Det blir Wolfsburg i år igen

Förra veckan inleddes franska Feminine Division 1. Det är en serie där det bara går att tippa ett segrarlag – Olympique Lyonnais.

Trots att det finns ytterligare tre riktigt bra lag i serien, och Lyon har gått lite minus under sommarens transferfönster så lär man vinna i år igen.
Lika självklart känns det att tippa PSG som tvåa. Laget har breddat truppen ytterligare med Laura Georges, Sara Gama och framför allt Marie-Laure Delie, och man kan kanske utmana Lyon.

Sara Gama

Sara Gama

Trea och fyra lär Juvisy och Montpellier komma. Juvisy känns starkare än i fjol med nyförvärv som Laure LepailleurSandrine Bretigny och andramålvakten i landslaget, Celine Deville.
Även Josefine Öqvist:s nya lag Montpellier har värvat intressant. Utöver svenskan har man hämtat Marina Makanza hos Freiburg och Jennifer Beattie hos Arsenal. Trots det tror jag laget får svårt att slå sig in på topp tre i tabellen.

Övriga åtta lag i serien är en bra bit bakom tätkvartetten. De lägger jag därför inte tid och kraft på här.

Då finns det fler intressanta lag i tyska Frauen-Bundesliga. Både i franska och tyska ligorna har vi i vinter tre svenska spelare. I Frankrike är det förstås utöver nämnda Öqvist också Lotta Schelin (Lyon) och Kosovare Asllani (PSG). I Tyskland är det Antonia Göransson (Potsdam), Nilla Fischer (Wolfsburg) och Sofia Jakobsson (Cloppenburg).

Precis som damallsvenskan är det en stor mängd utlänningar i Europas bästa liga, Frauen-Bundesliga. Inte mindre än 74 stycken när serien drar i gång i dag. Framba.de har gjort en genomgång – här finns hela listan.

Ingrid Wells och Louise Fors

Ingrid Wells och Louise Fors

På listan noteras att det är tolv amerikanskor i serien. Sist in var fjolårets Göteborgsspelare Ingrid Wells, som kontrakterats av Turbine Potsdam.

Flest amerikanska spelare har Bayern München – hela sex stycken. Bland dem finns hypertekniska Erika Tymrak, som man lånat in fram till jul. En riktigt intressant spelare, som fick debutera i USA:s landslag mot Mexiko häromdagen.

Även i Tyskland är det fyra lag som ligger lite före de andra. Fast avståndet ner till övriga lag är klart mindre än i Frankrike.
Känslan i år är att guldstriden kommer att stå mellan Wolfsburg och Frankfurt – de båda lag som byggt mest kring tyska spelare.

Vårens tvåa, Potsdam känns klart svagare än förra säsongen, och lär få slåss med Bayern om tredjeplatsen.

Almuth Schult

Almuth Schult

Wolfsburg får räknas som favoriter att försvara sin ligatitel. Man har kvar alla de viktigaste spelarna från det lag som vann trippeln i våras. Dessutom har man spetsat med Nilla Fischer och Almuth Schult.

Frankfurt har underpresterat flera år i rad nu. Ja, i princip ända sedan Birgit Prinz slutade. Men nu har man värvat Celia Sasic, och det borde kunna ge laget den spets man saknat de senaste åren. Frankfurt blir första utmanare till Wolfsburg.
Jag gissar också att förbundskapten Silvia Neid tycker att det är väldigt bra att forwardsparet Sasic och Dzsenifer Marozsan spelar ihop i klubblaget.

Att Nadine Angerer lämnar bör inte vara så kostsamt. För även om Angerer var lysande i EM så gjorde hon ingen vidare säsong i klubblaget i fjol. Desiree Schumann är en utmärkt ersättare, och kan kanske till och med göra Frankfurt mer stabilt.

Kampen om tredjeplatsen bör stå mellan de båda främlingslegionerna Potsdam och München. Jag tror att Bayern drar det längsta strået. Utöver sina sex amerikanskor har man tre duktiga spelare från Österrike samt de båda talangfulla tyska Europamästarinnorna Lena Lotzen och Leonie Maier.

Leonie Maier

Leonie Maier

Potsdam klarade andraplatsen med ett nödrop i våras, och har tappat Yuki Ogimi och duktiga målvakten Alyssa Naeher. Visst har de redan en bra ersättare till Naeher i Anna Sarholz, men sin japanska skyttedrottning får man svårt att ersätta.
Det är nog tanken att Ada Stolsmo Hegerberg skall få jobbet. Hon är ett stort framtidsnamn, men att hon redan skall kunna ersätta en världsspelare som Ogimi känns inte rimligt.

Potsdam blir således fyra. Freiburg var femma i våras, och bör ha bra chans att behålla den positionen. Deras unga Europamästarinnor Melanie Leupolz och Sara Däbrits är ett år bättre, och kan nog tillsammans fylla luckan efter flyktade Marina Makanza.

Från plats sex till elva känns det rätt öppet. Klart är att alla – inklusive de själva – tror att Sindelfingen kommer sist. Laget fick den vakanta plats som uppstod när Bad Neuenahr tvingades dra sig ur.

Men lag som Essen, Leverkusen, Jena och Duisburg kommer att slåss med nykomlingarna Cloppenburg och Hoffenheim om att undvika den andra nedflyttningsplatsen. Jag tippar att Essen och Leverkusen slåss om sjätteplatsen, medan Hoffenheim gör Sindelfingen sällskap ner i andraligan. Om nu inte något annat lag går i konkurs. Duisburg har ju exempelvis varit illa ute förr.

I dag börjar serien. För de som är intresserade, så här är alla övergångar i Frauen-Bundesliga.

Jakobsson flyttar till Cloppenburg

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson lämnar Chelsea, och går till tyska nykomlingslaget Cloppenburg. Det meddelar klubben på sin hemsida i dag.

I allra sista stund innan transferfönstret stängde skrev tydligen Jakobsson på för Cloppenburg, som vann den norra serien av tyska andraligan 2. Frauen-Bundesliga i våras. Då var lagets två främsta målskyttar polska Agnieszka Winczo och makedonska Gentijana Rochi.

Efter uppflyttningen har klubben nu satsat på att värva två mer etablerade forwards. Utöver Jakobsson har man även knutit till sig pålitilga målsytten Mandy Islacker från Duisburg. Islacker gjorde 15 mål i fjol, och slutade med det trea i skytteligan bakom Yuki Ogimi (18) och Conny Pohlers (16).

Jag måste säga att jag blir lite förvånad över Jakobssons nya flytt. Även om det varit lite av fiaskostämpel på Chelseas storsatsning så känns ändå Londonklubben mer intressant än en tysk nykomling. Å andra sidan är ju Frauen-Bundesliga klart bättre än WSL, och Jakobsson får nu spela mot riktigt bra lag och spelare varje vecka. Så det här är kanske ett bra val.

Några kommentarer från Jakobssons sida har jag inte sett ännu. Så vi får väl vänta och se hur hon har tänkt med det här bytet.

Utöver Jakobsson värvade Cloppenburg också i sista stund svenskans före detta lagkompis i Rossiyanka och Chelsea, den brasilianska mittfältaren Ester.

Tyska Eurosport har för övrigt beslutat sig för att börja sända matcher från Frauen-Bundesliga från och med den här säsongen. Huruvida det innebär att vi även kommer att kunna se de matcherna från Sverige återstår att se. För nu har vi ju tre svenska spelare i serien. Utöver Jakobsson förstås också Antonia Göransson (Potsdam) och Nilla Fischer (Wolfsburg).

Dock verkar tyska förbundet fortsätta visa matcher på DFB-tv. I varje fall ligger högintressanta matchen Wolfsburg–Bayern München inne i tablån på lördag klockan 13.00.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

* Klockan 12.30 lottas Women’s Champions League. Lottningen kan man se live på uefa.com. I samband med lottningen får vi också veta om Lotta Schelin blir Europas bästa spelare, eller om titeln går till Nadine Angerer eller Lena Goessling.

EM-bilder av Sverige

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har nått fram till det sista bildspelet från sommarens EM-slutspel, och det rör bilder på vårt eget lag. Framför allt handlar det om bilder från några olika träningar, men det har även smitit med några matchbilder.

Tidigare har jag som bekant lagt upp bildspel på samtliga de lag Sverige mötte under turneringen, samt ett bildspel från finalen. Länkar till dem hittar du här:

* Bilder av genrepet, Sverige–England 4–1.
* Bilder av Danmark–Sverige 1–1.
* Bilder av Sverige–Finland 5–0.
* Bilder av Italien.
* Bilder av Island.
* Bilder av Sverige–Tyskland 0–1.
* Bilder av EM-finalen.

Och här är alla bilder i dagens bildspel, en och en:

Blir Bachmann en guldspelare i år?

Jag satte frågetecken för Göteborg redan när jag såg laget slå Piteå med 1–0 för två veckor sedan. Det frågetecknet fanns kvar efter förra helgens 1–0-seger borta mot Mallbacken.

Efter dagens 5–0-förlust i toppmötet med Malmö är frågetecknet större ändå. För det finns anledning att ställa många frågor kring Göteborgs lag och spel.

Redan i tv4sports intervju inför avspark svarade Torbjörn Nilsson så på Daniel Kristiansson:s frågor att man fick känslan av att Nilsson inte trodde på att hans lag skulle ha en chans att kunna skaka den före detta tabelltvåan Malmö.

Och visst, under 1,5 år har Göteborg jobbat fram ett spel som bygger på att man har en illerkvick toppforward att kontra på. De snabba forwardsen, först Christen Press och sedan Jodie Taylor, har dessutom tryckt tillbaka motståndarna och skapat ytor för ett kreativt mittfältsspel.

I dag kom Malmö till spel utan avstängda Amanda Ilestedt, och hade således i princip långsammast möjliga backlinje. Trots det lyckades knappt GFC hota någon gång i djupled. Dessutom blev det trångt på mittfältet, och då blir det tydligt att Yael Averbuch är lite seg i vissa aktioner. Dessutom var Anita Asante mittback, och saknades i matchen mot Malmös tre centrala mittfältare.

Följden blev att Göteborg hade väldigt svårt att få till något anfallsspel i den första halvleken. 45 minuter i princip utan bollinnehav, innebar en halvleks konstant försvarande, vilket var alldeles för mycket för ett lag som är vant vid att anfalla stora delar av matcherna.

Ramona Bachmann med Marlene Sjöberg i ryggen

Ramona Bachmann med Marlene Sjöberg i ryggen

Att det dessutom såg ut att saknas ledarskap i backlinjen gjorde inte saken bättre. Malmö hade lekstuga, och gjorde fyra mål. Bäst var Ramona Bachmann, som verkar ha prickat in en extrem toppform i höst.
Schweiziskan var inblandad i nästan alla Malmös vassa attacker. Hon borde ha fått kröna sin kanoninsats med att göra något mål, men fick nöja sig med tre assist (fast bara ett av dem räknas i den usla, officiella assistligan) och ett andraassist.

Göteborg går mot en tung höst, där de måste försöka lägga om sitt anfallsspel – något som man inte gör i en handvändning. I och med dagens förlust är GFC borta från chansen att sluta topp två. Känslan är att de kommer att få kämpa för att försvara sin medaljplats, i varje fall om man går på dagens uddlösa insats.

För Malmö ser det mer positivt ut. Medan huvudkonkurrenten Tyresö har storstjärnan Marta på skadelistan, och håller på att bygga nytt, så verkar Jonas Eidevall ha fått pusselbitarna att falla på plats. Jag tycker ju att Tyresö har större potential i sitt lag. Men det hindrar inte att Malmö till slut kan stå där med Kronprinsessan Victorias pokal. De har ju Bachmann i toppform. Hon vill säkert revanschera sig från fjolårets debacle i guldstriden. Dessutom var Anja Mittag pigg i kväll. Vinst hemma mot Linköping nästa tisdag, och läget känns plötsligt väldigt bra.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

* Just Linköping vann med 3–1 hemma mot Piteå i dag. Det var Nilla Fischer:s avskedsmatch. Hon gick av planen mållös. Däremot gjorde backlinjens båda andra landslagsspelare, Jessica Samuelsson och Charlotte Rohlin, varsitt mål.

Det tredje Linköpingsmålet gjorde Stina Blackstenius. Kul förresten att 17-åringen gör mål när hon får chansen i startelvan. Linköping är ett av fyra lag som gör upp om det lilla silvret. Göteborg, Umeå och årets stora skrällgäng Örebro är de andra tre.

Sofie Andersson

Sofie Andersson

* Sofie Andersson gjorde ett otroligt viktigt mål för Vittsjö i kväll. Skånskorna hade chansen att helt lämna nedflyttningsstriden. Men Mallbacken tog ledningen genom amerikanska nyförvärvet Jessica Shufelt, och såg ut att på allvar kunna dra ner Vittsjö i bottenträsket. Men tolv minuter från slutet kämpade Andersson in den viktiga kvitteringen.

I underläge med 1–0 bytte Vittsjö in de båda mittbackarna Ifeoma Dieke och Mandy van den Berg. För lagets defensiv är det förstås en bra nyhet att duon börjar närma sig startelvan igen. Lägg till Annica Svensson och Kendall Fletcher och inse att Vittsjö framöver kan matcha en av damallsvenskans allra bästa backlinjer. Det borde vara en garanti för att laget framöver kommer att utöka avståndet ner mot nedflyttningsstrecket.

För Mallbacken innebär poängen att man nu bara är åtta mål bakom Piteå. Värmländskorna har verkligen varit överraskande stabila. I de två kommande omgångarna väntar bortamöten med Jitex och Kristianstad, matcher som kan avgöra mycket i streckstriden.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

* Slutligen en liten koll utanför Sveriges gränser. Den börjar i England, där det var svenskmöte i går. Sofia Jakobsson gav Chelsea ledningen mot Liverpool, där Louise Fors spelade de första 79 minuterna och Tyresöförvärvet Whitney Engen spelade hela matchen.

Trots att Chelsea ledde med både 0–2 och 2–3 tog hemmalaget Liverpool till slut alla tre poängen. Tyska Nicole Rolser gjorde segermålet till 4–3 i 85:e minuten.
Fors blev mållös i går. I toppmötet med Lincoln (som också vanns med 4–3) satte hon däremot en straff. Det målet kan man se på den här länken.

Även om segern innebär att Liverpool ligger kvar i tabelltopp så känns vägen öppen för ett formstarkt Arsenal. De vann i dag med 3–1 mot Birmingham. Det var 2–0 redan efter 19 minuter och 3–0 i halvtid.

I USA avgörs toppstriden just nu. Den sista omgången av NWSL är uppsplittrad, så Kansas City och Sky Blue kan spela på de resultat som Western New York Flash och Portland Thorns gjorde i natt. Båda vann, så inför avspark i de två sista grundseriematcherna Kansas–Chicago (22.10 svensk tid) och Washington–Sky Blue (23.00) är läget mellan de fyra slutspelslagen så här:

WNY Flash    +16    38
Kansas City   +13   38
Portland          +7    38
Sky Blue         +5    35

Det räcker alltså med en poäng för Kansas för att vinna grundserien. Efter tio minuter i deras match står det 0–0.

Känslan säger Sverige–Norge i final

I morgon spelar Sverige EM-semifinal mot Tyskland. Och med tanke på gårdagens resultat finns det anledning att kalla matchen för en moralisk final.

I varje fall är det självklart att vinnaren i matchen Sverige–Tyskland kommer att vara favorit i finalen. Däremot känns båda semifinalerna vidöppna. Det är faktiskt så nära 50–50 som det bara kan bli.

I finalen lär favoritskapet hamna på typ 65–35 i svensk eller tysk fördel. Fast å andra sidan vet man ju hur starkt Norge brukar vara i en eventuell final. Eller hur det brukar gå för danska lag på svensk mark.

För övrigt är jag lite stolt över att jag flera gånger påtalat att Frankrikes kanske största hot i EM var deras egen medaljfrossa. Dock tippade jag ändå fransk seger mot Danmark, vilket innebar att jag bara satte tre av fyra kvartsfinaler.

Inför dem tippade jag även de åtta lagens startelvor. Utfallet blev hyfsat:

Sverige – 10 rätt
Island – 10 rätt
Tyskland – 9 rätt
Italien – 9 rätt
Norge – 11 rätt
Spanien – 10 rätt
Frankrike – 10 rätt
Danmark – 10 rätt

Notera att jag valde ett upplägg som Pia Sundhage hade varit nöjd med, och skrev hur många rätt – och inte hur många fel – jag hade…

Dags för nya tips. Dock struntar jag i att gissa startelvor den här gången. För det känns svårt nog att pricka in rätt tipstecken i semifinalerna.

* Sverige–Tyskland
Gamla Ullevi i Göteborg, i morgon 20.30

Jag hade inte möjlighet att besöka varken den svenska presskonferensen eller träningen i dag. Men rapporterna därifrån säger att Sundhage kan vara på gång att göra två byten i startelvan. Ut skulle kantspelarna Sofia Jakobsson och Josefine Öqvist gå, och in skulle Lisa Dahlkvist och Antonia Göransson komma.

Ändringarna känns inte orimliga. Men jag undrar samtidigt lite varför Sundhage skulle visa det öppet för media, när 45 av 60 minuter på träningen var stängda. Kan det kanske handla om ett försök att finta tyskorna?

Medan Sverige har imponerat med en makalös effektivitet, och genom att verkligen använda publikstödet som en hjälp, har Tyskland hackat sig genom turneringen.

Men det finns en enorm potential i det tyska laget. Hittills har dock inte Silvia Neid fått pusselbitarna att falla på plats. Det är givetvis ingen fördel att Celia Okoyino da Mbabi är ett frågetecken inför morgondagens drabbning. Men faktum är att det kan räcka med någon mindre justering för att tyskorna skall få igång sitt spel på allvar.

Inför det här mästerskapet var min känsla att Sverige befann sig på en nivå under Tyskland och Frankrike. Den känslan finns inte längre kvar. Tvärtom är jag övertygad om att vi har chans mot tyskorna – en bra chans. Inte minst med hjälp av stödet från ett fullsatt Gamla Ullevi.

Kampen om mittfältet kommer att bli otroligt viktig. Får Sverige utrymme att sikta in bollar bakom, eller utanför, tyskornas sega mittförsvar har vi en jättechans att vinna. Vår snabbhet i offensiven är nämligen ett tänkbart segervapen. Men om tyskorna i stället vinner kampen om mitten, då blir vårt lag vingklippt, och då kommer vårt försvarsspel att ställas på riktigt svåra prov.

Tipset: Jag skulle inte satsa alla mina besparingar på det, för det är inte så att jag känner mig hundraprocentigt säker på min sak – långt ifrån. Men den känsla jag bär på är att Sverige blir ena laget på Friends Arena på söndag. Det svenska favoritskapet i semifinalen är dock bara 51–49.

* Norge–Danmark
Nya Parken i Norrköping, torsdag 20.30.

Även det här är alltså en ytterst oviss match. Båda lagen har visat grym defensiv stabilitet, men sämre spets.

Det innebär inte att det är två lag med liknande spel som möts – utan nästan tvärtom. Danmark har imponerat genom att vara bolltryggt, och spelskickligt. Dock leder det stora bollinnehavet till alldeles för få avslut.
Jag tycker ju exempelvis inte att 26–4 (som det är justerat till) i avslut till Frankrike i kvartsfinalen känns talande. Danskorna ägde ju minst en halvtimma, och borde ha avlossat fler skott i matchen.

Och faktum är ju att Danmark har säkrat minst ett EM-brons utan att ha vunnit en enda match under 90 minuter. Däremot har man segrat i en lottdragning och i en straffläggning. Det är ju faktiskt ganska udda.

Norge spelar en väldigt rak fotboll. Men de gör det bra, och de har EM:s bästa målvakt hittills i Ingrid Hjelmseth, duktiga mittfältare i Ingvild Stensland, Ingvild Isaksen och Solveig Gulbrandsen och fart i Kristine Hegland. Dessutom har måltjuven Ada Stolsmo Hegerberg nu spräckt mästerskapsnollan – vilket är ett stort plus för laget.
Man väntar dock fortfarande på att Caroline Graham Hansen skall få till det. Där har norskorna ett stort sparkapital.

Tipset: Det faktum att Norge kontrar med mycket folk, och har en vassare forward än danskorna, gör att jag tippar norsk seger. Fast inte heller här känner jag mig speciellt säker på min sak, utan nöjer mig med 55–45 i norsk favör.

* Slutligen någonting annat. Jag har under EM inte bistått med lika många länkar med mål och höjdpunkter som jag brukar. Men på uefa.com finns en utmärkt videosida, där man kan se alla mål och höjdpunkter.

Tyskland är Tyskland

I dag har jag varit på en mycket trevlig svensk pressträff i Falkenberg. Jag har ju tidigare kritiserat den svenska mediastrategin vid flera tillfällen.

I dag blir det en hyllning. För det var väldigt trevligt att anlända till Strandbaden i dag. Både för att alla spelare och ledare fanns tillgängliga. Men också för inramningen, med mängder av unga, förväntansfulla autografjägare väntandes utanför hotellet.

Landslaget skriver autografer utanför Strandbaden.

Landslaget skriver autografer utanför Strandbaden.

När alla spelare står till medias förfogande blir pressträffarna mer avslappnade, och inte så stressiga. Och vi i media får chansen att göra fler än en artikel. Kul att landslagsledningen verkar ha lärt sig att det är så man gör öppet mål.

Själv hann jag med snack med Charlotte Rohlin, Antonia Göransson, Sara Thunebro och Kosovare Asllani. Och så hann jag med ett kort tårtkalas med morgondagens 30-åring, Josefine Öqvist.

Det sista först. Det var när jag knäppte den här högst oskarpa bilden som Jossan insisterade på att jag också skulle ta en tårtbit. Och vem kan tacka nej till lite prinsesstårta?

Josefine Öqvist med tårta

Josefine Öqvist med tårta

Jossan är för övrigt en fantastisk personlighet. Hon är alltid sig själv, alltid så skönt spontan att man bara måste tycka om henne.

Thunebro slog sig också ner vid tårtbordet. Där uttryckte hon sin stora beundran för före detta lagkamraten Dzsenifer Marozsan:s talang. Just Frankfurtforwarden är helt klart ett av de stora hoten mot en svensk finalplats.

Skall man sammanfatta vad spelarna sa om Tyskland så kan man göra det med två korta meningar:

”De är en maskin.”

Och:

”Tyskland är Tyskland.”

Det första citatet har väl inte gällt hittills under det här mästerskapet. Det andra går det däremot inte att ha några synpunkter på…

Jag noterade för övrigt att tyskorna spelade 4–4–2 med Anja Mittag och Celia Okoyino da Mbabi som forwards i går. Oavsett om Mbabi kan spela eller inte lär nog Marozsan vara tillbaka i startelvan på onsdag.

Apropå Thunebro så varierar uppgifterna om hon är på gång att sluta eller inte. Jag har sett uppgiften i dag. Men själv dementerade hon att hon skulle sluta när jag pratade med henne i förra veckan. Å andra sidan konstaterade hon att hon är kontraktlös, sin egen agent och inte svarar på mobiltelefonen under EM.

Slutligen strålade Asllani av självförtroende. Kanske inte så konstigt när hon toppar EM:s assistliga på fyra assist. De fem tvåorna har två vardera. Bland dem finns för övrigt Thunebro och Lotta Schelin.

Som avslutning av det här inlägget tänkte jag lägga upp den aktuella, svenska poängligan i EM:

7 poäng (5+2): Schelin
5 poäng (1+4): Asllani
3 poäng (3+0): Nilla Fischer
2 poäng (2+0): Öqvist
2 poäng (1+1): Marie Hammarström
2 poäng (0+2): Thunebro
1 poäng (0+1): Therese Sjögran, Sofia Jakobsson och Lisa Dahlkvist.

Dessutom har Italien gjort ett självmål åt oss.

Personligen saknar jag Caroline Seger på den här listan. Det är inte så att jag tycker att hon har varit dålig under EM, inte alls. Tvärtom tillhör hon de två–tre svenska spelare som jag har givit genomgående högst betyg. Men Seger får gärna fixa några poäng mot Tyskland på onsdag.

Guide till EM-kvartsfinalerna

Inför gruppspelet rankade jag alla EM:s lag, och försökte gissa deras startelvor. Jag prickade inte speciellt rätt varken när det gäller rankingen eller de tolv startelvorna. Eller jo, Sveriges premiärelva satte jag trots allt…

Men trots att utfallet av min förra ranking var tveksam så gör jag ett nytt försök nu inför kvartsfinalerna.

Här är min guide till de fyra kvartsfinalerna:

* Sverige–Island
Örjans vall, Halmstad, i morgon söndag 15.00

Jag kommenterade Island ganska ingående i det förra inlägget. När det gäller Sverige gissar jag att Pia Sundhage kommer att match laget ungefär som hon gjorde mot Finland – alltså sanslöst offensivt.

Det talar för att Lina Nilsson och Sofia Jakobsson återkommer i startelvan trots att Jessica Samuelsson och Lisa Dahlkvist var två av Sveriges allra bästa spelare mot Italien.

Det innebär också att jag tror att Therese Sjögran får börja på bänken, trots hennes succéinhopp senast. Men hon lär säkert få göra ett inhopp.

Det här är min teori om hur Sundhage tänker, och skall väl räknas som en kvalificerad gissning.

Hos Island drog Holmfridur Magnusdottir på sig sin andra varning i turneringen i andra övertidsminuten mot Holland. Det innebär att hon är avstängd, vilket är en klar försvagning av den isländska offensiven.

Mitt tips är att Island startar med övriga tio spelare från startelvan mot Holland, och att Magnusdottir ersätts av Harpa Thorsteinsdottir.

Troliga startelvor:
Sverige: Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Josefine Öqvist, Caroline Seger, Marie Hammarström, Sofia Jakobsson – Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Island: Gudbjörg Gunnarsdottir –  Dora Maria Larusdottir, Katrin Jonsdottir, Sif Atladottir, Hallbera Gisladottir – Sara Björk Gunnarsdottir, Dagny Brynjarsdottir – Fanndis Fridriksdottir, Harpa Thorsteinsdottir, Rakel Hönnudottir – Margret Lara Vidarsdottir.

Tipset: 80–20 i svensk favör.

* Tyskland–Italien
Myresjöhus Arena, Växjö, i morgon söndag 18.00

Tysklands nya, unga lag har varit ojämnt hittills. Många av spelarna ingick i det lag som spelade final i F20-VM i fjol, som också var ganska ojämnt. När de fick tidig utdelning spelade de makalöst fin fotboll. När de inte gjorde mål i sin startoffensiv var de däremot inte lika imponerande.

Minns bland annat att de krossade USA i gruppspelet. 3–0-segern var i underkant. Men i finalen förvaltade de inte sina chanser, och i stället kunde USA kontra sönder tyskorna. Det blev ju amerikansk 1–0-seger där.

Det stämmer väl med det tyska lag vi har sett i EM. Mot Island spelade de stundtals uppvisningsfotboll. I matchen efter föll de för första gången på 17 år i en EM-match, 1–0 mot Norge.

Så om Tyskland får hål på Italien på ett tidigt skede lär det kunna bli stora siffror. Annars kan faktiskt italienskorna skrälla. Tyskornas vänsterförsvar känns inte hyperstabilt, och Melania Gabbiadini är en av turneringens allra bästa högeryttrar.

Frågan är hur Silvia Neid resonerar kring sin startelva. Nu när Jennifer Cramer och Lena Goessling åter är tillgängliga gissar jag att hon går tillbaka till de spelare som krossade Island. Fast säker är jag inte. Det skulle kunna bli ett gäng förändringar efter förlusten – även om den inte verkade tynga tyskorna speciellt mycket.

Stämmer det Antonio Cabrini sa inför Sverigematchen så är mittbacken Laura Neboli redo för spel hos Italien. Det lär vara betydelsefullt, då hon håller till i Duisburg och känner till alla de tyska anfallsspelarna. Hon ersätter alltså troligen Roberta d’Adda i mittförsvaret.

Annars lär Italien spela med samma lag som besegrade Danmark med 2–1 i förra veckan. För även om Elisa Camporese åter är spelklar tycker jag att Sandy Iannella var så bra mot danskorna att jag tror att hon åter får förtroendet.

Troliga startelvor:
Tyskland: Nadine Angerer – Leonie Maier, Saskia Bartusiak, Annike Krahn, Jennifer Cramer – Lena Goessling, Nadine Kessler – Lena Lotzen, Dzsenifer Marozsan, Melanie Leupolz – Celia Okoyino da Mbabi.

Italien: Chiara Marchitelli – Elisa Bartoli, Laura Neboli, Cecilia Salvai, Raffaella Manieri – Alessia Tuttino, Daniela Stracchi – Melania Gabbiadini, Alice Parisi, Sandy Iannella – Patrizia Panico.

Tipset: Tyskland är favorit till 75–25.

 * Norge–Spanien
Guldfågeln Arena, Kalmar, måndag 18.00

Det här är den på förhand klart mest ovissa kvartsfinalen. Det är två helt olika spelstilar som möts, och jag tror att det här passar Norge bäst.

Spanien kommer att rulla runt bollen, medan norskorna lugnt kan få koncentrera sig på kontringar. Det borde passa dem bra. Norskorna har varit imponerande stabila i defensiven, vilket trots allt är ganska oväntat. Målvakten Ingrid Hjelmseth har utstrålat säkerhet, och hon har ju faktiskt inte släppt in ett enda spelmål.

Känslan har ju varit ett tag att Norge håller på att bygga något bra. Det bör minst leda till brons i EM.

För Spanien är det en framgång att ha nått kvartsfinal. Känslan är att de har blivit lite sämre för varje match, och att de är nöjda med att ha avancerat ur gruppspelet.
Å andra sidan kan de spela avslappnat nu, för medalj vore klart mer än vad någon hade förväntat sig från dem.

När det gäller startelvorna är de inte helt självklara. Spanien har roterat en aning. Men jag tror att de gör som mot Ryssland, alltså satsar på att ha med sina båda 90-talister Alexia Putellas och Vicky Losada i startelvan.

Hos Norge fick Even Pellerud angenäma problem när en reservbetonad uppställning besegrade Tyskland. Jag tror dock att han återgår till det lag som slog Holland i andra omgången. Här känner jag mig dock väldigt långt ifrån säker.

Apropå inget är det anmärkningsvärt att Ingvild Isaksen bokförts för segermålet mot tyskorna när det är så tydligt att Elise Thorsnes, om än ofrivilligt, är sista norska på bollen.

Troliga startelvor:
Norge: Ingrid Hjelmseth – Maren Mjelde, Trine Rönning, Marit Fiane Christensen, Toril Akerhaugen – Caroline Graham Hansen, Solveig Gulbrandsen, Ingvild Stensland, Ingvild Isaksen, Kristine Hegland – Ada Stolsmo Hegerberg.

Spanien: Ainhoa Tirapu – Marta Torrejon, Ruth Garcia, Irene Paredes, Elisabeth Ibarra – Silvia Meseguer, Vicky Losada – Alexia Putellas, Jennifer Hermoso, Adriana Martin – Veronica Boquete.

Tipset: Jag ser Norge som knapp favorit till 55–45.

* Frankrike–Danmark
Linköping Arena, måndag 20.45

Frankrike blev enda fullpoängaren i gruppspelet, medan Danmark lottades vidare efter att bara ha tagit två poäng.

Utgången av den här matchen borde alltså vara självklar. Inte minst med tanke på att Frankrike har massor av matchvinnare, medan Danmarks problem är just att man saknar en utpräglad spjutspets.

Fast det finns ett stort MEN här. Frankrike har ju aldrig tagit en medalj i landslagssammanhang. I tre raka mästerskap har de fallit på målsnöret. Nu borde det inte vara möjligt. Men efter att ha sett fransyskorna på ett närmast absurt sätt rada upp missade målchanser i tidigare medaljchanser inser jag att de har en mental barriär att besegra här.

Får fransyskorna hål på danskorna bör det här alltså bli en enkel historia. Men för varje minut som Danmark håller nollan kommer det mentala spöket att växa bland de franska spelarna.

Och jag har sett Danmark ge toppländer bra matcher förr. De har ju flera riktigt bolltrygga spelare, med Katrine S Pedersen och Pernille Harder i spetsen. Frågan är dock om Kenneth Heiner-Möller kör vidare på det lag han hade i början av turneringen, eller det han spelade mot Finland. Jag tror att han återgår till samma startuppställning som mot Sverige och Italien.

Hos Frankrike slutar jag inte att förvånas över att inte förbundskapten Bruno Bini bygger sitt lag kring Lyons centrallinje, utan att spelare som Louisa Necib, Elodie Thomis, Eugenie Le Sommer och Amandine Henry ofta är bänkade från start.
Henry lär inte få spela alls i slutspelet. För övriga tre finns det nog en plats i startelvan, och jag gissar att Necib får den, men det kan lika gärna bli Le Sommer, som är trea i EM:s poängliga med två mål och två assist.

Troliga startelvor:
Frankrike: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Laure Boulleau – Sandrine Soubeyrand, Elise Bussaglia – Louisa Necib, Camille Abily, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Danmark: Stina Lykke Petersen – Theresa Nielsen, Line Röddik Hansen, Christina Öyangen Örntoft, Mia Brogaard – Sofie Junge Pedersen, Katrine S Pedersen – Katrine Veje, Mariann Gajhede Knudsen, Johanna B Rasmussen – Pernille Harder.

Tipset: Fransyskorna är hela EM:s guldfavoriter nu. Därmed är de förstås också jättefavoriter i den här matchen, 90–10.

Trevliga danskor, reklam – och Ogimi

Det är mycket EM nu. I dag har jag hälsat på Danmarks EM-trupp i Floda, och letat EM-feber i Göteborg.

Dessutom har jag jobbat på texter till två tidningar. Det är mycket att skriva de här dagarna innan avspark, något som gör att bloggen har kommit i andra hand. Så riskerar det för övrigt att bli ganska ofta under mästerskapet.

Men något eller några inlägg per dag skall jag nog orka sätta ihop.

Besöket hos danskorna var för övrigt trevligt. De har inte samma hårda mediefilosofi som Sverige, utan alla spelare och ledare var tillgängliga – precis som jag tycker att det skall vara. Jag pratade med Line Röddik Hansen, Pernille Harder och förbundskapten Kenneth Heiner-Möller. Tre trevliga bekantskaper.

Den texten sparar jag dock till onsdagens tidning. I morgon presenterar jag vår svenska trupp i tidningen. Huvudtexten har fokus på 90-talisterna. Där har jag tagit hjälp av Calle Barrling – som också var en trevlig bekantskap.

Vid lunchtid var jag inne vid Gamla Ullevi för att hämta ut min ackreditering. Då passade jag även på att ta en promenad i ett hett Göteborg. Varmt var det, men knappast av EM-feber. För någon sådan kan jag väl inte säga att jag hittade varken på Avenyn eller i Nordstan. Även om det syns på ganska många ställen att mästerskapet är på gång.

EM-reklam på Avenyn.

EM-reklam på Avenyn.

Apropå reklam har Ica spelat in en ny reklamfilm med Kosovare Asllani. Den har jag kikat på ett par gånger i dag. För visst är den bra? Även om Asllani kanske inte är aktuell för Dramaten.

I dag kom för övrigt den andra EM-bibeln – Aftonbladets. Spontant blev jag nog allt lite besviken när jag bläddrade igenom den. Kanske framför allt för att även de har lyckats få med fel slutspelsträd. Det är förstås inte godkänt.

Textmässigt verkar bilagan dock ambitiös. Så jag återkommer med betyg när jag tagit del av reportagen.

Delvis utanför EM har två mindre ligor lyckats med prestigevärvningar de senaste dagarna. Först var det Europas bästa målvakt Nadine Angerer som väljer att spela i Australiens W-league i vinter, för att sedan flytta vidare till NWSL nästa år. Det kan man läsa om här. Vilken klubb Angerer kommer att spela för i W-league är inte klart.

Yuki Ogimi

Yuki Ogimi, tidigare Nagasato

I dag är det engelska WSL som gjort en prestigevärvning. Som det ryktats om ända sedan mars månad lämnar Japans stjärnforward Yuki Ogimi Turbine Potsdam för Chelsea. Hon byter således svensk klubbkompis från Antonia Göransson till Sofia Jakobsson. Det är en övergång som kraftigt försvagar Potsdam, samtidigt som den lyfter Chelsea – som ju inlett serien lite halvdant.

Som bekant vann ju Ogimi skytteligan i Frauen-Bundesliga i vintras på 18 mål. Jag gissar att Potsdam tänker fylla luckan med norska stjärnskottet Ada Stolsmo Hegerberg. 18-åringen är verkligen en vass straffområdesspelare, och utpräglad målskytt. Men är hon redo att ersätta Ogimi redan nu?

Avhopp, lårkaka och spanska spioner

Jag tillbringade förmiddagen på Rambergsvallen. Det började med en presskonferens där ganska mycket kretsade kring Birger Jacobsson:s avhopp.

Jag lyssnade på vad Pia Sundhage hade att säga. Jag tycker att hon svarade bra på de frågor hon fick. Hon sa bland annat att:

”Så klart har jag ett ansvar, precis som Birger för vad vi utsätter spelarna för.”

Och:

”Vi hanterade det bra, men det tog tid från fotbollen, för det här var något vi måste hantera direkt. Personligen tycker jag att det är jobbigt, men det får inte märkas på mig.”

Som jag skrev i går tror jag inte att det här skall behöva påverka laget nämnvärt. Eller snarare, det får inte påverka laget nämnvärt. För ett bra lag måste kunna klara av att hantera oväntade och oönskade händelser.

Sundhage pratade även lite om fasta situationer. Hon berättade inte så mycket egentligen. På frågan om hur många varianter laget har var svaret: ”oändligt många”.

Det låter som ganska många. Hoppas att spelarna kan hålla isär dem…

Caroline Seger ligger skadad

Caroline Seger ligger skadad

Jacobssons avhopp var förresten inte den enda oönskade händelsen som drog till sig medias fokus i dag. Med ungefär en halvtimme kvar av träningen blev Caroline Seger liggande skadad. Det var lite oro först. Sedan förstod man att det inte var så farligt.

Efteråt förklarade läkare Mats Börjesson att det handlade om en lårkaka på högerbenets utsida. Det är klart att en lårkaka inte är någon optimal uppladdning inför en EM-premiär. Men det borde ändå inte vara någon större fara för Segers medverkan.

Mellan presskonferensen och träningen spelade landslaget in en reklamvideo för Camp Sweden. Herrlandslagets supporterklubb skall ju stötta tjejerna under EM. Bland annat genom supportermarscher till matcherna och genom tifon.

Landslaget poserar framför Camp Swedens jättetröja.

Landslaget poserar framför Camp Swedens jättetröja.

Tillbaka till själva träningen. När man jobbade med uppspel så användes Sofia Jakobsson som forward, och Josefine Öqvist som ytter. Skall man ge sig på en gissning utifrån det så blir det samma startelva mot Danmark som det var i genrepet.

För övrigt kändes Öqvist precis så rapp som man hoppas att hon skall vara. Det såg mycket bättre ut än på Skarsjövallen i torsdags.

Slutligen hörde jag att landslagsledningen först hade undrat om det var ett gäng spanska spioner som var på plats på Rambergsvallen.

Spansk spion?

Spansk spion?

Jag förstår tankegången. Men ledarna kunde vara lugna. Det är nämligen EM:s funktionärer som har klätts upp i rödgula, Spanieninspirerade kläder.

Lång analys av Sverige-England

I går var jag väldigt glad över vad jag såg på Skarsjövallen. Det var verkligen en insats som ingav gott hopp om ett succé-EM.

Jag ser i dag att många kritiker tycker att vi som var på plats i Ljungskile hyllar vårt landslag för mycket.

Det tycker inte jag. 4–1 mot England är ett fantastiskt bra resultat. England är rankat sjua i världen. Att slå dem så övertygande som vi gjorde är absolut värt hyllningar.

Som ni vet tycker jag om att ifrågasätta. Men när det görs riktigt bra prestationer tycker jag också att man bör hylla, och till och med ryckas med en aning. Det gjorde jag i går.

Jag gladdes mest över att vi fick se att vi faktiskt har bra segervapen – nämligen vårt presspel, och vår effektivitet. Presspelet var stundtals lysande. Vi vann bollen många gånger precis framför Englands backlinje.

I dag har jag sett om matchen. Upplevelsen brukar få mer gråskala när man ser en match för andra gången. De insatser som man upplevt som fantastiska live blir lite sämre, medan svaga insatser ofta blir lite bättre.

Så var det även den här gången.

På plats upplevde jag Caroline Seger som näst intill felfri. Det vet jag nu att hon inte var. Inte nära. Som jag berättade i går fick Seger en solklar femma i betyg av mig.

På plats upplevde jag Josefine Öqvist som konstant felplacerad. Nu vet jag att hon åtminstone försökte göra rätt. Öqvist fick en solklar etta i betyg.

Hade jag satt om betygen i dag hade nog Öqvist fått en tvåa, om än en svag sådan. Segers femma är inte heller lika solklar längre – men den står ändå kvar.

För visst, Seger hade ett par farliga bolltapp. Och hennes passningsspel var inte lika felfritt som jag först upplevde det. Men Seger skall slå de öppnande passningarna, och då måste man tillåtas att missa ett par – om det handlar om offensiva passningar. Desutom jobbade hon kopiöst, vilket var skönt att se. Bland annat var det hon som vann bollen vid två av våra mål.

Till den lagmässiga insatsen. Man kan ha synpunkter på motståndet, framför allt efter paus. England gjorde ju fem byten i halvtid. Bland annat fick man in en rejält darrig målvakt i Rachel Brown.

Utifrån det är insatsen i den första halvleken värd mest när man ser tillbaka på matchen – det var ju då England spelade med bästa laget. Den halvleken var ojämn från svensk sida. Den började med fem fantastiska minuter där Kosovare Asllani grovt missade ett fritt läge.

När England sedan tog ledningen kändes det ologiskt, även om matchen då hade jämnat ut sig något. De följande 20 minuterna var vi däremot i gungning. Då satt man på läktaren och kände sig orolig.

England kom gång på gång fram på vår högerkant. Vårt mittförsvar var darrigt och samarbetet med Kristin Hammarström var långt ifrån bra. Jag kände det som att det bara var en tidsfråga innan England skulle göra 0–2.

Det engelska ledningsmålet visade för övrigt på att firma Charlotte Rohlin/Nilla Fischer ännu inte är på den nivå man kunde hoppas. För båda missade rejält. Först fick Rohlin inte till sin rensning. Sedan hade Fischer en position och fotställning som gjorde att hon var chanslös att hinna med när insticket kom.

Kvitteringen ändrade allt. Den var frukten av riktigt fint svenskt spel som innehöll uppspel på forward, tillbakaspel och sedan en högklassig långpassning från Marie Hammarström till Antonia Göransson. Potsdamproffsets mottagning i fart och avslutning var högklassiga aktioner.

När Englands backlinje och ena assisterande domaren strax efter dessutom bjöd oss på ett billigt offsidemål till 2–1 föll bitarna på plats.

Under den svaga period där vi var i underläge var frågetecknen gigantiska. Då kändes inte Jessica Samuelsson som en EM-spelare. Och mittfältet var alldeles för brett i försvarsspelet, vilket gav England stora ytor centralt. Ofta var luckan mellan vår backlinje och vår mittfält på en bra bit över 1000 kvadratmeter. Det fanns alltså nästan ett hav att lägga in bollar på.

Efter 2–1-målet höll vi ihop mittfältet bättre. Halvlekens sista kvart kändes riktigt bra. Och efter paus blev det ännu bättre. Då hade vi ett tajtare lag, och vi lät inte England skapa speciellt mycket.

Visst gjorde England fem byten i halvtid. Men man spelad efter paus till åtta elftedelar med samma lag som startade i 1–1-matchen mot Japan förra veckan. Det var alltså ett lag som jag bedömer vara minst en klass bättre än det brasilianska B-lag som vi mötte i vår förra träningsmatch.

Att manöverera ut det engelska laget så totalt som vi gjorde efter paus var helt klart ett härligt styrkebesked. Den engelska förbundskaptenen Hope Powell pratade efteråt om att England inte hade klarat av att stå upp i den fysiska matchen. Att svenskorna både var starkare och snabbare.

Jag delar den uppfattningen.

Nu skall man ju vara medveten om att det bara var ett genrep. Och att ett bra genrep ju förstås inte är någon garanti för att vi även får uppleva ett bra mästerskap.
Men det svenska laget visade efterlängtad klass i går. De lämnade Skarsjövallen med en hel buss full med självförtroende.

Visst kvarstår många av de frågor man hade med sig till Bohuslän:

* Kristin Hammarströms arbete utanför målområdet imponerade inte. Inte kommunikationen med backlinjen heller.

* Mittförsvaret kom ofta fel. Djupet hamnade på fel spelare, vilket innebar att den mittback som var på bollsida flera gånger överraskades av löpningar precis bakom henne. Jag gav Rohlin och Fischer varsin tvåa i betyg. Mer tyckte jag inte de var värda.

* Högersidan är inte löst. Efter en hemsk start spelade nog Jessica Samuelsson in sig i premiärelvan. Men jag undrar om Öqvist finns i positionen framför mot Danmark. Hon jobbade bra den första kvarten. Sedan fick hon order om att snabbare komma ut på kanten. Efter det hamnade hon fel både defensivt och offensivt. Således bidrog hon till att vårt innermittfält tappade kontrollen centralt. Då gjorde både Sofia Jakobsson och Therese Sjögran betydligt bättre insatser efter paus.

* Kosovare Asllani och Lotta Schelin hade inte mycket till samarbete. Båda är vana vid att spela som ensamma spjutspetsar i sina klubblag. De agerade också mest en och en i går. Det gjorde de dock ganska bra. Inte minst Schelin som gjorde två mål och hade ett assist. Dessutom tyckte jag att hon hade ett piggare steg än på länge.

* Vi saknar en plan B – en lösning på hur vi skall vända eventuella underlägen i matchernas slutskede. Pia Sundhage sa att hon hade tänkt att laget skulle träna på forcering i matchens slutskede. Fast väl där var hon nöjd med både resultat och att ha undvikit skador. Därför lät hon i stället Amanda Ilestedt och Jenny Hjohlman debutera.

Alla de här sakerna kunde ha gjort att jag känner mig orolig. Och de finns förstås också i Sundhages bakhuvud.

Samtidigt är hon medveten om att alla lag har svagheter. Och att svagheterna inte är så allvarliga om man väger upp dem med ett antal riktigt rejäla styrkor.

I går var presspelet, snabbheten och effektiviteten tre svenska styrkor som fick mig att bortse från svagheterna. För trots att det var så mycket som inte funkade perfekt vann vi med 4–1 (2–1) i mål och enligt min räkning med 12–4 (5–2) i klara målchanser mot ett av de lag som har kapacitet att vinna EM-guld.

Slutligen noterar jag att man i 75:e minten i går fick lära sig att Jenny Hjolman numera har utrustats med ett h till och således heter Hjohlman.

Hjohlman förekommer för övrigt i det här klippet från matchen. I slutet av klippet noteras också att det verkar vara riktigt bra stämning i truppen:

Sundhage jobbar på tekniken

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så är man på plats på landslagets EM-läger i Stenungsund. Vi i media fick se uppvärmningen på dagens träning. Det handlade om 30 minuters passningsövning.

Sedan fick vi lämna. Träningen är nämligen stängd eftersom laget bland annat skulle jobba med fasta situationer. Fast om någon dansk spion finns i Stenungsund har denne tillgång till en rejäl ”snikens kulle”.

Snikens kulle på Nösnäsvallen.

Snikens kulle på Nösnäsvallen.

Det var inget spännande med uppvärmningen. Jag räknade inte in spelarna, men fick uppfattningen att alla deltog i övningarna. Mest intressant var att se hur Pia Sundhage passade på att förbättra sin egen teknik när spelarna stretchade.

Pia Sundhage tränar teknik.

Pia Sundhage tränar teknik.

Sundhage jobbade med att förbättra gamle Ronaldo:s specialare, att föra bollen från utsida till insida i en rörelse, med samma fot. Alltså den fint som Zlatan Ibrahimovic gjort till sin.

Sjögran i stället för framtiden

Det fanns en plats kvar i EM-truppen. Då valde Pia Sundhage bort framtiden, och satsade i stället fullt ut på dåtiden – och rutinen.

Det blev inte 17-åriga talangen Lina Hurtig, inte jämnåriga Marija Banusic eller 20-åriga Elin Rubensson. Det blev 36-åriga Therese Sjögran.

Pia Sundhage

Pia Sundhage presenterar EM-truppen.

Jag var alltså på plats i Volvohallen i Torslanda och hörde Sundhage förklara sin uttagning. Beslutet att ta med Sjögran fattades vid landslagsledningens tredje och sista diskussion i går morse. Vår förbundskapten förklarade att det är en chansning, då Sjögran inte spelat så mycket i damallsvenskan.

”Men jag gillar att chansa lite, och vi har inga skador i truppen, så vi har råd med det.”

Det som tog Sjögran in i truppen var hennes 182 landskamper – och framför allt hennes mästerskapsrutin.

Sundhage ringde Sjögran just innan presskonferensen:

”Det blev helt tyst i telefonen.”

Jag frågade Sundhage om talangerna Hurtig och Banusic påverkats av det faktum att man bara får spela i ett mästerskap per år, vilket jag skrev om här, påverkat uttagningen. Hon svarade så här:

”Ingenting. Det är alltid A-landslaget som går först, och jag har inte brytt mig ett dugg om vad som är bäst för olika spelare – utan bara om vad som är bäst för laget.”

Samt:

”Alla som varit uttagna i trupperna har visat framfötterna på ett eller annat sätt. Men det var för få gånger de visade kvaliteter.”

Hurtig och Banusic kan knappast ha imponerat på Sundhage då de väljs bort för en spelare som varken har visat upp sig på landslagsläger eller i damallsvenskan på ett helt år. Men vi får väl hoppas att den här uttagningen leder till att det blir svensk succé i både stora EM – och i F19-EM i augusti.

I övrigt var Sundhages trupp hyfsat lättläst. Hon tog med de 21 spelare som jag räknade med i förra veckan. De två öppna, offensiva platserna gick till Sjögran och Jenny Hjolman.

Uttagningen av kvicka Hjolman innebär att Sundhage satsar stenhårt på snabbhet i sin forwardsuppsättning. Det är ju snabbheten som är främsta kännetecken även för Lotta Schelin, Sofia Jakobsson och Josefine Öqvist. Den enda forwarden som skiljer ut sig är Kosovare Asllani, som ju har teknik och speluppfattning som främsta egenskaper.

Sundhage:

”Jag tror inte att något annat land har så många snabba spelare.”

Så är det nog. Men huruvida det är något bra eller inte återstår att se.

Backar vi bandet ett halvår är förstås Elin Magnusson truppens verkliga megaskräll. Men med tanke på att hon varit med i de två senaste trupperna, och fick debutera senast mot Brasilien så var den uttagningen ändå inte oväntad.

Andra saker som framkom vid presskonferensen är att Kristin Hammarström fortfarande är förstamålvakt, att Sundhage inte tänkt klart kring fyrbackslinjen eller mittfältet ännu. Således blir även genrepet mot England lite av en testmatch. Om det är så bra kan man diskutera, men på något sätt är det väl ändå lite kul.

* I övrigt vid presskonferensen meddelade EM:s organisationschef Göran Havik att drygt 85 000 biljetter nu är sålda, varav cirka 20 000 till finalen. Sveriges tre gruppmatcher är i princip slutsålda.

* Själv hann jag med att ta en pratstund vardera med tre av de fyra närvarande spelarna, nämligen Hedvig Lindahl, Marie Hammarström och Nilla Fischer. Vad de sa återkommer jag med i ett separat inlägg.

Startelva och kort semester

Pia Sundhage har presenterat startelvan för kvällens (avspark 17.45 på Söderstadion) möte med Brasilien. Och det är en hysteriskt offensivt balanserad elva.

Sverige startar nämligen så här: Sofia LundgrenLina Nilsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroJosefine Öqvist, Marie Hammarström, Caroline Seger, Antonia GöranssonLotta Schelin och Kosovare Asllani.

Sofia Lundgren

Sofia Lundgren

De spelare här som har mest att bevisa är förstås Sofia Lundgren, Lina Nilsson och Josefine Öqvist, som alla tre är nya i startelvan jämfört med Norgematchen.

Framgångsrika herrlag brukar ofta vara defensivt balanserade, alltså 55–45, 60–40 eller möjligen 65–35 i defensiv favör. Det viktigaste för att nå framgång där är att hålla nollan. Inom damfotbollen är det lite lättare att göra mål, vilket gör att man kan vinna på att ha en något mer offensiv balans.
Men ju tuffare och jämnare det blir i världseliten, desto mer närmar sig damfotbollen det förhållande som gäller inom herrfotbollen.

Som jag ser det består Sundhages startelva av tre utpräglat defensiva spelare (mittbackarna och Marie Hammarström), samt sju offensivt lagda. En uppskattning är att om man sätter defensiven först blir balansen någonstans 40–60 eller kanske till och med 35–65. Alltså som sagt, hysteriskt offensivt.

Den här typen av balans är förstås väldigt bra när man anfaller. Problemet är att överoffensiva lag ofta saknar tillräckligt med utpräglade bollvinnare, vilket gör att man riskerar att få lägga mycket kraft på att jaga – och inte får så många anfall som man hoppats på.

Det skall därför bli intressant att se hur förbundskapten Sundhages uppställning faller ut. Jag såg tidigare i dag att hon önskar få längre anfall än tidigare. Jag måste säga att jag är tveksam till om hon valt rätt spelare för det. Det här känns däremot som ett riktigt vasst kontringslag.

Men jag skall inte döma ut testet i förväg. För visst vore det kul om den här ultraoffensiva uppställningen faktiskt fungerar?

Med det sagt så tänkte jag meddela att jag nu kommer att ta några dagars semester från den här bloggen. Det är väl kanske ingen klockren tajming, med landskamp i kväll och EM runt hörnet. Men ibland är det annat som drar.

Och då jag inser att jag inte kommer att hinna skriva något efter matchen i kväll, samt att jag inte kommer att ha tillgång till dator under resten av veckan, så får det här bli veckans sista inlägg.

Jag lovar att återkomma på måndag, eller allra senast på tisdag. Då presenteras EM-truppen i Göteborg, och jag kommer att vara på plats. Det blir kul.

Innan jag stänger butiken och gå på min lilla minisemester så är det ju läge att fundera ut vilka spelare som kommer att presenteras på tisdag.

Sundhage har sagt att det är sju–åtta spelare som slåss om de tre–fyra sista platserna.

De elva som startar i kväll är givna i truppen. Det är även samtliga de som spelade mot Norge senast. Alltså: Kristin Hammarström, Jessica Samuelsson, Lisa Dahlkvist, Emmelie Konradsson, Olivia Schough och Sofia Jakobsson.

Därmed är vi uppe i 17 spelare. Det skall in sex till, och det borde handla om en målvakt, två mittbackar, en central mittfältare, samt två yttermittfältare/forwards.

Amanda Ilestedt

Amanda Ilestedt

Som målvakt lär det bli Hedvig Lindahl. Och Amanda Ilestedt borde ligga nära till för den första mittbacksplatsen.

Den andra mittbacken tippar jag blir Stina Segerström, trots att hon för tillfället har lite skadeproblem. Andra kandidater är Marina Pettersson Engström och kanske även Malin Levenstad.

Den centrala mittfältaren borde bli Elin Magnusson. Det huvudalternativ som finns är Carina Holmberg.

Det är på de två sista positionerna som det är klart mest vidöppet. Sundhage har under året testat följande spelare för aktuella positioner: Malin Diaz, Elin Rubensson, Susanne Moberg, Julia Spetsmark, Jenny Hjolman, Lina Hurtig och Marija Banusic. Det har även spekulerats en del kring Therese Sjögran. Fast Sjögran känns inte aktuell, och hon verkar även själv ha givit upp. I varje fall skriver hon det i sin nya EM-blogg.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Personligen tycker jag att trion Rubensson, Hurtig och Banusic är de mest spännande namnen här. Fast vad jag tycker är ju inte relevant. Det enda intressanta är ju hur Sundhage resonerar kring våra unga talanger. Och här har jag svårt att känna av hur vinden blåser.

Men på tisdag får vi alltså svaret. Visst blir det väl spännande?

Därmed återstår bara för mig att önska er alla en glad midsommar. Vi hörs.

På onsdag kan guldstriden avgöras

Tyresö fortsätter att gå som tåget i damallsvenskan, och vinner laget i Malmö på onsdag känns guldstriden redan avgjord.

För som jag ser det behöver LdB FC Malmö ta minst fyra poäng på de båda mötena med Tyresö för att ha en chans att vinna serien. Minst.
För Tyresö är så stabilt att det kanske till och med krävs att skånskorna tar full poäng i de inbördes mötena.

Malmö spelar alltså lite med kniven mot strupen hemma på Malmö IP på onsdag. Förlust och Tyresö är sex poäng och minst 13 mål före. Det är ett försprång som Malmö knappast lära kunna ta in.

Som jag skrivit ett par gånger tappade Tyresö elva poäng i fjol. Snittet hittills i år har talat för att de kanske till och med kommer att ge bort färre poäng än så. Malmö har redan tappat sju poäng. Förlust på onsdag och ni kan själva räkna ut vilka marginaler som LdB FC har kvar för höstens elva omgångar…

I dag vann både Tyresö och Malmö klara, och väntade segrar. Christen Press gjorde ett äkta hattrick i andra halvlek när TFF besegrade Kristianstad med 5–1 (2–1) och Malmö vann med 3–0 borta mot Sunnanå.

Två av Tyresös mål finns på det här klippet.

Apropå Tyresö så konstaterade förbundskapten Pia Sundhage till SVT att landslagets centrala mittfältspar Caroline Seger och Lisa Dahlkvist har ganska väsensskilt andra roller i klubblaget.
Det hon indirekt sa är förstås att landslaget inte gynnas av att de dagligen tränar på att spela ett annat spel än vad som väntar i EM.

I Tyresö är fördelningen anfall försvar kanske 80–20, medan det i landslaget är närmare 50–50. Följden blir att man kan agera på ett ganska annorlunda sätt. Dahlkvist konstaterar också till SVT att:

”Jag tror inte att Pia vill se mig spela så här i EM.”

Jag ifrågasatte nyligen Seger här i bloggen. Och hennes risktagande har betydligt större berättigande i Tyresö, som dominerar sina matcher, än i landslaget där vi har ganska svårt att föra matcher.
Seger måste alltså spela mer rejält i landslaget, och ta mindre risker.

Om guldstriden kan få ett avgörande på onsdag så ändrade bottenstriden utseende i dag. Både Vittsjö och Jitex vann segrar som tog de närmare mittenskiktet än nedflyttningsstrecket.

För Jitex blev inhopparen Sofia Andersson matchhjälte i 89:e minuten i Örebro. Då hade hon varit på planen i tre minuter. För framspelningen svarade en annan inhoppare, Leena Puranen. Jag gissar att Stefan Rehn var ganska nöjd med sina byten i dag…

Vittsjö vann klart mot Umeå, 3–0. I UIK var både Lina Hurtig och Tuija Hyyrynen tillbaka i startelvan. Det hjälpte alltså föga, mot ett Vittsjö som äntligen verkar ha fått upp farten igen. Två av fjolårets hetaste spelare i damallsvenskan; Emma Sjödahl och Sofie Andersson gjorde mål i dag. För Andersson var det årets första. För ett år sedan var hon så glödhet att jag tyckte att hon borde ha testats i landslaget. I år känns det inte aktuellt.

Malin Reuterwall och Caroline Jönsson

Malin Reuterwall och Caroline Jönsson

Noterbart från den matchen också att Caroline Jönsson vaktade Umeås mål. Den före detta landslagsmålvaktens nästa sista, eller allra sista, match blev nog inte vad hon räknat med. Umeå har redan matchat in sin ersättare, Malin Reuterwall – en målvakt som jag tycker utstrålar lugn och stabilitet. Kanske kan Reuterwall vara ett framtida namn för landslaget?

I övrigt i damallsvenskan i dag gjorde Pernille Harder sitt sjunde mål för året, och blev matchvinnare för Linköping mot Mallbacken. Dessutom vann Göteborg i Piteå, vilket innebär att Piteås möte med Sunnanå på midsommarsöndagen blir ännu mer viktigt för norrbottningarna.

* I dag färdigspelades den danska ligan. Det har sedan länge varit klart att Bröndby skulle vinna. I och med dagens 6–1-seger mot tvåan Hjörring går mästarinnorna genom säsongen obesegrade.

* I England gjorde Toni Duggan hattrick för Everton när man vann med 4–1 borta mot Chelsea. Sofia Jakobsson gick mållös av planen, och tappade ledningen i skytteligan till Duggan – som står på fem mål, ett fler än Jakobsson.

* Enligt en obekräftad siffra jag sett var det 787 000 fransmän som följde cupfinalen på franska Tv4 i går. Känns som en väldigt bra siffra. Kul. Någon publiksiffra från matchen har jag inte sett, men känslan var att arenan i Clermont var ganska välfylld.

* Slutligen en liten utblick till USA och NWSL. Efter veckans täta matchande toppas nu skytteligan av duon Abby Wambach och Alex Morgan – båda på sex mål. Den haltande tabellen toppas fortfarande av Sky Blue och Portland, båda på 22 poäng. Gapet ner till trean är åtta poäng, men lagen bakom har spelat två respektive tre matcher färre, och kan minska luckan.

Snart halvtid och skrällarna är få

Vi börjar närma oss halvtid i damallsvenskan, och serien har utvecklats precis som väntat – den har splittrats upp i flera grupper. För tillfället handlar det om tre grupper.

Toppgruppen består precis enligt tipset av två lag; Tyresö och Malmö. Därefter är det två grupper om fem lag vardera. Mittengruppen med Linköping, Göteborg, Umeå, Kif Örebro och Kristianstad samt bottengruppen med Jitex, Vittsjö, Mallbacken, Piteå och Sunnanå.

Det här följer nästan exakt det tips jag lämnade i fyra inlägg inför seriestart. Tätgruppen med Tyresö och Malmö var lätt att hitta. Att Linköping, Göteborg, Umeå och Kristianstad skulle vara övriga lag på tabellens övre halva var också lättippat.

Däremot var Kif Örebro mer svårfunnet. De är seriens stora positiva skräll, även om de har tappat mycket av sin spets nu när Sarah Michael inte kunnat spela. Den lilla skrällen är Mallbacken – som hänger med bättre än väntat. Dock drabbades de i veckan av ett tungt avbräck i och med korsbandsskadan på Maija Saari. Det kan faktiskt vara smällen som sänker värmländskorna.

Största besvikelsen har Sunnanå varit. Skelleftelaget har inte vunnit någon match ännu, och deras försvar läcker som ett såll. De riskerar att snart bilda en helt egen grupp i tabellens bottenskikt. Även om det ännu finns tid att lyfta så talar mycket för att matchen Sunnanå–Piteå den 24 juni är tabelljumbons sista biljett in i serien. Förlust där och klubbledningen kan börja planera för elitettan.

Jag tror inte att något lag från de tre olika grupperingarna i tabellen har kapacitet att lyfta upp i en högre grupp. Däremot finns det risk att något lag tappar, och faller ner i gruppen under. Dessutom kan grupperna delas upp i fler. Toppgruppens två lag kan för övrigt dela upp sig redan på onsdag, då det ju är seriefinal.

Samtliga matcher i omgång 10 spelas i morgon. Jag har hört att ”toppmötet” Tyresö–Kristianstad skulle visas i Tv4sport. Men matchen finns inte med i några tablåer, så det är kanske ingen match som tv-sänds den här helgen. Synd, för det hade varit kul att äntligen få se KDFF på tv.

I övrigt är Malmö och Linköping storfavoriter i sina matcher mot de båda nykomlingarna. Dessutom är det tre ganska öppna matcher i form av Vittsjö–Umeå, Örebro–Jitex och även Piteå–Göteborg.

* För Malmös Anja Mittag är det tydligen hektiska tider. Hon pendlar mellan Malmö och en samling med det tyska landslaget. Läs om det här. Det är en stor trupp som är samlad, för den tyska EM-truppen presenteras först den 20 juni.

* Så en koll på vad som händer utanför våra gränser. Ligorna i Sydeuropa börjar bli färdigspelade, och i helgen är det egentligen bara två cupfinaler som drar till sig lite intresse.

* I Frankrike lär Lyon vinna sin final med minst tre–fyra måls marginal mot skrällgänget Saint-Etienne. Matchen börjar 21.00 i kväll, och här är en länk till matchen.

Matchen är kanske mest intressant för att den här Sonia Bompastor:s allra sista. Dessutom fyller lagkaptenen 33 år i dag. Gissningsvis kommer det att finna många skäl att fira henne i kväll.

* I Österrike vann Neulengbach ligan på bättre målskillnad än tvåan Spratzern. Båda lagen vann 17 matcher och förlorade en, och båda spelar till hösten i Champions League. Men först gör de i dag 17.00 upp i cupfinal.

* De enda ligorna av intresse som pågår för fullt i Europa är engelska WSL och norska toppserien.

I WSL ser det ut att bli jämnare än i fjol. Tre lag verkar utmana om guldet, nämligen Liverpool, Bristol Academy och storfavoriten Arsenal. Inga av de tre möts inbördes i helgen, utan de får räknas som favoriter i sina respektive matcher.

Liverpool är ju ett svensklag (Louise Fors). För det andra, Chelsea med Sofia Jakobsson, talar mycket hittills för en placering i tabellens mittenskikt.

Jakobsson delar ledningen i ligans skytteliga på fyra mål med Natasha Dowie (Liverpool) och spanska Natalia de Pablos (Bristol). Fors har gjort tre, och delar därmed fjärdeplatsen med två spelare.

* I Norge har de båda favoriterna Stabaek och LSK (Lilleström) dragit ifrån. Båda är obesegrade inför helgens omgång.

Båda svensklagen Avaldsnes (Freja Hellenberg, Mia Jalkerud och Linnea Liljegärd) och Vålerenga (Kristin Carlsson) ligger i det stora och täta mittenskiktet mellan plats fem och tio.

Skytteligan leds av Stabaeks Elise Thorsnes på elva mål. Tvåa är Trine Lise Åvik från Amazon på sju. Av svenskorna har Liljegärd gjort två mål och Jalkerud ett.

Apropå mål och Norge så rekommenderas en titt på det här målet från en av toppseriens tidiga omgångar. Det är Medkilas Elisabeth Jeppesen som bjuder på ett riktigt drömmål mot Sandviken.

* Slutligen noteras att Linköpings serbiska testspelare från i vintras, Jovana Damnjanovic, inte hamnar i damallsvenskan. Den 18-åriga talangen har nämligen skrivit på för Champions Leaguemästarinnorna VfL Wolfsburg. Läs nyheten på tyska här.