Det är bara drygt ett dygn till avspark i damallsvenskan. Därmed är det hög tid att presentera de tio tonåringar som ni skall titta extra på i årets damallsvenska.
Den här gången handlar det om tio i topp i damallsvenskan. Det här är tio spelare med potential att inom något eller några år slå sig in i A-landslaget:
1) Michelle De Jongh, Kif Örebro
Mittfältare, 1997
Dominerade stundtals innermittfältet i Kif Örebro under fjolåret och fick chansen på A-landslagsläger i höstas. En innermittfältare som både är grovjobbare och poängspelare. Allra bäst i en offensiv roll där hon kan hota i djupled samt servera anfallarna med smarta instick.
Nathalie Björn
2) Nathalie Björn, Eskilstuna United
Mittback, 1997
Naturlig ledare som redan spelat ordinarie mittback i allsvenskan i två säsonger. Lämnade AIK för topplaget United inför säsongen. Spelat över 30 flicklandskamper och debuterat i U23-landslaget. Blir en nyckelspelare i vinterns U20-VM.
Ebba Wieder
3) Ebba Wieder, FC Rosengård
Mittfältare, 1998
Fick chansen under hösten (spelade 12 matcher) och imponerade. En playmaker som är allra bäst i nummer tio-rollen. Bildade under tidig försäsong innermittfält med Sara Björk Gunnarsdottir.
Ronja Aronsson
4) Ronja Aronsson, Piteå IF
Ytterback, 1997
Gjorde debut i allsvenskan som anfallare när hon var 13 år. Har skolats om till ytterback och gör nu sin tredje A-lagssäsong. Modig och spelskicklig med en fin högerfot.
5) Maja Göthberg, Kopparbergs/Göteborg FC
Ytterback, 1997
Offensiv ytterback som lämnade Hovås Billdal (elitettan) för KGFC. Haft en fin utveckling under de senaste åren och spelat till sig en startplats i U20-landslaget. Kvick med boll och kan spela både som ytterback och yttermittfältare på båda kanterna.
Sarah Mellouk
6) Sarah Mellouk, Umeå IK
Mittfältare, 1998
Har börjat hitta formen som hon hade då hon slog igenom i Rosengård. Har en enorm potential och blir en viktig spelare i årets UIK. Mångsidig innermittfältare utan direkta svagheter.
Rebecka Blomqvist
7) Rebecka Blomqvist, Kopparbergs/Göteborg FC
Forward, 1997
Hårt arbetande anfallare som är lika bra defensivt som offensivt. Spelade 17 matcher för KGFC under fjolåret och har under försäsongen bildat anfallspar med Sara Lindén när Pauline Hammarlund har varit i väg med landslaget. Har visat fin målform 2016 i både klubb- och landslag.
Nathalie Persson
8) Nathalie Persson, Kopparbergs/Göteborg FC
Yttermittfältare, 1997
Haft en jättefin utveckling de senaste åren – men fick inte tillräckligt med speltid i Rosengård. Får nu en större roll i KGFC. Snabb, teknisk och bra i djupled.
Johanna Rytting Kaneryd
9) Johanna Rytting Kaneryd, Djurgårdens IF
Mittfältare, 1997
Supertalang som skrev A-lagskontrakt med Tyresö som 15-åring. Har stannat av lite i utvecklingen – men kan mycket väl få sitt stora genombrott i DIF. Kvick och teknisk innermittfältare med bra blick.
10) Ellen Löfqvist, Piteå IF
Mittfältare, 1997
Lämnade nyblivna elitettanlaget Sundsvall för Piteå och allsvenskan. Fysiskt stark defensiv mittfältare som är bra på huvudet. En slitvarg som alltid ger 100 procent. Var en av nyckelspelarna i det F19-lag som vann EM-guld förra sommaren.
I dag har jag suttit framför datorn och kollat damallsvenskan.tv:s sändning från den damallsvenska upptaktsträffen. För er som missade begivenheten kommer här en resumé.
Först kan man konstatera att Pia Sundhage inte lyckas speciellt bra med att få de damallsvenska klubbarna att placera landslagsspelarna på ”rätt position” i laget. Vi känner ju sedan tidigare till att Magdalena Ericsson spelar mittback i Linköping och att Elin Rubensson numera är central mittfältare i Göteborg. I dag visade det sig dessutom att Olivia Schough skall spela på mittfältet i Eskilstuna i år.
En av de viktigaste sakerna på upptaktsträffen är ju tipsen. När det gäller guldtipset inträffade något konstigt, det blev två olika mästarlag. Det arrangerades nämligen två olika tips av vilka som blir svenska mästarinnor 2016, ett före lagpresentationerna och ett efter.
Det före föll ut så här:
1) Rosengård 55,6 %
2) Linköping 37,0 %
3) Eskilstuna och Göteborg 3,7 % vardera
Vi tipset efter lagpresentationerna uppfattade jag inte procenttalen för alla lag som fick röster, men toppen var i alla fall:
1) Linköping 52,8 %
2) Rosengård 37,7 %
Hur den där växlingen gick till kan man ju fundera över. Klart är att både Rosengård och Linköping kan kalla sig för upptaktsträffens guldfavoriter.
Ett annat tips gällde vem som vinner skytteligan. Här är toppen av den omröstningen:
1) Pernille Harder 46,5 %
2) Olivia Schough 11,6 %
3) Tabitha Chawinga 9,3 %
3) Pauline Hammarlund 9,3 %
5) Gaelle Enganamouit 7,0 %
6) Natasa Andonova 4,7 %
6) Jenny Hjohlman 4,7 %
Noterbart var att Stina Blackstenius inte var valbar. Jag förvånas också över att Enganamouit bara fick 7,0 procent av rösterna. Hon har nämligen min röst.
När bästa nyförvärven skulle rankas hamnade däremot Kamerunforwarden i topp. Den röstningen slutade så här:
1) Gaelle Enganamouit 27,3 %
2) Katrin Schmidt 22,7 %
3) Pauline Hammarlund 18,2 %
3) Emilia Appelqvist 18,2 %
5) Lieke Martens 6,8 %
Man tippade även vilket lag som vinner elitettan. Där föll tipsen så här:
1) Hammarby 46,5 %
2) LB 07 18,6 %
3) IFK Kalmar 7,0 %4) Hovås/Billdal, AIK, Sunnanå och Växjö, alla 4,7 %
I övrigt tyckte jag att bildkvaliteten på damallsvenskan.tv var utmärkt, medan ljudet var lite svagt. Hanna Marklund är nästan alltid lysande, dagens insats var inget undantag. I dag hade hon sällskap av Emelie Ölander på scenen. Ölander är underhållande och skötte sin uppgift på ett bra sätt.
Jag gillade även att man i år tog en spelarbild, och inte bara en tränarbild med en massa män på. Huvudpersonerna i damallsvenskan är ju trots allt kvinnor.
Vi är framme i premiärveckan. På lördag drar både damallsvenskan och elitettan i gång. Som en liten nedräkning har jag tänkt att köra de talanglistor som Maja Johansson satt ihop.
Som ni säkert känner till är Maja en före detta damallsvensk spelare som både krönikerat och bloggat om damfotboll tidigare, men som numera inte har någon given plattform för sina texter.
Hon frågade nyligen mig om jag var intresserad av två talanglistor, en från damallsvenskan och en från elitettan. Svaret var ett självklart ja.
Och här är första delen, det handlar om de spelare som belägger platserna 11–20 på listan över damallsvenskans största talanger. Trevlig läsning.
11) Lotta Ökvist, Umeå IK
Mittfältare, 1997
Efter tre A-lagssäsonger lämnade talangen Piteå för konkurrenten Umeå. Mångsidig spelare som kan användas på flera positioner. Bra fysik, snabb och teknisk – med en riktigt vass vänsterfot.
12) Ebba Hed, Vittsjö GIK
Forward, 1999
Tvåfotad och stark forward eller yttermittfältare som värvats från division 1-laget Halmia, där hon gjorde 18 mål förra säsongen. Har en bra förstatouch och ett hårt skott. Imponerade i sin debut under försäsongen.
13) Sara Linnakallio, Eskilstuna United
Forward, 2000
Blev den första spelaren född på 2000-talet i allsvenskan när hon gjorde debut i höstas. Teknisk och väldigt snabb forward som gör många mål i F19-laget.
14) Emma Pennsäter, FC Rosengård
Mittback, 1997
Tagit stora kliv framåt och byggt på sig nödvändiga muskler. En snabb och brytsäker mittback som är bra 1-mot-1 defensivt. Kommer få svårt att få speltid i Rosengård – men i F19-landslaget är hon numera given i startelvan.
15) Selina Henriksson, Umeå IK
Försvarare, 1998
Kirunatjejen gjorde succé under hösten. Hon värvades till UIK förra sommaren och spelade tolv matcher, varav sju från start. Dessutom gjorde hon debut i flicklandslaget. Kan få sitt genombrott i år.
16) Hedvig Pettersson, Mallbackens IF
Forward, 2000
En multitalang som bland annat tog SM-silver i mångkamp 2015 – men som nu valt att satsa på fotboll. Skrev i höstas kontrakt med allsvenska Mallbacken. En blixtsnabb spelare (8,10 på 60 meter) med bra skott. Lär få en del speltid i allsvenskan redan i år.
17) Hanna Lundell, FC Rosengård
Forward, 1998
Löpstark och snabb ytter eller anfallare som öst in mål i F19-laget. Har gjort några inhopp i allsvenskan. Avgjorde förra sommarens Gothia Cup-final med ett hattrick och har nu fått A-lagskontrakt.
18) Sofia Hagman, Kristianstad DFF
Mittfältare, 1997
Skaratjejen fick sparsamt med speltid i Rosengård och skrev nyligen på för KDFF. En spelskicklig innermittfältare som är bäst precis bakom anfallarna. Har tuff konkurrens på mittfältet i F19-landslaget.
19) Izabell Rydell, Eskilstuna United
Forward, 1999
En irrationell och fräck anfallare som gjorde 25 mål division 2 förra året. Lite oskolad spelare som i första hand kommer att matchas i Uniteds F19-lag.
20) Moa Öhman, Piteå IF
Målvakt, 1998
Lär inte få så mycket speltid i år – men är ett namn för framtiden. Har en oerhört bra karaktär och vilja att hela tiden bli bättre. Bra skolad målvakt som var andramålvakt i F19-landslaget i EM-kvalet.
Som jag hintade om i gårdagens inlägg såg jag större delen av den tyska cupsemifinalen där skrällgänget SC Sand slog ut stora FC Bayern München.
SC Sand är verkligen en makalös fotbollssaga, ett Tysklands motsvarighet till Mallbacken – eller möjligen Vittsjö. Sand är en liten klubb från orten Willstätt (med just under 10000 invånare) i sydvästra Tyskland, precis intill gränsen mot Frankrike. Närmaste stora stad är Strasbourg.
Klubben var så sent som 2012 nere i regionalliga och tog sig 2014 för första gången upp i 1. Frauen-Bundesliga. Förra säsongen var klubbens första någonsin i högsta serien. Laget var nederlagstippat, men räddade sig kvar genom 1–0-seger borta mot Leverkusen i sista omgången.
I somras tappade man både tränaren och stora delar av det lag som höll sig kvar i fjol. Man fyllde huvudsakligen på med spelare som varit bänkade i andra Frauen-Bundesligaklubbar. Inför avspark i höstas var det få som trodde på budgetgänget från landet.
Men under nya tränaren Alexander Fischinger har SC Sand gjort en mirakelsäsong. Laget ligger på fjärde plats i ligan och i går tog man sig till cupfinal.
När de stora elefanterna från herrfotbollen i hög hastighet tar över inom damfotbollen är det underbart att se vad lilla SC Sand kan göra med små resurser.
När jag såg bilderna från gårdagens cupsemifinal blev jag omgående kär i klubben. Deras hemmaplan ligger på en åker och har en liten läktare bakom ena målet. Men huvuddelen av publiken tvingas stå på marken bara några meter från sidlinjen. Här är en skrämdump från webbsändningen:
SC Sand
Bilden visar för övrigt situationen där Vivianne Miedema rullar in 1–0 till Bayern. Sand spelade perfekt i 35 minuter, sedan tappade man bollen mitt på planen. Melanie Leupolz såg Miedema och någon sekund senare var det mål.
Inför drygt 2000 åskådare på den fullsatta landsortsplanen vände alltså Sand efter paus. Serbiska Jovana Damnjanovic – som var i Linköping och testade för några år sedan – stod för kvitteringen. Det målet hade mycket gemensamt med Bayerns ledningsmål, bland annat att det kom efter ett bolltapp. Kolla efter Damnjanovics läckra mottagning med klacken på det här klippet med höjdpunkter.
Sedan kom Anne Van Bonn:s 2–1-mål. Bollen studsade som den kan göra på riktiga bonnaplaner och sedan utbröt glädjefnatt i hemmalägret. Tränare Fischlinger sprang en bit i eufori – sedan letade han efter någon att krama. Första bästa person som kom i hans väg var en bollflicka. Hon fick en riktig björnkram.
Alexander Fischinger kramar en bollflicka
Bayern hade två riktigt bra lägen att kvittera, men efter slutsignalen gjorde tränare Fischinger återigen en euforilöpning – den här gången in på planen. Det var verkligen en feelgoodmatch.
I finalen ställs SC Sand mot Nilla Fischer och Wolfsburg. Laget vann sin semifinal mot Freiburg med 2–1. Se bilder här. I matchen visade Alexandra Popp att hon har kvar känslan. Hon stod för ett mål och ett assist.
Den stora frågan efter matchen är dock hur det är med Caroline Graham Hansen som skadade sig i början av den andra halvleken. Man fick lite dåliga vibbar, men förhoppningsvis är det inget värre.
I Frankrike tog Lyon ett stort steg mot ligaguld när man vann med 1–0 borta mot Juvisy efter mål i 70:e minuten av inhopparen Pauline Bremer. Som synes på klippet fick även Lotta Schelin göra ett inhopp. Svenskan kom in i 54:e minuten:
Vid Montpelliers 3–0-seger borta mot Rodez var det Sofia Jakobsson som visade vägen. Hon gjorde nämligen matchens första mål.
I England var det nära svensk jackpot i kvartsfinalerna av FA-cupen. Manchester City (Kosovare Asllani spelade hela matchen) och Chelsea (utan Hedvig Lindahl) vann sina matcher. Däremot åkte Notts County (Maja Krantz spelade hela matchen) ut efter straffläggning mot Arsenal.
Hemma i Sverige var det träningsmatcher i helgen. På Linköpings facebooksida kan man se fem av målen från segermatchen mot Djurgården. Och Eskilstuna erbjuder som vanligt sina mål på youtube:
Och Göteborg har lagt upp sin match mot Mallbacken i sin helhet:
Den här veckan är det EM-kval. Det svenska landslaget har samlats i Malmö i dag. Spelarna kanske också kollade in SC Sand i går. Laget innehåller nämligen två duktiga slovakiska spelare. Dels yttermittfältaren Jana Vojtekova som är utrustad med en mycket vass vänsterfot. Hon slår frisparkar och hörnor med både längd och precision från många olika platser på planen. Dels offensiva mittfältaren/defensiva forwarden Dominika Skorvankova som både var snabb och hade en enorm arbetskapacitet. Sprang över mycket stora ytor.
Innan jag sätter punkt är det läge för en liten koll mot USA till igen. Där har två av spelarna i herrlandslaget valt att skoja om hur kollegor ur damlandslaget åkt fast för rattfylleri.
Twitterskämt från USA:s herrlandslag
Det är lite anmärkningsvärt, men samtidigt tycker jag att om man sticker ut hakan som tjejerna har gjort får de allt tåla en och annan hård passning när de gör sådana här grova övertramp.
Bedoya syftar för övrigt på att Wambach anser att det är alldeles för många ”utländska amerikaner” i herrlandslaget, alltså spelare med amerikanskt påbrå som vuxit upp i andra länder. Altidore syftar på att Hope Solo:s man, med Solo på passagerarplats, åkte fast för rattfylla när han körde en av landslagets bilar.
Slutligen tänkte jag göra reklam för något kul som kommer här på bloggen innan seriestart i damallsvenskan och elitettan. En av mina favoritskribenter om damfotbollen är Maja Johansson. Hon har i olika medier de senaste åren presenterat rankinglistor över Sveriges främsta talanger.
Nu har hon ingen given egen kanal för sina listor. Därför frågade hon om jag ville publicera dem här i bloggen. Svaret var ett självklart ja. Så håll koll den här och nästa vecka.
Annandag påsk går mot sitt slut och det är dags att sammanfatta påskhelgens damfotboll. I tyska Frauen-Bundesliga vann de tre topplagen.
Bayern München vann med 3–0 i Freiburg, och målen gjordes av de tre spelare som jag lyfte fram som formstarka inför helgen, alltså Vivianne Miedema, Melanie Behringer och Sara Däbritz. Bayerns seger innebär att laget nu har 40 raka ligamatcher utan förlust.
Bayern leder med tolv poäng med fem omgångar kvar och kommer förstås att vinna sin andra raka ligatitel. Nästan lika säkert kan man nu slå fast att den andra tyska Champions Leagueplatsen kommer att gå till Wolfsburg eller Frankfurt.
Inför helgens omgång hade även skrällgänget SC Sand chansen. Sand ledde också med 2–1 mot Wolfsburg efter två hörnmål, men Nilla Fischer:s lag vände och vann med 4–2. Därmed är Sand borta ur kampen om andraplatsen.
Rosengårds Champions Leaguemotståndare Frankfurt vilade bara två spelare från onsdagens startelva när Bremen besegrades med 3–0 efter två mål av Kerstin Garefrekes. Så klart bra för Rosengård att tyskorna slitit hårt på sitt manskap de senaste veckorna.
I franska D1 Feminine tappade Montpellier definitivt chansen till spel i höstens Champions League. Efter 3–1-förlusten hemma mot Juvisy har man nu åtta poäng upp till tvåan PSG med bara fyra omgångar kvar att spela. Det är förstås omöjligt att ta in.
Montpellier gjorde en fantastisk höst, där man var obesegrade och sensationellt nog de första utmanarna till Lyon om guldet. Men på sistone har Linda Sembrant och Sofia Jakobsson:s lag inte orkat följa upp sitt starka 2015. Det har bara blivit en seger och ett kryss på de senaste fem omgångarna.
Kanske kan formsvackan hänga ihop med att Jakobsson tappat målflytet i vår. På de elva tävlingsmatcher hon har spelat i år har hon bara gjort två mål – ett i cupen och ett mot bottenlaget La Roche-sur-Yon.
Noterbart i övrigt i Frankrike är att Lyon vann med 6–0 mot Guingamp. Det innebär att laget nu är uppe i 103 gjorda mål. Ada Stolsmo Hegerberg gjorde tre och är nu uppe i 29. Under sin skadeperiod har Lotta Schelin tappat andraplatsen i skytteligan till PSG:s Cristiane. Brasilianskan är tvåa på 16 mål, Schelin står kvar på 14.
Schelin har för övrigt som mest gjort 34 mål under en säsong – det gjorde hon i fjol. Hegerberg behöver alltså göra sex mål på de sista fyra omgångarna för att slå det ”nordiska rekordet” i franska ligan.
Apropå Norge drog Toppserien i gång i dag. Där blev det en liten skräll när Kolbotn tog poäng genom att spela 1–1 mot stora guldfavoriten LSK. Jag kollade sporadiskt på matchen. Den spontana känslan var att de norska lagen ligger några år efter de damallsvenska rent taktiskt. Nu var det här bara en match, men jag reagerade ändå över hur utspridda och glesa lagen var. Något liknande har jag inte sett i damallsvenskan på några år.
Norsk damfotboll verkar för övrigt kämpa i rejäl motvind. Tydligen har topplagen i år mindre budgetar att röra sig med. Dessutom är publikintresset svalt – även för landslaget.
I den här några veckor gamla artikeln kan man läsa att bara 23 000 personer såg OS-kvalet Sverige–Norge på norsk tv.
Det kan jämföras med 300 000 som såg den matchen på Kanal 5 i Sverige. Det svenska damlandslaget fortsätter att vara populärt på tv. Tittarsiffrorna för Sveriges andra två OS-kvalmatcher var 217 000 på Sverige–Schweiz och 327 000 på den andra halvleken av Sverige–Nederländerna. Alla matcherna sändes på Kanal 5 och var med på kanalens topplista över veckans tio mest sedda program.
Att det norska landslaget inte har lika stort intresse är inte helt oväntat. Men att det skulle vara så gigantiskt stor skillnad tycker jag är konstigt. Laget gjorde ju ett lovande VM i fjol och har sevärda stjärnor som Hegerberg och Caroline Graham Hansen. Jag såg förresten Norges båda playoffmatcher till herrarnas EM i höstas och utifrån dem känns Hansen och Hegerberg som Norges två överlägset bästa fotbollsspelare just nu. Fast det verkar inte norrmännen ha förstått…
Julia Molin
Så till Cypern. Där blev den före detta AIK-spelaren Julia Molin i helgen cupmästarinna. Hennes Apollon Limassol vann finalen mot Lefkothea med klara 5–1, och man firade så här.
Vidare till England. Där blev toppmötet Chelsea–Liverpool inställt på grund av regn. Däremot spelades den andra toppmatchen. Där vann Manchester City med Kosovare Asllani med 2–0 mot Arsenal. Jag tittade sporadiskt på den andra halvleken. Där hade Asllani ett skott som alla nog trodde skulle bli mål. Arsenals nederländska målvakt Sari van Veenendaal gjorde dock en grym räddning och styrde bollen till hörna.
Så en kort koll på resultaten på hemmaplan. I dag har det spelats två intressanta träningsmatcher. Göteborg vann med 3–1 mot Kristianstad och Eskilstuna med 4–0 mot Sirius.
Dags att lämna Europa. Japanska Nadeshiko League startade med en jämn första omgång med bra publiktryck. Totalt såg över 12000 åskådare de fem matcherna. Flest var det i Niigata där Albirex 1–1-match mot Okayama Yunogo Belle lockade 4 578 personer.
När man sätter siffran i sitt sammanhang bör man dock vet att matchen var lagd ihop med en J-leaguematch för klubbens herrlag – vilket ökade antalet åskådare på damernas match rätt rejält. Fast egentligen gillar jag den typen av upplägg. Som jag ser det är det damlaget som är vinnaren på det, genom att fler åskådare hittar till deras matcher.
Jag har sett att exempelvis Melbourne City har kört liknade dubbelmatcher i Australien. Kanske något för Stockholmslagen att testa.
Men det var fler bra publiksiffror än bara den i Niigata. Exempelvis sågs Inac Kobe Leonessas 3–1-seger i Kansaiderbyt mot Speranza Osaka Takatsuki av 3016 åskådare.
Och 2068 var på plats när 2015 års mästarinnor NTV Beleza spelade 1–1 mot 2014 års mästarinnor Urawa Reds.
Vidare till USA. Där har för övrigt Antonia Göranssonpå sitt Instagramkonto kommenterat det brutna kontraktet med Seattle. Vad det är för skada är dock fortfarande oklart.
Just Seattle var i Portland och spelade träningsmatch i går. Portland fortsätter att vara den stad i världen som visar störst intresse för damfotboll. Det var nämligen hela 5133 åskådare på träningsmatchen. Grymt.
Storpubliken fick se gästande Seattle vinna med 2–0 efter att underskattade Jessica Fishlock legat bakom båda målen. Med tanke på att NWSL kör på även under mästerskap som OS är det genialt av Seattle att bygga sitt lag kring Fischlock och Kim Little – sannolikt de två bästa spelarna i världen som tillhör landslag som inte når några stora mästerskap.
I morgon tisdag klockan 13.00 presenterar Pia Sundhage sin trupp till EM-kvalmötet med Slovakien i Poprad den 8 april.
Jag har inte haft tid att skriva färdigt min analys av OS-kvalet ännu, men den är på gång och får bli påskläsning här i bloggen.
När det gäller morgondagens trupp förväntar jag mig inga stora ändringar jämfört med kvaltruppen. Det blir väl som vanligt, att Sundhage byter någon eller några av de spelare som sitter längst ut på bänken, mycket för bytandets skull. Exempelvis riskerar kanske Lina Nilsson, Freja Hellenberg och/eller Petra Andersson att få ge plats åt nya ansikten. Men räkna som sagt inte med några stora förändringar.
I övrigt har cupsemifinalerna lottats i dag. Där får Linköping hemmamatch mot Eskilstuna och så får Piteå äntligen spela en cupmatch på hemmaplan. Man tar emot vinnaren av Vittsjö och Rosengård.
Slutligen hade jag en spejare utsänd för att spana in Kvarnsveden i helgen. Min ena bror var i Borlänge med det flicklag han tränar. De såg träningsmatchen mot Sundsvall i lördags, och både brorsan och hans spelare föll pladask för Tabitha Chawinga.
Hyllningarna av forwarden från Malawi var närmast ohämmade. Jag ser verkligen fram emot att få se om Chawinga kan skapa sådant kaos i de damallsvenska försvaren som många tror, bland dem alltså min ena bror.
Helgens mest intressanta match spelades i dag i Tyskland. Den vanns med 3–1 av Wolfsburg mot Frankfurt efter två mål av Caroline Graham Hansen.
Matchen var intressant eftersom det ju är Frankfurt som kommer till Malmö i början av veckan för att möta Rosengård på onsdag.
Höjdpunkter från dagens match finns på den här länken. Tyvärr hade jag inte möjlighet att se matchen tidigare i dag och jag har inte heller haft tid att kolla på den i sin helhet. Gissar dock att hela Rosengårds fotbollsledning har sett matchen och kommer att kolla in den en gång till.
För det mesta talar för att Frankfurts elva på onsdag i huvudsak blir identisk med dagens. Den såg för övrigt ut så här: Desirée Schumann – Ana-Maria Crnogorcevic, Marith Priessen, Peggy Kuznik, Kathrin Hendrich – Saskia Bartusiak, Emily van Egmond – Kerstin Garefrekes, Dzsenifer Marozsan, Simone Laudehr – Mandy Islacker.
De förändringar som känns troliga till onsdag är att målvakten Anke Preuss är tillbaka i målet. Hon har varit förstemålvakt på sistone, men skadade sig härom dagen och fick sitta på bänken i dag. Fast hon blev inbytt i andra halvleken när Schumann blev målchansutvisad. Dessutom tvingades Crnogorcevic kliva av redan i matchens inledning. Hon kanske inte är i speldugligt skick på onsdag. Hon ersattes av Laura Störzel.
Offensivt är Frankfurt ett väldigt starkt lag. Mandy Islacker avgjorde Champions Leaguefinalen i fjol och leder skytteligan i Frauen-Bundesliga på 11 mål, delad ledning med Svenja Huth. De båda är tre mål före en trio bestående av Vivianne Miedema, Charline Hartmann och Marozsan.
Just Islacker och Marozsan som är Frankfurts allra farligaste offensiva hot. Islacker är snabb, stark och rörlig medan Marozsan är teknisk och har ett jättebra skott med båda fötterna.
Utöver de båda är Frankfurt starkt vid fasta situationer. Laget innehåller väldigt många nickstarka spelare, inte minst yttermittfältarna Garefrekes och Laudehr. Med tanke på att Rosengårdmålvakten Erin McLeod har haft luftrummet som sin svaghet kan det bli avgörande för Rosengård hur de klarar Frankfurts fasta situationer. Dock skall sägas att jag tycker att McLeod blivit allt bättre i luftrummet på senare år.
Frankfurts svaghet är backlinjen. Där finns det brister i snabbhet som Rosengård bör försöka utnyttja. Tittar man på klippet med höjdpunkter från dagens match syns det tydligt hur backarna flera gånger på ett tidigt stadium tar ett jättedjup, men ändå inte hinner med Wolfsburgs forwards.
För Rosengård är det förstås även en stor fördel att ha vilat i helgen, medan Frankfurt har haft en riktigt tuff och viktig match. Som det ser ut nu i den tyska ligatabellen måste ju Frankfurt försvara sin titel i Champions League för att få spela i turneringen även till hösten.
Det om tysk fotboll. Eller, jag bör ju nämna att Bayern München i går tog ytterligare ett steg mot försvarad ligatitel. Laget vann med klara 5–1 mot Jena. Vivianne Miedema gjorde tre av målen, och precis som Wolfsburg i dagens toppmatch fick Bayern en straff där förseelsen sannolikt gjordes utanför straffområdet.
Från Tyskland till Svenska cupen. Där gjorde Fridolina Rolfö fem mål när Linköping krossade Mallbacken med makalösa 10–0 på bortaplan. Mallbacken verkade ha med alla sina internationella nyförvärv, men laget får väl skylla på att det inte har hunnit spela ihop sig ännu. Fast tio baklängesmål på hemmaplan – det är en riktigt saftig käftsmäll.
Det intressanta mötet mellan Eskilstuna och Umeå vann sörmlänningarna med 2–0. Marija Banusic stod för båda målen. Jag har alltid tyckt att Banusic har varit en intressant spelartrupp, men tydligt är att jag uppskattar den typen av spelare klart mycket mer än vad Pia Sundhage gör.
I Frankrike spelades bara en ligamatch i helgen. Där gjorde Lisa Dahlkvist 1–0-målet när PSG vann säkert med 6–0 mot Guingamp. Därmed har PSG tagit ett järngrepp om den andra franska Champions Leagueplatsen. Man har nu fem poäng ner till Montpellier och sex till Juvisy. Fem omgångar återstår att spela.
I England var det åttondelsfinaler i FA-cupen. Där gjorde Maja Krantz tävlingsdebut för Notts County (utbytt i 90:e) när laget vann med 3–1 mot Durham. Tävlingsdebuter även för Kosovare Asllani i Manchester City (utbytt i 60:e) och Emma Lundh i Liverpool (inbytt i paus) när Asllanis lag vann med 2–0.
Kanada blev som väntat andra laget att säkra en plats i semifinal i Nordamerikas OS-kval. När Trinidad och Tobago besegrades med 6–0 gjorde Christine Sinclair sitt 159:e landslagsmål. Därmed är hon förbi Mia Hamm på listan över de som gjort flest landslagsmål genom tiderna.
Andra fortfarande aktiva spelare högt upp på listan är Patrizia Panico på sjunde plats (110 mål) och Marta på 14:e plats med 100 mål. Bästa svenska landslagsmålskytt är som bekant Lotta Schelin, hon står på 82 mål.
Här ser ni Sinclairs 159:e mål – som betydde 3–0, och Kanadas övriga fem:
Den andra matchen i gruppen bjöd på en liten överraskning. Guyana vände 1–0-underläge till seger med 2–1 mot Guatemala och efter slutsignalen firade de guyanska spelarna som om de vunnit VM-guld.
Guyana är ett lag som jag inte kan något om, men jag har förstått av kommentarer från folk som följer OS-kvalet mer noggrant än jag att de ser rätt bra ut, och faktiskt har en seriös chans att ta en semifinalplats på Trinidad och Tobagos bekostnad. Faktum är ju att Guyana ligger före T&T på målskillnad inför deras inbördes möte natten mot onsdag.
Guyanas spelartrupp innehåller inte några spelare med välkända klubbadresser. Segerskytten Alison Heydorn, som intervjuas en minut in i klippet nedan, spelar i en klubb i USA som heter Ann Arbor United. Och hon låter väldigt amerikansk i intervjun.
I natt avgörs vilket lag som kommer tvåa bakom USA i grupp 1, Mexiko eller Costa Rica. Inför kvalet trodde jag på Costa Rica, men nu känns det som att det är 60–40-fördel för Mexiko. De tar ju andraplatsen på kryss, och mexikanskorna visade mot USA att de är bra på att försvara sig.
Apropå OS-kval tar Pia Sundhage ut sin trupp till det europeiska OS-kvalet i morgon 14.00. Här kör hon lite funderingar inför kvalet. Jag vet inte hur många spelare varje lag får använda i kvalet. I själva OS består truppen av 18 spelare och fyra reserver. Men gissningsvis är det någon eller några fler än 18 i kvalet. Allt talar ju dessutom för att Sundhage tar ut de spelare som var med i Göteborg i januari.
Från Frankrike fick vår förbundskapten i helgen glädjande besked när Lisa Dahlkvist blev målskytt på passning från Caroline Seger. Dala gjorde 1–0-målet när PSG vann cupderbyt mot Juvisy med 2–0. Se målet här.
Även Sofia Jakobsson gjorde ett mål, hon satte 2–0 när Montpellier avancerade efter 3–0 mot Vendenheim. Däremot blev Lotta Schelin mållös när Lyon vann sin cupmatch med 12–0. Svenskan spelade den andra halvleken i en match där Eugenie Le Sommer gjorde hela fem mål. Vår blivande OS-kvalmotståndare Ada Stolsmo Hegerberg gjorde ett.
Apropå OS-kvalmotståndare gjorde Hollands Vivianne Miedema och Norges Caroline Graham Hansen varsitt 1–0-mål när Bayern München och Wolfsburg vann sina ligamatcher i helgen. Se Miedemas här och Hansens här.
I dag har Rosengårds kvartsfinalmotståndare i Champions League, FFC Frankfurt, spelat sin första ligamatch för året. Man vann med 3–1 mot Hoffenheim i en match som visades på DFB-TV. Jag såg nästan hela matchen – höjdpunkter här – och blev inte jätteimponerad av Frankfurt.
Deras styrka är deras styrka. Det är ett väldigt fysiskt lag som inte står för så mycket skönspel, men som däremot har offensiv tyngd. Jag tyckte att Hoffenheim hade ett bättre passningsspel, men Frankfurt var ändå en storlek större än sina motståndare. Rosengård får se upp i kontringar och vid fasta situationer. Fast oslagbart är definitivt inte det här Frankfurtlaget.
Slutligen lite tankar kring helgens matcher här i Sverige. Där är det ju i första hand Linköping–Eskilstuna som etsat sig fast. Nu har jag sett LFC:s åtta mål på klubbens Facebooksida.
Det är ju inga glädjande bilder för Eskilstuna. Inte på något sätt. Jag har ju fått lite synpunkter från er som sett matchen live i form av kommentarer på förrförra inlägget. Utifrån målen känns analysen att Petra Larsson och Sofie Persson har lämnat stora hål efter sig på Eskilstunamittfältet rimlig.
Kollar man på Linköpings åtta mål är ju nämligen fem av dem spelmål mot samlat försvar. Vid 1–0 och 3–0 får LFC alldeles för lätt komma rättvända på ytan framför Uniteds trebackslinje. Efter paus är den ytan stängd, då slår LFC istället Eskilstuna i djupled.
Det ser ut som att Eskilstunas tränare Viktor Eriksson har rätt mycket att jobba med under de två månaderna fram till seriestart. Nu är klippet väldigt utzoomat, men min känsla är dessutom att åtminstone tre av de åtta målen är bjudningar från landslagsmålvakten Emelie Lundberg.
Eskilstuna var inte det enda laget som lämnade en träningsmatch i helgen med väldigt negativ energi. Kif Örebro blev både besegrade och bestulna i Göteborg. Under matchen gjordes nämligen inbrott i Kif Örebros omklädningsrum. Tjuvarna länsade rummet på datorer, telefoner och andra värdesaker.
Enligt Mia Carlsson på Twitter är det inte första gången det är inbrott på Valhalla under match. Hennes Kristianstad skall ha blivit bestulna under en cupmatch i fjol.
Känns som att Valhalla IP har en hel del att göra på säkerhetssidan. Det här känns ju helt oacceptabelt.
I Örebro har det förresten startats en insamling till spelarna. Läs om den här.
Det var ju alltså en match också. Den vann Göteborg med 2–0. Nedan går det att se matchen i sin helhet. Målen kommer efter 11.30 genom Sara Lindén efter 11.30 och efter 38.40 genom Nathalie Persson. Det andra målet känns rätt billigt.
I andra matcher i helgen vann Piteå med 3–0 borta mot Hammarby i svenska cupen. I träningsmatcher vann Vittsjö med 3–2 mot Bröndby, Djurgården med 3–0 mot Ilves och så spelade Rosengård 3–3 mot Fortuna Hjörring.
I fjol släppte Eskilstuna in 15 mål på 22 omgångar i damallsvenskan. Under lördagen släppte laget in åtta mål i Linköping. Låt vara att det var en träningsmatch, de släppte alltså in åtta mål. Sjukt.
Matchen slutade 8–3 efter att Fridolina Rolfö gjort fyra mål, Stina Blackstenius tre och Pernille Harder ett för LFC. I Eskilstuna gjorde Marija Banusic två och Annica Svensson ett.
Jag har inte sett matchen och väntar med spänning på att få se klipp med höjdpunkter. För det här känns som försäsongens mest intressanta resultat.
* Så till Nordamerikas OS-kval. Där behövde USA ha flyt med ett domslut för att besegra Mexiko med 1–0. Jag har inte sett matchen, men några klipp därifrån. Amerikanskorna fick straff i 80:e minuten sedan bollen tagit på en mexikansk hand.
Personligen tycker jag att det är högst tveksamt om det skall vara bestraffningsbar hands. Jag hade inte dömt straff – men jag är ju inte heller domare.
Det blev straff, som Carli Lloyd slog och Cecilia Santiago räddade. Returen gick dock till Lloyd som rullade bollen i tomt mål:
Tidigare under lördagen vann Costa Rica med makalösa 9–0 mot Puerto Rico. Trots målkalaset innebär siffrorna att Costa Rica måste besegra Mexiko i sista omgången för att avancera till semifinal. Mexikanskorna går vidare på kryss.
Mot ett Puerto Rico med högst tveksamt försvarsspel gjorde Karla Villalobos och Raquel Rodriguez tre mål vardera.
Jag vill inte ens fundera över hur många mål USA kan tänkas göra på Puerto Rico i nästa vecka. Kan det bli 15? Eller 20?
I morgon kommer tydligen Pia Sundhage att vara på plats i England för att se Rosengårds träningsmatch mot Manchester City.
Förhoppningsvis var hon i Manchester redan i dag och såg hur Leicester spelar. De har ett grundspel som borde passa svenska landslag klockrent. De har en otroligt tajt defensiv och tar väldigt få risker på egen planhalva, när de kommer upp i planen är de bolltrygga, har sylvassa kontringar och gör hela tiden smarta löpningar in i straffområdet.
Jaja. Ursäkta den lilla utvikningen till herrfotbollen. I morgon kommer Sundhage sannolikt få se Kosovare Asllani spela. Det skulle kunna vara intressant, fast det finns ju egentligen inget som talar för att Asllani skulle tas ut till OS-kvalet ens om hon gör sitt livs match. Om Sundhage tar med några spelare som inte var med i Göteborg härom veckan till OS-kvalet underkänner hon ju sig själv.
Sundhage får för övrigt inte se så många svenska spelare heller. Enligt Sydsvenskan startar Rosengård nämligen så här: Zecira Musovic – Lina Nilsson, Anita Asante, Emma Berglund, Ali Riley – Ella Masar McLeod, Ebba Wieder, Sara Björk Gunnarsdottir, Lieke Martens – Natasa Andonova och Gãelle Enganamouit.
Jag vet alltså inte vad Sundhage kan väntas vara ute efter på sin Englandsresa, även om det förstås blir lite intressant att se hur ett engelskt topplag som Manchester City står sig mot de senaste årens damallsvenska suveräner.
City blev ju tvåa i WSL förra året och skall spela i Champions League till hösten. Fjolårets serietvåa Arsenal har i veckan spelat två matcher mot tyska topplag. I tisdags föll de mot Wolfsburg med 3–0, men i dag vann Arsenal med 3–1 mot Bayern München. Det är i och för sig bara träningsmatcher, men känslan är ändå att engelsk damfotboll håller på att flytta fram sina positioner.
Pia Sundhage
För svensk del är det ju ändå OS-kvalet som står i fokus den närmaste tiden. Och om förbundet är förståndigt är det vinna eller försvinna som gäller för Pia Sundhage.
Här tänker jag på att hennes kontrakt går ut vid årsskiftet, och att hon nuläget inte verkar intresserad av att förlänga. Därmed känns det solklart att om det inte blir OS-slutspel i sommar för Sverige bör man låta den som skall leda landslaget i nästa års EM-slutspel – för vi kommer att gå dit – ta över så fort som möjligt.
Om Sundhage däremot tar Sverige till OS skall hon självklart få fullfölja över mästerskapet. Fast direkt efter OS bör man ha en ny förhandling. Där är alternativen att antingen ge Sundhage förlängt över EM-slutspelet, eller byta ut henne direkt. Jag tycker nämligen att det är självklart att den som skall leda Sverige i EM nästa år också bör ha ansvaret i höstens båda EM-kvalmatcher.
Hoppas att förbundsledningen tänker som jag gör. Fast jag är inte helt säker på att det är så…
Radiosporten hade ett utmärkt inslag om förbundskaptensfrågan i onsdags. Hör det på den här länken. Där säger Sundhage att hon inte är intresserad av att förlänga det kontrakt som löper ut den 31 december i år. Om inte…
”Jag har stått i en OS-final – två stycken dessutom. Det är ju en euforisk känsla. Jag vet inte vad som händer då, när man mår så bra som man gör, får vinna tillsammans med andra. Då ställer någon en fråga: ‘Du, skall du inte vinna EM också, tillsammans med andra?'”
Som jag ser det är det rimliga att förbundet börjar sondera marknaden efter en ny förbundskapten redan nu – för att vara redo antingen efter OS-kvalet, eller efter OS.
Det finns ju för övrigt ingen som helst logik i att Sundhages kontrakt löper till den 31 december. Vem gjorde den förhandlingen?
Det rimliga är ju att man skriver kontrakt med förbundskaptenen över ett mästerskap, och inte bryter ett halvår innan ett mästerskapsslutspel.
I ovan länkat radioinslag försöker Marika Domanski Lyfors förklara varför man valde att skriva kontrakt med Sundhage till årsskiftet. Personligen tycker jag inte att Domanski Lyfors svarar på frågan, hon svamlar mest. Hennes snack om att det är många mästerskap i damfotbollen förklarar ju inte på något sätt varför man inte valde antingen OS eller EM som slutpunkt för Sundhage.
Dessutom säger Domanski Lyfors så här om EM skulle påverkas om det skulle bli byte på förbundskaptensposten vid årsskiftet:
”Man har ju oftast ett helt halvår på sig att förbereda sig inför mästerskapet. Om det skulle bli så tror jag inte att det skulle bli några problem med det.”
Personligen hade jag mycket hellre tagit över i augusti än vid årsskiftet. Ju längre tid man har att sätta sin prägel på laget, desto bättre. Sundhage själv tyckte ju inte att hon hann göra så mycket inför hemma-EM 2013. Och då tog hon ändå över i oktober 2012.
Jaja. Det finns anledning att återkomma i frågan. Förhoppningsvis först i samband med OS.
* Till något annat. Träningsmatcherna har ju kommit i gång. Eskilstuna United har i dag besegrat damallsvenska nykomlingen Djurgården med 1–0. Eskilstuna ligger numera i framkant på många plan inom svensk damfotboll.
Ett av de planen är att de snabbt lägger upp målen från sina träningsmatcher på youtube. Guldstjärna på det. Klubben skulle för övrigt få ytterligare en guldstjärna om de även bjöd på motståndarnas mål – även om det inte fanns något sådant i dag.
Här är dagens segermål från Malin Diaz:
* Apropå Djurgården gjorde de nyligen klart med Petronella Ekroth. Hon har tidigare spelat i damallsvenskan för Linköping, Tyresö, AIK, Jitex och Hammarby. Djurgården blir alltså hennes sjätte damallsvensk klubb, och det är bara två månader sedan Ekroth fyllde 26 år. Jag har ingen totalkoll bakåt i historien, men det kan väl inte vara många som hunnit med fler klubbar på så kort tid. Det kanske till och med är rekord?
Petronella Ekroth
Har ni exempel på spelare som överhuvud taget spelat damallsvenskt i sex klubbar eller fler får ni gärna skriva i kommentarsfältet.
* Djurgården har för övrigt gjort en del intressanta värvningar och visar att man tänker göra ett seriöst försök att hänga kvar. Den andra nykomlingen, Kvarnsveden, är närmast ett oskrivet blad för mig.
I dag hörde jag dock en intressant radiodokumentär om en av klubbens unga spelare, Lee Winroth. Den handlar om hur hon styrketränat bort en allvarlig skolios och 17 år gammal blivit så stark att hon utöver att hon i år slåss om speltid i damallsvenskan är uppe och nosar på världsrekordet i marklyft. Det är verkligen en prestation värd stor beundran.
Precis som att det har blivit en tradition med en rejäl årskrönika i rubrikform här i bloggen har jag valt att inleda de senaste åren med en damfotbollskalender. Så blir det även i år.
Till kalendern har jag gått igenom diverse olika spelscheman, men förhoppningen är att låta inlägget vara levande ett tag in på året genom att göra uppdateringar när jag hittar nya intressanta matcher/evenemang.
2016 är verkligen ett damfotbollsår som rivstartar. Det är tuffa OS-kval världen över i februari och mars, inte minst känns Asiens kval sanslöst tufft med fem matcher på tio dagar.
Årets stora höjdpunkt är förstås OS-slutspelet i augusti och för svensk del väntar en höjdare i årets slut, F20-VM i Papua Nya Guinea spelas nämligen så sent som i månadsskiftet november/december.
Ligamässigt har franska D1 feminine två avgörande toppmatcher redan nu i årets allra första veckor. Damallsvenskan drar igång den 16 april och avslutas den 5 november. Men mer om det nedan.
Här är damfotbollskalendern 2016:
JANUARI
2 januari: Perth Glory–Canberra United i Australiens W-league. Den tolfte omgången spelas sedan klart den 3 januari.
7 januari: CAF Awards, Afrikas bästa spelare skall koras vid en gala i Lagos, Nigeria. Rosengårds Gaelle Enganamouit är en av fem nominerade till att bli Afrikas bästa spelare 2015. Övriga fyra är Gabrielle Onguéné (Rossiyanka/Kamerun), Ngozi Ebere (PSG/Nigeria), Tia Ines N’rehy (Elfenbenskusten) och Portia Boakye (Ghana).
9 januari: Återstart i italienska Serie A, bland annat med toppmötet Verona–Brescia.
10 januari: Franska cupen drar igång med 32-delsfinaler.
11 januari: Fifa-galan avgörs i Zürich. Vi får veta vem av Carli Lloyd, Aya Miyama och Celia Sasic som officiellt koras till världens bästa spelare 2015.
15 januari: NWSL håller sin stora collegedraft.
16 januari: Franska D1 feminine tjuvstartar efter juluppehållet med matchen Rodez–La Roche-sur-Yon.
17 januari: Resten av matcherna i återstarten av franska D1 feminine, bland annat med toppmötet, Montpellier–PSG.
17 januari: Sista omgången i grundserien av Australiens W-league.
21 januari: Startdag för fyrnationsturnering i Shenzhen, Kina. Deltagande lag: Kina, Mexiko, Sydkorea och Vietnam.
23 januari: Oceaniens OS-kval, final, match 1:2: Papua Nya Guinea–Nya Zealand.
23 januari: Landskamp: USA–Irland.
23–24 januari: Semifinaler i Australiens W-league. Klara seriesegrarna Melbourne City har hemmaplan i sin match.
24 januari: Årets första EM-kvalmatch, Montenegro–Spanien.
26 januari: Sverige–Skottland, träningslandskamp i Serneke Arena, Göteborg.
Skottland
26 januari: Oceaniens OS-kval, final, match 2:2: Nya Zealand–Papua Nya Guinea.
31 januari: Final i Australiens W-league.
FEBRUARI
5 februari: Toppmatch i D1 feminine, PSG–Olympique Lyonnais
10 februari: Nordamerikas OS-kval, grupp 1: USA–Costa Rica och Puerto Rico–Mexiko.
11 februari: Nordamerikas OS-kval, grupp 2: Kanada–Guyana samt Guatemala–Trinidad och Tobago.
13 februari: Svenska cupen återstartar efter vinteruppehållet med mötet Hammarby–Piteå.
13 februari: Nordamerikas OS-kval, grupp 1: USA–Mexiko och Costa Rica–Puerto Rico.
14 februari: Nordamerikas OS-kval, grupp 2: Kanada–Trinidad och Tobago samt Guyana–Guatemala.
14 februari: Återstart i tyska Frauen-Bundesliga med full omgång.
15 februari: Nordamerikas OS-kval, grupp 1: USA–Puerto Rico och Mexiko–Costa Rica.
16 februari: Nordamerikas OS-kval, grupp 2: Kanada–Guatemala samt Trinidad och Tobago–Guyana.
19 februari: Nordamerikas OS-kval, semifinaler: USA–Trindad och Tobago samt Kanada–Costa Rica. Vinnarna är klara för OS.
20 februari: Toppmatch i tyska Frauen-Bundesliga, Wolfsburg–Bayern München.
21 februari: Nordamerikas OS-kval, final.
21 februari: Sista datumet för åttondelsfinalerna i Svenska cupen. Fast det ligger matcher ända fram till den 27 februari, då division 1-laget IFK Örby tar emot Mallbacken.
29 februari: Asiens OS-kval drar igång med matcherna Australien–Japan, Kina–Vietnam och Nordkorea–Sydkorea. Det är gruppspel där ettan och tvåan kvalar in till OS.
MARS
2–9 mars: Algarve cup 2016. Eftersom en mängd europeiska och asiatiska lag spela OS-kval den här perioden blir det bara två grupper i Algarve i år. Kanada, Danmark, Island och Belgien spelar i grupp A och Brasilien, Nya Zeeland, Ryssland och Portugal i grupp B.
2–9 mars: Cypern cup 2016. Består också av åtta lag i år. Grupp A: Irland, Italien, Ungern och Österrike. Grupp B: Finland, Polen, Tjeckien och Wales. Speldagar: 2/3, 4/3, 7/3 och 9/3.
2 mars: Europas OS-kval: Sverige–Norge och Nederländerna–Schweiz.
Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.
2 mars: Asiens OS-kval: Japan–Sydkorea, Nordkorea–Kina och Australien–Vietnam.
3 mars: Fyrnationsturnering i USA, omgång 1: USA–England och Tyskland–Frankrike.
3–8 mars: EM-kval elite round F17/99. Sverige i samma grupp som Polen, Skottland och Norge.
4 mars: Asiens OS-kval: Sydkorea–Australien, Vietnam–Nordkorea och Japan–Kina.
5 mars: Europas OS-kval: Sverige–Schweiz och Nederländerna–Norge.
6 mars: Fyrnationsturnering i USA, omgång 2: USA–Frankrike och Tyskland–England.
7 mars: Asiens OS-kval: Kina–Sydkorea, Vietnam–Japan och Nordkorea–Australien.
9 mars: Europas OS-kval: Nederländerna–Sverige och Schweiz–Norge.
Lieke Martens
9 mars: Asiens OS-kval, sista omgången: Sydkorea–Vietnam, Australien–Kina och Japan–Nordkorea.
9 mars: Fyrnationsturnering i USA, sista omgången: USA–Tyskland och Frankrike–England.
16 mars: Svenska supersupfinalen, FC Rosengård–Linköping.
20 mars: Sista datumet för kvartsfinalerna i Svenska cupen.
23 mars: Champions League, kvartsfinal, match 1:2: Rosengård–Frankfurt, Wolfsburg–Brescia, Lyon–Slavia Prag och Barcelona–PSG.
23 mars: Engelska WSL startar med Arsenal–Reading, Manchester City–Notts County och Liverpool–Birmingham City.
24 mars: WSL:s premiäromgång avslutas med Chelsea–Doncaster Rovers Belles. Ligan består i år av nio lag, vilket gör att Sunderland kliver in i spelet den 26 mars mot Reading.
26 mars: Japanska Nadeshiko League drar i gång, bland annat med Kansaiderbyt Inac Kobe Leonessa–Speranza Osaka Taktsuki.
28 mars: Premiäromgång i norska Toppserien. Full omgång.
30 mars: Champions League, kvartsfinal, match 2:2: Frankfurt–Rosengård, Brescia–Wolfsburg, Slavia Prag–Lyon och PSG–Barcelona.
APRIL
3 april: Semifinaler i tyska cupen, DFB Pokal; SC Sand–Bayern München och Wolfsburg–Freiburg.
5–10 april: EM-kval F19/97, elite round. Sverige är i samma grupp som Belgien, Österrike och England. 5/4 Sverige–Belgien, 7/4 Sverige–Österrike och 10/4 Sverige–England.
7 april: EM-kval, två matcher, bland annat Polen–Danmark i Sveriges grupp.
8 april: EM-kval, en mängd matcher, bland annat Slovakien–Sverige och England–Belgien.
9 april: EM-kval: Schweiz–Italien.
10 april: EM-kval: Österrike–Norge.
11 april: EM-kval: Frankrike–Ukraina.
12 april: EM-kval, en mängd matcher, bland annat Spanien–Irland och Vitryssland–Island samt en match i Sveriges grupp: Slovakien–Polen.
14 april: OS-turneringarna i fotboll lottas – både dam- och herrturneringarna.
16 april: Premiär i elitettan; Älta–Kungsbacka, AIK–Sundsvall och Holmalund–LB07.
16 april: Premiär i amerikanska NWSL; Washington Spirit–Boston Breakers, FC Kansas City–Western New York Flash och Houston Dash–Chicago Red Stars.
17 april: Övriga matcher i den damallsvenska premiäromgången; Örebro–Umeå, Kvarnsveden–Vittsjö, Piteå–Göteborg, Linköping–Mallbacken och Eskilstuna–Djurgården.
17 april: Övriga matcher i premiäromgången av elitettan; Kalmar–Östersund, QBIK–Hammarby, Växjö–Hovås Billdal och Sunnanå–Sirius.
17 april: NWSL:s premiäromgång avslutas med Portland Thorns FC–Orlando Pride och Seattle Reign FC–Sky Blue FC.
23 april: Champions League, semifinal, match 1:2: Lyon–PSG
24 april: Champions League, semifinal, match 1:2: Wolfsburg–Frankfurt.
30 april–1 maj: Champions League, semifinal, match 2:2: Rosengård/Frankfurt–Wolfsburg/Brescia och Barcelona/PSG–Lyon/Slavia Prag.
MAJ
4–16 maj: EM-slutspel F17/99. Spelas i Vitryssland. Fungerar som kval till höstens F17-VM i Jordanien. Där har Europa tre platser. De tas av Spanien, Tyskland och England.
14 maj: FA-cupfinal på Wembley: Arsenal–Chelsea.
15 maj: Franska cupfinalen: Lyon–Montpellier.
16 maj: Sista omgången i tyska Frauen-Bundesliga.
16 maj: EM-final för F17: Spanien–Tyskland. Bronsmatch: Norge–England.
21 maj: Sista omgången i franska ligan, D1 feminine.
21 maj: Final i tyska cupen, DFB Pokal. SC Sand–Wolfsburg.
26 maj: Final i Champions League. Spelas på Stadio Città del Tricolore i Reggio Emilia, Italien. Lyon–Wolfsburg.
29 maj: Seriefinal i damallsvenskan, Rosengård–Linköping.
JUNI
2 juni: EM-kval, sex matcher, bland annat Polen–Sverige och Norge–Österrike.
3 juni: EM-kval, sju matcher, bland annat Skottland–Island och Finland–Irland.
4 juni: EM-kval, två matcher, bland annat Tjeckien–Schweiz.
6 juni: EM-kval Sverige–Moldavien.
7 juni: EM-kval, en mängd matcher. Bland annat Vitryssland–Skottland, Wales–Norge, Finland–Portugal och Danmark–Polen.
18 juni: Svenska cupen, semifinal: Piteå–Rosengård.
19 juni: Svenska cupen, semifinal: Linköping–Eskilstuna
23 juni: Lottning av kvalet till Champions League 2016/17.
28 juni: Sveriges OS-trupp presenteras.
JULI
16 juli: Damallsvenskan, sista matchen innan OS-uppehållet; Rosengård–Djurgården.
21 juli: OS-genrep: Sverige–Japan i Kalmar.
19–31 juli: EM-slutspel, F19/97. Spelas i Slovakien.
AUGUSTI
3–19 augusti: Damfotbollsturneringen i OS i Rio de Janeiro. Lottningen sker den 14 april. Tolv lag får plats i mästerskapet, klara lag: Brasilien, Colombia, Frankrike, Tyskland, Sverige, USA, Kanada, Sydafrika, Zimbabwe, Kina, Australien och Nya Zeeland.
Nyårsfesten närmar sig med stormsteg och det har blivit hög tid för bloggens stora årskrönika.
2015 har varit ett fantastiskt år för damfotbollen i världen. USA vann VM-guld och sporten flyttade fram sina positioner rejält i det stora landet i väster.
Även i fotbollens hemland England togs efterlängtade steg och fotbollstjejerna kom äntligen in i de fina salongerna.
Tyvärr har det varit ett dåligt år för Sverige, sportsligt sett. Vi gjorde vårt sämsta VM någonsin och har även tidernas sämsta världsranking.
Fast det fanns förstås även en hel del svenska glädjeämnen att minnas. Dags för själva krönikan. Precis som de senaste åren har jag gjort den i rubrikform. Trevlig läsning:
Årets bästa spelare: Den rankningen publicerade jag häromdagen. Den toppas av Carli Lloyd och finns att läsa här.
Årets Champions League-mästare: Efter 2–2 mot Biik Kazygurt från Kazakstan i allra första sextondelsfinalen radade Frankfurt upp sju raka segrar och totala målskillnaden 40–0 på de sju övriga matcher fram till finalen. Ingen match vanns med mindre siffror än 4–0. I finalen mot franska skrällaget PSG blev det däremot mycket tuffare. Det såg ut att bli förlängning, men inhopparen Mandy Islacker avgjorde på övertid. Seger med 2–1 för Frankfurt.
Årets civilkurage: När brittiska FN-soldater vrålade sexistiska kommentarer gentemot Australiens spelare under en match i Cypern cup blev de båda engelska bloggarna Rachel O’Sullivan och Sophie Downey upprörda och twittrade om vad de hört. Deras berättelse återberättades i flera stora engelska medier, bland annat i The Guardian. Följden blev att soldaternas uppträdande utreddes av det brittiska försvarsdepartementet.
Årets comeback: FC Rosengård. Det svenska storlaget verkade ostoppbara före VM. Framför allt gick man som tåget efter paus i matcherna. Lagets samtliga 13 första mål kom i de andra halvlekarna. När damallsvenskan gjorde uppehåll stod mästarinnorna på full poäng efter sju raka segrar.
Men under sommaren brandskattades laget. Man tappade tre av sina största stjärnor plus tränaren i somras och fick bygga nytt lag. När Anja Mittag, Ramona Bachmann och Therese Sjögran sa tack och hej var plötsligt Malmölagets väg mot SM-guldet inte så cementerad som vi experter tänkt oss.
Även om det var duktiga ersättare som kom in är det inte hur lätt som helst att få ett lag att fungera. Rosengård tappade serieledningen och var nere för räkning. Men när det skulle avgöras på senhösten visade Malmölaget klass och vann guld – igen. Grattis.
Årets cupmästare: Linköpings FC hade ett starkt lag med hög högstanivå under året. Trots det missade man både en drömchans att gå till semifinal i Champions League (förlust mot Bröndby i kvartsfinal) och ett jätteläge att ta hem SM-guldet när Rosengård tvingades bygga nytt lag under hösten. Säsongen räddades dock av den fina segern i cupfinalen mot Rosengård:
Årets den glömde vi direkt: Medinas svenska VM-låt. En låt jag gav rätt högt betyg vid lanseringen, men är det någon som hört den sedan dess?
Årets domarskandal: Den tyska domaren Marija Kurtes kunde inte reglerna när hon dömde F19-EM-kvalmatchen mellan England och Norge. Hon pekade på norsk frispark när Englands Leah Williamson borde ha fått slå om sin straff med 18 sekunder kvar av lagens gruppfinal. Norge vann och England blev utslaget. Fast bara tillfälligt.
Uefa agerade nämligen handfast efter skandalen. Kurtes stängdes av och matchens sista 18 sekundern spelades klart med annan domare ett par dagar senare.
Williamson fick ett par dagar på sig att fundera över hur hon skulle slå om straffen. Hon visste att hon var tvungen att göra mål för att England skulle gå vidare i kvalet. Arsenaltalangen visade dock att hon är en kandidat till titeln årets starkaste psyke. Hon satte bollen hur säkert som helst – och både England och Norge gick vidare till det EM-slutspel som Sverige sedermera vann.
Årets ekonomiska kris: Den upplevdes som vanligt både här och där. Kif Örebro och Kristianstad tvingades återigen lämna in kontrollbalansräkningar, men klarade elitlicensen även det här året. Umeå IK skrek ut att man var akut kris i juni, men sedan tystnade ropen.
Årets EM-drottning: Stina Blackstenius som bar fram F19/96-landslaget till EM-guld och VM-plats. På senhösten 2016 får vi se Sveriges bästa ungdomslandslag någonsin slåss om nytt guld i Papua Nya Guinea – det blir en av årets allra största höjdare.
Årets experimenterande: Pia Sundhage:s jobb med att sätta ihop en svensk VM-backlinje gick allt annat än bra. Experimenterandet hade börjat redan 2014 och fortsatte hela vägen in i turneringen.
Från årsskiftet och fram till och med VM provades hela tio olika backar i startelvan, utan att Sundhage fann rätt uppställning. De som testades var Mia Carlsson, Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Elin Rubensson, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt, Jessica Samuelsson och Sara Thunebro.
Inget funkade tillfredsställande och strax innan VM fick annars så lugna och självsäkra Sundhage panik. Hon skrotade det specialgjorda spelsystemet 4-1-3-2, som hon hade skräddarsytt för konstgräs och som man hade försökt jobba in under 1,5 års tid. Det blev en återgång till 4-4-2.
Årets fiasko: Sverige i VM. Vårt landslag vann ingen match, snubblade sig till slutspel som 16:e och sista lag, men blev också första laget ut ur slutspelet. Och vi som tillhörde storfavoriterna bland de internationella experterna:
Årets fåror: Fanns i gräsmattan på Vilans IP i Kristianstad. Dräneringsskandalen stoppade den damallsvenska matchen mellan KDFF och Örebro i augusti.
Årets glädjefnatt: Det är rubriken på det firande som Kameruns spelare och lagets stora och högljudda supporterskara gemensamt ägnade sig åt efter 2–1-segern mot Schweiz i Edmonton. Jag satt på läktaren och såg matchen. Man blev faktiskt lite lockad att springa ner och deltaga i firandet, för det var verkligen äkta lycka.
Årets hands: Colombias Daniela Montoya kom undan med den här i segermatchen mot Frankrike i VM:
Årets hashtag: #clapforsweden. Hashtagen som skulle lyfta Sverige i VM blev inte så långvarig. Den blev snarare ett sänke när någon språkkunnig avslöjade att clap även kan betyda gonorré…
Årets hattrick: Gjordes förstås av Carli Lloyd. Även om det inte var ett tvättäkta hattrick (målen betydde 1–0, 2–0 och 4–0) är det svårt att övertrumfa att göra tre mål under en VM-finals första 16 minuter:
Årets hattrick 2: Inte heller Elena Sadiku gjorde ett äkta hattrick. Men att hon satte tre mål i sin comeback efter förra korsbandsskadan gjorde fick alla fall mig på riktigt gott humör:
Årets hetaste halvtimme: Egentligen inträffade de aktuella 30 minuterna redan hösten 2014, men de var så heta att de levde kvar in 2015. De utfördes av Nadine Kessler i Wolfsburg i matchen mot Leverkusen.
Det var de enda 30 minuter som skadeförföljda Kessler spelade säsongen 2014/15. Hennes insats i den matchen måste dock ha varit något utöver det vanliga – de räckte nämligen till att placera henne på plats 23 i Uefas officiella omröstning om bästa spelaren i Europa under säsongen 2014/15. Starkt jobbat av juryn…
Årets historieskrivare: Det är förstås många som skrivit historia i år. En var Nilla Fischer som blev första utländska lagkapten att höja tyska cuppokalen. Hennes Wolfsburg räddade säsongen genom att slå Potsdam med 3–0 i finalen inför 19 000 åskådare i Köln.
Årets höjdpunkter: De satte Fifa ihop tio och tio i Youtubeklipp efter varje VM-omgång. Det var högt och lågt och väldigt sevärt – inte minst det här klippet från tredje gruppomgången som bland annat innehåller VM:s stora diss när vänsterbacken Jennifer Cramer söker, men inte får Nadine Angerer:s uppmärksamhet.
Cramer lade någon dag senare upp ett klipp på sitt Instagramkonto som ett slags bevis på att hon och Angerer ändå är kompisar…
Årets kamper: Jag skulle ha kunnat valt spelarnas kamp mot konstgräset inför VM, men känner ändå att årets kamper utkämpades i Italien, mot väldigt skilda motstånd. Inför cupfinalen mellan Brescia och Tavagnacco hotade spelarfacket med bojkott om inte amatörfotbollsbasen Felice Belloli avgick. Orsaken var att han hade sagt:
”Vi kan inte alltid prata om att ge pengar till de här lesbiska.”
Uttalandet gjorde att Belloli fick sparken. Cupfinalen spelades därför som planerat och Brescia med Maria Karlsson i laget vann med 4–0.
Nu i höst har futsallaget Sporting Locri genomgått en ännu värre kamp. De har inte drabbats homofobi utan har motarbetats av självaste maffian. Den kampen är inte vunnen i skrivande stund, men laget har i alla fall fått starkt stöd från landets idrottsledning.
Årets korsbandsskador: Eländet med de många tunga knäskadorna fortsätter, även om takten på skadeeländet tack och lov har bromsats en aning.
Här är några av de som drabbats av korsbandsskador i år: Beata Kollmats, Göteborg, Jasmin Nejati och Hanna Glas, Umeå, Hanna Folkesson och Sara Michael, Kif Örebro, Elena Sadiku, Eskilstuna, Johanna Elsig och Inka Wesely, Turbine Potsdam, Debinha, Brasilien, Luisa Wensing, Tyskland och Megan Rapinoe, USA. Krya på er, hoppas vi snart får se er alla på fotbollsplanen igen.
Som grädde på moset missade alltså världens bästa spelare 2014, Nadine Kessler, hela 2015 till följd av en knäoperation. Risken känns tyvärr överhängande att vi inte får se skadeförföljda Kessler på planen någon mer gång.
Årets kortaste comeback 1: Therese Sjögran. Gjorde ett utmärkt VM och tackade sedan för sig som spelare i Rosengård och klev in i rollen som sportchef. Fast hon hade knappt hunnit sätta blommorna från avtackningen i vatten förrän hon var på plats på planen igen. En stormig period var Sjögran såväl spelare, tränare som sportchef – innan klubben fick ordning på allt och hon kunde snöra av sig skorna igen. Den här gången för gott. Eller?
Årets kortaste comeback 2: Efter flera års kamp var plötsligt Petra Larsson tillbaka i landslagstruppen. Väl där gick den stenhårda mittfältaren rakt in i startelvan till EM-kvalmötet med Danmark. Fast landslagscomebacken blev bara 90 minuter. Några veckor senare meddelade nämligen Eskilstunaspelaren att karriären är över. Synd.
Årets kramp: Drabbade de svenska spelarna en efter en i VM-premiären mot Nigeria.
Årets lottningsskandal: Fifa brydde sig inte om att lotta de toppseedade lagen i VM, utan placerade ut dem så att de tre högst rankade lagen i världen hamnade på samma sida av slutspelsträdet. Allt för att ge värdnationen Kanada största möjliga chans att ta sig till finalen. Det skrev jag om här.
Dessutom valde man att lotta de oseedade lagen geografiskt, vilket bland annat var orsaken till Sveriges mardrömslottning.
Årets lyft: Sveriges insats i andra VM-matchen, den mot USA. Efter 3–3-fiaskot mot Nigeria i premiären var 0–0 mot blivande världsmästarna ett jättesteg i rätt riktning – inte minst försvarsmässigt.
Årets marknadsföring: USA är närmast oslagbart på att göra reklam för sitt landslag. Deras Youtube-spelarpresentationer inför VM gjorde ingen besviken. De kallade upplägget ”One Nation. One Team. 23 Stories” Den här där Christen Press snackar Göteborg och Sverige var en av mina favoriter:
Årets marknadsföring 2: På temat mer tveksam marknadsföring fick PSG sponsring av Billy’s panpizza. Caroline Seger var med på presskonferensen där samarbetet presenterades och hon hyllade produkten, eller gjorde hon det:
”Jag har erfarenhet av Billys, jag åt det när jag var 18 och inte kunde laga mat.”
Årets match: Frankrike–Tyskland i VM-kvartsfinalen. En match som hade allt.
Årets medaljfrossa: Eller skall vi kalla det tidernas medaljfrossa. Det handlar givetvis om Frankrike – som fortfarande aldrig har vunnit en VM-medalj. I årets VM-kvartsfinal spelade fransyskorna stundtals ut Tyskland. Ändå vann tyskorna efter straffar. Olycklig straffsumpare blev Frankrikes yngsta spelare, Claire Lavogez.
Årets mest bortglömda: Både när Fifa tog ut sitt världslag och när kandidaterna till Ballon d’Or presenterades saknades världens bästa back. Här finns det dock plats för fantastiska Becky Sauerbrunn.
En annan spelare som nästan alltid glöms bort när de stora priserna skall delas ut är Kim Little. Frågan är hur många år i rad Ballon d’Or-juryn kan undvika att ta med NWSL:s bästa spelare bland sina tio kandidater.
Årets mest olyckliga: Claire Lavogez till trots, priset går till Laura Bassett. När alla trodde att det skulle bli förlängning i VM-semifinalen mot Japan gjorde den engelska mittbacken självmål. Ett grymt öde för Bassett, som i övrigt gjorde en kanonturnering. Se det ödesdigra, men rätt snygga målet 1,30 in i det här klippet:
Årets miss: Gaetane Thiney. Hon fick öppet mål från två meter i slutet av förlängningen i VM-kvartsfinalen mot Tyskland – men sköt utanför. Missen finns med i klippet om medaljfrossa ovan.
Årets mål 1: Carli Lloyd:s 4–0-mål i VM-finalen förstås. Att göra mål från mittlinjen i en VM-final är fullständigt otroligt. Målet var det enda damfotbollsmål som var nominerat i Puskas Award i höst. Där trodde jag faktiskt att det skulle ha chans att sluta topp tre, framröstat av USA:s många supportrar. Så blev det inte, men det toppar i alla fall min lista över årets mål:
Årets mål 2: På temat årets frisparkar kör jag en helgardering. Den ena vinnaren är den här geniala av Notts County, där Laura Bassett stannar upp och låter Ellen White sköta avslutningen. Kreativitet av högsta världsklass:
Årets mål 3: Den delade vinnaren är förstås det här perfekta skottet från Maren Mjelde mot Tyskland i VM. Många centimeter närmare krysset än så här kan man ju inte skjuta…
Årets mål 4: Sofia Jakobsson röstades fram som årets spelare i franska ligan av lagens tränare. Att hon gjorde mål som det som betydde 1–0 i cupfinalen mot Lyon lär knappast ha varit till hennes nackdel i den omröstningen. Se pangträffen en minut in i det här klippet. Alla tre målen i matchen är för övrigt sevärda, alltså även Ada Hegerbergs 1–1 och Lotta Schelins 2–1:
Årets mål 5: Spanska Natalia Pablos i Arsenal vann skytteligan i engelska WSL, bland annat genom den här fantastiska volleylobben:
Årets mål 6: Ramona Bachmann var fullständigt fantastisk under årets första halva och stod för flera spektakulära solomål. Så långt var hon en given kandidat till titeln bäst i världen 2015. Under hösten mattades hon dock betänkligt. Fast några gånger blixtrade hon till även under det andra halvåret. Det var ju då, i EM-kvalet mot Italien, som hon gjorde årets solomål. Tyvärr har jag inget klockrent klipp från målet, den enda länk jag hittar finns här.
Årets mål 7: Englands Lucy Bronze stod för bomben som sköt ut Norge ur VM, och som gjorde att Sverige får spela OS-kval till våren.
Årets mål 8: Har du inte fått nog av VM-mål? Här är en länk till de tolv målen från mästerskapet i Kanada som Fifa tyckte var snyggast.
Årets mål 9: Lotta Schelin vräkte in mål förra säsongen. Hon vann skytteligan i franska ligan i stor stil. Det snyggaste från 2015 var en perfekt tajmad klack på hörna mot Arras. Se godbiten 37 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 10: Slutligen måste man ju ha med årets damallsvenska skyttedrottning Gaelle Enganamouit. Kör man en rabona istället för att bara rulla in bollen i mål har man en självklar plats på min topplista:
Årets målvaktskris 1: Drabbade Göteborg, som fick ställa utespelaren Anna Ahlstrand mellan stolparna mot Hammarby. Ahlstrand gjorde ingen dålig match utifrån förutsättningarna, men det var ändå Hammarby som vann.
Årets målvaktskris 2: Drabbade Colombia i VM. Ordinarie målvakten Sandra Sepulveda drog på sig två gula kort i gruppspelet och var avstängd till åttondelsfinalen mot USA. Colombia gjorde en jättebra första halvlek och rullade stundtals ut amerikanskorna. I målet storspelade 21-åriga Catalina Perez. I inledningen av den andra halvleken fällde hon dock Alex Morgan med straff målchansutvisning som följd.
Colombia tvingades byta in tredjemålvakten Stefany Castano. Hon inledde med att få se Abby Wambach slå straffen utanför. Med en spelare kort och tredjemålvakten i målet orkade inte skrällgänget från Sydamerika stå emot längre. Men Colombia var ändå tillsammans med i första hand Australien och Kamerun VM:s stora positiva överraskningar.
Årets mästarlag: USA förstås. I de större ligorna i världen lägger vi till FC Rosengård, Bayern München, Olympique Lyonnais, FC Kansas City, Chelsea Ladies och NTV Beleza. Grattis alla.
Årets svenska mästare i utlandet blev Mimmi Löfwenius och Emma Lundh, dubbla norska mästarinnor med LSK Kvinner. Hedvig Lindahl och Marija Banusic, engelska mästarinnor med Chelsea. Lotta Schelin, dubbel fransk mästarinna med Lyon. Samt Stephanie Öhrström, italiensk mästarinna med Verona.
Årets oj vad nära: På tilläggstid på tilläggstiden hade Ramona Bachmann chansen att skjuta Rosengård vidare till semifinal i Champions League. Det blev inget mål, utan Wolfsburg gick vidare via 1–1 och 3–3 och fler gjorda bortamål. Malmölaget var förbi en stund i hemmamatchen, men kom bara nära.
Årets politikersnack: I går berättade P4 Värmland om nioåriga Emilia Öhberg som hade skickat en fråga till statsminister Stefan Löfven om varför tjejer tjänar mindre än pojkar inom fotbollen och innebandyn, och om det går att ändra på det.
Löfven svarade bland annat att:
”Sveriges regering är en feministisk regering vilket innebär att vi har fokus på jämställdhet i allt vi gör. Jämställdhet innebär att tjejer och killar ska ha samma möjligheter. Lika lön för lika arbete är en viktig del av vårt jämställdhetsarbete.”
Någon som tror att Löfven kommer att lägga ett lagförslag om att spelarna i herrallsvenskan och damallsvenskan skall ha samma lön? Eller att statsministern kommer att kliva in till Karl-Erik Nilsson och kräva att fotbollförbundet betalar exakt samma ersättning till spelarna i herr- och damlandslaget. Knappast va…
Årets presskonferens: Alla med Edwin Okon under VM. Att nigerianen blev den förste förbundskapten att få sparken efter mästerskapet var knappast överraskande med tanke på vilket oseriöst, men underhållande intryck han gav i sina möten med världspressen.
Edwin Okon
Så här sa Okon bland annat om sitt eget lag:
”Ingen kan förutsäga vad det nigerianska laget skall göra. Bara han där uppe…”
Årets ras: Klassiska Jitex åkte för andra året i rad ur en serie och 2014 års damallsvenska klubb spelar 2016 i division 1. Nu bör dock den tråkiga trenden kunna vändas, klubben har nämligen en stark ungdomsverksamhet att luta sig mot.
Årets roadtrip: Den gjorde jag till Strandvallen i Mallbacken. Ett minne för livet. Att en by med 80 invånare kan samla ett sådant engagemang är verkligen beundransvärt.
Vägen till Mallbacken
Årets segersvit: Melbourne City FC bildade sitt damlag i somras. Klubben, som har stöd från Manchester City, fick omgående plats i Australiens högsta liga, W-league. Där har de redan efter tio omgångar säkrat segern i grundserien, och mer anmärkningsvärt – laget har fortfarande inte tappat poäng. De är alltså den enda elitklubben i världen som aldrig någonsin har tappat poäng i ligaspel.
Årets självmål: Helen Eke, Hammarby. En grym miss på alla sätt. Inte minst med tanke på att Hammarby någon månad senare åkte ur damallsvenskan med just ett måls marginal…
Årets självmål 2: Den svenska landslagsledningen som under VM dels stoppade spelarna från att agera på sociala medier och dels minimerade medias tid med truppen. Jag skrev om det här.
När förbundet och sporten borde göra allt för att få största möjliga genomslag i media gör ledningen, med Pia Sundhage i spetsen, i stället sitt bästa för att göra mediebevakningen så likriktad och enkelspårig det bara går. Tråkigt.
Årets skandal: Skulle även kunna heta Årets Hope Solo – för precis lika bra som stjärnmålvakten är på att stoppa bollar är hon på att ställa till med skandaler. I våras var hon avstängd från landslagsspel i en månad efter en rattfyllerihistoria.
Det var inte Solo som körde, hon var passagerare när hennes man Jerramy Stevens körde onykter. Men enligt uppgift uppträdde hon dåligt mot polisen, och som grädde på moset hade Solo lånat bilen, som var märkt med landslagets emblem.
Årets skräll 1: Colombia slog Frankrike med 2–0 i VM. Den såg man inte komma.
Årets skräll 2: Twente slog ut Bayern München ur Champions League. Den var nästan lika omskakande som Colombias knall.
Årets skräll 3: Mallbacken blev första laget att sno poäng av Rosengård i damallsvenskan.
Årets skyttedrottning: Den titeln går förstås till Celia Sasic – som både vann skytteligan såväl i VM som i vårens Champions League och i Frauen-Bundesliga 2014/15. I UWCL noterades hon för rekordsiffran 14 mål, varav åtta gjordes i år – alltså från kvartsfinal och framåt. Här har vi listan över de ”viktigaste” skyttedrottningarna från 2015:
* Celia Sasic, Tyskland – 6 mål i VM.
* Celia Sasic, Frankfurt – 14 mål i Champions League, varav 8 under 2015.
* Gaelle Enganamouit, Eskilstuna – 18 mål i damallsvenskan.
* Tabitha Chawinga, Kvarnsveden – 43 mål i elitettan.
* Lotta Schelin, Lyon – 34 mål i D1 Feminine säsongen 2014/15, varav 14 i år.
* Celia Sasic, Frankfurt – 21 mål i Frauen-Bundesliga 2014/15, varav 9 i år.
* Natalia Pablos, Arsenal – 7 mål i WSL.
* Crystal Dunn, Washington Spirit – 15 mål i NWSL.
* Yuika Sugasawa, JEF United – 15 mål i Nadeshiko League.
* Stina Blackstenius, Sverige – 6 mål i F19-EM.
Och här är några skytteligaledare vid årsskiftet:
* Jane Ross, Skottland – 6 mål i EM-kvalet 2015/16.
* Ada Stolsmo Hegerberg, Lyon – 8 mål i Champions League 2015/16.
* Ada Stolsmo Hegerberg, Lyon – 22 mål i D1 Feminine 2015/16.
* Charline Hartmann, SGS Essen – 8 mål i Frauen-Bundesliga 2015/16.
Årets spruckna svit: Wolfsburg gick in i 2015 utan förlust i Champions League. Men under sitt fjärde år i mästarcupen fick mästarinnorna från 2013 och 2014 se sig detroniserade. PSG med Kosovare Asllani och Caroline Seger vann semifinalen med totalt 3–2 efter att ha inlett med 2–0-seger i Tyskland. Tyvärr för Seger drog hon på sig en varning i andra semifinalen, vilket innebar att hon var avstängd i finalen.
Årets supportrar: USA:s i VM. De var överallt i Winnipeg. Det var verkligen härligt att se.
Årets tack för allt 1: Abby Wambach. USA:s ikon tackade för sig med ett VM-guld, och vi tackar för alla minnen. Framför allt det här:
Årets tack för allt 2: Homare Sawa. Japans ikon tackade för sig med ett VM-silver och en cuptitel. VI tackar för alla minnen, framför allt det här:
Årets tack för allt 3: Det var många andra storspelare som valde att avsluta sina karriärer i år. Jag har säkert glömt flera, men här är några jag gärna tackar för minnesvärda stunder: Charlotte Rohlin, Sara Thunebro, Petra Larsson, Therese Sjögran, Celia Sasic, Lauren Holiday, Nadine Angerer, Shannon Boxx, Amy Le Peilbet, Rachel van Hollebeke (Buehler) och Sanna Talonen.
Årets tack så mycket: Skickar vi till fotbollsförbunden i Skottland och Wales som i mars sa nej till engelska FA:s förslag om att ha ett brittiskt lag i OS – om något av förbunden kvalade in. Det beslutet gör att vi fortfarande har chansen att kvala in till spelen i Brasilien.
Årets transportsträcka: EM-kvalet. Med utökat antal lag till EM-slutspelet 2017 har mycket av spänningen i kvalet försvunnit. Redan vid lottningen kändes 13 lag mer eller mindre EM-klara. Sverige var ett av dem.
Årets trend: Att alltfler lag, både klubb- och landslag, skaffar sig ett välorganiserat försvarsspel, något som gjorde VM-slutspelet mer intressant. Det ger ju en extra krydda till sporten när lag som Colombia faktiskt kan vinna mot Frankrike och Twente kan slå ut Bayern.
Årets tv-sändning: Den från varje damallsvensk match som Tv4Premium stod för. Det var verkligen ett stort steg i rätt riktning för oss som är intresserade. Tack.
Årets tvåa: Irländska Stephanie Roche rådde inte på James Rodriguez i Puskas Award, kampen om årets mål 2014. Men Roche var nära, och nog minns vi den här bilden från årets Fifagala:
Stephanie Roche i fokus
Årets uppmaning: Efter VM-uttåget uppmanade jag Pia Sundhageatt ställa sin plats till förfogande. Vår förbundskapten lyssnade inte på de orden, utan valde att fullfölja sitt kontrakt. Förhoppningsvis får hon bättre ordning på laget och leder det till OS-succé 2016. Vi håller tummarna.
Årets utveckling: Australien. The Matildas charmade verkligen världen under VM med ett snabbt och underhållande anfallsspel. Deras första 25 minuter mot USA i öppningsmatchen var så bra att man häpnade från läktaren. Den här gången fick man nöja sig med kvartsfinal, men laget är fortfarande väldigt ungt, deras topp bör infinna sig först om fyra–fem år. Se upp i VM i Frankrike för Sam Kerr, Caitlin Foord, Emily van Egmond, Lisa De Vanna och de andra lirarna.
Årets vapen: Fasta situationer. Det var på hörnor och frisparkar det skulle hände för vårt svenska landslag det här året.
Årets vattenspridare: De var många till antalet och gick med slangar inför matcherna i Ottawa…
Manuellt sprinklersystem i Ottawa
Årets överkörning 1: Frankfurt vann mot Bröndby med totalt 13–0 i semifinalen av Champions League. Nytt rekord i en semifinal.
Årets överkörning 2: Rosengård visade sin klass när det verkligen behövdes. Precis som man hade önskat avgjordes damallsvenskan i sista omgången. Rosengård hade på pappret tufft toppmöte hemma mot Linköping. Men det gick som en dans för Malmölaget som gjorde mål efter mål:
Årets överraskning: Jag har många gånger ifrågasatt vad hon gjort i landslaget, men under hösten blommade verkligen Olivia Schough ut och var bästa forward i landslaget. Pia Sundhage kallade den tidigare kritiken mot Schough för oförskämd. Personligen tycker jag att kritiken var fullt berättigad. Men det hindrar inte att jag gläds enormt med Schough som fått ett jättelyft i Eskilstuna.
Det var högst oväntat med tanke på att hon har en kanonsäsong bakom sig – där hon på senhösten till och med slog sig in i landslagets startelva. Larsson gjorde ju en utmärkt insats på mittfältet mot Danmark i höstens senaste landskamp.
Beskedet är givetvis ett hårt slag för Pia Sundhage och landslaget. Men framför allt är det ett hårt slag för Eskilstuna som nu har tappat sina två viktigaste spelare, Larsson och Gaelle Enganamouit. Den duon blir inte lätt att ersätta. Lägg till att även Sara Thunebro har valt att lägga av, och Eskilstuna står inför en rejäl utmaning i sitt lagbygge inför 2016.
Det är bara att lyfta på den fiktiva hatten och sedan buga sig djupt och säga grattis till FC Rosengård. Vilken uppvisning guldgänget bjöd på i den sista omgången. Det blev ju inte ens spännande…
Det var tremålsskytten Natasa Andonova som hamnade i centrum, men oj vad bra Marta var. Hon är verkligen de stora matchernas spelare.
Eskilstuna visade kvalitet genom att också vinna sin avslutande måstematch mot Göteborg med 2–0. Det leder till nästa års Champions League. Stort grattis till ett av årets två stora skrällgäng.
Personligen lämnade jag guldstriden för att uppleva ett riktigt fotbollsdrama här i Borås. Där vann Bergdalens IK den helt avgörande kvalmatchen mot division 1 med 4–3 mot Göteborgs DFF. Bergdalen var tvunget att vinna och satte segermålet i 92:a minuten.
Jag gissar att det segervrål jag fick höra på Björkängsvallen var på ungefär samma nivå som det vrål som Mallbacken bjöd på när de fick höra slutresultatet på Zinkensdamm. Jag har bara sett ett mycket kort klipp därifrån, men jag blev glad i hela kroppen av att se Mallbackenspelarnas lycka.
Mallbacken har gjort en kanonsäsong och är väl värda att spela kvar i damallsvenskan 2016. Det hade Hammarby också varit. Stockholmslaget förlorar bara två hemmamatcher (mot de båda topplagen) och tar 18 poäng – ändå åker de ut. Grymt. Jag ser gärna Hammarby i damallsvenskan igen reddan 2017.
Här är en snabbgenomgång av damallsvenskan 2015:
1) FC Rosengård
Mitt tips: 1
Motsvarade favorittipsen och tog femte guldet på sex år. Men det var två olika Rosengård i början och slutet av serien. Bytet av tränare och offensiva nyckelspelare gick inte helt smärtfritt. Man var nere för räkning i guldstriden, men avslutade lysande med fyra raka segrar och fem raka hållna nollor. Bästa målskytten blev makedonska nyförvärvet Andonova – som gjorde tolv mål på 13 matcher. För två år sedan trodde jag att hon skulle bli en sensation i Frauen-Bundesliga. Där fick hon aldrig sitt genombrott. Det kom i Malmö i stället…
Sannolikt kommer guldlaget att byggas om ytterligare i vinter. Vi får nog se ett rätt förändrat Rosengård till våren. Det blir en intressant silly season.
Det enda tråkiga med Rosengård är publikintresset. Dagens guldmatch räddade äran i publikligan och tog upp snittet till 1075. Men i övriga tio hemmamatcher har tyvärr snittet varit för dåligt, bara drygt 750 för Sveriges bästa lag.
2) Eskilstuna United
Mitt tips: 6
Delar priset för årets största skrällinsats med Piteå. Viktor Eriksson har fått ut maximalt ur en trupp som på förhand saknade världsspelare. Under året har dock skytteligavinnaren Gaelle Enganamouit vuxit ut till en sådan.
Laget är välbyggt och blir spännande att följa i framtiden, med ny tränare. För lagets starka publikstöd borgar för att man även i framtiden kan vara med och utmana i toppen. Det underbara publiksnittet på 2641 är ju faktiskt det som är allra roligast med Eskilstunas framgångar i år.
3) Piteå IF
Mitt tips: 5
Den andra stora skrällen. Piteå tog flest poäng av alla lag efter VM-uppehållet och var och nosade på en plats i Champions League. Även Pitegänget har ett starkt publikstöd (snitt på 1649), är välbyggt och har framtiden för sig. Jag känner mig lite stolt över att jag förutspådde att Piteå skulle stå för årets lyft i damallsvenskan.
Precis som Viktor Eriksson i Eskilstuna har Stellan Carlsson byggt ett starkt lag av ett på förhand rätt profillöst spelarmaterial. Under säsongen har dock en mängd Pitespelare blivit stora profiler, inte minst Pauline Hammarlund.
4) Linköpings FC
Mitt tips: 2
En av seriens stora missräkningar. Det kan dröja innan LFC får en bättre chans att vinna SM-guldet. Men trots att laget sett till säsongen som helhet haft den bredaste och mest samspelta spelartruppen slutar man fyra. Dessutom åkte man ur Champions League mot danska Bröndby. Om det inte hade varit för cupsegern skulle jag kallat det här för en fiaskosäsong. Cupen räddar äran för det lag som borde ha vunnit SM-guldet.
Känslan är att LFC behöver få in ytterligare en eller ett par riktiga karaktärsspelare till sin talangfulla trupp. Dagens 5–0-förlust visade att är lite för många som viker ner sig när det tar emot. Det blev förresten en väldigt tråkig avslutning på karriären för Charlotte Rohlin. Jag hade verkligen unnat henne en trevligare sorti, hon är verkligen grymt bra att ha och göra med. Men tyvärr var det hennes tavla som ledde till 1–0-målet som var början till raset.
5) KIF Örebro
Mitt tips: 4
Har haft en svagare trupp än i fjol. Det gick inte som man hoppats med de båda tunga nyförvärven. Hanna Folkesson skadade knät direkt och Lisa Dahlkvist stack till PSG under sommaren. Trots det slutar laget på en klart godkänd femteplats.
Tränare Rickard Nilsson kan lämna skutan med rak rygg. Klubbens ekonomi är på en sådan nivå att fjolårets andraplats känns som ett undantag. Örebro känns som ett lag som slåss om platserna 4–8 de närmaste åren.
6) Göteborg FC
Mitt tips: 3
Tillsammans med AIK årets stora fiaskolag. Slutar i och för sig på tabellens övre halva, men lämnar säsongen med minusmålskillnad. Det är inte godkänt för ett lag som skulle utmana om guldet.
Det har varit en del oro i laget under året. Gissningsvis får vi se rätt stora förändringar i Göteborg till nästa säsong. Inte minst behöver man hitta en stabil målvakt. Unga Fanny Lund har gjort några starka insatser, men hon har också gjort en handfull riktigt stora tavlor som kostat laget många poäng. I dag stod Kristin Hammarström i GFC:s mål. Kan man kanske få henne att göra en seriös comeback?
7) Kristianstads DFF
Mitt tips: 7
Hängde med hyfsat i våras, men har under hösten legat i ett ingenmansland mellan topp- och bottenstrid. Susanne Moberg lägger av och fick avsluta med att bli målskytt. Hon har varit en viktig traditionsbärare i KDFF och blir svår att ersätta.
Kristianstads riktiga bottennapp den här säsongen var gräsplanen. Den plan man annars brukar hylla var ju så usel att domaren som bekant tvingades stoppa matchen mot Örebro i somras. Ett annat bottennapp är publikintresset i Kristianstad. Årets snitt på 368 är icke godkänt.
8) Umeå IK
Mitt tips: 9
Dagens poäng förde upp UIK på åttonde plats på bättre målskillnad än Vittsjö. Åtta är en placering som väl motsvarar lagets kvalitet det här året, speciellt som man skakats av många skador.
Klubbens målsättning om att vinna SM-guld 2017 lär stanna vid en dröm. Visst finns det mycket talang i Umeå, men att en förening som var hotad av konkurs så sent som i somras, och som hela tiden har legat någon poäng ifrån nedflyttningsstriden, skulle kunna lyfta sig och bli ett guldlag nästa år. Nej, det händer inte. Det är dock väldigt viktigt för laget att Lina Hurtig har valt att stanna ett år till.
9) Vittsjö GIK
Mitt tips: 8
Var sex mål ifrån att infria mitt tips om en åttondeplats. Har varit lite för bra för att vara akut indraget i nedflyttningsstriden, men behöver lite mer tyngd för att kunna slåss om en plats på den övre tabellhalvan nästa år.
Antonia Göransson och Jane Ross har varit årets bästa målskyttar och är två spelare som man bör lägga kraft på att behålla.
10) Mallbackens IF
Mitt tips: 11
Sagan om laget från byn som inte finns på kartan får ett nytt kapitel i damallsvenskan. Kontraktet klaras med bara ett måls marginal. Mallbacken hänger kvar genom att man har varit bra på att kämpa till sig poäng hemma på Strandvallens gräs. Även om dagens poäng togs på konstgräs.
Laget har från början varit ödmjukt och spelat efter sina resurser. Men när jag såg laget live tyckte jag faktiskt att man var lite sämre organiserat i defensiven än jag hade uppfattat från tv-bilderna. Kan man jobba lika hårt och samtidigt bli bättre på att stänga ytan framför egen backlinje tror jag att Mallbacken även kan samla fler poäng på konstgräs nästa år. Men det är viktigt att man behåller traditionsbärare som Frida Broström och Mimmi Larsson.
Noterbart är att publiksnittet i byn med 80 invånare hamnade på 961 – det är förstås mer än godkänt.
11) Hammarby IF DFF
Mitt tips: 10
Åker ur med ett måls marginal. Det är vansinnigt grymt. Man har gjort en utmärkt säsong som nykomling och faller egentligen på att man kryssat mot AIK två gånger. Seger i en av de matcherna och man hade varit kvar i damallsvenskan även 2016.
Nu gäller det för klubbledning att behålla så många spelare som möjligt för att vara tillbaka igen 2017. En spelare som haft ett udda år är Anna Oscarsson. Hon åkte ur damallsvenskan i fjol med Jitex. I år har den Gotlandsfostrade mittfältaren vunnit F19-EM, men också åkt ur damallsvenskan med Hammarby – och spelat för det Jitex som åkte ur elitettan. Här snackar vi högt berg och djupa dalar…
12) AIK
Mitt tips: 12
En jättebesvikelse, trots att de motsvarade det lågt ställda tipset. AIK var ju nämligen mycket sämre än jag hade trott. Laget hade ingen som helst tyngd och gav upp redan i somras, när man släppte iväg Emma Lundh till norska LSK. Där spelade hon för övrigt från start i dag när laget säkrade guldet i toppserien. Grattis.
Man får alltså kolla efter spelare som lämnat för att hitta glädjeämnen i AIK. Jag är inte säker på att höstens upplaga räcker för att slåss om en plats topp två i elitettan. Känslan är att AIK behöver bygga om sitt lag. De behöver även bygga engagemang, för årets publiksnitt på 285 är långt ifrån godkänt.
* Det var damallsvenskan 2015. Sedan några timmar tillbaka är silly season igång. Känslan är att alltså den kan bli rätt silly framför allt i Rosengård. .
Utanför Sveriges gränser har alltså LSK säkrat det norska ligaguldet i dag. Utöver Emma Lundh spelade även Mimmi Löfwenius från start när Arna-Björnar besegrades med 4–1. Förstås skickas även ett grattis till Löfwenius.
* I tyska Frauen-Bundesliga var det riktigt konstiga resultat i dag. På fem matcher gjorde inget lag fler än ett mål. Det konstigaste resultatet var att Wolfsburg föll hemma mot SC Sand. Serbiska Jovana Damnjanović, som provtränade med Linköping häromåret, gjorde målet just innan paus.
Även Frankfurt tappade poäng. Det blev bara 1–1 borta mot nykomlingen Werder Bremen. Däremot vann Bayern München sin match med 1–0 sedan Nicole Rolser gjort målet redan i första minuten. Bayern leder nu serien med tre poäng före Frankfurt. Wolfsburg är sex poäng bakom, medan Turbine Potsdam ligger kvar på nedflyttning – trots att man tog en poäng i dag.
* I Frankrike blev Sofia Jakobsson enda svenska målskytt den här helgen. Hon gjorde kvitteringsmålet till 1–1 när Montpellier vann prestigemötet borta mot Juvisy med 2–1. För Lyon och PSG blev det storsegrar. Ada Hegerberg blev tvåmålsskytt igen för Lyon. Den 20-åriga norskan har nu gjort 13 mål på sju omgångar. Noterbart är att bara tre lag – Lyon, PSG och Montpellier – har gjort fler.
14.30 smäller det. Personligen kommer jag att se det damallsvenska avslutningsdramat i efterhand i kväll. Det blir kvalfotboll på plats i eftermiddag först.
Men så här cirka tre timmar innan avspark tänkte jag bjuda på lite tankar kring avgörandet. Guldstriden först.
Det här talar för att FC Rosengård tar guldet:
* Att man leder serien med 1,5 poäng.
* Att man har en vana av att vinna. Laget har vunnit damallsvenskan tre av de fyra senaste åren, och har alltså en vinnarkultur.
* Att Eskilstuna även har en Champions Leagueplats att spela för, och att man sannolikt inte blir tvåa om man förlorar. Eskilstuna har alltså även något att vinna på kryss.
* Att man vet att det bara är seger som betyder något i dag. En poäng är inget värd för Rosengård, vinner man inte kan man lika gärna förlora, för då sätter LFC press på Eskilstuna.
* Att Göteborg är ett lag med kapacitet och som har chansen att sno poäng i Eskilstuna.
Det här talar för att Eskilstuna United tar guldet:
* Publikstödet. Eskilstuna har överlägset bäst publikstöd i damallsvenskan och kommer att notera årets största publiksiffra i dag.
* Att Linköping har satt käppar i Rosengårds hjul förr.
* Att Linköping kan spela avslappnat.
* Att Rosengård föll senast man hade en liknande guldmatch på hemmaplan i sista omgången – mot Tyresö 2012. Vid klubbens senaste två SM-guld har segern redan säkrats innan slutomgången.
…Och några tankar om nedflyttningsstriden:
Det här talar för att Mallbackens IF hänger kvar:
* Att man har ett måls försprång. En uddamålsförlust kan alltså räcka för att hänga kvar om Piteå samtidigt vinner i Stockholm.
* Att Hammarby möter Piteå, seriens formstarkaste lag. Piteå har dessutom chans att spela till sig en plats i Champions League.
* Att man har lättare motstånd än Hammarby. Umeå är klart sämre än Piteå och har dessutom flera tunga skador. Ett motiverat Mallbacken bör alltså ha hyfsad poängchans i dag mot ett ojämnt Umeå.
Det här talar för att Hammarby IF DFF hänger kvar:
* Hemmaplan. Hammarby förlorar väldigt sällan på Zinkensdamm. Bara två förluster hittills i år. I dag förväntas dessutom stor publiktillströmning, något som kan lyfta laget.
* Formen – och karaktären. Bajen har kommit igen från underlägen och tagit fyra poäng på de två senaste omgångarna. Något som de kan ha nytta av i dag.
* Att Mallbacken är svagt på konstgräs. Man har bara tagit poäng av svaga AIK på det underlaget.
* Att Mallbacken tappat i defensiv stabilitet på sistone. Laget som bara släppte in 19 mål de första 16 omgångarna (knappt 1,2 per match) har nu släppt in 15 (3 per match) på de senaste fem. Det finns alltså möjlighet för Hammarby att hänga kvar på en knapp förlust – om Mallbacken samtidigt förlorar med större marginal.
En blogg om internationell damfotboll 