Författararkiv: Johan Rydén

Profilbild för Okänd

Om Johan Rydén

Johan Rydén, sportjournalist för Borås Tidning som bloggat om damfotboll sedan 2011. Finns även på twitter, @Johan_Ryden

Högt och lågt i inledningen av F20-VM

Publicerad den av
Svara

Har suttit framför tv:n och sett F20-VM nu på förmiddagen. Och redan efter två matcher har jag sett ett par drömmål, men även tecken på att tjejerna börjar lära sig av herrfotbollens avigsidor.

Men först ett konstaterande kring Sverige. Så klart hade man helst sett att vi hade haft med det lag som vann F19-EM för någon månad sedan.

Men vi har inget att skylla på, mer än att vi inte var tillräckligt bra i kvalet. För vi kunde knappast ha haft en bättre kvallottning. För vi åkte ut mot Schweiz, ett lag som känns som en av turneringens allra sämsta. Schweiziskorna gjorde nämligen en riktigt blek insats när de föll med 2–1 mot Nya Zeeland i dag.

Det var en ganska dålig match, sett till spelkvalitet. Men Junior Ferns visade att Nya Zeeland är rätt stabila även på F20-VM. Noterbart är att Rosie White gjorde 2–0-målet och därmed har gjort mål i tre raka F20-VM. Ovanligt.

Målen från den matchen finns på det här klippet.

Dagens första match var Italien–Brasilien. Jag slog på tv:n när de hade spelat drygt 60 minuter. Och jag fick tyvärr se ett hårt och fult spelande Italien försöka bevaka sin 1–0-ledning. Det var verkligen ingen vacker fotboll italienskorna spelade. Dessutom maskades det en del. Tråkigt.

Å andra sidan gjordes det två fantastiska mål i matchen, som slutade 1–1. Först en kanonfrispark i krysset från Elena Linari, sedan ett underbart tekniskt nummer avslutat med en lobb av Amanda på övertid. Båda är rejält sevärda, och finns på det här klippet.

Nu pågår Nigeria–Sydkorea, och så är det dags för avspark i Japan–Mexiko. Den senare spelas på Miyagi Stadium utanför Sendai. Det är en arena som ger mig sköna vibbar.
Jag var nämligen där 2002 och såg Anders Svensson sätta en rätt omskriven frispark mot Argentina…

Utlänningarna som lyfter svensk damfotboll

Publicerad den av
2

Debatten om svensk damfotbolls framtid är i gång i diverse forum och på twitter.
Väldigt ofta möts jag av åsikten att alla utlänningar i damallsvenskan står i vägen för våra unga talanger.

Den får mig att bli väldigt förvånad, för personligen tycker jag att det är precis tvärtom.

Utan alla utlänningarna skulle damallsvenskan tappa rejält, och den skulle dra med sig svensk damfotboll på landslagsnivå i fallet.
Det är ju bara att se på hur det är i Norge. Där är utlänningarna lätträknade i toppserien. Och norsk damfotboll har ju haft en lysande utveckling de senaste åren. Eller hur?

För ärligt talat. Hur många svenska spelare av hög damallsvensk klass finns det?

Personligen uppskattar jag mellan tummen och pekfingret siffran till 60, varav en handfull spelar utomlands.
Men genom att lägga till 67 utländska spelare, där nästan alla utom amerikanskorna tillhör sina nationers landslag, har vi nästan fyllt upp en rakt igenom högklassig damallsvenska med tolv lag.

Ta bort de 67 utlänningarna, och vi får fylla på med lika många svenska spelare av hyfsad eller låg damallsvensk klass.
Som brev på posten blir det en massa fler ojämna matcher, och så kommer önskemålet om att skära ner serien till sex eller åtta lag.

Och då får ju inte våra unga talanger mer speltid. Bara sämre motstånd.

För vi skall ju i stället vara extremt tacksamma över att våra unga talanger får chansen att dagligen träna med, och varje vecka matchas både med och mot, spelare av hög internationell klass.

Så utlänningarna i damallsvenskan är ett rakt igenom positivt inslag, så länge de håller så hög klass som de gör nu. Det är ju tack vare dem som damallsvenskan är en av världens fem bästa ligor. Och jag skulle inte tacka nej om ytterligare ett gäng världsstjärnor dök upp i Sverige.

Däremot är det ett problem för våra talanger att Uefa har stoppat Sveriges upplägg med farmarlag, och med korttidsutlåningar. Det leder till att vi för tillfället har väldigt många spelare som i princip aldrig får någon speltid.
Att lösa den gåtan är otroligt viktigt. Här har Svenska Fotbollförbundet och klubbarna genom EFD kanske sin viktigaste uppgift för tillfället.

Jag har för övrigt gjort en sammanställning av alla damallsvenskans utlänningar. Jag har tagit med samtliga som tillhör, eller har tillhört, någon damallsvensk klubb under säsongen. Och jag tror inte att jag glömt någon. Eller?

* AIK                             2
Maija Saari (Finland)
Lori Chalupny USA)

* Djurgården                4
Gudbjörg Gunnarsdottir och Katrin Jonsdottir (Island)
Renée Slegers (Holland)
Annika Kukkonen (Finland)

* Jitex                          6
Minna Meriluoto, Katri Nokso-Koivisto, Leena Puranen och Annica Sjölund (Finland)
Christina Julien (Kanada)
Kristine Lindblom (Norge)

* KIF Örebro                5
Susanna Lehtinen och Sanna Talonen (Finland)
Edda Gardarsdottir (Island)
Sarah Michael (Nigeria)
Stephanie Labbé (Kanada)

* Göteborg FC             5
Ingrid Wells, Christen Press, Camille Levin och Yael Averbuch (USA)
Anita Asante (England)

* Kristianstads DFF    6
Sif Atladottir, Katrin Omarsdottir och Gudny Björk Odinsdottir (Island)
Johanna Rasmussen (Danmark)
Becky Edwards (USA)
Sophie Schmidt (Kanada)

* Linköpings FC          8
Linda Sällström (Finland)
Manon Melis (Holland)
Lisa De Vanna (Australien)
Nora Holstad Berge och Ingrid Schjelderup (Norge)
Karen Bardsley (England)
Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Harder (Danmark)

* Ldb FC Malmö          8
Ramona Bachmann (Schweiz)
Katrine Veje och Christina Öyangen Örntoft (Danmark)
Thora Helgadottir och Sara Björk Gunnarsdottir (Island)
Anja Mittag och Katrin Schmidt (Tyskland)
Ali Riley (Nya Zeeland)

* Piteå IF                     7
Ann-Mari Dovland och June Pedersen (Norge)
Faith Ikidi (Nigeria)
Jennifer Nobis (USA)
Hallbera Gisladottir (Island)
Anna Westerlund (Finland)
Lydia Williams (Australien)

* Tyresö FF                 5
Marta Viera da Silva och Elaine Moura (Brasilien)
Line Röddik Hansen (Danmark)
Veronica Boquete (Spanien)
Kirsten van de Ven (Holland)

* Umeå IK                   4
Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu (Nigeria)
Tuija Hyyrynen och Pernilla Nordlund (Finland)

* Vittsjö GIK                7
Loes Geurts och Mandy van den Berg (Holland)
Kirsty Yallop (Nya Zeeland)
Kendall Fletcher, Danesha Adams och Brittany Bock (USA)
Ifeoma Dieke (Skottland)

Totalt handlar det om 67 utländska spelare, fördelade på följande länder:

1) Finland 12
2) USA 10
3) Island 9
4) Danmark 6
5) Norge 5
Holland 5
7) Nigeria 4
8) Kanada 3
9) Australien 2
Brasilien 2
England 2
Tyskland 2
Nya Zeeland 2
14) Skottland 1
Spanien 1
Schweiz 1

Fotnot. Efter listans tillkomst har ytterligare två utländska spelare anslutit till damallsvenska klubbar, nämligen Meghan Klingenberg (USA, Tyresö) och Margret Lara Vidarsdottir (Island, Kristianstad). Alltså totalt 69 utlänningar i damallsvenskan 2012.

Göteborg FC är i en klass för sig

Publicerad den av
Svara

Fotbollsmässigt iigger Göteborg FC på sjätte plats i damallsvenskan, och har varit en av seriens besvikelser så här långt.

Men i en annan gren är Göteborgsklubben i absolut världsklass. Utan att ha totalkoll skulle jag nog vilja säga att man till och med är bäst i världen.

Vad jag tänker på?

Jo, bloggande. Ni kanske minns att jag listade ett gäng bloggande fotbollstjejer i det här inlägget i april.

Men jag gjorde ingen ranking. Det tänkte jag inte göra nu heller. Utan jag nöjer mig med att slå fast att Göteborg FC står i särklass.

Och framför allt är det amerikanskornas förtjänst. För nyförvärvet Yael Averbuch har sannolikt damfotbollsvärldens mest lästa blogg. Hon bloggar åt New York Times, och hon gör det riktigt bra.

I ett aktuellt inlägg analyserar hon USA:s möjligheter att behålla sin plats som världsledande inom damfotbollen. Intressant. Inlägget har för övrigt fått 64 kommentarer. Det är ungefär vad jag får i den här bloggen på ett halvår…

Jag tycker även om tonen i Ingrid Wells blogg. Hon skriver inte bara fotboll, utan mycket om hur hon upptäcker nya platser, och nya saker. Hon är alltid läsvärd.

Men bäst är ändå Christen Press. Det är verkligen ett rent nöje att läsa hennes inlägg. Välskrivna, genomtänkta och roliga. Hon har verkligen en skön självdistans.

Biten i det senaste inlägget om när hon spelade mixeddubbel i bordtennis med Neymar är fantastiskt. Läs.

Det verkar vara något med Göteborg FC och bloggar. För även Sempan och Dalas blogg startades ju när de var i GFC, liksom Lisa Ek:s. Även om hennes nu har ny adress. Den enda som bloggar på svenska i GFC nu är Johanna Almgren, som gör det här.

Så när vi snackar blogg så vinner Göteborg FC helt klart Womens Champions League. Frågan är om de kan ta en dubbel, och även vinna på planen…

Damallsvenskan och F20-VM i fokus under helgen

Publicerad den av
Svara

Damallsvenskan och F20-VM, det är helgens godbitar inom damfotbollen.

I morgon drar damallsvenskan igång efter OS-uppehållet. Jo, jag vet att det spelades två damallsvenska matcher i veckan. Men det var uppskjutna matcher från våren. Nu börjar det på riktigt.

Och även om serieledande LdB FC Malmö spelar i morgon så sätter jag mitt fokus på bottenstriden i de fyra matcherna. Alla tabellens fyra lägst placerade lag är nämligen i farten.
Jitex spelar hemma mot Linköping, Kif Örebro spelar borta mot Kristianstad, AIK tar emot Göteborg FC och Djurgården åker till Malmö. Inget av bottenlagen känns som favoriter i sina matcher.

Jag har ju sedan länge mer eller mindre fastslagit att AIK och Djurgården kommer att åka ut. Även om något av lagen skulle få igång spelet maximalt tror jag att de som mest kan ta tolv poäng på de tio omgångar. Det innebär att de som bäst kan sluta på 18 poäng.

Jitex har tolv nu, och Kif Örebro har tio. De får verkligen rasa ihop totalt för att släppa något av de två lagen från Stockholmsregionen förbi sig.

Omgångens mest intressanta match spelas annars på måndag 19.15. Då tar Tyresö emot Vittsjö – en match som sänds på Tv4sport.

* Så till F20-VM. 16 nationer är i Japan för att göra upp om guldet. Spelarna får som tidigast vara födda 1992. Så här ser gruppindelningen ut:

Grupp A
Japan
Mexiko
Nya Zeeland
Schweiz

Grupp B
Brasilien
Italien
Nigeria
Sydkorea

Grupp C
Argentina
Kanada
Nordkorea
Norge

Grupp D
Ghana
Kina
Tyskland
USA

Grupp A och B startar i morgon på morgonen. Eurosport sänder alla matcherna, med start 8.00. Grupp C och D startar måndag morgon 9.00.

Sportsligt ser ju förstås grupp D mest intressant ut. Sanningen att säga så har jag ganska dålig koll på de flesta av lagen. Men USA är alltid starka på flicksidan, och Tyskland har ett väldigt starkt och namnkunnigt lag.
Andra guldkandidater är Sydkorea som anförda av Yeo Minji vann F17-VM för två år sedan, Nordkorea som alltid har bra flicklandslag, och så värdnationen Japan. Det skall bli spännande att se vad japanskorna har bakom dagens A-landslag. Det skall även bli intressant att se om Brasilien har en ny generation på gång.

Hos tyskorna har spelare som Dzsenifer Marozsan, Luisa Wensing och Lena Lotzen redan provat på spel i A-landslaget. Även Jennifer Cramer och Silvana Chojnowski är bekanta namn. Och duon Annabel Jäger och Lina Magull låg med sina 20 respektive 19 mål bakom att FSV Gütersloh 2009 tog sig upp i Frauen-Bundesliga i våras. Tyskland känns alltså som ett lag att räkna med.

USA har väldigt många nya namn i sin trupp. Inga av spelarna är meriterade på seniornivå, men kvartetten Mollie Pathman, Crystal Dunn, Samantha Mewis och Maya Hayes var med i F20-VM redan för två år sedan.

I flera av de andra trupperna finns spelare som varit med i mästerskap på seniornivå. Nya Zeelands trupp innehåller två OS-spelare, i Hannah Wilkinson och Rosie White. Dessutom var målvakten Erin Nayler och mittfältaren Katie Bowen med i fjolårets trupp till stora VM.

Norge är Nordens hopp. De har med två VM-spelare från i fjol, Emilie Haavi och Kristine Wigdahl Hegland. Dessutom har de ett intressant namn i toppseriens skytteligaledare Ada Stolsmo Hegerberg.

Brasilien har OS-forwarden Thais Guedes som sin på förhand mest lysande stjärna. De har även Beatriz, som ingick i fjolårets VM-trupp.

Nigeria har med fyra spelare från sin trupp till stora VM i Tyskland i fjol, Desire Oparanozie, Josephine Chukwunonye, Francisca Ordega och Ebere Orji.

Nordkorea är ett snäpp värre och har fem spelare från fjolårets VM-trupp, målvakten Kim Chol Ok samt utespelarna Jon Myong Hwa, Kim Su Gyong, Kim Un Ju och Yun Hyong Hi. Nordkorea brukar alltid vara starka i ungdomsmästerskapen, och är det säkert i år också.

Slutligen så har Mexiko sin förstemålvakt från fjolårets stora VM i sin F20-trupp, alltså Cecilia Santiago.

Schelin spelar efter männens förutsättningar – inte sina egna

Publicerad den av
2
Lotta Schelin

Lotta Schelin

I går lyssnade jag på Lotta Schelin, och hennes utmärkta Sommar i P1. Missade du programmet så finns det här. Det är absolut värt en lyssning.

Jag reagerade dock på hur hon resonerade kring synen på damidrott i allmänhet, och på damfotboll i synnerhet.

Även om Schelin har rätt i mycket, så jag tycker att hon är snett ute på ett antal viktiga punkter.

Först några synpunkter på hennes utläggning kring könsfördelningen på tidningarnas sportsidor. Jag håller med om att det finns mycket att göra där.
Men. När Schelin jämför antal bilder på män och kvinnor på sportsidorna, och kommenterar med…

”Det är skrämmande ibland när jämlikhet och jämställdhet sägs vara en grundpelare i vårt samhälle.”

…då missar hon något viktigt.

Tidningarnas uppgift är inte i första hand att ha 50 procent artiklar och bilder om män, och 50 procent om kvinnor, på sportsidorna.

Tidningarna är vinstdrivande företag, som skall till 100 procent erbjuda det läsarna vill ha. Och hade det varit så enkelt att män bara ville läsa om män, och alla kvinnor ville läsa om kvinnor, då hade 50–50-uppdelningen varit relevant.

Men tyvärr för Schelin så är både manliga och kvinnliga läsare väldigt mycket mer intresserade av herr- än av damfotboll. Väldigt mycket mer.
Det kan man enkelt konstatera genom att exempelvis jämföra publiksiffrorna i herr- och damallsvenskan.
Och jag vet inte hur många fotbollstjejer jag hört säga att de inte tycker om att se på damfotboll, för att den håller så mycket lägre klass än herrvarianten.

Då var vi hastigt och lustigt inne på synen på damfotboll.

Och visst, jag förstår att det är väldigt jobbigt att hålla på att försvara sin sport mot en massa skit. För damfotbollen får verkligen hysteriskt mycket orättvis kritik.
Och på den nivå Schelin utövar damfotboll är den inte dålig. Inte alls.

Men jag tycker att Schelin, och många med henne, sticker ner huvudet i marken. Hon låter häcklarna omöjliggöra den högst relevanta debatten om hur man bäst utvecklar damfotbollen.

Debatten om hur man gör för att locka fler åskådare.

Om hur man kan gå tillväga för att göra damfotboll till en mer attraktiv produkt.

Hon konstaterar i sin slutkläm i ämnet att damfotbollen inte är identisk med herrfotbollen. Och innan dess har hon också sagt att:

”Jag vill bara utöva den sport jag älskar, och göra det efter mina förutsättningar – inte männens.”

Som jag ser det bygger båda uttalandena på ett feltänk.

För damfotbollen är ju identisk med herrfotbollen. Det finns inga skillnader i regler eller material. Eftersom alla fotbollsregler är gjorda av män, för män, så tvingas Lotta Schelin som det är nu att helt och hållet spela fotboll efter männens förutsättningar – inte efter sina egna.

Under OS-finalen twittrade landslagstjejen i handboll, Angelica Wallén så här:

”Undra hur damhandbollen hade sett ut om vi, precis som damfotbollen spelade med samma bollstorlek som herrarna!”

Jag frågade om hon hade velat testa herrboll, eller om hon var nöjd med att spela med en mindre bollstorlek än männen. Hon svarade så här:

”Nej nej ingen herrboll! Då hade det inte blivit många skott på mål från mig.”

Genom att spela med mindre boll har damhandbollen blivit mer attraktiv för publiken eftersom tjejerna kan skjuta bättre. Och Wallén verkar i alla fall nöjd med att reglerna har anpassats efter kvinnors fysiska förutsättningar.

Lotta Schelin slår däremot bort förändringar av exempelvis bollstorlek inom damfotbollen med det här uttalandet:

”Varför skall vi göra förändringar för att få ett mer liknande spel det herrarna utövar?”

Jag tycker att hon formulerar helt fel fråga. Glöm herrfotbollen, och försök i stället hitta svaret på frågan om hur damfotbollen kan bli så attraktiv att den lockar storpublik även mellan mästerskapen.

För det är damfotbollens viktigaste fråga för tillfället.

Jag säger inte att jag har alla svar, men jag tycker inte att man skall kväva diskussionen, utan låta den föras. För jag är helt övertygad om att damfotbollen hade sett annorlunda ut än vad den gör i dag, om den hade skapats av kvinnor.

Jag har för övrigt varit inne på ämnet tidigare, i det här inlägget. Och snuddat vid det i det här.

Medaljregn över öppet homosexuella i OS

Publicerad den av
3

Jag har noterat av alla googlesökningar att rätt många söker av internet i jakt efter uppgifter om olika spelares sexuella läggning.

Personligen tycker jag inte att det är ett speciellt intressant ämne på en fotbollsblogg. Det har bara kommit upp någon enstaka gång. Som i det här inlägget om när Nigeria slängde ut sina homosexuella spelare ur VM-truppen i fjol.

Men jag tyckte ändå att det var lite intressant att av de 23 idrottare i London-OS som var öppet homosexuella tog hela tio medalj – förstås en väldigt hög andel. Och då det finns fotbollskoppling eftersom Megan Rapinoe tillhör medaljörerna så tyckte jag att det ändå kunde vara värt att skriva ett inlägg i ämnet.

Ett slags inofficiellt klubblags-VM i november

Publicerad den av
Svara

Enligt den australiska damfotbollssidan The Womens Game på twitter så kommer det att arrangeras en riktigt intressant klubblagsturnering i november. Det blir ett slags inofficiellt klubblags-VM.

Då ställs Europas bästa lag, Olympique Lyonnais, mot Asiens och Australiens bästa lag. Utöver Lyon kommer japanska mästarlaget Inac Kobe Leonessa, Australiens mästarlag Canberra United samt de sydkoreanska mästarinnorna.

Inofficiellt VM är min etikett. Men visst är det väl nära på ett VM?

Man hade väl gärna velat ha med något lag från USA och något från Brasilien också. Men visst är väl känslan att Lyon och Inac Kobe Leonessa är världens just nu två bästa lag?

Önskvärda förändringar i landslaget inför EM

Publicerad den av
6

Startelvan mot Tyskland i Algarve cup

Den 10 juli nästa år inleds EM i Sverige. Eftersom det känns som att Thomas Dennerby varken kan, eller vill vara kvar som förbundskapten innebär det att den nya kaptenen har mindre än elva månader på sig att bygga nytt.

Jag vet att många tycker att det skall rensas rejält i landslaget nu efter OS. Jag tillhör inte den gruppen.
Att bygga ett nytt lag är nämligen inget man gör i en handvändning. Det tar väldigt lång tid, och det krävs mycket testande att få alla bitar att falla på plats.

Sverige lyckades med konststycket i VM i fjol. Och Kanada lyckades i OS i år.
Men i båda fallen hade det testats på ganska många sätt innan bitarna föll på plats. För Sverige gjorde de flesta det precis innan VM med Annica Svensson och Lisa Dahlkvist. Men den sista biten, Josefine Öqvist, hittades inte förrän i tredje VM-matchen.

För Kanada var det delvis slumpen som fick pusslet att gå ut. Flera skador i backlinjen tvingade fram förändringar. Och det var först i tredje gruppmatchen, den mot Sverige, som coach John Herdman hade sitt färdiga medaljlag. I det ingick genidraget att plocka in Jonelle Filigno, som fick göra det defensiva jobbet åt Christine Sinclair och Melissa Tancredi.

Men att börja experimentera vilt med den svenska elvan nu känns inte som någon bra idé. Utan stommen måste komma från VM- och OS-lagen. För så långt efter topplagen är vi ändå inte. Inte om alla är skadefria.

En huvudfråga är vem som skall leda laget. Pia Sundhage är förstås drömnamnet. Fast är det sannolikt?
Bakom Sundhage är kandidaterna inte jättemånga. Magnus Wikman är ett namn som förekommit. Jag tycker att det låter intressant.
Ett annat spännande namn är Tony Gustavsson, som ju bara skrivit korttidskontrakt med Tyresö. Mer om det kommer förresten i ett senare inlägg. Ett fjärde namn som hade känts klockrent är Torbjörn Nilsson.
Ja, jag vet att det hade varit önskvärt med en kvinna. Men tyvärr står inte de kvinnliga kandidaterna på kö.

Vem som än tar över så behövs det förstås en del förändringar. Som jag ser det är de här de viktigaste:

1) Nygammalt spelsystem
Jag tror att det är dags att återgå till 4-4-2, för att få bättre spets på vårt kontringsspel. Nästa år har vi förhoppningsvis tre fullgoda forwardsalternativ i Lotta Schelin, Sofia Jakobsson och Josefine Öqvist, och då bör vi köra med två utpräglade forwards.
I övriga lagdelar ökar konkurrensen när den nu skadade trion Charlotte Rohlin, Sara Larsson och Therese Sjögran kommer tillbaka.
Och så hoppas jag att Antonia Göransson äntligen får chansen att spelas in rejält på vänsterkanten. Jag förstår att hon fick begränsad speltid i OS, för hon hade tappat formen. Hennes topp inträffade i februari/mars i år, då hon höll högsta världsklass. Men på sikt tror jag exempelvis mycket mer på Göransson än på hyllade Kosovare Asllani.

2) Målvaktsbyte
Det här är en viktig punkt. Hedvig Lindahl har haft sina chanser, och bör ställas åt sidan. Tyvärr är återväxten på målvaktssidan ganska dålig, men en av Sofia Lundgren eller Kristin Hammarström bör erbjudas jobbet.
Jag förordar Hammarström. Inte minst då Lundgren verkar vackla lite i sin satsning. Enligt den här artikeln i Corren tvekar hon på en fortsättning i landslaget.

Bakom Lundgren, Hammarström och Lindahl ser det tråkigt nog rätt tunt ut. Jag har sett att journalister vill matcha fram Jessica Höglander. Jag har bara sett henne en gång, och det gav inga som helst landslagsvibbar. I alla fall inte de närmaste åren.
Då sätter jag större tro till Sussie Nilsson i AIK. Kan hon snart vara redo att ta nästa steg, tro?

3) Infasning av framtidsspelare
Det är läge att fasa ut ett antal bänkspelare ur truppen, och satsa på nya, yngre. Jag ser gärna att Amanda Ilestedt, Fridolina Rolfö och kanske även Lina Hurtig och Elin Rubensson erbjuds plats i EM-truppen. De är framtidens stjärnor, och bör få chansen att se och lära för att vara redo att bära landslaget till och i VM 2015.

OS-spelare som jag är tveksam till i framtidens landslag är i första hand Susanne Moberg, Jessica Landström, Madelaine Edlund och Lina Nilsson. Men jag har även svårt att få in Caroline Seger i 2013 års svenska landslag.
Våra två bästa matcher under VM 2011 var segrarna mot USA och Frankrike. De båda hade gemensamt att vi spelade dem utan Seger i laget.
Och utan att jag känner Seger speciellt nära så känns hon inte som någon som sprider positiv energi från bänken. Hon bör alltså ingå i startelvan, eller inte vara med alls.
Men jag vet att Seger är en av de starkaste ledarna i dagens lag. Det kommer således att krävas rejält med mod från den nya förbundskaptenen för att välja bort henne.

* Slutligen ett tips till de unga talanger, som drömmer om att bli landslagsspelare: satsa på att bli ytterback.
Det här tipset gäller både killar och tjejer. För vi har väldigt tunt beställt på positionen. Sannolikt mest för att de bästa spelarna i alla ungdomslag placeras i centrallinjen. Ytterbackar blir oftast de som inte duger till något annat.
Följden är att medan det ser ut att kunna bli mördande konkurrens på mittbackspositionen till hemma-EM så är kölistan till ytterbacksplatserna jobbigt kort. Den blir ännu kortare om Sara Thunebro gör allvar av sitt hot att sluta i landslaget.

Delad poäng i toppmatchen – då gick båda lagen vidare

Publicerad den av
Svara

I dag avslutades gruppspelet i Womens Champions League. Eller kalla det kvalet, eftersom bara lag från lägre rankade ligor deltog.

Som jag berättade här så var 23 lag klara för sextondelsfinal inför dagens matcher. 22 är direktkvalade, och så FC Zürich, som redan hade säkrat sin gruppseger.

Den mest intressanta matchen i dag var den mellan skotska Glasgow City och finska PK-35 Vantaa. Den slutade 1–1 efter varsitt mål de första nio minuterna. Jane Ross gav Glasgow ledningen och Cynthia Uwak kvitterade.
Resultatet tog båda lagen vidare till sextondelsfinal.

Övriga lag som klarade sig vidare från gruppspelet i dag är:

* BIIK Kazygurt, Kazakstan
* Olimpija Cluj, Rumänien
* Unia Raciborz, Polen
* ZNK SFK 2000 Sarajevo, Bosnien-Hercegovina
* Apollon Limassol, Cypern
* MTK Hungária FC, Ungern
* ZFK Spartak Subotica, Serbien – som näst bästa tvåa.

Lottningen sker på torsdag, den 23 augusti.

* Utöver Champions League så har även damallsvenskan tjuvstartat med två matcher. I går vann Malmö till slut över Djurgården med 2–1. Och i dag slog Umeå tillbaka AIK med 3–1. Bilder från den senare matchen finns här.

* I svenska cupen blev som väntat Tyresö sista semifinallaget. De vann i går med 5–1 mot Mallbacken. Därmed återstår den damallsvenska toppduon, och två lag från Göteborgsområdet, i cupen. Känns som att det blir en final mellan Tyresö och Malmö. Eller orkar GFC skrälla?

Sundhage tvingade Solo vänta med sin bok

Publicerad den av
Svara

Härom dagen berättade jag om att USA:s stjärnmålvakt Hope Solo har skrivit en bok som troligen kommer att skapa kontroverser i landslaget.

Nu står det klart att Pia Sundhage tvingade Solo att vänta med utgivningen till efter OS. Annars skulle Solo inte fått plats i USA:s trupp.

Sundhage sa bland annat:

”Det här kommer att få en negativ effekt på laget. Du placerar mig i ett läge där du riskerar att förstöra min resa mot OS. De kommer att ta citat från 2007 och fråga mig om vad jag tycker.”

Här är ett klipp från espnW där Solos bok, och Sundhages beslut diskuteras.

Utöver tv-klippet innehåller länken ett färskt utdrag ur boken, som handlar om Solos tweets om tv-experten Brandi Chastain från årets OS. Om hur hela laget jublade över Solos attack mot guldhjältinnan från VM-finalen 1999.

Skall SM-guldet gå till ett konkursbo?

Publicerad den av
Svara

Jag skrev det förra inlägget om den damallsvenska återstarten innan jag hade surfat runt. Därmed missade jag dagens grej, att LdB FC Malmö återigen står på randen till konkurs.

Titta på det här uttalandet från klubbdirektör Niclas Carlnén till Kvällsposten:

”Jag kan inte bortse från risken att vi går i konkurs. Men i så fall ska vi göra det med ett SM-guld.”

Det tillhör de mest ansvarslösa citat jag har sett på länge.

Man blir ännu mer förvånad när man betänker att Malmö alldeles nyss värvade Lisa Ek från Göteborg. Saknas 1,5 miljoner kronor i klubbkassan kan ledningen knappast anses vara ansvarsfull om den värvar fler spelare. Speciellt som klubben har en mängd unga talanger som kan fylla på underifrån.

Jag hoppas att Malmöledningen vet vad den gör. För den här artikeln och den här krönikan i Kvällsposten ger dem ingen bra reklam. Tvärtom.

Ett SM-guld är inte så viktigt att det få äventyra hela verksamheten. Inte ens nära.

Jag har sett hur många Göteborgssupportrar står frågande till hur GFC under det senaste året har kunnat släppa iväg spelare som Ingvild Stensland, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant och nu då Lisa Ek, och samtidigt ge upp kampen om guldet.

Visst förstår man att det svider hos Göteborgsfansen. Men jag tror att även de hellre tar en fjärdeplats än en konkurs.

Damallsvensk återstart och svenskt i Champions League

Publicerad den av
Svara

I kväll återstartar damallsvenskan efter OS-uppehållet. Jag måste nog säga att jag fortfarande inte är så inne i det ”allsvenska tänkandet” ännu. Det är fortfarande OS-turneringen och landslaget som tar mest plats i huvudet.

Men man får försöka ställa om…

Det är Djurgården som tar emot LdB Malmö, där Lisa Ek debuterar. Djurgården testade ju den lovande finländska landslagsspelaren Marianna Tolvanen i en träningsmatch förra tisdagen. Fast det verkar inte ha lett till någon övergång.

Det blir förstås intressant att se hur lagen har påverkats av uppehållet. Malmö var ju bäst i serien innan uppehållet, och bör gå upp i tabelltopp i kväll. Men de gick ju på en nit när de var i Stockholm och mötte AIK. Och nu saknas både Ali Riley och Anja Mittag. Kan Djurgården fixa en repris?

* I kväll är det också cupkvartsfinal mellan Mallbacken och Tyresö. Varken klubbar, publik eller media värkar bry sig om svenska cupen. Inte förrän det är final.

Och nu börjar det närma sig finalen. För semifinalerna spelas den 29 augusti. I den ena tar Göteborg FC emot LdB FC Malmö. I den andra kommer Jitex få bortamatch mot segraren i kvällens kvartsfinal.

* Slutligen läste jag på utmärkta bloggen Spelare 12 om tre svenska division III-spelare som spelar Champions League för lituaiska Gintra Universitetas. En kul historia om Roslagsbrotrion Sarah Lindberg, Johanna Möller och Elin Nilsson. De bloggar för övrigt om äventyret på Norrtelje Tidnings hemsida. Läs bloggen här.

Samtidigt som det som sagt är en kul historia visar det här hur långt damfotbollen har innan den är en riktigt stor världssport. För att tre division III-spelare anses som förstärkningar i ett mästarlag är tyvärr inget styrkebesked.

Sundhages krav på USA

Publicerad den av
Svara

Pia Sundhage har lämnat sin kravlista till USA:s fotbollsförbund.

Enligt den här artikeln i Nerikes Allehanda så handlar det bland annat om behovet av ligaspel, ökat antal landskamper samt att hon skall få resa business class framöver.

Hon har nästa sittning med förbundet vid månadsskiftet, så vi får vänta ett tag på svaret om Sundhage blir aktuell för att ta över i Sverige eller inte.

Just frågan om att flyga business class var ju upp i Japans landslag inför OS. Då fick ju som bekant herrarnas U23-lag lyxigare flygmiljö.

När Japans damer flög hem som silvermedaljörer slapp de dock flyga economy class. I varje fall enligt den här artikeln.
Apropå Japan så sades det direkt efter OS-finalen att Homare Sawa hade tagit beslutet att avsluta sin landslagskarriär. I dag hörde jag uppgifter om att hon redan har ändrat sig. Vi får väl se hur det slutar.

Sverige i OS 2012, del 2 – betygen

Publicerad den av
2

Det är dags för den andra delen av två i min genomgång av Sveriges insats i OS. I del 1 hade jag ett lagperspektiv.
Nu är det dags för spelarbetygen. Jag har valt att köra med en tiogradig skala, mest för att en sådan ger lite mer spridning än den klassiska femgradiga.

Men innan betygen, här är Sveriges poängliga i OS:

1) Marie Hammarström  1+3
2) Lotta Schelin               2+0
Nilla Fischer                    2+0
4) Lisa Dahlkvist             1+0
Sofia Jakobsson             1+0
6) Lina Nilsson                0+1
Sara Thunebro                0+1
Caroline Seger                0+1
Notering: Jag har inte givit Sofia Jakobsson assist till Nilla Fischers 1–0-mål mot Sydafrika. Det hade hon nog kunnat få av snällare bedömare.

Och här är då betygen:

Tio
–

Nio
–

Åtta
–

Sju
–

Sara Thunebro

Sara Thunebro

Sex
* Sara Thunebro
Speltid: 360 minuter
Hon skulle vara ringrostig efter en säsong i Tyskland med mycket bänknötande. Men hon gjorde en stabil turnering, med matchen mot Japan som lysande höjdpunkt. Har sagt att hon överväger att sluta i landslaget nu. Känns inte som något bra beslut. ”Thunis” behövs även i hemma-EM.

Fem
* Marie Hammarström
Speltid: 334 minuter
Valet av Hammarström i startelvan ifrågasattes av många. Och visst, vid en första anblick kan det se kantigt och långsamt ut. Men skenet bedrar. För vänsteryttern blev faktiskt inte bara svensk poängdrottning. Med sin fina vänsterfot var hon inblandad i alla Sveriges tre mål mot kvalificerat motstånd. Dessutom gjorde Hammarström ett viktigt jobb i defensiven. En lagspelare som sällan får rubriker, men som är väldigt nyttig.

* Nilla Fischer
Speltid: 203 minuter
Lagkaptenen var en av få spelare som visade den järnvilja som krävs för att kunna gå hela vägen i ett mästerskap. Trots skadeproblem gjorde Fischer två mål, och hon var nära att göra ett tredje – och ta Sverige till förlängning i kvartsfinalen.

Emma Berglund

Emma Berglund

* Emma Berglund
Speltid: 360 minuter
Mittbacken var på många sätt truppens utropstecken. Lugn, stabil och positionssäker är hon helt klart en spelare att bygga framtidens mittförsvar kring. Är stark i luftrummet och således dessutom ett vapen på offensiva fasta situationer.

* Linda Sembrant
Speltid: 360 minuter
Gjorde precis som Berglund en stabil turnering. Sembrants brist på snabbhet syntes ibland, fast blev inte alls så kostsam som man kunde befara. Tvärtom spelade ”Sempan” smart och ställdes inte inför så många rena löpdueller. Är en duktig passningsspelare, och är också riktigt stark i luftrummet.

Fyra
* Lotta Schelin
Speltid: 343 minuter
Har fått mycket kritik, och var väl i viss mån en besvikelse. Mest för att vi ställde vårt stora hopp till henne, och hoppades att hon skulle få typ en åtta eller nia i betyg. Det levde inte Schelin upp till. Hon hade stora problem felvänd. Möjligen var hon plågad av sin vadskada.
Men man skall betänka att Schelin ofta lämnades helt ensam mot tre eller fyra backar. Och tittar man på höjdpunkter från de fyra matcherna ser man att hon ändå skapade några målchanser per match. Både åt sig själv, och åt laget.

* Thomas Dennerby
Med tanke på alla skador inför OS var det inget lätt lagbygge Dennerby hade. Sverige har inte direkt ett överflöd av spelare som klarar sig på högsta internationella nivå. Men Dennerby gjorde ändå ett klart godkänt jobb. Hans stora miss var valet av målvakt.

* Kosovare Asllani
Speltid: 139 minuter
Gjorde ett riktigt bra inhopp mot Japan, och hade andraassist till båda målen mot Kanada. Är en duktig, kreativ spelare. Men behöver nog bli ännu lite starkare för att klara sig på internationell nivå. Väger fortfarande lite för lätt i många dueller.

Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist

Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist

Tre
* Lisa Dahlkvist
Speltid: 304 minuter
Viljan fanns där, och den håller högsta världsklass. ”Dala” försökte verkligen, men fick inte samma lyft som i VM. För det hackade i passningsspelet. Och så var hon olycklig i kvartsfinalen. Först missade hon ett fantastiskt nickläge vid ledning 1–0. Sedan var hon alldeles för passiv i förstaläget vid Frankrikes 2–1-mål.

* Annica Svensson
Speltid: 172 minuter
Defensivt skicklig. Klarade sig bra mot Japan, trots att japanskorna ofta kom med två eller tre spelare på hennes kant. Var nära att fixa fram en svensk straff i den matchen. Gjorde sedan en stabil insats i kvartsfinalen, där hon borde haft en assist på sitt fina inlägg till Dahlkvist.

* Sofia Jakobsson
Speltid: 316 minuter
Bra på att utmana sin back, och skaffa den lucka som krävs för att komma till skott. Men måste jobba mycket på passningsspelet. Hennes förstatouch håller nämligen inte internationell klass. Och för att kunna ta nästa steg behöver hon kunna vägga sig förbi motståndare också. Defensivt kändes hon vilsen som yttermittfältare.

* Johanna Almgren
Speltid: 120 minuter
Vårens skada ställde till det, och Almgren hittade inte tillbaka till den fina form hon hade i mars. Hon gjorde ett bra inhopp mot Kanada, där hon vann flera bollar, och spelade väl. Men missade chansen att bli matchvinnare.

Lina Nilsson

Lina Nilsson

Två
* Lina Nilsson
Speltid: 192 minuter
Hade ett fint assist till 1–0-målet mot Kanada, och är duktig i offensiven. Men en back som har så uppenbara problem med att försvara är inte redo för internationella mästerskap. Se bara hennes agerande vid Kanadas 1–2-reducering. Hon är alldeles för mycket bolltittare. Det är inte acceptabelt att helt missa Tancredis löpning där.

* Caroline Seger
Speltid: 360 minuter
Spelsystemet konstruerades för hennes skull. Men det stod tidigt klart att Seger inte klarar rollen som svensk tia. Hon är briljant i korta stunder, men försvinner sedan helt ur matcherna under alldeles för långa perioder. Och var inblandad i alldeles för få målchanser framåt. Föll dessutom hem i planen för mycket, och blev varken ett offensivt hot, eller understöd till Lotta Schelin.

* Hedvig Lindahl
Speltid: 360 minuter
Gjorde en utmärkt insats mot Japan. Men bjöd på tavlor både mot Sydafrika och Frankrike. Den första kostade inte så mycket, den andra gjorde att Sverige fick åka hem. Viktigast för en målvakt är att vara stabil, och ta alla bollar som man bör ta. Kan man krydda det med några kanonräddningar är det lysande. Lindahl tar tyvärr inte alla de bollar hon skall ta. Och då är betyget inte heller godkänt.

En
–

Antonia Göransson (speltid: 29 minuter) och Madelaine Edlund (8 minuter) spelade för kort tid för att få betyg. Sofia Lundgren och Malin Levenstad spelade inte alls.

Jag vill klargöra att jag sett matcherna på tv. Jag sätter egentligen helst inte betyg från tv:n, för man missar ganska många löpningar när man inte ser matcher live.

Fem dagar efter guldet – då hänger Solo ut sina lagkamrater

Publicerad den av
Svara
Hope Solo

Hope Solo

USA vann OS-guld i torsdags, och landade hemma i USA i går. De hyllas nu av många som landets kanske allra mest omtyckta lag.
Den här krönikan i New Yorker är ett exempel på en sådan hyllning. Där kan man bland annat läsa meningen:

”Män älskar Alex Morgan, kvinnor älskar Megan Rapinoe – alla älskar Abby Wambach.”

Men mindre än en vecka efter lagets OS-guld sätts den kärleken på spel. Och den gör det av en av nyckelspelarna.
Lagets allra största stjärna, målvakten Hope Solo, kommer nämligen ut med en biografi i dag. Och den innehåller sprängstoff. Läs bara det här utdraget som presenterats på ESPN:s hemsida. Visst är det sprängstoff?

Avsnittet handlar om spelet efter VM-semifinalen 2007, och Solo hänger ut flera före detta, men även ett par nuvarande, lagkamrater. Det är alltdeles tydligt att Solo verkar klart mer intresserad av att sälja böcker än av att låta sina lagkamraterna fira OS-guldet i lugn och ro.

För på ett sätt är det här ju förstås en fantastisk tajmning för ett boksläpp. Fantastisk för Solos bankkonto.

Men på många andra sätt känns tajmingen högst tveksam. Kunde hon inte låta Christie Rampone, Shannon Boxx och Abby Wambach få fira OS-guldet i lugn och ro under åtminstone ett par veckor?
För jag har svårt att tro att den trion tycker att det är jätteroligt att få upp den här gamla surdegen på bordet igen.

Och man undra lite hur Solo har tänkt under OS. ”Nu spelar jag ihop med dem under ett par veckor, och låtsas som att vi är kompisar. Men direkt efter…”

Hur som helst känns det som att Pia Sundhage har lite jobb att göra. För delar av det lagbygge som såg så stabilt och välbyggt ut, rasade plötsligt ihop som ett korthus.