Kategoriarkiv: Linköpings FC

Linköping borde skämmas

Publicerad den av
74

Vi måste prata mer om Linköpings fiasko med F19-laget. Även om det inte borde komma som någon chock att LFC nonchalerar talangutveckling så var det just en liten chock när jag såg att klubben upplöser sitt juniorlag och numera bara har ett A-lag.

Faktum är att jag tycker att det här är så anmärkningsvärt att det går att kalla för en skandal, samt att LFC borde skämmas.

När LFC bildades var det möjligt att skapa en elitförening helt utan ungdomsverksamhet i Sverige. Men med bland annat LFC och Göteborg FC som ”skräckexempel” har förbundet sedan cirka tio år tillbaka förbjudit nybildande av elitföreningar utan ungdomslag.

Linköpings FC anno 2019 är alltså en typ av förening som förbundet helst slipper att se. Jag förstår förbundet. För man tycker ju att elitklubbarna bör dela med sig av sin kompetens även inom spelarutvecklingen.

Det här är dessutom lite av ekonomisk doping*. Jag har ingen exakt summa på vad de olika damallsvenska klubbarna lägger på sin ungdomsverksamhet, det framgår inte av den ekonomiska analys som årligen görs av de damallsvenska klubbarna. Men det lär ju handla om fler hundra tusen kronor per år.

Talangutveckling inom damfotbollen är i stor utsträckning en kostnad, då man sällan får några större inkomster från den. Den kostnaden slipper nu LFC, de kan istället lägga sina pengar på löner till elitspelare.

Jag vet inte om det går att bestraffa LFC, men går det tycker jag definitivt att klubben skall straffas. Exempelvis tycker jag att EFD borde överväga att dra in sitt bidrag till LFC. Om det inte går tycker jag att man i alla fall bör skriva om reglerna så att klubbarna framöver bara får elitbidragen om de har talangverksamhet.

På så sätt sätter man blåslampa i baken på klubbar som exempelvis har svårt att hitta tränare till sina talanger.

Jag hoppas verkligen att Linköpings FC vaknar till och tar tag i sin verksamhet. Att ha ungdomsverksamhet skapar ett engagemang kring klubben. Men LFC har konstant sedan man bröt sig loss från BK Kenty struntat i ungdomsverksamhet. Man har aldrig haft några flicklag, och nu har man alltså inte ens ett juniorlag – ett F19-lag.

Det som är anmärkningsvärt i Linköping är att framgångar på elitnivå inom en sport normalt innebär en boost bland ungdomar på den egna orten. Således har Tärnaby ett överskott av skidstjärnor, Alingsås av handbollsspelare och så vidare.

Linköping har haft damfotbollslag i Sverigeeliten i över 20 år. Men klubbens svaga ungdomsverksamhet har inneburit att vi inte fått se någon damfotbollsboost i kommunen. Inga Linköpingstjejer har på allvar slagit sig in i damallsvenskan under den här tiden**. Jag tror inte bara att det hänger på bristande talangunderlag. Inte alls.

Det finns således massor av skäl att vara kritisk mot Linköpings FC. Dessutom undrar man lite om man inte genom det här dessutom ställer till det för sin A-trupp. För var skall unga spelare som Linn Bogren, Wilma Thörnqvist och Alva Selerud få sin matchning? Och vad händer om man som förra hösten får två skadade målvakter?

* Tillagt i efterhand. På LFC:s Facebooksida skriver ordförande Paul Lindvall så här om den ekonomiska aspekten:

”Detta har ingenting alls att göra med ekonomin. I så fall hade vi berättat det. F19 genererar lika mycket intäkter som verksamheten kostar. Det finns ingen ekonomisk vinning av att inte ha ett F19-lag. Vi kan inte i år säkerställa att verksamheten håller en tillräckligt bra klass. Vi kan inte bedriva en verksamhet som inte lever upp till spelarnas, föräldrarnas och andras berättigade förväntningar.”

Det är ju i sig intressant, för det innebär ju att LFC har ännu färre skäl att lägga ner F19-laget.

** Korrigering. Under tiden elitklubben hette Kenty slog sig ett antal Linköpingstjejer in på högsta elitnivå. Korrekt är att inga Linköpingstjejer har etablerat sig i damallsvenskan sedan LFC bildades för 15 år sedan.

Klart: Blackstenius tillbaka i Linköping

Publicerad den av
56

Stina Blackstenius

Just innan lunch blev det klart – Stina Blackstenius återvänder till damallsvenskan och Linköping.

Det är förstås en väldigt glädjande nyhet för Linköping – och för damallsvenskan. För med Blackstenius får vår högsta serie ytterligare ett affischnamn. En spelare som borde kunna locka några fler åskådare till arenorna.

För Blackstenius själv var det här en bra nyhet. Jag har inte tyckt att hon varit bra det senaste halvåret. Tvärtom har hon sett otajmad ut i landslaget. Förbundskapten Peter Gerhardsson har berömt henne för hårt arbete, och känslan är nog att hon numera tillför mer i försvarsspelet än hon gjorde för några år sedan.

Men Blackstenius styrka har ju historiskt sett varit målskyttet, och där har det varit tunt den pågående säsongen.

Jag känner inte Stina Blackstenius, men när man har lyssnat på henne och läst om henne, har det känts som att hon inte trivts i Frankrike. Och att hon längtat efter tryggheten på hemmaplan.

Kanske kan drygt fyra månader på hemmaplan gör att Blackstenius kan ha hittat harmonin – och målet igen – lagom till VM. För vi behöver en målfarlig Blackstenius när hon återvänder till Frankrike i juni, och förhoppningsvis är kvar en vecka in i juli.

För Linköping är det här en prestigevärvning. Det är också en värvning som skapar både bredd och spets i offensiven. Laget har en hel hög duktiga, offensiva spelare som Filippa Angeldahl, Kosovare Asllani, Frida Maanum, Lina Hurtig, Mimmi Larsson och Dajan Hashemi.

Det man är lite nyfiken på, och som kanske även skulle kunna bli ett problem, är hur LFC kommer att använda det faktum att man nu har tre toppforwards av högsta damallsvenska klass i Blackstenius, Larsson och Hashemi.

Det finns fortfarande frågetecken i LFC:s defensiv. Men Olof Unogård har ett par månader på sig att räta ut dem. Och känslan just nu är ju att LFC kommer att vara med och slåss om SM-guldet i år.

Mittbacksnytt i Linköping och Rosengård

Publicerad den av
10

Vid lunchtid i dag meddelade Linköpings FC att man har värvat amerikanska backtalangen Julia Ashley från klassiska universitetslaget Tar Heels på University of North Carolina.

https://twitter.com/LinkopingsFC/status/1087673312904396801

Ashley valdes som sexa i NWSL-draften härom veckan. Hon är från New Jersey och valdes av sitt hemmalag Sky Blue FC. Just Sky Blue är ju en misskött proffsklubb, där spelarna inte direkt känner sig som proffs.

Eftersom Ashley hade förstått att hon troligen skulle väljas av just Sky Blue hade hon redan tidigt öppnat dörren för spel i Europa.

Jag har tidigare satt ett frågetecken för Linköpings defensiv, men Ashley är ett intressant nyförvärv som förbättrar läget en hel del.

Och som bekant kommer ju Nilla Fischer hem till sommaren, en spelare som jag anser hålla världsklass. Fram till att hon anländer är LFC:s försvar fortsatt väldigt känsligt för skador – om man inte värvar ytterligare någon back. Men är alla friska och hela kan LFC nu ställa en mycket intressant startelva på benen.

Medan LFC breddade sin backlinjen har Rosengård åkt på ett tungt bakslag. Danska mittbacken Mie Leth Jans har brutit foten under pågående landslagsläger och lär bli borta ett bra tag.

Enligt Sydsvenskan är det den nionde spelaren på fem år som skadar sig precis efter att den skrivit på för Rosengård. Det låter som att det är farligt att gå till Malmöklubben…

Det var förstås riktigt dåliga nyheter för Rosengård. En liten tröst i den här bedrövelsen är väl att Malin Levenstad är mycket nära comeback efter som hälseneskada. En mittback är alltså på väg att strykas från skadelistan samtidigt som Leth Jans fördes upp på den.

Apropå Rosengård har de för tillfället en 17-årig talang från Indonesien på provspel. Hon heter Zhara Muzdaifah och verkar mest testas för framtiden.

När jag ändå är i Malmö noterar jag att det har hänt saker i LB07:s trupp. LB är ju inte bara laget som ingen bryr sig om, det är även klubben som är klart sämst i damallsvenskan på information.

På sin hemsida har man berättat om ett nyförvärv och en kontraktsförlängning. Man visade lite bättre aktivitet på Instagram, där man presenterade ytterligare ett tiotal spelare fram till jul.

Men sedan dess har man inte gått ut med några nyheter. Fast i går upptäckte jag att man tycks ha värvat nya spelare i finländska målvakten Vera Varis och så hämtar man hem forwarden och egna produkten Sophie Sundqvist från Bröndby.

Rakel Hönnudottir

De båda ligger nämligen med i damernas spelartrupp på klubbens hemsida. Där finns även ytterligare en handfull spelare som man inte presenterat kontaktsförlängningar på. Däremot saknas Julia Welin och Rakel Hönnudottir. Om det är så att Welin och Hönnudottir lämnar har LB tappat spelare som stod för 14 av lagets 25 mål i fjolårets damallsvenska. Tungt.

Tungt är även rubriken som gäller för Kif Örebro i dag. Medan herrarna i Örebro SK fick planen plogad till sin träning tvingades Kif Örebro gå in i gymmet några timmar senare. Det rör upp känslorna i Kif Örebro.

De ansvariga hävdar att det var skillnad i väder som gjorde att herrarna, men inte damerna, kunde träna ute.

Så en nyhet från elitettan. Rutinerade Madeleine Tegström flyttar från Hammarby till AIK. Det är inte första gången 35-åringen byter mellan de två klubbarna, utan tredje. Den Jönköpingsbördiga mittfältaren var först i Hammarby, gick sedan till AIK, för att efter ett par år byta tillbaka till Hammarby – och nu alltså åter gå till AIK.

 

Chile, Sydafrika, Blackstenius och mycket mer

Publicerad den av
12

I kväll såg jag Sveriges premiärmotståndare i VM i cirka 40 minuter. Chiles landslag – La Roja Femenina – spelade ju nämligen landskamp mot Italien i kväll.

Till slut vann italienskorna med 2–1. Men det satt väldigt hårt åt, segermålet kom först i 93:e minuten. Här är höjdpunkter från matchen:

Utifrån höjdpunkterna ser det ut som att de första 50 minuterna var ungefär som de 40 jag såg. Av det jag såg tyckte jag att Chile imponerade genom att visa både mod och bollskicklighet.

Jag har givit Sverige oddsen 92–6–2 i matchen mot Chile. Det skulle alltså innebära svensk seger i ungefär tio av elva matcher. Jag står nog fortfarande fast vid den uppskattningen, men blev i dag ändå lite osäker på om jag undervärderat det chilenska laget. För Chile visade offensiva kvaliteter.

De spelade 4–2–3–1, och man spelade verkligen. För det var inte snack om att rensa bort bollarna, utan chilenskorna försökte spela sig ur alla situationer, även i och kring eget straffområde.

Dessutom överraskade Chile mig lite genom att sätta hög press. Man var ända uppe vid Italiens straffområde och försökte vinna bollen. Man skapade också en handfull bra målchanser. Så Chile är inte ofarligt.

Men Sydamerikas näst bästa lag visade också brister. Inte minst på fasta situationer. Man har en väldigt bra målvakt i PSG:s Tiane Endler, men i övrigt är laget kortvuxet och man har svårt i luftrummet.

Det var också oroligt i Chiles straffområde vid varje italiensk hörna. Dock tog Chile ledningen just på hörna. Claudia Soto har en bra vänsterfot. Hennes hörna skarvades, och Cristiana Girelli hann inte undan, utan nickade in bollen i eget mål.

Även kvitteringen kom på hörna. Ingen chilensk spelare klarade av att matcha nickstarka Ilaria Mauro vid första stolpen. Och på övertid spelade Aurora Galli fram inhopparen Stefania Tarenzia till segermålet.

Chiles brister låg inte bara i luftrummet. De hade även problem med fysiken. Då tänker jag inte bara på att ett par spelare fick kramp, utan även på att chilenskorna drog på sig väldigt många frisparka på slutet. Känslan var att de inte orkade, och när de inte hängde med tvingades de fälla sina motståndare.

Matchens spelades inför ganska glesa läktare i Empoli. Här kan man se lagens trupper:

Det var tydligt att Chile ville ha ett bra resultat, för de gjorde inga onödiga byten. Första bytet kom i 77:e minuten. Sedan tvingades man till två byten till i slutminuterna på grund av skador/kramp.

Chile spelade så här: Endler – Ámbar Soruco (Bárbara Santibáñez, 89), Su Helen Galaz, Camila Saez, Fernanda Pinilla (Javiera Toro, 85) – Karen Araya, Soto – María José Rojas (Yanara Aedo, 77). Yessenia Lopez, Yessenia Huentero – Daniela Zamora.

I går tränade Sverige genom att spela 3×30 minuter med fria byten mot Sydafrika. Det var en högst inofficiell match, vilket gör att vi inte fått se några bilder från matchen. Men vi har fått veta att Sverige vann med 4–0 efter två mål av Olivia Schough och ett vardera av Mimmi Larsson och Mia Carlsson. Det är ju för övrigt tre spelare som behöver visa klass den här våren för att komma med i VM-truppen.

I övrigt i veckan har det kommit nya försäljningssiffror från landskampen mot Tyskland den 6 april på Friends. Förbundet har nu sålt över 18 000 biljetter, och allt talar för att landslagets publikrekord på 20 302 åskådare kommer att utraderas rejält.

Under aprilsamlingen fortsätter för övrigt vårt landslag till Österrike för bortalandskamp den 9 april på Admira Wackers hemmaplan, BSFZ Arena i Wiens södra utkant.

Årets första officiella landskamp spelas mot Sydafrika på tisdag 18.00 (sänds av TV12). Då är inte Elin Rubensson med. Hon är sjuk och kvar hemma i Sverige och har ersatts i truppen av Linköpings Filippa Angeldahl.

Apropå Linköping har veckans damallsvenska nyhet varit att Stina Blackstenius tycks vara tillbaka till LFC. Det hade förstås varit en väldigt rolig värvning, eftersom det satt lite extra stjärnglans på vår högsta serie.

Samtidigt verkar LFC:s underskott ligga på minst 700 000 kronor i nuläget, och man har redan en väldigt stark anfallslinje. De pengar man har kvar att lägga på truppen borde man kanske i första hand lägga på defensivt inriktade spelare. Den uppfattningen delar jag med Correns krönikör Per Bergsten som skrev så här häromdagen:

”I en tid med elakt lysande röda siffror (minus 700 000!) och en trupp som redan känns framtung värre måste frågan ändå ställas: har LFC egentligen behov av att värva ännu en forward, som dessutom är av samma typ som en av dem som redan hämtats in? Ärligt talat så är svaret nej.”

För VM vore det däremot klockrent med Blackstenius i LFC under våren. Forwarden har inte fått det att lyfta i Montpellier, och skulle nog må bra av en nystart på hemmaplan.

I övrigt i veckan har Göteborg presenterat ett spännande nyförvärv. Finländska landslagsspelaren Natalia Kuikka har skrivit på. Det är en spelare som jag imponerades av under U20-VM 2014. Utöver Kuikka var Emma Koivisto en av de finländska spelare jag fick ögonen på då. Nu skall båda spela i Göteborg.

Apropå Göteborg läste jag den här hyllningen av deras norska nyförvärv Vilde Böe Risa i veckan. Fjolårets serietvåa har värvat spännande.

En intressant nyhet här på hemmaplan är att nykomlingen i elitettan, Brommapojkarna, har lämnat in en motion till Stockholms Fotbollförbund om att de skall driva frågan om att göra om damfotbollens seriesystem.

Huvudfrågan är kvalet mellan division I och elitettan. BP vill minska antalet division I-serier till två eller tre, så att seriesegrarna kan gå rakt upp.

När elitettan skapades var det här en önskan från de sju Norrlandsdistrikten, men distrikten i mellersta och södra Sverige ville ha kvar sex division I-serier, mycket på grund av kostnaderna. Både elitettan och division I är dyra serier. Serier med långa resor och små inkomster. Men kanske att Fotbollssverige nu är redo för att spetsa till seriepyramiden lite.

Som jag ser det är det bästa sättet att fixa så att seriesegrarna går upp att göra som man gjorde inom herrfotbollen, alltså att lägga till en ny serie mellan elitettan och division I. På så sätt behöver man inte göra om i divisionerna under ettan.

Därmed är det dags för en internationell utblick. Det är ju landslagsuppehåll nu. Den enda toppliga som rullar är Australiens W-league. Där väntar flera viktiga matcher kring slutspelsstrecket i helgen.

Men i övrigt är det fokus på landskamper runt om i världen. På nyhetsfronten var Nordamerika i fokus under veckan.

Först utsågs Alex Morgan till Nordamerikas bästa spelare 2018. Det var andra året i rad Morgan fick utmärkelsen.

Morgan kom förstås också med i Nordamerikas drömelva för 2018. Noterbart där att man även tar med spelare som gjort stora insatser i ungdomsturneringar:

Det var alltså två U17-spelare från Mexiko som kom med i Nordamerikas drömelva för 2018. Ni minns väl att Mexiko tog sig hela vägen till finalen i F17-VM för 1,5 månader sedan?

Just Mexiko är ett land där det har hänt saker den senaste veckan. När landets trupp till Cypern cup presenterades hade man plötsligt bytt förbundskapten. Roberto Medina hade fått ge plats åt Cristopher Cuellar – som till den tidigare förbundskaptenen Leo Cuellar. Mexikanska damfotbollsskribenter trodde först att det möjligen var en tillfällig lösning.

Men nu verkar det som att Chris Cuellar är näste ordinarie förbundskapten.

Så till de landskamper som spelats den här veckan. Italien–Chile 2–1 har jag redan avverkat. I Kina pågår en fyrnationsturnering där värdnationen möter Nigeria, Sydkorea och Rumänien. Där väntar final på söndag mellan Kina och Sydkorea. Den sydkoreanska lagkaptenen Cho So-Hyon skrev för övrigt på för West Ham häromdagen.

Kina vann sin semifinal mot Nigeria med klara 3–0. Här är klipp med de kinesiska målen:

Kanada och Schweiz gjorde precis som Sverige och Sydafrika, alltså spelade en inofficiell landskamp utan publik. Kanada–Schweiz slutade för övrigt 0–0.

Två officiella landskamper som spelades i onsdags. Norge vann med 3–1 mot Skottland och Spanien och Belgien spelade 1–1.

I Norges segermatch gjorde Rosengårds Lisa Marie Utland ett mål. De övriga två för norskorna gjordes av Caroline Graham Hansen. Wolfsburgssstjärnans båda mål går att se i intervjun med henne på den här länken.

Lördagens höjdpunkt är träningsmatchen mellan Frankrike och USA i Le Havre. Två tänkbara VM-vinnare gör upp inför en utsåld arena.

Slutligen ett kul citat från den första kvinnliga huvudtränaren i någon av de högre tyska herrfotbollsdivisionerna:

…och en fantastiskt fint genomförd frisparksvariant från Manchester United:

Ett frågetecken för Linköping

Publicerad den av
4

Onsdagens nyhet var att Tove Almqvist nu är klar för Vittsjö. Jag konstaterade redan i går att Skåneklubben har något spännande på gång.

Tove Almqvist

Däremot måste man i nuläget sätta ett litet frågetecken för Linköping. Precis som med Rosengård är det för tidigt att prata panik eller kris. Det är ju ett tag till seriestart, och dessutom är det inte jättemånga omgångar innan sommaruppehållet. Men man undrar ju lite vad som är på gång. LFC har dragit igång uppbyggnadsträningen, och vad jag kan förstå har man bara 13 eller 14 utespelare i truppen.

Offensivt ser det väldigt spännande ut, och det kan bli ännu intressantare om Stina Blackstenius kommer hem. Men totalt sett ser truppen ut att vara väldigt tunn och skadekänslig. Och nog behöver man ha in någon stabil back till innan Nilla Fischer ansluter. Men det känns ju lite oroande när man läser i Corren om att klubben går mot ett rejält underskott.

Med Almqvist i Vittsjö har LFC bara kvar en enda spelare som spelade under första guldåret, 2016 – Emma Lennartsson. För hon är väl kvar? Jag har inte sett några uppgifter om att Lennartsson har förlängt, men enligt Corren ingår hon i truppen för 2019. Hon ingår också i truppen på LFC:s officiella hemsida, men det gör å andra sidan alla som var med 2018, den sidan är nämligen inte uppdaterad.

Målvakten Matilda Haglund ingick också i guldtruppen 2016, men var skadad hela den säsongen, och spelade inga matcher.

Dessutom har LFC bytt folk på i princip alla bärande ledarpositioner sedan 2016. Den klubb som jobbade så bra med kontinuitet fram till och med nämnt år har haft extrem genomströmning de senaste två åren. Kan de möjligen få lite lugn i sitt lagbygge den här säsongen?

Freja Olofsson

Nu när de flesta damallsvenska lagen har dragit igång sin träning börjar spelartrupperna bli klara. Ser man på vilka spelare som inte har förlängt med sina klubbar är Örebroduon Freja Olofsson och Emelie Andersson två spelare jag tyckte hade potential när jag såg dem i damallsvenskan 2017. Olofsson spelade 25 matcher i elitettan i fjol, medan Andersson var borta större delen av säsongen till följd av skada. Var hamnar duon i år?

Internationellt noterade jag i dag att Lyon har värvat argentinska forwarden Soledad Jaimes från Dalian i den kinesiska ligan. Jag blev lite imponerad av ”Sole” Jaimes när jag såg henne i de sydamerikanska mästerskapen i fjol. Men att hon skulle vara så bra att hon är en spelare för Lyon var ändå lite oväntat.

Under onsdagskvällen spelades tre av fyra kvartsfinaler i engelska WSL cup. Där blev det segrar för Manchester United, Chelsea och Arsenal. Division II-laget United vann med 2–0 mot West Ham, Chelsea med hela 4–0 mot Reading och Arsenal med 2–1 mot Birmingham. I morgon spelas den sista kvartsfinalen mellan Manchester City och Brighton.

För Chelsea spelade Magdalena Eriksson hela matchen. Det var hennes 50:e tävlingsmatch för Londonklubben.

Däremot satt Hedvig Lindahl och Jonna Andersson kvar på bänken under hela matchen. Fran Kirby gjorde två mål och var matchens spelare. Noterbart att övriga två mål gjordes av de gamla kompisarna från Rosengård, Anita Asante och Ali Riley.

Boye till Bayern – och tankar kring Rosengårds rapport

Publicerad den av
24

Simone Boye Sörensen

Under fredagen kom Sydsvenskan med nyheten att Simone Boye Sørensen lämnar FC Rosengård. Ny klubbadress blir tyska storklubben FC Bayern München. Det är förstås en väldigt dålig nyhet för Malmöklubben, som hade en väldigt stabil backlinje ifjol med danskan som nyckelspelare.

Danskan hade ett halvår kvar på kontraktet, så Rosengård lär ha fått lite pengar för henne. Fast knappast så att det täcker förlusten. För det är inte lätt att hitta spelare av Boye Sørensens klass.

Jag tycker också att Rosengård stod starkt när silly season startade. Man hade i princip löpande kontrakt på hela fjolårets startelva. Jag ritade ner följande lag:

Zecira Musovic – Nathalie Björn, Simone Boye Sörensen, Glodis Perla Viggosdottir – Fiona Brown, Nellie Lilja, Caroline Seger, Iva Landeka, Sanne Troelsgaard – Anja Mittag och Lisa-Marie Utland. Plus att Johanna Rytting Kaneryd var åter efter sin korsbandsskada.

Fiona Brown och Anja Mittag

Även om kvartetten Boye Sørensen, Troelsgaard, Landeka och Mittag bara hade kontrakt över våren var känslan i november att Rosengård hade ett väldigt bra utgångsläge för sitt truppbygge.

Sedan dess har det dock inte hänt så mycket. Man har värvat in målvakten Emma Lind från LB07. Men i övrigt har man bara tappat spelare.

Utöver nämnda spelare finns trion Malin Levenstad, Ebba Wieder och Edina Filekovic med i den uppdaterade spelarförteckningen på klubbens hemsida. När Boye Sørensen nu ser ut att lämna verkar alltså Rosengård stå med en trupp på 15 spelare. Och bland dem är det tre som bara har halvårskontrakt.

Eftersom Rosengård inte har något Champions Leaguespel den här våren är det varken kris eller panik. Inte ännu. Men det säger sig självt att Rosengård just nu har en trupp som är väldigt sårbar för skador. Det blir mycket intressant att se hur man fyller de återstående platserna. Har man några ess gömda i rockärmen?

Just FC Rosengård släppte ju nyligen en rapport kring utvecklingen inom internationell damfotboll. Rapporten känns lite som ett rop på hjälp i en tid där våra toppklubbar har svårt att hålla kvar toppspelare som Simone Boye Sørensen. Även om rapporten inte bjuder på några överraskningar tycker jag att den är läsvärd och innehåller en del intressanta uppgifter.

Uppgifter som att den klubb i Europa som har störst damfotbollsbudget i nuläget ligger kring 70 miljoner kronor per år. Och att den bäst betalda damfotbollsspelaren i världen har en årslön på cirka fem miljoner kronor, och att den lönen utbetalas i Kina.

Utgångspunkten i Rosengårds rapport är att svensk damfotboll tappar mark mot flera andra europeiska nationer. Det är ju inget nytt.

Det intressanta är vart Rosengård vill komma med sin rapport. Tror man verkligen att det finns en chans för svenska klubbar att klara konkurrensen när övriga Fotbolls-Europa flyttar fram sina positioner?

Man skriver:

”Svenska staten, näringslivet och Svenska Fotbollförbundet behöver snabbt agera på denna förändring.”

Jag vet inte om staten eller näringslivet behöver agera – i varje fall inte för deras egen skull. Det är knappast statens uppgift att se till att svenska elitfotbollsklubbar kan hänga med i en allt snabbare lönekarusell. Knappast företagens heller. Däremot är ju svensk damfotboll på klubbnivå i behov av att något händer.

Och jag håller med om att Fotbollförbundet bör ta fram planer för hur man skall tackla utvecklingen. De planerna borde förresten redan ligga klara, för det här är ju inget nytt – utvecklingen har ju gått i den här riktningen de senaste fem–sex åren. EFD borde för övrigt också ha sådana planer.

Jag skrev så här i februari 2014:

”Däremot känner jag att Sverige lever på lånad tid i världstoppen, och att vi successivt framöver kommer att tappa mark. Det är ofrånkomligt. Men med rätt upplägg kan vi nog trots allt kämpa oss kvar på hög nivå i rätt många år. För vi har ett rejält försprång på de flesta.”

Och:

”När resten av världen vaknar på jämställdhetsfronten så kommer vi till slut att tappa vår plats på topp tio på världsrankingen. Det är inget vi kan påverka, hur bra satsning vi än kommer att ha. För Sverige har ett för litet befolkningsunderlag för att över tid kunna vara en maktfaktor i världens största sport. Det kommer att bli som på herrsidan, att vi under bra perioder kan utmana de stora, men att vi under andra perioder faller ner en bra bit på rankingen.”

De här citaten handlade i första hand om landslagsfotboll. Men på klubbsidan är ju risken uppenbar att fallet blir ännu större. Vi ser ju på herrsidan att vårt landslag har bättre möjligheter att göra toppresultat än våra klubbar.

Orsaken till att fallet för svenska elitklubbar är ofrånkomligt är ju att det helt enkelt inte finns tillräckligt med pengar inom svensk fotboll.

Damfotbollen har länge bönat och bett om ekonomisk hjälp från herrfotbollen. Det har väl hela tiden varit uppenbart att Sverige skulle vara en av förlorarna när väl den hjälpen skulle komma.

Rosengård lägger fokus vid att man vill att staten skall kräva en mer jämställd fördelning av svenska sponsorspengar. Och visst skulle damfotbollen vinna på jämställd sponsring. Fast det skulle inte på långa vägar räcka för att ta upp kampen med de europeiska toppklubbarna. Svenska företag sponsrar ju nämligen inte fotboll i speciellt stor utsträckning. I varje fall inte om man gör en internationell jämförelse.

2017 drog de herrallsvenska klubbarna totalt in 393 miljoner kronor från sponsring. Och de damallsvenska drog in 56 miljoner kronor. Visst skulle det förbättra läget betydligt för damfotbollens elitklubbar om de 450 miljonerna fördelades helt jämnt mellan herr- och damfotboll. Men det skulle bara innebära att tappet mot Europa bromsas ett tag. För internationellt är tyvärr 225 miljoner lite av kaffepengar –om de inte hela summan hamnar i en eller ett par klubbar.

Tittar vi exempelvis på Portugal är det ett land med väsentligt mycket sämre ekonomi än Sverige. Ändå har portugisiska herrfotbollsklubbar som Porto och Benfica på egen hand ungefär lika stark ekonomi som alla herrallsvenska klubbar tillsammans.

Och titta på Bayern München, som nu ser ut att värva från Rosengård. Den tyska superklubben hade 2017 inkomster på cirka 6,5 miljarder kronor. Säg att de lägger 35–50 miljoner på sitt damlag. Det skulle innebära att man lägger en bra bit under en procent av inkomsterna på damerna. Jag har ingen färsk summa på vad svensk fotboll omsätter totalt, men herrallsvenskan 2017 låg på 1,67 miljarder. Det känns alltså högst troligt att Bayern München ensamt har nästan dubbelt så stor ekonomi som all svensk fotboll tillsammans.

För svensk damfotboll handlar framtiden om att på bästa möjliga sätt anpassa sig till en ny verklighet. Att acceptera att våra klubbar inte kommer att tillhöra den yttersta världseliten framöver. Men att få fram så mycket talang att våra landslag fortsatt är konkurrensdugliga.

Innan jag går vidare noterade jag att Rosengård lyfter fram det danska fotbollsförbundet (DBU) som något slags föredöme när det gäller att utveckla dam- och flickfotboll. Det är ju faktiskt lite paradoxalt. För som jag ser det ligger Sverige före Danmark på de flesta fronter när det gäller satsning på damfotboll. Det danska förbundet lämnade ju exempelvis walkover i VM-kvalet, vilket knappast har varit utvecklande för dansk damfotboll.

Men danska spelare har ju däremot varit glödheta de senaste veckorna. Med Boye Sörensen har danska spelare nu på bara några dagar värvats till topplag i Tyskland, Frankrike, Italien och England.

I övrigt i dag har Eskilstuna värvat finska Kaisa Collin från PK35 Vantaa. Därmed återstår bara en målvakt i Uniteds lagbygge.

Ett lag som verkligen inte saknar målvakter är Växjö. De förlängde i dag med målvakten Lisa Karlsson, vilket innebär att man nu har fyra kontrakterade seniormålvakter med Karlsson samt trion Katie Fraine, Erin McLeod och Moa Edrud. Utlåningar på gång?

Fyra målvakter har numera även Chelsea. I dag har man värvat den nyligen landslagsuttagna tyskan Ann-Katrin Berger. Sedan tidigare finns ju Hedvig Lindahl, Carly Telford och Lizzie Durack i truppen – tre målvakter som alla gjort A-landskamper. Här snackar vi tuff konkurrens.

Apropå Tyskland har det tyska landslagets supportrar valt Svenja Huth som 2018 års tyska landslagsspelare.

I Australiens W-league tajtar det till sig ytterligare i toppstriden efter att Sydney FC vunnit fredagens möte med Newcastle med 3–1. När alla lag spelat åtta eller nio av de tolv omgångarna ligger Sydney sexa, två poäng från slutspelsplats och fyra från serieledning.

Men trots att Sydney vann var det Newcastle och Libby Copus-Brown som stod för matchens mål:

Under helgen rullar W-league vidare. Det är även ligamatcher i England, Italien och Spanien samt cupmatcher i Frankrike.

Anna Oskarsson

En som inte spelar på ett tag är Linköpings Anna Oskarsson. Hon har nämligen lämnat återbud till landslagets Sydafrikaresa till följd av en lårskada. Hon ersätts i truppen av Vittsjös Sandra Adolfsson.

Sandra Adolfsson

Cupen, Seger, Schelin och Wolfsburg

Publicerad den av
4

I förra inlägget skrev jag att jag sammanfattade alla färska nyheter. Det var ju en formulering som var dömd att gå fel. Och mycket riktigt hade jag glömt att kommentera lottningen av svenska cupen.

Det var en lottning som sannolikt framkallar jubel i Piteå. Det är ju geografisk lottning i gruppspelet, och de svenska mästarinnorna lyckades helt slippa damallsvenskt motstånd. I grupp 3 ställs Piteå nämligen mot Hammarby, AIK och Ljusdal.

Redan från början var det klart sämre konkurrens i de båda norra grupperna. Såväl tvåan, trean, fyran som femman från damallsvenskan återfinns ju i södra Sverige. Således var det sexan Eskilstuna som var det andra seedade lag i norr. Och deras nyförvärv Fanny Andersson fick en egen drömlottning.

Just det, Andersson ställs mot alla sina tidigare elitklubbar i Sverige. Jackpot. Den gruppen bör för övrigt stå mellan Anderssons senaste klubb Djurgården och hennes nya, Eskilstuna.

För lagen från söder blir det tuffare. Lotten ordnade repriser från i våras vad gäller de fyra högst rankade lagen, det blir alltså Göteborg–Linköping och Rosengård–Kristianstad. I Göteborgs grupp hamnade även Växjö och Jitex, medan LB07 och IFK Kalmar får spela i Skånegruppen.

Vad gäller silly season fortsätter Örebro att värva. Senaste tillskottet är kanadensiska Jenna Hellstrom, som presenteras som en erfaren damallsvensk spelare.

Det där kan man ju faktiskt diskutera. Örebro blir hennes fjärde damallsvenska klubb på lite drygt ett år, vilket ju är bra jobbat. Men så många matcher har det inte blivit – bara åtta från start plus fyra inhopp. Och under våren i Djurgården spelade hon faktiskt inte en enda minut i högsta serien. Dock gjorde hon tre mål på sex matcher för Växjö under hösten, och kan hon hålla det målsnittet i Örebro blir hon ett bra tillskott.

I veckan har även Kungsbacka presenterat sina fyra första spelare. Därmed är LB07 nere på jumboplats under silly season. Vad jag sett har Malmöklubben inte presenterat en enda spelare till nästa säsong.

Apropå Malmö så var Caroline Seger gäst i Olof Lundh:s podd den här veckan. Där framgår att vår landslagslagkapten har kontrakt med Rosengård över nästa säsong. Där framgår också att hon uppskattar Peter Gerhardsson:s ledarskap, och det arbetssätt man har för den mentala biten i det nuvarande landslaget, klart bättre än Pia Sundhage:s upplägg.

Från Seger är steget inte jättelångt till Lotta Schelin. Tidernas svenska skyttedrottning har fått ett nytt jobb – som ambassadör för Frölunda Hockey.

Kul för Lotta, och bra för Frölunda. Men borde inte svensk damfotboll ha rekryterat Schelin?

Schelins efterträdare i Lyon har varit en snackis runtom i världen de senaste dagarna.

Under onsdagskvällen har det varit full omgång i tyska Frauen-Bundesliga. Jag hade på toppmötet Potsdam–Wolfsburg under tiden jag jobbade med annat. Under en rätt lång period radade Wolfsburg upp 100-procentiga målchanser.

Ändå gjorde man bara ett mål. Och på slutet kvitterade Potsdam med en riktig drömträff från Viktoria Schwalm. Det blev 1–1 och därmed har inget lag längre full poäng i någon av de stora europeiska ligorna.

Nilla Fischer spelade för övrigt hela matchen för Wolfsburg, medan Amanda Ilestedt tydligen har en liten bristning som stoppar henne från spel. Inte heller Fridolina Rolfö spelade något under onsdagen. Hennes Bayern München klarade sig utmärkt ändå. Laget vann med 9–0 mot Mönchengladbach.

Med halva serien spelad leder Wolfsburg med fem poäng före Bayern, åtta före Potsdam och tio före Essen. I skytteligan leder Ewa Pajor på 14 mål. Polskan är fem före Pernille Harder.

 

Piteå leder damallsvenskan 2019

Publicerad den av
14

Nina Jakobsson

Under torsdagen meddelade Piteå IF att Nina Jakobsson förlängt kontraktet med ytterligare två år. Därmed uppskattar jag det som att norrbottningarna i nuläget har ett starkare lag än det som tagit guld 2018.

På så sätt kan man säga att Piteå har kopplar ett mycket tidigt grepp om damallsvenskan 2019.

När jag kollar bloggens silly seasonsida är att det framför allt är lagen som slutade på den övre tabellhalvan som ligger bäst till i arbetet med att bygga sina trupper. Hon alla de sex klubbarna är huvuddelen av en tänkt startelva säkrad även till nästa säsong.

Däremot ser det värre ut bland några av lagen på den undra tabellhalvan. Om Piteå har tagit en tidig serieledning känns det minst lika säkert att Kungsbacka har en tidig jumboplacering. Sedan skulle jag säga att Kif Örebro och LB07 slåss om att undvika den andra nedflyttningsplatsen.

LB har tappat i slagkraft i och med förlusten av lagkapten Anna Welin, medan Kif Örebro har inlett silly season bra genom smarta värvningar av toppspelare i elitettan samt från toppklubbarnas överskottslager. De senaste dagarna har man gjort klart med Lidköpings yttermittfältare Kayla Braffet och med Rosengårds mittback Linnéa Svensson.

Noterbart i övrigt från veckan som gått är att samtliga damallsvenska klubbar fått sina elitlicenser beviljade.

Tove Almqvist och Stina Blackstenius

En spelare som har löpande kontrakt, men som ändå kan vara på väg bort från sin klubb är Tove Almqvist. Mittfältaren som var med i Peter Gerhardsson:s första landslagstrupp förra året hade svårt att plats i Linköping under hösten.

Hon verkar inte heller finnas med i tränare Olof Unogård:s framtidsbygge. Till Corren säger Unogård så här om Almqvist:

”Vi har sagt till Tove och hennes agent att det är okej att se sig om efter andra alternativ. Så får vi se vart det landar.”

Almqvist borde kunna vara eftertraktad hos flera av seriekonkurrenterna.

I länkad artikel framgår även att Linköping var ytterst nära att värva Lotta Ökvist, men att övergången föll i sista stund. Dessutom har korsbandsskadade Johanna B Rasmussen tackat nej till en roll som assisterande tränare.

I elitettan slutar AIK:s sportchef och chefstränare Christer Lundin efter tre år som tränare och två som sportchef. John Jildefalk kliver in om tillförordnad sportchef.

Västsveriges bästa spelare 2018 heter Rebecka Blomqvist. I varje fall är det Göteborgsforwarden som får tidningen GT:s kristallkula i år.

Elin Rubensson har fått det priset de tre senaste åren. Jag har absolut inget emot Blomqvist, som har varit bra under året. Men hon är inte med i landslaget, vilket flera andra Göteborgsspelare är. Och för mig hade det känts självklart att ge kulan till Rubensson i år igen. Som första utmanare hade jag haft Loes Geurts.

Den spelare som kanske har gjort den allra största prestationen av alla inom västsvensk damfotboll det senare året är nog ändå Böljans Linda Nöjd. Hon har spelat 24 av de 29 senaste omgångarna av elitettan parallellt med att hon har behandlats för cancer.

I veckan gjorde jag en längre intervju med Nöjd för Borås Tidning. Den är pluslåst, men det kan kanske vara värt att köpa en dygnsprenumeration för 19 kronor för att kunna läsa?

Kommande säsong kommer dock inte Nöjd att spela elitfotboll. Då skall hon istället träna Varbergs Bois nystartade damlag.

Till gruppen herrelitklubbar som startar damlag sällar sig även Jönköpings Södra IF. Man meddelade nyheten i veckan.

Både Bois och J-Södra väljer att starta från lägsta divisionen. I min hemstad Borås utreds just nu om Elfsborg skall starta damlag, och om man i så fall skall starta från lägsta divisionen eller försöka ta över en annan klubbs plats högre upp i seriesystemet.

Jag hade en liten minidebatt om valet av division på Twitter för några dagar sedan. Min syn på saken är att görs det en elitsatsning i Borås bör den starta så högt upp som bara är möjligt. Att starta från fyran innebär flera förlorade år. Plus att ingen mår bra av att elitsatsande klubbar spelar i gärdsgårdsserier och vinner alla matcher med stora siffror.

Slutligen en liten kort internationell sväng. Under fredagen blev förutsättningarna för nästa års Champions League klara.

Och på det norska fotbollsförbundets hemsida läser jag att Fifa ökar sina bidrag till de 24 nationer som nått nästa års VM-slutspel. NFF skriver att de får minst tio miljoner och som mest 38 miljoner norska kronor för sitt VM-deltagande.

Vägen från Hammarby leder till…

Publicerad den av
4

Det brukar heta att vägen från Eskilstuna ofta leder till Rosengård. På samma sätt kan vi konstatera nu att vägen från Hammarby har lett till Linköping de senaste åren. I dag har ju nämligen LFC värvat målvakten Emma Holmgren från just Hammarby.

Hon är den tredje spelaren på 1,5 år att lämna Hammarby för Linköping efter Anna Oskarsson och Filippa Angeldahl. Dessutom har ju LFC:s tränare och sportchef Olof Unogård gått samma väg, även om hans byte var under lite andra omständigheter än en direkt värvning.

Holmgren är en spännande målvakt, med potential att vara en blivande stormålvakt, precis som LFC beskriver sitt senaste nytillskott. I årets damallsvenska stod Holmgren i 20 av 22 matcher. Eftersom förbundet inte längre tillhandahåller någon målvaktsliga på sin hemsida finns inte hennes statistik lättillgänglig.

För övrigt noterade jag nyligen (i slutet av den här artikeln) att Sef skall ta över matchstatistiken från herrallsvenskan och superettan framöver, vilket bör leda till att vi kan slippa återupprepning av årets fiaskoupplägg. Jag hoppas att EfD har någon motsvarande lösning för statistiken från damallsvenskan och elitettan.

Apropå EfD såg jag att de anställt Stefan Alvén som tillförordnad sportchef det kommande året. Det känns som en spännande anställning av en person som väckt en hel del känslor tidigare inom svensk fotboll.

I dag har jag inte tänkt att bli långrandig, utan jag sätter punkt med att lägga upp den lista över de tio yngsta spelarna i årets damallsvenska som Tipselit tagit fram.

Tillagt i efterhand: Jag trodde att hela listan skulle kunna gå att läsa. Eftersom den inte gör det kommer listan utskriven här:

1) Evelina Duljan, Kristianstad
Född: 12 maj 2003 – 12 matcher, 1 mål

2) Joséphine Nyblom Batafoé, Kalmar
Född: 25 april 2003 – 1 match, 0 mål

3) Hanna Bennison, Rosengård
Född: 16 okt 2002 – 4 matcher, 0 mål

4) Hanna Stokki, Djurgården
Född: 6 mars 2002 – 1 match, 0 mål

5) Hanna Andersson, Göteborg
Född: 17 oktober 2001 – 2 matcher, 0 mål

6) Anna Wretman, Kalmar
Född: 1 oktober 2001 – 6 matcher, 1 mål

7) Maja Bodin, Kristianstad
Född: 15 september 2001 – 3 matcher, 0 mål

8) Tilde Lindwall, Djurgården
Född: 24 augusti 2001 – 20 matcher, 1 mål

9) Saga Jontoft, Kristianstad
Född: 18 augusti 2001 – 7 matcher, 0 mål

10) Evelyn Ijeh, Göteborg
Född: 12 augusti 2001 – 1 match, 0 mål

Diamantbollen – och Arnth till Arsenal

Publicerad den av
11

Janni Arnth

Linköpings lagkapten Janni Arnth har skrivit på för Arsenal och hon lämnar därmed östgötarna efter 4,5 säsonger.

Det är förstås ett tungt tapp för LFC som har haft allt annat än kontiniutet i sin trupp de senaste åren. Fram till och med SM-guldet 2016 var klubbens framgångsrecept just att man lyckades behålla sina bästa spelare.

Efter guldet har det sett helt annorlunda ut. Kvar från guldlaget för två år sedan kommer man bara ha enstaka spelare nästa år. Under kontrakt är Tove Almqvist (13 matcher 2016) och Wilma Thörnkvist (1 match). Sannolikt blir dessutom Emma Lennartsson (16 matcher) kvar i klubben.

Som många av er redan har märkt finns det nu en Silly seasonsida här på bloggen. Klicka in via menyn ovanför det här inlägget.

I kväll är det dags för Fotbollsgalan. I ett tidigare inlägg har jag gått igenom och tippat vilka som får priserna. Som framgår av inlägget är Nilla Fischer min vinnare av diamantbollen. Jag tror att Kosovare Asllani är huvudmotståndare, samt att även Caroline Seger och Elin Rubensson kommer att vara uppe till diskussion.

 

Bristande effektivitet sänkte LFC

Publicerad den av
3

Det är ofta på effektiviteten man kan se hur bra ett lag är. Vid onsdagskvällens Champions Leaguematch i Paris vann Linköping avsluten mot mål med 6–5. Man vann även hörnorna med 7–3.

Ändå vann PSG matchen rätt komfortabelt. Enda gången det franska hemmalaget var hotat var under de första 20 minuterna. Först hade LFC en bra chans direkt i matchupptakten och i 18:e minuten hade väl gästerna egentligen matchens allra bästa chans. Då räddade först Tiane Endler ett friläge från Kososvare Asllani och returen tog i ribban.

En stund senare bjöd i stället Maja Kildemoes på ett självmål. Där avgjordes matchen. Det blev inte bättre för LFC att skyttedrottningen Marie-Antoinette Katoto sedan var skoningslös när chanserna dök upp.

Linköping har spelat klart i årets Champions League. Och om 24 timmar riskerar vi att vara helt utan svenskt lag i turneringen – om inte Rosengård får ordning på sin effektivitet i säsongens elfte timme.

Om Rosengård fortsätter att missa chanser som man gjort under stora delar av säsongen blir LSK enda nordiska lag som får spela vidare i UWCL efter jul. Norskorna vann nämligen med 2–0 i Köpenhamn mot Bröndby. Anja Sönstevold och Synne Hansen gjorde målen under matchens avslutande 20 minuter.

0–0 hade tagit danskorna vidare på bortamål. Nu vann istället LSK totalt med 3–1.

Oavsett hur det går i morgon i Prag har vi ju flera svenska spelare kvar i turneringen. Bland annat spelade Hanna Glas hela matchen för PSG i dag, och Annahita Zamanian blev inbytt i 79:e minuten.

Innan jag lämnar PSG–Linköping noterar jag i Corren att Stina Blackstenius tydligen var väldigt nära att flytta hem redan i somras. Och att klubben skall göra allt den kan för att få hem henne nu i vinter. Det blir spännande att följa.

Det blir även spännande att följa fortsättningen av Champions League. För det är ju i nästa omgång det börjar på allvar. I åttondelsfinalerna har de seedade lagen haft det lite för lätt. Wolfsburg vann med totalt 10–0 mot Atletico Madrid, Lyon med 13–0 mot Ajax, Bayern München med 5–0 mot Zürich och Chelsea till slut med 7–0 mot Fiorentina.

Svenskkollen från de matcherna säger följande:

* Nilla Fischer spelade hela matchen för Wolfsburg.

* Fridolina Rolfö startade och spelade 64 minuter för Bayern. Jag såg lite av matchöppningen och där hade hon två kanonchanser att bli målskytt.

* Hedvig Lindahl och Magdalena Eriksson spelade hela matchen för Chelsea och Stephanie Öhrström hela matchen för Fiorentina. Jonna Andersson startade också, men blev utbytt i 63:e minuten för Chelsea.

På hemmaplan var väl onsdagens största nyhet att landslagsmeriterade Hanne Gråhns inte följer med Kif Örebro upp i damallsvenskan. Den offensiva ytterbacken som varit skadedrabbad i år väljer istället att sluta. Tråkigt.

I övrigt har vi även tre spelare som lämnar/får lämna Växjö:

Guide till åttondelsreturerna i UWCL

Publicerad den av
2

Under tisdagskvällen vann Göteborg med 4–1 borta mot Lidköping i tredje omgången av Svenska cupen. Därmed tog Göteborg den tredje sista platsen i vårens gruppspel. Återstår av den tredje omgången gör matcherna Kvarnsveden–Uppsala och BP–AIK.

Tittar vi på de lag som kvalat in till gruppspelet så är elva av årets tolv damallsvenska lag vidare. Bara Vittsjö har åkt ut. Bland de damallsvenska nykomlingarna är Kif Örebro vidare, medan Kungsbacka är utslaget.

I övrigt är division I-klubbarna Jitex och Ljusdal kvar, plus då vinnarna i de båda återstående matcherna.

Apropå cupspel är vi framme vid returerna i Champions Leagues åttondelsfinaler. Sex matcher spelas under onsdagen och övriga två under torsdagen. Här är läget:

Onsdagens matcher: (Jag kommer att lägga upp eventuella länkar till sändningar från matcherna här nedan om jag hittar några).

18.00: Bröndby–LSK, står 1–1
Inför den helnordiska åttondelen såg jag LSK som favoriter till 60–40. Norskorna hade ju då inte förlorat en enda tävlingsmatch på nästan ett år. Men det visade sig att den här åttondelsfinalen sammanfallit med en formsvacka för LSK, som bara tagit en poäng på de två senaste matcherna i toppserien. Och plötsligt har det svängt. Jag ser det nu som fördel Bröndby vad gäller att nå avancemang, 55–45.

19.00: Bayern München–FC Zürich, står 2–0
Jag såg det som 90–10 i tysk favör inför dubbelmötet, och när Fridolina Rolfö:s lag startar hemmamatchen med en 2–0-ledning finns det ingen anledning att omvärdera oddsen.

Bayern är för övrigt ett uselt publiklag. Man ligger näst sist i Frauen-Bundesligas publikliga efter att ha haft mellan 325 och 518 åskådare på sina tre första hemmamatcher i ligan. Till mötet med Zürich erbjuder man åskådare i Halloweenkostym fri entré. Frågan är om det är ett framgångsrecept?

Matchen visas här:

19.00: Lyon–Ajax, står 4–0
Det var 99–1 i fransk favör inför avspark, och oddsen för Ajax har inte förbättrats inför returen i Frankrike. Lyon promenerar lugnt vidare till kvartsfinal, medan Ajax är ute på sin sista Europaresa för den här gången.

19.30: Fiorentina–Chelsea, står 0–1
Det krävdes en straff för att formsvaga Chelsea skulle få hål på en storspelande Stephanie Öhrström i första mötet. Jag hade 65–35 i engelsk favör inför den första matchen. Jag håller fortfarande Chelsea som favoriter till avancemanget, men minskar oddset till minimala 51–49 eftersom Fiorentina brukar vara rätt starkt hemma i Florens.

Matchen går att se här:

20.00: PSG–Linköping, står 2–0
Det var 80–20 i fransk favör inför avspark. Nu har det ökat till 95–5. Jag tror alltså bara att dagens LFC vinner en bortamatch av 20 mot PSG med minst två måls marginal. För att den matchen skall inträffa under onsdagen måste Östgötalaget var extremt effektivt i PSG:s straffområde samtidigt som man håller koll på Marie-Antoinette Katoto och Stepanie Labbé gör en riktig kanonmatch.

Corren sänder matchen för inloggade. Länk finns här.

20.00: Atletico Madrid–Wolfsburg, står 0–4
Atletico höll nollan till halvtid i Wolfsburg. Sedan vräkte hemmalaget in fyra mål på 22 minuter och avgjorde dubbelmötet. Wolfsburg har för övrigt 52–0 på de elva tävlingsmatcher man spelat hittills i höst.

Kanske att Atletico kan spräcka det tyska storlagets nolla, men det kommer att bli tyskt avancemang. Oddset för det är 98–2, trots att de spanska mästarinnorna har inlett årets seriespel med sju raka segrar och att man dessutom slog ut Manchester City ur Champions League.

Torsdagens matcher:

18.30: Slavia Prag–Rosengård, står 3–2

Vid lottningen gav jag Rosengård hela 95–5 i odds. Det ser rätt annorlunda ut nu. Malmöklubben fick en käftsmäll i första mötet, där tjeckiskorna vann rättvist. Och Rosengård åkte ju på en ny käftsmäll i lördags när man inte bara missade att vinna SM-guldet, man blev även utan plats i nästa upplaga av Champions League. Så om Rosengård skall spela någon UWCL-match 2019 krävs det tvåmålsseger i Prag. Det är absolut inte omöjligt, men i nuläget ser jag ändå Slavia som knappa favoriter, 51–49.

Matchen sänds här:

20.30: Glasgow City–Barcelona, står 0–5
Jag gav Barca 95–5 inför dubbelmötet. Det har ökat till 99–1. Spanien får minst en representant i vårens kvartsfinaler. Noterbart att skotskorna gör reklam för matchen med ett klipp med Barcamål. Känns inte ens som att Glasgowfolket själva tror på sitt lag.

 

Damallsvenskans avslutning i sammanfattning

Publicerad den av
15

Damallsvenskan 2018 fick verkligen en minnesvärd avslutningsdag. Även om det deppas i Rosengård och Hammarby i kväll tror jag nog att också folket från de båda klubbarna känner att det var en makalös fotbollsdag.

Själv startade jag dagen i Varbergsområdet, och åkte norrut mot Göteborg strax efter lunch. En stund tidigare hade FC Rosengård anlänt till Ullevi från samma riktning. De åkte norrut för att spela hem pokalen.

Det är den typen av utspel som gör att man faller extra tungt de gånger man misslyckas med att nå sitt mål. Samtidigt tycker jag att det både är bra och skönt att Rosengård är lite kaxiga. Genom sin attityd väcker Skåneklubben känslor, något damfotbollen behöver mer av.

Min biltur norrut började med sol i Varberg och slutade med sol på Ullevi. Men däremellan hade jag både regn och snö. En timma innan avspark föll det exempelvis snöblandat regn över Liseberg.

I Kållered noterade jag att det var bilkö på E6 vid avfarten till Ikea. Utanför Ullevi var det däremot ingen kö 45 minuter innan avspark. Däremot var det en ganska strid ström av åskådare som gick in i den alldeles för stora arenan.

Det var återigen fri entré. När jag sett Göteborg FC på Ullevi tidigare under hösten har det stått folk och räknat åskådarna. I eftermiddags såg jag däremot ingen som räknade, vilket får mig att tro att publiksiffran på 4423 är en uppskattning.

I ett snöigt Piteå samlades samtidigt 3 778 personer på gamla Kvarnvallen, alltså den arena som sedan tio år tillbaka kallas LF Arena. Den fina publiksiffran innebar att Piteå vann den damallsvenska publikligan på snittet 1 999. Tvåa kom Hammarby med 1 383, en notering som gör Stockholmsklubben extra saknad i nästa års damallsvenska.

På Svenska Fotbollförbundets genomusla, nya hemsida redovisar man inte totalsnittet, men ett överslag säger att det borde hamna just under 900 personer.

De cirka 9 800 personer som var på plats på arenorna under lördagen fick uppleva ett riktigt drama där tre olika lag var i serieledning och där tre olika låg under nedflyttningsstrecket.

När det var avspark var det ju Rosengård som toppade tabellen. Redan efter 2.55 tog dock Göteborg över serieledningen genom ett kanonskott från Elin Rubensson. Göteborg fick vara i topp i drygt 17 minuter. För 20.16 in i matchen i Piteå gjorde Madelen Janogy 1–0 till Piteå.

Därefter behövde aldrig Piteå lämna ifrån sig serieledningen, även om Rosengård var ytterst nära att gå upp i topp vid flera tillfällen.

För även om Rubensson också gjorde 2–0 innan paus behövde Rosengård bara drygt fem minuter i den andra halvleken innan man var ikapp i matchen och därmed förbi Göteborg i tabellen.

Först nickades en högerhörna från Anja Mittag in till 1–2. Målet är bokfört på Caroline Seger, men efter att ha sett reprisbilderna är jag rätt säker på att hon aldrig rörde bollen. Sist på den var Göteborgs Emma Pennsäter, möjligen efter en skarv från Lisa-Marie Utland. Reduceringen borde alltså bokföras som självmål, eller skrivas på Utland.

Kvitteringen både gjordes och skrevs på Utland. Norskan stötte in bollen från nära håll efter att dagens bästa Rosengårdsspelare, vänsterkantens Fiona Brown, slagit ett lågt inspel.

I Piteå gjorde hemmalaget mål på mål mot Växjö – bland annat kunde man sätta in ytterligare tre hörnmål på kontot. Hörnor har verkligen varit en viktig ingrediens i Piteås guldrecept.

Hotet mot norrbottningarnas guld var nu Rosengård. Och Malmöklubben borde ju faktiskt ha vunnit i Göteborg. Skyttedrottning Mittag hade exempelvis tre 100-procentiga målchanser vid 2–2, två räddades av Loes Geurts och vid en gick skottet utanför. Dessutom hade Rosengård två bollar i ribban bakom Geurts.

Den ena, ett närskott från Lisa-Marie Utland, styrdes upp i ribbans underkant av Göteborgsmålvakten.

Rosengård gick verkligen för guldet. Man släppte på tyglarna – och åkte i stället på en kontring. På ett tillbakaspel i 90:e minuten slog nämnda Geurts en lång boll som gick över alla Rosengårdsspelare och friställde Rebecka Blomqvist. Möjligen skarvades långbollen av Pauline Hammarlund, men jag tycker det ser ut som att det är målvakten som skall ha assisten. För Blomqvist tåade nämligen in 3–2 bakom en chanslös Zecira Musovic.

Glodis Perla Viggosdottir hann ha en bra kvitteringschans innan Julia Zigiotti Olme i sjätte övertidsminuten punkterade matchen med sitt 4–2-mål, och samtidigt definitivt sköt guldet till Piteå. Det där sista målet borde dock Musovic ha räddat, där gjorde hon ett riktigt svagt ingripande.

4–2-målet framkallade guldjubel i Piteå. Strax efter gick slutsignalen på Ullevi och även Göteborg jublade som att de hade vunnit guld.

Däremot låg flera Rosengårdsspelare kvar länge på gräsmattan och deppade. Flera av dem fick kämpa för att ta emot sina lilla silvermedaljer.

När jag kom ner i spelgången efter prisutdelningen var den första jag såg Rosengårds sportchef Therese Sjögran. Hon såg ut att kämpa med tårarna. Jag pratade inte med henne, men noterar på SVT:s hemsida att hon är självkritisk:

”Jag har varit i den här rollen i tre år och vi har inte vunnit på tre år. Jag är självkritisk och jag kommer verkligen utvärdera vad vi kunde gjort bättre.”

I samma artikel verkar hon också tveka på om hon skall fortsätta med jobbet. Personligen tycker jag absolut att Sjögran har ett ansvar för Rosengårds misslyckande. Det har funnits lite för lite konstruktivitet i truppen, det har även saknats en andra målskytt som kunnat avlasta Anja Mittag. Den senare punkten var ju Lotta Schelin tänkt att ansvara för, men hennes tråkiga öde vet vi ju om.

Dock tycker jag att det är för tidigt för Therese Sjögran att ge upp som sportchef. I Borås såg jag vilka problem Stefan Andreasson hade i Elfsborg när han gick direkt av planen in i sportchefsrollen. Det är inte lätt att plötsligt bli chef över sina gamla kompisar, och behöva ta tuffa beslut som drabbar dem. Det krävs nog några års erfarenhet – och några tuffa smällar. Men klarar man att ta de smällarna kan det bli riktigt bra till slut.

I Piteå lär det vara riktigt bra i kväll. Laget tog chansen när den dök upp och vann avslutningsmatchen mot Växjö överraskande stort med 6–1. Piteå har ju inte gjort sig kända för att vinna med stora siffror det här året. Tio av lagets 16 vinster har varit med uddamålet. Fyra gånger har man vunnit med två måls marginal, en gång med tre och så då dagens urladdning med femmålsseger.

Piteås segerrecept de senaste åren har bestått av ett bra presspel och stor skicklighet på fasta situationer. I år har man dock blivit klart bättre på att vårda bollen, och blivit ett mycket mer spelande lag. Kanske är det den egenskapen som gjort att man klarade av att ta det där sista steget.

Precis som jag tippade inför serien blev Göteborg tvåa och Kristianstad fyra. De senare tog sina första medaljer någonsin. Med en riktigt vass forward hade Elisabet Gunnarsdottir:s lag kunnat sluta ännu högre upp i tabellen. Men fyra var starkt nog.

KDFF var ju nedflyttningshotat så sent som för två år sedan. För Göteborg gick färden från botten till toppen på mindre än ett år. För exakt ett år sedan låg nämligen KGFC på nedflyttningsplats.

I dag säkrade man sin andra andraplats någonsin. Orsakerna till lyftet är flera. En är att man värvade klokt både i vintras och under sommaren. En annan att Marcus Lantz fick laget att spela en mycket mer vägvinnande fotboll än Stefan Rehn. En tredje, och avgörande orsak heter Elin Rubensson. Hon har gjort en fantastisk säsong och burit laget på sina axlar. Rubensson borde verkligen ha vunnit priset som damallsvenskans mest värdefulla spelare. Men hon är ju inte ens nominerad.

I bottenstriden låg LB07 under nedflyttningsstrecket när dagen började. I slutet av den första halvleken gjorde dock Malin Winberg målet som räddade Malmöklubben kvar i högsta serien.

LB07 var uträknat, men reste sig på nio. Samma sak med Vittsjö, som kändes som ett nedflyttningslag efter förlusten hemma mot just LB i den 18:e omgången. Och inte minst efter att även ha förlorat mot Rosengård och Djurgården i de två nästföljande omgångarna.

Men även Vittsjö reste sig på nio, gjorde 7–0 på de två sista omgångarna och höll sig kvar i högsta serien.

Däremot fick Hammarby till slut lida för ett år där man haft tre olika tränare och en mängd skador. Bajen åkte ut på 24 poäng och –10 i målskillnad. Inget lag har någonsin tidigare åkt ut ur damallsvenskan på en så hög poäng.

Det är alltså en signal om att vår högsta serie borde vara utökad med minst två lag redan till 2020. Då kan för övrigt Hammarby vara tillbaka. Söderlaget har ju visat en god förmåga att resa sig flera gånger tidigare.

I morgon får vi veta vilka som ersätter Hammarby i allsvenskan. Det blir antingen Kif Örebro eller Lidköping som tar andraplatsen i elitettan.

Noterbart i övrigt i den damallsvenska sluttabellen är att Eskilstuna, som låg näst sist vid sommaruppehållet tog 19 poäng på hösten och slutade på övre halvan.

Noterbart också att Kalmar bara tog poäng i en match och placerar sig som fyra i tabellen över de lag som tagit minst poäng i damallsvenskan under 2000:

1) Tyresö (2014) 0 poäng, uteslutet
2) Jitex (2014) 0 poäng, 6–61
3) AIK (2015) 2 poäng, 11–71
4) IFK Kalmar (2018), 14–82
5) Sunnanå (2013) 5 poäng, 15–82
6) Bälinge (2008) 5 poäng, 9–67
7) Stattena (2009) 6 poäng, 14–92
8) Stattena (2004) 7 poäng, 13–61
9) Dalsjöfors (2011) 8 poäng, 9–63
10) Hammarby (2011) 8 poäng, 7–52

Tittar vi på hemma- respektive bortatabellen visar sig Rosengård vara bäst på hemmaplan, medan Piteå var bäst på bortaplan.

Hemmatabellen, toppen:
1) Rosengård      +33   26
2) Göteborg FC   +14   25
3) Piteå                +10   24
4) Kristianstad       +8    24
5) Linköping          +8    21
6) Växjö               +13   21

Bortatabellen, toppen:
1) Piteå                 +8    24
2) Göteborg        +13   22
3) Rosengård        +4   19
4) Kristianstad       –4   15
5) Vittsjö               +3   13
6) Linköping         +3   12
7) Hammarby       –4    12

Kollar vi hösttabellen såg den ut så här:

1) Rosengård     +22   25
2) Göteborg       +21   25
3) Piteå              +14   24
4) Kristianstad     +2   20
5) Eskilstuna        –3   19
6) Linköping        +7    15
7) Växjö               –5    15
8) Vittsjö              +5   14
9) Djurgården       –2   14
10) LB07            –12   12
11) Hammarby   –14     9
12) Kalmar         –41     0

Slutligen vann Anja Mittag skytteligan på 17 mål. Anna Anvegård och Rebecka Blomqvist delade andraplatsen på 14 vardera. Julia Zigiotti Olme kom fyra på tolv mål, Julia Karlernäs femma på elva och Rubensson sexa på tio. Övriga fyra på topp tio var Amanda Edgren, Kosovare Asllani, Natasha Dowie och Mimmi Larsson på delad sjundeplats med nio mål vardera.

Tillagt i efterhand. Jag skrev även en krönika i BT på guldstriden. Den hade rubriken ”Rydén: 2018 var sagoåret då klabbet tog hem spelet”. Det syftade lite på det här blogginlägget från i våras.

Lite tankar inför åttondelsfinalerna

Publicerad den av
9

I morgon drar sju av åtta av Champions Leagues åttondelsfinaler i gång med första mötet. Bland annat spelar det ena av våra båda svenska lag.

Det är för övrigt bara Sverige, Spanien, Tyskland och Frankrike som har med två lag till åttondelsfinal, vilket förstås är ett bra betyg till damallsvenskan.

Dock talar det mesta för att vi bara får med oss ett lag till nästa omgång. Och då tänker jag på FC Rosengård, som går in i åttondelsfinalerna på torsdag 19.00 hemma på Malmö IP. För motståndet svarar tjeckiska Slavia Prag och vid lottningen gav jag Rosengård hela 95–5 i odds. Det var kanske lite väl tilltaget, men över två matcher kanske 90–10 är mer rättvisande.

Kan Rosengård bara släppa fokus från den damallsvenska guldstriden några dagar har de alltså en riktigt bra chans att avancera mot ett tjeckiskt lag som huvudsakligen består av inhemska spelare, men som också har två amerikanskor, en kanadensiska.

Lite omvänt började jag alltså med torsdagens enda åttondelsfinal. Här är en genomgång av morgondagens sju matcher:

18.30: Linköping–PSG
Den franska storklubben har landat på svensk mark. Vid lottningen gav jag oddset 80–20 i fransk favör.

Jag konstaterade samtidigt att av de svåra motståndare som LFC kunde ha lottats mot var PSG kanske ändå en av de bättre. Jag noterade även att Parisklubben håller på att bygga nytt, vilket gör att det kan vara rätt läge att möta dem.

När folk efter lottningen började kalla det för en fullständigt omöjlig lottning kände jag tvärtom att jag kanske hade givit LFC en för liten chans. PSG är ett bra lag, men de har inte i närheten av lika många storstjärnor som för några år sedan. Nu är det snarare ett lag med framtidsspelare.

Exempelvis får Andrine Hegerberg och Annahita Zamanian en hel del speltid i storklubben. Hegerberg är ju petad från det norska landslagsmittfältet av LFC:s Frida Maanum och Zamanian har haft svårt att platsa i damallsvenskan.

För någon vecka sedan upplevde jag att det snarare var 60–40 i fransk favör. Tyvärr har pendeln svängt tillbaka. Medan PSG:s skyttedrottning Marie-Antoinette Katoto har hittat målformen har LFC förlorat två raka matcher samt fått Johanna Rasmussen korsbandsskadad. Och framför allt tvingas Linköping spela ena mötet utan Stephanie Labbé.

LFC:s trupp är såpass tunn att det inte finns utrymme för skador om man skall kunna skaka lag som PSG. Och det hade nog behövts två toppinsatser av en världsmålvakt för att ordna fram en skräll i det här dubbelmötet.

Corren sänder matchen på sin hemsida. Den skall även gå att se här:

18.30: Barcelona–Glasgow City
Barca hade problem med Biik Kazygurt från Kazakstan i sextondelsfinalen. Här blir det däremot inga problem. Man avgör det här dubbelmötet redan i hemmamatchen. Mina odds för dubbelmötet är 95–5 i spansk favör.

18.30: LSK–Bröndby
I den helnordiska åttondelen ger jag norska suveränerna LSK fördel till 60–40. Norskorna har inte förlorat en enda tävlingsmatch sedan mitten av november i fjol, då man åkte ur Champions League mot Manchester City. Bröndby är ett bra cuplag, men jag tror ändå att LSK drar längsta strået här.

19.00: FC Zürich–Bayern München
Även om Bayern har gått på ett par tunga nitar och har haft svårt att nå några större framgångar i Champions League är det klar tysk fördel här. 90–10 i tysk favör.

Matchen sänds här. Och här.

19.00: Wolfsburg–Atletico Madrid
Tyska suveränen Wolfsburg har spelat sju tävlingsmatcher i höst och ännu inte släppt in något mål. Kanske att Atletico kan spräcka nollan, men det lär bli tyskt avancemang efter två matcher. Oddsen 90–10 i tysk favör.

19.00: Ajax–Lyon
De nederländska mästarinnorna har tveksam form med tre kryss på de fyra senaste ligamatcherna. De franska mästarinnorna tappar däremot inte poäng i onödan. Här blir det spel mot ett mål. 99–1 i fransk favör.

20.35: Chelsea–Fiorentina
Londonlaget har hackat betänkligt i säsongsupptakten och åkte på en riktig stjärnsmäll i helgen när man föll med hela 5–0 mot Arsenal. Således kan det vara rätt läge att möta Chelsea nu. Dock känns skillnaden mellan ligorna i England och Italien så stor att jag inte ens tror att storspel från Stephanie Öhrström kan rädda Florenslaget. 65–35 i engelsk favör.

Länk till att se matchen finns här:

 

Bomben: Fischer till Linköping

Publicerad den av
9

Nilla Fischer

Alldeles nyss meddelade Linköpings FC på sin hemsida att klubben värvar Nilla Fischer. Mittbacken ansluter från Wolfsburg efter VM.

Även om Fischer är 34 år och börjar närma sig slutet av karriären kom beskedet lite oväntat. Som lagkapten för ett av världens bästa lag trodde jag att hon skulle satsa på att spela ytterligare någon säsong utomlands.

Men den här blir alltså den sista. Det här är förstås ett kanonförvärv för LFC, inte minst då det skickar signaler till andra tänkbara nyförvärv att klubben kommer att göra ett seriöst försöka att återigen vinna SM-guldet.