Enligt fransk media, som hänvisar till brasilianska O Globo, var Marta inblandad i en bilolycka i går kväll.
Olyckan skall ha inträffat i l’Alagoas i nordöstra Brasilien. Enligt uppgifterna blev den bil Rosengårdstjärnan reste med totalkvaddad. Marta och en nio månader gammal baby fick föras till sjukhuset Santana do Ipanema.
Enligt mediauppgifterna skall det dock inte ha varit någon större fara, utan Marta skall redan ha fått åka hem.
I dag har finalisterna till de olika kategorierna i Ballon d’Or, den internationella guldbollen, presenterats.
Jag skrev ju häromdagen om att irländska Stephanie Roche borde ha chansen att bli en historisk finalist i klassen för årets mål, Puskas Award. Så blev det. Roche har nått finalen – en stor framgång för damfotbollen.
Man bör ju här ha i åtanke att kvinnor ligger långt efter män i fysisk förmåga, vilket innebär att kvinnor inte kan utföra samma saker som män. Det betyder i sin tur att årets mål för damer egentligen borde vara en egen kategori.
Det innebär å andra sidan att när en kvinna kvalar in bland årets tre vassaste mål i världen har hon verkligen gjort något utöver det vanliga. Och Steph Roche har helt klart min röst. Rösta i finalen, du också.
Abby Wambach
När det gäller priset till världens bästa damspelare heter finalisterna Nadine Kessler, Marta och Abby Wambach.
Demokrati är ju bra. Men ibland undrar man ju över vad det är olika juryer röstar på. Kom ihåg att de damallsvenska spelarna nyligen tog ut ett allstarlag för 2014. I det platsade inte Marta. Brasilianskan hade inte heller en enda nominering till årets fotbollsgala. Men hon har alltså ändå varit en av världens tre bästa spelare. Klart är att minst en av de tre juryerna har gjort en total missbedömning.
Personligen tycker jag kanske att alla tre juryerna har gjort fel. Marta, som tillsammans med Christen Press ledde Tyresö till final i Champions League, borde nog ha varit med i allstarlaget och hon borde även haft någon nominering till fotbollsgalan. Däremot tycker jag inte att hon tillhör världens tre bästa spelare i år.
Nadine Kessler
Det är faktiskt inte helt lätt att hitta vilka tre spelare som borde vara nominerade. Wambach och Kessler är ok finalister, även om båda har fått stora delar av året förstörda av skador. Wambachs klubblagssäsong var dessutom ett fiasko. Hennes Western New York kom trea från slutet 26 poäng efter tabellettan Seattle. Men hon gjorde 14 mål på 16 landskamper i år, vilket ändå gör att det går att försvara nomineringen.
Personligen tycker jag att Kim Little borde ha varit med bland finalisterna, men hon var ju inte ens med bland de tio grundkandidaterna… Med det sagt faller nu min röst på tyska Kessler som bar Wolfsburg till dubbeln i våras.
Norio Sasaki skriver autografer.
Finalister i kampen om årets tränare är tyska duon Ralf Kellermann och Maren Meinert samt japanska Norio Sasaki. Gissningen är att Wolfsburg tar en dubbel, alltså att Kellermann vinner i år igen. Men det är en gissning.
Slutligen hoppas jag på Roche i Puskas Award, men jag tror ändå att James Rodriquez tar hem den pokalen.
Marta Vieira da Silva
Marta drömmer om att vinna ett stort mästerskap med sitt Brasilien. Risken är stor att det kommer att stanna vid en dröm.
Jag har tidigare i kväll sett den andra halvleken av Frankrike–Brasilien 2–0. Jag gjorde det med blandade känslor. Jag visste nämligen inte om jag skulle njuta av fransyskornas vackra lagspel eller gråta över Brasiliens brist på lagspel.
Brasiliens försvarsspel har väl alltid varit lätt kaotiskt. Men så vilset och oorganiserat som det var i kväll kan det inte ha varit på 20 år. Fransyskorna lurade gång på gång Brasiliens backar att öppna ytor kring straffområdet. Hade Frankrike haft en riktig målskytt kunde det ha blivit hur många mål som helst.
För som jag ser det var Frankrike bättre på allt. De hade bättre organisation, bättre rörelsemönster, överlägset bättre passningsspel, bättre grundteknik och så vann de i princip alla närkamper. Brasilien levde på sologenombrott och individuella prestationer.
Nu har jag dålig koll på hur många VM-aktuella spelare som saknades hos brasilianskorna. För Brasiliens skull hoppas jag att det var riktigt många. För det var som sagt närmast tragiskt att se hur dåligt Brasilien blivit på några år.
Samtidigt är det ett tecken på hur snabbt damfotbollen utvecklas i många andra länder. Spelarna är både mer vältränade och har bättre grundteknik än för några år sedan, dessutom är lagen bättre organiserade.
För Marta var det en hopplös uppgift att uträtta något från sin kantposition i dag. Ibland var hon nere som defensiv innermittfältare och hämtade bollen. Men som sagt tyckte jag synd om henne. För som det ser ut i dag lär Marta aldrig få höja segerpokalen i ett VM eller OS. Det är snarare så att hennes Brasilien snart kan vara utanför tio i topp på världsrankningen.
För er som möjligen undrar gjordes Frankrikes mål av Eugenie Le Sommer och Kenza Dali. I den franska startelvan fanns för övrigt bara spelare från Lyon och PSG.
Som en paus i arbetet med den bok som jag håller på att färdigställa tänkte jag ta ett litet uppsamlingsheat, och gå igenom en del av det som hänt på sistone. Jag börjar i Norge.
Där vann Holland F19-EM i söndags. Tacka storstjärnan Vivianne Miedema för det. Hon avgjorde finalen, och blev turneringens skyttedrottning. Segermålet finns på det här klippet.
Jag såg sista 25 minuterna av finalen, och det lyste verkligen om Miedema, som gjorde ett stort arbete för sitt lag. Nyss 18 år fyllda har hon förresten redan gjort 37 mål i Uefas landslagsturneringar – något som placerar henne på plats 14 på topplistan genom tiderna. Hon har exempelvis bara ett mål upp till Hanna Ljungberg. Den här listan är nämligen från inför finalen.
Om det lyste om Miedema saknades det lyster kring de spanska avslutarna. Spanien borde nämligen ha gjort minst ett mål under de minuter jag såg.
Miedema ser man ju i Bayern München i höst. Det skall bli kul att följa henne där. Värdnationen Norge åkte ut mot Spanien i semifinal. Norskorna kom dock till spel i turneringen utan sina båda affischnamn. Caroline Graham Hansen har anslutit till Wolfsburg och Ada Stolsmo Hegerberg skrev häromveckan på för Lyon. Det blir spännande att se hur mycket plats de båda tar i Europas två bästa lag.
Den svenska F19-EM-insatsen är svår att bedöma när man inte kunna se några bilder. Eller jo, ett irländskt klipp har jag sett. Det visar målen från 2–1-förlusten i sista gruppomgången. Och tyvärr lider man ju när man ser Sveriges försvarsspel vid Irlands 1–1-mål. Det kommer på en frispark som inte borde vara en målchans. I varje fall inte på förstabollen.
Jag gissar att även Pia Sundhage lider när hon ser det. Hon har ju efterlyst nickstarka spelare. Men på det där målet ser man fyra svenska backar som faller ifrån och låter irlänskan nicka i lugn och ro:
* Damallsvenskan återstartar i morgon med Umeå–Rosengård. Umeå inledde ju säsongen stabilt. Men tre raka förluster innan uppehållet har gjort att chanserna på en Champions Leagueplats nu bara får anses vara mycket små. Vid en förlust i morgon är de nog närmast mikroskopiska.
Lite spännande är det allt att före detta Umeåstjärnorna Marta och Ramona Bachmann förenas i just Umeå – även om det är i Rosengårds tröja. Deras samarbete under hösten kommer att bli väldigt spännande att följa.
* Annars har det hänt en hel del sedan mitt senaste långa inlägg. Det har förstås tagits ut en trupp till landskampen mot England på söndag. Det har även kommit ett par återbud. Intressant i truppen var att Olivia Schough inte fanns med, men nu har kallats in.
Schough skrev ju i förra veckan lite oväntat på för ryska Rossiyanka. Huruvida det var ett bra eller dåligt karriärsteg är svårt att sia om. Dock borde det öka hennes speltid, vilket självklart är positivt. Hon har ju som bekant en skön humor, och på sitt Instagram-konto kallade hon sitt ryska äventyr för ”Circus Schough”.
I övrigt i landslagstruppen gläds jag över att Fridolina Rolfö finns med. Det är en spelare jag såg stor potential hos under åren i Jitex. Kul att hon kan vara på väg att ta ytterligare ett steg.
Apropå landslaget har Pia Sundhage öppnat för att leda Nordkorea i framtiden. Det har bland annat väckt känslor hos ledarredaktionen på min tidning.
* En liga som pågår, och där Pia Sundhage nu har en spelare att följa är den amerikanska. Svenskamerikanskan Hanna Terry har nämligen skrivit på för Portland Thorns, där hon debuterade för ett par veckor sedan.
Mästarlaget Thorns har verkligen blandat och givit på sistone. De öste in mål mot Kansas och Boston och föll ihop totalt mot Seattle häromdagen. 5–0-segern i derbyt visar att Seattle Reign regerar i NWSL.
Reign och Kansas kommer att spela slutspel. I kampen om de två sista platserna börjar Western New York Flash att tappa. Mycket talar för att två av Chicago, Portland och Washington blir slutspelslag.
Själv satt jag uppe i förra veckan och såg just Washington och Portland spela 1–1. Det var en jämn och intressant match mellan två lag med urstarka anfallslinjer. För varje NWSL-match jag ser växer känslan att ligan redan är världens bästa. Att ett lag som Washington har råd att starta med en världsspelare som Kerstin Garefrekes på bänken motsäger ju inte direkt den uppfattningen.
Garefrekes spelar ju annars för Frankfurt i Frauen-Bundesliga. En som är på väg att lämna den tyska toppklubben är Dzenifer Marozsan. Enligt den här artikeln blir det Lyon eller PSG som blir nästa klubbadress för det tyska spelgeniet.
* Marozsan fanns inte med på listan över Europas elva bästa spelare. Där fanns däremot fem andra tyska spelare. Och tre svenska, och ytterligare tre damallsvenska. Kul att Lotta Schelin, Nilla Fischer och Caroline Seger har så starka namn att de finns med bland de som kan vinna priset.
Jag har inte tid att analysera listan just nu. Dock känns det konstigt att Ramona Bachmann bara blev tolva. Den spelare som var bäst i damallsvenskan i fjol borde slå sig in på topplistan när fyra andra damallsvenska spelare platsade. Eller?
* I Japan skall tabellen snart delas upp i mästerskaps- och nedflyttningsserie. Det är fortsatt stenhård kamp om att undvika den jobbiga sjundeplatsen mellan Kobe, Niigata, Sendai och Jef United. I nuläget ligger Jef under strecket, och kanske blir deras möte med Sendai i sista omgången helt avgörande.
I toppen leder fortfarande Urawa Reds tre poäng före Yunogo Okayama Belle.
* I engelska WSL hänger Chelsea med Emma Wilhelmsson på Birmingham i toppstriden. De båda har 17 poäng, fast Birmingham har en match mindre spelat. Bakom tätduon är det ett glapp på fem poäng ner till trean och fyran.
På torsdag smäller det. Då spelar Tyresö FF sin största match någonsin. Att det är den största hittills råder det ingen tvekan om. Och troligen kommer man inte hit igen, för tyvärr finns det ju inget som tyder på att klubben skall kunna klara ekonomin.
Det är alltså första och sista chansen för klubben, som ju nästa säsong som bäst spelar i elitettan.
Jag har förr skrivit om att det borde vara tveksamt om Uefa verkligen vill att ett konkursbo tar hem den största titeln som finns. Jag gissar att reglerna snart skrivs om så att klubbar som står under rekonstruktion utesluts ur Uefas turneringar – något som dessutom vore en högst rimlig regeländring.
Jag tycker alltså inte att Tyresö borde ha fått spela final på torsdag. Men nu gör de det. Och med hjälp av ett lån från fotbollsförbundet har de alltså kunnat resa till Lissabon. Därme så lämnar jag krisen för ett tag, och lägger fokus på själva fotbollen. För många av spelarna är det här deras livs chans att vinna den finaste av titlar inom klubbfotbollen. Jag gissar att de är beredda att offra både det ena och det andra.
Jag ser dock Wolfsburg som ganska klara favoriter. Varför?
Här kommer en utläggning:
* Tyresö FF–VfL Wolfsburg
Torsdag 20.30 på Stadium Do Restelo i Lissabon
Domare: Kateryna Monzul, Ukraina
TV: SVT1 och Eurosport
Tips: 40–60.
Troliga startelvor:
Tyresö: Carola Söberg – Meghan Klingenberg, Linda Sembrant, Whitney Engen, Line Röddik Hansen – Veronica Boquete, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist – Malin Diaz, Christen Press, Marta Vieira da Silva.
Tränare: Tony Gustavsson
Wolfsburg: Almuth Schult – Luisa Wensing, Nilla Fischer, Josephine Henning, Stephanie Bunte – Anna Blässe, Lena Goessling, Nadine Kessler, Verena Faisst – Alexandra Popp, Martina Müller.
Tränare: Ralf Kellermann
Tyresö FF:
Laget är nykomling på den här nivån. Även de flesta spelarna är nykomlingar. För även om man har en namnkunnig trupp så är det inte så många av spelarna som varit på planen i någon riktigt stor final. Marta är ju det lysande undantaget. Hon har spelat mängder av finaler, inklusive i OS och VM. Hon har vunnit Champions Leauge – som då hette Womens cup, men hon har också lämnat flera stora finalerna som förlorare.
Även Lisa Dahlkvist har spelat final i Champions League tidigare, samt Carola Söberg och Madelaine Edlund. Men de två sistnämnda riskerar att få börja på bänken. Och ingen av de tre har lyckats vinna någon titel. I övrigt är vanan av internationella finaler liten i Tyresölägret.
Lisa Dahlkvist
Det som talar för Tyresö är att man slår ur underläge mot de regerande mästarinnorna. Och som kontringslag är 2012 års svenska mästarinnor svårslagna. Christen Press är inte bara blixtsnabb, hon är också en riktig matchvinnare. Känslan är att hon bara blir bättre ju större matchen är. Vi får se hur riktig den känslan är…
När det gäller kontringsspelare har man ju förstås även Marta – självklart en fantastisk spelare att kontra på.
Passningsläggare har man en hel hög. De avgörande bollarna skall i första hand komma från Vero eller Malin Diaz. Men även alla backarna och Caroline Seger är duktiga passningsspelare.
Även om tränare Gustavsson gärna pratar om Tyresös kollektiv ser jag laget som en samling stjärnor som spelar ihop. När jag tänker Tyresö tänker jag mer individer än kollektiv. Det står stor kontrast mot finalmotståndarna, vilket jag snart återkommer till.
Det som talar mot Tyresö är att deras målvakter är oprövade. Vilken målvakt som Tony Gustavsson kommer att välja är egentligen den enda öppna frågan kring startelvan. Han har deklarerat att Carola Söberg och Tinja-Riikka Korpela är jämna. Jag gissar att han kommer att välja Söberg. Men det är en ren gissning från min sida. Själv hade jag nog valt Korpela, då Söberg har darrat i avgörande matcher i damallsvenskan de senaste åren.
Visst finns det fler frågetecken i Tyresös lag. Men då pratar vi skador, och i första hand Vero och Marta. Men som sagt. Spelarna har valt att härda ut ett par månader i ett konkursbo för att få spela den här matchen. Och alla lär verkligen göra allt för att få kliva ut på planen.
Malin Diaz
Och är alla friska och hela lär det bli de tio spelare jag skrivit ovan. För jag tror att Malin Diaz får förtroende före Madelaine Edlund. Diaz var utmärkt både i kvarts- och semifinal, och hon visade i finalen av F19-EM häromåret att hon har bra psyke i avgörande lägen.
Intressant med Tyresö är att de har en massa taktiska småfinesser att plocka fram lite då och då. Det kan handla om ett par minuters omflyttningar för att röra om. Senast mot Göteborg hörde jag exempelvis hur tränare Gustavsson coachade fram en tre minuter lång extraoffensiv i slutet av den första halvleken. Den gick ut på att Lisa Dahlkvist plötsligt flyttade upp som central forward, och så slog man långa uppspel som hon skulle skarva. Det ledde till två halvchanser.
Enligt Gustavsson har man en hel hög sådana taktiska drag att plocka fram på torsdag. Något sådant skulle kunna bli avgörande.
VfL Wolfsburg:
Precis som Tyresö är klubben relativt ny på den här nivå. Sedan man klev in i Champions League hösten 2012 har man inte förlorat en enda match. Första säsongen slutade med finalseger. I den andra är man nu framme vid final.
Och även om Wolfsburg som klubb är färsk på den här nivån har man till skillnad från Tyresö en hel hög spelare med vana att spela stora internationella finaler. För utöver alla spelare som var med och vann trippeln i fjol så har man flera spelare som har vunnit Champions League med andra klubbar. Och flera som vunnit både EM och VM på landslagsnivå.
Mästarinnorna Wolfsburg har alltså väldigt mycket större finalrutin i truppen än utmanarna.
På minuskontor har man att det vimlar av frågetecken till följd av skador. En hel hög spelare lider av större eller mindre blesyrer. Ett av de större är mittbacken Josephine Henning som sträckte sig för cirka två veckor sedan, och riskerar att missa finalen. Men är det någon gång man skall chansa så är det ju i en Champions Leaguefinal. I fjolårets final dök exempelvis Zsanett Jakabfi upp i startelvan, trots att hon inte varit aktuell för den under en längre tid.
En frisk Jakabfi är för övrigt en kanonspelare. Före och efter juluppehållet förra året såg jag ungerskan som en av världens bästa spelare. Då fullständigt sköljde hon fram längs Wolfsburgs högerkant. Dessutom hade man Verena Faisst som var vass på vänstersidan. De båda försåg i första hand vassa forwardsen Martina Müller, Alexandra Popp och kanske även Conny Pohlers med fina inlägg och inspel. Bakom dem dyker ofta även Nadine Kessler upp i bra nicklägen.
Lena Goessling
För drygt ett år sedan var det alltså kantspelet som var lagets styrka. Nu är det inte lika påtagligt, även om det fortfarande är bra. Men nu ser jag mer Wolfsburg som en otroligt stark lagmaskin. Man liksom nöter ner motståndet. Inte minst genom sin lysande fysik.
Man har nämligen massor av nickstarka spelare att slå inlägg mot. Dessutom har man en av världsfotbollens bättre frisparks- och hörnläggare i Lena Goessling.
Efter Göteborgsmatchen senast konstaterade Tony Gustavsson att fasta situationer blir oerhört avgörande. Han sa:
”Nilla Fischer är brukar ju synas när landslaget radar upp sig inför match, men när Wolfsburg ställer upp sig har de fem–sex spelare som är lika stora som Fischer.”
Så är det. I tur och ordning skulle jag nog nämna Nadine Kessler, Fischer, Alexandra Popp, Luisa Wensing och Martina Müller som de största hoten vid fasta situationer. Och det är inte lätt att försvara mot ett lag med minst fem starka huvudspelare.
Min favorit bland de fem är lagkapten Kessler. Hon är kortast, men har kanske allra bäst tajming i sina inlöpp. Dessutom känns hon som en riktig vinnarskalle – en sådan karaktärsspelare som varje tränare hade velat ha i sitt lag.
Nadine Kessler
Wolfsburg är alltså ett lag bestånde av elva hårt arbetande spelare, som tillsammans lyfter till högsta världsnivå. Startelvan ovan är i högsta grad preliminär. Dels för att skadesituationen i laget är högst oklar. Men även för att Ralf Kellermann har så många taktiska möjligheter att flytta runt att det inte går att förutse hur han tänker.
För vem kunde förutse draget att spela Alexandra Popp som vänsterback mot Elodie Thomis i fjolårets Champions Leaguefinal? Ett riktigt genidrag.
Vi får se vem av tränarna som gör genidragen på torsdag. Hursomhelst skall det bli riktigt kul att få se ett svenskt lag i en stor final. Det är också kul att vi får minst en svensk segrare. Jag har redan snuddat vid Nilla Fischer. Hon är också en riktig karaktärsspelare. Det skulle faktiskt inte förvåna mig om hon kommer att spela en riktig huvudroll på torsdag.
Almuth Schult
Skall man leta svagheter i Wolfsburg är det att man, beroende på hur man ställer upp, ibland är lite tröga i backlinjen. Dessutom är Almuth Schult en något ojämn målvakt. Oftast håller hon mycket hög klass. Men ibland blir hon övermodig och ger sig ut på vådliga utflykter.
På förhand är Wolfsburg ändå självklara favoriter. Men Tyresö har absolut en god chans att vinna den titel man drömt om. En väldigt god chans.
FC Rosengård är tillbaka i toppen av damallsvenskans tabell. Det är väntat.
Betydligt mer oväntat, och kul, är att mästarinnorna skuggas i tabelltoppen av skrällgängen Eskilstuna och Piteå. Det är alltid kul när lag trotsar tipsen och rör om i serier.
Jag har inte sett någon av gårdagens damallsvenska matcher – bara resultaten, och Eskilstunas 1–0-mål mot Göteborg. Men jag noterar att det ”bara” kom 1516 åskådare till Tunavallen för att se Uniteds första match någonsin som Sveriges bästa lag.
Det blev 1–1 sedan Sofie Persson gjort 1–0 i första halvlek och Sara Lindén kvitterat i andra. För en månad sedan hade nog GFC varit missnöjt om de hört att de skulle spela 1–1 borta mot en nykomling. Men efter dagens match twittrade GFC ut: ”1–1 borta mot serieledarna!”
Eskilstuna har snabbt blivit rejält respekterade i serien. Och på söndag spelar de seriefinal borta mot Rosengård. Den matchen hade man gärna velat ha tv-sänd…
Jag hade hoppats att det skulle vara minst den dubbla publiksiffran på Tunavallen. Siffran 1516 är ändå väldigt bra i jämförelse med vad övriga lag i serien lockar.
Visst, Piteå hade fina 1381 vid sin 3–1-seger mot Jitex. Men övriga fyra matcher lockade inte tillsammans 1350 åskådare.
Lina Hurtig
Intresset i Stockholmsområdet är minst sagt uselt. Bara 311 kom till Skytteholm för AIK–Umeå. De fick se AIK bli mållöst för femte gången i rad. De fick således också se Umeå hålla sin fjärde raka nolla. Starkt. UIK vann med 2–0 sedan Lina Hurtig och Emmelie Konradsson gjort sina första damallsvenska mål för säsongen.
För AIK och Jitex väntar en tidig ödesmatch nästa söndag på Åbyvallen. Där snackar vi nagelbitare.
Det är alltså både seriefinal och jumbomöte till helgen. På onsdag är det dessutom prestigematch mellan Göteborg och Tyresö på Valhalla. Det är för övrigt veckans tv-match.
Tyresö spelade idag sin andra hemmamatch för säsongen. Och bara pinsamma 250 åskådare på Tyresövallen. Våra svenska Champions Leaguefinalister har alltså bara haft 561 åskådare på sina båda hemmamatcher i damallsvenskan hittills. Tråkigt.
Caroline Seger
Tyresö tog sin andra raka seger, och stärkte därmed sina chanser att spela i elitettan nästa år.
Varken Marta eller Veronica Boquete deltog i det som lär vara deras sista hemmamatch på Tyresövallen. Däremot var Caroline Seger med – och gjorde mål i sin sista match? Övriga målskyttar vid 3–0-segern var Linda Sembrant och Madelaine Edlund.
Slutligen till Skåne. Där vann Linköping en regnblöt match med 2–1 borta mot Vittsjö, sedan Renée Slegers avgjort från straffpunkten. Alltså samma Slegers som nyligen missade straff borta mot Göteborg. Starkt av tränare Martin Sjögren att låt holländskan ha fortsatt förtroende. Och starkt av Slegers att ta snabb revansch.
Renee Slegers
LFC är därmed tabellfyra, två poäng bakom Rosengård. Mästarinnorna vann också sin match med 2–1 på bortaplan i Skåne. Tyvärr var det bara 364 åskådare i Kristianstad på Skånederbyt. Samtidigt var drygt 5000 på handboll i samma stad.
Det kanske inte är så många som hade kunnat tänka sig att dubblera, men nog känns det ändå som en ganska olämplig krock?
Johanna B Rasmussen
Rosengårds seger satt för övrigt riktigt hårt inne. Johanna Rasmussen kvitterade till 1–1 i 89:e, men Therese Sjögran hann avgöra innan slutsignalen ljöd. Surt för KDFF. Starkt av Rosengård.
Topplag är ofta starka i slutminuterna. Det gäller även Mallbacken, som vann mot Sunnanå i elitettan efter att 2–1-målet fallit några minuter in på övertid.
Mallbacken imponerar genom att ha full poäng efter fem omgångar.
Elitettans mest känsloladdade historia, och målskytt, hittar vi i Kvarnsveden. Deras Darcel Mollon gjorde matchens enda mål när QBIK besegrades i lördags. Men för Mollon från Trinidad & Tobago var det ändå en sorgens dag, då hennes 22-åriga lillasyster hade gått bort. Så sanslöst tråkigt och sorgligt.
Därmed lämnar jag Sverige och gör en resa genom helgens aktiviteter i övriga världen.
* Jag satt uppe natten mot söndag och såg hur drygt 14000 åskådare i Portland fick se den glödheta skotska mittfältsstjärna Kim Little skjuta poängen till grannstaden Seattle.
Ärligt talat var matchen lite av en besvikelse i 70 minuter. Sedan varvade båda lagen upp, och gjorde att de båda världsmålvakterna Hope Solo och Nadine Angerer fick visa varför de är världens två bästa.
Angerer kunder dock inte rädda när Little kom fri i slutminuterna. Skotskan var iskall, och rundade snyggt tyskan.
Upprinnelsen till målet var intressant, då den rörde två tidigare lagkompisar. Seattles Beverly Goebel snodde nämligen bollen från sin före detta lagkompis i japanska Inac Kobe Leonessa, Rebecca Moros, och serverade Little autostrada mot målet.
Se det målet, och andra höjdpunkter, på det här klippet:
Fullpoängaren Seattle leder nu NWSL med åtta poängs marginal till nya tvåan Western New York Flash. De vann igår kväll svensk tid, med 2–0 mot Sky Blue. Båda målen gjordes av Abby Wambach.
Kansas City står på samma poäng som Wambachs lag. Det efter nattens 2–1-seger hemma mot Washington. Båda målen gjordes av glödheta Amy Rodriguez, som leder skytteligan med sex fullträffar – en mer än Kim Little. Rodriguez båda mål kom på klassavslut som går att se på det här klippet:
Som synes på klippet går inte heller den före detta Vittsjöforwarden Danesha Adams 1–1-mål av för hackor…
* Från USA till Italien. Drygt 2500 åskådare i Brescia fick se hemmalaget säkra sitt första italienska mästerskap genom att vinna den direkt avgörande ligafinalen med 2–1.
Martina Rosucci
Alla målen föll den sista kvarten. Brescia skulle ta guldet på kryss, och var mästarinnor under hela matchen. De tog nämligen ledningen med 1–0 i minut 76 genom Martina Rosucci. Torres kvitterade genom Patrizia Panico fem minuter senare. Sedan följde en nervös period, men på övertid säkrade Elena Linari Brescia:s guld från straffpunkten.
Tvåan Torres blir inte helt lottlös, för båda lagen spelar i Champions League till hösten.
* I Tyskland vann alla tre topplagen. Jag kikade från och till på Essen–Potsdam 1–3. Essen ledde i halvtid mot ett svagt Potsdam. Så långt var 1–0 klart i underkant. Men under en het minut i början av den andra halvleken gjorde Potsdam två mål, och kunde sedan vinna rätt säkert.
Under den minuten kvitterade dessutom Hoffenheim borta mot Sofia Jakobsson:s Cloppenburg. 1–1 blev också slutsiffrorna, som innebär att Jakobssons lag nu är väldigt illa ute i bottenstriden. Duisburg som ligger två poäng före i tabellen har kvar hemmamöte med avsågade Sindelfingen.
För Frankfurt och Wolfsburg blev det klara segrar – även om Wolfsburg bara vann med 3–2. Freiburgs andra reducering kom dock på övertid. De målen, och alla andra i omgången ser du på det här klippet.
För Wolfsburg är det en spännande, och avgörande tid. På fredag är det hemmamatch mot Potsdam, och nästa torsdag väntar ju finalen i Champions League.
Ilaria Mauro
* Idag blev det klart att SC Sand spelar i Frauen-Bundesliga nästa säsong. Laget som anförs av italienska skyttedrottningen Ilaria Mauro (21 mål hittills) säkrade seriesegern i södra division 2-serien med två omgångar kvar att spela.
Redan inför helgens omgång var det klart att Herforder SV också kommer att flyttas upp. Laget ligger dock bara två bakom Turbine Potsdam 2 i norra serien. Potsdam får dock bara ha ett lag i högsta ligan. Imponerande dock att ha två så starka uppställningar. Speciellt som man inte få flytta spelare fram och tillbaka hursomhelst.
* I Frankrike blir det drömfinal i cupen, PSG–Lyon. Mästarinnorna från Lyon vann nämligen med 3–0 borta mot Soyaux igår, efter att Lotta Schelin bytts in i halvtid och avgjort matchen. Hon satte nämligen 1–0-målet med vänstern ganska omgående efter bytet. Och PSG vann ju som bekant med 6–0 mot Juvisy i lördags. Alla semifinalmålen inklusive Schelins ser du på det här klippet:
* I England blir det Arsenal–Everton i FA-cupfinal. Svensklaget Chelsea (Emma Wilhelmsson) hade 2–2 efter full tid mot Arsenal, men föll med 5–3 efter förlängning.
* I Danmark är Fortuna Hjörring nära guldet efter 2–0-seger borta mot Bröndby. Fem omgångar återstår av 3F-ligans slutspel, och Hjörring leder med fyra poäng. I och med att poängen halveras inför mästerskapsserien tappade Hjörring delar av sitt försprång där. Men gårdagens seger innebär troligen ett rättvist guld till staden i det nordligaste delen av Jylland.
* I Norge är Röa uppe i serieledning efter 1–0 mot Medkila. I kväll kan dock LSK passera genom seger borta mot Trondheims-Örn.
* I Polen har Medyk Konin säkrat sitt guld genom 14 raka segrar. Fyra omgångar återstår, och Konin hade antagligen vunnit guld om tidigare storlaget Unia Raciborz kunnat fullfölja serien. Men tyvärr klarade inte Raciborz ekonomin, och man drog sig ur under vinteruppehållet.
* Slutligen till en liga som sedan länge är avslutad, Australiens W-league. Där fick för övrigt Jessica Samuelsson nyligen pris som spelarnas favoritspelare i sitt lag, Melbourne Victory.
En annan spelare som prisats är blivande Chicagospelaren Emily Van Egmond. Hon prisades nyligen för årets mål i ligan, och det är absolut värt att kolla in hennes lilla dribblingsraid på den här länken.
Efter fyra omgångar av damallsvenskan toppas tabellen av Eskilstuna United. Smaka på den. Nykomlingen spelade idag 1–1 borta mot seriens andra skrällgäng – Piteå IF.
Eskilstuna tog ledningen genom kamerunskan Gaelle Enganamouit i första halvleks slutskede. Piteås nigerianska Francisca Ordega kvitterade några minuter efter paus. Därmed är båda lagen fortfarande obesegrade. De ligger dessutom etta och tvåa i publikligan. Hade jag burit hatt hade jag nu lyft på den…
I publikligan är Umeå trea. De har bara spelat tre matcher, och har så långt den ganska anmärkningsvärda målskillnaden 1–0. Idag noterades UIK för 0–0 mot Göteborg.
Dagens resultat packade verkligen ihop lagen i toppen lagom till det stundande VM-kvaluppehållet. Nu är fem lag inom tre poäng i tabelltoppen. Dessutom kan Umeå ansluta till kvintetten om de vinner sin hängmatch mot Tyresö.
Dagens toppmöte spelades i Linköping mellan LFC och Rosengård. Rosengård hade inte förlorat i damallsvenskan sedan de var i Linköping förra gången – då förstås som LdB FC Malmö. Idag sprack sviten efter 17 raka matcher utan förlust.
LFC vann med 2–0 efter att Jennie Nordin nickat in 1–0 på en hörna som såg ut som en kopia på LFC:s 1–0-mål mot Göteborg häromdagen. Strax efter kämpade Stina Blackstenius in 2–0-målet.
Se Nordins mål här:
Själv var jag igår på Åbyvallen och såg Jitex möta Tyresö. Det var på många sätt en rätt tråkig match. Jitex har inte gjort något mål i årets serie. Och de två matcher jag har sett dem är det inte svårt att förstå varför. Laget saknar nämligen spets, och spelare som går rakt på mål. Mot Tyresö var de dessutom överkonstruktiva i speluppbyggnaden, och tappade ofta bollen just utanför eget straffområde. Sådana misstag ledde bland annat till de alla de tre baklängesmålen. Se dem här:
Det finns kvalitet bland de unga Jitexspelarna. Och vilja. Men känslan är ändå att det skall väldigt mycket till för att laget skall kunna ta så många poäng att det räcker till förnyat kontrakt.
Däremot tänker jag återigen nämna målvakten Jennifer Falk. Varje gång jag ser henne spela imponerar hon. Igår räddade hon Jitex från ett betydligt större nederlag.
Tyresö då? Jo, de var stabila. Och minst en klass bättre än Jitex. Minst. Christen Press prisades som Champions Leaguefinalisternas bästa spelare. Den utmärkelsen hade jag givit till Marta eller Caroline Seger. Marta hade två avslut, båda var kliniska och betydde 0–1 och 0–3. Dessutom slog hon hörnan som Line Röddik Hansen nickade in till 0–2. Redan efter 55 minuter hade Marta gjort tillräckligt för att kunna bytas ut.
Elva minuter senare tog Tony Gustavsson även av Caroline Seger. Och det var då matchen blev lite intressant. Tyresö kom nämligen omgående av sig rätt rejält.
Visst var det 3–0 – och avgjort. Och visst satt både Lisa Dahlkvist och Malin Diaz vid sidan av planen i det här skedet. Men känslan var ändå att det Tyresö som avslutade matchen, i princip det som skall spela klart serien om man klarar ekonomin, var rätt svagt.
Som jag ser det var Seger planens gigant. Hon vann nickdueller, var hela tiden spelbar, och ägde mittfältet. Så länge hon var på planen hade Jitex bara bollen på Tyresös planhalva vid enstaka tillfällen. Utan henne på planen flyttades matchbilden ganska omgående ett 20-tal meter närmare Carola Söberg:s mål. Plötsligt var det jämnt, och Jitex började komma till avslut.
När man inte vet om Tyresös elitverksamhet har ett liv i juni så kan förstås det här vara helt onödiga funderingar. Men den känsla jag hade kring Tyresö när jag lämnade Åbyvallen var att laget utan Marta, Seger, Press, Meghan Klingenberg, Veronica Boquete och Whitney Engen kommer att få det tungt. Framför allt saknades kreativitet. Där lär Diaz få en vansinnigt stor roll.
Jag hade som vanligt med mig kameran. Här är ett bildspel med ett antal av de bilder jag knäppte från matchen:
* I Tyskland vann både Potsdam och Wolfsburg sina hängmatcher idag. Därmed är de nu jämsides, respektive fyra poäng bakom, serieledande Frankfurt. Hängmatchen är just det inbördes mötet Wolfsburg–Potsdam, som spelas den 16 maj.
Antonia Göransson fick 23 minuter på planen för Potsdam idag. Nilla Fischer spelade hela matchen för Wolfsburg. Noterbart var att hon ser ut att ha spelat central mittfältare ihop med Nadine Kessler.
* Patrizia Panico fixade med en känslig lobb så att det med största sannolikhet blir en ren guldfinal i den italienska ligans allra sista omgång. Veteranen gjorde nämligen matchens enda mål när Torres besegrade svensklaget Verona med 1–0.
Därmed är Torres två poäng bakom Brescia med två omgångar kvar att spela. Om Torres även besegrar ligafemman Mozzanica på söndag är guldfinalen ett faktum. Det är Brescia som har hemmaplan.
Bilder från Torres–Verona, inklusive två ramträffar från Verona och ett par fina räddningar av Stephanie Öhrström, ser du här:
* I Norge vann Röa idag mot Avaldsnes med 3–1. Därmed är inget lag utan poängförlust efter tre omgångar av toppserien. Oslotrion Röa, Lilleström och Stabaek är dock alla obesegrade, och står på sju poäng vardera.
* I NWSL finns det däremot ett lag som fortfarande är utan poängförlust. Fjolårets seriejumbo Seattle Reign, som då inledde serien genom att bara ta två poäng på de elva första omgångarna, har startat årets liga med fyra raka segrar. I natt blev det 2–0 borta mot Sky Blue FC inför blott 582 åskådare i uselt väder.
Något klipp med höjdpunkter från den matchen har jag inte hittat. Däremot går det att se Amy Rodriguez segermål från Kansas Citys 1–0-viktoria mot Chicago på det här klippet:
Apropå USA har interimsförbundskapten Jill Ellis tagit ut en 22 spelare stor trupp inför en träningslandskamp mot Kanada den 8 maj. Alla tre Tyresöspelarna är med. Mer överraskande är att Portlands Allie Long är uttagen för första gången på fyra år. Samt att klubbkompisen Nikki Marshall är med i truppen för första gången.
Det har äntligen blivit tid att sammanfatta helgens matcher. Förstås är det Tyresö som blir första anhalt.
Den svenska krisklubben var som väntat bättre än Birmingham från första till sista minut i hemmamatchen. Och jag är rätt nöjd med mitt tips att Tyresö skulle göra två–tre mål i matchen.
Det kändes tidigt att det enda som kunde skaka hemmalaget den målfrossa som laget haft på sistone – och möjligen också Marta.
För Marta höll på att ställa till det, både för sig själv och för laget. Den eftersläng hon bjöd på i den 30:e minuten är ju egentligen oförlåtlig – speciellt när man står på en varning inför matchen. Jag såg ingen repris på situationen, men Radiosportens båda kommentatorer som satt mittför tyckte att det borde ha varit ett solklart rött kort. Och visst såg det misstänkt ut?
Att Marta var ut balans märktes ju även på hennes sätt att slå straffen. Jag gissar att det var en enorm lättnad både för henne, och för lagkompisarna, att hon fick sätta 3–0-målet på övertid.
På ett sätt kan man ju förstå att Marta har det jobbigt. Hon måste ju jaga en ny klubb. För övrigt läste jag att TT skrev att bollen är inte hos världsstjärnan när det gäller Tyresös ekonomi. Men om jag har fattat rätt är det väl just det den är. För eftersom hon inte har fått ut den lön som hennes kontrakt ger henne rätt till så måste väl hon kunna sätta Tyresö Fotboll AB i konkurs vilken dag som helst?
Tyresö har ju nu andra toppspelare än Marta som kan avgöra matcher. Christen Press fortsatte att visa att hon är väl värd den höga lön hon kan kvittera ut. Vilken fantastisk målskytt Press är.
Dessutom visade återigen Malin Diaz härligt hög klass. Talangen var inblandad i många av de avgörande situationerna. Hon fixade ju straffen, och hade den läckra assisten till matchavgörande 1–0-målet och fick ju även assist till 2–0 – även om det mest var en miss. Diaz verkar ändå ha den poänggivande kreativitet som exempelvis Caroline Seger saknar. Fortsätter 20-åringen att spela så här kan hon snart ha tagit över Therese Sjögran:s tröja i landslaget för gott.
Se höjdpunkter från matchen här:
Nu blir det alltså final mot Wolfsburg i Lissabon den 22 maj. Där är tyskorna klara favoriter. Men det borde passa Tyresö utmärkt att få kontra på blixtsnabba spelare som Marta och Press.
Wolfsburg besegrade alltså till slut Turbine Potsdam med 4–2 i hemmareturen. Jag tippade rätt på att Potsdam skulle göra minst ett mål. Däremot hade jag inte räknat med att Wolfsburg skulle göra fyra.
Faktum är att varken Tyresö eller Wolfsburg någonsin har förlorat en Champions Leaguematch. Det är givetvis mest imponerande av tyskorna, som gör sin andra säsong i turneringen.
Att det blev den andra raka finalen skall man framför allt tacka Nadine Kessler för. Även om Lena Goessling och Martina Müller var de Wolfsburgspelare som lyftes fram mest i fjol tyckte jag redan då att karaktärsspelare Kessler var mästarinnornas bästa. Mot Potsdam i söndags var hon fantastisk.
Lagkapten Kessler gjorde själv 1–1 med högerfoten efter ett genombrott. Med vänsterfoten slog hon sedan det fantastiska inlägget till Alexandra Popp:s snygga 2–2-mål. När Popp även nickade in 3–2 var det Kessler som hade dragit upp anfallet, och vid Müllers 4–2 stod Kessler för den fina skarvnicken.
Alltså ett mål, två assist och ett andraassist för Kessler i en Champions Leaguesemifinal. Hyfsat. Se Kessler Show här:
Kessler skall tydligen ha varit nära en övergång till Linköping för några år sedan. Det hade varit en värvning det…
Till Potsdam. De var i överläge i 40 minuter. Men det var inte deras dag. Minuten innan 1–1-målet tvingades formstarka skotskan Lisa Evans lämna planen skadad. Blixtnabba Evans har varit en av världens bästa spelare den här våren, så det var förstås olyckligt för laget. Jag vet inte hur illa det är med henne, men förhoppningsvis är det ingen fara. För även om hon är motståndare till Sverige i VM-kvalet vill man ju få se de bästa spelarna i aktion så ofta som möjligt.
Apropå Potsdam så spelar de ju en gammaldags tysk försvarsfotboll. Bernd Schröder:s man-man-taktik brukar göra att tyska landslagsspelare lämnar klubben när de kommit några år över 20. Norska landslagsspelaren Maren Mjelde funderar nu också på huruvida hon behöver byta miljö för att utvecklas som spelare. Det säger hon i den här artikeln i Bergens Tidende.
Därmed är jag färdig med Champions League för nu, och hoppar över till damallsvenskan. Jag var på Valhalla i söndags och såg Göteborg–Linköping. På läktaren hade jag sällskap av flera välkända profiler. Bland annat var såväl Pia Sundhage, Hollands förbundskapten Roger Reijners och Rosengårdstränaren Jonas Eidevall på plats.
De fick se en match där båda lagen hade anledning att vara missnöjda med att de bara fick en poäng. Göteborg eftersom de totalt sett över 90 minuter var det bättre laget, och borde ha vunnit. Linköping eftersom de missade en straff på slutet.
Linköping har nog ändå störst anledning att vara nöjt med sin poäng. Laget var ju nämligen väldigt reservbetonat. Bland annat spelade norska yttern Kristine Minde mittback i Charlotte Rohlin:s frånvaro. Jag trodde att det jobbet skulle gå till danska Mariann Gajhede Knudsen, men att få in Mindes snabbhet centralt var inte så dumt tänkt. För Minde är en klasspelare, som löste den ovana uppgiften utmärkt.
Skall jag säga något mer om LFC så måste det förstås bli en hyllning av Stina Blackstenius. Det var första gången jag såg henne live, och det gav mersmak. Hon kan ibland se lite kantig ut, men oj vad stark hon är. Och oj vilken förmåga hon har att få med sig bollen. Jag hoppas att Sundhage inte väntar för länge med att ta in Blackstenius i landslagstruppen – för hon är redan redo.
Jag tyckte för övrigt även att 18-åriga inhopparen Tove Almqvist såg ut att vara en intressant spelare. Sett till teknik och smartness kändes det som att hon ligger långt fram. Men hon behöver jobba på sin fysik innan hon är redo för att ta klivet in i startelvan i ett damallsvenskt topplag.
När det gäller Göteborg så hade Manon Melis chanser nog för att göra två–tre mål. Men holländskan har missat väldigt många kanonlägen i de två matcher jag har sett henne. Flera gånger har avsluten varit rätt bleka. Det lär hon inte vara så nöjd med. Å andra sidan är det ett styrkebesked för en forward att hela tiden hamna i bra lägen. Och Melis kommer säkert att göra minst 15–20 mål i år.
Det är ganska tydligt att hon och Sara Lindén inte har lärt sig varandra helt ännu. När deras samarbete börjar bli klockrent kommer smarta Lindén att servera Melis mängder av frilägen. I övrigt i Göteborg tycker jag att Andrine Hegerberg visar klass. Hon har varit väldigt bra både mot Kristianstad och Linköping.
Jag hade som vanligt med mig kameran till Valhalla. Här är några av de bilder jag knäppte:
Jag var i otakt med sömnen i helgen. Så tidigt i söndags morse var jag vaken och kunde se en fantastisk fotbollsmatch i NWSL. Som ni kanske minns slutade tre lag på samma poäng i grundserien i fjol. Två av dem drabbade samman i söndags morse, nämligen regerande mästarinnorna Portland Thorns och fjolårets ligatvåor FC Kansas City.
Inramningen med drygt 14000 åskådare gav rätt fotbollsstämning. Och det var full fart framåt från båda lagen direkt. Att det bara var 1–0 i halvtid berodde mest på att målvakterna Nadine Angerer och Nicole Barnhardt var fantastiskt bra. Det krävdes straffar för att få hål på dem.
Till slut vann Portland med 3–1 – ett riktigt styrkebesked från ett lag som saknade världsspelare som Alex Morgan, Veronica Boquete, Tobin Heath, Steph Catley och Rachel van Hollebeke. Även om Jessica McDonald blev tvåmålsskytt hette matchvinnarna Angerer och Allie Long. Long är väldigt formstark för tillfället. Hon både fixade och satte straffen till 1–0, och hon stod för den lysande assisten till 2–1-målet.
Hos Kansas var Lauren Holiday lysande. Vilken gudomligt bra spelare hon är. Hade jag varit nästa amerikanska förbundskapten hade jag gjort allt för att skapa en roll åt henne i startelvan.
Höjdpunkter från matchen ser du här:
Även om det inte går att jämföra publiksiffran i Eskilstuna med den Portland har så tänkt jag passa på att hylla succénykomlingarna med några ord. Inte nog med att laget har full poäng och noll insläppta mål efter tre omgångar. Man drog större publik mot Jitex än vad Tyresö gjorde i sin Champions Leaguesemifinal. Imponerande. Och riktigt kul att det är lite damfotbollsfeber i Eskilstuna. För enligt Idrottens Affärers krönikör Åke Stolt är ju damfotboll ointressant för publiken.
Nu känner jag att hag hoppar friskt mellan Sverige och USA. Och Skottland. För jag måste även skriva några ord om skotska playmakern Kim Little. Hon gör verkligen succé i NWSL:s ledarlag Seattle Reign. Mot Houston gjorde hon matchens båda mål, vilket gör att Little leder skytteligan med fyra mål efter tre omgångar. Imponerande.
Nedan är ett klipp med Littles båda mål. I slutet av klippet gör dessutom Sydney Leroux en rätt spektakulär miss. Tur för henne att Seattle ledde med 2–0 där…
För att fortsätta hoppa över Atlanten så imponerar även Piteå IF i damallsvenskan. Med nio poäng efter tre omgångar är man ihop med Eskilstuna de stora skrällgängen. De möts i en högintressant drabbning på torsdag. Då lär inte Emilia Appelqvist vara med. Hennes knä undersöktes med magnetkamera i går. Något besked om vad bilderna visade har jag inte sett ännu. Men tummarna kramas hårt för att allt är helt i knät.
I övrigt i morgon och på torsdag är krislagsmötet mellan Jitex och Tyresö den mest intressanta matchen. Båda lagen står på noll poäng och noll mål hittills. Och båda klubbarna har problem med ekonomin. För utöver att Tyresö blev utan elitlicens igår så höjdes ett varnande finger för Jitex, Umeå IK och Kristianstads DFF. Alla tre måste visa positiva siffror i augusti för att få elitlicens.
Slutligen en liten koll på övriga toppligor i världen. Vi börjar i Norge där stora guldfavoriten Stabaek överraskande tappade poäng genom 2–2 borta mot Trondheims Örn. Utmanarna Lilleström vann däremot med 4–0 mot Grand Bodö, och Mimmi Löfwenius blev målskytt även i sin andra match i toppserien.
I England tog sig Everton, Notts County och Chelsea till semifinal i FA-cupen. De får sällskap av antingen Arsenal eller Birmingham. Vinnaren av den återstående kvartsfinalen ställs borta mot Emma Wilhelmsson:s Chelsea i semifinal.
I Tyskland blev Sofia Jakobsson målskytt när Cloppenburg tog tre livsviktiga poäng i Frauen-Bundesliga genom att besegra jumbon Sindelfingen med 7–1. Topplaget Frankfurt vann med 3–1 hemma mot Jena, efter att alla matchens fyra mål fallit under de första 13 minuterna. Frankfurt leder ligan med tre poäng före Potsdam, som dock har spelat två matcher färre. En av dem går hemma mot Leverkusen nu på torsdag.
I Japan tog Urawa Reds sin femte raka seger. Tvåa är lite oväntat Vegalta Sendai. Än mer överraskande är att de senaste två årens båda topplag Inac Kobe Leonessa och NTV Beleza har inlett knackigt. Kobe är med fem poäng bara två över negativt kval. Beleza står på åtta poäng, och är alltså redan sju bakom Reds. Jumbolaget i ligan heter för övrigt FC Kibikokusaidaigaku Charme. Det är när man ser sådana namn som man är lycklig att man inte jobbar på radio… Kibi, som de kallas, är poänglöst efter fem omgångar.
Apropå Japan så skall landet spela Asiens VM-kval i mitten av maj. Där ställs man bland annat mot Australien, som står utan förbundskapten. Holländska Hesterine de Reus fick nyligen sparken till följd av missnöje från spelarna. Nu vikarierar Alen Stajcic som kapten. Knappast ett klockrent upplägg strax inför ett avgörande kval.
Men Australien skall ju vara bra nog att ändå kunna spela till sig en VM-plats. Och kanske kan de återta Tom Sermanni som ju blivit tillgänglig igen…
Skadan på Charlotte Rohlin hamnar lätt i fokus när man går igenom gårdagens damallsvenska matcher.
Jag vet inte hur Pia Sundhage tänker i kampen mellan Rohlin och Emma Berglund. Men om Sundhage föredrar Berglund var ju Linköpingsbackens skada högst läglig. Nu ges ju nämligen Umeåkaptenen en utmärkt chans att åter bosätta sig i startelvan.
Nilla Fischer känns självskriven, och Linda Sembrant borde ligga efter Berglund och Rohlin, framför allt sett till snabbhet. Apropå Sembrant tycker jag att det skulle kunna vara intressant att testa henne i den defensiva mittfältsrollen. Jag tror att hon skulle kunna vara ett alternativ där, inte minst eftersom hon är bra att ha på planen genom sitt utmärkta huvudspel.
Tillbaka till Rohlin. Det är ännu oklart hur länge hon blir borta. Men det här uttalandet till Corren skapar säkert oro i LFC-leden:
”Jag hoppas inte att skadan är så allvarlig som den känns. Det drog till ordentligt i låret och det var omöjligt att fortsätta.”
Linköping har ju redan skador på flera tunga spelare, och i de kommande två matcherna väntar Göteborg (borta på söndag) och Rosengård (hemma den 1 maj). Det är förstås två riktiga nyckelmatcher om LFC skall hänga med i toppen. Känslan är att laget tvingas klara sig utan Rohlin i båda de matcherna.
I går blev det seger med 4–0 mot AIK. Det var 2–0 efter en dryg kvart, något som indikerar att hemmasegern var säker – även om det blev 10–12 i avslut.
Själv var jag på Valhalla och såg Göteborg FC köra över Kristianstads DFF med 3–1. Köra över gäller den första halvleken, där hemmaspelarna skapade mängder av klara chanser mot virriga gäster.
I paus satte jag ett jättestort frågetecken för Kristianstads försvarsspel. Så långt var lagdelarna väldigt raka, och backlinjen hade varken koll på ytorna framför eller bakom sig. För Göteborgs anfallsspelare var det rena julafton. De kunde dels utnyttja Manon Melis snabbhet bakom backlinjen, dels Sara Lindén:s och Andrine Hegerberg:s smartness i den stora ytan mellan KDFF:s backlinje och mittfält. Och så hade de ju Lieke Martens som dök upp både framför och bakom gästernas backar.
Lieke Martens
Martens måste vara topp tre av damallsvenskans bästa nyförvärv i år. Jag blev smått kär i hennes spelstil redan när jag såg henne i det holländska landslaget häromåret. Känslan är att hon utvecklats ytterligare sedan dess. Hon har en fantastisk grundteknik, och dessutom härlig fart. Och hennes 1–0-mål i går visade även fin känsla. Från vänsterläge placerade hon då läckert in bollen i bortre hörnet.
Jag tyckte mig dock notera ett ganska hett temperament. Gissningsvis är det ett tips till motståndarna att försöka få henne att lägga fokus på annat än själva spelet.
Göteborg borde ha gjort tre–fyra mål, och avgjort matchen redan före paus. Men oskärpa i kombination med vaket spel från Hedvig Lindahl höll nere siffrorna. De två målen som gjordes var dock snygga. Vid det andra serverade Lindén en fin passning till Melis, som var helt fri från straffpunkten.
Jubel över Martens 1-0-mål
Göteborg jublar över 2-0-målet
Efter paus blev det en helt ny match. Då spelade Kristianstad mycket smartare i defensiven, och man ströp framgångsrikt Göteborgs anfallsvägar. Medicinen var att minska avståndet mellan lagdelarna, samt placera Sif Atladottir som ett slags mittfältslibero. Hon såg till att GFC inte längre fick tillgång till ytan mellan backlinje och mittfält.
Inledningsvis såg man att Göteborgs backlinje inte är samspelt. De stod nämligen för ett par missförstånd i uppbyggnadsspelet. Efter paus noterades även att mittförsvaret saknar extrem snabbhet. KDFF:s reducering kom sedan Johanna B Rasmussen och Susanne Moberg sprungit ifrån hemmaförsvaret.
Där vid 2–1 kändes det inte omöjligt att matchen faktiskt skulle kunna sluta med ett kryss.
Kristianstad har gjort 2-1
Marlene Sjöberg gör 3-1
Men Göteborg hade en växel till, och kunde avgöra på straff. Totalt sett var hemmasegern odiskutabel. Men Kristianstad blottade alltså vissa svagheter hos Göteborg efter paus.
Marija Banusic
Mycket av mitt fokus låg på att knäppa bilder på så många spelare som möjligt från de båda lagen. Därför var det svårt att detaljstudera så många spelare rent taktiskt och tekniskt. Men då och då lät jag blicken vila på Marija Banusic, som jag aldrig sett live förr. Och domen är att hon är en högintressant spelare. Bollbehandlingen är riktigt vass, och hon visade även fina kvaliteter i luftrummet.
Hon var placerad till höger på mittfältet, och där har hon en del kvar att lära i defensiven. Men hennes offensiva kvaliteter är så stora att de kompenserar de defensiva bristerna rätt rejält.
Det om gårdagens match på Valhalla. Göteborg känns som ett lag som skall vara med och slåss om Champions Leagueplatser i höst. Kanske till och med guldet. Man får en riktigt fin värdemätare på söndag, då alltså LFC kommer till Valhalla.
Gårdagens tredje match blev 0–0 mellan Umeå och Piteå. Vi har bara kommit två omgångar in i serien. Men känslan är ändå att jag har underskattat Piteå. De är nog bättre än jag trodde.
I dag spelas två matcher. En hyperintressant drabbning är den mellan Tyresö och Eskilstuna. Frågan är hur Tony Gustavsson matchar sin lätt sargade trupp. Vågar han spela Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete med bara några dagar till Champions Leaguereturen mot Birgmingham? Om inte så är det skrällchans i kväll.
Även Rosengård–Örebro är en intressant match. Mästarinnorna borde vara rejält revanschsugna efter cupförlusten för några veckor sedan mot just Kif. Men med Ramona Bachmann däckad i vattkoppor kan Örebro bli en tuff nöt att knäcka. Den matchen skall för övrigt gå att se gratis på Tv4play och Fotbollskanalen. Avspark är 18.45.
I morgon är det påskafton, och under eftermiddagen avgörs de första mötena av Champions Leagues semifinaler. Det borde vara en stor dag för damfotbollen. Fast det är det inte. Tvärtom är det rena mörkret.
Damfotbollen har på senare år flyttat fram sina positioner på många fronter. Men ibland blir det ändå sorgligt tydligt hur enormt lång sträcka sporten har kvar att vandra. Speciellt på klubbnivå.
Det jag tänker på är hur tillgängliga matcherna är. Svaret är att de är högt otillgängliga för de som inte har möjlighet att besöka arenorna. Ingen av matcherna är nämligen tv-sänd – inte i något land. Trots att två av Tysklands tre bästa lag möts i ena matchen finns det ingen tysk kanal som köpt rättigheterna. För mötet Birmingham–Tyresö finns det inte ens en produktion att köpa. SVT kommer dock att vara på plats och göra ett inslag till Sportnytt klockan 19.45 i morgon.
Två av årets allra hetaste matcher i europeisk damfotboll går alltså inte att se. Eller. Det tyska mötet skall streamas av något som heter RBB. Om den streamen går att se utanför Tyskland vet jag inte. Här är i alla fall en länk.
Tyvärr har även svensk damfotboll i år drabbats av ett rejält bakslag när det gäller tv-sändningarna. Tv4 har flyttat Tv4sport till en kanalplats som väldigt många färre svenskar har tillgång till. Det innebär att årets damallsvenska matcher med största sannolikhet kommer att ses av en betydligt mindre publik än tidigare år.
Det innebär i nästa led att sporten, och serien, riskerar att bli mindre intressant för sponsorer. Tråkigt.
Men nu till själva matcherna. Här är mina tips:
* 1. FFC Turbine Potsdam – VfL Wolfsburg
Påskafton 14.00
Tips: 51–49
TV: Streamas av RBB – se länk ovan.
Det här är verkligen en otroligt svårtippad drabbning. Närmare 50–50 än så här går inte att komma. Säsongens ligamöte lagen emellan blev 1–1. Lagens fyra senaste inbördes tävlingsmatcher har slutat med två segrar vardera.
Wolfsburg har en mer namnkunnig, och bredare trupp. Dessutom är man regerande mästare, och har aldrig förlorat en match i Champions League.
Potsdam är årets positiva överraskning i Tyskland. Man leder Frauen-Bundesliga, och man har slagit ut Lyon ur Champions League.
Dessutom har Potsdam gått som tåget i år. Man har vunnit alla sina sju tävlingsmatcher efter årsskiftet. Wolfsburg är inte långt efter, utan står på fem raka segrar nu.
Någonting säger mig ändå att det kommer att bli Potsdamseger. Laget har Lisa Evans i en fantastisk form, samt flera glödheta och formstarka målskyttar. Men det lär bli jämnt. Riktigt jämnt.
* Birmingham City Ladies FC – Tyresö FF
Påskafton 15.00 svensk tid
Tips: 20–80
TV: finns ingen tv-produktion. Ett inslag kommer dock på SVT sport 19.45.
Birmingham är turneringens stora skräll. Man har ett ungt, och relativt orutinerat lag, som presterat mer än någon kunde förvänta sig. I semifinalreturen mot Arsenal senast hade man bara två spelare i startelvan som inte var födda på 1990-talet. Yngst var 16-åriga Jessica Carter (född i oktober 1997) närmast före 18-åriga Aofie Mannion (född i september 1995).
Karen Carney
Lagets affischnamn är förstås rutinerade lagkaptenen Karen Carney. Som jag ser det har Tyresö bättre spelare på samtliga positioner, och borde vinna det här dubbelmötet hur lätt som helst. Speciellt som det unga Birminghamlaget lär vara nervöst inför en semifinal i den största klubbturneringen.
Birminghams chans är att vinna och hålla nollan på hemmaplan. Matchen spelas på gräs på lilla Damson Park, med bara 280 sittplatser, och total kapacitet för 3050 åskådare. Tyresö gynnas av sitt konstgräs, där deras snabba passningsspel kommer till sin rätt. Men man bör även kunna få med sig ett bra resultat från England.
Det största hotet mot Tyresö är att de haft skavanker på nyckelspelare som Marta, Veronica Boquete och Caroline Seger. Och förstås allt strul kring den ekonomiska situationen. Fast spelarna verkar motiverade att prestera i Champions League. Därmed räknar jag med svensk finalplats.
* Där lämnar jag Champions League, och kollar lite på vad som hänt sedan mitt senaste inlägg. I damallsvenskan fick Eskilstuna en drömstart genom 2–0 mot Kif Örebro. Bilder från den matchen ser du här:
Ett lag som fått en väldigt mycket sämre start är Vittsjö. 0–5 mot Göteborg och 1–7 mot Rosengård är hemska resultat. Jag tänker inte räkna ut det nordskånska laget ännu. Men klart är att hemmamatchen mot AIK i nästa vecka kommer att bli riktigt, riktigt viktig.
Några mål från Rosengårds storseger finns på det här klippet:
Jitex står precis som Vittsjö på två raka förluster. I dag föll Mölndalslaget med 2–0 borta mot Örebro. Målvakten Jennifer Falk lär ha storspelat igen. Falk var bra även mot Umeå. Bilder från den stormiga matchen finns här:
Damallsvenskan har nu tagit påsklov, och återstartar på tisdag.
* I Tyskland spelas däremot ligamatcher under helgen. På måndag 14.00 är det toppmöte mellan Bayern München och Frankfurt. Den direktsänds på DFB-tv.
* I Frankrike är det full omgång. De fyra topplagen ställs dock mot lag på lägre placeringar, vilket bör innebära att det blir oförändrade poängavstånd i tabelltoppen.
* I veckan startade engelska WSL med fyra matcher. Premiäromgångens drottning blev japanska stjärnforwarden Yuki Ogimi som gjorde båda målen när Chelsea, där Emma Wilhelmsson spelade hela matchen, vann med 2–0 borta mot fjolårets ligatvåa Bristol Academy.
Ogimis båda mål ser du på det här klippet:
Regerande mästarinnorna Liverpool vann också. Klipp från den matchen, och från övriga två matcher i premiäromgången finns på den här länken. Den här typen av klipp med höjdpunkter hade jag gärna sett att vi kunde få se från damallsvenskan framöver. När blir det verklighet?
Noterbart för övrigt att Birmingham bara fick 0–0 mot Everton i sin premiärmatch. Inget vidare genrep för morgondagens möte med Tyresö alltså.
* I NWSL i USA spelas tre matcher natten mot söndag och en natten mot måndag. Alla fyra streamas live, och går att se via den här länken. Där kan du även hitta klipp med höjdpunkter från den första omgången. Där blev för övrigt Kim Little tvåmålsskytt för Seattle och Vicky Losada för Western New York.
* Slutligen så är det premiär i norska toppserien på måndag. Där tippar jag Stabaek. Jag tror att de lagt vinterns såpa bakom sig, och försvarar sin titel.
Veronica ”Vero” Boquete
Tidigare i veckan hörde jag om att de amerikanska NWSL-mästarinnorna Portland Thorns skulle presentera en av världens bästa mittfältare som nyförvärv på måndag.
Tanken gick direkt till Tyresö, och att det kunde vara någon av Veronica Boquete, Caroline Seger eller Marta – alltså de spelare som den svenska krisklubben med största sannolikhet måste bryta med senast till sommaren.
Då tänkte jag inte på att Vero har spelat under Thorns tränare Paul Riley förr. Det gjorde däremot insatta amerikanska damfotbollssajten The Equalizer, som här skriver om den möjliga affären.
Det är ju fortfarande spekulation – fast en ganska kvalificerad sådan.
Om det är Vero som presenteras på måndag börjar Thorns skapa något av ett Dream Team. Då kommer den spanska stjärnan att tillsammans med Tobin Heath vara passningsläggarna som skall backa upp superduon Christine Sinclair och Alex Morgan. Här snackar vi anfallskraft. Och längst bak har man ju världens bästa spelare 2013 – Nadine Angerer.
8–1, 8–0 och 3–0. Dagens tre kvartsfinaler i Champions League borde få de ansvariga för damfotbollen på Uefa att äntligen göra om upplägget för turneringen.
Jag har tidigare skrivit om det, bland annat i det här inlägget. Man bör se över både seedning och tilldelning av platser. Jag tycker att det är självklart att tre eller fyra nationer bör kunna ha fyra platser vardera. Och att lika många nationer bör kunna ha tre platser.
Med fyra lag vardera från Tyskland, Frankrike och Sverige och tre vardera från exempelvis Ryssland, England och Italien borde det inte bli så här tråkiga siffror redan i kvartsfinalerna. För det här är tråkigt. Riktigt tråkigt. Alla de här tre matcherna är ju redan avgjorda innan returen.
När det gäller rankningssystemet måste det justeras, så att de tre stora ligorna hamnar i särklass. Som det är nu är det svårare att vinna damallsvenskan eller Frauen-Bundesliga en gång än att gå till åttondelsfinal i WCL fem år i rad. Det bör ge utslag i rankningen.
Dessutom bör man köra med seedning fram till och med kvartsfinalerna. Det är ju förödande att Lyon–Potsdam kunde mötas redan i åttondel.
Så till Tyresös kross av Neulengbach. Jag skrev i fjol att Tyresö vinner 99 dubbelmöten av 100 mot de österrikiska mästarinnorna. Den siffran minskade jag efter den senaste tidens ekonomiska oreda. Fast det hade jag inte behövt göra.
Lisa Dahlkvist
Efter 30 minuter var dubbelmötet redan avgjort. Då gjorde Lisa Dahlkvist 4–0 på ett närmast pinsamt naivt Neulengbach. Österrikarna kan inte ha scoutat Tyresö en enda gång. För i så fall hade de garanterat vetat om att det är en självmordstaktik att stå högt och brett med backlinjen.
Det tog drygt 30 sekunder innan Whitney Engen slog en långpassning från mitten av egen planhalva. Den frispelade Christen Press, som sprang ifrån två backar och iskallt placerade in ledningsmålet.
Tre minuter senare lämnade Neulengbach en jättelucka mellan mitt- och vänsterback. Där sprang Marta in, och fick en fin passning från Rilany. 2–0 efter 3,50.
Efter 9,10 borde Malin Diaz ha gjort 3–0. Hon fick hemmalagets tredje totala friläge, men blev för säker efter att ha rundat målvakten, och avslutet blev för löst.
3–0 dröjde i stället till 27:e minuten då Marta slog till på fin passning från Diaz. Jag har sett att Christen Press twittrat om stora framsteg under vintern från Diaz.
Det visade sig vara sant – Diaz imponerade stort. Innan har jag tyckt att hon varit alldeles för plottrig och juniorbetonad i sitt spel. Men efter ett års träning med Tyresös världsstjärnor verkar talangen nu ha anpassat sitt spel till seniorfotbollen. Därmed känns det som att hon bör ha en landslagsplats mycket snart. Jag hoppas att hon finns med i truppen redan till hemmamötet med Nordirland den 8 maj.
Överkörningen slutade 8–1. Det kunde ha varit väldigt mycket större siffror, om Tyresö hade behållit skärpan. Men det är inte lätt att göra det när det är så stor klasskillnad. Fast riktigt så stor oskärpa som Caroline Seger visade upp vid Neulengbachs reducering skall man inte behöva ha.
Här är alla matchens mål:
Tyresö är alltså redan klart för semifinal. För det enda som kan vända det här dubbelmötet är en konkurs…
Trots 1749 åskådare på Tyresövallen fanns det mängder med tomma platser på läktarna. Var det trots allt ett tecken på missnöje från Tyresöborna?
I de båda andra matcherna i dag vann Potsdam med 8–0 borta mot Torres. Antonia Göransson tvingades följa hela matchen från bänken. Däremot spelade Nilla Fischer hela matchen när Wolfsburg vann med 3–0 hemma mot Barcelona.
* Frankfurt återtog ledningen i Frauen-Bundesliga. Hemma mot Sofia Jakobsson:s Cloppenburg vann man med hela 7–0. Dessutom vann Hoffenheim i dag med 5–3 mot Leverkusen.
Därmed talar mycket för att formsvaga Cloppenburg är på väg ner i division 2. Avståndet upp till strecket har nu vuxit till fem poäng och 16 mål.
* Den franska ligan avgjordes troligen definitivt i dag. St Etienne blev nämligen andra lag av de åtta sämre att ta poäng av toppkvartetten. 0–0 hemma mot PSG gör att man hjälpte lokalkonkurrenten Lyon att ta ett ännu bastantare grepp om pokalen.
Juvisy vann med 2–1 mot Montpellier. Det innebär att Josefine Öqvist:s gäng är borta från Champions Leaguespel. Juvisy är däremot i högsta grad med i kampen om andraplatsen. Man är nämligen numera bara en poäng bakom PSG, och de båda Parislagen möts inbördes i näst sista omgången – på Juvisys hemmaplan.
Det gjordes för övrigt inga svenskmål i dag.
* Kanada blev sjunde nation att gå till kvartsfinal i F17-VM. Jag kikade en stund på Tysklands match mot Nordkorea. När tyskorna gjorde ett snyggt frisparksmål till 3–0 gick jag dock och la mig. Det var nog ett misstag. För bara några minuter senare var nordkoreanskorna ikapp. Och till slut vann Nordkorea med 4–3. Det räckte dock inte, utan Ghana och Kanada tog alltså slutspelsplatserna i ”dödens grupp”.
* Det har spelats ett par intressanta träningsmatcher här på hemmaplan. Göteborg vann med hela 5–1 mot Vittsjö. Kif Örebro besegrade AIK med 3–1 och Linköping slog Eskilstuna med 2–1.
Det mest intressanta resultatet är nog ändå Kungsbackas 3–2-seger mot Jitex. Det indikerar dels att Kungsbacka är självklara storfavoriter i ettan. Dels att Jitex kommer att få väldigt svårt att hänga kvar i allsvenskan.
Tyresö, Vittsjö och Sirius blev i går lag fyra, fem och sex att säkra plats i Svenska cupens kvartsfinaler. De skall spelas senast 15 maj, enligt följande:
Kristianstad–AIK, Sirius–Linköping/Göteborg, Umeå/Piteå–Tyresö och Kif Örebro–Vittsjö. Tyresös 2–0-seger mot Eskilstuna ger dem således en dyr bortamatch. Känns inte som att klubben behövde det nu…
I Tyresös eget matchreferat konstaterades att laget förstås hade haft sämsta möjliga uppladdning inför årets tävlingspremiär. Orsaken var:
”den uppkomna situationen där Tyresö hastigt hamnade i en likviditetssvacka.”
Till Radio Sörmland sa tränare tränare Tony Gustavsson att det har varit oroligt i leden, och att man exempelvis inte har fått ut februarilönen ännu. Han pratade även fotboll. Mest intressant tycker jag är att Eskilstuna verkar ha stått upp bra, och att laget bygger mycket på en stark defensiv. Det låter lovande inför seriestart.
På den här länken finns en tv-intervju med Marta, och från den kan man klicka sig vidare till en tv-intervju med Eskilstunas målvakt Emelie Lundberg.
* Tv4 har gjort klart med de 14 första damallsvenska matcherna som man skall sända. Det är som vanligt mest Rosengård och Tyresö. Linköping har tre matcher och Göteborg två.
Anmärkningsvärt är att Kristianstad skall visas i två matcher. Kul, för de har ju inte synts i tv på två år. AIK visas också två gånger, medan den andra nykomlingen Eskilstuna bara får en tv-match. Se hela listan här.
* I Frankrike var det alltså cuphelg. Lotta Schelin visade att hon är tillbaka på allvar efter sina skador genom att göra alla Lyons tre mål i 3–0-segern mot lokalkonkurrenten Saint Etienne. Målen var dock fördelade på två halvlekar, så det var inget äkta hattrick.
Även de andra två svensklagen Montpellier och PSG avancerade till kvartsfinal. Josefine Öqvist gjorde ett av Montpelliers mål i 8–0-segern mot Le Puy.
Kozue Ando
* I Tyskland vann alla tre topplagen, även om det satt riktigt hårt inne för serieledande Frankfurt. Japanska Kozue Ando satte deras 2–1-mål borta mot Essen i andra övertidsminuten. Höjdpunkter från den matchen finns på den här länken.
Potsdams Genoveva Anonma var annars dagens spelare. Hon gjorde sex mål i 12–0-segern mot Sindelfingen. Hon fördubblade därmed sin målskörd och avancerade till andra plats i skytteligan – tre mål bakom ledande Celia Sasic.
Det blev inga svenskmål, men alla våra fyra spelare fick speltid. Antonia Göransson byttes in i 68:e, Sofia Jakobsson och Nilla Fischer spelade hela matcherna. Slutligen debuterade Olivia Schough. Hon spelade från start, men blev utbytt i 83:e minuten. Samtliga svensklag utan Cloppenburg vann. Jakobssons lag är alltmer förankrat under nedflyttningsstrecket. Avståndet upp till säker mark är nu tre poäng.
Alla helgens mål i Frauen-Bundesliga går att se på den här länken.
* I Italien fick vi oväntat nog se två svenskmål. Maria Karlsson stötte in sitt åttonde för säsongen. Dessutom fick Stephanie Öhrström göra sitt första. Målvakten satte en straff som säkrade segerresultatet borta mot Chiasiellis till 5–1.
Se målen på det här klippet:
* Det var seriepremär för skotska Womens Premier League i helgen. Svensklaget Celtic vann med 5–0 borta mot Aberdeen, och både Pernilla Johansson och Nanna Jansson debuterade. Båda kom in från bänken. De fick 45 respektive 20 minuters speltid. Ett matchreferat finns på den här länken.
* Det har spelats ett Sydamerikanskt mästerskap i Chile de senaste veckorna. Bara sju länder kom till spel, och enligt damfotboll.com hamnade guldet oväntat i Argentina, som besegrade Chile i finalen.
Jag har sett uppgifter om att South American Women’s Games har spelats, men förstår faktiskt inte riktigt vad det där är för mästerskap. För stora Copa America 2014 skall ju spelas i Ecuador i höst – troligen i november. Och det är därifrån som Sydamerikas VM-platser skall fördelas.
* Slutligen kikade jag i går en stund på Japan–Spanien 2–0 i F17-VM. Och jag blev mäkta imponerad av de flesta japanskornas bollbehandling och passningsspel. De fick Spaniens spelare att framstå som att de hade träben. Och då vet vi ju hur det brukar se ut när Spanien möter Sverige.
Utan att ha sett något annat lag i F17-VM känner jag att Japan måste bli väldigt svårslaget. Och för Norio Sasaki och de andra ledarna kring Nadeshiko måste det här juniorlaget framkalla en härlig framtidstro. För känslan var att de här spelarna hade bättre grundteknik än de flesta i det nuvarande A-landslaget. Och då är ju de ändå ganska bollsäkra.
De senaste 30 timmarna har på ett sätt varit riktigt kul. Under den tiden har det nämligen presterats en hel del riktigt vass, granskande journalistik om damfotboll. Och vass journalistik tycker jag är kul.
Däremot är det ju inte ett dugg roligt att det är Tyresös ekonomiska kollaps som ligger bakom att det har blivit intressant för de stora medierna att närgranska damfotbollen.
Här är hursomhelst några högst läsvärda texter:
* Aftonbladet avslöjar alla löner i Tyresös A-trupp. Här reagerar jag kanske inte mest på den höga lönenivån. Man hade ju liksom redan förstått att klubben betalade väldigt höga löner. Nej, det jag reagerar på är hur dåligt man betalar sina amerikanskor, och hur välbetalda de brasilianska nyförvärven är.
Att Veronica Boquete tjänar fyra gånger så mycket som Christen Press känns otroligt underligt. Att Meghan Klingenberg bara tjänar hälften så mycket som Linda Sembrant och mindre än en fjärdedel av vad Fabiana har känns lika konstigt.
Däremot tycker jag inte som många andra att Marta är extremt överbetald. Hon var en prestigevärvning som gav klubben stor uppmärksamhet, och hon har faktiskt under stora delar av de två säsongerna presterat på den nivå man kunde förvänta sig. Dessutom vill jag minnas att man har en specialsponsor som betalar hennes lön.
Tillagt i efterhand: Enligt senare uppgifter visar listan en sammanslagning av två månadslöner för Boquete. Det innebär alltså att hon ”bara” tjänar dubbelt så mycket som Press. Det är värt att även kasta in en brasklapp för att det kan vara samma läge för ytterligare någon spelare.
* Expressen har ett utmärkt nyhetsreportage där det avslöjas att Tyresös skulder nu är uppe i 7,8 miljoner kronor. Av reportaget står det klart att bara ett mirakel i form av ett mycket snabbt och stort kapitaltillskott kan rädda klubben från att tvångsnedflyttas till elitettan. Rekonstruktören Hans Ödén säger nämligen så här om läget:
”De kommer aldrig att kunna betala alla skulder utan det kommer att bli ett ackord.”
* Radiosporten har gått vidare på nedflyttningsspåret, och pratar även med några andra klubbar. Bland annat hoppas Rosengårds ordförande Håkan Wifvesson tummarna för sin konkurrent.
* SVT-sporten har gjort en intressant enkät där de frågar sig om det går att vinna SM-guld utan att skaffa sig ekonomiska problem.
Jag måste säga att jag är lite förvånad över att det tog så lång tid innan någon hakade på min fråga från förra veckan om hur reglerna är formulerade kring rekonstruktion, alltså om Tyresö hotades av nedflyttning. Det var ju egentligen bara att ringa förbundet för att få facit.
I dag har jag noterat att uppgifterna om Tyresös lönenivå, och att klubben riskerar nedflyttning, börjat nå ut även till internationella damfotbollssajter. Jag trodde faktiskt ett tag att det var min förtjänst att bollen kom i rullning – alltså att det var mitt andra inlägg i frågan som väckte de stora björnarna. Fast under dagen har jag noterat att lokaltidningen ”Mitt i” lade upp en artikel i ärendet några timmar innan jag tryckte publicera.
Det är inte uteslutet att den här bloggen ändå satte agendan. Men då går äran antagligen till signaturen Staffan som ju på förmiddagen i förrgår uppmärksammade om skrivningen att IdrottsAB skall jämställas med förening i tävlingsbestämmelserna.
Oavsett vilket är det bra att granskningen kommit igång. Vi intresserade vill ju veta sanningen om vad som hänt.
Personligen är jag spänd på att få höra varför Hans Löfgren:s namn inte har förekommit någonstans under den här senaste tiden. Vilket media blir först med att berätta om vad som hänt med mannen som varit loket under Tyresös resa?
Samtidigt som den journalistiska nivån kring damfotbollen har höjts konstaterar jag med fortsatt besvikelse vilken slät figur damfotboll.com gör i sammanhanget. Den enda artikel de har skrivit de senaste dagarna om ärendet har en förhållandevis positiv ton, och rubriken ”Tyresö FF AB får chansen”.
Det är så vansinnigt missvisande. För jag tror inte att någon kring Tyresö Fotboll AB för tillfället pratar om rekonstruktionen med positiva ord som ”nu har vi fått chansen.” Eller?
Tvärtom måste ju som sagt en stor välgörare gå in och täcka en väldigt stor del av underskottet på 7,8 miljoner kronor för att klubben skall undvika ackordsförfarande – och tvångsnedflyttning.
Dessutom är det ju som flera av er i bloggens kommentatorsfält har konstaterat, att rekonstruktörens uppgift är att se till att verksamheten kan drivas vidare överhuvudtaget. Inte att sätta ihop ett lag av världsstjärnor. Alltså talar inget för att trion Marta, Caroline Seger och Boquete kommer att erbjudas förlängda kontrakt efter att deras löpt ut till sommaren. Mer troligt är att de inom kort däremot kommer att erbjudas en rejäl lönesänkning.
Efter säsongen lär ju sedan resten av alla världsstjärnor lämna skutan – för jag kan inte tänka mig att så många av dem vill spela i elitettan.
Känslan är ju faktiskt att risken är uppenbar att elitdamfotbollen – om den överlever – i Tyresö nu ser början till slutet. Att allt kan rasa som ett korthus de närmaste månaderna.
Paradoxalt nog ger jag fortfarande Tyresö en bra chans att faktiskt gå hela vägen i vårens Champions League. Det förutsatt att inte krisen gör så att spelarna tappar allt sitt sportsliga fokus.
Och visst skulle det vara otroligt underligt om Europas bästa lag 2014 kommer att ligga i näst högsta divisionen 2015?
Det var allt om Tyresös kris för i dag. Eller. Tydligen har målvakten Tinja-Riikka Korpela skadat sig under Cypern cup. Fast det behöver ju inte vara så farligt. Carola Söberg har ju visat god form i Algarve cup. Apropå den så är här ett klipp med höjdpunkter från Sveriges förlust mot Island.
Från det konstateras att det svenska vänsterförsvaret med Charlotte Rohlin och Elin Rubensson gör svaga insatser vid de isländska målen:
* Sveriges F19-landslag avslutade sin resa till spanska La Manga med en tung förlust. Irland vann med 1–0, efter att Sveriges backlinje bjudit på segermålet på ett alldeles för lätt sätt. Tyvärr verkar vår F19-backlinje vara väldigt svag. Minns vilka taffliga backlinjeinsatser som gjordes mot USA tidigare i veckan.
* Slutligen lär inte Bayern München vara nöjt med de sista dagarna av Algarve cup. För först drog tyska landslagsspelaren Leonie Maier av korsbandet på träning i tisdags. Och i går var det österriska stjärnan Laura Feiersinger som drabbades av en allvarlig skada. Hon bröt både sken- och vadbenet i Österrikes sista match, och opererades på plats. Läs om det här.
Leonie Maier
För en vecka sedan ställde jag frågan ”Kommer Tyresö att flyttas ner?” Den känns fortfarande lika aktuell, även om den numera är formulerad: ”Kan Tyresö undvika att flyttas ner?”
För även om ni läsare hjälpte mig med läsning och tolkning av tävlingsreglerna blev jag i förra veckan aldrig helt övertygad om att att ett IdrottsAB som genomgår ackordsförfarande skall kunna undgå tvångsnedflyttning.
Jag tyckte att det var väldigt underligt att ett IdrottsAB skulle få tillåtas genomgå ett ackord, men inte en förening. I dag uppmärksammade signaturen Staffan mig på följande formulering i tävlingsbestämmelsernas 1 kap 1 §:
”Vad som föreskrivs om förening äger motsvarande tillämpning på IdrottsAB såvida inte annat anges.”
Jag är fortfarande ingen jurist, och kan vara snett ute. Det som talar mot min uppfattning är att ingen av de stora medierna har uppmärksammat det här.
Men för mig känns det ganska klart att Tyresö kommer att tvångsnedflyttas till elitettan inför 2015 – om det blir ackordsförhandlingar i rekonstruktionen.
Det gör den här artikeln från Aftonbladet väldigt intressant. I den finns Tyresös ansökan om rekonstruktionen bifogad. Av ansökan framgår först att TFAB totalt är back med cirka 4,5 miljoner kronor.
Det är fördelat på förfallna skatteskulder på 2 336 441 kronor, leverantörsskulder på 1 283 102 kronor samt en checkräkningskredit på 1 000 000 kronor som nu är spärrad, men är utnyttjad till 960 143 kronor.
Av ansökan framgår också att klubbledningen sätter otroligt stort hopp till att göra pengar av kvartsfinalen i Champions League – samt att klubben tänker erbjuda borgenärerna ett ackord.
Som jag tolkar reglerna borde ju tvångsnedflyttningen vara ett faktum i samma ögonblick som ackordsförfarandet dras igång. Eller?
Ordförande Hans Lindberg sa för övrigt till SVT i går att klubbens ambition är att inte släppa några spelare i nuläget. Och visst, de närmaste tre månaderna får man ju hjälp från staten med att betala alla löner. Det innebär att man inte behöver punga ut med ett öre till av amerikanskornas lön. Det innebär också att kontrakten för trion Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete nästan hinner löpa ut, och det är ingen vild gissning att de sex spelarna står för en stor del av klubbens lönebudget.
Om det är så att klubbledningen redan inser att det blir elitettan nästa år, så är det ju rimligt att nämnda storstjärnor släpps så fort som möjligt. Men om man hoppas att satsa vidare även mot nästa Champions League, dit man ju är kvalificerat, så blir det svårt att klara sig utan alla sina mest namnkunniga spelare.
Men för att behålla stjärnorna, antar jag att man måste göra sig kvitt skulderna på 4,5 miljoner kronor under de närmaste tre månaderna. För inte tillåter väl en rekonstruktör att klubben skriver dyra kontrakt med stjärnspelare innan ekonomin är under kontroll? Och de 4,5 miljonerna måste man i så fall alltså troligen bli av med utan att ta hjälp av ackordsförfarande. Det känns vansinnigt svårt, för att inte säga i det närmaste omöjligt.
Det är mycket spekulerande här. Och oavsett om jag är rätt ute här, eller inte, så kommer det att bli otroligt spännande att följa utvecklingen under den närmaste tiden.
Det finns ju så många frågetecken som behöver rätas ut. Vid en koll på klubbens hemsida noteras att namnet Hans Löfgren saknas under vinjetten organisation. Vad innebär det?
Dessutom frågar man ju fortfarande sig hur klubben kunde köra på med alla värvningar på korttidskontrakt i höstas. Hade man verkligen ingen som helst koll på vartåt det lutade?
Så här i efterhand känns ju den här DN-artikeln från den 24 juli i fjol på samma gång både tragisk – och närmast parodisk. I den säger nämligen ordförande Lindberg:
”Utan en bra ekonomi hade vi aldrig kunnat få ihop det här laget.”
Apropå artiklar om Tyresö är här en intressant krönika från Idrottens Affärer om klubbens kris, men även om de problem som finns i att sälja sporter som damfotboll. Krönikan är klart läsvärd.
En blogg om internationell damfotboll 