Etikettarkiv: Eugénie Le Sommer

Lloyd – självklar vinnare av Ballon d’Or

Publicerad den av
1

Damernas Ballon d’Or 2015 går till Carli Lloyd – det var ett självklart val.

Visst är det väl lite tråkigt att den spelare som utnämnts till VM:s bästa alltid också vinner Ballon d’Or. Men samtidigt är det naturligt, då årets största turnering skall väga tyngst. Och i VM 2015 vägde Lloyd tyngst. Hon var ju målskytt i alla USA:s fyra utslagningsmatcher.

Lloyd blir den tredje amerikanska att ta hem priset efter Mia Hamm (2001 och 2002) och Abby Wambach (2012). Lloyd får priset för att hon är bäst när det gäller. Lloyd avgjorde OS-finalen 2008. Lloyd avgjorde OS-finalen 2012. Och hon ägde VM-finalen 2015.

Lloyd är sannolikt damfotbollens främsta vinnarskalle någonsin. Det var en märkbart rörd vinnarskalle som stod på scenen i Zürich för en stund sedan. Återigen som vinnare.

Hon tackade bland annat sin privata tekniktränare James Galanis som för 13 år sedan hade sagt att hon kunde bli bäst i världen – om hon ville.

Jag läste i en artikel i går att Galanis tycker att USA:s förbund US Soccer bara lyfter fram de marknadsmässiga spelarna, inte de som har störst genomslag på planen. Han sa:

”När Michelle Akers spelade var inte hennes namn i strålkastarljuset. Samma sak med Carli, med det är förbundets brist att de sätter fokus på andra spelare. De vill marknadsföra fotboll genom att sälja in sportens motsvarigheter till Anna Kournikova. Genom att inte använda Carli i marknadsföringen missar US Soccer att få ut budskapet att du inte behöver vara en pin-up-tjej för att fronta sporten.”

Det ligger förstås en hel del i det uttalandet. Det är ingen slump att spelare med modellkontrakt som Mia Hamm och Alex Morgan har lyfts fram i rampljuset.

Personligen tycker jag inte att det är fel att använda spelare som Hamm och Morgan för att sälja in sporten. Det är tvärtom naturligt. Vare sig man tycker det är bra eller dåligt så är det ett faktum att utseende säljer. Men det får inte bara bli utseende. Man får inte glömma karaktärsspelare som Carli Lloyd när sporten skall spridas, spelare som brinner för fotboll.

Jag har lyssnat på Lloyd i mixade zoner några gånger efter matcher, och hon är verkligen imponerande även vid sidan av planen – rak och verbal. Helt enkelt en utmärkt representant för damfotbollen.

Och för dem som tycker att Celia Sasic hade ett bättre år med skyttligasegrar i VM, Champions League och Frauen-Bundesliga. Visst, det är makalöst imponerande. Men jag är övertygad om att Sasic hade bytt bort de tre titlarna mot att få göra tre mål i en VM-final – och bli världsmästare.

När de båda möttes i VM-semifinalen slog de varsin straff. Lloyd gjorde mål på sin, medan Sasic slog sin utanför. Det avgör för mig. Lloyd gjorde ju för övrigt lika många mål i VM som Sasic, fast på längre speltid.
Och Lloyd var inte bara bäst i VM, hon gjorde 18 mål och 5 assist för USA:s landslag under 2015 – överlägset flest poäng av alla. Och då skall man ju betänka att Carli Lloyd i första hand är en offensiv innermittfältare – inte en forward.

Lloyd vann Ballon d’Or med 35.28 procent av rösterna. Tvåa var Sasic med 12.60 och trea Aya Miyama med 9.88 procent.

Så här gick de svenska rösterna:

Lagkapten, Caroline Seger: 1) Lloyd, 2) Eugenie Le Sommer, 3) Amandine Henry.
Förbundskapten, Pia Sundhage: 1) Lloyd, 2) Megan Rapinoe, 3) Miyama.
Damfotbollsjournalist, Anette Börjesson: 1) Lloyd, 2) Le Sommer, 3) Sasic.

Carli Lloyd och Pia Sundhage

Carli Lloyd och Pia Sundhage

Sundhages röst på Rapinoe har jag svårt att förstå – jag fattar inte överhuvudtaget hur Rapinoe kunde vara med bland de nominerade. I övrigt har jag inga större synpunkter på den svenska röstningen. Vill du se alla röster finns här en länk till dokumentet med dem.

Världens bästa damfotbollstränare 2015 heter Jill Ellis. Det här tränarpriset känns tyvärr ännu mer förutsägbart än spelarpriset, det går ju alltid till den förbundskapten som vunnit årets största titel.

Ellis är självklart värd hyllningar för sin insats under VM. Jag skrev ju nyligen om hur hon byggde om sitt lag under pågående mästerskap – och till slut hittade rätt.

Det var bra gjort. Men Ellis hade tillgång till den bästa truppen, och på så sätt tycker jag att de båda andra nominerade hade varit väl så värdiga vinnare.

Fast Ellis vann en utklassningsseger, med 42.98 procent av poängen, vilket är ganska nära matchpoäng. Tvåan Norio Sasaki fick 17.79 procent och trean Mark Sampson 10.68 procent.

Så här gick de svenska rösterna:

Lagkapten, Caroline Seger: 1) Calle Barrling, 2) Ellis, 3) Thomas Wörle (Bayern München).
Förbundskapten, Pia Sundhage: 1) Ellis, 2) Sampson, 3) Barrling.
Damfotbollsjournalist, Anette Börjesson: 1) Ellis, 2) Sampson, 3) Barrling.

Det var som synes en ganska gulblå stämpel på den röstningen. Men det är kanske rimligt att man röstar på sina landsmän. Här är en länk till dokumentet med alla röster i tränarkategorien.

Hon var bäst i världen 2015

Publicerad den av
6

Vi är inne på de allra sista dagarna av 2015 och traditionen säger att året skall sammanfattas. Det hör också till att göra listor, inte minst rankinglistor över världens bästa spelare.

Som bekant är det mer eller mindre omöjligt att sätta ihop en sådan lista som gör alla rättvisa. För hur jämför man en målvakt med en målskytt, en defensiv ytterback med en offensiv mittfältare, en spelare som superhet under VM med en som hållit en hög nivå hela året och så vidare.

Även om det är kul med listor tycker jag i grunden att det är mer rättvist att ta ut en drömelva. En sådan håller hemsidan womensoccerunited.com på att ta ut med hjälp av sina följare. Rösta du också. Jag ogillar i och för sig deras uttagningsprinciper, där varje röstande exempelvis bara får ta ut en mittfältare, en mittback och en forward. Men grundidén är bra, det saknas ju ett officiellt, årligt världslag för damer.

Personligen tog jag ut mitt eget världslag efter VM i somras. Det såg ut så här. När nu hela året skall sammanfattas ligger förstås stor vikt på VM, vilket gör att mitt världslag för kalenderåret 2015 har väldigt mycket gemensamt med VM-världslaget. Men några förändringar är på sin plats.

Kim Little

Kim Little

Framför allt måste Kim Little in. Skottland var ju inte med i VM, men Little dominerade i NWSL tidigare under året och nu dominerar hon i Australien.

Helst hade jag även velat få med både min favorit från i våras, Eugenie Le Sommer och höstens målmonster Ada Stolsmo Hegerberg. Men för att få ett lag som skulle kunna fungera i verkligheten blir det bara plats för en forward, och den platsen är som gjuten för Celia Sasic – trots att hon slutade i somras. Trots att Hegerberg även kan spela på en kant får hon nöja sig med en reservplats, precis som Louisa Necib och Ramona Bachmann, som båda ingick i min VM-elva.

Här är mitt världslag 2015 enligt spelsystemet 4–2–3–1: Hope Solo – Lucy Bronze, Wendie Renard, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Aya Miyama, Amandine Henry – Little, Carli Lloyd, Le Sommer – Sasic.

Det laget hade blivit svårslaget. Det innehåller många offensivt skickliga spelare, men laget har också tillräckligt många tvåvägsspelare för att kännas väldigt välbalanserat. Visst hade det varit roligt att få se den här elvan i verkligheten?

Utöver världslaget skall man ju naturligtvis även kora världens bästa spelare 2015. Det gjorde Fotbollskanalen i förra veckan. Här är placeringarna 20–11 och här topp tio. I grund och botten är Fotbollskanalens lista bra. Det måste jag ju tycka eftersom jag själv och Alva Nilsson har fått vara med och påverka utfallet.

De har dock gått 100 procent på Fifas utnämningar och har de tre finalisterna i Ballon d’Or som tre i topp. Det håller inte jag med om. Jag vill påminna om att VM var de stabila försvarens turnering och tycker att Fifa i sina nomineringar gav för liten cred till defensiv skicklighet.

Carli Lloyd trixar

Carli Lloyd trixar

När man rankar årets bästa spelare vill jag personligen helst att spelarna på listan skall ha varit bra under hela året. Samtidigt tycker jag att det är självklart att de som varit bäst när det gäller skall hållas högt. Därför tycker jag också att det är självklart att Carli Lloyd är världens bästa spelare 2015.

När USA skräddarsydde sitt spel efter Lloyd till kvartsfinalen mot Kina i VM tackade hon genom att visa att hon motsvarade förtroendet. Lloyd avgjorde både kvarts-, semi- och final. Bättre kan det inte bli.

Huvudutmanaren var Sasic. Men tyskan darrade i avgörandets ögonblick i VM. Minns att hon slog en straff utanför vid ställningen 0–0 i semifinalen mot USA – en miss som faktiskt kan ha kostat Tyskland VM-guldet. När Lloyd fick möjligheten från straffpunkten var hon däremot pardonlös.

Om Sasic hade fört tyskorna till VM-guld skulle hon toppat min lista, trots att hon slutade efter VM. Nu gör i stället hennes frånvaro från planen i höst att jag sänker henne några placeringar på min topplista.

Här är den lista över världens 20 bästa spelare som jag satte ihop till Fotbollskanalen:

1) Carli Lloyd, mf, USA/WNY Flash
2) Kim Little, mf/fw, Skottland/Seattle Reign
3) Becky Sauerbrunn, mb, USA/Kansas City
4) Amandine Henry, mf, Frankrike/Lyon
5) Celia Sasic, fw, Tyskland/Frankfurt/slutat
6) Aya Miyama, mf, Japan/Okayama Yunogo Belle
7) Hope Solo, mv, USA/Seattle Reign
8) Ada Stolsmo Hegerberg, fw, Norge/Lyon
9) Ramona Bachmann, mf/fw, Schweiz/Rosengård/Wolfsburg
10) Eugenie Le Sommer, fw/ymf, Frankrike/Lyon
11) Anja Mittag, fw, Tyskland/Rosengård/PSG
12) Meghan Klingenberg, yb, USA/Houston Dash/Portland Thorns
13) Louisa Necib, mf, Frankrike/Lyon
14) Lucy Bronze, yb, England/Manchester City
15) Wendie Renard, mb, Frankrike/Lyon
16) Lauren Holiday, mf/fw, USA/Kansas City/slutat
17) Lisa DeVanna, fw, Australien/Melbourne City
18) Shirley Cruz, mf, Costa Rica/PSG
19) Gaelle Enganamouit, fw, Kamerun/Eskilstuna United
20) Melanie Leupolz, mf. Tyskland/Bayern München

Här är fem spelare till som jag gärna hade fått med, men som föll på mållinjen:
Marta Vieira da Silva, mf/fw, Brasilien/Tyresö/Rosengård
Pernille Harder, mf/fw, Danmark/Linköpings FC
Jessica Fishlock, mf, Wales/Frankfurt/Seattle Reign/Melbourne City
Laure Boulleau, yb, Frankrike/PSG
Erin McLeod, mv, Kanada/Houston Dash

Den svenska spelare som var närmast att komma med var Hedvig Lindahl. Så, vad tycker ni? Har jag rätt, eller är jag helt ute och reser?

Ballon d’Or – och Örebro får besök av Dahlkvist

Publicerad den av
5

KIF Örebro stöter på en gammal bekant i åttondelsfinalen av Champions League. Lisa Dahlkvist och PSG kommer nämligen på besök. Det är en drabbning där Örebro är kraftiga underdogs.

Jag bedömer PSG som favoriter till minst 90–10. FC Rosengård var ju seedat i lottningen och fick därför en klart lättare lottning. Mot italienska Verona finns en mycket god segerchans, uppskattningsvis även här cirka 90–10.

Seedningen var en riktigt god nyhet, eftersom den innebär att storlagen inte kan stöta på varandra förrän i kvartsfinal. Tyvärr lyckades Uefa lotta de på pappret starkaste lagen bland de oseedade (Chelsea, LSK Kvinner – möjligen kan Örebro också räknas in här) mot riktigt toppmotstånd. Chelsea stöter på Wolfsburg och för LSK väntar Frankfurt.

Synd för de engelska och norska mästarinnorna som med annan lottning hade haft bra chans att nå kvartsfinal. I övrigt blev det följande matcher: Twente–Barcelona, Brescia–Fortuna Hjörring, Slavia Prag–Zvezda och Atletico Madrid–Lyon.

I dag har Fifa presenterat de tio kandidaterna till priset som världens bästa spelare 2015, det som på herrsidan kallas Ballon d’Or. Årets nomineringar känns i stora drag rätt ok.

Fast visst förekom det några konstiga uttagningar. Den konstigaste var att i mina ögon världens bästa back 2015, Becky Sauerbrunn, inte finns med. Det gör däremot Kanadas talang Kadeisha Buchanan. Inget ont om Buchanan, som är duktig. Men hon är inte en av världens tio bästa spelare.

Noterbart är att det rakt igenom handlar om spelare från VM. Därmed missar återigen Kim Little chansen till nominering. På listan finns inte heller någon från bronslaget England. Här är de tio lyckliga i bokstavsordning:

Nadine Angerer (Tyskland/Brisbane Roar/Portland Thorns)
Ramona Bachmann (Schweiz/FC Rosengård/Wolfsburg)
Kadeisha Buchanan (Kanada/West Virginia University)
Amandine Henry (Frankrike/Olympique Lyonnais)
Eugénie Le Sommer (Frankrike/Olympique Lyonnais)
Carli Lloyd (USA/Houston Dash)
Aya Miyama (Japan/Okayama Yunogo Belle)
Megan Rapinoe (USA/Seattle Reign)
Célia Šašić (Tyskland/1.FFC Frankfurt)
Hope Solo (USA/Seattle Reign).

Spontant hade jag tagit bort Angerer, Buchanan och Rapinoe och ersatt dem med Sauerbrunn, Little och Lucy Bronze.

Nu är det ju i och för sig rätt oväsentligt i år vilka som är nominerade. Det är ju redan klart att priset kommer att gå till Carli Lloyd.

En svensk nominerades i ledarkategorien – Calle Barrling. Här lär ju priset gå till Jill Ellis, även om Mark Sampson borde vara en värdig utmanare.

Alla nominerade finns på den här länken.

Förtätad guldstrid och petad Schelin

Publicerad den av
Svara

Eskilstuna föll i Piteå samtidigt som Rosengård och Linköping vann. Förstås tråkigt för Eskilstuna, men fantastiskt för spänningen i guldstriden. Plötsligt är Linköping tillbaka på allvar.

Faktum är ju att två av lagen i den här striden, Eskilstuna och Linköping har saken i egna händer, medan Rosengård måste ha hjälp för att återigen få höja Kronprinsessan Victorias pokal.

Jag såg delar av Hammarby–Rosengård i går, en match där Malmölaget inte imponerade speciellt. Men de var ändå det bättre laget och de vann till slut.

Eskilstunas match i Piteå har jag spelat in, den skall jag se med spänning. I dag har Linköping kört över Göteborg. 4–0 blev det efter att Göteborg bjudit på tre av målen. Resultatet innebär att Göteborg som bäst kan bli femma – en jättemissräkning.

För LFC blir det däremot guld om laget vinner sina tre sista matcher. Piteå fortsätter att rada upp imponerande resultat. Jag har dock svårt att tro att man kommer att kunna passera två av de tre lagen framför och sno en Champions Leagueplats. Fast osvuret är bäst när det gäller skrällaget från norr.

I bottenstriden förbättrade Mallbacken sitt läge avsevärt. Man har nu fyra poäng ner till Hammarby under strecket. Känslan är ändå att det kommer att avgöras på Strandvallen om två veckor. Mötet Mallbacken–Hammarby har förutsättningar att bli en riktig nagelbitare. Jag har faktiskt lite funderingar på att ta en dagsutflykt upp i Värmlandsskogarna för att bevittna dramat live.

* Så en lite utblick i världen. I Frankrike vann Lyon stormatchen mot PSG med hela 5–0. Ada Hegerberg gjorde tre av målen. Resultatet gör att ligan redan på många sätt känns avgjord efter fyra omgångar.

Anmärkningsvärt här är att Lotta Schelin vad jag kan förstå är petad för första gången sedan hon kom till Lyon. Jag såg att hon fick agera inhoppare mot Guingamp inför landslagsuppehållet. Jag drog inga tyngre slutsatser av det eftersom Lyon ofta har kört ett slags rullande schema.

Men det rullande schemat brukar inte gälla i toppmatcherna, där spelar man med bästa laget. Så när vår svenska forwardsstjärna nu även var sidsteppad mot PSG är det en signal om att hon inte längre är förstavalet. Hon byttes in i 54:e minuten vid ställningen 3–0.

Både mot Guingamp och PSG har Lyons tränare Gérard Prêcheur startade med Hegerberg och Eugenie Le Sommer som forwards. Det förvånar egentligen inte mig, för jag ser båda som mer kompletta spelare än Schelin.

Genom åren har ju svenskan öst in mål i det franska storlaget, men jag har ju många gånger påtalat hennes brister i såväl speluppfattning som huvudspel. På de områdena är Le Sommer och Hegerberg betydligt bättre spelare. Schelin måste nog vräka in mål för att återta sin plats i startelvan.

I franska ligan blev för övrigt Linda Sembrant stor matchvinnare när hon satte Montpelliers segermål i 86:e minuten mot Maria Karlsson:s Saint Etienne. Montpellier vann med 1–0 och är tvåa bakom Lyon i tabellen.

* I England återstår det bara en omgång av WSL och det är fördel Chelsea. Svensklaget leder med två poäng och tre mål före Manchester City. I slutomgången på söndag spelar Chelsea hemma mot tabellfyran Sunderland medan Manchester City tar emot femman Notts County.

* I USA närmar vi oss den stora NWSL-finalen. Har jag rätt uppgifter är det avspark mellan Kansas City och Seattle Reign klockan 3.30 natten mot fredag. Det lär bli en högst sevärd match. Ihop med Lyon är Reign det lag jag njuter mest av att se för tillfället. Jag håller en tumme för att Kim Little med vänner får höja pokalen.

* I Japan är grundserien av Nadeshiko League nu färdigspelad. Serien vanns av NTV Beleza en poäng före Inac Kobe Leonessa. Nu tajtas tabelltoppen till inför mästerskapsserien. Avståndet mellan Beleza och Inac Kobe kvartstår dock. Övriga lag i mästerskapsserien är Vegalta Sendai, Jef United, Albirex Niigata och Urawa Reds.

Skytteligan i grundserien vanns av Yuika Sugasawa och Mina Tanaka, båda på tolv mål.

Totalt sett har publiksiffrorna sjunkit i japansk damfotboll de senaste åren. Men siffran 11865 på Inac Kobe mot Urawa Reds i senaste omgången är ju i alla fall i högsta grad lovande.

* Slutligen är Lilleström otroligt nära att återigen vinna toppserien. Laget behöver tre poäng på de sista fyra omgångarna för att säkra guldet på egen hand. Med tanke på att man bara har tappat fem poäng på de första 18 omgångarna kan vi redan skicka ett litet grattis till LSK. Det stora sparar vi till lördag.

Mitt världslag för VM 2015

Publicerad den av
10

Efter varje VM tar Fifa ut ett världslag. De senaste gångerna har upplägget varit att man presenterar laget i form av en 23-mannatrupp. De brukar prioritera att plocka spelare från så många lag som möjligt.

Jag har följt upplägget och presenterar här mitt världslag från mästerskapet i Kanada. Från den startelva jag hade inför de två avslutande matcherna blev det två ändringar. Japanska mittbacken Azusa Iwashimizu hade en tung dag i finalen och flyttas ur startelvan, men är ändå kvar i truppen.

Jag väljer även att byta vänsterback. Meghan Klingenberg tar klivet från bänken in i startelvan. Här är mitt världslag. Startelvan är uppställd enligt USA:s gulduppställning 4–4–1–1:

Hope Solo, USA

Lucy Bronze, England
Wendie Renard, Frankrike
Becky Sauerbrunn, USA
Meghan Klingenberg, USA

Aya Miyama, Japan
Amandine Henry, Frankrike
Ramona Bachmann, Schweiz
Louisa Necib, Frankrike

Carli Lloyd, USA

Celia Sasic, Tyskland

Resten av truppen:
Målvakter: Erin McLeod (Kanada) och Lydia Williams (Australien).
Backar: Ali Krieger (USA), Steph Houghton (England), Azusa Iwashimizu (Japan) och Laure Boulleau (Frankrike).
Mittfältare: Wang Lisi (Kina), Lady Andrade (Colombia), Simone Laudehr (Tyskland) och Lisa De Vanna (Australien),
Forwards: Anja Mittag (Tyskland) och Gaelle Enganamouit (Kamerun).

Coacher blir Mark Sampson och Jill Ellis.

Inför finalen skrev jag att jag höll Bachmann som VM:s bästa spelare. Efter finalen reviderar jag den uppfattningen. Där är nu i stället Lloyd min etta, med Bachmann som tvåa och Henry som trea.

Den enda svenska spelare som fanns med i funderingarna kring det här världslaget var Hedvig Lindahl. Det fanns dock många duktiga målvakter och hon tillhörde de spelare som hamnade just utanför laget. I det sällskapet finner vi även spelare som Nadine Angerer, Wang Fei, Kadeisha Buchanan, Elodie Thomis, Lena Goessling, Shirley Cruz, Megan Rapinoe, Formiga, Morgan Brian, Alex Morgan, Eugenie Le Sommer, Marie-Laure Delie, Christine Sinclair och Jodie Taylor.

Det blir intressant att se hur mitt världslag stämmer överens med de officiella, när det presenteras. Jag välkomnar för övrigt synpunkter. Jag har ju inte sett alla matcherna och har säkert missat någon spelare som borde ha varit med.

Tillagt i efterhand: Så här blev det officiella världslaget.

Så här har VM varit hittills

Publicerad den av
1

Eftersom kvartsfinalerna närmar sig med stormsteg är det hög tid att sammanfatta de fyra matchomgångar som spelats. Jag gör sammanfattningen i samma form som jag gjort tidigare i mästerskapet, alltså i form av underrubriker.

Men först lite mer cred till Fifa-tv, som gör bra klipp från mästerskapet. Här är ett med tio höjdare av olika slag från åttondelsfinalerna:

I det klippet finns avgörande situationer från flera av matcherna, dessutom lite läktarstämning och så bjuder Pia Sundhage på tekniska färdigheter. Ett klart sevärt klipp.

En av VM:s roligaste sekvenser hittills är från Tysklands uppladdning inför mötet med Thailand. Vänsterbacken Jennifer Cramer får inte Nadine Angerer:s uppmärksamhet, se det 26 sekunder in i det här klippet:

Någon dag senare lade Cramer upp ett klipp på sitt Instagramkonto som ett slags bevis på att de ändå är kompisar…

Så till underrubrikerna:

Bästa laget: Det är fortfarande Tyskland. Uppvisningen mot Sverige var verkligen en imponerande maktdemonstration. Totalt har tyskorna gjort hela 19 mål, varav 17 är spelmål. Man har totalt haft 117 avslut – det är mer än dubbelt så många som sex av de andra kvartsfinallagen. Men Frankrike börjar också få upp farten. Deras två senaste insatser visar att kvällens drabbning blir hyperintressant.

Bästa utespelaren: Fortfarande Ramona Bachmann. Ingen annan spelare har förmått skapa så mycket på egen hand som Rosengårds schweiziska stjärna.
Den som jag ser som turneringens näst bästa spelare har för övrigt också spelat i Rosengård den här våren, Anja Mittag. Tyskan har verkligen prickat in storformen perfekt till mästerskapet. Jag såg att någon sajt utnämnde Shirley Cruz till gruppspelets bästa spelare. Jag kan inte säga att jag såg Costa Rica såpass mycket att jag kan skriva under på det.

Bästa målvakten: Här faller mitt val på Erin McLeod, även om Hope Solo är en tuff utmanare. Båda har varit felfria hittills – men jag väljer McLeod på grund av hennes avgörande räddning på Vanessa Bernauer:s närskott i åttondelsfinalen – se första klippet i inlägget. Solo har inte tvingats till några sådana avgörande räddningar ännu…

Bästa unga spelaren: Det priset ser ut att vara vikt för Kanadas försvarsjätte Kadeisha Buchanan. Första utmanaren är Norges tremålsskytt Ada Hegerberg.

Största överraskningarna: Australien. Har trots svår lottning tagit sig till kvartsfinal – man har gjort det genom att prestera en fotboll jag inte trodde att laget var mäktig. Och The Matildas är inte chanslöst mot Japan i kvartsfinalen heller. Andra stora överraskningar är förstås Kina, som jag inte alls trodde på, Kamerun och Colombia. Att de två sistnämnda skulle överleva gruppspelet kändes inte oväntat sett till lottningen. Men att de skulle spela en så bra fotboll var överraskande.

Största skrällen: Colombias seger över Frankrike. Det är inte bara största skrällen i årets VM – det är tidernas VM-skräll.

Största besvikelsen: Sverige. Pia Sundhages lag skulle utmana om guldet, men lämnade Kanada utan att vinna någon match. Den amerikanska experten och fotbollslegendaren Alexi Lalas gick så långt att han kallade den svenska insatsen för skamlig.

Måldrottningarna: Som väntat är det tyskt i skytteligatoppen. Anja Mittag leder närmast före Celia Sasic – båda på fem mål. I den officiella skytteligan rankas man efter: 1) Antal mål. 2) Antal assist. 3) Antal spelminuter (ju färre desto bättre).
Mittag har 5+2 och Sasic 5+1. Trea är Eugenie Le Sommer på 3+2 och fyra Marie-Laure Delie på 3+1 fast färre spelminuter än delade femmorna Ramona Bachmann och Gaelle Enganamouit.
Bästa svenska i skytteligan blir Linda Sembrant. Hon ligger just nu på 16:e plats med 2+0 på 143 spelminuter.

Snyggaste målet: Fortfarande Maren Mjelde:s frispark i krysset. Även om Lucy Bronze utmanade med sitt snygga segermål mot Norge.

Snyggaste spelmålet: Här finns det många att välja mellan. Mitt val blir Marie-Laure Delies 1–0-mål mot Sydkorea:

Fast jag skulle lika gärna kunnat välja Japans snygga 2–0-mål mot Holland, signerat Mizuho Sakaguchi.

Faktum är att även Sveriges 3–2-mål mot Nigeria borde vara en kandidat. Jag har dock inte sett något klipp med hela anfallsuppbyggnaden, något som gör att Sembrants mål får nöja sig med bronsplats i nuläget.

Har jag glömt något? Kom gärna med synpunkter.

De minst stängda träningarna: Alla i Ottawa. Även om arrangörerna drog för persiennerna i presscentret när lagen hade så kallade stängda träningar var nämnda persienner av så dålig kvalitet så att alla som ville se vad som hände på planen ändå kunde göra det.

Mest meningslösa förbudet: Fotoförbud på pressläktaren. Som journalist fick inte ens ta upp sin kamera när man satt på pressläktaren. Gick man däremot bort en bit med sin kamera var det lugnt.

Sämsta vattenspridarna: Visst innebar bevattningssystemet i Ottawa att många fick jobba, men ibland är sprinklersystem att föredra. Den här bilden är för övrigt olagligt smygtagen från pressläktaren i Ottawa. Jag såg dock att Abby Wambach slapp undan straff för sitt utbrott mot domaren efter Colombiamatchen genom att be om ursäkt. Så förlåt mig Fifa, jag kunde inte låta bli att föreviga era vattenspridare…

Manuellt sprinklersystem i Ottawa

Manuellt sprinklersystem i Ottawa

 

En dag med krampfokus

Publicerad den av
3

Den svenska träningen och den påföljande presskonferensen dagen efter 3–3 mot Nigeria är just avklarad.

På den en timme långa träningen körde de som spelade mer än 20 minuter i går väldigt lugnt, medan de som spelade kortare tid mot Nigeria fick jobba lite hårdare.

På presskonferensen deltog Pia Sundhage, Emma Berglund, Therese Sjögran och läkaren Yelverton Tegner. Jag pratade med Sundhage och Berglund och hann dessutom lyssna lite på vad Tegner hade att säga. Dagens huvudämne var kramp.

Läkare Tegner hade inga bra svar på varför det var så många som krampade mot Nigeria, men han lovade att vända på alla stenar. Han hade heller ännu inget svar på om Emma Berglund, som fått byta på grund av kramp i två matcher i rad, kommer att kunna spela 90 minuter på fredag utan att krampa.

Berglund själv sa att hon inte lägger någon energi på att oroa sig över att få kramp fler gånger. Jag hoppas att hon är rätt, för oro är ju något som ökar risken för kramp…

Sundhage berömde laget för att alla kämpade 100-procentigt trots att inte spelet funkade.

”Vi kämpar, vi får en poäng med oss, vilket är en fantastisk skillnad mot Australien som spelade fantastiskt bra de första 25 minuterna men inte fick en poäng med sig.”

Förbundskaptenen avfärdade den kritik SOK-läkaren Bo Berglund framfört mot att de svenska spelarna inte är tillräckligt förberedda (se förra inlägget) med:

”Det är vi ju. Att prata om krampen, det finns ju naturligtvis både värme och underlag, det finns dålig vätska som kan sänka prestationer. Min amatörmässiga analys av det är att när man utsätts för en sådan press med förväntningar på en själv att vi skall spela bra fotboll, vi har världen chans med ett så bra lag och hela den här biten att vi vill visa. Och så når man inte upp till det… …Det är en mental sak.”

Sundhage avslöjade också att Sverige kommer att variera mellan två olika försvarsspel mot USA. Det blir intressant att se hur det faller ut.

Samtidigt som jag skrivit det här har jag kikat lite mot matchen Frankrike–England. Jag kan inte säga att jag kan göra någon analys av matchen. Men känslan är att fransyskorna hade god kontroll utan att storspela. Matchen slutade förresten just 1–0 efter mål av Eugénie Le Sommer.

VM 2015: Lag 3–4: Guldkandidater

Publicerad den av
Svara

I dag är det dags att hälsa nya läsare välkomna till bloggen. Nu ligger den nämligen uppe på bt.se där den går under namnet VM-bloggen.

Det börjar verkligen dra ihop sig till VM på alla sätt. Bland annat har min genomgång av alla de 24 VM-lagen har nått fram till den kvartett som jag anser har rimliga chanser att vinna guldet.

Känslan är ju att toppen är jämnare och öppnare än den varit i tidigare VM. Framför allt är det jämnare och öppnare mellan de fyra storheterna Frankrike, Japan, Tyskland och USA. Av dem har jag under en längre period rankat japanskorna på fjärde plats. De tre andra har jag däremot flyttat runt en hel del.

Till slut blev det Frankrike som jag placerade som trea och därmed presenterar i det här inlägget. Det här är hur jag ser på de två som sannolikt är VM:s mest bollskickliga lag:

3) Frankrike
Världsrankning: 3 – lagets högsta rankning någonsin.

Frankrike har aldrig tagit medalj i ett stort seniormästerskap. Det borde vara dags nu. Om det inte hade varit för historiens makt skulle Frankrike ha varit min stora guldfavorit inför det här mästerskapet. Det franska laget har nämligen varit det som funkat bäst det senaste året och det är även den trupp som har störst bolltalang.

Det senaste året har man slagit Tyskland och USA för första gången och kanske framför allt visat för sig själva att det går.

Visst fick USA revansch i finalen av Algarve cup men det borde inte behöva betyda så mycket. Frankrike rullade på fler spelare i den turneringen och hade ett klart mer reservbetonat lag i finalen än USA. Dessutom var ju nyckelspelaren Louisa Necib skadad under hela Algarve cup.

För Frankrike har det alltså funnits en mental spärr i medaljmatcher. I de fyra senaste mästerskapen har man fallit i totalt sex medaljmatcher. Vi svenskar minns ju inte minst bronsmatchen i VM 2011:

https://www.youtube.com/watch?v=HKew8sjM3iY

Kliver bara fransyskorna över medaljtröskeln kan de mycket väl gå hela vägen. För tittar vi på den franska truppen är det möjligen målvakten Sarah Bouhaddi som är frågetecknet. Hon är spänstig och atletisk, men ibland lite opålitlig. Hon ger sig nämligen då och då ut på vådliga utflykter långt ifrån sitt målområde.

Backlinjen är däremot världens bästa. Alla spelarna är stabila defensivt, men de är även väldigt passningsskickliga. Backlinjen personifieras av Wendie Renard som är lång och nickstark och ett vasst vapen på fasta situationer. Men hon har även ett lysande passningsspel – både kort och långt. Skulle jag få välja en mittback i världen att bygga mitt lag kring hade jag tagit Renard.

Bredvid sig får hon antagligen PSG-backen Laura Georges, men alternativet Sabrina Dellanoy är på samma nivå. Båda är bolltrygga spelare. Ytterbackarna är väldigt offensiva. Både Jessica Houara d’Hommeaux och Laure Boulleau älskar att fylla på längs kanterna och slå inlägg.

På mittfältet finns massor av alternativ – alla är högklassiga. Den enda mittfältaren som känns helt självskriven är Louisa Necib som sannolikt är världens allra bästa offensiva mittfältare. Hennes passningsspel är genialt och med henne på planen kan man vara säker på att Frankrike kommer hitta sätt att skapa målchanser.

Själva målskyttet har tidigare varit ett problem. Frankrike har helt enkelt saknat en toppforward som producerat mål i stora matcher. Marie-Laure Delie har skött den rollen på ett bra sätt mot sämre motstånd, men inte räckt till mot de bästa.

Det senaste året har dock Eugenie Le Sommer tagit över som spjutspets och öst in mål. Det senaste året tycker jag att Le Sommer har varit en av världens allra bästa spelare. Kan hon konservera formen även över VM-slutspelet kommer Frankrike att gå långt. Med smarta Gaetane Thiney bredvid sig har dessutom Le Sommer chansen att slåss i toppen av VM:s skytteliga.

https://www.youtube.com/watch?v=wQvzoxOq1SA

Trolig startelva: Bouhaddi – Houara d’Hommeaux, Georges, Renard, Boulleau – Kenza Dali, Amandine Henry, Necib, Camille Abily – Thiney och Le Sommer.

Lottningen är dock besvärlig, vilket är ytterligare ett skäl till att placera fransyskorna som trea på rankningen. Man möter England, Mexiko och Colombia i gruppspelet. Där kommer man att gå vidare, som etta eller möjligen tvåa. Men vare sig man kommer etta eller tvåa får man en svår väg mot finalen.

Vinnaren i Frankrikes grupp möter ställs mot vinnaren i gruppen med Tyskland och Norge i kvartsfinal. Och tvåan i den franska gruppen ställs mot tvåan i den tysk-norska gruppen redan i åttondelsfinal. Tuff lottning alltså, men spelar Frankrike som de kan behöver de inte vara rädda för något motstånd.

4) Japan
Världsrankning: 4 – har som bäst varit rankade som nummer 3.

De regerande mästarinnorna kommer till spel med nästan exakt samma lag som för fyra år sedan. Där i Tyskland fick ju japansk damfotboll som bekant sitt stora lyft.

Då hade det passningsskickliga laget mycket flyt på sin väg mot VM-guldet. I OS året efter tog man sig åter till final och visade att VM-guldet inte bara var en engångsföreteelse.

Hur långt det bär i år är vansinnigt svårt att tippa. Under de senaste två åren har förbundskapten Norio Sasaki blandat vilt i sina trupper. Han har försökt matcha in nya, yngre spelare i startelvan. Bland annat har han låtit legendaren Homare Sawa vila från träningslandskamper de senaste åren.

Men när årets VM står för porten verkar det ändå som att Sasaki kommer att satsa på sina säkra, rutinerade kort. Laget i de två genrepen har nämligen varit väldigt likt VM-guldlaget från 2011. Skillnaden från då är att det finns klart större bredd på bänken.
Frågan är dock hur de elva spelarna i startelvan har utvecklats. Själv säger förbundskapten Sasaki att man är bättre:

Å andra sidan säger han att alla lag i världstoppen är bättre, vilket gör hans uttalanden svårbedömda. Klart är att Yuki Ogimi är en bättre forward nu än för fyra år sedan. Klart är också att Sawa är otroligt viktig för laget bara genom sin närvaro.

En annan viktig spelare är lagkaptenen Aya Miyama. Hon slår precisa hörnor och frisparkar med både höger och vänster fot. Faktum är att Japan gör väldigt många mål på fasta situationer trots sitt längdmässiga underläge mot de andra toppnationerna.

Orsaken är dels Miyamas precision, dels att spelare som Sawa, Ogimi, Mizuho Sakaguchi och Azusa Iwashimizu har väldigt bra tajming i sina löpningar. Sawa har skarvat in massor av hörnor vid den främre stolpen och Iwashimizu har nickat in avgörande mål vid den bakre. Bland annat avgjorde mittback Iwashimizu finalen i Asiatiska mästerskapen ifjol:

https://www.youtube.com/watch?v=bNjDym_JDfo

Förbundskapten Sasaki är en riktig taktiker. Både vid VM 2011 och OS 2012 valde han att vila stora delar av startelvan i sista gruppomgången. Krysset mot Sydafrika i London-OS var rejält omdiskuterat. Sasaki har alltså testat friskt de senaste åren och jag tycker att det är lite förvånande att han inte har hittat några nya talanger. Jag hade trott att han skulle matcha in smarta Potsdamspelaren Asano Nagasato – som för övrigt är lillasyster till Ogimi – i en offensiv roll.

Japan hade ett fantastiskt F17-landslag som imponerade enormt när man körde över allt motstånd och vann VM-guld i fjol. Ingen från det laget anses redo för att vara med i årets VM-trupp. Och ingen från det duktiga F20-VM-lag som tog brons i hemma-VM 2012 har slagit sig in i elvan. Men de båda lagen, inte minst guldlaget från F17-VM i fjol ger gott hopp om en fortsatt ljus framtid för japansk damfotboll även om man skulle backa ett kliv i årets VM.

Trolig startelva: Ayumi Kaihori – Yukari Kinga, Saki Kumagai, Iwashimizu, Rumi Utsugi – Nahomi Kawasumi, Sakaguchi, Sawa, Miyama – Shinobu Ohno och Ogimi.

Lottningen är fördelaktig. Japan ställs mot Schweiz, Kamerun och Ecuador i gruppspelet, vilket borde innebära gruppseger – eller i varje fall sämst en andraplats. Gruppsegraren har sannolikt en bra väg mot finalen. Man möter en grupptrea i åttondel samt gissningsvis Brasilien/Sverige i kvart och Kanada/England/Norge i semi. Grupptvåan har en överkomlig åttondel men kan få USA i kvarten och Tyskland/Frankrike i semi – tufft.

Det var det om de regerande mästarinnorna. Det här sjätte inlägget av sju i min VM-genomgång. De fem tidigare hittar du genom att scrolla ner, eller via följande genvägar:

* Lag 18–24, Blåbärsnationerna.
* Lag 14–17, Slutspelskandidater.
* Lag 10–13, Slutspelskandidater.
* Lag 7–9, Medaljkandidater.
* Lag 5–6, Medaljkandidater.

Vero-värvning och träningslandskamper

Publicerad den av
Svara

Jag befann mig i internetskugga under drygt ett dygn. Under den tiden var den stora nyheten att tyska mästarinnorna Bayern München har värvat Veronica Boquete från Frankfurt. Wolfsburg och Bayern flyttar verkligen fram sina positioner.

Klubbfotboll i all ära. Det är landslag och VM som står i fokus de här dagarna. Det har spelats ett antal träningsmatcher med intressanta lag under veckan. Hur intressanta själva resultaten är kan man diskutera. Men även om det rullas på många spelare man får ändå en indikation på hur och var lagen står.

För svensk del är resultatet Kanada–Nigeria 0–0 förstås mycket intressant eftersom nigerianskorna är våra första motståndare. Från den här texten kan man läsa ut att Nigeria spelade med extrem man-man-markering. Det är intressant för att det innebär att man som motståndare med smarta löpningar kan skapa fördelaktiga en-mot-en-situationer i farliga ytor.

Intressant också att backen Kadeisha Buchanan efter matchen kallade Nigeria för ett av de mest fysiska lag hon någonsin mött. Kanada brukar ju annars själva vara kända för att spela väldigt fysiskt. Det unga nigerianska laget verkar alltså inte lida av bristande fysik.

Matchen spelades bakom stängda dörrar så det lär tyvärr inte gå att hitta några klipp från den matchen. Däremot går det att se mål och en hel del mer från Schweiz–Tyskland 1–3 på det här klippet:

Jag har inte sett själva matchen, men det verkar ju som att Schweiz hängt med mycket bra så länge båda lagen spelade med sina startelvor. Det är ju ytterligare en indikation på att schweiziskorna kan bli VM:s stora överraskning. Samtidigt är ju träningsmatcher en sak och tävling en annan.

Tyskland inledde med följande elva: Nadine Angerer – Leonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Jennifer Cramer – Lena Goessling, Melanie Leupolz – Simone Laudehr, Anja Mittag, Alexandra Popp – Celia Sasic.

Inhopparen Dzsenifer Marozsan gjorde de två sista målen. Hon stärkte alltså sina aktier för att finnas med i den tyska premiärelvan i Kanada.

I kväll har Frankrike vunnit med 1–0 mot Skottland efter mål av Marie-Laure Delie. Jag har sett stora delar av matchen, och det var en historia som fransyskorna dominerade stort. De skapade dock för alldeles för få målchanser sett till spelövertaget.

Den franska startelvan såg ut så här: Sarah Bouhaddi – Jessica Houara, Laura Georges, Wendie Renard, Laure Boulleau – Kenza Dali, Camille Abily, Amandine Henry, Louisa Necib – Marie-Laure Delie och Claire Lavogez.

Framför allt gladde Necib med underbar bollbehandling. Hon blir en attraktion i VM. Dagens startelva är garanterat stommen i Frankrikes VM-lag, men det skulle förvåna mig om formstarka Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney sitter på bänken när mästerskapet inleds.

Tidigare i dag har Japan besegrat Italien med 1–0 inför 14 453 åskådare i Nagano. Målet gjordes av Yuki Ogimi i början av den andra halvleken. Hon kastade sig fram och styrde snyggt in ett inlägg från Rumi Utsugi.

De regerande världsmästarinnorna startade så här: Ayumi Kaihori – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Utsugi – Nahomi Kawasumi, Homare Sawa, Aya Miyama, Mizuho Sakaguchi, Shinobu Ohno – Ogimi.

Tio av de elva i startelvan spelade i VM-finalen för fyra år sedan – nio var med från start. Det mesta talar alltså för att förbundskapten Norio Sasaki efter tre års testande av nya, yngre spelare ändå kommer att satsa på rutin i VM. Fast man kan aldrig vara helt säker på Sasaki och Japan.

För övrigt var det här den andra raka 1–0-segern för det japanska laget. När Nya Zeeland besegrades i förra veckan gjorde Sawa segermålet på hörna – något hon är väldigt duktig på. Höjdpunkter från den matchen finns här. Sett till klippen med höjdpunkter var dagens seger betydligt mycket mindre tursam än den mot Nya Zeeland:

Schelin först till 200 mål

Publicerad den av
Svara

Säga vad man vill om Lotta Schelin, men mål det gör hon i mängder.

I går gjorde hon fyra när Lyon vann med 14–0 i den betydelselösa matchen mot nedflyttningsklara Arras. 8–0-målet var hennes mål nummer 200 i Lyon – ingen har nått den drömgränsen förr. Stort.

Inför omgången var ju den enda frågan som återstod egentligen vem som skall vinna skytteligan. Schelins fyra mål innebär att hon nu leder på 32 mål, fyra fler än tvåan Eugenie Le Sommer och sex fler än trean Ada Hegerberg.

Schelins målnotering är hennes bästa någonsin och att Lyon har gjort 144 mål visar väl att laget fortfarande är det klubblag med klart högst högstanivå i Europa – och sannolikt även i världen.

Schelins 32 mål är den fjärde bästa noteringen sedan D1 Feminine startades säsongen 2002/03. Nu har hon en omgång kvar att utöka sin målskörd, men för att få kliva upp på prispallen för flest mål under en säsong i D1 Feminine krävs att hon gör fyra till i sista omgången. De bästa målnoteringarna är nämligen:

42 mål: Sandrine Bretigny, Lyon, 2006/07
38 mål: Marinette Pichon, Juvisy 2004/05
36 mål: Marinette Pichon, Juvisy 2005/06
32 mål: Lotta Schelin, Lyon 2014/15

Som den besserwisser man ibland är så tänkte jag här påpeka att nästan hela Medie-Sverige i går gick ut med den felaktiga uppgiften att Lyon säkrade guldet i och med gårdagens seger. Så var det ju inte.
Eftersom det är inbördes möten går före målskillnad i D1 Feminine var Lyon redan klara mästarinnor inför avspark. Guldet firade man ju alltså redan efter 6–0-segern borta mot Rodez den 28 mars. Däremot fick man pokalen och sina medaljer i samband med den här matchen. Lägligt, eftersom man då kunde fira med hemmasupportrarna.

* Så till damallsvenskan. Jag har inte hunnit se någon av helgens matcher, men noterar att både Linköping och Göteborg har fått igång målskyttet. LFC:s 4–0-seger i kväll mot AIK måste ha varit vansinnigt skön för laget efter den senaste tidens måltorka.

Göteborgs tre mål på matchens första 29 minuter vid 3–0-segern mot Hammarby lär också ha lättat oroliga supportrar efter lagets darriga start. Elin Rubensson gjorde sin damallsvenska debut för GFC och blev målskytt direkt.

Linköping och Göteborg ligger nu trots allt trea och fyra i tabellen. De är dock redan långt bakom de två fullpoängarna Rosengård och Eskilstuna. Rosengård fortsätter att vräka in mål. I de tre första omgångarna gjorde de alla sina 13 mål efter paus. Mot Piteå satte man fyra före sidbytet. Det ser ut att ha varit rena uppvisningen. Den största godbiten är ju Ramona Bachmann:s fantastiska assist till Sara Björk Gunnarsdottir:s 4–0-mål:

Rosengård imponerar alltså framför allt genom blixtrande offensiv och 18 gjorda mål på fyra omgångar – alltså 4,5 i snitt. Konkurrenten i toppen Eskilstuna United har ”bara” gjort sju mål framåt. United imponerar istället huvudsakligen genom noll insläppta mål.

Jag har kollat in Eskilstuna alldeles för lite i serieupptakten för att ge någon mer ingående analys av deras 3-5-2-uppställning. Men det lilla jag har sett har laget presterat ett småtrevligt passningsspel. Mot Kristianstad i lördags kom mål en från distans, framför allt drog Petra Larsson i väg ett härligt vådaskott på en lätt studsig passning:

http://www.tv4play.se/iframe/video/3177602?starttime=0

Mötet mellan Rosengård och Eskilstuna den 17 maj kan bli en riktigt höjdare. Hoppas även det blir en publikmässig höjdare. För publikt har säsongsupptakten varit en besvikelse. I kväll var bara 208 åskådare på Linköpings match och bara 513 såg Kristianstad–Eskilstuna i lördags – det trots att det var fri entré. Tråkigt.

* Slutligen en snabbkoll på våra utlandsproffs. Schelin är nämnd. Även Sofia Jakobsson blev målskytt i helgen. Hon gjorde ett av Montpelliers mål vid 3–1-segern mot Juvisy.

I England tog sig Chelsea med Hedvig Lindahl i målet och Marija Banusic på bänken i dag till final i FA-cupen genom att besegra Manchester City med 1–0. Målet gjordes i slutskedet av sydkoreanska storstjärnan Ji So-Yun. I finalen som spelas den 1 augusti väntar Notts County.

I Italien vann Verona med Stephanie Öhrström med 1–0 mot tabelltrean Mozzanica, vilket innebär att Verona behåller guldgreppet inför slutomgången. Man leder med en poäng före Brescia, där ju Maria Karlsson spelar.

I norska toppserien leder mästarinnorna LSK på full poäng och noll insläppta mål efter fem omgångar. Det är knappast anmärkningsvärt. Däremot är det lite märkligt att laget bara har gjort sex mål framåt, man har alltså tagit fyra 1–0- och en 2–0-segrar. Mimmi Löfwenius har haft speltid i alla fem matcherna, fyra har hon spelat från start.

Väntad – och stark fransk VM-trupp

Publicerad den av
1

Vid lunchtid presenterades Frankrikes VM-trupp. Det blev rakt igenom väntade – och starka namn.

Det är definitivt Frankrikes bästa mästerskapstrupp någonsin och sannolikt även den 23-mannatrupp av alla till VM-slutspelet i Kanada där det finns störst talang.

Tidigare år har fransyskorna saknat viss spets, men med den form som Eugénie Le Sommer visat hela säsongen har man nu även en pålitlig målskytt.

Om de inte hade varit för att Frankrike drabbats av medaljfrossa i de fyra senaste stora mästerskapen skulle jag hållit truppen nedan som den självklara guldfavoriten. Nu har Frankrike en mental barriär att bestiga innan vi kan börja prata guld, vilket gör att det stora favoritskapet ändå hamnar på USA och Tyskland.

Kollar man namnen nedan så skulle jag säga att alla uttagna utespelare håller sådan klass att de nog hade gått in i en svensk startelva. Alla spelare är hemmabaserade, självfallet med tung dominans från Lyon (tio spelare) och PSG (sju). Totalt har bara fem klubbar lämnat spelare, utöver storklubbarna har Juvisy (fyra), Montpellier (en) och Guingamp (en) fått med representanter.

Här är truppen i sin helhet:

Målvakter:
Sarah Bouhaddi och Méline Gérard (Lyon) samt Céline Deville (Juvisy).

Backar:
Laure Boulleau, Sabrina Delannoy, Laura Georges och Jessica Houara d’Hommeaux (PSG), Wendie Renard och Amel Majri (Lyon), Griedge Mbock Bathy (Guingamp) och Annaïg Butel (Juvisy).
Mittfältare:
Camille Abily, Élise Bussaglia, Amandine Henry, Louisa Necib och Élodie Thomis (Lyon), Kenza Dali och Kheira Hamraoui (PSG) och Claire Lavogez (Montpellier).
Forwards:
Marie-Laure Delie (PSG), Kadidiatou Diani och Gaëtane Thiney (Juvisy) samt Le Sommer (Lyon).
Dessutom har förbundskapten Philippe Bergerôo tagit ut sju reseverver, nämligen:
Viviane Asseyi och Sandie Toletti (Montpellier), Charlotte Bilbault och Amandine Guérin (Soyaux), Aurélie Kaci (PSG), Clarisse Le Bihan (Guingamp) och Julie Soyer (Juvisy).

 

Guldfirande, kvartsfinaler och seriepremiärer

Publicerad den av
Svara

Mitt fokus i går var hårt på Champions League. På kvällen säkrade dock Lyon sin nionde raka ligatitel i Frankrike. Man har alltså vunnit varje titel sedan 2007 – imponerande.

Egentligen gratulerade jag ju Lotta Schelin och hennes lagkamrater redan när de i praktiken säkrade guldet genom att besegra PSG i seriefinalen för ett par veckor sedan. Men det är läge för en ny gratulation nu när guldet även är 100-procentigt klart.

I går vann man med 6–0 borta mot Rodez efter två mål vardera av Eugenie Le Sommer och Camille Abily. Schelin spelade hela matchen men gick mållös av planen och är nu bara ett mål före glödheta Le Sommer i skytteligan. Två omgångar återstår och även Ada Stolsmo Hegerberg som är fyra mål bakom Schelin har väl en teoretisk chans att bli fransk skyttedrottning.

* I Champions League fixade inhoppande Kosovare Asllani en straff när PSG i går kväll vann med säkra 5–0 (totalt 7–0) mot Glasgow. I dag såg jag stora delar av Frankfurts 7–0-triumf mot Bristol, ett resultat som innebär att tyskorna avancerade med totalt 12–0. Det var precis så överlägset som siffrorna avslöjar.

Semifinalerna spelas alltså mellan Wolfsburg–PSG och Frankfurt–Bröndby. De båda tyska lagen har hemmaplan i första mötena 18/19 april. En vecka senare har vi sannolikt klart med en heltysk final på tysk mark. PSG har kanske 35-procentig chans mot ett skadedrabbat Wolfsburg medan Bröndbys chanser mot Frankfurt är under tio procent.

* Faktum är att Frankfurt och Wolfsburg kan mötas i två finalmatcher på kort tid. Lagen möts ju även i sista ligaomgången i Tyskland. Där gick Bayern München i dag upp i serieledning genom 2–1-seger borta mot nedflyttningshotade SC Sand. Det mest intressanta därifrån utöver resultatet var att tyska landslagsspelaren Lena Lotzen gjorde comeback efter skada genom ett kortare inhopp.

Lena Lotzen

Lena Lotzen

Potsdam besegrade tillika nedflyttningshotade Duisburg med 1–0 efter att målet kommit på självmål i samband med en frispark från Natasa Andonova. Makedonskan skall för övrigt lämna Potsdam efter säsongen. Någon ny klubbadress har jag dock inte sett. Däremot såg jag delar av dagens match, den borde ha slutat med större segersiffror för ett överlägset med uddlöst Turbinelag.

Dagens resultat innebär att Bayern fortfarande har en reell guldchans och Potsdam har kvar sin lilla, lilla chans att få spela WCL till hösten.

* I Italien var det svenskmöte och seriefinal i går. Maria Karlsson och Brescia vann med 4–2 mot Stephanie Öhrström och Verona. Men det är Verona som leder serien med en poängs marginal med fem omgångar kvar att spela.

* I dag har det även varit ligapremiärer i Japan, England och Norge. Den klart mest intressanta matchen i Nadeshiko League var den mellan mästarinnorna Urawa Reds och de senaste årens japanska storlag Inac Kobe Leonessa. Där såg 3878 åskådare i Saitama Kobe vinna med 3–2 efter att legendaren Homare Sawa gjort sitt lags tredje mål i 90:e minuten.

Homare Sawa på väg av

Homare Sawa

I England tjuvstartade WSL redan i onsdags med att de två senaste årens mästarinnor Liverpool överraskande föll hemma mot nykomlingen Sunderland. I dag var det dags för svensklaget Chelsea, som även är min guldfavorit, att kliva in i matchen. De vann borta mot Notts Co med 2–1 efter två mål av Gemma Davison. Hedvig Lindahl spelade hela matchen medan Marija Banusic bara fick ett par minuters inhopp.

Slutligen till Norge där Toppserien drog igång med ett förmodat toppmöte mellan de regerande mästarinnorna från Lilleström och fjolårstvåan Stabaek. LSK, med Mimmi Löfwenius i startelvan, vann med 1–0 efter segermål av Isabell Herlovsen just innan halvtidsvilan. Spelare 12 har skrivit ett längre referat från matchen.

* Så slutligen till lite inhemsk fotboll. Det har ju faktiskt spelats tävlingsmatcher i Sverige också i helgen. I går sköt Sanna Talonen vidare Kif Örebro i Svenska cupen. Finskan som tackat nej till landslaget i år gjorde båda målen när Kif vann med 2–0 borta mot Kvarnsveden.

Sanna Talonen

Sanna Talonen

I dag följde Umeå och Piteå med Kif till kvartsfinalerna. Piteå vann efter straffläggning i Eskilstuna, inför blott 212 åskådare. Därifrån kunde jag genom Elena Sadiku:s utmärkta twitterrapportering notera att de tre sista straffarna missades. Eller snarare, den allra sista räddades av Hilda Carlén som därmed blev Piteås matchvinnare.

Jenny Hjohlman

Jenny Hjohlman

Umeå behövde förlängning för att besegra AIK med 1–0. Där gjordes segermålet av Jenny Hjohlman i 104:e minuten. Utöver de tre lag som blivit kvartsfinalklara i helgen har tidigare Rosengård, Djurgården och Hovås Billdal säkrat platser. På tisdag avslutas kvartsfinalspelet med Mariebo–Jitex och Linköping–Vittsjö.

 

Sundhages startelva visade VM-klass

Publicerad den av
1

Gruppsegrare efter solklar seger mot Kina. Det finns verkligen mycket att glädjas åt efter dagens match, inte minst anfallsspelet och effektiviteten i den första halvleken samt den nämast totala kontrollen i den andra.

De elva svenska startspelarna visade att det är just den här elvan som Pia Sundhage skall satsa på i VM. Jag tycker att alla startspelare totalt sett skötte sig mycket bra.

Jag har bara en invändning att komma med, nämligen att Sverige var överkonstruktivt i början – och har varit det i alla matcher i Algarve. Man har alldeles för stort risktagande på egen planhalva under matchernas första 10–15 minuter.

I matchupptakterna har ju motståndarna energi och ork att pressa stenhårt med mycket folk. Då får man inte spela med så små marginaler att man bjuder på lägen. I matchupptakten hade Kina en superchans och ytterligare tre–fyra öppna lägen i eller omkring straffområdet.

Alla de där lägena uppkom på grund av att svenska spelare försökte sig på lite för svåra saker. Det var flera olika svenskor som syndade; Caroline Seger, Elin Rubensson, Nilla Fischer med fler. Sundhage får säga åt sitt lag och spela med större marginaler i början av matcherna och vänta med att höja risknivån tills motståndarna har sprungit av sig den värsta överskottsenergin.

Totalt sett var det dock alltså en väldigt positiv match för svensk del. Lotta Schelin var tillbaka och visade framför allt under den första halvleken att hon har jättebra form. De kantigheter jag gnällde på i höstas och vintras var i stort sett bortslipade. Schelin sprang smartare i dag, med följden att hon kom rättvänd mycket oftare än hon gjorde under fjolåret.

1–0-målet var ett praktexempel på det. Schelin sprang i en båge ut mot vänsterkanten och öppnade för att Therese Sjögran kunde slå den väl avvägda genomskäraren innanför Schelin, med följden att forwarden var på väg mot målet när hon får bollen. I fjol var Schelin oftast på väg mot närmaste hörnflagga i sådana lägen.

Schelin fick även göra mål – vilket självklart alltid är positivt för en forward. Mål är mål, fast ärligt talat var ju hennes straff rätt dåligt slagen…

Efter paus kom inte Schelin lika rätt i sina löpningar. Då kändes istället pigga inhopparen Jenny Hjohlman länge som vårt vassaste anfallsvapen.

Både straffen och Sofia Jakobsson:s 3–0-mål var rätt generösa bjudningar från kinesiskorna. Sverige behöver inte på något sätt skämmas för segern, vårt lag var det klart stabilare. Min statistik över heta målchanser visade 7–4 (4–2) i svensk favör, siffror som indikerar att segersiffrorna kanske var lite väl stora.

Apropå inget föll Sverige för övrigt mot Brasilien med 6–4 (3–2) i målchanser senast. Siffror som antyder att 2–0-förlusten där var ett mål för stor.

Även om placeringen i Algarve har mindre betydelse än resultaten i själva matcherna är det meriterande att till slut stå där som gruppsegrare. Det allra mest glädjande för oss tv-tittare är ju att vi får se Sverige även i den sista matchen – som blir en repris mot Tyskland på onsdag.

Där tycker jag att det ändå är lite konstigt att reglerna tillåter att Sverige och Tyskland kan mötas igen. Jag trodde att tanken med Algarve cup var att man skulle få fyra bra träningsmatcher mot olika motstånd. Fast totalt sett gnäller jag dock inte, för precis som Sundhage sa till SVT: ”att möta motiverade tyskor är bästa möjliga utmaning”.

* Tidigare i dag såg jag Frankrike vinna med 3–1 (0–1) mot Japan. Fransyskorna imponerar verkligen och trots att de spelar utan skadade speluppläggaren Louisa Necib var de klassen bättre än världsmästarna. Eugenie Le Sommer visar att hon är den spjutspets laget saknat i de senaste mästerskapen och gör laget komplett.

Visst fick man en högst tveksamt dömd straff till 1–1, men sett över 90 minuter var det alltså klasskillnad. I dagsläget känns Frankrike som solklara favoriter till guldet i Kanada.

Frankrike tog historisk skalp

Publicerad den av
Svara

Frankrike vann för första gången någonsin mot USA. Sifforna blev 2–0 och att döma av de rapporter (bland annat den här och den här) jag har läst så var segern helt i sin ordning.

Jag har inte sett mer än bifogat klipp, och där kan man se att svenska domaren Pernilla Larsson tyvärr är hysteriskt snäll mot amerikanskorna och skänker dem en straff. För ur den vinkel kameran står ser jag ingen som helst anledning att blåsa. Dock räddar ju Sarah Bouhaddi snyggt straffen från Abby Wambach.

På klippet kan man även ana att USA:s problem på centralt mittfält fortsätter. För Lauren Holiday visar prov på väldigt svag defensiv speluppfattning när hon skall ge understöd till Lori Chalupny vid Eugenie Le Sommer:s 1–0-mål. Vid det turliga 2–0-målet är Holiday passiv, men framför allt undrar jag där över den amerikanska backlinjens formering, där högersidan faller onödigt långt och gör det möjligt för Jessica Houara att smyga in bakom Chalupny.

Mer än så kan jag inte bidraga med från gårdagens stormatch. Tyvärr.

Ytterligare en VM-nation var i farten i går. Nya Zeeland spelade 1–1 mot Nordkorea. Om den matchen kan man läsa här.

Sju svenskmål i Frankrike

Publicerad den av
Svara

Min helg blev inte alls som jag tänkt mig. Framför allt gick jag helt miste om den lördag framför DFB-tv från Hallenpokal som jag hade planerat.

Där vann lite oväntat Leverkusen den 21:a och sista upplagan. Ett tre minuter långt klipp med höjdpunkter finns på den här länken. Noterbart från cupen var att Frankfurts walesiska mittfältsstjärna Jessica Fishlock skadade fotleden och blir borta från spel i ett par veckor.

För svensk del hämtas helgens höjdpunkter från Frankrike. Där blev det nämligen hela sju svenskmål. Fyra av dem stod Lotta Schelin för, något som innebär att hon nu är i ensam skytteligaledning på 25 mål, två före Eugenie Le Sommer och tre före Ada Stolsmo Hegerberg.

Som jag varit inne på tidigare är den franska ligan tråkigt ojämn i år. Den består av tre lag av högsta världs- och Europaklass, tre hyfsade lag och sex som inte hänger med. Lyons 14–0-seger mot tabellsjuan Albi säger väl det mesta om nivåskillnaderna i tabellen. Där släppte Lyon för övrigt upp målvakten Sarah Bouhaddi för att slå in en straff fram till 13–0.

Utöver Schelin gjorde Kosovare Asllani sitt elfte mål för säsongen och Sofia Jakobsson sina sjunde och åttonde. Omgångens godbit var nog ändå PSG:s 2–0-mål mot Issy där Asllani står för sista skarven fram till målskytt Kheira Hamraoui. Se det och alla de sju svenskmålen här: