Om en vecka har vi dussinet fullt

De kommande dagarna gör sex nationer upp om de tre sista platserna i EM-slutspelet. Om en vecka vet vi vilka samtliga tolv EM-lag är.

Redan för ett år sedan tippade jag att Island, Spanien och Ryssland skulle ta sig till Sverige och slutspelet via playoff.

För en månad sedan satte jag de här procentsatserna i matcherna:

Island–Ukraina 75–25
Spanien–Skottland 65–35
Ryssland–Österrike 55–45

Tipsen kvarstår, även om procentsatserna på de två första matcherna känns något i överkant vid en närmare granskning. Just en sådan kommer här:

* Island–Ukraina
Match 1: i morgon 15.00 i Sevastopol
Match 2: torsdag 20.30 i Reykjavik

Här möts två lag som båda var med i EM-slutspelet i Finland 2009. Island borde ha det starkare laget. Men det är värt att minnas att Island stod på sin topp förra året. Då var laget urstarkt i Algarve, och man inledde EM-kvalet med imponerande slagstyrka. Bland annat besegrades Norge med 3–1. Island har varit blekare i år.
Ukraina har däremot visat form i slutet av EM-kvalet med bortasegrar mot Vitryssland (5–0) och Finland (1–0).

Thora Helgadottir

Men det är trots allt Island som bär favorittrycket. Det här är ett lag som vi svenskar har mycket bra koll på. I princip spelar ju alla nyckelspelare i damallsvenskan. Vi vet således att man har en högklassig målvakt i Malmös Thora Helgadottir, en utmärkt försvarsgeneral i Kristianstads Sif Atladottir, en fantastisk speluppläggare i Malmös Sara Björk Gunnarsdottir och en måltjuv i Kristianstads Margret Lara Vidarsdottir.

Sara Björk Gunnarsdottir

Nämnda spelare är Islands ryggrad, och de verkar alla vara i god form. Det bör räcka långt mot ett något svåranalyserat Ukraina.

För Europas största gulblåa land är lite av ett oskrivet kort för mig. Då menar jag att jag i princip inte kan beskriva spelstilen på en enda av lagets spelare. Däremot minns jag ju att Ukraina var ju med i EM-slutspelet i Finland för fyra år sedan.
Och att de då var lite att ett skrällag. Visst, de åkte ut i gruppspelet, men de blev aldrig den slagpåse som många förväntat. Man slog hemmanationen Finland med 1–0, och mot Danmark föll det danska segermålet först i 87:e minuten.

Och spelmässigt så förde man de flesta matcherna. Passningsspelet var utmärkt. Däremot var den offensiva spetsen mindre bra. Så verkar det ha sett ut i gruppspelet nu också. Daryna Apanaschenko – Zvezda Perm pålitliga målskytt – är den enda som producerat i större mängd. Hon har gjort sju av Ukrainas 18 kvalmål hittills.

Hon är också en av många spelare från den ukrainska truppen som även var med 2009. Några andra är målvakten Iryna Zvarych, backen Olena Khodyreva, samt mittfältarna Tetyana Chorna, Vira Dyatel och Lyudmyla Pekur.

* Spanien–Skottland
Match 1: i morgon 15.00 i Glasgow
Match 2: onsdag 18.00 i Madrid

Det kan blir så att elva av de tolv lagen som spelade EM-slutspelet i Finland också är med i Sverige fyra år senare. De nio klara lagen var samtliga med senast. Men från det här playoffmötet kommer vi att få en nykomling. För varken Spanien eller Skottland var med senast.

Jag håller Spanien som klara favoriter. De tog sig till playoff via den tuffaste kvalgruppen – den som bland annat innehöll Tyskland och Schweiz.
Det spanska laget innehåller en rejäl svenskbekanting – Tyresös passningsgeni Veronica Boquete.
Vero är lagets storstjärna. Men även Adriana Martin Santamaria är välkänd för er som har koll på den internationella damfotbollen. Adriana har i år spelat i engelska WSL för Chelsea, men har även en säsong i amerikanska WPS (Sky Blue FC) bakom sig.

Tyvärr har en annan av Spaniens affischnamn, Laura del Rio, slutat i landslaget efter en skism med förbundskaptenen. Synd, för del Rio är en skicklig spelare – som nu håller till i Luton i engelska WSL. Hon har som bekant tidigare spelat för FFC Frankfurt och i ett par amerikanska klubbar. Jag minns henne dock mest för att det var hon som missade den avgörande straffen i den sista WPS-finalen i fjol…

Jag såg det spanska laget sno poäng av Tyskland förra hösten. Då imponerade man stort. Kan spanjorskorna hitta det spelet lär inte Skottland ha en chans. Då kan det bli stora siffror. Men jag har respekt för den eld som brinner i skotska idrottshjärtan.

Och för skotskorna är det här playoffspelet fotbollshistoria. Landets damlandslag får nämligen för första gången spela en hemmalandskamp på nationalarenan Hampden Park. Tyvärr är laget lite brandskattat då Vittsjöbacken Ifeoma Dieke ju drog av korsbandet i OS i somras.

Jag har svårt att tro att skotskt kämpande skall räcka mot spansk elegans. Skottlands lag känns lite för ojämnt. Men de har ett par skickliga profiler i Arsenalduon Kim Little och Jennifer Beattie. Little blev lite av en favoritspelare i OS. Det finns inte många landslag där inte hon hade platsat.

En annan, ny skotsk favoritspelare är Turbine Potsdams nya yttermittfältare Lisa Evans. Hennes fart, och förmåga att komma till fina inlägg, har imponerat stort på mig i upptakten av Frauen-Bundesliga. Evans är ytterligare en skotsk klasspelare.

* Ryssland–Österrike
Match 1: söndag 18.30 i St Pölten.
Match 2: torsdag 16.30 i Rostov.

Den sista matchen känns på många sätt jämnast. Utöver Ukraina är det här också de två lag som jag känner att jag har sämst koll på.

Ryssland spelade EM-slutspel 2009, men blev där poänglöst. Bland annat vann Sverige mot ryskorna i lagens respektive premiärmatch med 3–0. I det pågående kvalet föll man i båda mötena med Italien med 2–0. I övrigt tog man 22 av 24 poäng, vilket förstås är en bra prestation.

Samtliga spelare i den ryska truppen håller till i egna ligan, vilket borde vara en svaghet. De spelare som märkts mest i målprotokollet är Rossiyankas Natalia Shlyapina (6 mål) och Zorkijs Elena Morozova (5).

Jag såg Rossiyankas Champions Leaguekvartsfinaler mot Potsdam i våras. Där visade den ryska landslagsmålvakten Elvira Todua sällsynt fumlighet. Jag ser ryskorna som favoriter mot Österrike, men det förutsätter att inte Todua är lika darrig som mot Potsdam.

Österrike överraskade och tog playoffplatsen i sin grupp på Tjeckiens bekostnad. Österrikiskorna avslutade lysande, med sex raka segrar. 3–1-segern hemma mot Danmark var höjdpunkten.
Sviten borde göra att Österrike kommer in i playoffspelet med gott självförtroende.

För även om jag ser Ryssland som favoriter, mest eftersom de har klart större mästerskapsvana, så är Österrike en farlig utmanare. I laget finns tre spelare från Bayern München, alltså spelare med vana att skrälla i avgörande matcher.
Trion Carina Wenninger, Laura Feiersinger och Viktoria Schnaderbeck spelade samtliga 90 minuter när München skrällvann tyska cupfinalen mot Frankfurt i våras. Trion fanns också med i startelvan när München kopierade finalvinsten genom att slå ut Frankfurt ur cupen härom veckan.

Det är också Münchentrion, samt Neulengbach:s skyttedrottning Nina Burger som bär Österrikes lag. Jag håller inte för omöjligt att det kan bära hela vägen till EM-slutspel.

* Utöver EM-playoffet spelas det en del landskamper under de kommande dagarna. Utöver Sverige–Schweiz (tisdag) är förstås dubbelmötet mellan USA och Tyskland klart mest intressant. De möts dels natten mot söndag (00.30), dels natten mot onsdag (02.30).
I övrigt på landslagsnivå spelar Frankrike mot England i morgon, och mot Holland på onsdag.

* När det gäller ligaspel pågår av förklarliga skäl inte så många ligor. Det spelas fem matcher i Italien i morgon – Bardolino Verona vilar dock.

* På söndag kan Inac Kobe Leonessa säkra sitt ligaguld i Japan. Vid hemmaseger mot Albirex Niigata samtidigt som NTV Beleza tappar poäng mot trean Okayama Yunogo Belle – då är guldet klart.

Vinnaren i Nadeshiko League får för övrigt en plats i det nya, inofficiella klubblags-VM som startas i vinter. Europas Champions League-mästarinnor Lyon har en plats. Australiska W-leaguevinnarna Canberra United en annan.
De två sista VM-platserna går till Japan. Dels till ligasegrarna – med största sannolikhet Inac Kobe Leonessa, dels till cupsegrarinnorna Beleza.

Klubblags-VM spelas i japanska Saitama 22–25 november. Läs mer här.

* Apropå australiska W-league så återstartar den i natt svensk tid med matchen Canberra United–Brisbane Roar.

Mästarinnorna Canberra har förstärkt sitt lag med tyska Ariane Hingst, och blir förstås farliga även i år. Alla ligans spelare, samt övergångar, finns på den här länken.
Noterbart är att man har ett nytt lag i ligan. Det handlar om en andra Sydneyklubb, Western Sydney Wanderers. Deras trupp ser intressant ut. I den märks landslagsspelare som Servet Uzunlar, Teigen Allen och Sarah Walsh. Läs mer om nykomlingslaget här.

Har Bompastor spelat sin sista landskamp?

Frankrikes och Lyons vänsterback Sonia Bompastor var i fjol en av de tio spelare som nominerades som kandidater till Ballon d’Or – priset som delas ut till världens bästa spelare.

Efter 156 landskamper verkar det som att Lyons lagkapten inte längre är önskvärd i Bruno Bini:s landslag. Hon var bänkad till förmån för Laure Boulleau i de två sista EM-kvalkamperna. Och när Frankrike de kommande dagarna spelar träningslandskamper är Bompastor petad.

Till tidningen La Nouvelle Republique säger den rutinerade vänsterbacken att hon inte förstår någonting. Artikeln finns på franska här. Och i engelsk översättning här.

Av artikeln förstår man i alla fall att det finns flera sprickor i landslaget. En mellan förbundskapten Bini och ett par spelare. Bompastor säger så här:

”Ärligt talat tycker jag att det här stinker. Speciellt som andra spelare drabbats av liknande öden tidigare. Jag tänker på Hoda Lattaf, hans vice lagkapten, som försvann ur laget över en natt, samt Laetitia Tonazzi och Amandine Henry som inte heller fått förklaringar varför de inte längre får vara med.”

Det verkar även finnas en spricka mellan Lyonspelarna och landslagets lagkapten Sandrine Soubeyrand. Bompastor säger så här om Soubeyrand:

”Hon har sagt i intervjuer att vi vann Champions League på grund av våra utländska spelare, och att alla vi (Lyonspelarna) har jättestora egon. Sånt prat blir som en splitterbomb i en grupp. En kapten skall ena laget, inte splittra.”

Bompastor verkar inte räkna med att göra fler landskamper. Hon säger så här som avslutningsord i intervjun:

”I fotbollsvärlden blir man inte förvånad av mycket. Vad som än händer kommer jag fortsätta att stödja landslaget. Jag kommer att följa dem på tv, och jag önskar dem bästa möjliga resultat.”

Tråkigt att vi verkar få ett EM-slutspel utan Sonia Bompastor. Hon är en profil, och sådana behövs det så många som möjligt för att fylla arenorna i Sverige nästa år.

Morgan efter Wambach, men nästa pris tar Sinclair

I fjol blev Abby Wambach första fotbollsspelare att vinna priset som ”Sportswoman of the Year” i USA.

Alex Morgan

Alex Morgan

I år blev Alex Morgan den andra. Hon offentliggjordes som segrare i går. Läs mer här.

Priset delas ut i två olika kategorier, individuell idrott och lagidrott. Det är förstås i lagidrottskategorien som fotbollstjejerna prisats. Årets individuella ”Sportswoman of the Year” i USA blev gymnasten Gabby Douglas.
Faktum är att en svensk har vunnit den senare kategorien, det var Annika Sörenstam – 2004.

Vinnaren utses genom röstning. En expertjury står för 50 procent och folkets röster för övriga 50 procent.

Att spelare från det amerikanska fotbollslandslaget prisas två år i rad är ännu ett bevis för att laget nått sanslösa höjder när det gäller populariteten på hemmaplan. Jag har ju här tidigare skrivit om att fotbollsfinalen hade högre tittarsiffror i USA än Usain Bolt:s 100-metersfinal.

Apropå priser måste det vara dags att nominera kandidaterna till Ballon d’Or vilken dag som helst. I år lär bara en svensk vara aktuell, och det är Pia Sundhage, som lär vinna tränarkategorien. Eller?

I förstaläget nomineras tio kandidater i varje kategori. På spelarsidan är fyra–fem namn lättfunna. Men sedan är det tufft. Jag tror att damallsvenskan får med en spelare, Marta. Hon kommer med på sitt namn, och för sin höst.

Ramona Bachmann skulle kunna vara aktuell, men nej, jag tror varken att hon, Anja Mittag eller Veronica Boquete kommer att nomineras.

Homare Sawa

Homare Sawa

Jag tror inte heller att fjolårsvinnaren Homare Sawa finns med på årets kandidatlista.

De här tio kandidaterna gissar jag att det blir:

* Alex Morgan
* Abby Wambach
* Hope Solo
* Yuki Ogimi
* Christine Sinclair
* Wendie Renard
* Marta
* Celia Okoyino da Mbabi
* Camille Abily
* Aya Miyama

Har jag glömt någon självklar?

För övrigt tycker jag att vinnaren är självklar. Det måste väl bli Christine Sinclair, som bar Kanada till OS-brons. Eller vem skulle kunna hota?

Ett par roliga listor

Listor är kul. Och under veckan har två damfotbollslistor fångat mitt intresse. Dels Maja Johansson:s ranking av Sveriges 20 största talanger, dels bloggen Spelare12:s nya klubblagsranking för Europa.

När det gäller talangrankingen så finns den på den här länken. Där upplever jag att de fem spelare som jag verkligen tror på också är topp fem.

Sedan kan man ju ha synpunkter på ordningen. Om listan är gjord efter hur långt talangerna har kommit i nuläget så tycker jag att Amanda Ilestedt borde toppa. Hon är mer nyckelspelare i Malmö än vad Elin Rubensson är, och visst var det en jättebesvikelse att inte Ilestedt togs med i veckans A-landslagstrupp?

Görs talangrankingen efter högst potential totalt sett är Lina Hurtig den jag skulle placera högst. Där ser jag inga gränser för hur långt det kan bära.

Så till bloggen Spelare12:s klubbranking för oktober. Den hittar du här. Rankingen är ett svårt, men väldigt kul projekt. Jag kastar mig över den varje gång den uppdateras.

Där har jag tidigare tyckt att de svenska lagen varit övervärderade kontra de tyska och franska. Så är det fortfarande, fast i klart mindre utsträckning än förr.
Att Djurgården exempelvis hamnar åtta platser högre än pigga tyska nykomlingen Gütersloh känns inte rimligt.
Men som sagt, det är svårt att bedöma skillnader i kvalitet mellan ligor och lag. Och rankingen är ett kul projekt.

Så till diverse annat. Här är en länk med kandidaterna till Årets mål i engelsk damfotboll. Själv är jag mest förtjust i Evertonspelaren Toni Duggan:s läckra mål mot Doncaster – ja, jag tänker både på framspelningen och avslutet, och på Arsenalstjärnan Kim Little:s snygga – och sena – segermål i cupfinalen mot Birmingham.

Slutligen så letade jag nyss, utan framgång, efter någon definitiv uppgift på vad vilken typ av knäskada som Vittsjös Vlora Bajraktaraj drabbades av i Örebro förra helgen. Så jag undrar fortfarande om det var korsbandet, eller om hon slapp att bli spelare nummer 16 på den tråkiga listan över korsbandsskadade spelare i årets damallsvenska?

Bilder av Jitex och Djurgården

Det har blivit dags för ännu ett bildspel.

Den här gången kommer det från Valhalla IP, och det damallsvenska mötet Jitex–Djurgården 3–0. Den matchen har jag tidigare skrivit om här.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och här är bilderna en och en:

Mittag och Bachmann är guld värda

Malmö vann. Ramona Bachmann och Anja Mittag gjorde målen. Gårdagens hemmamatch mot AIK följde en välkänd formel.

Ramona Bachmann

De båda nyförvärven har verkligen lyft LdB FC en nivå. Mittag var fullständigt suverän i våras. Hon är fortfarande oerhört nyttig i höst med sin spelintelligens och sköna bolltouch. Men nu är det Bachmann som spelar förstafiolen med sin snabbhet och bollkontroll.

Hon blev fälld med straff som följd vid 1–0-målet, och gjorde sedan själv de tre nästkommande målen.
Hennes 3–0-mål är ju absolut högsta världsklass. Den farten, den kontrollen och den kylan – bättre blir det inte.

Se det, och några mål till, i det här klippet.

Nu står bara Umeå mellan Malmö och SM-guldet. Har Umebackarna något recept på hur man stoppar sin gamla lagkamrat?
Ja, det hoppas i alla fall Tyresö. Men känslan är utan tvekan att damallsvenskan avgörs söndagen den 28 oktober.

För bakom affischnamnen Mittag och Bachmann har Malmö stabilitet. I går var Sara Björk Gunnarsdottir suverän på centralt mittfält. Och backlinjen kändes grymt stabil. Amanda Ilestedt visade ännu en gång att hon borde funnits med i gårdagens landslagstrupp.

I AIK var var lite nyfiken på att se om Malin Diaz, som imponerade i F19-EM i våras, kunde vara redo för A-landslaget inom kort. Men mot Ali Riley kändes AIK-talangen som den junior hon är. Diaz måste bli snabbare, både i tanke och bolleverans, innan hon är redo att ta nästa steg.
Jag var även nyfiken på AIK-målvakten Sussie Nilsson. Hon gjorde en stabil insats, och kan inte lastas för något av de fem målen.

* Apropå landslaget blev jag lite glad när jag såg det här videoklippet med Caroline Seger och Lisa Dahlkvist. Mer sånt.

Men det räcker inte att man sätter ihop roliga klipp. Det krävs att förbundet kan få ut det. 331 visningar hittills är inte någon höjdare.

* Här är ett klipp från Jitex 1–1-match mot Umeå i söndags. Båda målen är sevärda. Ogonna Chukwudi:s 1–0-kanon kan nog kandidera till årets skott i damallsvenskan.

* Slutligen ett klipp från den norska motsvarigheten till Sportspegeln, Sportsrevyen. Där får damfotbollen ett kul erkännande av författaren Ingebrigt Steen Jensen.

Inte minst hyllar han den norska supertalangen Caroline Graham Hansen. Hon spelade fram till för något år sedan i Lyns elitpojklag för spelare födda 1995, bland annat ihop med Mats Möller Daehli.

Steen Jensen säger:

”Möller Daehli hämtades till Manchester United, han. Och han var bara lite sämre än Caroline Graham Hansen.”

Nya namn: Söberg, Konradsson och Rubensson

Som väntat innehöll inte Pia Sundhage:s första landslagstrupp speciellt många skrällar. Det kändes ju ofrånkomligt att truppen skulle byggas kring de som varit med förr. Fast jag hade ändå hoppats på några fler nykomlingar.

De enda nya spelarna i den stora truppen är Carola Söberg (nygammal), Emmelie Konradsson (nygammal) och Elin Rubensson. Både Söberg och Konradsson är hittills bokförda för varsin landskamp.
Truppen är för övrigt uttagen av Calle Barrling – som framöver skall leda F19 och U23 – och den nya assisterande förbundskaptenen Lilie Persson.

Ledarna först. Persson skall fungera som assisterande förbundskapten med ansvar för anfallsspelet. Vem som skall ha ansvar för försvarsspelet är inte beslutat ännu. Kanske att Sundhage väntar ut Tony Gustavsson. Eller vad tror ni?

Så till själva presskonferensen. Där imponerade Sundhage precis lika mycket som väntat. Radiosportens Susanna Andrén twittrade så här:

”Just nu är också Sundhage inte bara förbundskapten utan också pressansvarig, moderator och så vidare… Underhållning.”

Så var det. Den enda missen från Sundhage var att hon kallade Caroline Seger för Carolina Seger, varvid Lilie Persson klev in och rättade.
Det var väl ingen fullträff, men i övrigt imponerade Sundhage alltså enormt.

Till SVT:s Chris Härenstam sa hon så här om hur hon kände sig:

”Det bubblar. Jag är fortfarande lite nervös. För jag vill göra något bra, jag vill vara en bra ambassadör för damfotbollen.”

På de punkterna behöver hon inte vara orolig. Oron borde ligga på att få laget att prestera på högsta nivå när det som mest behövs. Men det verkade Sundhage väldigt medveten om.

Något från SVT-intervjun – se den i sin helhet här – som jag tyckte om var de här orden:

”Det är en löpsport det här. Jag älskar spelare som kommer med fart bakifrån… …Så vi kommer att springa mycket.”

Huruvida det blir 4-2-3-1 eller 4-4-2 återstår att se. För det är inte bestämt ännu.

Ett annat viktigt citat var:

”Det är oerhört viktigt att vi kan få stjärnorna att lysa.”

Så är det. Om det skiner kring Lotta Schelin som det gjorde under VM, då växer Sveriges landslag med flera procent.

Till själva truppen. Jag hade ju gärna sett fler än två nya, unga spelare.

Carola Söberg

För även om Carola Söberg kanske är den tredje bästa målvakten i Sverige just nu, är hon 30 år. Om inte Söberg är tänkt som förstamålvakt, hade jag mycket hellre sett att Stephanie Öhrström eller Susanne Nilsson varit med som tredjenamn i truppen. Mycket hellre.

I backlinjen är det bara beprövade namn. Där saknas helt klart Amanda Ilestedt. Som jag ser det är Malmöbacken definitivt redo för landslaget. Synd att det dröjer till 2013 innan hon får chansen.

På mittfältet tillkommer Umeås Emmelie Konradsson. Det är en spelare som jag sett lite för lite i år för att ge en rättvis analys av. Bilden är bollskicklig, men lite långsam, men som sagt – analysen är långt ifrån fullödig.
Konradsson är en viktig spelare i Umeå, men spontant hade jag hellre sett att hennes lagkompis Lina Hurtig fått chansen att växa in i det landslag, där hon inom några år borde kunna vara en stöttepelare.

Elin Rubensson

Slutligen då forwards. Eftersom både Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani togs ut som mittfältare fick trion Jessica Landström, Madelaine Edlund och Susanne Moberg plats i truppen. Jag är tveksam till alla tre, alltså till att de håller på landslagsnivå.
Däremot är det kul att Elin Rubensson får chansen. Henne tror jag mycket på. Sundhage var härligt öppen på frågon om vad Malmötalangen är för typ av spelare:

”Det skall jag ta reda på.”

Många frågor återstår alltså att få svar på kring Pia Sundhages landslag. Några fler svar kommer kanske nästa tisdag, då den här truppen skall ta sig an Schweiz.

Truppen i sin helhet:

Målvakter (3): Kristin Hammarström, Sofia Lundgren och Carola Söberg.

Backar (7): Annica Svensson, Emma Berglund, Sara LarssonSara Thunebro, Lina Nilsson, Stina Segerström och Malin Levenstad.

Mittfältare (9): Antonia Göransson, Nilla Fischer, Marie Hammarström, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Johanna Almgren, Emmelie Konradsson, Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani.

Forwards (5): Lotta Schelin, Jessica Landström, Madelaine Edlund, Susanne Moberg och Elin Rubensson.

Här är din första trupp, Pia

I morgon tar Pia Sundhage ut sin första trupp som svensk förbundskapten. Hon har inte haft så mycket tid att åka runt och titta på spelare, så jag tänkte hjälpa henne lite på traven.

Här är ett förslag:

Målvakter (3): Kristin Hammarström, Sofia Lundgren och Stephanie Öhrström.

Backar (7): Annica Svensson, Emma Berglund, Sara Larsson, Amanda Ilestedt, Sara Thunebro, Lina Nilsson och Stina Segerström.

Mittfältare (7): Antonia Göransson, Nilla Fischer, Marie Hammarström, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Johanna Almgren och Fridolina Rolfö.

Forwards (4): Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani och Elin Rubensson.

Schelin, Asllani, Omarsdottir, Mallbacken, Sunnanå och lite till

Jag har befunnit mig i fotbollsskugga sedan fredag kväll. Under tiden har det hänt mycket runt om i världen.
Bland annat har Lotta Schelin och Kosovare Asllani gjort tre mål vardera, vi har fått två nya lag i damallsvenskan, Djurgården har sett till att den damallsvenska bottenstriden lever, och Frankrike har tagit VM-guld.

* Vi börjar förstås på hemmaplan, där de båda seriesegrarna i division I också klarade kvalet. Således är det hög tid att hälsa Mallbacken och Sunnanå välkomna tillbaka till damfotbollens finrum.
Ni som följer den här bloggen vet att jag anser att serieseger alltid bör innebära uppflyttning. Att Svenska Fotbollförbundet och EDF har beslutat att det i framtiden skall vara kval både för seriesegrarna i division I och division II tycker jag är ett rent idiotiskt beslut.

* Vilka lag som Mallbacken och Sunnanå kommer att ersätta är ännu inte helt klart. Piteå, och troligen även Jitex, räddade sitt kontrakt i dag. Däremot behöver Kif Örebro nog ta en poäng till för att känna sig helt säkert på damallsvenskt spel även 2013.

Dagens förlust mot Piteå var tung. Att Djurgården samtidigt fick med sig en poäng hemma mot Vittsjö innebär att avståndet mellan Kif och Djurgården nu bara är tre poäng och sex mål.

Kirsten van de Ven

I toppen gjorde Kirsten van de Ven båda målen när Tyresö vann med 2–0 i Kristianstad. Hemmalaget tvingades byta ut målvakten Hanna Persson redan i den elfte minuten. Resten av matchen vaktade utespelaren Katrin Omarsdottir hemmamålet. Jag vet inte om det påverkade resultatet. Men det kan väl knappast ha varit positivt för KDFF?

I morgon fullbordar LdB FC Malmö och AIK omgången. Malmö har vunnit tolv raka matcher i damallsvenskan. Senaste förlusten kom just mot AIK, den 20 maj. Men inte kan väl Stockholmslaget skrälla igen?

Christen Press

Slutligen tog Linköping tre sköna poäng i kampen om tredjeplatsen. I en svängig match ledde Göteborg med 2–1 i andra halvlek efter två mål av Christen Press – förstås. Men Lisa De Vanna fick sista ordet, och sköt Linköping till 3–2-seger i 83:e minuten.

I skytteligan har tio spelare nu kommit upp i tvåsiffrigt. Anja Mittag leder fortfarande på 20 mål, med Press som tvåa – tre mål bakom. Bland de tio är det bara två svenska spelare – Madelaine Edlund (11 mål) och Sofie Andersson (10).

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

* Så till Frankrike, där våra båda svenska spelare gjorde succé i helgen med tre mål vardera. Lotta Schelin gjorde 1–0, 3–0 och 4–0 när Lyon i går vann med just 4–0 mot Juvisy. Ett resultat som innebär att fjolårstvåan Juvisy redan i femte omgången är bortspelat från guldchansen.

I våras var Juvisy på samma poäng inför de båda lagens inbördes möte i slutomgången. Nu är Parislaget redan åtta poäng bakom Lyon. Det tar de aldrig in.

Lyon skuggas nu i stället av Montpellier, och storsatsande Paris Saint-Germain. PSG vann i dag med 6–0 mot bottenlaget Arras. Kosovare Asllani gjorde 1–0 redan i första minuten, och följde upp med att även göra 4–0 och 6–0. Därmed har både Schelin och Asllani gjort fem mål, vilket gör dem till de bäst placerade utlänningarna i skytteligan, som leds av Camille Abily på tio fullträffar.

* Apropå Frankrike har landet en lysande framtid inom damfotbollen. Deras flicklandslag vann ju nämligen F17-VM i går. Det är förstås ett besked om att fransyskorna inte kommer att nöja sig med fjärdeplatser i de stora mästerskapen framöver.

F17-VM var för övrigt en framgång för Europa, då även Tyskland nådde semifinal. Kanske kan Europa få fler än tre platser till nästa mästerskap.

* I Finland försvarade PK-35 Vantaa sitt guld. De vann med solklara 5–0 borta mot ONS i avslutningsomgången. Skytteligafyran Heidi Kivelä gjorde tre av målen.

För svensklaget Åland United (Karolin Pettersson, Helén Eke, Jennifer Egelryd och Frida Thilén) räckte det inte med 8–1-seger mot Ilves. Det blev silver trots att Ålandslaget gjorde hela 116 mål i serien, bara släppte in elva, och hade seriens tre bästa målskyttar i:

1) Manya Makoski (från USA)   31 mål
2) Adelina Engman                    25
3) Hayley Lauder (Skottland)    18

* I Norge har Lilleström ett rejält grepp om guldet efter dagens toppmöten. Isabell Herlovsen och Cecilie Pedersen sköt målen när LSK vann borta mot Röa med 2–1. Samtidigt spelade Stabaek och Arna-Björnar 1–1 efter 0–1-mål av Hege Hansen och kvittering av Andrine Stolsmo Hegerberg.

Det innebär att Lilleström har tre poäng upp på Stabaek med tre omgångar kvar. Arna-Björnar är sex poäng bakom och Röa nio. Med tanke på att Lilleström inte har några topplag kvar att möta talar allt för att de kommer att få höja pokalen den 11 november.

* I tyska Frauen-Bundesliga tappade Wolfsburg överraskande poäng efter 0–0 borta mot Essen-Schönebeck. Det var Wolfsburgs första poängtapp den här säsongen.

Genoveva Anonma gjorde båda målen på inlägg från Lisa Evans när Potsdam hemmaslog Bayern München med 2–1, och Sandrine Bretigny blev tvåmålsskytt för FFC Frankfurt vid 3–0-segern borta mot Sindelfingen.
Se höjdpunkter från Potsdams seger på den här länken. Anonmas första mål, som hon drar in på volley, är definitivt värt att se. Sevärd är också Alyssa Naeher:s fina räddning på en straff från Sarah Hagen.

För Frankfurt fick Sara Thunebro sina första spelminuter under tillfällige tränaren Philipp Dahm. Det handlade dock bara om ett sex minuter långt inhopp. Alltså fortsatt mörker för Thunebro. Antonia Göransson spelade däremot alla 90 minuterna för Potsdam.

Homare Sawa

Homare Sawa

* I Japan sköt Homare Sawa guldet ännu närmare Kobe. För Inac Leonessa vann med 1–0 borta mot Iga Kunoichi samtidigt som NTV Beleza bara fick 1–1 borta mot Albirex Niigata. Därmed leder Kobe med nio poäng med fyra omgångar kvar att spela.

Här är ett klipp från när Michi Goto gjorde enda målet när Urawa Reds vann borta mot Okayama Yunogo Belle.

* I Italien vann de sex högst placerade lagen sina matcher. Bardolino Verona vann med 4–0 hemma mot Fortitudo Mozzecane. Där byttes Stephanie Öhrström ut med elva minuter kvar att spela.
Jag misstänkte först att hon kunde vara skadad. Så var det inte, utan hon meddelade via sitt twitterkonto att bytet bara var för att andramålvakten skulle få lite speltid i ligan.

* Slutligen till Ryssland, där Rossiyanka föll med 1–0 i toppmötet med Zorkij. Sofia Jakobsson spelade hela matchen – om jag lyckats hantera google translate på rätt sätt…

Fixar Kristianstad skånsk guldfest?

Till helgen kommer vi att få två nya damallsvenska lag. Dessutom kan Kristianstad avgöra guldstriden – och så är det franskt toppmöte.

Vi börjar med kvalet till damallsvenskan. Där är fortfarande båda matcherna öppna. Mallbacken har med sig 1–0 till lördagens hemmamötet med Sirius. Det låter som ett kanonläge. Men det räcker att Sirius gör ett mål för att läget skall förändras radikalt.

På söndag är det Sunnanå som har fördel. De spelade 1–1 borta mot QBIK, och går alltså upp på 0–0. Men även här skulle ett bortamål innebära tung press på hemmalaget. För släpper man in ett till – då är uppförsbacken plötsligt brant.

Söndag är också den stora dagen i damallsvenskan den här helgen. Då kan Kristianstad i praktiken avgöra guldstriden genom att ta poäng av ett stukat Tyresö – som har Marta avstängd. Även om jag ser Tyresö som favoriter så har KDFF haft lätt för stjärnlaget de senaste två säsongerna, så det kan bli en riktig rysare.

På söndag spelar Djurgården ny måstematch i bottenstriden. Även om Stockholmslaget hade massor av tur i segermatchen mot Tyresö så visade man en spets som jag inte sett tidigare. Och jag skulle inte bli förvånad om Djurgården även luggade Vittsjö på poäng.

Samtliga de tre lagen närmast över nedflyttningsstrecket spelar på söndag. Jitex tar emot Umeå, medan Kif Örebro och Piteå möts på Behrn Arena. Jag skulle kunna tänka mig att de tre lagen tar varsin poäng i den här omgången.

Den avslutande matchen i omgången spelas på måndag. Det är hyperintressanta mötet Malmö–AIK, som även tv-sänds. Utöver att Malmö kan ta ett rejält grepp om guldet så kan de samtidigt sparka ner AIK i damettan. Så tror jag att det blir.

* Så till det som händer utanför Sveriges gränser. Morgondagens toppmatch i Europa är förstås Juvisy–Lyon i franska ligan. Sannolikt måste Juvisy vinna, annars är man nog borta från guldchansen redan efter fem omgångar.

* I Finland spelas sista ligaomgången i morgon. PK-35 Vantaa leder med två poäng före svensklaget Åland United. De senare har dock bättre målskillnad, så PK-35 måste vinna borta mot ONS för att vara säkra på att ta hem pokalen.
Åland, som har målskillnaden 105–10 efter 26 omgångar, tar emot Ilves i den sista omgången. Om inte PK-35 drabbas av stora darren får målglada Åland – som har tre i topp i skytteligan – nöja sig med silver.

* I Norge är det fortfarande fyra lag som har guldchans. De lagen spelar inbördes möten på söndag. Fyran Röa tar emot ettan Lilleström, och tvåan Stabaek tar emot trean Arna-Björnar.
Röa och Arna-Björnar bör vinna sina matcher – annars är nog deras guldchanser borta.

För övrigt spelades det semifinaler i norska cupen i veckan. Efter dem står det klart att just Röa och Stabaek möts i cupfinalen. För Stabaek var det de båda 17-åriga supertalangerna Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg (2) som gjorde målen i semifinalen mot Amazon. Alla tre målen föll sista kvarten.

Röa behövde bara 19 sekunder innan de tog ledningen i sin semifinal – hemma mot Arna-Björnar. June Tårnes gjorde det rekordsnabba (?) målet. Gunhild Herregården och Emilie Haavi följde upp i andra halvleken, och såg till att Röa vann med 3–1.

* I Frauen-Bundesliga är det full omgång på söndag. Mästarmötet Potsdam–Bayern München, alltså ligamästarinnorna mot cupmästarinnorna, är den mest intressanta matchen. Den direktsänds också på DFB-tv från 14.00.

* Slutligen till Ryssland, där svensklaget Rossiyanka har en lurig bortamatch i morgon, mot likaledes obesegrade Zorkij. Bryts segerraden där?

100 000 för en matchhjälte med skön inställning

Stina Segerström höjer pokalen.

Klockan har passerat midnatt med ett gäng minuter, och ytterligare en arbetsdag är över. Det var en rätt hektisk dag, som bland annat innefattade ett besök på Valhalla för cupfinalen.

Torsdagen den 11 oktober 2012 var förstås en stor dag för Göteborg FC – som försvarade sin cuptitel. Det var också en stor dag för den här bloggen. Någonstans vid 10-tiden på förmiddagen passerade nämligen räkneverket 100 000 sidvisningar. En milstolpe.

Just 100 000, fast kronor, fick Göteborg för cupsegern. Det var en intressant match jag fick se på Valhalla. Länkar med målen finns här och här.

Göteborg har verkligen en grymt stark startelva, när alla är med. I dag var alla med. Dessutom var Kristin Hammarström, Marlene Sjöberg och alla lagets fem utländska spelare lysande.

Camille Levin är en otroligt duktig ytterback. När hon slängde sig fram och täckte ett närskott från Marta i andra halvlek, då räddade hon dessutom segern till Göteborg.

Innermittfältet med Anita Asante och Yael Averbuch är makalöst starkt, och bolltryggt. Ibland litar dock medspelarna så mycket på Asante och Averbuch att duon får bollen i väldigt svåra lägen. Oftast löser mittfältseleganterna även de problemen. Men upprinnelsen till Tyresös kvittering var ett exempel när Asante inte klarade av att lösa gåtan.

Framåt gjorde väl Ingrid Wells sin klart bästa match i Göteborgströjan? Hon var bolltrygg, passningsskicklig och nästan alltid spelbar. Varför blev hon utbytt?

Och som grädde på moset har Göteborg det dödliga vapnet, Christen Press. När jag stötte på henne i guldyran nere på planen efter prisutdelningen passade jag på att berömma henne för hennes utmärkta blogg.
Däremot glömde jag att plussa för hennes hjälteroll i själva matchen. Det borde jag ha gjort. För det var ju trots allt Press som gjorde 1–0, och som fixade den avgörande straffen i början av den andra förlängningskvarten.

Marlene Sjöberg går mot straffpunkten

Marlene Sjöberg går mot straffpunkten

Straffen satte Marlene Sjöberg hur säkert som helst. Och visst blir man glad när man lyssnar på en spelare som säger så här om att lägga en avgörande straff:

”När de fällde Christen blev jag skitglad. Jag älskar när det blir straffar. Jag njöt verkligen av situationen. Jag hade ett litet leende hela vägen från mittlinjen fram till straffpunkten.”

Göteborg vann matchen på sitt väl genomarbetade försvarsspel. Utöver straffen gjorde Sjöberg ett utmärkt defensivt arbete mot Marta.

Även om Tyresö hade mest boll var det jämnt i klara målchanser. Kanske att Göteborg till och med hade någon mer.

Varför vann då inte stjärnspäckade Tyresö?

Ett svar torde vara att det går att köpa stjärnspelare. Men det går inte att köpa vinnarkultur. Den måste man bygga själv.

Ett annat är att laget har tappat mycket av sin defensiva stabilitet sedan Linda Sembrant drog av sitt korsband. Med henne hade man trygghet bakåt.
I kväll stod tränare Tony Gustavsson långa perioder och försökte få sin backlinje att jobba på rätt sätt mot Christen Press. Det lyckades väl sisådär.

Just Gustavsson tog även ett par konstiga beslut i sin coachning. Först så förstår jag inte varför han använder Emilia Appelqvist i mittförsvaret, på Sembrants plats. Som jag ser det borde bänkade Annica Svensson vara ett bättre alternativ i den rollen.
När Gustavsson bytte ut Appelqvist, och satte ner Elaine som mittback upplevde jag det som att laget fick mycket större defensiv trygghet.

Bytet av pigga Meghan Klingenberg förstod jag inte heller. Amerikanskan känns som en tänkbar matchvinnare. Det hade väl varit bättre att flytta upp henne, än att ta ut henne?

Slutligen upplevde jag det som att det gnälldes lite för mycket i Tyresölägret. Domaren Linn Andersson gjorde ingen höjdarmatch. Men många Tyresöspelare lade alldeles för mycket energi på att gnälla på domaren. Så vinner man inga titlar.

Och som det ser ut nu kommer inte Tyresö att vinna någon titel i år. Det skulle förstås vara ett gigantiskt misslyckande med den trupp man har.
För det är ju inte svårt att se vilken potential som finns i laget. Bara att få se Vero Boquete:s bollbehandling är ju värt entrépengen till varje Tyresömatch. Och även om Marta gnällde och hade det ganska tufft, så gjorde hon ett mål och var nära att hon göra ett par till.

Men vi som såg finalen i dag såg alldeles för få vinnare i Tyresölägret. De stora vinnarna i kväll hette Press, och framför allt – Sjöberg.

Mallbacken, Lindahl, Malmö, Ogimi och Kim Little

Det har varit ett spännande dygn. Lilla Mallbacken har tagit ett stort kliv mot oväntad damallsvensk comeback. Och jag har blivit kontaktad av både vår landslagsmålvakt och av Malmös klubbdirektör.

Mallbacken först. Jag tycker om sagor. Och att den lilla värmländska byn återigen kan få ett lag i damallsvenskan känns som en saga. Efter 1–0 borta mot Sirius har Mallbacken kanonläge inför hemmareturen.

Hemma på Strandvallen har man bara två förluster i år. Dels mot konkursdrabbade Dalsjöfors, dels mot Tyresö. Sirius står inför en svår utmaning att slå hål på värmländskornas täta försvar.

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

* Så till landslagsmålvakten. Det var Hedvig Lindahl som mejlade och ville ha reklam för en filminspelning i Göteborg den 20 oktober. Länk finns här.
Hon behöver få minst 200 personer till Heden, och sjumannaplan nr 7 aktuell dag. Helst skall man ha mörka kläder, och det gör inget om man är utrustad med boll. Tiden som gäller är en timme, 14.00–15.00. Klart jag hjälper till att sprida budskapet. Och 200 personer till Heden, det måste väl gå att fixa?

* Så var det Malmös klubbdirektör. Ja, Niclas Carlnén ringde själv upp och tog avstånd från det provocerande citat från Kvällsposten som jag bland annat återgett i det här inlägget.

Carlnén gjorde ett väldigt trevligt intryck, och försäkrade att han och klubbens styrelse aldrig skulle äventyra ungdomsverksamheten. Han berättade att klubben nu saknar 1,3 miljoner kronor för att få ihop sin kostnadsbudget. Men att han hade gott hopp om få in de pengar som behövs för det här året.

Att man ändå räknat så fel i många damallsvenska klubbar förklarade han med att:

”Alla bedömde nog att effekten av VM-bronset och OS skulle vara större.”

Alltså att man skulle få ett publikuppsving som efter VM-silvret 2003. Men så har det ju som bekant inte blivit.

Personligen tycker jag att det är kul att bloggen engagerar, och att spelare och ledare hör av sig.

* Innan det är läggdags så konstaterar jag att det spelats lite fotboll internationellt också. I tyska Frauen-Bundesliga vann både Wolfsburg och Potsdam sina matcher i den femte omgången.

Yuki Ogimi

Yuki Ogimi, tidigare Nagasato

Mest anmärkningsvärt var att japanska stjärnan Yuki Ogimi stod för fyra av Potsdams fem mål i 5–1-segern mot Bad Neuenahr. De sista tre var ett tvättäkta hattrick på elva minuter.
Antonia Göransson började på bänken, men byttes in i 57:e minuten, i ledning 4–1.

* I England vann Arsenal dubbeln. Kim Little blev matchens enda målskytt när Londonlaget vann finalen av Continental cup mot Birmingham.
Har jag fattat rätt så får cupmästarinnorna en plats i Champions League. Men eftersom Arsenal redan har en plats som ligamästarinnor måste Birmingham få den andra platsen i nästa års WCL.

Bilder av Göteborg och Malmö

I morgon är det cupfinal mellan Göteborg FC och Tyresö FF – alltså samma lag som möttes i fjolårets drabbning. Då var det en rysare som avgjordes först efter straffläggning.

Jag var inte på plats då. Däremot var jag på Valhalla tidigare i höstas, och såg semifinalen där Göteborg tog sig till final via 2–1-seger mot LdB FC Malmö.
Jag skrev om matchen här. Och under matchen riktade jag kameran mot både det ena och det andra. Således har det blivit dags för ett nytt bildspel.

Som amatörfotograf med halvdan utrustning så håller inte alla rutor direkt högsta världsklass. Men några av bilderna är jag trots allt riktigt nöjd med:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och är de 50 bilderna en och en:

Bilder av Jitex och Linköping

Dags för ett nytt bildspel. Den här gången kommer det från 0–0-matchen mellan Jitex och Linköping på Valhalla IP den 19 augusti.

Den matchen har jag tidigare har skrivit om här. Då beskrev jag den som ointressant och ganska dålig. Huruvida mitt lilla bildspel skall ha samma betyg som matchen eller inte, lämnar jag till er läsare att bedöma…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och här är bilderna en och en:

Även Linköping tvingas lägga i backen

Jag har i flera tidigare inlägg skrivit om hur viktigt det är för svensk damfotbolls framtid att upprätthålla kvaliteten på damallsvenskan.

Därför är det klart oroväckande med den senaste tidens nyheter om klubbar som inte klarar ekonomin, utan måste backa i sin satsning.

Först var Kif Örebro, som räddades av Örebro kommun i somras. Men de är långt ifrån ensamma.

Det är inte länge sedan Umeå IK först berättade att de går mot en miljonförlust i år, och måste skära i utgifterna.
Häromdagen meddelade UIK att de tänker satsa på talangutveckling, och att de hoppas kunna bygga framtidens lag på egna produkter.

I dag är det Linköping som meddelar att de inte bara tvingas dra i handbromsen. De måste även lägga i backen.
Klubben har inte längre råd att köra en helproffssatsning. Och det finns inte ekonomi för att hålla dyra världsstjärnor som Manon Melis och Lisa De Vanna.

Klubbdirektören Anders Mäki är bekymrad. Så här säger han till Corren:

”Damfotbollen står och stampar, vi har hamnat i ett slags vakuum med för dåliga publiksiffror och för höga kostnader i förhållande till våra intäkter.”

Jag förstår att Mäki och övriga klubbledare i damallsvenskan har det jobbigt.

Klubbarna får cirka 1,5 miljoner kronor från EFD. Och i år, med det låga publiksnittet, lär de flesta lagen få under en miljon kronor i matchinkomster. Det är lätt att räkna ut att det krävs givetvis många sponsorsmiljoner för att kunna bedriva proffsfotboll.

Ändå känner jag att Umeås och Linköpings vägval är betydligt mer sunt än Malmös, som går ut på att gasa sig ur knipan. Jag tycker Malmö agerar ansvarslöst, och att klubbarna måste rätta mun efter matsäck.

En intressant sak är att EFD och förbundet höjer sina arenakrav till 2014. Jag har skrivit här vad jag tycker om det.

De höjda kraven är extra jobbiga för nya damallsvenska klubbar, som riskerar att behöva lägga rätt många miljoner kronor på sin arena. Pengar som de hade behövt satsa på att få ett slagkraftigt lag.

I morgon inleds det damallsvenska kvalet med Sirius–Mallbacken, och på torsdag spelar QBIK–Sunnanå. Samtliga fyra lag behöver minst tre–fyra etablerade nyförvärv för att ha en chans i damallsvenskan.

Men kommer de ha råd?

Jag vet inte hur det ser ut på Strandvallen. Men jag har svårt att tro att den klarar förbundets krav. Så skulle klassiska Mallbacken alltså gå upp måste de börja med att lägga alla sina pengar på sin arena. Det känns väl inte rimligt? Eller?