Kategoriarkiv: Flyeralarm Frauen-Bundesliga

Den tyska fotbollsligan för damer. Rankad som nummer ett i Europa.

Vero-värvning och träningslandskamper

Publicerad den av
Svara

Jag befann mig i internetskugga under drygt ett dygn. Under den tiden var den stora nyheten att tyska mästarinnorna Bayern München har värvat Veronica Boquete från Frankfurt. Wolfsburg och Bayern flyttar verkligen fram sina positioner.

Klubbfotboll i all ära. Det är landslag och VM som står i fokus de här dagarna. Det har spelats ett antal träningsmatcher med intressanta lag under veckan. Hur intressanta själva resultaten är kan man diskutera. Men även om det rullas på många spelare man får ändå en indikation på hur och var lagen står.

För svensk del är resultatet Kanada–Nigeria 0–0 förstås mycket intressant eftersom nigerianskorna är våra första motståndare. Från den här texten kan man läsa ut att Nigeria spelade med extrem man-man-markering. Det är intressant för att det innebär att man som motståndare med smarta löpningar kan skapa fördelaktiga en-mot-en-situationer i farliga ytor.

Intressant också att backen Kadeisha Buchanan efter matchen kallade Nigeria för ett av de mest fysiska lag hon någonsin mött. Kanada brukar ju annars själva vara kända för att spela väldigt fysiskt. Det unga nigerianska laget verkar alltså inte lida av bristande fysik.

Matchen spelades bakom stängda dörrar så det lär tyvärr inte gå att hitta några klipp från den matchen. Däremot går det att se mål och en hel del mer från Schweiz–Tyskland 1–3 på det här klippet:

Jag har inte sett själva matchen, men det verkar ju som att Schweiz hängt med mycket bra så länge båda lagen spelade med sina startelvor. Det är ju ytterligare en indikation på att schweiziskorna kan bli VM:s stora överraskning. Samtidigt är ju träningsmatcher en sak och tävling en annan.

Tyskland inledde med följande elva: Nadine Angerer – Leonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Jennifer Cramer – Lena Goessling, Melanie Leupolz – Simone Laudehr, Anja Mittag, Alexandra Popp – Celia Sasic.

Inhopparen Dzsenifer Marozsan gjorde de två sista målen. Hon stärkte alltså sina aktier för att finnas med i den tyska premiärelvan i Kanada.

I kväll har Frankrike vunnit med 1–0 mot Skottland efter mål av Marie-Laure Delie. Jag har sett stora delar av matchen, och det var en historia som fransyskorna dominerade stort. De skapade dock för alldeles för få målchanser sett till spelövertaget.

Den franska startelvan såg ut så här: Sarah Bouhaddi – Jessica Houara, Laura Georges, Wendie Renard, Laure Boulleau – Kenza Dali, Camille Abily, Amandine Henry, Louisa Necib – Marie-Laure Delie och Claire Lavogez.

Framför allt gladde Necib med underbar bollbehandling. Hon blir en attraktion i VM. Dagens startelva är garanterat stommen i Frankrikes VM-lag, men det skulle förvåna mig om formstarka Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney sitter på bänken när mästerskapet inleds.

Tidigare i dag har Japan besegrat Italien med 1–0 inför 14 453 åskådare i Nagano. Målet gjordes av Yuki Ogimi i början av den andra halvleken. Hon kastade sig fram och styrde snyggt in ett inlägg från Rumi Utsugi.

De regerande världsmästarinnorna startade så här: Ayumi Kaihori – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Utsugi – Nahomi Kawasumi, Homare Sawa, Aya Miyama, Mizuho Sakaguchi, Shinobu Ohno – Ogimi.

Tio av de elva i startelvan spelade i VM-finalen för fyra år sedan – nio var med från start. Det mesta talar alltså för att förbundskapten Norio Sasaki efter tre års testande av nya, yngre spelare ändå kommer att satsa på rutin i VM. Fast man kan aldrig vara helt säker på Sasaki och Japan.

För övrigt var det här den andra raka 1–0-segern för det japanska laget. När Nya Zeeland besegrades i förra veckan gjorde Sawa segermålet på hörna – något hon är väldigt duktig på. Höjdpunkter från den matchen finns här. Sett till klippen med höjdpunkter var dagens seger betydligt mycket mindre tursam än den mot Nya Zeeland:

VM 2015: Lag 14–17, Slutspelskandidater

Publicerad den av
5

Dags för del två i min genomgång av VM:s 24 lag. Jag har kommit till de fyra första av de åtta lag jag kallar slutspelskandidater.

Vinjetten slutspelskandidater är något missvisande eftersom den ojämna lottningen har gjort att några de här nationerna kommer att få svårt att nå slutspelet medan ett par av blåbärsnationerna har ganska bra odds.

Sportsligt sett är ändå de här lagen klart bättre än de sju blåbärslag som jag presenterade i genomgångens första inlägg:

14) Nya Zeeland
Världsrankning: 17 – har som bäst varit rankat som nummer 16.

Hade det bara handlat om hjärta hade Nya Zeelands Football Ferns varit med bland guldfavoriterna – för här har vi ett lag som kämpar.

Man har en utmärkt målvakt i Erin Nayler och starka ytterbackar i Englandsfödda Ria Percival och Rosengårds USA-födda Ali Riley. Sverigebekant är förstås även Vittsjömittfältaren Kirsty Yallop.

Percival spelar i Frauen-Bundesliga, där har man även spelare som Amber Hearn (Jena) och Rebekah Stott (SC Sand). Ytterligare några spelare har provat på engelska WSL eller amerikanska NWSL de senaste åren. Sarah Gregorius har spelat i Tyskland men återfinns nu i Elfen Saitama i japanska Nadeshiko League.

Nya Zeeland har alltså många spelare med internationell rutin, man var i kvartsfinal i OS för tre år sedan och deras ungdomslandslag har fått känna på spel i F20-VM flera gånger de senaste åren. Laget är jobbigt att möta, och slår ur underläge i VM.

Lottningen är nämligen svår, men inte omöjlig. Laget har hamnat i grupp A där man i tur och ordning möter Holland, Kanada och Kina. Jag tror inte att Nya Zeeland går mål- eller poänglöst genom den gruppen – utan gissar att man har snor tredjeplatsen.

I så fall kan det blir åttondelsfinal mot segrarna i grupperna B eller C, alltså troligen Tyskland/Norge eller Japan/Schweiz – och det är för starka motståndare. Tar sig Nya Zeeland längre än åttondelsfinal är det en skräll.

15) Nigeria
Världsrankning: 33 – har som bäst varit rankat som nummer 24.

De regerande afrikanska mästarinnorna kommer till VM utan etablerade Sverigeproffs som Faith Ikidi, Sarah Michael, Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu. Det känns ju faktiskt väldigt konstigt, inte minst då flera av dem är spelare av världsklass.

Kaxige förbundskapten Edwin Okon har däremot tagit med 39-åriga division 2-spelaren Perpetua Nkwocha i sin bruttotrupp, som i övrigt mest bygger kring de nigerianska lag som haft stora framgångar vid de tre senaste F20-VM:n.

Utåt verkar för övrigt förbundskapten Okon ganska dåligt utbildad på hur man agerar för att nå framgång på den internationella scenen. Hans uttalanden efter VM-lottningen fick i alla fall mitt förtroende att rasa till botten. Okon sa:

”Vi behöver ingen information om våra motståndare, allt vi behöver är att förbereda oss mycket bra och sedan spela. Vi är inte nervösa inför något motstånd även om vi vet att alla lag i VM är bra. Vi hoppas vinna vår grupp och med Gud på vår sida och med goda förberedelser hoppas vi nå vårt mål och gå hela vägen.”

Hoppas för Nigerias skull att nonchalansen kring motståndarscoutingen bara var snack och inte allvar. Även om Englandsproffset Asisat Oshoala är en av världens främsta talanger kommer förstås inte Okons lag att gå hela vägen i VM. Laget får tvärtom vara väldigt nöjt om de kan ta sig vidare ur gruppspelet.

Nigeria har genomgått en generationsväxling sedan de misslyckades med att kvala in till OS 2012. De har dock massor av talang och individuell skicklighet i truppen. Jag har sett och imponerats av Nigerias lag i de tre senaste F20-VM:n. Där har man kommit hem med två silver och en fjärdeplats – något som bara toppas av Tyskland. Spelarna som nått framgångarna är födda 1991–94 och utgör basen i Okons VM-trupp. En trupp som alltså har framtiden för sig.

Ursprungstipset blir dock att Nigeria kommer sist i grupp D och följaktligen åker ut direkt den här gången. Det hindrar inte att Super Falcons – som laget kallas – är en otäck första motståndare för Sverige. Laget är svårscoutat, kommer till Kanada med massor av ungdomlig entusiasm och känslan är att det kan spela en ganska oförutsägbar fotboll.

Jag skrev för övrigt ett längre inlägg om Nigeria i januari, läs det här.

16) Kina
Världsrankning: 16 – har som bäst varit rankat som nummer 5.

Jag har sett Kina i flera landskamper det senaste året, ändå kan jag bara namnge en spelare, duktiga Potsdammålvakten Wang Fei. Hon kändes som lite av en chansning när hon värvades till Frauen-Bundesliga, men har sett väldigt stabil ut under våren. Konstigt nog var Wang petad i tyska cupfinalen, något hon inte såg ut att uppskatta.

Utöver Wang är det alltså ett ungt och väldigt profillöst lag som Kina ställer upp med i sin VM-comeback. Kina var ju en stormakt inom damfotbollen på Sun Wen:s tid. Åren 1991–2007 nådde man minst kvartsfinal i alla VM-turneringar och man har spelat final i både VM och OS.

Men de senaste åtta åren har Kina tappat mark. Man missade kvalet både till VM 2011 och OS 2012. Och när man nu är tillbaka på den internationella scenen igen är man långt ifrån något favorittryck. Tvärtom vore det en framgång för det kinesiska laget om man överlevde gruppspelet.

Det innebär inte att jag tror att kinesiskorna blir någon slagpåse i grupp A. Laget har kapacitet att sno poäng mot topplag. Det senaste halvåret har man exempelvis kryssat både mot USA och Brasilien.

Det jag har sett av Kina är det ett bollskickligt och välorganiserat lag, som dock saknar en del genombrottskraft i offensiven. Jag tror helt enkelt att Kanada, Holland och Nya Zeeland har vassare lag. Men lek med tanken att värdnationen inte pallar med nerver och förväntningar i premiären mot just Kina. Då kan kinesiskorna mycket väl skaffa sig en kanonstart på turneringen. Och då kan det bli slutspel.

Åttondelsfinal är inte orealistiskt – men skulle laget gå längre än så tycker jag att det är överraskande.

17) Sydkorea
Världsrankning: 18 – har som bäst varit rankat som nummer 16.

Sydkorea är ett nytt lag på VM-scenen. Nationen har gjort bra ifrån sig i många ungdomsmästerskap, men inte alls lyckats på seniornivå. När man nu får spela VM-slutspel är det fjolårets bästa spelare i engelska WSL, Ji So-Yun, som skall göra mirakel.

Ji So-Yun är en makalöst bra spelare, en av de allra bästa i världen. När hon spelade ihop med en stor mängd japanska världsmästare i Inac Kobe Leonessa var hon den lysande stjärnan. Tyvärr är inte omgivningen i Sydkoreas landslag på samma nivå som i Inac Kobe, vilket gör att Chelseastjärnan riskerar att få bära ett lite väl tungt lass på sina axlar.

Det finns mycket bolltrygghet i Sydkoreas trupp. De flesta spelarna är kvicka och passningsskickliga och laget är välorganiserat. Däremot saknas en hel del kraft, inte minst den offensiva genombrottskraften.

Laget känns även tunt i defensiven, då tänker jag exempelvis på att man riskerar att vara sårbara vid fasta situationer. Offensivt har man utöver Ji So-Yun en spelare med en intressant historia i Park Eun-Seon. Jag skrev om henne för något år sedan då konkurrentklubbarna i den koreanska ligan anklagade henne för att vara en man. Hon är en hon – och nu skall forwarden försöka visa sitt målsinne även på VM-nivå.

Sydkorea har fått en ganska gynnsam lottning. Man spelar i grupp E mot Brasilien, Costa Rica och Spanien. Där bör man trots allt ha goda möjligheter att placera sig som trea före Costa Rica. Det kan alltså bli åttondelsfinal för koreanskorna – något som vore en framgång. Längre än så lär man däremot inte avancera. Sydkorea skulle nämligen vara en drömmotståndare i åttondelsfinal för samtliga andra nationer.

En tänkbar guldtrupp – även utan Kessler

Publicerad den av
Svara

I dag spikades den 23-mannatrupp som skall föra tillbaka Tyskland upp på världsfotbollens topp.

Som väntat har den en härlig blandning av ungt och gammalt. Även om det inte är jättemånga fler 90-talister än vad vi har i den svenska truppen så är det betydligt fler 90-talister som kommer att spela bärande roller. Och flera av de unga spelarna är födda en bra bit in på 90-talet. Yngst är redan rutinerade 96:an Pauline Bremer.

Tyvärr saknas några världsspelare på grund av olika skäl. Tyngst och tråkigast är förstås att inte världens bästa spelare 2014, Nadine Kessler, kommer till spel. Det var högst väntat, men inte desto mindre tråkigt.
Saknas gör också Wolfsburgs lovande back Luisa Wensing – även hon är skadad – samt gravida PSG-spelaren Fatmire Alushi.

Det hindrar inte att det tyska laget kommer att vara en av guldfavoriterna i Kanada. Den tyska truppen har varit samlad ett tag, dock har det då varit med 26 spelare. De tre som nu fick lämna plats var målvakten Lisa Weiss (Essen), backen Kathrin Hendrich (Frankfurt) samt Wolfsburgs ytter Anna Blässe.

Det innebär att den slutliga truppen ser ut så här:

Målvakter:
1. Nadine Angerer (Portland Thorns, USA), 12. Almuth Schult (Wolfsburg), 21. Laura Benkarth (Freiburg).

Backar:
2. Bianca Schmidt och 3. Saskia Bartusiak (Frankfurt), 4. Leonie Maier (Bayern München), 5. Annike Krahn och 17. Josephine Henning (PSG, Frankrike), 14. Babett Peter (Wolfsburg) samt 15. Jennifer Cramer och 22. Tabea Kemme (Potsdam).

Mittfältare:
6. Simone Laudehr och 10. Dzsenifer Marozsan (Frankfurt), 7. Melanie Behringer, 9. Lena Lotzen och 16. Melanie Leupolz (Bayern München), 20. Lena Goessling (Wolfsburg) samt 23. Sara Däbritz (Freiburg).

Forwards:
8. Pauline Bremer (Potsdam), 11. Anja Mittag (Rosengård, Sverige), 13. Celia Sasic (Frankfurt), 18. Alexandra Popp (Wolfsburg) samt 19. Lena Petermann (Freiburg).

I dag har för övrigt en annan guldfavorit spelat träningsmatch, nämligen de regerande mästarinnorna Japan. De vann med 1–0 mot Nya Zeeland inför 14 154 åskådare. Segermålet gjordes av legendaren Homare Sawa.

Rapporterna gör dock gällande att japanskorna inte imponerade speciellt mycket i spelet. Det lilla jag har sett av Japan tidigare i vår känns laget sämre än det var för fyra år sedan. Men förbundskapten Norio Sasaki har ju sagt att han har ett bättre lag nu än han hade vid VM-guldet 2011 och OS-silvret 2012.

I dag mönstrade han följande startelva: Erina Yamane – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Nahomi Kawasumi, Aya Miyama, Homare Sawa, Yuri Kawamura – Kozue Ando och Yuki Ogimi. Alltså nästan rakt igenom spelare som varit med i de senaste två stora internationella mästerskapen.

 

Islacker var iskall – Frankfurt var bäst

Publicerad den av
Svara

I andra övertidsminuten lyfte inhopparen Mandy Islacker iskallt in målet som betyder att Frankfurt vinner Champions League 2015.

Stort grattis till Frankfurt som är högst värdiga vinnare. Tyskorna var det bästa laget i finalen och borde ha vunnit med större siffror.

Stort grattis även till tysk damfotboll som fortsätter att dominera i Europa. Det är förstås högst rättvist att landet har tre representanter i höstens tävling. Personligen hade jag helst sett att de haft fyra, men det är en fråga vi får ta en annan dag.

På vägen till finalen skrällde PSG bort Lyon och Wolfsburg men laget var ju faktiskt aldrig riktigt nära i finalen. Eller. Det är klart att så länge det stod 1–1 var man rätt nära – bara ett slumpmål från seger. Men som sagt, Frankfurt dominerade matchen och vann rättvist.

Kollar man min matchguide var jag ju ändå hyfsat rätt ute resultatmässigt sett. Jag hade rätt segrare och det var vansinnigt nära att sluta 1–1 och bli förlängning.

När det gäller laguppställningarna prickade jag 21 av 22 spelare – vilket jag är nöjd med. Däremot placerade jag flera av Frankfurtspelarna på fel position. Dels spelade laget 3-5-2 och schweiziska Ana Maria Crnogorcevic som började karriären som forward men har varit ytterback de senaste två åren var nu tillbaka högst upp i planen. Det borde jag ha haft koll på.

Jag tycker att det var en bra match. Det var kanske inte samma sprakande propaganda som fjolårets final där Wolfsburg och Tyresö bjöd på ett underbart drama. Årets final var lite mer taktisk, men alltså ändå bra. Framför allt var den andra halvleken tät och intensiv med mycket känslor – precis som det skall vara i en final.

Det var tydligt att PSG påverkades av att Caroline Seger och Kheira Hamraoui var avstängda. Det är två bolltrygga spelare som har förmågan att spela sig förbi en hård press. Nu blev PSG närmast apatiskt i början när Frankfurt som väntat klev upp och satte tokpress. Frankfurt kände till hur viktig Shirley Cruz är för det franska laget och låg stenhårt på henne, något som också låste PSG.

Efter den jobbiga första halvtimmen fick PSG mer bollinnehav och det blev tryggare i defensiven. Men de orkade inte få till speciellt mycket anfallsspel. En som led var Kosovare Asllani som inte är som bäst i en match där hennes lag mest får försvara sig.

Matchens två första mål gjordes på nickar av Celia Sasic och Marie-Laure Delie – två pålitliga målskyttar. Båda är stora starka och ofta på rätt plats i straffområdet. Ingen av dem har förmågan att dribbla sig igenom på egen hand eller är någon större framspelare. Men som sagt – de gör mål. Sasic gjorde hela 14 stycken i årets Champions League – imponerande.

Det var Frankfurts fjärde titel. Kanske var det också den sista. Eller kan klubben stå emot ekonomiskt när framgångsrika herrfotbollsklubbar som PSG, Lyon, Bayern München, Wolfsburg och så vidare pumpar in mångmiljonsummor i sina damlag? Den frågan får vi inte svar på ännu på några år.

Jag unnade verkligen Kosovare Asllani en titel, men är ändå inte speciellt ledsen. Dels är det kul att en doldis som Islacker får avgöra. Och för oss som har en lätt nostalgisk grundsyn känns det ändå skönt att klubbar som Frankfurt fortfarande kan vinna på den högsta nivån. Kul.

 

En final mellan dåtid och framtid

Publicerad den av
5

Med bara några veckor kvar till VM är det lätt att lägga allt fokus på slutspelet i Kanada. Men om några timmar spelas ju faktiskt årets största klubbmatch – och vi har svensk representation i form av Kosovare Asllani.

Det kunde ju ha varit två svenska spelare på planen, men tyvärr är ju Caroline Seger som bekant avstängd.

Champions Leaguefinalen mellan Frankfurt och PSG är en match som man kan se ur väldigt många synvinklar. Här är några:

* Det är en kamp mellan Europas två bästa ligor.

* Det är en match mellan dåtiden och framtiden, mellan en klassisk damfotbollsklubb och en kapitalstark herrfotbollsklubb med damlag.

* Det är en match mellan Europas genom tiderna bästa damfotbollsklubb och en debutant.

* Det är en match mellan ett av de lag i världen med starkast offensiv mot ett av de med stabilast defensiv.

Frankfurt är den klassiska damfotbollsklubben som under lång tid byggt upp en egen supporterskara och som har med sig minst 600 supportrar till Berlin i kväll. Klubben gör sin sjätte final i Champions League. På klubbens långa meritlista finns hittills tre titlar och två finalförluster. Där finns även sju tyska ligatitlar och nio cupsegrar.

Försvarsstarka PSG är skrällaget som sett till att Europas två bästa klubbar, Wolfsburg och Lyon, har försvunnit på vägen.

PSG är också den kapitalstarka herrfotbollsklubben som häromåret började pumpa in pengar i sitt damlag och som nu enligt uppgifter har störst budget i Damfotbollsvärlden. Laget får fler och fler supportrar som huvudsakligen har hämtats från herrlaget. Det här är första gången PSG ens är i närheten av en Champions Leaguefinal. Faktum är att klubbens enda titel överhuvudtaget är segern i franska cupen från 2010.

Det är ju lite anmärkningsvärt att det inte är de bästa lagen från Tyskland och Frankrike som möts – utan två av utmanarna. Det är ju den tyska trean mot den franska tvåan.

PSG:s brist på vinnarkultur gör att jag räknar Frankfurt som knappa favoriter i den här matchen. I övrigt är det ju upplagt för PSG, som har kunnat fokusera 100 procent på Champions League sedan den 21 februari och 4–0-förlusten i seriefinalen i ligan mot Lyon. De har i 2,5 månader kunnat erbjuda mycket mer vila till spelare med skadekänningar än Frankfurt – som ju varit inblandat i den tyska guldjakten ända fram till den senaste helgen.

Just det faktum att det har varit avgjort länge i Frankrike medan den tyska ligan levde fram till sista övertidsminuten i sista omgången är nog huvudorsaken till att det inte blev en heltysk final. Det är förstås en ren spekulation, men jag tror inte att Wolfsburg hade åkt ut mot PSG om ligasituationen hade varit omvänd.

För Frankfurt är seger i kväll ett måste om laget skall få spela i Champions League till hösten medan PSG redan har kvalat in till nästa upplaga.

Det finns en hel del frågetecken kring skadesituationen i de båda lagen. Inte minst PSG har gått runt på mycket folk den senaste tiden, vilket gör att det svårt att gissa startelva. Framför allt har man många alternativ på mittbackspositionen. Laura Georges och Josephine Henning spelade i den sista ligaomgången, medan Sabrina Delannoy och Annike Krahn spelade i båda matcherna mot Wolfsburg, något som gör att jag gissar att tränare Farid Benstiti väljer de två sistnämnda i dag.

Hos Frankfurt är det förstås troligt att man ställer upp med ungefär samma spelare som i sista ligaomgången i helgen. Där bytte man mittback i halvtid när Saskia Bartusiak lämnade plats för Bianca Schmidt, vilket indikerar att Bartusiak kanske inte håller för 90 minuter. Jag tror dock att tränare Colin Bell bedömer att hon är så viktig för laget att hon skall starta.

Hos Frankfurt talar mycket för att offensiva speluppläggarna Dzsenifer Marozsan och Veronica Boquete blir kvällens nyckelspelare mot ett defensivt PSG. Fransyskorna lär även ha extra koll på Kerstin Garefrekes vid fasta situationer.
Hos PSG är polska målvakten Katarzyna Kiedrzynek och mittfältaren Shirley Cruz de stora nyckelspelarna. Cruz, tvåvägsmittfältaren från Costa Rica, är en av världens allra bästa spelare och det är hon som nu på egen hand skall bära PSG:s mittfält i Segers frånvaro. Båda ytterbackarna Jessica Houara-D’Hommeaux och Laure Bolleau är väldigt viktiga i anfallsspelet, där även smarta Asllani spelar en viktig roll.

Matchguide
FFC Frankfurt–Paris Saint-Germain
Idag 18.00 på Friedrich-Ludwig-Jahn-Sportpark i Berlin

Domare: Esther Staubli, Schweiz
TV: Svenska Eurosport sänder från 17.45
Odds: 51–49 – Frankfurt bär på ett mycket svagt favoritskap.
Tips: Matchen blir 1–1 efter ordinarie tid. Resultatet står sig efter förlängningen över 2×30 minuter. Det avgörs på straffar. Där vinner Frankfurt med 4–2.

Tänkbara startelvor:
Frankfrurt: Desirée Schumann – Kathrin Hendrich, Saskia Bartusiak, Peggy Kuznik, Ana-Maria Crnogorcevic – Marith Priessen, Simone Laudehr, Dzsenifer Marozsan, Kerstin Garefrekes – Veronica Boquete och Celia Sasic.

PSG: Katarzyna Kiedrzynek – Jessica Houara-D’Hommeaux, Sabrina Delannoy, Annike Krahn, Laure Boulleau – Fatmire Alushi, Shirley Cruz, Kenza Dali, Aurelie Kaci – Kosovare Asllani och Marie-Laure Delie.

PSG, Sjögran, Dahlkvist, tysk guldstrid och Kanadas VM-trupp

Publicerad den av
4

Det har gått drygt två dygn sedan PSG slog ut Wolfsburg ur Champions League. Jag har försökt att hitta längre sammandrag från matchen, men har inte varit speciellt framgångsrik.

Det här klippet från Uefa är det längsta jag hittat. På det ser man ju att det blev precis så tajt och spännande som man kunde förvänta sig på slutet. Den räddning PSG-målvakten Katarzyna Kiedrzynek gör på Vanessa Bernauer:s skott på slutet är ju riktigt svettig.

Vad jag förstått hade Wolfsburg fler bra chanser att göra det 3–1-mål som hade betytt avancemang. En chans som saknas i Uefa-klippet men som jag sett på en vine var när Babett Peter sköt över från nära håll på retur efter att Lena Goessling träffat ribban. Men den chansen kan ju inte ha varit i ställningen 1–2, för då var ju Peter utbytt.

Som jag ser det går PSG nu in i finalen som knappa favoriter. De har slagit ut Europas två bästa lag på vägen till Berlin och har en jättemöjlighet att ta klubbens första riktigt stora titel. Tråkigt för laget – och för henne själv förstås – att Caroline Seger är avstängd i finalen. Det gör att Kosovare Asllani blir enda svenska representant i årets Champions Leaguefinal.

Therese Sjögran

Therese Sjögran

* På hemmaplan är ju dagens nyhet att Therese Sjögran slutar efter VM för att bli sportchef i FC Rosengård. Det är ingen lätt uppgift att kliva rakt av planen in i styrelserummet. Mina spontana reaktioner var att det är kul för svensk damfotboll att Sjögran blir kvar i sporten, att det är kul för Sjögran att få den här chansen samt att jag hoppas för Rosengårds och Sjögrans skull att Erling Nilsson går vid hennes sida ett bra tag.

Jag minns när Stefan Andreasson gick rakt av planen för att bli sportchef i Elfsborg. Det tog flera år innan han och klubben hittade rätt. Bara för att man varit en stark ledare på planen och i omklädningsrummet blir man inte en framgångsrik sportchef över en natt. Med det sagt tror jag att Sjögran har goda förutsättningar att göra ett mycket gott jobb i Rosengård över tid.

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist

* Sjögran lär få dra ett tungt lass i det VM som nu bara är drygt 38 dygn bort. Att Lisa Dahlkvist fick lämna Örebros 1–1-match mot Piteå med nya skadeproblem är rejält oroande för vårt landslag. Även om Pia Sundhage aldrig skulle säga att hon är orolig så tror jag att hon kramar sina båda tummar stenhårt för att Dahlkvist skall vara 100-procentigt frisk och spelklar till VM-premiären.

För med Hanna Folkesson borta från turneringen skulle det vara väldigt tunt med aggressiva bollvinnare på vårt mittfält om även Dala försvann ur leken. Väldigt tunt. Och med tanke på att Sundhage har valt att spela med väldigt många offensiva spelare i sitt lag är behovet av någon duktig bollvinnare på centralt mittfält gigantiskt stort.

* I damallsvenskan avslutas den tredje omgången i morgon med Hammarby–Linköping, en match LFC måste vinna om laget skall kunna oroa Rosengård det minsta.

För övrigt har jag både i mitt förra inlägg och på Twitter konstaterat att Göteborg FC har en tunn trupp. Jag har fått svar som säger att även Rosengårds trupp är tunn. Och för spel på högsta internationella nivån stämmer det. Men för damallsvenskan känns det som att Rosengård har råd med ganska många skador.

I helgen möttes för övrigt Rosengård och Göteborg i F19-serien. Där vann Rosengård med 11–0 – siffror som säger det mesta om vilken av klubbarna som har bredast verksamhet.

* I Tyskland får vi den superavslutning som man drömt om. Söndagen den 10 maj klockan 14.00 gör Wolfsburg, Bayern München och Frankfurt upp om ligaguldet. De skiljer en poäng vardera mellan de tre guldkandidaterna.

Både obesegrade Bayern München (som tar emot Essen) och Champions Leaguefinalisten Frankfurt (som tar emot Wolfsburg) behöver hjälp för att kunna vinna guldet, men båda har sitt Champions League-öde i egna händer. Vinner de sina sista matcher spelar de i Champions League till hösten.

Ja, Frankfurt har ju faktiskt två chanser att ta Champions Leagueplatser. Skulle de förlora hemma mot Wolfsburg den 10 maj kan de ju kvala in genom att besegra PSG fyra dagar senare.

Wolfsburg har guldet i egna händer. Seger mot Frankfurkt och saken är klar. Men bortamatch mot Frankfurt är ju knappast den enklaste uppgift man kan ha. Innan ligan avgörs skall dock Wolfsburg spela cupfinal mot Potsdam. Den matchen går på fredag klockan 17.15. Där är die Wölfinnen stora favoriter mot ett Potsdam som gjort väldigt svaga resultat de senaste veckorna. I helgen fick man exempelvis bara 1–1 borta mot bottenlaget SC Sand.

Christen Press

Christen Press

* I USA är Christen Press och Crystal Dunn de hetaste spelarna i NWSL. Båda blev tvåmålsskyttar i helgen. Press har totalt gjort fyra mål, leder skytteligan och är i grym form. Hon måste vara högaktuell för en ordinarie forwardsplats i USA:s VM-lag.

Högerback Dunn spelar numera forward, har totalt gjort tre mål i ligan och är minst lika het som Press. Jag såg huvuddelen av Washington Spirits match i söndags natt och om USA har 20 utespelare som för tillfället är bättre än Crystal Dunn – då kommer amerikanskorna att jogga hem VM-guldet i sommar. Om förbundskapten Jill Ellis också sett Dunn den senaste tiden gissar jag att Ellis ångrar att hon inte tog med den allroundkunniga Washingtonspelaren till Kanada.

* Slutligen till just Kanada. Värdnationen presenterade sin VM-trupp i går. Den innehåller en mängd Sverigebekanta spelare. Noterbart är att bara en av truppens 23 spelare har sin klubbtillhörighet i hemlandet. Jämför det med Frankrike där samtliga 23 spelare håller till på hemmaplan.

Jag hade nog gissat att Janine Beckie skulle få plats i truppen, men istället blev för mig okända duon Selenia Iacchelli och Ashley Lawrence uttagen. Här är Kanadas VM-trupp i sin helhet:

Målvakter:
Stephanie Labbé (klubblös), Karina LeBlanc (Chicago Red Stars, USA) och Erin McLeod (Houston Dash, USA)

Stephanie Labbé

Stephanie Labbé

Backar:
Kadeisha Buchanan (West Virginia University, USA), Allysha Chapman och Lauren Sesselmann (Houston Dash, USA), Robyn Gayle, Carmelina Moscato, Marie-Eve Nault och Emily Zurrer (alla klubblösa) och Rhian Wilkinson (Portland Thorns FC, USA)

Emily Zurrer

Emily Zurrer

Mittfältare:
Jessie Fleming (London NorWest SC), Selenia Iacchelli och Sophie Schmidt (båda klubblösa), Kaylyn Kyle (Portland Thorns FC, USA), Ashley Lawrence (West Virginia University, USA), Diana Matheson (Washington Spirit, USA) och Desiree Scott (Notts County Ladies, England).

Forwards:
Josée Bélanger (klubblös), Jonelle Filigno (Sky Blue FC, USA), Adriana Leon och Melissa Tancredi (Chicago Red Stars, USA) och Christine Sinclair (Portland Thorns FC, USA).

Guide till PSG–Wolfsburg – och lite damallsvenska tankar

Publicerad den av
Svara

I dag har Frankfurt vräkt in sex nya mål på Bröndby, vunnit med totalt 13–0 och därmed raderat ut Umeås nio år gamla rekord över största semifinalmarginal i Champions League.

Höjdpunkter från första mötet finns här och från dagens finns här.

Dagens match var ju dock bara en transportsträcka. Det är i morgon 18.00 det blir riktigt intressant. Då är det retur mellan PSG och Wolfsburg, en match som på förhand känns som årets mest intressanta klubbmatch i Damfotbollseuropa.

PSG har med sig 2–0 till hemmamötet vilket innebär att Wolfsburg alltså måste vinna med två måls marginal i morgon för att gå vidare. Ja, inte med 2–0 då – för då blir det förlängning.

Sedan första matchen har Wolfsburg fått tillbaka Almuth Schult och Lena Goessling två spelare kommer att höja tryggheten i det tyska laget rejält. PSG är väldigt försvarsstarkt och på förhand håller jag nu fransyskorna som knappa favoriter, men bara med 51–49.

Wolfsburg har ju nämligen en makalös anfallskraft och gör tyskorna ett tidigt mål, då lär det bli riktig nerv i det här dubbelmötet. Wolfsburg är nere för räkning – men tyska lag ger aldrig upp förrän de är helt uträknade. Tyvärr kommer jag inte att kunna se morgondagens match, något som svider. Svider gör det även att matchen som ju är ett svenskmöte inte visas av någon svensk tv-kanal. Vi svenskar är hänvisade till streamar, som den här.

Innan jag drar mig tillbaka för ikväll tänkte jag även kommentera de damallsvenska matcher som spelats sedan mitt förra inlägg. Det är ju en makalös tur att Eskilstuna spelar i damallsvenskan, för annars hade publiksnittet sannolikt nått historiskt dåliga nivåer. I dag var 125 på Grimsta och såg AIK–Mallbacken och i går kom 246 till Vilans IP för att se Kristianstad köra över Göteborg. Tråkiga siffror.

Det är alltså Eskilstuna som bär upp publiksnittet. De hade 1085 när Umeå besegrades med 2–0 häromdagen. Det är också den match jag sett mest – typ 30 minuter koncentrerat och 60 minuter okoncentrerat – av i omgången. Det jag såg imponerade Eskilstuna med gott passningsspel. Laget känns riktigt intressant. Och gör man sådana mål som Olivia Schough, där bollen tar i båda stolparna och ribban innan den går in – då är laget inne i ett flyt. Just nu känns Eskilstuna som det lag som har bäst möjlighet att utmana urstarka Rosengård.

Malmölaget gjorde i dag som man gjort tidigare – man tog det lugnt i första halvlek bara för att köra över motståndet efter paus. 17 minuter in i andra halvlek var det 0–4 i Vittsjö. Då var det svårt att förstå hur det kunde ha varit 0–0 i halvtid.

Göteborg föll alltså i Kristianstad i går. Bakom siffrorna 3–1 döljer sig ett riktigt darrigt Göteborgsförsvar och ett vasst hemmaanfall. Visst fick man ett mål billigt bortdömt och Vilans IP har aldrig varit någon favoritplats för göteborgskorna, men totalt sett var laget ändå så blekt att det känns som att Göteborg nog har för tunn trupp och för få defensivt inriktade spelare för att bli ett riktigt topplag.

Slutligen till dagens måstematch mellan mina tippade nedflyttningslag, AIK och Mallbacken. Värmländskorna vann med 1–0 efter ett slumpartat mål. Jag såg inte jättemycket av matchen, men det jag såg tyckte jag ändå att Mallbacken hade ett bättre agerande i sitt försvarsspel än AIK. Även om AIK låg på styrde Mallbacken oftast hemmaspelarna till avslut ur dåliga vinklar.

Jennifer Falk

Jennifer Falk

De få gånger AIK fick klara chanser var Jennifer Falk på hugget. Just Falk unnar jag verkligen nollan och segern – hon har väntat i över 1,5 år på att få vara på den segrande sidan i en damallsvensk match. Resultatet ger lite arbetsro till Mallbacken. AIK däremot borde vara lite stressat nu. Noll gjorda mål på tre omgångar, där man dessutom mött tippade bottenlag som Umeå och Mallbacken – det är inget bra facit.

VM-genrep, cupkvartar, bottenmöte och tyskt gulddrama

Publicerad den av
Svara

Nyss kom beskedet om att det svenska VM-genrepet går mot Holland i Toronto den 30 maj. Det låter väl som en ok motståndare i sista matchen innan mästerskapet.

Innan dess skall en hel del damallsvenska matcher spelas. I dag drar tredje omgången igång med Eskilstuna–Umeå. Omgångens mest intressanta match går på lördag mellan AIK och Mallbacken, en match som känns blytung för kampen i seriens bottenskikt.

På söndag spelar Piteå och Kif Örebro i Piteå. De båda drabbade samman i Örebro i går. Där valde Piteå att ställa över stora delar av sin startelva vid sidan. Enligt matchrapporten på svenskfotboll.se var Hilda Carlén utespelare. Så illa var det dock inte, men Pitelaget var ändå chanslöst på Behrn Arena – där Lisa Dahlkvist var tillbaka i spel. Det var 5–0 redan i halvtid, och slutade 5–1.

Det borde innebära att Piteå har det mest utvilade laget till det damallsvenska mötet på söndag. Fast enligt länkad artikel ovan fick gästerna skador på både Josefin Johansson och Emilia Appelqvist. Är de båda innermittfältarna borta på söndag skulle det vara riktigt tunga avbräck för Piteå.

Utöver Örebro tog sig även Linköping vidare i cupen i går. Fast enligt rapporterna fick de jobba för att besegra Hovås/Billdal med 2–0. Kanske är det så att Hovås gör skäl för platsen som favorit till andraplatsen i elitettan bakom Djurgården. Nämnda Djurgården var för övrigt chanslöst i sitt cupmöted med Rosengård i tisdags.

Det är inte bara svenska lag som spelar dubbla matcher i veckorna för tillfället. De tuffaste programmen har de tyska topplagen Wolfsburg och Frankfurt. Båda spelade viktiga ligamatcher i går. I Wolfsburg var Almuth Schult och Lena Goessling tillbaka när Essen besegrades med 4–0. Även Frankfurt vann sin match i går med 4–0, vilket innebär att den tyska guldstriden kommer att avgöras i sista omgången.

På söndag vet vi om det är två eller tre lag som är med och slåss om titeln. Det borde vara tre, för inte tappar väl Bayern München poäng borta mot avsågade jumbon Herford?

Spontant tänker man att Wolfsburg missgynnas rätt rejält av att behöva spela dubbla matcher varje vecka, medan PSG bara har Champions League att tänka på. Att alla Wolfsburgs matcher dessutom har stor sportslig betydelse gör ju att Ralf Kellermann inte kan vila spelare på önskvärt sätt. Wolfsburgs spelschema talar alltså för PSG i final mot Frankfurt. Men nej, jag har inte på något sätt räknat bort Wolfsburg ännu. Får ett tyskt lag vittring brukar det vara svårt att stoppa.

Innan jag sätter punkt konstateras att den franska VM-truppen tas ut i dag. Undra om det blir några skrällar.

Slutligen kan de av er som tycker det är spännande att se hur bra Charlotte Rohlin är på att skjuta i ribban roa er med att se det här klippet:

 

Idag finns det ingen mardrömslottning

Publicerad den av
1

Klockan 14.00 lottas kvalet till EM 2017 i Holland. Kvalet går att se live på uefa.com – och seedningsgrupperna går att läsa här.

Gruppsegrarna och alla grupptvåor utan en går till EM-slutspelet, något som gör att det inte finns någon lottning som skulle kunna vara så dålig att Sverige riskerar att missa EM-slutspelet.

Sverige är förstås i högsta seedningsgruppen, vilket innebär att vi inte kan möta Tyskland, Frankrike, Norge, England, Italien, Spanien eller Island.

I seedningsgrupp 2 är Schweiz, Danmark och kanske Ryssland de starkaste lagen. Svagast är Ukraina och Belgien.

I seedningsgrupp 3 heter starkaste lagen Irland och Tjeckien, medan Serbien och Ungern är svagast.

I grupp 4 och 5 är ett Portugal på frammarsch den enda lilla sportsliga nitlotten. Däremot innehåller de grupperna resemässiga nitlotter som Kazakstan och Georgien.

Från landslaget till damallsvenskan. TV-sändningarna är förstås grymt bra för oss som är intresserade. I lördags körde jag en vilodag efter en tuff vecka. Då var det perfekt att hoppa lite mellan de båda eftermiddagsmatcherna.

I Vittsjö var Kif Örebro något närmare segern, men 0–0 kändes ändå som ett logiskt resultat av det jag såg. Mitt fokus var trots allt lite större på matchen på Fryxellska skolan i Sunne.

Även om jag vet att damfotbollen med rätta kämpar för mer professionella förutsättningar kan jag inte låta bli att njuta lite av att en allsvensk match 2015 faktiskt kan spelas på ett ställe som just Fryxellska skolan. Några meter bakom ena målet passerade bilar på vad som såg ut att vara en landsväg och ytterligare några meter bakom radades ensilage-säckarna upp. Visst är det väl ändå lite charmigt?

Mitt fokus låg på Mallbacken och på deras eventuella möjligheter att hänga kvar. Det var tydligt att laget har bra organisation och även en viss offensiv spets, men i den här matchen man var lite för mjäkiga i och kring eget straffområde. Där har bottenlag inte råd att spela snyggt med små marginaler, utan det behövs fler rejäla rensningar.

Kan man spela lite rejälare har Mallbacken chansen att hänga kvar. På ett sätt är det ju lovande för värmländskorna att båda Eskilstunas mål kom i samband med hörnor. Det visar ju att man klarar av själva spelet på ett bra sätt och försvaret vid fasta situationer är ju något konkret att åtgärda.

Matchen gick alltså på Fryxellska skolan. Tyvärr var det en arena som mer än väl klarade de mycket svaga publiksiffror som noterades i den andra omgången av damallsvenskan. Det kom bara 677 och såg Rosengårds hemmapremiär mot Hammarby. Trots att den siffran känns som en besvikelse var den omgångens högsta.

Bottennappen fanns i studentstäderna. Pinsamma 128 personer såg Umeås första hemmamatch för säsongen och bara 312 såg Linköping besegra Kristianstad.
Umeå är verkligen ingen publikmagnet hittills i serien. Totalt har deras två matcher setts av 396 åskådare, en siffra som man helst hade sluppit i damallsvenskan.

Totalt när alla lag haft varsin hemmamatch ligger snittet på 753, klart lägre än fjolårets totalsnitt på 836. Fast innan jag målar fan på väggen skall jag även säga att andraomgångarna har varit svaga ur publiksynpunkt i flera år.

Ifjol var snittet i andra omgången så lågt som 362, något som ju faktiskt innebär att årets siffra på 490 är ett jättelyft. Även totalsnittet på 753 efter två omgångar är bättre än både 2014 och 2013 års siffror på 707 och 706.

Så även om jag reagerade över låga siffror i omgången och spontant funderade över om det var tv-sändningens fel är det inte läge att dra några slutsatser i det ämnet än på länge. Tvärtom lever ju faktiskt förhoppningen om att tv-sändningarna skall leda till ökat intresse för serien och med det högre publiksiffror.

* Slutligen konstateras att Frankfurt alltså slog Bröndby med 7–0 i första semifinalmötet i Champions League. Det får mig fundera över Linköpings insats i dubbelmötet med danskorna, samt på om inte nivåskillnaden mellan Frauen-Bundesliga och damallsvenskan bara blir större och större.

Visst var Rosengård nära mot Wolfsburg, men ett skadefritt Rosengård står ju i särklass i Sverige. Känslan är att övriga svenska klubbar tappar mark mot topplagen nere på kontinenten.

Nu har Wolfsburg förlorat i Champions League

Publicerad den av
5

PSG vann med 2–0 i Wolfsburgs nya arena och det är bara för mig att erkänna, jag var helt fel ute i mitt tips om dagens Champions Leaguematch. Helt fel.

PSG var bättre än jag trott, mycket bättre. För damfotbollens skull är mitt dåliga tips en bra grej. Det skall ju helst inte gå att tvärsäkert förutspå resultaten. Utan det bästa är om sådana som jag misslyckas med att pricka in våra självsäkra tips med mycket jämna mellanrum.

I kväll är det alltså bara att lyfta på den hatt jag aldrig bär för ett PSG som gjorde en fantastisk insats – den bästa jag någonsin sett dem göra. Under den första halvleken sprang man sönder Wolfsburg och efter paus spelade man effektivt av matchen.

Nu blir det en riktigt intressant retur på söndag. Då får inte Ralf Kellermann coacha sitt lag eftersom han i dag blev uppvisad på läktaren av Pernilla Larsson. Coachfrågan blir en ingrediens i det hela som gör det ännu mer intressant.

I dag förlorade Kellermann coachmatchen mot Farid Benstiti på knockout. Visst har Kellermann för tillfället en väldigt skadedrabbad trupp och ganska få alternativ. Och visst var det ett stort minus för laget att man tvingades ställa 20-åriga reservmålvakten Merle Frohms i målet – hon var väldigt nervös i början och spred osäkerhet i sitt lag.

Men det skall inte ta ära från Benstiti och PSG som hade ett djupledsspel som jag aldrig förr sett dem använda sig av. Inledningsvis sprang de rakt igenom hemmalaget. Stor härförare var Shirley Cruz. Mittfältsstjärnan från Costa Rica slog genomskärande passningar och gjorde det andra målet på egen hand. Hon får sällan det erkännande hon borde ha, för i min värld är hon en av världens allra bästa spelare.

Hela PSG var förresten bra i dag. Det måste man vara om man skall vinna i Wolfsburg. Nu är det självklart fördel för Parislaget – inte minst mentalt. Men å andra sidan vet man ju att om Wolfsburg får minsta lilla vittring så kan de göra två–tre mål på kort tid. Så det här är inte avgjort ännu.

Avslutningsvis en kort svenskkoll. Kosovare Asllani inledde matchen lysande, men mattades något. Caroline Seger gjorde en mycket stabil insats, medan Nilla Fischer hade jobbigt med att hålla ihop sin backlinje i den första halvleken. Efter paus såg det bättre ut. De första två får starka treor medan det för Fischer blir en tvåa.

Slutligen domare Larsson – den svensk som det är svårast att betygsätta. Hade jag varit Wolfsburgsupporter hade jag antagligen öst dynga över vår VM-domare. Nu är jag svensk och konstaterar att det var en svårdömd match med mycket känslor.
Larsson hade inte hundraprocentigt grepp om händelserna, men förlorade inte heller kontrollen helt. Straffen som Sabrina Delannoy säkert satte till 1–0 kändes något billig, men inte helt feldömd. Å andra sidan kunde Larsson i konsekvensens namn blåst en liknande straff till Alexandra Popp i andra halvleken. Jag ger Larsson en tvåa, fast en mycket, mycket svag sådan.

Apropå svenskar på den internationella scenen är det strax dags för den franska cupfinalen. 21.00 drabbar svensklagen Montpellier och Lyon samman. Förhoppningsvis går matchen att se på den här länken.

Guide till semifinalerna i WCL

Publicerad den av
Svara

Om några timmar drar semifinalerna i Champions League igång med det härliga prestigemötet Wolfsburg–PSG. Jag håller tyskorna som ganska klara favoriter. Här är min guide till helgens semifinaler:

* VfL Wolfsburg–Paris Saint-Germain
I dag 18.00
TV/Stream: Ingen svensk TV-sändning. Men matchen sänds på tyska Eurosport – tydligen skall inte streamen vara geoblockad.
Odds (dubbelmötet): 65–35

Kommentar: Wolfsburg har fortfarande aldrig förlorat en match i Champions League. Förlusten kommer förr eller senare att komma, men inte ens om PSG skulle vinna en av semifinalerna tror jag att det blir franskt i finalen.

De tyska mästarinnorna har sådan tyngd och stabilitet att jag tror att de kommer att jobba sig igenom PSG:s starka defensiv. Wolfsburgs styrka är ju att man har ett inläggsspel som inget annat klubblag i världen. Alexandra Popp är en grymt stark måltavla, men även spelare som Martina Müller (som gör sin sista säsong), Yuki Ogimi, Vanessa Bernauer med fler är hot i luftrummet. Och vid fasta situationer har man ännu fler tänkbara måltavlor som sina inlägg, som lagkapten Nilla Fischer.

Trots att man har en skadedrabbad trupp känns Wolfsburg formstarkt för tillfället, och även om PSG är ett stabilt lag, saknas den snabbhet framåt som krävs för att hota Wolfsburgs stabila försvar. Förhoppningsvis lever dubbelmötet till nästa veckas retur, men jag känner mig inte alls säker på att det blir så. PSG med Kosovare Asllani och Caroline Seger måste sannolikt göra sina två bästa matcher för året för att kunna skrälla.

* FFC Frankfurt–Bröndby IF
I morgon 14.00
TV/Stream: TV-sänds inte i Sverige. Hittar jag en länk läggs den upp här.
Odds (dubbelmötet): 90–10

Kommentar: Frankfurt har nyligen tvingats släppa Seattle-lånet Jessica Fishlock. Där tappar man många löpmeter på mittfältet. Dock har de tyska vicemästarinnorna såpass stark trupp att de bör kunna döda det här dubbelmötet redan på hemmaplan.

Jag såg i veckan att ett par av Bröndbyspelarna sa att de var övertygade om att laget kan skaka Frankfurt. Om det hade gällt en match hade jag hållit med, men nu skall den här semifinalen bli en rätt ensidig historia.

Korta inhopp i en mängd matcher

Publicerad den av
Svara

Den första helgen där man kunde se alla damallsvenska matcher på tv blev lite konstig för egen del. Jag gjorde nämligen korta inhopp i en mängd matcher, men såg inte någon hel.

Utöver damallsvenska matcher hann jag med några minuter av Mia Jalkerud:s sexmålsfyrverkeri borta mot Lidköping i elitettan och så ett par halvlekar i NWSL.

Rent spontant kändes de båda NWSL-matcherna mer underhållande än de damallsvenska jag såg, men det kan nog bero på att de damallsvenska lagen har bättre försvarsorganisation än de amerikanska, vilket gör NWSL-matcherna mer svängiga.

Oavsett måste den uppvisning Seattle Reigns fantastiska mittfält anfört av Kim Little, Jessica Fishlock och hattrickskytten Megan Rapinoe bjöd på mot Western New York Flash anses vara helgens behållning:

Att Fishlock lämnat Frankfurt redan innan semifinalerna i Champions League stärker för övrigt inte lagets chanser, varken i ligan eller mästarcupen. I helgen vann dock både Wolfsburg och Frankfurt sina hängmatcher i Frauen-Bundesliga, vilket innebär att Wolfsburg nu är serieledare en poäng före Bayern München och två före Frankfurt.

Tre omgångar återstår. Omgång 20 inleds för övrigt i morgon med matcher just för de tyska Champions Leaguelagen Wolfsburg och Frankfurt. De möter Herford och Freiburg och bör ta ytterligare varsin trepoängare.

Det om den tyska ligan. Mitt fokus i helgen låg förstås på damallsvenskan. Tyvärr missade jag lördagens tjuvstart och tillika nykomlingsmöte, men har sett det här klippet:

För Hammarby är det här förstås en kanonstart, precis den man behöver. Den riktiga värdemätaren på Söderbönorna kommer dock i Malmö i morgon.

När det gäller Mallbacken har jag förstått att de dels hade dubbla ribbskott i slutet av första halvleken samt att de missade en straff i den andra. Det antyder ju att värmländskorna var med i matchen. Dock har man inte råd att släppa in mål som Olga Ekblom:s inlägg till 2–1 om man skall hänga kvar.

I söndags såg jag en stund av Kristianstad–Umeå. Där blev det tydligt att Umeå har en väldigt tunn trupp och att laget är otroligt uddlöst utan Jenny Hjohlman och Lina Hurtig. Hurtig hoppade in och spelade en halvtimme i matchen, något som förvånade mig. Tränare Maria Bergkvist sa ju på upptaktsträffen i förra veckan att Hurtig den dagen gjorde sitt första 100-procentiga träningspass. Då känns det spontant väl bra att redan spela en halvtimma i damallsvenskan inom en vecka. Men det fanns kanske omständigheter som gjorde speltiden mer begriplig.

När det gäller Hjohlman är hon tydligen ledbandsskadad och borta i 2–4 veckor. Umetruppen är skadedrabbad, bland annat missar Jasmin Nejati hela säsongen till följd av ett avslitet korsband. Tråkigt.
Såvitt jag kan komma på är Nejati en av tre damallsvenska spelare som drabbats av korsbandsskador redan innan säsongsstart. Beata Kollmats i Göteborg och Hanna Folkesson i Örebro är de båda andra jag har koll på.

Jasmin Nejati

Jasmin Nejati

Jag såg några minuter av Piteå–Vittsjö. Den tid jag såg upplevde jag hemmalaget som starkare, men det var ju gästerna som fick med sig alla poängen.

Jag såg även några minuter i slutet av AIK–Göteborg. Där lyckades faktiskt AIK få lite tryck på gästerna i jakten på reducering. Kanske ändå att AIK har lite mer tyngd än jag trott på förhand.
På klippet ser vi Göteborgsmålen av Lieke Martens och Manon Melis, men först en godbit av Ramona Bachmann från Rosengårds match:

Slutligen då till Örebro–Rosengård. Där hade jag på hela matchen, men jag jobbade parallellt och kunde inte kolla speciellt koncentrerat. Det jag såg av Örebro var ett bra försvarsspel före paus samt en imponerande och väldigt lovande insats av unga Michelle De Jongh. Kan hon fortsätta på den nivån bör hon vara med i landslagsdiskussionen senast i höst. För den typen av centrala mittfältare har vi inte många av.

Rosengård var blekt före paus, men visade riktig mästarklass efter. De fick fart både på boll och ben och kunde ju faktiskt ha gjort sex–sju mål där. Imponerande.

En match jag inte såg något alls av var Eskilstuna–Linköping. Där fick 1308 åskådare se en liten skräll. LFC vann hörnorna med 10–1, men avsluten mot mål 2–3 och dessutom hade hemmalaget två ramträffar. LFC:s ineffektivitet fortsätter alltså.
Det är ju för tidigt att prata om ödesmatch i andra omgången, men skall Linköping ta upp kampen med Rosengård i år har man inte råd att även lämna morgondagens hemmapremiär mållöst. Premiärresultaten gör att LFC–Kristianstad känns som en riktigt intressant historia.

Hur var då TV4:s produktioner? De jag såg var bra, jag skulle nog till och med säga lite över förväntan. Kul. Det jag saknar är klipp med höjdpunkter från alla matcher, helst även ett sammanfattande klipp med alla omgångens mål – så som man kan i ligorna i Tyskland och Frankrike.

Apropå TV4 är här ett klipp med damallsvenska tips från alla kanalens damfotbollsexperter:

Slutligen tillbaka till USA och NWSL. Den damallsvenska premiäromgången lockade i snitt 1016 åskådare – kul. Totalt blev det 6097. Jämför det med världens mest publikdragande damlag, amerikanska Portland Thorns. De hade 13386 åskådare vid sin premiär mot Boston. Storpubliken fick se hemmalaget vinna med 4–1.

Intresset kring Thorns har fått engelska tidningen The Guardian att publicera det här reportaget som har titeln: ”Är Portland Thorns den första riktiga klubben inom damfotbollen?” Jag antar att de med första riktiga klubben menar att det är den första klubben som har riktig publikhausse kring alla hemmamatcher.

Ett lag som har en klack som kör tifon inför vissa matcher, som den i helgen. Visst är det underbart att se så välfyllda läktare i ligamatcher, som de här:

Intresset kring Portland Thorns ger verkligen framtidshopp för damfotbollen. Det gör för övrigt fler publiksiffror från första omgången i USA. I Houston var publiksiffran 6 012, i Kansas hade man 8 489 supportrar medan omgångens lägsta publik var låga 2 642 i Seattle. Jag skriver låga 2 642 trots att den siffran var mer än 1000 åskådare högre än den bästa damallsvenska premiärsiffran – 1619 från Hammarbys match på Tele2 Arena.

I damallsvenskan stod Kristianstad för det pinsamma bottennappet – bara 268 på en premiär är verkligen långt ifrån godkänt.

Överraskande slutresultat

Publicerad den av
3

Jag har jobbat på Borås Arena med Elfsborgs allsvenska hemmapremiär i kväll och har inte sett tillräckligt av kvällens landskamp för att kunna komma med någon ingående analys.

Jag kunde dock se delar av den första halvleken och tyckte att de perioder jag såg var väldigt lovande. Därmed blev jag förvånad när jag följde målutvecklingen efter paus. Av det lilla jag såg hade jag nämligen inte kunnat gissa att det skulle trilla in tre danska mål i matchen, däremot kändes det rimligt med tre svenska – minst.

Jag har spelat in matchen och återkommer med en analys senare. Nu nöjer jag mig med att leverera några resultat från dagens träningslandskamper där VM-lag var inblandade:

* Tyskland–Brasilien 4–0 – mål av Celia Sasic, Simone Laudehr, Melanie Leupolz och Dzsenifer Marozsan.

* Norge–Holland 2–3 – mål av Emilie Haavi 2, Lieke Martens 2 och Manon Melis 1.

* Sydkorea–Ryssland 2–0 –  mål av Cho So-Hyon och Ji So-Yun.

* Spanien–Irland 1–0 – mål av Jennifer Hermoso.

Kapprustningen igång i Tyskland

Publicerad den av
1

Redan långt innan årets rekordjämna toppstrid i Tyskland är avgjord har topplagen börjat värva nytt för nästa säsong. Det är rena rama kapprustningen.

I dag presenterade nämligen Wolfsburg två prestigeförvärv från Lyon, Lara Dickenmann och Elise Bussaglia. De dubbla tyska mästarinnorna har nu en närmast sjukt bred och stark trupp. Sannolikt kommer några högkvalitativa spelare att få lämna i sommar, men det hindrar inte att klubben verkligen visar att man tänker göra allt för att klamra sig kvar högst upp på tronen.

Med Dickenmann får man ytterligare fart i det redan starka kantspelet. Däremot undrar jag lite över värvningen av Bussaglia. På centralt mittfält vimlar det ju av klasspelare. Visst har Nadine Kessler knäproblem, men man har ju i truppen även Lena Goessling, Vanessa Bernauer, Julia Simic, Viola Odebrecht samt framtidsnamnet Lina Magull. Samtliga de fem hade gått in i nästan alla andra lag.

Wolfsburg är inte enda laget i Frauen-Bundesliga som ser om sitt hus på ett tidigt stadium. Ligaledande Bayern München är också med i kapprustningen. De har redan gjort klart med Potsdams skotska stjärna Lisa Evans och med Freiburgs tyska landslagsmittfältare Sara Däbritz.

Dagny Brynjarsdottir

Dagny Brynjarsdottir

Bayern har verkligen på kort tid byggt ett hyperintressant framtidslag fullt med spelare som är kring 20-årsstrecket. Under den senaste säsongen har man ju fyllt på med framtidsspelare som Melanie Leupolz, Vivianne Miedema och Dagny Brynjarsdottir. Nu får man ytterligare spets till en redan vass trupp. En trupp som man självklart vill se mer av i nästa upplaga av Champions League.

Turbine Potsdam tappar alltså Evans och man tappar även Genoveva Anonma till Portland i USA efter säsongen. Men även i Potsdam har man varit tidigt ute på transfermarknaden. Klart är att Bianca Schmidt återvänder från Frankfurt samt att även Svenja Huth gör samma övergång. Dessutom kommer spelskickliga mittfältaren Patricia Hanebeck tillbaka från SC Sand.

Svenja Huth

Svenja Huth

Såvitt jag har sett har Frankfurt ännu inte kontrat med några prestigevärvningar, men de kommer garanterat också att se om sitt hus i sommar.

Två spelare som borde vara hyperintressanta är de båda 17-åringarna Lea Schüller (född i november 1997) och Laura Freigang (född i februari 1998) som båda öser in mål i det tyska F19-landslaget. Freigang har gjort fem mål på två matcher i det pågående EM-kvalet medan Schüller har gjort fyra.
Schüller spelar dock redan i Essen och skulle säkert inte må dåligt av att vara kvar där en säsong till. Freigang däremot spelar för TSV Schott Mainz som leder regionalliga sydväst (division 3) utan poängförlust. Även om hennes lag är på väg upp i andraligan borde nog Freigang ta klivet direkt upp i Frauen-Bundesliga till sommaren.

Som en liten parentes noterar jag här att Tyskland inte tvekar att satsa ungt även i sina flick- och juniorlandslag, medan vi i Sverige oftast håller mer noggrant på åldrarna. Här finns det nog en skillnad i grundsyn som känns intressant.

Mer om Sverige och landslagsfotboll senare i kväll. För Pia Sundhage har ju i dag aviserat en återgång till 4-4-2. Lite tankar om det kommer när morgondagens startelva presenteras senare i kväll.

Tillagt i efterhand: Det slog mig att Frankfurt visst redan har gjort en tidig och intressant värvning. Europamästarinnan Isabelle Linden hämtas ju från Bayer Leverkusen.

Får vi uppleva mirakel med den här spelidén?

Publicerad den av
Svara

Det är ändå två månader kvar till VM. Och svenska lag brukar ju vara som bäst när de slår ur underläge.

Det är de mest positiva saker jag kan komma på efter dagens hemska 3–1-förlust mot Schweiz i Eskilstuna.

För Pia Sundhage måste påskdagen 2015 ha varit ett enda långt lidande. Det spel som hon nu ägnat 1,5 år till att jobba in funkar inte alls. Tvärtom känns Sveriges lag våren 2015 klart sämre än det gäng Sundhage tog över för 2,5 år sedan.

Inför matchen skrev jag om att jag ville se ett bättre kollektivt försvarsspel, där motståndarna inte på ett enkelt sätt kunde spela sig förbi Sveriges forwards och mittfältare. Jag ville även se hur det anfallsspel som Sundhage byggt för konstgräs funkade nu när det testades på konstgräs. Jag tyckte att Sverige borde kunna äga matchen och skapa minst åtta–tio klara målchanser.

Försvarsspelet först. Det tog 34 sekunder, sedan slog högerbacken Noelle Maritz Schweiz första djupledspassning längs marken som skar rakt igenom det svenska laget. Det blev ingen målchans då, men man anade vartåt det lutade.

Pia Sundhage verkar tycka att försvarsspel är tråkigt. Det värsta är att hennes inställning har smittat av sig på laget. Ramona Bachmann:s 1–0-mål var exempelvis frukten av många halvdana svenska försvarsinsatser. Det fanns ingen bestämdhet i det svenska agerandet när bollen lyftes in i straffområdet. Det gjorde det inte heller på en inläggsfrispark i den andra halvleken, där Ana Crnogorcevic var ytterst nära att nicka in ytterligare ett schweiziskt mål.

Det svenska agerandet vid Fabienne Humm:s 2–0-mål är ännu värre. Där slår Kosovare Asllani bort en passning när laget är på väg uppåt. Det svenska hemjobbet som följer håller ingen VM-klass. Ingen forward eller mittfältare gör hemlöp i maxfart när Vanessa Bernauer driver fram bollen och serverar Humm i djupled, en passning som skär längs marken mellan våra mittbackar Nilla Fischer och Charlotte Rohlin. Tvärtom omges Bernauer av tre svenskor som springer halvengagerat. Närmast att störa Bernauer är Caroline Seger som dock nöjer sig med att bara springa bredvid schweiziskan.

Organisationen i backlinjen är inte heller särskilt vass. Återigen är det alltså en boll längs marken som skär mellan två backar. Illa är också att både Rohlin och Lina Nilsson tidigt ser Humms löpning, men Nilsson är ändå inte ens nära att hjälpa till och Rohlin är för snäll och klarar inte av att trycka bort målskytten. Som grädde på moset står Hedvig Lindahl för långt åt höger och lämnar en jättelucka vid sin vänsterstolpe.

Alltså ett rakt igenom svagt försvarsspel.

Ett lag som har både fantastisk försvarsorganisation och -disciplin är Wolfsburg. Det går inte att jämföra Sundhages Sverige med Ralf Kellermann:s Wolfsburg på samma dag. När Europas bästa klubblag tappar bollen och ger motståndarna kontringslägen är sju–åtta spelare blixtsnabbt på rätt sida bollen. Spelarna har i sig att omgående sätta högsta fart hemåt och alla hjälps åt att döda kontringarna. En som är fantastisk på det är nämnda Bernauer, som garanterat inte hade låtit Seger få slå en djupledspassning lika ostört om det varit ombytta roller.

I det svenska laget är det ofta bara tre–fyra spelare som 100-procentigt deltar i försvaret mot kontringar. Det är något jag ogillar skarpt.
Dessutom ligger de svenska mittfältarna och forwardarna så långt ifrån varandra att det är ganska lätt att spela förbi dem. Det leder till att när en svensk spelare ändå bryter ett uppspel finns det få medspelare i närheten som kan ta hand om andrabollen eller som man kan sätta igång ett spel med.

Min oro för det svenska försvarsspelet är alltså stor och alla gamla frågetecken finns kvar. Tyvärr fick mina frågor om anfallsspelet nästan genomgående lika tråkiga svar.

Den svenska spelidén bygger på att Seger skall vara med och bygga anfallen. Det vet motståndarna om, vilket gjorde att Schweiz satte härligt tuffa Bernauer på att plocka bort Seger ur matchen. Det lyckades fullt ut, för den frispark som gav 1–0-målet skapades ju till exempel genom att Bernauer låg nära Seger och bröt en farlig passning från Rohlin.

Det blev tyvärr väldigt tydligt att Sverige inte har någon självklar plan B när Seger plockas bort ur matchbilden. Det är helt klart oroväckande.

Tyvärr blev det inte mycket bättre när Sundhage i andra halvlek skapade en B-plan genom att flytta fram Seger ett steg och sätta in Linda Sembrant som mittfältslibero. Jag tycker att Sembrant är för långsam med bollen för den rollen. Det visade sig också vid 1–3-målet där ju Bernauer vann bollen just från Sembrant i förstaläget.

Oroväckande var även bristen på svenska målchanser. Jag tyckte inför matchen att Sverige borde skapa åtta–tio klara målchanser mot ett lag som Schweiz. Sverige skapade fyra målchanser. Den första dröjde ända tills minut 35 – det är inte godkänt. Inte ens nära. Det värsta var att känslan var att de svenska målchanserna uppstod ganska slumpartat och inte byggde på någon synbar spelidé.

Totalt blev det för övrigt 4–4 (2–2) i målchanser, enligt min räkning. Egentligen är det ju ingen katastrof att släppa till fyra målchanser. Men…

Det svenska målet tillkom efter att Caroline Abbé slagit hål i luften när hon skulle bryta en passning från Seger. Resten gjorde Lotta Schelin på ett mycket snyggt och behärskat sätt. Att vi har den spets vi har gör att man trots allt känner en del hopp inför VM.

Annars är ju tyvärr känslan att Sundhage försöker få vårt lag att spela ett spel som truppen inte har kapacitet för.
I går såg jag USA, ett lag som nyligen har lämnat sitt experimenterande och återgått till ett klassiskt 4-4-2 och nått framgångar med det.

Sverige har en av världens bästa kontringsspelare i Lotta Schelin. Personligen hade jag nog tyckt att det vore rimligt om Sverige anpassade sig efter det genom att använda en spelidé som byggde på ett hårt arbetande kollektiv med uppgift att se till att Schelin fick rätt bollar.

Men nu är vi så nära VM att det börjar bli för sent för kursändringar. Vi nog trots allt måste ställa vårt hopp till det konstgräsanpassade spel som Sundhage har byggt. Och som jag skrivit flera gånger innan, förhoppningsvis vet hon vad hon håller på med.

Och hur var det nu med påsken, först skall man lida och sedan följer ett mirakel. För egen del lider jag gärna vidare under alla träningslandskamper om vi får uppleva ett svenskt mirakel i Kanada i sommar. Får vi det?