Jag har sett ganska många matcher den senaste tiden, men tyvärr har jag inte orkat eller hunnit skriva några inlägg här i bloggen. Förklaringarna till det är hårt tryck på jobbet, slutspurt i bokprojektet (som det går att läsa om på den här länken) parallellt fotboll både som spelare och ledare.
Känslan är att inläggen återigen kommer att bli betydligt mycket tätare från och med nu. För valrörelsen är numera över för min del, boken snart i försäljning och en knäskada har antagligen avslutat min säsong som spelare.
Och i morgon tänker jag åka ner till Göteborg och kolla när landslaget tar näst sista steget mot VM. Det kan bli ett målkalas mot Bosnien-Hercegovina, men jag räknar inte med det. Däremot räknar jag med en en säker svensk seger. Tipset säger 3–0, men jag är egentligen även nöjd med en uddamålsseger – för det är ju bara de tre poängen som spelar någon roll.
Pia Sundhage ställer upp följande elva: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Caroline Seger – Olivia Schough, Hanna Folkesson, Therese Sjögran – Kosovare Asllani och Lotta Schelin.
Det är ett lag som skall slå Bosnien-Hercegovina lätt. Men det är inget lag för VM 2015, i varje fall inte om Sundhage tänker spela offensiv fotboll. För mot starkt motstånd måste man spela ett väldigt lågt försvarsspel om man skall kunna ställa upp med den backlinjen.
Diskussionen kring elvan kan vi återkomma till inför onsdagens avgörande match mot Skottland. För Sveriges kvalgrupp kommer inte att avgöras i morgon.
Då kommer däremot avgörandet i några andra grupper. Nämligen:
* I grupp 1 kommer Tyskland att säkra sin VM-plats genom bortaseger i gruppfinalen mot Ryssland.
* I grupp 2 kommer Spanien att säkra gruppsegern genom bortaseger mot Rumänien.
* I grupp 5 kommer Norge att säkra biljetterna till Kanada genom att bortaslå Albanien.
* I grupp 7 kommer Frankrike att säkra sin VM-plats genom bortaseger mot Finland.
Som bekant har Schweiz redan vunnit grupp 3 och England tagit hem grupp 6.
På onsdag kommer alltså det med största sannolikhet bara att avgöras vilka som vinner grupp 4 samt vilka som får spela playoff. Läget i playoffstriden skrev jag senast om här.
Sveriges match sänds på Tv4 med start 15.30 i morgon. Den går även att se här. Länkar till andra matcher lägger jag upp här allteftersom jag hittar sådana:
En glädjande nyhet idag är att Sveriges bortamöte med Färöarna går att se via stream. Här på Färöarnas fotbollsförbunds hemsida skall det komma upp en länk strax innan avspark.
Matchen startar 19.00, och Sveriges startelva ser ut så här: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Linda Sembrant, Nilla Fischer, Sara Thunebro – Caroline Seger – Malin Diaz, Lisa Dahlkvist, Olivia Schough – Lotta Schelin och Therese Sjögran.
Olivia Schough får alltså en ny chans att visa landslagsklass. Orsaken till det är i första hand att Hanna Folkesson är sjuk och att Sofia Jakobsson är avstängd efter sitt gula kort mot Skottland. En annan ändring är att Sembrant är tillbaka i startelvan på bekostnad av Emma Berglund. Med sitt fina huvudspel lär Sembrant vara en rejäl tillgång vid fasta situationer.
Slutligen vilar Kosovare Asllani på bänken, vilket öppnar för Malin Diaz i startelvan.
Malin Diaz
Jag har nu äntligen lyckats se hela Skottlandsmatchen, och den var inte riktigt som jag hade förväntat mig. Eller. Den var ganska exakt som jag hade förväntat mig.
Låter det förvirrat?
Vad jag menar är att jag ju hade hunnit läsa de som skrivits om matchen redan innan jag såg den. Därför hade man ju vissa förutfattade meningar. Jag hade ju exempelvis läst Tomas Pettersson i Expressen:
”Skottland må vara på uppgång – men håller fortfarande till på en betydligt lägre nivå än Sverige. Kim Little må vara en skicklig spelare – men långt ifrån någon fulländad världsstjärna. Och det tog bara 14 minuter för Sverige att spräcka nollan på Fir Park. Nej, det fanns till slut inte speciellt mycket att oroa sig över.”
Det där visade ju sig både vara sant och osant. Jag tyckte ju exempelvis att de tre skotska stjärnorna Little, Lisa Evans och Jane Ross var utmärkta alla tre. Att Little fick ta ett stort defensivt ansvar tycker jag snarare höjer hennes värde, än sänker. Och om inte den bästa spelaren i den mest profilstarka ligan i världen är en fulländad världsstjärna undrar jag hur en sådan ser ut.
Däremot håller jag med om att Sverige totalt sett var bättre än skotskorna. Skillnaden låg i den defensiva stabiliteten.
För faktum var ju att Sverige inte behövde förta sig för att göra de tre målen. De var egentligen alldeles för billiga, alla tre.
Ett lag som släpper in de två första hörnorna man har emot sig ska inte ha godkänt på sitt försvarsspel. Speciellt inte om målen kommer efter att bollen gått rakt genom straffområdet, utan att någon lyckats få undan den.
Och 3–1-målet måste ju målvakten Gemma Fay ta hand om. Lotta Schelins vänsterinlägg var ju nämligen egentligen inte speciellt lyckat.
Ute på planen upplevde jag matchen som ganska jämn. Och ofta hade faktiskt skotskorna den bästa fantasin i anfallsspelet, och som spelade till sig flest lägen. Men i båda straffområdena var Sverige klart bäst.
Jag hade ju även läst om där båda ”flicklagsmisstagen” från Lindahl och Jakobsson som ledde till Skottlands straff och mål. Jag har kollat reprisen många gånger, och är inte så säker på att Lindahl verkligen var utanför straffområdet. Därför har jag svårt att klandra henne. Däremot är Jakobssons hands väldigt omotiverad. Den bollen måste hon våga nicka bort.
Det som var mindre bra med det svenska spelet var alltså förmågan att skapa målchanser i själva spelet. Det får vi en ny chans att träna på i kväll. Då vill jag se fler smarta löpningar från våra offensiva spelare, inte minst från Lotta Schelin. Hon har nu gått mållös av två raka kvalmatcher, det är vi inte vana vid.
Jag har flera gånger kritiserat Schelin för hennes löpningar, och det är dags nu igen. Jag kollade hur hon sprang mot skotskorna, och hon kan inte vara lättläst för medspelarna. Ofta började hon springa in mot mitten, vilket gjorde att hon drog in backarna centralt, och mer eller mindre tvingade sina medspelarna att slå djupledsbollarna mot hörnflaggorna. Jag fattar inte varför hon inte försöker dra med sig backarna ut på kanterna, för att få djupledsbollen på insidan om sig.
Dessutom blir Schelin väldigt ofta stillastående inne i straffområdet – om hon inte fått inspelet i första löpningen. Så smartare löpningar för Schelin står överst på önskelistan. Utöver det vill jag se fortsatt skärpa på fasta situationer.
* Slutligen en internationell koll. Ryssland försämrade alldeles nyss sina chanser till att nå playoff ganska rejält. 0–0 hemma mot Irland för att dörren öppnas mer för Island och Wales/Ukraina att ta sig in bland de fyra playofflagen. För mycket talar för att ryskorna kommer att tappa minst åtta poäng (jag räknar med att de förlorar hemma mot Tyskland) och kanske knappt kommer upp på plusmålskillnad i den specialtabell som används – där man räknar bort mötena med gruppjumbon.
Resultatet innebär dock att vi helt kan räkna bort Irland ur kampen om VM-platser. Med tio tappade poäng blir det inget playoff.
* Igår tog däremot Norge ytterligare ett steg mot VM. 2–0 borta mot Portugal innebar åttonde raka segern, och nu behövs bara en eller två poäng till innan flygbiljetterna till Kanada kan bokas.
* Två svenska tjejer var mer eller mindre inblandade i gårdagens skräll. Bosnien tog nämligen poäng mot Polen, genom att spela 1–1. AIK:s Eldina Ahmic spelade 84 minuter medan Äspereds Fadila Topic blev kvar på bänken hela matchen. I och med att bosniskorna vann med 1–0 mot Nordirland i helgen kan man nog konstatera att den senaste veckan har varit den bästa någonsin för bosnisk damfotboll. Kul att nya länder flyttar fram sina positioner.
* Det har spelats ett antal träningsmatcher den senaste tiden. Bland annat har Brasilien och Nya Zeeland noterat två kryss.
I natt vann Tyskland med 2–1 borta mot Kanada. Höjdpunkter därifrån ser du här:
USA har slagit Frankrike med 1–0:
* U23-landslaget har spelat två matcher på sistone. Här är bilder från 2–1-förlusten mot Norge:
I dag är det exakt ett år till avspark i nästa VM i fotboll som kommer att ha Sverige som deltagare. Eller bör ha Sverige som deltagare.
För självklart så både hoppas och tror jag att Pia Sundhage:s landslag kommer att ta sig till Kanada på ett sätt (gruppsegrare) eller annat (playoff). Eftersom Sundhage i det här skedet behöver ha fullt fokus på kvalet så tänkte jag hjälpa henne genom att redan nu ta ut VM-truppen.
Jag såg att Göteborgs klubbledning häromdagen var kritisk mot att Sundhage inte har någon GFC-spelare i den senaste landslagstruppen. Den kritiken tycker jag nog känns lite missriktad. För även om Marlene Sjöberg, Catrine Johansson och Sara Lindén är duktiga spelare så får ingen av dem heller plats i min VM-trupp.
Min trupp handlar alltså om de 23 spelare som jag tror är bäst lämpade för att åka till Kanada nästa år. Jag följer min mall om hur man bygger en mästerskapstrupp. Grunden består av de 16–17 spelare som i första hand är tänkta att spela. Sedan fyller man på med sex–sju spelare som antingen har spetsegenskaper som gör dem lämpliga som inhoppare eller är unga och har framtiden för sig.
På den senare punkten har Sundhage inte imponerat. För samtidigt som hon uppmanar de damallsvenska klubbarna att satsa på unga talanger väljer hon själv att hålla tillbaka talangerna tills de lämnat tonåren. På den punkten är exempelvis Tysklands Silvia Neid betydligt vassare.
Vi börjar med den stora problempositionen. Medan de 20 utespelarna till slut var ganska lätta att välja ut är målvaktssidan för tillfället extremt tunn i Sverige. Faktum är att vi inte har någon riktig världsmålvakt. Och målvaktssidan är den som känns svår att spika redan nu.
Hedvig Lindahl är trots allt klar etta. Man blir ju glad när man hör från Kristianstad att hon har vuxit rejält i år. Fast tyvärr har jag inte blivit helt övertygad i de båda matcher jag sett henne i år. Hoppas hon mentalt fixar ett VM som förstamålvakt.
Bakom henne är det däremot helt öppet. Först hade jag Carola Söberg utanför truppen, eftersom hon darrade i avgörande matcher i fjol. Men en match – Champions Leaguefinalen – tog upp henne på andraplatsen. Där visade hon ju att hon kan klara pressen i stora matcher.
Tredjeplatsen är extremt svårbesatt. Jag väljer Jennifer Falk i Jitex eftersom jag imponerats av henne den här våren. Men hade jag sett Malin Reuterwall eller Stephanie Öhrström lika många gånger hade de kanske haft platsen. Och i bakhuvudet finns Sofia Lundgren – eller har hon slutat helt?
Lundgren sa i vintras att hon skulle se till att bli frisk i ryggen innan hon hittade en ny klubb. Sedan har det inte skrivits något alls om henne. Gör hon comeback i tid skulle hon till och med kunna bli vår förstamålvakt i VM.
Jessica Samuelsson
Backar (8): * Jessica Samuelsson
* Lina Nilsson
* Emma Berglund
* Nilla Fischer
* Charlotte Rohlin
* Linda Sembrant
* Elin Rubensson
* Magdalena Ericsson
Den här uppställningen känns både stark och intressant. De spelare som funnits med i diskussionen, och således står nära en plats i truppen är Sara Thunebro, Marlene Sjöberg, Amanda Ilestedt och Mia Carlsson. Ett namn som inte känns helt avskrivet för mig är Annica Svensson. Men jag har inte sett Eskilstuna i år, och kan därför inte bedöma hennes form.
Mest anmärkningsvärt är kanske valet av vänsterbackarna Rubensson och Ericsson på Thunebros bekostnad. Men tyvärr tycker jag inte att Thunebros prestationer i landslaget den senaste tiden har legat på den nivå som krävs. Hon har bra tillslag med båda fötterna, men det väger inte upp att hon ofta gör felval och att hennes passningsspel är för slarvigt.
Ilestedt är en spelare jag fortfarande hoppas mycket på. Men som jag ser det är hon bara femma bland mittbackarna. Men med ytterligare slipning av passningsspelet så…
Marija Banusic
Mittfältare (8):
* Caroline Seger
* Hanna Folkesson
* Sofia Jakobsson
* Antonia Göransson
* Lisa Dahlkvist
* Therese Sjögran
* Marija Banusic
* Malin Diaz
Det här är åtta ganska självskrivna val. Banusic är bubblaren i truppen. En joker med kapacitet att avgöra matcher.
Faktum är att bredden är klart minst på mittfältet. Här har jag i första hand valt bort Emilia Appelqvist, Emmelie Konradsson, Fridolina Rolfö och Olivia Schough. Fast faktum är att ingen av dem egentligen kändes nära truppen. Schoughs roll som underhållare i truppen skall inte underskattas. Men det räcker inte att vara nyttig vid sidan av planen.
Det här är den riktigt intressanta lagdelen. En bra blandning av gammalt och ungt – helt enkelt fyra hyperintressanta spelare, där inte ens superstjärnan Schelin kan känna sig säker på en plats i startelvan.
De forwards som fanns med på den bruttolista jag valde spelare från, men som valdes bort var Emma Lundh, Jenny Hjohlman, Madelaine Edlund och Sara Lindén.
Det här är min VM-trupp till VM 2015. Så vad tycker ni? Har jag prickat rätt, eller har jag kanske till och med missat några självskrivna spelare?
Som bekant är det VM-kvalhelg i Europa, vilket innebär uppehåll i alla de större ligorna. Sverige spelar i kväll 20.30 i Nordirland.
Det är en match som faktiskt börjar kännas otäck. På SVT:s inslag igår såg underlaget ut att vara allt annat än av internationellt snitt. Och som bekant är det svårare att spela anfallsfotboll på dåligt underlag.
Valet av arena är alltså klockrent för ett hårt arbetande nordirländskt lag. Jag kan väldigt lite om Nordirland. Men de har faktiskt vunnit i tävlingssammanhang mot Norge, vilket vittnar om att laget kan blixtra till. Och enligt Anette Börjesson på damfotboll.com och Radiosporten så har laget snabba kantspelare, vilket känns otäckt då Sverige inte har sin snabbaste backlinje i kväll.
Vår startelva ser ut så här: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Hanna Folkesson – Sofia Jakobsson, Therese Sjögran, Olivia Schough – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.
Spontant känns det som den svagaste vi haft i en tävlingslandskamp på många år. Skador och annat har ställt till det rätt rejält. Jag roade mig med att kolla hur det såg ut för ett år sedan.
Den 6 april, alltså för nästan på dagen för ett år sedan mötte vi Island. Då såg startelvan ut så här: Kristin Hammarström – Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Thunebro – Antonia Göransson, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström – Asllani och Schelin.
Kvar är alltså bara ytterbackarna och forwardsparet. Och då bör man ha i åtanke att ytterbacksparet Nilsson/Thunebro håller på att fasas ut till förmån för Jessica Samuelsson och Elin Rubensson.
Att vi spelar med ett nyformerat lag utan speciellt mycket samträning är också till fördel för Nordirland.
Det hindrar förstås inte att vi är storfavoriter, och ändå bör vinna. Men som sagt, matchen känns alltmer otäck.
Tyvärr får vi inte chansen att se hur det nykomponerade svenska laget sköter sig. Däremot går det att höra på Radiosporten, vilket ju är en liten tröst.
Jag har ju gång på gång gnällt på hur obefintligt Svenska Fotbollförbundets engagemang är i damlandslaget. Tyvärr finns det inga tendenser till förbättring. Tvärtom har exempelvis den officiella hemsidan svenskfotboll.se bara haft två införartiklar under landslagssamlingen. Och någon webb-tv har man inte lyckats få till.
Jag tycker att det är så dåligt att man borde vara upprörd. Men jag börjar nog ge upp, för jag orkar inte lägga någon energi på att vara arg på förbundet…
* Medan Sveriges match alltså inte visas på någon tv-kanal går en mängd andra VM-kvalmatcher att se i dag. Här är länkar till pågående eller kommande matcher:
Av de som pågår noteras att sensationslaget i Cypern cup, Irland, faktiskt leder med 1–0 mot Tyskland efter en dryg halvtimme. Intressant.
Toni Duggan
En tv-sänd match är slutspelad. Jag såg slutminuterna när England vann med klara 9–0 mot Montenegro inför 8900 åskådare. Toni Duggan gjorde hattrick, och de minuter jag såg var det mest intressanta om engelskorna skulle kunna nå upp till tvåsiffrigt.
* Det är även EM-kval i dag. Klockan 18.00 spelar vårt F19-landslag sin första match i det riktigt svåra slutkvalet till EM. Det är Polen som står för motståndet, och Sverige mönstrar följande elva: Zecira Musovic – Elin Björklund, Nathalie Björn, Elin Karlsson, Nellie Karlsson – Filippa Curmark, Fanny Andersson, Julia Wahlberg, Lotta Ökvist – Stina Blackstenius, Lina Hurtig.
* På tal om juniorfotboll satt jag uppe i natt och såg Japan vinna F17-VM. Japanskorna var helt överlägsna i finalen mot Spanien. Här är höjdpunkter från matchen. På dem syns att Spanien inte skapade en enda målchans på hela matchen.
Egentligen borde finalen ha varit avgjord redan efter sju minuter. Då gjorde nämligen Spaniens målvakt ett självmål som borde ha betytt 2–0, men japanskorna fick se målet dömas bort av domaren. Hon ansåg nämligen att bollen skulle ha varit över kortlinjen innan målvaktsmissen.
De få repriser som visades tydde på att det domslutet var en stöld av ett mål. Jag tyckte nog att de fysiskt inriktade spanjorskorna hade fördel av domarinsatsen under hela matchen. Det hjälpte dock inte mot de tekniskt överlägsna japanskorna.
Spontant känner jag att det här japanska laget är något av det bästa som hänt damfotbollen på många år. För den underbara grundteknik som samtliga spelare visade upp ger hopp om att den tekniska nivån i spelet är på väg att stiga något enormt. För jag njöt verkligen av Japan i samtliga de matcher jag såg dem.
Sällan har ett mästerskap vunnits på ett mer välförtjänt och odiskutabelt sätt. Grattis.
* I Japan är Nadeshiko League igång i helgen. Mästarlaget Inac Kobe Leonessa föll i morse även i andra omgången. Den här gången var det Vegalta Sendai som med 1–0 kom i väg med poängen. Resultaten i de båda inledande omgångarna gör att man börjar tro på att det är tronskifte på gång i Japan. Man får gå nästan fyra år tillbaka i tiden för att hitta när Inac Kobe Leonessa senast föll i två raka ligamatcher.
Den svenska startelvan till morgondagens möte med Island ligger uppe på svenskfotboll.se. Av länken framgår att jag hade fel avsparkstid för matchen i mitt inlägg tidigare i dag.
Den här gången beror inte felet på att jag hade sökt min information på fel sätt, utan på att man under eftermiddagen har ändrat både tid och plats för matchen. Nu är det Lagos klockan 12.00 svensk tid som gäller.
Matchen är ju inte tv-sänd på någon kanal, och går inte att se – om man inte är på plats. Men förhoppningsvis kommer förbundet att erbjuda någon form av rapportering via sociala medier. Hittar jag något lägger jag upp länken här. Annars är jag rätt säker på att lägesrapporter kommer att erbjudas på den här länken.
Den startelva som gäller är: Hedvig Lindahl – Sara Thunebro, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin Rubensson – Caroline Seger – Emmelie Konradsson, Hanna Folkesson, Therese Sjögran – Olivia Schough, Kosovare Asllani.
Nyheterna här är framför allt att Schough och Konradsson får chansen från start. För mig har de fortfarande väldigt mycket att bevisa på landslagsnivå. Jag tycker faktiskt att de båda borde vara tillhöra de två–tre spelare som sitter allra mest löst i den här truppen.
Emmelie Konradsson
Men kul att Schough alltså är frisk och spelduglig igen. Hennes insats ihop med Asllani mot Frankrike för en månad sedan var långt ifrån succéartad. Tar duon revansch nu? När det gäller Konradsson har jag bara sett henne göra en bra insats i landslagströjan, och det var ett 45 minuter långt inhopp mot just Island i Växjö i april i fjol. Kan hon fixa en favorit i repris?
I går presenterade Lilie Persson sin och Pia Sundhage:s trupp till Algarve cup. Det är ofta så att det mest intressanta med truppen är de spelare som inte är med.
Josefine Öqvist
Mest intressant den här gången var att Josefine Öqvisthar tackat för sig i landslaget. Det är verkligen riktigt tråkigt, eftersom hon fortfarande har mycket att bidraga med.
Det är ju faktiskt så att Jossan är bästa svenska målskytt alla kategorier på högsta elitnivå den senaste säsongen genom sina 14 mål i franska ligan. Och hon kom ju faktiskt med i det officiella allstarlaget vid sommarens EM-slutspel.
Förutom att hon är en tillgång på planen är hon en bekymmerslös, spontan och skön typ vid sidan, som garanterat kommer att vara saknad i gänget.
Det hon kommer att bli mest ihågkommen för är ju förstås segermålet mot Kanada i VM-semifinalen 2003.
Apropå att hon är bekymmerslös minns jag starkt en händelse nere i Falkenberg i somras. Landslaget hade pressträff på Strandbaden den 22 juli – dagen innan Jossans 30-årsdag. Aftonbladet uppmärksammade jubilaren genom att bjuda på tårta.
Jag hade precis gjort de intervjuer som jag hade planerat att göra, och råkade passera tårtkalaset just när Jossan tagit sin bit. Jag tycket det var en kul bild till bloggen, och plockade upp mobiltelefonen, och knäppte den här:
Josefine Öqvist med tårta
När jag stod där och fotade hörde jag henne säga till Aftonbladets fotograf att det var synd att ingen mer högg in på tårtan. Sedan tittade hon på mig och insisterade på att även jag skulle ta en bit. Jag lät mig övertalas och slog mig ner mittemot henne i soffan.
Av en anledning som jag inte minns skulle även Sara Thunebro vara med på en tårtbild. Hon satte sig bredvid Jossan, tittade till, och sa:
”Men kan du verkligen äta tårta? Är inte du allergisk?”
Jossan svarade hur lugnt som helst:
”Äsch, en liten bit är ingen fara.”
Det här var alltså två dagar innan EM-semifinalen mot Tyskland. I det där läget tror jag inte så många hade varit beredda att riskera en allergisk reaktion för att äta tårta i Aftonbladet. Men Josefine Öqvist är inte som alla andra. Och det är därför hon blir så saknad i landslaget.
* Utöver att Jossan slutar är det några ytterligare förändringar mellan den trupp som åkte till Frankrike senast och den som är tänkt att få följa med till Algarve. Tillbaka är Charlotte Rohlin, Therese Sjögran, Lina Nilsson, Sofia Jakobsson och Jessica Samuelsson. Truppen utökas med två spelare, vilket innebär att bara tre spelare: Josefin Johansson, Magdalena Ericsson och Lina Hurtig ställs utanför truppen.
Det innebär samtidigt att Linda Sembrant, som kom in som reserv senast, och som inte fick någon speltid mot Frankrike, ändå är kvar i truppen.
Ett dygns distans har inte fått mig att ändra min uppfattning om gårdagens överkörning i Amiens speciellt mycket.
Det går förstås inte att förvänta att Sverige skall spela ut Frankrike på bortaplan ens under svensk högsäsong, och med absolut bästa startelva. Därför var mina förväntningar på det halvnya, orutinerade lag vi ställde upp med rätt lågt satta.
Men tyvärr var vi sämre än jag väntat mig och hoppats på. Jag hade trott att svensk grundorganisation skulle innebära att vi skulle vara svårspelade, och att det skulle vara svårt att skapa chanser mot oss. Och jag hade hoppats att vi åtminstone skulle ha ett par bra lägen att göra ett eget mål. Ingen av punkterna slog in.
Framför allt var det de äldre, etablerade spelarna som gjorde mig lite besviken. För även om coachningen från sidan var svag så borde spelarna på planen ha insett att Sara Thunebro var chanslös mot Elodie Thomis, och agerat på egen hand.
Och vid en närmare koll på de tre målen stämmer de analyser jag hade i går rätt väl. Vid 1–0 är det Lisa Dahlkvist som öppnar den centrala ytan för Thomis, och lurar Amanda Ilestedt att kliva fram, vilket i sin tur ger Gaetane Thiney fritt fram.
Vid 3–0 får trion Caroline Seger, Elin Rubensson och Nilla Fischer dela på ansvaret för målet. Seger och Rubensson för att de inte är tillräckligt vakna på Louisa Necib:s löpning. Fischer för att hon lämnar, och öppnar den farliga ytan där målet görs.
Målen ses på det här klippet:
Så här dagen efter har jag noterat att Rosengårds tränare Jonas Eidevall på sin twitter kommit med ett antal funderingar kring landslaget. Här är de:
1. Testa Fischer som def mitt. Sverige behöver en bollvinnare högre upp i plan och man har andra bra mittbackar.
2. Bestäm vilka spelare som skall satsas på inför VM. Välj ca 18 etablerade och komplettera med 6-8 som är ca 21 och yngre. Spela de bästa.
3. Spela mot högkvalitativt motstånd (USA/Jap/Tys/Fra etc) så ofta som möjligt. Vi måste hitta vår väg för att vinna dessa matcher.
4. Satsa ekonomiskt på att svenska klubblag får möta bästa internationella motstånd (ex resebidrag ifrån Efd/SvFF). Erfarenhet för alla.
5. Fokusera på matchen fullt ut och vad som krävs för att vinna den. Vår satsning på spelare kan inte vara för bred för länge.
Det är lite egenintresse i punkt 3, men totalt sett tycker jag att Eidevall är rätt ute. Framför allt gillar jag punkt 2, som känns väldigt vettig ur ett framtidsperspektiv. Men även punkt 5 är helt rätt. Ungdomarna skall ha plats i truppen, men det är de bästa oavsett ålder som skall starta matcherna.
Men om det någon gång skulle inträffa att fem–sju av de 18–20 etablerade saknas skall man inte plocka in fem–sju nya 25–30-åringar, utan verkligen ge de unga chansen.
När det gäller punkt 1 känner jag att det centrala mittfältet är en problemposition. För tillfället har vi ingen kreativ, central speluppläggare av världsklass. Caroline Seger har inte tillräcklig disciplin för att klara rollen. Hon faller hela tiden ner för lågt. Dessutom är hon inte en tillräckligt bra poängspelare.
Att hitta rätt centrala mittfältare blir en riktigt avgörande fråga för Pia Sundhage den närmaste tiden. Kanske kan Fischer vara svaret på den gåtan.
Att hitta en tillräckligt bra målvakt är en annan gåta. Hedvig Lindahl är okej, men inte av allra högsta världsklass. Det är lite för många konstigheter och misstag för att man skall känna sig trygg med henne. Just nu är hon kanske ändå bästa alternativet.
Men jag ser gärna att andra också får chansen att visa upp sig den närmaste tiden. Eller att Sofia Lundgren blir frisk…
Till förbundets hemsida hittade för övrigt Lilie Persson följande positiva saker efter matchen:
”Jag tycker att Elin Rubensson var bra som högerback. Hon är snabb och klarade sig fint där ute. Lisa Dahlkvist och Nilla Fischer får godkänt och Hedvig Lindahl var okay i målet.”
Jag håller med om att Rubensson var bra och att Lindahl var ok. Det var det om landslaget för nu.
* USA vann med 7–0 mot Ryssland i går. Det var ställningen när jag skrev mitt förra inlägg. I det inlägget finns också målskyttarna. Det var för övrigt ryskornas andra stjärnsmäll på relativt kort tid. Minns att de fick pisk av Tyskland med 9–0 i VM-kvalet i höstas.
Här är höjdpunkter från matchen:
Och här är ytterligare ett klipp med höjdpunkter. Här är bilderna filmade från marknivå:
Det är kul med bilder från marknivå, när de är så här bra filmade. För de ger en bra känsla för matchens tempo.
Lydia Williams
* I sista omgången av Australiens W-league vann Canberra United med 2–1 borta mot Sydney FC. Det var en direkt avgörande seriefinal, vilket innebär att Canberra vinner grundserien. Man gör det med Sverigebekantingar som Lydia Williams, Kendall Fletcher och Nicole Sykes och den före detta amerikanska landslagsmittfältaren Lori Lindsey i truppen.
Canberra tar emot fyran Brisbane Roar i semifinal natten mot lördag svensk tid. Hos Roar heter affischnamnet förstås Nadine Angerer.
Nadine Angerer
Den andra semifinalen blir en direkt repris av fjolårets Grand final. Där tar det regerande mästarlaget Sydney FC mot Melbourne Victory.
Sydney kom tvåa i grundserien. I laget spelar skytteligavinnaren, Sverigebekanta Jodie Taylor. Men även bästa unga spelaren i VM 2011, Caitlin Foord och världsstjärnan i cricket, Ellyse Perry.
Melbourne Victory blev trea med Jessica Samuelsson och ytterligare två spelare med Linköpingskoppling i laget, nämligen Brianna Davey och Lisa De Vanna.
Sydney–Melbourne spelas natten mot söndag, svensk tid.
3–0 till Frankrike, och ojojoj vilken överkörning det blev. Den andra halvleken var en enda lång uppvisning från det franska laget. Jag kan inte minnas ett enda vettigt svenskt anfall efter paus. Än mindre någon målchans.
Jag förde inte statistik över målchanser i dag. Men klart är ändå att fransyskorna hade en bit över tio, och att Sverige var helt utan. Vi var inte ens nära någon faktiskt.
Jag tror inte att Frankrikes förbundskapten Philippe Bergeroo hade velat ha någon svensk spelare i sin startelva i dag. För fransyskorna var bättre på allt. Och på alla positioner.
Exempelvis agerade Nilla Fischer mycket udda vid Louisa Necib:s båda mål. Först kastade hon sig på ett sätt som jag undrar om någon försvarstränare rekommenderar vid 2–0. Sedan var hon inte i position vid 3–0-målet.
Nämnda Bergeroo vann för övrigt på knockout mot Lilie Persson. För jag blir inte klok på den svenska coachningen.
Sara Thunebro blev avklädd och förnedrad av Elodie Thomis. De två första franska målen, och gissningsvis ett tiotal chanser hade sin upprinnelse på vår vänsterkant. Ändå gjordes inga försök att täta till.
Varför bytte inte Persson kant på sina ytterbackar? Och om det inte var aktuellt, varför inte låta Magdalena Ericsson få chansen? Eller Antonia Göransson? Vad kunde bli värre?
Nu skonades stackars Thunebro istället av att Bergeroo valde att byta ut Thomis mitt i den andra halvleken.
Och de byten som gjordes förstår jag inte riktigt. Emma Lundh kom in i halvtid. Inget ont om Lundh, som försökte göra något utan uppbackning. Men att hon alltså går före Lina Hurtig tycker jag är högst märkligt.
Att dessutom Emilia Appelqvist och Josefin Johansson fick speltid, medan Hurtig inte fick en enda minut, gör att jag nästan undrar om Umetalangen på något sätt har gjort sig impopulär i landslagsledningen. Eller är det så att Sundhage/Persson tror mer på Lundh, Appelqvist och Johansson än de gör på Hurtig.
Synd att det inte blev något målvaktsbyte. Hedvig Lindahl gjorde inte bort sig. Men hon ingav inte heller någon trygghet. Jag hade gärna sett Stephanie Öhrström bli testad.
Magdalena Ericsson fick ju debutera till slut. Men hon kom in först i minut 88, och då hinner man ju inte mycket mer än att debutera.
Jaja. Det kunde ha varit värre. Vi kunde ju ha varit i Rysslands situation. Trots att ryskorna backade hem bussen och höll nollan i 28 minuter mot USA står det nu 7–0 efter 75 minuter. Carli Lloyd har varit matchens gigant. Hon har gjort två mål, en notering som också gäller för Tyresös Christen Press – som nu är utbytt. Övriga tre mål har gjorts av Heather O’Reilly, Sydney Leroux och Abby Wambach.
Bästa ryska spelare har utan tvekan målvakten Elvira Todua varit. Trots sju insläppta mål. Ni förstår hur matchbilden har varit, eller hur?
Det är 1–0 till Frankrike i halvtid, ett resultat som är i underkant. För periodvis har det varit klasskillnad.
Framför allt var det under de första 20 minuterna som Frankrike dominerade totalt. Där borde hemmalaget ha gjort fler än ett mål. För i min bok jämställs det läge som Eugenie Le Sommer sköt över med mål – i varje fall i en matchanalys.
Det var rejält virrigt i vårt försvar i början. Sara Thunebro hade inte en chans mot Elodie Thomis, som kom runt flera gånger på vår vänsterkant. Det var därifrån som Gaetane Thiney:s 1–0-mål i 14:e minuten hade sin upprinnelse. Och det var också där som Le Sommers chans i sjätte minuten uppstod.
Vid målet var det Amanda Ilestedt som kom fel, och lät Thiney vända upp för lätt. Dock skall sägas att Ilestedt inte hade något lätt läge, för ytan framför henne var helt tom på svenska spelare. Jag har inte sett någon repris på målet, men uppfattade det som att Ilestedt var på väg att stöta fram på bollförare Thomis, och att det var därför hon tappade Thiney.
Vid Le Sommers läge syntes det att Elin Rubensson är en ovan ytterback. Hon lurades lite väl lätt av fransyskans i och för sig smarta löpning i straffområdet.
Inledningsvis syntes det alltså tydligt att de unga, orutinerade spelarna inte riktigt håller mot motstånd av högsta världsklass. Det syntes också att vår topp är tunn, precis som jag förutspått.
Jag låter kritisk, och det finns viss anledning att vara det. Samtidigt jag vill inte såga för hårt. För att de här nya, unga spelarna skall blir internationella toppspelare måste de få spela mot bästa möjliga motstånd, och förstå hur mycket mer de måste träna. Det här är alltså en utmärkt skola för Ilestedt, Rubensson med fler.
Offensivt har vi inte haft så mycket. Dock inledde Antonia Göransson ganska piggt. På slutet hamnade Caroline Seger lite högre upp i planen, och då drog hon upp ett par hyfsade anfall. Annars har Seger gått ner alldeles för långt i planen, och inte alls fungerat som understöd till våra forwards.
Strax dags för andra halvlek. Det skall bli intressant att se vilka förändringar som görs. Parallellt skall jag försöka kika lite på USA–Ryssland, som sänds här:
Startelvan till kvällens landskamp mot Frankrike kom just upp på svenskfotboll.se. Det enda som överraskar är mittfältet, där vi ställer upp med en oväntat defensiv uppställning.
Så här ser startelvan ut: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Amanda Ilestedt, Nilla Fischer, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist – Antonia Göransson, Caroline Seger, Hanna Folkesson – Kosovare Asllani och Olivia Schough.
Med tanke på orutinen i den tillgängliga truppen är det alltså trots allt ett ganska rutinerat lag vi ställer på benen. Gissningsvis blir det ganska mycket mer orutinerat den sista halvtimman.
På målvaktssidan har det antytts att Stephanie Öhrström skall få stå andra halvlek. Det tycker jag låter som ett intressant och kul byte.
Backlinjen är den väntade. Där ser jag gärna minst en halvtimmes test av Magdalena Ericsson.
Så till mittfältet. Jag tycker ju att den släpande rollen borde vara klippt och skuren för Caroline Seger, som gör alldeles för lite poäng för att spela i den offensiva rollen. Nu testas Lisa Dahlkvist där. Hennes långa passningsspel gör sig bra just framför backlinjen, men det korta är darrigt, vilket inte känns bra för en spelare som har en sådan här nyckelroll.
Mest överraskande är ändå att Hanna Folkesson placeras på vänsterkanten. Personligen ser jag henne som en utmärkt bollvinnare, inte som en kantspringare. Men tanken är kanske att hon skall ha en mer defensiv roll mot Frankrikes starka högerkant där Corine Franco och Elodie Thomis är tänkbara startspelare.
Vårt anfallspar är nytt, och känns lite trubbigt. Kosovare Asllani gör inte speciellt många mål i landslagströjan, och Olivia Schough är ett oskrivet kort på internationell nivå. Men det är två ganska smarta spelare, vilket gör att det ändå finns ett litet hopp om att de skall funka ihop. Här hoppas jag förstås att Lina Hurtig skall få komma in och debutera. Fast jag hade gärna sett att hon haft en riktigt snabb spelare bredvid sig.
Avspark är 20.50, och matchen sänds alltså på Tv4sport.
I dag har Eskilstuna fortsatt att visa de ekonomiska musklerna. Annica Svensson är senaste tillskottet hos nykomlingen, som ser ut att få ett ramstarkt försvar. Det brukar kunna leda en bra bit mot nytt kontrakt.
Annica Svensson
Även den andra nykomlingen har ju byggt en stark backlinje. Båda AIK och Eskilstuna verkar visa allvar i ambitionen att inte bara göra en ettårig sejour i högsta serien.
I farozonen bland de etablerade lagen finns ju förstås Jitex. Men i nuläget känns det även som att exempelvis Piteå är ett frågetecken. Laget har en grundstabilitet, men har förlorat flera tunga pjäser.
I nuläget är känslan att Eskilstuna ligger minst jämsides med norrbottningarna. Inte minst sedan man tidigare värvat Sofie Persson därifrån, och på köpet fått en högklassig frisparks- och hörnläggare. Ytterligare en sådan har man ju värvat i Sara Thunebro. Nu tillkommer alltså Svensson, en riktig karaktärsspelare. Intressant.
Elin Sandgren
* På betydligt lägre nivå har Kungsbacka DFF gjort två kanonvärvningar. Jitexduon Sofia Karlsson och Elin Sandgren skall nämligen spela i den storsatsande division 1-klubben i år.
* Från division 1 är steget gigantiskt till Ballon d’Or. Men de siffror som jag presenterade efter galan i måndags visade sig vara fel. Det var också några omkastningar i placeringarna – dock inte för våra svenska representanter. Men nu är inlägget om placeringarna rättat.
* I USA är det stor collegedraft i NWSL på fredag. Där förväntas Crystal Dunn gå först. Andra glödheta spelare i draften är andra U20-världsmästarinnor från 2012 som Kealia Ohai, Julie Johnston, Vanessa DiBernardo, Maya Hayes och Kassey Kallman.
Upplägget i de amerikanska ligorna kan verkligen upplevas som förvirrande. Nyligen var det utökningsdraft, nu är det collegedraft. Och möjligen blir det även en tredje draft i år, precis som det var i fjol. Personligen tyckte jag att utökningsdraften var mest udda. Där fick det nya laget Houston Dash välja ganska fritt bland spelare ur startelvorna i samtliga konkurrentlag. Tänk om vi skulle ha haft det systemet i Sverige? Då hade AIK och Eskilstuna fritt kunnat plocka riktiga stjärnspelare från exempelvis Tyresö och Rosengård.
För övrigt slås man av vilken grym konkurrens det är om proffskontrakten i USA. Deras liga har alltså bara nio lag – tre färre än vår. Om de 99 platserna i varje veckas startelvor slåss även alla kanadensiska och mexikanska landslagsspelare, samt i år upp till 33 spelare från andra länder.
Uppskattningsvis har USA tio gånger så många talangfulla spelare som vi. Situationen får vår debatt om hur svårt det är för svenska talanger att slå sig in i damallsvenskan att kännas närmast löjlig.
* Slutligen så hade vi på Borås Tidning i dag en artikel om hur Pia Sundhage och hennes tre systersöner intog Ballon d’Or-galan i Zürich. Ett citat har redan spritts till i princip alla större medier, så de flesta av er har säkert redan sett det. Men jag bjuder ändå på Tomas Örn:s härliga berättelse om moster Pias samtal med Zlatan Ibrahimovic:
”Hon är ju skön Pia. Damlandslaget möter Frankrike i Paris den 8 februari. Pia var på Zlatan om att han skulle komma dit och snacka lite. Och att han skulle ta med sig cykeln…”
Jag såg just nyheten om att Tyresö tappar Caroline Graham Hansen, som flyttar hem till Stabaek.
Caroline Graham Hansen
Klubbytet är givetvis fantastiskt bra för Stabaek, som blir makalöst stora favoriter till att springa hem guldet i norska toppserien på nytt.
Men var händer egentligen i Tyresö? Frågan ställs från alltfler håll. Och man väntar spänt på svaren från klubben.
I det här läget är det synd för oss som betraktar den utifrån, men tur för klubbledningen, att de inte har någon lokaltidning som närmarkerar dem. För det är många frågor man hade velat se ställas.
Tittar man på Tyresös startelva i fjolårets kanske viktigaste match, den borta mot PSG, så har tre spelare lämnat (Ashlyn Harris, Ali Krieger och Graham Hansen), tre lämnar innan halva damallsvenskan är spelad (Whitney Engen, Meghan Klingenberg och Christen Press) och ytterligare tre har kontrakt som går ut till sommaren (Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete).
Utöver det har Sara Thunebro och Kirsten van de Ven lämnat. Och enligt Anders Nilsson:s blogg skall även Jennifer Hermoso vara på väg bort.
På pluskontot har man hittills Tinja-Riikka Korpela och Madelaine Edlund.
Ledningen har verkligen mycket arbete att göra för att få ihop ett slagkraftigt lag till hela den väntande säsongen. Det behövs ju givetvis en handfull tunga namn redan nu – om man skall kunna vinna Champions League redan i år.
Jag påmindes i går om att klubben på sin hemsida i december skrev följande:
”I Sverige är nästan alla lag helt inkörda på en säsongsrytm som är vinterfönster till vinterfönster medans övriga Europa jobbar sommarfönster till sommarfönster. Det sistnämnda är det optimala utifrån en satsning på Champions League och också något vi tog med i beräkningen i somras då Tyresö startade sitt arbete att ta oss över till ”sommar-sommar” genom att Whitney, Ali och Ash värvades. Självklart blir det en omställning att byta ”värvningsfönster” och det kostar en del energi och kortsiktigt en viss kontinuitet. Från och med sommaren skall vi dock vara ifatt och i fas!”
Det arbetssättet låter högst olämpligt för en svensk klubb. På många sätt. Inte minst är det ju faktiskt så att huvuddelen av damfotbollsvärldens bästa ligor spelar helårsvis, precis som damallsvenskan.
Och med den röran som är på spelarsidan nu i vinter känns det tveksamt om Tyresö kan vara i fas till sommaren. Fast frågan är om det betyder något.
För Tyresö har klarat av att jobba i turbulens tidigare. Så bara för att det är lite rörigt just nu tänker jag inte räkna ut klubben ännu.
Men det blir intressant att se vad som händer härnäst.
* Nu är det tydligen klart att Asiens bästa spelare 2013, Inac Kobe Leonessas sydkoreanska stjärna Ji So-Yun flyttar till England och Chelsea. Kan den här värvningen lyfta fjolårets fiaskoklubb?
* Italienproffset Maria Karlsson fick en kanonstart på året. Hon blev nämligen tvåmålsskytt för första gången någonsin sedan flytten till Italien. Mittbacken nickade in båda (0–2 och 0–5), när Verona vann med hela 11–0 borta mot jumbon Scalese. Se målen här:
I och med målen står Karlsson nu på sex fullträffar. Det gör henne till näst högst placerade utländska spelare i skytteligan. Bara amerikanska klubbkompisen med det italienska namnet, Veronica Napoli, ligger före. Högst upp i toppen ligger också en Veronaspelare, nämligen Marta Mason – som har gjort 17 mål. Det är tre fler än veteranen Patrizia Panico.
* I dag har förbundet ställt in det landslagsläger som skulle ha arrangerats i Växjö nu i januari. Det är helt klart värt att kommentera. Fast inte just nu. Utan jag återkommer i det ämnet.
Det har hänt en del kring Tyresö de senaste dagarna. I går värvade man finska landslagsmålvakten Tinja-Riikka Korpela. I dag tappade man Sara Thunebro och Kirsten Van de Ven.
De matcher jag har sett Korpela är det en högklassig målvakt. Hon släppte i och för sig fem mål mot Sverige i EM, men inget av målen var av den karaktären att man kan kräva att en målvakt skall rädda.
Tinja-Riikka Korpela
Dagens mest spektakulära övergång var att Van de Ven lämnar Tyresö för att spela två år med mästarlaget LdB FC Malmö – som för övrigt numera officiellt heter FC Rosengård. Holländskan blir en bra ersättare till Manon Melis och Katrine Veje.
För Tyresö borde inte tappet bli så tungt, då man redan värvat Caroline Graham Hansen, som högerforward.
Kirsten Van de Ven
Enligt Eskilstuna-Kuriren (tyvärr är artikeln stoppad av en betalvägg) tappar Tyresö även Sara Thunebro till Eskilstuna. Kul att nykomlingen visar handlingskraft, och gör en prestigevärvning. För Thunebro innebär förstås den här övergången att hon för första gången på flera år kan betrakta sig som 100 procent ordinarie i ett lag. Jag gissar att det känns väldigt skönt.
Sara Thunebro
* Västerbottens-Kuriren har i dag ett par intressanta rubriker om att Umeå Södra med stor sannolikhet måste dra sig ur elitettan. Tyvärr är det betalvägg på V-K, så jag kan inte läsa artikeln om att Umeå IK:s klubbchef Niklas Westman rasar mot elitettan. Men jag har ju tidigare konstaterat att vår nya superetta för damer riskerar att bli en dyr historia för lagen. Inte minst för de från norr som får väldigt höga resekostnader.
* I går spelades det två hängmatcher i de båda europeiska toppligorna. I Tyskland blev Nilla Fischer målskytt för första gången i Frauen-Bundesliga. Hon gjorde det viktiga 1–1-målet i slutet av den första halvleken för Wolfsburg hemma mot Freiburg. Europamästarinnan Sara Däbritz hade givit gästerna ledningen tidigt. Efter paus gjorde Nadine Kessler två mål och Alexandra Popp ett med följden att Wolfsburg vann med 4–1 och kliver upp på andra plats i tabellen.
Tyvärr har jag inte sett något klipp med Fischers mål. Men om jag hittar något sådant kommer jag att lägga upp det här.
I Frankrike vann PSG med 1–0 borta mot Henin-Beaumont. Marie-Laure Delie gjorde målet i slutet av den första halvleken. Kosovare Asllani ingick inte i PSG:s trupp. Är det fotskadan som spökar igen?
* Marta är hemma i Brasilien och spelar den årliga fyranationsturnering som i fjol hade det korta namnet ”Torneio Internacional Cidade de São Paulo de Futebol Feminino”. Tydligen spelas den i Brasilia i år. Därifrån uttalade hon sig i går till Expressen om att hon var petad ur damallsvenskans drömelva, men är en av tre som fortfarande har chansen att bli världens bästa spelare.
Det är förstås helt sjukt att det blivit så här. Jag tycker som bekant att det borde vara tvärtom. Marta borde vara självskriven i damallsvenskans dreamteam, men inte finalist till Ballon d’Or.
I nämnd turnering spelar i år för övrigt Skottland, Kanada och Chile utöver värdnationen. Avspark mellan Skottland och Kanada var alldeles nyss, och Adriana Leon har givit Kanada ledningen med 1–0.
* Slutligen till USA, där NWSL i kväll har fått ett nionde lag. Det har ryktats ett bra tag att organisationen bakom det framgångsrika herrlaget Houston Dynamo också skulle starta damlag. I kväll blev det klart att laget heter Houston Dash och kommer in i NWSL till andra säsongen. Kul.
Den andra NWSL-säsongen kommer lagen att spela 24 matcher i grundserien, alltså tre möten med vardera motståndare. Det blir en bra test på hur stabil ekonomi de olika lagen har.
Häromdagen undrade jag vad förbundskaptenerna tycker om att allt fler landslagsspelare väljer utländska klubbar. I dag fick jag svaret genom Aftonbladet. Tack för det.
Kul att kvällstidningarna är på hugget – även om faktakollen angående antalet svenska spelare i Frauen-Bundesliga var lite sisådär i artikeln. För inte har väl Sara Thunebro skrivit på för en tysk klubb igen?
Vad säger då Pia Sundhage till Bladet? Jo, att:
”Personligen ser jag hellre att de stannar i allsvenskan. Visst är det fantastiskt att vi har tjejer som Marta i Tyresö och Ramona Bachmann i Malmö. Faran är när vissa lag har sju utländska spelare i sin startelva. För svensk damfotbolls utveckling är det bättre om vi har sju svenska spelare och att laget kryddas av fyra utländska.”
Sundhages uppfattning stämmer bra med hennes åsikter kring utlänningar i damallsvenskan. Och det är ju bra att hon håller en rak linje i frågan.
Men personligen tror jag att våra landslagsspelare mår bra av att prova på andra ligor några år. Det är utvecklande för individen, precis på samma sätt som det var utvecklande för Sundhage att jobba för Kina och USA.
Som jag skrivit flera gånger tidigare så känns utlänningarna nödvändiga för att bibehålla klassen och intresset för damallsvenskan. För hur många spelare av hög internationell klass har vi i Sverige?
Med Sundhages upplägg uppskattar jag att våra toppspelare räcker till tre klubbar. Om alla hade stannat på hemmaplan.
Så till damallsvenskans silly season. Där är nykomlingen AIK hetaste klubben för tillfället. Det känns som att man bygger sitt lag smart. I förra veckan blev det klart att man lånar in Malin Levenstad från Malmö. I går gjorde man även klart med Finlands lagkapten Maija Saari, som återvänder från Mallbacken. Även om Saaris hälsa är ett litet frågetecken, då hon varit korsbandsskadad sedan i somras, så borde AIK här ha fått ett riktigt bra mittlås. Det handlar om två ledartyper som bör kunna styra lagets defensiv på ett bra sätt.
AIK behöver förstås även en stabil målvakt. Under hösten lånade de Jessica Höglander från Tyresö. Nu finns tydligen uppgifter om att Gudbjörg Gunnarsdottir är aktuell. Det vore ett bra nyförvärv. 2012 års AIK-målvakt Sussie Nilsson kommer däremot inte att återvända till Solnaklubben till nästa år. Hon har nämligen förlängt med Sunnanå.
Sofia Lundgren
Personligen hade jag gissat att Sofia Lundgren borde vara aktuell för en återkomst till AIK. Fast Lundgren är ett intressant fall. Jag gissar att hon med sin meritlista är relativt dyr. Dessutom dras hon med en lurig skada (diskbråck), som gör det till en chansning att värva henne. En av få klubbar som borde ha råd att ha Lundgren som backup är Tyresö. Eller vågar någon annan?
Tillbaka till AIK. I dag presenterade de Siriustalangerna Filippa Angeldahl och Nathalie Björn som nyförvärv. Båda fyller 17 år nästa år, och de borde kunna vara aktuella för att få en hel del speltid i damallsvenskan. Minns jag rätt från F17-EM har Angeldahl ett fantastiskt tillslag, vilket gör henne till ett dödligt vapen på alla fasta situationer. En sådan spelare gör jättenytta för alla lag – inte minst för en nykomling, som behöver ta de chanser man får framåt.
Olivia Schough är tydligen klar för Bayern München. Därmed är snart alla offensiva spelare i Sveriges landslag baserade i utlandet.
Och för vårt landslag tror jag att det är alldeles utmärkt. Spelare som skolats i en svensk spelstil, och som gjort några år i damallsvenskan, får chansen att testa andra spelstilar, och möta nya motståndare.
Det faktum att i princip alla våra offensiva toppspelare sticker utomlands gör ju att det blir nödvändigt för de damallsvenska klubbarna att fortsätta satsa på utländska förstärkningar. Som bekant har ju våra båda förbundskaptener flera gånger uttryckt att de anser att alla utländska spelare i damallsvenskan är ett hot mot svensk damfotboll. Det hade varit intressant att höra vad de tycker om alla svenska spelare i utlandet.
Mimmi Löfwenius
Apropå sådana skall ju även Mimmi Löfwenius spela utomlands nästa säsong. Som jag meddelade för knappt två veckor sedan lämnar hon Jitex för norska LSK Kvinner.
Det händer alltså väldigt mycket i de båda Göteborgsklubbarna. Känslan är att båda kommer att få jobbiga säsonger på olika nivåer. Jitex skrev jag om här. GFC har tappat Kristin Hammarström (slutar), Marie Hammarström, Anita Asante (Malmö), Camille Levin (Western Sydney Wanderers, Australien), Yael Averbuch (klubb ej klar), Jessica Landström (klubb ej klar) och då Olivia Schough. Dessutom stack ju Jodie Taylor redan i somras.
GFC hade tunn trupp redan tidigare. Nye tränaren Stefan Rehn:s lagbygge kommer att bli riktigt tuff när man nu tappat ytterligare sju spelare samtidigt som man säger att man skall ha en bredare trupp. Visst har man värvat fyra spelare också. Men skall man kunna bredda truppen på nödvändig storlek behöver man minst sju spelare till. Kanske tio.
Medan klubbar som Malmö och Linköping verkar i princip klara med sina trupper inför 2014 lär alltså Göteborg fortsätta vara aktivt på spelarmarknaden i vinter. Det borde även Tyresö vara. För man har flera spelare som bara har kontrakt fram till sommaren. Och ännu så länge den här hösten har det mest varit uppgifter om spelare som lämnar, eller är på väg att lämna. Exempelvis har Sara Thunebro tydligen varit och känt sig för hos nykomlingen Eskilstuna United.
En blogg om internationell damfotboll 