Intressant om Sundhages tester

Sedan Pia Sundhage presenterade sin senaste landslagstrupp i onsdags har jag försökt läsa allt som skrevs av de journalister som var närvarande, för att få hyfsat klart för mig hur vår förbundskapten tänker.

Med några dagars varsel så känns det som att startelvan är fortsatt oförändrad. Sundhage har på flera ställen klargjort att Kristin Hammarström fortsatt är förstamålvakt – trots att Hedvig Lindahl får chansen att visa upp sig.

I mittförsvaret har Sundhage förklarat att Nilla Fischer och Charlotte Rohlin fortsatt är förstavalet.

De båda sakerna kan man exempelvis läsa om här. Sundhage är väldigt tydlig när hon säger så här om Fischer/Rohlin:

”Jag har bestämt mig för att de ska spela. Man kan inte vela och testa för mycket.”

Den bästa analysen jag läst om den nya truppen bjuder Aftonbladets Petra Thorén på i den här krönikan. Läs den. Där ger Thorén några fina exempel på hur Sundhage testar sina spelare.

Bland annat tar hon upp hur Lotta Schelin tidigare på alla sätt försökt undvika allt vad stjärnrollen innebär. Jag minns det så väl från VM 2011. Schelin sken som en sol genom hela mästerskapet, och var verkligen vår stjärna. Men så fort någon försökte prata med henne om det slog hon ifrån sig, och började prata om kollektivet. Och att ta upp krav/förväntningar var inte ens någon idé.

Det skall bli spännande att se hur Schelin hanterar sådana frågor i sommar.

Schelin skrev för övrigt i dag på ett nytt treårskontrakt med Lyon. När kontraktet är utspelat 2016 är hon 32 år. Kanske är det då dags att vända hemåt, och avrunda karriären i damallsvenskan. I varje fall kan man ju alltid hoppas…

Innan jag lämnar landslaget och går över på en liten koll på vad som händer i helgen så känns det ju udda att läsa om att Brasilien har tagit ut en 26 spelare stor landslagstrupp, som skall bantas något till lagets landskamp mot Sverige.

Den matchen finns väl inte ännu? I varje fall inte officiellt.

Inofficiellt har man väl länge förstått att det är just Marta med vänner som väntar den 19 juni.

* Så då till helgens matcher. Den stora internationella höjdpunkten är tveklöst den tyska cupfinalen mellan ettan och tvåan i Frauen-Bundesliga, alltså Wolfsburg och Turbine Potsdam. Matchen spelas i Köln på söndag klockan 16.30, och tyska cupfinaler brukar locka en bra bit över 10 000 åskådare.

Förhoppningsvis kan Antonia Göransson få chansen från start igen i Potsdam. Men jag vågar inte hoppas för mycket. Vår landslagsytter fick nämligen nöja sig med att agera inhoppare i de fyra sista ligaomgångarna.

* Det har hunnit bli lördag under arbetet med det här inlägget. I damallsvenskan är det således tre intressanta matcher i dag. För toppen av tabellen är mötet mellan de båda obesegrade lagen Kif Örebro och Göteborg allra mest spännande. Känslan är att Göteborg kan få väldigt svårt att slå hål på Örebros täta försvar.

Kristianstad–Linköping är ett annat spännande möte i tabellens övre regioner. Min gissning är att KDFF:s offensiv tar hem spelet mot Linköpings defensiv. Men jag skulle inte bli överraskad om det slutade helt tvärtom.

Känslan är ju att serien inte riktigt hunnit sätta sig ännu. Och utöver det självklara att Tyresö och Malmö är topplag, samt att Sunnanå är ett bottenlag, så har det hittills varit sköna resultatmässiga svängningar.

Därför känns mötet mellan Mallbacken och Jitex som helt öppet. Däremot hade söndagens matcher Tyresö–Sunnanå och Malmö–Vittsjö varit ogarderade ettor på min tipskupong.

* I USA rullar NWSL vidare. Jag såg huvuddelen av seriefinalen Portland–Sky Blue 0–1 i morse. Trots att det inte skapades speciellt många heta målchanser var det verkligen en högklassig match, där jag framför allt imponerades av kvaliteten i passningsspelet. Det var knappt en gång man såg att det slarvades med enkla passningar.

Sedan är man ju inte van vid att det är en riktigt skön ljudkuliss vid dammatcher. Men bland de 11 055 åskådarna fanns en rejäl Portlandklack som sjöng under större delen av matchen. Riktigt kul att höra.

Sky Blues segermål gjordes för övrigt på ett överraskande skott från inhopparen Taylor Lytle. Se det i det här klippet.

En härligt efterlängtad nyhet

Inlägget om profilering av spelare får dröja lite till. Man skulle kunna säga att ett hockeydrama kom emellan.

Men i kväll kom en härligt efterlängtad nyhet, som jag inte vill hålla på. Jag har önskat att få möjlighet att se fler mål från damallsvenskan.

Och nu går det äntligen. EFD har satt ihop ett klipp enligt tysk modell med målen från de damallsvenska matcher som inte visats av den kanal som har sändningsrätten – alltså Tv4.

Här är premiärklippet, med målen från den sjätte omgången.

Precis som motsvarande klipp från Frauen-Bundesliga är det väldigt långt ifrån Champions League-kvalitet på tv-produktionerna. Men prio ett är ju att det går att få se målen överhuvud taget. Så det här känns som ett rejält steg i en positiv riktning.

* För övrigt vann Avaldsnes dagens match i toppserien med 3–0 (3–0) mot Klepp. Det blev inga svenskmål, däremot gjorde den före detta Kristianstadsspelaren Holmfridur Magnusdottir två av målen. Alla tre svenskorna spelade från start, men både Linnea Liljegärd och Mia Jalkerud byttes ut i den andra halvleken.

* I England gick det sämre för Sofia Jakobsson och hennes Chelsea. Man föll borta mot Bristol Academy med 2–0 i WSL. Bristol är därmed enda laget i serien utan poängförlust när lagen spelat två, tre eller fyra matcher. Det finns inga bilder från den matchen ännu.
Men här är bilder från söndagens svenskmöte, där Jakobsson gjorde ett av målen när Louise Fors och Liverpool besegrades med 2–1.

Sverige eller Serbien – det är frågan

Sverige eller Serbien är frågan för Sunnanås målvakt Sussie Nilsson.

Hon står mellan valet att försöka kämpa sig till sin dröm om att få bli Sveriges förstemålvakt eller att omgående få internationell erfarenhet genom att spela för Serbien – där hon är lovad att bli etta.

Valet är samtidigt både intressant – och rätt jobbigt.

Själv såg jag Nilsson för första gången 2007, när hon som 15-åring var tongivande när Byttorp kvalade sig upp i division I. Känslan var att Kristianstadstjejen skulle ha stora möjligheter att bli en framtida A-landslagsmålvakt. Spänsten, speluppfattningen och tekniken var bättre än jag sett någon annan så ung målvakt prestera.

Utvecklingen har kanske inte gått spikrakt sedan dess. Men i fjol i damallsvenskan hade Nilsson en räddningsprocent på 75 i nedflyttade AIK. Det var en bättre siffra än vad landslagsmålvakter som Hedvig Lindahl, Sofia Lundgren och Loes Geurts noterades för i serien.
Det räckte dock inte för att ta greppet om handskarna i U23-landslaget. Nilsson spelade en match i fjol – och då föll Sverige tungt med 4–2 mot Norge. I övrigt under fjolåret vaktade Jessica Höglander (2,75 matcher), Hilda Carlén (2), Emelie Lundberg (1) och Emelie Almesjö (0,25) målet i U23-landslaget.

I dag blev U23-landslagets trupp till USA-matchen i Gävle offentlig. Som jag berättade i går fanns Carlén och Umeås Malin Reuterwall med i den. Däremot saknas Nilsson. Det är kanske inte så oväntat, då hon har varit skadad.
Men kunde man ta med fyra målvakter i A-truppen hade våra förbundskaptener kunnat ta med tre i U23-laget. För nu skickar man ut signaler om att man placerar Nilsson väldigt långt ner i kön.

Jag missade ju den damallsvenska upptaktsträffen i början av april. Men vittnen såg och hörde hur förbundsfolk inför öppen ridå försökte övertyga Nilsson om att hon skall välja Sverige.

Tydligen var dock argumenten väldigt vaga. Det gjordes klart att Nilsson inte var i närheten av den nivå som rutinerade kvartetten Lundgren, Lindahl, Kristin Hammarström och Carola Söberg håller. Sunnanåtalangen var i stället en av en handfull yngre målvakter som man höll som ganska jämnstarka. Av dem har nu fyra andra fått chansen att visa upp sig i U23-landslaget i år. Dock inte Sussie Nilsson.

Om förbundsledningen verkligen vill att Nilsson skall välja Sverige borde de ju ge henne någon form av köttben. För i längden håller det inte att bara säga att man tror på någon. Man måste visa det i aktiva handlingar också.

Hade jag varit Sussie Nilsson hade jag lyft telefonen och lyssnat av Pia Sundhage, som ju brukar ge raka och ärliga svar. Om svaret inte skulle ge något ökat hopp, då undrar jag om jag inte hade valt Serbien.

* I kväll 18.00 spelar svensklaget Avaldsnes med Freja Hellenberg, Mia Jalkerud och Linnea Liljegärd hemma mot Klepp i norska toppserien. Matchen skall gå att se direkt på den här länken.

Wiggers skall lyfta Vittsjö över strecket

Jag har ägnat dagen åt handboll, som Ida Odén-reporter. Under den härliga handbollsfesten i Scandinavium nåddes jag av resultatet Kif Örebro–LdB FC Malmö 0–0.

Det är siffror som Örebro skall vara enormt stolta över. Det skall bli riktigt kul att se matchen i efterhand, och få se hur starkt årets Kif är.

Däremot är det nytt frågetecken för Malmö. De är definitivt inte borta ur någon guldstrid bara för att de kryssar i Piteå och Örebro. Men, deras marginaler har definitivt minskat.

Malmö har nu tappat fyra poäng på fem omgångar. Det behöver inte vara någon katastrof – om man vinner både hemma och borta mot övriga topplag. Men som sagt, Malmö har givit bort sina marginaler.

Här är listan över hur många poäng det lag som vunnit SM-guld har tappat under de fem senaste säsongerna:

2012:   11
2011:   17
2010:     7
2009:   17
2008:     9

Både 2009 och 2011 var fyra lag inblandade i guldstriden. Då tappade de inblandade lagen alltså i princip dubbelt så många poäng som mästarlaget brukar tappa.

Jag tror inte att det blir en så jämn serie som 2009 och 2011 i år. Alltså har man inte råd att ge bort speciellt många poäng om man skall ta guld i år.

I övrigt i dag tog Kristianstad en viktig trepoängare hemma mot Jitex. Den matchen sågs av svaga 211 personer. Här hade KDFF naturligtvis inget flyt med spelschemat. Att IFK Kristianstad spelade SM-final i handboll samtidigt lär ha varit en orsak till den låga siffran.

I nykomlingsmötet fick Sunnanå och Mallbacken varsin poäng inför 342 åskådare. 1–1 var ett klart mycket bättre resultat för Mallbacken än för Sunnanå – som måste ta trepoängare på hemmaplan mot tippade bottenkonkurrenter om man skall ha någon chans att hänga kvar.

Efter fem omgångar är det nu Vittsjö och Sunnanå som belägger nedflyttningsplatserna. Vittsjö har agerat genom att värva utländska spelare nummer 70 i årets damallsvenska. Det är brasilianska forwarden Ketlen Wiggers som ansluter omgående.

I ett pressmeddelande säger klubbens sportchef Olof Sixten:

”En rekrytering som har varit viktig för oss att iscensätta då vi har haft en del skador och rehabilitering på spelare som tagit längre tid än planerat samt att vi inte vill belasta dessa spelare för tidigt då säsongen är lång. Ketlens kontrakt löper från och med maj till och med juni.”

Till sist vill jag bara uppmärksamma alla på att Kristianstad har gjort ett nytt ”såp-opera-intro”. Minns att de i fjol spelade in egna versioner av förtexterna till Friends och till Baywatch – och att det senare blev väldigt omdiskuterat.

Jag trodde att de hade känt sig tvingade att sluta göra sådana här klipp efter ”Baywatch-skandalen”. Men inför dagens match mot Jitex gjorde man ett nytt. Här kan du se KDFF:s version av förtexterna till Beverly Hills.

Personligen tycker jag att det är en jättebra idé med de här videoklippen. Inte minst för att det för laget samman – eftersom de verkar har otroligt kul ihop när de spelar in dem.

Fantastisk publiksiffra på San Mames

Jag hade påbörjat ett inlägg om publiksiffror, hejaklackar och publikservice tidigare i dag. Men jag känner att jag nog får hålla på det några dagar.

Det får räcka med att dra igång en debatt om dagen…

Däremot är det läge för en liten genomgång av helgens internationella händelser, samt göra en koll på den damallsvenska omgång som ju faktiskt spelas i morgon och på torsdag.

I morgon tar Göteborg emot Umeå. Då skall GFC försöka visa att den fina insatsen mot Tyresö senast inte var någon tillfällighet. Och faktum är ju att om Göteborg skall ha minsta chans att blanda sig i ett guldrace så måste man vinna den här typen av hemmamatcher.

Intressant i morgon är också Linköping–Vittsjö, ett möte mellan två lag om inlett lite sisådär. Fast efter premiärsegern i Skellefteå har Vittsjö mött de tippade topplagen Tyresö och Kristianstad, samt överraskningen Kif Örebro. Matchen på Arena Linköping blir en spännande indikation av klassen på årets Vittsjölag.
Det är också en bra chans för hemmalaget att ta sin första seger – både för året, och på nya hemmaarenan. Dessutom blir det spännande att se hur många av de 5361 åskådarna från i söndags som återvänder till den nybyggda EM-arenan när det kostar pengar.

Även morgondagens tredje match, Tyresö–Piteå, känns intressant. Eller, den hade känts intressant om inte Piteå varit så vansinnigt skadedrabbat. Läget på forwardssidan är så illa att man faktiskt har ringt och kollat om Jennifer Nobis kan tänka sig att göra comeback.
Med tanke på det, och på att Piteå ju faktiskt föll med hela 3–0 mot Mallbacken i helgen, så bör det bli en ganska klar hemmaseger här, trots allt.

Omgångens allra mest intressanta match spelas på torsdag 15.00, och tv-sänds av Tv4sport. Det handlar om toppmötet Kif Örebro–LdB FC Malmö. Det skall bli väldigt kul att få se hur Örebro står sig mot Malmö.

På torsdagskvällen är det sedan Kristianstad–Jitex och nykomlingsmötet Sunnanå–Mallbacken. I Kristianstad blir det förstås fokus på om Josefine Öqvist kan följa upp sina två mål från i helgen med ytterligare någon fullträff. Och om Hedvig Lindahl kan hålla sin första nolla för säsongen.

I nykomlingsmötet känns det som att det är upp till bevis för Sunnanå. Många experter höjde laget inför seriestart, och gav dem bättre odds att klara sig kvar än Kif Örebro. Nu måste Sunnanå visa vad det var som gjorde att de tippades på fast mark.

Jag har inte sett någon Sunnanåmatch. Men om det här klippet från lördagens förlust på Lindevi är talande för lagets kvalitet så behövs det ingen längre analys av varför Skelleftelaget ligger sist i tabellen.
Visst påverkas man säkerligen klart negativt av att ordinarie målvakten Sussie Nilsson är skadad. Men det finns gränser för hur dåligt man får uppträda.

Man får gå flera divisioner neråt för att ha råd med ett så svagt spel på egen planhalva som Sunnanå visar upp i klippet. Bland annat är Carina Holmberg:s insats vid Fridolina Rolfö:s 4–1-mål oceaner från landslagsklass.

Apropå inget så är Sunnanås sista mål (Erika Nilsson Vaara) ett talande exempel på varför jag förordar mindre mål i damfotbollen. Det är nämligen ett skott som inte går in för att det är extremt bra – utan mest för att det är högt.

Innan jag lämnar damallsvenskan konstaterar jag att skytteligan toppas av Jodie Taylor på fyra mål. På den noteringen borde även Christen Press ligga. Men hon har fortfarande varken fått tillgodoräkna sig mål eller assist vid Tyresös 1–0-mål mot Linköping.
Som jag tidigare konstaterat finns ju tv-bevis för att amerikanskan skall bokföras som målskytt. Men skulle man ändå stå fast vid att bollen inte var över linjen i förstaläget måste hon ju i stället bokföras för ett assist.

* Så en liten koll på diverse händelser utanför Sveriges gränser. Med lite hjälp har jag funnit att Linköpings fina publiksiffra bara hamnade på bronsplats om man räknar in alla förra veckans damfotbollsmatcher i världen.

Flest åskådare hade utan konkurrens den rena guldfinalen i den spanska ligan mellan Athletic Bilbao och Barcelona. Min bloggkollega Spelare12 hade en uppgift om att fantastiska 28 000 åskådare hade sökt sig till San Mames.

Enligt Barcelonas officiella hemsida var det dock ”bara” lika fantastiska 25 000. Det är förstås en otroligt bra siffra för damfotbollen vilket som.

det här klippet kan man se alla matchens tre mål, samt att det är hysteriskt mycket folk på läktarna. Jag har försökt räkna publiken några gånger, men hamnar på 25 000 varannan gång, och på 28 000 varannan…

Skämt åsido. Barca var tabelltvåa inför matchen, och var tvunget att vinna. Det gjorde man också, med 2–1. Utöver sitt försvarade ligaguld lägger Barca därmed också beslag på Spaniens enda plats i höstens Champions League.

* Apropå matcher på stora arenor så spelar Louise Fors och hennes Liverpool just nu på Emirates mot Arsenal. Där är det dock bara 2017 åskådare.

Liverpool leder för övrigt sensationell med hela 4–0 mitt i den andra halvleken – och Fors har gjort det fjärde målet, och dessutom spelat fram till ett. Portugisiska Amanda da Costa gjorde de två första, och Natasha Dowie det tredje.

Jag har inga bilder från dagens match ännu. Men Liverpool kan man se på det här klippet från helgens 1–0-seger mot Lincoln i WSL cup. Där noteras att Fors inte slår varken frisparkar eller hörnor i laget. Det tyckte jag var lite oväntat.

Även Sofia Jakobsson spelade WSL cup – som även kallas Continental cup – i helgen. Hon blev målskytt när Chelsea föll med 2–1 mot Everton. Ett klipp med Jakobssons mål hittar du här.

* Slutligen konstateras från Frankrike att Camille Abily var tvåmålsskytt i Lyons 6–0-seger från i söndags. Det innebär att Abily bara är två mål bakom Lotta Schelin i skytteligan när två omgångar återstår att spela.
Det lär vara mellan de båda slutsegern står. För bakom Schelin (22 mål) och Abily (20) kommer sedan klubbkamraten Laetitia Tonazzi samt Montpelliers Hoda Lattaf, båda på 17.

Tillagt i efterhand: Liverpool vann borta mot Arsenal med förkrossande 4–0. Det var förstås en megaskräll. Arsenal gick ju genom ligan utan förlust i fjol. I år förlorar de alltså redan i sin första WSL-match. Här är en Instagrambild som Louise Fors lade upp efter matchen.

Ek slår Sundhage på fingrarna

Jag har nu under våren sett ett antal utspel från förbundskapten Pia Sundhage om att det är för många utländska spelare i damallsvenskan.

Det senaste gick att läsa i Göteborgs-Posten i förra veckan. Där framförde hon åsikten att spelarna i fjolårets F19-landslag skall spela i damallsvenskan.

Ni som följt den här bloggen under längre tid vet att jag tycker att de 69 utlänningarna i vår högsta serie i princip till 100 procent är en tillgång för svensk fotboll. Inte ett hinder.

Alltså reagerar jag varje gång Sundhage, Lilie Persson (läs här och här), Anette Börjesson, bloggarkollega Anders Nilsson (läs här) eller någon annan uttrycker någon form av oro mot det ökande antalet utlänningar i damallsvenskan.

För vad är det man vill ha? En liga som den norska, med nästan rakt igenom inhemska spelare – men också med tomma läktare och obefintliga sportsliga framgångar på den internationella scenen?

Nilsson vill ju för övrigt precis som EFD att vi skall minska ner antalet lag i damallsvenskan. Det lär inte direkt öka möjligheten för unga svenska talanger att få speltid.

Sundhages senaste utspel tog ändå priset. För de F19-spelare som valt klubbar i det lägre skiktet eller mitten av damallsvenskan är ju redan ordinarie i sina lag – även med alla utlänningar. Och Sundhage om någon borde veta vad drivkrafter betyder för en spelares och människas utveckling.

Jag jobbade sex år som talangutvecklare i den klubb som nu leder svensk herrfotboll – IF Elfsborg. Under de åren noterade jag att det inte i första hand var de 15-åringar som hade den bästa tekniken på elitpojklägret i Halmstad som nådde längst. Det var de som var utrustade med störst vilja och drivkraft.

Att erbjuda F19-landslagsspelarna givna platser i damallsvenskan gagnar inte någon. Varken spelarna själva, klubbarna – eller våra landslag. För det är morötterna som utvecklar spelare.

Lisa Ek

Lisa Ek

Om jag reagerar med besvikelse varje gång jag ser utspelen mot damallsvenskans utlänningar så blev jag lycklig av att läsa det senaste inlägget på Lisa Ek:s blogg. Det var definitivt det bästa jag har läst i den här debatten. Ett rakt igenom klockrent inlägg.

Läs det. Det är ingen önskan, det är en order. Här är länken.

Eks inlägg slår helt klart Sundhage, med fler, på fingrarna. Eller hur?

Vill man läsa mer i ämnet än bara Eks lysande blogginlägg så har jag bland annat tidigare avhandlat det här och här.

Mallbacken dagens stora glädjeämne

Mallbacken firar.

Mallbacken firar.

I dag är man lite extra glad över ett 3–0-resultat. För Mallbackens klara hemmaseger mot Piteå ger lite hopp om åtminstone den ena nykomlingen skall kunna undvika att bli avsågad på ett tidigt stadium.

Piteå hade överraskat positivt under serieupptakten, och kändes som klar favorit i dagens match. Speciellt eftersom den spelades i Munkfors, och inte på Mallbackens ordinarie hemmaplan, Strandvallen.

Trots det vann alltså Mallbacken klart. Lagets målskyttar var Malin Ahlberg, Hayley Lauder och Julia Karlenäs. Den sistnämnda imponerade stort på mig när jag såg Mallbacken träningsspela mot Jitex i våras.
Då satte jag frågetecken för lagets försvarsspel. De släppte nämligen till flera rena frilägen. Hur det såg ut i dag har jag ingen aning om. Men 7–4 i skott mot mål indikerar i alla fall att Mallbacken inte släpper till speciellt mycket bakåt. Lovande.

Julia Karlenäs

Julia Karlenäs

För den andra nykomlingen ser det däremot inte alls speciellt lovande ut. Sunnanå har faktiskt släppt in fler mål (16) efter fyra omgångar än vad 2011 års hånade jumbolag Dalsjöfors hade gjort (14).
Det som möjligen kan vara lite positivt för Skelleftelaget i den jämförelsen är att man har gjort fyra mål fler framåt…

Colombias affischnamn inom damfotbollen, Yoreli Rincon, gjorde ett superinhopp i dag och räddade Malmö i Umeå. Efter bara tre minuter på planen satte Rincon segerbollen till 2–1. Övriga målskyttar i matchen var Manon Melis och Alexandra Nilsson. I och med segern går Malmö upp i tabelltopp. Man passerar Tyresö på fler gjorda mål.

Det såg länge ut som att skrällgänget Kif Örebro skulle toppa tabellen efter fyra omgångar. Man ledde med 2–0 (Irena Martinkova och Sarah Michael) borta mot Linköping efter 80 minuter. Då slog två backar till för LFC. Först reducerade Charlotte Rohlin, och sedan kvitterade Magdalena Ericsson. Därmed är Örebro i stället trea, två poäng bakom seriens två storfavoriter.

* I Tyskland fick Antonia Göransson för tredje matchen i rad börja på bänken för Turbine Potsdam. Hon blev inbytt i den 62:a minuten hemma mot i praktiken klara mästarinnorna Wolfsburg.

I många sammanhang brukar inte tränare och spelare ta ut ett guld innan det är 100-procentigt säkrat. Wolfsburg – som leder Frauen–Bundesliga med tre poäng och 24 mål inför sista omgången – utgör ett undantag.

Som man kan se på det här klippet firade de guldet redan i onsdags, då man i praktiken säkrade sin seger.
Och i dagens toppmöte valde tränare Ralf Kellermann att vila flera ordinarie spelare, och i stället matcha ett antal unga spelare från bänken. Det gjorde det lättare för Potsdam att vinna med 2–0.

Inför fina 3720 åskådare var det Göranssons ersättare Natasa Andonova som blev stor matchvinnare. Den 19-åriga makedonska landslagsspelaren gjorde först 1–0 på egen hand, och slog sedan den precisa hörna som 17-åriga supertalangen Pauline Bremer (född 1996) nickade in till 2–0.

Trots segern minskade Potsdams chans att nå höstens Champions League. Kerstin Garefrekes blev nämligen matchens enda målskytt när Frankfurt vann borta mot Bad Neuenahr. Därmed är det stor fördel Frankfurt i kampen om andraplatsen.
Potsdam måste få hjälp av Bayern München i sista omgången på söndag. München måste ta poäng samtidigt som Potsdam besegrar Gütersloh på bortaplan om Göranssons lag skall få spela i WCL igen.

* I Frankrike vilades Lotta Schelin i dag när Lyon slog nytt målrekord i franska ligan. Deras 6–0 borta mot Arras innebär att man nu har gjort 120 mål i årets serie. Det är ett fler än det tidigare rekordet, som man satte i fjol.
Då blev målskillnaden 119–3. Fast då spelade man ändå tre oavgjorda matcher. I år är det nu 20 raka segrar och 120–5 i målskillnad – och två matcher kvar att spela.

En spännande helg väntar

Det är en helg där jag väntar mig få se en del riktigt fin fotboll. De kommande två dagarna väntar nämligen flera spännande toppmöten runt om i Europa.

På hemmaplan i damallsvenskan är förstås morgondagens tänkta toppmöte mellan Göteborg och Tyresö höjdpunkten. Den matchen direktsänds på Tv4sport klockan 14.00.
Det handlar om en tidig måstematch för Göteborg. På hemmaplan har man inte råd att förlora mot tänkta toppkonkurrenter, speciellt inte om man som GFC redan har givit bort fyra poäng i de tre inledande omgångarna. Göteborg får alltså absolut inte förlorar. Helst får de inte ens tappa poäng. För skall de få känna att de har lite kontakt med Tyresö måste det nästan blir en trepoängare.

Lilleström har gjort mål.

Lilleström har gjort mål.

Även i vårt västra grannland spelas en tidig toppmatch i morgon (17.00). Det är tabellens etta Stabaek som stöter på tvåan LSK Kvinner i en match som dessutom är ett Osloderby. Jag såg ju LSK när de besegrade Göteborg i en träningsmatch i våras, och imponerades av de regerande norska mästarinnorna. Utan att ha jättekoll på övriga lag känns det som att LSK borde ligga bra till för att försvara sitt guld.

Även i Italien spelas i morgon en riktigt laddad toppmatch. Det är ettan Torres Calcio som tar emot ligatvåan Tavagnacco i ligans sista omgång. Eftersom Torres leder serien med tre poäng och 19 mål är ligan redan i praktiken avgjord. Men matchen känns ändå högintressant. (Tillagt i efterhand: Matchen gällde trots allt ligatiteln. Se kommentar nedan)

Högintressant är också söndagens tyska toppmöte mellan Turbine Potsdam och Wolfsburg. 14.00 är det avspark, och matchen direktsänds här. Det handlar om en förfäktning inför den tyska cupfinalen, som ju innehåller nämnda lag. Men det handlar även om att Antonia Göransson och hennes kompisar måste vinna mot de klara mästarinnorna för att ha kvar chansen att spela i Champions League till hösten. Visst blir det intressant?

För egen del har jag tanken att åka till Valhalla och se veckans tv-match på plats. Helst hade jag även sett Jitex–Sunnanå. Men att den matchen spelas exakt samtidigt på en annan plan i Göteborgsområdet känns mindre bra. Hur tänkte de som lade spelschemat av serien i det här fallet?

Även ett annat riktigt intressant möte i morgon är det nordskånska derbyt Vittsjö–Kristianstad. Vittsjö drog verkligen nitlotten när det damallsvenska spelschemat lades. För att inleda serien med hemmamatcher mot de båda motståndare – Tyresö och KDFF – som normalt lockar allra mest publik är inget bra.

Sparken fick fart på Frankfurt

Det har blivit hög tid att sammanfatta helgens fotboll. Själv såg jag alltså en match i nya division 1 live. Dessutom har jag via stream sett korta delar av tre av helgens NWSL-matcher, samt drygt häften av den tyska seriefinalen.

Låt oss börja i Tyskland. För det jag såg av toppmötet Frankfurt–Wolfsburg gav verkligen härliga vibbar. Det var nämligen en riktig kanonmatch. Framför allt imponerade Frankfurt. Jag kan inte minnas när jag såg dem så här bra senast.

Det är sällan som tränarbyten mitt i säsongen ger någon positiv effekt. Men Frankfurt verkar faktiskt ha lyckats med sitt andra tränarbyte för säsongen. De sparkade ju först Sven Kahlert i mitten av september. Då tog Philipp Dahm över, dock utan att få fart på den stjärnspäckade truppen.

Den 18 april fick även Dahm kicken. Då hade laget på kort tid först förlorat mot Freiburg och sedan spelat 1–1 borta mot bottenlaget Jena. De senaste elva dagarna har Sascha Glass lett FFC. Och framgångarna har varit omedelbara. På tre matcher har det blivit nio poäng. Och då har man stött på båda toppkonkurrenterna Potsdam och Wolfsburg.

Den som har ett par timmar över ägnar dem med fördel åt att se Frankfurt–Wolfsburg i sin helhet. Har man bara tid för ett kortare sammandrag av höjdpunkter så finns ett sådant här.

En av de 3240 åskådarna på arenan var det tyska fotbollsförbundets president Wolfgang Niersbach. I en halvtidsintervju berättade han att hans älsklingsspelare är Dzsenifer Marozsan. Hon visade flera gånger varför man skall beundra henne. Bland annat genom att slå den fina hörna som starka Kerstin Garefrekes nickade in till 1–0.

Även 2–0 föll på hörna. Den gången var det Melanie Behringer som levererade bollen, och Saskia Bartusiak som styrde in den.

Resultatet i seriefinalen var riktigt uselt för Antonia Göransson och Potsdam. De regerande mästarinnorna löper nu väldigt stor risk att missa höstens Champions League.
För att Potsdam skall kunna sno andraplatsen måste nu ett formstarkt Frankfurt tappa poäng antingen borta mot Bad Neunahr eller hemma mot Bayern München samtidigt som Potsdam tar full pott i sina tre avslutningsmatcher.

Och då har Potsdam kvar att möta Wolfsburg. Läget är alltså väldigt svårt för Göranssons gäng.

I helgen gjorde dock Potsdam sitt. De vann med 3–0 mot Leverkusen. För första gången på länge – och andra gången under säsongen – fick Göransson börja på bänken. Den svenska landslagsmittfältaren byttes dock in i halvtid.
Alla målen från helgens omgång i Frauen-Bundesliga finns att se på det här klippet.

* I damallsvenskan finns ju tyvärr inte möjligheten att få se en liknande målkavalkad som i Tyskland efter omgångarna. Det tycker jag som bekant är en riktigt stor brist.
Jag hörde dock i helgen att det framöver kanske skall kunna gå att se fler damallsvenska matcher via stream. Det vore ett stort steg i rätt riktning.

Annars kan man konstatera att tabellen redan efter tre omgångar börjar få de skikt som man kunde förutse på förhand. Tyresö, Malmö och Göteborg ligger bland de fyra topplagen. Och de båda nykomlingarna ligger på de två nedflyttningsplatserna efter att ha släppt in klart flest mål.

Det lag som verkligen vänt upp-och-ner på förhandstipsen är Kif Örebro. Närkingarna ligger tvåa efter en stark säsongsupptakt. Det hade väl ingen tippat?

På upptaktsträffen trodde ju fler än var tredje att Kif skulle följa med Mallbacken ner i elitettan. Själv hade jag dem åtminstone på fast mark – som tia.
Bloggkollega Anders Nilsson tippade Örebro som åtta. Han är den ende expert som jag sett varna för laget. Det visade sig vara en befogad varning.

I toppen av skytteligan står fyra spelare på tre mål vardera. Att Anja Mittag skulle ligga med är ingen skräll. Inte Jodie Taylor heller. Däremot är det både överraskande och kul att Örebros Tyresölån Helén Eke och Piteås Victoria Forsmark finns med i täten.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

* I Frankrike var det cuphelg. Både Kosovare Asllani och Lotta Schelin blev målskyttar när deras respektive lag avancerade till semifinal.

Schelin spelade andra halvlek när Lyon vann med 6–0 borta mot division 2-laget Henin-Beaumont. Svenskan gjorde lagets fjärde mål.
Asllani gjorde båda målen när PSG vann borta mot Yzeure med 2–0.

Det är upplagt för ett svenskmöte i finalen. Semifinalerna, som avgörs den 12 maj, spelas nämligen så här: Montpellier–Lyon och Saint-Etienne–PSG.

Louise Fors

Louise Fors

* I England var det semifinaler i FA-cupen i helgen. Louis Fors hade ett målpass när hennes Liverpool åkte ut med 2–1 mot Arsenal. Arsenal möter Bristol Academy i finalen.

För Sofia Jakobsson och Chelsea var det match mot Doncaster i den andra cupen, WSL Cup – den som inledningsvis spelas i gruppform. Matchen slutade 1–1 sedan isländska Olina Vidarsdottir gjort Chelseas mål. Jag har varken hittat bilder eller info om speltid för Jakobsson.

Däremot möttes ju Doncaster och Chelsea även förra helgen. Då vann Chelsea med 4–0, och Jakobsson gjorde två mål. På det här klippet konstateras att svenskans båda mål gjordes från nära håll på förarbete från Eniola Aluko.

WSL skall för övrigt utökas till nästa år. Då blir det två divisioner, en etta med åtta lag och en tvåa med tio lag.
I veckan beslöts vilka klubbar som får chansen i respektive serie. Här är listan. Där konstateras att nämnda Doncaster Rovers Belles kommer att bli nedflyttade till WSL2 oavsett hur det går i år. Samt att nykomlingen Manchester City går rakt in i högsta serien.

Tillagt i efterhand: Bara minuter efter att jag publicerade det här inlägget kom det upp ett klipp från helgens cupmöte mellan Doncaster och Chelsea. Där noteras att Jakobsson spelade i båda halvlekarna, och att Vidarsdottirs mål kom på hörna. Se klippet här.

* I Italien föll svensklaget Verona – som inte längre verkar heta Bardolino – med 3–0 hemma mot Torres i helgen. Därmed säkrade Torres i praktiken ligasegern.

Tvåan Tavagnacco måste vinna den sista omgångens seriefinal med tio måls marginal för att passera. Det är förstås omöjligt.

Höjdpunkter från Verona–Torres finns på det här klippet. Skyttedrottningen Patrizia Panico:s 1–0-mål är ett litet konstnummer. Och Sandy Iannella:s 2–0 är ett riktigt läckert skott i krysset.

* Slutligen då till USA, där det nu totalt har spelats tio matcher i NWSL. Och kvaliteten på kamperna är högklassig. Jag satt i 45 minuter och zappade mellan tre olika matcher natten mot söndag – och det var riktigt bra spelmässig klass på alla tre.

Resultatmässigt fortsätter det att vara riktigt jämnt. Visst har man delat upp landslagsspelarna för att det skall bli jämnstark klass på lagen. Men att man skulle få ett så bra utfall som man fått kändes ändå inte troligt.

För hittills noteras fyra 1–1-matcher, fyra uddamålssegrar samt två 2–0-matcher. Alltså rakt igenom täta matcher. Precis som man vill ha det.

Det kändes som korsbandet på Berglund

Så har jag sett Tyresö–Umeå också. Det var ingen rolig upplevelse – för Pia Sundhage och landslaget.

För nog kändes det som att det är väldigt stor risk att det var något som gick sönder i Emma Berglund:s knä där i matchinledningen. Jag har svårt att tro att hon kommer att kunna spela EM. För känslan var att det var ett korsband som brast.

Jag hoppas verkligen att min känsla är fel. Men…

Emma Berglund

Emma Berglund

Av den här artikeln framgår att Berglund stannar i Stockholm för att magnetröntgas under morgondagen.

Matchen vann alltså Tyresö med 1–0 efter ett läckert solomål av Marta. Tyresö imponerade inte speciellt mycket. Eller jo, de imponerade genom att vinna rätt säkert utan att göra någon stormatch.

Jag räknade till 7–2 (3–1) i målchanser. Och det var dålig utdelning för Tyresö med tanke på hur mycket boll de hade. Men som jag ser det hade de alldeles får många korta passningar och för många tillslag på offensiv planhalva.
Följden blev dels att det egna laget kändes stillastående, dels att Umeå oftast kunde ha ganska god defensiv kontroll.

Tony Gustavsson pratade på upptaktsträffen om att Tyresö måste bli bättre på omställningar. Jag tolkade det som defensiva omställningar. Men efter dagens match vill jag nog även säga att laget är långt efter exempelvis Lyon och Wolfsburg när det gäller offensiva omställningar.
Gustavssons lag lyckades inte alls utnyttja Christen Press snabbhet. Inte alls. Delvis var det för att Elin Landström gjorde en utmärkt match. Men också för att man inte fick tillräckligt hög fart på bollen.

Skall Tyresö bli bäst i Europa måste man nog lära sig att spela rakare och snabbare.

När det gäller Umeå blev jag mer glad över det jag såg. Känslan är att det naiva och riskfyllda kortpassningsspelet som de hade på centralt mittfält i fjol är borta. Man spelade lite längre uppspel, och höll därmed nere antalet farliga bolltapp på egen planhalva.

Spelare som imponerade på mig var framför allt innermittfältet med Rita Chikwelu och Hanna Folkesson samt snabba Jenny Hjolman på topp.

Men även backlinjen skötte sig utmärkt. Speciellt med tanke på att Berglund bara var med i knappt tio minuter.
I mitt tips inför serien ställde jag frågan om målvakten Malin Reuterwall håller. Av det jag såg i dag är svaret ja. Hon agerade tryggt, trots att hon har högst begränsad allsvensk rutin. Lovande.

En spelare som jag blev lite besviken på i dag var kanske framför allt Umeås landslagsmittfältare Emmelie Konradsson, som inte alls var lika bra som mot Island förra helgen. Hon hade alldeles för hög felprocent på de avgörande passningarna.

Anja Mittag

Anja Mittag

I Malmö vann LdB FC med 1–0 mot Jitex, efter mål av fjolårets skyttedrottning Anja Mittag. Noterbart att skotten på mål slutade 17–7.
Totalt 24 skott på mål i en match är ändå anmärkningsvärt många. Speciellt i en match som slutar 1–0.

På Tyresövallen blev det 8–1 i skott på mål.

Vad händer efter EM?

När jag jobbar med den här bloggen skriver jag ibland ner någon tanke, och sparar som utkast. Utkasten ligger i en speciell mapp.

När jag i dag kikade igenom de cirka tio aktuella utkasten upptäckte jag det här inlägget, som jag trodde att jag hade publicerat för flera veckor sedan.

Efter några små uppdateringar funkar det nog nu också:

Härom dagen var 54430 EM-biljetter sålda – 25 procent av de som släppts. Och även om organisationskommittén pratar om tidig succé vill jag nog vänta ett tag innan jag ropar hej.

Mer om det längre ner i inlägget. För först vill jag leka med tanken att det verkligen blir succé. Då är frågan hur svensk damfotboll skall bära sig åt för att kunna rida på vågen, och göra att sporten får ett lyft även på längre sikt.

Invigningsceremoni inför finalen

Fullsatt under VM-finalen i Frankfurt 2011

Frågan var aktuell av flera skäl för ett tag sedan. Först kom tanken när jag läste den här artikeln från tyska tidningen Rheinische Post. Den handlar om att den medvind som tysk damfotboll fick i samband med VM för drygt 1,5 år sedan numera helt och hållet är borta.
Efter VM hade Frauen-Bundesliga en 39-procentig uppgång i publikintresse. Snittet ökade från 836 (2010/11) till 1121 (2011/12). Men uppgången var tillfällig. För den här säsongen är man tillbaka på 797, alltså lägre än det var innan VM.

Tvärtom har VM nästan varit negativt. För att många klubbar trodde på en mycket större uppgång, vilket har gjort att tysk damfotboll nu lider av baksmälla.
För på många sätt är det för högt uppskruvade förväntningar, som innebar en ohälsosam lönekarusell i samband med VM, som har lett till att forna topplaget Duisburg står på ruinens brant. Och redan förra våren valde ju Hamburger SV att dra sig ur högstaligan av ekonomiska skäl.

Frågan om hur Sverige skall undvika liknande baksmälla aktualiserades ytterligare när jag nyligen såg dokumentären Dare to Dream, om hur damfotbollen erövrade USA. Den är i högsta grad sevärd, och finns i tre delar på Youtube. Del 1, del 2 och del 3. Den handlar förstås nästan uteslutande om USA, men berättar ändå ganska mycket om damfotbollens korta historia i stort.

Där får man se hur 1990-talets spelare som Mia Hamm, Julie Foudy, Joy FawcettMichelle Akers och Christine Lilly själva drog ett jättelass för att hjälpa till med att göra fotboll till en tjejsport i USA. Det är lätt att glädjas åt hur spelarna i slutet av sina karriärer äntligen fick tjäna lite pengar på sitt idrottande.
Avgörande för den stora ökningen av intresset var förstås hemmamästerskap som OS 1996 och VM 1999.

Svenska Fotbollförbundet och EM:s organisationskommitté jobbar nu hårt med att locka folk till EM-arenorna. Och det är förstås jättebra.
Men jag hoppas också att någon parallellt jobbar med hur man skall gå vidare efter EM – om det blir succé. För det är inte mycket tid att göra på, utan det måste finnas en plan.

När Sverige tog VM-brons för två år sedan fanns det ingen plan. Tvärtom var förbundet handlingsförlamat efter mästerskapet. Det dröjde hela 8,5 månader innan landslaget visades upp på hemmaplan igen. Då hade bronsyran lagt sig för länge sedan.

Den bristfälliga förmågan att ta vara på intresset från VM 2011 fick effekter. LdB FC Malmös klubbdirektör Niclas Carlnén sa så här till mig i höstas:

”Alla bedömde nog att effekten av VM-bronset och OS skulle vara större.”

Nyligen konstaterade hans kollega i Linköping, Anders Mäki, följande på klubbens hemsida:

”Det var en felbedömning från min sida och kanske även från damfotbollen i stort, att vi skulle ha mer dragningskraft av landslagets framgångar i VM. Vi fick inte alls samma uppsving som efter VM 2003 och det känns tyvärr som att folk väljer bort damfotbollen när de ska engagera sig i något i dagens stressade informationssamhälle. Damfotbollen har liksom hamnat i ett vakuum.”

Förbundets sömn efter VM-bronset var alltså dyr för svensk damfotboll. Men man kan alltså få chansen att reparera lite av misstaget.

Nu lanseras Pia Sundhage stenhårt. Men även Lotta Schelin syns i ganska många sammanhang. För sportens skull måste folk lära sig namnen på fler spelare. Många fler.

Jag minns hur det var efter VM 2003. Plötsligt hade Victoria Svensson en agent, och började sovra mellan uppdragen. Det var inte längre självklart att hon svarade på telefon, eller gav sin gamla lokaltidning en intervju. Möjligen var det bra för henne – men inte för sporten.

För affischnamn är livsnödvändigt, och ju mer de syns, desto bättre för damfotbollen. Att försöka skapa stjärnor är således förbundets och EFD:s uppdrag före, under och efter EM.

I USA fick Mia Hamm:s ansikte dra ett jättelass under sportens ungdom. Hon blev fotbollens superstjärna efter Atlanta-OS 1996. Mycket på grund av att hon både var en bra spelare – och att hon var snygg.
Jag vet att exempelvis Lotta Schelin inte tycker om att det skrivs om utseende, utan vill att det skall vara 100 procent fotboll. Det är en fin tanke, men jag tror att Schelin nog bör tänka om – åtminstone lite grand. För inte beror väl David Beckham:s kändisskap bara på hans fotbollskvaliteter?

Det går att dra nytta av ett vackert utseende, och ändå behålla sin trovärdighet som idrottare.

Så till det här med försäljningssuccén till sommarens EM. Det har ju länge känts självklart att det skall vara fullsatt på Sveriges gruppmatcher, och jag har räknat med minst 30000 på finalen. Det som kommer att avgöra om hela EM blir en succé är dock hur många biljetter som säljs till övriga matcher.

Sveriges premiär mot Danmark är utsåld. Och till finalen har minst 8000 biljetter sålts.

Men till de 19 matcher som Sveriges inte kan spela har det sålts få biljetter. Bland annat har bara 700 sålts till stormatchen Frankrike–England.

Det är ett mönster som nästan 100-procentigt liknar fiaskomästerskapet i Finland för fyra år sedan. Där drog värdnationen fulla hus, medan det var tomt på övriga matcher.

EM:s organisationschef Göran Havik är medveten om problemen. Han sa så här på upptaktsträffen:

”Det krävs väldigt hårt arbete med de matcher som inte Sverige spelar.”

Hoppas verkligen att det arbetet lyckas.

Då är väl NWSL världens bästa liga nu?

När svenska spelare och tränare får frågan om vilken som är världens bästa liga brukar jämnheten vara ett viktigt mått. Oftast det allra viktigaste.

Därmed kan vi slå fast att nybildade NWSL i USA är världens bästa liga. I varje fall den här veckan. Och i varje fall med den svenska måttstocken.

För resultaten i de fyra matcherna i premiäromgången blev 1–1, 1–1, 1–1 och 1–0. Hade bara Western New York Flash gjort ett mål på Sky Blue FC så hade ligan varit oslagbart jämn.

Fast serien är ju inte bara jämnast. Den har också väldigt stor del av de allra bästa spelarna i världen. Tittar man på ligatillhörigheten på de 44 spelare som ingick i startelvorna vid semifinalerna av OS i fjol blir fördelningen enligt följande:

* NWSL (USA)                                16
* Feminine Division 1 (Frankrike)   14
* Nadeshiko League (Japan)           8
* Frauen-Bundesliga (Tyskland)      2
* Damallsvenskan (Sverige)            1

Två spelare spelar inte i någon liga i år. Melissa Tancredi har tagit ett studieuppehåll och Amy LePeilbet, som skulle ha spelat i NWSL, har dragit av sitt korsband. Och en tredje, Jonelle Filigno, spelar på collegenivå för Rutgers University.

Efter jobbet i går satt jag och kikade parallellt på golfen och matchen Chicago Red Stars–Seattle Reign. Kul att alla matcher i premiäromgången gick att se direkt via olika typer av streamar.
Däremot skall det sägas direkt att kvaliteten på sändningarna var minst sagt varierande. I Chicagomatchen var kameran placerad så att man inte kunde se de två närmaste hörnflaggorna. Ibland simmade både bollen och flera spelare ur bild…

Och när jag gjorde en kort kik på matchen Sky Blue mot Western New York Flash blev jag snabbt lätt yr. För kameramannen/-kvinnan gjorde nog sin första fotbollsmatch någonsin. Eller så funkade inte zoomen. Se själv här.

Ambitionen att ha tv-sändning från alla matcher är dock god. Och jag hoppas att man gör som i Tyskland, och sätter ihop klipp med höjdpunkter från alla omgångar. För jag ser gärna Lori Chalupny:s läckra volleymål igen…

Jag vet att tv-rättigheterna för damallsvenskan sålts, och förbundet därför inte kan visa bilder hur som helst från de matcher som Tv4 väljer bort. Men visst saknar man möjligheten att få se alla mål?

* En liga som inte är jämn är den vitryska. Där fortsatte Molodechno på den väg de slog in på i fjol. I premiären föll fjolårets tabelljumbo nämligen med 17–0 mot Zorka-DBU. Molodechno får nog svårt att undvika den nyinstiftade nedflyttningsserien i slutet av augusti…

* Till sist en rättelse av det förra inlägget. Jag skrev att Louise Fors inte spelade för Liverpool i premiären. Jag hittade nämligen inte hennes namn i laguppställningen på fawsl.com. Men sedan såg jag att hon twittrade ut en Instagrambild på sig själv i premiären, och insåg att Fos skulle vara Fors. Felet är nu rättat.

Gjorde Banusic årets mål direkt?

De båda nykomlingarna Mallbacken och Sunnanå gjorde inget för att visa att jag var fel ute i mitt damallsvenska – där de båda lagen placerats på nedflyttningsplats.

Sunnanå verkade chanslöst i sin hemmapremiär mot fjolårets kometlag Vittsjö. 5–1 är siffror man inte skojar bort. Elin Nilsen gjorde två mål i premiären – precis som hon gjorde för två år sedan, då hon var med och besegrade Dalsjöfors med 5–0 på Borås Arena.Enligt tränare Simon Sjöfors är ju Jane Ross årets värvning i damallsvenskan. Huruvida hon visade det i dag har jag ingen aning om. Ett mål på ett skott gjorde i alla fall skotskan i sin damallsvenska debut.

Frågetecken för nykomlingarna efter första omgången alltså.

En nykomling i damallsvenskan som visade hög klass direkt i sin debut var Kristianstads Marija Banusic. I varje fall höll hennes frisparksmål i 1–1-matchen mot Piteå världsklass. Den typen av inläggsfrisparkar finns det ingen målvakt som räddar.

Frisparken bör definitivt vara en kandidat när vi skall rösta fram årets mål i november. Eller vad tycker ni?

* I Champions League talar nu allt för att vi får en drömfinal. Wolfsburgs 2–0-seger inför 1406 åskådare borta mot Arsenal ger ett nästan lika bra utgångsläge inför returen som Lyon. Statistiskt var matchen jämn, med 3–3 i avslut mot mål, och 10–8 till Arsenal i avslut totalt.

Det var dock bara Conny Pohlers och Martina Müller som gjorde mål. Och att Arsenal skall kunna göra tre mål på Wolfsburg i Tyskland – nej, det känns omöjligt.

Antonia Göransson

Antonia Göransson

* Just i Tyskland blev Antonia Göransson målskytt när hennes Turbine Potsdam vann med klara 6–0 mot Jena. Göransson gjorde 3–0-målet i slutet av den första halvleken. Dessförinnan hade Jenas Carolin Schiewe bjudit på två självmål.

Eventuellt gjorde Jena även ett tredje självmål. Så står det i alla fall i den officiella rapporteringen på dfb.de. På andra ställen har Genoveva Anonma fått målet. Övriga målskyttar för Potsdam var Yuki Ogimi och Ada Stolsmo Hegerberg.

Potsdam är ny tvåa i tabellen, sju poäng bakom Wolfsburg, men tre före Frankfurt. Man har dock en match mindre spelad än serieledarna.

* Sofia Jakobsson behövde bara 15 minuter i WSL – sedan gjorde hon sitt första mål. Hennes Chelsea fick dock bara 1–1, då Rachel Williams kvitterade för Birmingham City. Däremot vann Liverpool, där Louise Fors spelade 79 minuter, sin premiär. Det blev 1–0 borta mot Lincoln.

Publiksiffrorna i de båda matcherna var 536 respektive 509. Det är något lägre än siffrorna i damallsvenskan, som varit 660, 625 och 536. Ingen rusning till seriematcherna i England och Sverige hittills alltså.

* Apropå rusning till matcherna så hade Svenska Dagbladet i dag ett reportage om ekonomiska skillnader mellan herr- och damallsvenskan. Där säger Tyresös ordförande Hans Lindberg:

”Det handlar om att vi måste våga ta betalt för vår produkt.”

Kanske. Kanske inte.

Dessutom uppmanar Caroline Seger övriga Damfotbollssverige till att satsa på samma sätt som Tyresö. Problemet är väl att i princip bara en sådan satsning kan lyckas.

Schelin sköt Lyon mot ny final

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Eftersom vi inte har något svenskt lag kvar i Champions League har det passerat ganska obemärkt att semifinalerna drar i gång i helgen.

I kväll såg fina 21 923 åskådare Lotta Schelin skjuta Lyon till final även i årets turnering. För även om det återstår en retur så vänder aldrig Juvisy dagens 3–0-förlust till totalseger på hemmaplan. Aldrig.

Jag har jobbat i kväll. Och trots att jag hittade en stream i halvtid lyckades jag i princip bara se halvlekens två mål. De gjorde Wendie Renard på en stenhård nick och Schelin på ett behärskat friläge.

I första halvleken hade Schelin dessutom gjort 1–0. Vår svenska storstjärna blev alltså tvåmålsskytt.

Kul att Schelin producerar även när det drar ihop sig. Hon har ju ibland fått viss kritik för att inte vara de stora matchernas spelare.

Den stora frågan nu är vilket lag Lyon får möta i finalen på Stamford Bridge. I morgon 15.00 drabbar Arsenal och Wolfsburg samman i det första mötet lagen emellan. Och det dubbelmötet lär inte vara avgjort efter en match.

Faktum är att det känns nästan helt 50–50. Wolfsburg känns inte alls lika formstarkt som före jul, och Arsenal är ett starkt hemmalag.

Sanna Talonen

Sanna Talonen

* I damallsvenskan gick Kif Örebro på knock i premiären. 4–0 efter 10–3 i skott på mål säger det mesta om att Örebro är klart bättre än Mallbacken.
Sanna Talonen blev årets första damallsvenska målskytt. Och Sarah Michael gjorde två.

För Mallbacken var det en blytung återkomst till högsta serien med storstryk direkt mot ett av de lag som tippas i botten. Siffrorna är verkligen illavarslande. Samtidigt skall man komma ihåg att Vittsjö föll med 4–1 borta mot Umeå i fjolårets premiär. Så jag vill nog ge Mallbacken någon match till att visa att de håller i högsta serien.

* I elitettans allra första omgång någonsin gick det som jag förutspådde härom dagen. Det blev rakt igenom förluster för lagen från söder. Mina tre seriefavoriter Sirius, AIK och Hammarby vann. Däremot känns det som att Djurgården går ett riktigt tungt år till mötes. Förlust med hela 5–1 mot Kvarnsveden måste svida rejält.

Den första målskytten någonsin i serien blev för övrigt Sundsvalls Mona Fahlberg, som gjorde 1–0 i 24:e minuten av bortamötet med Öster.

* I natt startar NWSL i USA med Kansas City–Portland Thorns. Och i morgon drar WSL i gång med två matchen med svenskintresse. Både Sofia Jakobsson:s Chelsea och Louise Fors Liverpool har sina premiärer. Dessutom är det fyra matcher i Frauen-Bundesliga. DFB-tv direktsänder Freiburg–Frankfurt klockan 11.00. Den första damallsvenska match som tv-sänds i år är för övrigt Tyresö–Umeå på tisdag. Men innan dess spelas två intressanta matcher i morgon i form av Sunnanå–Vittsjö och Kristianstad–Piteå.

Kärlek leder Kristianstad till medalj?

Det har blivit dags för del tre i mitt damallsvenska tips. Den innefattar lagen på platserna fyra till sex.

Här pratar vi om tre lag som känns väldigt jämna, och där det känns som att dagsformen i de inbördes matcherna mycket väl kan komma att avgöra vilket eller vilka av lagen som tar medalj.

I svensk fotboll får som bekant fyra lag medalj. Och jag tror att det är dags för Kristianstad att få kliva upp på pallen. Kanske kan lite kärlek hjälpa till. Här är mitt tips med motivering:

4) Kristianstads DFF
In
: Marija Banusic (Sirius), Elin Borg (AIK), Brett Maron (Valur, Island), Josefine Öqvist (Tyresö) och Lorca van de Putte (Anderlecht, Belgien).
Ut: Julia Molin (AIK), Moa Pettersson (Wä), Elin Nilsen (Vittsjö), Becky Edwards (Portland Thorns, USA), Katrin Omarsdottir (Liverpool, England), Lisa Petersson (AIK), Anna Persson (Glimåkra) och Emelie Johnson (Boren).
Kommentar: Damallsvenskans mest färgstarka tränare heter Elisabet Gunnarsdottir. Hon rekommenderade alla på upptaktsträffen att satsa en tusenlapp på att guldet skall gå till Kristianstad.

Jag avråder från det. Men att satsa en peng på att laget tar en efterlängtad medalj skulle jag däremot kunna tänka mig. KDFF ser nämligen ut att få en otroligt stark offensiv i år, trots att fjolårets affischnamn Kosovare Asllani lämnade redan i somras.

För räkna med att Margret Lara Vidarsdottir och Josefine Öqvist kommer att producera. Bakom dem finns danska landslagsspelaren Johanna B Rasmussen, supertalangen Marija Banusic och pålitliga Susanne Moberg.

Fast sannolikt kan Susanne Moberg få spela yttermittfältare i klubblaget, precis den position där Pia Sundhage vill ha henne.

Siriusförvärvet Banusic har jag bara sett i korta klipp. Men det jag sett är verkligen intressant. Tränare Gunnarsdottir sa i samband med upptaktsträffen att Banusic kan bli tidernas bästa svenska forward, och att:

”Hon bjuder på ögongodis för åskådarna.”

Det är stora ord, men från det jag sett av Banusic kan Gunnarsdottir ha rätt. Lär mer om Banusic här.

På samma upptaktsträff sa Josefine Öqvist att hon känner sig lugnare när hon får målchanser, och att hon därmed förbättrat effektiviteten rejält. Är det så borde forwarden vara ett namn både för toppen av skytteligan och för EM-truppen.

Josefine Öqvist

Josefine Öqvist

Öqvist är dock skadad till premiären. Och skadeläget är det som är mest besvärande för laget inför seriestart. Men med hjälp av det svårspelade gräset på Vilans IP, och sin grymt starka offensiva uppställning tror jag att KDFF lyfter till fjärde plats i år.

Ett annat vapen laget använder sig av är kärlek. I varje fall verkar det så på det här roliga klippet.

5) Linköpings FC
In
: Magdalena Ericsson (Djurgården), Jennie Nordin (AIK), Lina Ringshamre (Sundsvall), Stina Blackstenius (Vadstena), Renée Slegers (Djurgården), Emma Lennartsson (IFK Norrköping), Lidija Kulis (Turbine Potsdam, Tyskland, lån) och Pauline Hammarlund (Tyresö)
Ut: Louise Fors (Liverpool FC, England), Lisa de Vanna (Sky Blue FC, USA), Karen Bardsley (Lincoln Ladies, England), Ingrid Schelderup (Vålerenga, Norge), Nora Holstad Berge (Arna Björnar, Norge), Josefine Alfsson (Kisa), Mathilda Agné (Hammarby), Emma Lundh (AIK) och Manon Melis (Malmö). Samt Linda Sällström (korsbandsskadad).
Kommentar: Massor av namnkunniga namn har lämnat, och Linda Sällström har dragit av korsbandet. Trots det känns ändå LFC som ett givet lag på den övre tabellhalvan.

Det finns nämligen tillräckligt med rutin och smartness i truppen, framför allt bland den defensiva delen av centrallinjen.
Målvakt Sofia Lundgren håller internationell klass. Mittbacksparet Jennie Nordin och Charlotte Rohlin är starkt, liksom det centrala mittfältet med Nilla Fischer och Mariann Gajhede Knudsen. Nu när Nordin är skadad får Fischer dock vikariera som mittback – något som också lär få förbundskapten Sundhage att jubla.

LFC har i vinter huvudsakligen värvat från de nedflyttade Stockholmslagen, samt från division ett. Dessutom har man knutit till sig hyperintressanta talangen Stina Blackstenius från lägre divisioner. Hon verkar stark, säker i lägena och kommer garanterat att göra ett antal mål i damallsvenskan framöver.

Pernille Harder

Pernille Harder

Men Blackstenius är knappast svaret på den kniviga frågan om vem som skall göra lagets mål? Fem av de sex främsta målskyttarna från i fjol har lämnat. Det gör troligen att ett väldigt tungt ok kommer att vila på danska Pernille Harder:s axlar. Känslan är dock att hon kommer att bära det med den äran.

Harder är nämlligen en lirare som är med och utmanar om en placering på listan över damallsvenskans tio bästa spelare i år. Kanske att jag skall sätta ihop den inom kort…

Jag tippar alltså LFC femma. Fast de kan lika gärna komma trea. Eller sjua…

6) Umeå IK
In
: Hanna Folkesson (AIK), Katrin Jonsdottir (Djurgården) och Erica Carlén (Morön)
Ut: Maria Nordbrandt (slutar), Emma Åberg Zingmark och Fanny Hjelm (båda Mariehem)
Kommentar: I fjol spelade Umeå ofta väldigt naivt. Det verkade viktigare för laget att spela snyggt än att vinna. Under årets försäsong verkar laget däremot ha imponerat.

Och jag tror absolut att man återigen är redo att ta klivet upp på tabellens övre hälft, och till och med nosa på medaljplats.

Det trots att ekonomin sätter stopp för dyra förvärv. Bland annat blev det inget med Sofia Jakobsson – som ville hem. Men man hade även Olivia Schough, Elin Carlsson (från Jitex) och 19-åriga finländskan Mira Lönnrot (från Umeå Södra) på provspel utan resultat. Dessutom jagade klubben även supertalangen Marija Banusic, som ju hamnade i Kristianstad.

I stället är det nu ungt och lokalt som gäller. En lokal spelare som lockats hem är AIK:s Umebördiga landslagsspelare Hanna Folkesson. Hon kommer att skapa defensiv trygghet på mitten.

Trygg är även isländska veteranen Katrin Jonsdottir som troligen kommer att bilda mittlås med OS-mittbacken Emma Berglund.

Emma Berglund

Emma Berglund

Hur det är med tryggheten på målvaktssidan är en av årets huvudfrågor. Caroline Jönsson spelar bara våren ut. UIK har täckt upp genom att skriva tvåårskontrakt med Malin Reuterwall. Henne har jag dålig koll på. Håller hon?

Håller gör däremot Lina Hurtig, som skall spela forward i år. På upptaktsträffen sa tränare Joakim Blomqvist att han tycker att Hurtig är en spelare för Pia Sundhage:s EM-trupp. Han sa:

”Hoppas att hon får göra EM-debut. För det tycker jag hon är värd.”

Det tycker jag också, men talangen lär få nöja sig med F19-EM i sommar.

Jag tippar Umeå som sexa, men avståndet upp till fjärde plats känns närmare än det ner till sjunde.