Tillagt i efterhand: Även tv-matchen Manchester United–Chelsea är uppskjuten.
I går utökades OS-startfältet med två lag. Som väntat var det Kanada och USA som tog de sjunde och åttonde platserna. Därmed är nu följande lag klara för sommarens turnering:
Japan (värdnation)
Brasilien
Nya Zeeland
Sverige
Storbritannien
Nederländerna
Kanada
USA
Det återstår nu att fördela fyra platser. Och bara nio nationer har kvar chansen att kvala in. Här är förutsättningarna för de fyra playoffmatcher som skall spelas i mars eller april:
Asien – plats 1:
Sydkorea ställs mot tvåan i den grupp som består av Australien, Kina, Taiwan och Thailand. Där har lagen spelat en eller två matcher, men det troliga är att Sydkorea ställs mot Australien eller Kina.
Lagen möts hemma och borta perioden 6–11 mars.
Asien – plats 2:
Vietnam möter vinnaren i gruppen med Australien, Kina, Taiwan och Thailand.
Lagen möts hemma och borta perioden 6–11 mars.
Afrikas plats:
Kamerun och Zambia möts hemma och borta. Dubbelmötet startar i Kamerun den 2 mars. Returen spelas i Zambia den 11 mars.
Interkontinental playoff:
Den tolfte och sista OS-platsen går till Afrika eller Sydamerika. De båda kontinenternas tvåor möts hemma och borta perioden 9–15 april.
Sydamerikas tvåa är Chile. De ställs alltså mot antingen Kamerun eller Zambia.
Här ser ni Chiles stjärnmålvakt Tiane Endler snacka upp det dubbelmötet:
🤩 ¡Nosotros también estamos emocionados capitana! 🇨🇱
Vid midnatt spelar Kanada och USA final i den nord- och mellanamerikanska kvalturneringen. Båda lagen är alltså klara för OS-turneringen, så man spelar bara om äran.
Det kan ju dock ändå bli en riktigt kul match. Den går att se här:
Det var ju semifinalerna som var de viktigaste matcherna i kvalet. Och det märktes på det kanadensiska laget i deras möte med Costa Rica att det var mycket som stod på spel.
Kanada fick inte alls något flyt i sitt spel. Costa Rica gav inte bort något. Laget var disciplinerat och jobbade stenhårt i defensiven. Sannolikt hoppades man på att storstjärnorna Raquel Rodriguez och Shirley Cruz skulle kunna göra något i offensiven.
Så blev det inte. Faktum är att jag bara räknade in en enda 100-procentig målchans i matchen. Den kom efter drygt 70 minuter, och på den sköt Jordyn Huitema mycket turligt sitt Kanada till OS.
Kanadensiskorna hade lite gummiben i den andra halvleken, och Huitemas avslut mot öppet mål var riktigt dåligt. Hon hade dock flytet att mer eller mindre träffas av stolpreturen.
Det slutade 1–0 till Kanada och därmed får lagets assisterande förbundskapten Andrée Jeglertz uppleva ett olympiskt spel.
Det gick betydligt mycket lättare för USA mot Mexiko. Rose Lavelle gav världsmästarna ledningen redan i femte minuten. Och nio minuter senare gjorde Sam Mewis 2–0.
Jag har bara sett fragment från matchen. Men från det jag sett upplever jag det som att Mexiko gick in i matchen med en vansinnig taktik. Alla borde veta att USA rivstartar sina matcher genom att sätta en extrem press. Ändå slog mexikanskornas backlinje redan från start chanspassningar upp i mitten.
USA tackade, tog emot – och vann med 4–0. För att kunna vinna mot USA krävs det nog att man spelar med väldigt liten risktagning i matchupptakten. Vi får se hur Kanada möter amerikanskorna i natt.
Noterbart kring USA är att förbundskapten Vlatko Andonovski valde att starta Carli Lloyd som forward, samt att Sam Mewis gick före formstarka Lindsey Horan på centralt mittfält.
USWNT's starting XI is in for the decisive semifinal against Mexico. Mewis gets the nod over Horan in the middle, and it's Heath and Rapinoe as wide forwards. Press makes way. pic.twitter.com/Fpz779kic0
I övrigt i dag noteras att det Londonderby i engelska WSL mellan Arsenal och Tottenham som skulle ha tv-sänts i Sverige med start 15.00 är uppskjutet. Orsaken är dåligt väder.
I en tidigare upplaga skrev jag att Manchester United–Chelsea 17.30 skulle bli dagens enda tv-match från WSL. Men även den matchen är alltså uppskjuten. Faktum är att alla dagens WSL-matcher nu har skjutits upp, även West Ham–Manchester City.
I City har landslagsmittfältare Keira Walsh förlängt sitt kontrakt med tre nya år. I England är annars helgens mest spännande läsning den här intervjun med förbundskapten Phil Neville:s fru Julie Neville. Den ger en ny bild av förbundskaptenen.
Slutligen noteras att Kungsbacka DFF har dragit sig ur Svenska cupen. Deras plats tas av IS Halmia. Efter det årsmöte där Kungsbackas medlemmar beslutade att driva vidare föreningen hoppade totalt sex styrelsemedlemmar av.
Enligt den här artikeln skall klubben välja en ny styrelse i dag. Det verkar även som att man trots allt har för avsikt att försöka komma till spel i elitettan. Nye tränaren Per-Arne Lundkvist verkar ha dragit ett tungt lass för att få ihop en trupp.
I natt kommer vi att få två nya OS-lag. Då avgörs nämligen Nordamerikas kval. Även om det är också skall spelas en final vid midnatt på söndag är det semifinalerna som är den här turneringens huvudmatcher.
Vinnarna i semifinalerna spelar ju nämligen OS-fotboll i Japan i sommar. Nattens semifinaler går att se på Concacafs Youtubekanal – länkar nedan. Matcherna spelas enligt följande:
01.00: Kanada–Costa Rica.
Här är Kanada förstås superfavoriter. Under kvalet har fantastiska Christine Sinclair äntligen slagit världsrekordet i landslagsmål.
Hon har ju länge haft Abby Wambach:s notering på 184 inom räckhåll, och jag undrade varför inte Kanadas fotbollförbund satte ihop några matcher mot svagt motstånd under hösten för att ge Sinclair chansen att slå rekordet inför storpublik på hemmaplan. Nu blev det istället världsrekord inför 820 åskådare i en stad som heter Edinburg i Texas.
Den dåliga publiksiffran försämrar förstås inte Sinclairs prestation. Hon gjorde sitt första landslagsmål som 16-åring 2000. 20 år senare är hon alltså världsrekordhållare. För ingen fotbollsspelare, man eller kvinna, har gjort fler landslagsmål än Kanadas storstjärna.
En av många som har hyllat Sinclair de senaste dagarna är den tidigare världsrekordhållaren Abby Wambach:
Christine: History is made. Your victory is our victory. We celebrate with you. And to every girl coming up in the Pack with a dream to achieve that which doesn’t yet even exist: We believe in you. Your Pack is with you. And history awaits you.@sincy12https://t.co/rNxjjpV7tZpic.twitter.com/xkUjLtNXHn
Spelarna i de nordamerikanska storlagen gynnas förstås av att de ställs mot många blåbärsnationer i OS- och VM-kvalen. På så sätt får spelare som Wambach och Sinclair många ”bonusmål” i jämförelse med exempelvis europeiska spelare.
Men Sinclair gör inte bara mål som betyder 3–0 eller 8–0. Tvärtom gör Kanadas superstjärna ofta matchavgörande mål, för att sedan bytas ut i slutet av matcherna. I det pågående OS-kvalet har hon gjort 1–0-målet i de två matcher hon spelat. Det senaste var hennes mål nummer 186 och kom i gruppfinalen mot Mexiko:
I natt väntar alltså kvalets viktigaste match, semifinalen mot Costa Rica. Jag skulle inte bli det minst förvånad om det är Sinclair som skjuter Kanada till OS. En längre artikel om henne finns här.
Efter det oväntade krysset mot Haiti i genrepet har Kanada, som har svenske Andrée Jeglertz som assisterande förbundskapten, imponerat i det här OS-kvalet. Laget har gjort 11–0 mot St Kitts och Nevis, 9–0 mot VM-laget Jamaica och 2–0 mot Mexiko. Sinclairs arvtagerska Jordyn Huitema är lagets bästa målskytt med sex mål – hon gjorde fem av dem mot Jamaica.
Det har överhuvud taget varit ett väldigt ojämnt OS-kval i Nordamerika. De enda riktigt jämna matcherna har varit de som handlat om andraplatserna i de båda grupperna. Mexiko vann mot Jamaica med 1–0 och Costa Rica tog sin semifinalplats via en 2–0-seger mot Haiti.
Två mål i den andra halvleken från Raquel Rodriguez avgjorde i Costa Ricas favör mot uppstickarna Haiti.
Haiti är annars det lag i Nord- och mellanamerika som har snabbast och bäst utveckling för tillfället. Jag tror att Haitis unga lag kan bli en seriös utmanare om en VM-plats till 2023.
Huruvida Costa Rica kan utmana de två senaste OS-turneringarnas bronsmedaljörer Kanada om en plats i Tokyo får vi alltså se i kväll.
Efter att laget hade säkrat sin semifinalplats vilade Costa Ricas förbundskapten Amelia Valverde större delen av sin startelva mot USA, bland annat stjärnorna Rodriguez och Shirley Cruz. Då blev det 6–0-förlust. Så stora siffror tror jag inte att vi får se i natt. En bra dag kan Costa Ricas Las Ticas skaka Kanada. Men tipset är ändå 95–5 i kanadensisk favör.
Matchen ser du här:
04.00: USA–Mexiko
I den andra semifinalen är USA favoriter till 98–2 mot Mexiko. Amerikanskorna har hittills haft en lugn reda i kvalet och man har vunnit sina matcher med 4–0 (Haiti), 8–0 (Panama) och 6–0 (Costa Rica).
Nye förbundskaptenen Vlatko Andonovski har rullat på folk, och det känns som att det är först i natt vi får se hur han verkligen tänkt sig sin förstaelva.
På ungdomssidan har Mexiko i princip kommit ikapp USA och passerat Kanada. Men på seniornivå väntar vi fortfarande på genombrottet för det landslag som kallas El Tri. Tyvärr för mexikansk damfotboll är det inte mycket som talar för ett genombrott i natt heller.
Mexiko får nog sikta in sig på att ha ett slagkraftigt lag till kvalet mot VM 2023. Nattens avgörande OS-kvalmatch ser du här:
Även Asiens OS-kval är numera i gång. Det har som jag tidigare berättat varit ett kval som kantats av mycket strul. Först drog sig Nordkorea på vaga grunder ur den grupp som spelas i Sydkorea. Sedan tvingades man flytta matcherna i den andra gruppen från Kina till Australien.
I det här steget av kvalet skall vi få fram de fyra lag som i början av mars spelar playoff om två OS-platser. Det är redan klart att Sydkorea och Vietnam tar sig vidare från trelagsgruppen i Sydkorea. De båda lagen har kvar att göra upp om gruppsegern.
Den andra gruppen är lite försenad. Orsaken är att Kinas lag på grund av coronaviruset placerades i karantän när det kom till Australien. Kinesiskorna har därför fått ladda för första kvalmatchen genom att träna i en hotellkorridor.
China Women's football team's fixture in the 2020 Olympic Qualifying is rescheduled: China vs Thailand, Feb 7. China vs Chinese Taipei, Feb 10. China vs Australia, Feb 12. 3 matches within 6 days. Due to quarantine, Chinese players have to train in hotel corridors after arrival. pic.twitter.com/XOHbABNWav
I morse gick Kina in i kvalet. Och trots den tveksamma uppladdningen vann laget lätt med 6–1 mot Thailand. Även Australien gick in i kvalet i dag. The Matildas vann med 7–0 mot Taiwan. Där stod Caitlin Foord för tre av målen.
Noterbart i övrigt från det där kvalet är att Taiwan vann mot Thailand med 1–0 tidigare i veckan. Känslan är alltså att Thailand håller på att tappa mark. Thailändskorna har ju under ganska många år varit Asiens sjätte bästa lag bakom Japan, Australien, Kina, Nordkorea och Sydkora.
Där lämnar jag landslagsfotbollen, och går istället över på några riktigt tråkiga nyheter. Den senaste tiden har både Ada Hegerberg och Sara Däbritz drabbats av korsbandsskador.
Båda har opererats och därmed också inlett jobbet med att ta sig tillbaka till fotbollsplanen. Det rimliga är att vi tidigast får se de båda toppspelarna från Lyon och PSG på planen igen i september.
När jag ändå är inne på korsbandsskador fick WSL-klubben Bristol City två sådana i samma match. Både Meaghan Sargeant och Elise Hughes skadades i bottenmötet med Liverpool härom veckan.
Som om det inte räckte med skadeeländet så föll Bristol med 1–0 vilket gör att Liverpool passerade i tabellen. Bristol City ligger nu på nedflyttningsplats på sämre målskillnad än Liverpool.
📝 #BristolCityWomen can confirm that both Meaghan Sargeant and Elise Hughes sustained ACL injuries in our @BarclaysFAWSL clash with Liverpool.
I England har det på sistone kommit upp en debatt om dåliga domare. Bland annat tycker meriterade Fara Williams att domarnivån i WSL är alldeles för dålig.
Williams fick frågan om domarstandarden efter att hon kvitterat för sitt Reading till 1–1 mot Manchester United i söndags. Williams mål kom på en galet dömd straff. Domaren ansåg nämligen att Uniteds Katie Zelem tog med hands här:
Ref watch….now this is pathetic. This is apparently a hand ball by @katiezel according to the ref pic.twitter.com/juD3uMpIaA
Fara Williams konstaterade i intervjun att hennes lag fick en straff de inte borde ha fått, och tillade:
”Jag kommer inte att gå fram till domaren och säga: ‘Det där var inte hands.'”
Det är inte första gången den här säsongen som domarstandarden i WSL har kritiserats. Manchester Uniteds manager Casey Stoney var väldigt kritisk redan i november.
Apropå United kan man se dem på svensk tv på söndag. Då sänder nämligen Viasat Sport först Londonderbyt Arsenal–Tottenham 15.00, och 17.30 visar man sedan även spännande matchen Manchester United–Chelsea.
I Sverige har förstås situationen i elitettan varit veckans snackis. Men även en krönika i Aftonbladet från Johanna Frändén har skapat en del diskussion. Frändén högg på det faktum att det blir allt svårare för media att göra intervjuer med damfotbollsspelare. Hon skriver bland annat så här om damfotbollens utveckling:
”Vid sidan av publikfester, transferrekord och nya stjärnbyggen håller en annan kultur på att odlas också här: En idiotisk silenzio stampa som sporten verkligen inte är betjänt av.”
Tänkvärt. Vi som följer damfotbollen känner igen oss. Frändén: En idiotisk utveckling https://t.co/yoh5oDnqXg
När damfotbollen skjuter sig med hagelbössa i foten. Samtidigt som så många skriker om att "det skrivs för lite". Detta fenomen finns förstås också på herrsidan, även i allsvenska klubbar som leker Real Madrid. Läs @juanitafranden här https://t.co/ByHF2mXFxY
Slutligen så fortsätter portugisiska Benfica att värva spännande spelare. Nyligen skrev ju Julia Spetsmark på för storklubben från Lissabon. Nu är det klart att Spetsmark bland annat får konkurrera om speltiden med Sydafrikas spännande forward Thembi Kgatlana. Benfica tycks ha något riktigt spännande på gång.
I fjol spelade Kungsbacka DFF och LB07 i damallsvenskan. Det finns risk att båda klubbarna rasar till botten av seriepyramiden. För i kväll kom den överraskande nyheten att LB07 planerar att lägga ner sitt elitlag.
Kungsbackas läge har jag berättat om flera gånger tidigare. Klubben saknar såväl spelare, engagerade medlemmar som pengar. Ändå beslöt man nyligen, mot klubbledningens vilja, att driva vidare klubben. Hur man skall klara av att driva elitverksamhet under 2020 verkar ingen veta.
LB07 hoppades slå ihop sin verksamhet med Malmö FF. MFF:s medlemmar satte dock stopp för det tänkta samarbetet, och i kväll skriver Sydsvenskan om att LB:s styrelse har tagit ett inriktningsbeslut om att dra sig ur elitettan. Ordförande Robert Lenir säger till tidningen att skälen är ekonomiska:
”Vi hade en budget i balans i december. Men detta har förändrats alldeles nyligen. Ett par stora sponsorer som varit med på resan hoppade av.”
Det slutgiltiga beslutet skall fattas på ett styrelsemöte i nästa vecka. Eftersom jag inte kan läsa mer än inledningen av Sydsvenskans artiklar länkar jag även till Expressen. Via den länken noterar jag att ordförande Lenir fortfarande är väldigt besviken över att det inte blev något samgående med Malmö FF. Han är kritisk till hur MFF:s ledning sålde in förslaget till sina medlemmar.
”Det var deras jobb. Det kunde de hanterat bättre, men de var väldigt tysta. Vi hade gjort vår läxa väl. Vi såg en stor vinst i vår förening att våra tjejer skulle få syssla med fotboll som yrke. Det kunde vi inte ge dem.”
Assi har redan dragit sig ur. Nu riskerar ytterligare två klubbar dra sig ur vår näst högsta serie. På många sätt skulle jag nog säga att det här är den största kris svensk damfotboll stått inför på många år. Kanske någonsin. Men från förbundshåll är det pinsamt tyst. Verkligen pinsamt tyst.
I förra veckan hade Kungsbacka DFF extra årsmöte. Där fattade medlemmarna beslutet att föreningen skall leva vidare. Enligt länkad artikel var 14 medlemmar närvarande, och åtta av dem röstade för fortsättning. Fem var för en nedläggning och en röstade blankt.
Därmed står Kungsbacka DFF nu utan både drivande personer i styrelsen och utan ett lag. I nuläget finns en tränare och en kontrakterad spelare. Totalt uppges att man även har 14 spelare som är redo att skriva på. Men bara om de garanteras betalning, och det fattas drygt en halv miljon kronor.
Kungsbacka DFF skall spela sin första tävlingsmatch för året redan den 22 februari. Då kommer Kristianstads DFF till Tingbergsvallen för första gruppomgången i Svenska cupen.
Man undrar ju hur det skall gå. Det är ju faktiskt väldigt många frågor som omger klubben för tillfället.
Apropå Svenska cupen är det ju först när den drar igång som vi verkligen börjar få lite värdemätare på de olika damallsvenska lagen. Klart är att Rosengård har inlett försäsongen mästerligt. I helgen vann man med hela 5–1 mot danska topplaget Fortuna Hjörring.
Fjolårets tvåa Göteborg var i Norge och spelade två matcher. Det blev seger med 2–0 mot Vålerenga och 1–0-förlust mot LSK Kvinner. I den senare matchen spelade Emma Berglund en halvlek. Börjar mittbacken äntligen se ljuset i slutet av den långa skadetunneln?
I övrigt noteras två damallsvenska möten i helgen. Linköping vann med 2–1 mot Växjö och Kif Örebro besegrade Eskilstuna med samma siffror. Det går dock inte dra några större växlar på de siffrorna, för ännu så länge rullar lagen på väldigt mycket folk i matcherna, vilket gör resultaten svåranalyserade.
Jag är kvar i Nya Zeeland i några dagar till. I grannlandet Australien är det en stor nyhet i dag att landet hastigt och lustigt (?) fått ta hand om arrangörskapet av tredje omgången av Asiens OS-kval.
BREAKING NEWS
Due to the recent outbreak of the coronavirus, February's #Tokyo2020 qualifiers have been moved from China to Sydney.
Kvalet startar på måndag, och matchen Australien–Taiwan skulle ha spelats i kinesiska staden Wuhan. Det är den stad där coronaviruset har härjat den senaste tiden. Och det är förstås på grund av sjukdomsutbrottet som Asiens OS-kval med kort varsel flyttas från Kina till Australien.
Japan är som arrangörsland redan klart för OS-fotbollen. Asien har ytterligare två platser, och de skall alltså fördelas i det stundande kvalet. Det skulle ha varit åtta lag i den stundande kvalomgången, men Nordkorea har dragit sig ur. Orsaken till deras avhopp är oklart, men det är i alla fall bara sju lag kvar i kampen om de två platserna.
Ettan och tvåan i respektive grupp går vidare till det fjärde och avslutande kvalsteget. Det steget består av direkt avgörande playoffmatcher mellan ettan i ena gruppen och tvåan från den andra.
Gruppindelningen i tredje kvalsteget är:
Grupp A: Sydkorea, Myanmar och Vietnam.
Grupp B: Australien, Kina, Taiwan och Thailand.
Även om Vietnam är på frammarsch känns det ganska klart att Sydkorea kommer att vinna grupp A och att vinnaren i grupp B kommer att ha en mycket bra chans att nå OS.
Redan natten mot onsdag drar ett annat OS-kval i gång, det nordamerikanska. Där skall också två platser fördelas. Grupperna ser ut så här:
Grupp A: USA, Costa Rica, Panama och Haiti.
Grupp B: Kanada, Mexiko, Jamaica samt önationen Saint Kitts och Nevis.
Gruppettorna möter sedan den andra gruppens tvåa i en direkt avgörande match den 7 mars. USA och Kanada är förstås storfavoriter till att ta de båda platserna. Men framför allt för Kanada väntar två luriga gruppmatcher. Och det är press på kanadensiskorna då en andraplats i gruppen med största sannolikhet innebär playoff mot USA.
Julia Spetsmark
Så till lite inhemska nyheter. Helgens övergång var att Julia Spetsmarkpresenterades som nyförvärv av storsatsande portugisiska klubben Benfica. Spetsmark blir därmed andra svenska spelare i Portugals högstadivision efter Nathalie Hoff Persson, som gjorde några månader i Sporting förra vintern.
Benfica är nykomling i Portugals högstadivision, och har inlett lysande. Efter 13 omgångar har man full poäng och målskillnaden 94–1.
Spetsmark lämnar alltså USA:s bästa klubb för Portugals. Kanske att hon kan räkna in ett andra ligaguld om några månader. 30-åringen var ju med och blev amerikansk mästarinna i fjol. Det var hennes första ligatitel, hon hade tidigare blivit tvåa både i Sverige och England.
Det var ganska länge sedan det stod klart att den snabba forwarden/yttermittfältaren skulle lämna North Carolina Courage. Jag trodde kanske att hon var på väg tillbaka till damallsvenskan, och Djurgården. Men hennes utlandsäventyr fortsätter, och vi får alltså vänta ytterligare innan vi får se henne i damallsvenskan igen.
Apropå svenska spelare i utlandet meddelade norska Lyn nyligen att man lånar ut Mimmi Löfwenius till mästarlaget LSK Kvinner under våren. Löfwenius missade säsongen 2019 till följd av en andra mammaledighet. När hon nu är tillbaka på planen passar det henne bättre att starta satsningen hos LSK, vars träningsanläggning ligger närmare svenskans hem.
I helgen drog de svenska elitlagen igång träningsmatchandet i lite större utsträckning. Kristianstad hade ju sin premiär redan helgen innan. I lagets andra match krossade man Malmö FF med 7–0. Det känns som ett rimligt segerresultat mot en division I-klubb…
Rosengård visade varför man går in i 2020 som jättefavoriter att försvara sitt guld. I första träningsmatchen vann man mot danska topplaget Bröndby med 3–2. Noterbart här var att Rosengård ledde med 3–0 när man bytte tio spelare.
Jag hittar ingen info om matchen på Rosengårds hemsida. Men vad jag förstått bytte man in nio spelare från F19-laget, varav flera debutanter. Dessutom skall Ema Paljevic ha varit med för provspel. Jag har inte sett något om hur det gick för Jitextalangen.
Apropå Jitextalanger spelade tre sådana med F02-landslaget mot just Jitex i helgen. Juniorlandslaget vann med 6–0 mot elitettannykomlingen.
När jag ändå är inne på elitettanlag noteras att Mallbacken slog norska toppserielaget Lyn med 4–2 – en fin skalp. För värmländskorna gjorde Sarah Michael och Ida Hallstensson två mål vardera.
I andra matcher noterades att Växjö vann mot Kalmar med 2–0 samt att Linköping vann med 1–0 mot ett pojklag, Stångebro United U15. Den sistnämnda matchen var bara 2×30 minuter. Det är oklart vad LFC spelade med för lag.
Veckans nyhet kring Linköping är ju annars att Stina Blacksteniusuppges vara uppvaktad av Göteborg. Den nyheten förvånade mig lite, då Göteborg ju har ett välkomponerat och väl fungerande anfallspar i Rebecka Blomqvist och Pauline Hammarlund. Och man skulle väl inte värva Blackstenius som backup?
Tittar vi lite på de ligor som varit igång den senaste tiden så noteras att Bordeaux fixade lite spänning igen i Frankrike. Tabelltrean tog nämligen poäng av serieledande Lyon (0–0) förra helgen. Därmed skiljer det bara tre poäng igen mellan Lyon och tvåan PSG.
Apropå PSG noteras att Hanna Glas haft det tufft ett bra tag. Landslagsbacken spelade full tid de fyra första ligaomgångarna. Men i de tio senaste har hon bara spelat en match. I helgen satt Glas kvar på bänken hela matchen.
Vårt andra Frankrikeproffs har det inte mycket bättre. Marija Banusic har bara fått göra tre inhopp om totalt 15 minuter i ligan för Montpellier. Positivt dock för forwarden att det senaste inhoppet var mot Fleury i helgen.
I Spanien föll svensklaget Tacon mot Logrono med 1–0 i helgen. Därmed missade Tacon chansen att haka på de åtta topplagen. Real Madrids damlag ligger på tionde plats i tabellen, man har fem poäng upp till övre tabellhalvan.
Noterbart i Spanien också att toppmötet mellan Barcelona och Atletico Madrid slutade 0–0, vilket innebär att Barca fortsatt har nio poäng upp i guldstriden. Atletico hade behövt vinna den matchen för att ha kvar en rimlig chans att försvara sin titel.
Atleticos klubbledning har för övrigt inte varit nöjd med lagets resultat den senaste tiden. Därför valde man att byta tränare inför toppmötet. Pablo Lopezfick sparken, och ersattes av Dani Gonzalez.
— Atlético de Madrid Femenino (@AtletiFemenino) January 21, 2020
I veckan som kommer är det utöver OS-kval i Nordamerika även semifinaler i engelska WSL cup – de spelas på onsdag. Där möts Arsenal–Manchester City och Manchester United–Chelsea. Två spännande matcher.
Arsenal har i veckan presenterat Australiens anfallsstjärna Caitlin Foord som nyförvärv. Foord skall dock spela OS-kval innan hon flyttar till London.
I mitt senaste inlägg skrev jag om spelare som har avslutat sina karriärer. Ytterligare en som lägger av är Mexikos landslagsmålvakt Bianca Henninger.
It’s that time, guys! It’s been such a beautiful run for me, but it is time for me to call it a day. I can’t put into words what this journey has done for my life, the lessons it has taught me and the joy it has… https://t.co/JQkQBRfFFE
En av de som slutar, och som nämndes i förra inlägget, är engelska ex-landslagsspelaren Eniola Aluko. Hennes första jobb efter spelarkarriären blir som sportchef för Aston Villas damfotbollssatsning. Birminghamklubben går som tåget i engelska andraligan, och allt talar för att Aluko kommer att basa över en WSL-klubb till sommaren.
Personligen är jag fortfarande kvar i Blenheim på andra sidan jordklotet. Jag är inne på tredje övertidsperioden på den semester som skulle ha varit slut för mer än två veckor sedan. Det börjar bli extremt segt nu.
Härifrån noterar jag att det händer lite på hemmaplan. Det intressantaste händer på västkusten. Där skall Kungsbacka DFF ha ett extra årsmöte i nästa vecka. Mötet handlar om föreningens framtid. Alternativen tycks vara nedläggning eller att satsa på klubbens F17-lag. Läs mer här.
Väljer man att satsa på F17-laget är alternativen dels att låta talangerna spela i elitettan, dels att dra sig ur näst högsta serien och göra en nystart.
Personligen tycker jag att valet att dra sig ur elitettan och göra en nystart i lägre serie känns som det mest rimliga. Risken är att ett F17-lag förlorar varenda match i elitettan, och det är inte så speciellt utvecklande. Dessutom är det väldigt dyrt eftersom elitettan är en serie med många långa resor.
Om Kungsbacka drar sig ur är frågan om det finns någon ersättare i elitettan, eller om serien får spelas med 13 lag i år. Första reserv är klassiska Sunnanå SK från Skellefteå. Klarar de av att få ihop ekonomi och spelartrupp för näst högsta serien på kort varsel?
Om Sunnanå tackar nej är Dösjöbro andra reserv. Det är ju den klubb som tappat hela sitt lag till Malmö FF. Dösjöbro lär knappast vilja spela i elitettan i år.
Assi har alltså redan dragit sig ur elitettan. Kungsbacka är väldigt nära att göra det, och ett av reservlagen är inte aktuellt för någon plats i elitfotbollen. Tre av Sveriges 29 högst rankade lag 2019 saknar förutsättningar för att bedriva elitverksamhet i år.
Det är förstås ett undantagsår, men det är också ett faktum att det är jobbigt att hitta klubbar som vågar, vill och kan göra elitsatsningar inom damfotbollen.
Det här väcker återigen frågan om att Svenska fotbollförbundet måste hitta sätt att förenkla för de damfotbollsklubbar som vill elitsatsa – och inte stoppa dem.
Som jag tidigare berättat stoppade förbundets tävlingskommitté för en tid sedan en elitsatsning i Borås, där Bergdalens IK:s damlag försökte bryta sig loss. Satsningen stoppades trots att Bergdalens styrelse var tydlig med att den inte vill ha ett elitlag i klubben, och att styrelsen därmed välkomnade att klubbens damlag (nu i division I) flyttades till en separat elitförening.
Förbundet stoppade satsningen eftersom man inte tyckte att elitsatsningen tog tillräckligt ansvar för Bergdalens flickfotboll. Men den ville ju Bergdalen ha kvar under sina vingar.
Det är bra att förbundet bryr sig om ungdomsfotboll. Men det blir bara löjligt när man får bryta ut damlag och göra elitsatsningar i föreningar som misskött sin flickfotboll, medan man försvårar för föreningar som har bra flickverksamhet.
När det gäller fallet Kungsbacka DFF är det ju inget nytt att klubben står på stupkanten och balanserar. I den utsatta positionen har man befunnits i rätt många år, fast tidigare har det varit av ekonomiska skäl. Nu är krisen orsakad av spelarbrist.
Det känns ju lite paradoxalt att spelarna har stannat under hela den period som klubben varit ett luftslott. Den tid där man lovat mer än man kunnat hålla, och sedan fått bryta eller skriva ner kontrakten. Men när klubben äntligen sanerat och fått ordning på sin ekonomi vill inte spelarna längre vara med.
Noterbart också att en mycket stor andel av spelarna från fjolårets damallsvenska trupp har flyttat till andra klubbar i elitettan. Bara Ida Strömblad (Uppsala) och Moa Öhman (Kif Örebro) blir kvar i damallsvenskan. Dessutom sticker duon Linda Nyman (Inter) och Sara Nilsson (Florentia) till den italienska ligan.
Här är en listning över KDFF-spelare som går till andra klubbar i elitettan: Klara Andrup (Hammarby), Mimmi Asperot och Klara Rybrink (IFK Kalmar), Hanna Boubezari, Emilia Hjertberg och Ida Pettersson (alla Lidköping), Karolina Bucaro Stenman (Brommapojkarna), Rebecca Cameras (Alingsås FC), Jenny Danielsson (AIK), Anna Larsson (Jitex) och Hanna Spets (Kvarnsveden).
Sara Nilsson blir alltså Italienproffs, vilket innebär att vi nu har svenska spelare i sex av den italienska ligans tolv klubbar. Ligan i Italien ligger fortfarande en bit bakom damallsvenskan. Min bedömning är exempelvis att Rosengård fortfarande är något bättre än Juventus. Samt att damallsvenskan är betydligt jämnare än Serie A Femminile.
Juventus har bara tappat poäng i sju matcher på 2,5 säsonger. Rosengård tappade poäng i åtta matcher förra året.
Apropå utlandsproffs heter vårt senaste sådana Mathilda Johansson Prakt. Hon lämnar IFK Kalmar för ett halvårskontrakt med Lugano i Schweiz. Förra säsongen tog Lugano 49 poäng på 28 omgångar och kvalade in till Champions League. Den här säsongen har laget startat katastrofalt dåligt. Efter 13 omgångar ligger man klart sist med bara fyra inspelade poäng. Kan Johansson Prakt hjälpa till att lyfta krislaget?
IFK Kalmar spelade för övrigt träningsmatch i helgen. Man föll med 2–0 mot Kristianstad. Det är en match man i princip inte kan läsa något om. På Kristianstads hemsida går det att se resultatet samt vilken trupp KDFF mönstrade. Men i övrigt är det noll information. (Tillagt i efterhand: Det visade sig vara ett felaktigt påstående. Kolla kommentarer nedan.)
Jag tycker att det minsta man kan kräva av elitklubbar är att de redovisar startelva, byten, målskyttar och tid för målen i sina träningsmatcher. Tyvärr lär knappt någon av våra elitklubbar klara av att redovisa den grundinformationen i alla deras träningsmatcher.
På lördag spelar Kristianstad ny träningsmatch. Då väntar ett spännande möte med Malmö FF – det är premiär för den klubb som alltså värvat sönder Dösjöbro. Mer om hur det gick till går att läsa här. Spännande för övrigt att spelarna erbjudits treårskontrakt. Det innebär att de får vara med i fyran, trean och tvåan. När MFF är uppe i ettan lär det huvudsakligen vara andra spelare.
Dösjöbro ser i alla fall ut att komma till spel i år. Det gör däremot inte Sjömarkens IF, som fått se huvuddelen av sin startelva gå till Elfsborg i division IV. I fjol åkte Sjömarken ur ettan. Det blir inget spel i tvåan i år, för i förra veckan kände sig klubbledningen tvingad att ta beslut om att lägga ner sitt seniorlag.
Sedan mitt förra inlägg har jag även noterat att några spelare tvingas sluta. Internationellt har tyska OS-guldmedaljören Tabea Kemme tvingats tacka för sig till följd av upprepade skador.
Tabea Kemme has been forced to retire at 28 … but at 18 she was a #UWCL winner with @turbinepotsdam⏪🏆 pic.twitter.com/6kway3YoOA
Huruvida Irma Helin lägger av helt eller inte känns inte solklart. Däremot är det klart att Helin inte kommer att spela i damallsvenskan i år. Det är ett tungt avbräck för Djurgården, framför allt eftersom Helin varit en av de viktigare kulturbärarna i laget.
AVSLÖJAR: Irma Helin lägger ner fotbollskarriären – 25-åringen skriver i stället nytt kontrakt med Discovery som fotbollsexperthttps://t.co/uPrDjEe5cS
Med henne utanför truppen blir det extra viktigt för klubbledningen att behålla Mia Jalkerud, som ännu inte förlängt sitt kontrakt. Djurgården har däremot gjort en intressant värvning. De har knutit upp Sydafrikas framtidsnamn Linda Motlhalo på ett tvåårskontrakt. Henne blir det spännande att följa i damallsvenskan.
Både för Kemme och Helin är det skador som spökar. Jag har faktiskt inte hunnit läsa den här artikeln om korsbandsskador. Men jag har sett att den fått många lovord, så jag länkar till den obesett. Det är ju ett väldigt spännande ämne.
This is very good and interesting. By @SuzyWrack: Inside the push to stop female footballers suffering so many ACL injuries https://t.co/z6I1GP526F
Även den före detta Eskilstunaspelaren Chloe Logarzo går från W-league till engelska WSL. Hon har skrivit på för Bristol City.
📝OFFICIAL: Bristol City have confirmed the signing of Australian international Chloe Logarzo on an 18-month contract. The 25-year-old is the latest Aussie to join the FAWSL, joining teammates Sam Kerr, Hayley Raso and possibly Caitlin Foord. pic.twitter.com/EvLzDwi4Lu
En tredje spelare som lämnar Australiens liga innan avgörandet är irländska affischnamnet Denise O’Sullivan. Hennes låneavtal har gått ut, och hon kan inte hjälpa Western Sydney Wanderers i slutspelet.
Slutligen ett överraskande resultat. I uppladdningen inför det nordamerikanska OS-kvalet spelade Kanada och Haiti 1–1. Oavsett vad Kanada kom med för uppställning är det högst uppseendeväckande att Haiti kan klara av att stå upp mot en av världsdelens stora damfotbollsmakter.
#CANWNT played a training match against Haiti in Austin, Texas. The match served as a preparation for the upcoming Concacaf Women's Olympic qualifying tournament.#CWOQpic.twitter.com/f2rZJXRiFp
Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Det gäller i fotbollens värld, men även i andra sammanhang. Jag har som jag tidigare berättat haft semester över helgerna.
Tanken var att jag skulle vara tillbaka på jobbet i torsdags. Och då även ta tag i bloggandet igen. Men så blev det inte. Jag har fastnat i en stad som heter Blenheim i Nya Zeeland. Ett benbrott på en närstående gör att hemresan skjutits på framtiden. Som det ser ut nu får jag flyga hem till helgen.
Under mitt äventyr på södra halvklotet har jag haft annat att tänka på än damfotboll, men jag har ändå hängt med hyfsat. Det har ju varit en lämplig period att ta en liten paus, för det har inte hänt så jättemycket. Det har varit uppehåll i de flesta ligor, och det har även varit lite lugnare i damallsvenskans silly season. Där har jag ju dock uppdaterat löpande, det har jag även gjort med fliken för svenska utlandsproffs.
Men några inlägg har det inte blivit förrän nu. Årets första får därför bli ett lite längre, med en genomgång av både det ena och det andra. Faktum är att jag har varit här i Blenheim i över en vecka, och först i går slog jag på tv:n på mitt motellrum. Där hamnade jag rakt i den andra halvleken av W-league-matchen mellan Western Sydney Wanderers och Brisbane Roar.
Inför avspark var WSW obesegrat – laget stod på fem segrar och ett kryss på sex omgångar. Brisbane däremot låg på femte plats med tre segrar, ett kryss och tre förluster.
I förra veckan tog Australiens förbundskapten ut sin trupp till Asiens OS-kval. Där var snackisarna att veteranen Lisa De Vanna och 17-åriga talangen Kyra Cooney-Cross lämnades utanför.
Just Cooney-Cross spelar i WSW, och jag var lite extra nyfiken på att få se henne spela. Hon har nämnt som lite av W-leagues sensation så här långt. Hos WSW har annars fyra amerikanska spelare huvudroller. Det handlar om målvakten Abby Smith, som varit med i landslagstruppen några gånger, backen Samantha Staab (som utmärker sig med långa inkast), samt landslagsmeriterade anfallarna Kristen Hamilton och Lynn Williams. Dessutom har man North Carolina Courages irländska succéspelare Denise O’Sullivan på mittfältet.
Abby Smith
I matchen mot Brisbane saknades Williams i WSW – hon var hemma i USA och förberedde sig för det nordamerikanska OS-kvalet. Det var 0–0 i paus, och talangen Cooney-Cross (med nummer 10 på ryggen) inledde den andra halvleken fint. Hon låg bakom två av tre fina chanser under halvlekens första minuter.
Sedan tog det tvärstopp både för henne och för Western Sydney Wanderers. Brisbanes snabba landslagsytter Hayley Raso tog över matchen. Hon låg bakom tre mål när Brisbane till slut vann med hela 4–0. Med tanke på hur WSW dominerade i upptakten av den andra halvleken var det ett högst ologiskt slutresultat.
Cooney-Cross blev utbytt med cirka kvarten kvar. Men det gick ändå att se att hon är en väldigt spännande spelare. Jag är övertygad om att vi får se henne i större sammanhang än W-league i framtiden.
En före detta Hammarbyspelare spelade för övrigt en viktig roll. Elise Kellond-Knight gjorde comeback från start efter skada. Hennes genomskärare till Raso vid 1–0-målet var lite av passningen som vände matchen. Kellond-Knight byttes ut med halvtimmen kvar.
I Australien har Melbourne City skaffat sig ett bra grepp om serieledningen, och således även en av de fyra slutspelsplatserna. Laget har sju segrar och ett kryss på åtta omgångar. I Melbourne City finns en annan före detta Hammarbyspelare, nämligen forwarden Milica Mijatovic. Hon har gjort tre mål på åtta matcher.
Steph Catley
Melbourne har ett gäng australiska landslagsspelare som nyckelspelare. Bland annat målvakten Lydia Williams (bakgrund i Piteå), backarna Steph Catley och Ellie Carpenter, mittfältaren Emily van Egmond samt forwarden Kyah Simon. Den sistnämnda har haft mycket problem med skador det senaste året, men tycks ha hittat formen igen. Hon togs för övrigt ut i OS-kvaltruppen, och gjorde två ligamål dagen efter.
▪️ Wednesday: recalled into @TheMatildas squad ▪️ Thursday: Scores a double in the @WLeague
Citys utländska spelare är utöver Mijatovic den japanska veteranbacken Yukari Kinga, nya zeeländska backen Rebekah Stott, amerikanska mittfältaren Lauren Barnes samt skotska yttermittfältaren/forwarden Claire Emslie.
Homare Sawa, Shinobu Ohno, Yukari Kinga och Mizuho Sakaguchi
Utöver Melbourne City ser Western Sydney Wanderers och Sydney FC ut att sluta topp fyra. Kampen om den fjärde och sista slutspelsplatsen står mellan Brisbane, Melbourne Victory och Canberra United.
Ännu så länge spelar de flesta australiska landslagsspelarna i W-league, men det finns en rädsla att allt fler kommer att göra som Sam Kerr – välja en europeisk liga som inte går att dubblera med den australiska.
Kerr har för övrigt debuterat för Chelsea i engelska WSL nu efter årsskiftet. Hon fick ett varmt välkomnande av Readings målvakt Grace Moloney förra helgen. Moloney fick rött kort för tacklingen. Det bidrog förstås till att Chelsea kunde vända 1–0-underläge till 3–1-seger.
I helgen spelade Kerr en halvlek i 6–1-segern mot Bristol. Den australiska superstjärnan har ännu så länge inte gjort några mål i WSL, men de kommer garanterat. För svensk del har Jonna Andersson spelat båda årets matcher i Chelsea, medan Magdalena Eriksson vilades mot Bristol för att vara redo för onsdagskvällens cupmatch mot Aston Villa.
I ligan är det Arsenal som leder med tre poängs marginal till Manchester City, och med fyra poäng till Chelsea. Dock har svensklaget en match mindre spelad än de båda andra lagen. För Manchester City väntar en udda vår, laget skall nämligen byta tränare. Nick Cushing har tränat klubben i längre tid än sex år. Han avslutar sin sejour i klubben med toppmötet mot Arsenal den 2 februari. Sedan sticker han till USA för att bli assisterande tränare i herrlaget New York City.
I am delighted to be embarking on an exciting new challenge as Assistant coach to Ronny Deila at @NYCFC.https://t.co/ZHzRjahofv
Vi har numera fem spelare i WSL. Utöver Chelseaduon har vi ju sedan tidigare Lotta Öqvist i Manchester United (hon har inte fått någon speltid ännu under 2020) och Amanda Nildén i Brighton (har spelat en halvlek). Sedan en dryg vecka tillbaka har vi även en spelare i West Ham.
Det handlar om Filippa Wallén som lämnat BP i elitettan för högsta engelska ligan. Det är en spelare som jag inte har någon koll på. Det känns som ett ganska stort steg från ett mitten-/bottenlag i elitettan till WSL. Wallén satt kvar på bänken under hela matchen när laget föll mot Tottenham med 2–1 i söndags.
Noterbart är att West Ham hittills den här säsongen har givit speltid i WSL till spelare från 13 olika nationer. Och man har målskyttar från åtta olika. Om Wallén får debutera blir Sverige nation nummer 14.
➕ no side have had as many different nationality goalscorers than the Hammers (6) pic.twitter.com/9frGCHC9SW
— Barclays Women's Super League (@BarclaysWSL) January 9, 2020
Över helgerna har vi fått ytterligare två svenska spelare i den italienska ligan. Förutsatt att man räknar Göteborgstjejen Annahita Zamanian som svensk. Hon är ju uppvuxen i Sverige, men har inget svenskt medborgarskap. Zamanian har tagit steget från franska PSG till regerande italienska mästarinnorna Juventus. Där blir hon lagkompis med Linda Sembrant.
Zamanian blev målskytt i helgens debut. Framspelad av Barbara Bonansea gjorde göteborgskan 4–1-målet när Juve vann med 5–1 mot Tavagnacco.
Den tidigare Juventusspelaren Petronella Ekroth har valt att återvända till den italienska ligan, men inte till Juve utan till tabelltrean AS Roma. Där blir hon bland annat lagkompis med tidigare Göteborgsspelaren Andrine Hegerberg samt brasilianska landslagsstjärnan Andressa Alves.
Med undantag för en hängmatch har ligan i Italien nått halvtid. Juventus har tio segrar och ett kryss på elva matcher, och leder med sex poängs marginal till Fiorentina. Sembrants och numera även Zamanians lag har kopplat ett grepp om den inhemska fotbollen. Det mesta talar för att de vinner ligatiteln för tredje året i rad.
Internationellt har däremot Juventus mycket att bevisa. Laget har åkt ut direkt i Champions League båda de gånger man ställt upp. Det har blivit tre förluster och ett kryss på fyra matcher. Det känns som att den italienska ligan fortsatt har en bit upp till exempelvis damallsvenskan.
Tittar vi på våra svenska spelare i Italien har de följande facit:
Även i Spanien är det halvtid sånär som på en hängmatch. Där har Barcelona kopplat ett bastant grepp om guldet. På de 15 första omgångarna har man 14 segrar, ett kryss och 62–5 i målskillnad. Avståndet ner till de två senaste årens mästarlag Atletico Madrid är sju poäng.
Mycket talar för att Barca tar sitt första ligaguld sedan 2015. De fyra senaste säsongerna har ju klubben slutat tvåa i Liga Iberdrola. I fjol nådde man finalen i Champions League, men tog ingen inhemsk titel.
För svensklaget Tacon har läget ljusnat något under december och januari. Med sju poäng på de fem senaste omgångarna har man klättrat till tionde plats. Tacon har 16 poäng, vilket är fyra fler än Madrid CFF på plats 14 (kval) och fem fler än Betis på plats 15 (nedflyttning).
Noterbart är att Tacon har släppt in flest mål av alla lag i ligan – 37. Att laget har ett bedrövligt försvarsspel är ganska tydligt på det här klippet från helgens möte med serieledande Barcelona. Gång på gång är det uppseendeväckande glest i Tacons mittförsvar.
Barca vann med 6–0 efter fyra mål av Asisat Oshoala – som någon dag tidigare utnämndes till Afrikas bästa spelare 2019. Den utnämningen tyckte jag var lite tveksam, i varje fall om man skall gå på insatser i VM. Där var Oshoala inte speciellt bra, medan Kameruns Gabrielle Onguene var lysande.
Asisat Oshoala won the CAF Women's Footballer of the Year award for a joint record 4 times. NONE of the 5 Nigerians (her compatriots), who could vote for the winner of the award voted for her to win the 2019 award. pic.twitter.com/XULnXI6iuj
6–0-segern innebär att Barca totalt har gjort 15–1 på två matcher mot Tacon den här säsongen. Frågan är hur nöjda Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson är med sitt klubbval?
På negativ kvalplats ligger alltså Madrid CFF. Hos dem finns numera också en svenska. Den tidigare Kristianstads- och Umeåspelaren Rita Chikwelu har nämligen debuterat för Madridklubben i helgen. Och som bekant är Chikwelu sedan några år tillbaka svensk medborgare – fast hon får inte spela landslagsfotboll för Sverige. Synd att inte Chikwelu blev kvar i damallsvenskan.
När det gäller Madrid CF har klubben under juluppehållet även värvat norska landslagsbacken Ingrid Moe Wold från LSK.
Ingrid Moe Wold
Tittar vi på hemmaplan noterar jag att Göteborg har framfört önskemål om att få flytta från Valhalla till Gamla Ullevi. Valhalla är ju slitet och på så sätt ingen bra hemmaplan. Dock är publikkapaciteten betydligt mycket bättre för Göteborgs behov än Gamla Ullevi. På den större arenan kommer det att se väldigt tomt ut i damallsvenskan.
Gamla Ullevi kan få ytterligare ett hemmalag – Göteborg FC vill flytta sina hemmamatcher • Got event: “Vi har fått en förfrågan”https://t.co/Jd86M7N2KV
Trenden om att svenska herrfotbollsklubbar även startar damlag fortsätter. Till nästa år planerar Helsingborgs IF att ha ett damlag. Ännu så länge har ingen svensk herrfotbollsklubb visat någon större ambitionsnivå på damsidan. Vi får se vilka som blir först med det.
Andra svenska nyheter handlar om två som slutar, en spelare och en ledare. Spelaren är Emilia Brodin, hon som i fotbollssammanhang är hon mest känd som Emilia Appelqvist. Hon kom aldrig tillbaka från korsbandsskada och graviditet.
29-åringens sista säsong var den 2016, då hon var med och vann OS-brons i Rio de Janeiro. Efter tre säsonger utan spel ger hon alltså upp. På sin Instagramsida skriver hon:
”Tack för allt! 17 år av hårt arbete, glädje och upplevelser jag aldrig hade kunnat drömma om. 2016 blev mitt sista år och det absolut bästa. Spelade för laget i mitt hjärta 💛❤️💙 och fick äran att spela hem ett OS silver till Sverige. Ni är många som har gjort allt detta möjligt och jag vill tacka er alla och tack alla som jag stött på genom åren, vänner för livet men framförallt tack till min älskade familj som har stått ut, stöttat och peppat genom alla år”
Emilia Brodin är självklart värd ett stort tack för hennes insatser för svensk fotboll. Lika självklart är det att önska henne lycka till med vad hon än tänker ta sig för i framtiden.
En annan som slutar och som både skall tackas och önskas lycka till i framtiden är Linda Wijkström, som nyligen meddelade att hon lämnar EFD där hon bland annat varit generalsekreterare i flera år. Nu är det klart att hennes nästa jobb är på Ecpat.
Vi får hoppas att EFD hittar nya krafter som har både energi och kraft att jobba 100-procentigt för damfotbollen i Sverige.
För andra länder flyttar fram positionerna. Under helgerna har skotska storklubben inom herrfotbollen, Celtic, beslutat att klubbens damlag skall få proffsstatus. Nästa säsong blir alla Celticdamer heltidsproffs. Gissningsvis är Celtic väldigt snart förbi Glasgow City som Skottlands största klubb.
.@CelticFCWomen will be moving to professional status for the first time this coming #SWPL season and several existing players have already signed full-time contracts.https://t.co/RKjqybswP2
— She Kicks – women's football magazine (@SheKicksMag) January 7, 2020
Som bekant har många skotska spelare valt att spela i damallsvenskan. Men i vår högsta serie har vi inte någon klubb där samtliga spelare är heltidsproffs. Sannolikt innebär det här att det blir svårare för damallsvenska lag att värva skotska spelare i framtiden.
En annan klubb som visar muskler är brasilianska mästarlaget Corinthians. De har värvat hem landslagsspelaren Andressinha från Portland Thorns i USA. En signal om att damfotbollen kanske håller på att flytta fram positionerna något igen i Brasilien.
God fortsättning tillönskas alla följare av den här bloggen. Jag befinner mig sedan några dagar tillbaka på semester nästan så långt hemifrån man kan vara.
Därför har bloggen bara uppdaterats sporadiskt den senaste tiden. Och ni får räkna med att bloggen går på sparlåga ytterligare några veckor. Dels är det si och så med tillgång till nät här, dels prioriterar jag förstås en mängd andra aktiviteter före bloggande när jag är i väg.
Dock skall jag försöka fortsätta att hålla silly seasonsidan uppdaterad. Där är ni läsare för övrigt föredömligt snabba på att påtala förändringar, vilket är till stor hjälp – inte minst under de här veckorna när jag inte hinner lägga jättemycket tid på att surfa runt på olika hemsidor.
Madelen Janogy
Det har ju varit en del övergångar på den dryga vecka som gått sedan förra inlägget. Det mest anmärkningsvärda är förstås Madelen Janogy:s flytt till Wolfsburg. Det var ett klubbyte som överraskade mig en aning. Jag trodde att Falköpings stolthet skulle gå till ett lag där hon skulle ha större chanser att få speltid.
I Wolfsburg känns hon som typ sjätte–sjunde alternativet, i varje fall från start. Wolfsburg har ju tidigare forwards som Pernille Harder, Ewa Pajor, Svenja Huth och Alexandra Popp. Dessutom konkurrerar ju Fridolina Rolfö, Lara Dickenmann, Zsanett Jakabfi och ytterligare ett par spelare om positionerna som kantforwards.
Det blir spännande att se vad Janogy kan uträtta i den tyska storklubben. Något som är positivt för henne är förstås att hon visat i landslaget att hon kan uträtta ganska mycket även på korta inhopp. Det lär krävas även i Wolfsburg.
I övrigt har det hänt ganska mycket i Piteå den senaste veckan. Man har förlängt med Josefin Johansson, vilket var viktigt. Och man har skaffat sig en ny förstamålvakt i norska Guro Pettersen – som känns som ett spännande nytillskott. Pettersen lämnar för övrigt Vålerenga, där före detta Rosengårdstränaren Jack Majgaard Jensen är ny chefstränare.
Jack Majgaard Jensen
Piteå har även skrivit ett nytt tvåårskontrakt med Linnea Selberg, något som måste anses vara väldigt just. Selberg har ju nyligen dragit av korsbandet och riskerar att missa hela nästa säsong. Bra gjort av klubben att ändå förlänga, och därmed ge henne arbetsro i sin rehab.
En annan klubb som varit aktiv den senaste veckan är Vittsjö GIK. Strax efter lunch på självaste julafton presenterade de backduon Emma Pennsäter och Mie Leth Jans som nyförvärv. De ansluter från Göteborg respektive Rosengård, och blir spännande att följa i Vittsjö.
Personligen har jag inte imponerats speciellt mycket av någon av dem, och sätter vissa frågetecken för de båda rödblå julklapparna. Till deras försvar skall sägas att de inte fått speciellt stort förtroende i sina tidigare klubbar. Men det är ändå upp lite till bevis för duon nu.
Alexandra Benediktsson
Vittsjö har även förlängt med viktiga Alexandra Benediktsson. Däremot förlorar man CJ Bott, en spelare som jag gillade. Tanken är väl att Pennsäter eller Leth Jans skall täcka upp luckan efter nyazeelandskan.
En julklapp till LFC:s supportrar var att Petra Johansson återvänder till klubben efter en lång utflykt i andra klubbar. Hon bor i Linköping, och jag har förstått att hon velat tillbaka till LFC i flera år – men att klubben varit kallsinnig. Nu var det dock öppna armar, vilket känns klokt. LFC har saknat en ledare på centralt mittfält i år – och Johansson känns klockren för rollen.
För Eskilstuna är det ett tungt tapp, och det är tydligt att separationen trots allt väcker starka känslor från båda parter.
En nyhet som samtidigt både var överraskande och väntad var att Marcus Lantz ersätts med Mats Gren, i par med Jörgen Ericsson. Jag blev nämligen överraskad när jag såg att Gren fick förtroendet. Samtidigt har jag sett honom på Valhalla flera gånger i år, så jag borde ha insett att han skulle vara en kandidat till jobbet. Hur bra han är som tränare har jag ingen aning om, men det är ett spännande namn.
Tränarbytet i Göteborg är ju faktiskt lite av en prestigevinst för svenska damfotboll. Avhoppade tränaren Marcus Lantz fick omgående ta hand om en herrallsvensk klubb, Mjällby AIF. Och ersättare Gren var senast sportchef i storklubben IFK Göteborg.
Den typen av rekryteringar såg man inte för några år sedan. Då var det ofta lite av ett karriärmässigt självmord för heta tränare att ta över ett damlag. Kul att det numera till och med kan vara ett lyft för karriären för tränare att ta hand om damlag.
En som ser ut att bli kvar i damfotbollen länge är Jonas Valfridsson. Han skrev nämligen femårskontrakt med nykomlingen IK Uppsala Fotboll – här snackar vi både långsiktighet och arbetsro.
Eftersom jag inte vet när det blir tid och möjlighet att skriva nästa inlägg vill jag passa på att önska alla ett gott nytt 2020. Hoppas att ni fortsätter att klicka in här på damfotboll.blog även nästa år.
För bloggen har 2019 varit ett fantastiskt år. Redan i september passerades det tidigare rekordet vad gäller sidvisningar. I skrivande stund ligger siffran för i år på drygt 579 000.
Så sent som för 2,5 år sedan var det en bra dag när bloggen nådde över 1000 sidvisningar. I år har det till och med nått över 1000 på julafton och juldagen – två dagar som annars brukar ha väldigt liten aktivitet. Det tycker jag är väldigt kul.
Det har varit en händelserik damfotbollstisdag – massor av hänt på vår svenska silly season. Alla verkar vilja rensa skrivborden inför jul. Och i helgen gick alla europeiska toppligor utom den spanska på julledighet.
I Frankrike och Tyskland har de båda suveränerna Lyon och Wolfsburg vunnit alla ligamatcher utom en i höst. Lagen har drabbats av ”bakslag” i form av varsitt kryss. I Frauen-Bundesliga finns Hoffenheim tre poäng bakom och Bayern München har sex poäng till serieledning. Inga andra lag har i praktiken chans på Champions Leagueplatser.
I Frankrike har Lyon en lucka på fem poäng ner till tvåan PSG. Sedan finns Bordeaux ytterligare två poäng bakom, och Montpellier har fem poäng till PSG. Topp två efter slutspelad serie kommer att finnas bland de fyra lagen.
I England är det tre lag som slåss om guldet. Efter att Chelsea tappat poäng mot Liverpool är det Arsenal som går på jullov som serieledare. Manchester City är tre poäng bakom och Chelsea fyra. Fast Chelsea har en match mindre spelad.
I Arsenal har vi höstens spelare inom internationell damfotboll – Vivianne Miedema. Den nederländska skyttedrottningen har gjort 26 mål för sitt lag på 16 starter i höst. Dessutom har hon stått för tio assist, och hon leder både skytteligan i WSL och i Champions League.
På svensk mark noteras att Hammarby och Kvarnsveden håller på att torna upp som tänkbara seriefavoriter i elitettan nästa år. I varje fall känns de som de båda klubbar som varit starkast hittills under silly season.
Däremot ser det riktigt mörkt ut för Kungsbacka DFF. Ett tiotal spelare har lämnat, och ännu har jag varken sett någon kontraktsförlängning eller några nyförvärv. Kris.
I damallsvenskan har dagens nyheter varit att Amanda Johnsson Haahr går till Växjö och att Jenna Hellstrom lämnar Örebro för NWSL och Washington Spirit.
Dagens stora snackis i svensk damfotboll har dock handlat om Malmö FF:s dränering av division I-klubben Dösjöbro.
Ni minns ju att MFF kunde ha tagit över LB07:s verksamhet. Det skulle ha skett i samförstånd, och enligt befintliga regler. Men det föll av moraliska skäl. MFF:s medlemmar ansåg att det var omoraliskt att ta över en annan klubb.
I stället skall MFF börja från gärdsgårdsserierna, och bygga något eget. Det gör man genom att ta över Dösjöbros lag, mot Dösjöbros vilja. Ni som är insatta vet ju att Dösjöbro kvalade mot elitettan för några veckor sedan. Nu ser det ut som att klubben får spela med ett F17-lag i ettan nästa år.
Det finns förstås MFF:are som vänder som mot hanteringen av Dösjöbro. Men de allra flesta kommentarer som jag sett på olika sociala medier tycker att klubben har agerat på ett korrekt sätt. Det gör ju förstås även klubbledningen.
Och rent regelmässigt har Malmö FF inte gjort något fel – man har följt reglerna. Men hur är det med moralen?
Patrick Ekwall och Zecira Musovic är två profiler som framfört olika vinklar på frågan.
Oklart vad som är mest skamlöst i Malmö FF:s slakt av Dösjöbros diviison 1-lag i fotboll, att man hävdar att man ”inte tänkt på vilket lag spelarna kommer från” eller att man tycker det är skitsamma att man utarmar en liten klubb på bygden för att vinna div 4?
Ang. MFF-uttagningen. En del argumenterar för att uttagningarna till damlaget varit dåliga pga att det ej resulterat i tillräcklig spridning. Det handlar väl om att få det bästa, möjliga laget? Är det dags för hobbyverksamhet bara för att det är damfotboll?
Jag tycker som ni förstår mest som Ekwall. MFF har ju röstat nej till att ha damelitfotboll de kommande åren – de skall spela i division IV nästa år. Att då sänka en annan klubb för att få ihop ett lag som kommer att göra tvåsiffrigt i varje match känns ju sisådär.
Vi har för övrigt en kopia här i Borås, där Elfsborgs nystartade damlag har dränerat Sjömarkens IF (som åkte ur ettan i år) så mycket att Sjömarken inte ser ut att komma till spel nästa år. Det är kul att Elfsborg och MFF vill vara med i damfotbollen, men deras inmarsch har lämnat en rätt bitter eftersmak.
I förra veckan kom en annan tråkig damfotbollsnyhet här i Borås – den elitsatsning som var planerad att göras utifrån Bergdalens IK:s lag stoppas av Svenska Fotbollförbundet, och läggs ner.
Personligen tycker jag att förbundet har sjukt dåliga regler för elitsatsningar. I min (pluslåsta) krönika i BT skrev jag:
”Folket bakom Borås FC skall förstås ha kritik för sitt misslyckande. Men det finns också anledning att ifrågasätta Svenska Fotbollförbundets ramar och regler. Som jag ser det måste man ha olika upplägg för hur man hanterar satsningar inom herr- respektive damfotboll. Det är samma sport, men olika världar.
…
I Sverige har vi jätteproblem med att hitta fotbollsklubbar som vill satsa på tjejer. Assi drog sig exempelvis nyss ur elitettan av ekonomiska skäl. Och ytterligare två klubbar har i år släppt sina platser i division I. När man vet förutsättningarna känns det vansinnigt att förbundet stoppar de som vill något.”
Bakgrunden var att Bergdalens IK är en kvartersklubb som inte vill bära någon elitsatsning. Klubbens damlag har dock kommit trea i ettan två år i rad, och vill uppåt. För att kunna satsa rejält mot elitettan ville damerna bryta sig ur och bilda en egen förening – Borås FC.
Det hela stoppades dock på grund av att Bergdalen ville ha kvar sina många ungdomslag. Om Bergdalen hade misskött sin flickverksamhet hade det inte varit något problem – då hade Borås FC kunnat bildas. Så funkade det i Alingsås härom året. Eftersom Holmalund inte hade några flicklag godkändes Alingsås FC United. Men eftersom Bergdalen har flicklag tilllät inte förbundet bildandet av Borås FC.
Det här har bara skapat förlorare. Inte minst Bergdalens IK som står kvar med ett damlag som är för bra för klubben.
Jag tycker i och för sig att det finns en rimlighet i att förbundet kräver att elitklubbar har ungdomsverksamhet. Men det går att formulera reglerna på mycket bättre sätt än de nuvarande. Exempelvis genom att villkora att man måste starta ungdomslag inom ett visst antal år, annars blir det tvångsnedflyttning. Och sedan bör man dra in, eller i alla fall sänka, medlen till de elitklubbar som inte har flicklag.
Innan jag sätter punkt för det här inlägget kommer här en liten snabbgenomgång av nyhetsflödet från de senaste veckorna:
* Pia Sundhage och Brasilien avslutade året med en stabil seger. Det blev 4–0 mot Mexiko i ländernas andra landskamp på några dagar.
* Japan vann Östasiatiska mästerskapen efter att ha tagit full poäng och gjort 13–0 i slutspelet. Dagens ”final” mot Sydkorea slutade med 1–0-seger.
* Japan även är en av slutkandidaterna till arrangera nästa VM-slutspel. Övriga länder som är kvar i striden om värdskapet 2023 är Brasilien, Colombia och ett samarbete mellan Australien och Nya Zeeland.
* Det inte är given succé med herrelitklubbar inom dameliten. Djurgårdens trotjänare Mia Jalkerud tycks inte vara speciellt nöjd med hur svenska herrmästarna tar hand om sitt damlag.
* Nils Nielsen tar över som förbundskapten i Schweiz. Nielsen gjorde ju succé 2017, då han tog Danmark till EM-final.
After leading Denmark to a maiden @UEFAWomensEURO final in 2017, Greenland-born @NilsNielsen9 is bringing his proven philosophy to Switzerland’s national team @SVF_ASF
* Tacon har en riktigt tuff avslutning på 2019. På lördag väntar nämligen derby, borta mot Atletico Madrid. Atletico har tappat lite mark mot Barcelona på sistone, och måste i princip vinna. Efter tolv av 30 omgångar är det fem poäng upp till serieledning. För Tacon har läget ljusnat något på sistone. Man ligger nu på elfte plats av de 16 lagen. Men det är bara två poäng ner till negativt kval, så Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani kan knappast slappna av under jul. De båda stod för övrigt för de här båda målen i den viktiga segern mot Espanyol härom helgen:
* Det verkar bli åtta lag i Algarve cup kommande år: Belgien, Danmark, Italien, Norge, Nya Zeeland, Portugal, Sverige och Tyskland. De åtta lagen kommer att spela utslagsturnering med kvartsfinal, semifinal och final.
Inlägget uppdaterat med länk till F16-landslagets möte med Thailand.
Brasiliens landslag avslutar säsongen med två landskamper mot Mexiko. I natt svensk tid spelades den första, och Pia Sundhage kunde nöjt konstatera att hennes lag vann med 6–0 och att Beatriz gjorde tre av målen.
FIM DE JOGO!#SeleçãoFeminina vence seu penúltimo compromisso em 2019. Mais uma goleada sob o comando da Pia Sundhage!
No penúltimo amistoso do ano o Brasil goleou o México por 6 a 0 e Pia Sundhage elogiou as jogadoras: "Poderíamos ter feito mais, criamos chances, e isso é importante para os futuros jogos. Fiquei impressionada com os gols, estou satisfeita"
Brasilien är också den stora klättraren i toppen av årets sista världsranking, som kom i dag. Sundhages lag lyfter från elfte till nionde plats, och petar ut Nordkorea från topp tio.
Sverige ligger kvar som femma, med bra kontakt med både fyran Frankrike och trean Holland.
Med det växlar jag till helgens tv-guide. Här är den damfotboll som sänds på svensk tv de kommande dagarna. Som vanligt lägger jag till om jag hittar fler länkar.
Fredag
19.15, Viaplay: FFC Frankfurt–Bayern München, i Frauen-Bundesliga
Lördag
15.30, Viaplay: Lyon–Dijon, i D1 Feminine
Söndag
12.30, Facebook, Sverige F16/03–Thailand, vänskapslandskamp
13.30, Viasat Fotboll: Manchester City–Brighton, i WSL
14.00, Viaplay: Jena–Turbine Potsdam, i Frauen-Bundesliga
15.00, Viaplay: Reading–Tottenham, i WSL
Söndag 12.30 svensk tid skall det gå att se F16/03-landslaget spela mot Thailand. Matchen skall direktsändas på Facebooksidan ”Indian Football Team”.
The action in the #U17WomensFootball 🏆 Tournament 2019 continues as Sweden 🇸🇪 face Thailand 🇹🇭 at the Mumbai Football Arena today 🙌
Madelen Janogyhar bestämt sig för att det är dags att lämna Piteå och damallsvenskan. Det dröjde några fler år än jag gissade innan hon fick sitt genombrott.
Jag trodde att det skulle ske redan 2016, men på svensk mark hände det i fjol. Och i år har hon även visat att hon håller på internationell nivå. Det är således fullt logiskt att Falköpingsprodukten nu provar sina vingar utomlands.
Frågan är bara var hon hamnar. Enligt agent Maria Karlsson De Cecco har Janogy tackat nej till Juventus och Birgmingham. I Juve hade hon fått svenskt sällskap i form av Linda Sambrant, samt sannolikt fått vara med och vinna en ligatitel till. Juventus är ju nämligen obesegrat, och man kommer att leda den italienska ligan med minst fem poäng när alla lag spelat nio omgångar.
Birmingham hade varit ett rätt bra klubbval, om Janogy flyttat förra säsongen. Då var nämligen det blåvita laget ett toppgäng. Nu är Birmingham däremot riktigt svagt, och man kan förstå att klubben letar vassa forwards för att lyfta ur nedflyttningsstriden.
Härom veckan kikade jag nämligen på matchen Birmingham–Chelsea. Jag hade faktiskt missat hur brandskattat Birmingham har blivit, och trodde att jag skulle få se Chelsea mot ett svårslaget motstånd. Men så var det inte alls.
I våras slutade Chelsea och Birmingham trea och fyra i WSL med 42 respektive 40 poäng. Under sommaren har klubbarna dock tagit helt olika riktningar. Medan Chelsea både har breddat och stärkt sitt lag har Birmingham alltså tappat massor av toppspelare.
Bland annat är alla lagets fyra bästa målskyttar från förra säsongen borta. Namnmässigt är förstås Ellen White det tyngsta tappet – hon gjorde sex mål på åtta ligamatcher förra säsongen. Den här säsongen har Birmingham totalt gjort tre mål på sju ligamatcher.
Mot Chelsea släppte de in sex, trots att jag tyckte att Chelsea gjorde en rätt blek insats. Totalt sett var det en rätt dålig match, med riktigt svagt passningsspel – framför allt från Birmingham. Hos dem var landslagsmittfältaren Lucy Staniforth den enda klasspelaren.
En annan spännande spelare i Birmingham är 16-åriga Freya Gregory, som fått göra några inhopp. Hon är dock inte redo att bära något lag i WSL.
Det blev en lång utläggning om Birmingham. Men jag hoppas att det framgår att jag tycker att det är rätt av Janogy att välja bort WSL-klubben.
För Piteå börjar det se lite jobbigt ut. Man har tappat flera etablerade spelare, och ännu inte plockat in några namnkunniga nyförvärv. När kommer det första?
De senaste dagarnas debatt på svensk mark har annars handlat om Linköping och Olof Unogård. Jag har ingen inblick i hur det sett ut och låtit på träningar och i omklädningsrum i LFC. Men utifrån det jag sett och läst tycker jag att Unogård är värd att få en chans till.
Jag läste att Rainer Fussgängerpå sin blogg kallar LFC för ett av sorgebarnen under silly season. Nu är ju inte östgötarna klara med sitt lag- och truppbygge ännu. Men som jag ser det har LFC hittills gjort en helt ok silly season, och jag tycker att man håller på att bygga ett betydligt mer välkomponerat lag till 2020 än man har haft i år.
Det var ju ganska solklart att LFC var tvunget att ändra på något. Och att behålla den trupp man haft i år tror jag hade varit dömt att misslyckas. Man behövde således byta bort en hel del spelare.
En gissning är att man gärna hade haft kvar Emma Holmgren och Mimmi Larsson, som ihop med Frida Maanum varit LFC:s bästa spelare i år. Fast i Larssons fall kändes det som att det bara fanns plats för en av henne och Stina Blackstenius. Och då Blackstenius har löpande kontrakt över nästa år var det svårt att behålla Larsson. När det gäller Holmgren behöver inte tappet bli speciellt tungt, då Cajsa Andersson är en utmärkt ersättare.
Men övriga spelare som lämnar LFC ville klubben knappast ha kvar. Trion Anna Oskarsson, Filippa Angeldahl och Anna Rakel Petursdottir har haft riktigt svaga säsonger, och gissningsvis kostade de mer än de presterade. Och Dajan Hashemi fick lida av värvningarna av Larsson och Blackstenius.
Jag noterar att agent Michael Kallbäck, som företräder Oskarsson, Angeldahl och Hashemi, i ett par omgångar spytt galla över LFC. Det är väl bra med agenter som står bakom sina spelare. Men jag hade väntat till mina spelare gjort succé i sina nya klubbar. För Oskarsson och Angeldahl har ju knappast presterat på den nivå man förväntar sig av spelare som förväntas konkurrera om landslagsplatser.
När jag kollade den officiella statistiken över Linköpings säsong, noterade jag för övrigt att Lina Hurtig både spelat, och startat samtliga 22 matcher i damallsvenskan i år. Det är första gången i hennes annars rätt skadekantade karriär hon kunnat spela en full säsong. Och det trots att hon var i väg på VM, och inte fick någon längre semester.
Det om LFC. I dag har jag kollat in det franska toppmötet PSG–Montpellier. Det skulle även ha kunnat vara ett svenskmöte, men Hanna Glas och Marija Banusic blev kvar på varsin bänk hela matchen.
PSG var det något bättre laget, men matchen slutade 1–1, ett resultat som Lyon och Bordeaux jublade mest åt. I morgon når D1 Feminine halvtid i och med matchen mellan ledarna Lyon och jumbon Metz. Allt talar för att Lyon kommer att vinna den matchen och därmed ha ett fempoängsförsprång efter halva serien.
Det innebär att Lyon är det enda laget som har guldet i egna händer. Och med tanke på hur sällan Lyon tappar poäng har jag väldigt svårt att se att ligaguldet skall glida dem ur händerna.
Noterbart kring dagens match var att PSG var så missnöjt med 1–1 att de skickade upp målvakten Cristiane Endler på en hörna i 94:e minuten. Chilenskan vann faktiskt duellen, men hennes nick förlängdes över av Kadidiatou Diani.
Noterbart i övrigt från D1 Feminine är att tyska storstjärnan Dzsenifer Marozsan står på sju mål och elva assist efter tio spelade matcher. Det är en makalöst imponerande siffra, och då har hennes Lyon alltså kvar att möta ligans sämsta lag.
För mig är Marozsan definitivt topp tre när det gäller världens bästa spelare. De andra två är Sam Kerr och troligen också Tabitha Chawinga. Jag skriver troligen om den före detta Kvarnsvedenspelaren, eftersom jag knappt sett henne sedan hon lämnade damallsvenskan. Men det faktum att hon dels ledde sitt Jiangsu Suning till fyra titlar i Kina, och dels hur överlägsen hon var i Asiens Champions League häromveckan, så tror jag att hon hör hemma väldigt högt upp på listan över världens bästa spelare.
Eftersom Chawinga ju varken syns i stora mästerskap eller europeiska klubbturneringar, glöms hon lätt bort när priserna till världens bästa skall delas ut. En som prisats i veckan är Saki Kumagai. Japanskan utsågs till Asiens bästa spelare:
När Ballon d’Or delades ut i början av veckan var prispallen:
1) Megan Rapinoe
2) Lucy Bronze
3) Alex Morgan
Rapinoe vinner ju på grund av hennes insatser i VM. Hon har ju för övrigt knappt spelat något under resten av året. Jag tycker att VM skall vara viktigt i sådana här omröstningar. Men jag tycker knappast att VM skall vara det enda man tar hänsyn till. För det finns ju speciella priser till turneringens bästa spelare.
När det gäller Bronze är hon bra, men Marozsan brukar ju alltid prisas som Lyons och franska ligans bästa spelare. Så jag har svårt att placera Bronze före tyskan. Juryn hade dock Marozsan först på elfte plats. På delat 16:e fanns för övrigt Nilla Fischer och Kosovare Asllani, och på 19:e kom Sofia Jakobsson.
Här vann alltså Kerr, vilket jag tycker känns rimligt. Hon var för övrigt sjua i Ballon d’Or. The Guardian hade Marozsan på plats 13.
Sexa kom för övrigt Vivianne Miedema, som stod för makalösa sex mål och fyra assist när Arsenal vann med 11–1 mot Bristol förra helgen. Och då blev hon ändå utbytt i 79:e minuten…
På The Guardians lista kom Tabitha Chawinga på plats 95. Som ni förstår tycker jag att det är en rätt rejäl undervärdering. Svenska spelare på listan var:
33) Nilla Fischer
35) Kosovare Asllani
44) Hedvig Lindahl
51) Sofia Jakobsson
56) Caroline Seger
69) Stina Blackstenius
77) Magdalena Eriksson
82) Fridolina Rolfö
91) Hanna Glas
En svensk VM-spelare som stod utanför listan är Amanda Ilestedt. Hon nickade in Bayern Münchens matchavgörande 2–0-mål i går mot Freiburg. Det var Ilestedts första ligamål för Bayern. Jag hann se delar av matchen, och tyckte att svenskan gjorde en utmärkt defensiv insats.
Innan jag sätter punkt för det här inlägget är det läge att säga några ord om det nya format för Champions League som presenterades i veckan. Första ordet är förstås: Äntligen.
Den närmaste förändringen för svensk del är att klubbarna slåss lagen om tre platser i Champions League i nästa års damallsvenska.
Utöver att de sex bästa ligorna får med ett tredje lag så kommer det att bli gruppspel för 16 lag. De fördelas i fyra grupper om fyra lag vardera. Utöver årets turnering har Sverige alltid haft minst en klubb bland de 16 bästa. Så även om det är fler bra lag att konkurrera med borde vi ha goda chanser att åtminstone få med något lag till gruppspelet varje år den närmaste tiden.
Framför allt kommer det lag som vinner SM-guld nästa höst ha stor chans att nå gruppspelet. Kvalet är nämligen delat i två, eller tre delar beroende på hur man räknar.
1) Fyra lag är direktkvalade. Det handlar om de regerande mästarna samt ligavinnarna i de tre största ligorna – just nu Tyskland, Frankrike och England.
2) Mästarvägen – sju platser. Här placeras samtliga övriga mästarlag. Kvalet spelas i två omgångar. Mästarna från ligorna som är rankade 4–6 är seedade och går in i andra omgången. I nuläget handlar det om mästarna från Spanien, Sverige och Tjeckien. Det svenska mästarlaget är alltså bara ett dubbelmöte från gruppspel. Och man kommer att få möta mästarlag från mindre ligor.
3) Ligavägen – fem platser. Den här vägen är det väldigt mycket tuffare för svenska lag att kvala in till gruppspelet. Mest eftersom man riskerar väldigt mycket tuffare motstånd än via mästarvägen. Kvalet är uppdelat i två omgångar. Först en utslagsturnering, sedan playoffmatcher. Tvåorna i ligorna 1–6 är seedade och går in i playoffomgången. I nuläget behöver alltså tvåan i damallsvenskan ”bara” vinna ett dubbelmöte för att gå till gruppspel.
Alla treor och tvåorna i ligorna som är rankade sjua och neråt måste spela den inledande utslagsturneringen där fyra gruppvinnare går vidare till playoffomgången.
Spontant tycker jag att upplägget känns bra. Lag från tio olika länder kommer att få plats i gruppspelet, och de bästa länderna har chansen att få med tre lag till gruppspelet. Det är bra.
Bajen var ju en poäng ifrån damallsvenskan 2020. Nu har man börjat bygga ett lag för damallsvenskan 2021. Tidigare har man ju värvat skickliga backen June Pedersen, snabba Klara Andrup samt BP:s mittback Alice Carlsson och Tyresös skyttedrottning Frida Thörnqvist.
Det handlar om fyra nyförvärv från damallsvenska klubbar, samtidigt som man har förlängt med viktiga spelare som Emma Jansson, Emilia Larsson och Jonna Ståhl. Klart är att Hammarby kommer att vara storfavoriter i elitettan.
Det är förstås inte lika klart att de även kommer att vinna serien. Men det skall mycket till för att de skall ha två lag före sig i sluttabellen. Man har värvat både defensiv stabilitet och offensiv spets och är helt klart laget att slå i elitettan 2020.
Framför allt skall det bli otroligt spännande att följa Dajan Hashemi i söderklubben. Jag tyckte att den 19-åriga danskan såg otroligt spännande ut som spjutspets när hon anslöt till LFC. Men när Stina Blackstenius och Mimmi Larsson anslöt blev danskan tredjealternativ längst fram i planen. I år har Hashemi agerat utan självförtroende, ofta från en kant. Känslan är att det här är ett väldigt bra steg för henne – en chans till en nystart.
Det har hänt mycket annat spännande den senaste tiden. Jag hoppas få tid att sammanfatta alla större nyheter någon gång under helgen. Men tills vidare nöjer jag mig med att lista helgens tv-matcher.
Vi kan se hela tre matcher från Frauen-Bundesliga på svensk tv den här helgen – en per dag från och med i kväll. Vi får se båda svensklagen Wolfsburg och Bayern München samt klassikermötet Potsdam–Frankfurt. Men framför allt har vi en engelsk toppmatch på söndag att se fram emot.
Obesegrade Chelsea tar emot tvåan Manchester City, som bara har släppt in ett mål på åtta omgångar. Det är en match som kan betyda mycket när sluttabellen i WSL räknas ihop. Även Reading–Arsenal är en spännande match. Reading är ett av de lag som har potential att skaka de tre toppklubbarna.
Först hade jag missat att vi även kan se en fransk match på svensk tv i helgen. Det handlar om en spännande match, det är nämligen svenskmöte mellan PSG och Montpellier på lördagseftermiddagen. En match som Marija Banusic:s Montpellier absolut inte får förlora om laget skall ha chans att spela i Champions League nästa år. Helst skall Montpellier vinna om de skall ha en rimlig chans att sluta topp två.
Fredag
19.15 på Viasat Sport, Bayern München–Freiburg i Frauen-Bundesliga
Lördag
13.00 på Viasat Fotboll, Turbine Potsdam–FFC Frankfurt i Frauen-Bundesliga
15.30 på Viaplay, PSG–Montpellier i franska D1 feminine
Söndag
13.00 på Viasat Fotboll, Chelsea–Manchester City i WSL
14.00 på Viaplay, SC Sand–Wolfsburg i Frauen-Bundesliga
15.30 på Viaplay, Reading–Arsenal i WSL
17.00 på den här länken, Tacon–Espanyol i Liga Iberdrola
Inlägget kommer att uppdateras när/om jag hittar fler matcher man kan se från Sverige.
I dag på morgonen fick vi svaret på vart Mimmi Larsson var på väg. Hon flyttar söderut, men kanske inte så långt som man trodde, utan bara cirka 35 mil fågelvägen – till Malmö och FC Rosengård.
För Linköping var det ett problem att ha både Larsson och Stina Blackstenius, eftersom de är lite för lika i spelstilen. Jag tyckte att Larsson var den bättre av de två under året, men Blackstenius hade löpande kontrakt så det verkar ha varit ganska klart att det var hon som skulle bli kvar. För LFC ligger fokus nu på att försöka skaffa en ny högerforward.
För Rosengård och Jonas Eidevall blir det angenäma problem att formera en anfallslinje. Klart är att Rosengård kommer att ha en väldigt stark bänk – om de inte drabbas av en massa skador.
Om vi tänker att de fortsätter med de 3–5–2 eller 5–3–2 som Rosengård använde sig av i fjol så har de ju i första hand Caroline Seger, Sanne Troelsgaard, Hanna Bennison och Jelena Cankovic på de tre innermittfältsrollerna.
På kanterna har de Jessica Samuelsson, Fiona Brown, Johanna Rytting Kaneryd och Sofia Svava. Kaneryd är ju även användbar centralt. Och som forwards har man Larsson, Anna Anvegård och lovande Anam Imo.
Rosengård är inte bara det regerande mästarlaget – man känns som en självklar guldfavorit även 2020.
Utöver prestigevärvningen av Mimmi Larsson har man gjort en spännande rekrytering av Patrick Winqvist som ny assisterande tränare till Eidevall. Winqvist var mannen som tog upp Trelleborgs FF i herrallsvenskan 2018. Och det får anses vara en prestigevärvning att en damallsvensk klubb kan knyta åt sig en tidigare herrallsvensk tränare som assistent.
Jag minns Winqvist mest för att han stod och coachade i kortärmad piké i råkyla i kvalmatcherna på senhösten 2017.
Rosengård känns alltså i nuläget som solklar guldfavorit inför 2020. Som det ser ut just nu är utmanarna i första hand Göteborg, Vittsjö, Eskilstuna och Linköping.
Bland de lagen väntar man ju på att få veta vem som skall träna Göteborg. Det har varit väldigt tyst om den frågan ända sedan Marcus Lantz lämnade. Jag har inte sett minsta spekulation i GP.
På spelarsidan finns det fortfarande en ganska lång lista med intressanta namn som ännu inte förlängt/hittat ny klubb. På den listan har vi bland annat Rita Chikwelu, Lisa Dahlkvist, Felicia Rogic, Hanna Folkesson, Mia Jalkerud, Julia Spetsmark, Madelen Janogy och Heather Williams.
En som har hittat en ny klubb är Emma Holmgren. Hon presenterades i går av Uppsala. Det är en väldigt bra värvning av nykomlingen, för det är otroligt viktigt att ha en stabil målvakt om man skall kunna hålla sig kvar i högsta serien. Och dels är ju Holmgren från Uppsala, dels passar hon bra in i åldersstrukturen i Uppsalas trupp.
I slutet av texten meddelades att sextetten Wilma Sjöholm, Petronella Ekroth, Jennifer Pelley, Alexandra Lindberg, Ogonna Chukwudi och Hanna Folkesson kommer att lämna. Det blir således en stor ansiktsförändring av Djurgårdens damallsvenska trupp.
Att några av de här spelarna skulle lämna var knappast oväntat. Men det förvånade ändå att trion Ekroth, Chukwudi och Folkesson var med. Alla har varit tänkta nyckelspelare, och att alla tre nu lämnar, eller tvingas lämna, är ett tydligt tecken på att Djurgården är på väg att bygga om sitt lag. Det skall bli intressant att se vilka nya spelare som kommer in i stället.
Inlägget uppdaterat med länkar till matcherna i Asiens Champions League.
Det har blivit ganska mycket debatterande kring Malmö FF:s årsmötesbeslut från i tisdags här i bloggen. Det finns anledning att återkomma till både MFF och andra herrallsvenska klubbars damfotbollsprojekt i kommande inlägg.
Nu tänkte jag bara komma med en vägledning till hur man från Sverige kan se helgens damfotboll runtom i världen.
I kväll är det ett tänkbart tyskt toppmöte, när Bayer Leverkusen tar emot Wolfsburg. Häromveckan hade jag lite kontakt med Antonia Göransson i Leverkusen. Hon jobbar på, och verkar vara vid gott mod. Förhoppningsvis får hon snart lite mer speltid i Leverkusen.
På pappret är det inte så många matcher som känns spännande på förhand i de europeiska ligorna den här helgen. Söndagens tyska ligamöte mellan trean Bayern München och fyran Essen känns som helgens intressantaste. Både de nämnda matcherna från Tyskland sänds på Viasat.
Rent sportsligt får vi faktiskt vända oss till Asien för att hitta veckans mest spännande matcher. Där är man nämligen igång med en historisk Champions Leagueturnering. Där möts mästarlagen från Japan, Kina och Sydkorea samt grundseriesegrarna från Australien.
Där har vi hittills noterat följande resultat:
NTV Beleza–Jiangsu Suning Ladies 1–1
Melbourne Victory–Incheon Hyundai Steel Red Angels 0–4
Jiangsu Suning Ladies–Melbourne Victory 1–1
Incheon Hyundai Steel Red Angels–NTV Beleza 0–2
Tabellen leds alltså av de japanska mästarinnorna NTV Beleza på fyra poäng. Av vad jag sett och hört från mästerskapet är Tabitha Chawinga totalt dominant i matcherna. Men den före detta damallsvenska skyttedrottningen glöms allt som oftast bort i diskussioner om vem som är världens bästa spelare.
I morgon avgörs sista omgången, och vi får se vilka som blir Asiens allra första Champions Leaguemästarinnor. Det skall gå att se matcherna på Youtube med start 04.00 (Melbourne–Beleza) och 07.15 (Jiangsu–Incehon) svensk tid.
Här är länkar till respektive match:
Det här inlägget kommer för övrigt att uppdateras när/om jag hittar länkar till andra matcher. Bland annat brukar det gå att hitta länkar till matcher från den spanska ligan.
Här är i alla fall listan över de matcher som tv-sänds i Sverige:
En blogg om internationell damfotboll 