Kategoriarkiv: Obos Damallsvenskan

Högsta serien i fotboll för damer i Sverige sedan 1988. Hette damallsvenskan fram till juli 2018, då serien bytte namn till Obos Damallsvenskan.

Semesterdags – och Piteå är bäst igen

Publicerad den av
29

Halva damallsvenskan är spelad, och för andra halvserien i rad är det Piteå IF som är bäst. Norrbottniskorna toppade hösttabellen för 2017 och man är alltså även i topp våren 2018.

Tyvärr för Piteå så ger ju de här segrarna inga medaljer, utan bara ära. Det krävs sannolikt seger även i hösttabellen 2018 för att man skall få fira fullt ut.

Men efter tre raka förluster reste sig i alla fall Piteå i dag och vann med 2–1 hemma mot LB07. Det lilla jag såg av matchen var hemmasegern helt i sin ordning. Piteå kändes både något stabilare och något vassare. Dagens matchvinnare var Madelen Janogy som både slog det fina inlägget till Nina Jakobsson:s 1–0-mål och som själv tryckte in det avgörande 2–1-målet.

Halvvägs leder Piteå tabellen med två poäng före Göteborg och med fyra poäng före Rosengård. Det har ju varit närmast omöjligt att tippa årets serie. Men det känns ändå ganska säkert att slå fast att det blivande svenska mästarlaget återfinns bland de fem topplagen, och att ett av de lag som ligger på platserna 6–11 kommer att följa med avsågade Kalmar ner i elitettan.

Utöver Piteå, Göteborg och Rosengård är det Kristianstad och Linköping som har kvar en rimlig guldchans. De är båda inom sex poäng från serieledning.

I ”botten” ryms de sex lagen Hammarby, Växjö, LB07, Djurgården, Vittsjö och Eskilstuna inom tre poäng. Det finns således förutsättningar för rysarslut både i toppen och botten av årets serie.

Eskilstuna firar semester på nedflyttningsplats. Av det jag såg från dagens hemmamatch mot formstarka Linköping är dock United för bra för att åka ur. Linköping skall tacka målvakten Matilda Haglund för att man inte tvingades åka hem tomhänta från Tunavallen.

Kul att Annica Svensson var tillbaka i spel igen efter 15 månaders frånvaro. Och otroligt kul att hon fick kröna sitt korta inhopp med att göra 3–3-målet.

Nu följer en månads uppehåll där flera av lagen kommer att genomgå förändringar. Den största vi vet om är ju att Linköping skall byta tränare samt att laget tappar delade skytteligaledaren Natasha Dowie.

Göteborg har redan tappat Christen Press och i Rosengård lämnar viktiga Ali Riley. Däremot stannar Iva Landeka ett år till i Malmöklubben. I går meddelade Vittsjö att amerikansk duon Lorina White och Genessee Daughetee kommer att lämna klubben.

Det kommer säkert även att tillkomma ett antal spelare. Klart är att Hammarby stärker upp med Lotta Ökvist. Enligt Corren kan det bli som jag skrev för länge sedan, nämligen att Olof Unogård tar över i Linköping.

Jag hoppas inom kort ha tid att sätta ihop en lite mer genomgående sammanfattning av våren.

Veckans mål hämtar jag från USA och NWSL, där Marta i natt återigen visade varför hon är tidernas bästa kvinnliga fotbollsspelare.

Skytteligan leds dock av en annan fantastisk målskytt, nämligen Australiens och Chicago Red Stars Sam Kerr. Hon gjorde ett hattrick i natt mot sin förra klubb Sky Blue FC.

Därmed är Kerr uppe på åtta mål den här säsongen, och totalt 51 i NWSL-historien. Ingen annan har gjort över 40.

I övrigt under helgen har Reading presenterat Gemma Davison som nyförvärv:

I Spanien har Valencia värvat Mexikos talangfulla Monica Flores. Hon är mest känd för att hon mötte USA och sin tvillingsyster Sabrina Flores i U20-VM 2016. Bilderna där Sabrina tröstade Monica efter matchen där Mexiko var bäst i 85 minuter, men USA vann, är välkända.

Damallsvenskan har ett nytt ledarlag

Publicerad den av
Svara

Göteborg blev det tredje laget efter Hammarby och Piteå att leda damallsvenskan 2018. Det återstår att se om dagens 3–2-seger borta mot Kalmar bara innebär en dag i ledning för Göteborg, eller om den innebär semester på toppen.

Svaret på den frågan kommer i morgon. Då får vi även veta vilket lag som gör Kalmar sällskap under nedflyttningsstrecket under uppehållet. I dag spelade Vittsjö och Djurgården 2–2, vilket innebär att Vittsjö skulle falla ner på elfteplatsen om Eskilstuna vinner mot Linköping i morgon. Annars är det Eskilstuna som får fira semester på elitettanplats.

Även elitettan är bara en dag ifrån sommaruppehåll. Där är det klart att det blir Kif Örebro och Kungsbacka som går på ledighet på allsvensk plats. Kif Örebro vann gårdagens seriefinal mot Kvarnsveden med 2–1, ett resultat som innebär att Borlängelaget som bäst kan ligga trea under sommaren.

Om överraskningslaget Lidköping vinner morgondagens hemmamatch mot Sundsvall är det däremot LFK som firar sommar på tredjeplatsen. I så fall kommer fyra lag att finnas inom två poäng i tabelltoppen. Det är jämnt i båda våra högsta serier.

Snabba vändningar i damallsvenskan

Publicerad den av
14

Årets damallsvenska måste vara den mest svårtippade någonsin. Vi som försöker vara experter tas gång på gång ner på jorden.

Minns ni exempelvis hur det såg ut för två veckor sedan?

Då skulle Eskilstuna och Vittsjö precis sparka i gång den nionde omgången, och tabellens övre halva såg ut så här:

1) Piteå                 +7     21
2) Rosengård      +17    19
3) Växjö                +3     13
4) Göteborg         +2     13
5) Kristianstad        0     12
6) Linköping           0     11

Piteå och Rosengård hade ryckt, och utifrån hur det har sett ut historiskt sett borde det vara ganska klart att guldstriden skulle komma att stå mellan just dessa två lag. För övriga lag kändes guldhoppet högst begränsat. Att ta in upp till tio poäng på lag som bara hade tappat tre respektive fem poäng på åtta omgångar borde ju nämligen inte vara så lätt.

Men under de senaste två veckorna har något hänt som sannolikt aldrig tidigare inträffat i damallsvenskan. Samtliga de tre lag som låg i topp efter omgång åtta har åkt på två raka förluster – och serien har packats ihop rejält.

Piteå och Rosengård har inte längre någon lucka i toppen, och Växjö har bara två poäng ner till nedflyttningsstrecket och är numera att klassa som ett bottenlag. Det svänger alltså fort i vår damallsvenska.

1) Piteå                 +3     21
2) Rosengård      +15    19
3) Göteborg          +5    19
4) Linköping          +9    17
5) Kristianstad       +1    16
6) Hammarby        +5    15
—–
8) Växjö                +1     13

I dag 18.00 drar den elfte och sista våromgången i gång med det hyperintressanta mötet mellan Rosengård och Växjö. Även om Malmölaget har varit formsvagt och uddlöst på sistone måste man räknas som klara favoriter. Växjö har ju nämligen sin ordinarie målvakt Katie Fraine avstängd. Med sin rutin är hon väldigt viktig för lagets försvarsspel Ersättaren Moa Edrud är lovande, men ännu ett oprövat kort.

Med de svängningar som varit i serien går det inte prata om måstematcher redan i elfte omgången. Men för att kunna gå på semester med hyfsad arbetsro måste nog Rosengård vinna i kväll.

En intressant match i matchen är förstås den mellan lagens båda skyttedrottningar, Anja Mittag och Anna Anvegård. Deras formkurvor pekar i helt olika riktningar. Medan Anvegård är glödhet och har gjort fyra mål på de tre senaste matcherna har Mittag svalnat av allt eftersom våren gått. Hon inledde urstarkt med fem mål på de tre första omgångarna. Men sedan dess har tyskan bara förmått göra ett mål.

Gårdagens nyhet i damallsvenskan var att det blev Hammarby som knöt upp Lotta Ökvist. Bajen har ju nyligen drabbats av en korsbandsskada på Cathrine Dahlström, vilket gjort att laget varit tunt på ytterbacksplats.

Det här kan således vara bra för båda parter. Ökvist har bra chans till speltid, och Bajen breddar sin bemanning i backlinjen.

Internationellt fortsätter Arsenal att hämta spelare från Turbine Potsdam. I går presenterades mångsidiga Tabea Kemme som nytillskott av Londonklubben.

Slutligen skrev nyss Elena Sadiku på sin Instastory om att Marija Banusic gjorde ett äkta hattrick i debuten för sin nya klubb, Beijing BG Phoenix FC.

Det är uppehåll i den kinesiska superligan, men cupen pågår. Och enligt agent Michael Kallbäck var det i en cupmatch som Banusic gjorde de tre sista målen när laget vann med 4–0. Kul att få rapportera om positiva nyheter kring Banusic.

https://twitter.com/MichaelKallback/status/1014817659924426753

Linköping lyfter – Kalmar rasar ihop

Publicerad den av
5

Linköping vann med förkrossande 8–0 i kvällens hemmamatch mot IFK Kalmar. Därmed är det LFC jag räknat ut för länge sedan tillbaka i den damallsvenska guldstriden.

Vid seger borta mot Eskilstuna på söndag kommer man maximalt att vara fyra poäng från serieledning under semestern.

I dagens match gjorde Natasha Dowie tre mål, vilket innebär att den engelska toppforwarden nu har gjort åtta mål på tio matcher – och toppar den damallsvenska skytteligan tillsammans med Växjös Anna Anvegård.

I Eskilstuna gör Dowie sin sista match för Linköping. För några veckor sedan hade jag sagt att det inte blir någon jättestor förlust för laget, men nu har hon gjort mål i fem raka matcher och det är inte lätt att ersätta.

Men ekonomiskt är det inte lätt att hålla kvar Dowie. Om jag förstått det rätt är skattereglerna förmånliga på korttidskontrakt, spelaren betalar bara 20 procent på inkomsten om kontraktet är på max ett halvår. Men om LFC skulle behålla sin engelska stjärna och ge henne lika mycket i nettolön även i höst hade det kostat rejält.

Jag såg inte speciellt mycket av dagens match. Men det lilla jag såg var det enorm klasskillnad. Tyvärr har vi hamnat där jag var rädd att vi skulle hamna, nämligen i att vi har ett lag som är alldeles för dåligt för vår högsta serie.

På förhand kändes Kalmar som given slagpåse i damallsvenskan. Men under april var jag imponerad över hur laget bet ifrån sig genom stenhårt arbete och vassa kontringar. Där i serieupptakten kunde det ha blivit fler än tre poäng. Men nu talar det mesta för att det väntar en blytung höst för Kalmar.

Lagets försvarsspel i dag såg ut att hålla division I-klass. Det var alibiförsvar från de flesta, spelarna var på hyfsat rätt position, men ingen gick på bollen. Linköping tilläts därför göra flera alldeles för enkla mål.

Det värsta av allt för Kalmar är att avståndet upp till strecket redan har vuxit till åtta poäng. Sannolikt måste laget ta minst 17–20 poäng i höst om man skall kunna hänga kvar. Och det är ju fullständigt omöjligt om man inte värvar ett helt nytt lag. Eftersom man inte har råd med det riskerar hela hösten bli en transportsträcka mot elitettan. Och då kan det bli fler ras av den typ vi fick se i dag. Tråkigt.

* Tråkigt är även det besked Lotta Ökvist fick från Orlando Pride i dag. Klubben släpper henne eftersom hon inte platsar. Ökvists USA-äventyr blev garanterat inte var hon tänkt sig. Hon har varit skriven i tre olika klubbar och fått spela noll minuter i ligan. Förhoppningsvis hittar hon en klubb i höst där hon får speltid igen.

* Kollar vi internationellt meddelade i dag meriterade tyskan Josephine Henning att hon avslutar sin karriär. Tråkigt, då hon bara är 28 år, och borde ha några år till kvar på karriären.

I Italien presenterade Juventus i går duktiga forwarden Cristiana Girelli som nyförvärv. Girelli kommer från huvudkonkurrenten Brescia, alltså det lag som nu tas över av AC Milan.

Olga Garcia

I Spanien gör Olga Garcia ett liknande byte. Det har varit klart ett tag att hon inte skulle bli kvar hos ligatvåan Barcelona. Nu är det klart att forwarden fortsätter karriären hos ligamästarinnorna Atletico Madrid.

Apropå Spanien såg jag att mittenlaget Huelva i går värvade Paraguays Lice Chamorro. Kul att spelare från ”nya” länder dyker upp i de ligor som satsar.

 

 

Rapport från en presskonferens

Publicerad den av
10

I förmiddags tog jag en sväng till Göteborg för att lyssna på vad EFD hade för stor nyhet att komma med. Det visade sig alltså att man valt att sälja delar av namnet på damallsvenskan, vilket är något nytt inom svensk fotboll.

Utöver att jag var där var GP:s Joel Tivemo enda närvarande reporter. Det var alltså fler på podiet än ”på golvet”.

De som satt på podiet vid presskonferensen var från vänster: Ulrika Liiv (Kommunikations- och Hållbarhetschef på Obos i Sverige), Linda Wijkström (Generalsekreterare för EFD), Daniel Kjörberg Siraj (Koncernchef för Obos i Norge), Annika Grälls (Ordförande för EFD) och Joakim Henriksson (VD för Obos i Sverige).

Bild från dagens presskonferens.

Presskonferensen inleddes med att EFD:s båda representanter berättade vad samarbetet betyder för svensk damfotboll. Grälls inledde:

”Jag tycker att det verkligen är banbrytande. Att vi faktiskt får en huvudsponsor som går in och satsar, och som har väldigt mycket av våra värden och värderingar, att vi faktiskt vill göra ett hållbart och bättre samhälle, och skapa förutsättningar för damfotbollen och våra föreningar att utvecklas, både föreningsmässigt men också fotbollsutvecklingsmässigt – ett jättestort steg.

Wijkström fyllde i:

”Konkret så är det naturligvis en intäktsökning för klubbarna, men också att Obos visar en pionjärsställning, att bryta mark som många har pratat om. Det kan innebära för föreningarna ute på den lokala marknaden att det visst finns företag som anser att det här är framtiden.”

Nästa fråga som kom upp var vad tanken var med de tio miljoner kronor (två miljoner per år) som är avsatta för samhällsprojekt. Där svarade Kjörberg Siraj:

”Vi har samma modell i toppserien, en grundfinansiering i botten och en toppfinansiering med olika projekt, delvis ute i klubbarna, delvis centrala arrangemang. Här tror jag att flexibiliteten är ganska stor. Från vår sida är det viktigt ,ed det här avtalet att lyfta att damfotbollen har ett kommersiellt värde.”

…

”För ett bolag som oss som säljer en produkt som bostäder, där vi vet att kvinnorna står för minst 50 procent av beslutsfattandet är det jätteintressant för oss att positionera oss i den här kundgruppen. Vi var lite förvånade att ingen på den norska marknaden

och kanske ännu mer förvånade att inga svenska bolag har tagit den här diskussionen. För utifrån har jag tyckt att jämställdhetsdiskussionen har pågått länge i Sverige. Många företag har pratat om det, men ändå inte gjort något. Det finns många sponsorer på lokal nivå som tar sitt ansvar. Men skall man lyfta damfotbollen rejält måste någon kliva in på den centrala nivån. ”

I november gick Obos in som huvudsponsor för norsk damfotboll, koncernchef Kjörberg Siraj konstaterade att det gav ringar på vattnet.

”I Norge har det gjort att det tillkommit flera sponsorer. Den norska serieföreningen har gått från två miljoner till nästan 20 miljoner på ett år. Efter att vi gick in klev flera aktörer ner från läktaren, för nu går tåget.”

Han är väldigt nöjd med hur det första halvåret av det norska samarbetet har funkat.

”Det har varit jättebra, det har skapat mycket uppmärksamhet. Det har väckt upp debatten. Vårt avtal i Norge är lite större än det svenska, men min bedömning är att vi redan fått tillbaka allt det vi satsat på publicitet och på att vi ses som det bolag som tar damfotbollen på allvar.”

…

”Vi fick väldigt mycket positiv respons från spelarna, för det ligger prestige i att vara kommersiellt intressant. Spelarna har så många gånger hört att de inte är kommersiellt intressanta, men nu känner att de äntligen är intressanta.”

Han berättade sedan om den satsning man gjorde med en sammanhållen omgång där alla lag spelade på samma plats, om traineeprogram och mentorskap.

Annika Grälls hoppades förstås att det här skall ge ringer på vattnet även för EFD och svensk damfotboll.

”Jag tror att man kan sätta igång en trend, precis som man gjort på den norska sidan. Vi ser ett ökat intresse vad gäller förfrågningar och annat, och att man börjar gå från tanke till handling är så viktigt. Alla kan bidraga på något sätt.”

Nästa fråga handlade om hur stor del av pengarna som skall användas centralt, och hur mycket som går ut till föreningarna. Wijkström svarade först:

”Pengarna fördelas i samråd med samarbetspartnern. Det är ungefär 80 procent av de medel som EFD har som går direkt ut till klubbarna.”

Grälls fyllde i:

”Det handlar också om var de medel vi får gör störst nytta för damfotbollen, var kan vi driva utvecklingen. För det är det som är viktigt, var har vi störst nytta.”

Sedan konstaterades att det här inte fullt ut täcker det bortfall som EFD och klubbarna fick när tv-avtalet löpte ut för några år sedan.

”Vi gick in med ungefär 18 miljoner kronor i intäkter i EFD i mars. Om vi bara tittar på våra samarbeten med Obos som titelsponsor och vår huvudsponsor Svenska spel kommer vi ha helt andra förutsättningar nästa år. Det finns en ambition också att vi till 2020 skall tillbaka där vi var, på 35 miljoner. Där ligger vi ju nu lite i framkant mot det strategin säger. Och vi vill ju helst nå ännu mer. Det som är viktigt att säga är att vi inte har tappat den mediala exponeringen. Vi tappade pengarna, men vi har stärkt den mediala exponeringen – och där kan vi också se fler intäkter.”

Jag frågade om inte damallsvenskan från 2020 kunde få ta över de pengar (92 miljoner kronor om året) som herrallsvenskan släppte häromdagen från Svenska spel. Det framkallade skratt och leenden från podiet. Wijkström sa skämtsamt:

”Det är väl en annan presskonferens, eller?”

Sedan konstaterades att det här är första gången en svensk serie säljer sitt namn. Däremot har Allianz köpt in sig i tyska Frauen-Bundesliga (det avtalet håller på att omförhandlas) och Iberdrola i den spanska lag liga.

Grälls:

”Det är ju verkligen jättespännande för att det är helt nytt. Jag hade en diskussion med ordförande från våra föreningar och man bara jublade, man tycker att det är otroligt spännande. Det var bara jubel från våra föreningar.”

Wijkström meddelade sedan att ambitionen i samarbetet är att man skall ha en ny, integrerad logotype. Den är dock inte klar ännu, och kommer att ta lite tid. Men i alla sammanhang där man lätt kan ändra namnet blir det Obos Damallsvenskan från och med den 25 juli. Då byter exempelvis damallsvenskan.tv namn till obosdamallsvenskan.tv.

Så här i efterhand kan man kanske tycka att åtta miljoner kronor om året kan vara ett billigt pris för att köpa in sig i damallsvenskans namn. Å andra sidan borde ju EFD om någon vara medvetet om vilket marknadsvärde serien har. Och enligt Grälls var ju alla klubbarna nöjda med det här.

Snabb matematik gör för övrigt att om klubbarna får 80 procent av de årliga sex miljoner kronorna innebär det här ett årligt tillskott på 400 000 kronor per damallsvensk klubb och år. Plus att man kan ingå i de olika samhällsprojekt som planeras.

Rent fotbollsmässigt har det hänt en del vad gäller silly season under fredagen. Adelina Engman lämnar Göteborg för Chelsea. Det är en övergång jag är lite frågande till. Kommer hon verkligen att platsa?

Line Röddik Hansen går från Barcelona till Ajax:

Och Claire Lavogez går från Lyon till Bordeaux:

Damallsvenskan säljer namnet

Publicerad den av
15

Bild från dagens presskonferens.

Damallsvenskan har en namnsponsor, bostadsutvecklingsföretaget Obos.

Det norska företaget satsar 40 miljoner kronor över fem år. Från och med den 25 juli kommer damallsvenskan officiellt att heta OBOS Damallsvenskan. Noterbart är att av de 40 miljoner kronorna är en fjärdedel, alltså tio miljoner kronor öronmärkta för samhällsprojekt.

Jag skriver det här korta inlägget från presskonferensen, men kommer förstås med mer om det här under eftermiddagen eller kvällen.

Här är pressmeddelandet.

Obos gick ifjol in i norsk damfotboll, något som ledde till att fler sponsorer hakade på. Självklart hoppas EFD på en liknande effekt i Sverige.

Formstarkt Göteborg närmar sig toppen

Publicerad den av
2

Göteborg vann borta mot Djurgården med 2–0 och klättrade upp på tredje plats i den jämna damallsvenska tabellen.

Göteborg är seriens mest formstarka lag. Laget har tre raka segrar och man har totalt tagit tolv av de 15 senaste poängen. Både och är bättre än än samtliga övriga lag. Exempelvis har både Piteå och Rosengård tagit nio poäng på sina fem senaste matcher. Faktum är att LB07 med tio poäng är näst bäst över de fem senaste omgångarna.

Göteborgs seger på Stockholm Stadion var inte solklar. Djurgården hade flera bra chanser, men gästerna var vassa. Man avgjorde på en straffretur från Rebecka Blomqvist i början av den andra halvleken. På slutet satte Olivia Schough spiken i kistan.

Göteborg avancerar alltså upp till tredje plats, man är numera bara tre poäng bakom tvåan Rosengård. Innan uppehållet har göteborgskorna kvar att möta de båda nykomlingarna, första Växjö hemma, sedan Kalmar borta.

Djurgården kom till kvällens match med fyra förlustfria matcher på rad. Nu bröts den sviten, och nu riskerar Djurgården att bli indraget i nedflyttningsstriden. Avståndet ner till strecket är bara tre poäng, och man har kvar att möta Kristianstad (hemma) och Vittsjö (borta) innan semestern.

I övrigt i kväll meddelades från Linköping att man inte kommer att förlänga med Natasha Dowie. Den engelska forwarden är uppe i fem mål, vilket innebär delad tredjeplats i skytteligan bakom Anna Anvegård (sju mål) och Anja Mittag (sex).

Det blir alltså förändringar även på spelarsidan i Linköping i sommar. Tidigare visste vi ju att de skulle byta tränare för andra gången i år.

I dag har vi även fått veta att Rosengård tappar en av sina nyckelspelare inför höstspurten. Kontinuitet är inget för de senaste årens båda storklubbar. Kanske kan det här öppna för utmanarna Piteå, Göteborg och Kristianstad?

 

Allsvenskans bästa vänsterback lämnar

Publicerad den av
8

I dag meddelar FC Rosengård att Ali Riley lämnar klubben och damallsvenskan för Englands WSL och Chelsea. Därmed förlorar vår högsta serie sin bästa vänsterback.

Det blir självklart även ett tungt tapp för Rosengård. Rileys snabbhet har gjort det väldigt svårt för motståndarna att ta sig fram på Malmöklubbens vänsterkant i 6,5 år. Det är ganska talande att alla LFC:s målchanser i det här klippet från gårdagens match tillkom på Rosengårds högersida.

Det blir intressant att se hur Rosengård fyller luckan, om man värvar någon ytterback nu i sommarfönstret. Annars har man ju egna, talangfulla ytterbackar i Edina Filekovic och Ida Lyberg, kanske blir det någon av de båda som får ta ett steg fram i rampljuset.

För Chelsea blir Riley sommarens fjärde nyförvärv. Så här såg deras silly season ut inför dagens nyhet:

Piteå kvar i topp – Banusic på väg bort från LFC?

Publicerad den av
33

Piteå fortsätter att leda damallsvenskan även efter den nionde omgången. Rosengård klarade inte av att passera, utan inkasserade på måndagskvällen sin andra förlust för säsongen. Ett allt starkare Linköping vann med 2–1 på Malmö IP.

Jag såg den första halvleken koncentrerat och den andra från och till. Mitt fokus under den första halvleken låg på Rosengårds uppspel. Tränare Jonas Eidevall har ju gått ut med att hans lag skall spela snabb fotboll, och jag var nyfiken på att få se hur de planerar starta anfallen mot ett samlat försvar.

Bara någon minut in i matchen slog Glodis Perla Viggosdottir en svepande boll ut på högerkanten till Sanne Troelsgaard. Det kändes som ett effektivt sätt att flytta Linköpings lag. Det skulle dock visa sig vara en av få spelvändningar i en första halvlek där gästerna inte hade så mycket boll, men ändå hade god defensiv kontroll.

I varje fall den sista halvtimmen. Rosengård spelade nämligen rätt snabbt i början och gjorde 10–15 riktigt bra minuter i matchupptakten. Sedan tappade man i kreativitet och fart.

Framför allt gick för långsamt i uppspelsfasen. Jag såg inte några idéer kring hur man skulle få till den där snabba fotbollen man eftersträvar. Jag fattade inte tanken med att dra ner Caroline Seger som vänsterback. Den hade väl varit bra om Seger någon gång hade spelat bollen framåt. Men jag tror knappt att hon hade någon passning framåt under de första 20 minuterna och totalt kom hon inte upp i mycket mer än fem under de 45 minuter hon spelade.

Det bästa centrala anfallet i halvleken hade Linköping i slutet – det anfall där man gjorde 1–0-målet. Överhuvud taget hamnade Rosengård för ofta ute på kanterna. Trots att man har två landslagsspelare på innermittfält skapas det inte mycket kreativt centralt i planen.

Visst hade Rosengård någon målchans mer än Linköping. Men effektivitet är inte Malmöklubbens styrka i år. Det kanske låter konstigt att skriva så om den klubb som gjort flest mål i serien. Men man har höga förväntningar på Rosengård och utöver matcherna mot Kalmar (fyra mål) och Eskilstuna (nio) har man bara gjort drygt ett mål i snitt per match – vilket är klart färre än jag hade förväntat mig.

Det om Rosengård, som ju trots allt ligger kvar i slagläge i tabellen. Men som kändes mer spelmässigt överlägset i april än man gör i juni.

För Linköping är det tvärtom. Det känns som att laget är på gång att hitta rätt. Man släpper inte längre till lika mycket bakåt, och man har stängt till i mitten. Mycket beroende på Kosovare Asllani som gjort ett kanonjobb som tia de senaste matcherna.

I ett lag som årets LFC sköter hon tiarollen precis som man måste. Årets LFC kräver ju tio utespelare som jobbar stenhårt i defensiven, något Asllani verkligen gjorde mot Rosengård. Hon hade dessutom bra stöd av Emma Lennartsson.

Och med de två som hjälp i mitten växte även Filippa Angeldahl. Hon är annars en spelare som jag tidigare sett som en av vårens besvikelser i damallsvenskan. I den här matchen tyckte jag att LFC vann kampen om mitten. Inte med mycket, men ändå tillräckligt för att till slut få med sig tre poäng hem i bussen.

Segermålet gjorde formstarka Natasha Dowie från kortlinjen efter att ha vunnit dubbla dueller mot Simone Boye Sörensen. Fast egentligen borde det ha bokförts som självmål, för bollen hade knappast gått mot mål om inte Zecira Musovic styrt in den med hälen – ett högst olyckligt målvaktsingripande.

Dowies anfallskompis i början av säsongen, Marija Banusic, var inte ens med i matchtruppen. Hon fanns inte med på skadelistan inför matchen, och i sändningen på damallsvenskan.tv sa kommentatorn att ”det ryktas att hon är på väg bort”.

Det är intressant. Man har ju undrat lite hur hon har tagit att vara petad, vilket hon varit sedan Henrik Jensen tog över. Det verkar alltså vara dags för Banusic att byta klubb igen.

Personligen känner jag att det kanske är viktigare för Banusic att byta rådgivare. Att det är dags för henne att omge sig med folk som kan få henne att förstå att hon har kapacitet att bli en världsstjärna, men att hon också bör förstå att hon för tillfället inte ens är nära den klassen.

Hon var bra förra våren, men blev allt mer stillastående på hösten. Den trenden har fortsatt det här året. Hon behöver någon som kan få henne att inse att hon måste förbättra sin löpstyrka rätt rejält om hon skall kunna ta nästa steg. Hon har speluppfattning, teknik och tillslag för att bli en världsspelare. Men det finns inga stillastående världsspelare, varken inom herr- eller damfotbollen. Fotboll är en löpsport, och Banusic måste börja springa.

Som lag har Linköping börjat röra på sig. Man är uppe på fjärde plats i den jämna tabellen, och har nu bara fem poäng upp till tvåan Rosengård. Om den nya tränare som skall leda laget i höst fortsätter att bygga vidare på det Jensen börjat skapa kanske LFC kan klättra några steg till framöver.

 

Ukraina–Sverige – en längre analys

Publicerad den av
22

Det tog sin tid, men det är väl lika bra att ta allt elände samtidigt. Så strax efter en blytung förlust för herrlandslaget kommer här mina tankar kring damlandslagets tunga förlust mot Ukraina i Lviv, en förlust som kan komma att bli kostsam.

Förlusten mot Ukraina innebär ju att landslaget till och med kan missa playoff. Vid förluster i de två återstående matcherna mot Ukraina (hemma) och Danmark (borta) är risken uppenbar att Sverige slutar trea i gruppen.

Och om vi tar revansch på Ukraina på Gamla Ullevi den 30 augusti är förutsättningarna för bortamötet med Danmark numera klart försämrade. Så länge Sverige var fullpoängare hade vi råd att förlora med två mål – eller till och med tre, förutsatt att vi gör mål i Viborg. Nu blir det nog som bäst playoff vid förlust i Danmark.

Min första tanke efter nederlaget i Lviv var att kolla hur vanligt det är med svenska förluster i VM- eller EM-kval. Det hade hänt lite oftare än jag trodde, men det är ändå långt ifrån vanligt. Här är Sveriges facit i samtliga EM- och VM-kval:

Kvalet till EM 1984: Gruppseger efter sex raka segrar.

Kvalet till EM 1987: Gruppseger efter fem segrar och en förlust.
* Föll borta mot grupptvåan Nederländerna med 2–0. 

Kvalet till EM 1989: Inkvalade som grupptvåa efter en seger, två kryss och en förlust.
* Föll borta mot gruppsegraren Nederländerna med 1–0.
* Oavgjort borta mot grupptrean Irland, 1–1.
* Oavgjort hemma mot gruppsegraren Nederländerna, 0–0.

Kvalet till EM 1991: Gruppseger efter fyra raka segrar.

Kvalet till EM 1993: Gruppseger efter tre segrar och ett kryss.
* Oavgjort hemma mot grupptvåan Spanien, 1–1.

Kvalet till EM 1995: Gruppseger efter fyra raka segrar.

Kvalet till EM 1997: Gruppseger efter fem segrar och ett kryss.
* Oavgjort hemma mot grupptvåan Danmark, 1–1.

Kvalet till EM 2001: Grupptvåa, inkvalade efter playoff. Totalt fem segrar, två kryss och en förlust.
* Föll borta mot gruppsegraren Frankrike, 2–0.
* Oavgjort hemma mot gruppsegraren Frankrike, 2–2.
* Oavgjort hemma mot gruppfyran Nederländerna, 1–1.

Kvalet till EM 2005: Gruppseger efter sex segrar, ett kryss och en förlust.
* Föll borta mot grupptvåan Italien, 2–1.
* Oavgjort borta mot grupptrean Finland, 1–1.

Kvalet till EM 2009: Gruppseger efter åtta raka segrar.

Kvalet till EM 2013: Sverige var värdnation och behövde inte kvala.

Kvalet till EM 2017: Gruppseger efter sju segrar och en förlust.
* Föll borta mot grupptvåan Danmark, 2–0.

Kvalet till VM 1991: EM fungerade som kval.

Kvalet till VM 1995: Sverige var värdnation och behövde inte kvala.

Kvalet till VM 1999: Gruppsegrare efter sex raka segrar.

Kvalet till VM 2003: Gruppsegrare efter fem segrar och en förlust.
* Föll borta mot grupptvåan Danmark, 2–1.

Kvalet till VM 2007: Gruppsegrare efter sju segrar och ett kryss.
* Oavgjort hemma mot grupptrean Island, 2–2.

Kvalet till VM 2011: Gruppsegrare efter sju segrar och ett kryss. I det här kvalet tvingades gruppsegrarna spela playoff mot en annan gruppsegrare. Där blev det en seger och en förlust. Sverige kvalade in via förlängning.
* Oavgjort hemma mot grupptvåan Tjeckien, 0–0.
* Föll borta mot Danmark i playoff, 2–1. Sverige vann sedan förlängningen med 1–0.

Kvalet till VM 2015: Gruppsegrare efter tio raka segrar.

Kvalet till VM 2019: Ej färdigspelat. Sverige står på fem segrar och en förlust med två omgångar kvar att spela.
* Föll borta mot Ukraina, 1–0.

Totalt har Sverige alltså noterats för fem förluster i EM-kval och numera för tre förluster i VM-kval – även om 2–1-förlusten i playoff 2011 ibland räknas som ett kryss. Det är alltså väldigt ovanligt med svenska förluster i kvalmatcher.

Jag har inte kollat av förlustmatcherna mot världsrankingen, men någon förlust mot ett lag som är så lågt rankat som Ukraina (27:a när matchen spelades) kan inte ha inträffat förr. Ukraina kan således vara ”det sämsta” laget vi någonsin förlorat en tävlingsmatch mot.

Själv var jag först lite orolig för matchen. Även om vi på senare år har vunnit alla bortamatcher mot sämre motstånd har det flera gånger suttit hårt åt. Och Ukraina är bättre än många av de blåbärsnationer vi fått kämpa mot. I min BT-krönika (plus) efter segern mot Kroatien kallade jag matchen i Lviv för en nyckelmatch, och skrev:

”Även om den andra halvleken var bra kommer det att krävas en bättre insats i Lviv på tisdag.”

Men redan dagen efter föll Ukraina med hela 5–1 hemma mot Danmark, ett resultat som fick mig att känna att ”det här fixar vi”. Tyvärr kan kanske fler än jag ha vaggats in i en falsk säkerhet.

För vi borde ha varit varnade. Mot ett oväntat svagt Kroatien hade Sverige bara lyckats skapa två målchanser före paus, men landslaget lyft spelet efter paus och vann till slut hyfsat bekvämt med 4–0. Dock kunde man konstatera att laget inte var sedvanligt farligt vid fasta situationer, samt att man totalt sett hade skapat lite för få målchanser. Dessutom tyckte jag att tvåmålsskytten Stina Blackstenius trots sina mål hade sett otajmad ut.

Vid avresan till Lviv hade Hanna Glas blivit sjuk, vilket tvingades fram en förändring i startelvan. Där gav Peter Gerhardsson förtroendet till den andra högerbacken han hade i truppen, Anna Oskarsson. Hon tog därmed steget från läktaren (mot Kroatien) rakt in i startelvan – och fick göra tävlingsdebut i blågult.

Till TV12 sa Gerhardsson så här om  inför avspark:

”Anna är jättesugen på att visa att hon är en A-landslagsspelare.”

Oskarsson gjorde också en godkänd insats, det var inte på något sätt hennes fel att vi förlorade.

Som bekant hade jag inte möjlighet att se matchen live. I utgångsläget skulle jag kunna se den första halvtimmen, men ett skyfall i Lviv sköt ju upp matchen med just en halvtimma. Känslan från tv-bilderna var dock att det regnet varken påverkade planen eller matchen speciellt mycket.

När jag i efterhand kollade igenom matchen gjorde jag lite anteckningar. Här är de från den första halvleken:

* Nilla Fischer har svårt i löpduellerna mot nummer 16 (Olha Ovdiychuk).

* Sverige tappar på centralt mittfält.

* Släpper Ukraina Sveriges högerkant? Hemmalaget ser ut att inrikta försvarsspelet på att stänga Sveriges vänstersida. Eller så är det Fischer och Fridolina Rolfö som är bättre på att hitta uppspelsvägar än Magdalena Eriksson och Sofia Jakobsson.

* Jakobsson har inte varit med i matchen. Byter kant med Rolfö.

* Svenska forwards jobbar en och en. Rolfö försöker kombinera, men har ingen att göra det med. Jag kan inte minnas några kombinationer alls mellan de svenska forwardarna.

* Mål för Ukraina. Fick göras alldeles för lätt. Vid en inspark från duktiga målvakten Kateryna Samson står Sverige med ett utpräglat 5–2–3, vilket innebär att man lämnar jätteytor centralt. Ytorna blir ännu större då båda innermittfältarna Kosovare Asllani och Hanna Folkesson går upp i nickduellen. I det läget är det fyra ukrainskor mot två svenskor centralt i planen. Andrabollen hamnar hos en rättvänd Daryna Apanaschenko som har en stor yta att att avancera på.

Sverige har en chans att avvärja inne i eget straffområde, men Eriksson slänger sig och säljer sig därmed väl lätt.

Och här är mina anteckningar från den andra halvleken:

* Det är livsfarligt med långsam trebackslinje om man inte har kontroll över det centrala mittfältet.

* Gerhardsson byter in Elin Rubensson i 59:e minuten. Lämnar samtidigt trebackslinjen och går över till det mellanting mellan 4–4–1–1 och 4–1–4–1 som han använde inledningsvis i landslaget.

* 32-åriga Apanaschenko från ryska Zvezda Perm är planens gigant.

* Noteringen att vi har formsvaga forwardar för tillfället känns tyvärr högaktuell.

* Precis som mot Kroatien är hörnorna för svaga. Och precis som mot Kroatien blev de bättre när Eriksson tog över. Gerhardsson får nog tänka om kring Jonna Andersson som hörnläggare.

* Vi kommer till många inläggslägen, men det känns inte som att det finns några tankar kring vilka ytor bollarna ska slås mot.

* Jag fick det till totalt 4–4 i farliga målchanser. Det känns dock som en lite missvisande statistik, för alla Ukrainas fyra chanser var vassare än Sveriges bästa.

* Totalt blev det 13–2 i hörnor. Det var dock klen tröst eftersom Sverige inte lyckades skapa en enda riktigt bra målchans på de 13 hörnorna.

* Totalt sett vinner Ukraina fullt rättvist.

Det var anteckningarna. Här är ett klipp med höjdpunkter. Nu över till lite spelaromdömen:

Målvakt: Hedvig Lindahl var den klart bästa svenska spelaren. Räddade ett par frilägen och var chanslös på målet. Betyget blir en stark trea, är nära en fyra.

Trebackslinjen: Hade det jobbigt i defensiven, blev ifrånsprungna flera gånger. Det är svårt att ge någon av dem godkänt, även om Fischer hade bra uppspel.

Kantspelarna: Till höger kvitterar Oskarsson ut en tvåa, delvis utifrån att hon gjorde sin tävlingsdebut. Linköpingsbacken blev också ifrånsprungen av snabba Ovdiychuk, men låg bakom två av de svenska chanserna. På vänstersidan hade Andersson det tufft. Hon kom inte till framåt och fick inte heller till sina hörnor. Underkänd.

Innermittfältarna: Förlorade kampen om mitten, fick inte grepp på Apanaschenko. Ändå var det just Asllani (tre) och Folkesson (en) som hade de svenska målchanserna. Jag tycker att de delvis blev offer för taktiken, och ger dem godkänt, fast med tvekan.

Forwards: Ingen av våra forwards hade någon riktigt klar målchans. Det är underkänt så det visslar om det. Rolfö var inblandad i två av farligheterna och är närmast att bli godkänd.

Inhopparna: Elin Rubensson kom in med energi, och kämpade fram den bästa målchansen. Godkänd. Anna Anvegård och Olivia Schough spelade för kort tid för att betygsättas.

Totalt ger det ett snittbetyg på 1,42 – vilket förstås är långt ifrån godkänt.

Taktiken: Den får underkänt, och här har vi nog trots allt de största bristerna. Man vinner oftast matcher genom att ta hem kampen om mitten, och det gjorde Ukraina och Apanaschenko. Sverige hade valt att ha flera spelare på kanterna, men bara två centralt. Det kostade sannolikt tre poäng.

En annan sak. I grundkursen fick jag lära mig att man, när man släpper till frilägen, antingen måste tajta laget, eller välja att ha lägre utgångspositioner. Eftersom lägre utgångspositioner inte borde vara något alternativ i en match vi behöver vinna hade Gerhardsson således behövt tajta sitt lag på ett tidigare skede.

Med facit på hand borde vår förbundskapten alltså ha valt att spela 4–4–2 i stället för 3–4–3. Det fattades snabbhet bakåt. Här känns det som att man hade missat i scoutingen inför matchen.

Även valet av forwards är något som kan diskuteras. Duon Jakobsson och Blackstenius var formsvag inför samlingen. Och jag förstår egentligen inte att man väljer att ha flera likadana djupledsforwards i startelvan. Det förstod jag inte när Pia Sundhage gjorde samma val, och det gör jag inte nu heller.

Samtidigt var ju Jakobsson pigg mot Kroatien, och trots att Blackstenius såg kantig ut i den matchen gjorde hon två mål.

Personligen hade jag gärna haft med Rubensson i startelvan. Hon såg pigg ut i sitt inhopp mot kroatiskorna.

Men, men. Sammanfattningsvis är min analys att Sverige föll på att man valde fel taktik, och på att man hade flera formsvaga spelare.

Gerhardsson marginellt före Sundhage på rankingen

Publicerad den av
3

Sverige faller på världsrankingen. När den nya listan presenterades under midsommaraftonen saknades vårt landslag för andra gången någonsin på topp tio. Ett av skälen till fallet är förstås förlusten i Lviv härom veckan.

Japan är den nation som avancerar mest i toppen, förstås till följd av segern i de Asiatiska mästerskapen. Sverige ligger på elfte plats, vilket placeringsmässigt innebär en tangering av vår sämsta ranking någonsin. Poängmässigt ligger dock landslaget marginellt före den notering man hade när Peter Gerhardsson tog över.

När Pia Sundhage lämnade över efter fjolårets EM-slutspel låg vi nämligen på plats elva med 1934 poäng. Nu ligger vi elva med 1941 poäng. Sammantaget kan man alltså konstatera att vi totalt sett har vår näst sämsta världsranking någonsin.

I Fifas världsranking jämställs för övrigt VM-kvalmatcherna med matcher i EM-slutspelet. Hemmasegern mot Kroatien i början av juni var således mer värd än krysset mot Tyskland i fjolårets EM-slutspel, något man kan ha en del synpunkter på.

När jag ändå är inne på Fifa så har de valt att låta Deyna Castellanos marknadsföra damfotbollens mästerskap under herrarnas VM. Jag hade föredragit om man skickat någon mer etablerad stjärna som Marta eller Alex Morgan. Fast de har ju fullt upp med spela i NWSL, så med tanke på det kanske Venezuelas stjärnskott kan vara en bra ambassadör.

Jag hade missat nyheten om att Kalmars skyttedrottning Amanda Fredriksson dragit av korsbandet. Förstås en otroligt tråkig nyhet, både för Fredriksson själv och för IFK Kalmar.

Sedan tidigare hade laget skador på Emelie Brandt (korsbandsskada), Selma Berggren (allvarlig broskskada), Maja Fridberg (korsbandsskada) Emma Danielsson (korsbandsskada), Maja Träff Williams (knäskada, skall kunna vara tillbaka i augusti), Ida Strömblad (axel, har brutit kontraktet) och Kristin Haugstad (bäckenet, tillbaka i träning om en månad). Nu tillkommer alltså Fredriksson till den långa listan.

Det skulle ju kunna vara så att man tränar fel eller inte låter småskadade spelare få tid att bli återställda innan de kastas in i spel igen. Fast det känns inte så, för i en artikel i lokaltidningen Barometern säger ordförande Niklas Klope att:

”Vi gör allt vi ska göra – knäkontroller, vi tittar på belastning och ackumulerad trötthet, vi pratar med experter, hämtar in råd och tips. Känslan är att det blivit fler skador i takt med ökad noggrannhet.”

Men de många skadorna känns ändå inte som någon slump. Kanske att det kan höra ihop med ökat tempo och ökad träningsmängd när laget gått upp en division?

Slutligen har Milan i dag presenterat den tränare som skall leda klubben damfotbollssatsning. Det blir italiensk damfotbolls största stjärna någonsin, Carolina Morace, som får förtroendet. En intressant utnämning.

Bottenmöte, familjerelationer, Press och Iran

Publicerad den av
4

Kvällens bottenmöte mellan Eskilstuna och Vittsjö slutade 1–1, ett resultat som innebär att det är Eskilstuna och Kalmar som firar midsommar under nedflyttningsstrecket.

Jag kikade hyfsat koncentrerat på damallsvenskan.tv på matchen från Tunavallen. Den första halvan av den första halvleken var det huvudsakligen ett spel som anstår två bottenlag. Passningskvaliteten var nämligen stundtals rent usel.

Om jag inte hade vetat det skulle jag inte inte kunnat gissa att det fanns svenska landslagsspelare på planen. Det var så långt ingen som var nära landslagsklass. På slutet av halvleken visade dock några spelare klass, kanske framför allt Hanna Glas, som både hade några fina passningar och några fina upplopp längs högerkanten. Totalt hade jag 4–3 i målchanser till United före paus.

Efter paus hade hemmalaget en bra hörna precis i början. Sedan tog Vittsjö över, dominerade matchen och borde ha gjort fler än det enda mål Linda Sällström forcerade in. Efter drygt 75 minuter fick jag lite problem med uppkopplingen, och fick starta om datorn. När jag kom in i sändningen igen hade Eskilstuna just gjort 1–1 genom Vaila Barsley.

Vaila Barsley i profil

Det kändes knappast rättvist sett till matchbilden, men fotboll handlar ju om att göra mål.

Det blev alltså varsin poäng, ett utfall alla andra lag i serien sannolikt var mest glada över. Framför allt är nog IFK Kalmar nöjt med att avståndet upp till fast mark bara växte med en poäng.

Om jag skall göra en snabbanalys av lagen tyckte jag att Vittsjö såg svagt ut före paus, men att man visade kvaliteter i den andra halvleken. Linda Sällström visade sin målfarlighet, Lisa Klinga kom som ett jehu längs kanten flera gånger, och stod även för ett par högklassiga inlägg och inhopparen Lorina White var inblandad i flera farligheter.

På minuskontot var jag lite besviken på Emmi Alanen, som kom rättvänd mot Eskilstunas backlinje flera gånger utan att kunna göra något konstruktivt av det. Varför inte testa skott någon gång ibland? En fin framspelning hade hon dock, den där Sällström borde ha gjort 0–2.

I hemmalaget är Glas nämnd. Jag kan inte säga att jag var speciellt imponerad av någon mer av hemmaspelarna. Eller jo, Ngozi Sonia Okobi gjorde ett piggt inhopp.

Utan att ha sett United speciellt mycket är jag lite frågande till lagets offensiva uppställning. Det jag inte riktigt kan förstå är varför man placerar en typisk tia som Loreta Kullashi ute på en kant, och väljer ett forwardspar med två rena djupledslöpare i Mimmi Larsson och Felicia Karlsson.

Jag tyckte att hemmalagets anfallsspel blev mycket bättre sista tio minuterna när Kullashi hade flyttat in centralt, och Okobi och Glas kunde kombinera med talangen.

Jag hade flyttat ut Felicia Karlsson på kanten, eller kanske till och med ut på bänken. Hon är ju fantastiskt snabb, men hennes passningsspel är långt ifrån damallsvensk klass. I dag slog hon inte många bollar till rätt adress. Och när hon fick sitt friläge var hennes avslut så dåligt att det känns som en het kandidat att utnämnas till säsongens sämsta avslut.

Apropå Karlsson hade Expressen i veckan en intressant artikel om att det finns flera familjerelationer mellan tränare och spelare i damallsvenskan. De tre som nämns är att Karlsson numera har sin pappa Magnus Karlsson som tränare. Att Otto Persson tränar sin sambos döttrar i LB07 och att Henrik Jensen tränar sin sambo i Linköping.

Det finns fler spelar–ledar-relationer i damallsvenskan, något som inte är okomplicerat. Det finns även flera relationer mellan två lagkompisar, vilket inte heller är helt lätt att hantera.

I artikeln är Hedvig Lindahl kritisk. Hon säger:

”Jag förstår att det har varit så tidigare, då man har behövt ha passionerade ledare som inte behövt så mycket betalt. Men jag tycker vi ska röra oss mot att det ska bli mer professionellt. Så långt det går ska man inte ha relationer ledare och spelare emellan.”

Magnus Karlsson svarar:

”Ska man vara helt krass så har Hedvig en poäng. Sedan är damallsvenskan eller flickfotbollen beroende av den typen av relationer för att ändå få in kompetens.”

Tyvärr har nog båda rätt. Min bild är att svensk damfotboll i betydligt större utsträckning än herrfotbollen är uppbyggd på föräldraledare. Till en viss gräns är det förstås bra med engagerade föräldrar. Men när spelarna kommer upp i gymnasieålder bör elitklubbarna se till att man har andra ledare att tillgå.

Djupare än så tänker jag inte gå i det här ämnet i dag. Men det kan finnas anledning att återkomma, för det är intressant.

I dag och i går har det även spelats fyra matcher i elitettan. Kanske håller Kif Örebro på att göra ett litet ryck i tabelltoppen. Laget har gjort tio mål på de två senaste matcherna och kommer att toppa serien när alla lag har spelat elva matcher.

I nuläget är det Lidköping som innehar den andra damallsvenska platsen. Men Kvarnsveden och Kungsbacka kan passera på söndag.

I botten fick Ljusdal 0–0 borta mot Mallbacken. Det var Ljusdals sjätte oavgjorda match, nykomlingen är ännu utan seger.

Tillbaka till damallsvenskan. Där blev det klart i tisdags att Christen Press omgående lämnar Göteborg FC för Utah Royals i NWSL. Det hette att den amerikanska klubben köpte loss Press, men det handlar ju bara om tre matcher, så Göteborg kan knappast ha fått så många kronor.

Press har ju givit stjärnglans till vår högsta serie, och på så sätt är det förstås tråkigt att hon lämnar. Men för Göteborgs del undrar jag om det inte är ganska bra.

Sedan Press anlände har lagets spel i stor utsträckning handlat om att passa bollen till amerikanskan, som sedan försökt fixa allt på egen hand. Press är ju ingen spelare som kombinerar med andra, utan hon är en individualist. Så lagmässigt tror jag att Göteborg kan bli bättre utan stjärnan.

För övrigt undrar man ju lite hur det står till med Pauline Hammarlund. Är hon spelklar efter sommaruppehållet?

Det kommer ju garanterat att hända en del i de damallsvenska trupperna under sommaren. I Linköping har ordförande Christer Mård aviserat att det blir förändringar i truppen under sommaren. Det blir även förändring på tränarfronten, enligt den här artikeln är det nu klart att Henrik Jensen lämnar efter avslutad vårsäsong.

Även i Eskilstuna lär det hända saker. Den finska landslagsanfallaren Tia Hälinen har varit och tränat med klubben i veckan. Men fler klubbar lär kolla över sina trupper i sommar. Jag noterade exempelvis att Djurgården bara hade tre utespelare på bänken mot Linköping i måndags.

Dags för en liten internationell utblick, som inleds i Nya Zeeland, där minst 13 landslagsspelare vägrar att spela mer under förbundskapten Andreas Heraf. Spelarna skall vara missnöjda med Herafs uppträdande. Fortsättning lär följa i den här frågan. En oberoende utredare är tillsatt. Oavsett vad den kommer fram till kan ju knappast Heraf sitta kvar på sin post som ansvarig för the Ferns. För så många toppspelare har inte Nya Zeeland att man kan undvara 13 landslagsspelare.

Dagens övergång är att Tessa Wullaert har skrivit på för Manchester City. Det var tidigare klart att hon skulle lämna Wolfsburg, där hon startade 13 ligamatcher den senaste säsongen. Det blir intressant att se vad den belgiska stjärnan kan göra i City.

Slutligen konstateras att fotbollsintresserade kvinnor i Iran i går fick ta plats på läktarna i Azadi Stadium i Teheran. Det var 37 år sedan sist. Hoppas det inte var en engångsföreteelse. Med den nyheten önskar jag er alla en riktigt glad midsommar.

Vem ersätter sjuk Glas?

Publicerad den av
1

Hanna Glas

Tidigare under dagen meddelade förbundet via sin hemsida att Hanna Glas är sjuk och därmed inte flög med till Ukraina tidigare i dag.

Det innebär att Peter Gerhardsson tvingas till en förändring i sin startelva. Den naturliga ersättaren till Glas är ju den andra högerbacken i truppen, alltså Anna Oskarsson. Mot Kroatien var hon placerad på läktaren.

Personligen tycker jag inte att Oskarsson är redo för A-landslagsspel ännu. Min uppfattning är att hon är alldeles för slarvig i sitt passningsspel. Hon liksom stressar i väg passningarna och får på så sätt bristfällig precision. Bollarna slås ofta mot, men inte till den som skall ha passningen. Det bromsar anfallen på ett sätt man inte har råd med mot bra motstånd.

Linköpingsspelarens energi och arbetskapacitet håller däremot internationell klass. Så om hon kan lära sig att slå passningar och inlägg med högre kvalitet kan hon vara ett framtida alternativ som högerback i landslaget. Men nu känns hon alltså inte redo. Fast skall jag gissa tror jag ändå att det blir hon som spelar från start i morgon.

Alternativen känns i första hand som Mia Carlsson och Olivia Schough. Men kanske, kanske att även Elin Rubensson skulle kunna vara aktuell. Hittills har Gerhardsson använt Göteborgskaptenen i offensiva roller. Men kanske att kantspelare mot Ukraina skulle kunna ses som en sådan, offensiv uppgift.

Oavsett vem som spelar skall Sverige vinna med något måls marginal i Ukraina. Vårt landslag har varit bra på att vinna de här ”måstematcherna” mot svagare motstånd i kvalen, och den vanan får gärna fortsätta.

Matchen mot Ukraina startar för övrigt 18.00 i morgon, tisdag. Och den sänds på TV12.

Glodis Perla Viggosdottir

I dag har det spelats en VM-kvalmatch i Europa. Där blev Glodis Perla Viggosdottir stor matchvinnare för Island mot Slovenien. Isländskorna vann med 2–0, och Rosengårdsbacken gjorde båda målen.

Därmed har Island fortsatt greppet om grupp 5. Med två omgångar kvar att spela leder man med en poäng före Tyskland. Island avslutar med hemmamatcher mot tvåan Tyskland och trean Tjeckien i september. Det blir två riktiga nagelbitare för Viggosdottir och de övriga.

I Afrika tog Nigeria som väntat den åttonde och sista platsen i Afrikanska mästerskapen. Man vann hemma mot Gambia i dag med förkrossande 6–0. Desire Oparanozie gjorde fyra av målen, Asisat Oshoala de två övriga. Vad jag kan se spelade fyra damallsvenska spelare från start i Nigerias lag.

I det nordamerikanska U17-mästerskapet blir det USA som möter Mexiko i finalen. De båda lagen är således också klara för U17-VM. Kanada och Haiti gör upp om den tredje VM-platsen.

USA besegrade Haiti med 3–2 i nattens semifinal. Haitis skickliga innermittfältare Melchie Dumornay gjorde för övrigt båda sitt lags mål. Hon hade dessutom ett skott från åtta meter in på egen planhalva som gick över USA:s målvakt, men en halvmeter utanför.

Slutligen har Hammarby förlängt kontraktet med Elise Kellond-Knight att gälla över hela säsongen. Även om man ännu inte har tagit poäng med australiskan i laget känns det som en bra förlängning.

Näst bästa bloggen

Publicerad den av
13

I morgon är det Malmöderby i damallsvenskan mellan LB07 och Rosengård. Matchen spelas på Stadion, och förhoppningen är att det skall bli en folkfest.

Med tanke på att det är uppehåll i herrallsvenskan borde det ju kunna bli fler än både årsbästa 4 197 och fjolårets derbysiffra på 7 825.

Sportsligt är förstås Rosengård favoriter, men LB har varit bra den senaste tiden och har absolut poängchans.

Annars har de senaste dagarnas damfotbollsdebatt i svensk media mest handlat om bristen på ersättning till damfotbollsklubbar som släpper spelare till mästerskap. Och i dag har det utökats till att även handla om bristen på soliditetsersättning och internationellt utbildningsbidrag.

Det här är ju tre väldigt lätta frågor, där det väl egentligen bara går att ha en uppfattning. Och det är att alla tre självklart bör införas även på damsidan. Sedan är nivåerna en annan fråga. Men den kan vi kanske återkomma till.

Internationellt har uppflyttningsupplägget i engelska WSL varit veckans heta potatis. Jag har inte hunnit sätta mig in i frågan fullt ut ännu, men rent allmänt tycker jag att sport bör gå före pengar i sådana här frågor. Jag föredrar alltså traditionella europeiska serieupplägg före nordamerikanska.

Slutligen så har den här bloggen fått ett hedersomnämnande. Det är medieföretaget Cision som har rankat svenska fotbollsbloggar. Och den här bloggen kommer tvåa efter Olof Lundh:s blogg på Fotbollskanalen. Du är alltså just nu inne och läser på den näst bästa bloggen…

 

Popp, van de Sanden och Kristianstad

Publicerad den av
42

Nu har jag också hunnit se Champions Leaguefinalen. Och det var en final som blev ganska mycket som man trott, i varje fall i 90 minuter.

Matchen slutade ju 0–0 efter ordinarie tid, precis som jag hade tippat. Så långt var det chansfattigt och tillknäppt. Lyon hade som alltid mest boll, men spelkvaliteten var inte av högsta klass. Troligtvis genom att båda lagen spelade ett bra försvarsspel, och tvingade fram misstag från motståndarna.

Eventuellt gjorde dock Lyon och Amandine Henry ett mål. Hennes nick var troligen över mållinjen. Men kameravinkeln på tv var sådan att det var omöjligt att 100-procentigt fastställa att bollen var inne. Och tyvärr hade Uefa inte kostat på sig att fixa målkameror till damernas final. Svagt.

Det fanns även ett antal straffsituationer i matchen. Wolfsburg skulle förstås haft en när Sarah Bouhaddi var sen i en duell med Sara Björk Gunnarsdottir. Lika självklart som att utespelare inte får dela ut sena sparkar är ju att målvakter inte får slå folk i huvudet. Men även Lyon hade ett par straffsituationer. Så domarens feghet jämnade ut sig.

I förlängningen fick vi sedan den sprakande fotbollsfest som vi hoppats på. Wolfsburg gick på knäna efter att ha fått försvara sig i 90 minuter. Dessutom hade de 120 minuters cupfinal i benen och tvingats byta ut viktiga Björk Gunnarsdottir. Trots det tog man en tidig ledning genom Pernille Harder i 93:e minuten.

Där och då hade plötsligt Wolfsburg fått ett litet övertag. Lyon hade ju haft svårt att skapa chanser, och man hade dessutom en handikappad målvakt. Bouhaddi hade nämligen skadat vänsterhanden på övertid, och det var tydligt att hon inte kunde använda den handen som hon ville i förlängningen.

Tillagt i efterhand: Bouhaddi spelade hela förlängningen med bruten vänsterhand. Hon har således spelat färdigt för den här säsongen.

Wolfsburgs övertag varade dock inte i många minuter. Nästan direkt på Harders ledningsmål skedde nämligen två saker som båda kan sägas vara matchavgörande. Först bytte Lyons tränare Reynald Pedros ut Saki Kumagai och satte in Shanice van de Sanden. Eftersom han tidigare hade bytt in Delphine Cascarino för Selma Bacha satsade Pedros fullt ut på fart.

Normalt får det franska storlaget inte får så stora ytor, utan då har man mer nytta av instick från bollsäkra passningsspelare som Kumagai, Henry, Le Sommer och Dzsenifer Marozsan. Men i finalen hade inte Marozsan någon av sina bättre dagar i offensiven, vilket gjorde det rimligt att dra tillbaka henne ett snäpp.

van de Sanden hade inte lyckats speciellt bra tidigare i Lyon. Men i förlängningen mot Wolfsburg fick den nederländska yttern plötsligt massor av yta. Och då går det som bekant väldigt fort.

Kort efter bytet gjorde Alexandra Popp bort sig. Mitt antagande om att de båda lagen skulle ställa upp med samma startelvor som förra helgen visade ju sig vara korrekt. Det jag hade missat var att Wolfsburg hade gjort Popp spelklar efter 3,5 veckors skadeuppehåll. Det blev således den nickstarka tyskan som tog Claudia Neto:s plats på centralt mittfält.

Kanske hade det varit bättre om Popp vilat några veckor till. För i den 96:e minuten gjorde hon en vansinnessatsning mot Cascarino på mittplan. Och då Popp redan hade ett gult kort (också det solklart) fick ett redan tröttkört Wolfsburg avsluta med tio spelare.

De sista 24 minuterna var uppvisning från Lyons sida. Man gjorde fyra fina mål, tre på passning från van de Sanden:

Alla fyra Lyonmålen var alltså snygga. Själv är jag lite svag för smarta löpningar i straffområdet, och sådana fick vi se vid 3–1-målet. På klippet ovan syns tydligast hur fint Delphine Cascarino löper bort Nilla Fischer från området framför målet, och på så sätt ger Ada Hegerberg en jätteyta att löpa in på. Ingen skugga över Fischer dock – jag tycker nog att hon totalt sett var Wolfsburgs bästa spelare i finalen.

Hegerbergs 3–1 var för övrigt norskans 15:e i årets Champions League – så många har ingen tidigare gjort i samma turnering.

4–1 gjordes av inhoppande Camille Abily. Hon är tillsammans med Corine Petit och Elodie Thomis inne på sin sista vecka som elitfotbollsspelare. Efter morgondagens ligaomgång och torsdagens cupfinal lägger trion skorna på hyllan.

Det mest spännande i den avslutande ligaomgången är för övrigt bottenstriden, där hela sex lag riskerar att tvingas följa med Olympique Marseille ner i andraligan.

Bordeaux    –13   22
Rodez         –24   22
Fleury          –23   21
Albi             –23   20
Lille             –24   20
————————
Guingamp   –17   19

För att göra det extra raffinerat har Guingamp hemmamatch mot jumbon Marseille och nästjumbon Lille har bortamatch mot inblandade Bordeaux. Övriga inblandande spelar enligt följande:

Paris FC–Fleury
Rodez–Lyon
Montpellier–Albi

I toppen har Montpellier en liten, liten chans att snuva PSG på andraplatsen. För att det skall ske måste Montpellier vinna mot Albi samtidigt som PSG förlorar borta mot tabellfemman Soyeaux.

Till Tyskland, och ytterligare en fransk före detta storspelare som slutar. Bayern München meddelade nämligen häromdagen att Laura Georges avslutar sin karriär.

Hennes Bayern München spelar en nyckelmatch i morgon (direktsänds på DFB-tv 14.00). I den näst sista ligaomgången ställs man nämligen mot ett tröttkört Wolfsburg. Hemmaseger skulle innebära att Bayern i princip har säkrat sin plats i höstens Champions League. Poängförlust, och mycket talar för att Freiburg har kvar chansen på andraplatsen in i slutomgången.

Wolfsburg               +49   55
Bayern München    +45   47
———–
Freiburg                  +31   44

Här är resterande matcher för Bayern och Freiburg:

I morgon: Bayern–Wolfsburg och Jena–Freiburg.
Söndag den 3 juni: Frankfurt–Bayern och Freiburg–Essen.

Så till Sverige och damallsvenskan, där jag sedan senast har sett Kristianstads två senaste matcher. Den mot Rosengård var lysande, medan dagens mot Eskilstuna var rätt dålig. Trots både varierande matchkvalitet och prestationer innebar matcherna sex hemmapoäng till KDFF, som nu ligger tvåa i tabellen.

Mot Rosengård stod Kristianstad för en väldigt framgångsrik press under de första 45 minuterna. Trots att Malmölaget tydligen var förvarnat hamnade deras spelare på hälarna, blev passiva och initiativlösa. Deras passningar slogs bakom medspelare, eller på fel fot. Det var första gången i år jag såg Rosengård se riktigt beskedligt ut.

Kristianstad visade däremot upp både löpvilja och bolltrygghet, inte minst från Rita Chikwelu och Alice Nilsson. När Rosengård försökte sätta press flyttade KDFF-spelarna bollen på ett bra sätt och kunde spela sig förbi.

Dock var Malmölaget på väg in i matchen efter paus. Man gjorde åtta bra minuter, men sedan rasade allt när Nathalie Björn gjorde en megatavla och upphävde offsiden på Ogonna Chukwudi, vilket ledde till hemmalagets helt matchavgörande 2–0-mål.

Efter matchen letade inte Rosengårds spelare och ledare ursäkter, utan kritiserade sin egen insats och förklarade att Kristianstad hade varit det bättre laget. Snyggt.

Tränare Jonas Eidevall hade ju faktiskt lätt kunnat skylla på att man tvingades spela utan Caroline Seger, samt att både Sanne Troelsgaard och Simone Boye Sörensen tvingades kliva av på grund av skadekänningar. För de skadorna var självklart faktorer i matchen. Men har jag uppfattat rätt valde Eidevall att säga att hans lag gjorde en frustrerande insats, och att man skall kunna vinna oavsett skadorna. Det här är en stor skillnad mot hur det lät i höstas, då Rosengårds spelare och ledare gärna gnällde på domare, eller andra saker när resultaten gick emot.

I dag vann Kristianstad igen. Det som var gemensamt för lagets två senaste matcher var att Sif Atladottir återigen var en jätte i backlinjen, att Alice Nilsson återigen sprang kopiöst – borde inte Peter Gerhardsson ta en titt på henne?, samt att Therese Ivarsson gjorde ännu ett mål. Hon har gjort fem mål totalt, och är nu uppe i delad ledning av skytteligan med Anja Mittag. Starkt.

Alice Nilsson

Men fotbollsmässigt var det inte roligt att se dagens match. Det var hafsigt och massor av felpass. I den första halvleken kändes det som att Kristianstad hade totalkontroll, trots att de bara skapade tre klara målchanser. Så långt uppträdde Eskilstuna som ett nedflyttningslag.

Gästerna hade sällan adress på sina uppspel, utan det var nästan uteslutande långa bollar på Bengt, och som bekant får inte Bengt spela i damallsvenskan…

Den enda Eskilstunaspelare som kändes lite konstruktiv under de första 45 minuterna var Loreta Kullashi, som dock bara kom nära att få fram någon av sina genomskärare. Efter paus försvann Kullashi nästan helt ur matchen. Ändå såg Eskilstuna lite vassare ut i den andra halvleken, i varje fall under en period i inledningen.

Då lyckades trion Hanna Glas, Felicia Karlsson och Mimmi Larsson skapa lite oreda i hemmaförsvaret. Men närmare än två avslut utanför från Larsson kom man inte. Det trots att hemmaspelarna såg dödströtta ut redan efter 55–60 minuter.

Eskilstunas lag känns knappast tryggt och fungerande. Det skall nästa vecka till Kalmar för ångestladdat bottenmöte. Från vad jag sett av de båda lagen hittills känns Kalmar som knappa favoriter i den matchen.

I torsdags spelades ju också två damallsvenska matcher. Där vann Linköping borta mot Hammarby på matchens sista spark, medan Djurgården och LB07 delade på poängen. I morgon på mors dag möts Hammarby och Djurgården i årets första Stockholmsderby. Det känns som en öppen historia.

Matchen Göteborg–Piteå känns också öppen, även om jag skulle sätta en tvåa som utgångstips. Däremot känns hemmalagen som favoriter i de två sista matcherna; Växjö–Kalmar och Rosengård–VIttsjö.

I elitettan fortsätter det att vara superjämnt. Efter att de tre topplagen Lidköping, Örebro och Kungsbacka tagit varsin poäng i den här omgången kan Sundsvall och AIK vid segrar i morgon gå upp på allsvensk plats. Sundsvall skall till Mallbacken och AIK till Asarum.

Slutligen tänkte jag återvända till en av de senaste veckornas hetaste frågor här i bloggen, nämligen domartillsättningar. Under veckan har jag kollat med en person med stor kunskap i frågan om hur lämpligt det var att Malmödomaren Tess Olofsson dömde en cupfinal med ett Malmölag på planen.

Svaret var att den typen av tillsättningar bör undvikas, då de sätter domaren i en jobbig situation. Jag trodde att fotbollen hade gjort som basketen, alltså helt börjat bortse från domarnas hemvist. Men så är det inte. Man har fortfarande som grundpolicy att Gävledomare inte skall döma lag från Gävle, eller att Malmödomare inte skall döma lag från Malmö.