Här är min VM-trupp till Kanada 2015

I dag är det exakt ett år till avspark i nästa VM i fotboll som kommer att ha Sverige som deltagare. Eller bör ha Sverige som deltagare.

För självklart så både hoppas och tror jag att Pia Sundhage:s landslag kommer att ta sig till Kanada på ett sätt (gruppsegrare) eller annat (playoff). Eftersom Sundhage i det här skedet behöver ha fullt fokus på kvalet så tänkte jag hjälpa henne genom att redan nu ta ut VM-truppen.

Jag såg att Göteborgs klubbledning häromdagen var kritisk mot att Sundhage inte har någon GFC-spelare i den senaste landslagstruppen. Den kritiken tycker jag nog känns lite missriktad. För även om Marlene Sjöberg, Catrine Johansson och Sara Lindén är duktiga spelare så får ingen av dem heller plats i min VM-trupp.

Min trupp handlar alltså om de 23 spelare som jag tror är bäst lämpade för att åka till Kanada nästa år. Jag följer min mall om hur man bygger en mästerskapstrupp. Grunden består av de 16–17 spelare som i första hand är tänkta att spela. Sedan fyller man på med sex–sju spelare som antingen har spetsegenskaper som gör dem lämpliga som inhoppare eller är unga och har framtiden för sig.

På den senare punkten har Sundhage inte imponerat. För samtidigt som hon uppmanar de damallsvenska klubbarna att satsa på unga talanger väljer hon själv att hålla tillbaka talangerna tills de lämnat tonåren. På den punkten är exempelvis Tysklands Silvia Neid betydligt vassare.

Men nog om det. Här är min trupp:

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

Målvakter (3):
* Hedvig Lindahl
* Carola Söberg
* Jennifer Falk

Vi börjar med den stora problempositionen. Medan de 20 utespelarna till slut var ganska lätta att välja ut är målvaktssidan för tillfället extremt tunn i Sverige. Faktum är att vi inte har någon riktig världsmålvakt. Och målvaktssidan är den som känns svår att spika redan nu.

Hedvig Lindahl är trots allt klar etta. Man blir ju glad när man hör från Kristianstad att hon har vuxit rejält i år. Fast tyvärr har jag inte blivit helt övertygad i de båda matcher jag sett henne i år. Hoppas hon mentalt fixar ett VM som förstamålvakt.

Bakom henne är det däremot helt öppet. Först hade jag Carola Söberg utanför truppen, eftersom hon darrade i avgörande matcher i fjol. Men en match – Champions Leaguefinalen – tog upp henne på andraplatsen. Där visade hon ju att hon kan klara pressen i stora matcher.

Tredjeplatsen är extremt svårbesatt. Jag väljer Jennifer Falk i Jitex eftersom jag imponerats av henne den här våren. Men hade jag sett Malin Reuterwall eller Stephanie Öhrström lika många gånger hade de kanske haft platsen. Och i bakhuvudet finns Sofia Lundgren – eller har hon slutat helt?
Lundgren sa i vintras att hon skulle se till att bli frisk i ryggen innan hon hittade en ny klubb. Sedan har det inte skrivits något alls om henne. Gör hon comeback i tid skulle hon till och med kunna bli vår förstamålvakt i VM.

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson

Backar (8):
* Jessica Samuelsson
* Lina Nilsson
* Emma Berglund
* Nilla Fischer
* Charlotte Rohlin
* Linda Sembrant
* Elin Rubensson
* Magdalena Ericsson

Den här uppställningen känns både stark och intressant. De spelare som funnits med i diskussionen, och således står nära en plats i truppen är Sara Thunebro, Marlene Sjöberg, Amanda Ilestedt och Mia Carlsson. Ett namn som inte känns helt avskrivet för mig är Annica Svensson. Men jag har inte sett Eskilstuna i år, och kan därför inte bedöma hennes form.

Mest anmärkningsvärt är kanske valet av vänsterbackarna Rubensson och Ericsson på Thunebros bekostnad. Men tyvärr tycker jag inte att Thunebros prestationer i landslaget den senaste tiden har legat på den nivå som krävs. Hon har bra tillslag med båda fötterna, men det väger inte upp att hon ofta gör felval och att hennes passningsspel är för slarvigt.

Ilestedt är en spelare jag fortfarande hoppas mycket på. Men som jag ser det är hon bara femma bland mittbackarna. Men med ytterligare slipning av passningsspelet så…

Marija Banusic

Marija Banusic

Mittfältare (8):
*
Caroline Seger
* Hanna Folkesson
* Sofia Jakobsson
* Antonia Göransson
* Lisa Dahlkvist
* Therese Sjögran
* Marija Banusic
* Malin Diaz

Det här är åtta ganska självskrivna val. Banusic är bubblaren i truppen. En joker med kapacitet att avgöra matcher.
Faktum är att bredden är klart minst på mittfältet. Här har jag i första hand valt bort Emilia Appelqvist, Emmelie Konradsson, Fridolina Rolfö och Olivia Schough. Fast faktum är att ingen av dem egentligen kändes nära truppen. Schoughs roll som underhållare i truppen skall inte underskattas. Men det räcker inte att vara nyttig vid sidan av planen.

Stina Blackstenius

Stina Blackstenius

Forwards:
*
Lotta Schelin
* Kosovare Asllani
* Stina Blackstenius
* Lina Hurtig

Det här är den riktigt intressanta lagdelen. En bra blandning av gammalt och ungt – helt enkelt fyra hyperintressanta spelare, där inte ens superstjärnan Schelin kan känna sig säker på en plats i startelvan.

De forwards som fanns med på den bruttolista jag valde spelare från, men som valdes bort var Emma Lundh, Jenny Hjohlman, Madelaine Edlund och Sara Lindén.

Det här är min VM-trupp till VM 2015. Så vad tycker ni? Har jag prickat rätt, eller har jag kanske till och med missat några självskrivna spelare?

Jumbomöte, seriefinal och fyra nya VM-länder

Eskilstuna har förlorat en damallsvensk match. Umeås målnolla är spräckt. Publiksiffra på över 16000 i Tyskland, och dessutom är en femtedel av lagen i nästa års VM klara.

Det har alltså hänt mycket den här helgen.

Börjar vi i Skåne så vann Rosengård seriefinalen mot Eskilstuna med klara 3–0. Anja Mittag, Ramona Bachmann och Elin Rubensson gjorde målen, när sörmländskorna för första gången någonsin förlorade i damallsvenskan.
Rosengård har hela tiden varit storfavoriter till guldet. Och risken finns att de rycker ifrån ganska tidigt i årets serie. På söndag väntar dock en hyperintressant bortamatch mot Tyresö.

Enligt den här intervjun med Christen Press skall nämligen åtminstone amerikanskorna spela för Tyresö även nästa vecka.

Kanske blir Tyresö–Rosengård Tyresös sista stora match. Kanske kan pengarna från Champions League göra att klubben klarar att överleva årets seriespel. Men känslan är ju tyvärr att klubben tvingas dra sig ur i mitten av juni. Kanske som regerande Europamästarinnor.

Den här artikeln om att klubben inte hade haft råd att åka till finalen i Lissabon stärker bilden av att Tyresö inte kommer att kunna fullfölja damallsvenskan.
Ju mer som kommer fram, desto mer känns det makalöst att Tyresö fick fortsätta verksamheten för tre månader sedan…

Med ett vingklippt Tyresö kanske Umeå kan ta upp kampen med Rosengård. Dagens 6–1-seger hemma mot Vittsjö imponerar i alla fall. Vittsjös reducering kom på övertid, vilket innebär att Umeås nolla höll i 450 minuter. Starkt.
Målen från matchen ser du här:

Kanske är Umemålvakten Malin Reuterwall den yngre målvakt som Pia Sundhage i första hand bör matcha in i landslagstruppen. Sundhage gjorde dock som jag idag, hon åkte till Åbyvallen för att kolla in en annan ung och talangfull målvakt, Jennifer Falk i Jitex.

Själv reste jag mig från min plats läktaren vid Jitexledning med 2–1. På väg ut från arenan vände jag mig om och såg en boll borra sig in i krysset bakom Falk. Där var hon chanslös.
Men dessförinnan hade jag för första gången sett Falk göra en rejäl tavla. Hon tappade nämligen ett inlägg vid 1–0-ledning, på den studsande returen högg Sarah Fredriksson blixtsnabbt och nickade in kvitteringen.

Så Sundhage fick alltså se Falk darra. Nu vet jag inte hur AIK:s 3–2-mål gick till. Men i övrigt var Jitexmålvakten som vanligt. Alltså modig, spänstig – och bra. Bland annat tog hon två frilägen från Emma Lundh.

På många sätt var dock det här helt klart den sämsta damallsvenska match jag sett hittills i år. Då tänker jag inte på målchanser, för det var ganska öppen fotboll. Utan jag tänker mer på intensitet, och spelkvalitet. Det var rätt tydligt att det var seriens två sämsta lag som möttes.
AIK:s seger var väl totalt sett i sin ordning. De skapade ju mest. Men även om AIK hade väldigt många avslut, så tyckte jag inte att de kändes speciellt farliga när de kom fram. Avsluten var veka, och ofta från långt håll eller dåliga vinklar. Elin Bragnum:s ribbskott var ju exempelvis mer ett inlägg som ramlade ner i överliggaren.

När Jitex gjorde 2–1 satt jag och tänkte att AIK får svårt att ha två lag bakom sig. Möjligen, möjligen kan Vittsjö vara en räddningsplanka. Men inte ens det känns troligt, även om AIK nu har passerat skånskorna i tabellen. Men AIK var sämre än väntat. De kändes inte speciellt välorganiserade, och anfallsspelet lite väl rakt och chansartat. Fast skulle Tyresö försvinna ur tabellen bör AIK klara sig.

För Jitex väger som väntat för lätt, framför allt i offensiven. De kommer inte att ta många poäng. Men de har bara släppt in 14 mål på sex matcher. Fjolårets superjumbo Sunnanå hade två poäng efter sex omgångar – men också 21 insläppta mål.
Jitex har ändå en defensiv trygghet med Falk och kanadensiska mittbacken Emily Zurrer. De närmare 80 minuter jag såg på Åbyvallen idag var Zurrer matchens överlägset bästa spelare. Hon ägde verkligen konstgräset.

Förutom att hon snyggt och enkelt löste alla defensiva situationer, så fick hon stå för Jitex anfallsuppbyggnad. Dessutom var det hon som skapade hemmalagets friläge före paus genom att rutinerat sno bollen från en felvänd Emma Lundh på mittplanen. Zurrer känns ännu bättre nu än hon var i Dalsjöfors 2011.

Slutligen till skrällagsmatchen Örebro–Piteå. Där vann fjolårets skrällag Örebro med 3–2. I och med segern har Örebro kontakt med lagen på den övre tabellhalvan.

Mimmi Larsson

Mimmi Larsson

I elitettan fortsätter Mallbacken att rada upp segrar. Trots att man länge låg under mot Hovås/Billdal kunde man vända och vinna under de sista tio minuterna. Båda målven gjordes av starka skytteligaledaren Mimmi Larsson.

Därmed lämnar jag den svenska fotbollen för en internationell rundvandring. Igår blev Sydkorea och Kina första nationer att göra Kanada sällskap i nästa års VM. Idag gjorde Japan och Australien dem sällskap. Därmed är fem av 24 VM-platser besatta.
De regerande världsmästarna Japan vann idag med 7–0 mot Jordanien. Höjdpunkter från den matchen ser du här.

Vietnam bör ha en väldigt bra chans att bli det sjätte VM-laget. De har nämligen stått upp bra i sina matcher, och föll bara med 2–0 mot Australien idag. Och i en avgörande match mot Thailand (eller Myanmar) kommer vietnameserna att vara klara favoriter.

I Europa var helgens stormatch den tyska cupfinalen. Hela 16623 åskådare i Köln fick se Frankfurt vinna med 3–0 mot Essen. En japanska – Kozue Ando – visade Frankfurt vägen mot titeln genom att stöta in 1–0-målet redan i fjärde minuten, fint framspelad av Lira Alushi. Även de båda andra målen kom i den första halvleken, båda efter nickar på hörnor. Dels från Peggy Kuznik, dels från Simone Laudehr. Se målen, och andra höjdpunkter på det här klippet.

Som jämförelse av publiksiffran 16623 sågs idag den svenska cupfinalen för herrar av 3423 åskådare på Friends Arena. Båda spelades alltså på neutral plan.

I fredags vann alltså Wolfsburg mot Potsdam med 2–0 i Frauen-Bundesliga. Bilder därifrån ser du på det här klippet.
På klippet kan man se att Genoveva Anonma:s utvisning är felaktig. Att hon kan få gult kort för sin sena tackling köper jag, men inte rött. Mer om det kan ni läsa i kommentarerna till det förra inlägget.

Här är det läge att verkligen tacka alla er som hjälper mig med den här bloggen genom att i kommentarsfältet skriva referat, kommentarer och spaningar från olika matcher. Jag har ett par ”medhjälpare” i Linköping, någon i Göteborg och så vidare. Ni är ovärderliga, och lyfter verkligen den här bloggen.

Saki Kumagai

Saki Kumagai

Med det går vi vidare till Frankrike. Där vann igår Lyon med 2–1 i svenskmötet med Montpellier. Eller, det blev inget svenskmöte, för Lotta Schelin byttes ut i minut 65, två minuter innan Josefine Öqvist byttes in. Noteras att 7411 åskådare var på plats i Lyon. Också det förstås en bra siffra. Publiken fick se en japanska spela huvudroll även här. Saki Kumagai satte nämligen segermålet på straff i minut 74.

Lyons seger innebär att laget bara behöver en poäng till för att säkra ligaguldet. Den lär komma på lördag i Guingamp. Samma dag väntar match om andraplatsen mellan Parislagen Juvisy och PSG. Den här helgen vann båda lagen med 3–0. Kosovare Asllani gjorde PSG:s 2–0-mål borta mot Rodez.

* I Holland blev Twente mästarinnor i fredags. 2–1-segern i fredags mot Heereneen säkrade guldet. Däremot är laget bara tvåa i BeNe League, bakom Standard Liege. Men i dubbelligan koras ju två olika nationsmästarinnor.
Både ett klipp från Twentes 2–1-seger mot Heerenveen, och från guldfirandet finns på den här länken.

* I Österrike var det cupfinal igår. Spratzern vann för andra året i rad finalen mot Neulgenbach. Den här gången med 4–3. Neulengbach, som ju tappat Nina Burger till Houston Dash i NWSL lär dock vinna ligan. Även om lagens andra inbördes möte återstår leder nämligen Tyresös kvartsfinalmotståndare från Champions League med tre poäng och 18 måls marginal. Det får Spratzern svårt att hämta in.

* I norska toppserien övertog Lilleström över serieledningen via 3–0 mot Kolbotn. Dagens mest anmärkningsvärda resultat var att Arna-Björnar vann med hela 5–0 mot storsatsande svensklaget Avaldsnes.

* I USA:s NWSL gjorde Sverigebekanta engelskan Jodie Taylor två mål på sin födelsedag när Washington vände 2–1-underläge borta mot Western New York Flash till 3–2-seger. Höjdpunkter därifrån ser du här:

I natt spelas ytterligare två matcher i NWSL. Dels Kansas–Houston (avspark vid midnatt), dels Boston–Chicago (00.30). Båda matcherna kan ses via stream på den här länken.

* Slutligen till England. Där ligger Arsenal överraskande sist i en mycket jämn WSL-tabell – dock en match mindre spelad. Lika överraskande är att Notts County leder. Dock är bara tre omgångar spelade, och Birmingham kan passera i toppen – om de vinner hängmatchen mot Arsenal. Birmingham vann för övrigt idag med 2–1 mot Emma Wilhelmsson:s Chelsea.

Berglund tillbaka – som väntat

Emma Berglund

Emma Berglund

Som jag gissade i inlägget från den damallsvenska premiärmatchen mellan Jitex och Umeå så är Emma Berglund tillbaka i landslaget i samband med VM-kvalmatchen mot Nordirland. Kul och efterlängtat.

Pia Sundhage tog i dag ut truppen. Och med tanke på hur trupperna sett ut på sistone var det inte några större skrällar. Jag saknade först Emma Lundh, men ser att hon står på AIK:s skadelista, så där är nog förklaringen till det. Även Elin Rubensson står utanför truppen till följd av skada.

Hela truppen till matchen som spelas i Växjö den 8 maj finner du här.

Många tv-sända VM-kvalmatcher trots allt

Som bekant är det VM-kvalhelg i Europa, vilket innebär uppehåll i alla de större ligorna. Sverige spelar i kväll 20.30 i Nordirland.

Det är en match som faktiskt börjar kännas otäck. På SVT:s inslag igår såg underlaget ut att vara allt annat än av internationellt snitt. Och som bekant är det svårare att spela anfallsfotboll på dåligt underlag.
Valet av arena är alltså klockrent för ett hårt arbetande nordirländskt lag. Jag kan väldigt lite om Nordirland. Men de har faktiskt vunnit i tävlingssammanhang mot Norge, vilket vittnar om att laget kan blixtra till. Och enligt Anette Börjesson på damfotboll.com och Radiosporten så har laget snabba kantspelare, vilket känns otäckt då Sverige inte har sin snabbaste backlinje i kväll.

Vår startelva ser ut så här: Hedvig LindahlLina Nilsson, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroHanna FolkessonSofia Jakobsson, Therese Sjögran, Olivia SchoughKosovare Asllani, Lotta Schelin.

Spontant känns det som den svagaste vi haft i en tävlingslandskamp på många år. Skador och annat har ställt till det rätt rejält. Jag roade mig med att kolla hur det såg ut för ett år sedan.
Den 6 april, alltså för nästan på dagen för ett år sedan mötte vi Island. Då såg startelvan ut så här: Kristin Hammarström – Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Thunebro – Antonia Göransson, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström – Asllani och Schelin.

Kvar är alltså bara ytterbackarna och forwardsparet. Och då bör man ha i åtanke att ytterbacksparet Nilsson/Thunebro håller på att fasas ut till förmån för Jessica Samuelsson och Elin Rubensson.

Att vi spelar med ett nyformerat lag utan speciellt mycket samträning är också till fördel för Nordirland.
Det hindrar förstås inte att vi är storfavoriter, och ändå bör vinna. Men som sagt, matchen känns alltmer otäck.

Tyvärr får vi inte chansen att se hur det nykomponerade svenska laget sköter sig. Däremot går det att höra på Radiosporten, vilket ju är en liten tröst.

Jag har ju gång på gång gnällt på hur obefintligt Svenska Fotbollförbundets engagemang är i damlandslaget. Tyvärr finns det inga tendenser till förbättring. Tvärtom har exempelvis den officiella hemsidan svenskfotboll.se bara haft två införartiklar under landslagssamlingen. Och någon webb-tv har man inte lyckats få till.

Jag tycker att det är så dåligt att man borde vara upprörd. Men jag börjar nog ge upp, för jag orkar inte lägga någon energi på att vara arg på förbundet…

* Medan Sveriges match alltså inte visas på någon tv-kanal går en mängd andra VM-kvalmatcher att se i dag. Här är länkar till pågående eller kommande matcher:

15.00: Ryssland–Slovenien
15.30: Italien–Spanien
16.00: Irland–Tyskland
16.00: Schweiz–Malta
18.30: Skottland–Polen
20.50: Frankrike–Kazakstan

Av de som pågår noteras att sensationslaget i Cypern cup, Irland, faktiskt leder med 1–0 mot Tyskland efter en dryg halvtimme. Intressant.

Toni Duggan

Toni Duggan

En tv-sänd match är slutspelad. Jag såg slutminuterna när England vann med klara 9–0 mot Montenegro inför 8900 åskådare. Toni Duggan gjorde hattrick, och de minuter jag såg var det mest intressanta om engelskorna skulle kunna nå upp till tvåsiffrigt.

* Det är även EM-kval i dag. Klockan 18.00 spelar vårt F19-landslag sin första match i det riktigt svåra slutkvalet till EM. Det är Polen som står för motståndet, och Sverige mönstrar följande elva: Zecira MusovicElin Björklund, Nathalie Björn, Elin KarlssonNellie KarlssonFilippa CurmarkFanny AnderssonJulia WahlbergLotta ÖkvistStina BlacksteniusLina Hurtig.

* På tal om juniorfotboll satt jag uppe i natt och såg Japan vinna F17-VM. Japanskorna var helt överlägsna i finalen mot Spanien. Här är höjdpunkter från matchen. På dem syns att Spanien inte skapade en enda målchans på hela matchen.

Egentligen borde finalen ha varit avgjord redan efter sju minuter. Då gjorde nämligen Spaniens målvakt ett självmål som borde ha betytt 2–0, men japanskorna fick se målet dömas bort av domaren. Hon ansåg nämligen att bollen skulle ha varit över kortlinjen innan målvaktsmissen.

De få repriser som visades tydde på att det domslutet var en stöld av ett mål. Jag tyckte nog att de fysiskt inriktade spanjorskorna hade fördel av domarinsatsen under hela matchen. Det hjälpte dock inte mot de tekniskt överlägsna japanskorna.

Spontant känner jag att det här japanska laget är något av det bästa som hänt damfotbollen på många år. För den underbara grundteknik som samtliga spelare visade upp ger hopp om att den tekniska nivån i spelet är på väg att stiga något enormt. För jag njöt verkligen av Japan i samtliga de matcher jag såg dem.

Sällan har ett mästerskap vunnits på ett mer välförtjänt och odiskutabelt sätt. Grattis.

* I Japan är Nadeshiko League igång i helgen. Mästarlaget Inac Kobe Leonessa föll i morse även i andra omgången. Den här gången var det Vegalta Sendai som med 1–0 kom i väg med poängen. Resultaten i de båda inledande omgångarna gör att man börjar tro på att det är tronskifte på gång i Japan. Man får gå nästan fyra år tillbaka i tiden för att hitta när Inac Kobe Leonessa senast föll i två raka ligamatcher.

Cupen, Magnusson, publiksiffror, bitterhet och ny Göteborgsspelare

Kif Örebro är klart för semifinal i Svenska cupen. Laget vann en svängig kvartsfinal mot Vittsjö efter straffläggning.

Örebro ledde med 2–0 efter första halvlek. Vittsjö reste sig, och kvitterade i slutminuterna genom Jane Ross. Samma Ross såg ut att bli matchvinnare när hon gjorde 2–3 i förlängningen. Men på övertid (121:a minuten) kvitterade Elin Magnusson, och fixade straffläggning.

Där missade Vittsjö i sjätte omgången, och Linda Hallin kunde avgöra.

Ingen av de övriga tre kvartsfinalerna har något speldatum ännu. Till den ena är inte ens lagen klara, då Umeå och Piteå spelar sin åttondelsfinal i helgen. Jag noterar för övrigt att förbundet nu kastat om lagen i mötet AIK–Kristianstad, så att AIK fått hemmaplan. Det stod tvärtom från början. Någon som vet varför?

* Nämnda Elin Magnusson blev för övrigt i går uttagen i landslaget som ersättare till skadade Elin Rubensson. Kul för Magnusson, men visst är det en väldigt underlig uttagning?

Jag accepterar att Magnusson är med i truppen om hon anses vara högaktuell för spel. Men känslan är att hon kommer att placeras längst ut på bänken. Och där tycker jag inte att man skall ha orutinerade 32-åringar. Utan de platserna är bättre att ge till spelare med framtiden för sig.

* Göteborg har presenterat ett korttidsnyförvärv i dag. Amerikanska Sade Ayinde har skrivit på för vårsäsongen. Hennes meritlista ser intressant ut. Kanske att hon kan tillföra damallsvenskan något.

* På twitter i dag presenterades publiksiffrorna i Champions Leagues kvartsfinaler. Wolfsburg hade fina 7985 på sin match mot Barcelona. Näst flest hade Birmingham – 2781. Sedan följde Tyresö med 1769 och slutligen hade Torres pinsamma 562 åskådare mot Potsdam.

Apropå Champions League twittrade Rosengårdsmålvakten Thora Helgadottir häromdagen så här om turneringen:

”Dear Mr UEFA I think it’s time to reconsider the WCL. Best regards from a bitter person

* Wolfsburgs ryska spelare Olga Petrova har lämnat klubben. Hennes hemlängtan blev för stor. Enligt uppgifter på diverse twitterkonton har tränare Ralf Kellermann kommenterat avhoppet med att klubben lär sig av det här, och framöver istället riktar uppmärksamheten när det gäller värvningar mot Skandinavien. Blir intressant att se vilka uttryck det tar sig.

God journalistik kring Tyresös kris

De senaste 30 timmarna har på ett sätt varit riktigt kul. Under den tiden har det nämligen presterats en hel del riktigt vass, granskande journalistik om damfotboll. Och vass journalistik tycker jag är kul.

Däremot är det ju inte ett dugg roligt att det är Tyresös ekonomiska kollaps som ligger bakom att det har blivit intressant för de stora medierna att närgranska damfotbollen.

Här är hursomhelst några högst läsvärda texter:

* Aftonbladet avslöjar alla löner i Tyresös A-trupp. Här reagerar jag kanske inte mest på den höga lönenivån. Man hade ju liksom redan förstått att klubben betalade väldigt höga löner. Nej, det jag reagerar på är hur dåligt man betalar sina amerikanskor, och hur välbetalda de brasilianska nyförvärven är.
Att Veronica Boquete tjänar fyra gånger så mycket som Christen Press känns otroligt underligt. Att Meghan Klingenberg bara tjänar hälften så mycket som Linda Sembrant och mindre än en fjärdedel av vad Fabiana har känns lika konstigt.
Däremot tycker jag inte som många andra att Marta är extremt överbetald. Hon var en prestigevärvning som gav klubben stor uppmärksamhet, och hon har faktiskt under stora delar av de två säsongerna presterat på den nivå man kunde förvänta sig. Dessutom vill jag minnas att man har en specialsponsor som betalar hennes lön.

Tillagt i efterhand: Enligt senare uppgifter visar listan en sammanslagning av två månadslöner för Boquete. Det innebär alltså att hon ”bara” tjänar dubbelt så mycket som Press. Det är värt att även kasta in en brasklapp för att det kan vara samma läge för ytterligare någon spelare.

* Expressen har ett utmärkt nyhetsreportage där det avslöjas att Tyresös skulder nu är uppe i 7,8 miljoner kronor. Av reportaget står det klart att bara ett mirakel i form av ett mycket snabbt och stort kapitaltillskott kan rädda klubben från att tvångsnedflyttas till elitettan. Rekonstruktören Hans Ödén säger nämligen så här om läget:

”De kommer aldrig att kunna betala alla skulder utan det kommer att bli ett ackord.”

* Radiosporten har gått vidare på nedflyttningsspåret, och pratar även med några andra klubbar. Bland annat hoppas Rosengårds ordförande Håkan Wifvesson tummarna för sin konkurrent.

* SVT-sporten har gjort en intressant enkät där de frågar sig om det går att vinna SM-guld utan att skaffa sig ekonomiska problem.

Jag måste säga att jag är lite förvånad över att det tog så lång tid innan någon hakade på min fråga från förra veckan om hur reglerna är formulerade kring rekonstruktion, alltså om Tyresö hotades av nedflyttning. Det var ju egentligen bara att ringa förbundet för att få facit.

I dag har jag noterat att uppgifterna om Tyresös lönenivå, och att klubben riskerar nedflyttning, börjat nå ut även till internationella damfotbollssajter. Jag trodde faktiskt ett tag att det var min förtjänst att bollen kom i rullning – alltså att det var mitt andra inlägg i frågan som väckte de stora björnarna. Fast under dagen har jag noterat att lokaltidningen ”Mitt i” lade upp en artikel i ärendet några timmar innan jag tryckte publicera.

Det är inte uteslutet att den här bloggen ändå satte agendan. Men då går äran antagligen till signaturen Staffan som ju på förmiddagen i förrgår uppmärksammade om skrivningen att IdrottsAB skall jämställas med förening i tävlingsbestämmelserna.

Oavsett vilket är det bra att granskningen kommit igång. Vi intresserade vill ju veta sanningen om vad som hänt.

Personligen är jag spänd på att få höra varför Hans Löfgren:s namn inte har förekommit någonstans under den här senaste tiden. Vilket media blir först med att berätta om vad som hänt med mannen som varit loket under Tyresös resa?

Samtidigt som den journalistiska nivån kring damfotbollen har höjts konstaterar jag med fortsatt besvikelse vilken slät figur damfotboll.com gör i sammanhanget. Den enda artikel de har skrivit de senaste dagarna om ärendet har en förhållandevis positiv ton, och rubriken ”Tyresö FF AB får chansen”.
Det är så vansinnigt missvisande. För jag tror inte att någon kring Tyresö Fotboll AB för tillfället pratar om rekonstruktionen med positiva ord som ”nu har vi fått chansen.” Eller?

Tvärtom måste ju som sagt en stor välgörare gå in och täcka en väldigt stor del av underskottet på 7,8 miljoner kronor för att klubben skall undvika ackordsförfarande – och tvångsnedflyttning.

Dessutom är det ju som flera av er i bloggens kommentatorsfält har konstaterat, att rekonstruktörens uppgift är att se till att verksamheten kan drivas vidare överhuvudtaget. Inte att sätta ihop ett lag av världsstjärnor. Alltså talar inget för att trion Marta, Caroline Seger och Boquete kommer att erbjudas förlängda kontrakt efter att deras löpt ut till sommaren. Mer troligt är att de inom kort däremot kommer att erbjudas en rejäl lönesänkning.
Efter säsongen lär ju sedan resten av alla världsstjärnor lämna skutan – för jag kan inte tänka mig att så många av dem vill spela i elitettan.

Känslan är ju faktiskt att risken är uppenbar att elitdamfotbollen – om den överlever – i Tyresö nu ser början till slutet. Att allt kan rasa som ett korthus de närmaste månaderna.

Paradoxalt nog ger jag fortfarande Tyresö en bra chans att faktiskt gå hela vägen i vårens Champions League. Det förutsatt att inte krisen gör så att spelarna tappar allt sitt sportsliga fokus.
Och visst skulle det vara otroligt underligt om Europas bästa lag 2014 kommer att ligga i näst högsta divisionen 2015?

Det var allt om Tyresös kris för i dag. Eller. Tydligen har målvakten Tinja-Riikka Korpela skadat sig under Cypern cup. Fast det behöver ju inte vara så farligt. Carola Söberg har ju visat god form i Algarve cup. Apropå den så är här ett klipp med höjdpunkter från Sveriges förlust mot Island.

Från det konstateras att det svenska vänsterförsvaret med Charlotte Rohlin och Elin Rubensson gör svaga insatser vid de isländska målen:

* Sveriges F19-landslag avslutade sin resa till spanska La Manga med en tung förlust. Irland vann med 1–0, efter att Sveriges backlinje bjudit på segermålet på ett alldeles för lätt sätt. Tyvärr verkar vår F19-backlinje vara väldigt svag. Minns vilka taffliga backlinjeinsatser som gjordes mot USA tidigare i veckan.

* Slutligen lär inte Bayern München vara nöjt med de sista dagarna av Algarve cup. För först drog tyska landslagsspelaren Leonie Maier av korsbandet på träning i tisdags. Och i går var det österriska stjärnan Laura Feiersinger som drabbades av en allvarlig skada. Hon bröt både sken- och vadbenet i Österrikes sista match, och opererades på plats. Läs om det här.

Leonie Maier

Leonie Maier

Upp till bevis för Schough och Konradsson

Den svenska startelvan till morgondagens möte med Island ligger uppe på svenskfotboll.se. Av länken framgår att jag hade fel avsparkstid för matchen i mitt inlägg tidigare i dag.

Den här gången beror inte felet på att jag hade sökt min information på fel sätt, utan på att man under eftermiddagen har ändrat både tid och plats för matchen. Nu är det Lagos klockan 12.00 svensk tid som gäller.
Matchen är ju inte tv-sänd på någon kanal, och går inte att se – om man inte är på plats. Men förhoppningsvis kommer förbundet att erbjuda någon form av rapportering via sociala medier. Hittar jag något lägger jag upp länken här. Annars är jag rätt säker på att lägesrapporter kommer att erbjudas på den här länken.

Den startelva som gäller är: Hedvig LindahlSara Thunebro, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin RubenssonCaroline SegerEmmelie Konradsson, Hanna Folkesson, Therese SjögranOlivia Schough, Kosovare Asllani.

Nyheterna här är framför allt att Schough och Konradsson får chansen från start. För mig har de fortfarande väldigt mycket att bevisa på landslagsnivå. Jag tycker faktiskt att de båda borde vara tillhöra de två–tre spelare som sitter allra mest löst i den här truppen.

Emmelie Konradsson

Emmelie Konradsson

Men kul att Schough alltså är frisk och spelduglig igen. Hennes insats ihop med Asllani mot Frankrike för en månad sedan var långt ifrån succéartad. Tar duon revansch nu? När det gäller Konradsson har jag bara sett henne göra en bra insats i landslagströjan, och det var ett 45 minuter långt inhopp mot just Island i Växjö i april i fjol. Kan hon fixa en favorit i repris?

Sverige–USA 1–0

USA har numera förlorat under Tom Sermanni. Det syntes tydligt på Pia Sundhage hur viktigt det var för henne att få tillfoga sin tidigare arbetsgivare den första förlusten på två år. Sviten stannade på 42 matcher, och Sundhages leende från bänken när matchklockan visade 90.30 var årets bredaste hittills.

Den första halvleken var alltså lysande från svensk sida. Den andra var inte lika bra spelmässigt sett, utan det handlade om 45 minuters kamp. USA skapade egentligen så många chanser att man borde ha gjort något mål. Men när ingen svensk back offrade sig stod Hedvig Lindahl i vägen. Hon gjorde ett par helt avgörande räddningar på slutet.

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

Jag blev lite orolig när Sundhage bytte mittback i halvtid. Ut gick Charlotte Rohlin, och in kom Linda Sembrant. I och med det bytet tappade vi snabbhet i mitt försvaret. Men även om vi var illa ute ett par gånger så klarade vi alltså nollan. Och även om oavgjort hade varit mest rättvisande sett till chanserna så behöver Sverige inte be om ursäkt för dagens seger.

Alla svenska spelare var bra. De som är värda överbetyg är Lindahl, Nilla Fischer, Elin Rubensson, Caroline Seger, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani samt målskytten Lotta Schelin.

Att vi skulle ha sex poäng efter två matcher i Algarve hade jag aldrig gissat. Inte med tanke på hur laget presterat det senaste halvåret.

Det som har hänt med landslaget sedan överkörningen i Amiens för en månad sedan är framför allt att Seger har hittat rätt i den defensiva mittfältsrollen. I de här två senaste matcherna har hon varit precis så bra som jag tyckt att hon borde kunna vara. Hon har nått en nivå hon inte varit i närheten av under de senaste åren. Kul.

Och jag tror faktiskt att det finns mer att ta av. För med lite mer vana i positionen kan nog Seger fila bort de små skavanker som hon fortfarande har. I dag reagerade jag exempelvis på hur hon klev upp högt på den amerikanska planhalvan för att försöka chansbryta efter 54 minuter. Det i ett läge där hon bara hade tre svenska spelare bakom sig, och de var alla placerade på mittlinjen. Effekten blev en amerikansk kontring där vi under en kort period var tre mot fem. Den typen av chansbrytning kan man göra i slutet av matchen – om man är i underläge.

Men totalt sett var Seger lysande – en tveklös femma.

Caroline Seger

Caroline Seger

Att besegra världsettan är ju alltid kul. Men det roligaste med det här är att Sundhage och laget nu har något att bygga ifrån. På kort tid har flera bitar fallit på plats i det spelmässiga pusslet. Det var väldigt viktigt.

När man värderar segern skall man minnas att USA är ganska rejält skadedrabbat, och bland annat saknar viktiga toppspelare som Alex Morgan, Lauren Holiday och Shannon Boxx i Algarve. Dessutom har Tobin Heath precis kommit tillbaka från skada, och Sydney Leroux var krasslig.
Men för Tom Sermanni var nog den här matchen ändå en väckarklocka. Jag tycker att han sveks av sina etablerade spelare. Abby Wambach var direkt usel. Men även Ali Krieger, Megan Rapinoe och Christie Rampone gjorde riktigt bleka insatser.

De få glädjeämnena i USA:s lag var nykomlingarna Morgan Brian och Sarah Hagen. Brian är en smart spelare, som knappt slår bort en passning. Och Hagen lyckades i sin debut skapa typ tre gånger så mycket på nio minuter som Wambach gjorde på 81.

Intressant var att se vilken irritation och frustration som amerikanskorna visade på slutet. Carli Lloyd var en av dem som verkligen ville vinna. Men ambitionen gjorde henne så aggressiv att hon verkade vilja sparka och slå varenda svenska som kom i hennes väg. Och Wambach hade ett gallskrik som gick rakt igenom tv-rutan.
Till det kan man koppla ett konstaterande om att det svenska laget tog riktigt god tid på sig vid varje inkast och frispark på slutet. Det var förstås taktiskt smart. Precis lika smart som det var av Tyskland att spela på klockan i slutet av EM-semifinalen i fjol. Ni minns väl hur det lät då…

Slutligen är här ett klipp med Lindahls fina straffräddning. Och här är ett med Schelins segermål.

För nu är det dags att bänka sig igen. För snart är det avspark i Tyskland–Kina på Eurosport 2. Och 21.45 skall Eurosport 1 visa Japan–Danmark i efterhand.

Schelin är Sundhages enda ändring

Till tio elftedelar ger Pia Sundhage spelarna från startelvan mot Danmark nytt förtroende i morgon mot USA.

Enda förändringen är att Antonia Göransson får ge plats för Lotta Schelin. Det blir Schelins första match sedan 18–0-segern mot Pontallier i cupen den 25 januari. Sedan dess har hon plågats av en skada i framsidan av vänster lår. Nu är det alltså dags för comeback för svensk damfotbolls stora affischnamn.

Jag kan inte säga att jag är överraskad av något i elvan, utan det var rimligt att ge samma spelare förtroendet som mot Danmark. Intressant dock att Sofia Jakobsson går före Göransson i kampen om ena kantplatsen.

Det skall även bli väldigt intressant att se hur det svenska laget klarar sig mot vassa USA. Matchen kommer framför allt att bli ett väldigt bra test på defensiven. Men det blir även spännande att se om vi kan få till ett bra kontringsspel. För att vi skall kunna föra matchen under perioder känns inte troligt. Matchen startar 14.30 och sänds av Eurosport 2. Sändningen startar klockan 14.15.

Här är hela elvan: Hedvig LindahlJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin RubenssonCaroline Seger – Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran – Schelin och Kosovare Asllani.

Eurosport 2 sänder även Tyskland–Kina i morgon. Den sändningen startar 17.00. Finns det någon mer direktsänd match i morgon kommer jag att lägga upp länken här. I efterhand skall Eurosport även sända Japan–Danmark under kvällen. Den sänds på Eurosport 1 med start 21.45.

Största glädjeämnena var Seger och Asllani

Sverige slog Danmark i Algarve cup med 2–0 efter att ha haft närmast 100-procentig defensiv kontroll. Visst låter det bra?

Och det fanns mycket positivt att ta med sig från gårdagens landskamp. Framför allt tänker jag på effektiviteten vid fasta situationer, och på försvarsspelet.

Men jag tänker även på ett par individuella insatser. De två spelare som gladde mig mest var Kosovare Asllani och Caroline Seger. Precis som i PSG:s match i helgen så visade Asllani att hon är i väldigt god form för tillfället. Hon har bra intentioner i princip varje gång hon får bollen.

Jag känner att jag ofta gnäller på, och ifrågasätter Caroline Seger. Men i går tyckte jag från min plats framför tv:n att hon gjorde en väldigt bra match, där hon i perioder hittade in med flera fina passningar till rättvända medspelare. Det var tydligt att danskorna låg tätt på henne, och försökte minimera hennes tid med bollen. Men jag tyckte att hon löste det väldigt bra genom att ibland hålla sig borta från spelet en stund, för att spela en större roll en stund senare.
Jag fick uppfattningen att hon verkligen sökte att hitta rättvända medspelare – vilket var fantastiskt roligt att se. Jag tycker ju att hon ofta annars har sökt mer eller mindre meningslösa uppspel på felvända, och markerade medspelare.

Det är väldigt svårt att få en helhetsbild från tv:n. Men min uppfattning var att balansen på det svenska mittfältet totalt sett var riktigt bra. Lisa Dahlkvist får ofta mycket kritik för sitt korta passningsspel. Så även på Eurosport i går. Och det stämmer ju att hon är en svag passningsspelare när hon hamnar under press. Men känslan i går var att hennes enorma löpvilja gott och väl vägde upp bristerna.
Med Dahlkvist i den offensiva rollen har vi en central mittfältare som fullföljer sina löpningar i offensiven, och som inte fuskar en millimeter i defensiven.

Min känsla var att den svenska backlinjen framför allt skall tacka Dahlkvist för att det blev en lugn dag på jobbet.

Jag tyckte egentligen inte att någon av spelarna i startelvan var underkänd. Elin Rubensson:s passningsspel var dock svagt inledningsvis. Sedan slog hon en utmärkt frispark, som jag först trodde gick rakt in i mål. Det verkar väl dock som att Charlotte Rohlin hade en liten touch, och skall stå som målgörare.

Bland inhopparna gladdes jag mest av Emma Lundh, som var pigg och tog initiativ. Kul att se. Jag har ju varit lätt negativ till uttagningen av henne, men fortsätter hon att göra så bra inhopp kommer jag med glädje att omvärdera min uppfattning.

Nu har jag varit väldigt positiv. Och 2–0 mot Danmark är förstås positivt. Fast var det svenska spelet verkligen så fantastiskt?

Svaret på frågan är väl egentligen nej. Det som var fantastiskt var de fasta situationerna och den defensiva kontrollen. Jag kan bara erinra mig två danska lägen på 90 minuter. Jag tänker dels på Nadia Nadim:s skott ur halvdålig vinkel i den andra minuten, och samma spelares ”halva friläge” i den 58:e. Och inget av de båda lägena blev egentligen riktigt farligt.

Här kan man dock fråga sig hur mycket det berodde på svensk skicklighet, och hur mycket som berodde på dansk oförmåga. För nog var det danska laget utan spelare som Line Röddik Hansen, Katrine S Pedersen, Julie Rydahl Buhk och Pernille Harder riktigt, riktigt svagt?
Ett mer tydligt svar på den frågan får vi i den två kommande matcherna när danskorna ställs mot Japan och USA.

Det är ju samma motståndare som väntar för Sverige i de kommande matcherna – fast förstås i omvänd ordning. Frågetecknet inför de båda matcherna är vår förmåga att skapa chanser i vanligt spel.
Vad jag kan minnas bara vi lyckades spela till oss två på 90 minuter i går. Och av dem är bara en med på det här klippet:

Den andra jag tänker på Emmelie Konradsson:s läge, där hon var helt ensam i straffområdet – men sköt högt över.

Bristerna i att skapa målchanser i det uppställda spelet doldes ju väl i går genom att de fasta situationerna var så vassa. Till och med de många korta hörnorna skapade ju ofta oreda i det danska straffområdet, och vi kunde ju faktiskt har gjort något mål till på fasta situationer.

Slutligen tillbaka till Caroline Seger. Det jag tycker är mest intressant i de två kommande matcherna är att se om hon kan klara rollen lika bra mot bästa möjliga motstånd. I den här positionen får man ju inte bjuda på något, vilket gör att man måste försöka spela med ganska stora marginaler.
Det är ju ganska typiskt att Nadims ”halva friläge” uppstår genom att Seger missar en brytpassning. Alla har givetvis rätt att missa passningar. Men det är mer eller mindre kostsamt på olika positioner. Och i ett 4-1-3-2-spel blir det jobbigt om ”ettan” slår offensiva passningar rakt till motståndare.

Dessutom är det ju så att risken ökar med kvaliteten på motståndet. Lag som USA och Japan bör man ju inte bjuda på kontringsläge i situationer där vi är på väg uppåt med laget. Så mitt fokus i morgon kommer att ligga på hur Seger hanterar sitt risktagande.

* I övrigt i Algarve noterades följande resultat i går:

Japan–USA 1–1

Tyskland–Island 5–0

Norge–Kina 0–1

Ryssland–Nordkorea 1–2

Portugal–Österrike 3–2

Och på Cypern spelades följande matcher:

Frankrike–Skottland 1–1

Holland–Australien 2–2

Kanada–Finland 3–0

England–Italien 2–0

Nya Zeeland–Irland 1–1

Schweiz–Sydkorea 1–1

Det mest intressanta resultatet är väl utan tvekan att Sveriges VM-kvalmotståndare Skottland lyckades ta poäng av Frankrike. Dessutom efter att ha gjort båda målen. Starkt av skotskorna, för vi minns ju hur det gick för oss mot Frankrike för några veckor sedan.

* I skymundan i går avslutades U23-turneringen i La Manga genom att Sverige spelade 2–2 mot Tysklands F20-landslag. Alltså det tyska lag som skall till F20-VM i Kanada under sensommaren. Mimmi Larsson och Jonna Andersson var svenska målskyttar:

En startelva att glädjas åt

Det verkar som att det kan finnas ett slags kryphål i reglerna kring ekonomiska missförhållanden som gör att Tyresö kommer att slippa tvångsnedflyttning – om de lyckas rekonstruera sitt bolag.

Till synes så gäller bara tvångsnedflyttning vid konkurs – både av förening och AB – och vid ackord inom förening. Vid ackord inom AB verkar det inte hända något. Tyresö ser alltså ut att räddas av att man har drivit elitverksamheten i ett AB de senaste åren.

Frågan är om de som skapade reglerna hade tänkt att elitlag skulle kunna slippa tvångsnedflyttning genom den här lösningen. Vilket som är det här förstås bra för Tyresö.

Nu till roligare saker, som sport – och landslaget. Startelvan till morgondagens möte med Danmark ligger uppe på svenskfotboll.se. Den ser ut så här: Hedvig LindahlJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin RubenssonCaroline SegerSofia Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Therese SjögranAntonia Göransson, Kosovare Asllani.

Det är en elva som glädjer mig på många sätt. Jag gillar valet av ytterbackar, att Seger är placerad i den släpande rollen samt att Göransson testas som forward. Dessutom tror jag att Dahlkvist kan vara en tillgång i sin offensiva roll. Där är det minnena från hennes fina djupledslöpningar under VM 2011 som kommer upp på näthinnan.

Efter EM hackade vårt svenska landslag sig fram under hösten. Nu är det dags för en nystart. Jag förväntar mig inga spelmässiga underverk, men jag tycker att Pia Sundhage har gjort så mycket det går med de tillgängliga spelarna.
Däremot känns det som att bänken är den tunnaste landslaget har haft på mycket länge. Det är inte många spelare där som man känner kan förändra en matchbild.

Men startelvan är som sagt intressant, så det blir riktigt kul att se vad laget kan uträtta i morgon.

Om det svenska laget famlade under avslutningen av fjolåret var hösten rena raset för morgondagens motståndare, Danmark. I VM-kvalet kryssade danskorna borta mot svaga Serbien – och man förlorade hemma mot Schweiz.
Nu får man dessutom klara sig utan nyckelspelarna Katrine S Pedersen och Pernille Harder. Den nya danska förbundskaptenen Nils Nielsen står inför en riktigt tuff utmaning i sitt lagbygge.

Även om vi har många skador känns Sverige som klara favoriter i morgon. Matchen startar 19.00 – och direktsänds av Eurosport.

För alla er som älskar damfotboll på allra högsta nivå finns det dock en godbit redan tidigare på dagen. 13.30 direktsänder nämligen Eurosport även USA–Japan från Algarve cup, alltså mötet mellan lagen som spelat mot varandra i de senaste OS- och VM-finalerna. På pappret blir det inte så mycket bättre än så.

Några fler matcher från Algarve och Cypern kommer att vara tv-sända. De länkar jag hittar kommer jag att lägga upp dem här. Håll utkik. Den enda jag hittat hittills är Tyskland–Island (avspark 16.00)

Mina, och Eidevalls tankar om landslaget

Ett dygns distans har inte fått mig att ändra min uppfattning om gårdagens överkörning i Amiens speciellt mycket.

Det går förstås inte att förvänta att Sverige skall spela ut Frankrike på bortaplan ens under svensk högsäsong, och med absolut bästa startelva. Därför var mina förväntningar på det halvnya, orutinerade lag vi ställde upp med rätt lågt satta.

Men tyvärr var vi sämre än jag väntat mig och hoppats på. Jag hade trott att svensk grundorganisation skulle innebära att vi skulle vara svårspelade, och att det skulle vara svårt att skapa chanser mot oss. Och jag hade hoppats att vi åtminstone skulle ha ett par bra lägen att göra ett eget mål. Ingen av punkterna slog in.

Framför allt var det de äldre, etablerade spelarna som gjorde mig lite besviken. För även om coachningen från sidan var svag så borde spelarna på planen ha insett att Sara Thunebro var chanslös mot Elodie Thomis, och agerat på egen hand.

Och vid en närmare koll på de tre målen stämmer de analyser jag hade i går rätt väl. Vid 1–0 är det Lisa Dahlkvist som öppnar den centrala ytan för Thomis, och lurar Amanda Ilestedt att kliva fram, vilket i sin tur ger Gaetane Thiney fritt fram.

Vid 3–0 får trion Caroline Seger, Elin Rubensson och Nilla Fischer dela på ansvaret för målet. Seger och Rubensson för att de inte är tillräckligt vakna på Louisa Necib:s löpning. Fischer för att hon lämnar, och öppnar den farliga ytan där målet görs.

Målen ses på det här klippet:

Så här dagen efter har jag noterat att Rosengårds tränare Jonas Eidevall på sin twitter kommit med ett antal funderingar kring landslaget. Här är de:

1. Testa Fischer som def mitt. Sverige behöver en bollvinnare högre upp i plan och man har andra bra mittbackar.

2. Bestäm vilka spelare som skall satsas på inför VM. Välj ca 18 etablerade och komplettera med 6-8 som är ca 21 och yngre. Spela de bästa.

3. Spela mot högkvalitativt motstånd (USA/Jap/Tys/Fra etc) så ofta som möjligt. Vi måste hitta vår väg för att vinna dessa matcher.

4. Satsa ekonomiskt på att svenska klubblag får möta bästa internationella motstånd (ex resebidrag ifrån Efd/SvFF). Erfarenhet för alla.

5. Fokusera på matchen fullt ut och vad som krävs för att vinna den. Vår satsning på spelare kan inte vara för bred för länge.

Det är lite egenintresse i punkt 3, men totalt sett tycker jag att Eidevall är rätt ute. Framför allt gillar jag punkt 2, som känns väldigt vettig ur ett framtidsperspektiv. Men även punkt 5 är helt rätt. Ungdomarna skall ha plats i truppen, men det är de bästa oavsett ålder som skall starta matcherna.

Men om det någon gång skulle inträffa att fem–sju av de 18–20 etablerade saknas skall man inte plocka in fem–sju nya 25–30-åringar, utan verkligen ge de unga chansen.

När det gäller punkt 1 känner jag att det centrala mittfältet är en problemposition. För tillfället har vi ingen kreativ, central speluppläggare av världsklass. Caroline Seger har inte tillräcklig disciplin för att klara rollen. Hon faller hela tiden ner för lågt. Dessutom är hon inte en tillräckligt bra poängspelare.

Att hitta rätt centrala mittfältare blir en riktigt avgörande fråga för Pia Sundhage den närmaste tiden. Kanske kan Fischer vara svaret på den gåtan.

Att hitta en tillräckligt bra målvakt är en annan gåta. Hedvig Lindahl är okej, men inte av allra högsta världsklass. Det är lite för många konstigheter och misstag för att man skall känna sig trygg med henne. Just nu är hon kanske ändå bästa alternativet.
Men jag ser gärna att andra också får chansen att visa upp sig den närmaste tiden. Eller att Sofia Lundgren blir frisk…

Till förbundets hemsida hittade för övrigt Lilie Persson följande positiva saker efter matchen:

”Jag tycker att Elin Rubensson var bra som högerback. Hon är snabb och klarade sig fint där ute. Lisa Dahlkvist och Nilla Fischer får godkänt och Hedvig Lindahl var okay i målet.”

Jag håller med om att Rubensson var bra och att Lindahl var ok. Det var det om landslaget för nu.

* USA vann med 7–0 mot Ryssland i går. Det var ställningen när jag skrev mitt förra inlägg. I det inlägget finns också målskyttarna. Det var för övrigt ryskornas andra stjärnsmäll på relativt kort tid. Minns att de fick pisk av Tyskland med 9–0 i VM-kvalet i höstas.

Här är höjdpunkter från matchen:

Och här är ytterligare ett klipp med höjdpunkter. Här är bilderna filmade från marknivå:

Det är kul med bilder från marknivå, när de är så här bra filmade. För de ger en bra känsla för matchens tempo.

Lydia Williams

Lydia Williams

* I sista omgången av Australiens W-league vann Canberra United med 2–1 borta mot Sydney FC. Det var en direkt avgörande seriefinal, vilket innebär att Canberra vinner grundserien. Man gör det med Sverigebekantingar som Lydia Williams, Kendall Fletcher och Nicole Sykes och den före detta amerikanska landslagsmittfältaren Lori Lindsey i truppen.

Canberra tar emot fyran Brisbane Roar i semifinal natten mot lördag svensk tid. Hos Roar heter affischnamnet förstås Nadine Angerer.

Nadine Angerer

Nadine Angerer

Den andra semifinalen blir en direkt repris av fjolårets Grand final. Där tar det regerande mästarlaget Sydney FC mot Melbourne Victory.
Sydney kom tvåa i grundserien. I laget spelar skytteligavinnaren, Sverigebekanta Jodie Taylor. Men även bästa unga spelaren i VM 2011, Caitlin Foord och världsstjärnan i cricket, Ellyse Perry.

Melbourne Victory blev trea med Jessica Samuelsson och ytterligare två spelare med Linköpingskoppling i laget, nämligen Brianna Davey och Lisa De Vanna.

Sydney–Melbourne spelas natten mot söndag, svensk tid.

Frankrike överlägset första 45

Det är 1–0 till Frankrike i halvtid, ett resultat som är i underkant. För periodvis har det varit klasskillnad.

Framför allt var det under de första 20 minuterna som Frankrike dominerade totalt. Där borde hemmalaget ha gjort fler än ett mål. För i min bok jämställs det läge som Eugenie Le Sommer sköt över med mål – i varje fall i en matchanalys.

Det var rejält virrigt i vårt försvar i början. Sara Thunebro hade inte en chans mot Elodie Thomis, som kom runt flera gånger på vår vänsterkant. Det var därifrån som Gaetane Thiney:s 1–0-mål i 14:e minuten hade sin upprinnelse. Och det var också där som Le Sommers chans i sjätte minuten uppstod.

Vid målet var det Amanda Ilestedt som kom fel, och lät Thiney vända upp för lätt. Dock skall sägas att Ilestedt inte hade något lätt läge, för ytan framför henne var helt tom på svenska spelare. Jag har inte sett någon repris på målet, men uppfattade det som att Ilestedt var på väg att stöta fram på bollförare Thomis, och att det var därför hon tappade Thiney.

Vid Le Sommers läge syntes det att Elin Rubensson är en ovan ytterback. Hon lurades lite väl lätt av fransyskans i och för sig smarta löpning i straffområdet.

Inledningsvis syntes det alltså tydligt att de unga, orutinerade spelarna inte riktigt håller mot motstånd av högsta världsklass. Det syntes också att vår topp är tunn, precis som jag förutspått.

Jag låter kritisk, och det finns viss anledning att vara det. Samtidigt jag vill inte såga för hårt. För att de här nya, unga spelarna skall blir internationella toppspelare måste de få spela mot bästa möjliga motstånd, och förstå hur mycket mer de måste träna. Det här är alltså en utmärkt skola för Ilestedt, Rubensson med fler.

Offensivt har vi inte haft så mycket. Dock inledde Antonia Göransson ganska piggt. På slutet hamnade Caroline Seger lite högre upp i planen, och då drog hon upp ett par hyfsade anfall. Annars har Seger gått ner alldeles för långt i planen, och inte alls fungerat som understöd till våra forwards.

Strax dags för andra halvlek. Det skall bli intressant att se vilka förändringar som görs. Parallellt skall jag försöka kika lite på USA–Ryssland, som sänds här:

Oväntat defensivt mittfält i startelvan

Startelvan till kvällens landskamp mot Frankrike kom just upp på svenskfotboll.se. Det enda som överraskar är mittfältet, där vi ställer upp med en oväntat defensiv uppställning.

Så här ser startelvan ut: Hedvig LindahlElin Rubensson, Amanda Ilestedt, Nilla Fischer, Sara ThunebroLisa DahlkvistAntonia Göransson, Caroline Seger, Hanna FolkessonKosovare Asllani och Olivia Schough.

Med tanke på orutinen i den tillgängliga truppen är det alltså trots allt ett ganska rutinerat lag vi ställer på benen. Gissningsvis blir det ganska mycket mer orutinerat den sista halvtimman.

På målvaktssidan har det antytts att Stephanie Öhrström skall få stå andra halvlek. Det tycker jag låter som ett intressant och kul byte.

Backlinjen är den väntade. Där ser jag gärna minst en halvtimmes test av Magdalena Ericsson.

Så till mittfältet. Jag tycker ju att den släpande rollen borde vara klippt och skuren för Caroline Seger, som gör alldeles för lite poäng för att spela i den offensiva rollen. Nu testas Lisa Dahlkvist där. Hennes långa passningsspel gör sig bra just framför backlinjen, men det korta är darrigt, vilket inte känns bra för en spelare som har en sådan här nyckelroll.

Mest överraskande är ändå att Hanna Folkesson placeras på vänsterkanten. Personligen ser jag henne som en utmärkt bollvinnare, inte som en kantspringare. Men tanken är kanske att hon skall ha en mer defensiv roll mot Frankrikes starka högerkant där Corine Franco och Elodie Thomis är tänkbara startspelare.

Vårt anfallspar är nytt, och känns lite trubbigt. Kosovare Asllani gör inte speciellt många mål i landslagströjan, och Olivia Schough är ett oskrivet kort på internationell nivå. Men det är två ganska smarta spelare, vilket gör att det ändå finns ett litet hopp om att de skall funka ihop. Här hoppas jag förstås att Lina Hurtig skall få komma in och debutera. Fast jag hade gärna sett att hon haft en riktigt snabb spelare bredvid sig.

Avspark är 20.50, och matchen sänds alltså på Tv4sport.

Tv-sändning och en lysande krönika

Det blir tv-sändning från Amiens i morgon – det är dagens glada överraskning. I eftermiddags meddelade Tv4Sport att de sänder med start 20.45 i morgon.

Till slut lyckades alltså förbundet hitta en kanal som kunde tänka sig sända landskampen, vilket ju förstås är bra. Jag ifrågasatte ju förbundets arbete häromdagen. Nu finns det förstås anledning att ge lite cred.

Fast bara lite. För jag tycker inte det skall behöva dröja till cirka 30 timmar före avspark innan man säkrar upp tv-sändning från det näst största landslagets landskamper.

Jag sitter och väntar på att startelvan skall bli offentliggjord. Klart är att Sverige skall spela 4-1-3-2. Elin Rubensson spelade tydligen högerback i förstauppställningen på träning i går, något jag tycker låter lovande. För jag vill gärna se henne testas mot riktigt tufft motstånd.

Överhuvudtaget kommer det ju att bli mycket nytt i laguppställningen. Från i höstas saknas ju Kristin Hammarström, Jessica Samuelsson, Lina Nilsson, Charlotte Rohlin, Marie Hammarström, Therese Sjögran, Josefine Öqvist, Jenny Hjohlman och sannolikt även Lotta Schelin. Jag företräder ju uppfattningen att vi har en ganska smal topp. I morgon hoppas jag tvingas backa en aning på den fronten.

I svensk media hamnar förstås den här landskampen i bakvattnet av OS. Det är naturligt. I det läget borde förbundet ta täten och göra allt de kan för att haussa matchen. Nu har man lyckats fixa tv-sändning, vilket är bra. Men jag tycker även att de borde lägga upp mer material på sin hemsida, bland annat i form av tv-klipp. Och man borde bearbeta skriven media mycket hårdare än vad man gör.

Jämförelsevis har det franska förbundet lagt upp sex tv-klipp med olika införreportage på sin Youtube-kanal under veckan. Klasskillnad. Ett av klippen är det här där Camille Abily presenterar det svenska laget:

En bra artikel som har skrivits är damfotboll.coms intervju med Lilie Persson. Där ställs verkligen bra frågor, som de om att Sverige inte vunnit någon utslagsmatch mot högre rankat motstånd, om huvudspel och om Caroline Seger:s roll och så vidare. Hoppas vi får fler sådana högklassiga artiklar på damfotboll.com.

För som bekant tycker jag från och till att sidan är ganska svag. Bland annat har uppföljningen av de sexuella trakasserierna i Stabaek varit svag. Det enda tyckandet man stått för är exempelvis det här tramset.

En otroligt mycket mer genomtänkt betraktelse kring Stabaekfallet har den före detta Umeåforwarden Lise Klaveness skrivit på NRK:s hemsida. Det här är verkligen en väldigt bra och tänkvärd krönika i ämnet. Läs.

* Därmed har jag lämnat landslaget för ett tag. Tittar vi på helgens matcher runtom i världen är det landskamperna, Sveriges och USA–Ryssland, som är de mest intressanta. Även den sista omgången i Australiens W-league är förstås lite spännande, även om slutspelslagen redan är klara där.

Kendall Fletcher

Kendall Fletcher

En damallsvensk bekanting som skall spela slutspel i W-league är de senaste två årens Vittsjömittback Kendall Fletcher. Hon spelar nu för serietvåan Canberra United. Tydligen återvänder amerikanskan inte till Nordskåne efter avslutad australisk säsong. Någon ny klubb är inte meddelad.

Vittsjö har däremot gjort klart med backen Sanna Svensson från finländska mästarlaget Åland United.

Apropå Åland är de i Eskilstuna för träningsmatch i helgen. Totalt spelar minst sju damallsvenska lag träningsmatcher i helgen. Men med tanke på att många spelare är i väg med landslaget är resultaten mindre intressanta än vanligt.

* I Tyskland står det klart att landslagsbacken Babett Peter inte kommer att spela vidare i Frankfurt nästa säsong. Privata skäl uppges som skäl, och någon ny klubb är ännu inte meddelad.

* Från Nordamerika meddelades i veckan när kontinentens VM-kval skall avgöras. Det spelas 16–26 oktober i Mexiko, alltså mitt i den damallsvenska slutspurten. Ett starkt skäl till varför US Soccer kallat hem alla sina landslagsaktuella spelare till NWSL, en liga man kan kontrollera.

Just NWSL fick ett spelschema i veckan. Premiären spelas den 12 april, och sista omgången av grundserien avgörs den 17 augusti. Därefter följer ett två veckor långt slutspel innan landslaget får sex veckor på sig att ladda för VM-kvalet.

* Slutligen åter till landslaget och tv-sändningar. Enligt svenskfotboll.se skall Eurosport sända samtliga Sveriges tre gruppmatcher i Algarve cup – kul. På tyska framba.de står det att totalt åtta matcher från turneringen kommer att sändas på kanalen. Deras tablå innehåller dock bara två svenska matcher. Förhoppningsvis har förbundet rätt, så att den tredje svenska matchen visas i Sverige, men inte i Tyskland.