Författararkiv: Johan Rydén

Profilbild för Okänd

Om Johan Rydén

Johan Rydén, sportjournalist för Borås Tidning som bloggat om damfotboll sedan 2011. Finns även på twitter, @Johan_Ryden

Tyskland och Nederländerna först att klara kvalet

Publicerad den av
11

I dag blev Tyskland och Nederländerna första och andra lag att kvala in till EM i England. Tyskorna säkrade sin gruppseger utan att spela. Det var Ukraina som ordnade den tyska EM-biljetten genom 1–0-seger mot Irland.

Nederländerna säkrade sin plats genom storseger (7–0) hemma mot Estland.

Det spelades en hel del EM-kvalmatcher i dag. För svensk del innebar resultaten att vi är väldigt nära nästnästa års EM-turnering. Det är ju de nio gruppsegrarna samt de tre bästa grupptvåorna som går till slutspelet i England 2022.

Här är läget grupp för grupp:

Grupp A: Nederländerna klart för slutspel. Allt talar för att Ryssland tar andraplatsen efter att laget idag besegrat Slovenien med 1–0. En inte alltför vågad gissning är att ryskorna kommer att få tillgodoräkna sig 18 poäng i jämförelsen med de andra grupptvåorna. Just 18 poäng är max för Ryssland eftersom de förlorat båda matcherna mot de regerande mästarinnorna.

Grupp B: Både Danmark och Italien har full poäng och kommer att sluta etta respektive tvåa. För danskorna återstår bara dubbelmötet med Italien, medan italienskorna även har kvar det uppskjutna hemmamötet med Israel. Det troliga är att grupptvåan här får med sig 18, 19 eller 21 poäng, vilket innebär stor chans till en direktplats.

Danmarks målskillnad efter åtta matcher är för övrigt anmärkningsvärda 45–0. Imponerande.

Grupp C: Norge har full poäng och rusar mot EM. Allt talar för norsk gruppseger. Tre lag har chansen att ta andraplatsen; Wales, Belarus och Nordirland. Det mest troliga är att Wales tar andraplatsen. Och walesiskorna kan som mest nå upp i 17 poäng. För att få det måste de vinna hemmamatchen mot Norge.

Grupp D: Här vann Spanien dagens gruppfinal mot Tjeckien med klara siffror. Det blev 4–0 efter att ha varit 3–0 redan i halvtid. Resultatet innebär att Spanien går mot gruppseger. Det innebär också att grupptvåan som bäst kan komma upp i 17 poäng. Det står mellan Tjeckien och Polen om andraplatsen. Men då polskorna och tjeckiskorna har kvar en match vardera mot Spanien är det troliga att tvåan här stannar på 13 eller 14 poäng.

Grupp E: Det här är den grupp där lagen kommit kortast. Här står topplatserna mellan Finland, Portugal och Skottland. Alla de tre lagen är ännu obesegrade, men inget av dem har spelat fler än fyra matcher. Dessutom är Portugal–Finland 1–1 det enda inbördes mötet mellan topptrion hittills. Det är således ännu så länge svårt att sia om utfallet i den här gruppen.

Grupp F: Det här är vår grupp. Här leder Sverige på 16 poäng, tre före Island. Isländskorna har dock en match mindre spelad. På tisdag möts Sverige och Island på Gamla Ullevi. Vinnaren där spelar EM-slutspel nästa år. Blir det kryss kvalar sannolikt båda lagen in till slutspelet.

Och det känns faktiskt mycket sannolikt att Sverige även kan ta en direktplats vid förlust. Men då krävs tre poäng borta mot Slovakien i sista omgången. I så fall skulle Sverige bli grupptvåa med 19 poäng. Och det känns som att det kan räcka för att bli en av de tre bästa grupptvåorna.

För övrigt har Slovakien också kvar en liten chans att bli grupptvåa. De föll bara med 1–0 i det inbördes mötet med Island, och skulle kunna passera isländskorna om de vinner returen, samt får lite hjälp.

Grupp G: Här har både Frankrike och Österrike full poäng efter fem spelade omgångar. Det är troligen också just de båda lagen som kommer att sluta etta och tvåa, även om Serbien har kvar en liten chans på andraplatsen. Med tre omgångar kvar där topplagen möts dubbelt står det klart att grupptvåan här kommer att sluta inom intervallet 15–21 poäng.

Grupp H: Schweiz och Belgien gör upp om gruppsegern. Schweiz leder med en poängs marginal med två omgångar kvar. De båda topplagens andra inbördes möte kommer att avgöra vilka som tar hem spelet. Grupptvåan kan som mest nå 19 poäng.

Grupp I: Här blev alltså Tyskland klart för slutspel under fredagskvällen. Efter Ukrainas seger mot Irland i dag talar det mesta för att just Ukraina blir tvåa. De kommer upp i 15 poäng om de vinner sina två återstående matcher mot Grekland och Makedonien. Om Ukraina blir tvåa får de alltså spela playoff. Men Irland har kvar chansen. De står på 13 poäng med en match kvar. Den är dock hemma mot Tyskland, och det troliga är att irländskorna måste vinna den matchen för att gå till playoff.

Slutligen några ord om Sveriges 7–0-seger mot Lettland i går. Lettland är ju ett genomuselt landslag, ett lag som sannolikt hade fått det väldigt svårt i elitettan. Således är 7–0 ett högst rimligt segerresultat. Jag hade inte blivit förvånad om det blivit tvåsiffrigt.

Lettland är alltså ett lag som Sverige bara måste slå. Jag hörde Caroline Seger inför matchen säga att matchen skulle bli en utmaning. Det var rent skitsnack. I fjol gjorde Sverige en jättedålig insats borta mot lettiskorna, men vann ändå med 4–1. Då räknade jag för övrigt bara till totalt fem lettiska passningar under de första 45 minuterna. Fem passningar, varav en var en misslyckad rensning som hamnade hos en lagkompis…

I går gjorde Sverige en väldigt bra insats och hade avgjort matchen redan i den första halvleken. Väl medveten om hur uselt det lettiska laget är skulle jag ändå säga att de första 20 minuterna var bland de allra bästa jag sett Sverige prestera mot svagt motstånd. Vårt landslag gjorde ju exempelvis tre spelmål under första kvarten. Det tillhör inte vanligheterna ens mot lag av lettisk klass.

En anledning till det fina spelet kan ha varit att Peter Gerhardsson mönstrade en startelva som var anpassad efter motståndet, med många spelskickliga fötter på planen. Och många var också bra. Inte minst tycker jag att Olivia Schough är värd beröm. Hon gjorde en toppinsats – och nog gjorde hon väl även två mål? Jag tycker nämligen att det ser ut som att hörnan till 4–0 bara touchar den lettiska målvakten på sin väg in i mål.

För svensk del väntar alltså gruppfinal mot Island på tisdag. Det skall bli riktigt kul.

Avgörandets stund närmar sig

Publicerad den av
13

I dag kan damallsvenskan i praktiken avgöras. 15.00 spelar Rosengård på Vittsjö idrottspark. När lagen möttes i premiären fick Malmölaget med sig en högst turlig 1–0-seger.

Efter att ha inlett matchen starkt tappade nämligen Rosengård sitt spel och när Vittsjö gjorde det matchavgörande självmålet talade det mesta för 0–0. I dag har Rosengård inte råd med något tapp. Malmöklubbens enda chans på guldet är att ta tolv poäng på de fyra matcher som är kvar.

I mitt förra inlägg frågade jag er om hjälp med att berätta om vad som hänt under de tre omgångar där jag varit i damfotbollsskugga. Tre omgångar där Rosengård gått från givna svenska mästare till lika givna förlorare. För i Malmö innebär en andraplats att man är en förlorare.

Ni bjöd på bra analyser – tack för dem. De pekade i allmänhet på en desperation och i viss mån självblindhet från Rosengårds sida. När man gnäller på att man ställs mot motståndare som spelar försvarsinriktat har man dålig förståelse för modern fotboll.

För storlag är det vardag att möta lågt stående motståndare. Om man inte kan hantera ett sådant motstånd bör man gå till sig själv och fundera på varför. Att bli arg på motståndaren ger absolut inget. Eller. Det ger ju tips till kommande motståndare hur man kan få topplaget ur balans…

Den här säsongen har Göteborg varit överlägset bäst i damallsvenskan på att slå hål på lågt stående motståndare. Det har man för att Göteborg också är det lag som skapar klart flest målchanser. Utan att ha sett de senaste omgångarna gissar jag att Rosengårds bristande löpvilja på mittfältet kan bli lagets fall. Göteborg har framför allt mer löpvilja på sina centrala spelare, vilket innebär att man har fler spelare i straffområdet när chanserna dyker upp. Och det finns ett starkt samband mellan antal spelare i straffområdet och antal mål.

För Rosengård kan faktiskt avsaknaden av lagets enda riktigt löpvilliga innermittfältare, Hanna Bennison, ha blivit mer avgörande än den borde.

Men i dag spelar alltså Rosengård med kniven mot strupen i Vittsjö 15.00. En timma senare tar Göteborg emot Kif Örebro på Valhalla. Göteborg har guldet i sina egna händer, och vid seger i dag ger jag göteborgarna över 90 procents chans på guldet. För då har man marginaler in i de tre avslutande omgångar som innebär möten med Växjö (b), Linköping (b) och Vittsjö (h).

Poängtapp i dag kombinerat med Rosengårdsvinst skulle däremot göra var och en av de där tre avslutande matcherna till rätt skrämmande historier för Göteborg. Skrämmande eftersom var och en då har potential att bli matchen som gör att guldet går upp i sand.

Till dagens match kommer dock Göteborg med stort självförtroende. Jennifer Falk har hållit nollan i sina sju senaste matcher – fem i damallsvenskan, en i cupen och en i EM-kvalet. Senast hon släppte in ett mål var i förlusten mot Kristianstad den 29 augusti.

Och framåt har Göteborg den stabila segerraden 3–0, 3–0, 3–0, 2–0 och 3–0 på sina fem senaste damallsvenska matcher. Göteborg är således jättefavorit mot Örebro. Men det är värt att komma ihåg att Kif trivdes väldigt bra på Valhalla i fjol. Närkingarna vann med 4–2 i en träningsmatch och det blev 0–0 i damallsvenskan. Så kanske, kanske, kanske att Örebro kan hjälpa Rosengård i guldstriden inför de tre sista omgångarna.

Vad är det som händer?

Publicerad den av
36

Den senaste månaden har jag tyvärr haft väldigt dålig koll på all damfotboll. Fokus har legat på annat. Men personligen kunde jag andas ut i början av förra veckan. Då var plötsligt spänsten i steget tillbaka igen efter nästan 3,5 månader av kraftlöshet.

Förhoppningsvis kan jag snart vara ikapp med allt som fått skjutas upp under sjukdomstiden, vilket gör att jag kan ta upp bloggandet på allvar igen.

Men nu tänkte jag skicka ett par frågor till er. Normalt brukar jag försöka analysera skeenden och komma med analyser. Men på sistone har jag knappt sett något av damallsvenskan.

När jag tvingades släppa greppet ledde Rosengård med två poäng, och verkade till synes ostoppbart. Nu är det fyra omgångar kvar, och plötsligt har Göteborg en fyrapoängsledning. Jag har inte sett någon av de lagens tre senaste omgångar. Men jag undrar, vad är det som hänt? Har Rosengård rasat ihop?

I botten är jag inte lika frågande. Där skickade väl för övrigt Göteborg ner Uppsala i elitettan i dag. Vilket som blir det andra nedflyttningslaget känns mer ovisst. Fem lag är i farozonen. Jag har sett Växjös fantastiska förvandling efter att Maria Nilsson blev ensam tränare. I nuläget känns det som att Växjö faktiskt klarar sig.

Istället känns det som att det blir ett norrlag som gör Uppsala sällskap ner i andradivisionen. Umeå har bara en poäng på de fem senaste omgångarna och börjar vara riktigt illa ute. Och käftsmällen från i fredags då UIK ledde med 2–1 mot Vittsjö efter 90 minuter kan bli tung att resa sig från. Skåningarna gjorde ju två mål på tilläggstid, och vann.

Det var för övrigt en av få matcher jag sett den senaste månaden. Och sett till spelet var Vittsjös seger hur rättvis som helst. Likväl är det otroligt jobbigt att tappa 2–1 till 2–3 på övertid. Umeå är alltså illa ute.

Umeå är illa ute. Allra värst är dock läget för Piteå. I veckan åkte man ur cupen via 4–3-förlust mot Morön. Och i dag åkte man på en blytung 1–0-förlust i Växjö. Sett till höjdpunkter och matchstatistik var smålänningarna det klart bättre laget.

Jag har dock inte sett någon av dagens matcher. Senast jag kollade in Piteå kändes laget på uppgång. Nu ser det riktigt mörkt ut. Man är under strecket, och schemat för de fyra sista omgångarna ser långt ifrån lätt ut. Frågan jag ställer mig, vad har hänt med Piteå?

I elitettan återstår sex omgångar, och AIK är otroligt nära damallsvenskan. Med tanke på att de jagande lagen skall mötas inbördes två gånger är avståndet när till tredjeplatsen i realiteten mer än åtta poäng.

I kampen om andraplatsen är Hammarby nu förbi Morön. Men de båda skall alltså mötas två gånger framöver. Det känns fortsatt som att de båda matcherna blir väldigt avgörande.

I botten kommer tre av Älvsjö, Lidköping, Kvarnsveden, Sandviken och Sunnanå åka ut. Där känns det nästintill omöjligt att tippa utgången.

Vilka som kommer att ersätta de tre lag som åker ut får vi veta i nästa vecka. I helgen slutade kvalmatcherna mot elitettan så här:

Sundsvalls DFF–Notviken 1–0
Rössö Uddevalla–IFK Norrköping 0–2
Borgeby–Mariebo 0–0

Av de lagen har jag sett Jönköpingsklubben Mariebo. Jag kommenterade deras avslutningsmatch i grundserien för BT-tv. Då såg jag ett 4–3–3-lag med ett väldigt starkt mittfält. På det mittfältet utmärkte sig rutinerade Madeleine Tegström med både stor bolltrygghet och fin förmåga att hitta fria ytor. Mariebo såg starkt ut.

Tony Gustavsson tar över Australien

Publicerad den av
2

Rose Lavelle och Tony Gustavsson

Australiens landslag, The Matildas, har stått utan förbundskapten sedan mitten av juli. I dag fick de en ersättare till Ante Milicic. Ersättaren heter Tony Gustavsson.

Kul att vi får alltfler svenska förbundskaptener runtom i världen. Och väldigt spännande att se vad Gustavsson kan göra med The Matildas. Det är ett landslag med stor potential, men också ett lag som jag tycker har stått stilla i utvecklingen i ett par år.

Om tre år står Australien som arrangör för VM-slutspelet. Då är stommen i landslaget i form av Alanna Kennedy, Sam Kerr, Caitlin Foord, Steph Catley och Katrina Gorry i den åldern att de bör stå på toppen av sina karriärer. Vi får se hur Tony Gustavsson kan få dem att prestera.

Växjö över strecket – Eskilstuna under

Publicerad den av
34

I dag har det spelats en match i damallsvenskan. Växjö vann lite överraskande med 2–1 mot Kristianstad efter tidiga mål av Amanda Johnsson Haahr och Ria Öling och en likaså tidig reducering av Therese Åsland. Alla målen kom inom matchens åtta första minuter.

Även om det var lite överraskande var det inte orättvist. Växjö känns som ett helt annat lag sedan tränare Maria Nilsson bytt till ett mer traditionellt 4–4–2. Småländskorna har både en större stabilitet och en vassare spets.

Resultatet innebär att Växjö tagit sju poäng på tre omgångar och att man därmed klättrar över nedflyttningsstrecket för första gången sedan åttonde omgången. Resultatet innebär också att mer än halva serien återigen är indraget i striden för att hålla sig kvar.

Växjö är nu uppe på 15 poäng, och har kvartetten Kif Örebro, Umeå, Djurgården och Piteå inom räckhåll. Man har dessutom Eskilstuna bakom sig. Vem hade trott att Eskilstuna skulle vara så illa ute efter två tredjedelar av serien?

I dag har vi även sett Hammarby ta ännu ett steg mot damallsvenskt kontrakt 2021. Man vann prestigederbyt mot AIK med 2–1, vilket alltmer talar för att det blir just nämnda lag som tar de båda damallsvenska platserna i elitettan.

Morön har i och för sig också fortfarande saken i egna händer. Men Skellefteklubben har bara tre poäng på de fyra senaste omgångarna och känns just nu som det klart svagaste laget av de tre i toppen.

Apropå svag så har jag varit det ett bra tag. Det rejält minskade antalet inlägg här i bloggen den senaste tiden hänger inte på minskad ambitionsnivå, utan på svajig hälsa.

Faktum är att jag inte har varit frisk sedan midsommar. Efter många om och men är nu diagnosen att jag haft covid, och att jag fortfarande lider av sviterna av det.

Under juli och augusti var jag fast i hemmet, och bloggen var den terapi jag orkade med. Nu börjar jag bli allt bättre, och har jobbat ett tag, den senaste veckan på ordinarie schema. Kraften i kroppen är dock inte tillbaka fullt ut ännu, utan jag har fått prioritera bort en del aktiviteter för att orka jobba. En av dem har varit bloggandet. Men jag kämpar på, och när orken blir bättre blir det även bättre fart på bloggen igen.

Här vill jag även passa på att tacka för värmande kommentarer när jag för två veckor sedan, utan att nämna skälet, berättade att tid och energi för tillfället inte räckte för bloggande.

Turlig poäng i Reykjavik

Publicerad den av
23

Island–Sverige 1–1 är ett resultat som kan ta båda lagen i till EM-slutspel. Personligen såg jag bara de sista 35 minuterna. Under den perioden blev man knappast imponerad av det svenska laget.

Tvärtom darrade svenskorna och stod för flera bjudningar. Lina Hurtig bjöd värst när hon totalt missbedömde ett långt inkast, och därmed hjälpte Island att göra 1–1. En miss som man inte får göra på internationell nivå.

Efter matchen ser jag att även domaren gjorde en otroligt grov miss. För nog borde väl Island ha fått sig tillgodoräknat ett kvitteringsmål redan i den första halvleken? Av det jag sett visade tyvärr inte Zecira Musovic den trygghet och stabilitet som jag förväntar mig av en landslagsmålvakt. Men jag har som sagt bara sett 35 minuter.

Många frågetecken alltså. Men som sagt, resultatet innebär att både Sverige och Island är väldigt nära EM-slutspelet. De tre bästa grupptvåorna får ju nämligen också EM-biljetter. Och sex poäng på de tre matcherna mot Lettland (h), Island (h) och Slovakien (b) bör räcka för att minst bli en av de där bästa grupptvåorna.

Skador, nya proffs – och Växjö har gjort mål

Publicerad den av
13

Det är en vecka sedan senaste inlägget. Jag är tillbaka på jobbet efter en sommar i lägenheten. Tid och energi har inte räckt till för bloggande den senaste veckan. Vi får se hur det blir den kommande tiden.

Den senaste omgången i damallsvenskan är också den jag sett klart minst av. Där vann som bekant de båda topplagen sina matcher med 3–0. Och det såg ut ungefär som det gjort tidigare i serien.

Ett Göteborg utan både Stina Blackstenius och krassliga Rebecka Blomqvist skapade som vanligt enormt många chanser. Men missade också gång på gång grovt. Exempelvis kostade man på sig att även bränna sin tredje straff den här säsongen.

Rosengård utan Mimmi Larsson gick också att känna igen på så sätt att när man väl fick hål på Djurgården så var det inget snack. Stockholmarna höll dock nollan mot serieledarna i tre raka halvlekar, vilket är starkt.

Men när väl Anna Anvegård bröt dödläget var det inget snack. Varje gång Rosengård har gjort matchens första mål har de också tagit tre poäng. Den här matchen var inget undantag.

Malmölaget har ju under säsongen kännetecknats av att skapa färre chanser än Göteborg, men att man är effektivare. Känslan är att man blir allt bättre på att komma till avslut. Bland annat avlossade Sanne Troelsgaard flera gånger bössan från distans. Två gånger träffade hon i ribbans underkant, och det ena skottet kan mycket väl ha studsat bakom mållinjen.

Distansskott har annars varit en bristvara hos Rosengård. Det är egentligen bara Hanna Bennison och Sofie Svava som tycks se det som naturligt att skjuta när man har bollen utanför straffområdet.

I övrigt vann Kristianstad, Linköping och Vittsjö sina matcher i omgången. Just de tre lagen återfanns också på placeringarna tre, fyra och fem inför omgång 15. Vittsjö är för övrigt enda laget som har fyra raka segrar.

Den 14:e omgångens tråkigaste nyhet hittade vi i Örebro. Serien har ju tyvärr drabbats av ytterligare en korsbandsskada. Den senaste att tvingas till ungefär ett års frånvaro är Kif Örebros finländska landslagsstjärna, Heidi Kollanen.

Självklart otroligt tråkigt för Kollanen och för Kif Örebro. Finländskan har varit väldigt bra i år, och ligger bakom många av närkingarnas mål. Som vanligt är det bara Jared Burzynski som vet hur många…

 

När vi ändå är inne på skador så har jag nåtts av nyheten att även Cypernproffset Matilda Abramo är korsbandsskadad och därmed missar hela den kommande säsongen. Abramo tillhör ju mästarlaget Apollon, som tränas av Kim Björkegren i år. Och som även har Filippa Wallén i truppen.

Knäskadad är även Hedvig Lindahl. Hon har opererats för menisken i dagarna, och ersätts av Uppsalas Emma Holmgren i EM-kvaltruppen.

 

Det innebär att det för första gången blir Zecira Musovic eller Jennifer Falk som får agera förstamålvakt i EM-kvalet. Känslan är väl att Peter Gerhardsson håller Rosengårdsmålvakten före. Återstår att se om känslan är rätt.

Utöver Lindahl har även Tysklandsproffsen Fridolina Rolfö och Hanna Glas kastat in handduken. De ersätts av Göteborgsduon Rebecka Blomqvist och Julia Roddar. Rolfös skada är för övrigt en hjärnskakning som hon ådrog sig i Champions Leaguefinalen. Hon spelade vidare efter smällen, vilket hon kanske inte borde ha gjort.

Rolfös lagkompis i Wolfsburg, den polska anfallsstjärnan Ewa Pajor, är också skadad. Hon har en knäskada som gör att hon har spelat klart under 2020.

 

Därmed har Wolfsburg på kort tid tappat sina två bästa målskyttar i Pernille Harder och Pajor. Frågan är hur storklubbens skall kunna ersätta den sylvassa duon. De båda har vunnit skytteligan i Frauen-Bundesliga varsin gång de senaste två säsongerna. Tillsammans har de gjort otroliga 85 ligamål på de två ligasäsonger.

På söndag väntar intressant bortamatch mot förra säsongens tabelltrea Hoffenheim. Där saknar Wolfsburg alltså även Rolfö. Hittills har inte Hoffenheim tagit en enda poäng på 14 försök mot mästarlaget från Autostadt. Känns väl som att Hoffenheim har hyfsad chans den här gången.

Vi har även en högintressant match i Frankrike på söndag. Då är det utmanarmöte mellan vårens trea Bordeaux och tvåa PSG. När de lagen möttes i cupsemifinal vann PSG en jämn match efter ett sent segermål. Klarar Bordeaux av att ta revansch?

När jag ändå är utomlands noteras att vi de senaste två dagarna har fått två nya utlandsproffs. Dels har Julia Molin presenterats för norska Avaldsnes. Dels har Skelleftetjejen Wilma Andersson, senast i Sandviken, skrivit på för schweiziska Lugano.

Det var ett litet nyhetssvep. I kväll har damallsvenskans 15:e omgång inletts med mötet Umeå–Växjö. Och vet ni vad? Växjö gjorde mål. Flera mål.

Småländskorna vann med 3–1 och tog därmed tre livsviktiga poäng i kampen för att hålla sig kvar i högsta serien. Segern innebär inte att Växjö klättrar över nedflyttningsstrecket. Men den innebär att laget passerar Uppsala och nu har Piteå och Eskilstuna inom två poäng framför sig.

Vem hade förresten trott att Piteå och Eskilstuna skulle återfinnas bland de fyra sista lagen efter 14 omgångar?

När det gäller Växjö har laget haft extrem måltorka mot alla lag utom just Umeå. På två matcher mot UIK har småländskorna gjort fem mål (och tagit fyra poäng). På 13 matcher mot övriga lag har man gjort fyra mål. Dagens seger innebär för övrigt att normalt hemmastarka Växjö har tagit lika många poäng på bortaplan som hemma på Myran.

Växjö kom för övrigt till spel med en mer traditionell 4–4–2-uppställning i dag. Ibland såg det ut som 4–2–3–1, men det känns väl som att man valt att stryka ett streck över det 3–1–4–2-system som man haft sedan förra sommaren.

Det är svårt att säga om det hängde på systemet. Men Växjö kändes i alla fall betydligt farligare i offensiven i dag än tidigare när jag sett laget.

Däremot vet jag inte om defensiven blivit så mycket stabilare. Utöver Therese Simonsson:s fina skott i krysset gjorde Umeå ytterligare två mål som blev bortdömda. Hemmalagets Monica Jusu Bah hade dessutom två frilägen på slutet. Så det hade inte varit orättvist om UIK fått med sig en poäng.

Nu har plötsligt sjundeplacerade Umeå två raka förluster, och bara sex poäng ner till nedflyttningsstrecket igen. Känslan är väl ändå att UIK kommer att klara kontraktet. Växjö har en väldigt mycket besvärligare situation. Även om dagens trepoängare gav laget härligt positiv energi in i landslagsuppehållet.

Kanske att Växjös öde avgörs på två matcher i mitten av oktober, då man första tar emot Piteå och sedan skall till Uppsala.

Just Piteå och Uppsala möts för övrigt i den här omgången, där alla övriga fem matcher spelas på söndag. 14.00 är det avspark i det ödesmättade möte som känns som helgens match i damallsvenskan. Ett möte mellan två lag som fullständigt skriker efter poäng.

Uppsala har sex raka förluster och har totalt bara tagit tre poäng på de tio senaste omgångarna. Piteå har fyra raka förluster och har bara tagit en poäng på de nio senaste omgångarna.

I toppen står både Rosengård och Göteborg inför svåra bortamatcher mot lag som inte släpper in speciellt många mål. Göteborg skall till Stockholms olympiastadion för att möta ett form- och alltmer försvarsstarkt Djurgården. Det är en match där jag hade garderat tvåan med ett kryss.

Rosengård skall till Behrn Arena för att möta Kif Örebro. Det är ingen självklar bortaseger, men man hade fått tippa ett väldigt stort system för att gardera tvåan på Rosengård.

Övriga två matcher på söndag är Linköping–Vittsjö och Kristianstad–Eskilstuna. Kristianstad är klar favorit i sin match, medan jag hade helgarderat matchen i Östergötland.

Slutligen en liten tv-guide till helgen:

Lördag:
18.15: West Ham–Arsenal i WSL, på Viaplay.

Söndag:
12.45: Bordeaux–PSG i D1 Feminine, på Viasat Fotboll och Viaplay.
13.30: Chelsea–Bristol City i WSL, på Viaplay.
14.00: Werder Bremen–Bayern München i Frauen-Bundesliga, på Viaplay.
14.00: Hoffenheim–Wolfsburg i Frauen-Bundesliga, på Viaplay och på DFB-tv.
15.00: Linköping–Vittsjö i damallsvenskan, på SVT.

I övrigt sänds ju som bekant alla damallsvenska matcher på Sportbladet Play och alla elitettanmatcher på Sportexpressen Play.

Mållöst i damallsvenskan och tre guldtips

Publicerad den av
4

I botten av damallsvenskan fortsätter Växjö att ha förtvivlat svårt att göra mål. I dag kan tabelljumbon dock glädjas åt att man även höll nollan bakåt – vilket innebar en välkommen poäng efter fem raka förluster.

Jag kollade matchen mot Kif Örebro okoncentrerat. Men av det jag såg var det Växjö som skapade mest. En gång fick man också in bollen i mål – men då var Ini-Abasi Umotong i klar offsideposition.

Trots poängen kan knappast Växjö jubla över dagens match. Det är ju hemma på arenan som ingen vet vad den heter som laget brukar ta sina poäng. Och i hemmamöten med mittenlag behöver det trilla in trepoängare.

Kif Örebro kommer allt närmare ett 100-procentigt säkrat damallsvenskt kontrakt. Laget har en god grundstabilitet och har haft poängchans in i slutsekunderna i alla matcher utan den mot Rosengård.

I dag saknade närkingarna viktiga Emma Östlund. Jag hörde ingen diagons på Östlunds skada. Någon som vet hur det är med backtalangen?

Apropå skador tvingades både Örebros Heidi Kollanen och Växjös Amanda Johnsson Haahr bryta matchen till följd av skador. Tråkigt. Hoppas det inte var något allvarligt med dem.

Den 14:e omgången i damallsvenska fortsätter med tre matcher under lördagen och två på söndag. Bland annat skall Göteborg ta emot Eskilstuna och Rosengård skall ta emot Djurgården. Det är två möten som slutade med kryss första gången lagen möttes den här säsongen.

Therese Ivarsson

En som har spelat klart för i år är Kristianstads målfarliga back Therese Ivarsson. Hon går nämligen på mammaledighet – grattis. Det förklarar ju ytterligare varför KDFF plockade in hela tre nya backar precis innan transferfönstret stängde.

I helgens omgång i elitettan har vi hyperintressanta Stockholmsderbyt BP–Hammarby. BP blandade sig i kampen om de damallsvenska platserna förra veckan. Klarar de av att klamra sig fast i den kampen?

I helgen startar kampen om ligagulden i Frankrike, Tyskland och England. I den franska ligan är förstås Lyon storfavorit även i år. Det trots att laget är lite svagare än det varit de senaste åren.

Bland annat tackade ju världens bästa ytterback, Lucy Bronze, för sig efter segern i Champions League.

Och Ada Hegerberg var inte så nära comeback som efter sin korsbandsoperation som det först uppgavs. Tvärtom har norskan även opererats för en stressfraktur vilket innebär förlängd frånvaro.

Som vanligt utmanas Lyon i första hand av PSG, ett Parislag som ser väldigt spännande ut i år. Dock har ju PSG haft otroligt svårt att matcha Lyons jämnhet de senaste 14 åren. Känslan är alltså att man inte klarar det i år heller.

I våras var Bordeaux trea och Montpellier fyra i den avbrutna ligan. Det är tråkigt, men tyvärr måste tipset vara just att Bordeaux tar den tredje platsen till Champions League, medan Marija Banusic:s klubb får slåss med Paris FC om fjärdplatsen.

I engelska WSL är tipsen inte lika självklara. Där finns tre lag med guldkapacitet i Chelsea, Manchester City och Arsenal samt ytterligare fyra lag i Manchester United, Reading, Everton och Tottenham med tillräcklig styrka för att skrälla till någon gång ibland.

Efter att ha värvat Pernille Harder ser jag trots allt svensklaget Chelsea som storfavorit till guldet. Jag håller Manchester City som tvåa och Arsenal som trea. Jag tror att Arsenal har högre toppkapacitet än City, men att Manchesterlaget kommer att vara stabilare över tid.

Även om det alltså finns ytterligare fyra kapabla lag i serien tror jag alltså att det kommer att handla om de senaste årens tre stora klubbar. I botten tror jag att före detta storklubben Birmingham City åker ur. Det är ett lag som tappat massor av toppspelare de två senaste somrarna.

Redan i den första omgången har vi ett riktigt spännande svenskmöte när Chelsea tar emot Manchester United på söndag.

Slutligen är det alltså även premiär i tyska Frauen-Bundesliga den här helgen. Eller. Där har redan Wolfsburg (utan Fridolina Rolfö) vunnit mot Essen med 3–0 i kvällens premiär. Där gjorde Lena Oberdorf två mål.

Trots den fina starten för Wolfsburg kan det kanske vara dags för ett tronskifte i Tyskland. Mitt guldtips faller nämligen på Bayern München, något jag bygger på det som Bayern och Wolfsburg visade upp i Champions League.

Wolfsburg känns lite stukat, inte minst sedan den offensiva speluppläggaren Harder valt att flytta till London. Det blir mycket intressant att se hur man tänkt ersätta danskan, för det är inte lätt att ersätta någon som gjort 68 ligamål på 3,5 säsonger.

Förhandstipset att ta den tredje Champions Leagueplatsen blir Hoffenheim, som var stabilt förra säsongen och har fått behålla de flesta nyckelspelarna. Bakom de tre topplagen blir det spännande att se vad som händer med Frankfurt sedan klassiska damfotbollsklubben FFC gått upp i stora herrfotbollsklubben Eintracht.

WSL, D1 Feminine och Frauen-Bundesliga ser vi även den här vintern på Viasat. Premiärhelgen visas följande matcher på svensk tv, nämligen:

(Fredag 19.15: Wolfsburg–Essen, Frauen-Bundesliga på Viasat Sport Premium och Viaplay)

Lördag
* 15.30: Aston Villa–Manchester City, WSL på Viasat Sport Premium och Viaplay.

Söndag
* 13.30: Arsenal–Reading, WSL på Viasat Fotboll och Viaplay.
* 14.00: Bayern München–SC Sand, Frauen-Bundesliga på Viasat Sport Premium och Viaplay.
* 15.30: Chelsea–Manchester United, WSL på Viasat Fotboll och Viaplay.
* 17.00: Lyon–Paris FC, D1 Feminine på Viaplay.

 

Lyon för femte gången i rad

Publicerad den av
27

Fantastiska Lyon vann Champions League för femte året i rad. Tyvärr blev aldrig finalen mot Wolfsburg speciellt spännande. Fransyskorna vann med 3–1 i San Sebastian efter att ha haft kontroll större delen av matchen.

För kvartetten Sarah Bouhaddi, Wendie Renard, Amel Majri och Eugenie Le Sommer var det sjunde titeln i UWCL. Just Le Sommer vikarierade som toppforward, och gjorde också matchens första mål i minut 25.

Le Sommer fick slå in returen på ett eget skott. Bra gjort av fransyskan, men också väldigt passivt försvarsspel av Wolfsburg. Det märktes lite för tydligt att tyskorna inte är vana vid att spela försvarsspel i ligaspelet. För även när Saki Kumagai snyggt pricksköt in 2–0 med vänstern i 44:e minuten var det mot ett väldigt passivt Wolfsburgsförsvar.

Lyons tredje mål styrde Sara Björk Gunnarsdottir in i 88:e minuten på ett skott från Le Sommer. Då hade det i och för sig bara varit ett mål upp under en halvtimma. Men det kändes ändå inte speciellt spännande. Jag kan faktiskt inte minnas en enda riktigt bra kvitteringschans. Och Wolfsburgs mål var också lagets enda avslut på mål.

Fridolina Rolfö? Jo, hon spelade från start och gjorde en okej match i ett utklassat Wolfsburg. Bland annat var svenskan inblandad i reduceringen till 1–2 genom att slå ett bra inlägg.

Med cirka tio minuter kvar att spela fick Rolfö två smällar mot huvudet i samma duell. Först blev hon skallad av lagkompisen Alexandra Popp, sedan fick svenskan även Bouhaddis armar i huvudet. Rolfö låg ett tag. När hon reste sig hade hon tejpats vid vänster ögonbryn.

I damallsvenskan vann Rosengård med 2–1 borta mot Eskilstuna, vilket innebär att Malmölaget nu har 3,5 poängs ledning i tabelltoppen.

Dagens seger var inte någon av Rosengårds mer imponerande. Samtidigt är det ju imponerande att rada upp vinster som man gjort. Laget har nu åtta segrar och två kryss på de tio senaste omgångarna.

I dag gjorde Anna Anvegård båda målen, en signal om att hon kanske är på väg att hitta målformen lagom till höstsäsongen – precis som i fjol.

Eskilstunas mål gjorde Loreta Kullashi på straff. Apropå Kullashi var det en intressant situation i 85:e minuten där Kullashi fick Zecira Musovic:s knä i huvudet när Rosengårdsmålvakten boxade bort en hög boll. Situationen ledde inte till något domslut, och jag vet faktiskt inte var reglerna säger.

Men personligen tycker jag faktiskt att det borde vara straff – och dessutom utvisning på Rosengårdsmålvakten. Att sätta upp knät högt när man hoppar in i dueller är otroligt farligt, betydligt farligare än att gå in i en duell med dubbarna före. Ja, jag vet att målvakter ofta jobbar med höga knän. Men det gör det inte mindre farligt. Och Musovics smäll mot Kullashis huvud skulle kunna leda till men för livet.

Zecira Musovic

I de två tidiga matcherna tog Vittsjö och Djurgården varsin viktig hemmaseger. Båda står på 16 poäng och är väldigt nära nytt damallsvenskt kontrakt. Jag har nämligen svårt att tro att Uppsala eller Växjö når över 20 poäng.

De förlorande lagen var Piteå och just Växjö. Båda är fast i bottenträsket. Som det ser ut nu tycker jag att det mesta talar för att Uppsala och Växjö åker ut. Den eventuella räddningsplanka som finns är just Piteå, som uppträder helt utan självförtroende.

I dag hade i och för sig Piteå bättre kvalitet på sina fasta situationer, vilket kan vara lagets räddningsplanka ut ur formsvackan. Dock visade Djurgården härlig kampvilja i defensiven och höll tätt för tredje gången i rad, trots att det var kaos på flera Piteåhörnor.

I elitettan hände det grejer. AIK tog ett jättekliv mot damallsvenskan 2021 genom att vinna med 2–0 i Skellefteå mot Sunnanå samtidigt som Morön föll med hela 4–0 hemma mot BP och Hammarby föll med 3–1 hemma mot Alingsås.

Därmed har AIK nu nio poäng ner till det damallsvenska strecket. De är i och för sig tolv omgångar kvar. Men nio poäng är mycket. Och eftersom lagen bakom skall mötas inbördes har AIK råd att tappa nio poäng på de där tolv omgångarna – och ändå vara säkert på att spela i damallsvenskan nästa år.

Känslan är att AIK tar den ena platsen. Och att Morön, Hammarby och BP gör upp om den andra platsen. Just det, i dag blandade BP sig i toppstriden på allvar.

Storspelande Maron sänkte Göteborg

Publicerad den av
9

Brett Maron

I dag kan Kristianstad med en storspelande Brett Maron i målet ha avgjort den damallsvenska guldstriden. I varje fall innebär 1–0-segern (mål av Therese Sessy Åsland) mot Göteborg att Rosengård har fått extra marginal i toppen.

Jag räknade till 14–2 i klara målchanser till Göteborg. Emily Sonnett var närmast. Amerikanskan hade en boll i ribban och två som räddades på mållinjen. Trots alla chanser har tabelltvåan nu gått mål- och poänglös av planen från två raka bortamatcher i Skåne. I fjol tappade Göteborg kontakten med Rosengård via en poäng på tre omgångar i månadsskiftet augusti/september. Det kan bli en jobbig repris för Göteborg i år.

Kristianstads seger innebär att laget avancerade upp på den åtråvärda tredjeplatsen. Linköping spelade nämligen 1–1 borta mot Kif Örebro. Det var en chansfattig match där Nellie Lilja gav Kif en tidig ledning, men där örebroarna fick ett tråkigt slut på matchen. Först haltade Emma Östlund av med en fotskada, sedan kvitterade Frida Maanum i 90:e minuten. Sett till spelet var ändå kryss ett rimligt slutresultat i Lina Hurtig:s avskedsmatch.

I övrigt i dag vann Umeå nykomlingsmötet med Uppsala, ett resultat som innebär att Umeå i princip har säkrat kontraktet och numera kan börja kolla uppåt i tabellen.

Jag kollade på eftermiddagens stormatch i England, där Chelsea vann med 2–0 mot Manchester City i Community Shield på Wembley. Magdalena Eriksson och Jonna Andersson startade för Chelsea, och gjorde båda utmärkta insatser. Chelsea imponerade, och enligt tyska tidningsuppgifter har de köpt loss Pernille Harder från Wolfsburg för cirka 3,5 miljoner kronor.

Hurtig lämnar Linköping

Publicerad den av
17

Inlägget uppdaterat.

Lina Hurtig

För någon timme sedan skickade Linköpings FC ut ett pressmeddelande om att Lina Hurtig spelar sin sista match för klubben nu till helgen.

Den nya klubben är inte nämnd, men det skall handla om en av Europas storklubbar. En klubb som inte vill gå ut med nyheten ännu.

Det är en ren gissning, men eftersom övergången skall ha varit klar ett tag talar väl mycket för att de är det en klubb som är igång i tävling, och som inte vill störa nuvarande trupp. Wolfsburg har ju gillat att värva från LFC, så mitt tips är att det handlar om den ena av söndagens Champions Leaguefinalister. Men det är som sagt en ren gissning.

Tillagt i efterhand: Enligt Expressen handlar det om Juventus, som inledde ligaspelet i lördags med 2–0-seger mot Verona. Om Expressen har rätt blir Hurtig den åttonde svenskan i den italienska ligan. En liga som jag bedömer som klart sämre än damallsvenskan. Senaste svenska att flytta till Italien är Sundsvallsspelaren Sophie Brundin som anslutit till Sassuolo efter några år på college.

Tillagt i efterhand 2. Noterar också att det redan kan vara färdigspelat i LFC för OL Reign-lånet Yuka Momiki. Otroligt tråkigt för Momiki och LFC. Japanskan hoppar på kryckor och riskerar att missa resten av säsongen. I så fall blir det bara tolv minuters speltid i damallsvenskan för Japans tia. Det var nämligen efter tolv minuter mot Växjö hon satte sig ner och tog sig för foten. På tv-bilderna kan inte jag se när hon får smällen. Men hon ser ut att halta redan efter fem minuter.

 

Nu är det Rosengård i topp

Publicerad den av
18

Inlägget uppdaterat med slutresultatet i kvällsmatchen

Rosengård tog tre blytunga poäng när man vann den tidiga seriefinalen mot Göteborg med klara 3–0. Därmed leder nu Malmöklubben serien med elva måls marginal.

Jag har ju flera gånger skrivit om att Göteborg varit bättre på att skapa lägen, medan Rosengård är effektivare när chanserna väl kommer. Det stämde väl in på dagens toppmöte. Göteborg vann avsluten på 12–7 – det blev 6–6 i avslut på mål – och hörnorna med 8–2. Ändå vann Rosengård hur säkert som helst.

Firma Mimmi Larsson och Anna Anvegård avgjorde matchen redan fyra minuter in i den andra halvleken. Emma Kullberg har många styrkor. Men hon har också en svaghet i att hon oftast vill göra allt väldigt snyggt och konstruktivt. Så såg det ut när 3–0-målet kom. Kullberg försökte täcka ut en boll i stället för att rensa. Mimmi Larsson såg det och utnyttjade misstaget.

Larsson vann bollen och spelade in till Anvegård, som var iskall i avslutningen. Mimmi Larsson var för övrigt näst sista Rosengårdsspelare på bollen vid alla tre målen. Starkt. Larsson hälsade även Emily Sonnett välkommen till damallsvenskan med en riktig tung och schysst tackling i 61:a minuten.

De sista 40 minuterna var det Göteborg som hade mest boll. Men de kom inte till speciellt många farliga chanser. Rosengård hade fin kontroll, och vann en både imponerande och hyperviktig seger. Plötsligt är det Göteborg som har pressen på sig, och måste jaga.

I Göteborg saknades Vilde Bøe Risa:s passningsspel mer än tidigare. Göteborg hade väldigt svårt att spela sig igenom Rosengårds lagdelar. Där är norskan expert. Eftersom Göteborg inte bytte in henne antar jag att hon inte är redo för start nästa vecka heller.

I Rosengård var det taktiken med spelvändningarna som blev avgörande. En annan väldigt avgörande sak var att Rosengårds 1–0-mål tydligen borde ha dömts bort. SVT:s kommentatorer hade närgranskat det, och kommit fram till att Caroline Seger var offside. Det målet var det som gjorde att Malmöklubben fick kontroll. Innan dess var Göteborg det bättre laget. Att få ett feldömt mål i det läget var förstås otroligt viktigt.

I kvällsmatchen i Växjö leder Linköping med 1–0 i halvtid. Det lilla jag sett har Växjö tillbringat väldigt mycket tid på Linköpings planhalva, och bland annat haft en boll i stolpen. Målet kom i 31:a minuten när Lina Hurtig nickade in en hörna från Frida Maanum. Olyckligt för LFC var att nyförvärvet Yuka Momiki haltade av redan efter drygt tio minuter.

Tillagt i efterhand: Det blev värre för LFC i halvtid, när även målskytt Hurtig tvingades till byte. Linköping vann ändå till slut med 1–0, och kliver upp på tredjeplatsen igen. Fast LFC skall vara lyckligt att det var ett svagt Växjö man mötte. För östgötarna var riktigt dåliga i den andra halvleken.

I princip tillbringade Växjö hela halvleken på offensiv planhalva. Men Växjö kan ju inte göra mål, så LFC kunde hålla undan. Det trots att hemmalaget vann avsluten med 6–2 (4–2 på mål) och hörnorna med 10–4.

Halvtid: Kantspelet tar Rosengård till serieledning

Publicerad den av
Svara

Det är paus i seriefinalen på Malmö IP. FC Rosengård leder med 2–0 efter att ha gjort båda målen på spelvändningar bakom Göteborg kantspelare. Målskyttar är just Rosengårds båda kantspelare Ali Riley och Jessica Samuelsson.

Rosengård valde att starta med en uppställning där man körde med sin mest offensiva backlinje, alltså med Katrine Veje istället för Malin Levenstad. För att balansera upp lite körde man med Riley istället för Sofie Svava på vänsterkanten. Noterbart också att Hanna Bennison är lätt vadskadad och inte ens finns med på bänken.

Hos Göteborg gick amerikanska nyförvärvet Emily Sonnett rakt in i startelvan. Däremot fick Rebecka Blomqvist börja på bänken. Det innebär att man satsade på ett lite mer fysiskt mittfält med Filippa Curmark, Filippa Angeldahl och Julia Zigiotti. Noterbart att även både Emma Berglund och Vilde Bøe Risa sitter på bänken.

Matchen startade i ett rasande tempo. Passningskvaliteten var inledningsvis ganska långt ifrån lika bra som intensiteten. Båda lagen hade flera farliga bolltapp.

Det var ändå Göteborg som inledde bäst genom att sätta hög press och störa hemmalaget. När Rosengård fick tag på bollen blev det tydligt att de ville söka ytorna bakom Göteborgs högt upptryckta kantspelare – vilket så här långt är en succétaktik.

Först slogs många långpassningar ut mot Samuelsson på ytan bakom Julia Roddar i Göteborgs vänsterförsvar. Sedan växlade man kant, och körde några spelvändningar mot Riley.

Inledningsvis var det ändå Göteborg som kom till bäst lägen, och det kändes som att serieledarna hade hyfsad kontroll när ledningsmålet kom efter 25.25.

Det kom på en spelvändning där Nathalie Björn slog första passningen och Mimmi Larsson förlängde ut bollen mot Göteborgs högerkant. Riley klev in från kanten, vände bort Emma Koivisto, och satte bollen lågt vid första stolpen.

Caroline Seger löpte in i bollbanan, och skymde Jennifer Falk. Seger är precis i offsidelinjen. Det är svårt att se på tv-bilderna, men känslan är att Seger var precis på rätt sida – och att det således var korrekt att godkänna målet.

Tillagt i efterhand: Enligt SVT:s kommentatorer, som har tillgång till mer detaljerade reprisbilder än jag, var det offside. Således hade Rosengård väldig tur här. För det är ju alltid otroligt viktigt att få första målet. 

Efter målet var Rosengård det bättre laget. Göteborg stördes av att Stina Blackstenius tvingades av efter 30 minuter. Hon lindades högt upp på högerbenet, mot skinkan. Rebecka Blomqvist kom in.

Efter 39.50 kom även 2–0. Julia Roddar stod för ett kostsamt bolltapp när hon högt upp i planen satte en passning bakom sitt eget lags mittfält. Precis som vid 1–0 gjorde Rosengård en snabb spelvändning ut mot Riley på vänsterkanten. Nyzeeländskan bröt in i planen och stod för ett fint instick till Mimmi Larsson, som i sin tur avslutade i stolpens insida. Returen skickade Jessica Samuelsson upp i nättaket. Snyggt.

Jag har för övrigt länge väntat på att det skall lossna för Samuelsson. I dag har hon hittills varit väldigt bra. Bättre än på länge.

Hur har då Emily Sonnett skött sig? Jo, det känns som att hon kan bli en klippa Göteborgs backlinje framöver. Men efter fyra dagar i Sverige känns det som att hon inte har koll på hur hennes medspelare vill ha bollen. Det har varit ett par situationer där hon inte riktigt har kunnat läsa av de andra göteborgarna.

45 minuter kvar. Just nu är det FC Rosengård som toppar damallsvenskan. Vi får se hur det ser ut om en timme.

Tidigare i dag har Vittsjö och Djurgården sparkat ner Piteå riktigt i bottenträsket. Djurgården tog en imponerande 1–0-seger borta mot Kristianstad. Jag hade fokus på matchen i Vittsjö. Men av det lilla jag såg från Kristianstad Arena var stockholmarnas seger helt i sin ordning.

Olivia Schough

En storspelande Brett Maron höll hemmalaget kvar i första halvlek. Segermålet kom i stället i 73:e minuten, när Tilde Lindwall snyggt frispelade Olivia Schough. Djurgården har verkligen hittat rätt i defensiven med Portia Boakye som mittback. Raka nollor mot tvåan Rosengård och borta mot trean Kristianstad är högst otroligt starkt.

I Vittsjö var hemmalaget överlägset före paus. Mie Leth Jans gjorde 1–0 och Clara Markstedt 2–0. Men ett lite slumpartat reduceringsmål från Fanny Andersson i 43:e minuten gav Eskilstuna lite hopp just innan paus.

Fanny Andersson

Och i den andra halvleken jobbade sig Eskilstuna allt närmare Vittsjös mål. I 84:e minuten kom en inte helt ologisk kvittering när en omarkerad Caisa Collin kunde placera in bollen på ett fint inspel från Amanda Nildén. Där kändes det som att Eskilstuna även kunde vända.

Så blev det inte.

I 89:e minuten fick nyss inbytta Linn Vickius grovt rött kort. Domare Lovisa Johansson befann sig nära situationen när Vickius med full kraft sparkade Nellie Persson över smalbenet. Vickius hade säkert avsikten att rensa bort bollen. Men sparken var vårdslös och jag tycker att domare Johansson valde rätt färg på kortet.

Domaren skall även ha cred för att ha varit väldigt välplacerad, och ta ett bra beslut, när Vittsjö ropade på straff för hands strax innan 1–0-målet. Bra match av Lovisa Johansson.

Lovisa Johansson

På frisparken efter Vickius utvisning kom Vittsjös segermål. Ebba Wieder:s lyftning var känslig, Kajsa Lind:s nick genomtänkt och Emily Gielnik:s avslut både smart och behärskat. Ett snyggt mål, och tre otroligt viktiga poäng till Vittsjö.

Resultaten innebär att Vittsjö och Djurgården är uppe på 13 poäng, bara en färre än Eskilstuna.

Den tredje eftermiddagsmatchen spelades i Uppsala. Där gjorde Karin Lundin de två mål som tog gästande Kif Örebro från underläge till 2–1-seger. Lundins kvittering var ett drömmål medan segermålet bar kämpavinjett.

Karin Lundin

Jag såg väldigt lite från den här matchen. Men känslan är att det var rätt jämnt, och att det var en blytung förlust för ett Uppsala, som nu halkar efter i bottenstriden. Bortamatchen mot Umeå på lördag blir otroligt viktig för uppläningarna.

Örebro däremot avancerar upp på femte plats, och kan just nu rätt lugnt mer kolla uppåt i tabellen än oroa sig för negativa streck.

Resultaten innebär även att det är lite press på Växjö inför dagens sena match. Förlust där och man är fyra poäng under strecket efter tolv omgångar. I den matchen har gästande Linköping chansen att återta den tredjeplats man tappade i förra omgången.

Dansk supersub, Hanna Glas, straffsituationer och bröllop

Publicerad den av
5

Onsdagens semifinal i Champions League blir ett helfranskt möte mellan Olympique Lyonnais och PSG. Alltså en repris av förrförra helgens franska cupfinal.

De båda franska klubbarna vann sina kvartsfinaler med 2–1. Medan PSG imponerade när de körde över Arsenal såg Lyon ovanligt blekt och tandlöst ut. Det känns således som att onsdagens drabbning kan bli väldigt intressant.

I fredagens kvartsfinaler fastnade jag vid norska mittfältare. Totalt i de fyra kvartsfinalerna är det svårt att inte titta åt ett annat grannland. Det har nämligen varit två festkvällar för danska forwards.

I går gjorde ju Pernille Harder fyra mål för Wolfsburg. I dag hoppade Signe Bruun in och avgjorde för PSG. Den 1 juli i fjol opererades Bruun för en korsbandsskada. Efter cirka 15 månaders bortavaro har hon gjort en makalös återkomst.

I dag gjorde Bruun sitt tredje fina inhopp efter skadefrånvaron. Först byttes hon in och avgjorde cupsemifinalen mot Bordeaux för ett par veckor sedan. Och sedan byttes hon in för att lägga straff i cupfinalen – en straff hon satte. Och i kväll kom hon in 74:e minuten istället för Ramona Bachmann. Tre minuter senare stötte Bruun in det matchavgörande 2–1-målet.

Hon gjorde det framspelad av Kadidiatou Diani och Marie-Antoinette Katoto. Den duon var matchens giganter. PSG var minst en klass bättre än Arsenal. Det var 22–4 i avslut varav 9–2 på mål.

Dessutom var Arsenals mål från Beth Mead offside. Det är egentligen ofattbart att man inte har VAR redan från kvartsfinalerna. Nu skall videodomarupplägget bara användas i finalen, vilket innebär att domarna tvingas ställa om arbetssättet till sista matchen. Det hade väl varit bättre att köra med VAR och samma arbetssätt hela vägen?

I Arsenal kändes det som att Kim Little var den enda som riktigt hade lyckats hitta en rimlig form. Londonklubben lyckades aldrig få till någon riktig kvitteringspress på slutet som oroade Tiane Endler och hennes försvar. PSG:s seger var alltså fullständigt odiskutabel. Och nu väntar alltså nytt prestigemöte med Lyon.

De mötena brukar Lyon vinna på ett eller annat sätt. De fem senaste åren har lagen mötts 18 gånger. Nio gånger har Lyon vunnit under ordinarie tid. Sju gånger har det blivit kryss. Fyra av de oavgjorda matcherna har gått till straffläggning – och Lyon har vunnit alla fyra. Totalt alltså 13 segrar för Lyon.

PSG har således bara två segrar, båda med 1–0. Dels i franska cupen 2018, dels i ligan i december 2016. Utifrån det här bör alltså PSG vinna under ordinarie tid på onsdag.

Faktum är att det inte känns omöjligt. För jag kände inte igen Lyon i kväll. Ingen av lagets stjärnor spelade på sin högsta nivå. Den första halvleken var helt jämn, och egentligen helt utan målchanser. Bayern München stod upp väldigt bra i 40 minuter.

Sedan gjorde målvakt Laura Benkarth en jättetavla, kom ut snett och bjöd Lyon på ett ledningsmål. Nikita Parris nickade in bollen i det tomma målet innan hon blev rammad av Benkarth. Målvakten fick gult kort. Personligen tycker jag att det borde ha varit röda kanter på det där kortet.

Efter paus gjorde Amel Majri 2–0 på frispark, och det borde varit avgjort. Men det var det inte. Sara Björk Gunnarsdottir styrde in en frispark från Carolin Simon i eget mål till 2–1, och på slutet hade Sydney Lohmann ett ribbskott.

Bayern gjorde en kanoninsats och var spelmässigt minst lika bra som Lyon. Om det inte varit för Benkarths miss…

Utöver att inga av stjärnorna glänste var det oroande för Lyon att man tidigt tvingades byta ut Amandine Henry, samt att storstjärnan Dzsenifer Marozsan inte kom in i matchen.

Lyon har förstås trots allt ett jättestort mentalt övertag inför onsdag. Men efter den jämna cupfinalen och dagens insatser borde PSG i alla fall känna att de har chansen.

I Bayern spelade Hanna Glas de första 80 minuterna. Hon byttes sedan mot Amanda Ilestedt. Glas spelade högerback i en fyrbackslinje. Hon klarade defensiven bra, och hade ett par riktigt fina inlägg.

Hanna Glas

Till Sverige och damallsvenskan. Där vann Umeå dagens match borta mot Piteå med 2–1. Bakom siffrorna ryms en hel del dramatik, inte minst när det gäller straffsituationer.

Piteå ställde upp 5–4–1 och startade lysande. De elva första minuterna var riktigt bra. Piteå ägde bollen och skapade två kanonchanser, som båda räddades fint av en storspelande Tove Enblom.

I tolfte minuten fick Umeå straff. Jag skriver fick, för min uppfattning är att domare Joel Bäckström gjorde fel.

Nu är bilderna på Sportbladet Play inte jättetydliga. Kanalens kamerapersonal är allmänt dålig med zoomen, vilket gör att man får en dålig bild av situationer i straffområdet.

Klart är att Sejde Abrahamsson styrde upp bollen på sin egen arm. Men regel 12 i regelboken säger att det normalt inte skall vara bestraffningsbar hands om man styr bollen på egen arm. Undantagen är om handsen är medveten, om armen är i onaturlig ställning eller ovanför skulderhöjd. Av vad jag sett tycker jag inte att något av de undantagen stämmer in på situationen.

Trots det tilldömdes Umeå straffen. Och Therese Simonsson satte den säkert. Det var 0–1 – och Piteå föll ihop. Resten av halvleken var Umeås. Lova Lundin forcerade in 0–2, och det kunde även blivit 0–3 när Emma Åberg-Zingmark hade fritt läge i 41:a minuten.

I paus gjorde Piteå lite justeringar. Man gick tillbaka till 4–4–2 och tog över. Till slut hade jag 7–3 i klara målchanser till hemmalaget. Man skulle också ha haft en straff. Nikolina Lundin Lundström hade sin arm ovanför skulderhöjd när hon tog med hands i minut 58. Det såg dock inte domare Bäckström, som därmed kom att avgöra matchen.

Astrid Larsson gjorde ett snyggt reduceringsmål på volley efter att Madelen Janogy kommit runt på vänsterkanten. Men totalt sett börjar det bli lite krisstämpel på Piteå. Det ras man drabbades av efter att ha kommit i underläge var riktigt illavarslande.

Madelen Janogy

Illavarslande är även det faktum att man inte har tagit någon hemmaseger på sex försök. Samt att avståndet ner till nedflyttningsstrecket fortsatt bara är två poäng.

Umeå däremot lyfter i tabellen. Nu är man uppe på femte plats och har sköna fem poängs marginal ner till nedflyttning. Man har fortsatt en del problem i luftrummet i eget straffområde. Men i dag var Tove Enblom lysande och räddade ett par riktigt fina Pitenickar.

I morgon är det fem matcher med den tidiga seriefinalen mellan Rosengård och Göteborg som höjdpunkt. Förutsättningar inför den matchen skrev jag i förra inlägget.

Söndagens sista match är Växjö–Linköping och startar 19.00. Enligt en artikel i Corren beror den sena avsparkstiden på att klubbarna var oense om speltiden, och att förbundet gick in och medlade.

LFC-tränaren Olof Unogård kommenterar det hela så här i artikeln:

”Tydligen är det spelare som ska på bröllop på lördagen, så de ville spela fredag istället. Med tanke på det intensiva spelschemat som varit så tackade vi nej till det och det blev söndag istället. Vi får väl se i vilket skick deras spelare är i, det känns lite oproffsigt.”

I artikeln framgår också att båda LFC:s nyförvärv är redo för spel i matchen. Correns tips är att Yuka Momiki startar medan Rachel Hill börjar på bänken. Hos Växjö är viktiga Jennie Nordin avstängd. Dessutom missade Antonia Göransson fredagens träning på grund av sjukdom. Plus att lagkapten Emmi Alanen klev av träningen med misstänkt lårkaka.

Jennie Nordin

I elitettan har det hänt grejer i veckan. Både Kvarnsveden och Sandviken har bytt ut sina tränare. Och även i Kalmar är det ändring på tränarsidan, där en av deras två tränare har hoppat av. Kalmar har även drabbats av en korsbandsskada i form av viktiga Maja Träff Williams.

För Kvarnsveden gav inte tränarbytet någon omedelbar effekt. Laget föll med 2–0 hemma mot Morön. Däremot fick Sandviken utdelning på sitt tränarbyte. Gästrikarna vann sexpoängsmatchen i Lidköping med 2–0 och är nu ovanför strecket med tre poäng ner till LFK under.

Kalmar gjorde en helt okej insats borta mot serieledande AIK. Men Solnalaget vann med 3–2 och håller undan i toppen. Alla matchens mål kom i den första halvleken.

Jag såg stora delar av matchen som innehöll två snygga Kalmarmål från Mimmi Asperot och flera straffsituationer. Kalmar skulle ha haft straff direkt, men fick det inte.

Istället var det AIK som fick straff efter tolv minuter. Det är inte jättebra tv-bilder, men min känsla var att Linnea Svensson tog boll och inte spelare, och att AIK-straffen således var feldömd. Däremot skulle Adelisa Grabus haft straff i 58:e minuten, då hon fälldes när hon var på gång att runda Kalmars målvakt.

Är då AIK ett lag som skulle hålla i damallsvenskan? Det är förstås svårt att svara på. Men känslan är att de nog kan göra det med rätt förstärkningar. Det kändes som att de har ett genomtänkt grundspel, och många bollskickliga spelare.

De ställde upp 4–3–3 med Matilda Rosqvist, Grabus och Rosa Kafaji i anfallet. Många av anfallen gick via pigga Rosqvist på högersidan. Defensivt hade de ganska god kontroll under hela den andra halvleken.

Utöver Sandviken får man nog säga att just AIK och Morön var omgångens stora vinnare. Hammarby fick nämligen bara 1–1 i den svåra bortamatchen mot Mallbacken på Strandvallen. Därmed har numera AIK en marginal på sex poäng och Morön har fyra poäng ner till trean Bajen.

I övrigt vann Alingsås med klara 3–0 hemma mot Bollstanäs och Jitex med 4–1 borta mot Älvsjö och BP med 5–1 hemma mot Sunnanå.

De resultaten gör att Alingsås nu glider allt längre bort från bottenstriden. Dessutom tar sig Jitex och BP närmare Hammarby igen. De har numera bara tre respektive fyra poäng upp till tredjeplatsen.

Stor damallsvensk halvtidsrapport

Publicerad den av
11

Elva omgångar är spelade, elva återstår. Det är halvtidspaus i damallsvenskan, och det är dags för en stor genomgång av hur lagen sett ut under sommarens elva omgångar.

När vi nu går in i höstsäsongen noteras att de flesta klubbarna rent numerärt har större och bredare trupper än på många år. Jag har fått en del frågor om hur jag ur etisk synvinkel ser på de många värvningarna efter coronapausen.

Och visst finns det tveksam etik i att först permittera sina spelare och låta staten betala stora delar av lönerna, och sedan värva nya spelare. Men jag kan ändå inte säga att jag är  upprörd över hur de damallsvenska klubbarna har agerat.

En stor del av sommarens värvningar har handlat om att täcka upp för skadade spelare – vilket jag tycker är helt okej. De värvningar som är tveksamma är ju de som är till för att förstärka trupperna. Och visst har det varit några sådana, men känslan är att det dels varit sådana som planerats sedan länge, dels varit färre än vanligt.

Så jag tänker inte rasa mot de damallsvenska klubbarnas arbete under silly season. Faktum är att jag tycker att det är betydligt mycket tveksammare ur etisk synvinkel när lag i herrallsvenskan eller hockeyns SHL utnyttjar statens medel för sina löneutbetalningar.

I de serierna handlar det om att använda statsmedel för att betala höginkomsttagare. Det är ju knappt en spelare i herrallsvenskan eller SHL som har en månadslön under 48 800 kronor. De allra flesta spelarna här hade lätt klarat sig ett år med halverade löner. Och då hade inte staten behövt rycka in.

I damallsvenskan finns det inte många höginkomsttagare. Tvärtom tvingas de flesta spelarna ha jobb vid sidan om fotbollen för att klara försörjningen. Således finns det inte några större utrymmen för klubbarna att sänka sina utgifter under några längre perioder.

Det om etik och ekonomi. Nu till sport. Efter elva omgångar kan man likna serien vid ett cykellopp som delats upp i tre delar – två små utbrytargrupper och en stor huvudklunga.

Den första utbrytargruppen är guldstriden, som består av två lag – Göteborg och Rosengård. De har åtta respektive fem poäng ner till nästa lilla utbrytargrupp, de som slåss om spel i Champions League – Kristianstad och Linköping.

Den gruppen har i sin tur sju respektive fem poäng ner till huvudklungan bestående av åtta lag som ligger inom sex poängs marginal.

För guldstriden är söndag en otroligt avgörande dag. Då möts de båda mästarkandidaterna för andra och sista gången. Det är Rosengård som har kniven mot strupen. Om Malmöklubben förlorar får den väldigt svårt att försvara sitt guld.

Här förutsättningar för den tidiga seriefinalen, samt en genomgång av läget i samtliga damallsvenskans tolv lag:

Twitterkontot Damallsv Nyheter har gjort en genomgång av de första elva omgångarna lag för lag, samt tagit ut tre bästa spelarna i varje lag. Det är få lag där jag håller med om spelarrankingen. Men jag lägger ändå med tweetsen i genomgången.

Jubel över Rubenssons frisparksmål

1) Göteborg FC

Bloggens tips: 2

Göteborg har gjort en otroligt imponerande sommar. Laget är obesegrat efter att ha hållit en jämn och hög nivå i precis varenda match.

I fjol tyckte jag att Göteborg hade den högsta högstanivån i serien, men att man föll i guldstriden på att man hade en betydligt längre lägstanivå än Rosengård. Hittills i år har det varit tvärtom. Rosengård har haft en högre högstanivå, men också den klart lägsta lägstanivån.

Tyvärr är ju förbundets och EFD:s damallsvenska statistik ett totalhaveri. Det finns bland annat inga bra och lättillgängliga siffror över avslut. Men min bild är att Göteborg har kommit till klart flest avslut i serien. Och att de sannolikt kommit till tvåsiffrigt antal 100-procentiga målchanser i varenda match. Sådan jämnhet har inte Rosengård varit nära.

Göteborgs spel är väl inarbetat, det är tredje säsongen man jobbar på ett liknande sätt. Det är en snabb fotboll som jag gillar skarpt. Spelet bygger på hårda och distinkta passningar och på rejäla löpningar. Man är starka centralt, men har även ett väldigt fint kantspel.

Inför seriestart trodde jag att Göteborgs guldhopp stod och föll med mittfältsgiganten Vilde Bøe Risa. Med Elin Rubensson borta kändes norskans betydelse för spelet som gigantisk. Jag står fast vid att Göteborg spelar klart bäst med Bøe Risa på planen. Men laget har visat att det är väldigt starkt även utan henne.

För trots att man spelat sex av matcherna utan norskan – bland annat den första seriefinalen – har man lyckats hålla en väldigt jämn och hög nivå. Imponerande. Och Bøe Risa är på väg tillbaka, kanske att hon är redo för spel redan i morgon på Malmö IP.

Allt är förstås inte perfekt i Göteborg, utan det finns förbättringspotential på vissa områden. Ett viktigt sådant är målskyttet. Trots att Göteborg sannolikt både skapat överlägset flest målchanser och kommit till flest avslut har man inte gjort flest mål. En orsak är att prestigeförvärvet Stina Blackstenius varit väldigt ineffektiv.

Göteborgs båda tränare Mats Gren och Jörgen Ericson har valt att satsa på Blackstenius. Det innebär samtidigt att man prioriterat ner den spelare som jag tycker är Göteborgs bästa avslutare – Rebecka Blomqvist.

Fjolårets skytteligatvåa är inte lika kraftfull och har har lägre status än Blackstenius. Det har gjort att Blomqvist i stor utsträckning fått spela i andra roller än den som toppforward. Ändå ligger hon långt före Blackstenius i antal mål per spelade minuter.

Stina Blackstenius 8 starter, 800 minuter – 4 mål – 1 mål per 200 minuter
Pauline Hammarlund 10 starter, 818 minuter – 7 mål – 1 mål per 117 minuter
Rebecka Blomqvist 7 starter, 600 minuter – 5 mål – 1 mål per 120 minuter

Frågan är hur långt tålamod Göteborgsledningen har med Blackstenius. Grundförutsättningen för att kunna göra mål är att man skapar chanser. Och skapar, det gör landslagsanfallaren. Men tyvärr känns det ofta rätt ofarligt när hon kommer i fria lägen.

Problem med målskyttet alltså. Defensivt är däremot Göteborg bäst i serien så här långt. Man har släppt in minst mål – fyra stycken. Och på de nio senaste omgångarna har Jennifer Falk hållit nollan sju gånger. Falk har varit lysande. Ändå kan jag tänka mig att målvaktssidan har skapat lite lätt oro för klubbledningen. Bakom Falk har man nämligen bara haft helt oprövade junioren Lisa Hall den här våren. Orsaken är att Loes Geurts håller på att kämpa sig tillbaka från en hjärnskakning.

Nu står Göteborg inför en riktigt avgörande del av säsongen. I fjol ledde laget serien vid VM-uppehållet. Sedan hade man två tunga perioder under hösten. Den period där man på riktigt tappade guldchansen inträffade i månadsskiftet augusti/september. Då lyckades man bara ta en poäng på tre omgångar.

Nu är vi framme vid månadsskiftet augusti/september, och för Göteborg väntar närmast tvåan Rosengård, trean Kristianstad och det Eskilstuna man tappade poäng mot i serieupptakten. Spännande.

Spännande också att meriterade nyförvärvet Emily Sonnett skall vara spelklar redan till söndagens seriefinal. Här är för övrigt en första svensk intervju med henne.

FC Rosengård

2) FC Rosengård

Bloggens tips: 1

Förlust mot Eskilstuna och kryss mot Djurgården. 9–1 mot Uppsala, 7–1 mot Linköping och 6–0 mot Örebro. Det har varit en vår med skyhöga berg och djupa dalar för de svenska mästarinnorna.

Man har ett ganska svårt spelsätt, där offensiven bygger på långa och väl uppbyggda anfall. Inledningsvis hade man jätteproblem att få det att klaffa, och man gjorde bara tre mål på de tre första omgångarna. Sakta men säkert växlade man upp och efter ett tag började man vräka in mål. Men när laget började se ostoppbart ut kom ett tungt bakslag igen genom 0–0 i senaste matchen, den mot dåvarande nästjumbon Djurgården.

Klart är att Rosengård har en enormt hög högstanivå den här säsongen. De har seriens bästa avslutare, och har också gjort 34 mål – klart flest av alla. De har även ett stabilt försvarsspel som bygger på en fin återerövringspress. Bara sex insläppta mål på elva omgångar är mycket väl godkänt.

Vassast framåt har förstås Mimmi Larsson varit. Hon gjorde bland annat tio mål på fem omgångar från sjätte till tionde och står totalt på elva fullträffar.

Larsson såg het ut redan från start i serien, men led inledningsvis av lagets låga bolltempo. När bollen började passas snabbare kom också hennes målskytte igång. Tillsammans med Loreta Kullashi i Eskilstuna ser jag Larsson som vårens spelare i damallsvenskan.

Bredvid sig har hon fjolårets skytteligavinnare Anna Anvegård. Hon hade en tung vår i fjol, men vaknade till på hösten och ledde laget till guld genom elva mål på sina elva sista matcher. Även i år känns Anvegård som ett sparkapital. Hon har gjort godkända fem mål så här långt. Ja, jag vet att hon står på sex fullträffar i den officiella statistiken. Men där har hon fått tillgodoräkna sig ett självmål.

Det känns ändå som att Anvegård har en växel till att lägga in. Blir hon höstens spelare även i år?

Apropå Rosengårds forwards noterade jag att lagkapten Caroline Seger i den här artikeln säger att:

”Skönt att våra forwards kommit igång.”

Det låter nästan som att det var forwards fel att laget gjorde få mål i början av serien. Så tycker inte jag att det var. Jag anser att det var resten av laget som inte lyckades driva upp bolltempot och förse forwards med rätt bollar.

Jag skulle säga att problemen grundades i att Rosengård haft problem med rollfördelningen mellan alla sina statusspelare.

Inledningsvis kändes det som att trion Seger, Sanne Troelsgaard och Jelena Cankovic ville spela exakt samma roll i laget, vilket bromsade passningstempot rejält. Alla vill hellre ha bollen på kropp än ta djupledslöpningar. Alla ville använda minst två tillslag, helst fler. Följden blev att spelet blev långsamt och förutsägbart, vilket gjorde det lätt för motståndarnas backlinjer att plocka bort forwards.

Här har dock Rosengård förbättrat sig betydligt. Man har hittat en rimlig rollfördelning mellan mittfältarna där framför allt Troelsgaard går mer i djupled. Men ibland blir det bakslag, som mot Djurgården.

Den spelare som fått lida i konkurrensen med högstatustrion är Hanna Bennison. 18-åringen har bara ungefär hälften så mycket speltid som de andra tre centrala mittfältarna. Men hon har sett bra ut i sina inhopp, och om jag hade varit coach för Rosengård hade jag velat ha Bennison på planen så mycket som möjligt. Det eftersom hon är en mer naturlig djupledslöpare än de andra. Men även för att hon gärna skjuter, vilket Rosengård mår väldigt bra av.

Trots att Cankovic även spelat forward är Bennison Rosengårds klart målfarligaste mittfältare så här långt. Här är lite statistik kring Rosengårds centrala mittfältare:

Caroline Seger 808 minuter, 9 starter – 2 mål, 404 minuter per mål
Sanne Troelsgaard 848 minuter, 10 starter – 1 mål, 848 minuter per mål
Jelena Cankovic 955 minuter, 11 starter – 4 mål, 239 minuter per mål
Hanna Bennison 482 minuter, 5 starter – 3 mål, 160 minuter per mål

Totalt har Rosengård gjort starka 34 mål. Trots det har laget alltså tre poäng upp till Göteborg, och kniven mot strupen inför morgondagens seriefinal.

En förlust vore verkligen förödande för Malmöklubben. Att ta in sex poäng på tio omgångar på ett lag som bara tappat fyra poäng på tolv matcher är ingen lek.

Men även vid kryss känns det svårt. Då bör nog Rosengård ta 30 poäng på de sista tio omgångarna för att ha kvar chansen att få lyfta kronprinsessan Victorias pokal.

Och det blir verkligen inte lätt. Årets damallsvenska saknar ju rena stryklag. En mindre bra dag kan därför toppduon tappa poäng mot vilket lag som helst.

Det går alltså att gå på nitar. Problemet för Rosengård är att de hittills är det topplag som haft klart störst problem mot lagen i huvudklungan.

Göteborg har haft mycket bättre marginaler. Göteborg har vunnit åtta matcher med minst två måls marginal. Rosengård å sin sida bara har fem segrar med två måls marginal eller mer. Trots att Rosengård gjort sju fler mål har alltså Göteborg tagit säkrare poäng.

Visst kan det ändras, och Göteborg drabbas av en svacka i höst. Men det kan Rosengård också. Så om Malmöklubben tänker vinna guldet måste den nog ta poäng i seriefinalen – helst alla tre.

Kristianstads DFF

3) Kristianstads DFF

Bloggens tips: 6

Det varnades för Kristianstad från flera håll inför seriestart. Jag var lite tveksam med tanke på vilken strulig försäsong man hade. Det var bältros på Elisabet Gunnarsdottir, korsband på Moa Olsson och så blev Sif Atladottir gravid. Det sista var ju egentligen en trevlig nyhet. Den ställde dock till det i KDFF:s försvar.

I premiären åkte man sedan på en riktig stjärnsmäll i Göteborg. Efter att ha varit det bättre laget i 40 minuter blev man sönderkontrat och föll med 5–1.

De stora siffrorna följde med länge. Kristianstad är det lag som totalt sett har varit inblandade i flest mål. Att det blivit många framåt är förstås välkommet. Men inledningsvis blev det även lite för många bakåt. Dessutom drog Atladottirs ersättare Elise Kellond-Knight av korsbandet, vilket ytterligare ökade den defensiva oron.

När segrarna började trilla in kom nästa smäll – Mia Carlsson bröt foten. De sista matcherna satte man mittfältet i backlinjen, och spikade igen. Efter de två inledande förlusterna har laget trots skadeeländet gått som tåget. Man har nio raka utan förlust och ser allt stabilare ut.

Svava Ros Gudmundsdottir är pigg i djupled, och bakom henne fyller Jutta Rantala och Amanda Edgren på. Dessutom har man ett grymt hot från distans i Therese Sessy Åsland, som kan leverera välplacerade projektiler med både höger och vänster fot.

Noterbart i övrigt att lagkapten Alice Nilsson inledde serien i en tiaroll. Sedan gjorde hon några matcher där hon brukar, på centralt mittfält, innan hon i de senaste matcherna har fått agera högerback. Det krävs stor skicklighet för att hantera så olika positioner, och jag tycker att Nilsson gjort en väldigt bra sommar.

Lagom till andra delen av serien har laget nu även fått in tre nya försvarsspelare, något som gör att KDFF känns som en glödhet kandidat till att spela Champions League nästa höst.

Linköpings FC tackar klacken

4) Linköpings FC

Bloggens tips: 3

Starten var suverän. Frida Maanum slog de öppnande passningarna och Ebere Orji gjorde mål så fort hon kom in i straffområdet.

Sedan fick norskan skadeproblem och nigerianskan tappade flytet. Skadelistan innehöll för övrigt många fler än bara Maanum. Inte minst har viktiga Olga Ahtinen varit saknad den senaste tiden.

Det LFC som inledningsvis såg sylvasst ut i kontringsspelet i de första omgångarna har på sistone i stället blivit sönderkontrat. Framför allt har man varit väldigt tröga i mittförsvaret.

I vårens sista match valde man att byta till trebackslinje, vilket skulle kunna vara receptet för framgång i höst. Linköping har många duktiga, offensiva spelare så hittar man bara en defensiv stabilitet så bör man kunna fixa de mål som krävs för en medalj.

Personligen är jag väldigt nyfiken på att se bollskickliga trion Maanum, Lina Hurtig och nya Yuka Momiki tillsammans. Rent teoretiskt känns det som spelare som borde trivas väldigt bra ihop. De borde kunna leverera riktigt fina bollar till Uchenna Kanu och Orji.

Emelie Lundberg

5) Eskilstuna United DFF

Bloggens tips: 5

Eskilstuna är de svaga starternas lag. För tredje året i rad låg det lag som har Champions League-ambitioner i absoluta botten efter åtta omgångar.

En orsak till den svaga starten är att man bara har en spelare som gör mål. Det är Loreta Kullashi, och hon är en av vårens spelare i serien. Men det krävs fler spelare som producerar.

Defensivt är laget helt okej, även även om man släppt in några lite väl lätta mål, framför allt på fasta situationer. För några år sedan var United ett av seriens allra bästa lag på fasta. Man gjorde många mål framåt och släppte knappt in några bakåt. Nu känns laget betydligt svagare i luftrummet.

Det har lett till att den normalt stabila OS-silvermedaljören från 2016, Emelie Lundberg, på sistone fått se ett antal matcher från bänken. Amerikanska Cosette ”Cozy” Morché har tagit över platsen mellan stolparna, och i stort sett gjort det stabilt.

I fjol var Eskilstuna höstens lag i damallsvenskan. Halimatu Ayinde och Felicia Rogic var två glödheta spelare. Kan de kopiera det i år finns en liten chans på tredjeplatsen. Men sju poäng är en stor marginal.

Heidi Kollanen

6) Kif Örebro

Bloggens tips: 9

Inför seriestart tappade Örebro de flesta av sina nyckelspelare från i fjol. Framför allt satte jag stort frågetecken kring hur fjolårets sensation, Emma Kullberg skulle kunna ersättas i trebackslinjen.

Det visade sig att Emma Östlund var redo att ta den rollen. Och offensivt har Heidi Kollanen:s inlägg till Karin Lundin varit grymt vassa vapen. Lundin är sannolikt seriens mest nickstarka forward.

Utöver en naiv insats mot Rosengård har Örebro imponerat med stabilitet. Fyra av de fem förlusterna har varit med uddamålet. Om man även kan få till lite bättre effektivitet så skall laget inte behöva oroa sig för nedflyttningsstrecket. Å andra sidan är fyra poäng ingen stor marginal om man drabbas av skador på nyckelspelare.

Kayla Braffet

7) Umeå IK

Bloggens tips: 11

Efter fem omgångar kände jag mig säker på att Umeå skulle åka ut. Laget hade en poäng och målskillnaden 3–12. De spelade en långsam fotboll som byggde på tålmodigt rullande i uppbyggnadsfas. Dessutom släppte de in en hel del enkla mål i luftrummet.

Personligen saknade jag både fart och spets i laget, även om Therese Simonsson tidigt visade kvaliteter. Jag efterlyste ett mer cyniskt UIK.

De senaste sex omgångarna har västerbottningarna givit svar på tal. De har tagit elva poäng, och bara förlorat mot serieledande Göteborg. Och speciellt cyniskt har de inte heller spelat.

Däremot fick de in kraft när de började spela med Lova Lundin. Hon var spelaren som gick i bräschen för lagets vändning. Och farten har ökat ju mer supertalangen Monica Jusu Bah har spelat. Plus att Kayla Braffet ser alltmer bekväm ut i UIK:s spel.

UIK har trott stenhårt på sin spelidé, även när den inte gav utdelning i poäng. De lyssnade inte på kritiker som jag, utan körde sitt race. Det är beundransvärt. Eller. De har väl delvis anpassat sig till den damallsvenska nivån. Jag tycker att de blivit lite snabbare i uppbyggnadsfasen, de tar lite mindre risker.

Dessutom har de alltså bytt lite i startelvan. Det kör med lite andra spelare nu än det var i början. Och nu känns det som att UIK har bra chans att hålla sig kvar.

Extra glädjande här är att man spelar med ett väldigt hemvävt manskap. Jag fick det till att man spelade hela sju umetjejer senast borta mot Göteborg. Dessutom fanns det två i Göteborgs trupp. De nio umetjejerna är fostrade i en mängd olika klubbar. Bara Göteborgs Emma Kullberg har UIK som moderklubb. UIK samlar sedan talangerna i sina juniorlag.

Och man har fler umebor i sin damallsvenska trupp än de som var med i Göteborg. Imponerande att kunna få fram så många allsvenska spelare i en stad av Umeås storlek. Det vittnar om att klubbarna har en bra flickverksamhet. Eller om att det är något i vattnet i Umeå…

Tillbaka till UIK:s vår.

Det finns fortfarande en del naiva inslag i spelet. Mot Göteborg noterade jag exempelvis att de rullade igång frisparkar på offensiv planhalva. Det är förstås bra om det finns möjlighet att överraska motståndarna. Men rulla igång för rullandets skull är slöseri.

Fasta situationer är otroligt viktiga i damallsvenskan, och när chansen finns att lyfta upp nickstarka spelare bör man ta den. Där har Umeå absolut förbättringspotential.

Piteå skrattar och ler

8) Piteå IF

Bloggens tips: 7

Piteå vann borta mot Umeå i premiären. Och var tio poäng före efter fem omgångar. När lagen nu möts i returmöte är Piteå passerat i kampen om bäst i norr.

Medan UIK har en tydlig identitet i sitt spel kämpar Piteå med sin nya identitet. Laget har alltmer bollinnehav, men tyvärr också allt mindre spets i anfallen. Bara tolv gjorda mål på elva omgångar är inte godkänt.

Kanske att det kan vända med Madelen Janogy tillbaka i truppen. Under våren har väldigt mycket i offensiven kretsat kring Fernanda Da Silva och Josefin Johansson. Nu får de avlastning.

Defensivt har Piteå haft det svårt på kanterna. Centralt står ju alltid Faith Ikidi i vägen för motståndarnas anfall. Och totalt sett tycker jag att nya målvakten Guru Pettersen har gjort en bra vår. Men det är som sagt på kanterna som laget varit sårbart. Kanske kan det ha med omställningen från 3–5–2 till 4–4–2 att göra?

Piteå är ett lag som har roterat friskt i truppen. Och visst, man har ju haft ett extremt jobbigt reseschema under jul och augusti. Kanske att laget kan lyfta igen nu när det blir  rimligare avstånd mellan matcherna?

9) Djurgårdens IF

Bloggens tips: 8

Djurgården har tagit nio av sina tio poäng på hemmaplan. Laget har framför allt varit försvarsstarkt. Bara topplagen Göteborg och Rosengård har släppt in färre mål.

Och kanske att ytterligare pusselbitar föll på plats för tränare Pierre Fondin i 0–0-skrällen mot Rosengård. Där visade ju nämligen Portia Boakye att hon har enorm potential som mittback. Tidigare har hon visat klass både som forward och vänsterback. Men känslan är att den ghananska storstjärnan är i mittförsvaret för att stanna.

Därmed återstår att knäcka den offensiva nöten. För Djurgården är det lag som gjort näst minst mål. Det är väldigt tydligt att man saknar Mia Jalkerud. Tilde Lindwall är en offensiv talang, och är lagets bästa målskytt med tre. Men man behöver även någon lite mer kraftfull forward som kan bana väg för Lindwall.

I övrigt stod Olivia Schough för en stark start på säsongen. På sistone har Malin Diaz hyllats av flera, och dessutom lanseras som landslagskandidat. Personligen har jag sett henne för lite på sistone. Hon var ju bänkad både mot Göteborg och Rosengård.

Men Diaz är en spelare med väldigt intressanta egenskaper. Hon har tidigare varit och nosat på landslaget i omgångar. Kanske att hon nu kan vara redo för det stora genombrottet?

Vittsjö GIK

10) Vittsjö GIK

Bloggens tips: 4

Vittsjö är seriens stora besvikelse så här långt. De fick väldigt många medaljtips i år – bland annat här i bloggen. Men en riktig katastrofstart gjorde att medaljdrömmarna ganska snart var borta.

Redan innan serien startade drog viktiga Tove Almqvist korsbandet. Dessutom har inte Alexandra Benediktsson blivit frisk från den knäskada hon drog på sig redan i februari.

I de första två omgångarna hade man tunn trupp – och marginalerna mot sig i avgörande ögonblick. I tredje omgången drog 2019 års bästa damallsvenska målvakt, Sabrina D’Angelo, korsbandet.

Vändningen kom efter att duktiga australiska forwarden Emily Gielnik anslöt. Och sedan laget fått full bänk har man lyft över nedflyttningsstrecket. När nu även Elizabeth Eddy och Rebecka Quinn ansluter känns det som att Vittsjö bör få så bra stabilitet att laget skall slippa slåss i botten.

Jämfört med fjolåret är det ju framför allt defensiven som fallerat. Efter elva omgångar i fjol hade Vittsjö målskillnaden 18–7. I år har man 14–20. Man har alltså nästan släppt in tre gånger så många mål som i fjol.

11) IK Uppsala Fotboll

Bloggens tips: 12

Uppsala har bara två utländska spelare, och man har på alla sätt den minst meriterade truppen i serien. Uppsalas trupp innehåller exempelvis bara en spelare som gjort A-landskamper. Anna Rakel Petursdottir har spelat sju för Island.

En stor del av spelarna i truppen hade inte någon som helst damallsvensk rutin inför säsongen. Med tanke på det har Uppsala gjort en stark vår. Laget spelar efter sina resurser.

De står ofta lågt, och går på kontring. Emma Holmgren skapar trygghet i defensiven och duon Cornelia Kapocs och Cassandra Korhonen är nyttiga i kontringsspelet. Dessutom är man bra på fasta situationer.

Trots att man vann ”rätt” matcher i serieupptakten har man nu ändå rasat under strecket. På pappret skall inte Uppsala hålla sig kvar. Och känslan är att man kommer att få svårt att ha två lag bakom sig i november.

Det har inte lyst lika mycket om laget på sistone. Det har bara blivit tre poäng på de sju sista omgångarna. Men man är förstås inte chanslösa.

När Uppsala får defensiven att stämma är man ett svårspelat lag, ett lag som är otäckt att möta. Så om man toppar formen till rätt matcher kan det räcka.

Men det väntar två nyckelmatcher direkt i höstupptakten. Det måste nog bli minst tre poäng på hemmamötet med Kif Örebro och bortamatchen i Umeå.

Maria Nilsson instruerar Sandra Lindkvist, Alexandra Jonasson och Signe Holt Andersen

12) Växjö DFF

Bloggens tips: 10

Växjö kommer till alldeles för få avslut och gör inga mål. Därför ligger laget sist och är riktigt illa ute.

I veckan har man gjort om i lagledningen. De elva första omgångarna delade Maria Nilsson och Magnus Olsson på tränaruppdraget. Numera är Nilsson ensam tränare medan Olsson har blivit sportchef.

Vi får se om det kan få laget att lyfta. Men som det sett ut under sommaren har jag svårt att se Växjö passera två lag. Alla andra lag känns bättre.

Hittills har Växjö alltså bara gjort fem mål – och man har släppt in 21. Att ha tre fler poäng än gjorda mål är i och för sig starkt. Men i övrigt är det inte mycket som kan anses vara starkt. Tidigare var man väldigt bra hemma på Myran/Växjö Arena/Visma Arena. Men i år har det bara blivit fem hemmapoäng på fem matcher.

Hoppet står till att nya duon Ini-Abasi Umotong och Antonia Göransson kan understödja hyperviktiga Signe Holt Andersen så att laget får ett anfallsspel värt namnet. Men jag är skeptisk.

Det känns som att det enda som kan rädda Växjö är om två andra lag rasar igenom. Jag tror nämligen inte att Växjö tar fler poäng i höst än de gjort hittills.

Signe Holt Andersen

Den damallsvenska hösten startar redan 14.00 i dag med slaget om norr, Piteå–Umeå. I övrigt i dag är det ju ytterligare två kvartsfinaler i Champions League i kväll 20.00.

I morgon har vi fem damallsvenska matcher med Rosengård–Göteborg 18.00 som given höjdpunkt. Det är ju faktiskt troligt att den matchen blir hela säsongens höjdpunkt. Den sänds på SVT, och kanske blir det återigen kanonsiffror likt förra helgen då damallsvenskan krossade herrallsvenskan.

https://twitter.com/SVTChris/status/1296800390420332545

Och vet ni vad? Det är inte bara i Sverige som det är seriefinal den här helgen. I dag 14.45 kan ni som har tillgång till NRK 1 se norska toppmötet mellan LSK Kvinner och Vålerenga.