Kategoriarkiv: VM i fotboll 2019

Världsmästerskapet i fotboll 2019 spelades i Frankrike 1–30 juni 2019. För andra gången var det 24 deltagande lag. Spelorter var: Paris, Auxerre, Grenoble, Le Havre, Lyon, Montpellier, Nancy, Nantes, Nice, Reimes, Rennes och Valenciennes. Guldet gick till USA. Silver till Nederländerna, brons till Sverige och England slutade på fjärde plats.

Junioren överglänste flera landslagsspelare

Publicerad den av
Svara

Först en liten tillbakablick på gårdagen. Bloggkollega Anders Nilsson reagerade hårt, och konstaterade att han inte alls är emot att vi har utländska spelare i damallsvenskan.

Det är möjligt att jag var otydlig i mitt inlägg, och då ber jag om ursäkt. Och jag har mildrat en formulering för att undvika fler liknande missförstånd.

För jag tror nämligen inte att någon av de personer jag nämnde i mitt inlägg är helt emot att vi har utländska toppnamn i serien. Inte alls.
Däremot har alla på olika sätt framfört åsikten att vi nu börjar få för många utländska spelare i serien, och det är där jag har en avvikande åsikt.

Det om det. Nu till kvällens övningar.

Jag var en av de 375 betalande åskådare som såg Göteborg FC ta emot Umeå på Valhalla. Som ni säkert vet slutade matchen 1–1, vilket innebär att Göteborg redan nu i praktiken kan avskrivas från allt var guldstrid heter.

Och fortsätter de spela som de gjorde i dag så kommer de att få mycket stora problem att ens hamna på medaljplats. För GFC var verkligen en stor besvikelse i kväll.

Men vi vrider tillbaka klockan några timmar. När jag inför matchen körde de 6,5 milen västerut så var jag väldigt intresserad av att få se Lina Hurtig live för första gången. Jag har sett henne på tv flera gånger, och har blivit rejält imponerad.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

På upptaktsträffen hörde jag tränare Joakim Blomqvist med övertygelse framföra åsikten om att Hurtig är en spelare för EM-truppen. Det visade sig att han hade med sig övriga tränarkåren på den båten.

Däremot har jag förstått att förbundskapten Pia Sundhage inte tycker att Hurtig är redo för att spela i ett senior-EM. Sundhage som för övrigt också var på plats på Valhalla i dag.

Nu är det ju så att spelare bara får vara med i ett EM. Och Hurtig är ju även högaktuell för F19-EM, där Sverige i dag lottades in i samma grupp som Norge, Finland och Tyskland. I den andra gruppen blir det brittiskt derby mellan Wales och England. Dessutom ingår Danmark och Frankrike där.

Vilket EM skall då Hurtig vara med i?

Jo, trots att Hurtig på ett vaket sätt gjorde Umeås ledningsmål, så måste jag tyvärr ändå säga att utifrån dagens match så får jag nog gå på Sundhages linje. I kväll var nämligen inte Lina Hurtig någon EM-spelare.

Nu är en match ett väldigt dåligt beslutsunderlag. Och utifrån kvällens match var det flera landslagsspelare i Göteborgs lag som definitivt inte borde vara med i sommarens stora mästerskap. Mer om det senare.

Lina Hurtig spelade höger yttermittfältare mot Göteborg. Personligen hade jag nog hellre sett henne centralt i planen.
Hon har ett bra rörelsemönster, och en fin bolltouch. Hon är välväxt, och kommer garanterat att bli riktigt bra i luftrummet framöver. Men i kväll visade hon tyvärr inte den kreativitet och passningssäkerhet som jag hade förväntat mig att få se.

När Umeås spelare radade upp sig inför avspark saknades nästan en hel backlinje. Att Emma Berglund är skadad visste man ju. Men jag noterade att även Katrin Jonsdottir och Tuija Hyyrynen saknades ur backlinjen och Emmelie Konradsson på mittfältet.
Och med tanke på hur bra Göteborg var efter paus senast mot Tyresö kändes det på förhand upplagt för en klar hemmaseger.

Johanna Nyman

Johanna Nyman

Umeå uppträdde modigt. Trots att de kom till spel med 18-åriga debutanten Johanna Nyman på högerbacken, och ett år äldre Jasmin Nejati som mittback, bredvid Alexandra Nilsson, så satte UIK riktigt hög press från start.

Pressen bet rejält i början, och Göteborg fick inte i gång något riktigt anfallsspel. Jag noterade dock att det bildades en ganska stor lucka mellan Umeås backlinje och mittfält, och tänkte att ”när UIK:s spelare börjar tröttna kommer GFC att kunna utnyttja den ytan, och kontra laget sönder och samman.”

Jag fick fel. Under hela den första halvleken lyckades knappt hemmalagets otroligt meriterade mittfält spela sig förbi gästernas en enda gång. Spelmässigt ägde Umeå halvleken rätt totalt.

Dock vägde gästerna lite lätt i offensiven – och vid fasta situationer. Det var egentligen bara kvicka Jenny Hjolman som förmådde skapa lite oro i hemmaförsvaret. Och hon kom bara i genom en gång.

Så trots att Umeå spelade bäst hade Göteborg 3–2 i målchanser i paus. Samtliga hemmalagets chanser hade kommit i samband med fasta situationer.

Marlene Sjöberg:s kvittering föll exempelvis på hörna i minut 45+1. Exakt en kvart tidigare hade gästerna tagit ledningen. Det handlade om en riktig bjudning.

I förstaläget, när Malin Reuterwall skickade i väg en lång utspark, var inte min uppmärksamhet riktad mot bollen. Det gjorde att jag inte vet vart Göteborgs backlinje tog vägen. Men plötsligt hade utsparken passerat alla Göteborgs utespelare.

Då gjorde Kristin Hammarström ett riktigt grovt misstag. Jag såg direkt när hon beslöt sig för att rusa ut, att hon inte ens skulle vara nära att hinna först på bollen. Lina Hurtig kom från högerkanten och känslan var att hon hade ett par sekunder på sig att lyfta bollen över vår landslagsmålvakt.

Det ingripande från Hammarström lär knappast ha glatt förbundskapten Sundhage på läktaren. Kanske fick Sofia Lundgren här en biljett in i EM-elvan?

Faktum är att inte heller tvillingsyster Marie Hammarström hade någon bra dag. Inte alls. Hennes insats var tyvärr också långt ifrån den nivå man vill se i EM. Man undrar faktiskt lite över vad som gick fel på Göteborgs mittfält. För även Yael Averbuch var nämligen helt under isen. Jag brukar kunna sitta och njuta av hennes fina passningsspel. I kväll fanns inget att njuta av.

Inte heller Anita Asante hade någon av sina bättre dagar – även om jag ger henne godkänt. Godkänt får också kantspelarna Johanna Almgren och Olivia Schough. Almgren tog ett steg i rätt riktning jämfört med den svaga insatsen senast mot Tyresö, och Schough försöker hela tiden göra något konstruktivt.

Efter paus klev Göteborg upp högre i planen, och inledde med tio bra minuter. Då kändes det som att laget trots allt skulle kunna vinna matchen. Men sedan dog hemmaoffensiven ut, och Umeå kunde ganska smärtfritt jobba till sig en poäng.

En stor notering görs vid att Torbjörn Nilsson gick upp på två forwards i minut 82. När han bytte ut Averbuch valde han inte att sätta in något av sina båda namnkunniga nyförvärv Jessica Landström eller Cathrine Dyngvold – utan gav Amanda Edgren förtroendet.

Vad det säger om hans syn på Landström och Dyngvold kan man bara spekulera i. Jag tycker dock att Edgren gjorde ett piggt inhopp, och förtjänade förtroendet.

Tråkigast av allt under kvällen var att hemmalagets amerikansk ytterback Camille Levin först leddes av planen, och sedan bars till omklädningsrummet på en bår. Hon såg ut att ha väldigt ont, och det såg ut som en knäskada. Min spontana känsla var tyvärr att jag kanske hade fått bevittna ytterligare ett brustet korsband.
Jag hoppas verkligen att det var en helt galen känsla. Dels för att Levin är en av GFC:s genomgående bästa spelare. Dels för att jag inte unnar någon att drabbas av korsbandsskador.

(Enligt damfotboll.com rör det sig om en sträckning, eller bristning. Hoppas det är rätt)

Som ni förstår var det inte speciellt mycket som var positivt i Göteborg FC i kväll. Hos Umeå såg jag däremot flera roliga saker.

Inte minst blev jag glad av att se debuterande högerbacken Johanna Nyman. Inför avspark noterade jag hur liten och tunn hon såg ut. Men skenet bedrog. Jag tycker att hon var en av matchens allra bästa spelare. Klart bättre än flera etablerade landslagsspelare.Visst slog hon två högriskpassningar på egen planhalva under den sista kvarten. Men annars har jag inte mycket att anmärka på. Hon skötte sin defensiv bra, och visade härligt mod i offensiven. På tränare Blomqvists inrådan tog hon en hög utgångsposition i offensiven, och tvekade inte att agera extra högerytter. Riktigt kul att se.

Även övriga spelare i backlinjen klarade sig utmärkt. Det är inte lätt att spela mot en så snabb forward som Jodie Taylor. Men UIK såg till att skytteligaledaren inte någon gång var riktigt nära att bli målskytt. På mitten gjorde Hanna Folkesson ett stort arbete i det tysta. Hon är helt klart en underskattad spelare.

Slutligen några ord om övriga resultat. Linköpings 3–0-seger hemma mot Vittsjö indikerar att det nordskånska gänget kan få en riktigt tuff säsong. De behöver nog ha tillbaka Ifeoma Dieke i sin fjolårsform illa kvickt.
Efter 5361 följde 304. Var det så att övriga 5000 åskådare vid invigningen på Arena Linköping var där för Markoolio?

När jag såg att Tyresö ledde med 2–0 i halvtid hemma mot Piteå tänkte jag att det kanske var dags för årets första storseger. Men sådana verkar inte mästarinnorna ägna sig åt i år. Tvärtom var det match hela den sista halvtimman. Men 2–1 ger också tre poäng – och Tyresö ångar på mot ett nytt guld.

Fotnot: Jag lyckades trycka publicera typ en sekund efter att klockan slog över till torsdag. Alltså blev dateringarna ovan tyvärr lite missvisande. Bara så ni vet…

Ek slår Sundhage på fingrarna

Publicerad den av
2

Jag har nu under våren sett ett antal utspel från förbundskapten Pia Sundhage om att det är för många utländska spelare i damallsvenskan.

Det senaste gick att läsa i Göteborgs-Posten i förra veckan. Där framförde hon åsikten att spelarna i fjolårets F19-landslag skall spela i damallsvenskan.

Ni som följt den här bloggen under längre tid vet att jag tycker att de 69 utlänningarna i vår högsta serie i princip till 100 procent är en tillgång för svensk fotboll. Inte ett hinder.

Alltså reagerar jag varje gång Sundhage, Lilie Persson (läs här och här), Anette Börjesson, bloggarkollega Anders Nilsson (läs här) eller någon annan uttrycker någon form av oro mot det ökande antalet utlänningar i damallsvenskan.

För vad är det man vill ha? En liga som den norska, med nästan rakt igenom inhemska spelare – men också med tomma läktare och obefintliga sportsliga framgångar på den internationella scenen?

Nilsson vill ju för övrigt precis som EFD att vi skall minska ner antalet lag i damallsvenskan. Det lär inte direkt öka möjligheten för unga svenska talanger att få speltid.

Sundhages senaste utspel tog ändå priset. För de F19-spelare som valt klubbar i det lägre skiktet eller mitten av damallsvenskan är ju redan ordinarie i sina lag – även med alla utlänningar. Och Sundhage om någon borde veta vad drivkrafter betyder för en spelares och människas utveckling.

Jag jobbade sex år som talangutvecklare i den klubb som nu leder svensk herrfotboll – IF Elfsborg. Under de åren noterade jag att det inte i första hand var de 15-åringar som hade den bästa tekniken på elitpojklägret i Halmstad som nådde längst. Det var de som var utrustade med störst vilja och drivkraft.

Att erbjuda F19-landslagsspelarna givna platser i damallsvenskan gagnar inte någon. Varken spelarna själva, klubbarna – eller våra landslag. För det är morötterna som utvecklar spelare.

Lisa Ek

Lisa Ek

Om jag reagerar med besvikelse varje gång jag ser utspelen mot damallsvenskans utlänningar så blev jag lycklig av att läsa det senaste inlägget på Lisa Ek:s blogg. Det var definitivt det bästa jag har läst i den här debatten. Ett rakt igenom klockrent inlägg.

Läs det. Det är ingen önskan, det är en order. Här är länken.

Eks inlägg slår helt klart Sundhage, med fler, på fingrarna. Eller hur?

Vill man läsa mer i ämnet än bara Eks lysande blogginlägg så har jag bland annat tidigare avhandlat det här och här.

Lång analys av Tyresö–Linköping

Publicerad den av
7

Nu har även jag sett lördagens damallsvenska tv-match, den mellan Tyresö och Linköping. Det var intressant.

När man i efterhand ser en match där man vet slutresultatet, då målar man lätt upp en bild av hur det har varit. Mina fördomar om matchbilden visade sig bara delvis ha täckning i verkligheten. Men mer om det senare.

Först tänkte jag nämligen ägna mig åt spelarkritik. När jag slog på matchen var planen att försöka kolla in hur det tänkbara EM-mittbacksparet Nilla Fischer/Charlotte Rohlin skötte sig mot bästa möjliga motstånd.

När laguppställningarna rullades upp slog det mig att minst en tredjedel av startelvorna i Sveriges EM-premiär faktiskt fanns på planen. Dessutom noterades ytterligare tre–fyra spelare som är tänkbara EM-spelare. Det blev alltså ganska många fler att närstudera än bara Linköpings mittbackspar.

Men jag börjar ändå med firma Fischer/Rohlin. Genom tv-bilden är det ganska svårt att få en riktigt bra bild av spelares rörelsemönster, och samarbete. Men det jag såg av duon var väl sisådär.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Fischer har fortfarande väldigt svårt med avvägningarna av när hon skall falla, och när hon skall kliva fram. Det är det senare hon är klart bäst på, och det hon oftast väljer. Fast ibland blir det helt galet. Som när hon lämnade Marta helt ensam i 27:e minuten. Där skall Fischer vara väldigt glad att brasilianskan sköt utanför.

Dessutom måste Fischer lära sig hur hon skall jobba med armarna i straffområdet. För som jag uppfattar den högst svårtolkade handsregeln så skulle definitivt domare Linn Andersson ha blåst straff för Tyresö i den första halvleken.

Medan Fischer är fortsatt orutinerad som mittback känns Rohlin klart ringrostig. Den fråga som Pia Sundhage ställs inför den närmaste tiden är huruvida Rohlin kommer att kunn fila bort rosten de kommande två månaderna.

I VM för två år sedan såg jag Rohlin som en mittback som agerade med pondus och självförtroende i alla lägen. Mot Tyresö kändes det inte ens som att hon hade ett rent tillslag på bollen. Hennes passningar blev ofta studsiga. Dessutom drällde hon med bollen en gång och blev dessutom rejält uppsnurrad och ifrånsprungen av Christen Press. Illavarslande.

Här är mina synpunkter på fler EM-aktuella svenska och danska spelare från matchen:

Sofia Lundgren

Sofia Lundgren

* Sofia Lundgren: Gjorde en kanoninsats. Helt chanslös på båda målen. Gjorde ett par riktigt högkvalificerade räddningar, och agerade med pondus även utanför sitt straffområde. Kan kanske trots allt ge Kristin Hammarström en rejäl match om målvaktströjan till EM.

* Caroline Seger: En bra och en dålig halvlek. Låg i en hög utgångsposition, och spelade på få tillslag i den första halvleken. Hittade då ofta offensiva lösningar. Hade en lägre utgångsposition efter paus, och skötte den mycket sämre. Tycker att hon ofta tog till alldeles för många tillslag, och blev därmed ett slags bromskloss.

* Lisa Dahlkvist: Spelade i en väldigt defensiv mittfältsroll, och gjorde en alldeles utmärkt insats. Kanske, kanske börjar hon äntligen hitta tillbaka till VM-formen?

* Sara Thunebro: Stabil. Sattes inte på så många prov i defensiven. Offensivt kom hon till flera inläggslägen på sin vänsterkant. Kvaliteten på själva inläggen kunde dock ha varit bättre.

* Jessica Samuelsson: Gjorde några fina, offensiva framstötar, och hade bland annat ett ribbskott – om man nu skall kalla det misslyckade inlägget för skott? Jag har tidigare uttryckt rejäl tveksamhet till hennes defensiva positioner. Den tveksamheten kvarstår i högsta grad. Tyresös spelare kunde ofta löpa in bakom henne, och det skapades flera chanser på hennes kant. Som jag ser det är hon inte redo för ett EM-slutspel.

* Pernille Harder: Var inte så dominant som jag hade tänkt mig. Å andra sidan hade hon extremt hård och tät uppvaktning från det duktiga Tyresöförsvaret. Och när hon väl får bollen under kontroll gör hon alltid något bra med den. Linköping fick ett mycket bättre spel när hon kom upp som forward, och kunde få fast lite bollar.

* Mariann Gajhede Knudsen: En väldigt stabil, och användbar spelare. Kan spela i flera olika roller, och lösa det på ett utmärkt sätt. Hade det dock tufft före paus. Blev mer involverad i spelet efter paus, då hon fick Petra Larsson vid sin sida.

Line Röddik Hansen

Line Röddik Hansen

* Line Röddik Hansen: Synd att hon inte är svensk. Är som bekant en lysande ytterback. Visade även kvalitet som mittback. Hennes uppspel sitter nästan alltid på läppen på mittfältare eller forwards. Hon har verkligen en underbart skön bollbehandling.

Tio spelare är betygsatta. Utöver dem lanserar jag själv två nya namn som landslagskandidater:

* Johanna Frisk: Nu har jag bara sett henne i tre matcher på tv, vilket är lite vanskligt. Men det jag sett har varit imponerande. Hon är förhållandevis snabb, och har ett bra kortpassningsspel. Hon har faktiskt varit så imponerande att jag just nu ser henne som landets bästa mittback. Således borde Frisk kunna vara högaktuell för nästa landslagstrupp.

Magdalena Ericsson

Magdalena Ericsson

* Magdalena Ericsson: En härligt positiv överraskning. Ju längre matchen led desto mer slog det mig att vi här kan ha Thunebros efterträdare. Nu bygger jag bara det här på en match, vilket förstås är ett otillräckligt underlag för en helhetsanalys. Men den spontana känslan är att Ericsson har en bättre defensiv speluppfattning än de ytterbackar som förbundskapten Sundhage använder sig av. Ericsson kliver inte undan, och visar att hon kan vara så där lagom kaxig som behövs på internationell nivå. Dessutom tyckte jag att hon hade bra kvalitet på uppspelen, både med höger och vänster fot. En väldigt intressant bekantskap.

Där sätter jag punkt för spelarkritiken, och går över på själva matchen. När man ser att Tyresö vunnit med 2–0 efter att ha gjort båda målen under de sista minuterna så får man lätt känslan att hemmalaget gjort en ganska beskedlig insats.

Men efter att ha sett den första halvleken så var det bara lagets effektivitet som jag tyckte var för dålig. För så långt var verkligen Tyresö fantastiskt bra. Det var första gången jag såg laget prestera ett spel som gör att de faktiskt till och med skulle kunna utmana Lyon om nästa års Champions Leaguetitel.

Efter 45 minuter hade de inte varit nära att släppa till någon målchans bakåt. Så fort de blev av med bollen gjorde forwards och mittfältare ett så grymt hemjobb att backlinjen och Carola Söberg fick en högst tacksam uppgift. Söberg skulle för övrigt kunnat varit med bland de betygsatta spelarna ovan. Fast hon var såpass arbetslös att jag inte har något gångbart betygsunderlag…

Faktum är att Söberg på tre matcher bara behövt rädda fem skott. Det är så få att hon inte ens räknas in i målvaktsligan ännu… Och det är förstås ett otroligt gott betyg till hela lagets försvarsarbete.

Under den första halvleken spelade Tyresö dessutom på ett eller två tillslag, och tog sig ofta fram på sin vänsterkant. I halvtid var det 4–0 i högkvalificerade målchanser. Dessutom skulle man ha haft en straff.

Efter paus blev Tyresös anfallsspel klart sämre. Bolltempot bromsades genom att man tog till fler tillslag. Kanske är det så att laget har en bäst balans när Vero Boquete går ner och hämtar boll, medan Caroline Seger har en högre utgångsposition?
Det var så det såg ut före paus. I andra halvlek bytte de position, och båda blev sämre.

Till slut krävdes det två fina, individuella prestationer från Christen Press för att avgöra matchen. Det är ju det fina med Tyresö – att när spelet börjar hacka har de profiler som kan avgöra på egen hand.

Av det jag sett hittills av Tyresö är faktiskt känslan att de kan komma att avgöra damallsvenskan på ett ganska tidigt skede. Laget känns väldigt mycket mer stabilt än huvudkonkurrenten Malmö.

* Slutligen undrar jag lite över hur stor tillit man skall sätta till den officiella statistiken i damallsvenskan. Alla vi som har sett matchen Tyresö–Linköping på tv vet att Christen Press gjorde båda målen. Trots det står det så här nu på svenskfotboll.se:

1–0 Kirsten van de Ven (88). Utan assist.
2–0 Christen Press (90+1). Passning Kirsten van de Ven.

Det finns flera tveksamheter i det här:

1) Okej då om statistikfolket på plats på Tyresövallen inte uppfattade att bollen var över linjen vid Press ribbskott. Men då måste hon väl ändå få ett assist?

2) Sedan är det väl självklart att målskytten skall korrigeras i efterhand. Eller?

3) Visst gav van de Ven bollen till Press mitt på offensiv planhalva inför 2–0. Men det känns ändå rätt snällt att holländskan skall få assist till det mål som ju Press gjorde helt på egen hand. I så fall bör Meghan Klingenberg i efterhand också få assist till Press vid 1–0.

Divisionen som Gud glömde

Publicerad den av
Svara
IFK Örby–Glimåkra IF på Örby IP

IFK Örby–Glimåkra IF på Örby IP

I dag har jag varit på en match i divisionen som Gud glömde – den nya division 1. Jag har inte gjort hemlighet av min skepticism mot den nya seriepyramiden. Bland annat skrev jag om den i det här inlägget.

Då hette elitettan fortfarande damettan, och jag visste inte så mycket om upp- och nedflyttning från nya division 1. Nu vet vi att nya ettan består av sex serier med tolv lag i varje. Och bara hälften av seriesegrarna går upp.

Det innebär alltså att tre av 72 lag kommer att fira uppflyttning på senhösten.

Det är alldeles för tuffa förutsättningar. I svensk herrfotboll har man efter hård kritik fixat en pyramid där seriesegrare alltid flyttas upp. Inom damfotbollen har man nu tvärtom försvårat uppflyttning, både till näst högsta och tredje högsta nivån. Det känns väldigt onödigt.

Förhoppningsvis tar förbundet ganska omgående sitt förnuft till fånga, och skapar en mellannivå mellan elitettan och ettan. För hur roligt är det att kunna vinna sin serie fem år i rad utan att gå upp?

Ni som vill ha svar på aktuell fråga kan alltid slå en signal till IF Norvalla, som i och för sig inte vunnit fem år i rad, men nästan…

Charlotte Bergstrand

Charlotte Bergstrand

De båda lag jag såg i dag, IFK Örby och Glimåkra IF, lär inte vara aktuella för uppflyttning till hösten. Även om båda hade spelare med damallsvenska meriter – Dalsjöforskvartetten Sofia Löfdahl, Linnéa Hultqvist, Linda Westberg och Ellen Larsson hos Örby samt Vittsjöduon Charlotte Bergstrand och Josefine Mårtensson hos Glimåkra – så kändes det inte som två lag som skall ha med en serieseger att göra. Inte alls. Men det är alltid kul att komma ut och se nya lag.

Och för mig var både Örby och Glimåkra nya bekantskaper. Matchen slutade för övrigt 1–1, ett resultat skånskorna bör vara klart med nöjda med. Här är förresten en länk till ett bildspel från matchen.

Eftersom jag tillbringade eftermiddagen på ett blåsigt Örby IP har jag inte sett Tyresö–Linköping. Men matchen är inspelad, så inom en inte alltför avlägsen framtid tänkte jag komma med lite synpunkter.

Jag har konstaterat att kollega Anders Nilsson återigen tar upp förbundskapten Pia Sundhage:s ifrågasättande av damallsvenskans alla utländska spelare. Det apropå att sju av dagens nio mål gjorts av utländska spelare. Faktum är att Örebros tvåmålsskytt Helén Eke var enda svenska som hittade rätt i dag.

Nilsson skriver att han ger Sundhage rätt i sin kritik. Jag antar att han avser att hon har rätt i att vara orolig för svensk damfotbolls framtid eftersom att våra talanger inte hävdar sig. Och då håller jag med.

Men jag håller som bekant inte med om kritiken om att det är för många utländska spelare i damallsvenskan. Inte alls. För utlänningarna höjer klassen på vår serie till en nivå som vi aldrig hade kunnat nå med rakt igenom inhemska spelare. Och de ger dessutom våra allra vassaste talanger en högklassig miljö att utvecklas i.

Tillägg i efterhand: Noterar att lördag hann bli söndag under tiden jag skrev inlägget. I dag skall alltså läsas som i går…

Siffror och mål i massor

Publicerad den av
Svara

Ett tag var matte mitt favoritämne. Kanske är det därför jag har ägnat ett och annat inlägg åt lekar med diverse olika siffror.

Jitex hade tydligen presenterat fina uträkningar för förbundet. För i dag fick den lila Mölndalsklubben klartecken för sin ekonomiska plan. Skönt för klubben. Och för damallsvenskan.

För hur hade det blivit om förbundet underkänt planen? Hade serien spelats vidare med elva lag då?

Så till andra siffror – publiksiffror. Jag har tagit upp sådana med jämna mellanrum den senaste tiden. Bland annat i det förra inlägget.

Här är några aktuella, och riktigt glädjande:
* 16479
* 8173
* 4569

Den högsta siffran gäller gårdagens ”derby” i NWSL mellan Portland Thorns och Seattle Reign. Jag kikade en stund på den matchen. Den vanns av Portland med 2–1 efter att Marian Dougherty och Alex Morgan gjort Portlands mål, och färgstarka walesiskan Jessica Fishlock reducerat. Bilder från matchen finns att se på det här klippet.

De två NWSL-matcher jag kikat på har haft högklassig spelkvalitet. Dessutom har flertalet av de sex spelade matcherna haft höga publiksiffror, och alla har haft jämna slutresultat.

NWSL har verkligen fått en riktig kanonstart. Den tredje publiksiffran här ovan är nämligen också från USA, och lördagens match mellan Washington Spirit och Western New York Flash. 4569 innebär utsålt. Matchen slutade för övrigt 1–1 efter sena mål på nick av australiska Samantha Kerr och på straff från kanadensiska Diana Matheson. Se höjdpunkter på det här klippet.

Efter sex matcher i ligan har samtliga matcher noterat fyrsiffriga publiksiffror. Här är listan: 16479, 6784, 4569, 2634, 2611 och 1255. Totalt 34322, vilket ger ett snitt på lysande 5722.

Tv-produktionerna är däremot varit mindre vassa. Jag orkade inte se mer än cirka 60 minuter av nattens derby. Dels för att streamen var jobbigt hackig. Men även för att producenten hade egenheten att sända repriser mitt under pågående spel. Riktigt irriterande.

* Det var ju tre publiksiffror här ovan. Den näst högsta kommer från Tyskland. Där hade nämligen Wolfsburg fina 8173 vid sin hemmamatch i semifinalen mot Arsenal i Champions League. Matchen slutade för övrigt 2–1, och höjdpunkter från den finns på den här länken. Målskyttar var för övrigt i tur och ordning Selina Wagner, Kim Little och Nadine Kessler. Den senare på egen straffretur.

Apropå Champions League så kunde förvånade Londonbor i går konstatera att arrangörerna av både herrarnas och damernas finaler tog med sig pokalerna på tunnelbanan i går förmiddag.
Här finns en bild på Faye White och Graeme Le Saux i tunnelbanan med varsin pokal.

* Även i Japan noterar vi tre fyrsiffriga publiksiffror från helgens ligaspel, nämligen:
* 2908 på Inac Kobe Leonessa–Iga Kunoichi 1–0
* 2719 på Beleza–Okoyama 0–0
* 1572 på Vegalta Sendai–Albirex Niigata 1–0

Även om de fantastiska, femsiffriga åskådartalen från 2011 är borta håller Nadeshiko League ändå fortfarande uppe intresset på en okej nivå.

* I damallsvenskan har alltså publiksiffrorna däremot hittills varit ganska svaga. Snittet ligger på 696, men kommer förhoppningsvis att höjas efter kvällens match i Piteå och morgondagens derby i Lindome.

Jag har tidigare skrivit om att jag tror att elitettan kommer att bli svensk fotbolls dyraste serie. Och hittills ligger publiksiffrorna mellan 78 och 387, siffror som i högsta grad talar för att jag kan få rätt om att det kommer att kosta skjortan för klubbarna att spela i elitettan.

I mitt förra inlägg skrev jag om det bristfälliga intresset för Göteborg FC i Göteborg. Men klubben är inte ensam om att ha problem att locka publik i Göteborgsregionen.
I herrallsvenskan har Häcken haft 3064 och 2440 på sina två senaste matcher. Det är siffror som hade varit lysande i damallsvenskan, men som är riktigt svaga för ett tippat topplag i herrarnas högsta serie.
Att både GFC och Häcken har svårt att locka åskådare är säkert ett utslag av att det oftast tar en väldigt lång tid att bygga ett äkta engagemang. Framför allt i en storstadsregion där det finns många elitklubbar att välja mellan.

Äkta engagemang finns knappast för alla lag i NWSL ännu. Så frågan är på vilken nivå siffrorna kommer att hamna på där, när ligan har satt sig. Ännu så länge drar man fördel av nyhetens behag. Men gissningsvis kommer snittet att sjunka rätt rejält. Kanske slutar det på cirka 2000 åskådare?

I det här inlägget har jag länkat till en mängd olika matchbilder. Jag avslutar med ytterligare några länkar:

* Här är ett klipp från Juvisy–Olympique Lyonnais. På klippet kan du alltså se Lotta Schelin göra två mål.

* Här är ett klipp från PSG:s match i helgen. På klippet finns alltså fyra mål från Kosovare Asllani att beskåda.

* Här är ett klipp från Napoli–Verona 0–0 i den italienska ligan. På klippet gör Maria Karlsson både en fin räddning, varnas och har en bra målchans. Dessutom slår Napolis japanska Emi Yamamoto flera riktigt fina frisparkar.

* Slutligen är här en länk till ett klipp med alla mål från de första fyra matcherna av NWSL. Framför allt är målen från 1–1-matchen Chicago Red Stars–Seattle Reign av Christine Nairn (språngskalle) och Lori Chalupny (volley i nättaket) väl värda att se.

Det kändes som korsbandet på Berglund

Publicerad den av
Svara

Så har jag sett Tyresö–Umeå också. Det var ingen rolig upplevelse – för Pia Sundhage och landslaget.

För nog kändes det som att det är väldigt stor risk att det var något som gick sönder i Emma Berglund:s knä där i matchinledningen. Jag har svårt att tro att hon kommer att kunna spela EM. För känslan var att det var ett korsband som brast.

Jag hoppas verkligen att min känsla är fel. Men…

Emma Berglund

Emma Berglund

Av den här artikeln framgår att Berglund stannar i Stockholm för att magnetröntgas under morgondagen.

Matchen vann alltså Tyresö med 1–0 efter ett läckert solomål av Marta. Tyresö imponerade inte speciellt mycket. Eller jo, de imponerade genom att vinna rätt säkert utan att göra någon stormatch.

Jag räknade till 7–2 (3–1) i målchanser. Och det var dålig utdelning för Tyresö med tanke på hur mycket boll de hade. Men som jag ser det hade de alldeles får många korta passningar och för många tillslag på offensiv planhalva.
Följden blev dels att det egna laget kändes stillastående, dels att Umeå oftast kunde ha ganska god defensiv kontroll.

Tony Gustavsson pratade på upptaktsträffen om att Tyresö måste bli bättre på omställningar. Jag tolkade det som defensiva omställningar. Men efter dagens match vill jag nog även säga att laget är långt efter exempelvis Lyon och Wolfsburg när det gäller offensiva omställningar.
Gustavssons lag lyckades inte alls utnyttja Christen Press snabbhet. Inte alls. Delvis var det för att Elin Landström gjorde en utmärkt match. Men också för att man inte fick tillräckligt hög fart på bollen.

Skall Tyresö bli bäst i Europa måste man nog lära sig att spela rakare och snabbare.

När det gäller Umeå blev jag mer glad över det jag såg. Känslan är att det naiva och riskfyllda kortpassningsspelet som de hade på centralt mittfält i fjol är borta. Man spelade lite längre uppspel, och höll därmed nere antalet farliga bolltapp på egen planhalva.

Spelare som imponerade på mig var framför allt innermittfältet med Rita Chikwelu och Hanna Folkesson samt snabba Jenny Hjolman på topp.

Men även backlinjen skötte sig utmärkt. Speciellt med tanke på att Berglund bara var med i knappt tio minuter.
I mitt tips inför serien ställde jag frågan om målvakten Malin Reuterwall håller. Av det jag såg i dag är svaret ja. Hon agerade tryggt, trots att hon har högst begränsad allsvensk rutin. Lovande.

En spelare som jag blev lite besviken på i dag var kanske framför allt Umeås landslagsmittfältare Emmelie Konradsson, som inte alls var lika bra som mot Island förra helgen. Hon hade alldeles för hög felprocent på de avgörande passningarna.

Anja Mittag

Anja Mittag

I Malmö vann LdB FC med 1–0 mot Jitex, efter mål av fjolårets skyttedrottning Anja Mittag. Noterbart att skotten på mål slutade 17–7.
Totalt 24 skott på mål i en match är ändå anmärkningsvärt många. Speciellt i en match som slutar 1–0.

På Tyresövallen blev det 8–1 i skott på mål.

Vad händer efter EM?

Publicerad den av
4

När jag jobbar med den här bloggen skriver jag ibland ner någon tanke, och sparar som utkast. Utkasten ligger i en speciell mapp.

När jag i dag kikade igenom de cirka tio aktuella utkasten upptäckte jag det här inlägget, som jag trodde att jag hade publicerat för flera veckor sedan.

Efter några små uppdateringar funkar det nog nu också:

Härom dagen var 54430 EM-biljetter sålda – 25 procent av de som släppts. Och även om organisationskommittén pratar om tidig succé vill jag nog vänta ett tag innan jag ropar hej.

Mer om det längre ner i inlägget. För först vill jag leka med tanken att det verkligen blir succé. Då är frågan hur svensk damfotboll skall bära sig åt för att kunna rida på vågen, och göra att sporten får ett lyft även på längre sikt.

Invigningsceremoni inför finalen

Fullsatt under VM-finalen i Frankfurt 2011

Frågan var aktuell av flera skäl för ett tag sedan. Först kom tanken när jag läste den här artikeln från tyska tidningen Rheinische Post. Den handlar om att den medvind som tysk damfotboll fick i samband med VM för drygt 1,5 år sedan numera helt och hållet är borta.
Efter VM hade Frauen-Bundesliga en 39-procentig uppgång i publikintresse. Snittet ökade från 836 (2010/11) till 1121 (2011/12). Men uppgången var tillfällig. För den här säsongen är man tillbaka på 797, alltså lägre än det var innan VM.

Tvärtom har VM nästan varit negativt. För att många klubbar trodde på en mycket större uppgång, vilket har gjort att tysk damfotboll nu lider av baksmälla.
För på många sätt är det för högt uppskruvade förväntningar, som innebar en ohälsosam lönekarusell i samband med VM, som har lett till att forna topplaget Duisburg står på ruinens brant. Och redan förra våren valde ju Hamburger SV att dra sig ur högstaligan av ekonomiska skäl.

Frågan om hur Sverige skall undvika liknande baksmälla aktualiserades ytterligare när jag nyligen såg dokumentären Dare to Dream, om hur damfotbollen erövrade USA. Den är i högsta grad sevärd, och finns i tre delar på Youtube. Del 1, del 2 och del 3. Den handlar förstås nästan uteslutande om USA, men berättar ändå ganska mycket om damfotbollens korta historia i stort.

Där får man se hur 1990-talets spelare som Mia Hamm, Julie Foudy, Joy Fawcett, Michelle Akers och Christine Lilly själva drog ett jättelass för att hjälpa till med att göra fotboll till en tjejsport i USA. Det är lätt att glädjas åt hur spelarna i slutet av sina karriärer äntligen fick tjäna lite pengar på sitt idrottande.
Avgörande för den stora ökningen av intresset var förstås hemmamästerskap som OS 1996 och VM 1999.

Svenska Fotbollförbundet och EM:s organisationskommitté jobbar nu hårt med att locka folk till EM-arenorna. Och det är förstås jättebra.
Men jag hoppas också att någon parallellt jobbar med hur man skall gå vidare efter EM – om det blir succé. För det är inte mycket tid att göra på, utan det måste finnas en plan.

När Sverige tog VM-brons för två år sedan fanns det ingen plan. Tvärtom var förbundet handlingsförlamat efter mästerskapet. Det dröjde hela 8,5 månader innan landslaget visades upp på hemmaplan igen. Då hade bronsyran lagt sig för länge sedan.

Den bristfälliga förmågan att ta vara på intresset från VM 2011 fick effekter. LdB FC Malmös klubbdirektör Niclas Carlnén sa så här till mig i höstas:

”Alla bedömde nog att effekten av VM-bronset och OS skulle vara större.”

Nyligen konstaterade hans kollega i Linköping, Anders Mäki, följande på klubbens hemsida:

”Det var en felbedömning från min sida och kanske även från damfotbollen i stort, att vi skulle ha mer dragningskraft av landslagets framgångar i VM. Vi fick inte alls samma uppsving som efter VM 2003 och det känns tyvärr som att folk väljer bort damfotbollen när de ska engagera sig i något i dagens stressade informationssamhälle. Damfotbollen har liksom hamnat i ett vakuum.”

Förbundets sömn efter VM-bronset var alltså dyr för svensk damfotboll. Men man kan alltså få chansen att reparera lite av misstaget.

Nu lanseras Pia Sundhage stenhårt. Men även Lotta Schelin syns i ganska många sammanhang. För sportens skull måste folk lära sig namnen på fler spelare. Många fler.

Jag minns hur det var efter VM 2003. Plötsligt hade Victoria Svensson en agent, och började sovra mellan uppdragen. Det var inte längre självklart att hon svarade på telefon, eller gav sin gamla lokaltidning en intervju. Möjligen var det bra för henne – men inte för sporten.

För affischnamn är livsnödvändigt, och ju mer de syns, desto bättre för damfotbollen. Att försöka skapa stjärnor är således förbundets och EFD:s uppdrag före, under och efter EM.

I USA fick Mia Hamm:s ansikte dra ett jättelass under sportens ungdom. Hon blev fotbollens superstjärna efter Atlanta-OS 1996. Mycket på grund av att hon både var en bra spelare – och att hon var snygg.
Jag vet att exempelvis Lotta Schelin inte tycker om att det skrivs om utseende, utan vill att det skall vara 100 procent fotboll. Det är en fin tanke, men jag tror att Schelin nog bör tänka om – åtminstone lite grand. För inte beror väl David Beckham:s kändisskap bara på hans fotbollskvaliteter?

Det går att dra nytta av ett vackert utseende, och ändå behålla sin trovärdighet som idrottare.

Så till det här med försäljningssuccén till sommarens EM. Det har ju länge känts självklart att det skall vara fullsatt på Sveriges gruppmatcher, och jag har räknat med minst 30000 på finalen. Det som kommer att avgöra om hela EM blir en succé är dock hur många biljetter som säljs till övriga matcher.

Sveriges premiär mot Danmark är utsåld. Och till finalen har minst 8000 biljetter sålts.

Men till de 19 matcher som Sveriges inte kan spela har det sålts få biljetter. Bland annat har bara 700 sålts till stormatchen Frankrike–England.

Det är ett mönster som nästan 100-procentigt liknar fiaskomästerskapet i Finland för fyra år sedan. Där drog värdnationen fulla hus, medan det var tomt på övriga matcher.

EM:s organisationschef Göran Havik är medveten om problemen. Han sa så här på upptaktsträffen:

”Det krävs väldigt hårt arbete med de matcher som inte Sverige spelar.”

Hoppas verkligen att det arbetet lyckas.

Bra siffror – fast inte för Frankfurt

Publicerad den av
Svara

Det har varit ett bra dygn för damfotbollen i världen. Först såg alltså närmare 22000 åskådare Lyon besegra Juvisy med 3–0 i Champions League. Det var förstås årets klart största publiksiffra för damfotboll på klubbnivå.

Om jag inte missat något är det ju årets största publiksiffra för damfotboll alla kategorier. Bilder på Lotta Schelin:s båda mål finns för övrigt här.

I natt svensk tid såg sedan fina 6784 åskådare världspremiären av NWSL. Där gjorde mexikansk-amerikanska Renae Cuellar 1–0 för hemmalaget FC Kansas City redan i tredje minuten. Cuellar blev alltså historisk premiärmålskytt i den nya ligan.

Matchen slutade 1–1 sedan målmonstret Christine Sinclair i 67:e minuten kvitterat på straff efter att fjolårets Rysslandsproffs Danielle Foxhoven stoppats. Hela matchen mellan Kansas City och Portland Thorns går att se på den här länken.

Det är tydligt att konstgräsarenan i Kansas City även används för en annan slags fotboll. Usch vad många irriterande linjer det är på planen.

På NWSL:s youtubekanal direktsänds många matcher. Vid midnatt i dag finns exempelvis möjlighet att se Sky Blue FC–Western New York Flash och Chicago Red Stars–Seattle Reign FC.

Publiksiffrorna från Lyon och Kansas är kul. De från Lyon visar på en härligt positiv intresseökning. Siffran från USA är lovande. Men där vill man vänta ett halvår innan man gör någon analys.

För nu i början kan ligan leva mycket på nyhetens behag.

Nahomi Kawasumi utbytt

Nahomi Kawasumi

* Ytterligare en bra publiksiffra noterades i japanska Nadeshiko League i natt. När Inac Kobe Leonessa vann med hela 7–0 borta mot Okayama Yunogo Belle var hela 6006 åskådare på plats. De fick se amerikanska Beverly Goebel-Yanes sätta tre dit tre mål och Nahomi Kawasumi göra två.

* En liga som tappar publik igen är tyska Frauen-Bundesliga. Det står klart att det åtminstone är fem lag med riktigt hög kvalitet i ligan. För några veckor sedan var årets uppstickare Freiburg nära att fälla serieledande Wolfsburg. Men de höll på skrällen tills i dag.

För i dag pulveriserade sannolikt Freiburg alla gulddrömmar för FFC Frankfurt. Freiburg vann med 3–1 sedan fransyskan Marina Makanza kämpat in ledningsmålet och Carmen Höfflin snyggt nickskarvat in 2–0 på hörna från supertalangen Melanie Leupolz. Båda de målen gjordes före paus.

Frankfurt reducerade efter hörna när Saskia Bartusiak nickade in en stolpretur från nära håll. Jag såg sista tio minuterna. Där hade Freiburg ganska god kontroll. Men enligt vad jag förstod hade unga målvakten Laura Benkarth räddat laget efter 2–1-målet.

På sin 19-årsdag säkrade sedan Leupolz segern genom att förvalta ett friläge på övertid på bästa sätt.

I och med förlusten är Frankfurt sju poäng bakom Wolfsburg samt har 30 måls sämre målskillnad med sex omgångar kvar. Även om Wolfsburg har ett tufft återstående spelschema med möten med Bayern München, Potsdam och just Frankfurt så skall det mycket till att Frankfurt skall kunna passera.

Jag tror faktiskt inte ens full poäng för Frankfurt i de återstående sex omgångarna räcker för att passera Wolfsburg. Utan FFC får nu koncentrera sig på att hamna före Potsdam och ta en Champions Leagueplats. Potsdam spelar för övrigt ni 14.00 mot Jena.

Höjdpunkter från matchen Freiburg-Frankfurt ser du här. Vill du hellre se hela matchen finns den på den här länken.

Kärlek leder Kristianstad till medalj?

Publicerad den av
1

Det har blivit dags för del tre i mitt damallsvenska tips. Den innefattar lagen på platserna fyra till sex.

Här pratar vi om tre lag som känns väldigt jämna, och där det känns som att dagsformen i de inbördes matcherna mycket väl kan komma att avgöra vilket eller vilka av lagen som tar medalj.

I svensk fotboll får som bekant fyra lag medalj. Och jag tror att det är dags för Kristianstad att få kliva upp på pallen. Kanske kan lite kärlek hjälpa till. Här är mitt tips med motivering:

4) Kristianstads DFF
In: Marija Banusic (Sirius), Elin Borg (AIK), Brett Maron (Valur, Island), Josefine Öqvist (Tyresö) och Lorca van de Putte (Anderlecht, Belgien).
Ut: Julia Molin (AIK), Moa Pettersson (Wä), Elin Nilsen (Vittsjö), Becky Edwards (Portland Thorns, USA), Katrin Omarsdottir (Liverpool, England), Lisa Petersson (AIK), Anna Persson (Glimåkra) och Emelie Johnson (Boren).
Kommentar: Damallsvenskans mest färgstarka tränare heter Elisabet Gunnarsdottir. Hon rekommenderade alla på upptaktsträffen att satsa en tusenlapp på att guldet skall gå till Kristianstad.

Jag avråder från det. Men att satsa en peng på att laget tar en efterlängtad medalj skulle jag däremot kunna tänka mig. KDFF ser nämligen ut att få en otroligt stark offensiv i år, trots att fjolårets affischnamn Kosovare Asllani lämnade redan i somras.

För räkna med att Margret Lara Vidarsdottir och Josefine Öqvist kommer att producera. Bakom dem finns danska landslagsspelaren Johanna B Rasmussen, supertalangen Marija Banusic och pålitliga Susanne Moberg.

Fast sannolikt kan Susanne Moberg få spela yttermittfältare i klubblaget, precis den position där Pia Sundhage vill ha henne.

Siriusförvärvet Banusic har jag bara sett i korta klipp. Men det jag sett är verkligen intressant. Tränare Gunnarsdottir sa i samband med upptaktsträffen att Banusic kan bli tidernas bästa svenska forward, och att:

”Hon bjuder på ögongodis för åskådarna.”

Det är stora ord, men från det jag sett av Banusic kan Gunnarsdottir ha rätt. Lär mer om Banusic här.

På samma upptaktsträff sa Josefine Öqvist att hon känner sig lugnare när hon får målchanser, och att hon därmed förbättrat effektiviteten rejält. Är det så borde forwarden vara ett namn både för toppen av skytteligan och för EM-truppen.

Josefine Öqvist

Josefine Öqvist

Öqvist är dock skadad till premiären. Och skadeläget är det som är mest besvärande för laget inför seriestart. Men med hjälp av det svårspelade gräset på Vilans IP, och sin grymt starka offensiva uppställning tror jag att KDFF lyfter till fjärde plats i år.

Ett annat vapen laget använder sig av är kärlek. I varje fall verkar det så på det här roliga klippet.

5) Linköpings FC
In: Magdalena Ericsson (Djurgården), Jennie Nordin (AIK), Lina Ringshamre (Sundsvall), Stina Blackstenius (Vadstena), Renée Slegers (Djurgården), Emma Lennartsson (IFK Norrköping), Lidija Kulis (Turbine Potsdam, Tyskland, lån) och Pauline Hammarlund (Tyresö)
Ut: Louise Fors (Liverpool FC, England), Lisa de Vanna (Sky Blue FC, USA), Karen Bardsley (Lincoln Ladies, England), Ingrid Schelderup (Vålerenga, Norge), Nora Holstad Berge (Arna Björnar, Norge), Josefine Alfsson (Kisa), Mathilda Agné (Hammarby), Emma Lundh (AIK) och Manon Melis (Malmö). Samt Linda Sällström (korsbandsskadad).
Kommentar: Massor av namnkunniga namn har lämnat, och Linda Sällström har dragit av korsbandet. Trots det känns ändå LFC som ett givet lag på den övre tabellhalvan.

Det finns nämligen tillräckligt med rutin och smartness i truppen, framför allt bland den defensiva delen av centrallinjen.
Målvakt Sofia Lundgren håller internationell klass. Mittbacksparet Jennie Nordin och Charlotte Rohlin är starkt, liksom det centrala mittfältet med Nilla Fischer och Mariann Gajhede Knudsen. Nu när Nordin är skadad får Fischer dock vikariera som mittback – något som också lär få förbundskapten Sundhage att jubla.

LFC har i vinter huvudsakligen värvat från de nedflyttade Stockholmslagen, samt från division ett. Dessutom har man knutit till sig hyperintressanta talangen Stina Blackstenius från lägre divisioner. Hon verkar stark, säker i lägena och kommer garanterat att göra ett antal mål i damallsvenskan framöver.

Pernille Harder

Pernille Harder

Men Blackstenius är knappast svaret på den kniviga frågan om vem som skall göra lagets mål? Fem av de sex främsta målskyttarna från i fjol har lämnat. Det gör troligen att ett väldigt tungt ok kommer att vila på danska Pernille Harder:s axlar. Känslan är dock att hon kommer att bära det med den äran.

Harder är nämlligen en lirare som är med och utmanar om en placering på listan över damallsvenskans tio bästa spelare i år. Kanske att jag skall sätta ihop den inom kort…

Jag tippar alltså LFC femma. Fast de kan lika gärna komma trea. Eller sjua…

6) Umeå IK
In: Hanna Folkesson (AIK), Katrin Jonsdottir (Djurgården) och Erica Carlén (Morön)
Ut: Maria Nordbrandt (slutar), Emma Åberg Zingmark och Fanny Hjelm (båda Mariehem)
Kommentar: I fjol spelade Umeå ofta väldigt naivt. Det verkade viktigare för laget att spela snyggt än att vinna. Under årets försäsong verkar laget däremot ha imponerat.

Och jag tror absolut att man återigen är redo att ta klivet upp på tabellens övre hälft, och till och med nosa på medaljplats.

Det trots att ekonomin sätter stopp för dyra förvärv. Bland annat blev det inget med Sofia Jakobsson – som ville hem. Men man hade även Olivia Schough, Elin Carlsson (från Jitex) och 19-åriga finländskan Mira Lönnrot (från Umeå Södra) på provspel utan resultat. Dessutom jagade klubben även supertalangen Marija Banusic, som ju hamnade i Kristianstad.

I stället är det nu ungt och lokalt som gäller. En lokal spelare som lockats hem är AIK:s Umebördiga landslagsspelare Hanna Folkesson. Hon kommer att skapa defensiv trygghet på mitten.

Trygg är även isländska veteranen Katrin Jonsdottir som troligen kommer att bilda mittlås med OS-mittbacken Emma Berglund.

Emma Berglund

Emma Berglund

Hur det är med tryggheten på målvaktssidan är en av årets huvudfrågor. Caroline Jönsson spelar bara våren ut. UIK har täckt upp genom att skriva tvåårskontrakt med Malin Reuterwall. Henne har jag dålig koll på. Håller hon?

Håller gör däremot Lina Hurtig, som skall spela forward i år. På upptaktsträffen sa tränare Joakim Blomqvist att han tycker att Hurtig är en spelare för Pia Sundhage:s EM-trupp. Han sa:

”Hoppas att hon får göra EM-debut. För det tycker jag hon är värd.”

Det tycker jag också, men talangen lär få nöja sig med F19-EM i sommar.

Jag tippar Umeå som sexa, men avståndet upp till fjärde plats känns närmare än det ner till sjunde.

I Norge tog de rätt bild

Publicerad den av
7

Jag skummade i går igenom en mängd artiklar som skapades under tisdagens damallsvenska upptaktsträff. Det är kul att konstatera att många var både intressanta och riktigt välgjorda.

En bra genomgång av alla artiklar finns här. Av kvällstidningarna hade Expressen det bästa paketet, med dels spelarnas drömlöpsedlar, dels en artikel om alla utlänningar i serien samt dels en välskriven och tänkvärd krönika av Tomas Pettersson. Han tar bland annat upp bristen på lösningar för att locka publiken till arenorna.

Aftonbladet väljer att satsa mest på utlänningarna i serien. De får antalet till 69, medan jag här bara har hittat 68. Vilken har jag missat?
Expressen var alltså också inne på det ämnet. I deras artikel gör Lilie Persson som Pia Sundhage nyligen, alltså kritiserar klubbarna för att inte ge unga talanger chansen. I Aftonbladet slår klubbarna tillbaka med att det inte finns tillräckligt många bra talanger.

Jag är som bekant inne på klubbarnas linje, att talangerna ofta inte håller tillräckligt hög klass. Samt att flicklandslagsspelarna mår bra av att tvingas jobba för sina platser i den högsta serien.

Utöver kvällstidningarna hade förstås även många lokaltidningar bra och läsvärda texter från upptaktsträffen. En favorit var Kristianstads-Bladets hyllning av färgstarka Elisabet Gunnarsdottir.

KDFF-tränaren var för övrigt enda kvinna på den bild som kablades ut till alla medier efter upptaktsträffen. Jag trodde att man även tog en bild av alla närvarande spelare. Det visade sig vara fel. Synd, för hur kul är det med en bild på tolv gubbar när man skall lansera en serie för kvinnor?

Expressens uppslag från upptaktsträffen.

Expressens uppslag från upptaktsträffen.

Utöver damallsvenskan startar även elitettan, toppserien och NWSL till helgen. I Norge har man också haft upptaktsträff i veckan. Då togs den bild jag efterfrågar. Här finns ett smakprov.

Jag kallar mig verkligen inte expert på nämnda tre serier. Fast om jag tillfrågas om tips ser jag Sirius, AIK och Hammarby som huvudfavoriter i elitettan. Känslan är att lagen från söderettan får det tufft. Både Öster och Qbik ser exempelvis betydligt sämre ut i år än i fjol. Båda kan till och med tvingas få kämpa för att hänga kvar.

I Norge känns mästarinnorna LSK Kvinner som självklara guldfavoriter även i år. Första utmanare lär i nämnd ordning vara Stabaek och Arna-Björnar. Däremot har Röa tappat flera tunga pjäser, vilket lär innebära att laget inte kommer att kunna blanda sig i guldstriden. Kanske kan nykomlingen, och tillika svensklaget, Avaldsnes bli årets raket.

NWSL känns nästan omöjlig att tippa, med tanke på att det är åtta helt nya lag. Skulle jag tvingas sätta en peng på något lag skulle det dock bli Portland Thorn som har världens sannolikt vassaste anfallspar, Christine Sinclair och Alex Morgan, som sina trumfkort.

Klart för EM – på väg mot VM

Publicerad den av
4

F19-landslaget vann dagens avgörande kvalmatch mot Irland, och får därmed chansen att försvara sitt EM-guld. Dessutom lever drömmen om att Sverige skall få spela F20-VM nästa år.

Dagens seger kom efter sena mål av Kristianstads Marija Banusic (69:e) och Linköpings Pauline Hammarlund (84:e). Några tv-bilder från dagens match ligger inte uppe ännu. Men här är i alla fall ett klipp från lördagens 2–2-match mot Italien. Det är väl värt att se Banusics läckra frisparksmål till 1–0. Fotbollsgodis. Och hennes sologenombrott i den första halvleken ger definitivt hopp om att Banusic är en framtida världsstjärna. Vilket konstnummer. Synd att det inte blev mål…

I och med dagens seger är F19-laget klart för EM-slutspelet som spelas i Wales i år. Datumen som gäller är 19–31 augusti och det är nästan rakt igenom nordeuropeiska lag som kvalat in.

Det kan bli en helnordisk grupp då Danmark, Finland och Norge gör Sverige sällskap i mästerskapet. Övriga fyra lag är Wales, England, Frankrike och Tyskland.

Avancemanget till EM-slutspelet innebär förstås att 94:orna har chansen att kopiera det som 93:orna gjorde i fjol – att ta EM-guld.
Man har dessutom chansen att kvala in till nästa års F20-VM, som avgörs i Kanada. Jag hittar inga uppgifter på hur många platser Europa har i VM, men gissar att det är som i fjol – fyra. Därmed gäller det alltså att ta sig till semifinal i Wales för våra F19-tjejer.

* Även vårt F17-landslag spelade EM-kval i dag. Det blev seger med 1–0 mot Schweiz efter att Örebros Adelisa Grabus avgjort. Här ingår även Tjeckien och Italien i svenskornas grupp. Segraren spelar slutspel i slutet av juni.

* För A-landslaget väntar ju Danmark i EM-premiär den 10 juli. Danskorna visade fin form i går. De vann med hela 5–1 (0–1) mot Ryssland, som mer och mer framstår som ett blivande stryklag i sommarens EM-slutspel.

Danmark vände 0–1 till 4–1 på de första tio minuterna efter paus. Linköpings Pernille Harder visade tidig EM-form och gjorde danskornas tre sista mål. Två av dem var frukten av försvarssjabbel. 2–1 nickade för övrigt Malmös Katrine Veje in från nära håll.

Alla mål från matchen finns på det här klippet.

* Det har även spelats en landskamp i dag, mellan USA och Holland. Där vann Tyresö med 2–1 mot Malmö. Christen Press gjorde nämligen två av USA:s tre mål. Manon Melis gjorde Hollands tröstmål på slutet.

Utöver Press och Melis startade även följande damallsvenska spelare i matchen: Yael Averbuch, Loes Guerts och Mandy van den Berg.

Slutresultatet blev för övrigt 3–1 till USA. Tobin Heath gjorde för övrigt 1–0-målet i första halvlek. Mer än så vet jag inte om matchen. Jag letade efter en stream, men hittade ingen.

Frågetecknen fanns på mittfältet

Publicerad den av
Svara

Efter inlägg om publik och media är det dags att skriva lite fotboll igen. Jag har ju utlovat ytterligare analyser från lördagens Islandskamp.

Här är de, lagdel för lagdel:

Målvakt:
Kristin Hammarström hade en ganska lugn dag. Island hade sin målchans direkt på avspark. Sedan var det bara sporadiska ingripanden från Göteborgsmålvakten.

Jag tycker om att se att hon står halvvägs ut på egen planhalva när bollen är vid motståndarnas straffområde. Men spontant kände jag inte att hennes spel präglades av den säkerhet hon brukar ha. Det var dock sannolikt inte något som påverkade hennes plats i startelvan. Hammarström känns trots allt gjuten i EM-laget.

Backlinje:
Före paus var det bara Emma Berglund som imponerade på mig. I andra halvlek ägnade sig backarna bara åt anfallsspel – och då är övriga tre som bäst.

Jag satt så jag under den första halvleken hörde hur Pia Sundhage hela tiden ropade på att ytterbackarna Lina Nilsson och Sara Thunebro skulle flytta fram längs sina kanter. Troligen hörde Islands förbundskapten Siggi Eyjolfsson samma sak. Och troligen hade han hört samma sak i Algarve. För det var tydligt hur isländskorna försökte utnyttja våra ytterbackars höga position.
För forwards löpte ut på ytan utanför våra innerbackar, och mittfältarna sökte just de ytorna med sina passningar. Framför allt är vi sårbara på ytan utanför Nilla Fischer, som ju inte är så snabb.

Nu var ett reservbetonat Island inte bra nog att skapa målchanser på nämnda spel – även om det var nära ett par gånger. Men jag gissar att fler kommande motståndare ser samma ömma punkt i det svenska laget, och kommer att sätta vår backlinje på svårare test.

Efter paus orkade inte Island ställa om till kontringar med mer än en eller max två spelare, vilket gjorde backlinjens defensiva uppgifter väldigt enkla. Offensivt skötte sig alla fyra väldigt bra. Jag har redan i ett tidigare inlägg hyllat Berglund svepande crossbollar. Nu gör jag det igen. De var lite av dagens behållning för mig.

Sundhage verkade dock ganska nöjd med backlinjen efteråt. Fast med Charlotte Rohlin på Fischers plats är vi inte lika sårbara vid kontringar…

Mittfält:
Här snackar vi också två vilt skilda halvlekar. Dessutom med två olika uppställningar.

Före paus spelade Marie Hammarström, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger och Antonia Göransson på mittfältet. De fick sällan spelet att lyfta. Passningskvaliteten var alldeles för dålig från flera olika fötter. Känslan var att hela mittfältet ofta befann sig i ingenmansland. De hann inte upp och understödja forwards, och de var inte med hemåt när Island kontrade. Speluppläggare Seger såg man knappt till alls.

Emmelie Konradsson

Emmelie Konradsson

Efter paus mönstrade Sundhage följande fyra spelare: Emmelie Konradsson, Hammarström, Seger och Göransson. Den uppställningen vann matchen i matchen på knockout. Hammarström hade ett väldigt bra passningsspel, och spelade loss sina kollegor på ett utmärkt sätt – trots att hon efteråt sade sig vara ringrostig i mitten. Följden blev att Seger kunde ta en lite högre position, och koncentrera sig på anfallsspel.

Konradsson gjorde ett fantastiskt bra inhopp. Jag frågade henne efteråt om hon hade instruktioner att löpa in centralt som extra forward. Så var det inte. Men just de löpningarna lyfte det svenska spelet. I första halvleken hade vi ofta bara en eller två spelare i straffområdet. Nu växte den siffran till två eller tre.

Även Olivia Schough fick lite speltid på vänsterkanten. Hon hann väl inte göra något större avtryck på matchen. Fast hon försökte, och kan kanske vara en klockren inhoppare i EM.

Totalt sett blev nog Sundhage lite mindre övertygad om vilket som är hennes EM-mittfält. Dahlkvist är ofta fantastisk mot världslag som USA och Tyskland. Men när vi skall föra spelet kan det vara läge att spela Hammarström centralt. Dessutom stärkte Konradsson sina EM-aktier rejält.

Forwards: När lagen gick in för att värma sig i halvtid så var jag bekymrad för Lotta Schelin. Hon hade haft ett friläge. I övrigt tyckte jag att hon återigen hade hamnat långt ifrån straffområdet alldeles för ofta.
Efter den andra halvleken var jag mycket lugnare. För efter paus höll sig Schelin centralt, och var plötsligt lysande både som framspelare och avslutare.

Jag pratade med henne efteråt om jämförelsen mellan hennes spel i Lyon och i landslaget. Vi var överens om att hon gjorde fler löpningar mot hörnflaggorna i landslaget. Hon ville dock inte jämföra lagen, och tyckte inte bara att det var negativt att hon fick komma runt på kanterna ibland.

Kosovare Asllani var bästa offensiva spelare i det svenska laget, före paus. I den andra halvleken blev det klart mindre fokus på henne. Inte för att hon var dålig, utan för att Schelin var så bra.

Även om Sofia Jakobsson gjorde ett kort, men lovande inhopp känns Schelin/Asllani som det givna svenska forwardsparet för tillfället. Frågetecknet här är att de båda har en dryg månads uppehåll mellan sitt ligaspel och EM. Men det borde inte vara något problem.

Sammanfattningsvis:
Det var en illavarslande första halvlek där vi inte klarade av att skapa chanser mot Island utan fyra bärande spelare. Den följdes av en ganska bra andra halvlek, där vi var så överlägsna som vi borde vara. Förbundskapten Sundhage verkar ju ha klart sin EM-elva. Fast när hon lämnade Växjö var det nog med lite funderingar kring formeringen av mittfältet.

Hur hett är EM just nu?

Publicerad den av
1

Jag sitter och tittar på tv-sändningen från Östers herrallsvenska hemmapremiär mot Helsingborgs IF. Även om den så kallade Myran (Myresjöhus Arena) inte är riktigt fullsatt så är det väldigt mycket mer publik på plats i kväll än det var i lördags.

Då spelade ju Sverige landskamp mot Island på samma plats. Då kom bara 2412 åskådare till en av sommarens EM-arenor.
Företrädare för lokaltidningen sa att känslan just nu är att det kan bli riktigt publikfiasko i sommar. För om inte Sverige lockar fler än knappt 2500. Hur många lockar då Tyskland, Island och Holland?

Samma företrädare sa dock att ett eventuellt publikfiasko inte kan skyllas på EM-organisationen, för att de verkligen har jobbat stenhårt för att få fokus på mästerskapet.

När biljetterna släpptes för ett tag sedan såldes 30000 biljetter på ett dygn. Senaste uppgiften jag såg var att den här från förra veckan, och då hade drygt 50000 biljetter sålts. Bland annat har öppningsmatchen Sverige–Danmark blivit slutsåld.

Organisationschef Göran Havik verkar positiv. Han säger så här i länkad artikel:

”Tidigare EM har inte kunnat redovisa en så stor försäljning flera månader före turneringen.”

Det är förstås bra. Mindre bra är att försäljningen ännu så länge ganska exakt följer mönstret från 2009 års EM i Finland. Alltså att värdnationens matcher säljs ut, medan övriga matcher riskerar att spelas inför högst sporadiskt fylla läktare.

Då ansågs publiktillströmningen totalt sett vara ett fiasko. Och vid fjolårets damallsvenska upptaktsträff accpeterade Havik – i och för sig något motvilligt – att målet för årets slutspel skall vara att dubbla den finska noteringen.

Skall man leta fler positiva saker så dröjde det innan det såldes biljetter till U21-EM i Sverige häromåret. Men ganska nära inpå avspark så lossnade försäljningen, och till slut sågs de elva matcherna utan svenskt deltagande av 100644 åskådare – alltså ett snitt på 9149.

Sveriges fyra matcher sågs av 62446 – alltså ett snitt på 15611 åskådare. Snittet totalt för U21-EM hamnade på 10872.

Skulle sommarens EM-slutspel nå samma höjder så kan vi i stället snacka om succé.

Genom värvningen av Pia Sundhage har EM och landslaget i alla fall fått ett rejält uppsving i media. Jag hoppas förbundet verkligen drar nytta av det, och inte gör några dumma misstag framöver.
Jag blev lite lätt orolig när man läste den här artikeln om tillgänglighet. Som jag ser det har damfotbollen inget att vinna på att skärma av sig. Tvärtom.

Mer om damfotboll och media i nästa inlägg. Då tänkte jag komma med lite funderingar kring det inslag om bevakning av damidrott i allmänhet, och damfotboll i synnerhet, som Medierna i P1 sände i lördags.

Sundhage fick tyvärr andra svar än de hon hade hoppats på

Publicerad den av
Svara

Hemma igen efter en liten utflykt till Växjö. Det är väl synd att säga att jag bjöds på en underhållande match på Myresjöhus Arena. Tvärtom var den första halvleken närmast dödstråkig.

Däremot blev Sverige klart bättre efter paus, och kunde till slut vinna med 2–0 (0–0). Fast då var Island så blekt att matchen som sådan aldrig blev speciellt rolig.

Det var tydligt på presskonferensen efteråt att Pia Sundhage inte fick riktigt de svar hon ville ha. Fast några fick hon allt – det får man ju i varje match.

Ett av de mer illavarslande svaren var att den tilltänkta EM-elvan har förtvivlat svårt att skapa målchanser mot samlat försvar. Det var påtagligt redan mot Kina och Norge i Algarve, och det märktes minst lika tydligt före paus i dag.

Det skall omgående klargöras att det var ett rejält reservbetonat Island vi ställdes mot. Isländskorna saknade nyckelspelare som Sif Atladóttir, Hólmfríður Magnúsdóttir, Katrín Ómarsdóttir och Margrét Lára Viðarsdóttir.
Dagens Island hade troligen inte kvalat in till EM-slutspelet. Laget hade dock gjort sin läxa från Algarve, och struntade i att sätta sedvanligt hög tokpress – och därmed samtidigt lämna stora ytor bakom sin backlinje.

Möjligen överraskades Sverige av Islands mer tillbakadragna taktik. För de första 25 minuterna i matchen var det 1–1 i målchanser, och personligen tyckte jag att det kändes som att isländskorna hade bäst kontroll på händelserna så långt. Framför allt ägde underbara kämpen Sara Björk Gunnarsdottir det centrala mittfältet.

De sista 20 minuterna av den första halvleken kändes det som att Island började tröttna lite. De orkade inte ställa om till anfallsspel lika ofta, och Sverige kunde få bra kontroll om matchen.

I halvtid var jag dock trots allt besviken på de allra flesta svenska spelarna. Bara så långt felfria Emma Berglund kunde kvittera ut överbetyg från den första halvleken. Jag älskar verkligen hennes svepande och precisa crossbollar ut till motsatt ytterback. De passningarna är ett slags fotbollsgodis.
Bland de offensiva spelarna tyckte jag Kosovare Asllani var den som hade bäst intentioner. Lotta Schelin däremot sprang mest in på ytor långt från motståndarnas straffområde.

Efter paus var det bara ett lag på planen. Sverige dominerade totalt. Och äntligen visade Schelin världsklass i gulblått igen. Hon fick kröna en riktigt fin halvlek med två mål. Dessutom gjorde Emmelie Konradsson ett utmärkt inhopp på högerkanten, och Marie Hammarström gav sig på allvar in i debatten om en startplats på centralt mittfält.

Det här får räcka som analys för nu. Jag är nämligen rätt trött, och tänker återkomma med betydligt fler tankar kring matchen och diverse olika synpunkter kring spelarinsatser vid senare tillfälle. Troligen redan i morgon. Då kommer jag bland annat ta upp att det var tydligt att Island hade hittat Sveriges svaga punkt.

Sundhage mönstrar väntad elva

Publicerad den av
Svara

Sverige spelar alltså mot Island på Myresjöhus Arena (Myran) i Växjö i morgon. Den svenska startelvan har offentliggjorts, och den är kliniskt fri från överraskningar.

Pia Sundhage mönstrar nämligen följande lag: Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Sara Thunebro – Marie Hammarström, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Antonia Göransson – Kosovare Asllani och Lotta Schelin.

Känslan är tyvärr att matchen inte kommer att bli speciellt spännande. De intressanta namnen i truppen kommer ju inte till spel. Charlotte Rohlin är inte redo för spel ännu, och Josefine Öqvist som skadade sig i går, sitter på läktaren.

Skönt dock att det var en lättare bristning som Öqvist ådrog sig, och att hon bör vara tillbaka i spel inom tre–sex veckor. Hon har verkat vara glödhet på försäsongen, och jag hade gärna sett henne i spel.

Utöver Öqvist sitter för övrigt även Sofia Lundgren och Johanna Almgren på läktaren i morgon.

Som bekant körde vi ju över Island i Algarve cup nyligen. Då blev det 6–1 mot ett ganska reservbetonat isländskt lag. Isländskorna har några tunga återbud (Sif Atladottir, Katrin Omarsdottir och Holmfridur Magnusdottir) nu också, och bör inte vara något hot mot Sverige.
Det här skall vara en match där vi får betydligt mycket mer träning på anfallsspelet än på försvarsarbetet.