Om en vecka har vi dussinet fullt

Publicerad den 19 oktober, 2012 av Johan Rydén

Svara

De kommande dagarna gör sex nationer upp om de tre sista platserna i EM-slutspelet. Om en vecka vet vi vilka samtliga tolv EM-lag är.

Redan för ett år sedan tippade jag att Island, Spanien och Ryssland skulle ta sig till Sverige och slutspelet via playoff.

För en månad sedan satte jag de här procentsatserna i matcherna:

Island–Ukraina 75–25
Spanien–Skottland 65–35
Ryssland–Österrike 55–45

Tipsen kvarstår, även om procentsatserna på de två första matcherna känns något i överkant vid en närmare granskning. Just en sådan kommer här:

* Island–Ukraina
Match 1: i morgon 15.00 i Sevastopol
Match 2: torsdag 20.30 i Reykjavik

Här möts två lag som båda var med i EM-slutspelet i Finland 2009. Island borde ha det starkare laget. Men det är värt att minnas att Island stod på sin topp förra året. Då var laget urstarkt i Algarve, och man inledde EM-kvalet med imponerande slagstyrka. Bland annat besegrades Norge med 3–1. Island har varit blekare i år.
Ukraina har däremot visat form i slutet av EM-kvalet med bortasegrar mot Vitryssland (5–0) och Finland (1–0).

Thora Helgadottir

Men det är trots allt Island som bär favorittrycket. Det här är ett lag som vi svenskar har mycket bra koll på. I princip spelar ju alla nyckelspelare i damallsvenskan. Vi vet således att man har en högklassig målvakt i Malmös Thora Helgadottir, en utmärkt försvarsgeneral i Kristianstads Sif Atladottir, en fantastisk speluppläggare i Malmös Sara Björk Gunnarsdottir och en måltjuv i Kristianstads Margret Lara Vidarsdottir.

Sara Björk Gunnarsdottir

Nämnda spelare är Islands ryggrad, och de verkar alla vara i god form. Det bör räcka långt mot ett något svåranalyserat Ukraina.

För Europas största gulblåa land är lite av ett oskrivet kort för mig. Då menar jag att jag i princip inte kan beskriva spelstilen på en enda av lagets spelare. Däremot minns jag ju att Ukraina var ju med i EM-slutspelet i Finland för fyra år sedan.
Och att de då var lite att ett skrällag. Visst, de åkte ut i gruppspelet, men de blev aldrig den slagpåse som många förväntat. Man slog hemmanationen Finland med 1–0, och mot Danmark föll det danska segermålet först i 87:e minuten.

Och spelmässigt så förde man de flesta matcherna. Passningsspelet var utmärkt. Däremot var den offensiva spetsen mindre bra. Så verkar det ha sett ut i gruppspelet nu också. Daryna Apanaschenko – Zvezda Perm pålitliga målskytt – är den enda som producerat i större mängd. Hon har gjort sju av Ukrainas 18 kvalmål hittills.

Hon är också en av många spelare från den ukrainska truppen som även var med 2009. Några andra är målvakten Iryna Zvarych, backen Olena Khodyreva, samt mittfältarna Tetyana Chorna, Vira Dyatel och Lyudmyla Pekur.

* Spanien–Skottland
Match 1: i morgon 15.00 i Glasgow
Match 2: onsdag 18.00 i Madrid

Det kan blir så att elva av de tolv lagen som spelade EM-slutspelet i Finland också är med i Sverige fyra år senare. De nio klara lagen var samtliga med senast. Men från det här playoffmötet kommer vi att få en nykomling. För varken Spanien eller Skottland var med senast.

Jag håller Spanien som klara favoriter. De tog sig till playoff via den tuffaste kvalgruppen – den som bland annat innehöll Tyskland och Schweiz.
Det spanska laget innehåller en rejäl svenskbekanting – Tyresös passningsgeni Veronica Boquete.
Vero är lagets storstjärna. Men även Adriana Martin Santamaria är välkänd för er som har koll på den internationella damfotbollen. Adriana har i år spelat i engelska WSL för Chelsea, men har även en säsong i amerikanska WPS (Sky Blue FC) bakom sig.

Tyvärr har en annan av Spaniens affischnamn, Laura del Rio, slutat i landslaget efter en skism med förbundskaptenen. Synd, för del Rio är en skicklig spelare – som nu håller till i Luton i engelska WSL. Hon har som bekant tidigare spelat för FFC Frankfurt och i ett par amerikanska klubbar. Jag minns henne dock mest för att det var hon som missade den avgörande straffen i den sista WPS-finalen i fjol…

Jag såg det spanska laget sno poäng av Tyskland förra hösten. Då imponerade man stort. Kan spanjorskorna hitta det spelet lär inte Skottland ha en chans. Då kan det bli stora siffror. Men jag har respekt för den eld som brinner i skotska idrottshjärtan.

Och för skotskorna är det här playoffspelet fotbollshistoria. Landets damlandslag får nämligen för första gången spela en hemmalandskamp på nationalarenan Hampden Park. Tyvärr är laget lite brandskattat då Vittsjöbacken Ifeoma Dieke ju drog av korsbandet i OS i somras.

Jag har svårt att tro att skotskt kämpande skall räcka mot spansk elegans. Skottlands lag känns lite för ojämnt. Men de har ett par skickliga profiler i Arsenalduon Kim Little och Jennifer Beattie. Little blev lite av en favoritspelare i OS. Det finns inte många landslag där inte hon hade platsat.

En annan, ny skotsk favoritspelare är Turbine Potsdams nya yttermittfältare Lisa Evans. Hennes fart, och förmåga att komma till fina inlägg, har imponerat stort på mig i upptakten av Frauen-Bundesliga. Evans är ytterligare en skotsk klasspelare.

* Ryssland–Österrike
Match 1: söndag 18.30 i St Pölten.
Match 2: torsdag 16.30 i Rostov.

Den sista matchen känns på många sätt jämnast. Utöver Ukraina är det här också de två lag som jag känner att jag har sämst koll på.

Ryssland spelade EM-slutspel 2009, men blev där poänglöst. Bland annat vann Sverige mot ryskorna i lagens respektive premiärmatch med 3–0. I det pågående kvalet föll man i båda mötena med Italien med 2–0. I övrigt tog man 22 av 24 poäng, vilket förstås är en bra prestation.

Samtliga spelare i den ryska truppen håller till i egna ligan, vilket borde vara en svaghet. De spelare som märkts mest i målprotokollet är Rossiyankas Natalia Shlyapina (6 mål) och Zorkijs Elena Morozova (5).

Jag såg Rossiyankas Champions Leaguekvartsfinaler mot Potsdam i våras. Där visade den ryska landslagsmålvakten Elvira Todua sällsynt fumlighet. Jag ser ryskorna som favoriter mot Österrike, men det förutsätter att inte Todua är lika darrig som mot Potsdam.

Österrike överraskade och tog playoffplatsen i sin grupp på Tjeckiens bekostnad. Österrikiskorna avslutade lysande, med sex raka segrar. 3–1-segern hemma mot Danmark var höjdpunkten.
Sviten borde göra att Österrike kommer in i playoffspelet med gott självförtroende.

För även om jag ser Ryssland som favoriter, mest eftersom de har klart större mästerskapsvana, så är Österrike en farlig utmanare. I laget finns tre spelare från Bayern München, alltså spelare med vana att skrälla i avgörande matcher.
Trion Carina Wenninger, Laura Feiersinger och Viktoria Schnaderbeck spelade samtliga 90 minuter när München skrällvann tyska cupfinalen mot Frankfurt i våras. Trion fanns också med i startelvan när München kopierade finalvinsten genom att slå ut Frankfurt ur cupen härom veckan.

Det är också Münchentrion, samt Neulengbach:s skyttedrottning Nina Burger som bär Österrikes lag. Jag håller inte för omöjligt att det kan bära hela vägen till EM-slutspel.

* Utöver EM-playoffet spelas det en del landskamper under de kommande dagarna. Utöver Sverige–Schweiz (tisdag) är förstås dubbelmötet mellan USA och Tyskland klart mest intressant. De möts dels natten mot söndag (00.30), dels natten mot onsdag (02.30).
I övrigt på landslagsnivå spelar Frankrike mot England i morgon, och mot Holland på onsdag.

* När det gäller ligaspel pågår av förklarliga skäl inte så många ligor. Det spelas fem matcher i Italien i morgon – Bardolino Verona vilar dock.

* På söndag kan Inac Kobe Leonessa säkra sitt ligaguld i Japan. Vid hemmaseger mot Albirex Niigata samtidigt som NTV Beleza tappar poäng mot trean Okayama Yunogo Belle – då är guldet klart.

Vinnaren i Nadeshiko League får för övrigt en plats i det nya, inofficiella klubblags-VM som startas i vinter. Europas Champions League-mästarinnor Lyon har en plats. Australiska W-leaguevinnarna Canberra United en annan.
De två sista VM-platserna går till Japan. Dels till ligasegrarna – med största sannolikhet Inac Kobe Leonessa, dels till cupsegrarinnorna Beleza.

Klubblags-VM spelas i japanska Saitama 22–25 november. Läs mer här.

* Apropå australiska W-league så återstartar den i natt svensk tid med matchen Canberra United–Brisbane Roar.

Mästarinnorna Canberra har förstärkt sitt lag med tyska Ariane Hingst, och blir förstås farliga även i år. Alla ligans spelare, samt övergångar, finns på den här länken.
Noterbart är att man har ett nytt lag i ligan. Det handlar om en andra Sydneyklubb, Western Sydney Wanderers. Deras trupp ser intressant ut. I den märks landslagsspelare som Servet Uzunlar, Teigen Allen och Sarah Walsh. Läs mer om nykomlingslaget här.

Har Bompastor spelat sin sista landskamp?

Publicerad den 19 oktober, 2012 av Johan Rydén

Svara

Frankrikes och Lyons vänsterback Sonia Bompastor var i fjol en av de tio spelare som nominerades som kandidater till Ballon d’Or – priset som delas ut till världens bästa spelare.

Efter 156 landskamper verkar det som att Lyons lagkapten inte längre är önskvärd i Bruno Bini:s landslag. Hon var bänkad till förmån för Laure Boulleau i de två sista EM-kvalkamperna. Och när Frankrike de kommande dagarna spelar träningslandskamper är Bompastor petad.

Till tidningen La Nouvelle Republique säger den rutinerade vänsterbacken att hon inte förstår någonting. Artikeln finns på franska här. Och i engelsk översättning här.

Av artikeln förstår man i alla fall att det finns flera sprickor i landslaget. En mellan förbundskapten Bini och ett par spelare. Bompastor säger så här:

”Ärligt talat tycker jag att det här stinker. Speciellt som andra spelare drabbats av liknande öden tidigare. Jag tänker på Hoda Lattaf, hans vice lagkapten, som försvann ur laget över en natt, samt Laetitia Tonazzi och Amandine Henry som inte heller fått förklaringar varför de inte längre får vara med.”

Det verkar även finnas en spricka mellan Lyonspelarna och landslagets lagkapten Sandrine Soubeyrand. Bompastor säger så här om Soubeyrand:

”Hon har sagt i intervjuer att vi vann Champions League på grund av våra utländska spelare, och att alla vi (Lyonspelarna) har jättestora egon. Sånt prat blir som en splitterbomb i en grupp. En kapten skall ena laget, inte splittra.”

Bompastor verkar inte räkna med att göra fler landskamper. Hon säger så här som avslutningsord i intervjun:

”I fotbollsvärlden blir man inte förvånad av mycket. Vad som än händer kommer jag fortsätta att stödja landslaget. Jag kommer att följa dem på tv, och jag önskar dem bästa möjliga resultat.”

Tråkigt att vi verkar få ett EM-slutspel utan Sonia Bompastor. Hon är en profil, och sådana behövs det så många som möjligt för att fylla arenorna i Sverige nästa år.

Morgan efter Wambach, men nästa pris tar Sinclair

Publicerad den 18 oktober, 2012 av Johan Rydén

I fjol blev Abby Wambach första fotbollsspelare att vinna priset som ”Sportswoman of the Year” i USA.

Alex Morgan

I år blev Alex Morgan den andra. Hon offentliggjordes som segrare i går. Läs mer här.

Priset delas ut i två olika kategorier, individuell idrott och lagidrott. Det är förstås i lagidrottskategorien som fotbollstjejerna prisats. Årets individuella ”Sportswoman of the Year” i USA blev gymnasten Gabby Douglas.
Faktum är att en svensk har vunnit den senare kategorien, det var Annika Sörenstam – 2004.

Vinnaren utses genom röstning. En expertjury står för 50 procent och folkets röster för övriga 50 procent.

Att spelare från det amerikanska fotbollslandslaget prisas två år i rad är ännu ett bevis för att laget nått sanslösa höjder när det gäller populariteten på hemmaplan. Jag har ju här tidigare skrivit om att fotbollsfinalen hade högre tittarsiffror i USA än Usain Bolt:s 100-metersfinal.

Apropå priser måste det vara dags att nominera kandidaterna till Ballon d’Or vilken dag som helst. I år lär bara en svensk vara aktuell, och det är Pia Sundhage, som lär vinna tränarkategorien. Eller?

I förstaläget nomineras tio kandidater i varje kategori. På spelarsidan är fyra–fem namn lättfunna. Men sedan är det tufft. Jag tror att damallsvenskan får med en spelare, Marta. Hon kommer med på sitt namn, och för sin höst.

Ramona Bachmann skulle kunna vara aktuell, men nej, jag tror varken att hon, Anja Mittag eller Veronica Boquete kommer att nomineras.

Homare Sawa

Jag tror inte heller att fjolårsvinnaren Homare Sawa finns med på årets kandidatlista.

De här tio kandidaterna gissar jag att det blir:

* Alex Morgan
* Abby Wambach
* Hope Solo
* Yuki Ogimi
* Christine Sinclair
* Wendie Renard
* Marta
* Celia Okoyino da Mbabi
* Camille Abily
* Aya Miyama

Har jag glömt någon självklar?

För övrigt tycker jag att vinnaren är självklar. Det måste väl bli Christine Sinclair, som bar Kanada till OS-brons. Eller vem skulle kunna hota?

Nya namn: Söberg, Konradsson och Rubensson

Publicerad den 15 oktober, 2012 av Johan Rydén

Som väntat innehöll inte Pia Sundhage:s första landslagstrupp speciellt många skrällar. Det kändes ju ofrånkomligt att truppen skulle byggas kring de som varit med förr. Fast jag hade ändå hoppats på några fler nykomlingar.

De enda nya spelarna i den stora truppen är Carola Söberg (nygammal), Emmelie Konradsson (nygammal) och Elin Rubensson. Både Söberg och Konradsson är hittills bokförda för varsin landskamp.
Truppen är för övrigt uttagen av Calle Barrling – som framöver skall leda F19 och U23 – och den nya assisterande förbundskaptenen Lilie Persson.

Ledarna först. Persson skall fungera som assisterande förbundskapten med ansvar för anfallsspelet. Vem som skall ha ansvar för försvarsspelet är inte beslutat ännu. Kanske att Sundhage väntar ut Tony Gustavsson. Eller vad tror ni?

Så till själva presskonferensen. Där imponerade Sundhage precis lika mycket som väntat. Radiosportens Susanna Andrén twittrade så här:

”Just nu är också Sundhage inte bara förbundskapten utan också pressansvarig, moderator och så vidare… Underhållning.”

Så var det. Den enda missen från Sundhage var att hon kallade Caroline Seger för Carolina Seger, varvid Lilie Persson klev in och rättade.
Det var väl ingen fullträff, men i övrigt imponerade Sundhage alltså enormt.

Till SVT:s Chris Härenstam sa hon så här om hur hon kände sig:

”Det bubblar. Jag är fortfarande lite nervös. För jag vill göra något bra, jag vill vara en bra ambassadör för damfotbollen.”

På de punkterna behöver hon inte vara orolig. Oron borde ligga på att få laget att prestera på högsta nivå när det som mest behövs. Men det verkade Sundhage väldigt medveten om.

Något från SVT-intervjun – se den i sin helhet här – som jag tyckte om var de här orden:

”Det är en löpsport det här. Jag älskar spelare som kommer med fart bakifrån… …Så vi kommer att springa mycket.”

Huruvida det blir 4-2-3-1 eller 4-4-2 återstår att se. För det är inte bestämt ännu.

Ett annat viktigt citat var:

”Det är oerhört viktigt att vi kan få stjärnorna att lysa.”

Så är det. Om det skiner kring Lotta Schelin som det gjorde under VM, då växer Sveriges landslag med flera procent.

Till själva truppen. Jag hade ju gärna sett fler än två nya, unga spelare.

Carola Söberg

För även om Carola Söberg kanske är den tredje bästa målvakten i Sverige just nu, är hon 30 år. Om inte Söberg är tänkt som förstamålvakt, hade jag mycket hellre sett att Stephanie Öhrström eller Susanne Nilsson varit med som tredjenamn i truppen. Mycket hellre.

I backlinjen är det bara beprövade namn. Där saknas helt klart Amanda Ilestedt. Som jag ser det är Malmöbacken definitivt redo för landslaget. Synd att det dröjer till 2013 innan hon får chansen.

På mittfältet tillkommer Umeås Emmelie Konradsson. Det är en spelare som jag sett lite för lite i år för att ge en rättvis analys av. Bilden är bollskicklig, men lite långsam, men som sagt – analysen är långt ifrån fullödig.
Konradsson är en viktig spelare i Umeå, men spontant hade jag hellre sett att hennes lagkompis Lina Hurtig fått chansen att växa in i det landslag, där hon inom några år borde kunna vara en stöttepelare.

Elin Rubensson

Slutligen då forwards. Eftersom både Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani togs ut som mittfältare fick trion Jessica Landström, Madelaine Edlund och Susanne Moberg plats i truppen. Jag är tveksam till alla tre, alltså till att de håller på landslagsnivå.
Däremot är det kul att Elin Rubensson får chansen. Henne tror jag mycket på. Sundhage var härligt öppen på frågon om vad Malmötalangen är för typ av spelare:

”Det skall jag ta reda på.”

Många frågor återstår alltså att få svar på kring Pia Sundhages landslag. Några fler svar kommer kanske nästa tisdag, då den här truppen skall ta sig an Schweiz.

Truppen i sin helhet:

Målvakter (3): Kristin Hammarström, Sofia Lundgren och Carola Söberg.

Backar (7): Annica Svensson, Emma Berglund, Sara Larsson, Sara Thunebro, Lina Nilsson, Stina Segerström och Malin Levenstad.

Mittfältare (9): Antonia Göransson, Nilla Fischer, Marie Hammarström, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Johanna Almgren, Emmelie Konradsson, Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani.

Forwards (5): Lotta Schelin, Jessica Landström, Madelaine Edlund, Susanne Moberg och Elin Rubensson.

Här är din första trupp, Pia

Publicerad den 14 oktober, 2012 av Johan Rydén

I morgon tar Pia Sundhage ut sin första trupp som svensk förbundskapten. Hon har inte haft så mycket tid att åka runt och titta på spelare, så jag tänkte hjälpa henne lite på traven.

Här är ett förslag:

Målvakter (3): Kristin Hammarström, Sofia Lundgren och Stephanie Öhrström.

Backar (7): Annica Svensson, Emma Berglund, Sara Larsson, Amanda Ilestedt, Sara Thunebro, Lina Nilsson och Stina Segerström.

Mittfältare (7): Antonia Göransson, Nilla Fischer, Marie Hammarström, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Johanna Almgren och Fridolina Rolfö.

Forwards (4): Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani och Elin Rubensson.

Fixar Kristianstad skånsk guldfest?

Publicerad den 12 oktober, 2012 av Johan Rydén

Svara

Till helgen kommer vi att få två nya damallsvenska lag. Dessutom kan Kristianstad avgöra guldstriden – och så är det franskt toppmöte.

Vi börjar med kvalet till damallsvenskan. Där är fortfarande båda matcherna öppna. Mallbacken har med sig 1–0 till lördagens hemmamötet med Sirius. Det låter som ett kanonläge. Men det räcker att Sirius gör ett mål för att läget skall förändras radikalt.

På söndag är det Sunnanå som har fördel. De spelade 1–1 borta mot QBIK, och går alltså upp på 0–0. Men även här skulle ett bortamål innebära tung press på hemmalaget. För släpper man in ett till – då är uppförsbacken plötsligt brant.

Söndag är också den stora dagen i damallsvenskan den här helgen. Då kan Kristianstad i praktiken avgöra guldstriden genom att ta poäng av ett stukat Tyresö – som har Marta avstängd. Även om jag ser Tyresö som favoriter så har KDFF haft lätt för stjärnlaget de senaste två säsongerna, så det kan bli en riktig rysare.

På söndag spelar Djurgården ny måstematch i bottenstriden. Även om Stockholmslaget hade massor av tur i segermatchen mot Tyresö så visade man en spets som jag inte sett tidigare. Och jag skulle inte bli förvånad om Djurgården även luggade Vittsjö på poäng.

Samtliga de tre lagen närmast över nedflyttningsstrecket spelar på söndag. Jitex tar emot Umeå, medan Kif Örebro och Piteå möts på Behrn Arena. Jag skulle kunna tänka mig att de tre lagen tar varsin poäng i den här omgången.

Den avslutande matchen i omgången spelas på måndag. Det är hyperintressanta mötet Malmö–AIK, som även tv-sänds. Utöver att Malmö kan ta ett rejält grepp om guldet så kan de samtidigt sparka ner AIK i damettan. Så tror jag att det blir.

* Så till det som händer utanför Sveriges gränser. Morgondagens toppmatch i Europa är förstås Juvisy–Lyon i franska ligan. Sannolikt måste Juvisy vinna, annars är man nog borta från guldchansen redan efter fem omgångar.

* I Finland spelas sista ligaomgången i morgon. PK-35 Vantaa leder med två poäng före svensklaget Åland United. De senare har dock bättre målskillnad, så PK-35 måste vinna borta mot ONS för att vara säkra på att ta hem pokalen.
Åland, som har målskillnaden 105–10 efter 26 omgångar, tar emot Ilves i den sista omgången. Om inte PK-35 drabbas av stora darren får målglada Åland – som har tre i topp i skytteligan – nöja sig med silver.

* I Norge är det fortfarande fyra lag som har guldchans. De lagen spelar inbördes möten på söndag. Fyran Röa tar emot ettan Lilleström, och tvåan Stabaek tar emot trean Arna-Björnar.
Röa och Arna-Björnar bör vinna sina matcher – annars är nog deras guldchanser borta.

För övrigt spelades det semifinaler i norska cupen i veckan. Efter dem står det klart att just Röa och Stabaek möts i cupfinalen. För Stabaek var det de båda 17-åriga supertalangerna Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg (2) som gjorde målen i semifinalen mot Amazon. Alla tre målen föll sista kvarten.

Röa behövde bara 19 sekunder innan de tog ledningen i sin semifinal – hemma mot Arna-Björnar. June Tårnes gjorde det rekordsnabba (?) målet. Gunhild Herregården och Emilie Haavi följde upp i andra halvleken, och såg till att Röa vann med 3–1.

* I Frauen-Bundesliga är det full omgång på söndag. Mästarmötet Potsdam–Bayern München, alltså ligamästarinnorna mot cupmästarinnorna, är den mest intressanta matchen. Den direktsänds också på DFB-tv från 14.00.

* Slutligen till Ryssland, där svensklaget Rossiyanka har en lurig bortamatch i morgon, mot likaledes obesegrade Zorkij. Bryts segerraden där?

100 000 för en matchhjälte med skön inställning

Publicerad den 12 oktober, 2012 av Johan Rydén

Stina Segerström höjer pokalen.

Klockan har passerat midnatt med ett gäng minuter, och ytterligare en arbetsdag är över. Det var en rätt hektisk dag, som bland annat innefattade ett besök på Valhalla för cupfinalen.

Torsdagen den 11 oktober 2012 var förstås en stor dag för Göteborg FC – som försvarade sin cuptitel. Det var också en stor dag för den här bloggen. Någonstans vid 10-tiden på förmiddagen passerade nämligen räkneverket 100 000 sidvisningar. En milstolpe.

Just 100 000, fast kronor, fick Göteborg för cupsegern. Det var en intressant match jag fick se på Valhalla. Länkar med målen finns här och här.

Göteborg har verkligen en grymt stark startelva, när alla är med. I dag var alla med. Dessutom var Kristin Hammarström, Marlene Sjöberg och alla lagets fem utländska spelare lysande.

Camille Levin är en otroligt duktig ytterback. När hon slängde sig fram och täckte ett närskott från Marta i andra halvlek, då räddade hon dessutom segern till Göteborg.

Innermittfältet med Anita Asante och Yael Averbuch är makalöst starkt, och bolltryggt. Ibland litar dock medspelarna så mycket på Asante och Averbuch att duon får bollen i väldigt svåra lägen. Oftast löser mittfältseleganterna även de problemen. Men upprinnelsen till Tyresös kvittering var ett exempel när Asante inte klarade av att lösa gåtan.

Framåt gjorde väl Ingrid Wells sin klart bästa match i Göteborgströjan? Hon var bolltrygg, passningsskicklig och nästan alltid spelbar. Varför blev hon utbytt?

Och som grädde på moset har Göteborg det dödliga vapnet, Christen Press. När jag stötte på henne i guldyran nere på planen efter prisutdelningen passade jag på att berömma henne för hennes utmärkta blogg.
Däremot glömde jag att plussa för hennes hjälteroll i själva matchen. Det borde jag ha gjort. För det var ju trots allt Press som gjorde 1–0, och som fixade den avgörande straffen i början av den andra förlängningskvarten.

Marlene Sjöberg går mot straffpunkten

Straffen satte Marlene Sjöberg hur säkert som helst. Och visst blir man glad när man lyssnar på en spelare som säger så här om att lägga en avgörande straff:

”När de fällde Christen blev jag skitglad. Jag älskar när det blir straffar. Jag njöt verkligen av situationen. Jag hade ett litet leende hela vägen från mittlinjen fram till straffpunkten.”

Göteborg vann matchen på sitt väl genomarbetade försvarsspel. Utöver straffen gjorde Sjöberg ett utmärkt defensivt arbete mot Marta.

Även om Tyresö hade mest boll var det jämnt i klara målchanser. Kanske att Göteborg till och med hade någon mer.

Varför vann då inte stjärnspäckade Tyresö?

Ett svar torde vara att det går att köpa stjärnspelare. Men det går inte att köpa vinnarkultur. Den måste man bygga själv.

Ett annat är att laget har tappat mycket av sin defensiva stabilitet sedan Linda Sembrant drog av sitt korsband. Med henne hade man trygghet bakåt.
I kväll stod tränare Tony Gustavsson långa perioder och försökte få sin backlinje att jobba på rätt sätt mot Christen Press. Det lyckades väl sisådär.

Just Gustavsson tog även ett par konstiga beslut i sin coachning. Först så förstår jag inte varför han använder Emilia Appelqvist i mittförsvaret, på Sembrants plats. Som jag ser det borde bänkade Annica Svensson vara ett bättre alternativ i den rollen.
När Gustavsson bytte ut Appelqvist, och satte ner Elaine som mittback upplevde jag det som att laget fick mycket större defensiv trygghet.

Bytet av pigga Meghan Klingenberg förstod jag inte heller. Amerikanskan känns som en tänkbar matchvinnare. Det hade väl varit bättre att flytta upp henne, än att ta ut henne?

Slutligen upplevde jag det som att det gnälldes lite för mycket i Tyresölägret. Domaren Linn Andersson gjorde ingen höjdarmatch. Men många Tyresöspelare lade alldeles för mycket energi på att gnälla på domaren. Så vinner man inga titlar.

Och som det ser ut nu kommer inte Tyresö att vinna någon titel i år. Det skulle förstås vara ett gigantiskt misslyckande med den trupp man har.
För det är ju inte svårt att se vilken potential som finns i laget. Bara att få se Vero Boquete:s bollbehandling är ju värt entrépengen till varje Tyresömatch. Och även om Marta gnällde och hade det ganska tufft, så gjorde hon ett mål och var nära att hon göra ett par till.

Men vi som såg finalen i dag såg alldeles för få vinnare i Tyresölägret. De stora vinnarna i kväll hette Press, och framför allt – Sjöberg.

Mallbacken, Lindahl, Malmö, Ogimi och Kim Little

Publicerad den 11 oktober, 2012 av Johan Rydén

Det har varit ett spännande dygn. Lilla Mallbacken har tagit ett stort kliv mot oväntad damallsvensk comeback. Och jag har blivit kontaktad av både vår landslagsmålvakt och av Malmös klubbdirektör.

Mallbacken först. Jag tycker om sagor. Och att den lilla värmländska byn återigen kan få ett lag i damallsvenskan känns som en saga. Efter 1–0 borta mot Sirius har Mallbacken kanonläge inför hemmareturen.

Hemma på Strandvallen har man bara två förluster i år. Dels mot konkursdrabbade Dalsjöfors, dels mot Tyresö. Sirius står inför en svår utmaning att slå hål på värmländskornas täta försvar.

Hedvig Lindahl

* Så till landslagsmålvakten. Det var Hedvig Lindahl som mejlade och ville ha reklam för en filminspelning i Göteborg den 20 oktober. Länk finns här.
Hon behöver få minst 200 personer till Heden, och sjumannaplan nr 7 aktuell dag. Helst skall man ha mörka kläder, och det gör inget om man är utrustad med boll. Tiden som gäller är en timme, 14.00–15.00. Klart jag hjälper till att sprida budskapet. Och 200 personer till Heden, det måste väl gå att fixa?

* Så var det Malmös klubbdirektör. Ja, Niclas Carlnén ringde själv upp och tog avstånd från det provocerande citat från Kvällsposten som jag bland annat återgett i det här inlägget.

Carlnén gjorde ett väldigt trevligt intryck, och försäkrade att han och klubbens styrelse aldrig skulle äventyra ungdomsverksamheten. Han berättade att klubben nu saknar 1,3 miljoner kronor för att få ihop sin kostnadsbudget. Men att han hade gott hopp om få in de pengar som behövs för det här året.

Att man ändå räknat så fel i många damallsvenska klubbar förklarade han med att:

”Alla bedömde nog att effekten av VM-bronset och OS skulle vara större.”

Alltså att man skulle få ett publikuppsving som efter VM-silvret 2003. Men så har det ju som bekant inte blivit.

Personligen tycker jag att det är kul att bloggen engagerar, och att spelare och ledare hör av sig.

* Innan det är läggdags så konstaterar jag att det spelats lite fotboll internationellt också. I tyska Frauen-Bundesliga vann både Wolfsburg och Potsdam sina matcher i den femte omgången.

Yuki Ogimi, tidigare Nagasato

Mest anmärkningsvärt var att japanska stjärnan Yuki Ogimi stod för fyra av Potsdams fem mål i 5–1-segern mot Bad Neuenahr. De sista tre var ett tvättäkta hattrick på elva minuter.
Antonia Göransson började på bänken, men byttes in i 57:e minuten, i ledning 4–1.

* I England vann Arsenal dubbeln. Kim Little blev matchens enda målskytt när Londonlaget vann finalen av Continental cup mot Birmingham.
Har jag fattat rätt så får cupmästarinnorna en plats i Champions League. Men eftersom Arsenal redan har en plats som ligamästarinnor måste Birmingham få den andra platsen i nästa års WCL.

Tyresö har sig själva att skylla

Publicerad den 8 oktober, 2012 av Johan Rydén

Svara

Lite senare än vanligt har det blivit dags att sammanfatta helgens matcher. Jag börjar förstås i damallsvenskan, där vi som bekant fick resultat som gör att LdB FC Malmös klubbledning kan lägga skumpan på kylning, och börja se över marknaden för guldhattar.

Jag kommenterade i korthet resultatet, Djurgården–Tyresö 2–0, i mitt förra inlägg. Då hade jag inte sett matchen. Det har jag nu. Här är för övrigt höjdpunkter från matchen.
Och efter det är jag ännu mer förvånad över siffrorna. För Djurgården spelade inte ens speciellt bra. De hade i och för sig en fantastisk effektivitet – och de har fått ett vasst vapen i kontringarna med Susan Varli.

Men Djurgården backade inte hem och krympte ytor. De stängde inte till kanterna. De låg inte extra tätt på Marta.
Djurgården hade inte heller en backlinje där alla överträffade sig själva, och en målvakt som gjorde sitt livs match.

Visst var Gudbjörg Gunnarsdottir duktig. Men hon tvingades inte till speciellt många kvalificerade räddningar.

För framför allt var det Tyresö som var dåligt. Och de har inget att skylla på – mer än sig själva.
För Djurgårdens taktik var som klippt och skuren för Tyresö. Redan efter en kvart borde gästerna ha gjort tre mål. Chanserna fanns utan tvekan. Bland annat fick en oattackerad Madelaine Edlund bollen bara tre meter från tomt mål. Men landslagsforwarden lyckades inte ens få till ett avslut. Caroline Seger hade också två kanonläge, utan att få till något avslut.

Hur Tyresö som hade gjort 28 mål – fördelat på 6, 4, 5, 3, 5 och 5 – i sina sex senaste matcher i damallsvenskan plötsligt kunde gå mållöst av planen är närmast oförklarligt.

Jag häpnade över de svaga avsluten. Hur kan man ha så dålig skärpa i en guldjakt?

Jag kan tänka mig att Tony Gustavsson rejält ångrar sitt målvaktsbyte. Inte för att jag är säker på att Carola Söberg hade tagit något av de två mål som Jessica Höglander släppte in, men för att ett målvaktsbyte lätt sänder signaler till spelarna om att ”det här är en så enkel match att vi inte behöver spela med bästa laget”.

Till följd av förlusten har Tyresö inte längre chansen att vinna guldet på egen hand. Man tvingas sätta sitt hopp till att antingen AIK eller Umeå snor poäng av LdB. Det borde inte vara möjligt.
Fast AIK har ju redan slagit Malmö en gång. Och kunde Djurgården vinna mot Tyresö borde Umeå kunna vinna mot Malmö.

Fast tittar man på guldstriden så känns det som att Tyresö har den svåraste matchen. På söndag skall de spela borta mot Kristianstad på Vilans IP. Man skall göra det utan avstängda Marta. Det blir en nöt att knäcka.
Speciellt som Tyresö inte har slagit Kristianstad på de tre senaste damallsvenskan mötena. Kristianstad vann med 1–0 hemma, och fick 1–1 borta i fjol. Och skånskorna vann dessutom med 2–1 på Tyresövallen i våras.

Det om Tyresö. Över till serieledarna LdB FC Malmö. På väg till Gamla Ullevi för att bevaka Gais–Elfsborg hann jag stannat till på Valhalla IP för att se den andra halvleken av Göteborg–Malmö.

Jag kom bara någon minut efter att Ramona Bachmann hade lobbat in det här superläckra målet. Det är verkligen ett klassavslut.

Underhållningsmässigt var den andra halvleken inte mycket att hurra för. Det hindrar inte att jag blev imponerad av Malmö. De visade nämligen hög kompetens i att spela på en ledning.

För det var Göteborg som hade mest bollinnehav. Men Malmö låg tryggt i sina positioner, och släppte inte till en enda farlig målchans. Mästarlaget har en utmärkt målvakt i Thora Helgadottir och en väldigt stabil backlinje. Men framför allt har Malmö elva spelare som arbetar stenhårt för varandra i alla situationer.

Som jag ser det leder Malmö guldracet för att de har fler vinnarskallar än Tyresö. Fler spelare som är beredda att offra både det ena och andra för att vinna matcher.

Vi som njuter av uppoffrande försvarsspel blir lyckliga varje gång vi ser Sara Björk Gunnarsdottir. Vilken fajter isländskan är. Vilken underbar fajter. Hennes statistik för mål och assist är inte lika vass som i fjol, men hennes betydelse för Malmö mäts inte i mål.

Nu tror jag stenhårt på nytt guld till Malmö. Men vad vet jag? Jag trodde ju på Linköping inför serien…

Sarah Michael

Så till bottenstriden. Där kändes det som att AIK och Djurgården tog väldigt viktiga segrar i lördags. Segrar, som gjorde att lagen på allvar var med i kampen om nytt kontrakt igen.
Men efter att Sarah Michael skjutit hem tre nya poäng till Kif Örebro i går så mörknade det rejält för Stockholmslagen igen. Rejält.

Vlora Bajraktaraj

Slutligen en riktigt tråkig nyhet – igen. I matchen Vittsjö–Kif Örebro verkar Vlora Bajraktaraj har dragit av korsbandet i ena knät. Hon skulle i så fall vara spelare nummer 16 i årets damallsvenska att drabbas av den allvarliga knäskadan. Det verkar inte finnas någon ände på korsbandseländet…

Bilder av Vittsjö och Tyresö

Publicerad den 2 oktober, 2012 av Johan Rydén

Svara

Vittsjö föll i kväll borta mot Linköping med 4–3. Sensationslaget har bara tagit en poäng på de senaste fyra omgångarna och är nu nere på femte plats i tabellen – bara två poäng före LFC, och fem före Umeå.

Nu har Vittsjö ett ganska bra program för de avslutande fyra omgångarna, så de skall nog trots allt kunna hamna på övre halvan i sluttabellen. I de båda kommande matcherna väntar ju exempelvis bottengängen Kif Örebro och Djurgården.

Men Vittsjö har tappat rejält med fart nu i höst. Minns i våras när Sofie Andersson gjorde mål i varenda match, och man länge till och med hängde på Malmö och Tyresö i guldstriden. Andersson gjorde för övrigt dagens sista Vittsjömål – hennes första sedan det här mot Jitex, den 9 juni:

Sofie Andersson gör mål

Efter att ha gjort mål i 20 raka seriematcher gick Andersson mållös i åtta raka. Börjar en ny svit nu?

Jag skriver så mycket om Vittsjö eftersom det är dags för mitt fjärde bildspel damallsvenskan. Och det är från nykomlingarnas allra största dag – den då Marta kom till byn.

Jag har tidigare skrivit om Vittsjö–Tyresö 1–1 här, här, här och här. I de inläggen har jag lagt upp ett gäng bilder. Här kommer många fler:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och här är bilderna en och en:

Danesha Adams kämpar om bollen med Lisa Dahlkvist och Caroline Seger.

Huvuddomare Malin Johansson

Karin Lissel och Madelaine Edlund.

Marta

Lisa Dahlkvist

Emma Sjödahl

Veronica ”Vero” Boquete

Johanna Andersson

Sonja Fransson

Line Röddik Hansen håller undan för Vero.

Marta får pris.

Caroline Seger fotas med bollflickorna

Lisa Klinga och Jennifer Egelryd.

Sofie Andersson

Vlora Bajraktaraj

Carola Söberg

Fotografering för Magasinet Fotboll

Lisa Klinga och Sofie Andersson

Josefine Mårtensson

Caroline Seger och Marta i samtal.

Emma Kullberg

Annica Svensson

Line Röddik Hansen passar.

Kirsty Yallop och Erika Martinsson

Lisa Dahlkvist

Lisa Klinga

Lisa Dahlkvist och Linda Sembrant.

Vittsjöspelare på rad

Trotjänaren Kalle Olsson intervjuas i TV4sport

Resultattavlan på Vittsjö Idrottspark

Marta Vieira da Silva

Ifeoma Dieke och Vlora Bajraktaraj.

Lisa Dahlkvist

Caroline Seger

Johanna Frisk och Marta

Danesha Adams och Caroline Seger.

Ifeoma Dieke

Markus Nilsson

Sofie Andersson håller undan för Linda Sembrant

Danesha Adams håller undan för Lisa Dahlkvist.

Carola Söberg

Erika Martinsson

Charlotte Bergstrand

Kendall Fletcher

Karin Lissel

Två rader med Vittsjöspelare.

Emilia Appelqvist, Caroline Seger och Veronica Boquete.

Sandra Adolfsson steget före Madde Edlund.

Uppvärmning i Tyresö

Veronica ”Vero” Boquete

Madelaine Edlund

Sofie Andersson nedtryckt mellan Karin Lissel och Caroline Seger.

Veronica ”Vero” Boquete

Thorsten Frennstedt

Kirsty Yallop

Ifeoma Dieke

Korsbandet på Sembrant också…

Publicerad den 2 oktober, 2012 av Johan Rydén

Linda Sembrant

Korsbandseländet verkar inte ha någon ände det här året. Alldeles nyss gick Tyresö FF ut med nyheten om att även Linda Sembrant har skadat korsbandet.

Grymt tråkigt för Sembrant själv förstås, men även för Pia Sundhage, som får färre alternativ i bygget av sin backlinje. Jag hoppas att Sundhage nu väljer att satsa på Amanda Ilestedt, men mer om kommande landslagstrupper senare.

Tillbaka till Sembrant, och hennes tråkiga skada. Hon blir den fjärde landslagsspelaren som drabbas av en korsbandsskada i år – den 14:e i damallsvenskan. Och det är nästan genomgående stora profiler som drabbats.
Jag har tidigare konstaterat att det skulle gå att sätta ihop ett lag som skulle konkurrera om en medalj i de stora mästerskapen av de skadade. Med Sembrant upp på den tråkiga listan förstärks den uppfattningen. Framför allt backlinjen skulle hålla högsta världsklass.

Här är återigen den tråkiga listan över alla – för jag har väl inte missat någon? – korsbandsskadade spelare i damallsvenskan:

Göteborg FC: Sara Lindén.
Jitex: Petronella Ekroth och Annica Sjölund.
Kristianstads DFF: Gudny Björk Odinsdottir och Hedvig Lindahl.
Linköpings FC: Charlotte Rohlin och Linda Sällström.
LdB FC Malmö: Frida Nordin, Therese Sjögran och Lisa Ek.
Piteå IF: Lydia Williams.
Tyresö FF: Linda Sembrant.
Vittsjö GIK: Ifeoma Dieke.
KIF Örebro: Jennie Wecksell.

Det är alltså bara AIK, Djurgården och Umeå som klarat sig undan korsbandsskador i år.

Tillagt i efterhand: På listan saknades Piteås Lena Blomkvist, och senare under året drog även Umeås Linda Molin av ett av sina korsband. Sembrant var alltså 15:e spelare att drabbas av skadan. Och totalt drabbades 16 under året. Eller 18. Där går siffrorna isär.

Olika bilder från Tyskland

Publicerad den 1 oktober, 2012 av Johan Rydén

Svara

Jag berättade i går om skadedramat i det tyska toppmötet mellan Turbine Potsdam och FFC Frankfurt.

Det slutade illa för Frankfurts landslagsstjärna Fatmire ”Lira” Bajramaj. Hon blev i och för sig matchvinnare med sitt 2–1-mål. Men hon drog även av korsbandet i ena knät i en duell med Tabea Kemme på övertid. EM i fara för Bajramaj alltså.

Som tur är verkar det däremot ha gått bra med både Alex Singer och Stefanie Mirlach. De båda Potsdamspelarna skallade ihop i slutet av matchen, och fick föras till sjukhus.

Värst drabbad var Singer, som fick övernatta på sjukhus. Men hon är inte värre däran än att hon i dag har publicerat lite bilder på sin twitter. Det är inga roliga bilder, men de ger verkligen känslan av vilken otäck kollision det var. Här är den första, och här den andra.

Så till trevligare bilder från Tyskland. Som jag tidigare har berättat har man börjat med att visa samtliga mål från varje omgång i Frauen-Bundesliga på förbundets hemsida. Något som man förstås gärna hade velat se även från damallsvenskan. Jag tog förresten upp det vid ett möte med förbundsfolk härom veckan. Men det är inte säkert att det är genomförbart.

Veckans tyska ”Torshow” innehåller ett par riktigt läckra mål. Som Sabrina Dörpinghaus 1–0-mål för Essen-Schönebeck mot Bayern München. Och framför allt som 17-åriga Julia Schneider:s 1–2-reducering för Sindelfingen mot Freiburg.

Njut av alla helgens Bundesligamål här.

Tråkigt besked för Lindahl – och lite Champions League

Publicerad den 27 september, 2012 av Johan Rydén

Hedvig Lindahl

Som väntat var korsbandet av för Hedvig Lindahl. Därmed lär landslaget ha en ny förstamålvakt till nästa års EM-slutspel.

För det tar sex till åtta månader att komma tillbaka i speldugligt skick efter en sådan här smäll. Och sedan lär det ta ytterligare tid att hitta form och tajming. Så det skall väldigt mycket till om Lindahl blir förstemålvakt i hemma-EM.
Jag har ju förordat ett målvaktsbyte i landslaget. Fast jag hade ju inte velat att det skulle ske på det här sättet. För det här är väldigt tråkigt. För Lindahl själv förstås, och för Kristianstads DFF, men även för landslaget och damallsvenskan.

Listan över korsbandsskadade toppspelare bara växer. Jag gjorde nyligen en sammanställning. Se den här. Det hade gått att bilda ett lag med medaljchans i stora mästerskap av det gänget.
Och när man nu läser om att även Lisa Ek också vridit sitt ena knä blir man ju orolig att listan snart skall vara ännu längre.

* Hanna Ljungberg är kvar i toppen av den totala skytteligan för Europaspelet i ytterligare en vecka. Men mycket talar för att hon kan vara nedpetad någon position redan nästa torsdag, när returerna i 16-delsfinalerna är spelade. För både Anja Mittag och Conny Pohlers blev tvåmålsskyttar i dag. Därmed ser skyttetoppen numera ut så här:

1) Hanna Ljungberg, 39 mål
2) Inka Grings och Anja Mittag, 38 mål
4) Conny Pohlers, 36 mål

* LdB FC Malmö avgjorde för övrigt som väntat sin 16-delsfinal redan i bortamötet. 4–0 mot MTK Hungaria var väl ungefär vad man kunde vänta sig.

Sofia Jakobsson

Alla dagens bortalag tog för övrigt så klara segrar att dubbelmötena kan räknas som avgjorda. Det innebär att vi utöver Malmö även kan räkna med att få se Sparta Prag, Wolfsburg och Rossiyanka i åttondelsfinalerna. För Rossiyanka spelade Sofia Jakobsson hela matchen, dock utan att göra mål. Linnea Liljegärd ingick däremot inte i matchtruppen.

* I går var det genomgående jämnare resultat. En match som var rätt jämn, men där siffrorna ändå blev ojämna var Barcelona–Arsenal. Trots att hemmalaget skapade mycket i början, så vann gästerna med 3–0 efter mål av Jennifer Beattie, Jordan Nobbs och Katie Chapman. Se höjdpunkter från den matchen här.

Den minst jämna matchen var den i Finland. Se höjdpunkterna från Lyons målkalas mot PK-35 Vantaa här.

* Senaste matchen i damallsvenskan var Tyresös 4–0-seger borta mot AIK. Se Marta:s uppvisning här. För den brasilianska storstjärnan gjorde två mål och två assist – och är nu förbi Anja Mittag i toppen av damallsvenskans poängliga. Inte så dåligt av hon som av många ansågs vara damallsvenskans stora besvikelse i våras…

Apropå både damallsvenskan och Womens Champions League är LdB FC Malmö redan klart för nästa års upplaga. Och Tyresö behöver bara två poäng på de återstående fem omgångarna för att säkra sin plats. Så jämn är damallsvenskan anno 2012.

Och i bottenstriden kan all spänning vara borta redan på lördag. För vinner Kif Örebro mot Djurgården samtidigt som Kristianstad slår AIK så är båda Stockholmslagen körda.

Svenskmål, straffräddning och eventuellt ett nytt korsband

Publicerad den 24 september, 2012 av Johan Rydén

Mål av Sofia Jakobsson, minst ett mål av Antonia Göransson och straffräddning av Stephanie Öhrström – men bänken för Lotta Schelin, Linnea Liljegärd och Sara Thunebro. Det var en snabbgenomgång av svenskfacit i Europa.
Men innan vi går in på en liten internationell genomgång så en snabb genomgång av damallsvenskan.

Först till Kristianstad, där KDFF har haft ett par tunga dagar. Kosovare Asllani stack till Paris, Susanne Moberg föll ihop – och Hedvig Lindahl vred knät.
Matchläkaren på Valhalla befarade efter matchen att Lindahl drog av korsbandet. Något definitivt besked om skadans allvar har jag inte sett ännu.

Men jag tycker redan att det har varit få många korsbandsskador på svenska toppspelare i år. Så vi får verkligen hoppas att det inte är någon fara med Lindahls knä. Det är ju sex till åtta månaders rehabilitering på korsband, så är det sönder skulle det ju innebära att hon riskerar att missa EM. Tråkigt.

Till Kristianstads granne, Vittsjö. De har haft det lite tyngre i höst än under den succéartade våren. Men i går visade man hög klass och kom tillbaka från 0–2 till 2–2 mot serieledande Malmö.
Men sedan visade seriens bästa spelare ännu högre klass. Anja Mittag avgjorde nämligen bara någon minut efter Vittsjös kvittering. Därmed sätter Malmö press på Tyresö inför morgondagens tv-match.

I botten gick näst sista tåget för Djurgården. Man föll med 2–0 borta mot Umeå, samtidigt som Jitex tog tre poäng i Piteå. Mimmi Löfwenius blev matchhjälte i sin debut från start för Mölndalsklubben. Därmed har Jitex nu nio poäng ner till strecket, vilket innebär att man troligen redan är på fast mark.
Djurgården däremot har sju poäng upp till tian Kif Örebro. På lördag möts just de lagen på Stadion. Seger där är Djurgårdens absolut sista chans att kunna hänga kvar. Men i praktiken har väl tåget redan gått.

Apropå Jitex så noterade jag att inte nigerianskan Francisca Ordega funnits med i någon match hittills. Är det något strul där?

* Därmed är det dags att titta utomlands. Först vänder jag mig mot Tyskland, där Turbine Potsdam vann den intressanta bortamatchen mot Duisburg med klara 4–0. Antonia Göransson gjorde minst ett mål.
Hon bokfördes för solomålet till 4–0. Men nog går väl hennes inlägg vid 2–0 rakt in i mål? Bedöm själv här.
Officiellt har Yuki Ogimi bokförts för målet, men jag kan inte se att japanskan får någon touch på bollen. Å andra sidan undrar jag om det inte är touch på 1–0-målet, som är bokfört på frisparksskytten Patricia Hanebeck.

Den andra svenskan i Frauen-Bundesliga, Sara Thunebro, fick ingen speltid alls under nye tränaren i FFC Frankfurt. Ali Krieger var enda utländska spelare i startelvan när laget vann med 4–2 hemma mot Bayer Leverkusen.
Vi får hoppas att det var tillfälligt, och att Thunebro även fortsättningsvis får rejält med speltid.

* I Frankrike var inte Kosovare Asllani spelklar för PSG, som dock vann med 5–0 borta mot Saint Etienne.
Inte heller Lotta Schelin spelade i den här omgången. Utan Schelin på planen vann Lyon med klara 8–0 borta mot Yzeure. Där blev Camille Abily tremålsskytt.

* Sofia Jakobsson gjorde sin första match för säsongen i Rossiyanka. Hon gjorde dessutom sitt första ligamål, då hon satte 2–0-bollen i 3–0-segern mot nykomlingen Donchanka Azov.
Linnea Liljegärd fick däremot inte chansen att debutera i Rossiyanka, som har full poäng efter fyra omgångar.

* I Italien ledde Bardolino Verona med 2–0 borta mot Brescia. Det andra målet kom på retur efter ett skott från Maria Karlsson. Men trots att Stephanie Öhrström storspelade och bland annat räddade en straff så tappade Verona till slut till 2–2, och fick nöja sig med en poäng i premiären. Se straffräddningen, och andra höjdpunkter här.

* I England vann Arsenal med 4–1 hemma mot Liverpool efter två mål vardera av Katie Chapman och Ellen White. Därmed leder obesegrade Arsenal med sex poäng före Birmingham City med två omgångar kvar att spela. Det är alltså i praktiken klart vart guldet kommer att hamna.

* I Norge vände Lilleström 0–1 till 2–1 i seriefinalen mot Stabaek. Därmed har LSK nu guldgreppet. De leder nu med fyra poäng till Stabaek, och fem till Arna-Björnar och Röa.

* I veckan drar Womens Champions League i gång. Då är de flesta av de nämnda svensklagen i gång. Men mer om det senare.

* Slutligen är ju F17-VM i gång i Azerbajdzjan. Jag såg delar av Japans 5–0-seger mot Brasilien. Japan visade att man har en uppsjö av talanger, och att man kommer att vara med i världstoppen på seniornivå under många år.
Brasiliens spelare var statister när tekniska japanskor lekte fotboll. Bland många duktiga talanger fastnade jag för japanska lagkaptenen och affischnamnet Yui Narumiya. Det är en lirare vi lära få se mer av framöver.

Bilder av Göteborg och Linköping

Publicerad den 21 september, 2012 av Johan Rydén

Svara

Under säsongen har jag haft med mig kameran till de flesta damallsvenska matcher som jag sett. Jag har lagt upp enstaka bilder här i bloggen, men inga större bildspel.

Under den senaste veckan har jag gått igenom bilderna, och även om det är länge sedan vissa matcher spelades så kanske någon tycker det är kul att kika på lite bilder på damallsvenska spelare. Så de kommande dagarna blir det ett par bildspel här i bloggen. Först ut är bilder från Göteborg–Linköping 6–0 den 22 maj. Den matchen har jag även skrivit om här och här.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När jag gick igenom bilderna insåg jag hur mycket som förändrats i Göteborg. Fyra av spelarna på bilderna är ju inte kvar i klubben nu i höst. Eller. Efter gårdagens besked om att Jane Törnqvist blir tränare så är det ju tre spelare som lämnat.