Johan Rydén, sportreporter på Borås Tidning, bloggar om damfotboll på allra högsta nivå
Kategoriarkiv: Fotbolls-EM 2013 i Sverige
Europamästerskapet i fotboll för damer 2013, som spelades i Sverige perioden 10–28 juli 2013. Tolv länder deltog. Tyskland tog guld, Norge tog silver medan Sverige och Danmark vann brons. Spelorter för gruppspel, kvarts- och semifinaler var Göteborg/Halmstad, Växjö/Kalmar och Linköping/Norrköping. Finalen avgjordes på Friends Arena i Solna inför drygt 41000 åskådare.
Sveriges motståndare i EM-premiären Danmark har spelat träningslandskamp mot Spanien i dag. En ganska dålig match slutade 0–0.
Jag hittade en stream i början av andra halvlek, och såg således drygt en halvtimme av matchen. Det jag fick se var två lag som spelade mer i sid- än i djupled. Det gjorde att det blev ett ganska lusigt tempo. Dessutom såg inte planen ut att vara i toppskick.
Det var svårt att hitta speciellt många spelare som lyfte sig över mängden. Men Line Röddik Hansen i det danska mittförsvaret utmärkte sig med lysande uppspel. Och de få minuter jag hann se Pernille Harder så lyste det om henne.
När vi ändå är inne på de damallsvenska bidragen till matchen så gjorde Johanna Rasmussen en säker insats i en central mittfältsroll. Katrine Veje spelade andra halvleken men var inte speciellt involverad i spelet – det var ju inte så mycket anfallsfotboll.
I Spanien gick väldigt mycket via Vero Boquete. Utan att vara dålig hade hon det svårt. Hon var ofta relativt avskuren, och hade svårt att hitta effektiva lösningar.
Danskorna skrämde inte mig i dag. Men jag har förstått att det lätt blir konstiga och tempofattiga matcher mot spanjorskorna, så man skall kanske inte dra så stora växlar av den här matchen.
Spanien hade följande startelva: M José – Mely, I.Paredes, Ruth, Eli Ibarra – Nagore, Meseguer – Priscila, J.Hermoso, Adriana – Vero.
Danmark startade så här: Stina Lykke Petersen – Theresa Nielsen, Line S Jensen, Mia Brogaard, Line Röddik Hansen – Nanna Christiansen, Sofia Junge Pedersen, Katrine S Pedersen, Pernille Harder, Johanna Rasmussen – Nadia Nadim.
* När jag ändå är inne på landskamper och höjdpunkter är det här ett klipp från Hollands 3–2-seger mot Belgien från i lördags. Där noteras att Vittsjös båda bidrag inledde matchen olyckligt, när Mandy van den Berg missade en bakåtpassning till Loes Geurts, som Belgien gjorde mål på.
Segermålet gjorde debutanten Priscilla de Vos på övertid. Hon lär komma ihåg det målet hela sitt liv. För inte nog med att det var hennes första landslagsmål – det är ett riktigt drömmål på volley. Även om det nog är lite turligt så är det något riktigt svårt hon försöker sig på – och lyckas med.
* Slutligen finns det numera ett spelschema för NWSL. Premiären spelas mellan Kansas City och Portland den 13 april. Totalt skall alla lag spela 22 matcher i grundserien. Hela spelschemat hittar du här.
England är rankat fyra i Europa, och är således en av de hetaste medaljkandidaterna i sommarens EM-slutspel – där ju just fyra lag får medalj.
Så här i början av EM-året skakas det engelska landslaget av en lönekonflikt mellan spelare och förbund.
Jag måste säga att jag inte exakt fattar vad det handlar om. Men det verkar som att 17 landslagsspelare under de senaste tre åren har haft lön från förbundet på 16000 pund per år – motsvarande 168000 kronor med dagens växlingskurs.
Nu vill spelarna ha en högre löneförhöjning än de 2000 pund per år som förbundet föreslår.
Jag kan som sagt inte detaljerna. Uppgifterna kommer från brittiska Eurosport, som inte namnger spelarna, men skriver att det handlar om nästan alla engelska OS-spelare.
Jag antar att spelarna måste ha lön från sina klubbar också. Men har de inte det, så är förstås inte 15000 kronor någon lysande månadslön.
Eftersom det för tillfället inte finns något avtal mellan förbund och spelare är nu landslagets föreliggande träningsläger i La Manga hotat. Ingen bra start på ett EM-år.
* På andra sidan Atlanten uppger The Equalizer att NWSL-klubbarna i går fick förslaget till fördelning av de 56 landslagsspelarna som skall avlönas av förbunden i USA (24 spelare), Kanada och Mexiko (16 spelare vardera).
Det innebär att uppgifterna sannolikt kommer att bli offentliga när som helst. Det är ju nämligen bara tio dagar kvar till den första NWSL-draften.
* I Sverige har de flesta klubbarna nu dragit igång försäsongsträningen. Hos Linköping var Charlotte Rohlin tillbaka på planen. Glädjande. I länkad artikel noteras också att AIK:s Jennie Nordin är och känner sig för i Östergötland. Samt att LFC söker ytterligare en forward och en kantspelare.
Hos Kristianstad skall truppen bantas. Men man söker fortfarande en ytterback och en defensiv mittfältare. Det framgår av den här artikeln, där man också för en fin uppställning av KDFF:s nuvarande trupp, samt av deras försäsongsschema.
Jag gissar att de svenska klubbarna startar rätt lugnt. Försäsongsupptakten håller nog inte i närheten av samma intensitet som den gör i Tyskland. Där har Antonia Göransson och Turbine Potsdam rivstartat sin försäsong. Norska nyförvärvet Andrine Stolsmo Hegerberg twittrade så här nu i kväll:
”Treningsleir. Syv treninger på to døgn, eller 11 t og 20 min på to døgn om du vil.”
Sju pass. Drygt elva timmar. Hoppas inte Göransson ätit så mycket skinka och praliner under helgerna…
Lotta Schelin inledde 2013 med att vräka in mål, och herrlandslagets supportrar ställer sig bakom damlandslaget. Det här var en bra start på EM-året…
Ni minns kanske att jag i december anmärkte lite på att Schelin väldigt sällan har avgjort matcher för sitt Lyon det senaste året. Huvuddelen av hennes många mål har i stället kommit när matcherna redan är avgjorda.
Jag vet inte om hon läste och ville ge svar på tal, men i årets första tävlingsmatch slog hon i alla fall till direkt, och bröt isen med sitt tidiga 1–0-mål borta mot Toulouse.
Schelin gjorde ytterligare två mål vid 11–1-segern, men mål som betyder 4–0 och 7–0 lägger jag inte lika stor vikt vid. Noterbart också att högerbacken Corine Franco gjorde tre av Lyons sex första mål. Hur ofta gör högerbackar hattrick?
I och med dagens tre har Schelin nu gjort 15 ligamål den här säsongen vilket innebär att hon numera är tvåa i skytteligan, ett mål bakom klubbkompisen Camille Abily.
Även om EM är långt borta är det förstås bra för landslaget att vår enda storstjärna får en kanonstart på mästerskapsåret.
En annan kanske ännu bättre sak för landslaget i EM är Hallandspostens nyhet om att herrlandslagets supporterklubb, Camp Sweden, kommer att stötta tjejerna i sommar.
Det var sannolikt en av de bättre nyheterna på länge för både laget – och EM-arrangören.
Med proffsiga hejaklacksledare på matcherna känns det till och med rimligt att tro att tjejerna kommer att få det stöd de förtjänar. Kanske till och med det bästa och välorganiserade stöd ett damlandslag någonsin fått vid ett mästerskap?
Om en dryg vecka samlas landslaget igen på Bosön. Ganska stort fokus på lägret kommer att ligga på försvarsspel. Det säger i alla fall Pia Sundhage i slutet av tv-klippet på den här länken.
Då kan man ju tycka att det är ganska olyckligt att förbundskapten Sundhage ännu inte har presenterat den assisterande förbundskapten som skall vara ansvarig för just försvarsspel.
Som bekant är Lilie Persson assisterande förbundskapten med fokus på anfallsspel. Den assistent som skall ta hand om försvarsbiten skulle presenteras vilken dag som helst, sades det i samband med landskampen mot Schweiz den 23 oktober.
Nästan två och en halv månad senare är ännu inte aktuellt namn avslöjat. Tvärtom har de namn som ansågs vara huvudkandidater strukits från listan ett efter ett:
* Tony Gustavsson – skall träna Tyresö.
* Anna Signeul – blir kvar som förbundskapten för Skottland.
* Jörgen Petersson – skall vara assisterande tränare för Östers IF i herrallsvenskan.
* Calle Barrling – blir förbundskapten för både U23- och F19-landslaget.
* Martin Sjögren – har förlängt sitt kontrakt med Linköping med 2+1 år.
Även om det skulle presenteras en assisterande förbundskapten med ansvar för försvarsspel under den vecka som återstår innan Bosönlägret, så känns det inte som att denne skulle få speciellt stor påverkan på landslagets spel. För hur försvarsspelet skall skötas måste ju Sundhage redan ha bestämt. Annars är det ingen idé att lägga viktig träningstid på det.
Apropå försvarsspel, så pratar Sundhage i det videoklipp jag länkade till i början av det här inlägget, om Nilla Fischer som mittback.
Och när vi är inne på omskolningar så säger Susanne Moberg i den här artikeln i Kristianstadsbladet att hon är tillsagd att hon i första hand konkurrerar som yttermittfältare i landslaget.
De båda sakerna talar för att det kan ligga något i Anders Nilsson:s blogginlägg om att EM-laget i princip redan är klart.
Jag hoppas att han har fel. För den startelva som presenteras där känns alldeles för offensivt balanserad. Där finns bara en bollvinnare på mittfält eller i anfall. Så offensivt balanserat är inte ens Barcelonas herrlag.
Blir det aktuell uppställning hade jag jublat om jag varit förbundskapten för Italien, Finland eller Danmark. Och jag hade redan nu börjat planera för att utsätta Sveriges högerkant för ett rejält hållfasthetsprov.
Jag tänker inleda det här året med att dra lite i handbromsen. För jag antar att ni redan har hört det sägas eller skrivas: ”2013 – året då Sverige tar EM-guld”.
Så länge meningen uttrycker en målsättning eller förhoppning är den förstås mer än ok. För vi hoppas självklart på svenskt guld, precis som vi gör i alla stora mästerskap. Och laget måste förstås ha som mål att gå hela vägen.
Men när så kallade experter börjar utmåla Sverige som storfavorit till EM-guldet är det dags att sätta stopp. För den som ser vårt gulblå landslag som guldfavorit är nämligen inte speciellt insatt i europeisk damfotboll.
Som jag ser det tillhör vi i högsta grad medaljkandidaterna, och med den lottning vi fått har vi bra chans att ta oss till final. Men guldfavorit? Nej, den pressen förtjänar vi definitivt inte.
Minns ni eftersnacket till OS-turneringen i somras? Då sades det att Japan och USA hade dragit ifrån de övriga länderna i världen.
Jag sade emot alla de experter som framförde den åsikten.
För de glömde ju bort en av damfotbollens riktiga stormakter – Tyskland.
Tyskland – givna guldfavoriter i EM
Och visst var det lätt att glömma tyskorna i somras, eftersom de inte fick spela i OS. Men orsaken till att de missade OS var ju snarare att Europa har en usel modell för sitt kval, än för att laget inte var bra nog.
Ni minns säkert att det var Japan som spelade bort Tyskland från OS – och inte något av de övriga europeiska lagen som slogs om platserna.
Trots att tyskorna missade OS är de tveklöst Europas bästa lag, och de hör hemma i topp tre i världen tillsammans med USA och Japan. Under 2012 förlorade Tyskland inte en enda match. Och då mötte de ändå såväl Japan, USA, Sverige som Frankrike. Tyskland har genomgått en generationsväxling, och deras nya lag känns minst lika starkt som det dubbla VM-guldlag som bars av spelare som Birgit Prinz och Kerstin Garefrekes.
Är det förresten någon som minns när Tyskland senast förlorade en mästerskapsmatch (inklusive kvalmatcher) mot ett annat europeiskt land?
Man får ha bra minne.
För rätt svar är den 24 september 2000 – alltså snart 12,5 år sedan. Då föll tyskorna mot Norge med 1–0 i OS-semifinal.
Och skall man hitta senaste gången tyskorna förlorade en EM-match får man backa nästan 17 år – till den 5 maj 1996, då Norge vann med 3–1 i kvalet.
Faktum är att den matchen är den enda Tyskland har förlorat sedan EM började spelas vart fjärde år. I slutspel har tyskorna sedan dess noterat 18 segrar och tre kryss. Eller möjligen 19 segrar och två kryss, om man räknar in förlängningar. De har alltså inte en enda förlust i ett EM-slutspel. Inte en enda.
Visst har Sverige hemmaplan, men det hindrar inte att det är fullständigt självklart att Tyskland är gigantiska guldfavoriter i sommarens EM-slutspel.
Och att få slå ur underläge borde väl passa Sverige bra. Eller hur?
Jag avslutade 2012 genom att titta tillbaka i form av en årskrönika. Jag har för övrigt nyss lagt till några rubriker i det inlägget: årets räddningar, årets damallsvenska allstarlag samt årets musikvideo.
Nu är vi 2013, och vad passar bättre då än att blicka framåt?
Så här är 2013 års damfotbollskalender:
5 januari: Ligaspelet återupptas med fulla omgångar i Australien och Italien efter ett kort juluppehåll.Även den franska ligan återupptas under helgen efter kort julledighet. Fast här spelas huvuddelen av matcherna på söndagen.
7 januari: Ballon d’Or delas ut. Vem av Abby Wambach, Alex Morgan och Marta utses till världens bästa fotbollsspelare? Och får Pia Sundhage pris som den bästa ledaren?
9 januari: Landskamp, USA–Skottland. Retur den 13 januari.
12–16 januari: Yongchuan Cup. Fyrnationsturnering i Kina mellan värdnationen, Kanada, Norge och Sydkorea.
12–17 januari: Landslagsläger på Bosön.
18 januari: Den nya amerikanska ligan, NWSL håller sin första draft.
3 februari: Frauen-Bundesliga tjuvstartar, med matchen Essen-Schönebeck–Duisburg, som är uppskjuten sedan december.
9–14 februari: Landslagsläger i La Manga.
13 februari: Landskamp, Frankrike–Tyskland.
17 februari: Frauen-Bundesliga. ”Riktig” återstart efter vinteruppehållet.
4–14 mars: Cypern cup. Jag har inte sett något spelschema, men gruppindelningen ser ut så här:
Grupp 1: England, Skottland, Nya Zealand och Italien.
Grupp 2: Kanada, Finland, Schweiz och Holland.
6 mars: Algarve cup: Sverige–Kina. 8 mars: Algarve cup: Sverige–Island. 11 mars: Algarve cup: Sverige–USA. 13 mars: Algarve cup: Placeringsmatch mot Danmark, Norge, Japan eller Tyskland.
15 mars: Ryska Supreme division återstartar efter långt vinteruppehåll.
20–21 mars: Women’s Champions League, kvartsfinaler, första matchen: Juvisy–Göteborg, Lyon–Malmö, Wolfsburg–Rossiyanka och Arsenal–Torres.
27–28 mars: Women’s Champions League, kvartsfinal, returer.
3–8 april: Datum för landskamper.
4 april: VM, Förkval mot Kanada 2015. Åtta mindre nationer spelar. Matcher spelas 4, 6 och 9 april. Sverige slipper givetvis förkvalet.
5 april: Landskamp, USA–Tyskland.
13 april: Damallsvenskan, premiär: Kif Örebro–Mallbackens IF.
13–14 april: Women’s Champions League, semifinaler, första matchen: Lyon/Malmö–Juvisy/Göteborg och Arsenal/Torres–Wolfsburg/Rossiyanka.
16 april: VM, Europas kval lottas.
20–21 april: Women’s Champions League, semifinaler, returer.
12 maj: Frauen-Bundesliga, sista omgången.
23 maj: Women’s Champions League, final. Spelas på Stamford Bridge i London.
26 maj: Franska Feminine division 1, sista omgången.
29 maj–2 juni: Datum för landskamper.
15–20 juni: Datum för landskamper.
29 juni: Landskamp, Tyskland–Japan.
30 juni–5 juli: Landslagets EM-läger i Stenungsund.
Fotbollsåret 2012 är slut. Det finns många sätt att sammanfatta det. Jag väljer modellen med korta rubriker för bloggens årskrönika. Hoppas det kan erbjuda en stunds nöje.
Här är årets…
Betyg på den svenska OS-truppen: Här är mina spelarbetyg, och här en mer allmänt hållen analys av landslagets insats i Storbritannien.
Bästa spelare: Christine Sinclair, som slog målrekord i OS, och förde Kanada till brons. Fast att hon varit bäst förstod inte juryn till Ballon d’Or…
Damallsvenska All star-team: Något officiellt sådant finns inte. Men hade jag fått sätta ihop ett skulle det förstås ha tagit guld. Och det skulle ha sett ut så här, med uppställning 4-3-3: Thora Helgadottir – Meghan Klingenberg, Faith Ikidi, Linda Sembrant, Line Röddik Hansen – Sara Björk Gunnarsdottir, Veronica Boquete, Nilla Fischer – Ramona Bachmann, Anja Mittag, Marta.
Ersättare: Kristin Hammarström (målvakt), Sif Atladottir, Ifeoma Dieke, Anita Asante, Pernille Harder, Kosovare Asllani och Christen Press.
Drömlottning: Den fick vi. För Sveriges EM-lottning är så 100-procentigt perfekt att den nästan känns tillrättalagd. Röda mattan ligger utlagd mot finalen på Friends Arena.
Elände: Alla korsbandsskador. Ett tag gick nästan ett korsband av per omgång i damallsvenskan. Så vansinnigt tråkigt. Rohlin, Dieke, Lindahl, Sjögran och Sembrant blev några av de tunga namnen på årets tråkigaste skadelista. Internationellt kan vi lägga till exempelvis Krieger och Bajramaj.
Framtidsnamn: De hittar vi i F19-landslaget som vann EM-guld i somras. Flera av namnen Rubensson, Ilestedt, Hurtig, Wahlberg, Diaz, Nordin, Rolfö med fler kommer säkert snart att vara välkända även bland massorna.
Frisparkar: För dem stod den japanska talangen Yoko Tanaka, som satte två frisparkar i samma match i U20-VM. En med högerfoten, och en med vänstern. Gör om det om du kan…
Mimmi Löfwenius
Glädjefnatt: Det drabbades Mimmi Löfwenius av efter hennes mål och assist mot Italien med F19-landslaget. Det här underbara klippet kan man se hur många gånger som helst. För övrigt kvalar väl hennes mål dessutom in som ett av årets läckraste solomål?
Hjärnsläpp: Det stod Ramona Bachmann för när hon tog med hands två gånger i Umeå, och blev stor syndabock när Malmö tappade SM-guldet till Tyresö.
Jag intervjuar Alex Morgan
Internationella genombrott: Alex Morgan. Inledde säsongen på bänken i USA:s landslag. Avslutar den som USA:s skyttedrottning, poängdrottning i OS, samt finalist i Ballon d’Or.
Japanska reklamfilmer: Jaja, några av dem kanske är från i fjol. Men jag är väldigt svag för japansk reklam. Är du det också finns här länkar till ett smörgåsbord av damfotbollsrelaterade, kommersiella klipp…
Kanonstart: Sveriges inledning i OS-turneringen. Efter 25 minuter hade vi 3–0 mot Sydafrika, och allt såg väldigt bra ut. Tyvärr var kanske de 25 minuterna våra bästa i London.
Konkurs: Boråslaget Dalsjöfors Goif ledde söderettan i stor stil, och var på god väg mot damallsvenskan, när man gick i konkurs.
Konstigaste petning: Frankrikes förbundskapten Bruno Bini som plötsligt inte längre ville ha med en av världens allra bästa vänsterbackar, Sonia Bompastor, i sitt lag.
Kriser: De var ekonomiska, och visade sig i var och varannan klubb i damallsvenskan. Värst drabbade var Kif Örebro och LdB FC Malmö. Men även Piteå IF, Linköping, Umeå och ytterligare några klubbar hade det kämpigt med att hålla budgeten.
Lundgren sågade
Kritik 1: För den stod Sofia Lundgren, som talade ur hjärtat när hon sågadeThomas Dennerby för hans agerande i målvaktsfrågan. Kritik 2: Pia Sundhage var skoningslös i sin kritik av de svenska insatserna i franska toppmötet PSG–Lyon. Både Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick höra kännbara sanningar.
Kunskapsmiss: Den stod den nya förbundsbasen Karl-Erik Nilsson för, när han vid den damallsvenska upptaktsträffen inte visste skillnaden på Kronprinsessan Victorias och Susanne Erlandssons pokaler.
Kvotering: Den bjuder media på i slutet av varje år, då spelare som man knappt skrivit en artikel om under året plötsligt platsar på alla möjliga bästalistor. Allt för att kvotera in lite tjejer på listorna.
Hans Löfgren och Leif Edeborg
Lögn: Tyresö, som hela säsongen hävdade att ”Hans Löfgren har ingen funktion”, trots att han hela tiden hade en framträdande roll kring laget.
Mardrömsdebut: Stackars Tove Enblom fick chansen att vakta Djurgårdens mål borta mot Linköping. Då rasade lagets försvarsspel ihop fullständigt, och 17-åringen tvingades släppa in hela elva bollar.
Match: Den underbart svängiga OS-semifinalen USA–Kanada. I tuff konkurrens med finalen, USA–Japan.
Moraldiskussion 1: Den om huruvida Japans agerade i 0–0-mötet med Sydafrika i OS var inom ramarna för vad som är moraliskt tillåtet. Moraldiskussion 2: Den i Japan om huruvida det var rimligt att landets mediokra herrlag fick flyga business class, medan de regerande världsmästarinnorna fick fortsätta längre bak i samma plan, och sätta sig i ekonomiklass.
Mål 1: Kosovare Asllani, klackvolley i en träningsmatch mot Sundsvall i mars. Mål 2: Yuki Ogimi, volley mot Arsenal. Mål 3: Cristiana Girelli, trixar in 1–0 mot Lazio. Mål 4: Patricia Hanebeck sätter bollen i krysset mot Duisburg. Det handlar alltså om hennes 2–0-mål, som kommer med 1,40 kvar av klippet. Fast 1–0-målet är rätt snyggt det också.
Mörkläggning: Svenska Fotbollförbundet som verkade anstränga sig för att damlandslaget skulle spela sina träningslandskamper så långt ifrån rampljuset som det bara gick. Först dröjde de 8,5 månader efter VM-bronset innan man visade upp laget på hemmaplan. Sedan undvek man att ge direktrapporter från de matcher som spelades, som här mot Norge i januari. Eller som här mot Kina i Algarve cup.
Yuki, när hon hette Nagasato
Namnbyte 1: Yuki Nagasato blev Yuki Ogimi. Namnbyte 2: LdB FC Malmö blev FC Rosengård. Eller skall jag kanske snarare skriva att de snart blir FC Rosengård. Hur snart återstår att se…
Nedläggning: Den amerikanska proffsligan WPS, som lades ner i januari efter tre års verksamhet. I oktober stod det klart att det blir en ny liga i USA till nästa år, och för ett par veckor sedan meddelades namnet: NWSL.
Carli Lloyd
OS-hjältinna 1: Carli Lloyd. Avgjorde OS-finalen 2008. Gjorde det igen 2012. OS-hjältinna 2: Hope Solo. Var inte normalt briljant under hela OS-turneringen. Men när det blev final, och det skulle avgöras. Då var hon makalös.
Promenadseger: Nya Zeeland, som hade en pinsamt enkel väg till OS. Medan världstvåan Tyskland misslyckades i de europeiska kvalet, så behövde The Football Ferns bara vinna ett dubbelmöte med korpgänget Papua Nya Guinea. Vad det blev? Jo, totalt 15–0, via 8–0 och 7–0. Pinsamt var ordet.
Publiksuccé 1: OS-turneringen som drog massorna till arenorna. Finalen sålde ut Wembley, det gjorde även en gruppmatch. Och i USA drog fotbollstjejerna störst tv-publik av alla under OS. Publiksuccé 2: Champions League-finalen som lockade 50212 till Münchens olympiastadion. Läs mer om den här. Publiktapp: Publiksnittet i damallsvenskan, som sjönk trots att Marta lockade storpublik vart hon än drog fram. Lägg till landslagets usla publiksiffror, och EM känns som en livsviktig vågdelare.
Ramaskri: Uppstod när Djurgårdens ordförande Anders Emanuelsson framförde synpunkter om storleken på boll och mål inom damfotbollen. Det tog inte många minuter förrän debatten var kvävd.
Rubriknamn: Bor man mindre än en timmes bilresa från Göteborg älskar man lätt rubrikvänliga namn som Bock, Fiser och Pulver. Eller varför inte Horan, Skoda, Testa, Christ, Wakt, Botten eller Husballe? Ja, det finns fler. I ett inlägg i somras frossade bloggen i namn som är som gjorda för ordvitsar.
Skapar rubriker
Rubrikskapare: Här vinner Hope Solo i stor stil. Bland mycket annat noteras rubriker om dopning, girighet, ett omdiskuterat bröllop, en omtalad biografi – samt om en och annan hyfsad räddning…
Räddning 1: Hope Solo i OS-finalen. Hennes guldräddning på Mana Iwabuchi:s friläge i slutet av finalen ledde just till guld. Räddning 2: Solo igen. Nu mot Kanada i juni. Inte lika viktig som den första, men väl så spektakulär. Räddning 3: Sif Atladottir mot Tyresö. Isländskans fantastiska hemjobb och räddning när Marta rundat Lindahl är tveklöst årets räddning i damallsvenskan. Den kommer 1,50 in i klippet.
Skandal: Den som redan nämnde Hans Löfgren ställde till med i våras.
Smäll: Potsdamspelarna Stefanie Mirlach och Alex Singer gick båda kompromisslöst på samma boll i slutet av mötet med Frankfurt. Smällen som uppstod när de nickade ihop var inte att leka med. Här är lite info om följderna.
Marlene Sjöberg
Straffskytt: Marlene Sjöberg som njöt till fullo när hon i Göteborgs favör avgjorde cupfinalen från straffpunkten.
Succévecka: Veronica Boquete:s i oktober med EM-kvaldrama med lyckligt slut samt en mirakulös återkomst in i kampen om SM-guldet. Och utökar vi succéperioden till tio dagar så inrymmer den även själva guldet…
Tyresö jublar
Svenska mästarinnor: Tyresö FF förstås, som ju spurtade förbi LdB FC Malmö på den damallsvenska upploppsrakan. Men svenska spelare blev mästarinnor i andra nationer också. Sofia Jakobsson blev rysk mästarinna, Lotta Schelin fransk, Antonia Göransson tysk och Rebecca Johnson isländsk.
Sofie Andersson på språng mot nya mål
Svit 1: Lyon, som inte förlorade en enda tävlingsmatch på hela året. Och som totalt nu står på fler än 100 matcher i rad utan förlust under ordinarie tid. Svit 2: Sofie Andersson, som gjorde mål i 20 seriematcher i rad.
Sämsta försvar: Vitryska Molodechno, som slutade på målskillnaden 7–271 efter 27 omgångar i vitryska Premier League. De fyra största förlusterna var på 18–0, 19–0, 21–0 och 22–0. Kul att vara målvakt i det gänget…
Sämsta speaker: Han i Halmstad som skötte snacket under Volvo Winners Cup i somras. Han hade jätteproblem med båda japanska och amerikanska uttal. Så oproffsigt hoppas jag verkligen inte att speakerjobbet kommer att skötas i sommarens EM-slutspel.
Tränarkaruseller: Här vann Linköping knappt, men klart före Tyresö. TFF inledde säsongen med Stefan Fredriksson, som hoppade av, och ersattes av Leif Edeborg innan man avslutade med Tony Gustavsson.
Hos LFC var det snurrigare ändå. De började med kommandot Denise Reddy/Christian Andersson, bytte till Jörgen Petersson, som lämnade, och ersattes av Andersson, som i sin tur avslutade som assistent till årets sista huvudtränare, Martin Sjögren. Visst var väl det en riktig karusell…
Caroline Seger uttalar sig
Utspel: Det gjordes av Caroline Seger, som knappt hann gå av planen efter förlusten i OS-kvartsfinalen förrän hon krävde Thomas Dennerby:s avgång.
Utlänningar i damallsvenskan: 69 stycken blev det till slut, och de lyfte definitivt seriens kvalitet flera snäpp i positiv riktning. Bland annat var åtta av de tio spelare som gjorde flest mål utländska – bland annat tre i topp: Anja Mittag, Christen Press och Manon Melis.
VM-avancemang: Alla länder som kan spela fotboll i Nordamerika, Asien och Oceanien blev i praktiken VM-klara i början av juni när Fifa meddelade fördelningen av VM-platser till Kanada 2015.
Marta Viera da Silva
Värvning: Den av Marta förstås. Viktig, inte minst för intresset kring damfotbollen. Men även för Tyresö på vägen mot klubbens första SM-guld.
Världslag: Något officiellt sådant utses inte när det inte är VM-år. Men här är mitt lag, uppställt enligt 4-3-3. Och jag har byggt ett lag som jag tror skulle kunna fungera, och alltså inte bara satt upp de elva bästa spelarna: Hope Solo – Yukari Kinga, Wendie Renard, Christie Rampone, Stephanie Houghton – Camille Abily, Viola Odebrecht, Aya Miyama – Elodie Thomis, Christine Sinclair, Alex Morgan.
Ersättare: Miho Fukumoto (mv), Azusa Iwashimizu, Sonia Bompastor, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Marta, Yuki Ogimi, Celia Okoyino da Mbabi och Abby Wambach.
Återuppståndelse: Damfotboll.com, som lades ner i februari, men väcktes till liv igen i början av april.
Har jag missat något viktigt? Lägg gärna till den egen rubrik.
Noterar i kväll att Anders Nilsson:s damfotbollblogg åter har fått liv. Den finns numera på den här adressen, http://ingavisor.wordpress.com/.
Det var en välkommen nyhet. För det är kul och viktigt med fler starka röster om damfotbollen.
Däremot är jag inte lika nöjd med mitt försök att kolla in Sveriges blivande EM-motståndare, Danmark. Jag hade ju tänkt att se gårdagens match mot Brasilien.
Först gick jag efter det danska fotbollsförbundets hemsida, som sa att avspark var 20.50. Det visade sig vara fel.
Då gick jag på uppgiften att det var 20.50 brasiliansk tid – alltså 02.50 svensk tid. Men när jag klev upp för att se matchen var den redan spelad. Avspark var tydligen 23.50 svensk tid.
Men jag vet att matchen slutade 2–2, och jag vet hur målen gick till. De går att se på det här klippet.
Där noteras att det var ett straffmål i respektive riktning (Andressa och Johanna B Rasmussen), och att Brasiliens 2–0-mål (Fabiana) föregicks av en grov miss av danska backen Janni Arnth Jensen. Kvitteringen nickade Sofie Junge Pedersen in på ett snyggt högerinlägg från Theresa Nielsen.
Eftersom Brasilien vann gruppspelet vann de turneringen – som ju heter Torneio Internacional Cidade de São Paulo de Futebol – på oavgjort.
Därför krävdes det således dansk seger för totalseger. Och danskorna skapade tydligen en bra målchans att vinna matchen. Men de danska målen gjordes i minuterna 84 och 88, vilket gav lite väl kort tid att även få till ett segermål. Men i matchens allra sista sekunder hade danskorna enligt det här referatet en bra dubbelchans.
Hursom helst hade jag hoppats få lite bättre koll på danskorna i går, men så blev det alltså inte. Det enda jag noterat på klippen med höjdpunkter från Sao Paulo är att Nielsen slagit flera riktigt vassa inlägg från högerkanten. Där har danskorna ett fint anfallsvapen som vi får se upp med.
EM-lottningen är klar. Och även om det kanske inte blev total jackpot, så är det verkligen inte långt ifrån. Inte alls.
För gruppen är överkomlig, och som grädde på moset ser alla huvudkonkurrenter ut att hamna på behörigt avstånd i slutspelsträdet.
Gruppen först. Där fick vi Italien, Danmark och Finland. Italien var det på pappret enklaste alternativet av de seedade lagen. Och Finland känns som ett av de allra svagaste lagen i det här slutspelet. Två bra motståndare.
Det närmaste en nit vi kom var Danmark, som är på uppgång igen. Fast man kan ju inte få allt…
Men totalt sett var det här en kanonlottning. För vid en analys av lottningen känns det som att hela upplägget är som gjort för en svensk finalplats. Klarar Pia Sundhage:s lag bara av att motsvara favorittrycket och bli etta eller tvåa i gruppen är den röda mattan mot Friends Arena utrullad.
Och jag tror att Sverige tar gruppsegern, medan Italien och Danmark gör upp om andraplatsen.
Här är hela lottningen, grupp för grupp:
Grupp A:
Sverige, Italien, Danmark och Finland.
Grupp B:
Tyskland, Norge, Holland och Island.
Grupp C:
Frankrike, England, Ryssland och Spanien.
Grupp B känns jämnast och tuffast. Tyskland är dock i särklass i Europa, och kommer garanterat att ta hem gruppsegern. Fisken för övriga tre lag är att de snor poäng av varandra, vilket gör att det kan bli så att bara två lag avancerar härifrån.
I grupp C borde det stå mellan England och Frankrike. England har vunnit sina grupper i både VM och OS (som Storbritannien), och får mitt tips just nu. Fast det tipset kan förstås ändras framöver, sett till dagsform. Hur som helst får de andra två lagen i gruppen se till att hålla nere siffrorna i sina möten med topplagen, för att sedan hoppas att tre poäng räcker för att bli en av de två bästa treorna.
Sverige spelar på följande sätt i gruppspelet: 10 juli: Sverige–Danmark i Göteborg 13 juli: Sverige–Finland i Göteborg 16 juli: Sverige–Italien i Halmstad
Slutspelsträdet ser ut så här:
Övre halvan:
A1–B3/C3
A2–B2
Undre halvan:
B1–C2
C1–B3/A3
Jag tippar således att kvartsfinalerna kommer att spelas enligt följande:
Sverige–Holland
Italien–Norge
Tyskland–Frankrike
England–Danmark
Som synes talar väldigt mycket för att Tyskland, Frankrike och England hamnar på den undre halvan. Den här lottningen blev så bra för värdnationen att man förstår om det börjar spridas konspirationsteorier i resten av Europa om att det var uppgjort…
Om Veronica Boquete haft en fantastisk vecka har det varit motsatsen för en av de spelare som markerade Vero i onsdags.
Skottlands duktiga mittback Rachel Corsie tvingades kliva av den avgörande playoffmatchen efter 79 minuters spel med svåra knäsmärtor.
Från sidan av planen såg hon hur Spanien reste sig från två underlägen, och snodde Skottlands EM-plats i matchens sista spark.
Dagen efteråt twittrade hon:
”Morgonen efter förra natten … säg inget … Tror inte att jag kan må sämre.”
Fast möjligen mår Corsie ännu sämre idag. För nu har hon nämligen fått beskedet om sitt knä. Och både korsband och menisk var trasiga.
Mittbacken kommer således att påminnas om förlusten i Madrid dagligen i minst ett halvår…
Som en notering i marginalen konstateras att det mycket väl kan ha varit två skotska korsbandsskador som tog Spanien till EM-slutspel. Dels Ifeoma Dieke:s, dels då Corsies.
I dag blev seedningen till EM klar. Och på de svenska drömlotterna står det Italien, Ryssland och Finland.
Seedningen följer inte den Fifaranking som jag redovisade i går, utan går efter Uefas egen rankinglista.
Det innebär dock ingen förändring av topp tre, utan Tyskland, Frankrike och Sverige är toppseedade. Sverige spelar ju som bekant i Göteborg och Halmstad. Tyskland har placerats i den grupp som avgörs i Småland (Kalmar och Växjö) medan Frankrike hamnar i Östergötland (Norrköping och Linköping)
I pott två blir det dock skillnad. Där återfinns England, Norge och Italien.
Övriga sex lag (Holland, Danmark, Island, Spanien, Finland och Ryssland) finns i pott tre.
Ordningen ovan är min egen ranking av lagens slagstyrka. Alltså är England mardrömslottningen från pott två, medan Italien är drömmen.
I pott tre känns Holland och Danmark som de svåraste lagen. Alltså innehåller en svensk mardrömsgrupp dem samt England.
Lottningen äger som bekant rum i Göteborg fredagen den 9 november klockan 18.30.
Island blev tolfte och sista land att kvala in till nästa års EM-slutspel. Gissa om EM-arrangörerna jublade lite extra då?
För som jag ser det kunde det inte blivit en bättre sammansättning av lag än det blev. Och då tänker jag både sportsligt och publikt.
Sportsligt är det de tolv högst rankade landslagen från Europa som också kvalat in. Alltså jackpot.
Publikt är samtliga nordiska länder, samt profilrika publiklag som Tyskland och Frankrike inkvalade. Givetvis också jackpot.
Här är förresten Fifas ranking för Europa, med placeringen på världsrankingen inom parentes:
1) Tyskland (2)
2) Frankrike (5)
3) Sverige (6)
4) England (8)
5) Italien (10)
6) Danmark (12)
7) Norge (13)
8) Holland (14)
9) Island (16)
10) Spanien (17)
11) Finland (18)
12) Ryssland (20)
Så till dagens båda playoffmatcher. Jag såg andra halvlekarna av båda. Streamen från Island var i högsta grad pixlig och skakig. Men det kunde inte dölja att ett nederlagstippat Ukraina trots allt lyckades skaka nerv i matchen.
För precis som i bortamötet ryckte Island tidigt åt sig en 2–0-ledning. Det var Kristianstadsduon Margret Lara Vidarsdottir och Katrin Omarsdottir som gjorde målen. Det senare var för övrigt ett riktigt drömmål. I det läget var det 5–2 och Island hade mer än bara ena benet i EM-slutspel.
Fast Ukraina kom tillbaka. Vira Dyatel reducerade innan paus, och när Daryna Apanaschenko tryckte in 2–2 från nära håll var Ukraina plötsligt bara ett mål ifrån förlängning (totalt 5–4). Och det var 18 minuter kvar av ordinarie tid.
Under ett par minuter var det inte bara min stream som kändes darrig. Det gjorde även Islands lag.
Men ett succébyte avgjorde. Efter bara tre minuter på planen sprang Dagny Brynjarsdottir igenom, petade bollen förbi Ukrainas utrusande målvakt – och slog den i tomt mål med vänstern.
Där gick luften ur gästerna. Och en stund senare kunde de isländska spelarna med Sif Atladottir i spetsen dansa EM-dans framför 6800 lyckliga åskådare på Laugardalsvöllur.
Island var riktigt starkt i fjol – både i Algarve och i EM-kvalet. Men i år har man inte nått upp till samma nivå. Det jag fick se i dagens andra halvlek var ett isländskt lag som spelar med tokpress.
I perioder lyckades dock bollskickliga ukrainskor spela sig förbi den höga isländska pressen. Då stod backlinjen väldigt långt upp, med följden att Island blev sårbart i djupled.
Känslan är därför att Island måste förstärka sin defensiv rätt rejält om de ens skall kunna ta sin första poäng i ett EM-slutspel till sommaren. För kan Ukraina göra fyra mål på två matcher på isländskorna så kan Tyskland och Frankrike göra det på en halvlek…
I fjol spelade Olina Vidarsdottir i fyrbackslinjen. I dag var hon expert i isländsk tv. Jag förstod knappt ett ord som sades, så hur är läget för henne? Är hon bara mammaledig, så hon kan vara tillbaka till EM? Eller har hon lagt av?
Hur som helst dock väldigt kul att Island är med i Sverige. Laget består ju av spelare som är välbekanta bland den svenska damfotbollspubliken. I dag innehöll startelvan åtta damallsvenska spelare. Så förhoppningsvis kan isländskorna locka lite publik till sina matcher.
Dagens andra playoffsegrare, Ryssland, har inte spelare som är lika välkända här i Sverige. Jag såg som sagt dem i andra halvleken i dagens hemmamatch mot Österrike.
Men jag kan ärligt talat inte ge något mer ingående omdöme om varken lag eller spelare. För ryskorna spelade väldigt tillbakadraget, och lät Österrike föra spelet.
Som synes på det här klippet med höjdpunkter från matchen var ryskorna väldigt effektiva. Faktum är att de bara hade sex avslut mot mål på två playoff-matcher – och satte hälften av dem.
Som jag skrev i förra inlägget var dagens ryska mål riktigt snyggt. Anastasia Kostyukova kom med hög fart och tajmade en hörna perfekt. Nicken gick in i krysset, via ribban. Det innebar 1–0 i matchen, och 3–0 i dubbelmötet.
Där borde Österrike ha varit ett slaget lag. Men även här blev det lite nerv. Sarah Puntigam reducerade dubbelmötet till 1–3, och med fem minuter kvar var Viktoria Schnaderbeck väldigt nära att göra 2–3.
Båda de nämnda österrikiskorna spelar för Bayern München, och båda är födda på 1990-talet. Framför allt imponerade spelskickliga innermittfältaren Schnaderbeck rejält på mig. Hon har verkligen potential.
Även Österrikes tredje Münchenspelare, Laura Feiersinger, hade en kanonchans. Men där gjorde Rysslands målvakt Elvira Todua en kanonräddning. Todua känns annars som en säkerhetsrisk. Det är en av få saker jag kan slå fast kring Rysslands lag.
Jag noterade också att vänsteryttern Ekaterina Sochneva är snabb.
Däremot känns det som att Österrike är en nitlott i kommande VM-kval. Och att laget kan bli riktigt farligt till EM 2017. För det finns stor möjlighet till utveckling i truppen. Av de 13 spelare som man använde i dag är åtta födda på 1990-talet. Sex av dem är födda 1992 eller senare.
Och då var ändå en given 90-talist avstängd idag, nämligen Österrikes fjärde Bayern Münchenspelare, Carina Wenninger. Det här är helt klart ett framtidslag.
Ryssland spelade just 1–1 (1–0) hemma mot Österrike, och blev därmed elfte nation att kvala in till nästa års EM-slutspel.
Matchen avgjordes i praktiken när Anastasia Kostyukova snyggt nickade in en hörna efter 30 minuter. Då var ju Österrike tvingat att göra tre mål för att gå om.
Jag såg andra halvleken, och österrikiskorna försökte verkligen. Men närmare än ett frisparksmål från Sarah Puntigam kom man inte. Mer om matchen senare.
Nu är bara en EM-plats kvar att besätta. Och den kommer Island eller Ukraina att ta hand om i kväll. Avspark i Reykjavik 20.30.
Första halvlek var usel. Resten av matchen var inte så välspelad den heller. Men vilken rysare det blev.
Skottland var klart för EM ända in i förlängningens övertids allra sista sekund. Då gjorde Tyresös Veronica Boquete 3–2 på en strumprullare – och sköt Spanien till EM-slutspel.
Det har inte varit några roliga dagar i Spanien för skotsk fotboll. I går föll Celtics herrar i matchens sista spark mot Barcelona. I dag föll damlandslaget på matchens sista spark i EM-playoff.
Men det var alltså sanslöst nära att ett fegt spanskt lag förlorat. För Skottland klev fram direkt efter paus, och Emma Mitchell tryckte in 1–0 efter ett fint högeranfall i 62:a minuten.
Det var målet som väckte Spanien. För tolv minuter senare kvitterade Adriana Martin Santamaria. Målet var snyggt. Hon klev in från vänsterkanten och vred in bollen i bortre hörnet.
Men spanjorskorna lyckades inte göra några fler mål – trots bra lägen. Och på tillägg av ordinarie tid så fick Skottlands inhoppare Eilish McSorley öppet mål. Hon stötte dock bollen utanför – och det blev förlängning.
Det kändes som fördel Spanien, men det var Kim Little som gjorde första målet. Med 22 minuter kvar att spela hade Skottland 2–1, och Spanien behövde göra två mål till.
Jag är ingen expert på spanska. Men jag vet vad kommentatorerna menade när de gång på gång upprepade mantrat ”Vamos Espana”.
I minut 113 smällde Silvia Meseguer i väg en bomb, som satt i bortre hörnet. Sju minuter kvar – och 2–2. På slutet vräkte Spanien på med allt de hade. Och i minut 119 pekade domare Bibiana Steinhaus på straffpunkten sedan ett skott träffat Rhonda Jones armar.
Veronica ”Vero” Boquete
Straffen tog Vero hand om. Hon slog den högt till vänster. Men Skottlands målvakt Gemma Fay gjorde en fantastisk räddning – och såg ut att bli stor kvalhjältinna.
Men en strumprullare från Vero i minut 122 ändrade riktning, och letade sig in i nätet bakom Fay. Det var matchens absolut sista spark. För det slogs inte ens en avspark efteråt.
Förstås otroligt snöpligt och olyckligt för Skottland. Och lika turligt och skönt för Spanien.
I EM lär Spanien dock få det svårt. Jag har på datorn haft på träningslandskampen Holland–Frankrike i ett fönster bredvid Spanien–Skottland. Och det var sanslös skillnad i tempo och intensitet. Den matchen slutade för övrigt med 1–1 efter ett fint frisparksmål från Sherida Spitse och kvittering på ett distansskott från Eugenie Le Sommer. I båda fallen var målvaktsinsatserna tveksamma. Inte minst vid kvitteringen, som Loes Geurts absolut borde ha tagit.
En blogg om internationell damfotboll 