Startelva och kort semester

Pia Sundhage har presenterat startelvan för kvällens (avspark 17.45 på Söderstadion) möte med Brasilien. Och det är en hysteriskt offensivt balanserad elva.

Sverige startar nämligen så här: Sofia LundgrenLina Nilsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroJosefine Öqvist, Marie Hammarström, Caroline Seger, Antonia GöranssonLotta Schelin och Kosovare Asllani.

Sofia Lundgren

Sofia Lundgren

De spelare här som har mest att bevisa är förstås Sofia Lundgren, Lina Nilsson och Josefine Öqvist, som alla tre är nya i startelvan jämfört med Norgematchen.

Framgångsrika herrlag brukar ofta vara defensivt balanserade, alltså 55–45, 60–40 eller möjligen 65–35 i defensiv favör. Det viktigaste för att nå framgång där är att hålla nollan. Inom damfotbollen är det lite lättare att göra mål, vilket gör att man kan vinna på att ha en något mer offensiv balans.
Men ju tuffare och jämnare det blir i världseliten, desto mer närmar sig damfotbollen det förhållande som gäller inom herrfotbollen.

Som jag ser det består Sundhages startelva av tre utpräglat defensiva spelare (mittbackarna och Marie Hammarström), samt sju offensivt lagda. En uppskattning är att om man sätter defensiven först blir balansen någonstans 40–60 eller kanske till och med 35–65. Alltså som sagt, hysteriskt offensivt.

Den här typen av balans är förstås väldigt bra när man anfaller. Problemet är att överoffensiva lag ofta saknar tillräckligt med utpräglade bollvinnare, vilket gör att man riskerar att få lägga mycket kraft på att jaga – och inte får så många anfall som man hoppats på.

Det skall därför bli intressant att se hur förbundskapten Sundhages uppställning faller ut. Jag såg tidigare i dag att hon önskar få längre anfall än tidigare. Jag måste säga att jag är tveksam till om hon valt rätt spelare för det. Det här känns däremot som ett riktigt vasst kontringslag.

Men jag skall inte döma ut testet i förväg. För visst vore det kul om den här ultraoffensiva uppställningen faktiskt fungerar?

Med det sagt så tänkte jag meddela att jag nu kommer att ta några dagars semester från den här bloggen. Det är väl kanske ingen klockren tajming, med landskamp i kväll och EM runt hörnet. Men ibland är det annat som drar.

Och då jag inser att jag inte kommer att hinna skriva något efter matchen i kväll, samt att jag inte kommer att ha tillgång till dator under resten av veckan, så får det här bli veckans sista inlägg.

Jag lovar att återkomma på måndag, eller allra senast på tisdag. Då presenteras EM-truppen i Göteborg, och jag kommer att vara på plats. Det blir kul.

Innan jag stänger butiken och gå på min lilla minisemester så är det ju läge att fundera ut vilka spelare som kommer att presenteras på tisdag.

Sundhage har sagt att det är sju–åtta spelare som slåss om de tre–fyra sista platserna.

De elva som startar i kväll är givna i truppen. Det är även samtliga de som spelade mot Norge senast. Alltså: Kristin Hammarström, Jessica Samuelsson, Lisa Dahlkvist, Emmelie Konradsson, Olivia Schough och Sofia Jakobsson.

Därmed är vi uppe i 17 spelare. Det skall in sex till, och det borde handla om en målvakt, två mittbackar, en central mittfältare, samt två yttermittfältare/forwards.

Amanda Ilestedt

Amanda Ilestedt

Som målvakt lär det bli Hedvig Lindahl. Och Amanda Ilestedt borde ligga nära till för den första mittbacksplatsen.

Den andra mittbacken tippar jag blir Stina Segerström, trots att hon för tillfället har lite skadeproblem. Andra kandidater är Marina Pettersson Engström och kanske även Malin Levenstad.

Den centrala mittfältaren borde bli Elin Magnusson. Det huvudalternativ som finns är Carina Holmberg.

Det är på de två sista positionerna som det är klart mest vidöppet. Sundhage har under året testat följande spelare för aktuella positioner: Malin Diaz, Elin Rubensson, Susanne Moberg, Julia Spetsmark, Jenny Hjolman, Lina Hurtig och Marija Banusic. Det har även spekulerats en del kring Therese Sjögran. Fast Sjögran känns inte aktuell, och hon verkar även själv ha givit upp. I varje fall skriver hon det i sin nya EM-blogg.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Personligen tycker jag att trion Rubensson, Hurtig och Banusic är de mest spännande namnen här. Fast vad jag tycker är ju inte relevant. Det enda intressanta är ju hur Sundhage resonerar kring våra unga talanger. Och här har jag svårt att känna av hur vinden blåser.

Men på tisdag får vi alltså svaret. Visst blir det väl spännande?

Därmed återstår bara för mig att önska er alla en glad midsommar. Vi hörs.

På onsdag kan guldstriden avgöras

Tyresö fortsätter att gå som tåget i damallsvenskan, och vinner laget i Malmö på onsdag känns guldstriden redan avgjord.

För som jag ser det behöver LdB FC Malmö ta minst fyra poäng på de båda mötena med Tyresö för att ha en chans att vinna serien. Minst.
För Tyresö är så stabilt att det kanske till och med krävs att skånskorna tar full poäng i de inbördes mötena.

Malmö spelar alltså lite med kniven mot strupen hemma på Malmö IP på onsdag. Förlust och Tyresö är sex poäng och minst 13 mål före. Det är ett försprång som Malmö knappast lära kunna ta in.

Som jag skrivit ett par gånger tappade Tyresö elva poäng i fjol. Snittet hittills i år har talat för att de kanske till och med kommer att ge bort färre poäng än så. Malmö har redan tappat sju poäng. Förlust på onsdag och ni kan själva räkna ut vilka marginaler som LdB FC har kvar för höstens elva omgångar…

I dag vann både Tyresö och Malmö klara, och väntade segrar. Christen Press gjorde ett äkta hattrick i andra halvlek när TFF besegrade Kristianstad med 5–1 (2–1) och Malmö vann med 3–0 borta mot Sunnanå.

Två av Tyresös mål finns på det här klippet.

Apropå Tyresö så konstaterade förbundskapten Pia Sundhage till SVT att landslagets centrala mittfältspar Caroline Seger och Lisa Dahlkvist har ganska väsensskilt andra roller i klubblaget.
Det hon indirekt sa är förstås att landslaget inte gynnas av att de dagligen tränar på att spela ett annat spel än vad som väntar i EM.

I Tyresö är fördelningen anfall försvar kanske 80–20, medan det i landslaget är närmare 50–50. Följden blir att man kan agera på ett ganska annorlunda sätt. Dahlkvist konstaterar också till SVT att:

”Jag tror inte att Pia vill se mig spela så här i EM.”

Jag ifrågasatte nyligen Seger här i bloggen. Och hennes risktagande har betydligt större berättigande i Tyresö, som dominerar sina matcher, än i landslaget där vi har ganska svårt att föra matcher.
Seger måste alltså spela mer rejält i landslaget, och ta mindre risker.

Om guldstriden kan få ett avgörande på onsdag så ändrade bottenstriden utseende i dag. Både Vittsjö och Jitex vann segrar som tog de närmare mittenskiktet än nedflyttningsstrecket.

För Jitex blev inhopparen Sofia Andersson matchhjälte i 89:e minuten i Örebro. Då hade hon varit på planen i tre minuter. För framspelningen svarade en annan inhoppare, Leena Puranen. Jag gissar att Stefan Rehn var ganska nöjd med sina byten i dag…

Vittsjö vann klart mot Umeå, 3–0. I UIK var både Lina Hurtig och Tuija Hyyrynen tillbaka i startelvan. Det hjälpte alltså föga, mot ett Vittsjö som äntligen verkar ha fått upp farten igen. Två av fjolårets hetaste spelare i damallsvenskan; Emma Sjödahl och Sofie Andersson gjorde mål i dag. För Andersson var det årets första. För ett år sedan var hon så glödhet att jag tyckte att hon borde ha testats i landslaget. I år känns det inte aktuellt.

Malin Reuterwall och Caroline Jönsson

Malin Reuterwall och Caroline Jönsson

Noterbart från den matchen också att Caroline Jönsson vaktade Umeås mål. Den före detta landslagsmålvaktens nästa sista, eller allra sista, match blev nog inte vad hon räknat med. Umeå har redan matchat in sin ersättare, Malin Reuterwall – en målvakt som jag tycker utstrålar lugn och stabilitet. Kanske kan Reuterwall vara ett framtida namn för landslaget?

I övrigt i damallsvenskan i dag gjorde Pernille Harder sitt sjunde mål för året, och blev matchvinnare för Linköping mot Mallbacken. Dessutom vann Göteborg i Piteå, vilket innebär att Piteås möte med Sunnanå på midsommarsöndagen blir ännu mer viktigt för norrbottningarna.

* I dag färdigspelades den danska ligan. Det har sedan länge varit klart att Bröndby skulle vinna. I och med dagens 6–1-seger mot tvåan Hjörring går mästarinnorna genom säsongen obesegrade.

* I England gjorde Toni Duggan hattrick för Everton när man vann med 4–1 borta mot Chelsea. Sofia Jakobsson gick mållös av planen, och tappade ledningen i skytteligan till Duggan – som står på fem mål, ett fler än Jakobsson.

* Enligt en obekräftad siffra jag sett var det 787 000 fransmän som följde cupfinalen på franska Tv4 i går. Känns som en väldigt bra siffra. Kul. Någon publiksiffra från matchen har jag inte sett, men känslan var att arenan i Clermont var ganska välfylld.

* Slutligen en liten utblick till USA och NWSL. Efter veckans täta matchande toppas nu skytteligan av duon Abby Wambach och Alex Morgan – båda på sex mål. Den haltande tabellen toppas fortfarande av Sky Blue och Portland, båda på 22 poäng. Gapet ner till trean är åtta poäng, men lagen bakom har spelat två respektive tre matcher färre, och kan minska luckan.

Snart halvtid och skrällarna är få

Vi börjar närma oss halvtid i damallsvenskan, och serien har utvecklats precis som väntat – den har splittrats upp i flera grupper. För tillfället handlar det om tre grupper.

Toppgruppen består precis enligt tipset av två lag; Tyresö och Malmö. Därefter är det två grupper om fem lag vardera. Mittengruppen med Linköping, Göteborg, Umeå, Kif Örebro och Kristianstad samt bottengruppen med Jitex, Vittsjö, Mallbacken, Piteå och Sunnanå.

Det här följer nästan exakt det tips jag lämnade i fyra inlägg inför seriestart. Tätgruppen med Tyresö och Malmö var lätt att hitta. Att Linköping, Göteborg, Umeå och Kristianstad skulle vara övriga lag på tabellens övre halva var också lättippat.

Däremot var Kif Örebro mer svårfunnet. De är seriens stora positiva skräll, även om de har tappat mycket av sin spets nu när Sarah Michael inte kunnat spela. Den lilla skrällen är Mallbacken – som hänger med bättre än väntat. Dock drabbades de i veckan av ett tungt avbräck i och med korsbandsskadan på Maija Saari. Det kan faktiskt vara smällen som sänker värmländskorna.

Största besvikelsen har Sunnanå varit. Skelleftelaget har inte vunnit någon match ännu, och deras försvar läcker som ett såll. De riskerar att snart bilda en helt egen grupp i tabellens bottenskikt. Även om det ännu finns tid att lyfta så talar mycket för att matchen Sunnanå–Piteå den 24 juni är tabelljumbons sista biljett in i serien. Förlust där och klubbledningen kan börja planera för elitettan.

Jag tror inte att något lag från de tre olika grupperingarna i tabellen har kapacitet att lyfta upp i en högre grupp. Däremot finns det risk att något lag tappar, och faller ner i gruppen under. Dessutom kan grupperna delas upp i fler. Toppgruppens två lag kan för övrigt dela upp sig redan på onsdag, då det ju är seriefinal.

Samtliga matcher i omgång 10 spelas i morgon. Jag har hört att ”toppmötet” Tyresö–Kristianstad skulle visas i Tv4sport. Men matchen finns inte med i några tablåer, så det är kanske ingen match som tv-sänds den här helgen. Synd, för det hade varit kul att äntligen få se KDFF på tv.

I övrigt är Malmö och Linköping storfavoriter i sina matcher mot de båda nykomlingarna. Dessutom är det tre ganska öppna matcher i form av Vittsjö–Umeå, Örebro–Jitex och även Piteå–Göteborg.

* För Malmös Anja Mittag är det tydligen hektiska tider. Hon pendlar mellan Malmö och en samling med det tyska landslaget. Läs om det här. Det är en stor trupp som är samlad, för den tyska EM-truppen presenteras först den 20 juni.

* Så en koll på vad som händer utanför våra gränser. Ligorna i Sydeuropa börjar bli färdigspelade, och i helgen är det egentligen bara två cupfinaler som drar till sig lite intresse.

* I Frankrike lär Lyon vinna sin final med minst tre–fyra måls marginal mot skrällgänget Saint-Etienne. Matchen börjar 21.00 i kväll, och här är en länk till matchen.

Matchen är kanske mest intressant för att den här Sonia Bompastor:s allra sista. Dessutom fyller lagkaptenen 33 år i dag. Gissningsvis kommer det att finna många skäl att fira henne i kväll.

* I Österrike vann Neulengbach ligan på bättre målskillnad än tvåan Spratzern. Båda lagen vann 17 matcher och förlorade en, och båda spelar till hösten i Champions League. Men först gör de i dag 17.00 upp i cupfinal.

* De enda ligorna av intresse som pågår för fullt i Europa är engelska WSL och norska toppserien.

I WSL ser det ut att bli jämnare än i fjol. Tre lag verkar utmana om guldet, nämligen Liverpool, Bristol Academy och storfavoriten Arsenal. Inga av de tre möts inbördes i helgen, utan de får räknas som favoriter i sina respektive matcher.

Liverpool är ju ett svensklag (Louise Fors). För det andra, Chelsea med Sofia Jakobsson, talar mycket hittills för en placering i tabellens mittenskikt.

Jakobsson delar ledningen i ligans skytteliga på fyra mål med Natasha Dowie (Liverpool) och spanska Natalia de Pablos (Bristol). Fors har gjort tre, och delar därmed fjärdeplatsen med två spelare.

* I Norge har de båda favoriterna Stabaek och LSK (Lilleström) dragit ifrån. Båda är obesegrade inför helgens omgång.

Båda svensklagen Avaldsnes (Freja Hellenberg, Mia Jalkerud och Linnea Liljegärd) och Vålerenga (Kristin Carlsson) ligger i det stora och täta mittenskiktet mellan plats fem och tio.

Skytteligan leds av Stabaeks Elise Thorsnes på elva mål. Tvåa är Trine Lise Åvik från Amazon på sju. Av svenskorna har Liljegärd gjort två mål och Jalkerud ett.

Apropå mål och Norge så rekommenderas en titt på det här målet från en av toppseriens tidiga omgångar. Det är Medkilas Elisabeth Jeppesen som bjuder på ett riktigt drömmål mot Sandviken.

* Slutligen noteras att Linköpings serbiska testspelare från i vintras, Jovana Damnjanovic, inte hamnar i damallsvenskan. Den 18-åriga talangen har nämligen skrivit på för Champions Leaguemästarinnorna VfL Wolfsburg. Läs nyheten på tyska här.

Hurtig: ”En konstig regel”

Jag var en av 912 betalande åskådare på Åbyvallen i kväll. Jag gjorde framför allt utflykten till Mölndal för att kolla in Lina Hurtig.

Visst fick jag se henne – men inte i spel. Hon har problem med lårets baksida, och tvingades titta på när hennes Umeå föll med 2–1 mot ett stabilt Jitex.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Efter matchen pratade jag lite kort med Hurtig. Min huvudfråga var vad hon tycker om den nya bestämmelsen som säger att man inte får spela i båda stora EM och i F19-EM. Svaret löd:

”Jag tycker att det är en konstig regel.”

Jag håller i högsta grad med. Det är en rätt galen regel, som sänker kvaliteten på Uefas tävlingar rejält.

Vi vet ju ännu inte om Hurtig och Marija Banusic kommer med till stora EM. Men gör de det får de alltså inte chansen att spela F19-slutspelet i höst. Och därmed minskar Sveriges chanser att kvala in till nästa års F20-VM i Kanada.

Som Lina Hurtig uttrycker det:

”Lite tråkigt är det allt…”

Får hon välja slutspel blir det förstås hemma-EM, även om hon inser att speltiden där riskerar att bli begränsad.

I exempelvis Norge är det självklart att Norges F19 inte kommer att kunna använda sina toppspelare Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg i höstens slutspel. Det innebär ju dels att det mästerskapet tappar två stora affischnamn. Dessutom innebär det att Europa riskerar att få sända ”fel” lag till F20-VM nästa år.

De bästa lagen kan missa VM på grund av att det har för bra spelare. Så visst är väl det här en väldigt konstig regel?

Apropå Lina Hurtig är det förresten oroväckande att hon har problem med baksida lår. Det är en otrevlig typ av skada – som kan innebära att hon inte ens kommer att kunna vara aktuell för EM.

I Hurtigs frånvaro fick jag ägna min studieresa åt att kolla in de andra blivande EM-spelarna som intog Åbyvallens konstgräs. Den som lyste överlägset starkast var Annica Sjölund. Inte nog med att åländskan gjorde två mål, hon lyfte Jitex anfallsspel rejält.

Jitex jublar

Jitex jublar

Sjölund nickskarvade, höll i bollen, spelade klokt – och sköt ett läckert skott i krysset. I sin första damallsvenska match från start sedan hon drog av korsbandet i augusti i fjol visade Sjölund att hon är på väg mot EM-formen. Jag gissar att Andreé Jeglertz njuter av det beskedet.

Det läckra skottet i krysset betydde 2–1 till Jitex, och kom bara minuten efter att Emmelie Konradsson hade kvitterat för Umeå. När Sjölund joggade tillbaka mot egen planhalva efter sin fullträff så hörde jag hur tränare Stefan Rehn ropade:

”Annica – sträckt vrist…”

Jo, det var det allt.

Sverige möter ju Finland i Göteborg den 13 juli. Jitex kommer att ha tre spelare med i den finska truppen då. Utöver Sjölund lär även målvakten Minna Meriluoto och yttermittfältaren Leena Puranen ha varsin plats.

Minna Meriluoto

Minna Meriluoto

Meriluoto är en väldigt bra linjemålvakt. Hon sattes inte på några svåra problem i dag. Men hon visade ändå svaghet i tajmingen vid ett par fasta situationer. Jag har sett henne vara snett ute på sådana förr. Det lär säkert Pia Sundhage och hennes Finlandsspioner också känna till. Hoppas vi kan utnyttja det på Gamla Ullevi i juli.

Puranen började på bänken, och fick bara göra ett 20 minuter långt inhopp. På den tiden hann hon inte göra några större avtryck i matchen.

Vid avspark var för övrigt Jitex nere på nedflyttningsplats i serien. Men nu är man uppe på åttonde plats.

En underskattad spelare i Jitex, som nästan alltid varit lysande när jag sett henne är lagkaptenen och mittbacken Sofia Karlsson. Dagens match var inget undantag. Med tanke på hur mittbackssituationen är i landslaget skulle kanske Karlsson ha givits chansen i Brasilientruppen. Hon spelar klokt och läser spelet på ett alldeles utmärkt sätt. I dag såg hon till att varken Jenny Hjolman eller Konradsson kunde komma loss.

De båda var trots det inblandade i alla de få farligheter som Umeå hade. Dagens Umeå var verkligen ett rejält brandskattat lag. Utöver Hurtig och långtidsskadade Emma Berglund och Hanna Folkesson saknades även finska ytterbacken Tuija Hyyrynen i startelvan.

För ett lag med ganska tunn trupp är det förstås fyra riktigt tunga avbräck. Tränare Joakim Blomqvist överraskade lite genom att spela Therese Boström som högerback, och ersätta Folkesson på centralt mittfält med Johanna Nyman. Senast jag såg dem var Nyman högerback och Boström central mittfältare.

Som sagt kom inte Jenny Hjolman loss i dag. Jag tippar på att hon saknade Hurtig en hel del. Hjolman är ju utanför Brasilientruppen. Där är däremot Emmelie Konradsson med. Hon blev målskytt i dag, när hon serverades öppet mål av Hjolman efter en kort hörnvariant där forwarden fick bollen av Elin Landström och tog sig fram längs kortlinjen. Konradsson visade fin bollbehandling, och god fart i en del sekvenser. Men hon lyckades utöver målet inte skapan några fler vassa målchanser för sig själv.

Faktum är att Umeå utöver sitt mål inte hade så många farligheter. Det var oroligt vid ett par hörnor, men den stora kvitteringsmöjligheten fick Linnéa Ågren bara några minuter efter Sjölunds 2–1-kanon. Snyggt framspelad av just Hjolman blev Ågren helt ensam med Meriluoto. Men finländskan tilläts vinna den duellen lite väl enkelt.

Umeå behöver verkligen få tillbaka ett par av sina saknade landslagsspelare fort. För dagens upplaga av UIK slutar inte på tabellens övre hälft.

Tillagt i efterhand: Här är ett klipp med höjdpunkter från matchen.

* Jag nämnde André Jeglertz och besked som väcker känslor tidigare. Om Sjölund gladde i dag så fick han, Finland och Mallbacken även ett tråkigt besked. Maija Saari har dragit av korsbandet i ena knät och missar såväl EM som resten av säsongen.

Korsbandseländet verkar aldrig ta slut. Saari blir spelare nummer tio i damallsvenskan att drabbas. Vill det sig illa har vi snart besked nummer elva. För Lidija Kulis knäskada verkade också vara allvarlig.

* Mallbacken har det tungt. Värmlandslaget blev inte bara av med sin finska mittback i dag. Man föll även hemma i bottenmötet med Vittsjö med 3–1.

Det var lagets första förlust på Strandvallen på tre år. Om man inte räknar med den strukna matchen mot Dalsjöfors i fjol – vilket jag nog tycker att man skall. Boråslaget vann då med 1–0. Men på grund av klubbens konkurs räknas inte den matchen längre.

I och med förlusten riskerar Mallbacken nu att befinna sig under nedflyttningsstrecket när halva serien är spelad. För jag tror inte att de tar poäng mot Linköping eller Linköping. Och nästjumbon Piteå har bra chanser att vinna mot Sunnanå efter midsommar.

Sunnanå verkar nämligen fortsatt vara en bra bit från damallsvensk klass. I dag vann Kristianstad med 5–1 mot Skelleftelaget. Nyblivna landslagsspelaren Marija Banusic gjorde mål redan i första minuten.

* Slutligen till England. Där vann Arsenal Londonderbyt mot Chelsea med 2–1. Sofia Jakobsson blev mållös i matchen.

Kul med Hurtig och Banusic

Pia Sundhage är svårläst när hon tar ut sina trupper. Hon väljer sällan den raka vägen, utan slingrar sig fram mot det stora målet – EM.

För när man i princip hade räknat bort att Lina Hurtig och Marija Banusic skulle få chansen att visa upp sig i landslagstruppen före EM så fick dom just chansen att visa upp sig. Kul.

Med tanke på att F19-landslaget inte har någon landskamp där i mitten av juni är det förstås bättre ur F19-synpunkt att de tas med nu, än att det var med mot Norge. Förhoppningsvis besväras in Kristianstadsspelaren för mycket av sin handskada, utan kan göra sig själv rättvisa om ett par veckor.

Ni har säkert redan sett och gått igenom truppen noggrant, och noterat att Hedvig Lindahl slår ut Carola Söberg, samt att Stina Segerström och Elin Magnusson är de spelare som Sundhage valt som backuper i mittförsvar respektive på centralt mittfält.

Fast på mittfältet såg Sundhage enligt Anders Nilsson:s blogg ytterligare en tänkbar joker. Hon sa nämligen så här på presskonferensen om jakten på centrala mittfältare:

”Det skulle kunna vara Elin Magnusson. En riktig kämpe som löper mycket. En lojal spelare som är vänsterfotad och kan konkurrera om en plats centralt eller till vänster på mittfältet. Det skulle också kunna vara Lina Hurtig.”

Jag ser ju kanske helst Hurtig som lekkamrat till Lotta Schelin – de borde kunna passa klockrent ihop. Men just att Hurtig är så mångsidig borde tala för henne i en EM-trupp. Att Banusic är så irrationell, och är ett vapen på frisparkar och hörnor, borde tala för henne. Men mot dem talar ju att om de kommer med till stora EM får de inte spela i F19-EM – som är kval till nästa års U20-VM. Och det vore ju väldigt synd för svensk fotboll. För där vill vi ju vara med.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Den där nya regeln om att man inte får dubblera känns inte så kul. Jag förstår tanken, men tycker ändå att regeln slår fel.

Det om landslaget. Nu till några andra noteringar:

* Pernille Harder fortsätter att visa att hon är det stora hotet mot svensk premiärsuccé i EM. Danskan blev återigen matchhjälte för sitt Linköping, när man vann med 2–1 borta mot Piteå i går. Piteå har det däremot tungt. De har bara tagit en poäng på de senaste sex matcherna – trots att alla verkar ha varit ganska jämna. Jag har tidigare varit inne på deras brist på spets. Sannolikt är det där skon fortsätter att klämma.

En tråkig nyhet för Linköping i matchen var att bosniska Potsdamlånet Lidija Kulis tvingades kliva av med skadat knä. Det låter på den här artikeln som att det kan vara illa.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

* Lyon hade som väntat inga problem att vinna omspelet mot Montpellier i semifinalen av franska cupen. 4–0 vann mästarlaget med efter att Schelin blivit tvåmålsskytt.

Man kan inte låta bli att lida med Montpellier som ju faktiskt blev bestulet på segern i första mötet av en okunnig domare. Visst fick laget en andra chans – men blixten slår sällan ner på samma ställe två gånger i rad. Så chansen att man skulle skrälla mot Lyon en gång till kändes ju närmast obefintlig.

Nu ligger banan öppen för Lyon att ta dubbeln i Frankrike. För i finalen på lördag kväll väntar Saint-Etienne – ett lag Schelins gäng brukar köra över rätt komfortabelt.

* I dag är det viktiga poäng på spel för flera av lagen i damallsvenskans bottenskikt. Fyra av seriens fem lägst placerade lag är i farten. Mest intressant känns mötet i Värmland mellan Mallbacken och Vittsjö. Skånelaget har inte vunnit sedan premiären – då den andra nykomlingen Sunnanå besegrades på bortaplan. Blir det en repris i eftermiddag?

Övriga två matcher spelas i kväll mellan Kristianstad och Sunnanå samt mellan Jitex och Umeå.

I England spelas också en intressant match i kväll. Det är nämligen Londonderby i WSL mellan Arsenal och Sofia Jakobsson:s Chelsea.

Malmö håller serien vid liv

Malmö slog Göteborg med 3–1, och håller därmed den damallsvenska guldstriden vid liv.

Nu skall skånskorna upp till Skellefteå på söndag och hämta tre tre poäng. Sedan väntar seriefinal hemma mot Tyresö nästa onsdag. Det har alla förutsättningar att bli en riktig kanonmatch.

I dag var Malmö fantastiskt bra i 25 minuter. Då satt jag och tänkte att tränare Jonas Eidevall kanske äntligen hade fått LdB-pusslet att gå ut.
Han hade valt att bänka sin lagkapten Malin Levenstad, och körde med Amanda Ilestedt och Kathleen Radtke som mittbackar.

Radtke är lite långsam, men har härlig känsla i vänsterfoten. Det var en långboll från henne som ledde till 1–0. Göteborgs högerback Marlene Sjöberg såg ut att ha kontroll, men tog ett par steg i fel riktning. Plötsligt var Katrine Veje ett par steg före. Danskan spelade in snyggt till Sara Björk Gunnarsdottir, som avslutade distinkt.

Mitt i den första halvleken övergav Göteborg sin 4-4-2-uppställning, och började spela 4-5-1. Då fick de nästan omgående stopp på Malmös fina spel.Och plötsligt började Jodie Taylor att få lite intressanta bollar att jobba med. Hon var länge GFC:s enda offensiva vapen.

Men ibland är ensam stark. Och just Taylor, med sin extrema snabbhet, måste vara en mardrömsmotståndare för alla backar. Det var just engelskan som kvitterade till 1–1 i 58:e. Målet kom sedan Radtke missbedömt en långpassning.
Taylors avslutning höll högsta klass. Det finns inte många målvakter – om ens någon – i världen som tar det höga skottet. Taylor är nu uppe på åtta mål – vilket räcker till andra plats bakom Christen Press i skytteligan.

Efter Göteborgs kvittering kändes det plötsligt som att gästerna hade kontroll på matchen. Malmös anfallsspel hade helt kommit av sig.

Men som jag konstaterade efter Linköpingsmatchen kan man aldrig räkna bort Malmö. För när lagspelet hackar så har man ändå så många spelare som kan avgöra matcher på egen hand.

En sådan är Ramona Bachmann. Hon tog chansen när Göteborgs försvar inte hade hunnit samla sig efter ett anfall där vänsterbacken Catrine Johansson hade varit högst upp. Schweiziskan fick till och med tid att lägga bollen till rätta. Och avslutet var högklassigt.

Ramona Bachmann håller undan för Marlene Sjöberg

Ramona Bachmann håller undan för Marlene Sjöberg

Bachmanns mål avgjorde matchen. För plötsligt fick Malmö massor med energi igen, medan Göteborg vek ner sig. Och Radtke spelade 2–1 med sig själv genom att slå ytterligare en målgivande långpassning, och därmed sluta på två andraassist. Levenstad riskerar således att bli kvar på bänken ett tag till.

Radtkes andra andraassist gick till Ali Riley – som petade Elin Rubensson på vänsterbacken – som i sin tur passade snett bakåt till Anja Mittag. Förarbetet var högklassigt, och tyskans avslutning med höger yttersida höll högsta världsklass. Det var helt enkelt ett fantastiskt fint fotbollsmål.

Efteråt funderar man lite över hur det står till i Malmö. De var väldigt ojämna i matchen beroende på om de hade med- eller motgång i spelet.
En teori är att ojämnheten till viss del på att truppen är väldigt offensivt balanserad. Och att flera av de offensiva spelarna tycker att det är roligare att springa i offensiv riktning, än i defensiv.

Sara Björk Gunnarsdottir

Sara Björk Gunnarsdottir

Hade alla Malmöspelare haft samma härliga inställning som Sara Björk Gunnarsdottir hade nog aldrig tränare Eidevall behövt bekymra sig. Isländskan fick i halvtid frågan av Tv4:s Anna Brolin om sitt mål. Brolin avsåg förstås 1–0-målet, men Gunnarsdottir svarade:

”Mitt mål? Vinna matchen.”

I morgon tar Pia Sundhage ut truppen till landskampen mot Brasilien den 19 juni. I de båda lagen fanns det vardera en mittback som borde vara intressant för vår förbundskapten.

I matchen mellan Ilestedt och Stina Segerström tycker jag att den unga skånskan vann ganska klart. Hon gjorde ett bra jobb mot svåra Taylor, och hade dessutom ett bättre passningsspel än vad jag sett tidigare. Göteborgskaptenen däremot hade lite för många missar, både i positions- och passningsspel för att jag skulle vilja ha med henne i nästa landslagstrupp.

För Göteborg är guldchansen numera borta. Faktum är att jag inte ens tror att full poäng i de 13 kvarvarande omgångarna skulle räcka för att man skall kunna passera Tyresö. GFC är nämligen nio poäng och 19 mål efter mästarlaget.
Torbjörn Nilsson:s gäng får försöka hålla kontakten med Malmö, och slåss om en plats i Champions League säsongen 2014/15.

Louise Fors

Louise Fors

* Louise Fors är en spelare som jag noterat att flera av er som följer den här bloggen vill se i morgondagens landslagstrupp. Och varför inte?
Hon är en spelare med spetsegenskaper i form av sitt fina tillslag. Hennes skott och frisparkar skulle absolut kunna vara en tillgång i en EM-trupp. Så det kan kanske vara läge att testa Fors igen.

För hon verkar vara glödhet i England. Hon gjorde mål i kväll igen, när Liverpool vann derbyt mot Everton med 4–1. Resultatet innebär att Liverpool toppar den haltande tabellen på tolv poäng på fem matcher.
Svenskan gjorde det matchavgörande 2–1-målet, hennes tredje mål i ligan. Det placerar henne på en delad andraplats i skytteligan. Leder gör ju Sofia Jakobsson på fyra.

Fors låg även bakom 3–1-målet, då det enligt WSL:s twitter kom på retur efter att Evertons målvakt inte klarat av att hålla ett skott från svenskan.

Publiksiffran var hela 1 124 – väldigt glädjande, då engelska WSL oftast spelas inför väldigt mycket färre personer.

* Nämnda Jakobsson står för en av kandidaterna till maj månads mål i WSL. Se det, och övriga kandidater på det här klippet.

* Jag kom på att jag har glömt att meddela att Verona med Stephanie Öhrström och Maria Karlsson förlorade den italienska cupfinalen med 2–0 mot Tavagnacco i helgen.

Det var ett missförstånd mellan de båda svenskorna som ledde till Tavagnaccos ledningsmål. Se det och matchens övriga höjdpunkter på det här klippet. Och här är ett klipp där bland annat Karlsson uttalar sig om matchen – på italienska.

I och med cuptiteln går Udinelaget igenom säsongen obesegrat. Trots det blev man ju bara tvåa i ligan, bakom Torres.

* Slutligen har mitt vitryska favoritlag Molodechno försatt sig i en jobbig situation i kvartsfinalen i vitryska cupen. Man föll nämligen i dag, hemma mot Bobruichanka med 17–0. Det blir nog jobbigt att vända det i returen på bortaplan i nästa vecka…

I ligan har dock Molodechno startat ganska starkt – och faktiskt vunnit en match. Man ligger i och för sig sist, men på samma poäng som de två lagen på placeringarna närmast före.
Målskillnaden efter åtta omgångar skvallrar dock om att man behöver jobba lite på försvarsspelet. Den lyder nämligen på jobbiga 4–78.

Folkesson och startelvan

Hanna Folkesson

Hanna Folkesson

Hanna Folkesson missar EM. Hon skadade tydligen högerknät på dagens träning, och enligt landslagsläkaren Per Lindblom har Umemittfältaren sex veckors vila framför sig.

Bittert för Folkesson, som varit lite av årets överraskning. Hon kändes verkligen högaktuell för EM-truppen.

Bittert även för Umeå som på kort tid tappat två av sina viktigaste defensiva kuggar. Fast för UIK blir den här skadan sannolikt inte tillnärmelsevis lika kostsam som Emma Berglund:s. För stämmer läkare Lindbloms prognos missar Folkesson bara tre damallsvenska omgångar.

Utan Folkesson tillgänglig för Pia Sundhage minskar förstås konkurrensen på centralt mittfält i landslaget. Fast där rör vår förbundskapten ändå runt lite till morgondagens Norgemöte.

Hade någon frågat mig för ett par veckor sedan hade jag tvärsäkert sagt att Sundhage inte kommer att göra mer än någon enstaka ändring i sin uppställning jämfört med Islandsmatchen i Växjö.

När truppen kom blev jag lite mer osäker, men trodde nog fortsatt att startelvan från Islandsmatchen skulle vara intakt till tio elftedelar. Ett byte är ju framtvingat då Emma Berglund är borta.

Men det blev alltså tre nya spelare, och ytterligare två positionsbyten. Intressant.

De nya spelarna är då först och främst förstås Charlotte Rohlin, men Sundhage provar även en helt ny högerkant med Jessica Samuelsson och Emmelie Konradsson. Dessutom flyttar hon över Antonia Göransson på vänsterkanten och tar in Marie Hammarström i mitten.

Ut ur startelvan får utöver Berglund även Lina Nilsson och Lisa Dahlkvist. Defensivt har jag inget stort förtroende för Nilsson, så det bytet välkomnas. Dock återstår det även för Samuelsson att visa att hon håller på den internationella scenen.

När det gäller Dahlkvist är jag lite splittrad. Hon är en makalös vinnarskalle, och på så sätt vill man gärna ha henne på planen. Dock håller hennes kortpassningsspel ofta ganska tveksam klass, vilket ju är dåligt för vårt anfallsspel. Det blir således intressant att se var Hammarström kan göra ihop med Caroline Seger centralt.

Det skall sägas direkt, att i ingen av de matcher där jag har sett Göteborg i år har jag imponerats av Hammarström. Men hon är å andra sidan den typen av spelare som gör stor nytta i det tysta, och som man märker mest när hon inte är med – eftersom det då märks att något saknas.

I övrigt är Norgekampen högintressant med tanke på att det är sannolikt att vi stöter på norskorna igen i EM. Det kan nämligen ske både i kvartsfinal och i semifinal. Med tanke på den snöpliga strafförlusten i Algarve cup skulle det sitta fint med en seger nu.

Personligen vill jag gärna se Kosovare Asllani och Lotta Schelin fungera bra ihop som anfallspar. Det tycker jag inte de har gjort så ofta hittills. Det har mest varit arbete en och en.
Totalt sett tycker jag att Sundhage har alldeles för många likadana forwards i sin trupp. Asllani, Schelin, Sofia Jakobsson, Olivia Schough, Josefine Öqvist och Jenny Hjolman är alla sex snabba djupledslöpare. Men det är inga spelare som man kan spela ett inläggsspel mot. Det är inte heller forwards man kan lyfta fram bollar mot.

Jag skulle gärna se att Sundhage plockar bort några av djupledslöparna och tog med någon spelare som kan ändra matchbilden mer. Exempelvis någon av våra unga juniorer.

Inte heller yttrarna lär springa in i straffområdet och nicka in bollar. Vi gör alltså bäst i att hålla bollen så nära Linköping Arenas usla gräsmatta som möjligt mot nickstarka norskor i morgon.

Apropå norskor så hittar du Norges trupp till morgondagens landskamp här.

Även om jag antar att de flesta räknat ut hur Sveriges startelva ser ut så avslutar jag med att ge hela här: Kristin Hammarström – Samuelsson, Nilla Fischer, Rohlin, Sara Thunebro – Konradsson, Seger, M Hammarström, Göransson – Schelin och Asllani.

Avpark är 15.30, och matchen direktsänds på Tv4sport.

Harder har en lysande träffbild

Jag är ju lite sen på bollen, men Linköping–Malmö i tisdags var på många sätt en riktigt intressant match. Tyvärr fick man ännu en gång känslan av att årets upplaga av Malmö inte håller den klass som krävs för att ge Tyresö en match om guldet. Men mer om det senare.

Jessica Samuelsson och Pernille Harder

Jessica Samuelsson och Pernille Harder

Först är det återigen dags att hylla fantastiska Pernille Harder. Ni som följer den här bloggen kan inte vara överraskade av den 20-åriga danskans storhet. Hon har helt enkelt en makalöst bra bollbehandling.

Där är hon minst topp tre i damallsvenskan. De hårdaste konkurrenterna om titeln bästa bollbehandling är väl Marta, Veronica Boquete, Anja Mittag, Caroline Seger och kanske även Anita Asante och Ramona Bachmann.

Det som imponerar mest med Harder är att hon använder sin touch så effektivt. Det är inte en massa onödiga sidledspassningar, eller tunnlar för tunnlandets skull. Utan det hon gör är väldigt konstruktivt, och hon skapar därför väldigt mycket på egen hand. Dessutom har hon bra träffbild på sina avslut. Av hennes 27 avslut i årets serie har 20 gått mot mål, och två i målställningen. Hon har alltså bara skjutit fem skott utanför – vilket är makalöst bra gjort.

I Malmömatchen klädde hon först av, och förnedrade sedan hela motståndarbacklinjen. Och här håller inte argumentet om svagt motstånd. För även om backlinjen är Malmös svagaste lagdel innehåller den ju med undantag för Kathleen Radtke rakt igenom landslagsaktuella spelare.

Pia Sundhage uttryckte sin beundran för Harder i Tv4sport efter matchen. Det har Sundhage anledning till. För Harder bör stoppas i EM-premiären den 10 juli.

Apropå EM så var gräsmattan på Linköping Arena sanslöst usel. Jättetorvor lossnade alldeles för lätt, och alldeles för ofta. Underlaget kommer att försvåra skönspel mot Norge på lördag. Men förhoppningsvis lyckas arrangören i Linköping få ordning på gräset under de veckor som återstår tills EM drar i gång.

Då hoppas man även att publiken kommer. För utöver invigningsmatchen har Linköping haft riktigt svaga siffror i år. 336, 5361, 304 och 682 är den något ojämna raden för LFC.

Apropå Sundhage och Linköping så har vår förbundskapten gång på gång efter Emma Berglund:s korsbandsskada förklarat att det är Charlotte Rohlin och Nilla Fischer som har förtroendet som mittbackspar.

Som duo blir de bättre och bättre för varje gång man ser dem. Och de börjar komma upp på en nivå som håller mot internationellt toppmotstånd. Men ännu ser jag ett antal onödiga skönhetsfel. Fischer ligger ner och spelar lite för ofta. Chansartade glidtacklingar kan man ägna sig åt på mittfältet. Men i mittförsvaret är det bättre att stå upp än att chansa.

Däremot är Fischers passningsspel en jättetillgång i backlinjen. Jag förstår inte varför inte Malmö försökte styra bort uppspelen från henne. De hade vunnit på att Rohlin skött alla uppspel. Hennes passningsspel var stundtals en bra bit ifrån landslagsklass. Hon har 41 dagar på sig att hitta den rätta touchen.

Totalt sett imponerade LFC genom hårt arbete, och genom Harder. Det känns som att man börjar få bitarna att falla på plats, och laget är garanterat rejält svårspelat. För faktum är ju att Sofia Lundgren hade en ganska lugn dag på jobbet.

För Malmö är det lite tvärtom. Jonas Eidevall provar och provar, men har inte fått pusslet att gå ut ännu. Känslan är att han lider lite av överflödets förbannelse.

Dessutom är det så att flera nyckelspelare visar svag form. I backlinjen känns Malin Levenstad riktigt darrig. Hon blev bortskojad gång på gång av Harder, och uppvisar för tillfället inte den podus som man vill att en landslagsaktuell mittback skall göra.

Manon Melis

Manon Melis

Offensivt väntar Eidevall på Manon Melis. Holländskan fick tillräckligt med chanser för att göra något mål, men hade riktigt svaga avslut. Melis står på tre mål hittills i år. Följer hon fjolårets utveckling så lossnar det för henne när som helst. Då stod hon på två mål efter åtta omgångar – men slutade på 16.

Som jag var inne på i början av inlägget är Malmö en bra bit ifrån Tyresö lagmässigt sett. Och om det ser ut nu lär det inte bli någon tät guldstrid. Men jag vill inte räkna ut LdB FC ännu.

För individuellt har man så många matchvinnartyper att man kanske inte kommer att behöva hitta det optimala lagspelet. Det kan räcka med att få igång någon eller några av Melis, Mittag och Bachmann.

Den trion, och några Malmöspelare till, har kapacitet att göra som Pernille Harder – alltså avgöra matcher på egen hand. Men Malmö har nog inte råd att ge Tyresö mycket större försprång än det nuvarande. Lagens inbördes möte på Malmö IP den 12 juni är exempelvis en måstematch för Malmö.

Slutligen har jag nu fått se Elin Rubensson som ytterback i en back. Det var inte lysande, men känns fortsatt intressant. Man skall nog ge henne ytterligare ett antal matcher innan man gör någon större analys. Dock tror jag att backspelet stärker hennes aktier att komma med i en EM-trupp. För plötsligt kan hon ju vara användbar i alla tre lagdelarna – vilket ju är något som en tränare tycker om.

* I går vann Tyresö säkert mot Kif Örebro. Tyresö ligger därmed kvar på det poängsnitt som de hade i fjol – vilket talar mot att det kommer att tappa elva poäng totalt. Malmö har redan tappat sju, Göteborg och Umeå har tappat tio och Linköping har tappat elva. Mer än så säger jag inte…

Tyresö och Göteborg är för övrigt de enda obesegrade lagen i serien.

Johanna Almgren

Johanna Almgren

* Apropå Göteborg så var det precis så illa med Johanna Almgren som befarat. Och inte nog med att hon missar EM, nu funderar dessutom hon på att sluta helt med fotbollen. Visst är väl det ett riktigt tråkigt besked?

Man vill ju ha tillbaka henne på planen igen. Samtidigt så har hon varit extremt skadeförföljd ända sedan de tidiga tonåren, så man förstår ju om hon känner att hon gjort sitt i rehabsammanhang.

* Louise Fors blev målskytt i WSL i går. Hon gjorde 3–1-målet när Liverpool vann med 3–2 hemma mot Lincoln. Stämmer siffrorna på soccerway.com så är det nu dubbelt svenskt i skytteligan i WSL. Sofia Jakobsson leder på fyra mål, ett före Fors.

Ett tredje debattämne

I går skrev jag ett inlägg som handlade om två olika debattämnen, men som även väckte en tredje diskussion.

Först konstaterar jag att tråden med Kristianstads jobbiga matchkrockar snabbt togs upp av Kristianstads-Bladet, där KDFF:s ordförande är rejält orolig över publikutvecklingen. Det finns nog anledning att tro att både ordföranden och kassörer i fler damallsvenska föreningar än bara KDFF börjar bli lätt skakiga över vårens usla publiktillströmning.

Vi får verkligen hoppas att det blir en rejäl EM-effekt. Annars lär krisrubrikerna dyka upp i höst igen.

Så till den där tredje debatten som mitt inlägg väckte. Det var signaturen Bosse som beklagade att Elin Rubensson måste skolas om till ytterback för att utländska spelare tagit hennes forwardsplats i Malmö.

Jag ser det på ett helt annat sätt. I våra flicklandslag vimlar det av talangfulla forwards. Spelare som Lina Hurtig, Marija Banusic, Rubensson, Mimmi Löfwenius, Stina Blackstenius, Linda Hallin, Pauline Hammarlund med fler nämns som framtida A-landslagsspelare.

I A-landslaget finns dessutom redan forwards som Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson, som båda fortfarande är ganska unga.

Vem som helst kan räkna ut att alla de ovan nämnda spelarna inte kan bli landslagsforwards.

Vill talangerna nå A-landslaget måste ett par av dem således söka andra positioner. För vissa av dem är mittfältet en naturlig reträttplats. Men jag hoppas att ett par av dem kommer att sluta som ytterbackar.

Som jag ser det är nämligen ytterbacksplatserna de där vi har klart sämst konkurrens i svensk damfotboll. Egentligen har vi bara Sara Thunebro som håller hög internationell nivå, och hon börjar sannolikt se slutet på karriären. Vi skriker alltså efter duktiga ytterbackar.

Ytterbacken är dessutom en väldigt viktig spelare. Många anfall inleds nämligen med uppspel därifrån. Det är alltså väldigt mycket värt att ha en teknisk och passningsskicklig ytterback, och inte bara någon som kan skicka i väg bollen så långt som möjligt.

Nu vet vi ju inte vart testet med Rubensson kommer att sluta. Men hade jag hetat Pia Sundhage hade jag nog varit tacksam för att Malmö har så många duktiga utländska forwards att Rubensson känner sig motiverad att testa ytterbackspositionen. För ett sådant här test funkar inte om inte spelaren har rätt morot.

* Apropå försvarsspel tittade jag i går på Piteå–Umeå. Det handlar om två lag som jag berömt för stabilt försvarsspel. Fast det berömmet hade jag ångrat rätt rejält efter en kvart, då båda lagen så långt hade spelat rätt slappt kring eget straffområde.

Piteå skärpte dock sitt försvarsspel, och var enligt min uppfattning bäst i den den disciplinen under resten av matchen. Då tänker jag på lagets försvarsspel. Individuellt gjorde man däremot ett par avgörande misstag. Ett ledde till straffen som avgjorde matchen.

Jenny Hjolman

Jenny Hjolman

På många sätt tyckte jag att Umeå var tillbaka i fjolårets synder, med väldigt många riskabla passningar centralt i planen. Fast totalt sett kändes ändå gästerna som det klart bättre laget. Framför allt eftersom Umeå hade offensiv spets, den här dagen framför allt i form av Jenny Hjolman. Mest imponerade hon genom att sätta straffen så säkert.

Jag har egna erfarenheter av hur svårt det är att få ner pulsen när man själv blivit fälld. Jag slår gärna straffar, men helst inte när jag själv blivit förfördelad.

Piteå har ingen Hjolman, och känns väldigt trubbiga för tillfället. Båda deras forwards är bättre på försvarsspel än på att göra mål, och det håller inte i längden. Man måste hitta en bättre spets på sitt spel om laget skall lyfta ur bottenregionen. Helgens bortamatch mot Vittsjö kan faktiskt bli väldigt avgörande för resten av Piteås säsong.

* Målen från alla matcher i omgång 7, utom just Piteå–Umeå går för övrigt att se på det här klippet.

Ojdå, Sundhage bjöd på skrällar

Vid en presskonferens som förbundet har gjort så minimalt med reklam för – se föregående inlägg – att man undrar om de ville att någon skulle rapporter om den så presenterade Pia Sundhage faktiskt flera skrällar.

Efter att ha jobbat med samma 25 spelare under hela våren får plötsligt ett antal nya spelare chansen. Amanda Ilestedt och Josefine Öqvist har varit med i truppen tidigare. Men mot Norge den 1 juni får även Hedvig Lindahl, Marina Pettersson Engström och debutanten Jenny Hjolman chansen.

Jenny Hjolman

Jenny Hjolman

Kul med Hjolman som är en intressant spelartyp. Men som jag skrev i går – Umeås bästa offensiva spelare heter Lina Hurtig.

Spelare som är borta från den förra truppen är förstås skadade Emma Berglund, men även Malin Levenstad, Stina Segerström och Johanna Almgren. Almgrens petning förklaras på förbundets hemsida med hennes knäproblem. De andra två verkar vara ute i kylan.

Segerström har inte varit dålig i de matcher jag har sett henne i Göteborg i vår. Men hon har inte heller känts landslagsmässig. Angående Levenstad reagerade jag för att hon ofta vände ryggen och rumpan till i duellerna mot Örebro. Så vill inte jag att en landslagsmittback skall agera i närkamper.

Andra spelare som verkar helt iskalla är Annica Svensson och Susanne Moberg, som ju båda åkte ur truppen efter Algarve cup. Och man kan nog konstatera att sista tåget har gått för Therese Sjögran i hennes kamp för att få spela ett sista mästerskap. Hon hade definitivt behövt vara med här för att ha en rimlig chans.

För egen del tycker jag att det är synd att inte Lina Hurtig och Marija Banusic får chansen att visa upp sig i A-landslaget. Även om Sundhage tycker att de båda bör spela i F19-EM i stället, så handlar det troligen om två framtida nyckelspelare i A-landslaget. Två spelare som skulle kunna få lite extra positiv energi av att bara få vara med i truppen.

Den 25 juni 18.00 på Torslandaverken skall den definitiva EM-truppen presenteras. Fram tills dess ser landslagets schema ut så här:

* 28 maj–2 juni, läger i Linköping. Inklusive match mot Norge på Linköping Arena den 1 juni 15.30.

* 15–20 juni, nytt läger. Troligen inklusive match den 19 juni.

I mitt förra inlägg gissade jag att en allmänt sportintresserad svensk inte kan nämna fem spelare i det svenska landslaget. När TT alldeles nyss presenterade Sundhages senaste trupp fick jag vatten på min kvarn. Där ingick nämligen Amanda Ilstedt och Olivia Scough. Kunskapen om namn och stavning i vårt landslag är verkligen begränsad.

Här är förresten hela truppen till lägret i Linköping, och matchen mot Norge:

Målvakter: Kristin Hammarström, Lindahl, Sofia Lundgren och Carola Söberg.
Backar: Nilla Fischer, Ilestedt, Lina Nilsson, Pettersson Engström, Charlotte Rohlin, Jessica Samuelsson och Sara Thunebro.
Mittfältare: Lisa Dahlkvist, Hanna Folkesson, Marie Hammarström, Antonia Göransson, Carina Holmberg, Emmelie Konradsson och Caroline Seger.
Forwards: Kosovare Asllani, Hjolman, Sofia Jakobsson, Lotta Schelin, Olivia Schough och Öqvist.

En skrällarnas dag

Det här var lite av skrällarnas dag. Och ute i Europa var det även lite av svenskornas dag. För Antonia Göransson tog sig till Champions League, Lotta Schelin till cupfinal och Sofia Jakobsson blev målskytt.

Själv ägnade jag eftermiddagen åt att bevaka Nittorp–Hovshaga 0–4 i division 1 östra Götaland. Det var inte direkt någon fotbollshöjdare. Underlaget tillät nämligen inget skönspel.

Parallellt med matchbevakningen på klassiska Åsavallen – där Victoria Sandell Svensson fick sitt genombrott – så hängde jag med mål för mål i avslutningen av Frauen-Bundesliga, i Lyons cupsemifinal samt förstås i fem damallsvenska matcher.

Jag har alltså inte sett något alls av dagens damallsvenska matcher. Men tänkte ändå göra en liten genomgång, helt och hållet byggd kring hårdfakta. Mest noterbar är förstås skrällen i skogen. Sannolikt var det den klart största knallen i damfotbollsvärlden den här helgen.
För att Tyresö fick lämna Värmland och Strandvallen i Mallbacken med bara en poäng – det kunde väl ingen gissa?

Statistiken säger att Tyresö vann med 13–3 i avslut mot mål och 1–0 i avslut i målställning. Fast i mål blev det 1–1. Rutinerade Linda Wallin blev Värmlandsskogarnas okrönta drottning när hon kvitterade med drygt tio minuter kvar att spela.

Linda Wallin och Mikaela Uthas.

Linda Wallin och Mikaela Uthas.

Samtidigt vann Malmö det skånska toppmötet mot Kristianstad med förkrossande 5–0. Sara Björk Gunnarsdottir och Ramona Bachmann gjorde två mål vardera. De båda var bänkade mot Örebro senast. Fler tankar om den matchningen kommer jag med i ett senare inlägg. Malmö är därmed förbi Tyresö i tabelltoppen på målskillnad.

I övrigt i vår svenska toppserie så blev det kryss för båda Göteborgsklubbarna. Obesegrade Göteborg spelade 0–0 i Vittsjö. Där noteras blott sex avslut mot mål för GFC. Det är alldeles för dåligt för ett lag som utmålar sig som guldkandidat. I Lindome spelade Jitex och Linköping 1–1. Enligt en av de 234 åskådarna var det en jämn match. Rapportören meddelade också att Sofia Lundgren tyvärr inte visade upp någon EM-mässig säkerhet. Samt att Linköpings mittbackspar Nilla Fischer/Charlotte Rohlin stundtals kändes riktigt otajmade. Tråkigt.

Slutligen så vann Örebro återigen. Och Helén Eke var återigen lagets målskytt. Hon är numera i delad ledning av skytteligan.

Efter 35 matcher har faktiskt 14 slutat oavgjorda. Det är förstås en stark signal om att damallsvenskan hittills har varit väldigt jämn. Faktiskt klart jämnare än jag hade väntat mig.

* Klart jämnare än vad någon hade förväntat sig var även den franska cupsemifinalen mellan Montpellier och Lyon. Lotta Schelin gav Lyon ledningen i den första halvleken. Men bara ett par minuter senare kvitterade Marie-Laure Delie. 1–1 blev slutsiffrorna – vilket innebar Lyons andra kryssmatch för året. Den första var den inofficiella VM-finalen mot Inac Kobe Leonessa. Då vann Lyon efter förlängning.

Den här gången krävdes det straffläggning. I den missade lagen två straffar vardera under grundomgången. I varje fall ansåg domaren det. Se separat inlägg.

För Lyon gjorde Louisa Necib, Sonia Bompastor och Eugenie Le Sommer mål, medan Wendie Renard och Megan Rapinoe missade. Sedan blev det sudden death i straffläggningen. Där gjorde i tur och ordning Corine Franco, Camille Abily och målvakten Sarah Bouhaddi mål för Lyon. I den åttonde straffomgången missade Kelly Gadéa för Montpellier – och Schelins lag var klart för final.

När jag ser de här uppgifterna på footofeminin.fr – och även noterar att Schelin fanns bland de elva Lyonspelare som slutförde matchen, då reagerar jag över att vår svenska skyttedrottning inte klev fram och tog en straff. Åtta lagkompisar gick alltså före i kön. Eller snarare nio, eftersom Amandine Henry hade missat straff i själva matchen. Jag hoppas verkligen att Schelin som svensk lagkapten inte backar för att lägga straff i EM. Det är ju hon som skall visa oss vägen mot Friends Arena.

Tyvärr blir det inget svenskmöte i finalen den 8 juni. För i går skrällde sig Saint-Etienne vidare. Man vann med 2–0 hemma mot PSG – där Kosovare Asllani spelade de första 68 minuterna. Det blir alltså Lyon och Saint-Etienne som gör upp om cuptiteln, om nu inte Montpellier kan protestera sig till final. Mer om det i nästa inlägg.

* Så till Tyskland. Där stod slaget i den sista omgången om andraplatsen. Och det vanns överraskande av Turbine Potsdam. Att Potsdam skulle vinna mot Gütersloh var inte oväntat. Det blev 2–0 – och Antonia Göransson fick hoppa in de sista nio minuterna.

Däremot var det oväntat att Frankfurt skulle förlora på hemmaplan med 2–1 mot Bayern München. På det här klippet med alla mål från dagens omgång noteras att Sarah Hagen:s 1–0-mål är ett litet konstverk.

För storsatsande Frankfurt slutar alltså säsongen med en ny tredjeplats. Det måste anses vara ett gigantiskt fiasko. Jag tycker som bekant att Sverige, Tyskland och Frankrike borde ha fyra lag i Champions League – för att höja kvaliteten på turneringen. Men så är det ju inte. Och genom dagens resultat står Frankfurt för andra året i rad utanför Europas mästarcup. Fiasko var ordet.

Yuki Ogimi

Yuki Ogimi, tidigare Nagasato

Skytteligan vanns av Potsdams japanska stjärna Yuki Ogimi på 18 mål. Tvåa på 16 mål kom Wolfsburgs Conny Pohlers, som gjorde mål på en bicycleta i dag – se klippet ovan. Och trea på 15 fullträffar slutade Duisburgs Mandy Islacker. Antonia Göransson slutade på åtta mål, och delade med det elfteplatsen.

* Slutligen till England. Där vann Sofia Jakobsson svenskmötet mot Louise Fors. Chelsea vände nämligen 0–1 till hemmaseger med 2–1 mot Liverpool – och gick upp i tabelltopp. Jakobsson stod för kvitteringen. Det var svenskans fjärde mål i serien – vilket innebär att hon leder skytteligan.

Vi har alltså svenskt i toppen av skytteligorna både i Frankrike, England – och nu alltså även i Sverige. Visst är väl det kul?

Fantastisk publiksiffra på San Mames

Jag hade påbörjat ett inlägg om publiksiffror, hejaklackar och publikservice tidigare i dag. Men jag känner att jag nog får hålla på det några dagar.

Det får räcka med att dra igång en debatt om dagen…

Däremot är det läge för en liten genomgång av helgens internationella händelser, samt göra en koll på den damallsvenska omgång som ju faktiskt spelas i morgon och på torsdag.

I morgon tar Göteborg emot Umeå. Då skall GFC försöka visa att den fina insatsen mot Tyresö senast inte var någon tillfällighet. Och faktum är ju att om Göteborg skall ha minsta chans att blanda sig i ett guldrace så måste man vinna den här typen av hemmamatcher.

Intressant i morgon är också Linköping–Vittsjö, ett möte mellan två lag om inlett lite sisådär. Fast efter premiärsegern i Skellefteå har Vittsjö mött de tippade topplagen Tyresö och Kristianstad, samt överraskningen Kif Örebro. Matchen på Arena Linköping blir en spännande indikation av klassen på årets Vittsjölag.
Det är också en bra chans för hemmalaget att ta sin första seger – både för året, och på nya hemmaarenan. Dessutom blir det spännande att se hur många av de 5361 åskådarna från i söndags som återvänder till den nybyggda EM-arenan när det kostar pengar.

Även morgondagens tredje match, Tyresö–Piteå, känns intressant. Eller, den hade känts intressant om inte Piteå varit så vansinnigt skadedrabbat. Läget på forwardssidan är så illa att man faktiskt har ringt och kollat om Jennifer Nobis kan tänka sig att göra comeback.
Med tanke på det, och på att Piteå ju faktiskt föll med hela 3–0 mot Mallbacken i helgen, så bör det bli en ganska klar hemmaseger här, trots allt.

Omgångens allra mest intressanta match spelas på torsdag 15.00, och tv-sänds av Tv4sport. Det handlar om toppmötet Kif Örebro–LdB FC Malmö. Det skall bli väldigt kul att få se hur Örebro står sig mot Malmö.

På torsdagskvällen är det sedan Kristianstad–Jitex och nykomlingsmötet Sunnanå–Mallbacken. I Kristianstad blir det förstås fokus på om Josefine Öqvist kan följa upp sina två mål från i helgen med ytterligare någon fullträff. Och om Hedvig Lindahl kan hålla sin första nolla för säsongen.

I nykomlingsmötet känns det som att det är upp till bevis för Sunnanå. Många experter höjde laget inför seriestart, och gav dem bättre odds att klara sig kvar än Kif Örebro. Nu måste Sunnanå visa vad det var som gjorde att de tippades på fast mark.

Jag har inte sett någon Sunnanåmatch. Men om det här klippet från lördagens förlust på Lindevi är talande för lagets kvalitet så behövs det ingen längre analys av varför Skelleftelaget ligger sist i tabellen.
Visst påverkas man säkerligen klart negativt av att ordinarie målvakten Sussie Nilsson är skadad. Men det finns gränser för hur dåligt man får uppträda.

Man får gå flera divisioner neråt för att ha råd med ett så svagt spel på egen planhalva som Sunnanå visar upp i klippet. Bland annat är Carina Holmberg:s insats vid Fridolina Rolfö:s 4–1-mål oceaner från landslagsklass.

Apropå inget så är Sunnanås sista mål (Erika Nilsson Vaara) ett talande exempel på varför jag förordar mindre mål i damfotbollen. Det är nämligen ett skott som inte går in för att det är extremt bra – utan mest för att det är högt.

Innan jag lämnar damallsvenskan konstaterar jag att skytteligan toppas av Jodie Taylor på fyra mål. På den noteringen borde även Christen Press ligga. Men hon har fortfarande varken fått tillgodoräkna sig mål eller assist vid Tyresös 1–0-mål mot Linköping.
Som jag tidigare konstaterat finns ju tv-bevis för att amerikanskan skall bokföras som målskytt. Men skulle man ändå stå fast vid att bollen inte var över linjen i förstaläget måste hon ju i stället bokföras för ett assist.

* Så en liten koll på diverse händelser utanför Sveriges gränser. Med lite hjälp har jag funnit att Linköpings fina publiksiffra bara hamnade på bronsplats om man räknar in alla förra veckans damfotbollsmatcher i världen.

Flest åskådare hade utan konkurrens den rena guldfinalen i den spanska ligan mellan Athletic Bilbao och Barcelona. Min bloggkollega Spelare12 hade en uppgift om att fantastiska 28 000 åskådare hade sökt sig till San Mames.

Enligt Barcelonas officiella hemsida var det dock ”bara” lika fantastiska 25 000. Det är förstås en otroligt bra siffra för damfotbollen vilket som.

det här klippet kan man se alla matchens tre mål, samt att det är hysteriskt mycket folk på läktarna. Jag har försökt räkna publiken några gånger, men hamnar på 25 000 varannan gång, och på 28 000 varannan…

Skämt åsido. Barca var tabelltvåa inför matchen, och var tvunget att vinna. Det gjorde man också, med 2–1. Utöver sitt försvarade ligaguld lägger Barca därmed också beslag på Spaniens enda plats i höstens Champions League.

* Apropå matcher på stora arenor så spelar Louise Fors och hennes Liverpool just nu på Emirates mot Arsenal. Där är det dock bara 2017 åskådare.

Liverpool leder för övrigt sensationell med hela 4–0 mitt i den andra halvleken – och Fors har gjort det fjärde målet, och dessutom spelat fram till ett. Portugisiska Amanda da Costa gjorde de två första, och Natasha Dowie det tredje.

Jag har inga bilder från dagens match ännu. Men Liverpool kan man se på det här klippet från helgens 1–0-seger mot Lincoln i WSL cup. Där noteras att Fors inte slår varken frisparkar eller hörnor i laget. Det tyckte jag var lite oväntat.

Även Sofia Jakobsson spelade WSL cup – som även kallas Continental cup – i helgen. Hon blev målskytt när Chelsea föll med 2–1 mot Everton. Ett klipp med Jakobssons mål hittar du här.

* Slutligen konstateras från Frankrike att Camille Abily var tvåmålsskytt i Lyons 6–0-seger från i söndags. Det innebär att Abily bara är två mål bakom Lotta Schelin i skytteligan när två omgångar återstår att spela.
Det lär vara mellan de båda slutsegern står. För bakom Schelin (22 mål) och Abily (20) kommer sedan klubbkamraten Laetitia Tonazzi samt Montpelliers Hoda Lattaf, båda på 17.

Tillagt i efterhand: Liverpool vann borta mot Arsenal med förkrossande 4–0. Det var förstås en megaskräll. Arsenal gick ju genom ligan utan förlust i fjol. I år förlorar de alltså redan i sin första WSL-match. Här är en Instagrambild som Louise Fors lade upp efter matchen.

Sparken fick fart på Frankfurt

Det har blivit hög tid att sammanfatta helgens fotboll. Själv såg jag alltså en match i nya division 1 live. Dessutom har jag via stream sett korta delar av tre av helgens NWSL-matcher, samt drygt häften av den tyska seriefinalen.

Låt oss börja i Tyskland. För det jag såg av toppmötet Frankfurt–Wolfsburg gav verkligen härliga vibbar. Det var nämligen en riktig kanonmatch. Framför allt imponerade Frankfurt. Jag kan inte minnas när jag såg dem så här bra senast.

Det är sällan som tränarbyten mitt i säsongen ger någon positiv effekt. Men Frankfurt verkar faktiskt ha lyckats med sitt andra tränarbyte för säsongen. De sparkade ju först Sven Kahlert i mitten av september. Då tog Philipp Dahm över, dock utan att få fart på den stjärnspäckade truppen.

Den 18 april fick även Dahm kicken. Då hade laget på kort tid först förlorat mot Freiburg och sedan spelat 1–1 borta mot bottenlaget Jena. De senaste elva dagarna har Sascha Glass lett FFC. Och framgångarna har varit omedelbara. På tre matcher har det blivit nio poäng. Och då har man stött på båda toppkonkurrenterna Potsdam och Wolfsburg.

Den som har ett par timmar över ägnar dem med fördel åt att se Frankfurt–Wolfsburg i sin helhet. Har man bara tid för ett kortare sammandrag av höjdpunkter så finns ett sådant här.

En av de 3240 åskådarna på arenan var det tyska fotbollsförbundets president Wolfgang Niersbach. I en halvtidsintervju berättade han att hans älsklingsspelare är Dzsenifer Marozsan. Hon visade flera gånger varför man skall beundra henne. Bland annat genom att slå den fina hörna som starka Kerstin Garefrekes nickade in till 1–0.

Även 2–0 föll på hörna. Den gången var det Melanie Behringer som levererade bollen, och Saskia Bartusiak som styrde in den.

Resultatet i seriefinalen var riktigt uselt för Antonia Göransson och Potsdam. De regerande mästarinnorna löper nu väldigt stor risk att missa höstens Champions League.
För att Potsdam skall kunna sno andraplatsen måste nu ett formstarkt Frankfurt tappa poäng antingen borta mot Bad Neunahr eller hemma mot Bayern München samtidigt som Potsdam tar full pott i sina tre avslutningsmatcher.

Och då har Potsdam kvar att möta Wolfsburg. Läget är alltså väldigt svårt för Göranssons gäng.

I helgen gjorde dock Potsdam sitt. De vann med 3–0 mot Leverkusen. För första gången på länge – och andra gången under säsongen – fick Göransson börja på bänken. Den svenska landslagsmittfältaren byttes dock in i halvtid.
Alla målen från helgens omgång i Frauen-Bundesliga finns att se på det här klippet.

* I damallsvenskan finns ju tyvärr inte möjligheten att få se en liknande målkavalkad som i Tyskland efter omgångarna. Det tycker jag som bekant är en riktigt stor brist.
Jag hörde dock i helgen att det framöver kanske skall kunna gå att se fler damallsvenska matcher via stream. Det vore ett stort steg i rätt riktning.

Annars kan man konstatera att tabellen redan efter tre omgångar börjar få de skikt som man kunde förutse på förhand. Tyresö, Malmö och Göteborg ligger bland de fyra topplagen. Och de båda nykomlingarna ligger på de två nedflyttningsplatserna efter att ha släppt in klart flest mål.

Det lag som verkligen vänt upp-och-ner på förhandstipsen är Kif Örebro. Närkingarna ligger tvåa efter en stark säsongsupptakt. Det hade väl ingen tippat?

På upptaktsträffen trodde ju fler än var tredje att Kif skulle följa med Mallbacken ner i elitettan. Själv hade jag dem åtminstone på fast mark – som tia.
Bloggkollega Anders Nilsson tippade Örebro som åtta. Han är den ende expert som jag sett varna för laget. Det visade sig vara en befogad varning.

I toppen av skytteligan står fyra spelare på tre mål vardera. Att Anja Mittag skulle ligga med är ingen skräll. Inte Jodie Taylor heller. Däremot är det både överraskande och kul att Örebros Tyresölån Helén Eke och Piteås Victoria Forsmark finns med i täten.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

* I Frankrike var det cuphelg. Både Kosovare Asllani och Lotta Schelin blev målskyttar när deras respektive lag avancerade till semifinal.

Schelin spelade andra halvlek när Lyon vann med 6–0 borta mot division 2-laget Henin-Beaumont. Svenskan gjorde lagets fjärde mål.
Asllani gjorde båda målen när PSG vann borta mot Yzeure med 2–0.

Det är upplagt för ett svenskmöte i finalen. Semifinalerna, som avgörs den 12 maj, spelas nämligen så här: Montpellier–Lyon och Saint-Etienne–PSG.

Louise Fors

Louise Fors

* I England var det semifinaler i FA-cupen i helgen. Louis Fors hade ett målpass när hennes Liverpool åkte ut med 2–1 mot Arsenal. Arsenal möter Bristol Academy i finalen.

För Sofia Jakobsson och Chelsea var det match mot Doncaster i den andra cupen, WSL Cup – den som inledningsvis spelas i gruppform. Matchen slutade 1–1 sedan isländska Olina Vidarsdottir gjort Chelseas mål. Jag har varken hittat bilder eller info om speltid för Jakobsson.

Däremot möttes ju Doncaster och Chelsea även förra helgen. Då vann Chelsea med 4–0, och Jakobsson gjorde två mål. På det här klippet konstateras att svenskans båda mål gjordes från nära håll på förarbete från Eniola Aluko.

WSL skall för övrigt utökas till nästa år. Då blir det två divisioner, en etta med åtta lag och en tvåa med tio lag.
I veckan beslöts vilka klubbar som får chansen i respektive serie. Här är listan. Där konstateras att nämnda Doncaster Rovers Belles kommer att bli nedflyttade till WSL2 oavsett hur det går i år. Samt att nykomlingen Manchester City går rakt in i högsta serien.

Tillagt i efterhand: Bara minuter efter att jag publicerade det här inlägget kom det upp ett klipp från helgens cupmöte mellan Doncaster och Chelsea. Där noteras att Jakobsson spelade i båda halvlekarna, och att Vidarsdottirs mål kom på hörna. Se klippet här.

* I Italien föll svensklaget Verona – som inte längre verkar heta Bardolino – med 3–0 hemma mot Torres i helgen. Därmed säkrade Torres i praktiken ligasegern.

Tvåan Tavagnacco måste vinna den sista omgångens seriefinal med tio måls marginal för att passera. Det är förstås omöjligt.

Höjdpunkter från Verona–Torres finns på det här klippet. Skyttedrottningen Patrizia Panico:s 1–0-mål är ett litet konstnummer. Och Sandy Iannella:s 2–0 är ett riktigt läckert skott i krysset.

* Slutligen då till USA, där det nu totalt har spelats tio matcher i NWSL. Och kvaliteten på kamperna är högklassig. Jag satt i 45 minuter och zappade mellan tre olika matcher natten mot söndag – och det var riktigt bra spelmässig klass på alla tre.

Resultatmässigt fortsätter det att vara riktigt jämnt. Visst har man delat upp landslagsspelarna för att det skall bli jämnstark klass på lagen. Men att man skulle få ett så bra utfall som man fått kändes ändå inte troligt.

För hittills noteras fyra 1–1-matcher, fyra uddamålssegrar samt två 2–0-matcher. Alltså rakt igenom täta matcher. Precis som man vill ha det.

Gjorde Banusic årets mål direkt?

De båda nykomlingarna Mallbacken och Sunnanå gjorde inget för att visa att jag var fel ute i mitt damallsvenska – där de båda lagen placerats på nedflyttningsplats.

Sunnanå verkade chanslöst i sin hemmapremiär mot fjolårets kometlag Vittsjö. 5–1 är siffror man inte skojar bort. Elin Nilsen gjorde två mål i premiären – precis som hon gjorde för två år sedan, då hon var med och besegrade Dalsjöfors med 5–0 på Borås Arena.Enligt tränare Simon Sjöfors är ju Jane Ross årets värvning i damallsvenskan. Huruvida hon visade det i dag har jag ingen aning om. Ett mål på ett skott gjorde i alla fall skotskan i sin damallsvenska debut.

Frågetecken för nykomlingarna efter första omgången alltså.

En nykomling i damallsvenskan som visade hög klass direkt i sin debut var Kristianstads Marija Banusic. I varje fall höll hennes frisparksmål i 1–1-matchen mot Piteå världsklass. Den typen av inläggsfrisparkar finns det ingen målvakt som räddar.

Frisparken bör definitivt vara en kandidat när vi skall rösta fram årets mål i november. Eller vad tycker ni?

* I Champions League talar nu allt för att vi får en drömfinal. Wolfsburgs 2–0-seger inför 1406 åskådare borta mot Arsenal ger ett nästan lika bra utgångsläge inför returen som Lyon. Statistiskt var matchen jämn, med 3–3 i avslut mot mål, och 10–8 till Arsenal i avslut totalt.

Det var dock bara Conny Pohlers och Martina Müller som gjorde mål. Och att Arsenal skall kunna göra tre mål på Wolfsburg i Tyskland – nej, det känns omöjligt.

Antonia Göransson

Antonia Göransson

* Just i Tyskland blev Antonia Göransson målskytt när hennes Turbine Potsdam vann med klara 6–0 mot Jena. Göransson gjorde 3–0-målet i slutet av den första halvleken. Dessförinnan hade Jenas Carolin Schiewe bjudit på två självmål.

Eventuellt gjorde Jena även ett tredje självmål. Så står det i alla fall i den officiella rapporteringen på dfb.de. På andra ställen har Genoveva Anonma fått målet. Övriga målskyttar för Potsdam var Yuki Ogimi och Ada Stolsmo Hegerberg.

Potsdam är ny tvåa i tabellen, sju poäng bakom Wolfsburg, men tre före Frankfurt. Man har dock en match mindre spelad än serieledarna.

* Sofia Jakobsson behövde bara 15 minuter i WSL – sedan gjorde hon sitt första mål. Hennes Chelsea fick dock bara 1–1, då Rachel Williams kvitterade för Birmingham City. Däremot vann Liverpool, där Louise Fors spelade 79 minuter, sin premiär. Det blev 1–0 borta mot Lincoln.

Publiksiffrorna i de båda matcherna var 536 respektive 509. Det är något lägre än siffrorna i damallsvenskan, som varit 660, 625 och 536. Ingen rusning till seriematcherna i England och Sverige hittills alltså.

* Apropå rusning till matcherna så hade Svenska Dagbladet i dag ett reportage om ekonomiska skillnader mellan herr- och damallsvenskan. Där säger Tyresös ordförande Hans Lindberg:

”Det handlar om att vi måste våga ta betalt för vår produkt.”

Kanske. Kanske inte.

Dessutom uppmanar Caroline Seger övriga Damfotbollssverige till att satsa på samma sätt som Tyresö. Problemet är väl att i princip bara en sådan satsning kan lyckas.

Kärlek leder Kristianstad till medalj?

Det har blivit dags för del tre i mitt damallsvenska tips. Den innefattar lagen på platserna fyra till sex.

Här pratar vi om tre lag som känns väldigt jämna, och där det känns som att dagsformen i de inbördes matcherna mycket väl kan komma att avgöra vilket eller vilka av lagen som tar medalj.

I svensk fotboll får som bekant fyra lag medalj. Och jag tror att det är dags för Kristianstad att få kliva upp på pallen. Kanske kan lite kärlek hjälpa till. Här är mitt tips med motivering:

4) Kristianstads DFF
In
: Marija Banusic (Sirius), Elin Borg (AIK), Brett Maron (Valur, Island), Josefine Öqvist (Tyresö) och Lorca van de Putte (Anderlecht, Belgien).
Ut: Julia Molin (AIK), Moa Pettersson (Wä), Elin Nilsen (Vittsjö), Becky Edwards (Portland Thorns, USA), Katrin Omarsdottir (Liverpool, England), Lisa Petersson (AIK), Anna Persson (Glimåkra) och Emelie Johnson (Boren).
Kommentar: Damallsvenskans mest färgstarka tränare heter Elisabet Gunnarsdottir. Hon rekommenderade alla på upptaktsträffen att satsa en tusenlapp på att guldet skall gå till Kristianstad.

Jag avråder från det. Men att satsa en peng på att laget tar en efterlängtad medalj skulle jag däremot kunna tänka mig. KDFF ser nämligen ut att få en otroligt stark offensiv i år, trots att fjolårets affischnamn Kosovare Asllani lämnade redan i somras.

För räkna med att Margret Lara Vidarsdottir och Josefine Öqvist kommer att producera. Bakom dem finns danska landslagsspelaren Johanna B Rasmussen, supertalangen Marija Banusic och pålitliga Susanne Moberg.

Fast sannolikt kan Susanne Moberg få spela yttermittfältare i klubblaget, precis den position där Pia Sundhage vill ha henne.

Siriusförvärvet Banusic har jag bara sett i korta klipp. Men det jag sett är verkligen intressant. Tränare Gunnarsdottir sa i samband med upptaktsträffen att Banusic kan bli tidernas bästa svenska forward, och att:

”Hon bjuder på ögongodis för åskådarna.”

Det är stora ord, men från det jag sett av Banusic kan Gunnarsdottir ha rätt. Lär mer om Banusic här.

På samma upptaktsträff sa Josefine Öqvist att hon känner sig lugnare när hon får målchanser, och att hon därmed förbättrat effektiviteten rejält. Är det så borde forwarden vara ett namn både för toppen av skytteligan och för EM-truppen.

Josefine Öqvist

Josefine Öqvist

Öqvist är dock skadad till premiären. Och skadeläget är det som är mest besvärande för laget inför seriestart. Men med hjälp av det svårspelade gräset på Vilans IP, och sin grymt starka offensiva uppställning tror jag att KDFF lyfter till fjärde plats i år.

Ett annat vapen laget använder sig av är kärlek. I varje fall verkar det så på det här roliga klippet.

5) Linköpings FC
In
: Magdalena Ericsson (Djurgården), Jennie Nordin (AIK), Lina Ringshamre (Sundsvall), Stina Blackstenius (Vadstena), Renée Slegers (Djurgården), Emma Lennartsson (IFK Norrköping), Lidija Kulis (Turbine Potsdam, Tyskland, lån) och Pauline Hammarlund (Tyresö)
Ut: Louise Fors (Liverpool FC, England), Lisa de Vanna (Sky Blue FC, USA), Karen Bardsley (Lincoln Ladies, England), Ingrid Schelderup (Vålerenga, Norge), Nora Holstad Berge (Arna Björnar, Norge), Josefine Alfsson (Kisa), Mathilda Agné (Hammarby), Emma Lundh (AIK) och Manon Melis (Malmö). Samt Linda Sällström (korsbandsskadad).
Kommentar: Massor av namnkunniga namn har lämnat, och Linda Sällström har dragit av korsbandet. Trots det känns ändå LFC som ett givet lag på den övre tabellhalvan.

Det finns nämligen tillräckligt med rutin och smartness i truppen, framför allt bland den defensiva delen av centrallinjen.
Målvakt Sofia Lundgren håller internationell klass. Mittbacksparet Jennie Nordin och Charlotte Rohlin är starkt, liksom det centrala mittfältet med Nilla Fischer och Mariann Gajhede Knudsen. Nu när Nordin är skadad får Fischer dock vikariera som mittback – något som också lär få förbundskapten Sundhage att jubla.

LFC har i vinter huvudsakligen värvat från de nedflyttade Stockholmslagen, samt från division ett. Dessutom har man knutit till sig hyperintressanta talangen Stina Blackstenius från lägre divisioner. Hon verkar stark, säker i lägena och kommer garanterat att göra ett antal mål i damallsvenskan framöver.

Pernille Harder

Pernille Harder

Men Blackstenius är knappast svaret på den kniviga frågan om vem som skall göra lagets mål? Fem av de sex främsta målskyttarna från i fjol har lämnat. Det gör troligen att ett väldigt tungt ok kommer att vila på danska Pernille Harder:s axlar. Känslan är dock att hon kommer att bära det med den äran.

Harder är nämlligen en lirare som är med och utmanar om en placering på listan över damallsvenskans tio bästa spelare i år. Kanske att jag skall sätta ihop den inom kort…

Jag tippar alltså LFC femma. Fast de kan lika gärna komma trea. Eller sjua…

6) Umeå IK
In
: Hanna Folkesson (AIK), Katrin Jonsdottir (Djurgården) och Erica Carlén (Morön)
Ut: Maria Nordbrandt (slutar), Emma Åberg Zingmark och Fanny Hjelm (båda Mariehem)
Kommentar: I fjol spelade Umeå ofta väldigt naivt. Det verkade viktigare för laget att spela snyggt än att vinna. Under årets försäsong verkar laget däremot ha imponerat.

Och jag tror absolut att man återigen är redo att ta klivet upp på tabellens övre hälft, och till och med nosa på medaljplats.

Det trots att ekonomin sätter stopp för dyra förvärv. Bland annat blev det inget med Sofia Jakobsson – som ville hem. Men man hade även Olivia Schough, Elin Carlsson (från Jitex) och 19-åriga finländskan Mira Lönnrot (från Umeå Södra) på provspel utan resultat. Dessutom jagade klubben även supertalangen Marija Banusic, som ju hamnade i Kristianstad.

I stället är det nu ungt och lokalt som gäller. En lokal spelare som lockats hem är AIK:s Umebördiga landslagsspelare Hanna Folkesson. Hon kommer att skapa defensiv trygghet på mitten.

Trygg är även isländska veteranen Katrin Jonsdottir som troligen kommer att bilda mittlås med OS-mittbacken Emma Berglund.

Emma Berglund

Emma Berglund

Hur det är med tryggheten på målvaktssidan är en av årets huvudfrågor. Caroline Jönsson spelar bara våren ut. UIK har täckt upp genom att skriva tvåårskontrakt med Malin Reuterwall. Henne har jag dålig koll på. Håller hon?

Håller gör däremot Lina Hurtig, som skall spela forward i år. På upptaktsträffen sa tränare Joakim Blomqvist att han tycker att Hurtig är en spelare för Pia Sundhage:s EM-trupp. Han sa:

”Hoppas att hon får göra EM-debut. För det tycker jag hon är värd.”

Det tycker jag också, men talangen lär få nöja sig med F19-EM i sommar.

Jag tippar Umeå som sexa, men avståndet upp till fjärde plats känns närmare än det ner till sjunde.