I dag har Pia Sundhage presenterat sin trupp till nästa års första landskamp. Innan jag kollar närmare på den är det på sin plats att kommentera grupperna till nästa års Algarve cup.
De tre grupperna presenterades tidigare i dag på svenskfotboll.se och innehåller en stor överraskning. Med inmarschen av Frankrike och Brasilien har tävlingsledningen valt att överge upplägget med två toppgrupper och en lite sämre.
Nu är plötsligt de tre grupperna mer jämnt uppdelade, något som gör valet av vilka gruppsegrare som skall mötas i final till en grannlaga fråga.
Sverige är placerat i grupp A tillsammans med Brasilien, Tyskland och Kina. Det är den på pappret tuffaste gruppen med tre av världens sex bästa lag – något som innebär en värdig försmak på den svåra grupp som väntar i VM. De andra två grupperna ser ut så här:
Grupp B: USA, Norge, Schweiz och Island.
Grupp C: Japan, Frankrike, Danmark och Portugal.
Algarve cup spelas enligt svenskfotboll.se 4–11 mars nästa år. Faktum är ju att alla världsrankningens sex högst placerade lag är med och utöver värdnationen finns samtliga deltagarland på rankningens topp 20. Såvitt jag kan minnas bör det således bli den mest högklassiga upplagan någonsin av det som ibland kallas ”Lilla VM”.
Innan Algarve skall Sverige möta Norge i La Manga den 13 januari. Till den matchen tog alltså Sundhage i dag ut sin trupp. Den innehöll bara 18 spelare och uttagningen var förstås en given indikation på vilka spelare som för tillfället ligger närmast en Kanadaresa till sommaren.
Mia Carlsson
Den lilla överraskning som fanns i truppen var att Mia Carlsson togs ut på bekostnad av Charlotte Rohlin och Sara Thunebro.
Min syn på hur man tar ut en mästerskapstrupp är ju att man först plockar med de 15 utespelare och två målvakter man i första hand tänker använda sig av. När truppen är 23 spelare stor kryddar man med tre unga spelare som är med för att se och lära samt tre spelare som har några speciella egenskaper som kan behövas i olika matcher.
Mia Carlsson är en spelare som har en speciell egenskap genom sitt starka huvudspel. Det gör att jag förstår att Sundhage tycker att Kristianstadsbacken är högintressant för VM.
I övrigt är det en trupp där ingen spelare kommer att vara under 21 år när avresan sker till Spanien. Visst finns det med några yngre, relativt orutinerade landslagsspelare i form av Fridolina Rolfö, Malin Diaz och Elin Rubensson men jag hade inte haft något emot att Sundhage även testat några tonåringar i La Manga. Hela truppen ser du här.
Så några ord om gårdagens stora nyhet, den att Marta blir kvar i Rosengård i ytterligare tre år. Det är förstås väldigt positivt för såväl damallsvenskan, svensk damfotboll som Rosengård. Marta visade ju i helgen hur bra hon fortfarande är.
Och hon kanske kan få chans att visa den sanslöst höga klassen igen i natt när Brasilien möter Kina. Den matchen är flyttad från i går och stämmer de uppgifter jag fått är avspark kring 01.00 svensk tid och troligen går det att se matchen på den här länken.
Allra sist är här länken med målen från den 13:e omgången av franska D1 Feminine, alltså ett klipp med två mål vardera från Lotta Schelin, Caroline Seger och Kosovare Asllani. Framför allt Segers båda fullträffar är sevärda.
Lotta Schelin har hittat målformen lagom till juluppehållet. Med två mål i helgens omgång har hon gjort sex på de två senaste omgångarna.
Därmed kommer Schelin upp på 20 totalt under kalenderåret 2014. Har jag räknat rätt innebär det att hon är trea i 2014 års skytteliga i D1 Feminine. Täten ser ut så här:
24 mål: Eugenie Le Sommer
22 mål: Gaetane Thiney 20 mål: Schelin
19 mål: Ada Stolsmo Hegerberg
Eftersom Hegerberg gick mållös av planen vid 5–1-segern borta mot Montpellier är Schelin dessutom uppe i delad ledning av säsongens skytteliga. Där ser toppen ut så här efter 13 av 22 omgångar:
19 mål: Schelin och Stolsmo Hegerberg
18 mål: Le Sommer
10 mål: Thiney och Kosovare Asllani
Även såväl Asllani som Caroline Seger blev tvåmålsskyttar i helgen. Deras PSG vann med hela 9–0 borta mot Metz. Seger står på fem mål, ett färre än Sofia Jakobsson. Sista svenskan i D1 Feminine är Linda Sembrant som gjort ett mål i höst.
Eftersom alla tre topplagen vann är det oförändrat i toppen. Lyon har full poäng, PSG står på en förlust och Juvisy på två.
Klippet med helgens mål ligger inte klart. Men här är målen från förra helgen, där Schelin satte fyra och Jakobsson tre:
* Även i tyska Frauen-Bundesliga är det dags för juluppehåll. Alla fyra topplagen vann i helgen vilket innebär att de fyra topplagen går till vila med 35–33–31–28 poäng. Lagen i rätt ordning är Wolfsburg–Bayern München–Potsdam–Frankfurt. Med nio omgångar kvar att spela är Wolfsburg och Bayern obesegrade. För Frankfurt gäller att de nog måste gå rent för att kunna vinna guldet.
* Jag har medvetet legat lågt kring svenska silly season, men hoppas få tid till ett större grepp inom kort. Dock gjordes under förra veckan några intressanta värvningar som jag gärna kommenterar nu direkt.
Att Emma Berglund skulle skriva på för Rosengård var väntat. Men det gör inte värvningen mindre bra. Jag tror att övergången kan bli ett lyft både för Berglund och för Rosengård. Hon känns precis som den spelare laget behöver.
På samma sätt tycker jag att AIK värvat klokt när de knutit upp finska talangen Juliette Kemppi. Det jag såg av henne i sommarens F20-VM var mycket lovande. Hon verkar vara en rapp och målfarlig kontringsspelare – precis var AIK behöver. Solnalaget behöver även lite tyngd. Visst har man hämtat hem Jennie Nordin från Linköping, men jag hade gärna sett att man även knyter upp en lite mer kraftfull mittfältare.
Jennie Nordin
* Slutligen en sväng till andra sidan jordklotet. I Australien är nu kandidaterna till årets mål i W-league nominerade. Min röst går till Katrina Gorry närmast före Christine Nairn och Ashleigh Sykes. Men det är helt klart en smaksak.
Mer viktigt än årets mål är trots allt att det även ör klart för mästerskapsfinal. Där ställs suveräna seriesegrarna Perth Glory mot uppstickarna Canberra United.
Perth vann sin semifinal med 3–0 mot Sydney, bland annat efter känsligt lobbmål från Sverigebekanta (AIK, Sunnanå, LdB FC Malmö och Linköping) Kate Gill. Gill vann för övrigt skytteligan i W-leagues grundserie. Höjdpunkter från matchen ser du här. Som kommentatorn säger är Perths tredje mål en riktig julklapp från Sydneys försvar. Visst har man lite otur med studsen, men…
Canberra United tog sig till final efter straffseger mot mästarna Melbourne Victory. Att döma av det här klippet med höjdpunkter var Canberras seger helt i sin ordning sett till målchanser.
För under ordinarie speltid gjorde den före detta Linköpingsmålvakten Brianna Davey flera fina räddningar, plus att hon hade hjälp av sina stolpar.
Det blev dock den andra målvakten, Chantel Jones, som gjorde straffläggningens enda räddning och det var en annan Sverigebekant som satte det avgörande målet. Den före detta Vittsjöbacken Kendall Fletcher sköt nämligen Canberra till final.
Kendall Fletcher
Både Jones och Fletcher är ju amerikanskor. Inför finalen kommer fokus i Canberra att sättas på en tredje amerikanska. Matchen till helgen lär bli karriärens sista för Lori Lindsey. Får hon avsluta med en titel?
I dag har delvis fokus inom svensk damfotboll varit riktat mot Frankrike. Där har det spelats två ligamatcher och så har kungen varit på besök.
Kul att Kosovare Asllani gjorde comeback när PSG vann med 6–0 mot Soyaux. Både Asllani och Caroline Seger byttes in sista kvarten av matchen. Lotta Schelin spelade hela matchen och gjorde Lyons femte mål i derbysegern med 6–0 mot Saint-Etienne. I den matchen gjorde Eugenie Le Sommer hattrick vilket innebär att hon passerar Schelin i skytteligan. De båda topplagen har nu avverkat halva serien och Lyon leder tre poäng före PSG. Ada Hegerberg leder skytteligan på 16 mål, två före Le Sommer och tre före Schelin.
Tillbaka till Asllani. I kväll har hon träffat kungen. Bra så, men ändå synd att inte hon och Seger fanns med på bilden med kungaparet och fotbollskungen från i går. Olof Lundh skrev ett bra blogginlägg i ärendet.
I dag har även Karl-Erik Nilssonifrågasatt Fifas velande kring lördagens VM-lottning. Det är bra. Hoppas att det inte bara är ett uttalande i media utan att Svenska fotbollförbundet verkligen ställer de relevanta frågorna till de ansvariga inom Fifa. För det är ju högst rimligt att det finns en solklar praxis om hur lottningarna skall gå till.
I och med dagens omgång är halva Frauen-Bundesliga spelad och halvtidsmästarinnorna heter föga överraskande VfL Wolfsburg. I dagens toppmöte med Frankfurt visade ”die Wölfinnen” (varginnorna) att serieledningen är på sin plats.
Det var aldrig något snack om vilket lag som var bäst i den match som skulle kunna vara en försmak av vårens final i Champions League. Anfört av lagkapten Nilla Fischer ägde Wolfsburg matchen från första till sista spark. Det slutade 2–0 efter att Martina Müller gjort ledningsmålet läckert framspelad av Alexandra Popp. 2–0 satte Lena Goessling på inläggsfrispark.
Nilla Fischer
Fischer har kanske inte alltid 100 procent rätt position, men hon är ändå en klippa i Wolfsburgs superstabila backlinje. Vad jag såg i dag så vann hon dessutom varenda närkamp hon gick in i.
Känslan är att Fischer känner större trygghet i Wolfsburg än i landslaget. En orsak till det lär vara att det tyska storlaget är mer defensivt balanserat än Pia Sundhage:s landslag.
En period under våren 2013 var det en njutning att se Wolfsburg spela anfallsfotboll. Laget riktigt sköljde fram längs kanterna i anfallsvåg på anfallsvåg. Jag gjorde då jämförelser med den vackra fotboll som Dortmunds och Bayern Münchens herrar spelade. Nu är inte die Wölfinnen lika offensivt balanserade, vilket oj vad stabilt laget är. Det är numera just stabiliteten som utgör skönheten i deras fotboll.
Under höstens elva omgångar har målvakt Almuth Schult bara släppt in ett enda ligamål. Orsaken är dels att Schult är en utmärkt målvakt, dels att hela Wolfsburgs lag deltar i försvarsarbetet. Trots att Europas bästa spelare säsongen 2013/14, tillika den ordinarie lagkaptenen Nadine Kessler har varit skadad och bara spelat 30 minuter i höst funkar innermittfältet utmärkt. Schweiziska nyförvärvet från Cloppenburg, Vanessa Bernauer har nämligen gått in och tagit stort ansvar bredvid Goessling.
Nu har ju Frankfurt också stora skadeproblem. Inte minst saknas långtidsskadade Saskia Bartusiak i mittförsvaret. Och det var i de bakre regionerna Frankfurt darrade till ibland. Wolfsburgs ledningsmål uppstod på grund av passivitet från Peggy Kuznik och 2–0 var ett svagt ingripande från målvakten Anke Preuss.
Några timmar efter Wolfsburgs 2–0-seger spelade Bayern München 0–0 borta mot tabellfemman Essen. Därmed leder Wolfsburg serien med två poängs marginal efter elva omgångar. Här är läget:
Skytteligan leds av Celia Sasic på tolv mål, hon är åtta före klubbkompisen i Frankfurt, Kerstin Garefrekes. Sasic tvingades för övrigt kliva av planen efter 41 minuter i dagens match till följd av skadeproblem.
När jag satt och kollade in det tyska toppmötet slog det mig att alla de fyra tyska topplagen har schweiziska spelare i sina lag. Hos Wolfsburg startade i dag både Bernauer och Noelle Maritz och hos Frankfurt fanns Ana-Maria Crnogorcevic i startelvan. Hos Potsdam är Lia Wälti en nyckelspelare och hos Bayern München har Caroline Abbé och Vanessa Bürki spelat i alla elva matcher.
Dessutom har ju Schweiz som bekant Ramona Bachmann i svenska storlaget FC Rosengård och Lara Dickenmann hos franska storlaget Lyon. Åtta schweiziska spelare spelar alltså löpande i sex av Europas åtta bästa klubbar. Bara Tyskland, Frankrike och Sverige har fler, något som på sikt borde kunna innebära att det schweiziska landslaget kan stiga ytterligare på världsrankningen. Med rätt lottning kan de bli en sensation redan i nästa års VM-slutspel.
Ramona Bachmann
Appropå VM är det inofficiella klubblags-VM:et igång i Japan. Turneringen var hyperintressant för två år sedan när både Europas bästa lag Lyon och Asiens bästa lag Inac Kobe Leonessa var med. Deras final var för övrigt en av de bättre klubblagsmatcher jag sett.
Årets turnering är betydligt mycket gråare. Exempelvis representeras Europa av Arsenal, som slutade fyra i WSL och sannolikt skulle hamna någonstans mellan 20–30 på en aktuell klubblagsrankning i Europa.
I helgen har kvartsfinaler spelats. Bland annat vann japanska Okayama Yunogo Belle med 5–0 mot Australiens Melbourne Victory. Semifinalerna spelas på onsdag mellan Yunogo Belle och Arsenal samt Urawa Reds och brasilianska São José.
Australiens representant är alltså utslagen ur klubblags-VM, men landet har ändå inte kammat noll i helgen. För några timmar sedan korades nämligen Katrina Gorry till Asiens bästa spelare 2014. Mini, som hon kallas, vann AFC Women’s Asian Player of the Year award vid Asiens stora fotbollsgala.
Till slut en sväng till Frankrike. Där spelade ingen av våra fem svenska representanter i dagens omgång. Jag har funderat lite under veckan varför Sofia Jakobsson flögs hem tidigare från landslaget medan Linda Sembrant var kvar. Nu spelade det ingen roll för Montpelliers möte med Juvisy blev uppskjutet.
De båda topplagen Lyon och PSG spelade alltså också utan svenskt på planen när de tog varsin säker seger. Ada Stolsmo Hegerberg blev tvåmålsskytt när Lyon vann med 8–2 borta mot tabelljumbon Arras.
Därmed leder nu norskan skytteligan med 16 mål, fyra fler än tvåan Lotta Schelin och fem fler än trean Eugenie Le Sommer – alla tre som bekant från just Lyon.
Nilla Fischer är en av de 13 kandidaterna till att vinna Jerringpriset 2014. I den juryn stod sig alltså hennes meriter starkare än Lotta Schelin:s. Vad jag tycker om det vet ni ju redan…
Eftersom jag på sistone ifrågasatt Schelin flera gånger går det nog att tro att jag har något emot Schelin. Därför vill jag informera nytillkomna bloggläsare om att jag känner stor beundran för Schelin. Hon är en fantastisk representant för svensk damfotboll, inte minst eftersom hon är en person som alltid sprider en positiv energi runt sig.
Jag tycker absolut att Lotta Schelin är förtjänt av sin plats på listan över de 20 mest omskrivna svenska idrottspersonligheterna. Hon är dessutom en av våra bästa fotbollsspelare.
Schelin finns ju också med i dagens startelva mot Kanada. Återigen är det avspark i Los Angeles kring 23.30, och återigen är det en match vi som inte är på plats på arenan inte kan se. Tråkigt. Inte minst eftersom Pia Sundhage mönstrar många nya ansikten i startelvan. Den ser ut så här:
Malin Reuterwall (debut) – Lina Nilsson, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt, Mia Carlsson – Caroline Seger – Olivia Schough, Lisa Dahlkvist, Marija Banusic – Emma Lundh och Schelin.
Det blir åtta nya spelare jämfört med i måndags. Tanken var att Emma Berglund skulle ha spelat på Ilestedts bekostnad, men magsjuka sätter stopp för den 26-åriga mittbacken som är på väg bort från Umeå IK.
Eftersom jag lobbat för test av nya spelare är jag glad att flera nya ansikten får chansen. Dock hade jag hellre sett att man testat ett par åt gången. Att byta åtta spelare från match till match brukar inte vara något framgångsrecept. Det är få lag som klarar att hålla kvaliteten när man ändrar så mycket. Å andra sidan verkar det svenska spelet ha varit så dåligt senast att det kanske inte kan bli mycket sämre…
I dag har jag för första gången sett att Sundhage ifrågasätts. Det är på twitter som flera insatta i svensk damfotboll börjar tveka på om vår förbundskapten verkligen är rätt person på rätt plats.
Jag har ju också haft synpunkter på hur hon sköter sitt jobb, framför allt på hur hon tagit sig an föryngringsprocessen. Det innebär dock inte att jag vill byta förbundskapten. Jag kommer självklart att ha synpunkter på laguttagningarna framöver också, men jag tycker att Sundhage skall få sin chans fullt ut att bygga lag över VM.
Precis som Schelin är ju Sundhage en fantastisk ambassadör för damfotbollen och jag hoppas verkligen att hon vet vad hon håller på med och att hon kan få landslaget att lyfta i Kanada nästa sommar.
Det vore förresten inte helt fel om hon kunde få ett par positiva svar redan de närmaste timmarna…
Det är som sagt inte lätt att här hemifrån få någon bra helhetsbild av nattens möte i Kanada. Men de klipp man sett gör ju inte direkt att man känner sig positiv. Känslan är att Sveriges bästa målchans är med på det här klippet från SVT.
Det bästa klippet jag har sett såtillvida att det visar flest sekvenser kommer från Canada Soccer. Det ser du här:
På SVT-klippet säger Pia Sundhage att hon tycker att det är orutinerat att ge bort ett mål så nära halvtidsvilan. Man undrar vem av våra världsstjärnor Lotta Schelin och Nilla Fischer förbundskaptenen hugger mot. Kanske båda?
För visst lämnar Fischer ett hål i backlinjen när hon kliver fram med bollen som hon gör. Personligen tycker jag om att mittbackar går med i offensiven som Fischer gör i aktuellt fall, även om det innebär att det är hål i backlinjen när Schelin ger bort bollen. För mig är det där Lotta Schelins mål. Så lätt får man inte tappa bollen när det egna laget är på väg framåt. Tur att det händer i en vänskapsmatch och inte i ett mästerskap.
Tillbaka till Fischer. Hon ligger ju för övrigt även bakom det enda som kan anses vara nära att kallas en svensk målchans, alltså när debutanten Marija Banusic får se sitt skott täckas.
Just Fischer och Sofia Jakobsson lämnar nu den svenska truppen. Det innebär att vi får se ett nytt mittbacks- och ett nytt forwardspar i den andra matchen.
Slutligen noteras att Norge och Nya Zeeland spelade 1–1 i en landskamp i dag. Amber Hearn och Isabell Herlovsen gjorde målen i nämnd ordning.
Alldeles strax spelar Sverige träningsmatch i Kanada. Det är ytterligare en av de många bortamatcher som inte går att se om man inte är på plats på arenan. Man kan nog dock höra den, för Radiosporten har utlovat rapportering.
Den svenska startelvan ser ut så här: Carola Söberg – Lina Nilsson, Charlotte Rohlin, Nilla Fischer, Sara Thunebro – Caroline Seger – Therese Sjögran, Hanna Folkesson, Malin Diaz – Sofia Jakobsson och Lotta Schelin.
Mest intressant är ju backlinjen – den rejält ålderstigna backlinjen. Visst har skador gjort att varken Elin Rubensson eller Jessica Samuelsson är aktuella, men man reagerar ändå över lagets ålderstruktur. Här är de elva startspelarnas ålder: 32 – 27, 33 (blir 34 nästa vecka), 30, 35 – 29 – 37, 26, 20 – 24 och 30. Hela lagets snitt är 29,5 år. Väljer man bara ut målvakt och backlinje blir snittet 31,4 år.
Jag ser inte föryngring som ett självändamål, men känner ändå att man måste våga prova nya spelare. Om det är i några matcher innan VM man skall testa nya spelare är det i matcher som de här två mot Kanada.
Charlotte Rohlin
Mest intressant är ändå kampen om vem som skall bli partner till Nilla Fischer i mittförsvaret. Man trodde nog kanske att Rohlin var på väg bort från Sundhages lag. Men i kväll får hon chansen igen. Det skapar ytterligare frågetecken om hur den inbördes statusen är mellan Rohlin, Linda Sembrant och Emma Berglund hos förbundskapten Pia Sundhage.
Motståndarna Kanada är ett fysiskt och svårspelat lag som sällan förlorar med stora siffror. Dock känner jag att de har varit klart sämre i år än de var för två år sedan då de tog brons i OS och dessutom var snubblande nära att slå ut USA i semifinalen.
Ett stort skäl till försämringen är att storstjärnan Christine Sinclair haft ett tungt år. 2012 såg jag henne som världens bästa spelare. I år har hon däremot sett trög ut.
Jag lär inte kunna analysera Kanadamatcherna speciellt ingående. Däremot har jag kollat vår senaste match noga, alltså 2–1-förlusten mot Tyskland i Örebro. Något blogginlägg om mina iakttagelser har jag dock inte fått till. Det är således hög tid nu.
Therese Sjögran
Det var ju den där matchen där Therese Sjögran nådde fantastiska 200 landskamper och Lotta Schelin hyllades som tidernas svenska landslagsmålskytt efter att hon gjort sitt mål nummer 73. Matchens mål ser du här:
Matchen var konstig. Delar man in den i fyra delar spelade Sverige väldigt bra och hade tryck på tyskorna under den första fjärdedelen – alltså de första 22,5 minuterna. Så långt var Tyskland dåligt. Tyskorna såg pressade ut och hade bara korta anfall.
Trots det vann tyskorna klart antalet heta målchanser under den perioden, 0–3.
Den första halvlekens andra hälft fick Tyskland mer boll och längre anfall. Sverige föll tillbaka och spelade ett kompakt försvarsspel. Så slutade min räkning över heta målchanser 1–1. Totalt sett gick alltså den första halvleken till Sverige sett till spelet. I målchanser vann Tyskland med 4–1.
Den tredje 22-minutersperioden var jämn på alla sätt, bland annat genom 0–0 i målchanser. Den sista fjärdedelen var den enda där Sverige vann min statistik över heta målchanser, siffrorna blev 3–2. Dock gjorde tyskorna då mål på båda sina…
Mycket var alltså ologiskt. Logiskt dock att det lag som vann målchanserna med 6–4 också vann matchen med 2–1.
Lotta Schelin
Efter att jag kollat igenom matchen började jag fundera över vad vår storstjärna Lotta Schelin hade uträttat mer än ett mål. Jag kunde inte komma på en enda grej. Jag funderade på vad det berodde på och valde att snabbspola mig genom matchen igen och bara följa Schelin.
Som bekant är hon en utpräglad målskytt. Hon är snabb, stark och teknisk. Jag skulle säga att hon är en av världens allra bästa spelare när hon kommer rättvänd med boll.
Jag skall också direkt här säga att min uppfattning är att en forward som gör mål alltid skall ha ett godkänt betyg, oavsett vad hon/han uträttat i övrigt. Jag ger alltså Lotta Schelin godkänt för Tysklandsmatchen.
Men hennes rörelsemönster var väldigt långt ifrån godkänt. Vet man som Schelin att man är som bäst när man kommer rättvänd med bollen borde man hela tiden sträva efter att få göra just det – komma rättvänd med bollen.
Sverige var alltså spelmässigt bra i den första halvleken mot tyskorna. Dock skapade vi bara en målchans. En orsak kan ha varit att Schelin bara var rättvänd med bollen en enda gång under de första 45 minuterna. Och då var hon stillastående med flera motståndare runt sig.
Det som förvånade mig mest var hur förutsägbart vårt anfallsess rörde sig. Oftast hade hon en utgångsposition i mitten där båda de tyska mittbackarna utan problem kunde se och kontrollera henne. När vi fick kontringslägen tog Schelin fart i riktning mot hörnflaggorna, bort från målet. När vi spelade mot ett uppställt tyskt försvar kom Schelin ner och mötte bollföraren. Efter att hon spelat tillbaka blev hon ofta kvar i samma yta, vilket innebar att hon dels var felvänd, dels i vägen för sina medspelare.
I den andra halvleken hade Schelin bollen rättvänd fyra gånger. En av dem fick hon turligt bollen efter en tysk miss. Bara en gång vände hon upp själv.
En gång blev det mål. När jag kollade in Schelins första halvlek var det lätt att fråga sig om hon har någon som helst speluppfattning. Men vid målet visade hon storhet – och speluppfattning. För det syns på klippet ovan hur tidigt hon läser att det kan bli en andra tysk bakåtpassning. Och avslutningen är ju mästerlig.
Fridolina Rolfö
Lotta Schelin hade alltså bollen rättvänd fem gånger i matchen. I minut 85 byttes Fridolina Rolfö in. Under sina minuter på planen lyckades Linköpingsspelaren röra sig så att hon kom rättvänd med bollen fem gånger.
Min slutsats är att Lotta Schelin med ett bättre rörelsemönster skulle kunna vara världens bästa spelare. Nu är hon ”bara” en av världens bästa målskyttar – vilket ju trots allt ändå är rätt ok…
En tanke som jag inte kan låta bli att dela med mig av väcktes när jag läste att Anja Gatu på Sydsvenskan uppgav att Diamantbollens jury hade valt Schelin i år delvis på grund av att Nilla Fischer saknar den höga jämnheten. Det är ett intressant resonemang.
En back måste ju nämligen ha en extrem jämnhet. Den måste hela tiden röra sig rätt, för ett misstag kan göra den till syndabock. En forward behöver däremot inte alls vara jämn. Den kan ju göra hur många misstag som helst, bara den gör en eller två riktigt bra grejer som leder till mål. Världen är allt bra orättvis ibland.
Med det sagt hoppas jag att både Schelin och Fischer visar hög jämnhet i den match som börjar nu.
Lotta Schelin blev tvåmålsskytt i helgens omgång i den franska ligan. Jag är ganska säker på att Schelin hellre hade sett att minst ett av de där båda målen hade fallit tidigare i veckan…
Schelins båda mål i 7–0-segern mot Rodez innebär att hon nu står på tolv vilket innebär andraplats i skytteligan – två mål bakom norska klubbkompisen Ada Stolsmo Hegerberg. Schelins båda mål innebär dessutom att Diamantbollenvinnaren nu är uppe i 13 ligamål det här kalenderåret. Därmed är hon nu ikapp och förbi Kosovare Asllani som gjort tolv franska ligamål under 2014. Asllani har ju sannolikt spelat klart för i år så Schelin har bra chans att glida ifrån de kommande veckorna.
Först såg jag uppgifter om att Linda Sembrant skulle ha gjort Montpelliers sena kvitteringsmål till 1–1 borta mot Soyaux. Men nu är det målet skrivet på franska U20-VM-stjärnan Claire Lavogez, så Sembrant står kvar på ett ligamål den här säsongen.
Montpellier har för övrigt en riktigt dålig period. Gårdagens kryss var lagets tredje raka i matcher som man bör ha goda möjligheter att vinna, nämligen Guingamp (0–0 hemma), Mets (2–2 borta) och så då Soyaux, 1–1 borta.
I övrigt i Frankrike blev det planenliga segrar för PSG (2–0 mot Saint-Etienne) och Juvisy (4–0 mot Metz). Därmed leder Lyon serien med nio raka segrar. Juvisy har åtta segrar och två förluster medan PSG just nu är trea på åtta segrar och en förlust.
* I tyska Frauen-Bundesliga tog alla de fyra topplagen planenliga segrar. Bayern München drog till med hela 7–0 mot tabelljumbon Herforder efter tre mål av schweiziska Vanessa Bürki. Därmed leder Bayern nu med tre måls marginal till Wolfsburg, som ”bara” vann med 4–0 mot Essen i dag. Nilla Fischer spelade hela matchen, som för övrigt stod 2–0 redan efter fyra minuter.
En poäng bakom Bayern och Wolfsburg smyger Frankfurt med i toppstriden. De smög dock inte så mycket inledningsvis i dag. Tvärtom var det 5–1 borta mot Hoffenheim redan efter en halvtimma. Frankfurt har gjort klart flest mål i serien, och har två spelare i toppen av skytteligan. Celia Sasic leder på tolv mål med Kerstin Garefrekes som tvåa på åtta.
Olivia Schough
* I Ryssland spelades ligan klart i dag. Zvezda 2005 Perm har varit klara mästare i nästan en månads tid. Det hindrade dock inte att de vann dagens bortamatch mot Olivia Schough:s Rossiyanka med 1–0. Rossiyanka slutar fyra i tabellen, och obekräftad statistik visar att Schough spelat nio ligamatcher och på dem noterats för noll mål. Av Rossiyankas hemsida framgår att svenskan spelade hela dagens match.
Troligen var det också hennes sista. I varje fall ger hon den signalen på sitt Twitterkonto. Återstår att se vart hon är på väg den här gången. Proffsäventyren har ju tyvärr inte blivit några fullträffar.
* Bröndby vann danska seriefinalen mot Fortuna Hjörring med 3–2 efter två mål av Emma Madsen. Bröndby har därmed fem poängs ledning med fyra omgångar kvar tills serien delas upp och två tills det blir vinteruppehåll. Målen går att se på det här klippet.
För andra året i rad handlar eftersnacket till Fotbollsgalan om brist på jämställdhet – och om Therese Sjögran.
Det pyr hos damfotbollsfolk, och jag har i dag sett en mängd förslag allt från att bryta sig ur och skapa ett eget förbund med egen gala till att damfotbollen skall bojkotta nästa års gala. Jag förstår att förslagen dyker upp men jag ställer mig inte bakom dem.
Visst är Svenska Fotbollförbundet på många sätt blint för genusfrågan. Deras brist på känsla är närmast pinsam.
Samtidigt måste man ge Fotbollförbundet beröm för att de satsar mer på damfotboll än nästan alla andra nationers fotbollsförbund. SvFF har under lång tid tagit medel från herrfotbollen och satsat på damerna. Jag kan inte hur fördelningen ser ut för tillfället, men känslan är att det troligen skulle vara ett ekonomiskt självmål av damfotbollen att skapa ett eget förbund.
En bred bojkott av nästa års gala känns inte heller som något bra förslag. Det är ju just vid galan som förbundets brist på känsla blir påtaglig. Det är vid galan som trycket på förbundet att förbättra sig i könsfrågan blir som störst. Misstagen blir ju så mycket tydligare när herr- och damlandslaget står sida vid sida.
Det stora problemet här är ju dock inte själva galan. Utan det är hur svensk fotboll i allmänhet brister i respekt mot tjejer. Hur dam- och flicklagen anses vara mindre värda. Alla vi som är verksamma inom damfotbollen ser det ofta och det finns på alla nivåer. Från högsta förbunds- till lägsta föreningsnivå. Från Karl-Erik Nilsson till styrelserummen i de minsta landsbygdsföreningarna. Från elitfotbollen till gärdsgårdsserierna.
Tyvärr är de tvåkönade fotbollsföreningar i landet som håller tjejerna lika högt som herrarna väldigt lätträknade. Häromåret hade jag en spelare i mitt division 4-lag som tidigare hade spelat i näst högsta divisionen. Hon sa:
”Det bästa här är att man verkligen känner att tjejerna är lika mycket värda som killarna. Det har jag aldrig känt tidigare. I min förra klubb gick herrlaget i division fem före oss tjejer, trots att vi spelade i division 1.”
Att komma åt den inställningen kommer att ta ytterligare väldigt många år. Visst är det vansinnigt tråkigt att gång på gång bli trampad på. Men jag vidhåller att Fotbollsgalan är svensk damfotbolls bästa årliga möjlighet att påtala bristen på ojämlikheten inom svensk fotboll. Att damfotbollen har mycket större nytta av galan mer än vad galan har av damfotbollen.
I dag har alltså förbundsfolk och tv-producenter gjort bort sig med ogenomtänkta uttalanden. Förhoppningsvis lär de sig till nästa gång. Förhoppningsvis är allt lite bättre nästa år.
***
För övrigt gjorde Sydsvenskan ett genidrag genom att blåsa på med FC Rosengårds kritik mot galan, för det gjorde att kritiken mot tidningens och Fotbollförbundets val av vinnare av Diamantbollen hamnade i bakvattnet.
Jag såg att Mats Bråstedt på Expressen tycker att Lotta Schelin var rätt val. I övrigt verkar de flesta hålla med mig om att Nilla Fischer borde ha vunnit. Det gjorde även den jury som tog ut Europas bästa spelare i somras. Där fanns ju Fischer med bland de tre finalisterna, medan Schelin slogs ut ”i semifinal”.
Visst är målskytte viktigt i fotboll, men det är inte allt. Att prisa Schelin för att hon slog målrekord totalt i landslaget är konstigt. Det är väl bara årets insatser som skall räknas in? Och det rekordet kommer hon ju förbättra varje gång hon gör mål i landslaget framöver. Skall det då också räcka för att få Diamantbollen varje år?
Schelin har gjort ett matchvinnande mål i landslaget i år, 1–0-målet borta mot Polen. Det räcker inte för att vinna Diamantbollen i min värld.
Personligen tycker jag faktiskt att Therese Sjögrans 200 landskamper är en mer imponerande notering än Schelins 73 mål – speciellt som huvuddelen av målen kommit i träningsmatcher eller mot blåbärslag.
Som forward i ett lag av världsklass är det Schelins jobb att göra mål mot blåbärsnationer. Det är lika självklart som att Hedvig Lindahl skall hålla nollan mot dem. Det har Lindahl gjort i alla årets tävlingsmatcher utom en. Borta mot Skottland släppte hon in en straff. Den noteringen är ju faktiskt också lika imponerande som Schelins antal mål framåt.
Grattis Lotta Schelin till Diamantbollen 2014. Och till målrekordet i landslaget.
Men personligen tycker jag inte att rekordet borde ha räckt för att koras till Sveriges bästa fotbollsspelare 2014. Speciellt inte som Schelin hade en riktigt tung vår.
Schelins styrka ligger i målskyttet. Men hon gjorde bara ett ligamål efter jul och rasade i franska skytteligan. Dessutom hade hon liten torka i landslaget under våren. Visst kom hon i gång i somras och har åter gjort många mål i höst.
Men medan förra året var ett fiasko för Lyon i Champions League stod Nilla Fischer och Wolfsburg där med WCL-pokalen i maj. Dessutom var Fischer med och vann Europas bästa liga, Frauen-Bundesliga. Och Fischer har 32 raka tävlingsmatcher i klubb- och landslag utan förlust. Schelin har bara 22 – och hon spelar dessutom i en mycket ojämnare liga.
I min värld var det självklart att det skulle bli tronskifte på Diamantbollstronen. Tyvärr delades inte den uppfattningen av juryn som gjort som galenskapsgymnasten Flemming Fartland från Luxemburg gjorde i de romerska ringarna – de har fastnat i vinkelvolten…
Jag noterar för övrigt i mitt twitterflöde att min uppfattning om Diamantbollen delas av stora delar av det twittrande damfotbollssverige. Framför allt tycker jag synd om Nilla Fischer som hade varit den rätta segrarinnan.
Nu var hon inte den enda som lurades på ett välförtjänt pris i kväll. När det gäller de övriga damfotbollspriserna besannades min farhåga om vad det innebär att ha en jury till stor del bestående av svenska förbundskaptener, som måste anses vara jäviga. Priserna till målvakt, back, mittfältare och forward gick också till svenska landslagsspelare i Hedvig Lindahl, Nilla Fischer, Caroline Seger och Lotta Schelin. Grattis till er fyra.
Men till juryn måste jag säga att ni visade er vara pinsamt hemmablinda. Är det ens någon mening med att ha utländska kandidater nästa år? För som Patrik Larson uttryckte det på twitter:
”Kan man inte bara ta med de där glasbollarna till respektive landslagssamling? Det är ju ändå solklart vilka som får dem.”
Men nog om det här. Det var ju bara en gala – och det är ju inte galakläder som fotbollsturneringar och -serier avgörs. Det är på planen, och där fick ju Fischer sin välförtjänta pokal.
Om ett par timmar drar tv-sändningen från Fotbollsgalan igång (20.00 på Tv4).
Det är en gala som på många sätt är helt oviktig. Det avgörande för vilka som är bäst i fotboll är ju vilka som vinner titlarna på planen, inte vilka en utvald jury tycker har varit bäst.
För damfotbollen har dock Fotbollsgalan blivit en av de allra viktigaste händelserna varje år. Det är ju vid den här galan som jämställdhetsfrågan inom fotbollen får som störst fokus. Vem har exempelvis glömt Tina Lovesan (som då hette Nordlund) och hennes insats vid galan 2000? Hon är väl förresten den enda spelaren som är mer förknippad med galan än med sina fotbollsframgångar?
Även fjolårets gala satte fokus på jämställdhetsfrågan. Bilgate och dess efterföljare Zlatangate blev ju en av fjolårets mer omtalade saker i Idrottssverige.
Årets gala har föregåtts av nya jämställdhetsfrågor. Det är galans placering i tid som stått i fokus. Medan datumet är perfekt för herrlandslaget, som har samling inför landskamper, ligger galan dåligt, bara några dagar innan avgörande Champions Leaguematcher för damerna.
Det gör att varken Lotta Schelin, Caroline Seger eller Kosovare Asllani kommer att vara på plats i kväll. Ett tag diskuterade även svenska mästarinnorna Rosengård att stå över.
Jag förstår självklart att Champions League-lagen tycker att galan ligger dumt. Men som jag ser det är alternativen för damfotbollen att antingen kämpa för en ändring av damfotbollskalendern eller att bita i det sura äpplet. Ändringen i kalendern skulle vara att precis som herrfotbollen flytta ett landskampsfönster till mitten av november.
För på många sätt ligger ju trots allt fotbollsgalan perfekt som den ligger, bara dagar efter avslutad säsong. Och det är ju som sagt för damfotbollen som galan egentligen betyder mest.
Att bojkotta galan, eller att skapa en egen som jag såg någon föreslå vore förödande. För utöver datumet är ju upplägget perfekt. Zlatan Ibrahimovic gör jobbet som dragplåster och hjälper till att ge damerna rejält med tid i rampljuset på bästa sändningstid. Däremot skulle en egen damfotbollsgala antagligen få hållas i ganska rejäl medieskugga.
Så till den oviktiga delen, själva priserna. Här är mina vinnare i kväll:
Stephanie Labbé
Årets målvakt: Stephanie Labbé, Kif Örebro. Släppte in minst mål av alla i damallsvenskan och höll nollan flest gånger. En av de viktigaste orsakerna till att Örebro spelar i WCL nästa år.
Det stora utmanaren är Hedvig Lindahl, som vann damallsvenskans målvaktsliga mycket knappt framför Labbé. Däremot är Hilda Carlén bara utfyllnad, nomineringen av henne känns faktiskt väldigt konstig. På vilka grunder är hon med här?
Nilla Fischer
Årets back: Nilla Fischer, VfL Wolfsburg. Dagens mest självskrivna vinnare, även om jag personligen tycker att hon var ännu mer överlägsen ifjol. Men med en tysk dubbel på meritlistan är Fischer självskriven vinnare. Linda Sembrant och Lina Nilsson har gjort bra säsonger, men är ändå inte nära att vinna.
Caroline Seger
Årets mittfältare: Caroline Seger, Paris Saint-Germain. Det här är den i särklass tuffaste kategorien, och alla tre kandidaterna är värdiga vinnare. Jag är ju en stor beundrare av Ramona Bachmann, och jag gillar att en lagspelare som Mariann Gajhede Knudsen finns med som kandidat. Min motivering till valet av Seger är att jag tycker att hon vuxit in i rollen som defensiv mittfältare i landslaget på ett bra sätt. Sedan är det förstås ingen nackdel att hon var med och tog Tyresö till Champions Leaguefinal.
Anja Mittag
Årets forward: Anja Mittag, FC Rosengård. Har en fantastisk damallsvensk säsong bakom sig och är ordinarie i det tyska anfallet. Känns faktiskt som en självskriven vinnare även om Lotta Schelin som vanligt gjort mål i nästan varenda match hon spelat. Tredje kandidaten Manon Melis är just bara trea i den här kategorien. Även om det inte är så bara i det här sammanhanget.
Malin Diaz
Årets genombrott: Malin Diaz, Eskilstuna United. Det här är ett pris som känns väldigt konstigt. Årets kandidater är alla etablerade damallsvenska spelare. Diaz gjorde sin femte säsong i högsta serien, de andra kandidaterna Fridolina Rolfö och Magdalena Ericsson gjorde sina fjärde. Rolfö gjorde för övrigt nio mål i damallsvenskan redan 2011 för Jitex. I år gjorde hon ”bara” åtta för Linköping. Som jag ser det har varken Rolfö eller Ericsson stått för något genombrott i år. Däremot har Diaz först tagit plats i Tyresö och sedan börjat nosa på en startplats i landslaget. Därmed borde hon alltså få fotbollsgalans mest krystade pris.
Årets tränare: Rickard Nilsson, Kif Örebro. Känns också som en självklar pristagare. Nilssons förvandling av Kif från nedflyttningshotat konkursbo till ett Champions Leaguelag med fantastisk försvarsorganisation är naturligtvis värd att hyllas. Även Viktor Eriksson och Martin Sjögren är duktiga lagbyggare, men i år tar Nilsson priset.
Nilla Fischer
Diamantbollen: Nilla Fischer, VfL Wolfsburg. Min röst har fallit på Fischer även 2012 och 2013. Blir det tredje gången gillt? Som vanligt är det Lotta Schelin som är motkandidaten. Men även om Schelin gjort massor av mål även i år så har hennes säsong inte varit lika guldglänsande som de tre senaste. Framför allt bör det vara Fischers Champions League-titel som fäller avgörandet. De två senaste åren har jag gått mot strömmen med mina tips. I år är däremot Fischer storfavorit hos spelbolagen.
Om några timmar vet vi hur det gått.
Innan jag sätter punkt om galan tycker jag dock att det är värt att fundera lite kring de juryer som tar ut vinnarna. Den består av fyra förbundskaptener (Pia Sundhage, Lilie Persson, Calle Barrling och Anneli Andersén), fyra experter som samtliga är före detta landslagsspelare (Anette Börjesson, Hanna Marklund, Frida Östberg och Malin Swedberg) samt en representant för EDF (Karolina Westberg). Spontant känns det som att risken för jäv är uppenbar med en sådan jury. Förbundskaptenerna ser ju garanterat hellre en svensk vinnare än en utländsk.
Allra sist tycker jag illa om att sprida felaktigheter och jag skäms varje gång jag blandar ihop fakta. I senaste inlägget var jag helt ute och reste i frågan om varför Katrin Schmidt lämnar Rosengård för Hammarby. Det beror på studier och inte det jag först skrev.
Rätt skall vara rätt. Samtidigt vill jag passa på att tacka er uppmärksamma läsare som snabbt ser till att korrigera mina eventuella tavlor. Ni är värdefulla.
I helgen spelade troligtvis både Linköping och Göteborg bort sina kort i kampen om Sveriges andra Champions Leagueplats.
Linköping tappade poäng borta mot AIK – och kan därmed som bäst sluta trea. Det kan i och för sig vara en viktig placering, för det viskades ju tidigare i år om att WCL kunde utökas. Göteborg tappade dubbla ledningar och föll i Kristianstad. Därmed är Kif Örebro snubblande nära nästa års Champions League. En poäng på söndag hemma mot Eskilstuna och saken är klar. Göteborg passerar om GFC vinner mot Vittsjö samtidigt som Eskilstuna vinner på Behrn Arena.
Personligen bekymrar jag mig över att Linköping har hamnat i en djup formsvacka. Inte för att jag hellre ser det östgötska laget i nästa års Champions League, utan för att jag gärna ser att de går långt i årets.
Och på torsdag – mitt i den här svackan – spelar Linköping hemma mot Liverpool. Det gör mig orolig. Trots att svenska LFC fortfarande får gälla som knapp favorit är det nämligen ganska mycket som talar för engelska LFC:
1) De leder med 2–1 efter det första mötet.
2) Linköpings formsvacka.
3) Att Liverpool fick massor av positiv energi igår när de oväntat i sista omgången avancerade från tredje plats och vann ligaguldet i England.
Avgörandet i WSL blev makalöst. Som jag tidigare berättat hade tre lag guldchans inför helgens matcher. Emma Wilhelmsson och Chelsea var i förarsätet. Faktum var att de såg ut att kunna säkra segern redan i näst sista omgången. Med fem minuter kvar hade jag skrivit en tweet där jag gratulerade Wilhelmsson till guldet. Men därefter gjorde först Karen Carney 2–1 (86:e) för Birmingham borta mot Manchester City. Sedan kvitterade Gemma Davison till 3–3 för Liverpool borta mot Arsenal på övertid.
Därmed hade både Birmingham och Liverpool chansen att snuva Chelsea på guldet inför gårdagens slutomgång. Det var Chelsea +8 26 poäng, Birmingham +6 24 poäng och Liverpool +6 23 poäng.
Liverpool vann lätt med 3–0 hemma mot Bristol. Men de hade ju inte saken i egna händer. Birmingham behövde vinna. De spelade dock 2–2 mot Notts County sedan Carney missat en straff. Eller snarare Notts Countys målvakt gjort något av årets räddning genom att både ta straffen och returen.
Chelsea behövde poäng mot Manchester City. Men de föll med 2–1. Det mål som sänkte Chelsea och således avgjorde WSL är en skönhet. Se och njut hur Toni Duggan drar till på volley:
Liverpool som alltså bara hade någon enstaka procents guldchans inför finalomgången fick alltså fira guld för andra året i rad. Hela slutomgångens drama går att se på den här länken. Där finns alltså även den spektakulära dubbelräddningen.
Det engelska gulddramat innebär alltså att Linköping får besök av ett lag med extrem medgång. Det blir således vansinnigt tufft på torsdag.
Det utspelar sig spännande gulddraman i våra båda närmaste grannländer. I Finlands Naisten Liiga missade Åland United att säkra guldet i helgen. Förlusten med 2–1 borta mot Pallokissat innebär att det blir en ren guldfinal mot PK-35 Vantaa i sista omgången på lördag 16.00. Åland spelar hemma och tar guldet på kryss.
Även i Norge kan det bli en ren guldfinal i sista omgången. Med två omgångar kvar leder fortfarande Lilleström med två poäng före Stabaek. Just Lilleström spelar hemma mot Stabaek i sista omgången den 1 november.
Celia Sasic
I Tyskland vann Bayern München toppmötet med Turbine Potsdam med 1–0. Därmed är Wolfsburg och Bayern fortfarande de enda obesegrade lagen i serien. Wolfsburg leder två poäng före Bayern och tre före Frankfurt. Celia Sasic har gjort fyra mål för Frankfurt i de två senaste omgångarna och leder nu skytteligan på åtta fullträffar.
Alla målen från den sjunde omgången av Frauen-Bundesliga ser du på den här länken.
Ada Stolsmo Hegerberg
I franska D1 Feminine fick vi inga svenskmål i helgen. Montpellier tappade oväntat poäng genom att spela 0–0 hemma mot Rodez.
Däremot blev det segrar för Lyon (4–0 mot nykomlingen ASPTT Albi) och PSG (2–0 mot Issy). För Lyon gjorde Ada Stolsmo Hegerberg ett mål – hennes åttonde, vilket gör att hon nu är ett mål före Lotta Schelin och två före Kosovare Asllani i toppen av i skytteligan.
I japanska Nadeshiko League ser Urawa Reds att gå mot guldet. Man leder med fyra poäng före Yunogo Belle när halva den tio omgångar långa mästerskapsserien är spelad. Beleza är fem poäng bakom och Jef United har sju poäng upp till guldet. Inac Kobe Leonessa är femma, men så långt bakom att de inte längre har chans att försvara det guld de prenumererat på de senaste åren.
Slutligen är det Afrikanska mästerskapet 2014 numera igång. Mästerskapet fungerar ju ävensom VM-kval, vilket gör det extra intressant. Resultaten i den första gruppomgången blev som följer:
Grupp A:
Nigeria–Elfenbenskusten 4–2
Namibia–Zambia 2–0
Grupp B:
Kamerun–Sydafrika 1–0
Algeriet–Ghana 1–0
Jag noterar med viss glädje att det Afrikanska fotbollsförbundet CAF har en väldigt mycket bättre hemsida för sitt dammästerskap än vad det sydamerikanska hade. Kul.
Gissningsvis kommer Nigeria, Kamerun samt ett av Namibia och Sydafrika ta de tre afrikanska VM-platserna.
Det är skandinavisk dominans i skytteligan. Dock inte den svenska.
För läser man skytteligan i damallsvenskan är det mest utländskt på topp tio. Tre svenska spelare finns dock med där, med Jenny Hjohlman som främsta svensk med nio mål – vilket räcker till delad bronsplats. På delad sjätteplats finns sedan Fridolina Rolfö och Sara Lindén med åtta mål vardera.
Den liga där våra målskyttar visar störst framfötter är dock den franska. Toppen av skytteligan i Division 1 Feminine är nämligen rakt igenom skandinavisk. Efter att ha gjort varsitt mål mot Juvisy delar Lyons anfallspar Lotta Schelin och Ada Hegerberg förstaplatsen med sina sex mål vardera. Ett mål bakom återfinns trean Kosovare Asllani.
Alla fem svenskor i serien har redan gjort mål. Sofia Jakobsson står på två, medan Caroline Seger och Linda Sembrant är noterade för varsitt.
På det här klippet går det att se tre av Asllanis fullträffar samt Segers enda mål:
Det där är målkavalkaden från förra omgången, den tredje. I den fjärde gick såväl PSG:s som Montpelliers svenska spelare mållösa av planen. Enda målskytt i lagen inbördes möte blev istället amerikanska Lindsey Horan, som avgjorde för PSG i slutminuterna.
Därmed är det Lyon och PSG som är enda fullpoängarna i serien. Och det mesta talar ju för att årets serie blir just en kamp mellan fjolårets två seriesuveräner.
I damallsvenskan blev det som bekant 100-procentigt klart i förra veckan både vilka som vinner och vilka som åker ut. Bilder från Rosengårds guldmatch finns här:
Kampen om andraplatsen är intressant. Där är det fördel för Kif Örebro efter deras seger mot AIK i lördags. Örebro är numera tre poäng före Göteborg och Linköping, som dock båda har bättre målskillnad. De tre lagen har följande program kvar:
Kif Örebro +16 36:
Göteborg (h)
Jitex (b)
Eskilstuna (h)
Göteborg FC +27 33:
Örebro (b)
Kristianstad (b)
Vittsjö (h)
Linköpings FC +22 33:
Eskilstuna (h)
AIK (b)
Piteå (h)
Känslan är att striden står mellan Örebro och Linköping. Göteborg har klart tuffast program, och behöver nog full poäng för att hålla LFC bakom sig.
I Tyskland var det cupomgång i helgen. Alla mål från de matcherna går att se på två klipp. Här är ett klipp med målen från de matcher som spelades i norra Tyskland och här är målen från de sydliga matcherna.
I Frankrike och Tyskland går det alltså att sätta ihop målkavalkader från både liga- och cupmatcher. När är Sverige redo för det? Den typen av klipp är ju utmärkt reklam för serien, och borde även gynna det tv-bolag som har sändningsrätten. I båda länderna finns ju för övrigt klipp från rättighetshavaren ofta med i kavalkaderna.
Angående Tyskland och tv-sända matcher är det en sådan på torsdag och ytterligare en på lördag. På torsdag 16.00 visas Leverkusen–Bayern München både på svenska Eurosport och på DFB-tv. Och på lördag 12.15 är det en av veckans riktiga godbitar då Wolfsburg tar emot Turbine Potsdam i en tidig seriefinal.
För övrigt spelas det fem matcher i Frauen-Bundesliga redan i morgon. Topplagen spelar enligt följande: Potsdam tar emot Hoffenheim, Frankfurt skall till Jena och Wolfsburg skall till Inka Grings poänglösa Duisburg.
Ingen av de tyska matcherna i morgon är tv-sända. Däremot kan man i morgon förmiddag se Asiatiska spelen via stream. Jag lägger upp länkar till matcherna här, när jag har sådana:
Jag håller Nordkorea som knapp favorit i finalen eftersom Japan spelar utan sina Europaproffs. Bland annat finns ju systrarna Asano Nagasato och Yuki Ogimi högst upp i toppen av varsin prestigeladdad skytteliga. Nagasato leder i Tyskland på fyra mål och Ogimi i engelska WSL tillsammans med Jess Clarke på fem mål.
WSL är ju en kort liga, med bara åtta lag och 14 omgångar. Efter helgens spel är Everton klart för nedflyttning till WSL2. Guldstriden står mellan tre lag, Chelsea, Liverpool och Birmingham. De har 23, 22 respektive 21 poäng med två matcher kvar. Det hetaste tipset är dock att Emma Wilhelmsson och Chelsea kommer att ta hem titeln. De har nämligen det lättaste programmet av de tre, i form av Everton hemma och sexan Manchester City borta.
I Italien är inte ligan igång ännu. Däremot var det supercupfinal i helgen. Där vann ligamästarinnorna Brescia efter straffläggning mot cupmästarinnorna Tavagnacco. Maria Karlsson har ju bytt till Brescia, och i sin tävlingsdebut satte Karlsson en boll från straffpunkten. Det målet går att se på det här klippet:
I Norge är det klart vilka lag som spelar cupfinal den 22 oktober. Det blir Lilleström och Trondheims/Örn. Alltså blir Mimmi Löfwenius den enda svenska representanten. Hon hoppade in i 66:e minuten i semifinalen när Lilleström slog svensklaget Avaldsnes på bortaplan med hela 4–0. Den matchen kan man se här. För Avaldsnes spelade alla fyra svenska spelarna Carola Söberg, Lisa Klinga, Freja Hellenberg och Lisa Dahlkvist hela matchen.
Emilie Haavi
Jag har bara sett matchens första tio minuter, och där är Söberg olycklig. Hon är väldigt stillastående vid LSK:s ledningsmål – även om frisparken är bra slagen. Sedan är hon upphov till 2–0-målet, även om jag tycker att det är en väl tuff avblåsning för bakåtpass hon drabbas av. Emilie Haavi:s hårda frispark via en rygg muren är sedan otagbar.
Slutligen noteras en andra förlust på två omgångar för Rossiyanka i ryska mästerskapsserien. Olivia Schough spelade hela matchen när Ryazan vann mot svensklaget med 3–1.
I morgon är det återigen tyskt toppmöte. 18.00 kan man se Wolfsburg ta emot Bayern München på svenska Eurosport och på DFB-tv. Det är förstås en riktigt spännande match.
I väntan på den, och på torsdagens damallsvenska toppmöte mellan Göteborg och Rosengård tänkte jag bjuda på mina bilder från den senaste landslagssamlingen. Alltså både från mötet med Bosnien-Hercegovina och från mötet med Skottland.
Här är de som bildspel, håll till godo:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Och här är de en och en:
Svensk målglädje
Sverige klart för VM 2015
Klara för VM
Skönt budskap
Pia Sundhage
Lycklig Lindahl
Firar VM-platsen
Sverige firar
Anna Signeul och Joanne Love
Lotta Schelin firar landslagsmål nummer 72
Rachel Corsie
Elin Rubensson
Frankie Fantom-Brown
Kim Little
Ifeoma Dieke
Frankie Fantom-Brown
Caroline Seger jagar Kim Little
Hayley Lauder
Caroline Seger och Kim Little
Jennifer Beattie
Caroline Seger
Sofia Jakobsson jagar Kim Little
Rachel Corsie
Elin Rubensson
Lotta Schelin
Pia Sundhage
Teodora Albon
Gemma Fay
Hanna Folkesson
Nilla Fischer
Sofia Jakobsson
Skottland
Rachel Corsie
Nicola Docherty
Megan Sneddon
Eilish McSorley
Emma Mitchell
Nicola Docherty
Anna Signeul
Anna Signeul och Kim Little
Joanne Love
Caroline Weir
Kim Little
Ann-Helén Grahm
Jessica Samuelsson
Malin Diaz
Amna Lihovic
Marija Banusic klackar
Jubel över 2-0
Hanna Folkesson
Olivia Schough
Sveriges bänk
Svensk hörna
Linda Sembrant
Sara Thunebro
Kosovare Asllani
Olivia Schough
Eldina Ahmic
Kosovare Asllani
Lidija Kulis
Nikolina Dijakovic
BH Fanaticos
See my pictures of Scotland WNT from the WWC qualifier agains Sweden on Gamla Ullevi in Gothenburg in september 2014. Sweden won the game with 2–0.
Det är fokus på söndag den här helgen. Dels för att alla helgens damallsvenska matcher avgörs då. Dels för att helgens europeiska toppmatch, Potsdam–Frankfurt spelas då.
I praktiken är ju den damallsvenska guldstriden redan avgjord. Men i teorin lever serien ett tag till. Fast om Örebro förlorar mot Piteå och Rosengård besegrar Eskilstuna på söndag så kan vi snart även avskriva alla teoretiska resonemang. Som det är nu kan Kif Örebro som mest komma upp i 48 poäng. Rosengård står på 42 och är alltså väldigt nära att säkra sitt fjärde guld på fem säsonger. Jag skriver så även om klubben förstås inte tagit något guld under just Rosengårds flagg.
Eskilstuna–Rosengård är för övrigt tv-sänd. Den visas i Tv12 klockan 15.00 på söndag.
I övrigt i helgen är det kanske sista chansen för Jitex att ta poäng i årets damallsvenska. Helt körda är väl inte Mölndalsklubben i alla de fyra sista omgångarna, men det är söndagens bortamatch mot AIK som är den klart största poängchansen.
Det om damallsvenskan. Helgens allra mest intressanta match i svensk damfotboll kanske ändå spelas i elitettan. Där tar Sunnanå emot Mallbacken i det som måste räknas som sista chansen för Skelleftelaget att på allvar slå sig in i kampen om de båda allsvenska platserna.
Spontant spelarmöte i Mallbacken.
Vinner Mallbacken är värmländskorna i praktiken klara för damallsvenskan 2015. Dessutom skulle det innebära att Hammarby kan göra ett rejält ryck i kampen om den andra platsen.
Vinner Sunnanå lever serien i alla fall någon vecka till. Men visst talar allt för att det ändå till slut blir Mallbacken och Hammarby som spelar i allsvenskan nästa år. Den största frågan är nästan var de spelar. Båda lagen har ju brottats med problem med sina hemmaarenor.
Dags för en internationell utblick. Ligorna är alltså igång i både Tyskland och Frankrike. Jag har inte hängt med hundraprocentigt i försnacket. Men det jag har hört skulle jag bli förvånad om det inte blir tvåkejsarslag i båda länderna.
I Tyskland står det mellan Wolfsburg och Frankfurt och i Frankrike mellan Lyon och PSG. I båda länderna finns det två utmanarlag i form av Potsdam och Bayern München respektive Juvisy och Montpellier.
Svenskintresset är i år större i Frankrike, där vi ju nu har fem spelare, medan Nilla Fischer är ensam svenska i Frauen-Bundesliga.
Jag tycker att Frankfurts lag är hyperintressant bland annat med nyförvärv som Jess Fishlock och Veronica Boquete, men vågar inte tippa mot segermaskinen Wolfsburg. Fischers lag hämtar alltså hem tredje raka guldet.
Inte heller i Frankrike vågar jag tro på tronskifte. Det blir nog ännu jämnare än tidigare, men med måldrottningarna Ada Hegerberg och Lotta Schelin som forwards tror jag att Lyon kommer att vara vassare än PSG, vilket bör kunna fälla avgörandet.
Under de två omgångar som spelats i de båda ligorna har de fyra franska topplagen tagit full poäng, medan Frankfurt och Bayern kryssat mot varandra i Tyskland.
Det tyska toppmötet Potsdam–Frankfurt spelas på söndag 14.00, men verkar tyvärr inte vara tv-sänt (fel, se kommentar från Alex för länk). Helgens match på DFB-tv är i stället morgondagens möte Duisburg–Freiburg. Den har avspark 11.30, och går att se här.
Apropå Frankrike och Tyskland så går det även den här säsongen att se målkavalkader från varje omgång. Målen från de båda första tyska omgångarna ser du här och här. Och målen från den första franska omgången ser du här:
Målen från den andra omgången finns på det här klippet:
De där båda klippen rymmer totalt tio svenskmål. Schelin har ju redan gjort fem mål medan Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani står på två vardera medan Linda Sembrant ”bara” har gjort ett.
När jag ändå är inne på franska klipp har du här målen från onsdagens landskamp där fransyskorna spelade bort Finland från VM.
I Norge är Lilleström och Stabaek jämsides med fem omgångar kvar. Lagen möts i sista omgången i en match som alltmer ser ut att kunna bli en helt avgörande guldfinal. För i helgen bör de båda lagen ta varsin trepoängare.
Det pågår ju även två stora landslagsturneringar i världen. I de asiatiska spelen är det ännu gruppspel med rätt extrema resultat. Bland annat vann Indien sin första match med 15–0 mot Maldiverna. I den andra föll Indien med 10–0 mot Sydkorea. Så det blir nog en intressant match mellan Sydkorea och Maldiverna på söndag…
Den turneringen blir knappast riktigt intressant förrän slutspelet drar igång i nästa vecka. Även i det sydamerikanska mästerskapet, Copa America Feminina, är det slutspelet som är mest intressant.
Brasilien har säkrat sin plats i slutspelet genom nattens 2–0-seger mot Chile. Bilder därifrån ser du här:
Även Colombia är klart för slutspel. Känslan är att Brasiliens grupp är jämnare och tuffare än Colombias. Ecuador ser ut att följa colombianskorna till semifinal, och få två chanser att nå VM.
I Brasiliens grupp står andraplatsen mellan Chile och Argentina, men även Paraguay har möjlighet.
Slutligen så spelade USA genrep inför VM-kvalet genom att slå Mexiko med 4–0 i natt. Målen därifrån ser du här: