Etikettarkiv: Amanda Ilestedt

28 i truppen – men var är Hurtig och Rolfö?

Publicerad den av
6

Pia Sundhage har just tagit ut en 28 spelare stor landslagstrupp för nästa veckas träningsläger på Bosön. Här motiverar hon sina val.

Vid en genomläsning av truppen saknar jag ett par unga talanger. För det är ju i sådana här sammanhang som Sundhage har sin stora chans att öppna dörren på glänt för de som knackar på underifrån. Och visst är Amanda Ilestedt, Olivia Schough och Malin Diaz uttagna, vilket är kul. Fast i min värld är det ett rätt, och två fel. Ilestedt känns tveklöst redo för landslaget. Den uttagningen är alltså helt korrekt.

Amanda Ilestedt

Däremot ifrågasätter jag Schough och Diaz. När det gäller Diaz är det i och för sig på svaga grunder, för jag har bara sett henne på tv mot Tyresö och Malmö under hösten. Men där visade hon ingen landslagsklass. Inte ens nära. Tvärtom skrev jag i det här inlägget om att Diaz fortfarande spelar juniorfotboll.

Schough har kvaliteter, men är i nuläget långt ifrån någon A-landslagsspelare. Hon har ju fått kämpa rejält för sin speltid i Göteborg under året, och faktum är att hon bara spelat en enda hel allsvensk match i år. I övriga har hon blivit in- eller utbytt.

Jag har skrivit det förr, men upprepar gärna att de två unga talanger som jag tycker borde stå näst på tur för en landslagschans – efter Ilestedt och Elin Rubensson – är Lina Hurtig och Fridolina Rolfö.

Men när de inte får plats bland de 33 bästa spelarna nu så känns deras chanser att slå sig in i nästa års EM-trupp försvinnande små. Synd.

Jag skriver 33, eftersom det saknas fem självskrivna spelare. Jag tänker på skadade kvartetten Hedvig Lindahl, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant och Therese Sjögran, samt på Lotta Schelin som missar lägret för att hon skall spela inofficiella klubblags-VM i Japan.

Utöver Diaz, Schough och Ilestedt finns ett annat helt nytt namn med i truppen. Det är 29-åriga Carina Holmberg från Sunnanå, som utsågs till norrettans bästa spelare i år. Henne har jag ingen bild av, så huruvida den uttagningen är rätt eller fel får andra bedöma.

Som en markering i marginalen noteras att Nilla Fischer är uttagen som mittfältare. Det kan ju bara vara en felskrivning, men jag fick nog känslan av att Sundhage tänker att försöka spela in Fischer i mittförsvaret.

Jessica Samuelsson

Slutligen är nygamla Jessica Samuelsson också uttagen. Jag vet att många håller henne högt. Men jag är inte lika översvallande positiv. För att klara en ytterbacksuppgift på internationell nivå räcker det inte med att göra ett par offensiva framstötar. I de stora matcherna måste man göra rätt defensiva avvägningar. Där är jag tveksam till om Samuelsson är redo. Men å andra sidan är ju det här rätt sammanhang att lära sig. Så i en trupp av den här storleken förtjänar hon sin plats.

Här är hela truppen till lägret som hålls 22–26 november:
Målvakter:
Sofia Lundgren, Kristin Hammarström och Carola Söberg.

Backar:
Emma Berglund, Amanda Ilestedt, Emmelie Konradsson, Sara Larsson, Malin Levenstad, Lina Nilsson, Jessica Samuelsson, Stina Segerström, Annica Svensson och Sara Thunebro.

Mittfältare och forwards:
Johanna Almgren, Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Antonia Göransson, Marie Hammarström, Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Malin Diaz Pettersson, Carina Holmberg, Olivia Schough, Madelaine Edlund, Jessica Landström, Susanne Moberg och Elin Rubensson.

…och inte Ilestedt heller.

Publicerad den av
2

Noterar att det är fler än Elin Rubensson som fått många genombrott i damallsvenskan.

För även Amanda Ilestedt har slagit igenom två gånger. Hon var ju även nominerad till årets genombrott redan 2010, då tillsammans med Sofia Jakobsson, Tilda Heimersson och vinnaren Antonia Göransson.
Jakobsson vann ju för övrigt sedan 2011, på sin andra nominering.

I kväll får vi med mycket stor sannolikhet för andra året i rad en vinnare som varit nominerad två gånger. Jag tycker att det här är väldigt konstigt. Men sannolikt tycker inte Svenska Fotbollförbundet att det finns tillräckligt många svenska talanger, utan hoppas att vi skall glömma tidigare nomineringar, och tar med de främsta tills de får priset.

Det innebär väl att Lina Hurtig skulle kunna få genombrott i minst två–tre år till…

Jag backar, Rubensson borde inte vinna årets genombrott

Publicerad den av
2

För ett tag sedan redovisade jag mina vinnare på Fotbollsgalan. Då förordade jag Elin Rubensson som självklar vinnare av priset för Årets genombrott.

Det tar jag dock tillbaka nu.

Jag gör det trots att Rubensson på många sätt är bästa kandidaten. Det är ju bara det att hon inte borde vara kandidat i den har kategorien. Hon var ju nämligen nominerad till årets genombrott redan i fjol. Då vann Sofia Jakobsson i konkurrens med Rubensson, Fridolina Rolfö och Jessica Samuelsson.

Som jag ser det får man sitt genombrott en gång, inte två. Och då jag genom Robert Laul:s blogg uppmärksammats på att Svenska Fotbollförbundet ansåg att Rubensson slog igenom 2011 kan hon inte ha gjort det igen 2012.
Elin Rubensson borde alltså inte vara nominerad till årets genombrott 2012. Och priset bör nu istället gå till hennes klubbkamrat i LdB FC Malmö, Amanda Ilestedt.

I övrigt står jag fast vid mina pristagare. Jag noterar att guldtränare Tony Gustafsson inte är nominerad som årets tränare, vilket borde öppna för Tyresöduon.

När det gäller diamantbollen inser jag att Lotta Schelin sannolikt vinner. Hon gör det i så fall inte för att hon personligen har haft en kanonsäsong, utan för att hon spelar i en klubb som dominerat totalt i Europa.
Jag tycker att man bör ha presterat på sin högsta nivå med landslaget i OS för att vinna i år. Men känslan är att min åsikt inte är så mycket värd i det här fallet…

Så här går det i åttondelsfinalerna

Publicerad den av
1

16 lag är kvar i Champions League. Den här och nästa vecka skall antalet halveras. Glädjande är att många av matcherna kommer att sändas på Eurosport.

Vi har svenska spelare i sex av de kvarvarande lagen. Här är mina tips för de åtta åttondelsfinalerna:

Onsdag:
16.00, Zorkij–Lyon – direktsänds på Eurosport 2
Retur: onsdagen den 7 november 18.00

Här är det förstås klar fördel för de regerande mästarinnorna från Lyon. Lotta Schelin:s lag kan få det lite tufft i Ryssland. För Zorkij har startspelare i det ryska landslaget, som Elena Medved, Elena Morozova och Ekaterina Sochneva. Men även en av Italiens bästa mittfältare i Pamela Conti.
Men över två matcher är det stort övertag för Lyon. Oddset i fransyskornas fördel känns så högt som 95–5.

18.00, Stabaek–Juvisy – direktsänds på Eurosport 2
Retur: torsdagen den 8 november 19.00

Stabaek var guldfavoriter inför toppserien, men har spelat bort segerchansen. Laget har talang och spets i sina 17-åringa Caroline Graham Hansen och Ada Stosmo Hegerberg. Men också rutin i form av bland annat norska VM-målvakten Ingrid Hjemseth, Sverigebekanta Ingvild Stensland och före detta Tysklandsproffset (Potsdam, Frankfurt och Wolfsburg) Leni Larsen Kaurin. Men den toppform laget hade för en månad sedan verkar vara borta.
Å andra sidan har Juvisy visat ännu mer tveksam form på sistone. Det har bara blivit två segrar på de sex senaste matcherna för vårens franska ligatvåa. Lagets nyckelspelare är franska landslagsduon Sandrine Soubeyrand och Gaetane Thiney.
Jag tror på fransk seger. Men det finns norsk skrällchans. Odds: 55–45 till Juvisys fördel.

18.30, Fortuna Hjörring–Göteborg FC
Retur: onsdagen den 7 november 19.00

Lagen möttes i samma omgång i fjol. Då vann Göteborg med 1–0 borta och 3–2 hemma.
Danskornas hetaste spelare är 3F-ligans skytteligaledare, den danska landslagsspelaren Nadia Nadim. Man har utländska spelare i nigerianska Chi Chi Igbo, norska Lisa-Marie Woods samt de båda amerikanskorna Tiffany Weimer och Casey Ramirez.
Känslan är att Göteborg är ungefär lika bra nu som då. De har sämre backlinje, men ett vassare anfall med Christen Press. Och de är ett bra cuplag. Kan de bara göra ett bra resultat på bortaplan lär de ha goda möjligheter att avgöra hemma på Valhallas konstgräs. Oddsen i Göteborgs fördel: 65–35.

19.00, LdB FC Malmö–Bardolino Verona
Retur: onsdagen den 7 november 20.30

Malmö behöver något positivt att tänka på efter debaclet i Umeå. Och jag såg att Amanda Ilestedt twittrade att:

”Samlar kraft o ytterligare inspiration inför den roligaste veckan på hela året!”

Det är den typen av positivt tänkande Malmö behöver. För om de inte har flyttat för mycket fokus till lördagens damallsvenska guldfinal, så skall de vara bättre än Bardolino.
Italienskorna har förstås profiler i sina båda svenskor, Stephanie Öhrström och Maria Karlsson. Öhrström med bakgrund i Malmö lär vara extra motiverad att spika igen på Malmö IP. Utöver svenskorna har man två brasilianska spelare samt vassa forwarden Cristiana Girelli, som hänger mer högt upp i den italienska ligans skytteliga.
Men även om Malmö föll borta mot italienska Tavagnacco i fjol så skall man vara bättre än Verona. Oddset 80–20 i svensk fördel.

20.00, Sassari Torres Calcio–Olimpia Cluj
Retur: torsdagen den 8 november 17.00

Rumänska Cluj är ett lag jag inte vet någonting om alls. Att de är i åttondelsfinal är en jätteskräll. De har fått bästa möjliga lottning, men lär ändå få väldigt svårt att överleva den här omgången.
För Torres vann den italienska ligan i stor stil, och har inlett årets säsong minst lika lysande. Det har blivit segrar i samtliga nio tävlingsmatcher i höst. Laget anförs av samma spelare som bär det italienska landslaget, Giulia Domenichetti, Sandy Iannella och framför allt måldrottningen Patrizia Panico.
Jag håller Torres som favorit till oddsen 85–15.

Torsdag
14.00, Sparta Prag–Rossiyanka
Retur: torsdagen den 8 november 14.00

Här skall Sofia Jakobsson och Linnea Liljegärd:s kunna ta en ganska bekväm seger. Visst har Sparta inlett den tjeckiska ligan med sex segrar och målskillnaden 38–1. Men det tjeckiska laget består av rakt igenom hemmaspelare, och tjeckisk damfotboll är inte av högsta klass.
Rossiyanka däremot har en mängd toppspelare. Har jag fattat rätt är dock tre av lagets fyra afrikanska spelare i Ekvatorial-Guinea för afrikanska mästerskapen. Det skall dock inte räcka för att stoppa Rossiyanka. Oddsen i rysk fördel: 80–20.

15.00, Arsenal–Turbine Potsdam – direktsänds på Eurosport
Retur: onsdagen den 7 november 18.00

Det här är definitivt den mest spännande åttondelsfinalen. Och mest öppna. Arsenal vann WSL utan förlust. Antonia Göransson:s Potsdam har öppnat Frauen-Bundesliga överraskande bra. Fast Potsdam får här klara sig utan Genoveva Anonma som är hemma i Ekvatorial-Guinea. Och man saknar även fortfarande Alex Singer och Stefanie Mirlach efter deras kollision för ett par veckor sedan. Potsdam gjorde i helgen sin sämsta match för säsongen.
Å andra sidan har Arsenal varit spelledigt i tre veckor, och kan vara ringrostigt. Det känns som att engelskorna måste få med sig en seger från hemmamatchen för att kunna vinna totalt. För Potsdam är rejält hemmastarkt.
Det här känns alltså vidöppet. Men jag måste ju tippa en vinnare. Det blir Potsdam, men bara med 51–49.

17.00, Wolfsburg–Röa – direktsänds på Eurosport
Retur: onsdag 7 november 13.00

Den sista åttondelsfinalen går klart i tysk favör. Även om Röa har varit väldigt formstarkt i höst så skall inte Osloklubben kunna rå på starka Wolfsburg. För tyskorna har sju segrar och ett kryss på sina åtta tävlingsmatcher i höst. Och man har 14–0 på fem ligamatcher. Alltså inte ett enda insläppt mål.
I helgen gjorde Conny Pohlers tre mål. Hon är därmed bara ett mål bakom Hanna Ljungberg i toppen av tidernas skytteliga för damernas Europacupspel. Ljungberg får nog ställa in sig på att hon snart blir av med rekordet.
Oddsen i Wolfsburgs fördel: 75–25.

* Slutligen en notering från de nämnda mästerskapen i Afrika. Där blev Sunnanås Perpetua Nkwocha matchvinnare för sitt Nigeria, när hon gjorde 2–1-målet mot Kamerun i 89:e minuten. Nigerias första mål gjordes av Onyinyechi Ohagugha, och Kameruns kvittering satte Christiana Patience Mani på straff.
I samma grupp vann Elfenbenskusten med 2–0 mot Etiopien.

Bachmann syndabock när Malmö drabbades av guldfrossa

Publicerad den av
Svara

Ramona Bachmann har gjort många avgörande insatser för LdB FC Malmö i jakten på det tredje raka SM-guldet. Fast i dag var det Bachmann som bjöd in Tyresö i guldmatchen. För efter 1–1 i Umeå måste plötsligt Malmö ha poäng på lördag.

Det var tidigt klart att Malmö hade rejäl guldfrossa. Huvuddelen av spelarna verkade må dåligt av att ha bollen.
Inte minst darrade backarna i uppspelsfasen.Det gick inte att se att det var tre nuvarande landslagsspelare och en blivande i den fyrbackslinjen.
Och det var ganska talande att det var landslagsbacken Lina Nilsson som oattackerad bjöd på den indianare som öppnade för Umeås ledningsmål. Jenny Hjolman sköt, och tvingade en storspelande Thora Helgadottir till en kanonräddning. På den följande hörnan tryckte Emmelie Konradsson in 1–0.

Och precis efteråt gav sedan Ramona Bachmann bort guldet. Hon visade både desperation och dumhet när hon tog med sig bollen med handen, och helt korrekt fick sin andra varning för hands.

Resten av matchen kämpade tio Malmöspelare mot elva motståndare – och mot sin egen guldfrossa.
Amanda Ilestedt, Katrin Schmidt och framför allt Sara Björk Gunnarsdottir var en trio i Malmö som visade vinnarvilja. De lät sig inte nedslås, utan sprang kopiöst för att vända matchen. De sistnämnda fick också kanonlägen. Men där var kylan inte på samma nivå som viljan.

Sett till målchanser borde Malmö ha vunnit med ett eller ett par mål, 3–2 eller 4–2. Bland annat hade man ju två stolpträffar. Men det var bara Elin Rubensson som lyckades överlista en storspelande Caroline Jönsson. Hade jag varit Tyresöspelare hade jag nog skickat ett fång rosor till den före detta landslagsmålvakten.

För nu blir det en guldmatch på lördag.

En guldmatch som förstås är ekonomiskt bra för Malmö. Jag var inne på det i det här inlägget. Fast det är det enda sättet som dagens resultat var bra för de regerande svenska mästarinnorna.

För skrev jag 70–30 i Tyresöfavör i det förra inlägget, så närmar det sig nog 80–20 efter den andra halvleken i dag.
Det enda som talar till Malmös fördel är att man har hemmaplan, och att Tyresö har haft förtvivlat svårt att vinna avgörande matcher. Det kan blir två lag med guldfrossa på Malmö IP på lördag…

Jag har sett att Fotbolls-Sverige utanför Malmöområdet jublar över att det blir en avgörande final. Och visst är det kul på många sätt.
Men det megafokus som damfotbollen kunde få på lördag lär det inte bli. För tyvärr ligger guldmatchen på helt fel dag.
Alltså dagen före herrallsvenskans sista omgång. För som det ser ut i herrarnas guldstrid kommer troligen matchen Malmö–Tyresö drunkna i mediabevakningen av den herrallsvenska guldstriden. Tyvärr.

De sista orden sparar jag till Lina Hurtig. 17 år, och med ett spelsinne som få andra i svensk fotboll. Hon måste vara med i nästa års EM-trupp.

Här är min startelva mot Schweiz

Publicerad den av
2

Pia Sundhage har gjort klart att det är 4-4-2 som gäller. Det känns bra. För det stämmer ju perfekt med mina önskvärda förändringar i landslaget inför EM.

Redan i mitten av augusti föreslog jag ju 4-4-2. Då föreslog jag även ett målvaktsbyte. Så blir det ju också, fast tyvärr blev framtvingat efter Hedvig Lindahl:s tråkiga korsbandsskada.

Kristin Hammarström

Jag blir mer och mer övertygad om att Kristin Hammarström är den målvakt som Sundhage bör satsa på. Utöver missen i supercupfinalen i våras har jag inte sett Hammarström släppa in ett enda ”lätt” mål i år.
I cupfinalen i förra veckan var hon tvärtom lysande. Och vi behöver en trygg målvakt, som är bäst när det gäller.

Sara Thunebro

Sara Thunebro

I backlinjen fortsätter vi att ha stora problem på ytterbacksplatserna. Sara Thunebro är trots obefintlig speltid i Frankfurt ohotad på vänstersidan. Som jag ser det finns det inte ens någon som är nära att konkurrera ut Thunebro.
Till höger testade Thomas Dennerby några gånger att köra med Emma Berglund. Jag skulle gärna se att det testet återupptas. För till EM är ju Charlotte Rohlin förhoppningsvis tillbaka i form. Och då vill jag se Rohlin och Sara Larsson som mittbackspar.
Mot Schweiz hade jag helst sett Larsson ihop med Amanda Ilestedt. Men i Malmötalangens frånvaro får det duga med Larsson och Stina Segerström.

Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist

Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist.

Sundhage har pratat om att hon vill se mängder av löpningar, och att hon älskar när det går att spela på spelare som kommer bakifrån med fart. Det gör att jag formerar mittfältet så här: Antonia Göransson, Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist och Marie Hammarström.
Göransson har visat sig funka bra till höger i Potsdam. Hon är den ultraoffensiva spelaren på mittfältet. Hammarström är bolltrygg, och har en fantastisk vänsterfot. Hon var vår klart bästa poängspelare i OS, och bör beredas plats i laget.
Centralt bör vi satsa på två tvåvägsspelare. Därmed försvinner Caroline Seger ur startelvan.
På ett sätt är det synd. För jag älskar verkligen Segers bolltouch. Den är bäst i Sverige. Men hon måste öka sin arbetskapacitet. Och det rejält. Kan Sundhage få Seger att springa, då är Tyresömittfältaren högst välkommen tillbaka in i startelvan.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Slutligen forwards. Här är Lotta Schelin given. Det har Sundhage redan sagt, och det håller jag förstås med om. Vem som skall spela bredvid är en intressant fråga. Jag har sett att vissa föreslår att vi skall köra med en utpräglad bollmottagare jämte Schelin.
Det tycker inte jag.
Vi såg på VM i fjol att Sverige blev som bäst med Josefine Öqvist bredvid Schelin. Alltså med två snabba djupledslöpare på topp. Det tror jag även är melodin framöver. Snabbhet är nämligen viktigare inom damernas fotboll än inom herrarnas.
En av de tunga orsakerna är att planen relativt sett är tio procent längre för damerna. Alltså är det svårare att krympa ytor inom damfotbollen.

Nu är Öqvist inte med i år. Men både Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson är utmärkta alternativ. I dagsläget känns Asllani hetast, och hon bör få chansen mot Schweiz. Men framöver tror jag att Jakobsson kommer att ta platsen bredvid Lyonstjärnan.

Här är min önskeelva i sin helhet:
Kristin Hammarström – Emma Berglund, Sara Larsson, Stina Segerström, Sara Thunebro – Antonia Göransson, Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström – Lotta Schelin och Kosovare Asllani.

Och här är den startelva jag tror det blir:
Hammarström – Lina Nilsson, Berglund, Larsson, Thunebro – Sofia Jakobsson, Fischer, Caroline Seger, Göransson – Schelin och Asllani.

Slutligen noterar jag att landslaget börjat satsa på videoklipp a la USA. Det gör mig glad. Här är ett reklamklipp inför tisdagsmatchen, och här en intervju med Kosse.

Fotbollsgalan och diamantbollen

Publicerad den av
3

Det har diskuterats rejält på twitter idag. Den första debatten handlade om hur Pia Sundhage bör ställa upp sin startelva. Den andra om nomineringarna till Fotbollsgalan, och vem som bör få Diamantbollen i år.

När det gäller landslaget har ju Sundhage deklarerat att hon tänker spela 4-4-2 från början. Den första frågan där blir ju vem av Caroline Seger, Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist som får stiga åt sidan. Den andra vem som skall spela bredvid Lotta Schelin på topp.
Mina svar på de frågorna tänkte jag spara till i morgon. Men Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson har redan redovisat sina tankar. Hör dem här.

I det här inlägget tänkte jag rikta in mig på fotbollsgalan och diamantbollen. Galan först.

Juryn till Ballon d’Or är instruerad att ta mycket stor hänsyn till hur spelarna agerat i de stora turneringarnas avgörande matcher. Översatt till fotbollsgalan bör alltså priserna och nomineringarna gå till spelare som gjort avgörande insatser i OS, damallsvenskan eller finalen av svenska cupen.
I varje fall bygger jag på det tankesättet när jag avger mina synpunkter kategori för kategori:

Årets målvakt
Gudbjörg Gunnarsdottir, Djurgården
Kristin Hammarström, Göteborg
Thora Helgadottir, Malmö
Hedvig Lindahl, Kristianstad
* Här förstår jag inte Lindahls nominering. Hon har inte presterat tillräckligt i år. Jag såg att Sofia Lundgren skrev ”Fotbollsgalan????” på sin twitter. Jag håller med om frågetecknen, men tycker i och för sig inte att Lundgren borde ha varit nominerad heller. Lindahl borde ha ersatts av Carola Söberg eller kanske Susanne Nilsson.
Min vinnare? Jo, det är Thora Helgadottir, som lett Malmö mot guldet. Hon vinner knappt före Göteborgs cuphjältinna, Kristin Hammarström.

Line Röddik Hansen

Årets back
Emma Berglund, Umeå
Line Röddik Hansen, Tyresö
Linda Sembrant, Tyresö
Sara Thunebro, Frankfurt
* Det här är en svår kategori. Jag hade nog tyckt att Vittsjös Ifeoma Dieke hade förtjänat en plats på listan. Och jag tycker att Meghan Klingenberg är Tyresös bästa ytterback. Men då amerikanskan sannolikt anses ha spelat för kort tid i damallsvenskan, och ingen av de nominerade kandidaterna vunnit några titlar i år, så går mitt pris till Danmark.

Veronica ”Vero” Boquete

Årets mittfältare
Anita Asante, Göteborg
Veronica Boquete, Tyresö
Caroline Seger, Tyresö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Här tycker jag att Sara Björk Gunnarsdottir borde tagit plats bland kandidaterna, på överskattade Caroline Segers bekostnad. Seger var alldeles för dålig i OS för att få vara med.
Vinnare? Ja, det är verkligen inte lätt. För Marta, Vero och Asante är alla tre favoritspelare på olika plan. Trots att Marta har gjort 27 poäng väljer jag Vero, mest för att hon har damallsvenskans skönaste bollbehandling.

Anja Mittag

Årets Forward
Ramona Bachmann, Malmö
Anja Mittag, Malmö
Christen Press, Göteborg
Lotta Schelin, Lyon
* Här tycker jag att juryn har nominerat rätt kandidater. När det gäller vinnare så faller Schelin bort först. Hon har inte presterat i de stora matcherna i år. Övriga tre kandidater är värdiga vinnare. Press fixade cupguldet till Göteborg, och har burit sitt lag offensivt sett. Hon var dessutom reserv i OS-guldtruppen. Mittag och Bachmann har fört Malmö mot ett troligt SM-guld. Mittag får dock min röst för sin makalösa vårsäsong.

Årets damallsvenska spelare
Ramona Bachmann, Malmö
Veronica Boquete, Tyresö
Anja Mittag, Malmö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Även här är rätt kvartett nominerad. Då jag valt Mittag och Vero som vinnare i de två senaste kategorierna bör förstås det här också stå mellan dem. Nu utgår jag ifrån att Malmö tar SM-guldet, något man kanske borde vara försiktig med efter att ha sett tisdagens mirakel på Berlins Olympiastadion. Men min röst hamnar därför hos Mittag.

Elin Rubensson

Årets genombrott
Amanda Ilestedt, Malmö
Lina Hurtig, Umeå
Jennie Nordin, AIK
Elin Rubensson, Malmö
* Här tycker jag nog att Susanne Nilsson borde varit nominerad på klubbkamrat Nordins bekostnad. Men efter landslagsuttagningen kan ju inte priset hamna hos någon annan än Rubensson.

Thomas Mårtensson

Årets Tränare
Elisabet Gunnarsdottir, Kristianstad
Peter Moberg, Malmö
Thomas Mårtensson och Ulf Palmquist, Vittsjö
Torbjörn Nilsson, Göteborg
* Kan utlandsproffs vara med i spelarkategorierna borde väl utlandsbaserade tränare kunna vara med här? Således känns det självklart att Pia Sundhage skulle ha varit nominerad – och dessutom ta hem priset. Att hon inte är med känns som en smärre skandal. I hennes frånvaro står vinsten mellan Malmö och Vittsjö. Moberg hade varit en högst värdig vinnare. Men det Vittsjöduon har gjort av ett sanslöst nederlagsdrabbat lag är en bragd. Så visst borde väl Mårtensson/Palmquist gå hem med priset?

Lotta Schelin

* Så till diamantbollen. I fjol var det självklart att Lotta Schelin skulle få priset som går till årets bästa svenska spelare.
I år är det inte alls lika självklart, även om Schelin förstås återigen är en av de heta kandidaterna.
För hon vann Champion League, franska ligan och franska cupen med Lyon. Och hon avgjorde cupfinalen. Men i OS var hon blek – ja, till och med en besvikelse.

Inom herrfotbollen hade det sannolikt räckt för att vinna guldbollen. Men inom damfotbollen är det landslagen som gäller – inte klubblagen. Se bara på USA och Kanada, där spelarna inte ens tillhör några klubblag.

Idrott handlar om att vara bäst när det gäller. Och i år var det OS som gällde inom damfotbollen.

För mig känns det därför konstigt att någon som underpresterat i OS skulle få diamantbollen. Jag kommer inte protestera högljutt om hon vinner. Men trots att jag anser att Schelin är Sveriges bästa spelare tycker jag inte att hon bör få priset i år.

Vilka presterade då i OS?

Högst betyg på min lista fick Sara Thunebro, närmast följd av Nilla Fischer, Marie Hammarström, Emma Berglund och Linda Sembrant.

Thunebro spelade i och för sig Champions Leaguefinal i våras. Men annars har hennes år i Frankfurt mest innehållit bänknötande. Bästa svenska i OS kan därför inte heller vinna diamantbollen.

Kvar är alltså Fischer, Hammarström, Berglund och Sembrant. Av dem röstar jag på Fischer. Lagkaptenen försökte verkligen bära det svenska laget i London. Från sin defensiva mittfältsroll gjorde hon lika många mål som Schelin. Dessutom visade hon vinnarvilja, när vi jagade kvittering i kvartsfinalen mot Frankrike.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Säsongen i Linköping har däremot inte blivit som Fischer tänkt sig. Men utan att ha sett henne sedan hon växte inte i rollen som mittback så verkar det som att hon stabiliserat upp LFC:s backlinje. Alltså känns hon som enda rimliga vinnaren.

Är jag helt fel ute. Eller vad tycker ni?

Ett par roliga listor

Publicerad den av
2

Listor är kul. Och under veckan har två damfotbollslistor fångat mitt intresse. Dels Maja Johansson:s ranking av Sveriges 20 största talanger, dels bloggen Spelare12:s nya klubblagsranking för Europa.

När det gäller talangrankingen så finns den på den här länken. Där upplever jag att de fem spelare som jag verkligen tror på också är topp fem.

Sedan kan man ju ha synpunkter på ordningen. Om listan är gjord efter hur långt talangerna har kommit i nuläget så tycker jag att Amanda Ilestedt borde toppa. Hon är mer nyckelspelare i Malmö än vad Elin Rubensson är, och visst var det en jättebesvikelse att inte Ilestedt togs med i veckans A-landslagstrupp?

Görs talangrankingen efter högst potential totalt sett är Lina Hurtig den jag skulle placera högst. Där ser jag inga gränser för hur långt det kan bära.

Så till bloggen Spelare12:s klubbranking för oktober. Den hittar du här. Rankingen är ett svårt, men väldigt kul projekt. Jag kastar mig över den varje gång den uppdateras.

Där har jag tidigare tyckt att de svenska lagen varit övervärderade kontra de tyska och franska. Så är det fortfarande, fast i klart mindre utsträckning än förr.
Att Djurgården exempelvis hamnar åtta platser högre än pigga tyska nykomlingen Gütersloh känns inte rimligt.
Men som sagt, det är svårt att bedöma skillnader i kvalitet mellan ligor och lag. Och rankingen är ett kul projekt.

Så till diverse annat. Här är en länk med kandidaterna till Årets mål i engelsk damfotboll. Själv är jag mest förtjust i Evertonspelaren Toni Duggan:s läckra mål mot Doncaster – ja, jag tänker både på framspelningen och avslutet, och på Arsenalstjärnan Kim Little:s snygga – och sena – segermål i cupfinalen mot Birmingham.

Slutligen så letade jag nyss, utan framgång, efter någon definitiv uppgift på vad vilken typ av knäskada som Vittsjös Vlora Bajraktaraj drabbades av i Örebro förra helgen. Så jag undrar fortfarande om det var korsbandet, eller om hon slapp att bli spelare nummer 16 på den tråkiga listan över korsbandsskadade spelare i årets damallsvenska?

Mittag och Bachmann är guld värda

Publicerad den av
4

Malmö vann. Ramona Bachmann och Anja Mittag gjorde målen. Gårdagens hemmamatch mot AIK följde en välkänd formel.

Ramona Bachmann

De båda nyförvärven har verkligen lyft LdB FC en nivå. Mittag var fullständigt suverän i våras. Hon är fortfarande oerhört nyttig i höst med sin spelintelligens och sköna bolltouch. Men nu är det Bachmann som spelar förstafiolen med sin snabbhet och bollkontroll.

Hon blev fälld med straff som följd vid 1–0-målet, och gjorde sedan själv de tre nästkommande målen.
Hennes 3–0-mål är ju absolut högsta världsklass. Den farten, den kontrollen och den kylan – bättre blir det inte.

Se det, och några mål till, i det här klippet.

Nu står bara Umeå mellan Malmö och SM-guldet. Har Umebackarna något recept på hur man stoppar sin gamla lagkamrat?
Ja, det hoppas i alla fall Tyresö. Men känslan är utan tvekan att damallsvenskan avgörs söndagen den 28 oktober.

För bakom affischnamnen Mittag och Bachmann har Malmö stabilitet. I går var Sara Björk Gunnarsdottir suverän på centralt mittfält. Och backlinjen kändes grymt stabil. Amanda Ilestedt visade ännu en gång att hon borde funnits med i gårdagens landslagstrupp.

I AIK var var lite nyfiken på att se om Malin Diaz, som imponerade i F19-EM i våras, kunde vara redo för A-landslaget inom kort. Men mot Ali Riley kändes AIK-talangen som den junior hon är. Diaz måste bli snabbare, både i tanke och bolleverans, innan hon är redo att ta nästa steg.
Jag var även nyfiken på AIK-målvakten Sussie Nilsson. Hon gjorde en stabil insats, och kan inte lastas för något av de fem målen.

* Apropå landslaget blev jag lite glad när jag såg det här videoklippet med Caroline Seger och Lisa Dahlkvist. Mer sånt.

Men det räcker inte att man sätter ihop roliga klipp. Det krävs att förbundet kan få ut det. 331 visningar hittills är inte någon höjdare.

* Här är ett klipp från Jitex 1–1-match mot Umeå i söndags. Båda målen är sevärda. Ogonna Chukwudi:s 1–0-kanon kan nog kandidera till årets skott i damallsvenskan.

* Slutligen ett klipp från den norska motsvarigheten till Sportspegeln, Sportsrevyen. Där får damfotbollen ett kul erkännande av författaren Ingebrigt Steen Jensen.

Inte minst hyllar han den norska supertalangen Caroline Graham Hansen. Hon spelade fram till för något år sedan i Lyns elitpojklag för spelare födda 1995, bland annat ihop med Mats Möller Daehli.

Steen Jensen säger:

”Möller Daehli hämtades till Manchester United, han. Och han var bara lite sämre än Caroline Graham Hansen.”

Nya namn: Söberg, Konradsson och Rubensson

Publicerad den av
2

Som väntat innehöll inte Pia Sundhage:s första landslagstrupp speciellt många skrällar. Det kändes ju ofrånkomligt att truppen skulle byggas kring de som varit med förr. Fast jag hade ändå hoppats på några fler nykomlingar.

De enda nya spelarna i den stora truppen är Carola Söberg (nygammal), Emmelie Konradsson (nygammal) och Elin Rubensson. Både Söberg och Konradsson är hittills bokförda för varsin landskamp.
Truppen är för övrigt uttagen av Calle Barrling – som framöver skall leda F19 och U23 – och den nya assisterande förbundskaptenen Lilie Persson.

Ledarna först. Persson skall fungera som assisterande förbundskapten med ansvar för anfallsspelet. Vem som skall ha ansvar för försvarsspelet är inte beslutat ännu. Kanske att Sundhage väntar ut Tony Gustavsson. Eller vad tror ni?

Så till själva presskonferensen. Där imponerade Sundhage precis lika mycket som väntat. Radiosportens Susanna Andrén twittrade så här:

”Just nu är också Sundhage inte bara förbundskapten utan också pressansvarig, moderator och så vidare… Underhållning.”

Så var det. Den enda missen från Sundhage var att hon kallade Caroline Seger för Carolina Seger, varvid Lilie Persson klev in och rättade.
Det var väl ingen fullträff, men i övrigt imponerade Sundhage alltså enormt.

Till SVT:s Chris Härenstam sa hon så här om hur hon kände sig:

”Det bubblar. Jag är fortfarande lite nervös. För jag vill göra något bra, jag vill vara en bra ambassadör för damfotbollen.”

På de punkterna behöver hon inte vara orolig. Oron borde ligga på att få laget att prestera på högsta nivå när det som mest behövs. Men det verkade Sundhage väldigt medveten om.

Något från SVT-intervjun – se den i sin helhet här – som jag tyckte om var de här orden:

”Det är en löpsport det här. Jag älskar spelare som kommer med fart bakifrån… …Så vi kommer att springa mycket.”

Huruvida det blir 4-2-3-1 eller 4-4-2 återstår att se. För det är inte bestämt ännu.

Ett annat viktigt citat var:

”Det är oerhört viktigt att vi kan få stjärnorna att lysa.”

Så är det. Om det skiner kring Lotta Schelin som det gjorde under VM, då växer Sveriges landslag med flera procent.

Till själva truppen. Jag hade ju gärna sett fler än två nya, unga spelare.

Carola Söberg

För även om Carola Söberg kanske är den tredje bästa målvakten i Sverige just nu, är hon 30 år. Om inte Söberg är tänkt som förstamålvakt, hade jag mycket hellre sett att Stephanie Öhrström eller Susanne Nilsson varit med som tredjenamn i truppen. Mycket hellre.

I backlinjen är det bara beprövade namn. Där saknas helt klart Amanda Ilestedt. Som jag ser det är Malmöbacken definitivt redo för landslaget. Synd att det dröjer till 2013 innan hon får chansen.

På mittfältet tillkommer Umeås Emmelie Konradsson. Det är en spelare som jag sett lite för lite i år för att ge en rättvis analys av. Bilden är bollskicklig, men lite långsam, men som sagt – analysen är långt ifrån fullödig.
Konradsson är en viktig spelare i Umeå, men spontant hade jag hellre sett att hennes lagkompis Lina Hurtig fått chansen att växa in i det landslag, där hon inom några år borde kunna vara en stöttepelare.

Elin Rubensson

Slutligen då forwards. Eftersom både Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani togs ut som mittfältare fick trion Jessica Landström, Madelaine Edlund och Susanne Moberg plats i truppen. Jag är tveksam till alla tre, alltså till att de håller på landslagsnivå.
Däremot är det kul att Elin Rubensson får chansen. Henne tror jag mycket på. Sundhage var härligt öppen på frågon om vad Malmötalangen är för typ av spelare:

”Det skall jag ta reda på.”

Många frågor återstår alltså att få svar på kring Pia Sundhages landslag. Några fler svar kommer kanske nästa tisdag, då den här truppen skall ta sig an Schweiz.

Truppen i sin helhet:

Målvakter (3): Kristin Hammarström, Sofia Lundgren och Carola Söberg.

Backar (7): Annica Svensson, Emma Berglund, Sara Larsson, Sara Thunebro, Lina Nilsson, Stina Segerström och Malin Levenstad.

Mittfältare (9): Antonia Göransson, Nilla Fischer, Marie Hammarström, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Johanna Almgren, Emmelie Konradsson, Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani.

Forwards (5): Lotta Schelin, Jessica Landström, Madelaine Edlund, Susanne Moberg och Elin Rubensson.

Här är din första trupp, Pia

Publicerad den av
2

I morgon tar Pia Sundhage ut sin första trupp som svensk förbundskapten. Hon har inte haft så mycket tid att åka runt och titta på spelare, så jag tänkte hjälpa henne lite på traven.

Här är ett förslag:

Målvakter (3): Kristin Hammarström, Sofia Lundgren och Stephanie Öhrström.

Backar (7): Annica Svensson, Emma Berglund, Sara Larsson, Amanda Ilestedt, Sara Thunebro, Lina Nilsson och Stina Segerström.

Mittfältare (7): Antonia Göransson, Nilla Fischer, Marie Hammarström, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Johanna Almgren och Fridolina Rolfö.

Forwards (4): Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani och Elin Rubensson.

Korsbandet på Sembrant också…

Publicerad den av
3
Linda Sembrant

Linda Sembrant

Korsbandseländet verkar inte ha någon ände det här året. Alldeles nyss gick Tyresö FF ut med nyheten om att även Linda Sembrant har skadat korsbandet.

Grymt tråkigt för Sembrant själv förstås, men även för Pia Sundhage, som får färre alternativ i bygget av sin backlinje. Jag hoppas att Sundhage nu väljer att satsa på Amanda Ilestedt, men mer om kommande landslagstrupper senare.

Tillbaka till Sembrant, och hennes tråkiga skada. Hon blir den fjärde landslagsspelaren som drabbas av en korsbandsskada i år – den 14:e i damallsvenskan. Och det är nästan genomgående stora profiler som drabbats.
Jag har tidigare konstaterat att det skulle gå att sätta ihop ett lag som skulle konkurrera om en medalj i de stora mästerskapen av de skadade. Med Sembrant upp på den tråkiga listan förstärks den uppfattningen. Framför allt backlinjen skulle hålla högsta världsklass.

Här är återigen den tråkiga listan över alla – för jag har väl inte missat någon? – korsbandsskadade spelare i damallsvenskan:

Göteborg FC: Sara Lindén.
Jitex: Petronella Ekroth och Annica Sjölund.
Kristianstads DFF: Gudny Björk Odinsdottir och Hedvig Lindahl.
Linköpings FC: Charlotte Rohlin och Linda Sällström.
LdB FC Malmö: Frida Nordin, Therese Sjögran och Lisa Ek.
Piteå IF: Lydia Williams.
Tyresö FF: Linda Sembrant.
Vittsjö GIK: Ifeoma Dieke.
KIF Örebro: Jennie Wecksell.

Det är alltså bara AIK, Djurgården och Umeå som klarat sig undan korsbandsskador i år.

Tillagt i efterhand: På listan saknades Piteås Lena Blomkvist, och senare under året drog även Umeås Linda Molin av ett av sina korsband. Sembrant var alltså 15:e spelare att drabbas av skadan. Och totalt drabbades 16 under året. Eller 18. Där går siffrorna isär.

Lindén såg till att det inte blir någon drömfinal

Publicerad den av
Svara

Det blir ingen giganternas kamp i Svenska cupfinalen. Tyresö lekte sig dit via 6–2 mot Jitex. Men Malmö åkte ut i Göteborg. Därmed blir årets cupfinal en repris på fjolårets. Vilket lag som får hemmaplan skall lotten få avgöra.

Jag vet inte mycket mer om Tyresömatchen än siffrorna och målskyttarna. Samt att folk som var där tyckte att det var en promenadseger.
Målskyttar för Tyresö var Kirsten vad de Ven, Veronica Boquete och Madelaine Edlund, som gjorde två mål vardera. För Jitex gjordes målen av Kristine Lindblom samt Dalsjöforsförvärvet Mikaela Uthas.

Själv var jag på Valhalla och såg den andra semifinalen. Det var intressant, på många sätt. Även om jag trodde på Malmö inför avspark så varnade jag för Göteborg tidigare i dag. Det var en relevant varning, för jag såg ett väldigt bra Göteborg FC i dag.

Och jag tycker att hemmasegern, 2–1 (2–0), var i sin ordning. Göteborgs finalfixare var Sara Lindén, som gjorde en utmärkt match i nummer tio-rollen. Framför allt var hon lysande före paus. Då frispelade hon Christen Press, som sprang ifrån Lina Nilsson och Malin Levenstad, och satte dit 1–0-målet. Och sedan lobbade Lindén själv in 2–0-målet i tomt mål.

Men det var fler Göteborgsspelare än Lindén som var duktiga. Hemmalaget spelade väldigt fin fotboll, framför allt i den första halvleken. Då hade man stort bollinnehav, och spelade ett vårdat spel byggt på bollinnehav. Efter paus klev Malmö upp högt, och då spelade Göteborg ett lågt försvarsspel, där det inte gavs några ytor till Malmös forwards Ramona Bachmann och Anja Mittag.

Båda Göteborgs nya amerikanskor imponerade på mig. Camille Levin är en snabb och svårpasserad ytterback. Dessutom spelar hon sig ur situationerna. Det skulle inte förvåna mig om hon växer ut till damallsvenskans bästa vänsterback när hon blivit lite varm i kläderna.

I Göteborgs mittförsvar gjorde Beata Kollmats en imponerande insats. Hon började lite darrigt, men klarade sig sedan alldeles utmärkt mot Malmös namnkunniga forwards.

På centralt mittfält spelade Yael Averbuch. Det är en spelartyp som jag tycker om. Hon är passningssäker och konstruktiv, ja kanske till och med lite för konstruktiv. Hon försökte nämligen spela sig ur ett par situationer där Göteborg hade mått bäst av att hon bara lagt upp bollen på yta.
Averbuch är även lite långsam ibland, och det gör att jag har svårt att tro att hon skall kunna ta tillbaka sin plats i USA:s A-landslag. Men att hon och Anita Asante kommer att bilda ett av damallsvenskans allra spelskickligaste centrala mittfält känns solklart. Det var riktigt kul att se hur tryggt och fint man spelade sig ur situationerna. Och hur man vann matchen om mittfältet.

Innan jag avslutar analysen av Göteborg måste jag ta några ord om Kristin Hammarström. Jag har lanserat henne som ny förstemålvakt i A-landslaget. Och dagens insats förändrar inte den hållningen.
Hammarström var inte rätt ute varje gång. Men även när hon kom lite snett präglades hennes spel av trygghet. Och som jag ser det är trygghet den viktigaste egenskap en målvakt kan sprida.

Så några ord om Malmö. Det var första gången i år som jag såg laget live. De kom till spel utan Elin Rubensson, och hade placerat Ali Riley och Lisa Ek på bänken. Rileys ersättare Christina Öyangen Örntoft lär inte ha spelat sig in i startelvan framöver. Hon såg riktigt rostig ut.

Den enda i Malmös backlinje som på något sätt kunde mäta sig med Christen Press när det gäller snabbhet var Amanda Ilestedt. Hennes defensiva spel är följsamt, och håller väldigt hög klass. Det är så bra att jag känner att hon är mogen att spelas in som mittback i A-landslaget omgående.
Däremot bör Ilestedt jobba väldigt på att förbättra sitt passningsspel. Det är inte dåligt, men inte heller av hög internationell klass.

Offensivt är det lätt att se Anja Mittag:s storhet. Hon är nästan alltid spelbar, och har smarta, kreativa lösningar. I dag kom hon inte till så många avslut, även om hon gjorde ett straffmål på övertid.
Däremot hade inte Ramona Bachmann någon stor dag. Inte heller Sara Björk Gunnarsdottir bidrog på det sätt hon kan.

Dessutom måste Malmö få ut mer av sitt centrala mittfält. För som jag ser det var det på mitten som Malmö förlorade den här cupsemifinalen.

Önskvärda förändringar i landslaget inför EM

Publicerad den av
6

Startelvan mot Tyskland i Algarve cup

Den 10 juli nästa år inleds EM i Sverige. Eftersom det känns som att Thomas Dennerby varken kan, eller vill vara kvar som förbundskapten innebär det att den nya kaptenen har mindre än elva månader på sig att bygga nytt.

Jag vet att många tycker att det skall rensas rejält i landslaget nu efter OS. Jag tillhör inte den gruppen.
Att bygga ett nytt lag är nämligen inget man gör i en handvändning. Det tar väldigt lång tid, och det krävs mycket testande att få alla bitar att falla på plats.

Sverige lyckades med konststycket i VM i fjol. Och Kanada lyckades i OS i år.
Men i båda fallen hade det testats på ganska många sätt innan bitarna föll på plats. För Sverige gjorde de flesta det precis innan VM med Annica Svensson och Lisa Dahlkvist. Men den sista biten, Josefine Öqvist, hittades inte förrän i tredje VM-matchen.

För Kanada var det delvis slumpen som fick pusslet att gå ut. Flera skador i backlinjen tvingade fram förändringar. Och det var först i tredje gruppmatchen, den mot Sverige, som coach John Herdman hade sitt färdiga medaljlag. I det ingick genidraget att plocka in Jonelle Filigno, som fick göra det defensiva jobbet åt Christine Sinclair och Melissa Tancredi.

Men att börja experimentera vilt med den svenska elvan nu känns inte som någon bra idé. Utan stommen måste komma från VM- och OS-lagen. För så långt efter topplagen är vi ändå inte. Inte om alla är skadefria.

En huvudfråga är vem som skall leda laget. Pia Sundhage är förstås drömnamnet. Fast är det sannolikt?
Bakom Sundhage är kandidaterna inte jättemånga. Magnus Wikman är ett namn som förekommit. Jag tycker att det låter intressant.
Ett annat spännande namn är Tony Gustavsson, som ju bara skrivit korttidskontrakt med Tyresö. Mer om det kommer förresten i ett senare inlägg. Ett fjärde namn som hade känts klockrent är Torbjörn Nilsson.
Ja, jag vet att det hade varit önskvärt med en kvinna. Men tyvärr står inte de kvinnliga kandidaterna på kö.

Vem som än tar över så behövs det förstås en del förändringar. Som jag ser det är de här de viktigaste:

1) Nygammalt spelsystem
Jag tror att det är dags att återgå till 4-4-2, för att få bättre spets på vårt kontringsspel. Nästa år har vi förhoppningsvis tre fullgoda forwardsalternativ i Lotta Schelin, Sofia Jakobsson och Josefine Öqvist, och då bör vi köra med två utpräglade forwards.
I övriga lagdelar ökar konkurrensen när den nu skadade trion Charlotte Rohlin, Sara Larsson och Therese Sjögran kommer tillbaka.
Och så hoppas jag att Antonia Göransson äntligen får chansen att spelas in rejält på vänsterkanten. Jag förstår att hon fick begränsad speltid i OS, för hon hade tappat formen. Hennes topp inträffade i februari/mars i år, då hon höll högsta världsklass. Men på sikt tror jag exempelvis mycket mer på Göransson än på hyllade Kosovare Asllani.

2) Målvaktsbyte
Det här är en viktig punkt. Hedvig Lindahl har haft sina chanser, och bör ställas åt sidan. Tyvärr är återväxten på målvaktssidan ganska dålig, men en av Sofia Lundgren eller Kristin Hammarström bör erbjudas jobbet.
Jag förordar Hammarström. Inte minst då Lundgren verkar vackla lite i sin satsning. Enligt den här artikeln i Corren tvekar hon på en fortsättning i landslaget.

Bakom Lundgren, Hammarström och Lindahl ser det tråkigt nog rätt tunt ut. Jag har sett att journalister vill matcha fram Jessica Höglander. Jag har bara sett henne en gång, och det gav inga som helst landslagsvibbar. I alla fall inte de närmaste åren.
Då sätter jag större tro till Sussie Nilsson i AIK. Kan hon snart vara redo att ta nästa steg, tro?

3) Infasning av framtidsspelare
Det är läge att fasa ut ett antal bänkspelare ur truppen, och satsa på nya, yngre. Jag ser gärna att Amanda Ilestedt, Fridolina Rolfö och kanske även Lina Hurtig och Elin Rubensson erbjuds plats i EM-truppen. De är framtidens stjärnor, och bör få chansen att se och lära för att vara redo att bära landslaget till och i VM 2015.

OS-spelare som jag är tveksam till i framtidens landslag är i första hand Susanne Moberg, Jessica Landström, Madelaine Edlund och Lina Nilsson. Men jag har även svårt att få in Caroline Seger i 2013 års svenska landslag.
Våra två bästa matcher under VM 2011 var segrarna mot USA och Frankrike. De båda hade gemensamt att vi spelade dem utan Seger i laget.
Och utan att jag känner Seger speciellt nära så känns hon inte som någon som sprider positiv energi från bänken. Hon bör alltså ingå i startelvan, eller inte vara med alls.
Men jag vet att Seger är en av de starkaste ledarna i dagens lag. Det kommer således att krävas rejält med mod från den nya förbundskaptenen för att välja bort henne.

* Slutligen ett tips till de unga talanger, som drömmer om att bli landslagsspelare: satsa på att bli ytterback.
Det här tipset gäller både killar och tjejer. För vi har väldigt tunt beställt på positionen. Sannolikt mest för att de bästa spelarna i alla ungdomslag placeras i centrallinjen. Ytterbackar blir oftast de som inte duger till något annat.
Följden är att medan det ser ut att kunna bli mördande konkurrens på mittbackspositionen till hemma-EM så är kölistan till ytterbacksplatserna jobbigt kort. Den blir ännu kortare om Sara Thunebro gör allvar av sitt hot att sluta i landslaget.

Vilken gulddag för svenska idrottstjejejer

Publicerad den av
Svara

JVM-guld i handboll. JEM-guld i golf. JVM-guld i stavhopp. Och för en stund sedan som grädde på moset, JEM-guld i fotboll.

På några timmar i dag har vi upplevt ett makalöst guldregn över svenska damjuniorer. Ett guldregn som överträffar allt annat svenska juniortjejer presterat någonsin.

F19-landslaget i fotboll gjorde en taktiskt stabil insats i EM-finalen mot Spanien. Det var tekniska och passningsskickliga spanjorskor mot fysiskt starka svenskor. Spanien hade mycket boll, men kom sällan till farliga avslut mot ett disciplinerat Sverige.

Det var ganska darrigt målvaktsspel från båda håll. Men som tur var så var det en tavla från Spaniens målvakt som fällde avgörandet, och inte en från Sveriges.

Det var ju när Dolores Gallardo tappade Elin Rubensson:s inspel 18 minuter in i förlängningen som AIK:s tekniker Malin Diaz smällde in det svenska guldmålet.

En stund senare var historia skriven. Sverige har återigen Europas bästa damjuniorer.

Skall man vara kritisk hade jag gärna sett att vi hade haft fler bolltrygga, passningssäkra spelare i laget. Spelare som kan kontrollera tempot i en match. Men man kan inte få allt. Vi fick ett EM-guld, vilket ju är fantastiskt bra i sig. Och det finns som jag tidigare skrivit ganska många spelare med A-landslagspotential i laget. Vilket ju i längden är ännu bättre.

Jag har noterat att det i omgångar här och var har gnällts på att antalet utlänningar i damallsvenskan skulle vara för högt. Det tycker inte jag. Tvårtom tror jag faktiskt att vi har just utlänningarna att tacka för det här guldet. För med alla utländska stjärnor har nivån på damallsvenskan höjts.

Följden har blivit att i princip samtliga spelare i F19-landslaget under året har spelat en mängd matcher på hög internationell nivå. När det gäller tempo och publik inramning har alla svenskor spelat svårare matcher än en JEM-final. Där hade vi fördel mot spanjorskorna.

Slutligen. Här är alla de 18 nyblivna Europamästarinnorna:

Målvakter:
Jessica Höglander och Lina Ringshamre.

Backar:
Amanda Ilestedt, Jennie Nordin, Magdalena Ericsson, Hanna Glas, Alice Nilsson och Saga Fredriksson.

Mittfältare:
Lina Hurtig, Fridolina Rolfö, Petra Andersson, Therese Boström, Malin Diaz, Jonna Andersson och Julia Wahlberg.

Forwards:
Elin Rubensson, Pauline Hammarlund och Mimmi Löfwenius.