Kategoriarkiv: Kosovare Asllani

Bilder av Sverige–Holland

Publicerad den av
Svara

Jag hade med mig kameran till Gamla Ullevi i går, och här är resultatet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var rätt svårfotat för oss amatörer, med en ganska lågt stående, och stark sol. Men några ok rutor blev det trots allt.

Madelaine Edlund
Kosovare Asllani
Tessel Middag
Kirsten van de Ven
Johanna Almgren med Anouk Hoogendijk i ryggen
Kosovare Asllani och Lotta Schelin
Daphne Koster
Sara Larsson
Sofia Jakobsson utmanar
Lotta Schelin
Jubel över 2-1-målet
Caroline Seger
Sverige har kvitterat på straff
Sofia Jakobsson
Kvadraten
Lotta Schelin
Leonne Stentler och Sara Thunebro
Anouk Hoogendijk och Kosovare Asllani
Kosovare Asllani
Holland är klart för start.
Sofia Jakobsson
Madelaine Edlund missar kanonläge
Anouk Hoogendijk, Tessel Middag och Leonne Stentler.
Daphne Koster
Lieke Martens
Holländskor efter matchen
Holland värmer upp
Anouk Hoogendijk
Lotta Schelin
Daphne Koster pekar ut riktningen
Annica Svensson
Petra Hogewoning
Anouk Hoogendijk jagas av Kosovare Asllani
Kirsten Van de Ven
Marie Hammarström
Marlous Pieete
Daniel Kristiansson och Hanna Marklund
Anouk Hoogendijk
Sara Thunebro och Marlous Pieete
Sverige jublar
Tackskylt
Anouk Hoogendijk och Lisa Dahlkvist
Mandy van den Berg
Lieke Martens
Danielle van de Donk och Renee Slegers
Claudia van den Heiligenberg
Sofia Jakobsson och Daphne Koster

 

Till slut fick Dennerby en Seger av världsklass

Publicerad den av
1

Så har man slagit sig ner i tv-fåtöljen efter en heldag i damfotbollens tecken. I förmiddags var jag med på en liten sittning med den svenska EM-organisationen. Det var intressant, och det finns all anledning att återkomma till den inom kort.

Men först lite synpunkter på dagens svenska landskamp – Thomas Dennerby:s avskedsmatch.

Thomas Dennerby

Thomas Dennerby intervjuas av Daniel Kristiansson och Hanna Marklund

Efteråt, när Dennerby mötte pressen, verkade han avslappnad och kanske även lite lätt rörd. Han sa att det absolut var rätt tid för honom att lämna posten som förbundskapten, och att han således inte ångrar sitt beslut på något sätt. Men att avskedet ändå var jobbigt. Han förklarade så här:

”Jag älskar människor. Jag älskar de som jobbar på hotellen, spelarna, ledarna – jag älskar er journalister.”

Han konstaterade också att han tog jobbet för att vinna titlar. Han hade tänkt sig bli den förste svenske förbundskapten sedan 1984 att leda landslaget till ett mästerskapsguld. Men att tre förluster på fyra kvartsfinaler i stora mästerskap är inte godkänt.

Skulle laget vinna guld på hemmaplan nästa år gav han följande löfte, eller skall vi se det som ett hot:

”Vinner de EM nästa år ska jag vara den första som springer in på planen…”

Till själva matchen. För svensk del var den länge väldigt avslagen. Före paus fick jag tre nya favoritspelare. Alla spelade i orange.

Lagkaptenen Daphne Koster kanske inte är blixtsnabb. Men hon spelar ett väldigt elegant mittbacksspel. Den defensiva mittfältaren Anouk Hoogendijk visade en underbar förmåga att spela sig ur alla situationer. Och släpande forwarden Lieke Martens briljerade med fin bollbehandling, och ett bra passningsspel.

Anouk Hoogendijk

Sverige?

Uselt. Spelarna verkade helt ointresserade av att ge Dennerby en fin avskedspresent. De verkade inte heller förstå att Pia Sundhage kommer att studera den här insatsen noga innan hon tar ut sin första trupp. För uppträdandet var stillastående och helt utan aggressivitet.

Jag har tidigare ifrågasatt Caroline Seger i landslaget. Det gjorde jag i halvtid i dag också. Jag satt nämligen och specialstuderade henne. Och under de första 45 minuterna gjorde hon nästan bara alibilöpningar. Hon lät Lisa Dahlkvist ta hand om precis allt skitjobb centralt på planen.

Caroline Seger

Efter paus kom en ny Caroline Seger ut på planen. Plötsligt var hon en världsspelare. Visst hände det att hon fuskade med hemjobbet även i andra halvlek. Men på det stora hela var hon planens gigant – rörlig, kreativ och hjärnan bakom de flesta svenska anfallen. Spelar hon på den nivån är hon spelaren att bygga laget kring.

Den viktigaste gåtan för Pia Sundhage att lösa är att få Seger att vara en världsspelare under 90 minuter plus tillägg, varje gång hon drar på sig landslagströjan. Knäcker Sundhage den nöten så kan vi faktiskt stå där med EM-pokalen på Friends Arena den 28 juli nästa år.

Fast i halvtid tänkte man knappast på EM-guld. Så långt ledde Holland rättvist med 1–0. Jag ifrågasatte i går om inte Dennerby hade matchat en något för offensiv startelva. Så visade det sig vara. Ingen av Lotta Schelin, Antonia Göransson, Kosovare Asllani, Seger eller Sofia Jakobsson vann några bollar. Och när vi trots allt fick innehav, så kastade vi bara i väg bollen.
Holland hade alltså 1–0 i mål. De hade även 54–46 i bollinnehav och 4–1 i skott mot mål.

Holland jublar

I andra halvlek vann Sverige däremot skotten mot mål med 10–0. Klart är att laget fick väldigt mycket bättre balans när Marie Hammarström kom in på vänsterkanten. Hon hjälper de centrala mittfältarna i defensiven, och bidrar till att öka bollinnehavet.

Klart är också att Kosovare Asllani växte ut till en tänkbar startspelare som en följd av att Seger började jobba. Plötsligt fick Kosse vettiga passningar på fötterna, och Kristianstadsspelaren kunde visa sin höga potential.

Jubel över 2-1-målet

Som jag ser det står Pia Sundhage inför två val när det gäller offensiv uppställning. Antingen att fortsätta med 4-2-3-1 med Asllani som tia. Eller byta till 4-4-2 med Jakobsson och Schelin som forwards. Det skall bli intressant att se vilken färdriktning vår nya förbundskapten väljer.

Det skall även bli intressant att se hur Sundhage tänker använda Caroline Seger. För som sagt, Seger har nyckeln till svensk framgång. Om hon bara känner för att använda den.

Dennerbys fina facit

Publicerad den av
Svara

Här är Thomas Dennerby:s sista startelva som svensk förbundskapten: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Caroline Seger, Lisa Dahlkvist – Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Antonia Göransson – Lotta Schelin.

Det är en ovanligt offensiv uppställning för att vara Dennerby. Kanske till och med en för offensiv uppställning, det finns ju bara en bollvinnare på mittfältet. Fast även det här laget bör kunna ge i praktiken EM-klara Holland en bra match.
Det enda som överraskar mig lite med startelvan är att vår klart bästa poängspelare i OS, Marie Hammarström, inte får vara med.

Att Dennerby skulle spelar Lindahl i målet är ju däremot ingen överraskning. Men som jag ser det är det förbundskaptenens stora misstag under de sju år han lett oss.

För jag har hört och läst om att Sverige har tappat mark under Thomas Dennerby. Det är ju helt fel. De som säger det har ingen koll.

Och visst man kan känna vibbarna av misslyckande när man läser dagens rubrik på damfotboll.com: ”Ändå inget dåligt facit när Thomas drar slutstrecket”.

Nej, Dennerby har inget dåligt facit. När han tog över som förbundskapten i juli 2005 var Sverige rankat sexa i världen. När han nu lämnar över till Pia Sundhage är Sverige rankat – sexa.
Dennerby har gjort ett stabilt och bra jobb under sina dryga sju år. Han har hållit kvar Sverige i världstoppen – och det är bra gjort.

För titta här. Så här såg toppen av damfotbollens världsrakning ut för sju år sedan:

1) Tyskland
2) USA
3) Norge
4) Brasilien
5) Frankrike
6) Sverige
7) Nordkorea
8) Kina
9) Danmark
10) Italien
11) Japan
12) Kanada

Nu ser världsrankingen ut så här:

1) USA (310 miljoner)
2) Tyskland (82 miljoner)
3) Japan (126 miljoner)
4) Brasilien (201 miljoner)
5) Frankrike (64 miljoner)
6) Sverige (9,5 miljoner)
7) Kanada (33 miljoner)
8) England (GB – 60 miljoner)
9) Australien (20 miljoner)
10) Italien (62 miljoner)
11) Nordkorea (23 miljoner)
12) Danmark (5,5 miljoner)

Siffran bakom respektive land visar ländernas folkmängd i oktober 2011 – enligt wikipedia.

Jämför listan från 2005 med den från 2012, och se att Sverige är det enda land med färre än 60 miljoner invånare som låg på topp tio för sju år sedan – och som fortfarande ligger kvar. Det är imponerande.

Och verkligheten är ju bättre än så. För under nästan hela Dennerbys sjuårsperiod har vi legat på en högre placering än sexa. Större delen av tiden har vi faktiskt legat topp fyra. Så trots att damfotbollen utvecklats enormt sedan 2005 är vi med bland de länder som leder utvecklingen.

I länkad artikel på damfotboll.com konstateras att Dennerby har 25-3-0 i kvalmatcher till stora mästerskap. Och att samma siffror i mästerskapens gruppspelsmatcher är 9-4-2. Det är två fantastiska tabellrader.

Trots det har Dennerby ryktet om sig att vara en förlorare. Och hans facit i stora mästerskap är trots allt inte lysande:

* VM 2007: Utslagna i gruppen
* OS 2008: Utslagna i kvartsfinal
* EM 2009: Utslagna i kvartsfinal
* VM 2011: Brons
* OS 2012: Utslagna i kvartsfinal

Det innebär att Dennerbys statistik i mästerskapens utslagsmatcher är 2-0-4. Och det är förstås de siffrorna som gjort att han fått en förlorarstämpel.

Fast om vi skall vara ärliga har Dennerby haft ett sämre spelarmaterial att jobba med än föregångaren Marika Domanski-Lyfors. Det laget peakade 2003–05, en period där de spelade minst semifinal i tre raka mästerskap. Och kärntruppen där var på väg ner när Dennerby tog över.

Han har fått påbörja en generationsväxling, och jag tycker att han skött det bra.

När jag har träffat Dennerby har han varit trevlig och prestigelös, en person som det är lätt att tycka om. Men alla spelare har inte varit på hans sida de senaste åren, och därför var det dags nu att ge landslaget en ny energikick.

Så med bara timmar kvar på en era säger vi tack Dennerby, välkommen Sundhage.

Schelin, PSG, tysk målkavalkad och en japansk cupskräll

Publicerad den av
3

I går blev jag lite glad när jag i flera svenska medier kunde läsa om att Lotta Schelin gjort två mål för Lyon i årets första ligaomgång.
Nyheten fanns på text-tv, damfotboll.com, på Radiosportens hemsida och hos Aftonbladet.

Det är väldigt lovande. För då kanske den här bloggen snart är överflödig. För som ni kanske minns från det här inlägget så förlängde jag livet för bloggen eftersom svenska medier var så usla på att följa våra utlandsproffs.

I Aftonbladets artikel står det dessutom om att Schelin tackade nej till PSG i somras. Och att PSG har en budget på 40 miljoner kronor inför säsongen. Vad har Tyresö? 20 miljoner?

PSG skall tydligen nu jobba på att värva Abby Wambach och Christine Sinclair. Storstjärnorna kan behövas, för laget fick en fiaskostart på årets liga. De nådde bara 1–1 borta mot tippade mittenlaget Guingamp.

Ligan som det skrattades åt i Sverige för några år sedan är för övrigt betydligt hetare än damallsvenskan. Lyon hade en publiksiffra på 3000 i sin premiär. I damallsvenskan har vi bara haft en publiksiffra över 3000 på hela säsongen, och ytterligare två över 2800.

Och som sagt. Lotta Schelin gjorde alltså två mål i aktuell match. Se dem och alla Lyons övriga sex mot Rodez på den här länken. Mästarinnorna hade för övrigt fyra tvåmålsskyttar. Utöver svenskan även nyförvärvet Laetitia Tonazzi, Camille Abily och Ami Otaki.

Utöver Lyon och PSG är som vanligt Juvisy och Montpellier topptippade. Och båda de lagen tog klara segrar i premiäromgången.

* I Tyskland fick vi däremot se en riktig praktskräll i den andra omgången. Essen-Schönebeck vann nämligen med klara 3–1 hemma mot superlaget FFC Frankfurt efter två mål av Melanie Hoffmann och ett av Charline Hartmann. Hoffmanns första var för övrigt en högklassig frispark.

Sara Thunebro spelade från start för Frankfurt. Hon blev utbytt i minut 70. Jag såg bara andra halvlek, och under de 25 minuter hon spelade där tyckte jag att hon skötte sig. Däremot spelade Frankfurt ett högst sömnigt försvarsspel både vid 2–1 och 3–1.
Se själv på det här klippet.

Aktuellt klipp är ett tyskt målfyrverkeri. Alltså alla mål från aktuell omgång i Frauen-Bundesliga. Men eftersom det bara spelades två matcher i helgen finns bara åtta mål med. De fyra från Frankfurtmatchen, och Güterslohs fyra från nykomlingsmötet med Sindelfingen.

Här är för övrigt klippet med målen från omgång ett.

Det här med målkavalkader är för övrigt något jag tycker borde vara högprioriterat även för damallsvenskan. Som det är nu får vi som mest se mål från två matcher per omgång. Det tycker jag är närmast pinsamt.
Jag inser att tv-rättigheterna finns med och påverkar här. Men vem förlorar på att man hittar vägar för att öka intresset för en serie?

* Orsaken till att det bara spelades två matcher i Frauen-Bundesliga i helgen var förstås att Tyskland spelade final i F20-VM. Som ni säkert vet förlorade tyskorna mot USA med 1–0. Se Kealia Ohai:s segermål och andra höjdpunkter från matchen här:

Som jag ser det var USA:s guld ingen seger för de vackra fotbollen. Tyskland hade det klart bästa fotbollslaget, och spelade det mest iögonfallande spelet. De hade också 17–9 i skott och 12–6 i hörnor. Men USA hade ett lag av vinnare.
Och charmen med fotboll är att det inte alltid är det lag med bäst spelare som drar längsta strået. USA fick ihop sitt försvarsspel efter gruppspelet, och hade supersnabba Ohai och Maya Hayes att kontra på. Det räckte till guld. Grattis.

När det gäller de individuella priserna drog dock tyskorna längsta strået. Deras målvakt Laura Benkarth blev bästa målvakt.

Och här är tre i topp i skytteligan:
1) Kim Un Hwa, Nordkorea 7 mål (1 assist)
2) Yoko Tanaka, Japan 6 mål (2 assist)
3) Lena Lotzen, Tyskland 6 mål (0 assist)

Samt turneringens tre bästa spelare:
Guldbollen: Dzsenifer Marozsan, Tyskland
Silverbollen: Hanae Shibata, Japan
Bronsbollen: Julie Johnston, USA

* F20-VM har ju spelats i Japan. Därför har de varit uppehåll i Nadeshiko League sedan i juni. På lördag drar ligan i gång igen. Under uppehållet har det varit lite cupmatcher.

Här är bilder från ena semifinalen i ligacupen mellan Inac Kobe Leonessa och Iga Kunoichi. Inac vann med 5–1 efter mål av Megumi Takase (läckert distansskott), tre av amerikanskan Beverly Goebel och slutligen ett av Nahomi Kawasumi. Igas kvittering till 1–1 var också snygg. Den lobbades in av Hikari Nakade.

Finalen spelades i helgen inför fina 7399 åskådare. Och överraskande nog vann inte Leonessa. Utan det var Tokyobaserade NTV Beleza stod som slutsegrare med 3–2. Belezas mål gjordes av Asano Nagasato 2 och Yayoi Kobayashi. Sydkoreanska Ji So-Yun och Goebel gjorde Leonessas. En bit in i det här klippet finns bilder från den japanska ligacupfinalen.

I klippet ser man hur nära Homare Sawa var att kvittera på slutet. Men hur målvakten Miku Matsubayashi samt mittbacken Azusa Iwashimizu till slut kan avvärja – och hur den senare sedan fick höja pokalen.

* Sverige har ju som bekant spelare även i ett antal mindre ligor i Europa. En av dem kan numera titulera sig isländsk mästarinna. Det är den före detta QBIK-, Djurgården- och Dalsjöforsspelaren Rebecca Johnson. Hon flyttade till Thor/KA direkt efter att det blivit klart att Dalsjöfors skulle tvingas dra sig ur söderettan.

Johnson spelade sex matcher, gjorde två mål – och fick alltså med sig en mästerskapsmedalj hem från den blåsiga ön i Atlanten. Så här blev för övrigt sluttabellen i isländska Pepsi-deild kvenna.

* I kväll spelade Linköping och Kristianstad 1–1 i damallsvenskan, och Kosovare Asllani gjorde mål på sin gamla hemmaplan. Jag måste säga att jag har svårt att engagera mig i kampen om tredjeplatsen. Då är morgondagens möte i Örebro mer intressant. Fast är det intressant nog för att locka någon publik?

Jag är högst tveksam. För dels direktsänds matchen på Tv4sport. Dels följs den av Sveriges första VM-kvalkamp för herrlandslaget. Men den som lever får se…

Efter morgondagens match är det landslagsuppehåll i de europeiska ligorna. Sverige spelar en match som känns så där intressant. Men runt om på vår kontinent spelas klart mer intressanta matcher. För på lördag och onsdag spelas gruppspelet i EM-kvalet klart. Och vi får mer klarhet i vilka nationer som skall spela EM-slutspel här nästa år. Visst skall det bli kul?

Önskvärda förändringar i landslaget inför EM

Publicerad den av
6

Startelvan mot Tyskland i Algarve cup

Den 10 juli nästa år inleds EM i Sverige. Eftersom det känns som att Thomas Dennerby varken kan, eller vill vara kvar som förbundskapten innebär det att den nya kaptenen har mindre än elva månader på sig att bygga nytt.

Jag vet att många tycker att det skall rensas rejält i landslaget nu efter OS. Jag tillhör inte den gruppen.
Att bygga ett nytt lag är nämligen inget man gör i en handvändning. Det tar väldigt lång tid, och det krävs mycket testande att få alla bitar att falla på plats.

Sverige lyckades med konststycket i VM i fjol. Och Kanada lyckades i OS i år.
Men i båda fallen hade det testats på ganska många sätt innan bitarna föll på plats. För Sverige gjorde de flesta det precis innan VM med Annica Svensson och Lisa Dahlkvist. Men den sista biten, Josefine Öqvist, hittades inte förrän i tredje VM-matchen.

För Kanada var det delvis slumpen som fick pusslet att gå ut. Flera skador i backlinjen tvingade fram förändringar. Och det var först i tredje gruppmatchen, den mot Sverige, som coach John Herdman hade sitt färdiga medaljlag. I det ingick genidraget att plocka in Jonelle Filigno, som fick göra det defensiva jobbet åt Christine Sinclair och Melissa Tancredi.

Men att börja experimentera vilt med den svenska elvan nu känns inte som någon bra idé. Utan stommen måste komma från VM- och OS-lagen. För så långt efter topplagen är vi ändå inte. Inte om alla är skadefria.

En huvudfråga är vem som skall leda laget. Pia Sundhage är förstås drömnamnet. Fast är det sannolikt?
Bakom Sundhage är kandidaterna inte jättemånga. Magnus Wikman är ett namn som förekommit. Jag tycker att det låter intressant.
Ett annat spännande namn är Tony Gustavsson, som ju bara skrivit korttidskontrakt med Tyresö. Mer om det kommer förresten i ett senare inlägg. Ett fjärde namn som hade känts klockrent är Torbjörn Nilsson.
Ja, jag vet att det hade varit önskvärt med en kvinna. Men tyvärr står inte de kvinnliga kandidaterna på kö.

Vem som än tar över så behövs det förstås en del förändringar. Som jag ser det är de här de viktigaste:

1) Nygammalt spelsystem
Jag tror att det är dags att återgå till 4-4-2, för att få bättre spets på vårt kontringsspel. Nästa år har vi förhoppningsvis tre fullgoda forwardsalternativ i Lotta Schelin, Sofia Jakobsson och Josefine Öqvist, och då bör vi köra med två utpräglade forwards.
I övriga lagdelar ökar konkurrensen när den nu skadade trion Charlotte Rohlin, Sara Larsson och Therese Sjögran kommer tillbaka.
Och så hoppas jag att Antonia Göransson äntligen får chansen att spelas in rejält på vänsterkanten. Jag förstår att hon fick begränsad speltid i OS, för hon hade tappat formen. Hennes topp inträffade i februari/mars i år, då hon höll högsta världsklass. Men på sikt tror jag exempelvis mycket mer på Göransson än på hyllade Kosovare Asllani.

2) Målvaktsbyte
Det här är en viktig punkt. Hedvig Lindahl har haft sina chanser, och bör ställas åt sidan. Tyvärr är återväxten på målvaktssidan ganska dålig, men en av Sofia Lundgren eller Kristin Hammarström bör erbjudas jobbet.
Jag förordar Hammarström. Inte minst då Lundgren verkar vackla lite i sin satsning. Enligt den här artikeln i Corren tvekar hon på en fortsättning i landslaget.

Bakom Lundgren, Hammarström och Lindahl ser det tråkigt nog rätt tunt ut. Jag har sett att journalister vill matcha fram Jessica Höglander. Jag har bara sett henne en gång, och det gav inga som helst landslagsvibbar. I alla fall inte de närmaste åren.
Då sätter jag större tro till Sussie Nilsson i AIK. Kan hon snart vara redo att ta nästa steg, tro?

3) Infasning av framtidsspelare
Det är läge att fasa ut ett antal bänkspelare ur truppen, och satsa på nya, yngre. Jag ser gärna att Amanda Ilestedt, Fridolina Rolfö och kanske även Lina Hurtig och Elin Rubensson erbjuds plats i EM-truppen. De är framtidens stjärnor, och bör få chansen att se och lära för att vara redo att bära landslaget till och i VM 2015.

OS-spelare som jag är tveksam till i framtidens landslag är i första hand Susanne Moberg, Jessica Landström, Madelaine Edlund och Lina Nilsson. Men jag har även svårt att få in Caroline Seger i 2013 års svenska landslag.
Våra två bästa matcher under VM 2011 var segrarna mot USA och Frankrike. De båda hade gemensamt att vi spelade dem utan Seger i laget.
Och utan att jag känner Seger speciellt nära så känns hon inte som någon som sprider positiv energi från bänken. Hon bör alltså ingå i startelvan, eller inte vara med alls.
Men jag vet att Seger är en av de starkaste ledarna i dagens lag. Det kommer således att krävas rejält med mod från den nya förbundskaptenen för att välja bort henne.

* Slutligen ett tips till de unga talanger, som drömmer om att bli landslagsspelare: satsa på att bli ytterback.
Det här tipset gäller både killar och tjejer. För vi har väldigt tunt beställt på positionen. Sannolikt mest för att de bästa spelarna i alla ungdomslag placeras i centrallinjen. Ytterbackar blir oftast de som inte duger till något annat.
Följden är att medan det ser ut att kunna bli mördande konkurrens på mittbackspositionen till hemma-EM så är kölistan till ytterbacksplatserna jobbigt kort. Den blir ännu kortare om Sara Thunebro gör allvar av sitt hot att sluta i landslaget.

Sverige i OS 2012, del 2 – betygen

Publicerad den av
2

Det är dags för den andra delen av två i min genomgång av Sveriges insats i OS. I del 1 hade jag ett lagperspektiv.
Nu är det dags för spelarbetygen. Jag har valt att köra med en tiogradig skala, mest för att en sådan ger lite mer spridning än den klassiska femgradiga.

Men innan betygen, här är Sveriges poängliga i OS:

1) Marie Hammarström  1+3
2) Lotta Schelin               2+0
Nilla Fischer                    2+0
4) Lisa Dahlkvist             1+0
Sofia Jakobsson             1+0
6) Lina Nilsson                0+1
Sara Thunebro                0+1
Caroline Seger                0+1
Notering: Jag har inte givit Sofia Jakobsson assist till Nilla Fischers 1–0-mål mot Sydafrika. Det hade hon nog kunnat få av snällare bedömare.

Och här är då betygen:

Tio
–

Nio
–

Åtta
–

Sju
–

Sara Thunebro

Sara Thunebro

Sex
* Sara Thunebro
Speltid: 360 minuter
Hon skulle vara ringrostig efter en säsong i Tyskland med mycket bänknötande. Men hon gjorde en stabil turnering, med matchen mot Japan som lysande höjdpunkt. Har sagt att hon överväger att sluta i landslaget nu. Känns inte som något bra beslut. ”Thunis” behövs även i hemma-EM.

Fem
* Marie Hammarström
Speltid: 334 minuter
Valet av Hammarström i startelvan ifrågasattes av många. Och visst, vid en första anblick kan det se kantigt och långsamt ut. Men skenet bedrar. För vänsteryttern blev faktiskt inte bara svensk poängdrottning. Med sin fina vänsterfot var hon inblandad i alla Sveriges tre mål mot kvalificerat motstånd. Dessutom gjorde Hammarström ett viktigt jobb i defensiven. En lagspelare som sällan får rubriker, men som är väldigt nyttig.

* Nilla Fischer
Speltid: 203 minuter
Lagkaptenen var en av få spelare som visade den järnvilja som krävs för att kunna gå hela vägen i ett mästerskap. Trots skadeproblem gjorde Fischer två mål, och hon var nära att göra ett tredje – och ta Sverige till förlängning i kvartsfinalen.

Emma Berglund

Emma Berglund

* Emma Berglund
Speltid: 360 minuter
Mittbacken var på många sätt truppens utropstecken. Lugn, stabil och positionssäker är hon helt klart en spelare att bygga framtidens mittförsvar kring. Är stark i luftrummet och således dessutom ett vapen på offensiva fasta situationer.

* Linda Sembrant
Speltid: 360 minuter
Gjorde precis som Berglund en stabil turnering. Sembrants brist på snabbhet syntes ibland, fast blev inte alls så kostsam som man kunde befara. Tvärtom spelade ”Sempan” smart och ställdes inte inför så många rena löpdueller. Är en duktig passningsspelare, och är också riktigt stark i luftrummet.

Fyra
* Lotta Schelin
Speltid: 343 minuter
Har fått mycket kritik, och var väl i viss mån en besvikelse. Mest för att vi ställde vårt stora hopp till henne, och hoppades att hon skulle få typ en åtta eller nia i betyg. Det levde inte Schelin upp till. Hon hade stora problem felvänd. Möjligen var hon plågad av sin vadskada.
Men man skall betänka att Schelin ofta lämnades helt ensam mot tre eller fyra backar. Och tittar man på höjdpunkter från de fyra matcherna ser man att hon ändå skapade några målchanser per match. Både åt sig själv, och åt laget.

* Thomas Dennerby
Med tanke på alla skador inför OS var det inget lätt lagbygge Dennerby hade. Sverige har inte direkt ett överflöd av spelare som klarar sig på högsta internationella nivå. Men Dennerby gjorde ändå ett klart godkänt jobb. Hans stora miss var valet av målvakt.

* Kosovare Asllani
Speltid: 139 minuter
Gjorde ett riktigt bra inhopp mot Japan, och hade andraassist till båda målen mot Kanada. Är en duktig, kreativ spelare. Men behöver nog bli ännu lite starkare för att klara sig på internationell nivå. Väger fortfarande lite för lätt i många dueller.

Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist

Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist

Tre
* Lisa Dahlkvist
Speltid: 304 minuter
Viljan fanns där, och den håller högsta världsklass. ”Dala” försökte verkligen, men fick inte samma lyft som i VM. För det hackade i passningsspelet. Och så var hon olycklig i kvartsfinalen. Först missade hon ett fantastiskt nickläge vid ledning 1–0. Sedan var hon alldeles för passiv i förstaläget vid Frankrikes 2–1-mål.

* Annica Svensson
Speltid: 172 minuter
Defensivt skicklig. Klarade sig bra mot Japan, trots att japanskorna ofta kom med två eller tre spelare på hennes kant. Var nära att fixa fram en svensk straff i den matchen. Gjorde sedan en stabil insats i kvartsfinalen, där hon borde haft en assist på sitt fina inlägg till Dahlkvist.

* Sofia Jakobsson
Speltid: 316 minuter
Bra på att utmana sin back, och skaffa den lucka som krävs för att komma till skott. Men måste jobba mycket på passningsspelet. Hennes förstatouch håller nämligen inte internationell klass. Och för att kunna ta nästa steg behöver hon kunna vägga sig förbi motståndare också. Defensivt kändes hon vilsen som yttermittfältare.

* Johanna Almgren
Speltid: 120 minuter
Vårens skada ställde till det, och Almgren hittade inte tillbaka till den fina form hon hade i mars. Hon gjorde ett bra inhopp mot Kanada, där hon vann flera bollar, och spelade väl. Men missade chansen att bli matchvinnare.

Lina Nilsson

Lina Nilsson

Två
* Lina Nilsson
Speltid: 192 minuter
Hade ett fint assist till 1–0-målet mot Kanada, och är duktig i offensiven. Men en back som har så uppenbara problem med att försvara är inte redo för internationella mästerskap. Se bara hennes agerande vid Kanadas 1–2-reducering. Hon är alldeles för mycket bolltittare. Det är inte acceptabelt att helt missa Tancredis löpning där.

* Caroline Seger
Speltid: 360 minuter
Spelsystemet konstruerades för hennes skull. Men det stod tidigt klart att Seger inte klarar rollen som svensk tia. Hon är briljant i korta stunder, men försvinner sedan helt ur matcherna under alldeles för långa perioder. Och var inblandad i alldeles för få målchanser framåt. Föll dessutom hem i planen för mycket, och blev varken ett offensivt hot, eller understöd till Lotta Schelin.

* Hedvig Lindahl
Speltid: 360 minuter
Gjorde en utmärkt insats mot Japan. Men bjöd på tavlor både mot Sydafrika och Frankrike. Den första kostade inte så mycket, den andra gjorde att Sverige fick åka hem. Viktigast för en målvakt är att vara stabil, och ta alla bollar som man bör ta. Kan man krydda det med några kanonräddningar är det lysande. Lindahl tar tyvärr inte alla de bollar hon skall ta. Och då är betyget inte heller godkänt.

En
–

Antonia Göransson (speltid: 29 minuter) och Madelaine Edlund (8 minuter) spelade för kort tid för att få betyg. Sofia Lundgren och Malin Levenstad spelade inte alls.

Jag vill klargöra att jag sett matcherna på tv. Jag sätter egentligen helst inte betyg från tv:n, för man missar ganska många löpningar när man inte ser matcher live.

Taktiskt Japan ordnade fram tuff svensk kvartsfinal

Publicerad den av
Svara

För mig hackades dagens match sönder av fälttävlansdramat. Jag älskar i princip all idrott på högsta världsnivå. Och hästhoppning – som ju är den avslutande grenen i fälttävlan – blir lätt infernaliskt spännande.

Så under första halvlek vilade hela tiden ett öga på resultatutvecklingen för våra ryttare. Under andra halvlek satt jag lätt besviken över att Sara Algotsson Ostholt var så sanslöst nära OS-guld.

Men jag noterade att Sverige gjorde två väldigt väldigt starka minuter i första halvlek, där det small två gånger. Kosovare Asllani hade andraassist till båda målen. Marie Hammarström var ännu mer inblandad i dem. Hon avslutade själv det första med en snygg volley, och hon slog det fina inlägget till Sofia Jakobsson vid 2–0.

I övrigt gladde Lotta Schelin med en utmärkt insats. Hon var långa stunder avskuren från resten av laget, men ville hela tiden ha boll. Och hon skapade faktiskt en del på egen hand mot fyra backar.

Offensivt gjorde även Johanna Almgren ett bra inhopp. Hon kom in i ett otacksamt läge, men vann bollen flera gånger på egen hand, och startade anfall. Trots det kommer de flesta nog att minnas hennes grova miss på Schelins förarbete på slutet.

Frågetecknen i laget den här gången handlade om orken. Hur väl tränade är egentligen våra centrala mittfältare? De orkade inte trycka upp laget i andra halvlek, utan föll tidigt väldigt långt bak i planen. Det såg inte bra ut.

Som jag ser det är 2–2 mot Kanada trots allt inget dåligt resultat. Kanada visade klass i dag. Melissa Tancredi har verkligen toppat formen, och Sophie Schmidt och Christine Sinclair är klasspelare. Men nu riskerar det bli USA nästa för kanadensiskorna. Det känns som en övermäktig uppgift. Kanada pressade i och för sig USA till förlängning i kvartsfinalen i OS för fyra år sedan. Men sedan dess har USA utvecklats ett par snäpp i rätt riktning.

Inför avspark skrev jag att Sverige skulle få bästa lottningen om vi spelade oavgjort. Så blev det inte. Jag tänkte inte på att Japans förbundskapten Norio Sasaki är en lurig herre. Genom att ställa över sju ordinarie spelare fick han ett så svagt lag att Japan spelade 0–0 mot Sydafrikas Banyana Banyana.

Därmed drog japanskorna vinstlotten, medan Sverige fick näst sämsta läge. För Sverige väntar nu nämligen med största sannolikhet Frankrike i kvartsfinalen. En match där jag ser fransyskorna som favorit med 70–30.
Vi slog ju som bekant dem i bronsmatchen vid fjolårets VM. Men sedan dess har Frankrike blivit bättre, och vi sämre. Så trots att vi vann gruppen så slår vi nu ur underläge.

Jag såg att det har diskuterats huruvida Sverige skulle ha hållit igen för att undvika gruppsegern. Med tanke på Japans agerande så var det ingen bra idé att försöka undvika gruppsegern. Hade vi lagt oss hade vi slutat trea, och riskerat att få möta USA.

Men jag ser inga problem med att agera taktiskt som Japan gjorde. I mästerskap handlar det om att vinna finalen. Vägen dit är snart glömd.

Kul att Asllani får chansen – men Schelin är nyckeln

Publicerad den av
Svara

Mitt i värsta fälttävlansfebern är det nu strax dags för den avslutande gruppmatchen för våra fotbollstjejer.

Startelvan kom nyss, och Thomas Dennerby gör tre ändringar jämfört med senaste matchen. Att Nilla Fischer skulle vara tillbaka var ingen skräll. Men det är tydligt att vår förbundskapten inte räknar Kanadas kantspel som något hot, för han väljer att åter spela Lina Nilsson som högerback på Annica Svensson:s bekostnad.

På mittfältet vilas Lisa Dahlkvist av säkerhetsskäl. Hon har ibland problem med ett löparknä, men gav klartecken till spel i en skön SVT-intervju i går. Dennerby väljer alltså trots det att spara henne till kvartsfinalen.
Det innebär att Caroline Seger återigen spelar defensiv, central mittfältare. Det är bra, med tanke på att vi får ett mer bollskickligt mittfält. Men Seger är också farlig i den rollen, då hon spelar med väldigt mycket högre risk än Dahlkvist. Minns att Japans bästa chans i lördags kom sedan Seger agerat med onödigt små marginaler.

Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist

Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist

Slutligen väljer Dennerby att spela Kosovare Asllani som nummer tio, den roll som Johanna Almgren hade senast. Det blir intressant. Hon har hyllats i den rollen i damallsvenskan i år. Nu är det upp till bevis. Asllani har väl inte imponerat jättemycket på mig i de båda inhopp hon gjort hittills i OS. Men det senaste placeras väl i alla fall under vinjetten, lovande.

Men allra viktigast i dag blir att vi får igång Lotta Schelin. Hon har varit passiv i de båda första matcherna. Hennes andra mål mot Sydafrika höll allra högsta världsklass. I övrigt tycker jag hon varit alldeles för försiktig.
Istället för att gå mot mål, har hon vikit ut mot hörnflaggorna. Schelin är som bäst när hon sätter högsta fart mot mål. Det vill jag se henne göra idag, mot ganska tröja kanadensiska mittbackar.

Matchen börjar 15.30, och sänds i Kunskapskanalen.

Här är hela Sveriges startelva: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Nilla Fischer, Caroline Seger – Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Marie Hammarström – Lotta Schelin.

Kanada byter målvakt igen. Det innebär att Dalsjöforsmålvakten, om hon nu fortfarande räknas som det, Erin McLeod återigen står mellan stolparna. Synd för Sverige, för jag tycker att hon är bättre än Karina LeBlanc.
Dessutom går Marie-Eve Nault, som togs in i truppen igår – rakt in i mittförsvaret. Det borde däremot gynna Sverige.

Även Kanada har en ganska offensiv uppställning, då man ställer upp med forwarden Jonelle Filigno i stället för mittfältaren Kaylyn Kyle.

Här är Kanadas startelva: Erin McLeod – Rhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve Nault – Desiree Scott – Diana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Jonelle Filigno och Melissa Tancredi.

Skön poäng – fast vi vill ju inte vinna gruppen…

Publicerad den av
Svara

Japan var bättre, och borde ha vunnit med något måls marginal. Jag hade 7–2 (0–0) i målchanser till japanskorna.

Men det blev 0–0, och Sverige behöver inte på något sätt skämmas över poängen. Tvärtom var den första halvleken den bästa defensiva insats vårt landslag har gjort i år.

Nu riskerar vi att vinna gruppen, och ställas mot Frankrike i kvartsfinal. Jag skriver riskerar, för jag föredrar nog ändå att vi kommer tvåa, och får möta Storbritannien eller Brasilien. Så vi får hoppas att Japan öser in mål mot Sydafrika på tisdag…

Tillbaka till dagens match. Efter paus öppnade det sig, vilken japanskorna vann på. Men vår backlinje stod upp på ett fantastiskt bra sätt. Sara Thunebro var illa ute två gånger i början av andra halvlek. I övrigt var vår vänsterback lysande. De sista 30 minuterna såg hon ut att äga planen.

Japan överbelastade vår högerkant, och kom ofta med två, tre eller ibland till och med fyra spelare mot Annica Svensson och Emma Berglund. Jag såg att Svensson fick en del kritik i början av andra halvlek. Men Sofia Jakobsson är ingen försvarsspelare, så där fick inte Svensson någon större hjälp. Och vår högerback klarade ändå ut de flesta situationerna.

Det är bra i min värld.

En som däremot inte var bra var Lotta Schelin. Visst, hon glimtade till två–tre gånger. Men totalt sett var det en väldigt blek insats från vårt affischnamn. Helt klart hennes sämsta landskamp på en bra bit över ett år.
Man frågar sig om hon trots allt besväras av sin häl. För utöver de två målen så gjorde ju inte Schelin någon toppmatch mot Sydafrika heller.

Thomas Dennerby får fundera på hur han skall få igång sin stjärnforward. För vi behöver Lotta Schelin i toppform i slutspelet.

Dennerby skall för övrigt ha beröm för sin insats. Han valde en genomtänkt taktik, som gjorde att japanskorna inte kom någonstans i första halvlek. Sedan gjorde han bra byten i andra halvlek, när det började osa.
Jag tycker i och för sig att Antonia Göransson borde fått några minuter till. När Lina Nilsson byttes in som högerytter hade vi kunna släppa gasen lite mer till vänster.

Mittfältet på slutet var för övrigt intressant. Där spelade Caroline Seger och Marie Hammarström bakom Nilsson, Kosovare Asllani och Göransson.

Slutligen några ord om Hedvig Lindahl. Jag ser att många nu pratar om revansch. Och visst var Lindahl bra, men högre betyg än en trea blir det inte
För även om japanskorna pressade, och hade många målchanser, så tycker jag att alla avsluten var av sådan kvalitet att hon skall ta dem.

Nu blir det mindre fokus på fotbollen

Publicerad den av
Svara

Vid premiären i onsdags var fotbollstjejerna de enda svenska olympierna som var i aktion. Då var laget förstås också i ganska totalt mediafokus.

När nu även en mängd andra grenar har dragit i gång får vi räkna med att fotbollen kommer att hamna ganska långt bak i bruset ett tag.

Utöver SVT och Radiosporten verkar bara Aftonbladet och Expressen har reportrar som är avsatta för mer noggrann fotbollsbevakning. I varje fall verkar det så när man surfar runt på olika hemsidor.

Så många nyheter hittade jag inte. Men för en kort stund sedan twittrade Radiosportens Susanna Andrén om att det finns uppgifter som säger att Nilla Fischer skall vilas av säkerhetsskäl i dag. Det bör innebära att Caroline Seger tar klivet hem, och att Johanna Almgren får spela från start i 10-rollen.

Thomas Dennerby har ju valt att använda Almgren, och inte Kosovare Asllani, som första backup som tia.

Personligen hade jag nog ändå föredragit att Marie Hammarström tar klivet hem, och Antonia Göransson får chansen på kanten.

Jaja. Det är ingen idé att spekulera mer. För om en halvtimme vet vi startelvan.

Fram tills dess kan ni ju alltid avnjuta den här videon, som Göteborg FC:s Olivia Schough och hennes systrar har spelat in som hyllning till vårt landslag. Schough verkar vara en underhållande typ…

I morgon kommer Lindahl att stå kvar på mållinjen

Publicerad den av
Svara

Efter Sydafrikamatchen hörde jag Thomas Dennerby säga till Radiosportens Susanna Andrén att man kan göra två ändringar i startelvan utan att kontinuiteten förstörs.

Efter det har debatten huvudsakligen handlat om huruvida Hedvig Lindahl skall få fortsatt förtroende som förstemålvakt. Det har känts som en ickedebatt.

Har Dennerby valt Lindahl som sin etta kan han ju inte byta efter ett insläppt mål. Det hade varit uselt ledarskap.

Men visst, till Aftonbladet sa Dennerby efter Sydafrikamatchen att Lindahl hade blivit varnad för att ha en för hög utgångsposition:

”Vi har redan pratat om det före den här matchen. Det japanska laget försökte ett par gånger, USA försökte ett par gånger, Storbritannien försökte tre gånger. Vi vet att andra lag har scoutat det väldigt bra, så vi pratade med Hedvig före matchen. Hon var väldigt, väldigt klar över situationerna, så av den anledningen borde hon ha tagit det skottet.”

Det är faktiskt en klar skillnad i tonläge från Dennerbys sida jämfört med när Abby Wambach lobbade in 1–0-målet på Örjans vall i juni. Då valde vår förbundskapten att befria Lindahl från allt ansvar, trots att hon stod farligt långt ut då också. Han sa så här på presskonferensen:

“Hon stod långt ute, men å andra sidan förväntar man sig inte att någon skall skjuta rakt upp i krysset från 35 meter. Det är ett fantastiskt fint mål. Jag skulle med varm hand ta emot en spelare som kan göra sådana mål.”

Men, det blir alltså trots allt knappast ett svenskt målvaktsbyte.

Blir det då några andra byten?

I backlinjen hade jag på ett sätt mycket hellre sett Annica Svensson än Lina Nilsson som högerback mot tekniska japanskor.
Men med tanke på hur dåligt samspelt den svenska fyrbackslinjen är så tycker jag inte om att det blir fler byten där. Tvärtom behöver de få alla chanser som finns att lära känna varandra.
Så trots att jag kommer att vara hypernervös över Nilssons defensiv så bör hon få spela igen.

Och några fler byten känns inte heller aktuella – om det inte krävs av skadeskäl. För varken Johanna Almgren eller Kosovare Asllani gjorde så vassa inhopp mot Sydafrika att de spelade till sig startplatser.

Det borde alltså bli samma svenska startelva som senast.

Inför den matchen hade jag ju två fel. Är mitt tips bättre nu?

* I morgon spelas följande matcher:
13.00: Japan–Sverige
15.30: Brasilien–Nya Zeeland
15.45: Kanada–Sydafrika
18.00: USA–Colombia
18.15: Storbritannien–Kamerun
20.45: Frankrike–Nordkorea

Ingen av de sex matcher som avgjorts hittills har slutat oavgjord. Jag tror inte att någon av morgondagens matcher kommer att göra det heller.
Utan jag tippar säkra segrar för de lag som står först i uppställningen ovan.

Jag skulle faktiskt bli väldigt (positivt) överraskad om Sverige lyckas ta poäng mot Japan. Störst skrällchans tror jag tvärtom svårspelade Nya Zeeland har mot Brasilien.

Pinsamt experttips

Publicerad den av
Svara

Nordkorea vann med 2–0 i den avslutande matchen den första OS-dagen. Det blev därmed rakt igenom favoritsegrar i damfotbollens första gruppomgång.

I fjol, när jag var på plats på VM så såg jag knappt några andra matcher än Sveriges. Nu har jag sett minst 20 minuter av samtliga de sex matcher som spelats. Och jag vet inte om jag sett något som överraskat så mycket.

Jag tänkte sammanfatta dag ett genom att sätta betyg på mig själv som expert. Minns att jag i den stora OS-guiden tippade vilka lag som når kvartsfinal, och hur de åtta skulle formera sina startelvor i premiären.

Först så kan man konstatera att resultaten följer mina kvartsfinaltips klockrent hittills. Det är Nordkorea som kan blanda sig i. Men jag har svårt att tro att de kan ta poäng av Frankrike eller USA. Och då räcker det nog med segrar för Kanada och Nya Zeeland mot Sydafrika respektive Kamerun för att säkra sina kvartsfinalplatser.

Hur lyckades jag då med laguppställningarna?

Här är facit, match för match:

Storbritannien: Tio rätt. Jag hade med Ellen White i min startelva. Men hon kom in först i halvtid. Den jag missade var formstarka Karen Carney.
Nya Zeeland: Alla rätt.

Japan: Alla tio utespelare rätt. Däremot fel på målvakten. Jag kände mig ju så såker på att Ayumi Kaihori, som ju kom med i världslaget i fjol, skulle få nytt förtroende. Men Miho Fukumoto har fått mer speltid på sistone, så helt överraskande var det inte.
Kanada: Även här alla tio utespelare rätt. Men fel på målvakten. När Karina LeBlanc vaktade målet i båda matcherna i genrepsturneringen i Schweiz var jag säker på att hon rankades som etta. Men det blev Dalsjöforsmålvakten Erin McLeod som fick förtroendet ändå.

Frankrike: Alla rätt.
USA: Alla rätt.

Brasilien: Två fel. Jag trodde på Rossiyankaduon Aline Pellegrino och Cristiane. Men båda fick stå åt sidan. Eller ja, Cristiane kom in i halvtid och gjorde ett mål. De två spelare jag missade i startelvan var Fabiana och Erika.
Kamerun: Tippade ej

Sverige: Två fel. Illa. Jag trodde på Annica Svensson och Kosovare Asllani, men det blev Lina Nilsson och Sofia Jakobsson.
Sydafrika: Tippade jag ej

Nordkorea: Tippade jag ej
Colombia: Tippade jag ej

Facit blev alltså full poäng på tre lag, och tio rätt på tre. Minst kunnig är jag som väntat på Brasilien – och på Sverige.
Trots fullt godkända 81 rätt av 88 möjliga känner jag att jag får gå och ställa mig i skamvrån. För att ha två fel på den svenska startelvan – det är pinsamt.

Jag hade föredragit Svensson

Publicerad den av
Svara

Sveriges startelva är klar. Innan jag kommenterar den så konstaterar jag att Carli Lloyd och Alex Morgan fullbordade USA:s vändning mot Frankrike.

Att vinna med 4–2 mot ett internationellt topplag, trots att man varit i underläge med 2–0 efter en kvart. Det är förstås ett rejält styrkebesked från Pia Sundhage:s lag.

Sedan konstaterar jag också att Dalsjöfors hann få en målskytt i OS-sammanhang innan konkursen definitivt sänker laget.
Melissa Tancredi styrde in Kanadas reducering mot Japan. Men det slutade 1–2, och Japan tog en väntad seger.

Vad gäller Dalsjöfors så stod i dag i BT att spelarna har valt att lägga ner laget om inte konkursen hävs. Och i praktiken måste man ha 1,5 miljoner kronor innan fredag för att köra vidare. Känns tufft.

Så till Sveriges startelva. Det blev den som det lutat åt ett tag, alltså: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.

Jag hade framför allt föredragit Annica Svensson på högerbacken. Jag hörde Radiosportens förnuftiga expert Richard Henriksson tidigare i dag säga att Svensson är ett säkrare kort mot tufft motstånd. Och därför bör hon spela även i dag, för Sverige måste försöka spela ihop sin backlinje.

Jag skriver till punkt och pricka under på det. Jag kommer att vara hypernervös under hela Japanmatchen, om Nilsson spelar ytterback då. Fast i dag borde hon kunna lösa uppgiften defensivt. Och dessutom kanske bidraga med fina inlägg och ett par framstötar längs kanten.

Jag missade även att Sofia Jakobsson trots allt får chansen. Fast det kände man väl egentligen på sig. Jag satte upp Kosovare Asllani i min startelva för att jag har känt att Kosse är mer trygg i kantuppgiften. Men Jakobsson är en utmärkt djupledsspelare. Så kan vi utnyttja hennes fart så får Lotta Schelin lite avlastning.

Fast då gäller det att Caroline Seger och de andra tittar ut mot högerkanten ibland, och inte bara matar långt på Lotta.

Sveriges startelva, premiärfrossa, Ek, Dalsjöfors och en megasmäll

Publicerad den av
Svara

Spelarna har tydligen fått startelvan i kväll. Vi andra får hålla oss till tåls några timmar till. Men visst känns det att OS är nära?

I mitt förra inlägg gissade jag ju på Sveriges startelva. Där chansade jag och satte in Kosovare Asllani på högerkanten i stället för Sofia Jakobsson.
Jag är dock långt ifrån säker på den punkten. Lång ifrån. För Thomas Dennerby har spelat Jakobsson hela våren. Men jag tycker att hon har känts vilsen på kanten, och att Asllani har kommit närmare och närmare en startplats.

I övrigt är det en riktig rysarmatch som väntar. Premiärer är ju inte svensk fotbolls bästa gren. När tjejerna i fjol vann en krampaktig historia mot ett svagt Colombia med 1–0 så var det damlandslagets första premiärvinst någonsin i ett VM eller OS.

Förhoppningsvis har den segern öppnat dörren för fler svenska premiärsegrar.
För Sydafrika är ett lag vi skall slå. Jag är väl medveten om att de afrikanska nationerna är bättre än man tänker sig, och att vi exempelvis haft jobbigt mot Nigeria i flera mästerskap.

Men Sydafrika gör sin allra första match i ett stort mästerskap i morgon.
Och även om vi också har många orutinerade spelare på planen så är vi bättre. Och tre poäng kan ju faktiskt innebära att kvartsfinalplatsen redan är klar.
Så det finns väldigt mycket i potten.

* Det händer ju saker vid sidan av OS också. Lisa Ek skrev på för LdB FC Malmö.
Oväntat. Men bra för Malmö, som visar att man tänker göra allt för att försöka hålla Tyresö bakom sig i höst.
Personligen undrar jag dock hur Malmö kan ha råd att värva nytt. Klubben var ju nyligen konkursmässig.

Jag har sett hur många av Göteborgs supportrar irriterats över att klubbledningen på kort tid nu släppt fyra högklassiga spelare (Lisa Dahlkvist, Ingvild Stensland, Linda Sembrant och Lisa Ek), varav tre till konkurrentklubbar.
Jag har ingen aning om hur snacket har gått vid förhandlingsbordet i GFC. Men jag vet att alldeles för många klubbledningar satsar med pengar de inte har. Och att Göteborg håller i sina slantar är väl trots allt klokt?

* En klubbledning som skriker efter pengar är den i Dalsjöfors. I dag framkom att det trots allt finns en liten gnutta hopp om att konkursen skall hävas.
I en annons i BT, och på sin hemsida, skriver klubben att man måste få in 1,5 miljoner före den 1 augusti.

Jag har funderat på varför klubben inte tagit till den här typen av rop på hjälp tidigare. Inte för att jag tror att de skulle ha lyckats. Men chansen hade ändå varit större om man ropat tre veckor innan deadline, och inte som nu bara ett par dagar innan.

Jag håller dock förstås tummarna för att Dalsjöfors överlever. Fast hoppet känns inte så stort. Vid lunchtid idag hade man fått in 6500 kronor…

* När jag häromdagen skrev att mina vitryska favoriter Molodechno verkar har vuxit in i vitryska Premier League Women visste jag inte vad jag pratade om. I dag blev det nämligen förlust med 21–0 mot Zorka-BDU. Ja, ni läste rätt – 21–0…

Här är den stora OS-guiden

Publicerad den av
Svara

I morgon drar spelet i gång. Jag skall strax sjunka ner i en solstol med ett gäng OS-bilagor.

Jag har dock redan noterat att de inte lägger någon jättevikt vid damfotbollen. Så jag tänkte här ge alla nyfikna lite kött på benen. Någon bilaga blir det väl inte, men väl en köttig ranking av de tolv OS-lagen.

För de åtta lag jag tror kommer att nå kvartsfinal har jag även tippat morgondagens startelvor. Skall bli kul att se hur många rätt det blir av 88 möjliga…

Jag har tidigare länkat till Fifas lista över samtliga olympiska spelartrupper. Har ni missat den finns det inlägget här. Och här är spelschemat, dock med brittisk tid. Man får alltså lägga på en timma på de tider som står där.

Därmed är det dags för rankingen. Vi börjar bakifrån:

12) Kamerun
Världsranking: 50
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag egentligen inte har någon som helst koll på.
Jag noterar dock att Kamerun har ett gäng utlandsproffs. De har en spelare i franska förstaligan, en i franska andraligan, en i Rumänien, en i Serbien, en i Schweiz, en i Polen och två i ryska topplaget Energiya Voronezh.
Men laget innehåller ändå inga riktiga affischnamn. Och 0–2 mot Skottland i genrepet imponerar inte.

Nu är jag så gammal att jag minns när Kameruns herrar gjorde sina första insatser på den internationella mästerskapsscenen. Både 1982 och 1990 hade man lag utan namnkunniga stjärnor. Men oj vad bra lagen var.

Fast man kan inte bygga ett tips på lastgamla herrlagsmeriter. Så trots att Kamerun skrällde och slog ut Nigeria i OS-kvalet tror jag det här orutinerade laget får väldigt svårt att ta några poäng i gruppspelet.

11) Sydafrika
Världsranking: 61
Affischnamn: Mpumi Nompumelelo Nyandeni (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: –
Kommentar: Banyana Banyana – som laget kallas – är ännu ett lag jag egentligen inte har någon koll på.
Men de är lägst rankade i mästerskapet, och har helt 15 av 18 spelare som tillhör klubbar i den egna ligan.
Lägg till att Sydafrika saknar mästerskapsrutin, och laget lär få lämna OS efter gruppspelet.

Men visst. Sofia Jakobsson:s kompis Pumi Nyandeni är en skicklig spelare. Och Sveriges Sydafrikaspion Andreas Bild pratar här om ett hårt arbetande och välorganiserat lag. Så de kanske i alla fall kan spräcka både mål- och poängnollan. Bara det inte sker mot Sverige…

10) Colombia
Världsranking: 28
Affischnamn: Yoreli Rincon (Gol Star, Colombia)
Trolig startelva: –
Kommentar: Colombia såg jag live mot Sverige i VM-premiären i fjol. Och på tv häromveckan då de föll med 2–1 mot Nya Zeeland.
Och jag noterar att det inte har hänt mycket på ett år. Colombias spelare är fortfarande bolltrygga, men saknar fysik. Man har svaga målvakter, och ingen vidare genombrottskraft i offensiven.
Laget känns som ett juniorlag, och kommer att få väldigt svårt att ta några poäng i spelens tuffaste grupp.

9) Nya Zeeland
Världsranking: 23
Affischnamn: Amber Hearn (Jena, Tyskland), Rebecca Smith (Wolfsburg, Tyskland), och Ali Riley (Malmö).
Trolig startelva: Jenny Bindon – Ria Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Kirsty Yallop – Amber Hearn och Sarah Gregorius.
Kommentar: Nya Zeeland är ett väldigt svårspelat gäng. De bjuder inte på några tekniska finesser, men har stort hjärta. Alla jobbar stenhårt i defensiven, och man har en väldigt stark backlinje. Framför allt ytterbackarna håller högsta klass.
Ria Percival har ofta hållit Sara Thunebro utanför Frankfurts startelva under vintern, och Ali Riley har visat klass i Malmö.

Offensivt bildar de båda Tysklandsproffsen Amber Hearn och Sarah Gregorius ett välkomponerat forwardspar. Hearn är kraftfull och Gregorius kvick. Men framför allt är laget riktigt vasst på fasta situationer. Vittsjös Kirsty Yallop har bra känsla i vänsterfoten, och levererar fina hörnor och frisparkar.

Jag rankar Nya Zeeland som nionde bästa lag, men tror ändå att de kommer att få spela kvartsfinal. De har en bra lottning, och vinner man mot Kamerun borde ”Football Ferns” kunna ta sig in bland de åtta. Och de är alltså svårspelade, så väl där skulle jag inte bli förvånad om de skulle ställa till med en skräll.

8) Nordkorea
Världsranking: 8
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag helst hade velat slippa se i OS. Inte för spelarna, för dom är det synd om, utan för ledningen. Fjolårets dopningsskandal i VM borde ha inneburit att laget skulle vara avstängt även i OS.
Men de är med. Och jag har inte mycket koll på laget. För mycket är förändrat. I fjol hette speluppläggaren Yun Mi Jo. Hon är inte med i OS. Däremot har målvakten exakt samma namn.
I fjol hyllades nu 17-åriga, och tekniska yttermittfältaren Su Gyong Kim som lagets största talang. Nu är hon bara reserv.

Jag har ärligt talat inte någon vidare koll på nordkoreanskornas OS-lag. Inte mer än att det är rekordungt. En spelare är född 1987, två är födda 1989. Resten är 90-talister. Hela åtta spelare är tonåringar.
Laget har fått en makalöst tuff lottning. Och trots att jag tror att Nordkorea är åttonde bästa laget i OS, så tippar jag att de åker ut i gruppspelet. Jag tror nämligen att de förlorar mot USA och Frankrike. Därmed behövs det troligen en riktig storseger i morgon mot Colombia för att man skall kunna nå kvartsfinal.

7) Kanada
Världsranking: 7
Affischnamn: Christine Sinclair (klubblös)
Trolig startelva: Karina LeBlanc – Rhian Wilkinson, Candace Chapman, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann – Desiree Scott – Diana Matheson, Kaylyn Kyle, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Christine Sinclair.
Kommentar: Liknar i mångt och mycket Nya Zeeland. Det ser inte speciellt vackert ut. Spelet bygger på fysik, hjärta och stenhårt arbete.

Kanada är ett tungt lag att möta på många sätt. För inte nog med att de har ett stort antal välväxta spelare som använder alla sina kilon i närkamperna. De har ett dödligt vapen, i Christine Sinclair – världens bästa målskytt.
Hon är ett fenomen. Det kan se kantigt ut. Hon kan vara ute ur matchen långa stunder. Men när lägena kommer är hon där. Och hon förvaltar ovanligt många lägen på bästa sätt. Sinclair är givetvis Kanadas nyckelspelare.

Laget har även svagheter. Deras passningsspel är högst begränsat. De slår ofta riskfyllda passningar på egen planhalva. Och jag är glad att Karina LeBlanc ser ut att vara förstamålvakt, och inte Erin McLeod. För LeBlanc är en flaxig målvakt. Som jag ser det är hon inte alls lika säker som McLeod.

Jag tror att Kanada kommer att spela kvartsfinal. Troligen som en av de två bästa treorna, men kanske som tvåa. För jag är inte helt säker på att vi orkar slå Kanada i Newcastle.

6) Sverige
Världsranking: 4
Affischnamn: Lotta Schelin (Lyon, Frankrike)
Trolig startelva: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Kosovare Asllani, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
Kommentar: Sverige är sämre än den aktuella världsrankingen. Laget har tappat fem spelare från VM-startelvan, och har varit långt från någon medaljklass under våren.
Försvarsspelet har vacklat, och anfallsspelet har till 100 procent handlat om enda superstjärnan, Lotta Schelin.
Det är upp till henne om Sverige skall kunna göra några mål, och motsvara de medaljförväntningar som alldeles för många svenskar har på laget.

Förbundskapten Thomas Dennerby har testat mycket under våren. Jag gissar att han till slut väljer bort duon Sofia Jakobsson och Antonia Göransson, som båda hade toppform i våras, men som inte glänst på sistone. Fast det är alltså en gissning. Det kan trots allt bli Jakobsson på Kosovare Asllani:s bekostnad.
För Sverige är inledningsmatchen mot Sydafrika livsviktig. Seger med ett par måls marginal där, och man är väldigt nära kvartsfinal. Och man kan i lugn och trygghet försöka hitta medaljspelet.

Jag tror att Sverige tar sig till kvartsfinal som grupptvåa. Men att det tar stopp där. Fast jag hoppas att laget växer under mästerskapet på samma sätt som i fjol, och att man dansar sig fram hela vägen till medalj.

5) Storbritannien
Världsranking: 9 (England)
Affischnamn: Kelly Smith (Arsenal) och Alex Scott (Arsenal).
Trolig startelva: Karen Bardsley – Alex Scott, Ifeoma Dieke, Casey Stoney, Stephanie Houghton – Jill Scott, Kim Little, Anita Asante, Eniola Aluko – Ellen White, Kelly Smith.
Kommentar: Storbritannien är ett i försnacket rejält underskattat lag.
Man har hemmaplan, och är klart bättre än vad svenska experter tror. Minns att England slog Japan i VM i fjol, och att man föll på straffar mot Frankrike i kvartsfinalen.
Nu har brittiskorna en kanonlottning, och det engelska laget har förstärkts av två duktiga skotska spelare i Vittsjös Ifeoma Dieke och Arsenals Kim Little.

Jag tror att den brittiska publiken kommer att lyfta ett redan starkt lag. Jag tror att man når minst semifinal. För att brittiskorna kan mycket väl kan vinna grupp E, och i så fall ställas mot en grupptrea i kvartsfinal. Men även om det blir andraplats i gruppen har Storbritannien god semifinalchans. För då ställs man troligen mot Sverige eller Kanada i kvartsfinal. Och där tror jag faktiskt på brittisk seger.

4) Brasilien
Världsranking: 5
Affischnamn: Marta (Tyresö FF, Sverige) och Cristiane (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: Andreia – Bruna Benites, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, Maurine – Thais Guedes, Cristiane och Marta.
Kommentar: Ett lag som trampat vatten sedan VM i fjol. Länge var man helt utan seger i år. Men vinster mot Colombia och Kanada nyligen gör att brasilianskorna trots allt kommer till London med lite självförtroende i bagaget.

Startelvan ovan är ganska mycket gissning. Förbundskaptenen har nämligen rört om ganska rejält under året. Dock utan att bitarna har fallit på plats. Och nu i veckan tvingades Tyresös Elaine att kasta in handduken på grund av skada.

Personligen hade jag gärna sett spektakulära Erika i laget. Hon har världens bästa tillslag på volley. Och spektakulära volleykanoner får mig att bli glad.
Däremot får inte Brasiliens damer mig att bli glad. Tvärtom är det ett lag som står för mycket av det som damfotbollen annars är tämligen befriad ifrån. De spelar ofta fult. De fullföljer tacklingarna även när de kommer in sent i duellerna. Och de har en tendens till att filma.
Jag hoppas det är borta nu i OS. Men jag tvekar tyvärr på att det är så.

Sett till form och osäkerheten i truppen borde inte Brasilien ha så stor chans. Men OS har blivit lite av Brasiliens specialitet. Man har alltid nått semifinal. Och de två senaste gångerna har man fallit i finalen, båda gångerna efter förlängning mot USA.
Lottningen är god. Och jag tror att det blir minst semifinal även den här gången – trots allt. Och väl där…

3) Japan
Världsranking: 3
Affischnamn: Homare Sawa (Inac Kobe Leonessa), Aya Miyama (Okoyama Yunogo Belle) och Yuki Ogimi (Turbine Potsdam, Tyskland).
Trolig startelva: Ayumi Kaihori – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Kommentar: Kommer till OS med lite stukat självförtroende. Laget var i en bubbla av oslagbarhet fram till mötet med USA i Halmstad.
Men 1–4 mot USA och dessutom 0–2 mot Frankrike i genrepet har Japan kommit ner på jorden igen.

I fjol vann man VM på spanskt sätt – alltså utan en riktig forward på planen. Eller ja, Japans damer kom ju före Spaniens herrar, så det var väl snarare Spanien som vann EM på japanskt vis…
Nu är Yuki Ogimi (tidigare Nagasato) i superform, vilket innebär att Japan även har en forward av absolut världsklass.

Men på minuskontot finns att Homare Sawa inte har hittat VM-formen under våren. Kanske har det varit för mycket ståhej kring henne. Eller så är det så enkelt som att hennes huvudskada ställde till det.

Hursom helst. Japans lag är så starkt att det kommer att vinna grupp F. Men lottningen sedan är grymt tuff, och jag tror faktiskt att världsmästarna åker redan i kvartsfinalen. För där väntar USA eller Frankrike. Och då tror jag att det blir förlust.

2) Frankrike
Världsranking: 6
Affischnamn: Wendie Renard, Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily (samtliga Lyon).
Trolig startelva: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Opehlie Meilleroux, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Elise Bussaglia, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.
Kommentar: Ett glödhett lag med vinnarvana. Det senare kommer från att huvuddelen av spelarna tillhör Champions Leaguemästarinnorna Lyon, som ju i princip alltid vinner.
Men även det franska landslaget har gått fram som en slåttermaskin i år. Och 2–0-segern mot Japan i genrepet var extremt imponerande.

Frankrike har ett komplett lag, som kan hota offensivt på många sätt. De har fina frisparksläggare  i Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily. De har kanske världens starkaste huvudspelare i Wendie Renard. De har extrem fart i Elodie Thomis. Och de har en forward i målgörarform i Marie-Laure Delie.

Frankrike har faktiskt potential att vinna OS-guld. Bara det att en toppspelare som Lyons Amandine Henry inte ens platsar i truppen talar för att fransyskorna har en bredd som bara USA kan matcha.

Och ja. Frankrike och USA möts redan i morgon i första omgången. Jag tror att de möts igen på Wembley i turneringens sista match.

1) USA
Världsranking: 1
Affischnamn: Hope Solo (Seattle Sounders), Abby Wambach (klubblös) och Alex Morgan (Seattle Sounders).
Trolig startelva: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Kommentar: Pia Sundhage har tveklöst turneringens bästa trupp att jobba med. På bänken sitter en mängd spelare som kan ändra en matchbild, som Carli Lloyd, Amy Rodriguez och Heather O’Reilly. De hade platsat i alla andra OS-startelvor.

Jag tror att Sundhages största funderingar inför OS handlar om vem som skall spela bredvid Christie Rampone i mittförsvaret, Rachel Buehler eller Becky Sauerbrunn. Och vilka som skall spela yttrar. Där har hon fem alternativ – alla av högsta världsklass.

Jag har sett USA en mängd gånger i år. Och jag kan inte säga att jag sett så hemskt många svagheter. Men väljer Sundhage att spela med Buehler är det mot henne motståndarna skall sätta in sina stötar.

Däremot har USA massor av styrkor. Så många att jag inte orkar räkna upp alla. Jag nöjer mig med att hylla forwardsparet.
Under våren har Alex Morgan varit glödhet. För några månader sedan trodde jag att det skulle vara hon som bar USA mot OS-guldet. Men på senare tid har även Abby Wambach vaknat till rejält. Hon är en klass bättre än i VM i fjol.
Därmed har USA det särklass starkaste anfallet i OS. Man har både extrem snabbhet och grym nickstyrka. Alltså är det väldigt svårt att välja hur man skall försvara sig mot amerikanskorna.

Och jag tror att det bär hela vägen för USA. Laget vänder hem med sitt tredje raka OS-guld.