Tyskland, USA, Australien och Japan

Jag råkade tidigare komma åt publicera-knappen i bloggprogrammet alldeles för tidigt. Därför gissar jag att ni som prenumererar på bloggen fick utkasten till de två senaste inläggen på mejl.
De var rätt stolpiga, så jag är övertygad om att ni har större utbyte av inläggen om ni läser om dem i nuvarande skepnad…

Det här inlägget skulle egentligen bara handla om damfotbollsvärldens främsta nationer utanför EM. Men som rubriken avslöjar blir det även lite Tyskland.

För jag måste ju berömma intresset för det tyska laget. Gårdagens träningsmatch mot Skottland sågs av över en miljon tv-tittare. Och förbundet har sålt närmare 40000 biljetter till EM-genrepet mot Japan i München.

Det känns som att Sverige får svårt att locka 40000 åskådare till vårt genrep på Skarsjövallen i Ljungskile…

Därmed lämnar jag Europa. I natt spelade USA träningsmatch hemma mot Sydkorea inför 13035 åskådare på Gillette Stadium i Foxborough, Massachusetts.

Amerikanskorna vann med 4–1 och matchens behållning var Kristie Mewis leende efter att hon gjort sitt första landslagsmål någonsin. Leendet blev nog inte mindre av att hon slog till i sin hemtrakt.

Höjdpunkter från matchen finns på det här klippet.

Utöver Mewis hette USA:s målskyttar Lauren Cheney, Carli Lloyd och Abby Wambach. Den sistnämnda gjorde sitt mål på straff på övertid. Hon är därmed bara två mål bakom Mia Hamm i jakten på titeln som tidernas målskytt.

Det är lätt att konstatera att förbundskapten Tom Sermanni fortsätter att testa friskt. Han lät nämligen ytterligare en U20-världsmästare debutera i den här matchen, nämligen Morgan Brian.

Sermanni bytte ju friskt även i Australien, och han har nu låtit sju olika spelare göra landslagsdebut i år. Utöver Mewis och Brian handlar det om Ashlyn Harris, Christen Press, Crystal Dunn, Julie Johnston och Lindsey Horan.

Så här spelade USA mot Sydkorea: Nicole Barnhart (Hope Solo, 46) – Christie Rampone, Rachel Buehler (Ali Krieger, 70), Becky Sauerbrunn, Mewis – Heather O’Reilly, Lloyd (Yael Averbuch, 67), Cheney (Brian, 77), Tobin HeathSydney Leroux (Wambach, 46), Alex Morgan.

Vi stannar lite i USA. Trots nattens landskamp rullar NWSL vidare. Det är i sådana här lägen man ser bredden på lagens trupper. Dessutom är det intressant att se hur stort intresset är för lagen när de saknar sina affischnamn.

En match spelades parallellt med landskampen i natt. 4630 åskådare var på plats för att se Western New York Flash bortabesegra Washington Spirit med 2–0. Det måste man väl ändå säga var ganska lovande?

* I en annan del av världen spelade Australien och Nya Zeeland sin andra inbördes landskamp på kort tid. Den här gången slutade det 1–1. Eller ja, det slutade 5–3 till Australien efter straffläggning. Fast jag tycker ändå att 1–1 är det relevanta resultatet.

Enligt referatet på det australiska förbundets hemsida var det Nya Zeelands Football Ferns som dominerade matchbilden. Det var dock the Matildas som tog ledningen i elfte minuten genom Clare Polkinghorne. 17 minuter senare kvitterade dock Tysklandsproffset Sarah Gregorious.

Kirsty Yallop

Kirsty Yallop

För Nya Zeeland spelade Malmös Ali Riley hela matchen, medan Vittsjös Kirsty Yallop byttes in de sista 24 minuterna.

I torsdags möttes lagen också. Då vann Australien med 1–0 efter segermål från Michelle Heyman. Då saknade Nya Zeeland dock sina damallsvenska spelare.

* En liga jag följde hyfsat noga i fjol var den japanska, Nadeshiko League. Eftersom japanskorna inte är med i EM, och vi inte har några svenska spelare där har jag minskat ner på Japankollarna.

Men jag konstaterar att Inac Kobe Leonessa går som tåget även i årets ligaspel. Med halva serien spelad har mästarlaget nio raka segrar och målskillnaden 37–5. Dessutom leder deras amerikanska forward Beverly Goebel-Yanez skytteligan på åtta mål, ett före klubbkompisen Nahomi Kawasumi samt Belesas Mina Tanaka.

Därför var det en skräll i går när 4456 åskådare fick se Inac Kobe Leonessa tappa poäng i ligacupen. Det blev nämligen 0–0 mot Albirex Niigata.

Ligacupen spelas inledningsvis som ett gruppspel, med fem lag i varje grupp. NTV Beleza leder den ena gruppen, medan Kobes grupp nu leds av Okayama Yunogo Belle med två poängs marginal. Men Okayama och Kobe möts i nästa omgång.

Homare Sawa på väg av

Homare Sawa

Japans landslag skall för övrigt först möta Nya Zeeland på torsdag. Sedan åker de till Europa för att möta England och Tyskland. Truppen till mötet med Nya Zeeland är uttagen, och den innehåller en mängd välbekanta namn.
Minns att förbundskapten Norio Sasaki valde att vila Miho Fukumoto, Homare Sawa, Aya Miyama, Shinobu Ohno och Kozue Ando under Algarve cup i våras. Nu är alla de fem tillbaka i truppen.

Fortsatta tyska tester

I dag valde jag bort Tysklands träningslandskamp mot Skottland för att i stället se herrfotboll på Påskbergsvallen i Varberg, i form av Hallandsderbyt i superettan mellan Varbergs Bois och Falkenberg.

Ett intressant inslag i den matchen hette Julia Magnusson. Hon är assisterande domare, och klarade sig alldeles utmärkt på näst högsta svenska herrnivå. Därmed borde hon också vara högkvalificerad för dammatcher på allra högsta världsnivå. Kul.

Jag valde alltså bort Tysklands 3–0-seger mot Skottland, men har sett det här sammandraget. Där framgår att alla tre målen gjordes i den första halvleken, och att det tyska landslagets skyttedrottning Celia Okoyino da Mbabi gjorde två av dem – båda inom loppet en minut i halvlekens slutskede.

Hon lär blir otroligt viktig för tyskorna i EM-slutspelet. Att hon verkar vara på väg in i målform får förstås förbundskapten Silvia Neid att njuta.

Dagens tyska startelva ligger sannolikt väldigt nära lagets första EM-elva. Men alla tidiga byten indikerar ändå att Neid fortfarande provar sig fram en aning. Och hon inte jobbar lika hårt med att spela ihop ett lag som Pia Sundhage gör i Sverige.

På vissa positioner avgör säkert lagets tre förberedelsematcher inför EM vem som startar mot Holland den 11 juli.
Utöver dagens match skall tyskorna även möta Kanada (onsdag i Paderborn) och Japan (29 juni i München) innan EM.

Jag kan tänka mig att ett sådant högerbacksplatsen är en sådan position där loppet fortfarande är öppet – och då mellan Bianca Schmidt och Luisa Wensing. Kanske även den ena centrala mittfältspositionen också där Nadine Kessler och Simone Laudehr utgör kandidater. Att Neid gav de fyra nämnda spelarna varsin halvlek i dag är en indikation på att så är fallet.

Jag trodde också möjligen att Wolfsburgs Josephine Henning skulle ha en liten chans att slå sig in i mittlåset. Men av dagens match verkar det inte troligt, då det gamla pålitliga paret Annike Krahn och Saskia Bartusiak fick spela hela matchen.

Även Malmös Anja Mittag spelade hela matchen. På klippet ovan syns att hon var inblandad i en del, och att hon hade ett par riktigt bra chanser. Men närmare än ett stolpskott kom inte Mittag i dag.

Tyskland spelade så här: Nadine Angerer – Schmidt (Wensing, 46), Krahn, Bartusiak, Babett Peter (Jennifer Cramer, 46) – Kessler (Laudehr, 46), Lena Goessling – Mittag, Dzsenifer Marozsan (Svenja Huth, 46), Leonie Maier (Lira Bajramaj, 64) – Celia Okoyino da Mbabi (Lena Lotzen, 64)

* Den norska toppserien är den enda europeiska toppliga som inte har tagit EM-uppehåll ännu. Den sista matchen innan mästerskapet spelas på onsdag. I dag var det fem matcher, och det blev hela fyra svenskmål.

Samtliga gjordes för Vålerenga, där Emelie Erlandsson gjorde lagets två första i den första halvleken och Kristin Carlsson lagets två första mål i den andra halvleken. Totalt vann Osloklubben med 6–1 hemma mot Klepp.

Båda topplagen LSK och Stabaek vann sina bortamatcher i dag med fyra måls marginal. LSK mot Trondheims-Örn och Stabaek mot svensklaget Avaldsnes.

Stora skadeproblem i Tyskland

Enligt det tyska fotbollsförbundets officiella hemsida blev Kim Kulig i går den femte tyska spelaren på kort tid att tvingas lämna återbud till EM.

På ett landslagsläger svullnade Frankfurtmittfältarens ena knä upp, och hon tvingas därmed dra sig ur den tyska EM-satsningen.

Det handlar om samma knä som Kulig drog av korsbandet i under VM-kvartsfinalen mot Japan 2011. Kuligs skada var början till slutet för Tyskland i VM.

Hur stor skada Kuligs bortfall ställer till i det lägret är förstås något oklart. Klart är däremot att förbundskapten Silvia Neid börjar få en riktigt lång skadelista.

Hittills har följande spelare tvingats tacka nej till EM på grund av skador:

* Linda Bresonik, PSG – hälsenan
* Verena Faisst, Wolfsburg –  körtelfeber
* Viola Odebrecht, Wolfsburg – knäoperation
* Alexandra Popp, Wolfsburg – fotledsskada

Dessutom ingår Frankfurtduon Lira Bajramaj och Simone Laudehr i den tyska bruttotruppen till EM, två spelare som missat stora delar av årets säsong till följd av skador.

Tyskland spelar för övrigt landskamp mot Skottland i eftermiddag. Det blir intressant att se vad Neid ställer för startelva på benen.

Den tyska förbundskaptenen håller på att genomföra en generationsväxling och min uppfattning är att hon ännu inte har hittat sin optimala uppställning ännu. Hon lider lite av överflödets förbannelse, för det vimlar av talanger i tysk damfotboll.

Så faktum är att de här skadorna kanske kan vara positiva för Neid. I varje fall blir hennes val lite lättare.

Neid har inte presenterat den tyska EM-truppen ännu. För tillfället jobbar hon med följande spelare. Och även utan de fem skadade spelarna finns det kvalitet nog för att bärga ytterligare ett guld i det gänget.

Mittag kvitterade mot USA

I morgon skall jag ta en sväng till Växjö och se hur landslaget ligger till med EM-förberedelserna.

I kväll har jag sett att den största guldfavoriten Tyskland håller riktigt hög klass – trots att förbundskapten Silvia Neid inte har hittat rätt i sitt lagbygge ännu.

Matchen mot USA i kväll slutade 3–3, sedan tyskorna kommit ikapp från 1–3 de sista sex minuterna.

Neid håller på att föryngra sitt lag ganska rejält. Som ett led i det projektet provar hon en mängd olika bitar för att få pusslet att gå ut.
Ännu känns det som att hon har en bit kvar innan hon är klar. Men Tyskland har så många klasspelare att de kan ta EM-guld, även om Neid inte är klar med sitt arbete i juli.Neid startade i dag med fyra nya spelare som inte ens var med i VM-truppen 2011, nämligen Luisa Wensing, Leonie Maier, Nadine Kessler och Dzsenifer Marozsan.

Megan Rapinoe

Megan Rapinoe

Jag missade de första 25 minuterna, men fick ändå intrycket att hela den första halvleken gick svagt i tysk fördel. Efter paus låg Megan Rapinoe bakom ett rejält ryck från USA. Först stod Lyonspelaren för ett läckert förarbete – som inkluderade en tunnel på Verena Faisst – till Abby Wambach och 1–0. Sedan pricksköt Rapinoe själv in 2–0 med vänstern.

Tyskland och Kim Kulig gjorde 1–2 efter fint förarbete av Kessler och Bianca Schmidt, men även efter riktigt svagt försvarsjobb av Crystal Dunn.

Halvleken såg länge ut att gå i USA:s och Rapiones riktning. Hon blev lurad på ett andra assist när hon slog en frispark, som Lauren Cheney snyggt nickade in. Domaren dömde dock felaktigt bort målet för offside.

I minut 71 gjorde i stället Alex Morgan 3–1 på en läcker lobb, efter en minst lika läcker djupledspassning från Cheney. Det handlade verkligen om ett riktigt vackert fotbollsmål.

Där kändes den amerikanska segern klar. Tyskorna var bleka, och hade svårt att skapa målchanser.

Men man kan aldrig räkna bort Tyskland. Aldrig.

Först gjorde Celia Okoyino da Mbabi 2–3 på en distinkt straff, efter att hon själv fällts av Christie Rampone. Eller. Huruvida hon verkligen fälldes var inte helt lätt att se, men straff blev det i alla fall. Det inträffade i matchminut 85.

Anja Mittag

Anja Mittag

Två minuter senare satte Malmös Anja Mittag kvitteringen i tomt mål. Shannon Boxx tvekade när hon skulle rensa, vilket gjorde att tyskorna kunde få till ett anfall på vänsterkanten.
Faisst fina inlägg gick mellan Nicole Barnhart och Okoyino da Mbabi. I läge två damp den ner framför Mittags fötter – och 3–3 var ett faktum.

Fast USA var snubblande när att hinna slå tillbaka. För i 94:e minuten räddade Faist en nick mållinjen. Det var verkligen en spektakulär räddning, med högerfoten högt upp. Nicken tror jag kom från inhopparen Sydney Leroux. Det såg i alla fall ut som att nickaren hade en tvåa på tröjan.

Det var verkligen en högklassig andra halvlek, där tyskorna visade hög moral. De blir som sagt att räkna med i sommar.

Så här startade lagen:

Tyskland
Nadine Angerer – Maier, Wensing, Saskia Bartusiak, Babett PeterMelanie Behringer, Kulig, Kessler, Linda Bresonik – Marozsan och Okoyino da Mbabi.

USA
Barnhart – Dunn, Whitney Engen, Rampone, Christie MewisHeather O’Reilly, Boxx, Cheney, Rapinoe – Wambach och Morgan.

Som synes ställde USA upp med en ganska orutinerad backlinje. Tom Sermanni håller verkligen på att testa friskt. Dock noteras att han bara gjorde två byten, och lät de fyra backarna spela hela matchen.

* I går spelade en annan av de fyra stora medaljfavoriterna i EM en intressant träningsmatch. Frankrike tog emot Kanada med 1–1 som slutresultat. Jag har haft mycket att göra på jobbet i veckan, och har inte sett mer än det här klippet med höjdpunkter.

Av det verkar fransyskorna ha dominerat ganska rejält chansmässigt, men haft svårt att få hål på fjolårets Dalsjöforsmålvakt – Erin McLeod.
Elodie Thomis var ensam om att lyckas. Det gjorde hon på övertid i den första halvleken. Och som hon gjorde det. Här snackar vi hårt skott i krysset…

I regnet ser det ut som att Kaylyn Kyle hade alla Kanadas målchanser. Det blev fjärde gången gillt. För i minut 93, avslutade Kyle ett snyggt anfall till 1–1.
Bra gjort av Kanada. Frankrike ser ut att fortsatt spela fin fotboll, men utan att ha den där riktiga udden. Ungefär som i VM och OS alltså.

Pauline Hammarlund

Pauline Hammarlund

* I går spelade även Sveriges F19-landslag EM-kval. Här handlar det om huruvida 94:orna kan klara av att försvara det guld som 93:orna bärgade i fjol. Den andra kvalomgången började i alla fall bra, då värdnationen Holland besegrades med 1–0. Bilder från matchen finns här.

Klippet inleds med Pauline Hammarlund:s segermål.

Se utlänningarna som något positivt

Oj vad mycket det finns att skriva om för tillfället. Det viktigaste, landslagstruppen, har jag redan avhandlat.

Men i dag har det även uppstått debatter kring antalet utlänningar i damallsvenskan och om utseendets betydelse inom idrotten. Dessutom är det ju kvartsfinaler i Champions League i morgon, och så har jag ju lovat en djupdykning i Jitex och Mallbacken – samt bilder från två matcher.

Jag tänkte börja med att avhandla utlänningarna. Jag skrev om min positiva inställning till det stora antalet utländska spelare i damallsvenskan i det här inlägget i augusti i fjol. Min uppfattning i frågan är orubbad.

Visst rycker man väl till lite när man ser artiklar som den här i Sydsvenskan i dag. Men det faktum att LdB FC Malmö har tio spelare av VM- eller EM-klass som inte är svenska ser jag bara som bra. Det innebär ju att vår damallsvenska håller så hög klass att den lockar spelare av allra högsta världsklass.

Och skall våra landslagsspelare erbjudas bästa möjliga motstånd varje vecka så krävs det att vi kryddar vår serie med 60–70 toppspelare från utlandet. Vi klarar inte av att på egen hand skapa en serie av världsklass.

Snacket man hör om att utlänningarna står i vägen för våra unga talanger biter inte på mig. Riktiga talanger är de som klarar av att slå sig fram även när det är lite motstånd. Att en stor mängd lovande spelare redan kan vara i damallsvenskan som 16–17-åringar utan att egentligen behöva ta i utvecklar inte någon. Och de största talangerna slår sig fram ändå.

Ta Lina Hurtig, som fyller 18 i september. Hon spelade tolv damallsvenska matcher från start i fjol. Det känns rimligt. Jag ser det som ett hälsotecken att inte alla F17- och F18-landslagsspelare har givna platser i damallsvenskan. Utan att de måste jobba lite. För som sagt, skall man bli en toppspelare måste man kunna kämpa.

Debatter om att det är för många utlänningar i egna ligan har dykt upp inom herrfotbollen i en mängd länder – under en längre tidsperiod. Jag kan faktiskt inte komma på ett enda land vars landslag har fått lida av att den egna ligan lockat en mängd utländska världsspelare. Kan ni?
För exempelvis Italien, Spanien, Tyskland och England gör ungefär samma resultat på landslagsnivå nu som de gjorde när deras ligor huvudsakligen bestod av inhemska spelare. Eller ja, Spanien har ju blivit bättre.

I fjol hade vi 69 utländska spelare i damallsvenskan. Som det ser ut nu blir det några färre från start i år. Fast inte så många.

Jag satte just ihop listan nedan. Den innehåller 63 klara spelare, och tre till som är på ingång. Det kan alltså bli 66 utlänningar från start i årets serie.

Jag har inte dubbelkollat allt, så det kan vara något namn som saknas, eller något som blivit kvar från fjolårets lista. Men jag räknar med att ni uppmärksamma läsare rättar eventuella felaktigheter.

* Göteborg FC             5
Camille Levin och Yael Averbuch (USA)
Jodie Taylor och Anita Asante (England)
Cathrine Dyngvold
(Norge)

* Jitex                          3
Minna Meriluoto, Leena Puranen och Annica Sjölund (Finland)

* Kristianstads DFF    5
Sif Atladottir och Margret Lara Vidarsdottir (Island)
Johanna B Rasmussen (Danmark)
Brett Maron (USA)
Nicole Sykes (Australien)

* Linköpings FC          5 (ev 6)
Linda Sällström (Finland, skadad)
Renée Slegers (Holland)
Lidija Kulis (Bosnien-Hercegovina, lån)
Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Harder (Danmark)
Ev. Jovana Damnjanovic (Serbien)

* Mallbackens IF                 3
Maija Saari (Finland)
Katie Fraine (USA)
Hayley Lauder (Skottland)

* Ldb FC Malmö          10
Ramona Bachmann (Schweiz)
Katrine Veje (Danmark)
Thora Helgadottir och Sara Björk Gunnarsdottir (Island)
Anja Mittag, Kathleen ”Paula” Radtke och Katrin Schmidt (Tyskland)
Ali Riley (Nya Zeeland)
Manon Melis (Holland)
Yoreli Rincon (Colombia)

* Piteå IF                     6
June Pedersen (Norge)
Faith Ikidi
och Francisca Ordega (Nigeria)
Hallbera Gisladottir (Island)
Anna Westerlund (Finland)
Lydia Williams (Australien)

* Sunnanå SK               4
Perpetua Nkwocha och Helen Ukaonu (Nigeria)
Carys Hawkins (Wales/Australien)
Annika Kukkonen (Finland)

* Tyresö FF                 7
Marta Viera da Silva och Elaine Moura (Brasilien)
Meghan Klingenberg och Christen Press (USA)
Line Röddik Hansen (Danmark)
Veronica Boquete (Spanien)
Kirsten van de Ven (Holland)

* Umeå IK                   4
Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu (Nigeria)
Tuija Hyyrynen (Finland)
Katrin Jonsdottir (Island)

* Vittsjö GIK                6
Loes Geurts och Mandy van den Berg (Holland)
Kirsty Yallop (Nya Zeeland)
Kendall Fletcher (USA)
Ifeoma Dieke och Jane Ross (Skottland)

* KIF Örebro                5 (ev 7)
Susanna Lehtinen och Sanna Talonen (Finland)
Sarah Michael (Nigeria)
Stephanie Labbé och Marie-Eve Nault (Kanada)
ev Irena Martinkova och Lucie Martinkova (Tjeckien)

De 63 spelarna är fördelade på följande länder:

1) Finland 10
2) USA 7
Nigeria 7
3) Island 6
4) Danmark 5
Holland 5
6) Skottland 3
Tyskland 3
8) Kanada 2
Australien 2*
Brasilien 2
England 2
Norge 2
Nya Zeeland 2
14) Spanien 1
Schweiz 1
Colombia 1
Bosnien-Hercegovina 1
Wales 1*

Eventuellt tillkommer alltså Tjeckien 2 samt Serbien 1.

* Karys Hawkins räknas här som walesare, eftersom hon valt att spela i Wales landslag.

Tillägg 4 april: Sedan inlägget skrevs har de båda tjeckiskorna skrivit på för Örebro, och dessutom har Sunnanå gjort klart med schweiziska Sandra Betschart, Kristianstad med belgiska Lorca van de Putte samt Tyresö med spanska Jennifer Hermoso. Därmed är vi alltså nu uppe i 68 utländska spelare.

Tillägg 12 april: Det visade sig att jag även oförklarligt nog missat Kristianstads isländska Gudny Björk Odinsdottir. Därmed är det 69 utländska spelare i damallsvenskan i år.

Morgan slog till – igen

Damfotbollsvärldens längsta svit av matcher utan förlust är bruten. Efter drygt tre år utan nederlag (under ordinarie tid) föll Tyskland i kvällens final av Algarve cup.

Det var USA som bröt sviten, och som vann Algarve cup efter 2–0-seger i dagens final på stora Estadio Algarve.

Alex Morgan intervjuas

Alex Morgan intervjuas

USA:s bästa spelare de senaste 1,5 åren, Alex Morgan, gjorde båda målen.

Först slog hon till i den 13:e minuten. Sydney Leroux hann upp en djupledsboll från Yael Averbuch på kortlinjen. Inlägget var egentligen inget vidare, men den vikarierande tyska mittbacken Luisa Wensing verkade inte veta var hon hade sina medspelare och nickade i blindo. Bollen hamnade hos Morgan som hur säkert som helst lyfte upp den i nättaket bakom en chanslös Almuth Schult i det tyska målet.

Om det första målet var en liten gåva av det nybildade tyska försvaret så var det andra, i minut 34, en jättepresent. Målvakt Schult och mittbacken Josephine Henning brast i kommunikationen. Morgan sprang emellan och kunde slå bollen i tomt mål.

Att tyskorna saknade sitt vanliga mittbackspar Annike Krahn (skadad) och Saskia Bartusiak (sjuk), samt att målvakten Nadine Angerer vilades påverkade garanterat matchresultatet.
För Tysklands unga backlinje; Leonie Maier (20 år), Henning (23), Wensing (20) och Babett Peter (24) kändes inte helt trygg och samspelt.På målvaktssidan har förbundskapten Silvia Neid valt att ge unga Schult en seriös chans att ta över handskarna från Angerer. Av vad jag sett är dock inte talangen redo för spel på allra högsta landslagsnivå ännu. Schult har bjudit på ett par grova missar, och Angerer lär vara förstamålvakt i EM.

Jag såg cirka 65 minuter av matchen. Så långt var tyskorna väl så bra som USA – spelmässigt sett. Tyskland skapade absolut tillräckligt med chanser för att också kunna göra ett eller flera mål. USA hade dock bättre ordning på sitt försvarsspel – och så hade de matchvinnare Morgan, som utöver sina två mål också hade ett rungande ribbskott.

Av det jag såg hade dessutom USA bra hjälp av den kanadensiska huvuddomaren. För hon släppte flera ganska grova regelbrott från amerikanskorna. Dessutom struntade den misslyckade domaren i att blåsa för en solklar tysk straff, när Shannon Boxx kastade sig fram och sparkade ner Lena Goessling i 40:e minuten.

Trots att tyskorna nu alltså har blivit av med sin svit av matcher utan förlust så lär de komma till Sverige i sommar som stora guldfavoriter. Tyskland har inte förlorat en enda EM-match på hela 2000-talet – och då räknar jag även in kvalmatcher.

* Slutligen en liten kul parentes. Visst har väl de här två basketspelarna två look-a-likes i USA:s landslag? Ja, i varje fall tycks Averbuch och Kelly O’Hara tycka det…

Ingen av guldfavoriterna imponerar

Det är ganska exakt fyra månader till avspark i EM, och de favorittippade lagen verkar göra allt för att slippa guldtryck.

För inget av de fyra lag som är tänkbara mästare – Tyskland, Frankrike, England eller Sverige – har ju övertygat helt under den här veckans spel. Jag tänkte gå igenom dem ett efter ett:

* Sverige. Här känner ni till resultaten. Ett lite längre klipp från segern mot Island finns här.

* Frankrike. Jag såg just sista 20 minuterna när fransyskorna med nöd och näppe spelade 1–1 mot ett reservbetonat Brasilien. Louisa Necib kvitterade på straff in minut 96. Då hade man innan dess i sin jakt på utkämning kostat på sig att missa en straff (Eugenie Le Sommer) och ha ett stolpskott – Necib i 92:a.

Brasilien kom till spel utan Marta, Cristiane, Erika och ytterligare ett par välkända spelare. Man hade till exempel okända Thais Picarte i mål. Trots det var man alltså snubblande nära att besegra Frankrike.

Lagen möttes också i onsdags. Även då blev det kryss – 2–2. Och även då kvitterade fransyskorna på straff på slutet. Då var de Gaetane Thiney som stod för utjämningen.

Frankrike har nu sex raka kryss. Och oförmågan att döda matcher kan kosta fransyskorna dyrt i EM. För törsten efter framgång är stor i Frankrike. Trots att de har en av världens på pappret klart bästa trupper har man ju misslyckats med att ta medalj i såväl EM 2009 som VM 2011 och OS 2012.

Tysklands startelva

Tyskland från förra årets Algarve cup

* Tyskland. Laget har inte förlorat sedan VM-kvartsfinalen mot Japan 2011. Och då var det ju oavgjort efter ordinarie tid. Senaste nederlaget under 90 minuter kom mot USA den 3 mars 2010. Men på senare tid har tyskorna fastnat i kryssträsket – precis som Frankrike.

Gårdagens 2–1-seger mot Japans reservbetonade lag i Algarve var Tysklands första vinst efter fem raka oavgjorda matcher. Se bilder därifrån här. Där framgår att Japan tilläts skapa rätt mycket framför Almuth Schult. Och att Tyskland vann på att japanskornas målvakt gjorde en megatavla på en frispark från Dzsenifer Marozsan.
Japanmatchen i all ära. Framför allt undrar man lite över onsdagens 0–0-match mot Danmark. Har det möjligen gått lite grus i det tyska maskineriet?

* England. Har öst in mål, men även haft svängdörrar i defensiven. Man slog till slut Italien i onsdags med 4–2 – se bilder därifrån här. Jordan Nobbs pärla till 1–0 är högst sevärd.
I går blev det 4–4 i en rekordsvängig tillställning mot arvfienden Skottland. Se höjdpunkter från den matchen här.

Att släppa fyra mål mot Skottland imponerar inte på mig. Det gör för övrigt inte det engelska försvarsspelet på något av de båda klippen med höjdpunkter. Så inte heller England verkar alltså ha hittat segerspåret ännu i år.

Trots att det är grus i favoritlagens maskineri så lär EM-guldet hamna hos något av de fyra nämnda lagen. Klasskillnaden är så gigantisk inom europeisk damfotboll att övriga åtta EM-lag spelar statistroller. Eller ja, EM-lottningen är ju sådan att ett av statistländerna kommer att få spela semifinal.

* Bland de lagen som utmanar om den semifinalplatsen har Norge och Danmark imponerat mest under veckan. De spelade för övrigt 0–0 inbördes i en händelserik match i går. Se höjdpunkter från den här.

I Sveriges grupp ingår ju just danskorna – samt Finland och Italien. Finskorna har besegrat Holland med 2–1, och förlorat mot Kanada med samma siffror. Bilder från Kanadamatchen finns på den här länken. Matchens två första mål är sevärda skott i krysset. Först en placerad bredsida från Emmi Alanen, sedan en distinkt vrist från Jonelle Filigno. Finskorna pressade för kvittering på slutet, och känns ändå ganska starka.

Italienskorna verkar däremot inte så formstarka. De föll alltså mot England med 4–2 i onsdags, och följde upp med ny förlust i går – 0–2 mot svårspelade Nya Zeeland.
På klippet ovan från England–Italien så känns inte italienskornas backlinje så stabil som man är van vid att italienska försvar skall vara.

Schult tog inte chansen

Den 22-åriga Bad Neuenahrmålvakten Almuth Schult fick vakta Tysklands mål i kvällens landskamp borta mot Frankrike. Resultatet blev 3–3, och klart är att Schult inte tog chansen, utan att Nadine Angerer ligger bra till för att trots allt bli tysk EM-målvakt.

Schult bjöd nämligen Louisa Necib på 2–1-målet genom svagt agerande på ett bakåtpass. Även Frankrikes 3–1-mål var en gåva från tyskorna. Den gången var det lagkapten Saskia Bartusiak som slog en usel bakåtpassning, som Marie-Laure Delie kunde snappa upp.

Jag kan inte säga att jag såg matchen speciellt koncentrerat. Men det lilla jag såg var det en högklassig tillställning, där Necibs 1–1-mål höll högsta klass. Skott av den karaktären kan inte kvinnliga målvakter rädda. Även världens främsta manliga målvakter hade fått svårt att nå upp på den kanonen.

Malmös Anja Mittag spelade från start i det tyska laget, och spelade fram Bianca Schmidt till 1–0. På slutet fick drygt 15 000 hemmafans se tyskorna komma ikapp efter två mål av Wolfsburgs lagkapten Nadine Kessler.

Bilder från matchen finns på den här länken. För mig funkar bara drygt halva klippet. Hoppas ni har bättre lycka.

Här är startelvorna, Frankrike: Bouhaddi – Franco, Georges, Renard, Boulleau – Abily, Soubeyrand – Le Sommer, Necib, Thiney – Delie.
Tyskland: Schult – Schmidt, Krahn, Bartusiak, Peter – Kessler, Kulig – Mittag, Marozsan, Faisst – Okoyino da Mbabi.

* Häromdagen skrev jag om LB07:s nya lönepolicy. Här är en krönika från Idrottens Affärer som är inne på ett liknande spår som jag var.

Kattem drar sig ur norska toppserien

2,5 månader innan säsongsstart väljer Kattem Kvinnefotball att dra sig ur den norska toppserien. Nyheten går att läsa på kvinnefotball.no i dag.

Klubben tog beslutet under ett möte i dag. Det har tvingats fram genom svag organisation och stor spelarflykt.

Enligt turordningen skall platsen nu erbjudas fjolårets tvåa i division 1, Medkila. Det var just Medkila som Kattem slog med totalt 5–3 i kvalet mot toppserien i mitten av november. Medkila var uppe och vände i toppserien 2011.

Frågan är om det även blir en urdragning ur Frauen-Bundesliga. Som damfotboll.com kunde berätta i förra helgen är forna topplaget Duisburg riktigt illa ute, ekonomiskt sett, och man har bett en konkursförvaltare att förbereda en konkursansökan.
Fattar jag rätt så säger den här texten på tyska förbundets hemsida att om lämnar man in en sådan så innebär det automatisk nedflyttning ur Frauen-Bundesliga. Duisburg balanserar alltså på en skör tråd.

* Mer Tyskland. De regerande mästarinnorna satsar rejält mot EM. Genrepet mot Japan den 29 juni kommer att spelas på mäktiga Allianz Arena i München. Säljer man ut samtliga 70 000 platser?
Tyskland möter för övrigt Frankrike på bortaplan i Strassbourg den 13 februari. Den matchen skall kunna gå att se på Eurosport. Hade inte EM-lottningen sett ut som den gör hade det varit en tänkbar försmak av EM-finalen. Nu är det mer troligt att de här lagen stöter på varandra redan i kvarts- eller semifinal.

Erika Martinsson

Erika Martinsson

* I en träningsmatch i dag spelade Vittsjö 1–1 mot danska topplaget Bröndby. Vittsjös kvittering gjordes av Erika Martinsson.
En utmärkt lista över en stor del av vårens träningsmatcher för lagen i damallsvenskan och elitettan hittar du för övrigt här.

* I en intressant artikel i Märkische Allgemeine – lokaltidningen i Potsdam – bjuder Turbines ledning på diverse siffror kring sin satsning. Den totala omsättningen ligger mellan 1,2 och 1,5 miljoner euro och snittlönen ligger på 1300 euro brutto. Antar att det gäller för förstalaget, och inte för hela föreningen. Turbine har ju även ett lag i näst högsta divisionen.
Artikeln handlar framför allt om Turbines kritik gentemot den lokala herrfotbollsstorheten SV Babelsberg 03. Intressant det också.

* I Sverige har EFD handlat vaket och handlingskraftigt gentemot Fifa i frågan om försäkringar av spelare som är i väg på landslagsuppdrag. Bra gjort.

* Slutligen har fönstret nu öppnat för klubbarna i NWSL att värva fyra kontraktslösa spelare vardera. En spelare som inte längre är aktuell för årets NWSL är Beverly Goebel-Yanez. Hon har förlängt sitt kontrakt med japanska storklubben Inac Kobe Leonessa även över 2013.

Gör inte Sverige till guldfavorit

Jag tänker inleda det här året med att dra lite i handbromsen. För jag antar att ni redan har hört det sägas eller skrivas: ”2013 – året då Sverige tar EM-guld”.

Så länge meningen uttrycker en målsättning eller förhoppning är den förstås mer än ok. För vi hoppas självklart på svenskt guld, precis som vi gör i alla stora mästerskap. Och laget måste förstås ha som mål att gå hela vägen.
Men när så kallade experter börjar utmåla Sverige som storfavorit till EM-guldet är det dags att sätta stopp. För den som ser vårt gulblå landslag som guldfavorit är nämligen inte speciellt insatt i europeisk damfotboll.

Som jag ser det tillhör vi i högsta grad medaljkandidaterna, och med den lottning vi fått har vi bra chans att ta oss till final. Men guldfavorit? Nej, den pressen förtjänar vi definitivt inte.

Minns ni eftersnacket till OS-turneringen i somras? Då sades det att Japan och USA hade dragit ifrån de övriga länderna i världen.

Jag sade emot alla de experter som framförde den åsikten.

För de glömde ju bort en av damfotbollens riktiga stormakter – Tyskland.

Tysklands startelva

Tyskland – givna guldfavoriter i EM

Och visst var det lätt att glömma tyskorna i somras, eftersom de inte fick spela i OS. Men orsaken till att de missade OS var ju snarare att Europa har en usel modell för sitt kval, än för att laget inte var bra nog.
Ni minns säkert att det var Japan som spelade bort Tyskland från OS – och inte något av de övriga europeiska lagen som slogs om platserna.

Trots att tyskorna missade OS är de tveklöst Europas bästa lag, och de hör hemma i topp tre i världen tillsammans med USA och Japan. Under 2012 förlorade Tyskland inte en enda match. Och då mötte de ändå såväl Japan, USA, Sverige som Frankrike. Tyskland har genomgått en generationsväxling, och deras nya lag känns minst lika starkt som det dubbla VM-guldlag som bars av spelare som Birgit Prinz och Kerstin Garefrekes.

Är det förresten någon som minns när Tyskland senast förlorade en mästerskapsmatch (inklusive kvalmatcher) mot ett annat europeiskt land?

Man får ha bra minne.

För rätt svar är den 24 september 2000 – alltså snart 12,5 år sedan. Då föll tyskorna mot Norge med 1–0 i OS-semifinal.

Och skall man hitta senaste gången tyskorna förlorade en EM-match får man backa nästan 17 år – till den 5 maj 1996, då Norge vann med 3–1 i kvalet.

Faktum är att den matchen är den enda Tyskland har förlorat sedan EM började spelas vart fjärde år. I slutspel har tyskorna sedan dess noterat 18 segrar och tre kryss. Eller möjligen 19 segrar och två kryss, om man räknar in förlängningar. De har alltså inte en enda förlust i ett EM-slutspel. Inte en enda.

Visst har Sverige hemmaplan, men det hindrar inte att det är fullständigt självklart att Tyskland är gigantiska guldfavoriter i sommarens EM-slutspel.

Och att få slå ur underläge borde väl passa Sverige bra. Eller hur?

Marta, men inte Sinclair – hur gick det till?

Min vinnare av Ballon d’Or, Kanadas storstjärna Christine Sinclair klarade inte gallringen. De tre kandidater som återstår är Alex Morgan, Abby Wambach och Marta, och jag börjar undra över juryns kompetens.

Vad har Marta gjort för att förtjäna nomineringen? Är det för hennes spel i OS? Eller har alla världens förbundskaptener och landslagslagkaptener varit på Tyresövallen och kollat in hennes insatser i damallsvenskan?

Nej, tyvärr känns det som att Marta nästan uteslutande tagit plats i finaltrion på grund av gamla meriter. Och det är tråkigt.
Minst lika tråkigt är att inte Sinclair är med – hon som blev skyttedrottning i OS, och som bar outsidern Kanada till en oväntad bronsmedalj.

Nu hoppas jag Morgan tar priset. Fast hon blir nog trea…

I tränarklassen är Pia Sundhage med bland de tre finalisterna. Hon känns som storfavorit till att även vinna priset.

Sundhage satt för övrigt på plats på läktaren till Erdgas Sportpark i Halle i eftermiddags när Europas två högst rankade landslag, Tyskland och Frankrike, spelade 1–1 i en träningslandskamp. Se höjdpunkter från matchen här.

Jag hann bara se småbitar av matchen, men uppfattade det som ganska jämnt. Tyskorna tog ledningen tidigt, när Celia Okoyino da Mbabi spelade fram Wolfsburgs Verena Faisst. Fransyskorna kvitterade när Nadine Angerer gjorde ett tveksamt ingripande på en hörna från Luisa Necib. Bollen hamnade hos högerbacken Corine Franco, som blev 1–1-skytt för andra matchen i rad. Franco kvitterade ju även i finalen av inofficiella klubblags-VM i helgen.

I den andra halvleken hade Tyskland tre kanonlägen att avgöra. Två gånger var det Bianca Schmidt som var framme, och en gång Simone Laudehr. Schmidt sköt dock utanför båda gångerna, och Laudehrs skott räddades snyggt av Sarah Bouhaddi. Frankrikes bästa segerchans var ett ribbskott från Marie-Laure Delie.

Lagen formerades så här:Tyskland: Angerer – Schmidt, Annike Krahn, Saskia Bartusiak (Josephine Henning, 46),  Babett PeterLinda Bresonik (Viola Odebrecht, 46), Lena Goessling (Nadine Kessler, 87), Laudehr, Faisst (Melanie Behringer, 46) – Anja Mittag (Martina Müller, 70) och Okoyino da Mbabi (Lena Lotzen, 64).

Frankrike: Bouhaddi – Franco (Julie Soyer, 81), Wendie Renard, Laura Georges, Jessica HouaraSandrine Soubeyrand, Camille AbilyElodie Thomis (Camille Catala, 74), Necib, Eugenie Le Sommer – Delie.

Intressant att det tyska laget är väldigt Wolfsburginfluerat, medan det franska laget även den här gången ställdes upp utan Sonia Bompastor. Vi lär nog inte få se vänsterbacken i EM-slutspelet nästa år.

Aya Miyama vandrar av

Aya Miyama

* Utanför Europa korades i dag Aya Miyama till Asiens bästa spelare. Det kändes som ett korrekt val, när Yuki Ogimi inte kunde väljas. Ogimi var nominerad, men kunde inte närvara vid ceremonin. Och bara närvarande kan få priset.

Det var en rätt dålig lottning

Oron i rubrikfrågan på mitt förra inlägg var obefogad. Malmö var klart för nästa års WCL.
För skulle Göteborg vinna årets upplaga får Sverige tre platser nästa år, precis som Tyskland hade tre platser (Duisburg, Potsdam och Bayern München) säsongen 09/10. Det hade varit något.

Men nu är det inte mycket som talar för att Göteborg skall vinna årets upplaga. Gårdagens lottning blev ju inte av någon önskekaraktär för de svenska lagen.
Jag vet att jag skrev att det bästa för svensk damfotboll hade varit att ett lag lottades mot Lyon i kvartsfinal, helst Göteborg. Men det handlade bara om att få maximalt fokus på damfotbollen. Det viktigaste i mitt upplägg var att ett svenskt lag fick öppen väg mot finalen – och så blev det ju inte alls.

Tvärtom är lottningen med Lyon–Malmö och Juvisy–Göteborg på ena finalhalvan, och Arsenal–Torres och Wolfsburg–Rossiyanka på den andra, riktigt dålig ur svensk synvinkel.
Visst lär det bli härligt fokus på Malmös kvartsfinal, men chansen att vi får ett svenskt lag i final känns obefintlig. För inte nog med att man skall besegra Lyon i dubbelmöte, man skall göra det i mars eller april – när de svenska lagen är i uppbyggnadsperiod medan den franska ligan är i full gång.

Eftersom jag själv inte kommenterat lottningen förrän nu är det lite som att kasta tegelsten i växthus när jag ifrågasätter andra mediers bevakning. Men jag känner att jag har giltiga skäl för mitt dröjsmål i form av en knäoperation.

Men medan framför allt Radiosporten, men även SVT, i går hade riktigt bra inslag om lottningen så sätter Göteborgs-Posten någon form av bottenrekord i dag. De har i och för sig en notis om lottningen (i överkant på bilden nedan), men de har behållit TT-rubriken ”Malmö mot Schelins Lyon i CL-kvart”. Och att Göteborg har ett eget lag kvar i turneringen nämns bara med en mening i förbifarten. Usel lokaljournalistik.

GP i dag

Däremot ger GP mer plats till en annan nyhet kring damfotbollen, nämligen det att Pia Sundhage vill ha landslagsspelarna under 100 dagar nästa år. På ett ställe står det att hon vill få loss spelarna 100 dagar inför EM, men då mästerskapet börjar på årets dag nummer 191 känns det inte rimligt. Det måste vara 100 dagar totalt under året. Eller?

Hur som helst upprör det här klubbarna. Och jag förstår dem. Men jag förstår även Sundhage. Hon är van från USA vid att ha tillgång till spelarna ofta och länge. Och visst lär EM-resultaten bli bättre om landslaget får rejält med tid för gemensam uppladdning.
Samtidigt är det förbundet som betalar spelarnas löner i USA. I Sverige är det klubbarna som betalar.
Och det är ju inte konstigt om Malmö och Göteborg vill ha maximal tillgång till sina landslagsspelare inför kvartsfinalerna av WCL. Även här blir ju lagen som mest konkurrenskraftiga om de får så mycket förberedelsetid som möjligt. Och som sagt, det är klubbarna som betalar.

Men nu lär det alltså inte bli så jättemycket finputsning för klubbarna. Algarve cup spelas nämligen 6–13 mars, och bara en vecka senare är det kvartsfinal i WCL. Fast det upplägget stör ju trots allt de flesta nationerna. För nästan alla framstående landslag spelar ju antingen i Alvarve eller på Cypern där i början av mars.

Det finns förstås anledning att återkomma med tips av kvartsfinalerna när de närmar sig. Nu är det så mycket som är osäkert med de svenska lagens trupper att det inte är någon idé att lägga ner någon större tid på ett tips.
Men kortfattat hade jag i nuläget satt följande odds: Lyon–Malmö 95–5 och Juvisy–Göteborg 53–47. I det senare fallet får fransyskorna tipset mer för att de är mitt i sin säsong när matcherna spelas än för att de för tillfället känns som ett klart bättre lag än Göteborg. Men som sagt, mycket kan komma att ändras innan avspark.

* Apropå USA och deras landslag så spelar de i natt (04.00) mot Irland. Det känns som en match där det skulle kunna bli väldigt många mål.

* Färre mål blir det säkert i morgondagens riktiga prestigemöte. Klockan 15.15 möts nämligen Europas två bästa lag för tillfället, Tyskland och Frankrike. Det blir en skön förfäktning inför nästa års EM-slutspel i Sverige.

* I damallsvenskan är dagens hetaste nyhet att Kristianstad vinner dragkampen om Sirius jättetalang Marija Banusic. Bra jobbat av KDFF, som fortsätter att flytta fram sina positioner.
För Piteå har det däremot varit jobbiga dagar. Först meddelade skyttedrottningen Jennifer Nobis att hon lägger av. Sedan kom uppgifter om att Piteå också ser ut att tappa Faith Ikidi. Stämmer det så står klubbledningen inför en utmaning att få ihop ett lika slagkraftigt lag till nästa säsong.

* TSG 1899 Hoffenheim är ett lag som fixar rubriker. De har fått många under året för att Birgit Prinz har gjort ett par inhopp i laget.
Att laget från lilla Sinsheim någon timmes bilresa söder om Frankfurt visar allvar i sin satsning mot Frauen-Bundesliga visas av att man nu värvar japanska landslagsspelaren och jättetalangen Mana Iwabuchi från NTV Beleza.
Iwabuchi är kanske mest känd för att hon blev utnämnd till bästa spelare i F17-VM redan som 15-åring. Nu är hon 19 år och har redan varit med och tagit VM-guld och OS-silver. I OS-finalen hade hon chansen att kvittera på slutet, men Hope Solo gjorde som bekant en kanonräddning på Iwabuchis friläge.

Hoffenheim ligger för övrigt i nuläget tvåa i den södra division II-serien. På söndag är det dock seriefinal, borta mot ettan FC Köln.

Vägen mot EM-final ligger öppen

EM-lottningen är klar. Och även om det kanske inte blev total jackpot, så är det verkligen inte långt ifrån. Inte alls.
För gruppen är överkomlig, och som grädde på moset ser alla huvudkonkurrenter ut att hamna på behörigt avstånd i slutspelsträdet.

Gruppen först. Där fick vi Italien, Danmark och Finland. Italien var det på pappret enklaste alternativet av de seedade lagen. Och Finland känns som ett av de allra svagaste lagen i det här slutspelet. Två bra motståndare.
Det närmaste en nit vi kom var Danmark, som är på uppgång igen. Fast man kan ju inte få allt…

Men totalt sett var det här en kanonlottning. För vid en analys av lottningen känns det som att hela upplägget är som gjort för en svensk finalplats. Klarar Pia Sundhage:s lag bara av att motsvara favorittrycket och bli etta eller tvåa i gruppen är den röda mattan mot Friends Arena utrullad.
Och jag tror att Sverige tar gruppsegern, medan Italien och Danmark gör upp om andraplatsen.

Här är hela lottningen, grupp för grupp:

Grupp A:
Sverige, Italien, Danmark och Finland.

Grupp B:
Tyskland, Norge, Holland och Island.

Grupp C:
Frankrike, England, Ryssland och Spanien.

Grupp B känns jämnast och tuffast. Tyskland är dock i särklass i Europa, och kommer garanterat att ta hem gruppsegern. Fisken för övriga tre lag är att de snor poäng av varandra, vilket gör att det kan bli så att bara två lag avancerar härifrån.

I grupp C borde det stå mellan England och Frankrike. England har vunnit sina grupper i både VM och OS (som Storbritannien), och får mitt tips just nu. Fast det tipset kan förstås ändras framöver, sett till dagsform. Hur som helst får de andra två lagen i gruppen se till att hålla nere siffrorna i sina möten med topplagen, för att sedan hoppas att tre poäng räcker för att bli en av de två bästa treorna.

Sverige spelar på följande sätt i gruppspelet:
10 juli: Sverige–Danmark i Göteborg
13 juli: Sverige–Finland i Göteborg
16 juli: Sverige–Italien i Halmstad

Slutspelsträdet ser ut så här:
Övre halvan:
A1–B3/C3
A2–B2
Undre halvan:
B1–C2
C1–B3/A3

Jag tippar således att kvartsfinalerna kommer att spelas enligt följande:
Sverige–Holland
Italien–Norge
Tyskland–Frankrike
England–Danmark

Som synes talar väldigt mycket för att Tyskland, Frankrike och England hamnar på den undre halvan. Den här lottningen blev så bra för värdnationen att man förstår om det börjar spridas konspirationsteorier i resten av Europa om att det var uppgjort…

På drömlotterna står det Italien, Ryssland och Finland

I dag blev seedningen till EM klar. Och på de svenska drömlotterna står det Italien, Ryssland och Finland.

Seedningen följer inte den Fifaranking som jag redovisade i går, utan går efter Uefas egen rankinglista.

Det innebär dock ingen förändring av topp tre, utan Tyskland, Frankrike och Sverige är toppseedade. Sverige spelar ju som bekant i Göteborg och Halmstad. Tyskland har placerats i den grupp som avgörs i Småland (Kalmar och Växjö) medan Frankrike hamnar i Östergötland (Norrköping och Linköping)

I pott två blir det dock skillnad. Där återfinns England, Norge och Italien.

Övriga sex lag (Holland, Danmark, Island, Spanien, Finland och Ryssland) finns i pott tre.

Ordningen ovan är min egen ranking av lagens slagstyrka. Alltså är England mardrömslottningen från pott två, medan Italien är drömmen.

I pott tre känns Holland och Danmark som de svåraste lagen. Alltså innehåller en svensk mardrömsgrupp dem samt England.

Lottningen äger som bekant rum i Göteborg fredagen den 9 november klockan 18.30.

Hur skall vi kunna rå på Tyskland?

Fantastiska Dzsenifer Marozsan har just gjort två mål och ordnat 2–2 för Tyskland i den andra matchen av två mot USA.

Det allmänna intrycket är att det här var två lag som spelade fotboll på en väldigt mycket högre nivå än vad Sverige gjorde tidigare i dag. En väldigt mycket högre nivå.

Utöver de sista tio–tolv minuterna, då spelet var rätt hafsigt, så höll passningsspel, skarvningar, bollmottagningar och anfallsuppbyggnad – ja, allt – en mycket högre kvalitet än vad Sverige visade i mötet med Schweiz. Det trots att det spöregnade över Rentschler Field i Hartford, vilket gjorde underlaget halt och svårhanterat.
Man behöver inte ha ett speciellt tränat öga för att se att USA–Tyskland spelar på en annan nivå än Sverige.

Och att vi skall vara ikapp Tyskland till sommarens EM känns orimligt. Fast samtidigt: det är skillnad på att vara bättre totalt sett, och att slå dem i en enstaka match på hemmaplan.

Till dagens match. Den timme jag såg var tyskorna bättre än USA spelmässigt sett. Man skapade tillräckligt med chanser för att vinna. Marozsan, som kom in i halvtid, behövde bara drygt två minuter innan hon utnyttjade ett sanslöst grovt misstag från Christie Rampone, och iskallt rullade in 1–1. Se det här.

USA skapade inte mycket efter paus. Men Alex Morgan:s snabbhet gör att man aldrig kan räkna bort de olympiska mästarinnorna. Och det var just Morgan som sprang sig loss till vänster, och fixade 2–1-målet. Hon gjorde inte målet själv, utan spelade snett-inåt-bakåt, där Tobin Heath kom och bredsidade bollen i tomt mål. 2–1-målet ser du här.

Men det var alltså Marozsan som fick sista ordet. Hon vände upp utanför straffområdet, ryckte ifrån Rampone, och smällde in kvitteringen med en distinkt vänsterkanon. Ett riktigt snyggt mål, som finns att se på den här länken.

Tyskland kom återigen till spel utan Celia Okoyino da Mbabi. Men det finns så mycket talang i laget även utan deras skyttedrottning. Förbundskapten Silvia Neid har kommit långt i sin generationsväxling. Hon matchade exempelvis tre spelare från U20-VM-laget. Utöver Marozsan även Luisa Wensing och Lena Lotzen.

Känslan är att Tyskland har lika grym bredd i sin trupp som USA. Just nu ser jag inte hur vi skall kunna ha en chans att lyfta vårt landslag till Tysklands nivå. För det var så stor skillnad mellan de två matcherna jag sett i dag att man kunde tro att det var en allsvensk och en division II-match.

Men vi får väl hoppas att Pia Sundhage verkligen kan trolla…