligen precis om mot Nederländerna att köra man-man-markering vid fasta, och alla tog inte direkt markeringsuppgiften på allvar.
På lördag 19.00 spelar Sydafrika träningslandskamp mot USA på Soldier Field i Chicago. Den matchen är hyperintressant för svensk del eftersom det ju just är Sydafrikas Banyana Banyana som väntar oss i OS-premiären om exakt fyra veckor.
Eftersom de två bästa grupptreorna i OS-fotbollen avancerar till kvartsfinal finns det god chans att en klar seger mot Sydafrika räcker för att ta sig vidare ur gruppspelet. Premiären är alltså en riktig nyckelmatch för vårt landslag.
Räkna därför med att hela den svenska landslagsledningen kommer att sitta och titta på matchen på lördag kväll för att leta svagheter i det sydafrikanska laget.
Sydafrika är ju ett lag som inte är jättelätt att scouta. Men här är vad jag hittat. Med sig till Chicago tar förbundskapten Vera Pauw hela 25 spelare. Vilka 18+4 som kommer att ingå i den slutliga OS-truppen tas ut efter USA-matchen.
Den sydafrikanska spelare jag tycker man bör varna för är Sofia Jakobsson:s kompis från tiden i Rossiyanka, duktiga forwarden Nompumelelo ”Pumi” Nyandeni.
I övrigt känner jag igen några namn i truppen, nämligen målvakten Roxanne Barker (Heerenveen, har tidigare spelat på Island) samt Janine Van Wyk (lagkapten), Noko Matlou och Nothando Vilakazi.
Man har kvar ganska många OS-spelare från 2012. Samtliga de fem nämnda var med även för fyra år sedan. Vid en dubbelkoll mot Sydafrikas 18-mannatrupp för fyra år sedan var även Amanda Dlamini, Robyn Moodaly, Sanah Mollo, Refiloe Jane och Leandra Smeda med då.
Däremot saknar man lagets största stjärna vid spelen 2012, skyttedrottningen Portia Modise. Det är hon som bland annat gjort landets enda OS-mål någonsin – det var för övrigt en spektakulär lobb mot Sverige vid spelen i London:
Orsaken till att Modise saknas är helt enkelt att hon lade skorna på hyllan för drygt ett år sedan, hon gjorde det efter att ha noterat fantastiska 101 mål på 124 landskamper.
Hon lär således saknas på många sätt i årets sydafrikanska lag. Faktum är att jag hittade en stream så att jag kunde se det lag spela mot Nederländerna för en månad sedan. Nederländerna vann med 2–0 efter två snygga mål från Vivianne Miedema, men det satt ändå rätt hårt åt.
Men trots att Banyana Banyana hängde med i 90 minuter är min bild att det här är ett lag vi skall slå med minst tre måls marginal. Vi vann ju med 4–1 i premiären för fyra år sedan, och det känns som ett gångbart tips även den här gången:
I matchen mot Nederländerna var Sydafrika bättre än väntat i offensiven. Även om de fick ägna sig åt försvar och jaga boll stora delar av matchen tvekade de inte att fylla på med rejält med folk när anfallschanserna dök upp. Och väl framme skapade de ett par riktigt vassa chanser.
Defensivt var det sydafrikanska laget däremot ungefär så dåligt som jag hade förväntat mig. De blev lätt bolltittare, vilket passade en smart forward som Miedema utmärkt. Eftersom Banyana Banyana fyller på med mycket folk i kontringarna är det gångbart att kontra på kontringarna. Caroline Seger bör alltså inte trampa på bollen för ofta när vi vinner boll, utan det handlar om att snabbt ta chansen innan sydafrikanskorna är samlade igen.
Vid defensiva fasta situationer var Sydafrika riktigt vilsna. De ställde upp extremt man-man, vilket gjorde att de blev väldigt känsliga för screenar. Med tanke på hur starkt Sverige är vid fasta hade jag blivit väldigt orolig vid varje hörna eller inläggsfrispark om jag hade varit sydafrikansk supporter.
Ett klipp med höjdpunkter från matchen mellan Nederländerna och Sydafrika finns här:
OS-lottningen är klar och för svensk del blev utfallet helt okej. Vi lottades in i grupp E med Brasilien, Kina och Sydafrika. Spelschemat ser ut så här:
* Sydafrika den 3/8 i Rio.
* Brasilien den 6/8 i Rio.
* Kina den 9/8 i Brasilia.
De andra två grupperna ser ut så här:
Grupp F: Kanada, Australien, Zimbabwe och Tyskland.
Grupp G: USA, Nya Zeeland, Frankrike och Colombia.
Spontant tycker jag att det blev tre ganska jämna grupper, vilket ju känns rättvist. Jag ser att flera svenska medier kallar E för dödens grupp. Det tycker jag är en felaktig benämning. Dels för att lagen i E har en bra väg fram i slutspelet, dels för att jag faktiskt tycker att G är tuffast.
För svensk del borde det finnas rätt goda möjligheter att samla tillräckligt med poäng för att avancera. Sydafrika är ju en match vi bara skall vinna. Brasilien och Kina är starka lag, men lag som ligger på ungefär samma nivå som Sverige. Alltså lag som det absolut inte omöjligt att ta poäng mot eller besegra.
Slutspelsträdet ser ut så här:
E1 – F3/G3
G1 – E3/F3
E2 – F2
F1 – G2
Där har alltså Sverige hamnat i bästa möjliga grupp. Vinnaren möter en trea och tvåan möter en tvåa. Det är alltså bra chanser för svensk del att nå semifinal – om vi slutar etta eller tvåa i gruppen. Avancerar vi som trea väntar däremot USA eller Frankrike, så det kanske inte är något klockrent alternativ.
Slutspelsträdet skulle alltså kunna se ut så här:
Kina–Kanada/Nya Zeeland
USA–Brasilien/Kanada
Sverige–Australien
Tyskland–Frankrike
Som en parentes kan nämnas att vårt herrfotbollslag i OS fick en riktigt tuff lottning. De ställs mot Colombia, Nigeria och Japan.
Hela spelschemat för OS-fotbollen, alltså både herrar och damer finns här.
På torsdag lottas gruppspelet i OS. Vid dagens damallsvenska upptaktsträff trodde 51 procent av de närvarande att Sverige tar medalj i Rio. Det var verkligen ett överraskande positivt utslag med tanke på hur landslaget har spelat det senaste året.
Men ändå intressant. Fördelningen blev förresten:
Guld 3,6 %
Annan medalj 47,3 %
Ut i kvartsfinal 32,7 %
Ut i gruppspelet 16,4 %
Det är alltså bara två dagar till lottningen, och i fredags kväll kom seedningen, där det blev klart att Sverige antingen hamnar i samma grupp som USA eller Brasilien. Samtidigt blev det klart att vi inte kan lottas in i den grupp där Tyskland och Australien kommer att ingå.
Seedningen ser alltså ut så här:
Grupp 1: USA, Brasilien och Tyskland.
Grupp 2: Sverige, Frankrike och Australien.
Grupp 3: Kanada, Kina och Nya Zeeland.
Grupp 4: Colombia, Sydafrika och Zimbabwe.
Som jag skrev i fredags är USA nitlotten i grupp 1. Kina är nitlotten i grupp 3 och Colombia är tuffaste motståndet i grupp 4. Vänder vi på det är Brasilien drömlotten i grupp 1, Nya Zeeland i grupp 3 och Zimbabwe i grupp 4.
Totalt sett tycker jag att man utifrån kvalitet kan dela in de tolv lagen i hela sex olika grupper. Utifrån min ranking av lagen har Brasilien fått för hög seedning, medan Kina och Frankrike har fått för låg.
Jag tänkte nu fördjupa mig lite i vilka sex grupper jag ser utifrån kvalitet. Överst är den minsta gruppen:
1) Storfavoriterna.
Den gruppen består bara av USA. USA har det största urvalet, den bredaste truppen och det starkaste laget.
USA
Amerikanskorna är förstås jättefavoriter till att bli de första världsmästarna som även vinner ett OS. Just olympiska spel har ju varit USA:s specialitet, man har nått final i alla OS och har vunnit fyra av de fem turneringarna. Som grädde på moset har USA också spelat final i de fyra senaste stora mästerskapen – och vunnit tre av dem.
Visst har det hänt en del på spelarfronten sedan OS 2012 och för all del även sedan fjolårets VM-guld. Men många delar av förändringen har handlat om en föryngring, och en positiv sådan. Jill Ellis har verkligen vågat att ge framtidens spelare chansen, och flera av dem har tagit den. Så trots att USA har bytt en del spelare, även flera riktigt bra, kommer man till Brasilien som favoriter.
Jill Ellis
Framför allt har amerikanskorna fått fantastisk ordning på sitt försvarsspel – det är helt enkelt jättesvårt att göra mål på dem. Och lag som inte släpper in några mål är ju svåra att slå…
2) Andra guldkandidater
Den andra gruppen består av de två lag som känns som utmanare om guldet, nämligen Tyskland och Frankrike. Båda lagen ligger nära USA rent kvalitetsmässigt. När tyskor och fransyskor har bra dagar är de uppe på USA-nivå, och ibland förbi.
Men båda lagen har hackat lite på sistone. Framför alla har både det nya tyska laget och det franska har visat brister i vinnarinstinkt i avgörande lägen. Tyskorna darrade när det drog ihop sig i VM i fjol – man har brister i backlinjen och numera även en oprövad målvakt. Det är ju numera ojämna Almuth Schult som är tysk etta. Även fransyskorna har en ojämn målvakt i Sarah Bouhaddi. På målvaktssidan är det således stor fördel USA.
I Tyskland har inte Silvia Neid hittat rätt stomme i det nya lagbygget. Hon har testat massor av talangfulla spelare, men inte hittat den optimala uppställningen ännu. Kanske att Tyskland helt enkelt har för många jämnbra spelare – och att det fattas någon som riktigt sticker ut.
Silvia Neid
Frankrike kändes glödhett inför och under fjolårets VM-slutspel. Men sedan dess har laget svalnat, delvis för att förbundskapten Phillipe Bergeroo håller på att testa en ny generation. Det blir spännande att se hur han matchar laget i OS, hur mycket av det nya han släpper fram och hur mycket av det gamla som behålls.
Potentialen finns där, och bredden. När landet i går säkrade sin plats i nästa års EM-slutspel mönstrade man ett helt annat lag än det som spelade i VM i fjol. Som så många gånger de senaste åren är det på forwardssidan frågetecknen finns. När Eugenie Le Sommer haft en skadedrabbad säsong har det franska laget tappat mycket av sin spets. Även viktiga tvåvägsmittfältaren Amandine Henry har varit skadeförföljd, vilket har satt ner lagets styrka. Men både Henry och Le Sommer är nu tillbaka och har ett par månader på sig att hitta toppformen.
Utöver spelare som letar toppformen har ju Frankrike sin medaljfrossa att kämpa mot. Frankrike har ju alltså fortfarande aldrig tagit medalj i ett stort seniormästerskap – inte ens i ett EM. Det känns rätt otroligt med tanke på hur bra laget varit de senaste fem–sex åren. Under den perioden har Sverige tagit två medaljer, medan fransyskorna har fallit på målsnöret varje gång.
3) Första medaljutmanarna
Den tredje gruppen är de lag som i första hand utmanar de tre stora om medaljerna. I den här gruppen sätter jag också två lag – det handlar om Asiens båda representanter, Australien och Kina.
Jag följde det asiatiska OS-kvalet ganska noga och imponerades av de här båda lagen. För Australiens del var det i första hand anfallsspelet som imponerade. Trots att man saknade några viktiga spelare gick man ut och förde matcherna på ett imponerande sätt.
Jag har inte sett alla siffror, men jag tror att Australien faktiskt dominerade bollinnehavet i alla sina matcher – alltså även mot ett bollskickligt världslag som Japan. The Matildas har massor av intressanta spelare, som är både välskolade och samspelta. Australien har verkligen ett hyperintressant framtidslag.
The Matildas
När det gäller Kina är det i första hand defensiven som imponerade. Deras spelare sätter inte många fötter på fel ställen i försvarsspelet. Laget var redan superdrillat i defensiven vid fjolårets VM-slutspel. Nu har man bytt förbundskapten till franske Bruno Bini – och även fått ett anfallsspel.
För när jag såg Kina mot Australien imponerades jag av att kinesiskorna förutom att vara blixtsnabba på att stänga australiskornas passningsvägar också hela tiden fann konstruktiva sätt att gå framåt. De har kanonspelare i centrala mittfältaren Ren Guixin, yttermittfältaren Wang Shanshan och forwarden Gu Yasha. Tyvärr spelade inte hyllade Wang Shuan när jag hade möjlighet att studera laget riktigt nära, men hon skall också vara sevärd.
Känslan är att Kina är på väg tillbaka till världstoppen på allvar. Deras lag är ungt och kanske skall ha sin topp om tre–fyra år. Samma tidsaspekt gäller egentligen också Australien.
Båda lagen åkte ut i kvartsfinal i fjolårets VM. Båda känns klart bättre i år – därmed kommer de att åka till Rio som glödheta medaljkandidater.
4) Kvartsfinallag
Den fjärde gruppen består av tre lag, de tre övriga som bör kunna ta sig vidare ur gruppspelet. Jag tänker på Brasilien, Kanada och Sverige.
Det är tre lag som knappast kommer att vinna OS-guld, men som med rätt lottning och med en formtopp i rätt läge kan ta medalj. Kanada håller på att bygga ett nytt lag efter hemma-VM. Man har många intressanta unga spelare, och känslan är att årets lag är bättre än fjolårets.
I fjol var mittlåset lagets akilleshäl. Nu har förbundskapten John Herdman hittat ett riktigt starkt mittlås med Kadeisha Buchanan och Shelina Zadorsky. På mittfältet är Diana Matheson frisk igen och man har även hittat en hyperintressant toppforward i unga Deanne Rose.
Frågetecknet nu finns på målvaktsposten. Där är viktiga Erin McLeod som bekant långtidsskadad – ett riktigt tufft avbräck. Senast mot Nederländerna (seger med 2–1) fick Sverigebekanta Stephanie Labbé förtroendet. Hon är bra, men har hon den styrka i luftrummet som krävs i ett internationellt mästerskap?
Kanadas lagbygge ser alltså lovande ut. Men det känns inte färdigt, utan coach Herdman går en kamp mot klockan för att få alla bitar att falla på plats. Även för Brasilien och Sverige handlar det lite om en kamp mot klockan. Båda har haft några tuffa år och fallit på världsrankningen, men försöker nu få ordning på sina lag igen.
Just nu känns det faktiskt som att Sverige har kommit längst i den processen, vi börjar ju i alla fall få ordning på försvarsspelet. Som bekant jobbar Pia Sundhage nu med hur hon skall få ordning på offensiven.
Hon har en vakant plats på mittfältet, dessutom borde hon fundera över vilka spelare hon spelar ihop i tremannaanfallet. Som jag ser det har Stina Blackstenius nu förtjänat att testas fullt ut från start.
I mitt inlägg direkt efter Sveriges 3–0-seger borta mot Slovakien skrev jag att jag upplevde det som att alla de tre startande forwardsen var bleka. Sedan dess har jag kollat igenom alla de elva svenska målchanser som jag noterade i fredags.
Den genomgången stärker i princip det jag upplevde spontant – nämligen att mittfältet skapade det mesta – inte minst att Caroline Seger var inblandad i mycket. De tre startande forwardsen hade däremot inte ett enda bra avslut.
Däremot gjorde inhoppande Blackstenius ett mål och hade ett stolpskott. Hon var klart vassast av de fem forwards som spelade.
Trubbigast var Sofia Jakobsson (spelade 45 minuter) och Lotta Schelin (30 minuter) som inte var inblandade i en enda målchans. Olivia Schough fick inte heller något uträttat i själva spelet. Däremot slog hon väldigt bra hörnor från vänster, de ledde till två kanonlägen. Hon slog däremot ganska dåliga hörnor från höger, men genom lite flyt ledde de ändå till ytterligare två farligheter – varav ett mål. Schough räddades alltså av sin ”serve” vid fasta situationer.
Utöver Blackstenius var det Pauline Hammarlund som var den enda forward som var inblandad i målchanser i själva spelet – tre stycken. Hon borde bland annat ha haft en straff.
Jag har skrivit det förut och skriver det igen. Som jag ser det borde Sundhage bygga sitt tremannaanfall kring en kraftfull forward – Blackstenius. Hon borde kompletteras med en ur trion Schelin/Schough/Jakobsson samt en kreativ forward a la Kosovare Asllani eller Fridolina Rolfö. Hammarlund är tänkbar som backup till Blackstenius, eller som utmanare till Schelin/Schough/Jakobsson.
Sverige kämpar alltså med anfallsspelet, men känns precis som Kanada som bättre än i fjol.
Även Brasilien känns något bättre än i fjol. Inte minst eftersom man som OS-värd förstås kommer att ha ett bra publikstöd i ryggen. Dessutom är Debinha tillbaka från sin skada.
Brasilien är absolut inget ofarligt lag, men när vi vet att alternativen i lottningen är USA eller Brasilien väljer jag Marta:s lag tio dagar av tio. Värdnationen är alltså en självklar drömlott på torsdag.
5) Slutspelskandidater
Den femte gruppen består av två lag som med rätt lottning och form kan få spela kvartsfinal. Det handlar om Nya Zeeland och Colombia.
Nya Zeeland är ett svårspelat gäng, som var i kvartsfinal i London-OS, och som hade en hel del motflyt när de åkte ut i gruppspelet vid fjolårets VM. The Football Ferns är alltså absolut inte chanslösa på att få spela slutspel. Som enda lag värt namnet i Oceanien får ju Nya Zeeland plats i alla mästerskap, vilket är otroligt värdefullt.
Colombia var kanske det allra största skrällaget i fjolårets VM. Man besegrade Frankrike i gruppspelet och stod länge emot självaste USA i åttondelsfinalen. Colombia visade härliga tekniska kvaliteter, och klarade sig även mycket bra taktiskt. Nu är det spel på hemmakontinten och med rätt lottning skulle det kunna bli kvartsfinal i Rio för USA-proffset Lady Andrade och hennes lagkompisar. Men det finns tyvärr stora frågetecken kring laget.
Damfotbollens status i Sydamerika är mycket låg, inte minst i Colobia. Lagets fotbollförbund struntar mer eller mindre i tjejerna. Efter VM-succén i fjol var stora delar av VM-laget med och gick till final (förlust mot Brasilien) vid Panamerikanska mästerskapen i Toronto. Den finalen spelades den 25 juli.
Efter den dröjde det nästan nio månader innan Colombias landslag spelade sin nästa match – 7–0-förlusten mot USA i förra veckan. Jag såg delar av den, och noterade att Colombia var långt ifrån sin VM-nivå.
Trots att det varit klart sedan länge att Colombia skall spela OS har alltså förbundet valt att hålla nere satsningen. Flera spelare har kommit med öppen kritik, och som tack för det blivit bestraffade med petningar. Om det skall kunna bli succé i OS måste allt sånt här vara utrett och överspelat. Det sägs att det skall vara någon form av ljusning i sikte, men från ord till handling kan det ofta vara lång väg.
6) Utfyllnadslagen Den sjätte och sista gruppen består av turneringens båda blåbärsnationer. För så kallar jag Afrikas båda representanter. Varken Sydafrika eller Zimbabwe kommer att ha något med medaljfördelningen att göra. När det gäller Sydafrikas Banyana Banyana bör de ha viss chans att sno åt sig någon poäng – med rätt lottning. Zimbabwe känns däremot som ett rent stryklag – och det vore en jätteskräll om något av de här båda lagen överlever gruppspelet.
Gaelle Enaganamouit säkrade i dag slutsegern i den damallsvenska skytteligan. Den triumfen kan förhoppningsvis fungera som tröst för två missade höjdare.
Eskilstuna missade som bekant SM-guldet med en poängs marginal. Det var dock inte helt oväntat. Däremot tror jag att det svider värre för Enganamouit att hon missar nästa års OS i Brasilien.
Kamerun föll nämligen högst oväntat i det avgörande OS-kvalet mot uppstickaren Zimbabwe, som om jag fattat saken rätt aldrig någonsin tidigare kvalat in till något internationellt fotbollsmästerskap på någon nivå, alltså inte ens något ungdomsmästerskap.
Zimbabwe vann returen med 1–0 hemma mot Kameruns otämjbara lejoninnor, ett resultat som innebär att Zimbabwe tar OS-platsen med totalt 2–2, men fler mål på bortaplan.
Kamerun var ju en av sensationerna i sommarens VM-slutspel. Men där lutade man sig mot Enganamouit. Utan Eskilstunastjärnan var laget tydligen betydligt mer tämjbart.
Den andra afrikanska OS-platsen tog Sydafrikas Banyana Banyana som i dag vann med 1–0 borta mot Ekvatorial-Guinea. Den första matchen slutade 0–0.
I övrigt är Brasilien, Colombia, Tyskland och Frankrike klara för OS. Sverige skall ju som bekant kvala i mars om en plats mot Norge, Holland och Schweiz.
I helgen spelade troligtvis både Linköping och Göteborg bort sina kort i kampen om Sveriges andra Champions Leagueplats.
Linköping tappade poäng borta mot AIK – och kan därmed som bäst sluta trea. Det kan i och för sig vara en viktig placering, för det viskades ju tidigare i år om att WCL kunde utökas. Göteborg tappade dubbla ledningar och föll i Kristianstad. Därmed är Kif Örebro snubblande nära nästa års Champions League. En poäng på söndag hemma mot Eskilstuna och saken är klar. Göteborg passerar om GFC vinner mot Vittsjö samtidigt som Eskilstuna vinner på Behrn Arena.
Personligen bekymrar jag mig över att Linköping har hamnat i en djup formsvacka. Inte för att jag hellre ser det östgötska laget i nästa års Champions League, utan för att jag gärna ser att de går långt i årets.
Och på torsdag – mitt i den här svackan – spelar Linköping hemma mot Liverpool. Det gör mig orolig. Trots att svenska LFC fortfarande får gälla som knapp favorit är det nämligen ganska mycket som talar för engelska LFC:
1) De leder med 2–1 efter det första mötet.
2) Linköpings formsvacka.
3) Att Liverpool fick massor av positiv energi igår när de oväntat i sista omgången avancerade från tredje plats och vann ligaguldet i England.
Avgörandet i WSL blev makalöst. Som jag tidigare berättat hade tre lag guldchans inför helgens matcher. Emma Wilhelmsson och Chelsea var i förarsätet. Faktum var att de såg ut att kunna säkra segern redan i näst sista omgången. Med fem minuter kvar hade jag skrivit en tweet där jag gratulerade Wilhelmsson till guldet. Men därefter gjorde först Karen Carney 2–1 (86:e) för Birmingham borta mot Manchester City. Sedan kvitterade Gemma Davison till 3–3 för Liverpool borta mot Arsenal på övertid.
Därmed hade både Birmingham och Liverpool chansen att snuva Chelsea på guldet inför gårdagens slutomgång. Det var Chelsea +8 26 poäng, Birmingham +6 24 poäng och Liverpool +6 23 poäng.
Liverpool vann lätt med 3–0 hemma mot Bristol. Men de hade ju inte saken i egna händer. Birmingham behövde vinna. De spelade dock 2–2 mot Notts County sedan Carney missat en straff. Eller snarare Notts Countys målvakt gjort något av årets räddning genom att både ta straffen och returen.
Chelsea behövde poäng mot Manchester City. Men de föll med 2–1. Det mål som sänkte Chelsea och således avgjorde WSL är en skönhet. Se och njut hur Toni Duggan drar till på volley:
Liverpool som alltså bara hade någon enstaka procents guldchans inför finalomgången fick alltså fira guld för andra året i rad. Hela slutomgångens drama går att se på den här länken. Där finns alltså även den spektakulära dubbelräddningen.
Det engelska gulddramat innebär alltså att Linköping får besök av ett lag med extrem medgång. Det blir således vansinnigt tufft på torsdag.
Det utspelar sig spännande gulddraman i våra båda närmaste grannländer. I Finlands Naisten Liiga missade Åland United att säkra guldet i helgen. Förlusten med 2–1 borta mot Pallokissat innebär att det blir en ren guldfinal mot PK-35 Vantaa i sista omgången på lördag 16.00. Åland spelar hemma och tar guldet på kryss.
Även i Norge kan det bli en ren guldfinal i sista omgången. Med två omgångar kvar leder fortfarande Lilleström med två poäng före Stabaek. Just Lilleström spelar hemma mot Stabaek i sista omgången den 1 november.
Celia Sasic
I Tyskland vann Bayern München toppmötet med Turbine Potsdam med 1–0. Därmed är Wolfsburg och Bayern fortfarande de enda obesegrade lagen i serien. Wolfsburg leder två poäng före Bayern och tre före Frankfurt. Celia Sasic har gjort fyra mål för Frankfurt i de två senaste omgångarna och leder nu skytteligan på åtta fullträffar.
Alla målen från den sjunde omgången av Frauen-Bundesliga ser du på den här länken.
Ada Stolsmo Hegerberg
I franska D1 Feminine fick vi inga svenskmål i helgen. Montpellier tappade oväntat poäng genom att spela 0–0 hemma mot Rodez.
Däremot blev det segrar för Lyon (4–0 mot nykomlingen ASPTT Albi) och PSG (2–0 mot Issy). För Lyon gjorde Ada Stolsmo Hegerberg ett mål – hennes åttonde, vilket gör att hon nu är ett mål före Lotta Schelin och två före Kosovare Asllani i toppen av i skytteligan.
I japanska Nadeshiko League ser Urawa Reds att gå mot guldet. Man leder med fyra poäng före Yunogo Belle när halva den tio omgångar långa mästerskapsserien är spelad. Beleza är fem poäng bakom och Jef United har sju poäng upp till guldet. Inac Kobe Leonessa är femma, men så långt bakom att de inte längre har chans att försvara det guld de prenumererat på de senaste åren.
Slutligen är det Afrikanska mästerskapet 2014 numera igång. Mästerskapet fungerar ju ävensom VM-kval, vilket gör det extra intressant. Resultaten i den första gruppomgången blev som följer:
Grupp A:
Nigeria–Elfenbenskusten 4–2
Namibia–Zambia 2–0
Grupp B:
Kamerun–Sydafrika 1–0
Algeriet–Ghana 1–0
Jag noterar med viss glädje att det Afrikanska fotbollsförbundet CAF har en väldigt mycket bättre hemsida för sitt dammästerskap än vad det sydamerikanska hade. Kul.
Gissningsvis kommer Nigeria, Kamerun samt ett av Namibia och Sydafrika ta de tre afrikanska VM-platserna.
En blogg om internationell damfotboll 