Kategoriarkiv: Sonia Bompastor

Mitt tips: nytt OS-guld till USA

Publicerad den av
Svara

Vi närmar oss det stora avgörandet i OS-fotbollen. Det är mindre än ett dygn kvar tills USA–Japan gör upp i finalen på Wembley inför en bit över 80000 åskådare.

Därmed har det också blivit dags för den stora finalguiden. Den innefattar förstås också bronsmatchen.

I semifinalerna lyckades jag pricka samtliga 44 spelare i startelvorna. Jag tror att samma 44 även startar i morgon.

Här är guiderna:

* Bronsmatch: Kanada–Frankrike
City of Coventry Stadium, 14.00 (svensk tid)

Lagen möttes tidigare i år i finalen av Cypern cup. Då vann Frankrike med 2–0. Bilder från den matchen finns här.

Och på pappret skall Frankrike vara lite bättre än Kanada. Men har kanadensiskorna hunnit slicka såren efter den tunga förlusten mot USA så finns skrällchans.

För fransyskorna var ju i det här läget i fjol också. Då föll de ju som bekant snöpligt mot Sverige. Det debaclet kan finnas i bakhuvudet. Och i augusti är Kanada som bekant ett väldigt mycket bättre lag än de var vid lagens senaste möte i mars.

Slutligen så är ju världens bästa spelare, Christine Sinclair, i en makalös form. Frankrikes hetaste spelare i OS har varit nickstarka mittbacken Wendie Renard, som ju var centimetrar från att kvittera på övertid mot Japan.

När det gäller startelvorna skall Desiree Scott enligt tidningsuppgifter vara i speldugligt skick. Och duon Sinclair och Melissa Tancredi som riskerar bestraffning för sina kommentarer kring domaren efter semifinalen får sina eventuella straff efter OS. Alltså tror jag att Kanada startar som senast.
Och även om Eugenie Le Sommer gjorde ett fint inhopp senast så tror jag att hon får börja på bänken, och att Frankrike alltså också startar som mot Japan.

Tipset: Frankrike är favorit till 65–35.
Domare: Jenny Palmqvist, Sverige
Troliga startelvor:
Frankrike: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Sandrine Soubeyrand, Elise Bussaglia – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.
Kanada: Erin McLeod – Rhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve Nault – Desiree Scott – Diana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Jonelle Filigno.

USA:s startelva

USA:s startelva mot Japan i Halmstad

* Final: USA–Japan
Wembley Stadium, 20.45 (svensk tid)

De båda lagen möttes på Commerzbank Arena i Frankfurt i VM-final för ett drygt år sedan.
Då var USA överlägset bäst, spelmässigt sett. Jag vill minnas att jag i första halvlek noterade 11–1 till USA i klara målchanser. Men Japan försvarade sig fantastiskt bra, och det var 0–0 i mål.

Men när USA hade tagit ledningen genom inhopparen Alex Morgan blev amerikanskorna nervösa. Japans första kvittering (Aya Miyama) var en gåva av det amerikanska försvaret. Minns jag rätt var det lagkapten Christie Rampone som slog en riktig indianare rakt upp i planen.

Och efter att Abby Wambach hade nickat in 2–1-målet blev amerikanskorna återigen nervösa. Och i förlängningens slutminuter kunde Homare Sawa klacka en hörna via Wambach till 2–2.

Japanskorna var verkligen hypereffektiva i den finalen.

Jag tar upp den eftersom många har fått för sig att Japan var det bättre laget i fjol. Att de dominerade. Så var de inte. Japan hade ett fantastiskt försvarsspel, och massor av tur. Och så var de bättre på att lägga straffar.

Jag tar även upp den eftersom jag anar att OS-finalen kan bli en liknande tillställning. Alltså offensiva USA mot defensiva Japan. Mycket talar för det, med tanke på hur lagen har spelat på vägen fram till finalen.

Jag tror att den där VM-finalen kan spöka rätt rejält i amerikanskornas huvuden, om de inte får tidig utdelning. För den har redan spökat rätt rejält.

För efter VM-finalen hade Japan ett ganska stort mentalt övertag på USA. I de två första matcherna lagen emellan efter VM vann japanskorna en, och spelade oavgjort i en.
USA var skakat. Och hade inte lagen mötts i Halmstad i juni hade jag räknat Japan som storfavoriter.

Men i trenationsturneringen i Sverige vann ju USA med hela 4–1, och amerikanskorna fick med sig massor av självförtroende från överkörningen i Halmstad. Jag skrev om den matchen både här och här.

Jag var på plats på Örjans vall, och pratade med ett par av amerikanskorna efteråt. De verkade så lättade allihop. Här är några citat:

Lauren Cheney:

”Det här en självförtroendestärkare för oss. Vi har haft problem med Japan i ett par matcher på rad, så att få slå dem med 4–1 så nära spelen betyder mycket för vårt självförtroende inför OS.”

Hope Solo:

”Den här segern var väldigt viktig. Vi har haft onödigt stor respekt för Japan i de senaste matcherna, och backat hem och låtit dem göra det de är bra på – rulla boll. Nu klev vi upp, var aggressiva – och vågade spela vårt spel.”

Japanskorna var förstås tvärtom väldigt bekymrade. Lagkapten Aya Miyama sa så här till mig:

”I dag var USA bäst i världen, och vi var inte så bra. Vi måste spela tuffare. Nu är vi nästan i chock. Men vi kommer att bli bättre. Det finns förklaringar, som att vi var trötta.”

Får USA ett tidigt mål kommer amerikanskorna säkert att ha rejält med nytta av Halmstadsmatchen. För då finns risken att japanskorna börjar tänka negativa tankar.

Fast står japanskorna emot ett tag tror jag de har det mentala övertaget. Det är ju ändå värt att notera att i matchen i Halmstad saknade Japan sina viktiga mittbackar Azusa Iwashimizu och Saki Kumagai. Med dem tillbaka blir japanskorna klart mycket svårare att göra mål på.

Till Japans fördel talar även fysiken. Det här är sjätte matchen på 16 dagar, och Japan har vilat sina nyckelspelare i en match. Och man slapp spela förlängning i semifinalen, som USA gjorde.

Dessutom har ju faktiskt Japans målvakt Miho Fukumoto varit turneringens klart bästa målvakt. Fortsätter hon att storspela har Japan skrälläge igen.

För visst vore väl en japansk seger en skräll? USA prenumererar ju på OS-guld, och man har den klart bredaste truppen.

Framför allt har de Wambach och Morgan som forwards. Tillsammans har de gjort sju mål i OS. Det trots att Morgan har missat i massor. Men jag tror kanske att segermålet på tre minuters övertid i förlängningen mot Kanada kan göra att det släpper för Morgan.

Och jag tror faktiskt att Pia Sundhage kommer hem till Sverige om någon vecka som dubbel olympisk mästarinna.

Mest för att USA har så många matchvinnare. Det vimlar ju av vinnarskallar i truppen. Morgan och Wambach är nämnda. Megan Rapione klev fram två gånger i semifinalen. Och minns att Carli Lloyd avgjorde OS-finalen för fyra år sedan i förlängning.

Så USA är mina favoriter på förhand. Men som jag har varit inne på i det här inlägget kan det mentala övertaget vandra mellan lagen beroende på matchutveckling.

Och som jag var inne på i går så har även USA:s fantastiska lag svagheter. Framför allt i form av ett väldigt offensivt balanserat lag med Shannon Boxx vid sidan. För hon startar väl ändå inte i finalen?
Och kan Japan hitta in med bollar till smarta Yuki Ogimi i ytan mellan USA:s backlinje och mittfält så lär det här bli riktigt intressant.

Visst skall väl det här bli riktigt kul?

Tipset: USA är favorit till 60–40
Domare: Bibiana Steinhaus, Tyskland
Troliga startelvor:
USA: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Carli Lloyd, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Japan: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Aya Miyama, Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi, Nahomi Kawasumi – Shinobu Ohno och Yuki Ogimi.

Oj, Lindahl – den missen kan bli dyr

Publicerad den av
Svara

Sverige hade inlett matchen lysande. Ledde med 1–0, och hade bud på 2–0. Då bjöd vår målvakt Hedvig Lindahl på kvitteringen. Oj, vad onödigt.

Nu skall det sägas att Sveriges 1–0-mål var högst turligt. På en fin högerhörna från Marie Hammarström blundade Nilla Fischer, och fick bollen på axeln. Nicken, eller axlingen, fick en lite konstig bana, men gick in vid första stolpen.

Precis innan hade Fischer haft ett kanonläge. Och strax efter fick en helt fristående Lisa Dahlkvist nicka från sex–sju meter på Annica Svensson:s fina inlägg.

Efter 25 minuter hade vi matchen precis där vi ville ha den. Vårt mittfält ledde matchen i matchen, och Frankrike hade väldigt svårt att hitta vägar framåt. Det kändes som att skrällen hängde i luften.
Men i minut 29 förändrades allt.

På en fransk vänsterhörna fick Hedvig Lindahl gå ensam på bollen bakre delen av sitt målområde. Hon missbedömde dock bollbanan, och valde att bara förlänga bollen ganska rakt ut i planen. Där stod mittbacken Laura Georges, som enkelt kunde nicklobba in kvitteringen.

Med kvitteringen fick fransyskorna energi. Och tio minuter senare var det dags igen. Den här gången på en lång inläggsfrispark från Sonia Bompastor. I förstaskedet var Lisa Dahlkvist väldigt passiv, och drog in huvudet. I läge två blev det hönsgård i Sveriges straffområde. Och i läge tre kunde Wendie Renard ganska enkelt trycka in ledningsmålet.

Nu känns det som att matchen har glidit oss ur händerna. För hittills under OS har vi tre riktigt bleka andrahalvlekar bakom oss. Det är hög tid att vända den trenden. För nu börjar det igen…

Väntad startelva – nu hoppas vi på ett oväntat resultat

Publicerad den av
Svara

Sverige startar kvartsfinalen mot Frankrike med exakt de elva spelare som man väntat sig. Nu hoppas jag verkligen att de alla är kapabla att göra årets bästa insats, och fixa fram en skräll.

Frankrike gör däremot en ändring mot det lag jag trodde på. Camille Abily får börja på bänken, medan Elise Bussaglia startar på centralt mittfält.
Det är en signal om att fransyskorna tänker på defensiven. För Abily är det mer offensiva alternativet. Bussaglias främsta offensiva egenskap är hennes hårda skott.

Såg innan i dag att pålästa Maja Johansson på tidningen Match listar de tre viktigaste matcherna i matchen. Läs om det här.

Jag håller med om duellerna. Det blir otroligt viktigt att se till att inte Elodie Thomis matas med rätt bollar. För då får Sara Thunebro en hopplös uppgift.

Men en minst lika viktig nyckel är det svenska försvaret vid fasta situationer. Som jag ser det är Frankrike bäst i världen på hörnor och inläggsfrisparkar. Där måste vi ha hundraprocentig bevakning, framför allt på Wendie Renard.

Det är snart dags för avspark. Det här blir riktigt spännande. Vågar man

Så här startar lagen:

Sverige:
Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.

Frankrike:
Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Sandrine Soubeyrand, Elise Bussaglia – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Här är den stora guiden till kvartsfinalerna i OS

Publicerad den av
Svara

I min stora OS-guide tippade jag vilka åtta lag som skulle nå kvartsfinal i mästerskapet. Nu var det kanske inte jättesvårt, men jag är ändå lite nöjd med att jag fick maximala åtta rätt.

Där tippade jag även hur långt de olika lagen går. Mina semifinallag var USA, Frankrike, Storbritannien och Brasilien. Det tipset kan fortfarande slå in. Trots det tänker jag nu delvis revidera det inför kvartsfinalerna.

Här kommer den stora guiden till morgondagens fyra kvartsfinaler:

* Storbritannien–Kanada
City of Coventry Stadium, 20.30 (svensk tid)

Här möts två lag som har överraskat positivt hittills i OS. Både Storbritannien och Kanada är väldigt mycket bättre än vad folk runtom i Sverige tror.

Brittiskornas insats mot Brasilien var verkligen högklassig. Jag trodde ju i och för sig att de skulle gå långt i turneringen. Fast jag trodde att de skulle kämpa sig fram. Men de har verkligen spelat riktigt bra fotboll.
England har ett bra lag i grunden, och med Kim Little har man vuxit ytterligare. Båda ytterbackarna, Alex Scott och Stephanie Houghton, är hyperoffensiva. Ja, vänsterback Houghton ligger ju till och med delad tvåa i skytteligan.

Defensivt finns det inget att gnälla på hittills, trots att Ifeoma Dieke dragit av korsbandet och förstås missar resten av OS. För brittiskorna är ju faktiskt enda laget i turneringen som har tre nollor bakom sig.
Offensivt ser det också bra ut. När jag ser Storbritannien spela får jag en känsla av att de har ett extremt löpstarkt gäng. Många spelare springer kopiöst mycket. Yttermittfältaren Eniola Aluko springer dessutom riktigt snabbt.
Men det finns också passningsskickliga stöttespelare som Anita Asante och Kelly Smith.

Hos Kanada har trion Christine Sinclair, Sophie Schmidt och Melissa Tancredi imponerat mest i OS. Efter att ha sett Tancredi gång på gång leta passning när hon själv haft öppna lägen i Dalsjöfors under våren, hade jag aldrig gissat att hon skulle leda skytteligan i OS efter gruppspelet.

Men hon har varit glödhet i straffområdet hittills. De flesta kanadensiska målen har kommit på inlägg eller inspel. På den punkten har Kanada varit högklassigt. Både när det gäller kvaliteten på inläggen, och när det gäller inställningen i forwards löpningar in i straffområdet.

Kanada är ett stenhårt arbetande lag, som aldrig ger upp. Trots det tror jag på hemmaseger. Kanada har nämligen problem på mittbackssidan. Candace Chapman skadade vaden mot Japan i premiären, och har inte kunnat spela i de sista två gruppmatcherna. Även Emily Zurrer är skadad. Den senare har till och med strukits ur truppen, fast är med i Coventry som reserv.

Jag tror att Kanada fortsätter med den offensiva uppställning man hade mot Sverige. Den där man spelar med ett slags diamant på mittfältet, med Sinclair som spets. Och framför den två forwards, Tancredi och Jonelle Filigno. Den enda förändringen i startelvan jämfört med Sverigematchen tror jag blir att Karina LeBlanc kommer att vakta målet.

Tipset: Storbritannien är favorit till 65–35.
Troliga startelvor:
Storbritannien: Karen Bardsley – Alex Scott, Sophie Bradley, Casey Stoney, Stephanie Houghton – Karen Carney, Jill Scott, Anita Asante, Eniola Aluko – Kim Little och Kelly Smith.
Kanada: Karina LeBlanc – Rhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve Nault – Desiree Scott – Diana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Jonelle Filigno.

USA:s startelva

USA

* USA–Nya Zeeland
St James’ Park, Newcastle, 15.30 (svensk tid)

USA var den givna guldfavoriten inför turneringen. Och inget har ändrats på den punkten. Trots att det var underläge med 2–0 redan efter en kvart i premiären mot ett starkt Frankrike har Pia Sundhage:s lag gått fram hur tryggt som helst. De var ikapp redan i paus, och förbi redan tidigt i andra halvlek.

USA har sådan anfallskraft, och sådan bredd i truppen, att de blir oerhört svårstoppade. Abby Wambach är bättre än på väldigt länge – kanske bättre än någonsin förr. Hon verkar väldigt vältränad och rörlig.

Bredvid sig har Wambach blixtsnabba Alex Morgan, som jag fortfarande tror kommer att vinna skytteligan till slut.
Som uppbackning har världens bästa anfallsduo bollskickliga lirare som Tobin Heath, Megan Rapinoe och Lauren Cheney. Försvarsspelet är fantastiskt. Backlinjen är högklassig, och längst bak står världens bästa målvakt, Hope Solo. Och på tre matcher hittills har man bara släppt till fem avslut mot eget mål.

På pappret skall USA köra över Nya Zeeland. Fast the Football Ferns är ett lurigt, och svårspelat lag. Och de vet att de kan stå emot USA:s stjärnor.
I januari ledde nämligen Nya Zeeland på bortaplan mot just USA fram tills en hemmadomare ordnade så att amerikanskorna kunde vända i slutminuterna.

Jag såg den matchen, och den måste ge Ferns rejält med energi och hopp. Defensivt är Ferns starka, med duktiga ytterbackarna Ria Percival och Ali Riley, och starka mittbacken Rebecca Smith. Även rutinerade målvakten Jenny Bindon har gjort ett fint intryck när jag sett henne. De höll emot Brasilien ända till slutminuterna, och gav även Storbritannien en hård match.

Att laget redan infriat sina mål, och slår ur underläge talar också för Ferns.

Allt annat talar dock för USA. Så jag tror knappast att vi får se Ferns köra sin haka igen, som de gjorde efter segern mot Kamerun i tisdags. Se den här.

Tipset: USA är trots allt favorit till 90–10.
Troliga startelvor:
USA: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Nya Zeeland: Jenny Bindon – Ria Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Betsy Hasset – Amber Hearn och Sarah Gregorius.

Sveriges startelva mot USA

Sverige

* Sverige–Frankrike
Hampden Park, Glasgow, Skottland 13.00 (svensk tid)

Sverige är obesegrat, och har vunnit sin grupp. Frankrike åkte på en stjärnsmäll i premiären, och blev grupptvåa. Sverige vann, trots att man spelade en man kort under långt tid, när de här lagen möttes i bronsmatchen vid VM i fjol.

Trots det är Frankrike klara favoriter i den här kvartsfinalen.

Sverige först. Vårt lag är väldigt svårslaget, och har trots allt en bra stabilitet. På de nio senaste mästerskapsmatcherna har det blivit sex segrar, två kryss – och bara en förlust.

Vi är obesegrade i OS, och vår stjärna Lotta Schelin verkar vara på gång. Det borde vara med positiva vibbar man går in i slutspelet. Men med sig har laget också flera stora frågetecken.

Det gäller dels skadesituationen, där båda de centrala mittfältarna Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist dras med lite problem.

Det allra största frågetecknet gäller dock orken. Sveriges första halvlekar i turneringen har genomgående varit väldigt bra. Där har vi hållit högsta världsklass. Men efter paus har det sett väldigt mycket sämre ut, och det i varje match.

I sin blogg Nilssons nyanser på Expressens hemsida skrev Anders Nilsson för 1,5 månader sedan att det finns uppgifter från fjolårets VM på att spelarna i Japan och USA sprang 8–10 procent längre per match än de svenska. Här är en länk till det inlägget.

Jag hoppas inte det stämmer, för det skulle vara ett extremt underbetyg till träningsnivån i vårt svenska landslag. För tio procent är ju en gigantisk skillnad.
Man räknar med att fotbollsspelare springer 9,5–11,5 kilometer per match, lite beroende på roll i laget. Det innebär ju i så fall att de svenska spelarna springer 800–1150 meter kortare per man än Japans och USA:s.

Frankrikes lag känns närmast komplett. De bygger kring världens bästa klubblag, Lyon – och är mycket väl samspelta. Backlinje och målvakt är exempelvis rakt igenom Lyonspelare.

Offensivt kan man hota på många sätt. Man kan bygga långa anfall genom passningsskicklighet. Man har god skottstyrka från distans från Gaetane Thiney, Camille Abily och Elise Bussaglia – om hon spelar. Man har extrem snabbhet i Elodie Thomis. Man är bäst i världen på fasta situationer. Dels slår Abily, Sonia Bompastor och Louisa Necib fantastiska frisparkar och hörnor. Dels är mittbacksparet Laura Georges och Wendie Renard grymt starka i luftrummet.

Har inte Frankrike några svagheter då?

Jo, mittbackarna är lite långsamma. Och deras klubbkompis i Lyon, Lotta Schelin, vet förstås exakt hur hon skall göra för att ta sig förbi dem. Å andra sidan vet de exakt hur man stoppar Schelin också…
En annan svaghet i det franska laget, som det ofta pratas om är att de inte har någon toppforward av allra högsta världsklass. Men Marie-Laure Delie verkar vara i toppform, och har skött forwardsjobbet utmärkt hittills i OS. Så den svagheten känns inte så svag för tillfället…

Jag ser Frankrike som ett snäpp bättre än Japan. Vi är inte på något sätt chanslösa. Men samtliga svenska spelare måste spela på toppen av sin förmåga om det skall bli semifinal. Det gäller inte minst backarna, och kanske framför allt Hedvig Lindahl i målet.

Tipset: Frankrike favorit till 70–30
Troliga startelvor:
Sverige: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
Frankrike: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Sandrine Soubeyrand, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Japans startelva

Japans landslag, Nadeshiko

* Brasilien–Japan
Millennium Stadium, Cardiff, Wales, 18.00 (svensk tid)

I den här kvartsfinalen möts två lag som känns svagare än i fjol. Inför OS tippade jag att Brasilien skulle nå semifinal, medan Japan skulle missa. Nu tänker jag ändra det tipset.

För visst, Japan är lite sämre än i fjolårets VM. Framför allt offensivt.
Defensiven är det svårt att gnälla på. Japanskorna har ju faktiskt bara släppt in ett mål i OS, och motståndarna har bara lyckats få till tio skott mot Miho Fukumoto i Japans mål.

Men som sagt. Offensivt har Japan varit trubbigt. Mot Sverige skapade man massor av chanser, men avsluten var svaga. Yuki Ogimi är i god form, men har ändå inte gjort något mål ännu i spelen.
Den stora skillnaden för Japan jämfört med i fjol är att då var Homare Sawa i sitt livs form. Hon kom rätt till nästan varenda boll kring motståndarnas mål. I OS har Sawa varit blek. Kanske har vårens nackskada minskat hennes mod i straffområdet.

Men trots Sawas tveksamma form håller jag Japan som favoriter mot Brasilien. För Brasiiens form är ännu mer tveksam.

Visst ser man att många spelare har fina offensiva kvaliteter. Marta, Cristiane, Francielle och Thais Guedes har alla kapacitet att kunna avgöra matcher. Men för att kunna anfalla måste man vinna bollen. Och på den punkten har Brasilien visat sanslös oförmåga.

Lagspelet är stundtals obefintligt. Men vann tursamt mot Nya Zeeland med 1–0. Och mot Storbritannien på Wembley fick man knappt låna bollen.
Där visade det sig hur otroligt oorganiserat försvarsspelet är. Backlinjens positionsspel var obefintligt. Det kändes som rena kaoset.

Som jag ser det måste Brasilien ta ledningen för att kunna vinna. De får förlita sig till att någon av deras vassa anfallsstjärnor gör en individuell prestation som ger laget energi. Och att de sedan kan backa hem, krympa ytorna och kontra på japanskorna.

Men så tror jag inte att det blir. Jag tror att smarta japanskor kommer att löpa bort Brasiliens backar, och riva upp stora sår i sydamerikanskornas defensiv. Och trots de tidigare problemen i offensiven kommer Japan att göra ett par mål.

Tipset: Japan är favorit till 60–40.
Troliga startelvor:
Japan: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Brasilien: Andreia – Erika, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, Maurine – Thais Guedes, Cristiane och Marta.

Fem till kvartsfinal, en usel domare och Brandi Chastain

Publicerad den av
Svara

När alla lag spelat två gruppspelsmatcher har redan fem lag säkrat sina platser i kvartsfinalen. De fem är Japan, Sverige, Brasilien, Storbritannien och USA.

Alltså fem väntade lag. Faktum är att det inte ser ut att bli några skrällar alls till kvartsfinal. Vinner bara Nya Zeeland mot Kamerun och USA mot Nordkorea på tisdag så blir det exakt de åtta lag som jag här tippade skulle nå kvartsfinal.

* Jag har sett minst några minuter av varje match i dag. Den sista matchen var helt klart den mest uppseendeväckande. I 62 minuter var Nordkorea i högsta grad ett hot mot Frankrike. Jag kände inte alls igen det franska lag som jag har sett spelat lysande fotboll under hela våren.

Visst hade Laura Georges nickat in 1–0 till fransyskorna i slutminuterna av första halvlek. Men spelet var andefattigt, och jag började tro att koreanskorna kanske skulle kunna sno åt sig någon poäng.

Men i minut 62 bytte Bruno Bini in Elodie Thomis och Camille Abily. Och plötsligt fick Frankrike vingar. En halvtimma senare var det 5–0.

För vilken fart Thomis hade. Trots att hon bara spelade 28 minuter hade hon varit självskriven som matchens lirare om jag hade suttit i juryn. Hon gjorde själv 2–0, och spelade sedan fram Marie-Laure Delie till 3–0 och inhopparen Camille Catala till 5–0. Däremellan hade Wendie Renard nickat in 4–0 på en fin hörna från Louisa Necib.
Frankrike är utan tvekan bästa laget i OS på fasta situationer. Renard och Georges är grymma i luftrummet, och Necib, Abily och Sonia Bompastor har underbar känsla i tillslagen.

* Apropå Bompastor så kan jag inte undvika att ta upp OS-turneringens i särklass sämsta domslut. Det drabbade just Bompastor vid ställningen 4–0 i dag. Frankrikes vänsterback kom i hög fart när hon närmast blev överfallen i Nordkoreas straffområde.
En koreanska back körde knät i rätt in i Bompastors högerben, varvid fransyskan flög som en vante. Det borde ha varit turneringens mest solklara straff.

Men det blev i stället den första riktigt stora domarskandalen. För rättsskipare Terese Neguel från Kamerun nöjde sig inte med att strunta i att blåsa straff. Hon gav dessutom Bompastor den mest oförtjänta varningen för filmning som jag sett på mycket länge.

Kamerun är alltså inte bara sämsta laget i OS. De har sannolikt också den sämsta domaren.

Carli Lloyd trixar

Carli Lloyd trixar

* Som nämnts gjorde Marie-Laure Delie mål i dag. Hon står därmed på två, och delar med det ledningen i skytteligan med tio andra spelare. Skytteligaledare utöver Delie är även: Alex Morgan, Abby Wambach och Carli Lloyd (USA), Christine Sinclair och Melissa Tancredi (Kanada), Marta och Cristiane (Brasilien), Lotta Schelin (Sverige), Stephanie Houghton (Storbritannien) och Kim Song Hui (Nordkorea).

* Många tycker ju att idrottare skall sluta när de står på topp. Jag har aldrig förstått den synen. Inte på något sätt.

OM den även gäller för lag så måste ju många tycka att Dalsjöfors Goif har valt bästa möjliga läge att lägga ner verksamheten. För på måndag, när klubbens damlag tas bort ur seriesystemet, så leder de dels söderettan, dels har de en spelare som delar ledningen av skytteligan i OS (Tancredi). Snacka om att sluta när man står på topp…

* Missade du Sverige–Japan finns en länk till SVT:s sammandrag här.

* Slutligen blir det lite twitter. Där skulle vi inte kunna följa de svenska spelarna under OS. Det var ett falsklarm. Flera av dem twittrar fortfarande löpande. Länkar till alla de svenska OS-spelare som twittrar finns här.

Hope Solo

Hope Solo

Spelarna i USA:s, Kanadas och Storbritanniens lag twittrar ännu flitigare än de svenska. En som hamnat i blåsväder är Hope Solo. Hon gav sig på den före detta OS-hjältinnan, numera tv-experten, Brandi Chastain efter dagens match. Enligt Solo hjälper inte Chastain till att promota sporten tillräckligt mycket.

Solo twittrade bland annat:

”Det är för dåligt att vi inte kan ha kommentatorer som representerar laget bättre, och som kan mer om spelet än Brandi Chastain.”

Och:

”Lägg av att kommentera försvars- och målvaktsspel innan du sett till att bli bättre utbildad, Brandi Chastain. Spelet har utvecklats de senaste tio åren.”

Jag har ingen aning om vad Chastain har sagt. Men som tv-expert har hon inget ansvar för att promota lag eller sport. Hennes uppgift är att kritiskt bedöma de lag hon ser. Det borde Solo veta, även om hon inte håller med.

Dessutom förvånar det mig att en världsstjärna som Hope Solo lägger energi på sånt här. Efter en säker 3–0-seger borde hon väl kunna ta lite kritik med en klackspark. Eller?

Här är den stora OS-guiden

Publicerad den av
Svara

I morgon drar spelet i gång. Jag skall strax sjunka ner i en solstol med ett gäng OS-bilagor.

Jag har dock redan noterat att de inte lägger någon jättevikt vid damfotbollen. Så jag tänkte här ge alla nyfikna lite kött på benen. Någon bilaga blir det väl inte, men väl en köttig ranking av de tolv OS-lagen.

För de åtta lag jag tror kommer att nå kvartsfinal har jag även tippat morgondagens startelvor. Skall bli kul att se hur många rätt det blir av 88 möjliga…

Jag har tidigare länkat till Fifas lista över samtliga olympiska spelartrupper. Har ni missat den finns det inlägget här. Och här är spelschemat, dock med brittisk tid. Man får alltså lägga på en timma på de tider som står där.

Därmed är det dags för rankingen. Vi börjar bakifrån:

12) Kamerun
Världsranking: 50
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag egentligen inte har någon som helst koll på.
Jag noterar dock att Kamerun har ett gäng utlandsproffs. De har en spelare i franska förstaligan, en i franska andraligan, en i Rumänien, en i Serbien, en i Schweiz, en i Polen och två i ryska topplaget Energiya Voronezh.
Men laget innehåller ändå inga riktiga affischnamn. Och 0–2 mot Skottland i genrepet imponerar inte.

Nu är jag så gammal att jag minns när Kameruns herrar gjorde sina första insatser på den internationella mästerskapsscenen. Både 1982 och 1990 hade man lag utan namnkunniga stjärnor. Men oj vad bra lagen var.

Fast man kan inte bygga ett tips på lastgamla herrlagsmeriter. Så trots att Kamerun skrällde och slog ut Nigeria i OS-kvalet tror jag det här orutinerade laget får väldigt svårt att ta några poäng i gruppspelet.

11) Sydafrika
Världsranking: 61
Affischnamn: Mpumi Nompumelelo Nyandeni (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: –
Kommentar: Banyana Banyana – som laget kallas – är ännu ett lag jag egentligen inte har någon koll på.
Men de är lägst rankade i mästerskapet, och har helt 15 av 18 spelare som tillhör klubbar i den egna ligan.
Lägg till att Sydafrika saknar mästerskapsrutin, och laget lär få lämna OS efter gruppspelet.

Men visst. Sofia Jakobsson:s kompis Pumi Nyandeni är en skicklig spelare. Och Sveriges Sydafrikaspion Andreas Bild pratar här om ett hårt arbetande och välorganiserat lag. Så de kanske i alla fall kan spräcka både mål- och poängnollan. Bara det inte sker mot Sverige…

10) Colombia
Världsranking: 28
Affischnamn: Yoreli Rincon (Gol Star, Colombia)
Trolig startelva: –
Kommentar: Colombia såg jag live mot Sverige i VM-premiären i fjol. Och på tv häromveckan då de föll med 2–1 mot Nya Zeeland.
Och jag noterar att det inte har hänt mycket på ett år. Colombias spelare är fortfarande bolltrygga, men saknar fysik. Man har svaga målvakter, och ingen vidare genombrottskraft i offensiven.
Laget känns som ett juniorlag, och kommer att få väldigt svårt att ta några poäng i spelens tuffaste grupp.

9) Nya Zeeland
Världsranking: 23
Affischnamn: Amber Hearn (Jena, Tyskland), Rebecca Smith (Wolfsburg, Tyskland), och Ali Riley (Malmö).
Trolig startelva: Jenny Bindon – Ria Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Kirsty Yallop – Amber Hearn och Sarah Gregorius.
Kommentar: Nya Zeeland är ett väldigt svårspelat gäng. De bjuder inte på några tekniska finesser, men har stort hjärta. Alla jobbar stenhårt i defensiven, och man har en väldigt stark backlinje. Framför allt ytterbackarna håller högsta klass.
Ria Percival har ofta hållit Sara Thunebro utanför Frankfurts startelva under vintern, och Ali Riley har visat klass i Malmö.

Offensivt bildar de båda Tysklandsproffsen Amber Hearn och Sarah Gregorius ett välkomponerat forwardspar. Hearn är kraftfull och Gregorius kvick. Men framför allt är laget riktigt vasst på fasta situationer. Vittsjös Kirsty Yallop har bra känsla i vänsterfoten, och levererar fina hörnor och frisparkar.

Jag rankar Nya Zeeland som nionde bästa lag, men tror ändå att de kommer att få spela kvartsfinal. De har en bra lottning, och vinner man mot Kamerun borde ”Football Ferns” kunna ta sig in bland de åtta. Och de är alltså svårspelade, så väl där skulle jag inte bli förvånad om de skulle ställa till med en skräll.

8) Nordkorea
Världsranking: 8
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag helst hade velat slippa se i OS. Inte för spelarna, för dom är det synd om, utan för ledningen. Fjolårets dopningsskandal i VM borde ha inneburit att laget skulle vara avstängt även i OS.
Men de är med. Och jag har inte mycket koll på laget. För mycket är förändrat. I fjol hette speluppläggaren Yun Mi Jo. Hon är inte med i OS. Däremot har målvakten exakt samma namn.
I fjol hyllades nu 17-åriga, och tekniska yttermittfältaren Su Gyong Kim som lagets största talang. Nu är hon bara reserv.

Jag har ärligt talat inte någon vidare koll på nordkoreanskornas OS-lag. Inte mer än att det är rekordungt. En spelare är född 1987, två är födda 1989. Resten är 90-talister. Hela åtta spelare är tonåringar.
Laget har fått en makalöst tuff lottning. Och trots att jag tror att Nordkorea är åttonde bästa laget i OS, så tippar jag att de åker ut i gruppspelet. Jag tror nämligen att de förlorar mot USA och Frankrike. Därmed behövs det troligen en riktig storseger i morgon mot Colombia för att man skall kunna nå kvartsfinal.

7) Kanada
Världsranking: 7
Affischnamn: Christine Sinclair (klubblös)
Trolig startelva: Karina LeBlanc – Rhian Wilkinson, Candace Chapman, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann – Desiree Scott – Diana Matheson, Kaylyn Kyle, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Christine Sinclair.
Kommentar: Liknar i mångt och mycket Nya Zeeland. Det ser inte speciellt vackert ut. Spelet bygger på fysik, hjärta och stenhårt arbete.

Kanada är ett tungt lag att möta på många sätt. För inte nog med att de har ett stort antal välväxta spelare som använder alla sina kilon i närkamperna. De har ett dödligt vapen, i Christine Sinclair – världens bästa målskytt.
Hon är ett fenomen. Det kan se kantigt ut. Hon kan vara ute ur matchen långa stunder. Men när lägena kommer är hon där. Och hon förvaltar ovanligt många lägen på bästa sätt. Sinclair är givetvis Kanadas nyckelspelare.

Laget har även svagheter. Deras passningsspel är högst begränsat. De slår ofta riskfyllda passningar på egen planhalva. Och jag är glad att Karina LeBlanc ser ut att vara förstamålvakt, och inte Erin McLeod. För LeBlanc är en flaxig målvakt. Som jag ser det är hon inte alls lika säker som McLeod.

Jag tror att Kanada kommer att spela kvartsfinal. Troligen som en av de två bästa treorna, men kanske som tvåa. För jag är inte helt säker på att vi orkar slå Kanada i Newcastle.

6) Sverige
Världsranking: 4
Affischnamn: Lotta Schelin (Lyon, Frankrike)
Trolig startelva: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Kosovare Asllani, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
Kommentar: Sverige är sämre än den aktuella världsrankingen. Laget har tappat fem spelare från VM-startelvan, och har varit långt från någon medaljklass under våren.
Försvarsspelet har vacklat, och anfallsspelet har till 100 procent handlat om enda superstjärnan, Lotta Schelin.
Det är upp till henne om Sverige skall kunna göra några mål, och motsvara de medaljförväntningar som alldeles för många svenskar har på laget.

Förbundskapten Thomas Dennerby har testat mycket under våren. Jag gissar att han till slut väljer bort duon Sofia Jakobsson och Antonia Göransson, som båda hade toppform i våras, men som inte glänst på sistone. Fast det är alltså en gissning. Det kan trots allt bli Jakobsson på Kosovare Asllani:s bekostnad.
För Sverige är inledningsmatchen mot Sydafrika livsviktig. Seger med ett par måls marginal där, och man är väldigt nära kvartsfinal. Och man kan i lugn och trygghet försöka hitta medaljspelet.

Jag tror att Sverige tar sig till kvartsfinal som grupptvåa. Men att det tar stopp där. Fast jag hoppas att laget växer under mästerskapet på samma sätt som i fjol, och att man dansar sig fram hela vägen till medalj.

5) Storbritannien
Världsranking: 9 (England)
Affischnamn: Kelly Smith (Arsenal) och Alex Scott (Arsenal).
Trolig startelva: Karen Bardsley – Alex Scott, Ifeoma Dieke, Casey Stoney, Stephanie Houghton – Jill Scott, Kim Little, Anita Asante, Eniola Aluko – Ellen White, Kelly Smith.
Kommentar: Storbritannien är ett i försnacket rejält underskattat lag.
Man har hemmaplan, och är klart bättre än vad svenska experter tror. Minns att England slog Japan i VM i fjol, och att man föll på straffar mot Frankrike i kvartsfinalen.
Nu har brittiskorna en kanonlottning, och det engelska laget har förstärkts av två duktiga skotska spelare i Vittsjös Ifeoma Dieke och Arsenals Kim Little.

Jag tror att den brittiska publiken kommer att lyfta ett redan starkt lag. Jag tror att man når minst semifinal. För att brittiskorna kan mycket väl kan vinna grupp E, och i så fall ställas mot en grupptrea i kvartsfinal. Men även om det blir andraplats i gruppen har Storbritannien god semifinalchans. För då ställs man troligen mot Sverige eller Kanada i kvartsfinal. Och där tror jag faktiskt på brittisk seger.

4) Brasilien
Världsranking: 5
Affischnamn: Marta (Tyresö FF, Sverige) och Cristiane (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: Andreia – Bruna Benites, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, Maurine – Thais Guedes, Cristiane och Marta.
Kommentar: Ett lag som trampat vatten sedan VM i fjol. Länge var man helt utan seger i år. Men vinster mot Colombia och Kanada nyligen gör att brasilianskorna trots allt kommer till London med lite självförtroende i bagaget.

Startelvan ovan är ganska mycket gissning. Förbundskaptenen har nämligen rört om ganska rejält under året. Dock utan att bitarna har fallit på plats. Och nu i veckan tvingades Tyresös Elaine att kasta in handduken på grund av skada.

Personligen hade jag gärna sett spektakulära Erika i laget. Hon har världens bästa tillslag på volley. Och spektakulära volleykanoner får mig att bli glad.
Däremot får inte Brasiliens damer mig att bli glad. Tvärtom är det ett lag som står för mycket av det som damfotbollen annars är tämligen befriad ifrån. De spelar ofta fult. De fullföljer tacklingarna även när de kommer in sent i duellerna. Och de har en tendens till att filma.
Jag hoppas det är borta nu i OS. Men jag tvekar tyvärr på att det är så.

Sett till form och osäkerheten i truppen borde inte Brasilien ha så stor chans. Men OS har blivit lite av Brasiliens specialitet. Man har alltid nått semifinal. Och de två senaste gångerna har man fallit i finalen, båda gångerna efter förlängning mot USA.
Lottningen är god. Och jag tror att det blir minst semifinal även den här gången – trots allt. Och väl där…

3) Japan
Världsranking: 3
Affischnamn: Homare Sawa (Inac Kobe Leonessa), Aya Miyama (Okoyama Yunogo Belle) och Yuki Ogimi (Turbine Potsdam, Tyskland).
Trolig startelva: Ayumi Kaihori – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Kommentar: Kommer till OS med lite stukat självförtroende. Laget var i en bubbla av oslagbarhet fram till mötet med USA i Halmstad.
Men 1–4 mot USA och dessutom 0–2 mot Frankrike i genrepet har Japan kommit ner på jorden igen.

I fjol vann man VM på spanskt sätt – alltså utan en riktig forward på planen. Eller ja, Japans damer kom ju före Spaniens herrar, så det var väl snarare Spanien som vann EM på japanskt vis…
Nu är Yuki Ogimi (tidigare Nagasato) i superform, vilket innebär att Japan även har en forward av absolut världsklass.

Men på minuskontot finns att Homare Sawa inte har hittat VM-formen under våren. Kanske har det varit för mycket ståhej kring henne. Eller så är det så enkelt som att hennes huvudskada ställde till det.

Hursom helst. Japans lag är så starkt att det kommer att vinna grupp F. Men lottningen sedan är grymt tuff, och jag tror faktiskt att världsmästarna åker redan i kvartsfinalen. För där väntar USA eller Frankrike. Och då tror jag att det blir förlust.

2) Frankrike
Världsranking: 6
Affischnamn: Wendie Renard, Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily (samtliga Lyon).
Trolig startelva: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Opehlie Meilleroux, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Elise Bussaglia, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.
Kommentar: Ett glödhett lag med vinnarvana. Det senare kommer från att huvuddelen av spelarna tillhör Champions Leaguemästarinnorna Lyon, som ju i princip alltid vinner.
Men även det franska landslaget har gått fram som en slåttermaskin i år. Och 2–0-segern mot Japan i genrepet var extremt imponerande.

Frankrike har ett komplett lag, som kan hota offensivt på många sätt. De har fina frisparksläggare  i Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily. De har kanske världens starkaste huvudspelare i Wendie Renard. De har extrem fart i Elodie Thomis. Och de har en forward i målgörarform i Marie-Laure Delie.

Frankrike har faktiskt potential att vinna OS-guld. Bara det att en toppspelare som Lyons Amandine Henry inte ens platsar i truppen talar för att fransyskorna har en bredd som bara USA kan matcha.

Och ja. Frankrike och USA möts redan i morgon i första omgången. Jag tror att de möts igen på Wembley i turneringens sista match.

1) USA
Världsranking: 1
Affischnamn: Hope Solo (Seattle Sounders), Abby Wambach (klubblös) och Alex Morgan (Seattle Sounders).
Trolig startelva: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Kommentar: Pia Sundhage har tveklöst turneringens bästa trupp att jobba med. På bänken sitter en mängd spelare som kan ändra en matchbild, som Carli Lloyd, Amy Rodriguez och Heather O’Reilly. De hade platsat i alla andra OS-startelvor.

Jag tror att Sundhages största funderingar inför OS handlar om vem som skall spela bredvid Christie Rampone i mittförsvaret, Rachel Buehler eller Becky Sauerbrunn. Och vilka som skall spela yttrar. Där har hon fem alternativ – alla av högsta världsklass.

Jag har sett USA en mängd gånger i år. Och jag kan inte säga att jag sett så hemskt många svagheter. Men väljer Sundhage att spela med Buehler är det mot henne motståndarna skall sätta in sina stötar.

Däremot har USA massor av styrkor. Så många att jag inte orkar räkna upp alla. Jag nöjer mig med att hylla forwardsparet.
Under våren har Alex Morgan varit glödhet. För några månader sedan trodde jag att det skulle vara hon som bar USA mot OS-guldet. Men på senare tid har även Abby Wambach vaknat till rejält. Hon är en klass bättre än i VM i fjol.
Därmed har USA det särklass starkaste anfallet i OS. Man har både extrem snabbhet och grym nickstyrka. Alltså är det väldigt svårt att välja hur man skall försvara sig mot amerikanskorna.

Och jag tror att det bär hela vägen för USA. Laget vänder hem med sitt tredje raka OS-guld.

Frankrike är bra – riktigt bra

Publicerad den av
Svara

En halvlek spelad mellan Frankrikes Les Bleus och Japans Nadeshiko.

Frankrike leder med 1–0, och det man direkt kan slå fast är att Frankrike är bra – riktigt bra. Fransyskorna kommer definitivt vara med och utmana om guldet i OS.

Ja, onsdagens OS-premiär mellan USA och Frankrike kan faktiskt vara en försmak på finalen.

För så jobbigt som Japan hade att få i gång sitt spel under matchens första 30 minuter har jag bara sett dem få kämpa en gång det senaste året. Och det var mot USA i Halmstad.
Fransyskorna gjorde det trångt centralt, så att Japan inte kunde spela in bollen till Homare Sawa och Mizuho Sakaguchi, som de brukar. Det gjorde att japanskorna blev stillastående, och tveksamma.

Det franska målet gjordes i 24:e minuten av Marie-Laure Delie, snyggt frispelad av Sonia Bompastor. Frankrike hade chanser att göra ytterligare ett par mål under den första halvtimmen.

De sista minuterna hittade dock japanskorna vägar till avslut. Och en frispark av Aya Miyama räddades via stolpen av Sarah Bouhaddi. På returen sköt sedan Sawa i den andra stolpen. Alltså rätt nära…

Fast Frankrike har 5–3 i öppna målchanser och leder rättvist. Om det inte blir för många byten kommer den andra halvleken att bli riktigt intressant.

Så här spelade lagen i första halvlek:

Frankrike: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Ophelie Meilleroux, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Elise Bussaglia, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie

Japan: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Mizuho Sakaguchi, Homare Sawa – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.

Elin Rubensson sköt Sverige till EM-final

Publicerad den av
Svara

Malmös Elin Rubensson bär F19-landslaget i EM. I dag gjorde hon de båda inledande målen när laget blev finalklart via 3–1 mot Danmark i semifinalen.

Det tredje svenska målet gjordes av en dansk försvarare på tilläggstid.

Matchen gick inte på någon tv-kanal. Men jag fick ändå en hyfsad bild av händelserna genom Fridolina Rolfö, som missade matchen på grund av sjukdom, och som twittrade från läktaren. Så tack för det.

Finalen på lördag 20.00 spelas mot Spanien – som vann mot Portugal med 1–0 – och direktsänds av Eurosport 2.

Då är förhoppningsvis Rolfö frisk och spelklar igen.

Så till seniornivå. Just nu spelar Frankrike OS-genrep på hemmaplan mot Ryssland. Inför drygt 10000 åskådare leder fransyskorna med 3–0 i paus. Det lilla jag hunnit se av matchen har det varit spel mot ett mål.

Tidigare i dag hade Japan en liknande match. Jag kan inte förstå varför inte Sverige också tar chansen att spela någon uppladdningsmatch mot lite sämre motstånd. För det måste väl vara skönt att få ösa på i offensiven i någon match, och kanske även få igång lagets målskyttar.
Men, men. Förhoppningsvis vet Thomas Dennerby och de andra vad de håller på med.

Frankrikes mål har för övrigt gjorts av Gaetane Thiney (1–0) och Marie-Laure Delie (2–0 och 3–0).
Fransyskorna startade så här: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Wendie Renard, Laura Georges, Sonia Bompastor – Camille Abily, Elise Bussaglia, Eugénie Le Sommer, Gaetane Thiney, Louisa Necib – Marie-Laure Delie.

Grattis Lotta Schelin till historisk trippel

Publicerad den av
Svara

Lotta Schelin och hennes Lyon säkrade i kväll en historisk trippel. Men blev första lag att samma år vinna Champions League, franska ligan och franska cupen. Stort.

Jag jagade stream, men hittade ingen, och lyckades alltså inte få se guldfinalen borta mot Juvisy.
Men rapporterna via twitter berättar om drygt 7000 åskådare, och tidig Lyonledning genom Elodie Thomis i 18:e minuten.
När sedan inhopparen Eugenie Le Sommer gjorde 2–0 i minut 77 säkrade hon inte bara ligaguldet, utan också sin seger i skytteligan.
Det var Le Sommers 22:a mål, vilket är två fler än tvåan Lotta Schelin.
Elodie Thomis fastställde slutresultatet 3–0 på två minuters övertid.

Lyon startade så här: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Sabrina Viguier, Wendie Renard, Sonia Bompastor (kapten) – Amandine Henry, Shirley Cruz Trana – Camille Abily, Elodie Thomis, Lara Dickenmann – Lotta Schelin.
Man hade alltså Le Sommer och Louisa Necib på bänken. Vi snackar ett lag med resurser. Vi snackar världens bästa lag.

* Bröndby blev danska mästarinnor i dag. Grattis där också.
Man vann borta mot BSF med 2–0 efter mål av Malene Olsen och Anja Thorsen, vilket i sig säkrade guldet. Men Bröndby hade faktiskt kunnat förlora och ändå ha guldfest i kväll. Huvudkonkurrenten Fortuna Hjörring föll nämligen hemma mot Skovbakken med 1–0. Matchhjältinnan Marie Bjerg gjorde sitt första mål någonsin för Skovbakken – det var verkligen ett väl valt tillfälle för premiärmålet.

Resultaten innebär att både Hjörring och Skovbakken står på 30 poäng inför sista omgången i kampen om Danmarks andra plats i Champions League. Då spelar Hjörring, som har bättre målskillnad, borta mot Bröndby medan Skovbakken spelar hemma mot BSF.

* I damallsvenskan vann Tyresö och Vittsjö ganska väntade segrar. Ett intressant blogginlägg om situationen i Tyresö hittar du här.
Vittsjö står nu på 18 poäng, och är i praktiken klara för damallsvenskan även 2013. Målet om en placering topp åtta känns numera högst rimligt.

För Kif Örebro börjar det däremot se riktigt mörkt ut. På måndag kan laget ha trillat ner på nedflyttningsplats. Jag tror i och för sig på Jitexseger mot AIK på Valhalla. Men större skrällar har skett i årets serie än en AIK-seger. Fråga bara Vittsjö…

Är världens bästa lag även bäst i Frankrike?

Publicerad den av
Svara

Helgens stora match spelas i Frankrike. I morgon 20.45 avgörs nämligen franska Feminine Division 1 med en ren guldfinal.

I allra sista omgången tar tvåan FCF Juvisy emot ettan Lyon. Vilken jackpot seriemakarna lyckats få till. För mer raffinerat än så här kan det ju inte bli.
Juvisy ligger en poäng bakom och måste vinna för att ta guld.

Lotta Schelin:s Lyon är förstås storfavoriter. Laget är inte bara Europas bästa lag, utan sannolikt även hela världens. De enda som skulle kunna konkurrera är japanska mästarinnorna Inac Kobe Leonessa med sju VM-guldmedaljörer i startelvan.

Nu skall alltså Lyon försöka att även bli bäst i Frankrike. Man går in i matchen med de här fantastiska siffrorna:
* Man har tre raka finaler i Champions League. Det blev förlust på straffar 2010, men segrar både 2011 och 2012.
* Man har vunnit franska ligan fem år i rad 2007–11.

Titlarna i all ära. Den mest fantastiska siffran gäller Lyons svit av förlustfria matcher.
Den 14 mars 2010 förlorade Lyon först mot Juvisy borta med 2–0 i ligan, och tre dagar senare föll man mot italienska Sassari Torres med 1–0 i Champions League.
Men sedan den 17 mars 2010 har inte Lyon förlorat en enda tävlingsmatch, varken under ordinarie tid, eller förlängning.

På 807 dagar har man spelat 84 tävlingsmatcher, och vunnit 74. Övriga tio har slutat oavgjorda.
Fast det bör poängteras att tre av matcherna har nått straffsparksläggning. Och att Lyon har förlorat alla de tre. Dels Champions Leaguefinalen 2010 mot Turbine Potsdam. Dels semifinalen i franska cupen 2010 mot PSG och kvartsfinalen i franska cupen 2011 mot Juvisy.

I morgon kan det inte bli straffar, så den siffran är egentligen inte intressant inför seriefinalen.
Men även om vi räknar in strafförlusterna har Lyon 42 raka utan förlust.
Och även det är ju förstås en fantastisk siffra.

Men just Juvisy är ett lag som Lyon brukar få slita hårt mot. Lagens fem senaste tävlingsmatcher har givit två Lyonsegrar, två kryss och en vinst för Juvisy.
Lagens två senaste möten har båda slutat oavgjorda, i varje fall över 90 minuter. Men Juvisy vann ett av dem efter straffar.

Den allra senaste matchen lagen emellan var ligamötet i Lyon i december, som blev 1–1. Juvisy tog ledningen genom Gaetane Thiney på säsongens mest solklara straff. Lyon kvitterade på nick från skytteligaledaren Eugenie Le Sommer.

Matchen dessförinnan var cupmötet den 3 april i fjol, som slutade 0–0 efter ordinarie tid. Men 3–2 till Juvisy efter straffar. Det är för övrigt Lyons senaste förlust alla kategorier.

För Lyon är förstås Lotta Schelin en nyckelspelare. Startelvan består i princip av nio franska landslagsspelare samt Schelin och Costa Ricas Shirley Cruz Trana. Ibland får även schweiziskan Lara Dickenmann plats.
Lagets franska toppnamn är Sonia Bompastor, Camille Abily och Louisa Necib.

Juvisys lag är inte lika profilstarkt. Men med 16 raka ligamatcher utan förlust har Parislaget också byggt upp ett rejält självförtroende. Och man har hemmaplan, vilket förstås är en stor fördel.
Juvisys storstjärna är nämnda Gaetane Thiney, som gjort 14 mål, och som nyligen röstats fram som ligans bästa spelare i år. Från Frankrikes VM-elva i fjol finns även Sandrine Soubeyrand.
I höstas var Juvisys trupp helfransk. Men efter jul har man värvat belgiska Janice Cayman som spelat sex matcher, och gjort två mål.

I skytteligan är det trippel Lyon. Le Sommer leder på 21 mål, ett fler än Schelin och sex fler än Abily. Thiney är fyra, sju mål bakom Le Sommer.

Jag gjorde en genomgång av topplagen i Frankrike i december. Den är förstås inte helt aktuell längre, men kan fortfarande funka som bakgrundstext.

Matchen direktsänds av franska Europsport. Den kan vi inte se i Sverige, men det borde gå att hitta sändningen via någon stream på nätet.

Tyresös förlust borde oroa många

Publicerad den av
Svara

Det skrällde som bekant till rejält i damallsvenskan igår. Kul på många vis. Men sättet som Tyresö föll på var inte roligt för landslaget. Tvärtom borde det göra Thomas Dennerby och alla supportrar rejält oroliga.

Jag har ju tidigare ifrågasatt snabbheten i Tyresös backlinje. Och kolla in det här klippet, och se hur lätt Linda Sembrant blir frånsprungen av Kosovare Asllani. Sembrant är en briljant passningsspelare, men hennes snabbhet håller inte på internationell nivå. Men som det ser ut nu är hon troligen en av våra ordinarie OS-mittbackar.
Jämför förresten Sembrants snabbhet med Kristianstads Sif Atladottir som springer ikapp Marta gång på gång i klippet. Och isländskans räddning bakom Hedvig Lindahl är en självklar kandidat till Årets Räddning 2012.

För övrigt är ju Veronica Boquete:s passning på slutet ett kandidat till Årets Passning 2012. Och Marta:s avslut en kandidat till Årets Miss 2012.

Apropå Dennerby, kan man se hon tycka till om landslagets skadeläge på förbundets webb-tv. Det går inte att länka till enskilda reportage, men just nu kommer Dennerbyintervjun upp som förstaval.

* Även AIK skrällde ju till rejält. Och det var en skräll… För att Kristianstad har en hög högstanivå vet man ju. Men att AIK skulle kunna slå LdB FC Malmö kunde jag inte ens ana.
Segern gör att AIK nu är med i serien på allvar. Men vilken klubb kan vara Stockholmslagets tänkbara räddningsplanka?
Som jag ser det ligger Kif Örebro illa till. Och kanske även Umeå.

I Malmö klev Katrine Veje av knäskadad. Det lutar åt årets sjunde korsbandsskada i damallsvenskan. Så fruktansvärt tråkigt.
Skönt dock att Umeåtalangen Lina Hurtig inte hade dragit av sitt korsband. Hon blir ”bara” borta en månad.

* Så till en internationell utblick. Jag börjar i Tyskland, där jag redan har skrivit om toppstriden här.
Den som vill se bilder har först höjdpunkter från Duisburg–Potsdam på den här länken. Njut av Patrica Hanebeck:s båda läckra mål. Och av Alyssa Naeher:s fina räddning på Simone Laudehr:s friläge. Vill man se hela matchen går det att göra här.

Och här hittar du höjdpunkter från Wolfsburg–Frankfurt, där publiksiffran för övrigt var finfina 8689. Jag noterar att Desirée Schumann konserverat sin formtopp från Champions Leaguefinalen. Och nog är väl förresten den matchavgörande straffen snällt dömd? Vill man se hela matchen går det att göra på den här länken.

I Tyskland var väl nyheten om att liganian Hamburg SV drar sig ur seriesystemet helgens tråkigaste. Jag försvarar förstås inte att storklubbar väljer att skylla sin dåliga ekonomi på damlaget.
Fast samtidigt behöver man väl inte vara nationalekonom för att förstå att ett proffslag med en snittpublik på 399 åskådare har svårt att gå ihop ekonomiskt? Tyvärr.

* I Frankrike leder numera Lyon ligan en poäng före Juvisy. I går blev det 3–0-seger mot PSG. Louisa Necib gjorde det här läckra målet.
Lotta Schelin spelade första halvlek. När hon gick av ledde hennes lag med 2–0. Hon – och de 4500 åskådarna – fick efter paus se Sonia Bompastor göra 3–0 och bli tvåmålsskytt.

* I Japans Nadeshiko League vann Inac Kobe Leonessa sin sjätte raka match i ligan. Man gjorde det borta mot Albirex Niigata. När lagen möttes ifjol såg hela 24 546 åskådare hur Homare Sawa blev tvåmålsskytt. Se klipp från fjolårets folkfest här.
Nu har VM-guldhysterin börjat lägga sig i Japan. Och i går stannade publiksiffran på 3146 när Kobe vann med 3–1 efter två mål av Shinobu Ohno och ett av Megumi Takase.

En fantastisk CL-final

Publicerad den av
Svara

Det har inte gått så många minuter sedan Champions Leaguefinalen avgjordes i München inför 62500 åskådare.
En final som fått enorm uppmärksamhet jorden runt.

Det är med andra ord hög tid för den stora genomgången av Champions Leaguefinalen som spelades inför 50212 i München i torsdags, men inte fick tillnärmelsevis lika stort mediautrymme.
Jag gjorde ju en stor guide inför torsdagens match. Man kan väl kortfattat säga att mina spådomar där var ganska nära att slå in. När det gäller laguppställningarna missade jag Louisa Necib i Lyon och Sara Thunebro i Frankfurt. Den andra missen kunde jag leva med…

Jag tippade ju 3–0 till Lyon efter mål av bland annat Lotta Schelin och Wendie Renard. Det tipset var väl ganska nära?

För det blev ju 2–0, och Schelin borde ha varit målskytt med de chanser hon fick. Och Renard hade en nickskarv i stolpen.
Det är omöjligt att avgöra på bilderna, men möjligen styr Frankfurtmålvakten Desirée Schumann ut bollen i stolpen med högerhanden vid Renards nick.

När det gäller just Schumann var jag dock helt fel ute inför matchen. Av de båda målvaktenra var det inte den unga tyskan som var darrig – inte alls. Hon var tvärtom lysande, och kan inte lastas för varken baklängesmål eller förlust.
Däremot fumlade Lyons målvakt Sarah Bouhaddi flera gånger. Tur för henne och för fransyskorna att hon inte sattes på fler prov.

Här är matchen i underrubriker:

Höjdaren: Publiksiffran. 50212 är förstås en fullständigt makalöst bra siffra.

Bästa spelaren: Shirley Cruz Trana. Costa Ricas stjärna låg bakom målen och mycket, mycket mer. Hon fixade fram straffen och slog djupledsbollen mot Schelin som gav 2–0.

Prestation 1: Camille Abily – för 2–0-målet. Vilken fantastisk känsla i volleyn. Många hade säkert valt att ta med sig bollen för att skjuta på andratillslaget. Men inte Abily, som hur säkert som helst lobbade in bollen. Läckert.

Prestation 2: Lotta Schelin på Abilys passning. Det var först en känslig mottagning i fart – och på volley – med vänstern, sedan en väl avvägd bröstning för att få med sig bollen och på tredje tillslaget avslut på volley med högern. Vi snackar verkligen en mästerlig aktion med extremt hög svårighetsgrad. Tyvärr för Schelin var Frankfurts målvakt Desirée Schumann med på noterna, och gjorde en fin räddning.

Prestation 3: Schumanns räddning på Abilys friläge i andra halvlek. Tyskan kom ut perfekt, skar av vinklarna – och styrde bort skottet.

Överraskningen: Just nämnda Schumann, som var lysande matchen igenom. Och nej, jag anser inte att hennes ingripande vid 2–0-målet är en tavla. Hon måste ut där och försöka avstyra Schelins friläge. Det är mer otur att bortnickningen hamnar hos Abily, som visar högst världsklass när chansen dyker upp.

Snedträffen: Sonia Bompastor, som i matchens nervösa inledning totalmissade en enkel rensning på hörna, och satte bollen i egen stolpe.

Syndabocken: Melanie Behringer, som verkligen var inblandad i mycket. Och det mesta gick emot. Först sölade tyskan med bollen i eget straffområde i 14:e minuten, så att Shirley Cruz Trana kunde sno den. Med följden att Behringer tvingades dra ner costaricanskan.
Sedan hade Behringer sannolikt Frankfurts två bästa målchanser. Först ett friläge, där avslutningen blev lös och rakt på Lyonkeepern Bouhaddi. Sedan en påpasslig nick, som Bouhaddi dock också kunde stoppa.

Skyttedrottningen: Eugenie Le Sommer som var iskall när hon fick chansen från straffpunkten. Därmed delade hon segern i skytteligan med Abily. Nio mål vardera gjorde Lyonspelarna.

Kallaste blicken: Louisa Necibs när hon gick av planen. Fransyskan jublade inte direkt över tränare Patrice Lair:s beslut att byta ut henne redan i minut 49.

Slutligen en svenskkoll:

Jenny Palmqvist
Betyg: Trea.
* Bästa svenska på planen. Straffen korrekt dömd, och stabil och säker i övrigt.

Lotta Schelin, utbytt i 88:e minuten
Betyg: En svag trea.
* Hon är förstås otroligt viktig för laget med sin snabbhet. Men hon hade tre bra lägen, där hon bjöd på usla avslut. Skjuter man långt utanför är det inte godkänt. Fast den läckra aktionen jag beskrivit ovan förlåter nästan de andra missarna…

Sara Thunebro, spelade hela matchen
Betyg: En stark tvåa.
* Med tanke på hur lite speltid hon fått på sistone gjorde hon det bra. Led inte av någon större matchovana.

Jessica Landström, inbytt i 88:e minuten
Betyg: Spelade för kort tid för att få betyg.

Matchfakta:
Lyon–Frankfurt 2–0 (2–0)
1–0 Eugenie Le Sommer (straff, 15), 2–0 Camille Abily (28)
Varning, Lyon: Amandine Henry (90+1)
Domare: Jenny Palmqvist, Sverige. Assisterande domare: Helen Caro och Anna Nyström. Fjärdedomare: Sara Persson.
Publik: 50212 på Münchens Olympiastadion
Lyon: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Wendie Renard, Sabrina Viguier, Sonia Bompastor – Amandine Henry, Shirley Cruz Trana – Eugenie Le Sommer (Rosana, 65), Camille Abily, Louisa Necib (Lara Dickenmann, 49) – Lotta Schelin (Ami Otaki, 49).
Frankfurt: Desirée Schumann – Meike Weber (Ria Percival, 61), Saskia Bartusiak, Gina Lewandowski, Sara Thunebro – Kerstin Garefrekes, Saki Kumagai, Sandra Smisek (Jessica Landström, 83), Melanie Behringer, Svenja Huth (Ana Maria Crnogorcevic, 64) – Dzsenifer Marozsan.

Har du inte sett matchen? Här är höjdpunkter.

Lotta Schelin – superstjärnan i det franska superlaget

Publicerad den av
1

Tänk en Champions Leaguefinal där en svensk är den stora stjärnan. I morgon 18.00 i Münchens Olympiastadion äger den finalen rum.
Fast här i Sverige har försnacket varit högst begränsat. Men här är en guide.

Utöver den stora stjärnan Lotta Schelin har vi fyra domare och ytterligare två tänkbara spelare från Sverige. Det finns alltså mycket blågult att titta på i årets största klubbmatch i världen.

Först är det ju grymt kul att Jenny Palmqvist har fått äran att döma finalen. Verkligen ett erkännande. Här är ett videoklipp med henne. Hon har med sig två svenska, assisterande domare i Anna Nyström och Helen Caro och fjärdedomaren Sara Persson.

Sedan har vi ju tre spelare i de båda lagen. Fast Frankfurtduon Jessica Landström och Sara Thunebro ligger väl inte speciellt bra till för att få någon större speltid.
Medan Thunebro nästan har fått spela dubbelt så mycket som Landström i ligan (804 minuter mot 467), så har Landström fått spela 305 minuter i Champions League, att jämföra med Thunebros 110. I seriefinalen mot Potsdam förra helgen och i lördagens cupfinal mot Bayern München har duon dock fått sitta kvar på bänken under hela matcherna. Och risken är överhängande att de blir utan speltid även i morgon.

Lyons Lotta Schelin kommer däremot att få spela. Utan att ha varit i Frankrike med någon febertermometer så tror jag att hon är mycket större där än här hemma. Schelin är ju superstjärnan i superlaget.

Kan man nå högre än så?

Fast här på svensk mark får hon sällan de rubriker hon förtjänar. Det är ju så tragiskt att inte ens damfotboll.com brukar ha koll på hennes matcher. Synd. För som jag ser det har Schelin varit lika bra som Marta det senaste året. Om inte bättre.
Lyons skyttedrottning borde ha en position i Sverige som motsvarar den Zlatan Ibrahimovic har bland herrarna. Men som bekant är vi långt därifrån.

Jaja. Lyon vann ifjol, har inte förlorat över 90 minuter på över två år – och är storfavoriter även i år. De vann franska cupen i söndags, och har gått som tåget genom Champions Leaguespelet.
Så här säger Schelin i den här intervjun på uefa.com:

”Vi har verkligen lyckats hålla en fantastisk nivå över flera års tid. Det här är vår tredje raka final, så naturligtvis känner jag att vi på något sätt måste ses som favoriter.”

Jag har själv inte sett någon av Lyons ligamatcher på tv, men däremot två Champions League-matcher, samt i en mängd klipp med highlights. Och det räcker för att ha blivit rejält imponerad.

För det säger väl sig själv att ett lag där spelgeniet Louisa Necib förpassas till bänken måste vara grymt bra. Hon var ju en av VM:s stora spelare i fjol, kom med i världslaget och nominerades till Ballon d’Or som en av världens tio bästa spelare.
Nu är hon alltså inte bland OL:s elva bästa…

Spelmotorn Amandine Henry har på kort tid blivit en personlig favorit i laget. Hon fanns inte med i Frankrikes VM-trupp ifjol, men har imponerat på mig, som spelskicklig, löpstark – och så stänkte hon ju in ett mäktigt distansskott i semifinalen.

Lyon har bara släppt in ett enda mål fram till finalen, och det var i hemmamötet med Potsdam. Fast det kom när dubbelmötet redan i praktiken var avgjort. Man slog ju de tyska mästarinnorna med totalt 5–1 – förstås ett grymt styrkebesked. Se klippet här ovan.
Och de siffrorna borde skrämma Frankfurt, som ju just föll med 3–1 mot Potsdam för tio dagar sedan.

Är Lyons form på topp så har Frankfurt hackat rejält de senaste veckorna. Jag har sett laget på tv en mängd gånger den här våren, och i deras två senaste matcher, dels den nämnda ödesmatchen mot Turbine Potsdam, dels cupfinalen mot Bayern München, har anfallsspelet varit riktigt blekt.
Dessutom tycker jag att målvakten Desirée Schumann är ett svagt kort på den här nivån. Hon känns inte minst tveksam i luftrummet på hörnor och inläggsfrisparkar. Lagets försvarsspel har inte heller mått bra av att rutinerade Saskia Bartusiak har darrat spelmässigt den senaste tiden.

Om Frankfurt skall kunna vinna den här finalen måste nog Kerstin Garefrekes och Dzsenifer Marozsan spela på sin absoluta maxkapacitet. Garefrekes är riktig vass i luftrummet, och således ett vapen vid fasta situationer. Marozsan är en personlig favoritspelare, med både god teknik och härlig kreativitet.

Att matchen spelas i Tyskland borde tala för Frankfurt. Men det är inte jättelångt från Lyon till München, så fransyskorna kan nog få hyfsat stöd också. Det blir för övrigt intressant att se hur hög publiksiffran blir. Jag har sett uppgifter på att drygt 35000 biljetter är sålda. Kul. Det här är ju för övrigt den första dammatchen någonsin på Olympiastadion.

Lyons tränare Patrice Lair till uefa.com:

”Det är en stor utmaning att försöka vinna mot ett tyskt topplag i Tyskland. De kommer att ha publikstödet som en tolfte spelare. Vi vet hur svårt det var att vinna titeln i fjol, men naturligtvis vill vi göra det igen.”

Frankfurt har i princip ingen chans att ta en plats i höstens Champions League i egna ligaspelet. Därmed är en seger i morgon den storsatsande klubbens chans att få vara med även nästa gång. Frankfurts tränare Sven Kahlert säger så här till uefa.com om det:

”Vi är väl medvetna om det. Och vi är övertygade om att vi har en chans att vinna.”

Här är de troliga startelvorna:

Lyon:
Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Wendie Renard, Sabrina Viguier, Sonia Bompastor – Amandine Henry, Shirley Cruz Trana – Camille Abily, Eugenie Le Sommer, Lara Dickenmann – Lotta Schelin.

På bänken: Celine Deville (målvakt), Laura Georges, Aurelie Kaci, Louisa Necib, Rosana och Ami Otaki.
Avstängd: Elodie Thomis.

Frankfurt:
Desirée Schumann – Ria Percival, Saskia Bartusiak, Gina Lewandowski, Meike Weber – Kerstin Garefrekes, Saki Kumagai, Melanie Behringer, Svenja Huth – Sandra Smisek, Dzsenifer Marozsan.

På bänken: Anne-Kathrine Kremer (målvakt), Sara Thunebro, Silvana Chojnowski, Jessica Landström och Ana Maria Crnogorcevic.
Skadade: Nadine Angerer, Ali Krieger, Kim Kulig och troligen Fatmire Bajramaj.

Hur går det då?
Jo, Lyon är klart bäst och vinner med hela 3–0. Lotta Schelin gör mål. Det gör även Wendie Renard, som nickar till i samband med en fast situation.

Matchen startar 18.00, och direktsänds av Eurosport. Sändningen startar 17.45. Spelet kan börja…

Pigga svenskinsatser i Potsdam

Publicerad den av
Svara

Tre kvartsfinaler spelade i Champions League. Och det blev ganska exakt som väntat.
Jag har sett Turbine Potsdam–Rossiyanka 2–0 och Lyon–Bröndby 4–0 och tänkte ge lite tankar kring de matcherna.

Den senare matchen först. Jag gav Bröndby en procents chans inför dubbelmötet med de regerande mästarinnorna. Det var kanske lite hårt, för Bröndby tar nog i alla fall fem–sju poäng av 100 mot Lyon.
Men efter dagens match känns det som att chansen är mindre än en procent att danskorna skall kunna vända. För de måste göra minst 5–0 mot Lyon på hemmaplan nästa vecka. Omöjligt. Lyon är alltså i praktiken klart för semifinal.

Lotta Schelin?
Jo, hon inledde lysande och låg bakom de båda första två målen (Camille Abily och Sonia Bompastor). Vår superstjärna visade flera gånger upp det där härliga rycket, och bara gled ifrån sina bevakare. Men hennes avslutningar? De var halvdana i de båda matcher jag såg i Algarve. Och de var halvdana idag. Schelin var bra, men kan alltså ännu bättre. Och det är ju positivt.
De två sista målen gjorde för övrigt av Lara Dickenmann och Louisa Necib.

Göteborg FC:s utgångsläge har jag redan kommenterat här.

Så till mötet mellan Potsdam och Rossiyanka och kompisarna Antonia Göransson och Sofia Jakobsson. Det mötet känns fortfarande öppet. För även om Potsdam hela tiden kändes bättre så hade tyskorna svårt att skapa öppna målchanser.
Båda målen var gåvor av ryskornas försvar. Ryskor och ryskor förresten. Rossiyankas startelva bestod bara av två ryskor. I övrigt var det fyra brasiilianska spelare, tre från USA och en vardera från Sverige och Sydafrika.

Gåvorna var det. Först släppte målvakten Elvira Todua in ett inte alltför märkvärdigt inlägg från Patricia Hanebeck, sedan tog Kia McNeill helt vansinnigt med handen i straffområdet, så att Babett Peter kunde göra 2–0 på straff.
Ryskorna var inte ofarliga, och kan nog göra match av det här i returen. Mitt odds inför dubbelmötet var 60-40 i Potsdams favör. Det kvarstår även efter dagens match.

För övrigt var både Göransson och Jakobsson pigga – och båda spelade 90 minuter. Göransson visade att hon har kvar den fina Algarveformen, och låg bakom flera fina anfall. Dessutom hade hon ett högerskott i ribban. Jakobsson var klart löpvilligast i Rossiyanka, och hade ett par kanonlägen. Fast hon måste jobba på bollkontrollen i fart – för hon strulade bort ett par lägen på dålig kontroll.

De båda svenskorna hade för övrigt en liten brottningsmatch i andra halvlek, där Göransson gav en irriterad min – fast mot domaren.
För att de båda kompisarn skulle bråka internt, glöm det. De lämnade arenan i Parchal gemensamt efter Sverige–USA i Algarve i förra veckan. Jag skojade med dem och frågade om de pratar med varandra bara en vecka innan deras inbördes möte.
Då fick jag en rejält idiotförklarande blick från Jakobsson. Hon sa:

”Vadå, varför skulle vi inte det?”

Ingen bra start på ett samtal…

Det om dagens Champions Leaguematcher. I morgon spelar LdB FC Malmö mot FFC Frankfurt, och matchen direktsänds 17.00 på Eurosport.

* Det har spelats ett par träningsmatcher hemma i Sverige idag också. Min guldfavorit, Linköpings FC, vann med förkrossande 9–0 mot Öster. Det var första matchen med östgötarna för Lisa De Vanna och Manon Melis. Men siffrorna väcker frågan är om det inte hade varit bättre att träna… Nilla Fischer gjorde ett av målen, det kan du se här.

* Piteå slog Djurgården med 3–1 i Stockholm. Piteås seger talar för att jag kan vara rätt ute i mitt tips om att de kommer att hamna före Djurgården i år.

* I Frauen-Bundesliga har topplagen FCR 2001 Duisburg och VfL Wolfsburg tagit varsin storseger idag. Duisburg slog Lokomotiv Leipzig borta med 6–1. Man hade tre tvåmålsskyttar i Mandy Islacker, Jennifer Oster och Kozue Ando.
Wolfsburg vann med 7–0 hemma mot Jena. Enda tvåmålsskytten där var Nadine Kessler. I tabellen är nu Duisburg uppe på samma poäng som ledande Turbine Potsdam. Wolfsburg är fyra poäng bakom, fast med en match mindre spelad.

Spännande vecka i jakten på platser i OS-truppen

Publicerad den av
Svara

I morgon går Sverige in i Algarve cup mot Kina. Det har skrivits väldigt lite om laget inför turneringen.
Men klart är att det skall till något i hästväg om någon som står utanför den aktuella truppen kommer att komma med till OS. Förstås med undantag för skadade Sara Larsson.

Med Larsson är 22 spelare med i kampen om platserna i OS-truppen. Alltså skall fyra spelare bort från Algarvetruppen, varav en målvakt.
Alltså är det här ett slags kval för en plats i OS-truppen. De som har kniven mot strupen är i första hand de tre spelare som stod utanför fjolårets VM-trupp, alltså Emma Berglund (Umeå IK), Johanna Almgren (Göteborg FC) och Susanne Moberg (Kristianstads DFF).

Thomas Dennerby har aviserat att han fortsätter att jobba med ett nytt 4-2-3-1-system. Sannolikt eftersom Sverige för tillfället bara har en forward av högsta världsklass – Lotta Schelin.
Det skall bli spännande att se hur laget klarar det nya systemet mot högklassigt motstånd. Och många kan faktiskt se det, för enligt wsoccernews kommer Eurosport att tv-sända Sverige–Tyskland på måndag. Kul.

* Idag har spelet inletts i Cyprus cup. I grupp A inledde Frankrike med att knocka Schweiz. Matchen slutade 3–0, ett resultat som gällde redan i halvtid. Målskyttar var Marie-Laure Delie, Gaetane Thiney och Sonia Bompastor (straff).
Dessutom vände England underläge 1–0 mot Finland (Marianna Tolvanen) till 3–1-seger. Kelly Smith gjorde två straffar, och däremellan hade Karen Carney gjort 2–1. För England spelade inte Göteborgs nyförvärv Anita Asante. Däremot fanns en hel hög Sverigebaserade spelare i Finlands lag: Minna Meriluoto (Jitex), Katri Nokso-Koivisto (Jitex), Maija Saari (AIK), Anna Westerlund (Piteå), Tuija Hyyrynen (Umeå), Annika Kukkonen (Malmö) och Linda Sällström (Linköping).

I grupp B vände Holland 0–1 mot Italien (Patrizia Panico), till 2–1 efter mål av Manon Melis och Lieke Martens. Det var en riktigt stormig tillställning – så stormig att matchen fick avbrytas en stund på grund av ovädret. Och att lagen gjorde sina mål i den halvlek man hade medvind känns inte på något sätt ologiskt.
Kanada körde över Skottland när Sveriges båda nästa landskampsmotståndare efter Algarve stötte samman. Det blev 5–1 sedan Jane Ross gjort kvitterat till 1–1 för Skottland. Kanadas målskyttar var i tur och ordning Kelly Parker, Sophie Schmidt x2, Christine Sinclair och slutligen Dalsjöforsspelaren Melissa Tancredi. I Kanadas startelva återfanns även Stephanie Labbé (Kif Örebro) och Christina Julien (Jitex). Den senare blev utbytt efter 75 minuter.

I C-gruppen är Nya Zeeland favoriter. De vann också programenligt med 2–0 mot Nordirland. Tysklandsproffset (FF USV Jena) Amber Hearn gjorde båda målen.
Dessutom slog Sydkorea OS-klara Sydafrika med 2–1.