Bilder av Göteborg och Linköping

Under säsongen har jag haft med mig kameran till de flesta damallsvenska matcher som jag sett. Jag har lagt upp enstaka bilder här i bloggen, men inga större bildspel.

Under den senaste veckan har jag gått igenom bilderna, och även om det är länge sedan vissa matcher spelades så kanske någon tycker det är kul att kika på lite bilder på damallsvenska spelare. Så de kommande dagarna blir det ett par bildspel här i bloggen. Först ut är bilder från Göteborg–Linköping 6–0 den 22 maj. Den matchen har jag även skrivit om här och här.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När jag gick igenom bilderna insåg jag hur mycket som förändrats i Göteborg. Fyra av spelarna på bilderna är ju inte kvar i klubben nu i höst. Eller. Efter gårdagens besked om att Jane Törnqvist blir tränare så är det ju tre spelare som lämnat.

Tårar och massor av hyllningar

Det var stor avskedskväll inför 18 589 åskådare i Denver i morse svensk tid. Pia Sundhage rördes till tårar. Och jag gissar att även en eller annan som tittar på den här skakiga videon också gör det.

Här är en fin stillbild när Lauren Cheney kramar om en tårögd Sundhage. Knäpp som man är satt jag uppe och kikade på en rätt grynig stream. Men det var det värt. För det var en kanonmatch, och det var ett känslosamt avsked efteråt.

Twitter i USA var Pia Sundhage en av kvällens mest skrivna namn. Det handlade i princip uteslutande om hyllningar. Via den här länken ligger många av dem kvar ett par veckor.

Sundhage avslutade sina fem säsonger i USA med att leda laget till sin 14:e raka seger. Den senaste förlusten kom mot Japan i Algarve den 5 mars. Att USA skulle vinna mot Australien var förstås ingen skräll. Amerikanskorna har inte förlorat på hemmaplan sedan den 6 november 2004, då Danmark vann med 3–1.

Men jag återkommer till själva matchen. Först blir det mer Pia Sundhage. Spelarna började hyllningarna av henne på twitter redan inför avspark. Inte minst för att trigga igång alla supportrar. Här är några exempel:

Kelley O’Hara:

”Tacksam att ha blivit coachad av Pia. Hon är verkligen den enda av sitt slag. Så kom igen, nu måste vi se till att höras. Låt oss tacka av henne på bästa sätt.”

Heather O’Reilly:

”Det är Pias sista match med oss, vi hoppas tacka av henne på bästa sätt.”

Alex Morgan:

”Pias sista match. Låt oss visa vår tacksamhet genom att spela bra fotboll – och genom en högljudd publik.”

Carli Lloyd:

”I sista matchen för Pia möter vi Australien. Låt oss göra den minnesvärd. Vi kommer att sakna dig, Pia.”

Christie Rampone:

”Sista matchen med Pia. Dubbla OS-guld, en klassisk VM-final och massor av nöje. Bra jobbat.”

Abby Wambach:

”Det är matchdag, folk. Vilka tänker titta? Vi får göra Pias sista match minnesvärd. Du kommer att bli saknad.”

Och efter avslutad match kom några hyllningar till:

Heather Mitts:

”Önskar det bästa för Pia. Hon har fått oss att älska spelet ännu mer. Tack för att man fick vara med i kväll i Denver. Det blir något att minnas. Tack Pia.

Wambach:

”Pia”

Lauren Cheney:

”Tack Pia.”

Under matchen pratade ESPN:s kommenatatorer mycket om Sundhage. Det var mest ros, men man pratade även lite om den kritik som funnits.

Bland annat hade flera spelare nu önskat en mer hårdhänt tränare. För flera har tyckt att Sundhage har varit för vek i disciplinära frågor.

Sedan har förstås även hennes laguttagningar periodvis ifrågasatts. Det finns ju ingen tränare som tar ut en elva som alla spelare och supportrar tycker är helt korrekt.
I Sundhages fall är det backlinjen som de flesta frågetecken höjts för. Och visst har USA svagheter i defensiven. Men med hjälp av Christie Rampones snabbhet och Hope Solo:s målvaktsspel har de bristerna inte blivit så tydliga.

Sundhage fick även rätt mycket kritik för att hon höll tillbaka Alex Morgan så länge. Många experter tyckte att hon borde ha fått en ordinarie plats redan innan VM i fjol. Själv tycker jag att Morgan var redo för startelvan på senhösten i fjol.
Sundhage höll dock länge tillbaka den blixtsnabba forwarden. Morgan var inte helt ordinarie förrän i Algarve cup i mars i år.

Sedan dess har hon visat att hon förtjänar sin plats. Så även i natt. För Morgan var tveklöst spelaren som gjorde Sundhages avskedsmatch till en amerikansk fest.
Hon spelade fram till 1–0, placerade själv in 2–2, sköt skottet som träffade Abby Wambach och betydde 3–2 och nickade in 4–2. Ja, dessutom hade hon en boll i stolpen innan hon byttes ut.
Morgan har nu gjort 24 mål och 15 assist i år. Därmed är hon den yngsta spelaren i USA:s landslagshistoria att göra över 20 mål under ett kalenderår.

Det var överhuvud taget en väldigt bra match. USA gick på för fullt från första spark, och Australien höll emot i drygt en halvlek. Här är sevärda höjdpunkter. Klippet avslutas med en sundhagsk tår.

Heather O’Reilly gjorde 1–0 med ett skott som ändrade riktning på Servet Uzunlar. Sedan sprang USA:s spelare ut till Sundhage och spelade lite luftgitarr.

Efter det stal Australiens unga Matildas showen en stund. De visade nämligen återigen att de blir att räkna med framöver – om de kan stabilisera sitt försvarsspel.
En av damallsvenskans besvikelser i år är Lisa De Vanna. Hon har visat god form i dubbellandskamperna, och gjorde för andra matchen i rad ett riktigt klassmål. Det betydde 1–1.

Strax efter gjorde veteranen Sarah Walsh sitt sista landslagsmål. För det var inte bara avskedsmatch för Sundhage. Även Walsh tog avsked av sitt landslag. Och hon gjorde det alltså med stil.

I sin 75:e landskamp gav hon Australien ledningen med 2–1 genom att göra sitt 38:e mål. Snart 30 år gammal är dock hennes knän så sargade att hon till och med har svårt att passa bollen. Så det är nog hög tid att trappa ner karriären.

I den 57:e minuten lämnade Walsh planen, och överöstes med hyllningskramar på väg mot bänken.

Då stod det 3–2 till USA. Sedan fixade alltså Alex Morgan två mål innan Shannon Boxx nickade in en hörna till 5–2 och slutligen Sydney Leroux bjöd på en läcker språngskalle som fastställde segersiffrorna till 6–2.

När Ballon d’Or skall delas ut i vinter måste Morgan och Christine Sinclair vara självklara som två av de tre finalisterna. Kanske att Yuki Ogimi bör var den tredje som tar plats på Fifagalan. Eller vad tycker ni?

På den galan kommer garanterat Pia Sundhage också ta plats. Hon lär ju få kröna sina fem år i USA med titeln som världens bästa tränare. Eller hur?

Men innan dess skall hon dra på sig de svenska landslagskläderna för första gången såsom förbundskapten på seniornivå. Debuten sker på Myresjöhus arena i Växjö den 23 oktober. För motståndet svara Schweiz.

Oj vad bra Australien är

En halvlek är spelad i Pia Sundhage:s näst sista match som förbundskapten för USA. Och hon kan inte vara nöjd med hur det sett ut. Inte bara för att det är underläge med 1–0.

Däremot måste Australiens förbundskapten Tom Sermanni vara hysteriskt nöjd. Han matchar ett ungt lag, som spelar fantastiskt fin fotboll. De spelar sig verkligen ur situationerna. Dessutom har de gjort ett mål, och haft två bollar i målramen.

Målet var en fantastisk prestation av Lisa De Vanna. Hon vände bort Christie Rampone på egen planhalva, vid mittlinjen. Sedan sprang Linköpingsspelaren helt enkelt ifrån Rampone, och väl inne i straffområdet satte hon upp bollen i bortre krysset – otagbart för Hope Solo.

Lisa De Vanna

NBC:s expertkommentator Kate Markgraf hade just konstaterat att Rampone fortfarande är snabbast över 35 meter i hela det amerikanska laget, alltså till och med snabbare än Alex Morgan. Då sprang en bollförande De Vanna ifrån veteranen. Som sagt, grymt starkt.

De sista fem–sju minuterna har USA skapat tre riktigt bra kvitteringschanser. Men Australiens unga lag visar verkligen att de har framtiden för sig. I målet står blott 17-åriga Brianna Davey. Och framför sig har hon ytterligare en hel hög tonåringar. Laguppställningen är: Davey – Caitlin Foord, Laura Alleway, Servet UzunlarStephanie CatleyCollette McCallum, Emily van Egmond, Teigen Allen, De Vanna – Kathryn Gill och Sarah Walsh.

Framför allt har van Egmond imponerat på centralt mittfält genom att alltid vara spelbar, och dessutom vara väldigt bolltrygg. Och man kan inte låta bli att tycka att det är synd att Sarah Walsh gör sin näst sista landskamp. Hon har verkligen visat kvalitet på topp. Hennes avslut i stolpen var verkligen värt ett bättre öde.

Nu börjar den andra halvleken…

Utlänningarna som lyfter svensk damfotboll

Debatten om svensk damfotbolls framtid är i gång i diverse forum och på twitter.
Väldigt ofta möts jag av åsikten att alla utlänningar i damallsvenskan står i vägen för våra unga talanger.

Den får mig att bli väldigt förvånad, för personligen tycker jag att det är precis tvärtom.

Utan alla utlänningarna skulle damallsvenskan tappa rejält, och den skulle dra med sig svensk damfotboll på landslagsnivå i fallet.
Det är ju bara att se på hur det är i Norge. Där är utlänningarna lätträknade i toppserien. Och norsk damfotboll har ju haft en lysande utveckling de senaste åren. Eller hur?

För ärligt talat. Hur många svenska spelare av hög damallsvensk klass finns det?

Personligen uppskattar jag mellan tummen och pekfingret siffran till 60, varav en handfull spelar utomlands.
Men genom att lägga till 67 utländska spelare, där nästan alla utom amerikanskorna tillhör sina nationers landslag, har vi nästan fyllt upp en rakt igenom högklassig damallsvenska med tolv lag.

Ta bort de 67 utlänningarna, och vi får fylla på med lika många svenska spelare av hyfsad eller låg damallsvensk klass.
Som brev på posten blir det en massa fler ojämna matcher, och så kommer önskemålet om att skära ner serien till sex eller åtta lag.

Och då får ju inte våra unga talanger mer speltid. Bara sämre motstånd.

För vi skall ju i stället vara extremt tacksamma över att våra unga talanger får chansen att dagligen träna med, och varje vecka matchas både med och mot, spelare av hög internationell klass.

Så utlänningarna i damallsvenskan är ett rakt igenom positivt inslag, så länge de håller så hög klass som de gör nu. Det är ju tack vare dem som damallsvenskan är en av världens fem bästa ligor. Och jag skulle inte tacka nej om ytterligare ett gäng världsstjärnor dök upp i Sverige.

Däremot är det ett problem för våra talanger att Uefa har stoppat Sveriges upplägg med farmarlag, och med korttidsutlåningar. Det leder till att vi för tillfället har väldigt många spelare som i princip aldrig får någon speltid.
Att lösa den gåtan är otroligt viktigt. Här har Svenska Fotbollförbundet och klubbarna genom EFD kanske sin viktigaste uppgift för tillfället.

Jag har för övrigt gjort en sammanställning av alla damallsvenskans utlänningar. Jag har tagit med samtliga som tillhör, eller har tillhört, någon damallsvensk klubb under säsongen. Och jag tror inte att jag glömt någon. Eller?

* AIK                             2
Maija Saari (Finland)
Lori Chalupny USA)

* Djurgården                4
Gudbjörg Gunnarsdottir och Katrin Jonsdottir (Island)
Renée Slegers (Holland)
Annika Kukkonen (Finland)

* Jitex                          6
Minna Meriluoto, Katri Nokso-Koivisto, Leena Puranen och Annica Sjölund (Finland)
Christina Julien (Kanada)
Kristine Lindblom (Norge)

* KIF Örebro                5
Susanna Lehtinen och Sanna Talonen (Finland)
Edda Gardarsdottir (Island)
Sarah Michael (Nigeria)
Stephanie Labbé (Kanada)

* Göteborg FC             5
Ingrid Wells, Christen Press, Camille Levin och Yael Averbuch (USA)
Anita Asante (England)

* Kristianstads DFF    6
Sif Atladottir, Katrin Omarsdottir och Gudny Björk Odinsdottir (Island)
Johanna Rasmussen (Danmark)
Becky Edwards (USA)
Sophie Schmidt (Kanada)

* Linköpings FC          8
Linda Sällström (Finland)
Manon Melis (Holland)
Lisa De Vanna (Australien)
Nora Holstad Berge och Ingrid Schjelderup (Norge)
Karen Bardsley (England)
Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Harder (Danmark)

* Ldb FC Malmö          8
Ramona Bachmann (Schweiz)
Katrine Veje och Christina Öyangen Örntoft (Danmark)
Thora Helgadottir och Sara Björk Gunnarsdottir (Island)
Anja Mittag och Katrin Schmidt (Tyskland)
Ali Riley (Nya Zeeland)

* Piteå IF                     7
Ann-Mari Dovland och June Pedersen (Norge)
Faith Ikidi
(Nigeria)
Jennifer Nobis (USA)
Hallbera Gisladottir (Island)
Anna Westerlund (Finland)
Lydia Williams (Australien)

* Tyresö FF                 5
Marta Viera da Silva och Elaine Moura (Brasilien)
Line Röddik Hansen (Danmark)
Veronica Boquete (Spanien)
Kirsten van de Ven (Holland)

* Umeå IK                   4
Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu (Nigeria)
Tuija Hyyrynen och Pernilla Nordlund (Finland)

* Vittsjö GIK                7
Loes Geurts och Mandy van den Berg (Holland)
Kirsty Yallop (Nya Zeeland)
Kendall Fletcher, Danesha Adams och Brittany Bock (USA)
Ifeoma Dieke (Skottland)

Totalt handlar det om 67 utländska spelare, fördelade på följande länder:

1) Finland 12
2) USA 10
3) Island 9
4) Danmark 6
5) Norge 5
Holland 5
7) Nigeria 4
8) Kanada 3
9) Australien 2
Brasilien 2
England 2
Tyskland 2
Nya Zeeland 2
14) Skottland 1
Spanien 1
Schweiz 1

Fotnot. Efter listans tillkomst har ytterligare två utländska spelare anslutit till damallsvenska klubbar, nämligen Meghan Klingenberg (USA, Tyresö) och Margret Lara Vidarsdottir (Island, Kristianstad). Alltså totalt 69 utlänningar i damallsvenskan 2012.

Är det bara två kandidater kvar på lördag?

Det som på förhand skulle bli tidernas jämnaste damallsvenska ser ut att kunna bli en av de mest skiktade. Om inte Vittsjö kan sno poäng av Tyresö på lördag så är bara två lag kvar i guldstriden.

För Linköpings FC klarade inte av att sno åt sig poäng i Malmö i dag. LdB FC Malmö var ett nummer större, vann med 2–1 och hakar på Tyresö i guldstriden.

Jag slog på tv:n för att kolla in de svenska OS-spelarna. Men jag fick se idel utländska stjärnor i huvudrollerna.

Malmö har utan tvekan seriens vassaste forwardsduo i Anja Mittag och Ramona Bachmann. Mittag är verkligen en drömspelare. Inte nog med att hon gör mål och assist – hon får spelarna runt sig att växa. Och när Bachmann dessutom verkar vara på väg mot sin absoluta toppform så har Malmö grym spets på sitt lag.

Linköping inledde annars riktigt bra. De startade sitt försvarsspel vid mittlinjen, och bröt ofta i sådana positioner att de kunde starta snabba kontringar. På en sådan lobbade Manon Melis in ledningsmålet. Då såg det lovande ut för LFC.
Men efter en stund klev Linköping upp högre, samtidigt som laget såg ut att falla isär lite mer, vilket gav Malmö ytor att spela på. Och från minut 15 tyckte jag att Malmö var det bättre laget.

Men Linköping var aldrig ofarligt. Melis och Lisa De Vanna är två spelare som kan göra saker på egen hand. Men man saknar en passningsskicklig speluppläggare. Hade Anja Mittag spelat i mörkblått i dag, och inte i vitt, så hade det nog blivit bortaseger.

Till de svenska OS-spelarna. De spelade som sagt inga huvudroller. I varje fall inga positiva sådana. Det var två i varje lag, hos Linköping förstås Sofia Lundgren och Nilla Fischer.

Lundgren var okej, och stod för ett par fina räddningar. Bland annat en enhandare på en nick från Mittag. Jag har svårt att klandra Lundgren för det första målet, även om det kändes lite halvbilligt. Men fotbollsmål är inte byggda för tjejer, så höga skott är ju alltid svåra.

Fischer spelade mittback, en position hon inte har hunnit växa in i ännu. Det märktes i förstaskedet vid 1–1-målet, där Fischer chansade och försökte nå en höjdboll med huvudet i stället för att löpa med. Den missen hade sannolikt knappt märkts på mittfältet. Men i mittförsvaret blir sådana missbedömningar dyrköpta.
Hon hade en liknande missbedömning till. Annars tycker jag att hon klarade sin nya position riktigt bra.

Hos Malmö är det Lina Nilsson och Malin Levenstad som gör anspråk på OS-platser. Båda gjorde stabila insatser defensivt, utan att utmärka sig.

Jag tror inte dagens match ändrade något i Thomas Dennerby:s planering. Även om han inte är mannen som brukar bjuda på några skrällar så skall det bli spännande att se vilka 18 han har att presentera klockan 19.15.

Högt försvar är ett högt spel

Jag har tidigare vid något tillfälle ifrågasatt den taktiska kompetensen i damallsvenskan.
Senast gjorde jag det när Linköping spelade huvudlöst på Valhalla mot Göteborg.

Framför allt är det ett alldeles för högt försvarsspel som jag vänder mig mot.
Min uppfattning är att damlagen på elitnivå är betydligt mer ovilliga att backa hem och krympa ytor än herrlag på motsvarande nivå.

Att spela taktiskt verkar närmast fult i damallsvenskan.

Jämför med typ den spanska herrligan. Där ser man ytterst sällan något lag ställa sig högt med sin backlinje mot Barcelona eller Real Madrid.
I damallsvenskan trycker huvuddelen av lagen upp sin backlinje så högt man bara kan. Ofta flyttar man upp även då laget inte sätter någon extrem press på motståndarnas bollhållare.

I går var det Göteborg som gick i fällan. Lagets försvarsagerande vid Malmös 2–1-mål var väldigt långt ifrån imponerande.
GFC tryckte upp backlinjen rejält när Malmö hade inkast några meter in på egen planhalva. Bollen kastades in i mitten, där Sara Björk Gunnarsdottir vände upp och bara skickade in bollen på Göteborgs planhalva.
Bakom Göteborgs backlinje fanns en ocean av yta. Förstås ett drömscenario för en blixtsnabb spelare som Ramona Bachmann. Att sedan även Kristin Hammarström stod kvar på backlinjen gjorde inte Göteborgs agerande vassare.

Så lätt skall det inte gå att göra mål på ett av Sveriges bästa lag.

Vid en titt på den damallsvenska tabellen kan man nu konstatera att Tyresö, Malmö och Vittsjö har gjort ett ryck.
Med tanke på skadesituationen i Malmö är det nu upplagt för Tyresö. Om den klubben inte imploderar av alla sina interna problem.
För Vittsjö kan väl inte vara ett hot i längden…

På den undre halvan tog Umeå och Linköping välkomna trepoängare, och skapade andrum. För LFC var nog Lisa De Vanna:s tre mål den mest välkomna nyheten. Att dessutom Manon Melis gjorde det fjärde gjorde inte saken sämre.
Att klubben byter tränare är ju anmärkningsvärt. Denise Reddy verkar nu vara helt bortkopplad. Det innebär att vi numera bara har en kvinnlig tränare i serien. Tråkigt.

Den kvinnliga tränaren finns ju i Kristianstad. Elisabet Gunnarsdottir:s lag kallades innan säsongen för seriens kanske starkaste hemmalag. Efter åtta omgångar har man bara vunnit en match – och tagit fyra poäng – på hemmaplan. Däremot har det blivit tre segrar och nio poäng i Stockholmsområdet. Visst är väl det anmärkningsvärt?

Dagens match mellan Jitex och AIK känns grymt viktig. Blir det hemmaseger har alla lag utom Kif Örebro skapat ett hyfsat stabilt avstånd ner till AIK och Djurgården under nedflyttningsstrecket.

* Så till en kort internationell utblick. I Italien vann Brescia cupfinalen mot skrällgänget Napoli med 3–2 efter förlängning.

* I norska Toppserien gjorde Isabell Herlovsen tre av målen när Lilleström vann derbyt mot Vålerenga med hela 6–0. LSK är därmed tvåa i tabellen, en poäng bakom Stabaek.

* I japanska Nadeshiko League vann mästarinnorna Inac Kobe Leonessa toppmötet med Urawa Reds Ladies med trygga 3–0 inför 5101 åskådare.
Alla tre målen gjordes i andra halvlek. De två första av skytteligatrean Megumi Takase och det sista av Nahomi Kawasumi. Just Kawasumi spelar fram Takase till ett av sina mål på det här klippet, där man även kan konstatera att Reds spelar i vitt.
I och med segern leder Inac ligan med två poäng före NTV Beleza, som vann sin match i helgen med 2–0 borta mot Takatsuki inför 3437 åskådare. Båda målen gjordes av delade skytteligaledaren Asano Nagasato.

* För övrigt var jag en sväng på Gårdavallen och såg 30 minuter av Dalsjöfors–IFK Norrköping i söderettan.
Radiostudion på Gårdavallen – se den här bilden – håller högsta världsklass. Eller hur?

* Till sist en notering kring frågan om världens bästa liga. Med lite skador i truppen hade svenska mästarinnorna LdB FC Malmö en målvakt och fyra juniorer på sin bänk i går. Vicemästarinnorna Göteborg har ofta svårt att få ihop fler än tre–fyra ersättare.

I Tyskland har skadedrabbade ligatrean FFC Frankfurt oftast under säsongen placerat två svenska landslagspelare på sin bänk. Och i Frankrike har superlaget Lyon startat med världslagets Louisa Necib vid sidan flera gånger på sistone. Skillnad.

Press njöt av naiv press – men hur mår Linköping?

Linnea Liljegärd gör målJag åkte till Valhalla i dag för att kolla in våra tänkbara OS-spelare. Framför allt var jag nyfiken på Stina Segerström:s form.
Men inlägget om OS får vänta. För jag lämnade Göteborg i chock.

Som många kanske minns tippade jag guld till Linköpings FC inför säsongen.
Jag gjorde det först i februari, men stod fast vid mitt tips även vid seriestart. Däremellan hade LFC, utan Manon Melis och Lisa De Vanna, vunnit mot både Tyresö och Göteborg FC i träningsturneringen i Växjö.

Att tippa guld till Linköping kändes fräscht där i början av april. Det gör det inte i dag.
Se själv på det här klippet från Göteborgs 6–0-seger.
Jag tror faktiskt aldrig tidigare att jag har varit så här snett ute i ett guldtips. För Linköping utan Charlotte Rohlin såg ut att vara riktigt botten.

Det extremt naiva spel jag såg östgötarna prestera på Valhalla i dag kan faktiskt i värsta fall leda rakt ner i division I. Taktiken var inte på något sätt anpassad till spelartruppens aktuella sammansättning. Faktum är att inte ens hånade Dalsjöfors uppträdde så här naivt, och uselt, under hösten i fjol. Inte ens nära.

För det var en ren självmordstaktik som Linköping hade med sig till Valhalla.
Redan efter den första löpduellen – om man nu ens kan kalla det duell… – mellan Josefine Alfsson och Christen Press undrade jag för mig själv vad LFC trodde sig kunna vinna genom att ställa sin backlinje högt. Deras backar var ju chanslösa i alla löpdueller mot Press.

Hörde på Radiosporten att Sofia Lundgren tyckte att GFC gjorde två mål på en målchans, och att LFC var bättre inledningsvis. Jag kan delvis hålla med, men man måste vara medveten om att den typ av hög tokpress som LFC körde med orkar lag sällan prestera under mer än tio minuter.

Den ledde också inledningsvis till två kanonlägen för LFC, det skall man minnas.
Men jag satt bara och väntade på luckorna bakåt. För de kändes ofrånkomliga. Och när de kommer måste man ändra försvarsspel. Men LFC var inte intresserade av att täta aktuella luckor, utan körde på med en extremt hög och rak backlinje i 90 minuter.

Utan Rohlin saknade man nödvändig snabbhet i hemlöpet. Ofta var tre LFC-backar på väg framåt när GFC lade in bollen på ytan bakom. Så vinner man inga serier. Och inte många matcher heller.

I andra halvlek, när LFC vid underläge med 5–0 ställde sin sista spelare tolv meter in på Göteborgs planhalva, frågade jag mig till och med om LFC:s ledning vill åka ur damallsvenskan.
För som sagt, trots att den höga pressen var extremt kontraproduktiv gjordes inga ändringar.

LFC:s ledning får en fotboll med rejäl pyspunka i betyg för sitt taktiska upplägg i dag. I bussen hem hoppas jag för deras egen skull att de har tagit en rejäl funderare på hur de kan anpassa sitt spel efter sin befintliga spelartruppen.
Den givna åtgärden måste vara att börja sitt försvarsspel en bra bit längre bak i planen, och börja spela på kontringar. Och det från och med nästa omgång.

* Apropå Linköping och elände så verkar Tilda Heimersson även få den här säsongen spolierad. Läs mer om det här.

Sofie Andersson slår alla rekord

Den rubriken trodde jag inte att jag skulle sätta efter att ha sett Vittsjö och Sofie Andersson på Ramnavallen en vecka innan den damallsvenska premiären.

Visst, Andersson visade sina kvaliteter ett par gånger även i Borås. Bland annat sprang hon till sig ett friläge. Men avslutet fick mig att fundera lite. Hon slog nämligen bollen i stolpen, men fick returen på fötterna – och kunde rulla in bollen i tomt mål.
Min fundering handlade om huruvida hon spelade med för små marginaler, eller om hon helt enkelt är inne i den typen av stim som gör att man inte kan missa.
Nu vet jag att det senare alternativet är det som gäller.

För Sofie Andersson håller på att säkra Vittsjös allsvenska kontrakt på sensationellt kort tid. Hennes målskytte är makalöst. Visst är det bra att ha spelare som slår till och gör tre–fyra mål ibland. Men inget är bättre än att ha en som gör mål i precis varenda match.

De siffror som kommer upp när Sofie Anderssons namn nämns idag är fem och fyra. Fem mål och målskytt fyra matcher i rad – vilket förstås är fantastiskt.

Fast jag har hittat två ännu mer fantastiska siffror – nämligen 16 och 19.

Vi tar 19 först. Det stämmer nämligen inte att Sofie Andersson har gjort mål på fyra raka seriematcher. Hon har gjort mål i 19 raka seriematcher. 19.

Jag var lite nyfiken på hennes facit i fjol i söderettan, och började kika från omgång 22, och noterade att hon då gjorde ett mål mot Öster. Sedan följde den här sviten:
Två mål mot Kenty, ett mot IFK Kalmar, tre mot Sil, ett mot Norrköping, två mot Hovås/Billdal, två mot Tölö, ett mot Södra Sandby, två mot QBIK, ett mot Eskilstuna, två mot Falköping, ett mot Falköping, fyra mot Södra Sandby, två mot Tölö och ett mot Eskilstuna.

Jag fick gå tillbaka till den 28 maj, och hemmamötet med QBIK, för att hitta en seriematch som Sofie Andersson lämnade mållös. Det gjorde mig mållös.
För kan det någonsin tidigare ha hänt att någon blivit målskytt i 19 matcher i rad på elitnivå i svensk fotboll?

Målet i vårmötet med Falköping väckte dock frågor. För enligt svenskfotboll.se kom det en minut efter att målskytt Andersson blivit utbytt. Men jag antar att domaren kan ha kastat om minuterna.

Den andra imponerande siffran jag hittat är 16. Den står för antalet avslut mot mål som Sofie Andersson har haft i allsvenskan den här säsongen. Totalt står hon på 18 avslut, och 16 av dem har gått på mål – en i målställningen. Det innebär att bara ett skott har gått utanför. Det är ett fantastiskt bra facit.
I siffran 16 finns svaret på varför Andersson gör så många mål. Hon träffar ju alltid målet.

Närmast efter antal gjorda mål brukar jag kolla upp forwards genom att se hur stor andel av deras avslut som går mot mål. Ju högre procent, desto bättre målskytt.

Om Sofie Andersson är damallsvenskans utropstecken hittills är Manon Melis och Lisa De Vanna de stora besvikelserna.

Jag byggde mitt guldtips på att Linköping hade värvat två extremt pålitliga målskyttar i Melis och De Vanna. Och visst kan de fortfarande få ordning på sina avslut.
Men hittills är det fiasko. De Vanna kommer inte ens till skott. Hon har haft två avslut hittills på fyra matcher, och inget har gått inom ramen.
Melis har haft 15 avslut, och bara träffat mål med åtta av dem. Ett har gått in. 15 avslut är okej, men resten är långt ifrån bra. Och det vittnar om att holländskan inte har rätt självförtroende för tillfället.

Linköping är förstås inte borta från toppen ännu. Men 0–0 mot AIK talar för att laget har kvar fjolårets problem med avslutningarna. För tre gjorda mål på 41 avslut är uruselt.
Tränarparet Denise Reddy och Christian Andersson får nog köra avslut de kommande veckorna. Annars passerar snart guldtåget Folkungavallen utan att stanna till.

Till sist ett tips till Thomas Dennerby. Varför inte testa Sofie Andersson i nästa landslagstrupp? Om jag skulle ha varit förbundskapten hade jag  i alla fall känt trygghet i att ha en målskytt i sitt livs form som den forward som skall med till OS som backup till Lotta Schelin.

Kommer den långsamma backlinjen att fälla Tyresö?

Linköping vann tre viktiga poäng idag. Viktiga för dem själva förstås. Och för damallsvenskan.
För efter Tyresös 7–0-seger i premiären var man rädd att laget skulle jogga hem guldet, och tidigt döda all spänning.

Men efter dagens match inser man att det kanske snarare var Kif Örebro som var dåligt i premiären än Tyresö som var världens bästa lag.
Eller. Nu skall det direkt sägas att Tyresö definitivt skapade tillräckligt med chanser för att även kunna vinna idag. Madelaine Edlund hade tre kanonlägen, plus ett offsidemål. Och Emilia Appelqvist hade två megachanser – varav ett mer eller mindre öppet mål. Bland annat.

Men det här var ändå Linköpings match. 1–0-segern var inte på något sätt ologisk.
LFC såg till att Marta fick riktigt tuff uppvaktning. Under långa perioder såg superstjärnan frustrerad ut. Hon sprang runt och bönade och bad om frisparkar.
Jenny Palmqvist lyssnade dock inte på bönerna. Hoppas att fler domare vågar stå emot Marta under året. För är det något jag ogillar med världsstjärnan så är det att hon ofta faller lite för lätt.

I Linköping var många spelare riktigt bra. Men framför allt imponerade man som lag. LFC drog sig tillbaka, och gjorde det trångt centralt. Men fick defensiv hjälp av den ojämna planen.
Sedan spelade dessutom Nilla Fischer och Mariann Gajhede Knudsen hårt och tufft, och visade vägen för lagkamraterna inställningsmässigt. På mitten vann Linköping en match i matchen. Hör förresten Gajhede intervjuas av LFC-tv här.

Anfallstrion Lisa De Vanna, Manon Melis och Emma Lundh (dagens målskytt) vann också sin match i matchen. Deras gemensamma snabbhet fick ganska snart gästerna nervösa.
För i början pressade Tyresö högt. Men när de märkte att der öppnades jätteytor bakåt tappade man sitt spel.
Marta och Vero Boquete trivs knappast bäst i eget straffområde. Men dit fick de ofta jobba hem för att hjälpa tröja backar.

För det är ju ingen hemlighet att Tyresös lag är väldigt offensivt balanserat. Kanske är det till och med för offensivt balanserat.
I dag blev i alla fall de defensiva bristerna väldigt tydliga.

Jag har tidigare ifrågasatt snabbheten i Tyresös backlinje. När jag idag fick se backarna testas rejält så känns mitt frågetecken befogat.
Visst, jag vet att Linköping har extrem snabbhet framåt. Men man behövde inte se många minuter för att inse att Tyresö saknade motsvarande snabbhet bakåt. För oj vad segt och långsamt det var i löpduellerna.
Det förvånar mig att Annica Svensson är bänkad. För nog är väl hon snabbare än de fyra som spelar?

Tyresö gav mig lite vibbar av Real Madrid, som det såg ut innan Jose Mourinho. Alltså fantastiskt ögonfägnande anfallsspel när offensiven funkar. Men stora defensiva brister, vilket gör att man är väldigt sårbara när man tappar pressen på motståndarnas mittfält.

Det skall bli intressant att se hur Tyresö hanterar de defensiva problemen framöver. För lag som Malmö och Göteborg och några till har ju också grym snabbhet framåt.

Jitex blir årets skrällag, men guldet tar Linköping

Då var det dags att ge det slutgiltiga, allsvenska tipset för 2012. Jag har funderat lite, och står fast vid mitt guldtips. Svenska mästarinnor 2012 blir Linköpings FC.

Med tanke på fjolårets tabell är det förstås en jätteskräll om Linköping tar guld.
Med tanke på Tyresös storsatsning är det förstås också en jätteskräll om Linköping tar guld.
Och med tanke på korsbandsskadan på Linda Sällström minskar inte skrällstämpeln på ett LFC-guld. För det har ju kommit in grus i LFC:s maskineri.

Men det går ju inte ändra ett guldtips nu, inte när man hållit fast vid det hela försäsongen… Och LFC har fortfarande ett hyperstabilt försvar, och anfallskraft så det kan räcka hela vägen.
Annars är väl Jitex femteplats det som sticker ut mest jämfört med hur serien tippades på den damallsvenska upptaktsträffen. Där återfanns de på åttonde plats.

Dags för tipset. Så här slutar damallsvenskan 2012:

1) Linköpings FC
In: Manon Melis, Lisa De Vanna, Nilla Fischer, Emma Lundh, Karen Bardsley och Matilda Agné.
Ut: Kosovare Asllani, Elin Borg, Lisa Klinga, Ida Brännström, Hanne Gråhns och Dafina Memedov. Samt skadade Linda Sällström.
* LFC slutade femma ifjol eftersom de gjorde för få mål. Med Lisa De Vanna, Emma Lundh och framför allt med Manon Melis i truppen borde målskyttet inte vara något problem längre.
Mittförsvaret med Charlotte Rohlin och Nora Holstad Berge var ramstarkt redan ifjol. Och det blir knappast sämre med kompromisslösa Nilla Fischer närmast framför. Fischer sa för övrigt så här i tisdags till mig angående mitt guldtips:

”Jag spelar inte fotboll för att missa titlar. Medan Malmö har ersatt de spelare de förlorat och Tyresö har värvat rakt igenom har LFC kompletterat truppen på ett sätt som förbättrar den. LFC har lagt kraften på att hitta rätt spelare.”

Om lagets forwards sa Fischer så här:

”Vi har väldigt bra snabbhet bland forwards, med tre av de fem snabbaste spelarna i allsvenskan.”

Sedan dess har Linda Sällström dragit av korsbandet. Men två av de fyra snabbaste är bra nog. Guldet hamnar i Östergötland.

2) Tyresö FF
In: Marta Viera da Silva, Veronica Boquete, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Lisa Klinga och Jessica Höglander.
Ut: Elin Ekblom Bak, Katrin Schmidt, Sofie Persson, Madeleine Stegius och Mathilda Hagman. Samt mammalediga Josefine Öqvist.
* Storsatsande TFF har av förklarliga skäl fått de allra flesta guldtipsen.
Och visst, Vero Boquete har kapacitet att bli allsvenskans bästa spelare i år. Det har förstås även Marta. Så visst, Tyresö är sylvasst framåt, och Caroline Seger, Lisa Dahlkvist och Elaine Moura är grunden till ett lysande mittfält.
Men som jag skrivit förr tror jag att Tyresö missar guldet på en för seg backlinje. Ungefär som Real Madrid under flera år hade bästa offensiven i Primera division, men ändå sällan tog guld.
Jag pratade dock aldrig försvarsspel med lagkapten Johanna Frisk på den damallsvenska upptaktsträffen, utan mer om man hunnit få ihop laget. Så här sa Frisk om lagbygget:

”Vi har trots allt haft kvar stommen från ifjol, och så har vi spelat många träningsmatcher för att få in de nya.”

Och om guldet:

”Vi siktar på det. Vi har förutsättningarna, men vi har ett hårt jobb att göra.”

Senast på kvällen den 3 november vet vi om jag får rätt om Tyresös backlinje. Eller om jag underskattat det, och det trots allt blir Johanna Frisk som får lyfta pokalen.

3) LdB FC Malmö
In: Anja Mittag, Ramona Bachmann, Kathrin Schmidt, Ali Riley och Anna Welin.
Ut: Linda Forsberg, Nilla Fischer, Caroline Seger, Manon Melis, Elena Sadiku och Annika Kukkonen. Samt skadade Frida Nordin.
* Tränare Peter Moberg sa i torsdags till SVT att han tror att Sara Björk Gunnarsdottir kan bli årets bästa spelare i allsvenskan.
Intressant, för han har ju även Ramona Bachmann och Anja Mittag i sin offensiva linje. Samt talangen Elin Rubenson. Så visst, Malmö kommer att vara vasst anfallsmässigt. Mittag är en målmaskin, som kanske till och med håller högre klass än Manon Melis. Det märks inte minst på hur Turbine Potsdam slutat göra mål sedan Mittag lämnade.
Malmö har även en av mina favoritspelare i allsvenskan, Kathrin Schmidt, som täcker upp förlusterna av Fischer och Seger på mittfältet.
Men frågetecknet finns för försvaret. Visst är Lina Nilsson och Malin Levenstad på gränsen till landslaget och Amanda Ilestedt och Saga Fredriksson är stora framtidsnamn. Men jag tror ändå att defensiven sänker mästarinnorna i år.
Just Levenstad pratade jag lite med vid upptaktsträffen. Hon sa så här om vad som talar för att Malmö försvarar guldet igen:

”Att vi fått en vana av att vinna. Och att vi har bra nyförvärv. Ramona Bachmann var allsvenskans bästa spelare förra året. Vi har lite annorlunda spetskvaliteter i laget i år.”

4) Göteborgs FC
In: Anita Asante, Christen Press, Ingrid Wells, Mimmi Löfwenius och Louise Högrell.
Ut: Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Ingvild Stensland, Jenny Hallstensson och Sussie Nilsson.
* Amerikanska nyförvärvet Christen Press är inte bara en utmärkt bloggare och twittrare, hon har även snabbheten för att bli en sensation i allsvenskan, kanske till och med skyttedrottning. Men då krävs det att hon får ordning på avslutningarna.
Får hon det?
Anita Asante är ett stabilt nytillskott på mittfältet, och Stina Segerström är som ett nyförvärv i backlinjen. Men truppen är tunn. Och framför allt saknas alternativ på centralt mittfält. Men även i backlinjen.
Bristen på bredd blir Göteborgs fall. Efter två raka andraplatser faller GFC ner till plats fyra i år. Fast Segerström tror på guld. Så här sa hon till mig på upptaktsträffen:

”Vi tror på oss själva, och det finns mycket att ta med från förra året. Som att vi var bäst när det gäller. Dels vann vi Svenska cupen, dels var vi det lag som tog flest poäng om man bara räknar de inbördes matcherna mellan alla topplag – och dels klarade vi av att slå Tyresö i en avgörande situation i sista omgången.”

5) Jitex BK
In: Christina Julien, Amelie Rybäck, Minna Meriluoto, Katri Nokso Koivisto och Leena Puranen.
Ut: Maria Karlsson, Anna-Kaisa Rantanen och Sophia Lindorsson. Samt skadade Petronella Ekroth.
* Hade skador, ett tråkigt grundspel och åkte på 13 förluster i fjol.
Under Stefan Rehn:s ledning har det sett väldigt annorlunda ut den här våren. Laget är mer bolltryggt, och resultaten är lysande.
Det har bara blivit en förlust – och den kom med uddamålet mot Kristianstad när Jitex saknade sina tre finländska landslagsspelare Annica Sjölund, Katri Nokso Koivisto och Leena Puranen samt kanadensiska Christina Julien och unga stjärnskottet Fridolina Rolfö.
Jitex verkar starkare än på mycket länge, och kan ta poäng mot vilket motstånd som helst. Det var också vad lagkapten Sofia Karlsson konstaterade till mig på upptaktsträffen:

”Har vi en bra dag tror jag vi kan slå alla lag. Vi har fått en bra tränare i Stefan Rehn, och nyförvärven är riktigt bra spelare. Christina Julien har gjort mål i de matcher hon spelat. Skönt för Annica Sjölund att få lite avlastning i anfallet”

6) Kristianstads DFF
In: Becky Edwards, Katrin Omarsdottir, Kosovare Asllani, Sophie Schmidt, Elena Sadiku och Therese Andersson.
Ut: Margret Lara Vidarsdottir, Sandra Betschart, Erla Arnardottir och Mathilda Nilsson. Samt skadade Gudny Björk Odinsdottir.
* Elisabet Gunnarsdottir och Kosovare Asllani är två profiler som gör Kristianstad till ett väldigt intressant lag. Båda är skönt kaxiga, på ett sätt som gör att man unnar dem framgång.
Det lyste om Kosse i tisdags, och hon verkar älska sin centrala roll i laget. Lovande för KDFF – och kanske också för landslaget. Kosse sa så här till mig:

”Vi är kompletta som ett lag. Och har en tränare som motiverar alla. Kristianstad slog Tyresö redan förra säsongen, så…”

Tränare Gunnarsdottir tror att hennes lag kan utmana om guldet. Hon sa så här:

”Jag tror på mitt lag, vi har bra självförtroende. Det är många lag som satsar i allsvenskan. Alla pratar om Tyresö, Göteborg, Linköping och Malmö, men sedan tror jag att två–tre lag till kan vara med i toppen.”

Gunnarsdottir skrattade lite åt spelprogrammet, där man inleder mot Linköping och Malmö – två lag KDFF inte vunnit mot.

”Jag beställde de här två matcherna… Det är mitt fjärde år i Kristianstad, och jag har byggt ett lag som kan slå alla lag. Fast vi har inte slaget Malmö eller Linköping – ännu…”

Att Kristianstad skall utmana om guldet tror kanske inte jag. Men jag tror absolut att de kan skaka alla motståndare. Och om man blir lika starka på bortaplan som på det långa gräset på Vilans IP då kan vi prata medalj i höst.
För utöver Asllani är även Sophie Schmidt ett utmärkt, offensivt tillskott. Men jag tror inte Kristianstad får till bortaspelet, utan man gör i första hand upp med Jitex om femteplatsen.

Därmed har jag avgett mitt damallsvenska tips 2012. För lag sju till tolv har jag redovisat här.

Och vill du ha tips och statistik inför alla premiärmatcherna rekommenderas den här bloggen. Eller den här. På båda bloggarna finns det grymt genomarbetade genomgångar av alla damallsvenska lag. Bra jobbat.

Pigga svenskinsatser i Potsdam

Tre kvartsfinaler spelade i Champions League. Och det blev ganska exakt som väntat.
Jag har sett Turbine Potsdam–Rossiyanka 2–0 och Lyon–Bröndby 4–0 och tänkte ge lite tankar kring de matcherna.

Den senare matchen först. Jag gav Bröndby en procents chans inför dubbelmötet med de regerande mästarinnorna. Det var kanske lite hårt, för Bröndby tar nog i alla fall fem–sju poäng av 100 mot Lyon.
Men efter dagens match känns det som att chansen är mindre än en procent att danskorna skall kunna vända. För de måste göra minst 5–0 mot Lyon på hemmaplan nästa vecka. Omöjligt. Lyon är alltså i praktiken klart för semifinal.

Lotta Schelin?
Jo, hon inledde lysande och låg bakom de båda första två målen (Camille Abily och Sonia Bompastor). Vår superstjärna visade flera gånger upp det där härliga rycket, och bara gled ifrån sina bevakare. Men hennes avslutningar? De var halvdana i de båda matcher jag såg i Algarve. Och de var halvdana idag. Schelin var bra, men kan alltså ännu bättre. Och det är ju positivt.
De två sista målen gjorde för övrigt av Lara Dickenmann och Louisa Necib.

Göteborg FC:s utgångsläge har jag redan kommenterat här.

Så till mötet mellan Potsdam och Rossiyanka och kompisarna Antonia Göransson och Sofia Jakobsson. Det mötet känns fortfarande öppet. För även om Potsdam hela tiden kändes bättre så hade tyskorna svårt att skapa öppna målchanser.
Båda målen var gåvor av ryskornas försvar. Ryskor och ryskor förresten. Rossiyankas startelva bestod bara av två ryskor. I övrigt var det fyra brasiilianska spelare, tre från USA och en vardera från Sverige och Sydafrika.

Gåvorna var det. Först släppte målvakten Elvira Todua in ett inte alltför märkvärdigt inlägg från Patricia Hanebeck, sedan tog Kia McNeill helt vansinnigt med handen i straffområdet, så att Babett Peter kunde göra 2–0 på straff.
Ryskorna var inte ofarliga, och kan nog göra match av det här i returen. Mitt odds inför dubbelmötet var 60-40 i Potsdams favör. Det kvarstår även efter dagens match.

För övrigt var både Göransson och Jakobsson pigga – och båda spelade 90 minuter. Göransson visade att hon har kvar den fina Algarveformen, och låg bakom flera fina anfall. Dessutom hade hon ett högerskott i ribban. Jakobsson var klart löpvilligast i Rossiyanka, och hade ett par kanonlägen. Fast hon måste jobba på bollkontrollen i fart – för hon strulade bort ett par lägen på dålig kontroll.

De båda svenskorna hade för övrigt en liten brottningsmatch i andra halvlek, där Göransson gav en irriterad min – fast mot domaren.
För att de båda kompisarn skulle bråka internt, glöm det. De lämnade arenan i Parchal gemensamt efter Sverige–USA i Algarve i förra veckan. Jag skojade med dem och frågade om de pratar med varandra bara en vecka innan deras inbördes möte.
Då fick jag en rejält idiotförklarande blick från Jakobsson. Hon sa:

”Vadå, varför skulle vi inte det?”

Ingen bra start på ett samtal…

Det om dagens Champions Leaguematcher. I morgon spelar LdB FC Malmö mot FFC Frankfurt, och matchen direktsänds 17.00 på Eurosport.

* Det har spelats ett par träningsmatcher hemma i Sverige idag också. Min guldfavorit, Linköpings FC, vann med förkrossande 9–0 mot Öster. Det var första matchen med östgötarna för Lisa De Vanna och Manon Melis. Men siffrorna väcker frågan är om det inte hade varit bättre att träna… Nilla Fischer gjorde ett av målen, det kan du se här.

* Piteå slog Djurgården med 3–1 i Stockholm. Piteås seger talar för att jag kan vara rätt ute i mitt tips om att de kommer att hamna före Djurgården i år.

* I Frauen-Bundesliga har topplagen FCR 2001 Duisburg och VfL Wolfsburg tagit varsin storseger idag. Duisburg slog Lokomotiv Leipzig borta med 6–1. Man hade tre tvåmålsskyttar i Mandy Islacker, Jennifer Oster och Kozue Ando.
Wolfsburg vann med 7–0 hemma mot Jena. Enda tvåmålsskytten där var Nadine Kessler. I tabellen är nu Duisburg uppe på samma poäng som ledande Turbine Potsdam. Wolfsburg är fyra poäng bakom, fast med en match mindre spelad.

Med Melis är Linköping min guldfavorit

Den 19 december gjorde jag en analys över läget i damallsvenskans silly season. Jag höll på att uppdatera inlägget i en dryg månad.
Då byggde jag inlägget på fjolårets placeringar. Nu är det dags att placera lagen i den ordning jag känner att de hamnar i år.

Sedan Linköping idag presenterat Manon Melis som sitt senaste nyförvärv blir de min nya guldfavorit. Truppen känns väldigt välbalanserad, och faktum är att jag tror att LFC mycket väl kan vinna även om Tyresö har fått hit Marta.

I botten är det dödstråkigt att tippa ut nykomlingarna. Men jag känner att det är ofrånkomligt i nuläget. Varken AIK eller Vittsjö har tillräckligt bra nyförvärv för att det skall gå att lyfta dem över nedflyttningsstrecket ens i ett tips.
Så här skulle alltså 2012 års allsvenska sluta, om den spelades med de trupper som klubbarna har just idag:

1) Linköpings FC
Ut: Kosovare Asllani, Elin Borg, Lisa Klinga, Ida Brännström, Hanne Gråhns och Dafina Memedov.
In: Manon Melis, Lisa De Vanna, Nilla Fischer, Emma Lundh, Karen Bardsley och Mathilda Agné.
* Har fyllt truppen efter att ha gjort en vansinnigt stark silly season. Defensiven var stark redan i fjol – med bara 22 insläppta. Den blir ännu bättre med Nilla Fischer framför den starka backlinjen där Charlotte Rohlin agerar general.
Problemet ifjol var den offensiva uddlösheten. Den har man åtgärdat genom att skaffa blixtsnabba Lisa De Vanna, måldrottningen Manon Melis och talangfulla Emma Lundh. Sedan tidigare fanns Louise Fors och Linda Sällström i truppen. Att ställas mot LFC blir en mardröm för alla allsvenska försvar.

2) Tyresö FF
Ut: Elin Ekblom Bak, Katrin Schmidt, Sofie Persson, Madeleine Stegius och Mathilda Hagman. Samt Josefine Öqvist.
In: Marta Viera da Silva, Veronica Boquete, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Lisa Klinga och Jessica Höglander.
* Har dominerat den här silly season-säsongen, och kommer förstås att vara majoritetens guldfavorit.
Vero Boquete och Marta kommer att göra Tyresö sylvasst framåt, och Caroline Seger/Lisa Dahlkvist allsvenskans bästa centrala mittfält. Med Marta blir inte längre tappet av Jossan någon avgörande faktor.
Men svagheten finns bakåt. Jag var aldrig imponerad av Tyresös försvar ifjol. Och snabbheten där har inte förbättrats med Linda Sembrant:s inmarsch.
Jag tror således att Tyresö missar guldet på en för seg backlinje.

3) LdB FC Malmö
Ut: Linda Forsberg, Nilla Fischer, Caroline Seger, Manon Melis och Elena Sadiku.
In: Anja Mittag, Ramona Bachmann, Kathrin Schmidt och Anna Welin.
* Jag har konstaterat att Ramona Bachmann och Kathrin Schmidt täcker upp förlusterna av Fischer och Seger. Och Anja Mittag ser till att målproduktionen hålls på hög nivå, trots att Melis har lämnat.
Men försvaret? Varför har det inte förstärkts? Under hösten var det svajigt. Och utan defensiv trygghet riskerar mästarinnorna att hamna utanför den absoluta guldstriden.

4) Göteborgs FC
Ut: Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Ingvild Stensland, Jenny Hallstensson och Sussie Nilsson.
In: Anita Asante, Christen Press, Ingrid Wells, Mimmi Löfwenius och Louise Högrell.
* Till slut är känslan att GFC fått ihop ett lag som är minst lika starkt som ifjol. Det hindrar inte att de fortfarande på flera sätt är stora förlorare under damallsvenskans silly season. Mest för att Tyresö och LFC har blivit väldigt mycket starkare.
Men även för att man tappat lagets ryggrad från i fjol – det starka, centrala mittfältet med Dala/Stensland/Sembrant. Visst, nyförvärven ser spännande ut. Anita Asante är ett högklassigt nytillskott, Christen Press likaså och Ingrid Wells måste också vara bra.
Visst är Stina Segerström som ett nyförvärv, och defensiven stabil. Men jag tror ändå att GFC hamnar utanför den absoluta guldstriden.
För det är svårt att bygga en ny ryggrad på kort tid. Och som jag ser det är en trupp om 17–18 spelare ett extremt vågspel. Med ett par skador blir det tomt på bänken…

5) Kristianstads DFF
Ut: Margret Lara Vidarsdottir, Sandra Betschart, Erla Arnardottir och Mathilda Nilsson.
In: Becky Edwards, Katrin Omarsdottir, Kosovare Asllani, Elena Sadiku och Therese Andersson.
* Med Kosse Asllani i laget tror jag att underskattade Kristianstad kan ta ytterligare ett steg uppåt. För även Becky Edwards, Katrin Omarsdottir och Elena Sadiku är intressanta nytillskott.
Visst, Vidarsdotter ersätter man inte hur enkelt som helst. Men jag har ändå en känsla av att fjolårets sjua kan sluta femma i år.

6) KIF Örebro
Ut: Emelie Ölander, Valerie Henderson, Olina Vidarsdottir och Kim Ekebom Arodin.
In: Stephanie Labbé, Linda Fransson, Emelie Lundberg och Maria Synnerdahl.
* Har kvar centrallinjen med Sara Larsson, Sanna Talonen, Marie Hammarström och Sarah Michael. Det räcker för att vara med och ta en plats på övre tabellhalvan även i år.
Fast laget hade behövt ett par namnkunniga förvärv för att kunna höja sig en nivå till i tabellen.

7) Jitex BK
Ut: Maria Karlsson, Anna-Kaisa Rantanen och Sophia Lindorsson.
In: Christina Julien, Amelie Rybäck, Minna Meriluoto, Katri Nokso Koivisto och Leena Puranen.
* Stefan Rehn har fått en intressant trupp att jobba med. Kan man undvika en upprepning av fjolårets skadeelände tror jag att Jitex blir en av årets stora utropstecken.
Och bara det faktum att man lämnar genomusla Åby IP för Valhalla kan säkert minska ner skadefrekvensen ganska rejält.
Sjundeplatsen är ett utgångstips, men det är inte långt upp till plats fem, i varje fall inte om Annica Sjölund och Christina Julien får samarbetet att klaffa.

8) Umeå IK
Ut: Ramona Bachmann, Hanna Pettersson, Anna Westerlund och Ida Åberg Zingmark.
In: Jenny Hjohlman, Lina Hurtig och Anina Wede.
* Har tappat trion Bachmann/Pettersson/Sofia Jakobsson, som gjorde 29 av lagets 45 mål ifjol.
Ersättarna är långt ifrån etablerade, säkra kort. Man förstår varför UIK varit med och bjudit på både Marta och Melis.
Västerbottningarna kommer säkerligen att värva någon till forward, men det räcker inte på långa vägar för att försvara fjolårets tredjeplats. UIK gör årets ras i allsvenskan.

9) Piteå IK
Ut: Stephanie Labbé, Melissa Tancredi, Erika Nilsson Waara, Carmelina Moscato, Ulunma Jerome och Linnea Nilsson Waara.
In: Hanna Pettersson, Anna Westerlund, Lydia Williams, Ann Mari Dovland, Sofie Persson, Hallbera Gísladóttir, Maria Rönnbäck och Jessica Olofsson.
* Det är väldigt mycket nytt i Piteå. Men viktiga trion Jennifer Nobis, Faith Ikidi och June Pedersen är kvar. Och om australiska målvakten Lydia Williams håller klassen skall Piteå inte behöva slåss för kontraktet.
I december trodde jag kanske att laget skulle kunna klättra ett par pinnhål till. Men nu är känslan att det inte blir mer än en placering bättre än i fjol.

10) Djurgårdens IF DFF
Ut: Emma Lundh, Dora Maria Larusdottir, Mathilda Mörn, Ellinor Lindbom, Isabell Hammarbäck, Anna Antonova och Caroline Lundberg.
In: Katrine Petrous, Madeleine Stegius, Magdalena Ericsson, Jessy Sharro och Anna Lindblom.
* Jag var snett ute i mitt tips kring Djurgården i fjol. Men jag tror att de överpresterade då. Och medan flera konkurrenter värvat internationella toppspelare har DIF fyllt upp med en kvartett från nedflyttade Hammarby.
Med risk för att få stå där med dumstruten i år igen: Djurgården får slåss för sin allsvenska existens i år.

11) AIK Fotboll Damer
Ut: Sofia Almryd Andersson och Shamiram Yakob.
In: Kacey White, Maija Saari, Elin Borg, Madeleine Tegström och Sussie Nilsson.
* Jag har dålig koll på AIK. Men trots två landslagsmeriterade nyförvärv (Kacey White och Maija Saari) måste man få det tufft. Måste nog värva två–tre toppspelare till för att inte riskera att den här allsvenska sejouren bara blir ettårig.

12) Vittsjö GIK
Ut: Krista Pace.
In: Kendall Fletcher, Loes Geurts och Emma Kullberg.
* Vittsjö gick obesegrat genom söderettan, och har en målspruta i Sofie Andersson (34 mål i fjol) och har värvat en duktig målvakt i Loes Geurts. Men tyvärr – det är hysteriskt stor skillnad på allsvenskan och söderettan.
Med amerikanska nyförvärvet Kendall Fletcher (1 A-landskamp på meritlistan) har man tre landslagsmeriterade spelare i truppen. Och det sägs att Skåneklubben har två öppna platser kvar. Blir det två landslagsmeriterade spelare till finns chansen att klamra över nedflyttningsstrecket på Djurgårdens bekostnad. Men med nuvarande trupp? Glöm det.

Inlägget är senast uppdaterat den 9 mars. Det kommer att uppdateras löpande.

Pingis, silencio stampa, ett hett tips och lösningen på KDFF-gåtan

Dagens inlägg blir ett uppsamlingsheat av smått och gott från veckan som gått. Trevlig läsning.

* Göteborg FC föll mot Frankfurt med 4–1 i en träningsmatch häromdagen. Resultatet är ett tydligt tecken på att vårt ena svenska Champions Leaguehopp behöver minst ett par toppspelare till för att kunna hävda sig när det smäller till om en och en halv månad.

* För övrigt är det nu klart med tid och datum för Göteborgs första kvartsfinal i just Champions League. Arsenal–Göteborg spelas onsdagen den 14 mars, med avspark 14.30 brittisk tid. Det är väl 15.30 svensk tid, om inte jag är helt fel ute.
Med sådan starttid kan Arsenal inte förvänta någon storpublik. Max 300?
Matchen spelas för övrigt på Meadow Park, som är hemmaarena för herrlaget Boreham Wood FC i engelska sjätteligan.

* Mer Göteborg. Läste att Olivia Schough slog Torbjörn Nilsson i två raka set i bordtennis under träningslägret. Det kan inte vara bra för stämningen i truppen. För en sämre förlorare än Torbjörn Nilsson är svårt att hitta. Jag vet, för jag har vunnit mot honom i fotbollstennis en gång. En stor seger.
Kanske bra därmed att Sara Lindén lät (?) Torbjörn vinna första setet i deras tennismatch med 7–6… Sedan bröts matchen på obestämd tid.

Lisa DeVanna

* Linköping stod för veckans värvning när de fick Lisa De Vanna att skriva på. Hon är grymt snabb och ligger bakom massor av mål. Blir spännande att följa i allsvenskan.
Och det på många sätt. För det första jag tänker på när jag hör hennes namn är att det varit mycket strul runt henne, och att hon inte ger några intervjuer.
I varje fall var det tvärstopp vid VM i somras. Då var vi ett gäng svenska reportrar som försökte få prata med henne. Det var lönlöst.
Det skall bli intressant at se om Peter Mildaeus och de andra på Corren får något snack med Australiens stjärna – eller om det är Silencio Stampa som gäller i Linköping i år.
Apropå Peter och Corren så satt han och fotograf Jigerström på parkeringen i Leverkusen och tog emot mig när jag kom ner till VM i somras. Fast nej, jag var inte avundsjuk på deras boende…

Correns utsända bredvid sitt rullande hotell.

* En vaken bloggläsare gav mig snabbt lösningen på gåtan med den KDFF-bil som stod parkerad i mitt kvarter. Tack.
Det var för övrigt ägaren själv, Markus Nilsson, som gav svaret. Ett lätt pinsamt sådant för honom själv. Han är nämligen ny klubbchef i Vittsjö, men har inte strajpat om bilen sedan han slutade sitt tidigare jobb, det som kanslichef i Kristianstads DFF.
Och han hävdar att han inte var i Borås för att värva spelare. Jag är beredd att tro honom…

En typisk Vittsjöbil?

* Läste i helgen på Linda Wijkström:s twitter att tränarna i norr- och söderettan spår att Sunnanå SK kommer att ta sig till damallsvenskan 2013. Således bara en plats kvar att kriga om för Dalsjöfors, Sundsvall, QBIK, Hammarby, Öster och övriga intressenter.

* Ser att Maria Karlsson och Stephanie Öhrström inte längre är ligaledare i Italien. Deras Bardolino Verona har bara tagit fyra poäng på de tre senaste omgångarna, och har fallit ner till tredje plats i en allt jämnare toppstrid. Framför allt är det krysset hemma mot bottenlaget Venezia som ställt till det för Veronalaget.
Brescia leder nu på 29 poäng och bättre målskillnad än Torres. Bardolino har 28 poäng som trea, och Tavagnacco har 25 som fyra. Det är de här fyra lagen som gör upp om guldet – och om den andra platsen i Champions League.

Här hittar du alla twittrande fotbollsstjärnor

Dags att återigen uppdatera listan över de stjärnor man kan följa på twitter. Jag har satt ihop ett par listor över twittrande idrottsstjärnor.

Via den här länken kommer du till min lista över världens och Sveriges mest kända idrottstwittrare. Där finns Ronaldo, Rooney, Nowitski, Bolt, Pärson, Wozniacki med fler. Där finns också huvuddelen av alla twittrare i herrallsvenskan.

Men den här bloggen är ju inriktad mot damfotboll, och jag har förstås även gjort en guide till damfotboll på twitter. Nu är det dags för en uppdatering av vilka spelare som finns att följa. Jag kan ha missat någon eller några, men jag tror att jag har ganska bra koll.

Och flera av de nya spelarna på twitter är riktigt kul. Olivia Schough är en personlig favorit, men många andra är också både underhållande och läsvärda. Missa inte att följa Sofia Jakobsson, Emma Berglund, Louise Fors, Daniella Chamoun, Lisa Petersson och Emma Lundh.

Så här är listan över twittrande svenska toppspelare, samt toppspelare som spelar i Sverige:

Svenska VM-spelare 2011:
* Hedvig Lindahl, * Sofia Lundgren, * Kristin Hammarström,
* Lotta Schelin, * Caroline Seger, * Therese Sjögran,
* Lisa Dahlkvist, * Nilla Fischer, * Jessica Landström,
* Madelaine Edlund, * Lina Nilsson, * Sofia Jakobsson,
* Sara Larsson, * Marie Hammarström, * Linda Sembrant (låst konto).

Andra damallsvenska spelare, flera av dem landslagsmeriterade:
AIK: * Daniella Chamoun.
Djurgårdens IF: * Annika Kukkonen, * Gudbjörg Gunnarsdottir, och * Magdalena Ericsson.
Göteborg FC: * Stina Segerström, * Lisa Ek, * Olivia Schough, * Johanna Almgren, * Beata Kollmats, * Mimmi Löfwenius, * Sara Lindén, * Ingrid Wells, * Anna Ahlstrand, * Christen Press och * Anita Asante.
Jitex BK: * Petronella Ekroth, * Fridolina Rolfö, * Louise Nordenberg, * Christina Julien, * Kristin Carlsson, * Nanna Jansson, * Elin Carlsson, * Kathlene Fernström. * Katri Nokso-Koivisto och * Malin Fors.
Kristianstads DFF: * Elena Sadiku, * Kosovare Asllani, * Lisa Petersson, * Mia Carlsson, * Sif Atladóttir, * Johanna B Rasmussen, * Rebecca Becky Edwards, * Gudny Björk Odinsdottir, * Elin Nilsen, * Susanne Moberg och * Sophie Schmidt.
Linköpings FC: * Karen Bardsley, * Louise Fors, * Emma Lundh och * Lisa De Vanna.
LdB FC Malmö: * Malin Levenstad, * Thora Helgadottir, * Sara Björk Gunnarsdottir, * Elin Rubensson, * Hilda Carlén, * Emma Wilhelmsson, * Sarah Storck, * Amanda Ilestedt, * Ali Riley och * Katrine Veje.
Tyresö FF: * Vero Boquete, * Carola Söberg och * Elaine.
Piteå IF: * Erika Karlsson, * Jennifer Nobis, * Anna Westerlund, * June Pedersen, * Lydia Williams, * Sofie Persson, * Sara Eliasson, * Elin Bergqvist, och * Victoria Forsmark.
Umeå IK: * Emma Berglund, * Elin Landström, * Linda Molin, * Jenny Hjolman, * Malin Reuterwall, * Fanny Hjelm, * Emma Åberg Zingmark, * Tuija Hyyrynen och * Lina Hurtig.
Vittsjö GIK: * Danesha Adams, * Loes Geurts, * Kendall Fletcher och * Emma Kullberg.
Kif Örebro: * Emelie Lundberg, * Susanna Lehtinen, * Edda Garðarsdóttir, * Stephanie Labbé, * Marie Ståhlberg, * Linda Hallin, * Fanny Persson och * Ellen Karlsson.

Och så bjuder jag på några bonusnamn, som alla spelade allsvenskt 2011:
* Maria Karlsson (nu i Bardolino Verona), * Erin McLeod, * Melissa Tancredi och * Jessica Jansson (alla tre i Dalsjöfors), * Alex Singer (Turbine Potsdam)  * Emily Zurrer, * India A Trotter, * Mami Yamaguchi (Okayama Yunogo Belle, Japan), * Emelie Ölander (har lagt av), * Whitney Engen, * Valerie Henderson, * Fiona O’Sullivan (Soyaux), * María Björg Ágústsdóttir, * Kelly Eagan och * Katie Kelly (Lokomotiv Leipzig).

Och några fler internationella stjärnor:
* Abby Wambach, * Hope Solo, * Alex Morgan * Kim Kulig, * Sydney Leroux, * Faye White, * Carli Lloyd, * Christine Sinclair, * Kelly Smith, * Alex Scott, * Fatmire Bajramaj, * Yuki Nagasato (på japanska…), * Nadine Angerer, * Heather O’Reilly, * Shannon Boxx, * Caitlin Foord, * Eugénie Le Sommer, * Lene Mykjåland, * Christie Rampone, * Megan Rapione, * Kelley O’Hara, * Heather Mitts, * Lauren Cheney och * Ali Krieger.

Allt mer orolig för matchen

Det är mindre än ett dygn kvar till Sveriges kvartsfinal.
Det känns ganska givet att vi startar med samma lag som i premiären – med undantaget att Josefine Öqvist tar Jessica Landströms plats.
Hur går det då?
Ja, ju närmare matchen vi kommer desto mer orolig blir jag. Australien har verkligen inget att förlora. Deras förbundskapten Tom Sermanni sa så här till mig i dag:

”Vi är alltid underdogs. Och känslan är att pressen minskar på oss för varje match. Mot Norge kände vi att vi måste vinna, men nu är spelarna väldigt avslappnade.
Vi har fått bra självförtroende, och vill verkligen lämna stora avtryck här i Tyskland.”

Hur de kommer att spela vet ingen mer än Sermanni ännu så länge. Så här sa målvakten Melissa Barbieri om sitt lags taktik:

”Tom varierar både taktiken och laguppställningen. Laget kan bli offensivt, laget kan bli defensivt – vi får se.
Men i grunden har vi många tekniskt skickliga spelare, och kommer att bygga spelet på det.”

11 Lisa De Vanna

På Australiens träning deltog stjärnan Lisa De Vanna i dag. I går satt hon vid sidan. Hon lär alltså spela.

Lotta Schelin i fokus

Hos Sverige var också alla med på dagens träning.
Förbundskapten Thomas Dennerby fick frågan om han känner att hans lag kan ta revansch för den tunga förlusten mot Norge i EM-kvartsfinalen 2007.
Dennerbys svar:

”Mitt liv handlar inte om revanscher. Ibland går inte allt som man tänkt sig, men jag går inte och grämer mig över det flera år efteråt.
Däremot vill jag vinna i morgon, och skulle vi inte göra det så kommer jag att bli lika besviken som 2009.”

Jag hoppas verkligen inte att Dennerby behöver känna besvikelse i morgon. För att det vore grymt kul att få uppleva en svensk VM-semifinal i Frankfurt på onsdag.