I onsdags tog sig Spanien till EM på matchens sista spark mot Skottland.
I dag hjälpte Umeå tillbaka Tyresö in i den damallsvenska guldstriden.
Två idrottsmirakel på en vecka för Veronica Boquete.
På sin twitter skrev hon:
”Om det här är en dröm – väck mig inte!! Malmö spelade oavgjort. Allt avgörs i sista matchen. Det här är för mycket!”
Har Vero sådan sanslös medgång även på lördag behöver Malmö och Tyresö inte spela guldfinalen…
Inför blott 84 åskådare gav Clara Markstedt AIK ledningen mitt i den andra halvleken hemma mot Linköping. Då levde hoppet om nytt kontrakt.
Manon Melis
Men när domaren Sandra Fogelberg blåste av matchen hade LFC vänt till 3–1-seger efter mål av Lisa De Vanna (snyggt framspelad av Nora Holstad Berge), Pernille Harder och Manon Melis.
Därmed är AIK klart för nedflyttning till den nyskapade serie som redan verkar ha bytt namn från damettan till elitettan.
Hoppet är alltså ute för AIK. För Tyresö lever däremot guldhoppet. Åtminstone till i morgon. Dagens hemmamatch mot Jitex slutade med säker 3–0-seger. Veronica Boquete gick på glädjeångorna från onsdagens dramatiska avancemang till EM-slutspelet. Vero gjorde nämligen två mål och ett assist i dagens match.
Se målen på det här klippet. Där noteras att Madelaine Edlund blev riktigt läckert serverad av Marta och Vero vid sitt mål.
Tyresö får nu hålla tummarna för att Umeå kan skrälla till sig minst ett kryss mot Malmö i morgon. Annars var dagens seger till ingen nytta.
* Så till Italien, där svensklaget Bardolino Verona gick från 0–1 i halvtid till 2–1-seger hemma mot Fiammamonza.
Först fick jag uppgiften att Maria Karlsson skulle ha gjort sitt första mål någonsin som utlandsproffs. Men sedan ändrades målskytten till 1–1 från Karlsson till Marta Mason. Segermålet sköts av Cristiana Girelli.
Stephanie Öhrström vaktade som vanligt Bardolinos mål. Hon släppte alltså in ett mål – en straff.
Som väntat vann alla de fem topplagen i serien. Fast i tre fall var det bara med uddamålet.
* Så tillbaka till Sverige. Publiksiffran på Pia Sundhage:s premiärmatch som svensk förbundskapten i tisdags var väl inte direkt lysande. Jag hade hoppats på fler än 4905. För Växjö och Myresjöhus Arena är ju en av EM-arenorna nästa år. Och de kommer inte att arrangera någon av Sveriges matcher. Om inte PR-arbetet görs på bästa sätt är risken att läktarna kan gapa riktigt tomma.
Apropå inget låg det förslag till biljettpriser under EM som jag hört på 125–175 kronor för enkelbiljetter för vuxna.
På TV4sport noterades däremot fina siffror för tisdagens landskamp. Här bloggar TV4:s Emir Osmanbegovic om att matchen hade 150 000–200 000 tittare. Det var fler än som såg Zlatan och PSG möta Reimes förra lördagen. Samt fler än som såg Manchester United–Braga (165 000) på TV6 i tisdags. Kul.
Första halvlek var usel. Resten av matchen var inte så välspelad den heller. Men vilken rysare det blev.
Skottland var klart för EM ända in i förlängningens övertids allra sista sekund. Då gjorde Tyresös Veronica Boquete 3–2 på en strumprullare – och sköt Spanien till EM-slutspel.
Det har inte varit några roliga dagar i Spanien för skotsk fotboll. I går föll Celtics herrar i matchens sista spark mot Barcelona. I dag föll damlandslaget på matchens sista spark i EM-playoff.
Men det var alltså sanslöst nära att ett fegt spanskt lag förlorat. För Skottland klev fram direkt efter paus, och Emma Mitchell tryckte in 1–0 efter ett fint högeranfall i 62:a minuten.
Det var målet som väckte Spanien. För tolv minuter senare kvitterade Adriana Martin Santamaria. Målet var snyggt. Hon klev in från vänsterkanten och vred in bollen i bortre hörnet.
Men spanjorskorna lyckades inte göra några fler mål – trots bra lägen. Och på tillägg av ordinarie tid så fick Skottlands inhoppare Eilish McSorley öppet mål. Hon stötte dock bollen utanför – och det blev förlängning.
Det kändes som fördel Spanien, men det var Kim Little som gjorde första målet. Med 22 minuter kvar att spela hade Skottland 2–1, och Spanien behövde göra två mål till.
Jag är ingen expert på spanska. Men jag vet vad kommentatorerna menade när de gång på gång upprepade mantrat ”Vamos Espana”.
I minut 113 smällde Silvia Meseguer i väg en bomb, som satt i bortre hörnet. Sju minuter kvar – och 2–2. På slutet vräkte Spanien på med allt de hade. Och i minut 119 pekade domare Bibiana Steinhaus på straffpunkten sedan ett skott träffat Rhonda Jones armar.
Veronica ”Vero” Boquete
Straffen tog Vero hand om. Hon slog den högt till vänster. Men Skottlands målvakt Gemma Fay gjorde en fantastisk räddning – och såg ut att bli stor kvalhjältinna.
Men en strumprullare från Vero i minut 122 ändrade riktning, och letade sig in i nätet bakom Fay. Det var matchens absolut sista spark. För det slogs inte ens en avspark efteråt.
Förstås otroligt snöpligt och olyckligt för Skottland. Och lika turligt och skönt för Spanien.
I EM lär Spanien dock få det svårt. Jag har på datorn haft på träningslandskampen Holland–Frankrike i ett fönster bredvid Spanien–Skottland. Och det var sanslös skillnad i tempo och intensitet. Den matchen slutade för övrigt med 1–1 efter ett fint frisparksmål från Sherida Spitse och kvittering på ett distansskott från Eugenie Le Sommer. I båda fallen var målvaktsinsatserna tveksamma. Inte minst vid kvitteringen, som Loes Geurts absolut borde ha tagit.
Höjdpunkter från matcherna finns här. Först Spanien–Skottland, sedan Holland–Frankrike.
Jag har nu sett en halvlek av Spanien–Skottland i EM-playoff. Och på samma sätt som jag i natt undrade över hur vi skall kunna rå på ett urstarkt Tyskland, så undrar jag hur vi skall kunna undvika att slå de här båda lagen.
För det är en väldigt dålig match, mellan två lag som känns högst begränsade. Ställningen är 0–0, och länken till direktsändningen hittar du här.
Tyresös Veronica Boquete spelar som toppforward för spanjorskorna, och har hittills inte uträttat något alls. Hon har knappt haft bollen. Favorittippade Spanien har faktiskt bara haft ett avslut mot mål. Det var matchens bästa chans – ett friläge för Adriana Martin Santamaria på övertid.
Skottland har både (Kim) Little och (Rachel) Small i sin startelva, men har inte varit mindre i första halvlek. Tvärtom tycker jag att det är fördel skotskorna som haft två bra lägen. Först sköt stora och starka Jennifer Beattie strax utanför från nära håll. Sedan nickade Rhonda Jones från nära håll, dock utan att få tillräcklig kraft på avslutet.
Jag saknar verkligen Potsdamspelaren Lisa Evans i den skotska elvan. Kanske kommer hon in efter paus. Hon har fart i benen, och är det något den här matchen behöver så är det fart. För första halvlek var alltså dödstråkig.
Nu 19.00 börjar för övrigt också vänskapslandskampen Holland–Frankrike. Den går att se med holländsk kommentator på den här länken.
Som väntat är det fördel för Island och Spanien i EM-playoffet.
Isländskornas läge är bäst, då de vann med 3–2. Men de kunde fått med sig ett ännu bättre utgångsläge till Reykjavik. För efter 25 minuter hade man skaffat sig en 2–0-ledning via mål av Kartin Omarsdottir och Holmfridur Magnusdottir.
Å andra sidan var Ukraina ikapp efter 51 minuter, då Tatyana Romanenko och Tetyana Chorna gjort varsitt mål. Men Island reste sig, och speciella målskytten Margret Lara Vidarsdottir gjorde segermålet i en match som verkar ha varit spelmässigt jämn.
Vidarsdottirs mål innebär att Ukraina måste göra minst två mål i returen för att kunna nå EM-slutspelet. Island har alltså skaffat sig ett kanonläge att kvala in till slutspelet i Sverige.
Mellan Spanien och Skottland slutade det 1–1 på Hampden Park inför 4058 åskådare – nytt publikrekord för det skotska landslaget.
Kim Little gav skotskorna ledningen på straff, sedan Erika Vazquez tagit med hands i eget straffområde.
Adriana kvitterade. Hon missade sedan en straff efter en skotsk hands (Rhonda Jones) i första halvlekens slutminut. Dessutom hade Adriana en boll i ribban efter paus.
Spanien hade alltså chanser att vinna, trots att storstjärnan Veronica Boquete satt på bänken under hela matchen.
Men 1–1 borta är ett helt ok resultat. Det innebär ju att Skottland måste göra minst ett mål på bortaplan för att avancera. Det är ju Spanien som går vidare på 0–0.
* Mer landslagsfotboll. Frankrike och England spelade 2–2 inför 5914 åskådare i en av två prestigeladdade vänskapsmatcher. Engelskorna gjorde matchens två första mål före paus. 0–1-målet var i högsta grad sevärt. Världens för tillfället klart målfarligaste vänsterback, Stephanie Houghton, laddade stora kanonen på frispark. Och bollen borrade sig in i bortre krysset. Njut av drömmålet via den här länken.
0–2 var ett nickmål från Jill Scott. Se det här. Marie-Laure Delie gjorde båda Frankrikes mål i den andra halvleken. Det första kom efter slarvigt engelskt spel. Se det här. Och kvitteringen var en fin lobb, sedan den inbytta, engelska andramålvakten Siobhan Chamberlain hamnat på halvdistans.
* I det andra prestigemötet, USA–Tyskland, gjorde Abby Wambach och Anja Mittag målen redan den första kvarten.
Wambach styrde in ett inspel – eller möjligen skott – från Alex Morgan. Se det här.
Mittag sprang igenom centralt och lobbade läckert bollen över Hope Solo. Ett mål av högsta världsklass, som du kan se här.
1–1 var alltså också ställningen efter full tid. Det var ett logiskt resultat i halvtid, då det så långt var jämnt chansmässigt. Simone Laudehr och Lauren Cheney hade varsitt kanonläge att utöka sina lags målskörd. Men efter 90 minuter borde Tyskland ha vunnit.
För i paus gjorde lagen tre byten vardera. Det föll ut bäst för tyskorna, som anförda av inhopparen Kim Kulig tog över matchen. Även om USA aldrig var ofarligt skapade tyskorna de bästa chanserna. Både Verena Faisst och Mittag hade kanonlägen mitt i halvleken.
På slutet blev det ytterligare en mängd byten, som gjorde att matchbilden jämnades ut en aning. Fast det var ändå Tyskland och Alexandra Popp som även hade den sista riktigt feta chansen att avgöra. Se den och alla andra höjdpunkter i det här klippet.
Inför EM-slutspelet är det intressant att se hur Silvia Neid håller på att föryngra sitt lag. Tyskland har en uppsjö av duktiga spelare som är under 25 år.
Faktum var att man långa stunder glömde att laget saknar sin skyttedrottning Celia Okoyino da Mbabi i dubbellandskamperna mot USA. Tyskorna blir självklart stora guldfavoriter i nästa års EM.
Som vanligt på USA:s Fan Tribute Tour var det fullsatta läktare. Den här gången 19522 åskådare på Toyota Park i Chicago. Imponerande.
Det har diskuterats rejält på twitter idag. Den första debatten handlade om hur Pia Sundhage bör ställa upp sin startelva. Den andra om nomineringarna till Fotbollsgalan, och vem som bör få Diamantbollen i år.
När det gäller landslaget har ju Sundhage deklarerat att hon tänker spela 4-4-2 från början. Den första frågan där blir ju vem av Caroline Seger, Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist som får stiga åt sidan. Den andra vem som skall spela bredvid Lotta Schelin på topp.
Mina svar på de frågorna tänkte jag spara till i morgon. Men Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson har redan redovisat sina tankar. Hör dem här.
I det här inlägget tänkte jag rikta in mig på fotbollsgalan och diamantbollen. Galan först.
Juryn till Ballon d’Or är instruerad att ta mycket stor hänsyn till hur spelarna agerat i de stora turneringarnas avgörande matcher. Översatt till fotbollsgalan bör alltså priserna och nomineringarna gå till spelare som gjort avgörande insatser i OS, damallsvenskan eller finalen av svenska cupen.
I varje fall bygger jag på det tankesättet när jag avger mina synpunkter kategori för kategori:
Årets målvakt
Gudbjörg Gunnarsdottir, Djurgården
Kristin Hammarström, Göteborg
Thora Helgadottir, Malmö
Hedvig Lindahl, Kristianstad
* Här förstår jag inte Lindahls nominering. Hon har inte presterat tillräckligt i år. Jag såg att Sofia Lundgren skrev ”Fotbollsgalan????” på sin twitter. Jag håller med om frågetecknen, men tycker i och för sig inte att Lundgren borde ha varit nominerad heller. Lindahl borde ha ersatts av Carola Söberg eller kanske Susanne Nilsson.
Min vinnare? Jo, det är Thora Helgadottir, som lett Malmö mot guldet. Hon vinner knappt före Göteborgs cuphjältinna, Kristin Hammarström.
Line Röddik Hansen
Årets back
Emma Berglund, Umeå
Line Röddik Hansen, Tyresö
Linda Sembrant, Tyresö
Sara Thunebro, Frankfurt
* Det här är en svår kategori. Jag hade nog tyckt att Vittsjös Ifeoma Dieke hade förtjänat en plats på listan. Och jag tycker att Meghan Klingenberg är Tyresös bästa ytterback. Men då amerikanskan sannolikt anses ha spelat för kort tid i damallsvenskan, och ingen av de nominerade kandidaterna vunnit några titlar i år, så går mitt pris till Danmark.
Veronica ”Vero” Boquete
Årets mittfältare
Anita Asante, Göteborg
Veronica Boquete, Tyresö
Caroline Seger, Tyresö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Här tycker jag att Sara Björk Gunnarsdottir borde tagit plats bland kandidaterna, på överskattade Caroline Segers bekostnad. Seger var alldeles för dålig i OS för att få vara med.
Vinnare? Ja, det är verkligen inte lätt. För Marta, Vero och Asante är alla tre favoritspelare på olika plan. Trots att Marta har gjort 27 poäng väljer jag Vero, mest för att hon har damallsvenskans skönaste bollbehandling.
Anja Mittag
Årets Forward
Ramona Bachmann, Malmö
Anja Mittag, Malmö
Christen Press, Göteborg
Lotta Schelin, Lyon
* Här tycker jag att juryn har nominerat rätt kandidater. När det gäller vinnare så faller Schelin bort först. Hon har inte presterat i de stora matcherna i år. Övriga tre kandidater är värdiga vinnare. Press fixade cupguldet till Göteborg, och har burit sitt lag offensivt sett. Hon var dessutom reserv i OS-guldtruppen. Mittag och Bachmann har fört Malmö mot ett troligt SM-guld. Mittag får dock min röst för sin makalösa vårsäsong.
Årets damallsvenska spelare
Ramona Bachmann, Malmö
Veronica Boquete, Tyresö
Anja Mittag, Malmö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Även här är rätt kvartett nominerad. Då jag valt Mittag och Vero som vinnare i de två senaste kategorierna bör förstås det här också stå mellan dem. Nu utgår jag ifrån att Malmö tar SM-guldet, något man kanske borde vara försiktig med efter att ha sett tisdagens mirakel på Berlins Olympiastadion. Men min röst hamnar därför hos Mittag.
Elin Rubensson
Årets genombrott
Amanda Ilestedt, Malmö
Lina Hurtig, Umeå
Jennie Nordin, AIK
Elin Rubensson, Malmö
* Här tycker jag nog att Susanne Nilsson borde varit nominerad på klubbkamrat Nordins bekostnad. Men efter landslagsuttagningen kan ju inte priset hamna hos någon annan än Rubensson.
Thomas Mårtensson
Årets Tränare
Elisabet Gunnarsdottir, Kristianstad
Peter Moberg, Malmö
Thomas Mårtensson och Ulf Palmquist, Vittsjö
Torbjörn Nilsson, Göteborg
* Kan utlandsproffs vara med i spelarkategorierna borde väl utlandsbaserade tränare kunna vara med här? Således känns det självklart att Pia Sundhage skulle ha varit nominerad – och dessutom ta hem priset. Att hon inte är med känns som en smärre skandal. I hennes frånvaro står vinsten mellan Malmö och Vittsjö. Moberg hade varit en högst värdig vinnare. Men det Vittsjöduon har gjort av ett sanslöst nederlagsdrabbat lag är en bragd. Så visst borde väl Mårtensson/Palmquist gå hem med priset?
Lotta Schelin
* Så till diamantbollen. I fjol var det självklart att Lotta Schelin skulle få priset som går till årets bästa svenska spelare.
I år är det inte alls lika självklart, även om Schelin förstås återigen är en av de heta kandidaterna.
För hon vann Champion League, franska ligan och franska cupen med Lyon. Och hon avgjorde cupfinalen. Men i OS var hon blek – ja, till och med en besvikelse.
Inom herrfotbollen hade det sannolikt räckt för att vinna guldbollen. Men inom damfotbollen är det landslagen som gäller – inte klubblagen. Se bara på USA och Kanada, där spelarna inte ens tillhör några klubblag.
Idrott handlar om att vara bäst när det gäller. Och i år var det OS som gällde inom damfotbollen.
För mig känns det därför konstigt att någon som underpresterat i OS skulle få diamantbollen. Jag kommer inte protestera högljutt om hon vinner. Men trots att jag anser att Schelin är Sveriges bästa spelare tycker jag inte att hon bör få priset i år.
Vilka presterade då i OS?
Högst betyg på min lista fick Sara Thunebro, närmast följd av Nilla Fischer, Marie Hammarström, Emma Berglund och Linda Sembrant.
Thunebro spelade i och för sig Champions Leaguefinal i våras. Men annars har hennes år i Frankfurt mest innehållit bänknötande. Bästa svenska i OS kan därför inte heller vinna diamantbollen.
Kvar är alltså Fischer, Hammarström, Berglund och Sembrant. Av dem röstar jag på Fischer. Lagkaptenen försökte verkligen bära det svenska laget i London. Från sin defensiva mittfältsroll gjorde hon lika många mål som Schelin. Dessutom visade hon vinnarvilja, när vi jagade kvittering i kvartsfinalen mot Frankrike.
Nilla Fischer
Säsongen i Linköping har däremot inte blivit som Fischer tänkt sig. Men utan att ha sett henne sedan hon växte inte i rollen som mittback så verkar det som att hon stabiliserat upp LFC:s backlinje. Alltså känns hon som enda rimliga vinnaren.
Är jag helt fel ute. Eller vad tycker ni?
De kommande dagarna gör sex nationer upp om de tre sista platserna i EM-slutspelet. Om en vecka vet vi vilka samtliga tolv EM-lag är.
Redan för ett år sedan tippade jag att Island, Spanien och Ryssland skulle ta sig till Sverige och slutspelet via playoff.
För en månad sedan satte jag de här procentsatserna i matcherna:
Island–Ukraina 75–25
Spanien–Skottland 65–35
Ryssland–Österrike 55–45
Tipsen kvarstår, även om procentsatserna på de två första matcherna känns något i överkant vid en närmare granskning. Just en sådan kommer här:
* Island–Ukraina
Match 1: i morgon 15.00 i Sevastopol
Match 2: torsdag 20.30 i Reykjavik
Här möts två lag som båda var med i EM-slutspelet i Finland 2009. Island borde ha det starkare laget. Men det är värt att minnas att Island stod på sin topp förra året. Då var laget urstarkt i Algarve, och man inledde EM-kvalet med imponerande slagstyrka. Bland annat besegrades Norge med 3–1. Island har varit blekare i år.
Ukraina har däremot visat form i slutet av EM-kvalet med bortasegrar mot Vitryssland (5–0) och Finland (1–0).
Thora Helgadottir
Men det är trots allt Island som bär favorittrycket. Det här är ett lag som vi svenskar har mycket bra koll på. I princip spelar ju alla nyckelspelare i damallsvenskan. Vi vet således att man har en högklassig målvakt i Malmös Thora Helgadottir, en utmärkt försvarsgeneral i Kristianstads Sif Atladottir, en fantastisk speluppläggare i Malmös Sara Björk Gunnarsdottir och en måltjuv i Kristianstads Margret Lara Vidarsdottir.
Sara Björk Gunnarsdottir
Nämnda spelare är Islands ryggrad, och de verkar alla vara i god form. Det bör räcka långt mot ett något svåranalyserat Ukraina.
För Europas största gulblåa land är lite av ett oskrivet kort för mig. Då menar jag att jag i princip inte kan beskriva spelstilen på en enda av lagets spelare. Däremot minns jag ju att Ukraina var ju med i EM-slutspelet i Finland för fyra år sedan.
Och att de då var lite att ett skrällag. Visst, de åkte ut i gruppspelet, men de blev aldrig den slagpåse som många förväntat. Man slog hemmanationen Finland med 1–0, och mot Danmark föll det danska segermålet först i 87:e minuten.
Och spelmässigt så förde man de flesta matcherna. Passningsspelet var utmärkt. Däremot var den offensiva spetsen mindre bra. Så verkar det ha sett ut i gruppspelet nu också. Daryna Apanaschenko – Zvezda Perm pålitliga målskytt – är den enda som producerat i större mängd. Hon har gjort sju av Ukrainas 18 kvalmål hittills.
Hon är också en av många spelare från den ukrainska truppen som även var med 2009. Några andra är målvakten Iryna Zvarych, backen Olena Khodyreva, samt mittfältarna Tetyana Chorna, Vira Dyatel och Lyudmyla Pekur.
* Spanien–Skottland
Match 1: i morgon 15.00 i Glasgow
Match 2: onsdag 18.00 i Madrid
Det kan blir så att elva av de tolv lagen som spelade EM-slutspelet i Finland också är med i Sverige fyra år senare. De nio klara lagen var samtliga med senast. Men från det här playoffmötet kommer vi att få en nykomling. För varken Spanien eller Skottland var med senast.
Jag håller Spanien som klara favoriter. De tog sig till playoff via den tuffaste kvalgruppen – den som bland annat innehöll Tyskland och Schweiz.
Det spanska laget innehåller en rejäl svenskbekanting – Tyresös passningsgeni Veronica Boquete.
Vero är lagets storstjärna. Men även Adriana Martin Santamaria är välkänd för er som har koll på den internationella damfotbollen. Adriana har i år spelat i engelska WSL för Chelsea, men har även en säsong i amerikanska WPS (Sky Blue FC) bakom sig.
Tyvärr har en annan av Spaniens affischnamn, Laura del Rio, slutat i landslaget efter en skism med förbundskaptenen. Synd, för del Rio är en skicklig spelare – som nu håller till i Luton i engelska WSL. Hon har som bekant tidigare spelat för FFC Frankfurt och i ett par amerikanska klubbar. Jag minns henne dock mest för att det var hon som missade den avgörande straffen i den sista WPS-finalen i fjol…
Jag såg det spanska laget sno poäng av Tyskland förra hösten. Då imponerade man stort. Kan spanjorskorna hitta det spelet lär inte Skottland ha en chans. Då kan det bli stora siffror. Men jag har respekt för den eld som brinner i skotska idrottshjärtan.
Och för skotskorna är det här playoffspelet fotbollshistoria. Landets damlandslag får nämligen för första gången spela en hemmalandskamp på nationalarenan Hampden Park. Tyvärr är laget lite brandskattat då Vittsjöbacken Ifeoma Dieke ju drog av korsbandet i OS i somras.
Jag har svårt att tro att skotskt kämpande skall räcka mot spansk elegans. Skottlands lag känns lite för ojämnt. Men de har ett par skickliga profiler i Arsenalduon Kim Little och Jennifer Beattie. Little blev lite av en favoritspelare i OS. Det finns inte många landslag där inte hon hade platsat.
En annan, ny skotsk favoritspelare är Turbine Potsdams nya yttermittfältare Lisa Evans. Hennes fart, och förmåga att komma till fina inlägg, har imponerat stort på mig i upptakten av Frauen-Bundesliga. Evans är ytterligare en skotsk klasspelare.
* Ryssland–Österrike
Match 1: söndag 18.30 i St Pölten.
Match 2: torsdag 16.30 i Rostov.
Den sista matchen känns på många sätt jämnast. Utöver Ukraina är det här också de två lag som jag känner att jag har sämst koll på.
Ryssland spelade EM-slutspel 2009, men blev där poänglöst. Bland annat vann Sverige mot ryskorna i lagens respektive premiärmatch med 3–0. I det pågående kvalet föll man i båda mötena med Italien med 2–0. I övrigt tog man 22 av 24 poäng, vilket förstås är en bra prestation.
Samtliga spelare i den ryska truppen håller till i egna ligan, vilket borde vara en svaghet. De spelare som märkts mest i målprotokollet är Rossiyankas Natalia Shlyapina (6 mål) och Zorkijs Elena Morozova (5).
Jag såg Rossiyankas Champions Leaguekvartsfinaler mot Potsdam i våras. Där visade den ryska landslagsmålvakten Elvira Todua sällsynt fumlighet. Jag ser ryskorna som favoriter mot Österrike, men det förutsätter att inte Todua är lika darrig som mot Potsdam.
Österrike överraskade och tog playoffplatsen i sin grupp på Tjeckiens bekostnad. Österrikiskorna avslutade lysande, med sex raka segrar. 3–1-segern hemma mot Danmark var höjdpunkten.
Sviten borde göra att Österrike kommer in i playoffspelet med gott självförtroende.
För även om jag ser Ryssland som favoriter, mest eftersom de har klart större mästerskapsvana, så är Österrike en farlig utmanare. I laget finns tre spelare från Bayern München, alltså spelare med vana att skrälla i avgörande matcher.
Trion Carina Wenninger, Laura Feiersinger och Viktoria Schnaderbeck spelade samtliga 90 minuter när München skrällvann tyska cupfinalen mot Frankfurt i våras. Trion fanns också med i startelvan när München kopierade finalvinsten genom att slå ut Frankfurt ur cupen härom veckan.
Det är också Münchentrion, samt Neulengbach:s skyttedrottning Nina Burger som bär Österrikes lag. Jag håller inte för omöjligt att det kan bära hela vägen till EM-slutspel.
* Utöver EM-playoffet spelas det en del landskamper under de kommande dagarna. Utöver Sverige–Schweiz (tisdag) är förstås dubbelmötet mellan USA och Tyskland klart mest intressant. De möts dels natten mot söndag (00.30), dels natten mot onsdag (02.30).
I övrigt på landslagsnivå spelar Frankrike mot England i morgon, och mot Holland på onsdag.
* När det gäller ligaspel pågår av förklarliga skäl inte så många ligor. Det spelas fem matcher i Italien i morgon – Bardolino Verona vilar dock.
* På söndag kan Inac Kobe Leonessa säkra sitt ligaguld i Japan. Vid hemmaseger mot Albirex Niigata samtidigt som NTV Beleza tappar poäng mot trean Okayama Yunogo Belle – då är guldet klart.
Vinnaren i Nadeshiko League får för övrigt en plats i det nya, inofficiella klubblags-VM som startas i vinter. Europas Champions League-mästarinnor Lyon har en plats. Australiska W-leaguevinnarna Canberra United en annan.
De två sista VM-platserna går till Japan. Dels till ligasegrarna – med största sannolikhet Inac Kobe Leonessa, dels till cupsegrarinnorna Beleza.
Klubblags-VM spelas i japanska Saitama 22–25 november. Läs mer här.
* Apropå australiska W-league så återstartar den i natt svensk tid med matchen Canberra United–Brisbane Roar.
Mästarinnorna Canberra har förstärkt sitt lag med tyska Ariane Hingst, och blir förstås farliga även i år. Alla ligans spelare, samt övergångar, finns på den här länken.
Noterbart är att man har ett nytt lag i ligan. Det handlar om en andra Sydneyklubb, Western Sydney Wanderers. Deras trupp ser intressant ut. I den märks landslagsspelare som Servet Uzunlar, Teigen Allen och Sarah Walsh. Läs mer om nykomlingslaget här.
I fjol blev Abby Wambach första fotbollsspelare att vinna priset som ”Sportswoman of the Year” i USA.
Alex Morgan
I år blev Alex Morgan den andra. Hon offentliggjordes som segrare i går. Läs mer här.
Priset delas ut i två olika kategorier, individuell idrott och lagidrott. Det är förstås i lagidrottskategorien som fotbollstjejerna prisats. Årets individuella ”Sportswoman of the Year” i USA blev gymnasten Gabby Douglas.
Faktum är att en svensk har vunnit den senare kategorien, det var Annika Sörenstam – 2004.
Vinnaren utses genom röstning. En expertjury står för 50 procent och folkets röster för övriga 50 procent.
Att spelare från det amerikanska fotbollslandslaget prisas två år i rad är ännu ett bevis för att laget nått sanslösa höjder när det gäller populariteten på hemmaplan. Jag har ju här tidigare skrivit om att fotbollsfinalen hade högre tittarsiffror i USA än Usain Bolt:s 100-metersfinal.
Apropå priser måste det vara dags att nominera kandidaterna till Ballon d’Or vilken dag som helst. I år lär bara en svensk vara aktuell, och det är Pia Sundhage, som lär vinna tränarkategorien. Eller?
I förstaläget nomineras tio kandidater i varje kategori. På spelarsidan är fyra–fem namn lättfunna. Men sedan är det tufft. Jag tror att damallsvenskan får med en spelare, Marta. Hon kommer med på sitt namn, och för sin höst.
Ramona Bachmann skulle kunna vara aktuell, men nej, jag tror varken att hon, Anja Mittag eller Veronica Boquete kommer att nomineras.
Homare Sawa
Jag tror inte heller att fjolårsvinnaren Homare Sawa finns med på årets kandidatlista.
De här tio kandidaterna gissar jag att det blir:
* Alex Morgan
* Abby Wambach
* Hope Solo
* Yuki Ogimi
* Christine Sinclair
* Wendie Renard
* Marta
* Celia Okoyino da Mbabi
* Camille Abily
* Aya Miyama
Har jag glömt någon självklar?
För övrigt tycker jag att vinnaren är självklar. Det måste väl bli Christine Sinclair, som bar Kanada till OS-brons. Eller vem skulle kunna hota?
Stina Segerström höjer pokalen.
Klockan har passerat midnatt med ett gäng minuter, och ytterligare en arbetsdag är över. Det var en rätt hektisk dag, som bland annat innefattade ett besök på Valhalla för cupfinalen.
Torsdagen den 11 oktober 2012 var förstås en stor dag för Göteborg FC – som försvarade sin cuptitel. Det var också en stor dag för den här bloggen. Någonstans vid 10-tiden på förmiddagen passerade nämligen räkneverket 100 000 sidvisningar. En milstolpe.
Just 100 000, fast kronor, fick Göteborg för cupsegern. Det var en intressant match jag fick se på Valhalla. Länkar med målen finns här och här.
Göteborg har verkligen en grymt stark startelva, när alla är med. I dag var alla med. Dessutom var Kristin Hammarström, Marlene Sjöberg och alla lagets fem utländska spelare lysande.
Camille Levin är en otroligt duktig ytterback. När hon slängde sig fram och täckte ett närskott från Marta i andra halvlek, då räddade hon dessutom segern till Göteborg.
Innermittfältet med Anita Asante och Yael Averbuch är makalöst starkt, och bolltryggt. Ibland litar dock medspelarna så mycket på Asante och Averbuch att duon får bollen i väldigt svåra lägen. Oftast löser mittfältseleganterna även de problemen. Men upprinnelsen till Tyresös kvittering var ett exempel när Asante inte klarade av att lösa gåtan.
Framåt gjorde väl Ingrid Wells sin klart bästa match i Göteborgströjan? Hon var bolltrygg, passningsskicklig och nästan alltid spelbar. Varför blev hon utbytt?
Och som grädde på moset har Göteborg det dödliga vapnet, Christen Press. När jag stötte på henne i guldyran nere på planen efter prisutdelningen passade jag på att berömma henne för hennes utmärkta blogg.
Däremot glömde jag att plussa för hennes hjälteroll i själva matchen. Det borde jag ha gjort. För det var ju trots allt Press som gjorde 1–0, och som fixade den avgörande straffen i början av den andra förlängningskvarten.
Marlene Sjöberg går mot straffpunkten
Straffen satte Marlene Sjöberg hur säkert som helst. Och visst blir man glad när man lyssnar på en spelare som säger så här om att lägga en avgörande straff:
”När de fällde Christen blev jag skitglad. Jag älskar när det blir straffar. Jag njöt verkligen av situationen. Jag hade ett litet leende hela vägen från mittlinjen fram till straffpunkten.”
Göteborg vann matchen på sitt väl genomarbetade försvarsspel. Utöver straffen gjorde Sjöberg ett utmärkt defensivt arbete mot Marta.
Även om Tyresö hade mest boll var det jämnt i klara målchanser. Kanske att Göteborg till och med hade någon mer.
Varför vann då inte stjärnspäckade Tyresö?
Ett svar torde vara att det går att köpa stjärnspelare. Men det går inte att köpa vinnarkultur. Den måste man bygga själv.
Ett annat är att laget har tappat mycket av sin defensiva stabilitet sedan Linda Sembrant drog av sitt korsband. Med henne hade man trygghet bakåt.
I kväll stod tränare Tony Gustavsson långa perioder och försökte få sin backlinje att jobba på rätt sätt mot Christen Press. Det lyckades väl sisådär.
Just Gustavsson tog även ett par konstiga beslut i sin coachning. Först så förstår jag inte varför han använder Emilia Appelqvist i mittförsvaret, på Sembrants plats. Som jag ser det borde bänkade Annica Svensson vara ett bättre alternativ i den rollen.
När Gustavsson bytte ut Appelqvist, och satte ner Elaine som mittback upplevde jag det som att laget fick mycket större defensiv trygghet.
Bytet av pigga Meghan Klingenberg förstod jag inte heller. Amerikanskan känns som en tänkbar matchvinnare. Det hade väl varit bättre att flytta upp henne, än att ta ut henne?
Slutligen upplevde jag det som att det gnälldes lite för mycket i Tyresölägret. Domaren Linn Andersson gjorde ingen höjdarmatch. Men många Tyresöspelare lade alldeles för mycket energi på att gnälla på domaren. Så vinner man inga titlar.
Och som det ser ut nu kommer inte Tyresö att vinna någon titel i år. Det skulle förstås vara ett gigantiskt misslyckande med den trupp man har.
För det är ju inte svårt att se vilken potential som finns i laget. Bara att få se Vero Boquete:s bollbehandling är ju värt entrépengen till varje Tyresömatch. Och även om Marta gnällde och hade det ganska tufft, så gjorde hon ett mål och var nära att hon göra ett par till.
Men vi som såg finalen i dag såg alldeles för få vinnare i Tyresölägret. De stora vinnarna i kväll hette Press, och framför allt – Sjöberg.
Vittsjö föll i kväll borta mot Linköping med 4–3. Sensationslaget har bara tagit en poäng på de senaste fyra omgångarna och är nu nere på femte plats i tabellen – bara två poäng före LFC, och fem före Umeå.
Nu har Vittsjö ett ganska bra program för de avslutande fyra omgångarna, så de skall nog trots allt kunna hamna på övre halvan i sluttabellen. I de båda kommande matcherna väntar ju exempelvis bottengängen Kif Örebro och Djurgården.
Men Vittsjö har tappat rejält med fart nu i höst. Minns i våras när Sofie Andersson gjorde mål i varenda match, och man länge till och med hängde på Malmö och Tyresö i guldstriden. Andersson gjorde för övrigt dagens sista Vittsjömål – hennes första sedan det här mot Jitex, den 9 juni:
Sofie Andersson gör mål
Efter att ha gjort mål i 20 raka seriematcher gick Andersson mållös i åtta raka. Börjar en ny svit nu?
Jag skriver så mycket om Vittsjö eftersom det är dags för mitt fjärde bildspel damallsvenskan. Och det är från nykomlingarnas allra största dag – den då Marta kom till byn.
Jag har tidigare skrivit om Vittsjö–Tyresö 1–1 här, här, här och här. I de inläggen har jag lagt upp ett gäng bilder. Här kommer många fler:
Och här är bilderna en och en:
Debatten om svensk damfotbolls framtid är i gång i diverse forum och på twitter.
Väldigt ofta möts jag av åsikten att alla utlänningar i damallsvenskan står i vägen för våra unga talanger.
Den får mig att bli väldigt förvånad, för personligen tycker jag att det är precis tvärtom.
Utan alla utlänningarna skulle damallsvenskan tappa rejält, och den skulle dra med sig svensk damfotboll på landslagsnivå i fallet.
Det är ju bara att se på hur det är i Norge. Där är utlänningarna lätträknade i toppserien. Och norsk damfotboll har ju haft en lysande utveckling de senaste åren. Eller hur?
För ärligt talat. Hur många svenska spelare av hög damallsvensk klass finns det?
Personligen uppskattar jag mellan tummen och pekfingret siffran till 60, varav en handfull spelar utomlands.
Men genom att lägga till 67 utländska spelare, där nästan alla utom amerikanskorna tillhör sina nationers landslag, har vi nästan fyllt upp en rakt igenom högklassig damallsvenska med tolv lag.
Ta bort de 67 utlänningarna, och vi får fylla på med lika många svenska spelare av hyfsad eller låg damallsvensk klass.
Som brev på posten blir det en massa fler ojämna matcher, och så kommer önskemålet om att skära ner serien till sex eller åtta lag.
Och då får ju inte våra unga talanger mer speltid. Bara sämre motstånd.
För vi skall ju i stället vara extremt tacksamma över att våra unga talanger får chansen att dagligen träna med, och varje vecka matchas både med och mot, spelare av hög internationell klass.
Så utlänningarna i damallsvenskan är ett rakt igenom positivt inslag, så länge de håller så hög klass som de gör nu. Det är ju tack vare dem som damallsvenskan är en av världens fem bästa ligor. Och jag skulle inte tacka nej om ytterligare ett gäng världsstjärnor dök upp i Sverige.
Däremot är det ett problem för våra talanger att Uefa har stoppat Sveriges upplägg med farmarlag, och med korttidsutlåningar. Det leder till att vi för tillfället har väldigt många spelare som i princip aldrig får någon speltid.
Att lösa den gåtan är otroligt viktigt. Här har Svenska Fotbollförbundet och klubbarna genom EFD kanske sin viktigaste uppgift för tillfället.
Jag har för övrigt gjort en sammanställning av alla damallsvenskans utlänningar. Jag har tagit med samtliga som tillhör, eller har tillhört, någon damallsvensk klubb under säsongen. Och jag tror inte att jag glömt någon. Eller?
* AIK 2
Maija Saari (Finland)
Lori Chalupny USA)
* Djurgården 4
Gudbjörg Gunnarsdottir och Katrin Jonsdottir (Island)
Renée Slegers (Holland)
Annika Kukkonen (Finland)
* Jitex 6
Minna Meriluoto, Katri Nokso-Koivisto, Leena Puranen och Annica Sjölund (Finland)
Christina Julien (Kanada)
Kristine Lindblom (Norge)
* KIF Örebro 5
Susanna Lehtinen och Sanna Talonen (Finland)
Edda Gardarsdottir (Island)
Sarah Michael (Nigeria)
Stephanie Labbé (Kanada)
* Göteborg FC 5
Ingrid Wells, Christen Press, Camille Levin och Yael Averbuch (USA)
Anita Asante (England)
* Kristianstads DFF 6
Sif Atladottir, Katrin Omarsdottir och Gudny Björk Odinsdottir (Island)
Johanna Rasmussen (Danmark)
Becky Edwards (USA)
Sophie Schmidt (Kanada)
* Linköpings FC 8
Linda Sällström (Finland)
Manon Melis (Holland)
Lisa De Vanna (Australien)
Nora Holstad Berge och Ingrid Schjelderup (Norge)
Karen Bardsley (England)
Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Harder (Danmark)
* Ldb FC Malmö 8
Ramona Bachmann (Schweiz)
Katrine Veje och Christina Öyangen Örntoft (Danmark)
Thora Helgadottir och Sara Björk Gunnarsdottir (Island)
Anja Mittag och Katrin Schmidt (Tyskland)
Ali Riley (Nya Zeeland)
* Piteå IF 7
Ann-Mari Dovland och June Pedersen (Norge)
Faith Ikidi (Nigeria)
Jennifer Nobis (USA)
Hallbera Gisladottir (Island)
Anna Westerlund (Finland)
Lydia Williams (Australien)
* Tyresö FF 5
Marta Viera da Silva och Elaine Moura (Brasilien)
Line Röddik Hansen (Danmark)
Veronica Boquete (Spanien)
Kirsten van de Ven (Holland)
* Umeå IK 4
Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu (Nigeria)
Tuija Hyyrynen och Pernilla Nordlund (Finland)
* Vittsjö GIK 7
Loes Geurts och Mandy van den Berg (Holland)
Kirsty Yallop (Nya Zeeland)
Kendall Fletcher, Danesha Adams och Brittany Bock (USA)
Ifeoma Dieke (Skottland)
Totalt handlar det om 67 utländska spelare, fördelade på följande länder:
1) Finland 12
2) USA 10
3) Island 9
4) Danmark 6
5) Norge 5
Holland 5
7) Nigeria 4
8) Kanada 3
9) Australien 2
Brasilien 2
England 2
Tyskland 2
Nya Zeeland 2
14) Skottland 1
Spanien 1
Schweiz 1
Fotnot. Efter listans tillkomst har ytterligare två utländska spelare anslutit till damallsvenska klubbar, nämligen Meghan Klingenberg (USA, Tyresö) och Margret Lara Vidarsdottir (Island, Kristianstad). Alltså totalt 69 utlänningar i damallsvenskan 2012.
Damallsvenskan har tagit sommarlov sedan ett par dagar tillbaka. Därmed har det också blivit hög tid att göra en sammanfattning av vårsäsongen.
Jag tippade som bekant serien inför avspark. Här är länken till tipset för toppstriden, och här är länken till bottenstriden.
Det enda man brukar kunna vara säker när man gör ett sådant tips, det är att nästan inget blir som man tänkt sig.
Här är en genomgång av tabellen som den ser ut nu:
1) Tyresö FF
Mitt tips: 2:a
12 matcher, +23 i målskillnad, 28 poäng
* Visst, Tyresö ligger överst i tabellen. Ändå anser jag att jag har prickat dem på rätt placering halvvägs, den som tvåa. Malmö har ju nämligen en hängmatch, som jag tror att de vinner. Och då vinner ju faktiskt LdB vårserien även i år.
Inför avspark i april ifrågasatte jag Tyresös backlinje. Så här långt har laget släppt in överlägset minst mål, åtta. Och man har bara släppt till 43 avslut totalt mot mål. Det är fantastiskt bra siffror, så jag får stå med skammen…
Sett till spelartruppen bör Tyresö vinna den här serien lätt. Men namn spelar inte. Och Tyresö har ännu inte hittat in på den autobahn som leder raka vägen mot kronprinsessan Victorias pokal. Orsaken är att lagbygget långt ifrån är klart. Alla stjärnor måste placeras i roller som de accepterar, något som visat sig vara en svår nöt att knäcka.
Våren har varit väldigt omtumlande. Tränaren hoppade av, starke mannen fälldes för sexköp, superstjärnan var ur balans, och så vidare.
Hittar man lugnet i klubben, och får viljestarka stjärnor som Marta, Vero Boquete, Caroline Seger, Elaine, Lisa Dahlkvist med fler att dra jämnt i höst, då blir det guld.
Annars blir det en spännande höst i damallsvenskan.
2) LdB FC Malmö
Mitt tips: 3:a
11, +17, 27
* Moraliska serieledare. Malmö har verkligen varit överraskande starka. Laget bärs av makalösa poängdrottningen Anja Mittag. Hon är en spelare som gör att omgivningen växer. Smartare än de flesta.
På senare tid har även Ramona Bachmann börjat prestera på sin högsta nivå. Defensivt ser jag Tora Helgadottir som seriens bästa målvakt. Och mittbackarna Malin Levenstad och Amanda Ilestedt har visat hög klass. Dessutom är centrala mittfältarna Sara Björk Gunnarsdottir och Katrin Schmidt nyttiga tvåvägsspelare.
Jag undrade lite över bredden i truppen. Men den oron var obefogad. Juniorerna har visat sig hålla hög klass. Elin Rubensson, Ilestedt och Saga Fredriksson är redan allsvenska spelare.
Trots att Malmö är regerande mästarinnor, och i praktiken leder halvvägs, så får de räknas som första utmanare om guldet.
3) Vittsjö GIK
Mitt tips: 10:a
12, +5, 25
* Malmö är alltså en överraskning för mig. Därmed räcker inte ordlistan riktigt till för att beskriva hur stor skräll Vittsjö är.
Jag har hyllat klubben flera gånger på sistone (bland annat här), och känner att jag inte har så mycket att tillägga. Mer än ett nöjt konstaterande av att jag i alla fall inte hade laget på nedflyttning…
4) Kristianstads DFF
Mitt tips: 6:a
12, +4, 22
* Tränare Elisabet Gunnarsdottir såg lätt kaxigt sitt lag som guldkandidat inför seriestart. Visst har våren varit bra, men guldkandidat? Nej, chanserna till serieseger var i praktiken försvunna ganska tidigt för ojämna KDFF.
Ojämnheten märks på att det har blivit segrar mot topplagen Tyresö, Vittsjö och Göteborg, men förluster mot mittenlag som Jitex, Umeå och Piteå.
Ett tag vann man bara i Stockholm. Men Gunnarsdottirs gäng har lyft på sistone, och går in i höstsäsongen med goda chanser att sluta topp fyra.
Ja, man är ju faktiskt med i racet om en plats i Champions League. Men för att verkligen kunna nå dit får man nog inte tappa fler än fem–sex poäng på de sista tio omgångarna. Och det blir väl för tufft? Eller?
Jag har inte sett laget mer än på korta tv-klipp. På dem ser det ut som att Sif Atladottir kan vara seriens bästa mittback, och att Kosovare Asllani har toppat formen lagom till OS. Och statistiken visar att man skjutit flest skott på mål av alla lag under våren. Bättre utdelning på skotten i höst, och…
5) Linköpings FC
Mitt tips: 1:a
12, +12, 19
* Oj, vad jag var snett ute här. Med sju poäng på lika många omgångar var säsongsupptakten så svag att serien på många sätt var förstörd långt innan det roliga ens var nära att ha börjat.
LFC utnämns därför till vårens stora besvikelse.
Men laget har haft en väldigt positiv trend på sistone. Manon Melis har genom fem mål på två möten med Djurgården lyft till tredje plats i skytteligan, och med Nilla Fischer i mittförsvaret har man hittat defensiv stabilitet.
I höst ansluter danska supertalangen Pernille Harder. Och med en stark höst finns chansen att laget trots allt kan sluta topp fyra. Ja, går man rent kan man till och med ta en plats i Champions League. Fast det känns kanske inte så sannolikt. Eller?
6) Göteborgs FC
Mitt tips: 4:a
12, +11, 17
* Tillhör vårens stora besvikelser. Då tänker jag inte i första hand på placeringen, utan på avståndet upp till topplagen. För att ta in elva poäng på Tyresö på tio omgångar gör man inte.
Laget ligger i ett ingenmansland, och seriehösten blir en enda lång transportsträcka. En transport där det gäller att få ihop laget. För det har fattats både spets, och defensiv stabilitet.
Det är bara att titta på statistiken över avslut i slutet av det här långa inlägget. Göteborg tillhör de lag som avlossat minst skott på mål, och de som har dragit på sig flest skott på eget mål.
Offensivt har man stått och fallit med Christen Press. Hon är för övrigt ett av få riktiga glädjeämnen i laget. Jag skrev inför att ”Press inte bara är en utmärkt bloggare och twittrare, hon har även snabbheten för att bli en sensation i allsvenskan.”
Det känns som att jag var ganska rätt ute där… Amerikanskan sprang ju så snabbt att hon hann in som reserv i USA:s OS-trupp.
Defensivt slutar försvarsgeneralen Jane Törnqvist. Kommer Annike Krahn in där? Och värvar man något mer? Jag hade gärna sett att laget skaffade ytterligare en stabil back, och en utpräglad vänsterspelare.
7) Piteå IF
Mitt tips: 8:a
12, –1, 16
* Piteå har gjort en stark vår, och överraskat många på ett positivt. Nyckeln är att man har lyckats bra med sina nyförvärv.
Grunden är en rak och ganska enkel fotboll. Och genom ettriga Hanna Pettersson och kraftfulla Jennifer Nobis har man den spets som behövs för att kunna slå hål på samtliga damallsvenska försvar.
Piteå har dessutom flera spelare som är starka i luftrummet, vilket ju är nyttigt både offensivt och defensivt. Och med Sofie Persson har laget fått en spelare som kan leverera fasta situationer med god precision.
Piteå ligger trea i publikligan, trots att inte Marta har varit på besök. Det skall inte behöva bli en kall fotbollshöst i Norrbotten i år.
8) Jitex BK
Mitt tips: 5:a
12 matcher, –6, 12 poäng
* Jitex gjorde en fantastiskt stark försäsong, och inledde också serien stabilt. Man låg sexa efter åtta omgångar, vilket var i takt med mitt tips. Sedan dess har det blivit noll poäng och bara ett mål på de sista fyra omgångarna.
Gemensamt för de matcherna är att laget spelat samtliga utan talangen Fridolina Rolfö. Är det så att Jitex står och faller med henne?
Jaja. Jitex är för bra för någon bottenstrid. När Rolfös löpningar åter tillförs laget så kommer poängen att trilla in under hösten.
9) Umeå IK
Mitt tips: 9:a
11, –10, 12
* Umeå har jag placerat på rätt plats. För jag kände inför serien att UIK riskerade göra årets ras i damallsvenskan.
Mest tvivlade jag på målskörden framåt eftersom man tappade flera av sina bästa målskyttar under vintern. Och mitt tvivel var befogat. I fjol gjorde man 45 mål. I år har det blivit 14 halvvägs.
Jenny Hjolman ser ut att ha spännande kvaliteter. Men hon verkar inte mogen att bära ett lag i damallsvenskan ännu. Således är det tydligt att UIK behöver tillföras en pålitlig målskytt under sommaren.
Men fjolårets trea har även sviktat defensivt. I fjol släppte man in 21 mål på 22 matcher. I år har det blivit 24 efter elva.
Men offensiv och defensiv hör ihop. Har man inga utpräglade målskyttar måste man gå fram med mer folk, och då öppnar man sig bakåt. Som jag ser det finns risken för att UIK kan trilla ner ytterligare en placering.
Men åka ut? Nej, så illa skall det inte behöva gå. För Caroline Jönsson, Emma Berglund, Emmelie Konradsson och de båda nigerianskorna Rita Chikwelu och Ogonna Chukwudi utgör en så stabil stomme att kontraktet kommer att säkras.
10) KIF Örebro
Mitt tips: 7:a
12, –18, 10
* Utan Sara Larsson har Kif varit svagare än väntat. Framför allt har man darrat bakåt. Tillsammans med Djurgården är Örebro det lag som släppt in flest mål, och det är ingen stark merit.
Men nu är Larsson tillbaka, och hon bör kunna styra upp försvarsspelet rejält.
15 mål framåt imponerar inte heller. Men kritiserade Sarah Michael har börjat producera på sistone. Hon har god uppbackning av Marie Hammarström och isländska Edda Gardarsdottir. Kif kan bli kvar på tionde plats, men där är det stopp. Nedflyttning skall inte behöva bli aktuellt.
11) AIK Fotboll Damer
Mitt tips: 12:a
11, –10, 6
* AIK har ett ungt och talangfullt lag, som har gjort kanonresultat mot topplagen.
Jag har inte sett laget spela, men har förstått att de spelar smart, efter sina resurser när de känner sig nederlagstippade. Det har inneburit seger mot Malmö, och poäng mot både Linköping och Göteborg. Man var dessutom väldigt nära att nå oavgjort även mot Tyresö.
Men mot bottenlagen verkar talangerna inte vara lika disciplinerade. För man har bara tagit en pinne på gängen på tabellens undre halva.
Skall AIK ha minsta chans att lyfta upp över nedflyttningsstrecket krävs nog minst 13 poäng – alltså nästan full utdelning mot bottenlagen i höst. Orkar man med det?
12) Djurgårdens IF DFF
Mitt tips: 11:a
11, –27, 6
* Uddlösa Djurgården har bara gjort sex mål på elva omgångar. Det är inte allsvensk klass.
Visst, Jessica Landström har anlänt, och kommer att ge lite bättre spets åt anfallet.
Och trots att Gudbjörg Gunnarsdottir är en utmärkt målvakt har laget släppt in flest mål i serien.
Det är alltså tydligt att försvarsspelet inte håller damallsvensk klass.
Djurgården behöver nog åtminstone två, starka defensiva nyförvärv för att kunna ha en chans att klättra över nedflyttningsstrecket. Fast det känns som att det är superettan nästa. Det ser för övrigt ut att bli en serie med många Stockholmslag under premiäråret.
Här är slutligen lite statistik:
Skytteligan:
1) Anja Mittag 13
2) Christen Press 10
3) Manon Melis 9
4) Sofie Andersson 8
5) Danesha Adams 7
Poängligan:
1) Anja Mittag 17, 13+4
2) Marta 13, 6+7
3) Christen Press 11, 10+1
4) Elin Rubensson 11, 6+5
4) Kosovare Asllani 11, 6+5
6) Sofie Andersson 10, 8+2
7) Sara Lindén 10, 5+5
—-
Madelaine Edlund 8, 5+3
Susanne Moberg 8, 5+3
Caroline Seger 6, 3+3
Målvaktsligan
1) Carola Söberg 81 procent, 35 räddningar–8 insläppta mål
2) Kristin Hammarström 81 procent, 73–17
3) Sussie Nilsson 77 procent, 65–19
4) Thora Helgadottir 77 procent, 50–15
5) Sofia Lundgren 76 procent, 51–16
—-
8) Hedvig Lindahl 73 procent, 55–20
Bäst offensiv. Flest egna avslut på mål:
Kristianstads DFF 114
Tyresö FF 113
LdB Malmö 99
Jitex 91
Linköpings FC 88
Umeå IK 85
Vittsjö GIK 85
Göteborg FC 83
Piteå IF 82
Kif Örebro 66
Djurgården 52
AIK FF 50
Bäst defensiv. Minst avslut på eget mål:
Tyresö FF 43
LdB FC Malmö 65
Linköpings FC 67
Vittsjö GIK 70
Jitex BK 72
Kristianstads DFF 75
AIK FF 84
Kif Örebro 88
Göteborg FC 90
Piteå IF 92
Umeå IK 96
Djurgården 98
Det har blivit dags för den andra delen av min sportsliga genomgång av lördagens damallsvenska toppmöte. Vittsjö var ganska lättanalyserat. Men det är väldigt mycket svårare att förstå sig på Tyresö FF.
Jag hade bara sett dem på tv tidigare i år, och var väldigt nyfiken på att få se superlaget live.
På förhand fanns det många frågeställningar som kändes intressanta:
* Som att få se hur formen var på fem svenska OS-spelare.
* Som att på plats få se om det ligger något i snacket om att Marta är en stor besvikelse.
* Som att med egna ögon få se hur bra Veronica Boquete är.
Vad fick jag då se?
Jag såg Vittsjös spelare jobba stenhårt tillsammans mot ett gemensamt mål. Jag såg Tyresös se ut som ett gäng individualister utan spelidé och utan någon given rollfördelning. Jag satte dessutom ganska stora frågetecken för vem som egentligen bestämmer i laget.
Nu låter det som att Vittsjö var mycket bättre än Tyresös stjärnlag. Det är förstås inte sant. Tyresös stjärnor är så bra att det trots allt borde ha vunnit matchen med ett par måls marginal. Det visar inte minst det här klippet med höjdpunkter från matchen.
Att Tyresö var bättre, och ändå får mest kritik beror på att jag ställer väldigt olika krav på klubbarna. Vittsjö är en nykomling som nästan alla trodde skulle åka ut direkt.
Tyresö däremot var överlägsna guldfavoriter. Och som jag ser det är laget spelmässigt väldigt långt ifrån den nivå man borde ligga på.
Under vintern har jag sett de tyska och franska topplagen flera gånger på tv. Känslan är att Lyon, Potsdam, Wolfsburg med fler är betydligt mer välgjorda lagbyggen än Tyresö, där många frågor fortfarande väntar på att få svar.
Som vilka skall springa i djupled? Vem skall fungera som speluppläggare? Vilken är Martas roll?
Nu har jag ställt många frågor. Men det blir lätt så när man just har sett ett lag på riktigt för första gången. Det är då frågorna uppstår, de som man behöver få ett par matcher för att hitta svaren på.
Men jag skall nu ge mig ut på djupt vatten, och redan nu försöka ge några svar. Jag börjar med de inledande frågeställningarna.
Här min bild av de svenska OS-spelarnas insats:
* Annica Svensson visade sin snabbhet och defensiva styrka några gånger när hon stoppade Vittsjökontringar. Inte speciellt delaktig i offensiven.
Linda Sembrant
* Linda Sembrant blev närmast avklädd av Danesha Adams i början, och det var i Sembrants yta som Emma Sjödahl kunde nicka in 1–0-målet. Den andra halvleken var bättre för Sembrant. Då fick hon huvudsakligen ägna sig åt anfallsspel, och uppspel är hon riktigt skicklig på.
* Lisa Dahlkvist. Visade sin vinnarvilja när hon blev målskytt efter hörna. Spelar i biroll i laget, och har inte så mycket boll som jag tycker att hon borde ha. Känns som en sämre spelare nu än för ett år sedan. Jag hoppas verkligen att den känslan är fel, för hon blir viktig i OS.
* Madelaine Edlund. Var inblandad i ett par farligheter i början av matchen. Men försvann sedan ur matchbilden. Att inte ha ett enda avslut på de sista 70 minuterna i en match som ens lag dominerar är inte godkänt för en landslagsforward. Inte ens nära.
* Caroline Seger. Lysande i en kvart. Då visade hon härlig löpvilja, och gav Vero Boquete alternativ för sina djupledsbollar. Men precis som jag sett i tidigare matcher – se det här inlägget – så slutade Seger att springa i djupled.
Såg jag rätt så löpte hon fler gånger i djupled under de första 15 minuterna än under övriga 75. Det bidrog till att göra Tyresös spel alltmer statiskt och lättläst. Nu hör det till saken att hon tog ett halvsteg bakåt i halvtid, från nummer tio-rollen till att bli defensiv innermittfältare. Men även i den rollen borde hon springa mer.
Och tre mål och tre assist under våren är inget vidare facit för den spelare som är tänkt som Sveriges nummer tio i OS.
Alltså inga toppbetyg för våra svenska OS-spelare. Hur var då Marta?
Jo, hon var bra. Hon är bra, riktigt bra. Man behövde inte se många minuter för att slå fast att snacket om att hon är slut är rent trams. Den volleykanon hon skickade i väg i tionde minuten höll högsta världsklass. Det gjorde även hennes bollbehandling och förstatouch genom hela matchen.
Marta är fortfarande en toppspelare – utan tvekan. Sannolikt ställer de som sågat eller ifrågasatt henne orimligt höga krav. Marta leder ju faktiskt assistligan på sju målpass, och har gjort fyra mål. Bara Anja Mittag (12+4) har gjort fler poäng är elva i hela serien. Martas vår måste väl vara mer än godkänd? Eller?
Men visst, Marta är inte lika dominant som hon var under åren i Umeå. Men spontant tror jag att det beror mer på Tyresö än på Marta.
I Umeå var hon den sista pusselbiten i ett komplett lagbygge. I Tyresö är hon en av många stjärnor i något som inte känns som ett lag, utan mer som en all-star-samling.
Marta i duell med Line Röddik Hansen. i bakgrunden är Vero Boquete.
En av alla all-stars är förstås Veronica Boquete. Hon är verkligen en briljant fotbollsspelare. Vittsjöspelarna var rejält imponerade efteråt, för det gick ju inte att ta bollen av spanjorskan. Och visst har Vero många likheter med herrlandslagets passningsgenier, som Xavi och Iniesta.
I första halvlek spelade hon som en av två defensiva innermittfältare. Efter paus bytte hon roll med Caroline Seger och agerade nummer tio.
Men precis som med Marta och Seger känns det inte som att Tyresö har hittat den rätta rollen för Vero. Fyra mål och två assist under våren är inte ett facit värdigt en världsstjärna.
Problemet mot Vittsjö, som jag ser det, var alltså löpviljan hos Tyresö. Alla stjärnorna ville möta bollföraren, och helst få chansen att vårda bollen en stund.
Därmed fanns det inte många måltavlor för Veros precisa passningar. Och följden blir att Tyresö för tillfället bara får ut en väldigt liten del av sin trupps kapacitet.
Nu kanske det är vädligt bra för damallsvenskan. För Tyresö har så stor individuell skicklighet att man kan vinna serien även med det spel de har nu. Och skulle de prestera på sin topp skulle alla matcherna riskera att bli totala överkörningar.
Men är tanken att Tyresö skall kunna mäta sig med typ Lyon i framtiden behövs en stark ledare som får stjärnorna att underordna sig varandra. Och som placerar rätt spelare i rätt roll.
Jag tror att alla motståndares backlinjer är rätt nöjda med att Tyresö spelar Madelaine Edlund som forward, och att Marta håller till på kanten.
Och som jag ser det är Vero den självskrivna speluppläggaren. Det innebär att Caroline Seger får ikläda sig rollen som djupledslöpare, om hon skall vara med. Fixar hon det?
Den viktigaste frågan är således om tränare Leif Edeborg klarar av att hantera alla stjärnor, och bygga ett lag. Det skall bli intressant att följa.
Två sena mål av Schweiz hemma mot Spanien gör att Tyskland är EM-klart, plus att det dessutom är upplagt för att både Holland och England skall kvala in till nästa års EM-slutspel. I går säkrade även Italien sin plats i EM-slutspelet.
Kvalets bästa tvåa har ju en direktplats till mästerskapet i Sverige. Och i och med Spaniens förlust i dag har laget tappat åtta poäng i grupp 2.
Inför kvällens gruppfinal i grupp 6 mellan England och Holland har de lagen tappat fyra respektive två poäng. Holland behöver alltså bara en poäng på sina två återstående matcher – förutom den i dag så skall man även spela borta mot Serbien på onsdag – för att vara EM-klart.
England å sin sida behöver ta sex poäng på sina tre återstående matcher för att bli EM-klara. Utöver Holland skall engelskorna spela borta mot Slovenien (på torsdag) och hemma mot Kroatien (19 oktober).
De uppgifterna klarar båda lagen av.
För Spanien innebär alltså dagens förlust att laget tvingas till playoff för att nå EM-slutspelet. Men det såg så bra ut borta mot Schweiz. När Vero Boquete satte en straff till spansk 3–2-ledning var det bara 17 minuter kvar att spela. Men i 80:e minuten gjorde Ramona Bachmann sitt andra mål för dagen – och kvitterade. Och två minuter senare avgjorde inhopparen Selina Zumbühl för Schweiz – där Frankfurts Ana Maria Crnogorcevic även hamnade i målprotokollet.
Resultatet innebar att Tyskland – utan att spela – blev tredje land efter Sverige och Italien att säkra sin EM-plats nästa år. Grattis.
Italien säkrade för övrigt sin plats 3,5 timmar innan tyskorna. Italien och Ryssland nämligen vann som väntat i grupp 1 i dag. Italien står på full poäng och målskillnaden 34–0 efter åtta omgångar. Eftersom inbördes möten går före målskillnad är den italienska EM-platsen alltså klar. I dagens 9–0-seger spelade bara måldrottningen Patrizia Panico i 65 minuter. Fast hon hann med tre mål på den tiden.
I grupp 3 leder numera Island en poäng före Norge och två före Belgien. Margret Lara Vidarsdottir inledde målskyttet för isländskorna i 3–0-segern mot Ungern. När Norge krossade Bulgarien med 11–0 blev Isabell Herlovsen femmålsskytt. Imponerande – även om motståndet var uselt.
I grupp 4 gjorde Arsenals Kim Little tre mål när Skottland vann med 8–0 mot Israel – och stärkte sin position som tvåa bakom suveräna Frankrike. Skotskorna fick dessutom hjälp av Wales som med sin 1–0-seger på Irland sannolikt spelade bort sina motståndare från slutspelet i Sverige.
Kif Örebros Sanna Talonen blev stor hjältinna när Finland vann med 2–1 borta mot Ukraina i toppmötet i grupp 5. Talonen gjorde båda de finska målen – det andra i 85:e minuten. Efter fem spelade omgångar leder nu finskorna tabellen tre poäng före Vitryssland och sex före både Ukraina och Slovakien. På onsdag är det gruppfinal mellan Finland och Vitryssland i Helsingfors. Finsk seger där – och EM-platsen känns säkrad.
Slutligen tog Österrike en blytung 3–2-seger borta mot Tjeckien i grupp 7. Det innebär att jag med största sannolikhet kommer att få fel i mitt tips av den här gruppen. För vinner inte tjeckiskorna i Danmark på onsdag är den österrikiska playoffplatsen klar.
Österrikes mål i Prag gjordes av Sarah Puntigam (på straff), Nadine Prohaska och Nina Burger.
Medan Sverige, USA och Japan laddar inför OS med en på många sätt glödhet träningsturnering i Halmstad och Göteborg spelas även mängder av hyperintressanta tävlingslandskamper runtom i Europa.
Vår egen träningsturnering är förstås så het som en träningsturnering någonsin kan bli. Alla tre medaljnationerna från VM i fjol är med.
Och det är faktiskt de tre OS-lag som är högst rankade på Fifas världsranking som stöter på varandra. Även om jag själv för tillfället bara rankar Sverige som sjätte nation i OS.
Som vanligt har Svenska Fotbollförbundet inte direkt jobbat ihjäl sig för att marknadsföra evenemanget. Men jag hoppas att de åtminstone klarar av att nå över 5000 åskådare på Sveriges båda matcher. Allt annat vore pinsamt. Inte minst med tanke på att vi skall ha ett EM-slutspel i Sverige nästa år, och då kommer vi inte att ha så här namnkunnigt motstånd.
Vad kan vi förresten kunna att få för motstånd i nämnt EM?
Delvis kan den frågan besvaras under kommande vecka. Det skall spelas inte mindre än 27 EM-kvalmatcher från lördag till och med torsdag och Italien, Danmark och Holland kan alla tre bli EM-klara av egen kraft i veckan.
De mest intressanta matcherna är:
* Schweiz–Spanien i grupp 3, lördag 18.30
* Ukraina–Finland i grupp 5, på lördag 17.00
* Tjeckien–Österrike i grupp 7, på lördag 16.00
* England–Holland i grupp 6, på söndag 18.30
* Norge–Nordirland i grupp 3, på onsdag 18.00
* Finland–Vitryssland i grupp 5, på onsdag 18.00
* Slovakien–Ukraina i grupp 5, på onsdag 19.00
* Danmark–Tjeckien i grupp 7, på onsdag 19.30
* Irland–Skottland i grupp 4, på torsdag 20.30
Jag tippade EM-kvalet i slutet av oktober. Det tipset står sig fortfarande väldigt bra. Även om jag reviderade mitt tips i grupp 3 en månad senare.
Sedan november har jag däremot inte känt behov av att göra någon ändring i tipset. Senast jag gjorde någons större genomgång av läget i EM-kvalet var för övrigt i början av april.
Inför helgen kan det vara läge för en ny snabbgenomgång.
Grupp 1:
Italien kommer att vinna, och motsvara mitt tips. De kommer att säkra gruppsegern 100-procentigt redan på lördag genom seger mot Makedonien (hemma).
Ryssland tar andraplatsen. Sannolikt är det klart redan innan den 19 september, då man tar emot trean Polen hemma.
Grupp 2:
Även här kommer tipset att sitta klockrent. För det är i praktiken klart att Tyskland vinner före Spanien.
Spanien har chansen att få en direktplats till slutspelet i Sverige, som bästa tvåa. Men då krävs nog seger i den kluriga bortamatchen mot Schweiz på lördag. Fixar Ramona Bachmann, Lara Dickenmann, Ana Maria Crnogorcevic och de andra schweiziskorna att sätta en käpp i hjulet för Vero Boquete och de andra spanjorskorna så talar det mesta för att tvåan i grupp 6 blir bästa tvåa.
Grupp 3:
Är ihop med grupp 5 klart jämnast. Här är det fortfarande ett öppet race mellan Belgien, Norge, Island och Nordirland.
Jag tippade först Norge före Island, men kastade sedan om det tipset.
Gruppen kommer inte att avgöras förrän i september, då det spelas fyra inbördes möten mellan de fyra topplagen. Jag tror att matchen Norge–Island den 19 september kan bli helt avgörande om gruppsegern. Men för att det skall bli verklighet behöver Norge först slå Nordirland och Belgien.
Grupp 4:
Här motsvarar Frankrike mitt favorittips. Om Irland och Skottland kryssar på torsdag är fransyskorna redan helt EM-klara.
Kampen om andraplatsen i gruppen står just mellan Irland och Skottland. Torsdagens möte i Cork kan vara det som avgör.
Grupp 5:
Jämnaste gruppen ihop med grupp tre.
Jag har tippat Finland före Ukraina. Det tipset känns gångbart, även om både Slovakien och Vitryssland i högsta grad är med i kampen. Finland ställs mot Ukraina (borta) och Vitryssland (hemma) i veckan. Dessutom skall Slovakien ta emot Ukraina. Efter de tre matcherna kan det vara avgjort.
Men avgörandet kan också dröja till slutomgången den 19 september, då Finland tar etmo Ukraina och Vitryssland tar emot Slovakien.
Grupp 6:
Här har det handlat om två lag från första sekund – Holland och England.
Gruppen avgörs på söndag, då de lagen möts i Manchester. Jag tror på engelsk seger i matchen, och i gruppen.
Men Loes Geurts, Manon Melis, Kirsten van de Ven och de andra holländskorna har en bra chans att gå direkt till EM som bästa tvåa, även vid förlust.
Grupp 7:
Här motsvarar Danmark favoritskapet med eftertryck.
Danskorna kan säkra sin EM-plats på onsdag genom seger mot Tjeckien.
Andraplatsen står mellan Österrike och Tjeckien. Österrike anfört av Bayern Münchenkvartetten Carina Wenninger, Viktoria Schnaderbeck, Sarah Puntigam och framför allt Laura Feiersinger ligger före just nu. Gör de det även efter lördagens möte i Prag?
Slutligen. Här är återigen mina tolv EM-lag:
Värd: Sverige.
Gruppsegrare: Italien, Tyskland, Island, Frankrike, Finland, England och Danmark.
Bästa tvåa: Holland.
Från playoff: Ryssland, Spanien och Norge.
Det innebär att Skottland, Ukraina och Tjeckien åker ut i playoff.
En blogg om internationell damfotboll 