Lång genomgång av den damallsvenska våren

Damallsvenskan har tagit sommarlov sedan ett par dagar tillbaka. Därmed har det också blivit hög tid att göra en sammanfattning av vårsäsongen.

Jag tippade som bekant serien inför avspark. Här är länken till tipset för toppstriden, och här är länken till bottenstriden.
Det enda man brukar kunna vara säker när man gör ett sådant tips, det är att nästan inget blir som man tänkt sig.

Här är en genomgång av tabellen som den ser ut nu:

1) Tyresö FF
Mitt tips: 2:a
12 matcher, +23 i målskillnad, 28 poäng
* Visst, Tyresö ligger överst i tabellen. Ändå anser jag att jag har prickat dem på rätt placering halvvägs, den som tvåa. Malmö har ju nämligen en hängmatch, som jag tror att de vinner. Och då vinner ju faktiskt LdB vårserien även i år.
Inför avspark i april ifrågasatte jag Tyresös backlinje. Så här långt har laget släppt in överlägset minst mål, åtta. Och man har bara släppt till 43 avslut totalt mot mål. Det är fantastiskt bra siffror, så jag får stå med skammen…

Sett till spelartruppen bör Tyresö vinna den här serien lätt. Men namn spelar inte. Och Tyresö har ännu inte hittat in på den autobahn som leder raka vägen mot kronprinsessan Victorias pokal. Orsaken är att lagbygget långt ifrån är klart. Alla stjärnor måste placeras i roller som de accepterar, något som visat sig vara en svår nöt att knäcka.

Våren har varit väldigt omtumlande. Tränaren hoppade av, starke mannen fälldes för sexköp, superstjärnan var ur balans, och så vidare.
Hittar man lugnet i klubben, och får viljestarka stjärnor som Marta, Vero Boquete, Caroline Seger, Elaine, Lisa Dahlkvist med fler att dra jämnt i höst, då blir det guld.
Annars blir det en spännande höst i damallsvenskan.

2) LdB FC Malmö
Mitt tips: 3:a
11, +17, 27
* Moraliska serieledare. Malmö har verkligen varit överraskande starka. Laget bärs av makalösa poängdrottningen Anja Mittag. Hon är en spelare som gör att omgivningen växer. Smartare än de flesta.

På senare tid har även Ramona Bachmann börjat prestera på sin högsta nivå. Defensivt ser jag Tora Helgadottir som seriens bästa målvakt. Och mittbackarna Malin Levenstad och Amanda Ilestedt har visat hög klass. Dessutom är centrala mittfältarna Sara Björk Gunnarsdottir och Katrin Schmidt nyttiga tvåvägsspelare.

Jag undrade lite över bredden i truppen. Men den oron var obefogad. Juniorerna har visat sig hålla hög klass. Elin Rubensson, Ilestedt och Saga Fredriksson är redan allsvenska spelare.
Trots att Malmö är regerande mästarinnor, och i praktiken leder halvvägs, så får de räknas som första utmanare om guldet.

3) Vittsjö GIK
Mitt tips: 10:a
12, +5, 25
* Malmö är alltså en överraskning för mig. Därmed räcker inte ordlistan riktigt till för att beskriva hur stor skräll Vittsjö är.
Jag har hyllat klubben flera gånger på sistone (bland annat här), och känner att jag inte har så mycket att tillägga. Mer än ett nöjt konstaterande av att jag i alla fall inte hade laget på nedflyttning…

4) Kristianstads DFF
Mitt tips: 6:a
12, +4, 22
* Tränare Elisabet Gunnarsdottir såg lätt kaxigt sitt lag som guldkandidat inför seriestart. Visst har våren varit bra, men guldkandidat? Nej, chanserna till serieseger var i praktiken försvunna ganska tidigt för ojämna KDFF.

Ojämnheten märks på att det har blivit segrar mot topplagen Tyresö, Vittsjö och Göteborg, men förluster mot mittenlag som Jitex, Umeå och Piteå.
Ett tag vann man bara i Stockholm. Men Gunnarsdottirs gäng har lyft på sistone, och går in i höstsäsongen med goda chanser att sluta topp fyra.

Ja, man är ju faktiskt med i racet om en plats i Champions League. Men för att verkligen kunna nå dit får man nog inte tappa fler än fem–sex poäng på de sista tio omgångarna. Och det blir väl för tufft? Eller?

Jag har inte sett laget mer än på korta tv-klipp. På dem ser det ut som att Sif Atladottir kan vara seriens bästa mittback, och att Kosovare Asllani har toppat formen lagom till OS. Och statistiken visar att man skjutit flest skott på mål av alla lag under våren. Bättre utdelning på skotten i höst, och…

5) Linköpings FC
Mitt tips: 1:a
12, +12, 19
* Oj, vad jag var snett ute här. Med sju poäng på lika många omgångar var säsongsupptakten så svag att serien på många sätt var förstörd långt innan det roliga ens var nära att ha börjat.
LFC utnämns därför till vårens stora besvikelse.

Men laget har haft en väldigt positiv trend på sistone. Manon Melis har genom fem mål på två möten med Djurgården lyft till tredje plats i skytteligan, och med Nilla Fischer i mittförsvaret har man hittat defensiv stabilitet.

I höst ansluter danska supertalangen Pernille Harder. Och med en stark höst finns chansen att laget trots allt kan sluta topp fyra. Ja, går man rent kan man till och med ta en plats i Champions League. Fast det känns kanske inte så sannolikt. Eller?

6) Göteborgs FC
Mitt tips: 4:a
12,  +11, 17
* Tillhör vårens stora besvikelser. Då tänker jag inte i första hand på placeringen, utan på avståndet upp till topplagen. För att ta in elva poäng på Tyresö på tio omgångar gör man inte.

Laget ligger i ett ingenmansland, och seriehösten blir en enda lång transportsträcka. En transport där det gäller att få ihop laget. För det har fattats både spets, och defensiv stabilitet.
Det är bara att titta på statistiken över avslut i slutet av det här långa inlägget. Göteborg tillhör de lag som avlossat minst skott på mål, och de som har dragit på sig flest skott på eget mål.

Offensivt har man stått och fallit med Christen Press. Hon är för övrigt ett av få riktiga glädjeämnen i laget. Jag skrev inför att ”Press inte bara är en utmärkt bloggare och twittrare, hon har även snabbheten för att bli en sensation i allsvenskan.”
Det känns som att jag var ganska rätt ute där… Amerikanskan sprang ju så snabbt att hon hann in som reserv i USA:s OS-trupp.

Defensivt slutar försvarsgeneralen Jane Törnqvist. Kommer Annike Krahn in där? Och värvar man något mer? Jag hade gärna sett att laget skaffade ytterligare en stabil back, och en utpräglad vänsterspelare.

7) Piteå IF
Mitt tips: 8:a
12, –1, 16
* Piteå har gjort en stark vår, och överraskat många på ett positivt. Nyckeln är att man har lyckats bra med sina nyförvärv.
Grunden är en rak och ganska enkel fotboll. Och genom ettriga Hanna Pettersson och kraftfulla Jennifer Nobis har man den spets som behövs för att kunna slå hål på samtliga damallsvenska försvar.

Piteå har dessutom flera spelare som är starka i luftrummet, vilket ju är nyttigt både offensivt och defensivt. Och med Sofie Persson har laget fått en spelare som kan leverera fasta situationer med god precision.
Piteå ligger trea i publikligan, trots att inte Marta har varit på besök. Det skall inte behöva bli en kall fotbollshöst i Norrbotten i år.

8) Jitex BK
Mitt tips: 5:a
12 matcher, –6, 12 poäng
* Jitex gjorde en fantastiskt stark försäsong, och inledde också serien stabilt. Man låg sexa efter åtta omgångar, vilket var i takt med mitt tips. Sedan dess har det blivit noll poäng och bara ett mål på de sista fyra omgångarna.
Gemensamt för de matcherna är att laget spelat samtliga utan talangen Fridolina Rolfö. Är det så att Jitex står och faller med henne?

Jaja. Jitex är för bra för någon bottenstrid. När Rolfös löpningar åter tillförs laget så kommer poängen att trilla in under hösten.

9) Umeå IK
Mitt tips: 9:a
11, –10, 12
* Umeå har jag placerat på rätt plats. För jag kände inför serien att UIK riskerade göra årets ras i damallsvenskan.
Mest tvivlade jag på målskörden framåt eftersom man tappade flera av sina bästa målskyttar under vintern. Och mitt tvivel var befogat. I fjol gjorde man 45 mål. I år har det blivit 14 halvvägs.

Jenny Hjolman ser ut att ha spännande kvaliteter. Men hon verkar inte mogen att bära ett lag i damallsvenskan ännu. Således är det tydligt att UIK behöver tillföras en pålitlig målskytt under sommaren.
Men fjolårets trea har även sviktat defensivt. I fjol släppte man in 21 mål på 22 matcher. I år har det blivit 24 efter elva.

Men offensiv och defensiv hör ihop. Har man inga utpräglade målskyttar måste man gå fram med mer folk, och då öppnar man sig bakåt. Som jag ser det finns risken för att UIK kan trilla ner ytterligare en placering.
Men åka ut? Nej, så illa skall det inte behöva gå. För Caroline Jönsson, Emma Berglund, Emmelie Konradsson och de båda nigerianskorna Rita Chikwelu och Ogonna Chukwudi utgör en så stabil stomme att kontraktet kommer att säkras.

10) KIF Örebro
Mitt tips: 7:a
12, –18, 10
* Utan Sara Larsson har Kif varit svagare än väntat. Framför allt har man darrat bakåt. Tillsammans med Djurgården är Örebro det lag som släppt in flest mål, och det är ingen stark merit.
Men nu är Larsson tillbaka, och hon bör kunna styra upp försvarsspelet rejält.

15 mål framåt imponerar inte heller. Men kritiserade Sarah Michael har börjat producera på sistone. Hon har god uppbackning av Marie Hammarström och isländska Edda Gardarsdottir. Kif kan bli kvar på tionde plats, men där är det stopp. Nedflyttning skall inte behöva bli aktuellt.

11) AIK Fotboll Damer
Mitt tips: 12:a
11, –10, 6
* AIK har ett ungt och talangfullt lag, som har gjort kanonresultat mot topplagen.
Jag har inte sett laget spela, men har förstått att de spelar smart, efter sina resurser när de känner sig nederlagstippade. Det har inneburit seger mot Malmö, och poäng mot både Linköping och Göteborg. Man var dessutom väldigt nära att nå oavgjort även mot Tyresö.

Men mot bottenlagen verkar talangerna inte vara lika disciplinerade. För man har bara tagit en pinne på gängen på tabellens undre halva.
Skall AIK ha minsta chans att lyfta upp över nedflyttningsstrecket krävs nog minst 13 poäng – alltså nästan full utdelning mot bottenlagen i höst. Orkar man med det?

12) Djurgårdens IF DFF
Mitt tips: 11:a
11, –27, 6
* Uddlösa Djurgården har bara gjort sex mål på elva omgångar. Det är inte allsvensk klass.
Visst, Jessica Landström har anlänt, och kommer att ge lite bättre spets åt anfallet.
Och trots att Gudbjörg Gunnarsdottir är en utmärkt målvakt har laget släppt in flest mål i serien.
Det är alltså tydligt att försvarsspelet inte håller damallsvensk klass.
Djurgården behöver nog åtminstone två, starka defensiva nyförvärv för att kunna ha en chans att klättra över nedflyttningsstrecket. Fast det känns som att det är superettan nästa. Det ser för övrigt ut att bli en serie med många Stockholmslag under premiäråret.

Här är slutligen lite statistik:

Skytteligan:
1) Anja Mittag           13
2) Christen Press     10
3) Manon Melis          9
4) Sofie Andersson    8
5) Danesha Adams    7

Poängligan:
1) Anja Mittag                 17, 13+4
2) Marta                          13, 6+7
3) Christen Press           11, 10+1
4) Elin Rubensson          11, 6+5
4) Kosovare Asllani        11, 6+5
6) Sofie Andersson        10, 8+2
7) Sara Lindén               10, 5+5
—-
Madelaine Edlund            8, 5+3
Susanne Moberg             8, 5+3
Caroline Seger                6, 3+3

Målvaktsligan
1) Carola Söberg               81 procent, 35 räddningar–8 insläppta mål
2) Kristin Hammarström    81 procent, 73–17
3) Sussie Nilsson              77 procent, 65–19
4) Thora Helgadottir          77 procent, 50–15
5) Sofia Lundgren             76 procent, 51–16
—-
8) Hedvig Lindahl              73 procent, 55–20

Bäst offensiv. Flest egna avslut på mål:
Kristianstads DFF     114
Tyresö FF                 113
LdB Malmö                 99
Jitex                            91
Linköpings FC            88
Umeå IK                     85
Vittsjö GIK                  85
Göteborg FC              83
Piteå IF                      82
Kif Örebro                  66
Djurgården                52
AIK FF                       50

Bäst defensiv. Minst avslut på eget mål:
Tyresö FF                  43
LdB FC Malmö          65
Linköpings FC           67
Vittsjö GIK                 70
Jitex BK                     72
Kristianstads DFF     75
AIK FF                       84
Kif Örebro                  88
Göteborg FC             90
Piteå IF                     92
Umeå IK                    96
Djurgården                98

Bilder av Sverige–Japan

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det har gått ett tag, men jag tog ju lite bilder på Gamla Ullevi när Sverige föll med 1–0 mot Japan i den trenationsturnering som kallades Volvo Winners Cup.

Det var ett konstigt ljus på arenan, så det var svårfotat. Här är ett gäng bilder som blev okej.

Finns intresse för att se fler bilder av det svenska landslaget så har jag lagt upp bildspel från bronsfirandet i VM ifjol, från Algarve cup 2012 och från matchen Sverige–USA i Volvo Winners Cup.

Jag har även lagt upp två tidigare bildspel på Japans landslag, som ju kallar sig Nadeshiko. Dels från guldglädjen efter VM-finalen i fjol, dels från matchen Japan–USA i Volvo Winners Cup.

Och som vanligt när det är internationella bilder skriver jag även en kort introduktion på engelska.

* I were in Gothenburg, Sweden an saw the game between Team Sweden and Team Japan, The Nadeshiko the 20th of june. I had brought my camera and this is the result of the photo shoot.

I have twice before taken pictures of the Nadeshiko. You find the pictures from the Nadeshikos golden celebration after last years World Cup final in Frankfurt here. And pictures from the game Team Japan vs Team USA in Volvo Winners Cup do you find here.

If you’re intrested in more pictures of Team Sweden I have here from their World Cup bronze celebration, here from Algarve Cup 2012 and here from the match against Team USA in Volvo Winners cup.

Enjoy.

Nej, jag känner mig inte direkt chockad

Truppen är klar. Den enda lilla skillnaden mellan Thomas Dennerby:s riktiga trupp, och den jag trodde att det skulle bli var att Malin Levenstad kom med på Stina Segerström:s bekostnad.
Dennerby kommenterade den uttagningen så här till SVT:

”Det var ett otroligt svårt val… Innerst inne, på det personliga planet, lider man med Stina som inte kom med.”

Hur som tycker jag det är ett klokt beslut. Det jag har sett av dem i år har Segerström inte riktigt hittat rätt, medan Levenstad har sett stabil ut.

Här är truppen i sin helhet:

Målvakter
1) Hedvig Lindahl
18) Sofia Lundgren

Backar
2) Linda Sembrant
3) Emma Berglund
4) Annica Svensson
6) Sara Thunebro
13) Lina Nilsson
17) Malin Levenstad

Mittfältare
5) Nilla Fischer
7) Lisa Dahlkvist
9) Kosovare Asllani
10) Sofia Jakobsson
11) Antonia Göransson
12) Marie Hammarström
14) Johanna Almgren
15) Caroline Seger

Forwards
8) Lotta Schelin
16) Madelaine Edlund

Reserver på plats: 19 Susanne Moberg, 20 Stina Segerström, 21 Jessica Landström och 22 Kristin Hammarström.

Nu spekuleras det vilt

Det är mindre än sju timmar tills Thomas Dennerby skall presentera sin OS-trupp. Och spekulationerna är i full gång i mitt twitterflöde.

Ett rykte säger att det skall bli chockartade besked i kväll. Ett annat att samtliga fyra som spelade i går skall vara klara för OS-truppen.
Det senare bygger för övrigt på den här artikeln i Expressen. Samma tidning slår fast att de redan vet hur truppen kommer att se ut:

Expressen om OS-truppen

Den tvärsäkra rubriken visar sig dock röra ett blogginlägg från Anders Nilsson, där han spekulerar i vilka spelare som kommer med. Jag tror i och för sig att han är ganska rätt ute, för han har ju listat exakt de 18 spelare som jag själv kommit fram till. Men att slå fast att truppen kommer att se ut just så känns onödigt.

Visst finns det några mindre skrällchanser. Som att Kristin Hammarström skulle komma in på Sofia Lundgren:s bekostnad eller att Jessica Landström tar Madelaine Edlund:s plats. Men någon chockuttagning? Eller chockpetning? Nej, så jobbar inte Dennerby.

Visst vore det oväntat om Sara Larsson kom med, men inte heller det skulle vara en chock. Det är inte heller en chock om Malin Levenstad kom in på bekostnad av Annica Svensson eller Stina Segerström – även om det skulle kännas oväntat.

Men räkna inte med att bli speciellt överraskad i kväll.
Dennerbys presskonferens direktsänds för övrigt på SVTplay från 19.30.

Nilsson och Seger – två av många frågetecken i OS-elvan

Det har gått några dagar sedan trenationsturneringen mot USA och Japan, och förbundskapten Thomas Dennerby måste vara klar med sin OS-trupp.

Jag har vänt och vridit på frågan flera gånger i den här bloggen. Det intressanta med fotboll är att det som var är faktum ena dagen är helt fel nästa.
När det gäller Sveriges OS-lag är min känsla att de båda landskamperna mot USA och Japan har ändrat vissa faktum hos Dennerby. Framför allt när det gäller startelvan.

Jag tror alltså inte längre att det blir exakt den OS-trupp som jag slog fast att det skulle bli den 6 juni. En ändring görs definitivt bland de 18. Det är att Lina Nilsson kommer in, troligen på Malin Levenstad:s bekostnad.
Det känns även som att det finns en liten chans att Jessica Landström skulle kunna komma in i stället för Madelaine Edlund.
Däremot är mitt tips att Sara Larsson trots allt ställs utanför. Thomas Dennerby sa ju angående Larsson efter Japankampen till TV4sport att man inte kan ta ut lag med hjärtat. Antar att det var Larsson som stod hans hjärta närmast.

Däremot känns det alltså som att det blir några ändringar i den tänkta startelvan. Inför trenationsturneringen var jag rätt säker på att OS-elvan såg ut på det här viset: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Stina Segerström, Linda Sembrant, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Nilla FischerSofia Jakobsson, Caroline Seger, Antonia GöranssonLotta Schelin.
Nu ser den ut så här: Lindahl – Lina Nilsson, Berglund, Sembrant, Thunebro – Dahlkvist, Fischer – Jakobsson, Seger, Göransson/Kosovare Asllani – Schelin.

Jag såg båda matcherna, och har funderat mycket kring dem. Jag krafsade på ytan kring backfrågan redan i det här inlägget. Nu tänkte jag gräva rejält mycket djupare. Så håll i dig, för det här blir ett ovanligt långt inlägg…

Här är mina tankar om landslagets OS-elva, lagdel för lagdel:

Målvakt:
Jag kan se Hedvig Lindahls fantastiska fysik, och fördelarna med att hon jobbar långt ut, som en extra back. Men jag har lite svårt för hennes lite flaxiga teknik – eftersom den lätt kan göra ytterförsvaret osäkert. Och tyvärr har motståndarna också sett att hon jobbar långt ut – och att det går att lobba mot henne.

Thomas Dennerby har dock valt Lindahl, och trots det han sa efter Japanmatchen om en öppen kamp, så lär det bli Kristianstadsmålvakten i OS.
Och Lindahl var bra i hennes halvlek mot Japan. Som man kan se på det här klippet tog hon ett par riktigt svåra bollar, i form av Aya Miyama:s inläggsfrispark och Megumi Takase:s klack.

Sveriges målvakter

Hedvig Lindahl är steget före Sofia Lundgren.

Sofia Lundgren stack ut hakan inför säsongen. Hon satte därmed press på Dennerby, och på sig själv.
Hade hon följt upp sitt utspel med storspel i alla sina landskamper det här året hade hon legat bra till för platsen som förstamålvakt. Tyvärr för henne så tog hon inte chansen när hon fick den, mot Tyskland i Algarve. Utan då släppte hon in några bollar som gick att ta. Därmed får Lundgren acceptera att det blir Lindahl mellan stolparna i OS.

Backlinjen:
Jag köper att Berglund och Sembrant spelar från start i mittförsvaret. Visst, jag har ifrågasatt Sembrants snabbhet. Och jag tycker att våra mittbackar i för liten utsträckning vill ha bollen. Jag satt och jämförde rörelsemönster hos Japans och Sveriges mittbackar. Och japanskorna var väldigt mycket snabbare med att leta upp en position där de blev ett lätt spelalternativ. Något som hjälpte Japan att behålla bollen inom laget.Men jag hittar inget bättre alternativ i mittförsvaret. Så Berglund och Sembrant får det bli.

Thunebro visade i trenationsturneringen att hon är minst lika bra som tidigare. Hon är självskriven till vänster.

Emma Berglund, Linda Sembrant och Sara Thunebro

Emma Berglund, Linda Sembrant och Sara Thunebro – en tre fjärdedels OS-backlinje?

På högerbacken håller jag däremot inte med Dennerby. Han ser ut att välja Nilsson. Jag väljer Svensson före Nilsson nio gånger av tio.
Svensson är ingen stor tillgång offensivt, men hon är aggressiv och trygg i defensiven. Hon är således att föredra i alla matcher där vi kan tänkas behöva försvara oss.

I min värld är däremot inte Lina Nilsson någon OS-back. Jag vill att backar i första hand skall vara bra på att försvara, och ha ett bra passningsspel. I andra hand skall de kunna attackera själva.

Lina Nilsson och Megumi Takase

Lina Nilsson och Megumi Takase

Nilsson är modig, och väldigt svårstoppad när hon attackerar. Men det jag har sett av henne så har hon ett alldeles för dåligt försvarsspel.
Se bara Japans segermål. Där hamnar Nilsson plötsligt ett par meter bakom övriga backar. Hon skall inte ha hand om djupet, och hamnar hon ändå längst bak måste hon löpa med sin forward. Det går inte att stanna upp och hoppas på att den assisterande domaren skall vinka av för offside.

Nilsson är även den typen av back som alltid försöker att bryta. Det låter bra, men oftast är det bättre att följa med, och störa motståndarna till misstag.
Japans nästa bästa läge under spelet uppstod när Nilsson kastade sig och missade en brytning (i 62:a minuten). Det öppnade för Nahomi Kawasumi, som fick gott om tid att servera Kozue Ando ett kanonläge från fem–sex meter. Som tur var för Nilsson fick Ando så dålig träff att det inte blev mål. Även om det borde ha blivit det.

Defensivt mittfält:
Här känns Fischer och Dahlkvist självskrivna. Men det innebär inte att jag känner mig trygg med duon för tillfället.

Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist

Det centrala svenska mittfältet med Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist.

Jag var rädd innan trenationsturneringen för att Fischer inte skulle fixa tempot. Det gjorde hon dock bättre än väntat. Däremot hackade i viss mån Fischers, men framför allt Dahlkvists passningsspel. Tyresöstjärnan kändes inte alls bolltrygg, och det måste man vara i den där positionen.
Här ligger vi långt bakom de tre stora nationerna USA, Tyskland och Japan. De har vardera två–tre extremt bollsäkra spelare på mitten. Spelare som man alltid kan passa, och som löser situationerna galant. Tyvärr saknar vi en motsvarighet till Mizuho Sakaguchi, Homare Sawa, Aya Miyama, Lauren Cheney, Simone Laudehr och Viola Odebrecht.

De alternativ som finns i OS-truppen på den här positionen är Hammarström, Seger och i viss mån Sembrant. Jag hade tyckt det vore intressant att prova Hammarström, men som sagt: Fischer och Dahlkvist lär få förtroendet.

Offensivt mittfält:
Här är vi starka, med sex intressanta kandidater. När Dennerby bygger lag är det viktiga är att hitta balansen mellan offensiv och defensiv. På den här positionen handlar det om att välja mellan snabba djupledslöpare och bolltrygga spelare som kan lugna ner spelet. Här är mina tankar om spelarna, en och en:

* Sofia Jakobsson. Bör beredas plats i en svensk startelva. Men hade en ganska dålig trenationsturnering. Mest för att lagkamraterna inte utnyttjade henne på bästa sätt. Alla bollar i djupled gick mot Lotta Schelin. Jakobsson fick mest försvara, hamnade för långt tillbaka i planen, och fick alldeles för många bollar i stillastående tillstånd. Jakobsson är bäst i hög fart. Och mitt förstaval till höger.
Men mot vissa motstånd blir laget väl offensivt balanserat med Jakobsson, Seger och Göransson. Då riskerar Jakobsson att få kliva åt sidan.

Caroline Seger går av

Caroline Seger

* Caroline Seger. En spelare jag inte blir klok på. Att hon har potential att vara en världsstjärna går lätt att se. Men det hindrar inte att jag periodvis undrar om hon inte ändå är överskattad.
För de gånger jag sett henne har hon varit briljant i fem–tio minuter per halvlek. Oftast de första fem–tio minuterna. Sedan har hon blivit allt mer stillastående, och försvunnit ur matchbilden. Det har väckt frågan hos mig hur det är med hennes träningsstatus.
Seger är trots allt mitt förstaval i den så kallade tio-rollen. Men om Johanna Almgren hittar tillbaka till sin mars-form föredrar jag Almgren.

* Antonia Göransson. Är snabb med bollen, och har utvecklat sin defensiv enormt i år. Hon är mitt förstaval till vänster. Men är också tänkbar på högerkanten. Men som jag ser det bör hon finnas med i startelvan.

* Marie Hammarström. Är den som ligger närmast Therese Sjögran i spelstilen. Alltså en spelare som håller i bollen, och får upp laget. Gjorde ett mycket starkt inhopp mot Japan. USA:s förbundskapten Pia Sundhage prisade Tobin Heath för hennes förmåga att hålla i bollen, och därmed göra spelarna runtom bättre. Med Sjögran på skadelistan är Hammarström det närmaste Heath vi kommer i den svenska OS-truppen. Hammarström ingår i min startelva mot topplagen i OS, typ Japan.

Johanna Almgren

Johanna Almgren bröstar upp sig

* Johanna Almgren. Teknisk, en närmast genial passningsläggare. Har sina brister i det defensiva arbetet kring eget straffområde. Är användbar i alla tre offensiva mittfältspositionerna, men verkar i första hand vara ett alternativ centralt. Som boråsare har jag alltid haft ett gott öga till Borås bidrag till truppen. Men jag tror inte jag är partisk när jag slår fast att hon överglänste Seger i Algarve. Och att hon även gjorde det mot Japan. Men Dennerby vågar väl inte sätta Seger vid sidan?

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

* Kosovare Asllani. Formstark. Och är stundtals genial, offensivt sett. Mot sig har hon defensiven, att hon alltid vill spela framåt, samt att hon är ganska lik Göransson och Jakobsson. I det nuvarande läget tycker jag att de andra två går före. Vad tycker Dennerby?

Forward:
Säg Lotta Schelin – och det räcker. Sveriges enda världsstjärna är så given att det inte ens behövs någon kommentar. Så jag sätter punkt här.

Hamnar formtoppad Jakobsson i Potsdam? Och Thunebro i Lyon?

Sofia Jakobsson visar tidig OS-form. I dag gjorde hon för tredje ligamatchen i rad nämligen Rossiyankas första mål.
Jakobssons fullträff kom i 15:e minuten, och betydde ledning med 1–0 i en match de redan klara mästarinnorna vann med till slut med 2–1 borta mot Kubanochka.

I konkurrens med Sara Thunebro är Jakobsson det hetaste namnet under den silly season som nu är i gång. Hennes kontrakt i Ryssland går ut vid månadsskiftet, så dragkampen lär redan vara i gång. Rossiyanka lär vilja behålla sin guldklimp. Även Turbine Potsdam har nämnts. Och Umeå. Och…

För även om det inte har märkts jättemycket i Sverige ännu så är vi mitt inne i det som kan bli tidernas silly season. Ligorna i Tyskland och Frankrike är färdigspelade, och det rapporteras dagligen om klubbyten.

I Tyskland började ju för övrigt sommarens heta övergångar göras klara redan i vinterfönstret. Som vanligt var Frankfurt mest aktivt, och gjorde klart med backarna Bianca Schmidt och Babett Peter från Turbine Potsdam samt Simone Laudehr från Duisburg.
Men även Wolfsburg var tidigt ute genom att i vintras knyta upp Viola Odebrecht från Potsdam och Duisburgs landslagsaktuelladuo Luisa Wensing och Alexandra Popp.

Potsdam försökte fylla de framtida luckorna genom att värva Alex Singer från Dalsjöfors och Margret Lara Vidarsdottir från Kristianstad. Singer gjorde succé, medan Vidarsdottir redan tvingas lämna efter ett halvår. Alla tror att isländskan återvänder till Skåneklubben. Och då blir det väl så…

Nu efter avslutad ligasäsong har övergångarna exploderat i Tyskland. Jag har ingen totalkoll, men här är några nyheter kring de fyra topplagen:

* Potsdam: Fortsätter att tappat bärande spelare. Duktiga Isabel Kerschowski har skrivit på för Leverkusen.
Lagkaptenen Jennifer Zietz stannar kvar. Men hon drog av korsbandet i sista ligamatchen, och missar sannolikt hela nästa säsong. Spel före jul känns i alla fall otänkbart. Lika illa gick det för ett av klubbens nyförvärv. Johanna Elsig drog av sitt korsband i sin sista match för Bayer Leverkusen.
Jobbigt läge för de tyska mästarinnorna alltså.
På pluskontot finns dock Sara Doorsoun-Khajeh från Bad Neuenahr samt amerikanska Keelin Winters från Seattle Sounders samt Stefanie Mirlach, från Bayern München. De två sistnämnda är båda tidigare U20-världsmästare. Och så ryktas det alltså om att Sofia Jakobsson kan vara på väg in.

* Wolfsburg: Har värvat U20-landslagsspelaren Carolin Simon från nedlagda Hamburg. Samt de båda U19-landslagsspelarna Lina Magull och Annabel Jäger från nykomlingen Gütersloh. Ser ut att kunna få ett riktigt starkt lag till hösten.

* Frankfurt: Har släppt backarna Ria Percival (till Jena) och Gina Lewandowski (till Bayern München). Samt förstås Jessica Landström till Djurgården. Kanske kan även Sara Thunebro vara på väg bort. Där ryktas det om Lyon.
Men med tanke på att man redan värvat tre landslagsstjärnor, och bör få tillbaka ytterligare tre toppspelare (Nadine Angerer, Kim Kulig och Ali Krieger) från långtidsskador så är laget redan grymt starkt på pappret.
Men FFC har inte slagit sig till ro värvningsmässigt ännu. Man jagar även storstjärnan Celia Okoyino da Mbabi.

* Duisburg: Har flyttat upp tre talangfulla juniorer. Men med tanke på vilka tunga namn som lämnar så måste nog klubben öppna plånboken, om inte nästa säsong skall bli en riktig mellansäsong.

I Frankrike är det Lyon och PSG som stått för de stora värvningarna hittills. Man kan säga att klubbarna har bytt stjärnor.

PSG hämtar nämligen Louisa Necib och Laura Georges i Lyon. De båda VM-spelarna från i fjol har inte riktigt platsat i mästarlaget under våren.

Å andra sidan värvar Lyon landslagsmittfältaren Elise Bussaglia från PSG. Och det senaste ryktet placerar alltså även Sara Thunebro i Lyon.

Den närmaste tiden kommer klubbarna i Tyskland och Frankrike först göra sina nationella övergångar. Därefter blir det dags att värva internationellt. Och det är då det kan bli riktigt intressant.
För det finns ju mängder med internationella toppnamn på marknaden.

Efter OS är till exempel sannolikt hela USA:s landslag tillgängligt. Och spelare som Alex Morgan, Hope Solo, Lauren Cheney, Carli Lloyd, Heather O’Reilly, Megan Rapinoe, Sydney Leroux och Abby Wambach är förstås extremt eftertraktade.
Visst, ungefär hälften av dem spelar nu i WPSL eller W-league. Men såvitt jag uppfattat är båda de ligorna färdigspelade i augusti. Sedan borde spelarna vara tillgängliga.

Nästa stora mästerskap är ju inte förrän 2015. Så de flesta amerikanskorna borde vara sugna på lite klubbfotboll under kommande säsonger. Och då WPS är skrotad för alltid tycker jag att många av dem borde blicka mot Europa.
Eller mot Asien. För kanske kan även japanska Nadeshiko League locka några av amerikanskorna. Inac Kobe Leonessa har ju redan gjort ett närmande mot Wambach.

Det vore förstås kul om någon damallsvensk klubb kunde kontraktera några av amerikanskorna. Men finns pengarna?
Med tanke på hur dåligt många av klubbarna låg till redan innan säsongen, och på hur lågt publiksnittet har varit hittills, så lär det inte vara mycket utrymme för stora damallsvenska sommarvärvningar. Eller?

Punkterad fotboll i betyg till damfotboll.coms granskning

I dag har sju av åttondelsfinalerna i Svenska cupen spelats.
De har gjort det i skymundan. Delvis för att cupen inte förtjänar bättre.

Men det här inlägget skall bara delvis röra cupen. Mest skall det handla om bevakningen av damfotbollen, och framför allt om hemsidan www.damfotboll.com.
Sidan är viktig för sporten, det är ingen tvekan om det. Mest för att den har flest läsare, och klart största genomslag av alla damfotbollssajter.

Men jag har tidigare skrivit om att jag tycker att damfotbollens viktigaste informationskanal ofta mer är en fansida än en kritiskt granskande journalistisk produkt. Och det är beklagligt.

Det är nämligen alldeles för mycket hejaklack, och för lite ifrågasättande. Följden är ofta alldeles för mesiga rubriker. Viljan till granskning av förbund och klubbar har förstås inte ökat sedan EFD (Elitföreningen damfotboll) gått in som sponsor av sidan. Det hjälper inte heller att klubbledare själva får skriva om sina lag.
Sidan har dock även flera duktiga skribenter, som skulle kunna stå för mer granskande texter. Och där finns även potentiella krönikörer – om de skulle få chansen.

Vid förra cupomgången gjorde damfotboll.com just ett försök till att vara kritisk. Det kunde ha varit bra och nödvändigt. Det var det inte.
Tvärtom gjorde man ett pinsamt magplask. Udden riktades nämligen åt helt fel håll.

I stället för att skärskåda cupen, och den fiaskostämpel som den har i år, så var granskningen en jämförelse av hur media bevakar matcher i damernas cup och i herrarnas allsvenska.
Jag tar det igen. Man gav sig på media för att det var klart mycket större bevakning av matcherna i herrarnas allsvenska än i damernas cup.
Hur tänkte man där?

Media fick IG av damfotboll.com.
Jag kontrar självklart med att ge damfotboll.coms artikel lägsta möjliga betyg – alltså en punkterad fotboll.

För det finns så mycket att granska i och kring damfotbollen. Så många viktiga artiklar som skulle kunna skrivas.
Men en jämförelse mellan mediebevakningen av IFK Kalmar–Kristianstad (346 åskådare) och Kalmar FF–Helsingborgs IF (7026 åskådare) är onödig, och kontraproduktiv.
För den bygger ju på ett så huvudlöst feltänk att den inte går att ta på allvar.

I princip alla medier är vinstdrivande företag. Vi livnär oss på att bevaka sådant som folk vill läsa om, titta på eller lyssna på.
I Malmö är det förstås orimligt för Sydsvenskan att skriva lika mycket om Stattena–LdB FC Malmö (210 åskådare) som de gör om Malmö FF–Elfsborg (17243 åskådare).
Tvärtom är det ju så att MFF intressemässigt borde få 82 artiklar innan LdB FC får sin första. 82.

Kom ihåg att det inte är medias uppgift att locka folk till arenorna. Det ansvaret vilar på klubbarna, och på förbundet.
Så fixa bara så att damernas Svenska cup lockar 5000–20000 åskådare på matcherna. Då blir det garanterat gott om mediautrymme…

En mycket viktigare granskning hade som nämnts varit att reda ut varför Svenska cupens status är så låg. I år har exempelvis hälften av division I-lagen valt att avstå cupen. Och publiksiffrorna är ganska genomgående usla.

Men när klubbarna inte vill vara med. Och publiken inte är intresserad, då kastas skiten på media för att de inte bevakar ointressanta matcher. Logiskt.

Jaja. Det har ju spelats sju åttondelsfinaler i dag. Och det är ju från och med den här omgången som det börjar bli lite sportsligt intressanta matcher.
Det var fyra damallsvenska möten. Först vann Umeå med 1–0 i Örebro efter ett mål på övertid av Elin Landström. Sedan slog Kristianstad ut Linköping på hemmaplan med 2–1 efter mål av Kosovare Asllani (straff) och Alice Nilsson samt reducering av Jonna Andersson.
AIK ledde hemma mot Piteå efter mål av Hanna Folkesson. Men Erika Karlsson kvitterade. Och på övertid såg Josefin Johansson och Hanna Pettersson till att det blev Piteseger.
Slutligen vann Tyresö Stockholmsderbyt mot Djurgården med 3–1. Marta gjorde två mål, och Emilia Appelqvist ett. Jessica Landström blev Djurgårdens målskytt.

Mallbacken vann det enda rena division I-mötet, 2–0 mot Sundsvall. Slutligen avancerade Göteborg och Malmö till kvartsfinal via säkra segrar mot lag från lägre divisioner. Anna Törnqvist och Sarah Storck var tvåmålsskyttar för LdB.

Fast enligt SVT:s målservice var det Jane Törnqvist som var Malmös ena tvåmålsskytt. Det var ju inte så påläst. Kan vi kanske enas om att även ge den rapporteringen ett IG?

Så här blir OS-truppen

I går tog Thomas Dennerby ut 22 spelare till trenationsturneringen mot USA och Japan. Det blev som väntat inga skrällar. Och de uttagna är förstås de 22 spelare som förbundskaptenen har tänkt att ta med sig till OS.

För utöver de 18 anmälda spelarna skall man ju ta med sig fyra reserver, som inte officiellt ingår i truppen, men som skall vara på plats för att hoppa in vid skador.
Den typen av reserv som Göteborgs Christen Press är hos USA. Till skillnad från Dennerby har ju USA:s förbundskapten Pia Sundhage redan offentliggjort sin trupp.

Men som sagt, Dennerby har ju nu gjort klart vilka 22 spelare han väljer mellan. Och kan bara Johanna Almgren ge ett hyfsat formbesked de här kommande veckorna så kommer truppen att se ut så här:

Målvakter
1) Hedvig Lindahl
2) Sofia Lundgren

Backar
3) Annica Svensson
4) Stina Segerström
5) Sara Thunebro
6) Linda Sembrant
7) Emma Berglund
8) Malin Levenstad

Mittfältare
9) Nilla Fischer
10) Caroline Seger
11) Lisa Dahlkvist
12) Marie Hammarström
13) Johanna Almgren
14) Antonia Göransson
15) Sofia Jakobsson
16) Kosovare Asllani

Forwards
17) Lotta Schelin
18) Madelaine Edlund

Reserver blir: Kristin Hammarström, Lina Nilsson, Susanne Moberg och Jessica Landström.

Jag har ju tidigare ifrågasatt uttagningen av Edlund. Det man förutom det kan ha synpunkter på är att det inte är någon forward bland reserverna. Samt att inte formstarka spelare som Lisa Ek eller Sofie Andersson ens fått chansen att visa upp sig. Men som en annan bloggare konstaterade fanns de sannolikt inte med i den stora bruttotrupp som man var tvungen att lämna in i vintras. Och därmed kunde Dennerby inte ta med dem ens om han varit sugen på det.

Göransson målskytt när Potsdam tog fjärde raka guldet

Antonia Göransson smällde in 2–0-målet när Turbine Potsdam vann med hela 8–0 mot Lokomotiv Leipzig – och säkrade fjärde raka guldet.

För Göransson och de båda Sverigebekantingarna Alex Singer och Margret Lara Vidarsdottir var det första ligaguldet. Isländskan tillhörde för övrigt också dagens målskyttar.

Potsdam gick som tåget i höstas, hade en svacka i början av vårsäsongen, men har imponerat stort nu i slutet av serien. De tre avslutande segrarna mot Frankfurt, Duisburg och nu Leipzig har alla varit solklara.

Utmanarna VfL Wolfsburg hade inte nerverna i ordning i dag, utan tappade poäng borta mot Essen-Schönebeck. Den matchen slutade 1–1 – ett resultat som innebär att Potsdam inte hade behövt vinna i dag för att bärga ligasegern.

Men det blev alltså en storseger. Japanska världsmästarinnan Yuki Nagasato gjorde tre mål, och Genoveva Anonma två. Den senare vann därmed skytteligan på 22 mål – tre före tvåan Conny Pohlers, Wolfsburg.

Göransson blev bästa svenska målskytt med fyra fullträffar, vilket var en fler än Jessica Landström. Landström blev för övrigt utan speltid i dag när Frankfurt vann med 5–3 mot Duisburg, och klev upp på tredjeplatsen. Sara Thunebro byttes in i 51:a minuten.

Är Edlund en OS-spelare?

I morgon spelar landslaget borta mot Skottland i en riktigt viktig landskamp i OS-förberedelserna.

Om den går att se på tv, eller via stream?
Nej, inte vad jag har uppfattat.

Och jag är inte ett dugg förvånad över det. För Svenska Fotbollförbundet har ju som bekant inget som helst intresse av att marknadsföra sina damer.

Jag har flera gånger tidigare framfört kritik i frågan, och orkar inte upprepa mina argument ännu en gång. Men vill du trots allt läsa all min kritik mot förbundets hantering av sitt damlandslag är här ett potpurri av länkar:

* Lag av världsklass, men hur blir det med publiksiffrorna?
* Riktigt pinsam kunskapsmiss av förbundsbasen
* Blir det megafiasko i Malmö?
* Äntligen en hemmalandskamp – det var verkligen på tiden
* Kapten Seger sågar sitt eget förbund
* Sveriges förlustmatch mot Kanada gick bara att följa på twitter

Jag tänkte i stället rikta in mig på de sportsliga frågorna. Valet av mittbackar är väl egentligen den mest intressanta, men jag tänkte hoppa över den i dag, och i stället diskutera forwards.

Jag har i dagarna varit inblandad i en liten debatt på twitter om just forwardsfrågan. Det är väl främst om Vittsjös skyttedrottning Sofie Andersson borde testas eller inte som har diskuterats. Och som bekant tycker jag att hon är väl värd en chans.
I botten av det här inlägget har jag förklarat varför.

Till Skottlandskampen är till slut sex forwards uttagna, nämligen Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Madelaine Edlund, Kosovare Asllani, Susanne Moberg och Jessica Landström.
Som det ser ut nu kommer de tre först nämnda samt en av Asllani eller Johanna Almgren att få plats i OS-truppen.

Det jag inte kan förstå är Madelaine Edlunds givna OS-plats. Hon har gjort ett mål på 30 A-landskamper. Och Edlund är en forward som förbundskapten Thomas Dennerby under VM ifjol framhöll för sina defensiva egenskaper.
Jag har snart varit tränare under 20 år, och aldrig känt behov av att byta in en defensiv forward. Aldrig.

Däremot vill man gärna ha så många tänkbara matchvinnare som möjligt att tillgå i jämna kamper. Eller måltjuvar att kasta in när man jagar kvittering.
Edlund spelar i Tyresö, och har gjort tre mål hittills i damallsvenskan. Alla tre har i princip helt och hållet varit signerade Marta. Edlund har inte behövt göra så mycket. Se själv de två målen mot Jitex – där det andra till och med kan vara ett självmål – och det mot KDFF.

Edlund har inte lyckats göra ett enda mål på egen hand i ett stjärnspäckat topplag. Det imponerar inte på mig.

I den omtalade twitterdiskussionen framfördes synpunkterna att spelare som Lisa Ek och Sofie Andersson säkert kommer att få chansen i landslaget efter OS. Och att Dennerby gör rätt i att spela säkra kort i nuläget.

Jag vet hur man bygger lag, och håller tveklöst med om att stommen i truppen måste bestå av säkra, sedan länge inspelade kort. Men de sista platserna kan man ha råd att ge till jokrar. Spelare med exceptionell toppform, som kan avgöra matcher.
Sofie Andersson känns som en sådan. Det gör inte Madde Edlund.

En fantastisk CL-final

Det har inte gått så många minuter sedan Champions Leaguefinalen avgjordes i München inför 62500 åskådare.
En final som fått enorm uppmärksamhet jorden runt.

Det är med andra ord hög tid för den stora genomgången av Champions Leaguefinalen som spelades inför 50212 i München i torsdags, men inte fick tillnärmelsevis lika stort mediautrymme.
Jag gjorde ju en stor guide inför torsdagens match. Man kan väl kortfattat säga att mina spådomar där var ganska nära att slå in. När det gäller laguppställningarna missade jag Louisa Necib i Lyon och Sara Thunebro i Frankfurt. Den andra missen kunde jag leva med…

Jag tippade ju 3–0 till Lyon efter mål av bland annat Lotta Schelin och Wendie Renard. Det tipset var väl ganska nära?

För det blev ju 2–0, och Schelin borde ha varit målskytt med de chanser hon fick. Och Renard hade en nickskarv i stolpen.
Det är omöjligt att avgöra på bilderna, men möjligen styr Frankfurtmålvakten Desirée Schumann ut bollen i stolpen med högerhanden vid Renards nick.

När det gäller just Schumann var jag dock helt fel ute inför matchen. Av de båda målvaktenra var det inte den unga tyskan som var darrig – inte alls. Hon var tvärtom lysande, och kan inte lastas för varken baklängesmål eller förlust.
Däremot fumlade Lyons målvakt Sarah Bouhaddi flera gånger. Tur för henne och för fransyskorna att hon inte sattes på fler prov.

Här är matchen i underrubriker:

Höjdaren: Publiksiffran. 50212 är förstås en fullständigt makalöst bra siffra.

Bästa spelaren: Shirley Cruz Trana. Costa Ricas stjärna låg bakom målen och mycket, mycket mer. Hon fixade fram straffen och slog djupledsbollen mot Schelin som gav 2–0.

Prestation 1: Camille Abily – för 2–0-målet. Vilken fantastisk känsla i volleyn. Många hade säkert valt att ta med sig bollen för att skjuta på andratillslaget. Men inte Abily, som hur säkert som helst lobbade in bollen. Läckert.

Prestation 2: Lotta Schelin på Abilys passning. Det var först en känslig mottagning i fart – och på volley – med vänstern, sedan en väl avvägd bröstning för att få med sig bollen och på tredje tillslaget avslut på volley med högern. Vi snackar verkligen en mästerlig aktion med extremt hög svårighetsgrad. Tyvärr för Schelin var Frankfurts målvakt Desirée Schumann med på noterna, och gjorde en fin räddning.

Prestation 3: Schumanns räddning på Abilys friläge i andra halvlek. Tyskan kom ut perfekt, skar av vinklarna – och styrde bort skottet.

Överraskningen: Just nämnda Schumann, som var lysande matchen igenom. Och nej, jag anser inte att hennes ingripande vid 2–0-målet är en tavla. Hon måste ut där och försöka avstyra Schelins friläge. Det är mer otur att bortnickningen hamnar hos Abily, som visar högst världsklass när chansen dyker upp.

Snedträffen: Sonia Bompastor, som i matchens nervösa inledning totalmissade en enkel rensning på hörna, och satte bollen i egen stolpe.

Syndabocken: Melanie Behringer, som verkligen var inblandad i mycket. Och det mesta gick emot. Först sölade tyskan med bollen i eget straffområde i 14:e minuten, så att Shirley Cruz Trana kunde sno den. Med följden att Behringer tvingades dra ner costaricanskan.
Sedan hade Behringer sannolikt Frankfurts två bästa målchanser. Först ett friläge, där avslutningen blev lös och rakt på Lyonkeepern Bouhaddi. Sedan en påpasslig nick, som Bouhaddi dock också kunde stoppa.

Skyttedrottningen: Eugenie Le Sommer som var iskall när hon fick chansen från straffpunkten. Därmed delade hon segern i skytteligan med Abily. Nio mål vardera gjorde Lyonspelarna.

Kallaste blicken: Louisa Necibs när hon gick av planen. Fransyskan jublade inte direkt över tränare Patrice Lair:s beslut att byta ut henne redan i minut 49.

Slutligen en svenskkoll:

Jenny Palmqvist
Betyg: Trea.
* Bästa svenska på planen. Straffen korrekt dömd, och stabil och säker i övrigt.

Lotta Schelin, utbytt i 88:e minuten
Betyg: En svag trea.
* Hon är förstås otroligt viktig för laget med sin snabbhet. Men hon hade tre bra lägen, där hon bjöd på usla avslut. Skjuter man långt utanför är det inte godkänt. Fast den läckra aktionen jag beskrivit ovan förlåter nästan de andra missarna…

Sara Thunebro, spelade hela matchen
Betyg: En stark tvåa.
* Med tanke på hur lite speltid hon fått på sistone gjorde hon det bra. Led inte av någon större matchovana.

Jessica Landström, inbytt i 88:e minuten
Betyg: Spelade för kort tid för att få betyg.

Matchfakta:
Lyon–Frankfurt 2–0 (2–0)
1–0 Eugenie Le Sommer (straff, 15), 2–0 Camille Abily (28)
Varning, Lyon: Amandine Henry (90+1)
Domare: Jenny Palmqvist, Sverige. Assisterande domare: Helen Caro och Anna Nyström. Fjärdedomare: Sara Persson.
Publik: 50212 på Münchens Olympiastadion
Lyon: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Wendie Renard, Sabrina Viguier, Sonia Bompastor – Amandine Henry, Shirley Cruz Trana – Eugenie Le Sommer (Rosana, 65), Camille Abily, Louisa Necib (Lara Dickenmann, 49) – Lotta Schelin (Ami Otaki, 49).
Frankfurt: Desirée Schumann – Meike Weber (Ria Percival, 61), Saskia Bartusiak, Gina Lewandowski, Sara Thunebro – Kerstin Garefrekes, Saki Kumagai, Sandra Smisek (Jessica Landström, 83), Melanie Behringer, Svenja Huth (Ana Maria Crnogorcevic, 64) – Dzsenifer Marozsan.

Har du inte sett matchen? Här är höjdpunkter.

Lotta Schelin – superstjärnan i det franska superlaget

Tänk en Champions Leaguefinal där en svensk är den stora stjärnan. I morgon 18.00 i Münchens Olympiastadion äger den finalen rum.
Fast här i Sverige har försnacket varit högst begränsat. Men här är en guide.

Utöver den stora stjärnan Lotta Schelin har vi fyra domare och ytterligare två tänkbara spelare från Sverige. Det finns alltså mycket blågult att titta på i årets största klubbmatch i världen.

Först är det ju grymt kul att Jenny Palmqvist har fått äran att döma finalen. Verkligen ett erkännande. Här är ett videoklipp med henne. Hon har med sig två svenska, assisterande domare i Anna Nyström och Helen Caro och fjärdedomaren Sara Persson.

Sedan har vi ju tre spelare i de båda lagen. Fast Frankfurtduon Jessica Landström och Sara Thunebro ligger väl inte speciellt bra till för att få någon större speltid.
Medan Thunebro nästan har fått spela dubbelt så mycket som Landström i ligan (804 minuter mot 467), så har Landström fått spela 305 minuter i Champions League, att jämföra med Thunebros 110. I seriefinalen mot Potsdam förra helgen och i lördagens cupfinal mot Bayern München har duon dock fått sitta kvar på bänken under hela matcherna. Och risken är överhängande att de blir utan speltid även i morgon.

Lyons Lotta Schelin kommer däremot att få spela. Utan att ha varit i Frankrike med någon febertermometer så tror jag att hon är mycket större där än här hemma. Schelin är ju superstjärnan i superlaget.

Kan man nå högre än så?

Fast här på svensk mark får hon sällan de rubriker hon förtjänar. Det är ju så tragiskt att inte ens damfotboll.com brukar ha koll på hennes matcher. Synd. För som jag ser det har Schelin varit lika bra som Marta det senaste året. Om inte bättre.
Lyons skyttedrottning borde ha en position i Sverige som motsvarar den Zlatan Ibrahimovic har bland herrarna. Men som bekant är vi långt därifrån.

Jaja. Lyon vann ifjol, har inte förlorat över 90 minuter på över två år – och är storfavoriter även i år. De vann franska cupen i söndags, och har gått som tåget genom Champions Leaguespelet.
Så här säger Schelin i den här intervjun på uefa.com:

”Vi har verkligen lyckats hålla en fantastisk nivå över flera års tid. Det här är vår tredje raka final, så naturligtvis känner jag att vi på något sätt måste ses som favoriter.”

Jag har själv inte sett någon av Lyons ligamatcher på tv, men däremot två Champions League-matcher, samt i en mängd klipp med highlights. Och det räcker för att ha blivit rejält imponerad.

För det säger väl sig själv att ett lag där spelgeniet Louisa Necib förpassas till bänken måste vara grymt bra. Hon var ju en av VM:s stora spelare i fjol, kom med i världslaget och nominerades till Ballon d’Or som en av världens tio bästa spelare.
Nu är hon alltså inte bland OL:s elva bästa…

Spelmotorn Amandine Henry har på kort tid blivit en personlig favorit i laget. Hon fanns inte med i Frankrikes VM-trupp ifjol, men har imponerat på mig, som spelskicklig, löpstark – och så stänkte hon ju in ett mäktigt distansskott i semifinalen.

Lyon har bara släppt in ett enda mål fram till finalen, och det var i hemmamötet med Potsdam. Fast det kom när dubbelmötet redan i praktiken var avgjort. Man slog ju de tyska mästarinnorna med totalt 5–1 – förstås ett grymt styrkebesked. Se klippet här ovan.
Och de siffrorna borde skrämma Frankfurt, som ju just föll med 3–1 mot Potsdam för tio dagar sedan.

Är Lyons form på topp så har Frankfurt hackat rejält de senaste veckorna. Jag har sett laget på tv en mängd gånger den här våren, och i deras två senaste matcher, dels den nämnda ödesmatchen mot Turbine Potsdam, dels cupfinalen mot Bayern München, har anfallsspelet varit riktigt blekt.
Dessutom tycker jag att målvakten Desirée Schumann är ett svagt kort på den här nivån. Hon känns inte minst tveksam i luftrummet på hörnor och inläggsfrisparkar. Lagets försvarsspel har inte heller mått bra av att rutinerade Saskia Bartusiak har darrat spelmässigt den senaste tiden.

Om Frankfurt skall kunna vinna den här finalen måste nog Kerstin Garefrekes och Dzsenifer Marozsan spela på sin absoluta maxkapacitet. Garefrekes är riktig vass i luftrummet, och således ett vapen vid fasta situationer. Marozsan är en personlig favoritspelare, med både god teknik och härlig kreativitet.

Att matchen spelas i Tyskland borde tala för Frankfurt. Men det är inte jättelångt från Lyon till München, så fransyskorna kan nog få hyfsat stöd också. Det blir för övrigt intressant att se hur hög publiksiffran blir. Jag har sett uppgifter på att drygt 35000 biljetter är sålda. Kul. Det här är ju för övrigt den första dammatchen någonsin på Olympiastadion.

Lyons tränare Patrice Lair till uefa.com:

”Det är en stor utmaning att försöka vinna mot ett tyskt topplag i Tyskland. De kommer att ha publikstödet som en tolfte spelare. Vi vet hur svårt det var att vinna titeln i fjol, men naturligtvis vill vi göra det igen.”

Frankfurt har i princip ingen chans att ta en plats i höstens Champions League i egna ligaspelet. Därmed är en seger i morgon den storsatsande klubbens chans att få vara med även nästa gång. Frankfurts tränare Sven Kahlert säger så här till uefa.com om det:

”Vi är väl medvetna om det. Och vi är övertygade om att vi har en chans att vinna.”

Här är de troliga startelvorna:

Lyon:
Sarah BouhaddiCorine Franco, Wendie Renard, Sabrina Viguier, Sonia Bompastor – Amandine Henry, Shirley Cruz TranaCamille Abily, Eugenie Le Sommer, Lara Dickenmann – Lotta Schelin.

På bänken: Celine Deville (målvakt), Laura Georges, Aurelie Kaci, Louisa Necib, Rosana och Ami Otaki.
Avstängd: Elodie Thomis.

Frankfurt:
Desirée Schumann – Ria Percival, Saskia Bartusiak, Gina Lewandowski, Meike Weber – Kerstin Garefrekes, Saki Kumagai, Melanie Behringer, Svenja HuthSandra Smisek, Dzsenifer Marozsan.

På bänken: Anne-Kathrine Kremer (målvakt), Sara Thunebro, Silvana Chojnowski, Jessica Landström och Ana Maria Crnogorcevic.
Skadade: Nadine Angerer, Ali Krieger, Kim Kulig och troligen Fatmire Bajramaj.

Hur går det då?
Jo, Lyon är klart bäst och vinner med hela 3–0. Lotta Schelin gör mål. Det gör även Wendie Renard, som nickar till i samband med en fast situation.

Matchen startar 18.00, och direktsänds av Eurosport. Sändningen startar 17.45. Spelet kan börja…

Levenstad och Kosse i truppen, Landström kan glömma OS

Thomas Dennerby har nyss presenterat truppen till träningslandskampen mot Skottland. Han tar med hela 20 spelare, varav sju backar. Men så många svar ges inte genom att bara granska truppen.

På målvaktssidan är det som väntat Hedvig Lindahl och Sofia Lundgren som har Dennerbys förtroende. Kristin Hammarström har knäproblem och står över. Det är ju ett bra sätt att slippa peta henne.

Bland backarna får Lina Nilsson lite oväntat en ny chans i truppen. Och Malin Levenstad tillkommer mot senast. Eller ja, hon kom ju in som reserv till Kanadamatchen. Men nu är Malmös mittback med från början. Och hon bör ha en väldigt bra chans att komma med till OS, om Dennerby står fast vid linjen att köra två ytter- och fyra innerbackar.
Övriga tre mittbackar i Skottlandstruppen är som väntat Stina Segerström, Emma Berglund och Linda Sembrant. Dessutom är förstås ytterbackarna Annica Svensson och Sara Thunebro med.
Sara Larsson lämnas utanför truppen, och hon är nog körd för OS-spel snart. Hon måste göra en sensationellt snabb och stark comeback för att bli aktuell. Även Johanna Frisk känns återigen mycket långt ifrån en OS-plats.
Jag resonerade kring backfrågan igår. De funderingarna känns fortfarande aktuella. Fast så många spännande svar bjöds vi inte på…

På mittfältet saknas Johanna Almgren, som bara gjort två inhopp i Göteborg efter sin knäoperation. Mittfältare i truppen är egentligen bara de sju självklara OS-spelarna Nilla Fischer, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran, Sofia Jakobsson, Antonia Göransson och Marie Hammarström.
Om man inte räknar Kristianstads duo Kosovare Asllani och Susanne Moberg som mittfältare, då båda är tänkbara i kantroller.

Kosse och Moberg är väl de största överraskningarna i truppen. Deras närvaro innebär att Jessica Landström med allra största sannolikhet kan glömma en OS-plats.
Truppens två utpräglade forwards är som väntat Lotta Schelin och Madelaine Edlund. Jag har ju bland annat här argumenterat för att Vittsjös glödheta måldrottning Sofie Andersson borde få chansen. Så blev det inte, och det kan jag tycka är lite synd.
Jag såg Moberg i Algarve – i och för sig i ett mycket kort byte – och fick känslan av att hon inte håller internationell klass som det är nu. Jag hade gärna sett Andersson där istället.

Jaja. Nu får vi hålla oss till tåls till den 26 maj. Då i Kircaldy får vi svaret på hur Dennerby tänker formera sin OS-backlinje. Det skall bli spännande att se.

Bilder av det svenska landslaget

Detta bildspel kräver JavaScript.

För länge sedan lovade jag ju att lägga upp lite bilder på både Sveriges och USA:s landslag, från Algarve cup.

Jag är inte alltid snabb, men jag brukar hålla vad jag lovar – till slut. Så här är ett bildspel med 33 bilder på det svenska laget, håll till godo.

Fantastisk tysk cupfinal gav mig VM-känslan tillbaka

Har just sett delar av den tyska cupfinalen på en hackig stream. Vilken skräll, vilken grymt bra match. För ja, FC Bayern München slog svensklaget Frankfurt med 2–0.

Jag såg delar av första halvlek, och sedan även de sista 25 minuterna. Och jag fick faktiskt tillbaka lite av VM-känslan från ifjol.
Med 15678 åskådare på plats i Köln gavs förstås rätt inramning. Och spelet gjorde mig inte besviken.

För mig tog diskussionen om vilken som är världens bästa liga definitivt slut i och med dagens final. Vilket tempo, vilken spelteknisk nivå, vilken nerv. Damallsvenskan känns tyvärr inte ens nära.

För när man ser vilken grym underhållning Tysklands ligafyra och ligasexa kan bjuda på, och dessutom vet att ligafyran skall spela Champions Leaguefinal på torsdag, så känns det ju självklart att Tyskland inte bara har världens bästa liga för tillfället, utan också den jämnaste.
För man minns ju hur mycket spelmässigt starkare Frankfurt trots allt var än Malmö i Champions League-kvartsfinalen i våras. Att ingen av Frankfurts båda svenska landslagsspelare Sara Thunebro eller Jessica Landström fick någon speltid i finalen är ännu ett tecken på att vi fortfarande ligger efter.

Jag har inte sett Bayern München spela förr, men blev rejält imponerad. De har definitivt ett framtida storlag på gång.

Det unga Bayernlaget slog Duisburg i förra veckan med just 2–0, och har verkligen prickat toppformen. Österrikiska 19-åringen Laura Feiersinger är redan nu en mycket duktig offensiv spelare. Hur bra kan inte hon bli? Och hur bra kan inte tyska 18-åringen Lena Lotzen bli?
De båda amerikanskorna Sarah Hagen på topp och Nicole ”Niki” Cross i backlinjen ger rutin och stabilitet.

Nickstarka Hagen nickade just in Münchens ledningsmål efter en hörna med cirka 20 minuter kvar. Sedan spelade Bayern på resultatet på ett fantastiskt effektivt sätt. Man kontrollerade matchen totalt, och kontrade in 2–0 genom inhopparen Ivana Rudelic på övertid.

Jag har tidigare skrivit om att jag tycker att Lena Lotzen kanske har damfotbollens skönaste namn. Men hon har konkurrens i egna laget, av inhoppande backen Clara Schöne

* Till sist några ord om dagens tre matcher i damallsvenskan. Resultaten visar tydligt att det maximalt kommer att bli en kamp mellan två lag framöver. Göteborg visade återigen idag att man inte har kvalitet att hänga med. Det har inte Linköping heller.
Vittsjö är fortfarande närmast, även om laget kom ner på jorden en aning idag då både segersviten bröts, och Sofie Andersson fick lämna planen mållös efter att dessförinnan ha varit målskytt 20 seriematcher i rad. Fast nykomlingen hängde ändå med länge i Malmö.
Men Anja Mittag är fantastisk. Som jag fattade det var hennes första mål idag ett klockrent självmål. Men tre eller fyra mål spelar inte så stor roll – Mittag är tveklöst damallsvenskans drottning så här långt. Hur skall Marta göra för att sno tillbaka kronan?