Kategoriarkiv: Megan Rapinoe

Här är den stora guiden till kvartsfinalerna i OS

Publicerad den av
Svara

I min stora OS-guide tippade jag vilka åtta lag som skulle nå kvartsfinal i mästerskapet. Nu var det kanske inte jättesvårt, men jag är ändå lite nöjd med att jag fick maximala åtta rätt.

Där tippade jag även hur långt de olika lagen går. Mina semifinallag var USA, Frankrike, Storbritannien och Brasilien. Det tipset kan fortfarande slå in. Trots det tänker jag nu delvis revidera det inför kvartsfinalerna.

Här kommer den stora guiden till morgondagens fyra kvartsfinaler:

* Storbritannien–Kanada
City of Coventry Stadium, 20.30 (svensk tid)

Här möts två lag som har överraskat positivt hittills i OS. Både Storbritannien och Kanada är väldigt mycket bättre än vad folk runtom i Sverige tror.

Brittiskornas insats mot Brasilien var verkligen högklassig. Jag trodde ju i och för sig att de skulle gå långt i turneringen. Fast jag trodde att de skulle kämpa sig fram. Men de har verkligen spelat riktigt bra fotboll.
England har ett bra lag i grunden, och med Kim Little har man vuxit ytterligare. Båda ytterbackarna, Alex Scott och Stephanie Houghton, är hyperoffensiva. Ja, vänsterback Houghton ligger ju till och med delad tvåa i skytteligan.

Defensivt finns det inget att gnälla på hittills, trots att Ifeoma Dieke dragit av korsbandet och förstås missar resten av OS. För brittiskorna är ju faktiskt enda laget i turneringen som har tre nollor bakom sig.
Offensivt ser det också bra ut. När jag ser Storbritannien spela får jag en känsla av att de har ett extremt löpstarkt gäng. Många spelare springer kopiöst mycket. Yttermittfältaren Eniola Aluko springer dessutom riktigt snabbt.
Men det finns också passningsskickliga stöttespelare som Anita Asante och Kelly Smith.

Hos Kanada har trion Christine Sinclair, Sophie Schmidt och Melissa Tancredi imponerat mest i OS. Efter att ha sett Tancredi gång på gång leta passning när hon själv haft öppna lägen i Dalsjöfors under våren, hade jag aldrig gissat att hon skulle leda skytteligan i OS efter gruppspelet.

Men hon har varit glödhet i straffområdet hittills. De flesta kanadensiska målen har kommit på inlägg eller inspel. På den punkten har Kanada varit högklassigt. Både när det gäller kvaliteten på inläggen, och när det gäller inställningen i forwards löpningar in i straffområdet.

Kanada är ett stenhårt arbetande lag, som aldrig ger upp. Trots det tror jag på hemmaseger. Kanada har nämligen problem på mittbackssidan. Candace Chapman skadade vaden mot Japan i premiären, och har inte kunnat spela i de sista två gruppmatcherna. Även Emily Zurrer är skadad. Den senare har till och med strukits ur truppen, fast är med i Coventry som reserv.

Jag tror att Kanada fortsätter med den offensiva uppställning man hade mot Sverige. Den där man spelar med ett slags diamant på mittfältet, med Sinclair som spets. Och framför den två forwards, Tancredi och Jonelle Filigno. Den enda förändringen i startelvan jämfört med Sverigematchen tror jag blir att Karina LeBlanc kommer att vakta målet.

Tipset: Storbritannien är favorit till 65–35.
Troliga startelvor:
Storbritannien: Karen Bardsley – Alex Scott, Sophie Bradley, Casey Stoney, Stephanie Houghton – Karen Carney, Jill Scott, Anita Asante, Eniola Aluko – Kim Little och Kelly Smith.
Kanada: Karina LeBlanc – Rhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve Nault – Desiree Scott – Diana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Jonelle Filigno.

USA:s startelva

USA

* USA–Nya Zeeland
St James’ Park, Newcastle, 15.30 (svensk tid)

USA var den givna guldfavoriten inför turneringen. Och inget har ändrats på den punkten. Trots att det var underläge med 2–0 redan efter en kvart i premiären mot ett starkt Frankrike har Pia Sundhage:s lag gått fram hur tryggt som helst. De var ikapp redan i paus, och förbi redan tidigt i andra halvlek.

USA har sådan anfallskraft, och sådan bredd i truppen, att de blir oerhört svårstoppade. Abby Wambach är bättre än på väldigt länge – kanske bättre än någonsin förr. Hon verkar väldigt vältränad och rörlig.

Bredvid sig har Wambach blixtsnabba Alex Morgan, som jag fortfarande tror kommer att vinna skytteligan till slut.
Som uppbackning har världens bästa anfallsduo bollskickliga lirare som Tobin Heath, Megan Rapinoe och Lauren Cheney. Försvarsspelet är fantastiskt. Backlinjen är högklassig, och längst bak står världens bästa målvakt, Hope Solo. Och på tre matcher hittills har man bara släppt till fem avslut mot eget mål.

På pappret skall USA köra över Nya Zeeland. Fast the Football Ferns är ett lurigt, och svårspelat lag. Och de vet att de kan stå emot USA:s stjärnor.
I januari ledde nämligen Nya Zeeland på bortaplan mot just USA fram tills en hemmadomare ordnade så att amerikanskorna kunde vända i slutminuterna.

Jag såg den matchen, och den måste ge Ferns rejält med energi och hopp. Defensivt är Ferns starka, med duktiga ytterbackarna Ria Percival och Ali Riley, och starka mittbacken Rebecca Smith. Även rutinerade målvakten Jenny Bindon har gjort ett fint intryck när jag sett henne. De höll emot Brasilien ända till slutminuterna, och gav även Storbritannien en hård match.

Att laget redan infriat sina mål, och slår ur underläge talar också för Ferns.

Allt annat talar dock för USA. Så jag tror knappast att vi får se Ferns köra sin haka igen, som de gjorde efter segern mot Kamerun i tisdags. Se den här.

Tipset: USA är trots allt favorit till 90–10.
Troliga startelvor:
USA: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Nya Zeeland: Jenny Bindon – Ria Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Betsy Hasset – Amber Hearn och Sarah Gregorius.

Sveriges startelva mot USA

Sverige

* Sverige–Frankrike
Hampden Park, Glasgow, Skottland 13.00 (svensk tid)

Sverige är obesegrat, och har vunnit sin grupp. Frankrike åkte på en stjärnsmäll i premiären, och blev grupptvåa. Sverige vann, trots att man spelade en man kort under långt tid, när de här lagen möttes i bronsmatchen vid VM i fjol.

Trots det är Frankrike klara favoriter i den här kvartsfinalen.

Sverige först. Vårt lag är väldigt svårslaget, och har trots allt en bra stabilitet. På de nio senaste mästerskapsmatcherna har det blivit sex segrar, två kryss – och bara en förlust.

Vi är obesegrade i OS, och vår stjärna Lotta Schelin verkar vara på gång. Det borde vara med positiva vibbar man går in i slutspelet. Men med sig har laget också flera stora frågetecken.

Det gäller dels skadesituationen, där båda de centrala mittfältarna Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist dras med lite problem.

Det allra största frågetecknet gäller dock orken. Sveriges första halvlekar i turneringen har genomgående varit väldigt bra. Där har vi hållit högsta världsklass. Men efter paus har det sett väldigt mycket sämre ut, och det i varje match.

I sin blogg Nilssons nyanser på Expressens hemsida skrev Anders Nilsson för 1,5 månader sedan att det finns uppgifter från fjolårets VM på att spelarna i Japan och USA sprang 8–10 procent längre per match än de svenska. Här är en länk till det inlägget.

Jag hoppas inte det stämmer, för det skulle vara ett extremt underbetyg till träningsnivån i vårt svenska landslag. För tio procent är ju en gigantisk skillnad.
Man räknar med att fotbollsspelare springer 9,5–11,5 kilometer per match, lite beroende på roll i laget. Det innebär ju i så fall att de svenska spelarna springer 800–1150 meter kortare per man än Japans och USA:s.

Frankrikes lag känns närmast komplett. De bygger kring världens bästa klubblag, Lyon – och är mycket väl samspelta. Backlinje och målvakt är exempelvis rakt igenom Lyonspelare.

Offensivt kan man hota på många sätt. Man kan bygga långa anfall genom passningsskicklighet. Man har god skottstyrka från distans från Gaetane Thiney, Camille Abily och Elise Bussaglia – om hon spelar. Man har extrem snabbhet i Elodie Thomis. Man är bäst i världen på fasta situationer. Dels slår Abily, Sonia Bompastor och Louisa Necib fantastiska frisparkar och hörnor. Dels är mittbacksparet Laura Georges och Wendie Renard grymt starka i luftrummet.

Har inte Frankrike några svagheter då?

Jo, mittbackarna är lite långsamma. Och deras klubbkompis i Lyon, Lotta Schelin, vet förstås exakt hur hon skall göra för att ta sig förbi dem. Å andra sidan vet de exakt hur man stoppar Schelin också…
En annan svaghet i det franska laget, som det ofta pratas om är att de inte har någon toppforward av allra högsta världsklass. Men Marie-Laure Delie verkar vara i toppform, och har skött forwardsjobbet utmärkt hittills i OS. Så den svagheten känns inte så svag för tillfället…

Jag ser Frankrike som ett snäpp bättre än Japan. Vi är inte på något sätt chanslösa. Men samtliga svenska spelare måste spela på toppen av sin förmåga om det skall bli semifinal. Det gäller inte minst backarna, och kanske framför allt Hedvig Lindahl i målet.

Tipset: Frankrike favorit till 70–30
Troliga startelvor:
Sverige: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
Frankrike: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Sandrine Soubeyrand, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Japans startelva

Japans landslag, Nadeshiko

* Brasilien–Japan
Millennium Stadium, Cardiff, Wales, 18.00 (svensk tid)

I den här kvartsfinalen möts två lag som känns svagare än i fjol. Inför OS tippade jag att Brasilien skulle nå semifinal, medan Japan skulle missa. Nu tänker jag ändra det tipset.

För visst, Japan är lite sämre än i fjolårets VM. Framför allt offensivt.
Defensiven är det svårt att gnälla på. Japanskorna har ju faktiskt bara släppt in ett mål i OS, och motståndarna har bara lyckats få till tio skott mot Miho Fukumoto i Japans mål.

Men som sagt. Offensivt har Japan varit trubbigt. Mot Sverige skapade man massor av chanser, men avsluten var svaga. Yuki Ogimi är i god form, men har ändå inte gjort något mål ännu i spelen.
Den stora skillnaden för Japan jämfört med i fjol är att då var Homare Sawa i sitt livs form. Hon kom rätt till nästan varenda boll kring motståndarnas mål. I OS har Sawa varit blek. Kanske har vårens nackskada minskat hennes mod i straffområdet.

Men trots Sawas tveksamma form håller jag Japan som favoriter mot Brasilien. För Brasiiens form är ännu mer tveksam.

Visst ser man att många spelare har fina offensiva kvaliteter. Marta, Cristiane, Francielle och Thais Guedes har alla kapacitet att kunna avgöra matcher. Men för att kunna anfalla måste man vinna bollen. Och på den punkten har Brasilien visat sanslös oförmåga.

Lagspelet är stundtals obefintligt. Men vann tursamt mot Nya Zeeland med 1–0. Och mot Storbritannien på Wembley fick man knappt låna bollen.
Där visade det sig hur otroligt oorganiserat försvarsspelet är. Backlinjens positionsspel var obefintligt. Det kändes som rena kaoset.

Som jag ser det måste Brasilien ta ledningen för att kunna vinna. De får förlita sig till att någon av deras vassa anfallsstjärnor gör en individuell prestation som ger laget energi. Och att de sedan kan backa hem, krympa ytorna och kontra på japanskorna.

Men så tror jag inte att det blir. Jag tror att smarta japanskor kommer att löpa bort Brasiliens backar, och riva upp stora sår i sydamerikanskornas defensiv. Och trots de tidigare problemen i offensiven kommer Japan att göra ett par mål.

Tipset: Japan är favorit till 60–40.
Troliga startelvor:
Japan: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Brasilien: Andreia – Erika, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, Maurine – Thais Guedes, Cristiane och Marta.

Här är den stora OS-guiden

Publicerad den av
Svara

I morgon drar spelet i gång. Jag skall strax sjunka ner i en solstol med ett gäng OS-bilagor.

Jag har dock redan noterat att de inte lägger någon jättevikt vid damfotbollen. Så jag tänkte här ge alla nyfikna lite kött på benen. Någon bilaga blir det väl inte, men väl en köttig ranking av de tolv OS-lagen.

För de åtta lag jag tror kommer att nå kvartsfinal har jag även tippat morgondagens startelvor. Skall bli kul att se hur många rätt det blir av 88 möjliga…

Jag har tidigare länkat till Fifas lista över samtliga olympiska spelartrupper. Har ni missat den finns det inlägget här. Och här är spelschemat, dock med brittisk tid. Man får alltså lägga på en timma på de tider som står där.

Därmed är det dags för rankingen. Vi börjar bakifrån:

12) Kamerun
Världsranking: 50
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag egentligen inte har någon som helst koll på.
Jag noterar dock att Kamerun har ett gäng utlandsproffs. De har en spelare i franska förstaligan, en i franska andraligan, en i Rumänien, en i Serbien, en i Schweiz, en i Polen och två i ryska topplaget Energiya Voronezh.
Men laget innehåller ändå inga riktiga affischnamn. Och 0–2 mot Skottland i genrepet imponerar inte.

Nu är jag så gammal att jag minns när Kameruns herrar gjorde sina första insatser på den internationella mästerskapsscenen. Både 1982 och 1990 hade man lag utan namnkunniga stjärnor. Men oj vad bra lagen var.

Fast man kan inte bygga ett tips på lastgamla herrlagsmeriter. Så trots att Kamerun skrällde och slog ut Nigeria i OS-kvalet tror jag det här orutinerade laget får väldigt svårt att ta några poäng i gruppspelet.

11) Sydafrika
Världsranking: 61
Affischnamn: Mpumi Nompumelelo Nyandeni (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: –
Kommentar: Banyana Banyana – som laget kallas – är ännu ett lag jag egentligen inte har någon koll på.
Men de är lägst rankade i mästerskapet, och har helt 15 av 18 spelare som tillhör klubbar i den egna ligan.
Lägg till att Sydafrika saknar mästerskapsrutin, och laget lär få lämna OS efter gruppspelet.

Men visst. Sofia Jakobsson:s kompis Pumi Nyandeni är en skicklig spelare. Och Sveriges Sydafrikaspion Andreas Bild pratar här om ett hårt arbetande och välorganiserat lag. Så de kanske i alla fall kan spräcka både mål- och poängnollan. Bara det inte sker mot Sverige…

10) Colombia
Världsranking: 28
Affischnamn: Yoreli Rincon (Gol Star, Colombia)
Trolig startelva: –
Kommentar: Colombia såg jag live mot Sverige i VM-premiären i fjol. Och på tv häromveckan då de föll med 2–1 mot Nya Zeeland.
Och jag noterar att det inte har hänt mycket på ett år. Colombias spelare är fortfarande bolltrygga, men saknar fysik. Man har svaga målvakter, och ingen vidare genombrottskraft i offensiven.
Laget känns som ett juniorlag, och kommer att få väldigt svårt att ta några poäng i spelens tuffaste grupp.

9) Nya Zeeland
Världsranking: 23
Affischnamn: Amber Hearn (Jena, Tyskland), Rebecca Smith (Wolfsburg, Tyskland), och Ali Riley (Malmö).
Trolig startelva: Jenny Bindon – Ria Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Kirsty Yallop – Amber Hearn och Sarah Gregorius.
Kommentar: Nya Zeeland är ett väldigt svårspelat gäng. De bjuder inte på några tekniska finesser, men har stort hjärta. Alla jobbar stenhårt i defensiven, och man har en väldigt stark backlinje. Framför allt ytterbackarna håller högsta klass.
Ria Percival har ofta hållit Sara Thunebro utanför Frankfurts startelva under vintern, och Ali Riley har visat klass i Malmö.

Offensivt bildar de båda Tysklandsproffsen Amber Hearn och Sarah Gregorius ett välkomponerat forwardspar. Hearn är kraftfull och Gregorius kvick. Men framför allt är laget riktigt vasst på fasta situationer. Vittsjös Kirsty Yallop har bra känsla i vänsterfoten, och levererar fina hörnor och frisparkar.

Jag rankar Nya Zeeland som nionde bästa lag, men tror ändå att de kommer att få spela kvartsfinal. De har en bra lottning, och vinner man mot Kamerun borde ”Football Ferns” kunna ta sig in bland de åtta. Och de är alltså svårspelade, så väl där skulle jag inte bli förvånad om de skulle ställa till med en skräll.

8) Nordkorea
Världsranking: 8
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag helst hade velat slippa se i OS. Inte för spelarna, för dom är det synd om, utan för ledningen. Fjolårets dopningsskandal i VM borde ha inneburit att laget skulle vara avstängt även i OS.
Men de är med. Och jag har inte mycket koll på laget. För mycket är förändrat. I fjol hette speluppläggaren Yun Mi Jo. Hon är inte med i OS. Däremot har målvakten exakt samma namn.
I fjol hyllades nu 17-åriga, och tekniska yttermittfältaren Su Gyong Kim som lagets största talang. Nu är hon bara reserv.

Jag har ärligt talat inte någon vidare koll på nordkoreanskornas OS-lag. Inte mer än att det är rekordungt. En spelare är född 1987, två är födda 1989. Resten är 90-talister. Hela åtta spelare är tonåringar.
Laget har fått en makalöst tuff lottning. Och trots att jag tror att Nordkorea är åttonde bästa laget i OS, så tippar jag att de åker ut i gruppspelet. Jag tror nämligen att de förlorar mot USA och Frankrike. Därmed behövs det troligen en riktig storseger i morgon mot Colombia för att man skall kunna nå kvartsfinal.

7) Kanada
Världsranking: 7
Affischnamn: Christine Sinclair (klubblös)
Trolig startelva: Karina LeBlanc – Rhian Wilkinson, Candace Chapman, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann – Desiree Scott – Diana Matheson, Kaylyn Kyle, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Christine Sinclair.
Kommentar: Liknar i mångt och mycket Nya Zeeland. Det ser inte speciellt vackert ut. Spelet bygger på fysik, hjärta och stenhårt arbete.

Kanada är ett tungt lag att möta på många sätt. För inte nog med att de har ett stort antal välväxta spelare som använder alla sina kilon i närkamperna. De har ett dödligt vapen, i Christine Sinclair – världens bästa målskytt.
Hon är ett fenomen. Det kan se kantigt ut. Hon kan vara ute ur matchen långa stunder. Men när lägena kommer är hon där. Och hon förvaltar ovanligt många lägen på bästa sätt. Sinclair är givetvis Kanadas nyckelspelare.

Laget har även svagheter. Deras passningsspel är högst begränsat. De slår ofta riskfyllda passningar på egen planhalva. Och jag är glad att Karina LeBlanc ser ut att vara förstamålvakt, och inte Erin McLeod. För LeBlanc är en flaxig målvakt. Som jag ser det är hon inte alls lika säker som McLeod.

Jag tror att Kanada kommer att spela kvartsfinal. Troligen som en av de två bästa treorna, men kanske som tvåa. För jag är inte helt säker på att vi orkar slå Kanada i Newcastle.

6) Sverige
Världsranking: 4
Affischnamn: Lotta Schelin (Lyon, Frankrike)
Trolig startelva: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Kosovare Asllani, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
Kommentar: Sverige är sämre än den aktuella världsrankingen. Laget har tappat fem spelare från VM-startelvan, och har varit långt från någon medaljklass under våren.
Försvarsspelet har vacklat, och anfallsspelet har till 100 procent handlat om enda superstjärnan, Lotta Schelin.
Det är upp till henne om Sverige skall kunna göra några mål, och motsvara de medaljförväntningar som alldeles för många svenskar har på laget.

Förbundskapten Thomas Dennerby har testat mycket under våren. Jag gissar att han till slut väljer bort duon Sofia Jakobsson och Antonia Göransson, som båda hade toppform i våras, men som inte glänst på sistone. Fast det är alltså en gissning. Det kan trots allt bli Jakobsson på Kosovare Asllani:s bekostnad.
För Sverige är inledningsmatchen mot Sydafrika livsviktig. Seger med ett par måls marginal där, och man är väldigt nära kvartsfinal. Och man kan i lugn och trygghet försöka hitta medaljspelet.

Jag tror att Sverige tar sig till kvartsfinal som grupptvåa. Men att det tar stopp där. Fast jag hoppas att laget växer under mästerskapet på samma sätt som i fjol, och att man dansar sig fram hela vägen till medalj.

5) Storbritannien
Världsranking: 9 (England)
Affischnamn: Kelly Smith (Arsenal) och Alex Scott (Arsenal).
Trolig startelva: Karen Bardsley – Alex Scott, Ifeoma Dieke, Casey Stoney, Stephanie Houghton – Jill Scott, Kim Little, Anita Asante, Eniola Aluko – Ellen White, Kelly Smith.
Kommentar: Storbritannien är ett i försnacket rejält underskattat lag.
Man har hemmaplan, och är klart bättre än vad svenska experter tror. Minns att England slog Japan i VM i fjol, och att man föll på straffar mot Frankrike i kvartsfinalen.
Nu har brittiskorna en kanonlottning, och det engelska laget har förstärkts av två duktiga skotska spelare i Vittsjös Ifeoma Dieke och Arsenals Kim Little.

Jag tror att den brittiska publiken kommer att lyfta ett redan starkt lag. Jag tror att man når minst semifinal. För att brittiskorna kan mycket väl kan vinna grupp E, och i så fall ställas mot en grupptrea i kvartsfinal. Men även om det blir andraplats i gruppen har Storbritannien god semifinalchans. För då ställs man troligen mot Sverige eller Kanada i kvartsfinal. Och där tror jag faktiskt på brittisk seger.

4) Brasilien
Världsranking: 5
Affischnamn: Marta (Tyresö FF, Sverige) och Cristiane (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: Andreia – Bruna Benites, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, Maurine – Thais Guedes, Cristiane och Marta.
Kommentar: Ett lag som trampat vatten sedan VM i fjol. Länge var man helt utan seger i år. Men vinster mot Colombia och Kanada nyligen gör att brasilianskorna trots allt kommer till London med lite självförtroende i bagaget.

Startelvan ovan är ganska mycket gissning. Förbundskaptenen har nämligen rört om ganska rejält under året. Dock utan att bitarna har fallit på plats. Och nu i veckan tvingades Tyresös Elaine att kasta in handduken på grund av skada.

Personligen hade jag gärna sett spektakulära Erika i laget. Hon har världens bästa tillslag på volley. Och spektakulära volleykanoner får mig att bli glad.
Däremot får inte Brasiliens damer mig att bli glad. Tvärtom är det ett lag som står för mycket av det som damfotbollen annars är tämligen befriad ifrån. De spelar ofta fult. De fullföljer tacklingarna även när de kommer in sent i duellerna. Och de har en tendens till att filma.
Jag hoppas det är borta nu i OS. Men jag tvekar tyvärr på att det är så.

Sett till form och osäkerheten i truppen borde inte Brasilien ha så stor chans. Men OS har blivit lite av Brasiliens specialitet. Man har alltid nått semifinal. Och de två senaste gångerna har man fallit i finalen, båda gångerna efter förlängning mot USA.
Lottningen är god. Och jag tror att det blir minst semifinal även den här gången – trots allt. Och väl där…

3) Japan
Världsranking: 3
Affischnamn: Homare Sawa (Inac Kobe Leonessa), Aya Miyama (Okoyama Yunogo Belle) och Yuki Ogimi (Turbine Potsdam, Tyskland).
Trolig startelva: Ayumi Kaihori – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Kommentar: Kommer till OS med lite stukat självförtroende. Laget var i en bubbla av oslagbarhet fram till mötet med USA i Halmstad.
Men 1–4 mot USA och dessutom 0–2 mot Frankrike i genrepet har Japan kommit ner på jorden igen.

I fjol vann man VM på spanskt sätt – alltså utan en riktig forward på planen. Eller ja, Japans damer kom ju före Spaniens herrar, så det var väl snarare Spanien som vann EM på japanskt vis…
Nu är Yuki Ogimi (tidigare Nagasato) i superform, vilket innebär att Japan även har en forward av absolut världsklass.

Men på minuskontot finns att Homare Sawa inte har hittat VM-formen under våren. Kanske har det varit för mycket ståhej kring henne. Eller så är det så enkelt som att hennes huvudskada ställde till det.

Hursom helst. Japans lag är så starkt att det kommer att vinna grupp F. Men lottningen sedan är grymt tuff, och jag tror faktiskt att världsmästarna åker redan i kvartsfinalen. För där väntar USA eller Frankrike. Och då tror jag att det blir förlust.

2) Frankrike
Världsranking: 6
Affischnamn: Wendie Renard, Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily (samtliga Lyon).
Trolig startelva: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Opehlie Meilleroux, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Elise Bussaglia, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.
Kommentar: Ett glödhett lag med vinnarvana. Det senare kommer från att huvuddelen av spelarna tillhör Champions Leaguemästarinnorna Lyon, som ju i princip alltid vinner.
Men även det franska landslaget har gått fram som en slåttermaskin i år. Och 2–0-segern mot Japan i genrepet var extremt imponerande.

Frankrike har ett komplett lag, som kan hota offensivt på många sätt. De har fina frisparksläggare  i Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily. De har kanske världens starkaste huvudspelare i Wendie Renard. De har extrem fart i Elodie Thomis. Och de har en forward i målgörarform i Marie-Laure Delie.

Frankrike har faktiskt potential att vinna OS-guld. Bara det att en toppspelare som Lyons Amandine Henry inte ens platsar i truppen talar för att fransyskorna har en bredd som bara USA kan matcha.

Och ja. Frankrike och USA möts redan i morgon i första omgången. Jag tror att de möts igen på Wembley i turneringens sista match.

1) USA
Världsranking: 1
Affischnamn: Hope Solo (Seattle Sounders), Abby Wambach (klubblös) och Alex Morgan (Seattle Sounders).
Trolig startelva: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Kommentar: Pia Sundhage har tveklöst turneringens bästa trupp att jobba med. På bänken sitter en mängd spelare som kan ändra en matchbild, som Carli Lloyd, Amy Rodriguez och Heather O’Reilly. De hade platsat i alla andra OS-startelvor.

Jag tror att Sundhages största funderingar inför OS handlar om vem som skall spela bredvid Christie Rampone i mittförsvaret, Rachel Buehler eller Becky Sauerbrunn. Och vilka som skall spela yttrar. Där har hon fem alternativ – alla av högsta världsklass.

Jag har sett USA en mängd gånger i år. Och jag kan inte säga att jag sett så hemskt många svagheter. Men väljer Sundhage att spela med Buehler är det mot henne motståndarna skall sätta in sina stötar.

Däremot har USA massor av styrkor. Så många att jag inte orkar räkna upp alla. Jag nöjer mig med att hylla forwardsparet.
Under våren har Alex Morgan varit glödhet. För några månader sedan trodde jag att det skulle vara hon som bar USA mot OS-guldet. Men på senare tid har även Abby Wambach vaknat till rejält. Hon är en klass bättre än i VM i fjol.
Därmed har USA det särklass starkaste anfallet i OS. Man har både extrem snabbhet och grym nickstyrka. Alltså är det väldigt svårt att välja hur man skall försvara sig mot amerikanskorna.

Och jag tror att det bär hela vägen för USA. Laget vänder hem med sitt tredje raka OS-guld.

Party in the USA

Publicerad den av
Svara

Det verkar vara bra stämning i många av OS-trupperna. Det levereras mängder av roliga bilder på twitter från svenskor, brittiskor, kanadensiskor och så vidare.

Men roligast verkar USA:s spelare ha. Jag bryr mig inte om att argumentera varför. Utan jag lägger bara ut den här länken. Vi snackar Party in the USA.

Visst gör den att man blir på riktigt gott humör?

Dåliga nyheter för Sverige – och kanske för USA

Publicerad den av
Svara

USA fortsätter att vinna sina avresematcher innan olympiska spel. Inför kvällens var amerikanskorna 100-procentiga i sina så kallade ”send off-matches”. Det är de även efter matchen.

Fast det kan ha varit en dyrköpt seger.

Alex Morgan
Alex Morgan

Alex Morgan fick nämligen kliva av med en knäskada. Enligt tv-kanalen NBC skulle det inte vara någon fara, men Morgans minspel när hon klev av indikerade i alla fall att stjärnan själv var rätt orolig.

USA fick verkligen jobbar för sin 2–1-seger. Kanada gjorde nämligen en utmärkt match, och den andra halvleken var länge helt jämn spelmässigt. Och det var även oavgjort målmässig sedan Dalsjöforsforwarden Melissa Tancredi kvitterat i 57:e minuten på ett stenhårt skott ribba in, läckert frispelad av Christine Sinclair.

Berglund jagar Rodriguez

Amy Rodriguez mot Sverige, jagad av Emma Berglund.

Sedan försvarade kanadensiskorna sig utmärkt fram till Amy Rodriguez gjorde sitt lätt turliga segermål i 85:e minuten. Visst, USA gjorde fyra byten i halvtid, och ytterligare två under den andra halvleken. Men laget var ändå minst lika namnkunnigt som mot Sverige och Japan häromveckan. Och varken svenskor eller japanskor var nära att göra så bra motstånd som Kanada i kväll.

Efter paus lyckades Kanada dessutom få till lite passningsspel och bollinnehav. Det kändes som att de hade ganska bra kontroll – fram till segermålet. Det är riktigt dåliga nyheter för Sverige.
Jag har tidigare sett Sverige som 60–40-favoriter i gruppmötet med Kanada i OS. Nu skulle jag nog vilja ändra förhållandet till 50–50. För det kanadensiska lag som spelade i Salt Lake City i kväll blir verkligen ingen lätt nöt att knäcka. Inte alls.

Precis som mot Japan i Halmstad avslutade USA genom att spela med den extremoffensiva uppställningen 3-4-3. Även den här gången gav det utdelning i ett mål.

Intressant att amerikanskorna tränar i matcher på hur de skall agera i situationer där de jagar mål. Jag blev förvånad när de gjorde det i ledning 3–1 mot Japan. Det verkade även några av spelarna bli, för då fick Abby Wambach mana på sina lagkamrater att lägga in en sista offensiv.

Här är höjdpunkter från matchen.

Och här är laguppställningarna, inklusive alla byten:
USA: Hope Solo – Amy LePeilbet (Heather Mitts, 46), Christie Rampone (Becky Sauerbrunn, 46), Rachel Buehler, Kelley O’Hara (Sydney Leroux, 76) – Megan Rapinoe, Shannon Boxx (Carli Lloyd, 46), Lauren Cheney, Tobin Heath (Heather O’Reilly, 46) – Alex Morgan (Amy Rodriguez, 50) och Abby Wambach.

Kanada: Erin McLeod – Rhian Wilkinson (Robyn Gayle, 71), Emily Zurrer (Candace Chapman, 46), Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann – Diana Matheson, Kaylyn Kyle, Desiree Scott, Sophie Schmidt – Brittany Timko (Melissa Tancredi, 46) och Christine Sinclair.

Ett självmål har givit USA ledningen

Publicerad den av
Svara

I dag har jag gjort en utflykt till Vittsjö. En utflykt som på många sätt kändes galen i morse. Men som blev väldigt trevlig.

Men mer om den i senare inlägg. För först lite tankar om den match som pågår nu i Salt Lake City.

Vi har nått halvtid. Under den första halvleken har bollen nästan uteslutande varit i amerikansk ägo. Man leder också med 1–0.

Megan Rapinoe

Megan Rapinoe

USA:s ledningsmål kom på ett inlägg från Megan Rapinoe, som Dalsjöforsmålvakten Erin McLeod var på väg ut för att ta. Men lagkamraten Carmelina Moscato (i fjol i Piteå) styrde snöpligt bollen förbi sin egen målvakt.

Trots det missödet spelar Kanada bra försvarsspel, och har inte låtit USA skapa så många lägen. Fjolårets Dalsjöforsback Emily Zurrer har gjort ett utmärkt arbete mot Alex Morgan.
Som jag noterat tidigare har Kanada dock svagt passningsspel på centralt mittfält, vilket har lett till att laget har svårt att få till långa anfall. Det är mest chansbollar framåt.

Det var knappt några målchanser åt något håll utöver målet, fram till halvleken gick in på övertid.
Då tvingades först Hope Solo till en riktigt spektakulär räddning när ett skott från Christine Sinclair ändrade riktning. Sedan kom Morgan äntligen loss från Zurrer. Då agerade dock vänsterbacken Lauren Sesselmann räddande ängel på mållinjen. Två kanonchanser på typ 30 sekunder.

Noterbart är att det har verkligen inte är någon vänskapsmatch. Sinclair bjöd exempelvis Christie Rampone på en flygtur, och strax efter visade Shannon Boxx sina dubbar för Kaylyn Kyle.

Kanada startade så här: McLeod – Rhian Wilkinson, Zurrer, Moscato, Sesselmann – Diana Matheson, Kyle, Desiree Scott, Sophie Schmidt – Brittany Timko och Sinclair

Och USA startade så här: Solo – Amy LePeilbet, Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Rapinoe, Boxx, Lauren Cheney, Tobin Heath – Morgan och Abby Wambach.

Matchen, som startade 20.00 svensk tid, går att se streamad via den här länken.

Bilder av USA-Japan

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Som bekant leker jag fotograf ibland. Kameran var med på alla tre matcherna i trenationsturneringen Volvo Winners Cup häromveckan.

Jag har lagt upp mina bilder från matchen Sverige–USA här. Nu har det blivit dags att även lägga upp ett bildspel från matchen USA–Japan på Örjans vall.

Eftersom jag märkt att alla bilder på USA:s landslag får väldigt många klick från just USA så skriver jag även en kort introduktionstext på engelska. I den förekommer namnen på ett urval av de spelare som fastnat på mina bilder.

* I saw the game in Volvo Winners Cup between the US Soccer WNT and Team Japan (Nadeshiko) last week. I brought my camera to Halmstad, and here are my pictures from Örjans vall.

The US WNT won, 4–1. Goalscorers were Alex Morgan 2, Abby Wambach 2 for the US, and Yuki Nagasato for Nadeshiko.

You can see all three goalscorers, and of a lot of other US players like Hope Solo, Lauren Cheney, Becky Sauerbrunn, Christie Rampone, Shannon Boxx, Kelly O’Hara, Heather O’Reilly, Rachel Buehler, Heather Mitts and Amy Rodriguez. And also Nadeshiko players like Ayumi Kaihori, Aya Miyama, Homare Sawa, Nahomi Kawasumi, Aya Sameshima and Rumi Utsugi.

I have taken photos of the US Soccer WNT three times before. Se those pictures here, here and here. And I have photos from the Womens World Cup final last year, there Team Japan won the gold medal. You can see pictures of the celebration here.

Carli Lloyd trixar
Shinobu Ohno och Kelley O’Hara
Heather O’Reilly
Christie Rampone
Homare Sawa
Yuki Nagasato gratuleras
Kelley O’Hara
USA:s ersättare
Pia Sundhage
Le Peilbet, Morgan och Solo just innan avspark
Yuki Nagasato har gjort mål för Japan.
Ayumi Kaihori
USA:s startelva
Japansk spelare jag tror är Asuna Tanaka
Vinnarna av Volvo Winners Cup
Abby Wambach laddar högerkanonen
Becky Sauerbrunn och Rachel Buehler
Kelley O’Hara och Alex Morgan
Rachel Buehler steget före Nahomi Kawasumi
Tobin Heath drar i Rumi Utsugis tröja
Aya Miyama
Tony Gustavsson och A-rod
Alla blommor till Riley Ramone.
Rumi Utsugi bärs ut
Pia Sundhage instruerar Christie Rampone
Alex Morgan gratuleras av Tobin Heath, Lauren Cheney och Abby Wambach efter att ha gjort mål
Alla fotografer vill fånga Japans startelva
Tobin Heath
Yuki Nagasato nickar utanför
Aya Sameshima
Kelley O’Hara och Tobin Heath
Jill Lloyden
Sydney Leroux, Heather O’Reilly och Christen Press
Kelley O’Hara i aktion
Christie Rampone, Hope Solo och Kelley O’Hara
Tobin Heath dricker
O’Hara, Solo, Buehler och Boxx just innan avspark
Kelley O’Hara och Amy Rodriguez
Lauren Cheney tar ett rejält grepp på Tobin Heath
Lauren Holiday (Cheney) steget före Mizuho Sakaguchi
Ayumi Kaihori har räddat
USA värmer upp
Le Peilbet, Heath, Cheney, O’Hara, Buehler och Boxx just innan avspark
Japans lag samlas inför avspark
Norio Sasaki skriver autografer. Nadeshiko coach Sasaki writing autographs. The picture is taken at the match between US Soccer WNT and Team Japan (Nadeshiko) in Volvo Winners Cup 2012. USA won 4–1 in Halmstad, the 18th of june.
Yuki Nagasato, Ayumi Kaihori och Aya Miyama
Abby Wambach skjuter ett vänsterskott
Ayumi Kaihori och Rumi Utsugi
Nahomi Kawasumi
Aya Miyama, Ayumi Kaihori, Aya Sameshima och Rumi Utsugi
Homare Sawa
Pia Sundhage och Alex Morgan
Becky Sauerbrunn
Amy Rodriguez är ett par steg före Saki Kumagai och Kyoko Yano
Morgan, Solo och Buehler just innan avspark
Heather Mitts, Kelley O’Hara, Rachel Buehler och Heather O’Reilly
Abby Wambach har gjort 2-0
Homare Sawa intervjuas av japansk tv
Homare Sawa, Shinobu Ohno, Yukari Kinga och Mizuho Sakaguchi
Kelley O’Hara skjuter
Heather Mitts
Yuki Nagasato
Abby Wambach med Kyoko Yano i ryggen
Saki Kumagai
Morgan har just gjort 1-0 och gratuleras av Abby Wambach och Megan Rapinoe
Homare Sawa utmanar Christie Rampone
Pia Sundhage
Hope Solo

Bilder av Sverige-USA

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag vet att Sverige har hunnit spela ytterligare en annan landskamp sedan mötet med USA. Men med tanke på att jag har ett heltidsjobb vid sidan av det här bloggandet – som också tar rätt mycket tid – så har jag inte hunnit gå igenom mina bilder från lördagens match förrän nu.

Men bättre sent än aldrig heter det ju. Så här är en mängd bilder med högst varierande skärpa och kvalitet från matchen Sverige-USA på Örjans vall. Håll till godo.

För övrigt kommer jag någon gång framöver även att lägga upp mina bilder från USA–Japan och Sverige–Japan. Men jag vågar inte lova något datum där. Det kan ta lite tid.
Slutligen kör jag även en liten introduktion på engelska. För bildspelen från landskamperna lockar även in icke svenskspråkiga läsare till bloggen.

* I brought my camera to Halmstad and Örjans vall this saturday. Here are my pictures from the game between Sweden and the US Soccer WNT.
As you possibly already know, did the team from USA win, 3–1. Goalscorers were Alex Morgan, Abby Wambach and Tobin Heath for the US, and Lotta Schelin for Sweden.

I have pictures showing all goalscorers, and a lot of other US players like Lauren Cheney, Kelly O’Hara, Rachel Buehler, Heather Mitts and Amy Rodriguez.

I have also taken photos of the US Soccer WNT twice before. Se those pictures here and here.

Alex Morgan och Lauren Cheney
Thunebro och Morgan
Malin Levenstad
Amy Rodriguez utmanar Sara Thunebro
Sveriges lag
Alex Morgan under uppvärmningen
USA just innan avspark
Fyra svenska inhoppare, Edlund, Asllani, Levenstad och Almgren
Sara Thunebro går till anfall
Johanna Almgren
Schelin jublar mer
USA laddar för match
Japansk spelare. Megumi Kamionobe?
Johanna Almgren bröstar upp sig
Alex Morgan skall intervjuas
Intervju med Tobin Heath
Kosovare Asllani på språng
Thunebro och publiken
Kosovare Asllani passar
Förbundskapten Dennerby
Bra chans för Carli Lloyd
Caroline Seger går av.
Lauren Cheney efter matchen
Aya Sameshima
Landslaget fotas inför avspark.
Linda Sembrant
Tobin Heath dribblar
Lotta Schelin nickar
Emma Berglund jagar Amy Rodriguez
Kelley O’Hara och Becky Sauerbrunn
Mittbackarna Emma Berglund och Stina Segerström.
Segerström ut, Levenstad in
Lotta Schelin jublar
Svensk hörna
Hedvig Lindahl räddar
Rachel Buehler skriver autografer
Lisa Dahlkvist, Johanna Almgren och Annica Svensson
Sverige inför avspark
Johanna Almgren steget efter Tobin Heath
Kelley O’Hara
Lauren Cheney under uppvärmningen
Abby Wambach
Ami Otaki
Jag intervjuar Alex Morgan
Amy Rodriguez och Emma Berglund
USA:s startelva
Homare Sawa
Heather Mitts
Jessica Landström
Rachel Van Hollebeke
Shinobu Ohno och Aya Sameshima
Tobin Heath, Nilla Fischer och Annica Svensson
Det centrala svenska mittfältet med Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist.
Nilla Fischer värmer upp
Sara Thunebro

Håpo Sole och Heather Oh Really

Publicerad den av
Svara

USA har redan vunnit den trenationsturnering som räknas som För-EM.

Som jag skrev i det förra inlägget har USA verkligen imponerat. Framför allt i dag, då de spelade en lysande fotboll, och egentligen aldrig gav världsmästarinnorna från Japan en chans.

Men allt i För-EM håller inte världsklass. Inte ens nära. Och då tänker jag inte nämna publiksiffrorna mer än så här…

Jag har ifrågasatt förbundets arbete med EM 2013 så många gånger så att jag själv nästan börjar blir trött på det.
Men jag kan inte låta bli att kommentera arrangemanget i Halmstad.

Jag var på VM i Tyskland i fjol. Där togs allt på högsta allvar. Utöver att det var strul med internet-uppkopplingen på ett par av arenorna hade jag verkligen inget att klaga på. Inget. Allt var perfekt arrangerat. Helt enkelt superproffsigt.

Det var moderna arenor med stora, och rymliga mediautrymmen. Grymt proffsiga speakers. Och fantastisk service.

Så har det verkligen inte varit på den medeltida Örjans vall i Halmstad. Vid en dubbelkoll med Hallands-Postens reportrar på plats i dag så bekräftades uppgiften om att den lokala EM-organisationen provades under För-EM.

Och det gör mig orolig.

Hallands-Postens duo sa förresten även att speakern hade jobbat som engelsklärare. Fast det kan väl inte stämma? För i så fall riskerar ett par generationer Halmstadsbor ha problem med uttalet.

För speakerns insats var löjeväckande. Det var verkligen inte många japanska namn som blev rätt. Dåligt. Men värre var att han inte ens klarade av att säga vad amerikanskorna heter.

Jag är ingen mästare på fonetisk stil. Så jag skriver uttalet på mitt sätt. Men de här spelarna hade USA tydligen med sig till Halmstad:
* Håpo Sole
* Kristi Rampååne
* Sydney Le-Rå
* Heather Oh Really
* Lårin Cheni
* Abby Wåmmbasch
* Me-gan Rappin-jo-E.
Eller ja, Rapinoes namn uttalades även på ytterligare minst två sätt.

Eftersom de sällan har speakers i korpen är det kanske inte rätt att säga att mannen i Halmstad höll korpenklass.
Fast jag gör det ändå. För landslagen har med sig mediafolk som man kan fråga, så finns det ingen ursäkt för att kalla USA:s halvkända målvakt för Håpo Sole.

Så lova att den här pajasen inte sköter snacket under EM. Lova det för svensk fotbolls trovärdighets skull.
För som jag ser det finns det få saker i ett arrangemang som är mer pinsamma som speakers som inte kan uttala spelarnas namn på ett riktigt sätt.

Utöver den usla speakern så höll inte heller de bajjamajjor som fungerade som mediatoaletter någon EM-klass. Inte heller listorna över ackrediterade reportrar som låg i arenans entré. Eller mediaservicen i presscenter.
Ja, utöver att det var presskonferenser och mixad zone efter matchen, skulle jag nog säga att arrangemanget i Halmstad snarare påminde om det man stöter på vid division I-matcher än om det jag upplevde under VM i fjol.

Organisationskommittén har med andra ord hysteriskt mycket arbete att göra om EM 2013 ens skall vara värt att jämföra med VM 2011.

Laddad för repris av VM-finalen

Publicerad den av
Svara

Det är strax dags att sätta sig i bilen och köra ner till Halmstad igen. Det är ju inte varje dag som vi har en chans att uppleva en repris av den senaste VM-finalen på svensk mark.

Fast jag känner att det lär bli ett fiasko för arrangören. För jag tippar att det inte ens blir en fyrsiffrig publiksiffra. Visst, matchen börjar 13.00 för att kunna tv-sändas på bra tid i Japan. Och 13.00 en måndag är förstås en extremt dålig tid.
Men publiksiffran för Sverige–USA i lördags 2752 visar också att marknadsföringen av trenationsturneringen, som också kallas För-EM, har misslyckats totalt.

Hoppas förbundets PR-folk har en bättre plan för att marknadsföra nästa års EM-slutspel. Och att de börjar nu.

Men till dagens match. Det lär dröja innan vi får se en match på högre nivå i Sverige. För inte ens nästa års EM-final lär hålla så hög klass som dagens prestigeladdade möte mellan Japan och USA.
Jag träffade Pia Sundhage i Algarve i mars, dagen efter lagens möte i Algarve cup. Då vann Japan med 2–1. Och matchen dessför innan var VM-finalen, som ju japanskorna också vann – fast då efter straffläggning.
Sedan dess har lagen spelat 1–1 i en trenationsturnering i Japan.

USA har alltså inte besegrat japanskorna på tre matcher. Det trots att de haft överlägset flest klara målchanser i matcherna. Men Japan har försvarat sig uppoffrande, och kontrat vasst.
När jag träffade Sundhage valde hon att flytta över pressen på Japan, vilket jag skrev om här.

Jag har förstått på tv-klipp med de amerikanska spelarna – som den här intervjun med Alex Morgan – att de är lätt frustrerade över att inte ha besegrat Japan på länge. Därför skulle en seger för USA i dag vara extremt viktig.
Det tror jag även Sundhage är medveten om – även om hon sa annat i Algarve.

USA sparade några spelare mot Sverige. Jag tror att Sundhage formerar sin startelva så här i dag: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Heather O’Reilly, Shannon Boxx, Carli Lloyd, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Japans lag är lite mer svårt att förutse. Men jag räknar med att Homare Sawa spelar. Och med undantag av skadade mittbacken Azusa Iwashimizu skulle det kunna bli samma startelva som i VM-finalen: Ayumi Kaihori – Yukari Kinga, Kyoko Yano, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Mizuho Sakaguchi, Sawa – Shinobu Ohno, Nahomi Kawasumi, Aya Miyama – Kozue Ando.

Hur går det då? Jo, jag tror att USA vinner med 2–1. Och här ser ni en målskytt:

Alex Morgan

Alex Morgan

För Japan tror jag att Aya Sameshima är lite mer på hugget än i lördags…

Aya Sameshima

Aya Sameshima gäspar

…och att Nahomi Kawasumi blir målskytt.

Nog spekulerat. Nu är det strax avresa. Matchen direktsänds för övrigt på tv i Sverige också. Fast den går i kanalen som ingen har – Tv4 Sport Extra. Avspark är 13.00.

Blondiner mot brunetter

Publicerad den av
Svara

När jag senast var och tittade på det amerikanska landslagets träning körde de blondiner mot brunetter i olika tävlingar.

Det verkar vara ett återkommande tema för amerikanskorna. I varje fall indikerar den här bilden det.
I min lilla klubb kör vi ofta gamla mot unga. Men indelning efter hårfärg kanske är lika bra…

Även om herrarnas EM av naturliga skäl hamnar i fokus för tillfället så är det ju bara drygt två dagar till tjejernas trenationsturnering mot just USA och Japan, och man börjar lite lätt bygga upp förväntningarna.
För det skall bli väldigt intressant att se hur det svenska laget står sig mot två av världens tre bästa lag. När jag såg matcherna mot Tyskland och USA i Algarve väcktes väldigt många tvivel på det svenska försvarsspelet.

Skadan på Charlotte Rohlin, och det faktum att Sara Larsson inte hinner komma i matchform till OS, har inte minskat min oro. Jag hoppas verkligen att vi kan få några positiva svar den kommande veckan.

Såväl USA som Japan kommer med absolut starkast tänkbara trupp, så det blir två rejäla värdemätare på lördag och onsdag.

USA har sin OS-trupp. Jag har ju redan berättat att Pia Sundhage sedan en tid offentliggjort vilka 18 spelare hon satsar på till spelen i London. Men jag har ju inte skrivit ut truppen. Den ser ut så här:

Målvakter: Hope Solo och Nicole Barnhart,
Backar: Rachel Buehler, Amy LePeilbet, Heather Mitts, Kelley O’Hara, Christie Rampone och Becky Sauerbrunn.
Mittfältare: Shannon Boxx, Lauren Cheney, Tobin Heath, Carli Lloyd, Heather O’Reilly, och Megan Rapinoe.
Forwards: Sydney Leroux, Alex Morgan, Amy Rodriguez och Abby Wambach.

De fyra reserver som kommer att åka med till London blir målvakten Jill Loyden, backen Meghan Klingenberg, mittfältaren Lori Lindsey samt Göteborgs forward Christen Press.

Japan har inte offentliggjort sin OS-trupp ännu. Men förbundskapten Norio Sasaki har med följande spelare till Sverige:
Målvakter: Ayumi Kaihori (INAC Kobe Leonessa) och Miho Fukumoto (Okayama Yunogo Belle).
Backar: Yukari Kinga (Inac), Kyoko Yano (Urawa Reds Ladies), Azusa Iwashimizu och Saori Ariyoshi (NTV Beleza), Aya Sameshima (Montpellier) och Saki Kumagai (FFC Frankfurt).
Mittfältare: Homare Sawa, Nahomi Kawasumi och Asuna Tanaka (INAC Kobe Leonessa), Aya Miyama (Okayama Yunogo Belle), Megumi Kamionobe (Albirex Niigata Ladies), Mizuho Sakaguchi (NTV Beleza) och Rumi Utsugi (Montpellier).
Forwards: Kozue Ando (Duisburg), Shinobu Ohno och Megumi Takase (INAC Kobe Leonessa), Yuki Nagasato (Turbine Potsdam), Ami Otaki (Lyon) och Karina Maruyama (Speranza F.C. Osaka Takatsuki).

Notera att Mana Iwabuchi från NTV Beleza har tvingats lämna återbud på grund av skada. Hennes ersättare är Maruyama, och just det, det var ju hon som tystade Tysklands VM-drömmar i fjol.

Hamnar formtoppad Jakobsson i Potsdam? Och Thunebro i Lyon?

Publicerad den av
Svara

Sofia Jakobsson visar tidig OS-form. I dag gjorde hon för tredje ligamatchen i rad nämligen Rossiyankas första mål.
Jakobssons fullträff kom i 15:e minuten, och betydde ledning med 1–0 i en match de redan klara mästarinnorna vann med till slut med 2–1 borta mot Kubanochka.

I konkurrens med Sara Thunebro är Jakobsson det hetaste namnet under den silly season som nu är i gång. Hennes kontrakt i Ryssland går ut vid månadsskiftet, så dragkampen lär redan vara i gång. Rossiyanka lär vilja behålla sin guldklimp. Även Turbine Potsdam har nämnts. Och Umeå. Och…

För även om det inte har märkts jättemycket i Sverige ännu så är vi mitt inne i det som kan bli tidernas silly season. Ligorna i Tyskland och Frankrike är färdigspelade, och det rapporteras dagligen om klubbyten.

I Tyskland började ju för övrigt sommarens heta övergångar göras klara redan i vinterfönstret. Som vanligt var Frankfurt mest aktivt, och gjorde klart med backarna Bianca Schmidt och Babett Peter från Turbine Potsdam samt Simone Laudehr från Duisburg.
Men även Wolfsburg var tidigt ute genom att i vintras knyta upp Viola Odebrecht från Potsdam och Duisburgs landslagsaktuelladuo Luisa Wensing och Alexandra Popp.

Potsdam försökte fylla de framtida luckorna genom att värva Alex Singer från Dalsjöfors och Margret Lara Vidarsdottir från Kristianstad. Singer gjorde succé, medan Vidarsdottir redan tvingas lämna efter ett halvår. Alla tror att isländskan återvänder till Skåneklubben. Och då blir det väl så…

Nu efter avslutad ligasäsong har övergångarna exploderat i Tyskland. Jag har ingen totalkoll, men här är några nyheter kring de fyra topplagen:

* Potsdam: Fortsätter att tappat bärande spelare. Duktiga Isabel Kerschowski har skrivit på för Leverkusen.
Lagkaptenen Jennifer Zietz stannar kvar. Men hon drog av korsbandet i sista ligamatchen, och missar sannolikt hela nästa säsong. Spel före jul känns i alla fall otänkbart. Lika illa gick det för ett av klubbens nyförvärv. Johanna Elsig drog av sitt korsband i sin sista match för Bayer Leverkusen.
Jobbigt läge för de tyska mästarinnorna alltså.
På pluskontot finns dock Sara Doorsoun-Khajeh från Bad Neuenahr samt amerikanska Keelin Winters från Seattle Sounders samt Stefanie Mirlach, från Bayern München. De två sistnämnda är båda tidigare U20-världsmästare. Och så ryktas det alltså om att Sofia Jakobsson kan vara på väg in.

* Wolfsburg: Har värvat U20-landslagsspelaren Carolin Simon från nedlagda Hamburg. Samt de båda U19-landslagsspelarna Lina Magull och Annabel Jäger från nykomlingen Gütersloh. Ser ut att kunna få ett riktigt starkt lag till hösten.

* Frankfurt: Har släppt backarna Ria Percival (till Jena) och Gina Lewandowski (till Bayern München). Samt förstås Jessica Landström till Djurgården. Kanske kan även Sara Thunebro vara på väg bort. Där ryktas det om Lyon.
Men med tanke på att man redan värvat tre landslagsstjärnor, och bör få tillbaka ytterligare tre toppspelare (Nadine Angerer, Kim Kulig och Ali Krieger) från långtidsskador så är laget redan grymt starkt på pappret.
Men FFC har inte slagit sig till ro värvningsmässigt ännu. Man jagar även storstjärnan Celia Okoyino da Mbabi.

* Duisburg: Har flyttat upp tre talangfulla juniorer. Men med tanke på vilka tunga namn som lämnar så måste nog klubben öppna plånboken, om inte nästa säsong skall bli en riktig mellansäsong.

I Frankrike är det Lyon och PSG som stått för de stora värvningarna hittills. Man kan säga att klubbarna har bytt stjärnor.

PSG hämtar nämligen Louisa Necib och Laura Georges i Lyon. De båda VM-spelarna från i fjol har inte riktigt platsat i mästarlaget under våren.

Å andra sidan värvar Lyon landslagsmittfältaren Elise Bussaglia från PSG. Och det senaste ryktet placerar alltså även Sara Thunebro i Lyon.

Den närmaste tiden kommer klubbarna i Tyskland och Frankrike först göra sina nationella övergångar. Därefter blir det dags att värva internationellt. Och det är då det kan bli riktigt intressant.
För det finns ju mängder med internationella toppnamn på marknaden.

Efter OS är till exempel sannolikt hela USA:s landslag tillgängligt. Och spelare som Alex Morgan, Hope Solo, Lauren Cheney, Carli Lloyd, Heather O’Reilly, Megan Rapinoe, Sydney Leroux och Abby Wambach är förstås extremt eftertraktade.
Visst, ungefär hälften av dem spelar nu i WPSL eller W-league. Men såvitt jag uppfattat är båda de ligorna färdigspelade i augusti. Sedan borde spelarna vara tillgängliga.

Nästa stora mästerskap är ju inte förrän 2015. Så de flesta amerikanskorna borde vara sugna på lite klubbfotboll under kommande säsonger. Och då WPS är skrotad för alltid tycker jag att många av dem borde blicka mot Europa.
Eller mot Asien. För kanske kan även japanska Nadeshiko League locka några av amerikanskorna. Inac Kobe Leonessa har ju redan gjort ett närmande mot Wambach.

Det vore förstås kul om någon damallsvensk klubb kunde kontraktera några av amerikanskorna. Men finns pengarna?
Med tanke på hur dåligt många av klubbarna låg till redan innan säsongen, och på hur lågt publiksnittet har varit hittills, så lär det inte vara mycket utrymme för stora damallsvenska sommarvärvningar. Eller?

Här är äntligen de utlovade bilderna på USA

Publicerad den av
Svara

USA:s OS-lag är på plats i Göteborg, vilket du kan se i det här inslaget. På lördag kommer de att se Jitex ta emot Vittsjö, och sedan väntar ju trenationsturneringen mellan Sverige, USA och Japan från och med nästa helg.

Jag har ju sedan länge lovat ett andra bildspel på amerikanskorna. Jag är inte alltid blixtsnabb, men till slut infriar jag mina löften. Och nu är det dags.

Det första bildspelet på USA tog jag för övrigt i Frankfurt, inför VM-finalen i fjol. Det går att se här.

Dagens bilder är alltså inte tagna i dag, utan den 6 mars på Ferreiras stadion just utanför Albufeira på portugisiska Algarvekusten. Det var där USA tränade dagen innan 4–0-segern mot Sverige i Algarve cup i våras.
På bilderna ses Pia Sundhage, Hope Solo, Ashlyn Harris, Meghan Klingenberg, Heather Mitts, Whitney Engen, Kelley O’Hara, Heather O’Reilly, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Sydney Leroux, Stephanie Cox, Becky Sauerbrunn, Lori Lindsey, Tobin Heath, Amy Rodriguez och Lauren Cheney.
Håll till godo.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Eftersom mina tidigare bilder på USA:s landslagsspelare har lockat besökare från hela världen till bloggen tänkte jag även köra en kort introduktionstext på engelska:

In English:
These pictures showing the US Soccer WNT (Womens National Team) are taken on march 6th at the Fereiras Stadium just outside Albufeira in Portugal. The WNT were there for the Algarve Cup 2012.
The pictures are showing coach Pia Sundhage and the following players: Hope Solo, Ashlyn Harris, Meghan Klingenberg, Heather Mitts, Whitney Engen, Kelley O’Hara, Heather O’Reilly, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Sydney Leroux, Stephanie Cox, Becky Sauerbrunn, Lori Lindsey, Tobin Heath, Amy Rodriguez och Lauren Cheney.

It was the day after the game there USA lost to Japan, and the day before the victory against Sweden. Some players like Christie Rampone, Alex Morgan, Abby Wambach and Shannon Boxx were not attending the training session because they had played 90 minutes the day before.

If you want to se more pictures of the US Soccer WNT I also took a lot of photos of them in Frankfurt two days before the World Cup final last year. See them on this link.

Coach Pia Sundhage
Lauren Cheney
Kelley O’Hara och Carli Lloyd
Kelley O’Hara
Hope Solo
Pia Sundhage
Avbytare och åskådare
The Blondes
Heather O’Reilly
Whitney Engen på volley
Ashlyn Harris
The Blondes
O’Reilly och O’Hara
Heather Mitts på volley
Meghan Klingenberg på volley
Megan Rapinoe
Heather Mitts
Megan Rapinoe och Pia Sundhage
The Brown-haired
Heather O’Reilly moving
Whitney Engen och Carli Lloyd
The Blondes – Becky Sauerbrunn
Stephanie Cox med bollen
Heather Mitts
Lori Lindsey
Amy Rodriguez
Meghan Klingenberg
Sydney Leroux
Tobin Heath
Megan Rapinoe
Tobin Heath
Whitney Engen
Sydney Leroux
US Soccer TV is filming for the Studio 90
Tobin Heath and Megan Rapinoe
Carli Lloyd and Meghan Klingenberg
Tobin Heath

Med Cheney på bänken – då har Sundhage lyxproblem

Publicerad den av
2

Jag twittrade i slutet av första halvleken i natt att:

”USA är kass, men har sylvassa Alex Morgan, och har vänt 0–1 till 2–1 på två heta minuter.”

Att säga att amerikanskorna var kass var förstås en förenkling för att få in budskapet på 140 tecken. Mer nyanserat kan man säga att USA i första halvlek hade väldigt svårt att få till fler än två–tre passningar i rad.

Och för ett lag som bygger sitt spel på bollinnehav är det förstås frustrerande. Men efter paus var det gamla vanliga USA igen. Huvudskälet till det var Lauren Cheney – som måste vara en av världens allra bästa passningsspelare. Kanske den allra bästa.

Att Cheney för tillfället är bänkad av Pia Sundhage säger en hel del om vilka lyxproblem svenskan har.

Men om Cheney fortsätter att spela som i natt så kommer det inte att gå att hålla henne utanför startelvan. Vad var det då som var så bra?

Cheney kom in i stället för Carli Lloyd på det centrala mittfältet i halvtid, och utstrålade lugn och säkerhet. Alltid spelbar, stark i kroppen – och hundraprocentig i passningsspelet.

Lloyd och Shannon Boxx skall nog inte vara så säkra på sina platser på det centrala mittfältet. För tidigare har Cheney konkurrerat mer som forward eller yttermittfältare. Men med den bollsäkerhet som hon besitter känns hon som en klockren innermittfältare.
Det blir spännande att se utvecklingen i de kommande landskamperna i Sverige.

Sundhage bygger sitt lag kring trygghet. Hon har redan nominerat sina 18 OS-spelare, och hon har varit tydlig i hur startelvan ser ut. Men ibland tvingas hon till ändringar. Som när Alex Morgans toppform gjorde att man övergav 4-2-3-1 för 4-4-2 för att göra plats för Abby Wambach i laget.

Och fortsätter Cheney spela så här tvingas nog Sundhage tänka om. Jag tycker om Lloyd och hade helst sett att Boxx får stiga åt sidan. Risken är dock kanske att laget blir lite väl offensivt balanserat då. Så känslan är att det trots allt är Carli Lloyd som sitter löst.

Slutresultatet då?
Jo, USA vann med 4–1. Alex Morgan gjorde 3–1 efter ett nytt klassmål där hon sprang förbi en kinesisk back och avslutade distinkt.
Det avslutande målet var dagens läckraste. Abby Wambach löpte med ett inkast från Morgan från högerkanten. Ur dålig vinkel smällde Wambach upp bollen i nättaket, troligen med liten touch i ribbans bakre del. Snyggt och distinkt.

Kinas unga lag – ingen spelare är äldre än 25 år – hade inte något att komma med efter paus. USA dominerade totalt. Alltså en ganska stor scenförändring mot den första halvlek som jag skrev om i förra inlägget.

USA är definitivt tillsammans med Japan de stora guldfavoriterna i London i sommar. Så här spelade amerikanskorna:
Hope Solo – Amy LePeilbet (Sydney Leroux, 81), Christie Rampone (Becky Sauerbrunn, 62), Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Heather O’Reilly (Amy Rodriguez, 46), Carli Lloyd (Lauren Cheney, 46), Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Alex Morgan och Abby Wambach.
Publiksiffran var för övrigt 18573 – utsålt.

Några höjdpunkter från matchen har jag inte hittat ännu. Men här i alla fall lite röster efter matchen.

Funderingar, tveksamt guldtips och en utsåld match

Publicerad den av
2

Noterar att mina senaste två inlägg har väckt funderingar på lite olika håll. Kul.

Bland annat tar den här bloggen upp diverse olika ämnen som borde debatteras hårdare.
Dessutom listas ett antal kunniga personer i och kring damfotbollen. Det är rakt igenom duktiga personer som gör stora insatser för sporten.

Men det är inte i första hand kunnande som saknas. Det jag efterlyser är starka debattörer, som i vissa sammanhang kanske till och med skulle upplevas som provokatörer. Röster som gör att damfotbollen hörs och syns.
Jag tror att Caroline Seger skulle kunna vara en sådan debattör. Hon är ett namn, och hon vågar tycka till. Hon skall bara erbjudas ett lämpligt forum för sina åsikter.

Så till de matcher som spelats det senaste dygnet. Först väljer jag att återigen buga mig för Vittsjö GIK och Sofie Andersson.
Att slå Linköping med 3–0 är imponerande. Att det var fjärde raka segern för nykomlingen är ännu mer imponerande. Och att som Andersson göra mål i 20:e seriematchen på rad är ofattbart bra.

För Linköping är däremot måltorkan påtaglig. Bara Djurgården har gjort färre. Och mitt guldtips känns för tillfället väldigt långt ifrån klockrent…

Att både AIK och Djurgården föll innebär att det redan ser väldigt mörkt ut för båda lagen. Väldigt mörkt.
AIK:s Nazanin Vaseghpanah missade straff mot Kristianstad. Det har man knappast råd med i ödesmatcher som dagens. Nu är det således inte mycket som talar för att AIK kan klara sig kvar i serien.

* Så en liten internationell utblick. I Italien säkrade Sassari Torres guldet genom att vinna med 3–0 hemma mot Como.
Svensklaget Bardolino Verona var illa ute hemma mot Lazio, men vände 0–1 till 3–1 de sista 17 minuterna. Brasilianska Dayane Da Rocha gjorde de två sista målen. Både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson spelade hela matchen.
Några matchbilder har jag inte hittat, men väl det här inslaget där Maria Karlsson ger en intervju på italienska.
Två omgångar återstår, och Bardolino är kvar på den andraplats som innebär Champions Leaguespel till hösten. Man har två poäng ner till Tavagnacco och tre till Brescia.

* I den spanska seriefinalen vann Athletic Club Bilbao med 3–1 mot Barcelona. Därmed lever guldstriden där i minst en vecka till.

* Den norska Toppserien toppas av Stabaek, som vann med klara 5–1 borta mot Trondheims-Örn. Ada Stolsmo Hegerberg blev tvåmålsskytt.
Tvåa ligger Lilleström som slog Arna-Björnar med 2–0 inför 184 åskådare.
Och när mästarlaget Röa tog årets första seger genom att besegra Klepp med 2–0 var bara 117 åskådare på plats.

* I USA var det däremot utsålt, 4500 åskådare, när Seattle Sounders Women vann en träningsmatch mot Washington University med 3–1.
Megan Rapione debuterade för Sounders, men blev mållös. Glödheta Alex Morgan gjorde första målet, mexikanska landslagsspelaren Veronica Perez det andra och Lyndsey Patterson det tredje för Sounders.
Här är ett långt klipp med höjdpunkter från den matchen.

Ett ovanligt onödigt uttalande av Prytz

Publicerad den av
1

Som man inom damfotbollen – jag är ledare för FC Kabel Åttio i division V Borås – får man ofta höra nedvärderande saker om spelet och sporten.

Det verkar finnas någon form av acceptans för att man skall sparka på damfotbollen. Eller värre, det verkar vara självklart att man skall sparka på damfotbollen.
Jag kan inte säga att jag orkar hugga tillbaka varje gång, för det vore långt ifrån sant. Man är ju inte alltid sugen på att debattera. Därför låter jag ibland kommentaren få stå oemotsagd. Och det kan man förstås ha olika uppfattningar om.

Igår var det upptaktsträff för söderettan för herrar. Jag var inte där och hörde med egna öron. Men som jag fått det berättat sa Örgrytes tränare Hans Prytz, ja han som varit i Jitex så sent som ifjol, så här:

”Jag har äntligen kommit ur damträsket.”

Jag var som sagt inte där, och vet inte på vilket sätt Prytz sa de där orden. Men oavsett och det var skämtsamt eller inte så var det otroligt onödigt. Ingen har något att vinna på den typen av skitsnack. Varken Prytz eller damfotbollen. Tyvärr.

* Till roligare saker. Piteås australiska målvakt Lydia Williams höll nollan i sin allsvenska debut i söndags. Sedan dess har hon dessutom fått två fina priser. Dels valdes hon till Australiska Westfield W-leagues bästa målvakt. Dels prisades hon som spelarnas favorit i ligan. Läs mer om priserna här.
Bästa spelaren totalt i W-league blev Williams före detta lagkompis i mästarlaget Canberra United, mittfältaren Sally Shipard. Shipard spelar för tillfället för Bayer Leverkusen i Frauen-Bundesliga.

* En efter en skriver USA:s landslagsspelare på för lag i de båda amerikanska division II-ligorna USL W-league och WPSL Elite League.
Jag har tidigare berättat att Hope Solo, Alex Morgan och Sydney Leroux valt att skriva på för Seattle Sounders i W-league, och att Heather O’Reilly valt Boston Breakers i Elite League.

Nu är det klart att den namnkunniga Sounderstrion får sällskap av ytterligare två amerikanska landslagsspelare i form av Megan Rapinoe och Stephanie Cox. Dessutom är Mexikos landslagsspelare Veronica Perez klar för Sounders. Här är ett klipp från Sounders första träningsmatch med fem av de sex stjärnorna i laget.

Senaste landslagsspelare att skriva på för en amerikansk klubb är Tobin Heath. Hon skall spela för New York Fury i WPSL Elite League.
Utan att ha koll på hur långa kontrakt det handlar om är ju känslan att hoppet om att få se huvuddelen av de amerikanska stjärnorna i Europa efter OS minskar för varje dag.