Etikettarkiv: Amandine Henry

Binis EM-trupp är klar

Publicerad den av
2

Frankrikes förbundskapten Bruno Bini kände tydligen inget behov av att vänta till sista stund med att nominera sin EM-trupp. Kanske för att ligan är färdigspelad, och att han vill få så mycket tid som möjligt med sina spelare inför mästerskapet.

För han presenterade sin trupp redan i dag. Så om det inte blir några skador är det följande 23 spelare som skall försöka spela hem medaljer i Sverige:

Målvakter
Sarah Bouhaddi (Lyon)
Celine Deville (Lyon)
Karima Benameur (PSG)

Backar
Corine Franco (Lyon)
Wendie Renard (Lyon)
Laura Georges (Lyon)
Laure Boulleau (PSG)
Jessica Houara (PSG)
Ophélie Meilleroux (Montpellier)
Sabrina Delannoy (PSG)
Julie Soyer (Juvisy)

Mittfältare
Camille Abily (Lyon)
Elise Bussaglia (Lyon)
Camille Catala (Juvisy)
Amandine Henry (Lyon)
Louisa Necib (Lyon)
Sandrine Soubeyrand (Juvisy)
Gaëtane Thiney (Juvisy)

Forwards
Sandrine Bretigny (FFC Frankfurt)
Marie-Laure Delie (Montpellier)
Eugénie Le Sommer (Lyon)
Elodie Thomis (Lyon)
Laetitia Tonazzi (Lyon)

Jag saknar ju förstås Sonia Bompastor. Men hon har ju varit ute i kylan ett tag.

På pappret kanske Frankrike har det bästa, och mest samspelade laget. Spelarna kommer ju huvudsakligen ifrån Lyon. Och därför borde fransyskorna egentligen vara guldfavoriter i EM. Fast för mig är de ändå bara utmanare.

Dels har de en svår lottning. Det är högst troligt att de får Tyskland i kvarts- eller semifinal. Och att dessutom England hamnar på samma halva i slutspelsträdet.

Dels har det här franska landslaget en ful ovana att snubbla på mållinjen. Vad jag kan hitta har Frankrikes landslag aldrig lyckats ta en mästerskapsmedalj i EM, VM eller OS.

I tre raka mästerskap har man hamnat precis utanför prispallen. I EM ”räcker” det ju att gå till semifinal för att få medalj. 2009 föll fransyskorna efter straffläggning mot Holland i kvartsfinal.

I VM 2011 blev det semifinal. Där blev USA för svårt, och i bronsmatchen vann Sverige som bekant med 2–1, trots decimerat manskap på slutet.

I OS i fjol skakade Frankrike verkligen Japan i semifinalen. Elise Bussaglia missade bland annat en straff. Det blev ingen final. Och i bronsmatchen föll man mycket överraskande mot Kanada.

Men om fransyskorna klarar av att bryta medaljförbannelsen – då har de definitivt kvalitet att gå hela vägen.

* I mitt förra inlägg glömde jag att länka till förbundets tv-klipp om startelvan mot Norge. Men nu är det gjort.

* I England verkar Louise Fors vara i storform. Hon bjuder på några läckra nummer i det här klippet. Dock hade nog Soccerway fel i sin skytteliga. Fors har inte gjort tre, utan bara två mål i WSL. Den noteringen räcker till en delad fjärdeplats.

Lång analys av Champions Leaguefinalen

Publicerad den av
Svara

Sist av alla tänkte jag sammanfatta torsdagens skräll i Champions League. Det var verkligen en bra final. Och dessutom en väldigt intressant match på många sätt.

Dels förstås för att det var Europas två bästa lag som drabbade samman. Dels för att en mängd blivande EM-profiler var inblandade. Och kanske framför allt för vårt affischnamn fanns med på planen.

Jag börjar med det viktigaste – alltså Lotta Schelin:s insats.

Det är något speciellt med att se en match i efterhand, där man redan vet hur det slutar. Och där man redan har läst en mängd kommentarer om olika spelares och tränares insatser.

De kommentarere kring Schelin som jag hade med mig ner i tv-fåtöljen handlade i den första halvleken om slarvigt passningsspel, och att hon tillhörde Lyons mer anonyma spelare. Efter slutsignalen hade tonläget ändrats något, och hon kvitterade ut godkänt betyg från de allra flesta.

Man kan välja flera olika utgångspunkter när man gör en Schelinanalys. Men om jag väljer att helt förutsättningslöst bedöma hennes insats så är jag ändå rätt positiv. För jag tyckte mig se att hon försökte spela den huvudroll hon borde kunna göra.

De fyra–fem felpassen före paus kändes mer som orsakade av överambition än av rädsla. Och de två gånger hon hamnade rättvänd i offensiv position fick hon till hyfsade avslut – och båda gick mot mål.

Efter Wolfsburgs mål var dessutom Schelin en av de Lyonspelare som visade störst vilja att vända matchen. Hon visade det genom att göra flera uppoffrande, defensiva löpningar för laget.

Men egentligen var ju matchbilden den sämsta möjliga för Schelin. Det spel som passar henne optimalt är ju antingen när motståndarna ger henne ytor bakom deras backlinje. Eller när Lyon vinner kamperna om kanterna, med följd att Elodie Thomis, Lara Dickenmann och övriga gång på gång serverar Schelin inspel mot första stolpen. Där är Schelin lysande bra på att få fram en fot och styra in bollen.

Nu blev det en annan typ av match, där Lyon varken fick ytor bakom Wolfsburgs backlinje eller vann kamperna på kanterna speciellt ofta.

Och det är i de här lägena man känner att Schelin har vissa brister i sin speluppfattning.

Det märktes bland annat i den första halvlekens 26:e minut, då Megan Rapinoe nickade in en boll i målområdet. När bollen gick mot Rapinoe var Schelin före närmaste mittback, i det här fallet Ivonne Hartmann. Men Hartmann läste situationen klart snabbare, och hann springa förbi Schelin och täcka upp i målområdet. Hade Schelin varit lite snabbare i tanken hade hon fått ett öppet mål. Och sannolikt blivit matchvinnare.

Efter paus hamnade Schelin tyvärr ofta det där steget bakom försvararna, och hon var inte inblandad i några målchanser. Jag ger ändå Schelin godkänt för sin insats.

Fast väljer man att ta in faktorer som hennes stjärnstatus, och att hon nyligen valdes till den franska ligans bästa spelare – då finns det ändå anledning att vara kritisk.
För även om känslan är att hon verkligen försökte ta ansvar, så lyckades hon inte sätta något avtryck i matchen.

Med EM i åtanke är det lätt bekymrande. För i EM vill vi ju att Schelin skall sätta rejäla avtryck i varenda match…

Här lämnar jag Schelin och går till matchen som sådan. För min genomgång väljer jag samma form som jag gjorde efter fjolårets final – alltså att sammanfatta matchen i ett antal underrubriker:

Tränarkampen:
Ralf Kellermann vann den taktiska matchen mot Patrice Lair på knockout.

Från det lag som startade i den tyska cupfinalen förra helgen valde Kellermann att ta bort Maren Tetzlaff och Lina Magull, och sätta in Alexandra Popp och Zsanett Jakabfi. Tetzlaff åkte för övrigt ur matchtruppen helt och hållet.

Draget att spela Popp som vänsterback kändes riskabelt, men visade sig vara geniartat. Skyttedrottningen såg till att kvicka Thomis bara kunde blixtra till vid enstaka tillfällen.

Jakabfi var i och för sig långt ifrån höstens superform, men gjorde ändå en viktig insats för att hjälpa Lena Goessling och Nadine Kessler på Wolfsburgs centrala mittfält. Wolfsburgstrion klarade mittfältsmatchen mot Lyons supertrio Amandine Henry, Camille Abily och Louisa Necib på ett lysande bra sätt.

Om Kellermann lyckades klockrent med sin startelva gjorde Lair ett felval. Han valde att starta med Rapinoe till vänster, i stället för alternativen Dickenmann och Eugenie Le Sommer. Mer om det under nästa rubrik.

Bytena:
Det här är väl egentligen en del av tränarkampen. Och även här vann Kellermann på knock.

Lair upptäckte nog ganska tidigt att han hade satsat fel. Utan offensiva spelare som har starkt huvudspel – läs Laetitia Tonazzi och Le Sommer – så fyller inte Rapinoes fina inläggsfot någon större funktion. Visst kan hon slå fina frisparkar och hörnor. Men sådana spelare hade man ju ändå på planen i Necib och Sonia Bompastor.

För att få bättre fart på anfallsspelet valde därför Lair att göra sitt första byte redan i paus. Att ta ut Rapinoe kändes rätt just då. Och Dickenmanns ankomst gav också Lyon en flygande start på den andra halvleken. Under de tio–tolv första minuterna var Wolfsburg rejält i gungning.

Men anstormningen bedarrade, och när Lair som nästa drag valde att ta ut Abily undrade jag vad som hände. Det måste väl har varit en skada med i bilden? Personligen ser jag Abily som en tänkbar matchvinnare – en spelare som man vill ha på planen när det drar ihop sig.

Lairs tajming var usel. För när Wolfsburg tog ledningen kändes det som att fransmannen redan hade spelat ut sina vassaste kort – och inte hade något mer kvar att ge. Jag hade till exempel kunnat tänka mig att ta ut Lotta Schelin och ge plats åt någon nickstark forward.

Dubbelskrällen:
Att Alexandra Popp var frisk nog att spela var en liten skräll. Och att hon var en så fantastiskt skicklig vänsterback var en stor. Popp var helt klart en av Wolfsburgs stora hjältinnor.

Det stora intresset:
Publiksiffran på 19 258 var bättre än förväntat på Stamford Bridge. Men det var ju ändå väldigt långt ifrån fjolårets underbara 50212 på Münchens Olympiastadion.

Bättre än publiksiffran var tv-intresset. Eurosport twittrade i fredags att man hade 7,8 miljoner tittare totalt i Europa. Det skulle vara kanalens bästa siffra någonsin. Gissar att man då avser damfotboll. I Frankrike hade man 1,5 miljoner tv-tittare och i Tyskland var det 740 000 som tittade.

Målchanserna:
Trots stort spelövertag fick jag bara chanserna till 6–4 i Lyons favör. Eftersom laget saknar forwards som kan nicka fick man oftast förlita sig till skott utifrån. Och det är sällan man vinner matcher på den här nivån enbart genom distansskytte.

Konstsparken:
Jag måste ha en rubrik för min favoritspelare i tysk fotboll under säsongen 2012/13, Nadine Kessler. Wolfsburgs lagkapten är verkligen en fantastisk energispelare. I ligan har jag älskat hennes många och hängivna djupledslöpningar.

I WCL-finalen fick hon i stor utsträckning lägga sin energi på försvarsspel. Men i inledningen av matchen sprang hon in i straffområdet – och höll på att göra mål på en bicycleta. Kessler har i vinter blivit landslagsspelare, och jag hoppas få njuta vidare av hennes energi under EM.

Straffen:
Som jag tidigare konstaterat var den inte solklar. Men jag kan inte heller säga att den var felaktigt dömd. För bollen tar ju utan tvekan på Laura George:s arm, som hon har en bit utanför kroppen. Men det är ändå hårt dömt.

Själva straffen var också hård. Rutinerade trotjänaren Martina Müller visade sig vara pardonlös när hon fick chansen. En vinnare.

Sortierna:
Wolfsburgs 31-åriga back Navina Omilade-Keller fick avsluta karriären som en riktig vinnare. Några minuter på planen fick hon dessutom. Som forward… Stämmer det att Bompastor lägger av fick Lyonkaptenen en tråkigare sorti från den internationella scenen. Jag kommer verkligen att sakna henne i sommarens EM.

Den spruckna supersviten:
Frågan efter matchen var hur många tävlingsmatcher utan förlust under ordnarie tid som Lyon egentligen radade upp – 119 eller 122? Den första siffran har jag företrätt. Den senare gick att läsa i fredagens Aftonbladet.

Vid en mer noggrann koll har jag konstaterat att Aftonbladets siffra var felaktig, för där har man även räknat in Wolfsburgsmatchen – som ju blev en förlust.

Sviten stannade således på 119 – eller 121. Den högra siffran innefattar även semifinal och final i fjolårets klubblags-VM. Men eftersom det var en inofficiell inbjudningsturnering tycker jag inte de båda matcherna borde räknas. Fast det är ju en smaksak…

Skrällen:
Ja, det var en skräll att Wolfsburg vann. Men att det skulle vara årets skräll inom damfotbollen – knappast va? Den tyska ligan är Europas bästa, och Wolfsburg kom tvåa där 2012 och vann i år.

Dessutom innebär finaler större press på favoriterna än vanliga matcher. Medan Lyon hade ett tungt ok på sina axlar slapp Wolfsburg för första gången för säsongen helt och hållet ifrån favorittryck. Ganska skönt för dem.

Jag tycker exempelvis att det var en betydligt mycket större skräll att Mallbacken tog poäng av Tyresö än att Wolfsburg vann mot Lyon. Men jag kanske undervärderar värmländskorna…

Den förhastade slutsatsen:
Efter Wolfsburgs seger hörde man flera röster ropa ut att Lyons storhetstid sannolikt är slut. Det tror jag är en rejält förhastad slutsats.

Lyon har ju ändå bara förlorat en av sina 120 senaste matcher. Och faktum är ju att man även i finalen var ett bättre lag än Wolfsburg, spelmässigt sett. Jag står fast vid uppfattningen om att Wolfsburg bara vinner någonstans mellan var tredje och var femte match mot Lyon – lite beroende på skadesituationen i de olika lagen.

Lyon har så mycket kvalitet i sin trupp att jag håller det för troligt att man mycket väl kan få höja Champions Leaguepokalen i Lissabon om ett år. Vi får väl förresten hoppas att Tyresö då är med och på allvar utmanar om den där pokalen.

Matchguide, Lyon–Wolfsburg

Publicerad den av
Svara

I kväll 20.30 smäller det. Då spelas årets match på klubbnivå – i varje fall i Europa. Kanske även i världen.

För det råder ju ingen tvekan om att det är Europas två bästa klubblag som drabbar samman i Champions League-finalen på Stamford Bridge.

Tyskland och Frankrike är Europas ledande damfotbollsnationer för tillfället. Och det är ju just Tysklands och Frankrikes klart bästa klubbar som möts.

Även med skadefria trupper hade jag hållit Lyon som klara favoriter, då till 65–35. Nu har Wolfsburg flera tunga skador, vilket gör att jag ökar favorittrycket på Lotta Schelin och hennes lagkompisar till 80–20.

Att Lyon är mina självklara favoriter beror delvis på deras rutin. Klubben har ju tre raka finaler bakom sig – och två raka titlar. De har gjort 40–1 på sina åtta matcher fram till dagens final – och då har man ändå mött bland annat Malmö och Juvisy. Dessutom är deras svit av tävlingsmatcher utan förlust under ordinarie tid nu uppe i 119. Det är verkligen makalöst imponerande siffror.

Wolfsburg däremot är som lag helt färskt på den här nivån. Fast skenet bedrar ändå en aning. För i truppen har man inte mindre än sju spelare som har vunnit Champions League med andra klubbar. Av dem är dock Viola Odebrecht avstängd, och troligen kan inte heller Alexandra Popp spelar på grund av skada.

Dessutom är det klart att man måste avvara Verena Faisst och Selina Wagner. Troligen kan däremot duktiga ungerskan Zsanett Jakabfi vara aktuell för ett inhopp. Hon gjorde nämligen oväntad comeback i tyska cupfinalen i helgen.

På Lyons skadelista finns endast Laetitia Tonazzi. Det innebär att tränare Patrice Lair har en stor mängd klasspelare att välja mellan. Jag tippar på att han väljer att placera landslagsspelare som Sabrina Viguier, Elise Bussaglia, Eugenie Le Sommer, Lara Dickenmann samt japanska Shinobu Ohno på bänken från start. Det är fem spelare som hade gått in i startelvan i de flesta andra klubblag i världen.

Lyon har varit ostoppbara hela säsongen. Ända fram till förra veckan. Då förlorade de ju egentligen efter straffläggning mot Montpellier i franska cupen. Men som bekant fattade inte domaren det, utan gav storlaget en andra chans.

Men Wolfsburg lär ha varit på plats, och kanske fick de några tips på hur man gör för att stoppa Lyon.

För egen del kommer jag tyvärr inte att kunna sitta klistrad framför Eurosport vid avspark. Jag jobbar, och det är allsvensk fotboll på Borås Arena – Elfsborg–Brommapojkarna. Det blir alltså till att spela in finalen, och se den i efterhand.

Då hoppas jag få se en sprakande uppvisning i anfallsfotboll. För det är båda lagen kapabla att bjuda på. En av nycklarna i matchen blir hur Wolfsburgs vänsterback – troligen orutinerade Maren Tetzlaff – klarar att försvara mot illersnabba Elodie Thomis.

En annan nyckel blir förstås kampen om det centrala mittfältet, där Lena Goessling och Nadine Kessler måste förhindra Lyons fantastiskt spelskickliga trio Amandine Henry, Camille Abily och Louisa Necib från att slå öppnande bollar mot Thomis och Schelin.

Som sagt, det blir en riktigt intressant final.

Jag har inte sett någon siffra över antalet sålda biljetter. Men jag är rädd att läktarna kan gapa rätt tomma på Chelseas hemmaarena. Hoppas jag är fel ute i min rädsla, för Lyon och Wolfsburg är verkligen två lag som förtjänar att göra upp om pokalen inför en fullsatt arena.

Slutligen, här är lagens troliga startelvor:

VfL Wolfsburg (4-4-2): Alisa Vetterlein – Luisa Wensing, Josephine Henning, Ivonne Hartmann, Maren Tetzlaff – Anna Blässe, Lena Goessling, Nadine Kessler, Lina Magull – Martina Müller och Conny Pohlers.
Olympique Lyonnais (4-2-3-1): Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Camille Abily, Amandine Henry – Elodie Thomis, Louisa Necib, Megan Rapinoe – Lotta Schelin.

Schelin är bäst i Frankrike

Publicerad den av
Svara
Lotta Schelin

Lotta Schelin

Lotta Schelin fick i kväll pris som årets bästa spelare i den franska ligan. Hon var nominerad ihop med klubbkamraten Amandine Henry och den före detta klubbkamraten Shirley Cruz Trana – som numera tillhör PSG.
Schelin har varit nominerad till priset fyra av sina fem säsonger i Frankrike – och nu alltså äntligen även vunnit.

Jury är för övrigt samtliga spelare och ledare i franska ligan.

Om jag fått franskan rätt löd Schelins tacktal ungefär så här:

”Det är extra roligt eftersom jag inte trodde att jag skulle vinna. Jag ville tacka alla som röstade på mig, samt vår tränare Patrice Lair, och alla andra runt laget. Utan dem skulle jag inte vara här i dag.”

Lotta Schelin har nu gjort 135 mål på 133 ligamatcher för Lyon, och hon förlängde nyligen sitt kontrakt med ytterligare tre år.

Det blev för övrigt svenskt storslam vid den franska fotbollsgalan. En viss Zlatan Ibrahimovic blev nämligen bästa spelare i den franska ligan för herrar.

Enligt Johanna Frändén på twitter fick Ibrahimovic frågan om vem som är störst i Sverige, han själv eller Schelin. Svaret:

”Stort grattis till Lotta, men störst i Sverige är Zlatan.”

Schelin får försöka ändra på det i sommar…

Skrällen – Henry tillbaka i Les Bleus

Publicerad den av
Svara

Frankrikes förbundskapten Bruno Bini har presenterat landslagstruppen för nästa led i Frankrikes EM-förberedelser: ett läger i Clairefontaine i månadsskiftet. Under lägret skall man dessutom träningsspela mot Finland.

I Binis trupp finns en skräll – Lyons stjärnmittfältare Amandine Henry. Henry är en av mina absoluta favoritmittfältare, och sett till spelstyrka är det förstås ingen skräll att hon är med i landslaget.

Ett bevis på hennes spelstyrka är att hon ingår tillsammans med Lotta Schelin och PSG:s Shirley Cruz i den trio som är nominerad till titeln årets spelare i den franska ligan.

Men med tanke på att Henry befunnit sig i Binis kylskåp i 2,5 års tid – sedan november 2010 – är uttagningen alltså ändå högst oväntad.

Bini har ju en vana att då och då placera spelare i det där kylskåpet. Ni som följer den här bloggen vet att det sedan ett tag tillbaka rymmer en av världens bästa vänsterbackar, Sonia Bompastor. Andra franska toppspelare som för tillfället sitter i Binis kylskåp är Laetitia Tonazzi, Camille Catala och Julie Soyer.

Hans senaste trupp består uteslutande av spelare från de fyra toppklubbarna Lyon, PSG, Juvisy och Montpellier. Här är den i sin helhet:

Målvakter: Sarah Bouhaddi och Céline Deville.
Backar: Laure Boulleau, Sabrina Delannoy, Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Jessica Houara och Ophélie Meilleroux.
Mittfältare: Henry, Sandrine Soubeyrand, Camille Abily, Gaëtane Thiney, Louisa Necib och Elise Bussaglia.
Forwards: Eugénie Le Sommer, Elodie Thomis och Marie-Laure Delie.

En skrällarnas dag

Publicerad den av
2

Det här var lite av skrällarnas dag. Och ute i Europa var det även lite av svenskornas dag. För Antonia Göransson tog sig till Champions League, Lotta Schelin till cupfinal och Sofia Jakobsson blev målskytt.

Själv ägnade jag eftermiddagen åt att bevaka Nittorp–Hovshaga 0–4 i division 1 östra Götaland. Det var inte direkt någon fotbollshöjdare. Underlaget tillät nämligen inget skönspel.

Parallellt med matchbevakningen på klassiska Åsavallen – där Victoria Sandell Svensson fick sitt genombrott – så hängde jag med mål för mål i avslutningen av Frauen-Bundesliga, i Lyons cupsemifinal samt förstås i fem damallsvenska matcher.

Jag har alltså inte sett något alls av dagens damallsvenska matcher. Men tänkte ändå göra en liten genomgång, helt och hållet byggd kring hårdfakta. Mest noterbar är förstås skrällen i skogen. Sannolikt var det den klart största knallen i damfotbollsvärlden den här helgen.
För att Tyresö fick lämna Värmland och Strandvallen i Mallbacken med bara en poäng – det kunde väl ingen gissa?

Statistiken säger att Tyresö vann med 13–3 i avslut mot mål och 1–0 i avslut i målställning. Fast i mål blev det 1–1. Rutinerade Linda Wallin blev Värmlandsskogarnas okrönta drottning när hon kvitterade med drygt tio minuter kvar att spela.

Linda Wallin och Mikaela Uthas.

Linda Wallin och Mikaela Uthas.

Samtidigt vann Malmö det skånska toppmötet mot Kristianstad med förkrossande 5–0. Sara Björk Gunnarsdottir och Ramona Bachmann gjorde två mål vardera. De båda var bänkade mot Örebro senast. Fler tankar om den matchningen kommer jag med i ett senare inlägg. Malmö är därmed förbi Tyresö i tabelltoppen på målskillnad.

I övrigt i vår svenska toppserie så blev det kryss för båda Göteborgsklubbarna. Obesegrade Göteborg spelade 0–0 i Vittsjö. Där noteras blott sex avslut mot mål för GFC. Det är alldeles för dåligt för ett lag som utmålar sig som guldkandidat. I Lindome spelade Jitex och Linköping 1–1. Enligt en av de 234 åskådarna var det en jämn match. Rapportören meddelade också att Sofia Lundgren tyvärr inte visade upp någon EM-mässig säkerhet. Samt att Linköpings mittbackspar Nilla Fischer/Charlotte Rohlin stundtals kändes riktigt otajmade. Tråkigt.

Slutligen så vann Örebro återigen. Och Helén Eke var återigen lagets målskytt. Hon är numera i delad ledning av skytteligan.

Efter 35 matcher har faktiskt 14 slutat oavgjorda. Det är förstås en stark signal om att damallsvenskan hittills har varit väldigt jämn. Faktiskt klart jämnare än jag hade väntat mig.

* Klart jämnare än vad någon hade förväntat sig var även den franska cupsemifinalen mellan Montpellier och Lyon. Lotta Schelin gav Lyon ledningen i den första halvleken. Men bara ett par minuter senare kvitterade Marie-Laure Delie. 1–1 blev slutsiffrorna – vilket innebar Lyons andra kryssmatch för året. Den första var den inofficiella VM-finalen mot Inac Kobe Leonessa. Då vann Lyon efter förlängning.

Den här gången krävdes det straffläggning. I den missade lagen två straffar vardera under grundomgången. I varje fall ansåg domaren det. Se separat inlägg.

För Lyon gjorde Louisa Necib, Sonia Bompastor och Eugenie Le Sommer mål, medan Wendie Renard och Megan Rapinoe missade. Sedan blev det sudden death i straffläggningen. Där gjorde i tur och ordning Corine Franco, Camille Abily och målvakten Sarah Bouhaddi mål för Lyon. I den åttonde straffomgången missade Kelly Gadéa för Montpellier – och Schelins lag var klart för final.

När jag ser de här uppgifterna på footofeminin.fr – och även noterar att Schelin fanns bland de elva Lyonspelare som slutförde matchen, då reagerar jag över att vår svenska skyttedrottning inte klev fram och tog en straff. Åtta lagkompisar gick alltså före i kön. Eller snarare nio, eftersom Amandine Henry hade missat straff i själva matchen. Jag hoppas verkligen att Schelin som svensk lagkapten inte backar för att lägga straff i EM. Det är ju hon som skall visa oss vägen mot Friends Arena.

Tyvärr blir det inget svenskmöte i finalen den 8 juni. För i går skrällde sig Saint-Etienne vidare. Man vann med 2–0 hemma mot PSG – där Kosovare Asllani spelade de första 68 minuterna. Det blir alltså Lyon och Saint-Etienne som gör upp om cuptiteln, om nu inte Montpellier kan protestera sig till final. Mer om det i nästa inlägg.

* Så till Tyskland. Där stod slaget i den sista omgången om andraplatsen. Och det vanns överraskande av Turbine Potsdam. Att Potsdam skulle vinna mot Gütersloh var inte oväntat. Det blev 2–0 – och Antonia Göransson fick hoppa in de sista nio minuterna.

Däremot var det oväntat att Frankfurt skulle förlora på hemmaplan med 2–1 mot Bayern München. På det här klippet med alla mål från dagens omgång noteras att Sarah Hagen:s 1–0-mål är ett litet konstverk.

För storsatsande Frankfurt slutar alltså säsongen med en ny tredjeplats. Det måste anses vara ett gigantiskt fiasko. Jag tycker som bekant att Sverige, Tyskland och Frankrike borde ha fyra lag i Champions League – för att höja kvaliteten på turneringen. Men så är det ju inte. Och genom dagens resultat står Frankfurt för andra året i rad utanför Europas mästarcup. Fiasko var ordet.

Yuki Ogimi

Yuki Ogimi, tidigare Nagasato

Skytteligan vanns av Potsdams japanska stjärna Yuki Ogimi på 18 mål. Tvåa på 16 mål kom Wolfsburgs Conny Pohlers, som gjorde mål på en bicycleta i dag – se klippet ovan. Och trea på 15 fullträffar slutade Duisburgs Mandy Islacker. Antonia Göransson slutade på åtta mål, och delade med det elfteplatsen.

* Slutligen till England. Där vann Sofia Jakobsson svenskmötet mot Louise Fors. Chelsea vände nämligen 0–1 till hemmaseger med 2–1 mot Liverpool – och gick upp i tabelltopp. Jakobsson stod för kvitteringen. Det var svenskans fjärde mål i serien – vilket innebär att hon leder skytteligan.

Vi har alltså svenskt i toppen av skytteligorna både i Frankrike, England – och nu alltså även i Sverige. Visst är väl det kul?

Schelin – en gåta för Sundhage

Publicerad den av
2
Lotta Schelin

Lotta Schelin

Inför 5–0-segern nere i Frankrike konstaterade Lotta Schelin i den här artikeln att Lyon är bättre än landslaget. Faktum är att Lyon kanske till och med är bättre än alla landslag, och således världens bästa lag alla kategorier.

För har man råd att hålla spelare som Megan Rapinoe på bänken – då har man ett väldigt starkt lag. Och det centrala mittfältet med Amandine Henry, Camille Abily och Louisa Necib är tveklöst starkare än USA:s. Men djupdykningen i det här ämnet får jag nog återkomma till. Det här inlägget skall nämligen handla om det svenska landslaget.

Storstjärna i Lyon är ju nämligen nämnda Lotta Schelin. Hon skiner ofta i sin franska klubbdress, och öser in mål. Däremot skiner hon tyvärr väldigt sällan i den svenska landslagsdräkten.

Efter dagens match pratade Schelin, Pia Sundhage och Malin Swedberg om ämnet i Tv4sport. Swedberg konstaterade helt riktigt att Schelin fungerar bättre i Lyon än i landslaget.

Sundhage svarade nyktert att landslaget inte har de spelartyper som krävs för att spela Lyons 4-2-3-1-system. Thomas Dennerby försökte ju med det i fjol, men efter OS gnällde till och med Schelin på spelsystemet.

Problemet är snarare att Schelin inte klarar av att ställa om från Lyons tekniska spel till landslagets mer fysiska. Kortfattat kan man säga att hon får bollen längs marken i klubblaget, och i luften i landslaget.

Och medan Schelin håller högsta världsklass när hon får bollen på marken, och kan komma rättvänd mot en backlinje, så är hon högst medelmåttig i luftrummet. Att hitta lösningarna som gör att Schelin får rätt bollar är en av de viktigaste gåtorna att lösa för Sundhage inför EM.

Som en parentes pratade Schelin också lite om sin tränare Patrice Lair i Tv4sport. Hon konstaterade att han gjort att alla spelare blivit rakt igenom professionella. Det är slut med lattjandet på träningar.

Den saken var inte svår att se i dag. Spelare som är proffsiga i allt de gör på träning blir även proffsiga i matcher. Jag tror att det finns rätt mycket att göra på den här fronten även i rätt många svenska klubbar.

Fallet Hermoso visar hur ointressant inhemsk damfotboll är för media

Publicerad den av
2

Efter några dagars intressant inhopp i friidrottsvärlden så är jag alltså tillbaka. I morgon är en otroligt intressant dag i damfotbollsvärlden, den mest spännande hittills i år.

För i morgon spelar elva av de tolv EM-nationerna landskamper. Bland annat Sverige, som bekant. Men tankar kring morgondagen kommer i ett separat inlägg senare i kväll.

Först tänkte jag samla upp helgens händelser. Vid en genomgång av de matcher och nyheter som passerade förbi så är det spanska landslagsanfallaren Jennifer Hermoso:s provspel för Tyresö som känns mest intressant.

Hanteringen av det visar vilket obefintligt intresse media har för inhemsk damfotboll. Här har alltså de svenska mästarinnorna en blivande EM-spelare på provspel i en träningsmatch mot en seriekollega. Och ingen märker det.

Matchen spelades i torsdags, och det var först i söndags – sedan en supporter lagt upp ett videoklipp från matchen – som någon märkte att Tyresö hade en ny spelare på vänsterkanten. Makalöst.

Marta Viera da Silva

Marta Viera da Silva

Tyresö själva har gjort allt för att tysta ner provspelet. På klubbens hemsida finns inget referat från matchen. Däremot har man lagt upp ett klipp med Marta:s fina 2–3-mål.
Damfotboll.com har inte heller ett enda ord om Hermoso. De ringde upp bortalaget Örebro efter matchen, och vinklade på att närkingarna var imponerade av sina provspelare, det tjeckiska tvillingparet Irena och Lucie Martinkova. Jag klandrar inte damfotboll.com för det, för det blir alltmer vanligt att matchreferat rings in med telefon. Men då är man ju i händerna på rapportören, och riskerar att missa viktiga saker.

Enligt Anders Nilsson, som för övrigt fått sin blogg flyttad till Aftonbladet – grattis!, kommer Tyresö med stor sannolikhet att gå vidare med affären.

Tänk om det här varit herrfotboll. Där kan knappast någon klubb i superettan hemlighålla ett provspel. Inom damfotbollen kan meriterade landslagsspelare testas utan att någon reagerar.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

* Apropå landslagsspelare så möttes två svenska sådana i den franska ligan i lördags kväll. Fast det var ett kort möte. Kosovare Asllani var nämligen bänkad hos PSG. Hon fick hoppa in i 68:e minuten. Fyra minuter senare byttes Lotta Schelin ut.

Schelin hade dock gjort ett rejält avtryck på seriefinalen. Vår svenska superstjärna gjorde nämligen både 1–0 och 2–0. Målen finns att se på det här klippet. Skönt att se att Schelin gav mig snabbt svar på tal i frågan om att göra avgörande mål i viktiga matcher.
Rapporterna från matchen säger att hon dessutom var inblandad i det mesta som Lyon skapade i matchens inledning. Låter lovande. Mindre lovande att Asllani har svårt att platsa i PSG.
Matchen slutade för övrigt 3–0 till Lyon sedan Amandine Henry gjort det sista målet på straff. Lyon har nu 16 raka segrar i Feminine Ligue 1 och kan redan nu börja fira sitt sjunde raka ligaguld.

* PSG och Lyon är ju klubbar som även är starka inom herrfotbollen. På kontinenten är trenden den att alltfler storklubbar på herrsidan även satsar på damlag. I Tyskland noterade jag att tre klubbar hade både sitt herr- och damlag framme i semifinal i tyska cupen, DFB-Pokal; Bayern München, Wolfsburg och Freiburg.

Damernas semifinaler spelades i helgen. Antonia Göransson och Turbine Potsdam tog sig till final via 4–1-seger mot mästarinnorna från München. Fast det satt betydligt hårdare inne än siffrorna antyder.Det var nämligen 1–1 efter full tid, och de tre sista målen föll under förlängningen. Stor matchhjältinna blev skotska talangen Lisa Evans. Hon gjorde själv 1–0 och 3–1, fälldes med straff som följd vid 2–1 (Yuki Ogimi satte straffen), och spelade fram till Pauline Bremer:s 4–1-mål.
Göransson spelade från start, men byttes ut vid ledning 1–0 i den 75:e minuten.

I den andra semifinalen vann Wolfsburg med förkrossande 5–0 borta mot Freiburg. Martina Müller var tvåmålsskytt. Därmed möts de lag som ligger etta och tvåa i ligan alltså också i cupfinal. Se målen från de båda semifinalerna på den här länken.
Den tyska cupfinalen brukar vara en av årets två–tre mest sedda klubblagsmatcher i världen. I fjol såg 15678 åskådare München slå Frankfurt i final. Så vitt jag kan komma på slogs den publiksiffran bara av finalen i Champions League.

* I Italien vann alla de fem topplagen sina matcher i helgen. Både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson spelade hela matchen när Bardolino Verona vann med 2–1 borta mot Riviera de Romagna. På det här klippet noteras att Öhrström var snett ute vid hemmalagets 1–0-mål, men att hon revanscherade sig genom två vassa räddningar i slutet av matchen.

* Apropå svenska målvaktsinsatser blev jag allt annat än imponerad av det man kan se av Sirius målvakt Emelie Almesjö på det här klippet från U23-landslagets 6–0-förlust mot USA:s dito.
Det är alltså gigantisk skillnad på att spela i svenska division I och den internationella fotbollen. Det gäller framför allt vid fasta situationer, något som Almesjö fick erfara. Hennes agerande vid samtliga de fyra första målen är väldigt långt ifrån den klass jag vill att en svenska landslagsmålvakt skall hålla.
Visst kan Almesjö ha haft en väldigt dålig dag, men när jag ser henne blir jag ändå frågande till vad Susanne Nilsson gjort Calle Barrling. För som jag ser det hade in Nilsson släppt in så många enkla mål.

U23-landslaget fick lite upprättelse när de vann avslutningsmatchen i La Manga med 1–0 mot Norge efter segermål från Jenny Hjolman. Sett till alla chanser svenskorna hade så borde det nog dock ha blivit ytterligare ett par mål. Se själv på det här klippet.

Det lilla man ser av Hanna Terry (nummer 7) så tycker jag att hon ser intressant ut. Hon är snabb, kan göra sin spelare och har en bra vänsterfot. Men som sagt, det är väldigt lite man får se, så någon mer ingående analys kan jag inte bjuda på.

Bra förresten att förbundet filmar matcherna, och lägger upp klipp efteråt. Hoppas vi får se det från fler landskamper under året.

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist

* Slutligen en liten koll på helgens träningsmatcher. Tyresö–Örebro slutade förresten 3–3, och ett 40 minuter långt klipp från första halvlek finns här. Och från andra halvlek här. Målskyttar för Tyresö är Hermoso, Marta och Lisa Dahlkvist. För Örebro slog Elin Magnusson till två gånger, dessutom gjorde Helén Eke ett mål på sin gamla hemmaplan. Fyra av de fem målen finns på klippet från den första halvleken. 0–1, eller 0–2 kommer efter 4,35. 1–2 efter 8,35, 1–3 efter 21,40 och 2–3 efter 38,35.

Annars var det mest intressanta i helgen LdB FC Malmös bortamöte med Frankfurt. Matchen slutade 2–1 till tyskorna, som gjorde sina båda mål redan de första 20 minuterna. Målskyttar var Kerstin Garefrekes och Tameka Butt. Malmö reducerade i andra halvleken genom Ramona Bachmann. Resultatet är väl ok, men då Lyon är minst en klass bättre än Frankfurt måste Malmö lyfta sig rejält under de två veckor som återstår innan man skall till Frankrike för att spela i Champions League.

Intressant också att Josefine Öqvist återigen gjorde mål för Kristianstad, som spelade 3–3 mot Köpenhamn. Vilket Köpenhamnslag det handlade om har jag inte lyckats lura ut. Men via Kristianstads-Bladet noteras att gästerna hade en man i mål – Simon Rittmo. Och att han var den som räddade laget från förlust.

Mest spännande är de som inte är med

Publicerad den av
4

Jag får frågor om vilka spelare jag vill ha med i EM-truppen. Det är förstås kul att leka förbundskapten, och jag skall ta ut min trupp senare, men den är trots allt inte speciellt spännande i det stora hela.

Mer intressant är att försöka titta in i Pia Sundhage:s hjärna och räkna ut vilka 23 spelare hon tar ut i sin trupp.

I dag har Sundhage för övrigt varit hemma i Ulricehamn och spelat in ytterligare ett tv-program. Nu handlar det om ett avsnitt av Tv3:s ”Patrik möter”, där Patrik heter Sjöberg i efternamn. Bilder från inspelningen finns här.

Det var en parentes. För fotbollsmässigt är dagens aktiviteter förstås helt ovidkommande. Däremot är gårdagens hyperintressanta. Vid presskonferensen sa Sundhage så här till TT angående hur stor chans icke uttagna Algarveresenärer har att komma med till EM:

”Det finns en chans att komma med i EM, chansen att ta en plats i startelvan mot Danmark är däremot inte så stor.”

Det är ett tydligt besked. Startelvan är alltså i princip klar. Det innebär samtidigt att Charlotte Rohlin måste vara fantastisk under våren för att ta plats i mittlåset i EM. Och det är nog bara hon som skulle kunna ta sig in i startelvan.

Den andra spelaren jag möjlgien kan tänka mig skulle kunna gå rakt in i laget är Josefine Öqvist. Når hon tillbaka till sin VM-form från 2011 ser jag henne som vassare än huvudkonkurrenterna Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson.

I USA har Sundhage gjort sig känd för att göra väldigt få spelarbyten, både i själva matcherna och i trupperna. Hon har kört stenhår med en kärntrupp. Så lär det även bli i Sverige, och det ganska snart. Fast ännu så länge har hon bytt oväntat friskt när det handlar om spelarna i truppens utkant.

Hursom helst är det förstås extra intressant att gå igenom vilka spelare som inte blivit uttagna i de senaste trupperna. Vi kan nog utgå ifrån att det mesta talar för att trion Stina Segerström, Sara Larsson och Jessica Landström har gjort sitt i landslagströjan. Vad man hört verkar även Therese Sjögran få svårt att slå sig in igen.

Linda Sembrant kanske inte är avskriven för all framtid, men hon verkar inte alls ingå i EM-diskussionen. Det gör inte heller Hedvig Lindahl.

Som jag tidigare skrivit hade jag – om jag varit Sundhage – tagit med min tilltänkta EM-trupp till Algarve. Där får man gott om möjlighet att prova spelarna i matchsituationer. Och det är klockrent att trimma in fasta situationer på mellandagarnas träningspass.

Jag tycker att man bör ge plats för två eller tre framtidsnamn i en EM-trupp. Malmöduon Amanda Ilestedt och Elin Rubensson borde ligga bra till för sådana framtidsplatser. Men båda de är petade inför Algarveresan. Det förvånar mig.Det skulle kunna vara så att Sundhage genom U23-kapten Calle Barrling fått höra att Malmöduon är utmärkta turneringsspelare, och att det därför är viktigare att testa ett hur andra spelare klarar tätt matchande.

I höstas hade jag aldrig kunna ana att kvartetten Jessica Samuelsson, Carina Holmberg, Hanna Folkesson och Olivia Schough skulle gå före Ilestedt och Rubensson. Och så sent som när truppen till förra Bosönlägret kom trodde jag att Malin Levenstad var borta ur EM-diskussionen.

Speciellt Schough är en megaskräll. Hon är avbytare i Göteborg FC, och gjorde bara ett mål i fjolårets damallsvenska. Hon verkar i och för sig vara en riktigt skön personlighet, och är säkert underbar att ha med i gänget. Men fotbollsmässigt har jag i alla fall inte sett någon landslagskvalitet hos henne.

Men visst blir det spännande att se hur Sundhage matchar truppen i Algarve? Och det blir inte minst spännande att se hur nästa trupp formeras. För efter Portugalresan är det inte många matcher kvar innan allvaret. Och den tiden bör användas till att trimma ihop den tänkta EM-elvan.

* Slutligen gjorde Lotta Schelin ett mål när Lyon i kväll lätt avancerade till åttondelsfinal i franska cupen. Siffrorna borta mot Woippy i sextondelen blev förkrossande 16–0. Laetitia Tonazzi gjorde hela sex av målen. Tvåmålsskyttar blev Amandine Henry och Sabrina Viguier.

Ännu tuffare för Malmö i Champions League

Publicerad den av
4

LdB FC Malmös chanser att ta sig förbi kvartsfinalen i Champions League minskar ytterligare. I dag har nämligen superlaget Lyon blivit ännu mer super.

Först kom nyheten om att Japans tekniska yttermittfältare/forward Shinobu Ohno lämnar Inac Kobe Leonessa för att skriva på ett tvåårskontrakt med världens bästa klubb. Sedan kom tämligen säkra uppgifter om att även USA:s stjärnmittfältare Megan Rapinoe kommer att spela för Lyon under våren. Uppgifterna kom nämligen från pappa Jim Rapinoe. Läs mer här.

Shinobu Ohno och Kelley O'Hara

Shinobu Ohno har fått Kelley O’Hara på fall

Megan Rapinoe

Megan Rapinoe

Lyon har ju gått genom det här året helt utan förluster. På 37 tävlingsmatcher har man 36 segrar och ett kryss. Lägger man till de båda matcherna i det inofficiella klubblags-VM:et blir facit 37 segrar, två kryss och noll förluster.
Det var alltså en gigantiskt svår uppgift för Malmö – eller skall man kanske börja skriva FC Rosengård? – redan tidigare. Med värvningarna av ytterligare två världsspelare lär det inte bli lättare i WCL-kvartsfinalen.

Tillskotten av Ohno och Rapinoe är intressanta, då Lyon redan tidigare hade starka kantspelare som Elodie Thomis och Lara Dickenmann i truppen. Jag skulle nog säga att Lyon nu kanske till och med har världens tre bästa yttermittfältare. Det är väl det som brukar kallas mördande konkurrens?

Lyon har för övrigt även nyligen förlängt kontrakten med tränaren Patrice Lair samt med spelarna Louisa Necib, Amandine Henry, Eugénie Le Sommer, Lara Dickenmann, Camille Abily och Laetitia Tonazzi.

Det blir intressant att se vad det här innebär för Lotta Schelin, och hennes speltid i laget. Med fler utpräglade kantspelare i truppen lär ju Le Sommer nu i första hand konkurrera om den enda forwardsplatsen med Schelin, Tonazzi och japanska Ami Otaki.

Rent spontant känner jag inte att Schelin och Rapinoe är en klockren kombination. Jag hade velat ha en riktigt nickstark forward som måltavla för Rapinoes precisa inlägg. Och när det gäller huvudspelet känner jag att exempelvis Tonazzi ligger före, trots att Schelin är såpass lång att hon borde vara bra i luftrummet. Men jag hoppas för Schelins och landslagets skull att hon passar klockrent med Rapinoe.

Men som sagt. Det blir spännande att se hur Lair formerar Lyons startelva i vårens avgörande matcher i ligan och Champions League.

Visst har väl Ogimi gjort årets mål?

Publicerad den av
4
Yuki Ogimi

Yuki Ogimi, tidigare Nagasato

Som synes i det förra inlägget har jag kikat lite på Champions League i kväll. Då påmindes jag om det här fantastiska målet av Yuki Ogimi från Potsdams möte med Arsenal i London:

Som jag ser det måste väl den volleyn vara årets mål i damfotbollvärlden. Eller har jag glömt något annat spektakulärt mål?

De enda kandidaterna jag spontant kommer på är kanonskotten från Röas Emilie Haavi mot Wolfsburg och från Lyons Amadine Henry från vårens CL-semifinal mot Potsdam. Det häftigaste med Henrys skott är ju att det är med vänstern, fast att hon egentligen är högerfotad.

Schelin segrare i hett svenskmöte

Publicerad den av
2

Lyon var något bättre, och vann rättvist seriefinalen i den franska ligan, borta mot PSG med 1–0.

Men målet var ändå kontroversiellt, för det kom på en tveksamt dömd straff. Ett skott från inhopparen Laetitia Tonazzi träffade i och för sig armarna på en PSG-försvarare. Men som jag ser det är det en sådan situation där domaren inte skall blåsa. För PSG-backen gör sig inte större – snarare tvärtom, och bollen kommer från nära håll.

Hur som helst blev det straff, och den satte Amandine Henry säkert. Och segern var som sagt rättvis. PSG förmådde inte skapa något, medan Lyon hade en hel del lägen efter paus.

Den första halvleken var däremot sällsynt händelsefattig. Jag skall säga att jag inte tittade med full koncentration, men om jag inte missade något så skapades det inte en enda målchans värd namnet.

Lyon försökte, och hade tendenser till att skapa något. Lotta Schelin var inblandad i en del lägen, utan att få till det. Det lyfter inte för Schelin för tillfället. Och det var ganska logiskt att hon byttes ut efter knappt 70 minuter.
Och kanske typiskt att det var inhopparen Tonazzi som omgående fixade fram den straff som gav segern.

Schelin var ganska blek alltså. Trots det vann hon som jag ser det matchen i matchen mot Kosovare Asllani. För PSG:s Kristianstadsförvärv vägde sanslöst lätt. Hon kom ingenstans alls, och den spontana känslan var att hon måste bygga på sig några kilo muskler till för att hävda sig på allra högsta internationella nivån.

Spelmässigt var det en ganska tråkig match. Jag reagerade i början över att tv-bilderna visade helt tomma läktare, och funderade över om PSG:s satsning verkligen kan hålla. Sedan såg jag i halvtid att det trots allt fanns publik på plats, men att kameran stod på publiksidan. Tråkigt.

Tillbaka till PSG:s satsning. Den verkar inte ha några normala gränser. Enligt den här artikeln på SoccerAmerica, som i sin tur hänvisar till franska L’Equipe, skall PSG jobba på att få in flera amerikanska landslagsspelare efter jul. Hetaste namnet är Hope Solo. Det är för övrigt Lyonbasen Jean-Michel Aulas som är uppgiftslämnare.

* I Tyskland fick Antonia Göransson assist till Turbine Potsdams segermål borta mot Bad Neuenahr i cupen. Svenskan slog en frispark från högerläge, som amerikanska Keelin Winters nickade in. Potsdam vann med 1–0 och är klara för kvartsfinal.

* I Australien spelade både Louise Fors och Petra Larsson hela matcher för vinnande lag i morse. Fors och Western Sydney Wanderers vann med 2–1 borta mot Brisbane Roar. Thora Helgadottir debuterade för Sydneylaget, med tre poäng som facit. Larsson och Melbourne Victory vann med 3–0 mot mästarlaget Canberra United.
Båda svensklaget avancerade upp slutspelsplats i och med sina segrar. Fem av 14 omgångar är spelade.

Har Bompastor spelat sin sista landskamp?

Publicerad den av
Svara

Frankrikes och Lyons vänsterback Sonia Bompastor var i fjol en av de tio spelare som nominerades som kandidater till Ballon d’Or – priset som delas ut till världens bästa spelare.

Efter 156 landskamper verkar det som att Lyons lagkapten inte längre är önskvärd i Bruno Bini:s landslag. Hon var bänkad till förmån för Laure Boulleau i de två sista EM-kvalkamperna. Och när Frankrike de kommande dagarna spelar träningslandskamper är Bompastor petad.

Till tidningen La Nouvelle Republique säger den rutinerade vänsterbacken att hon inte förstår någonting. Artikeln finns på franska här. Och i engelsk översättning här.

Av artikeln förstår man i alla fall att det finns flera sprickor i landslaget. En mellan förbundskapten Bini och ett par spelare. Bompastor säger så här:

”Ärligt talat tycker jag att det här stinker. Speciellt som andra spelare drabbats av liknande öden tidigare. Jag tänker på Hoda Lattaf, hans vice lagkapten, som försvann ur laget över en natt, samt Laetitia Tonazzi och Amandine Henry som inte heller fått förklaringar varför de inte längre får vara med.”

Det verkar även finnas en spricka mellan Lyonspelarna och landslagets lagkapten Sandrine Soubeyrand. Bompastor säger så här om Soubeyrand:

”Hon har sagt i intervjuer att vi vann Champions League på grund av våra utländska spelare, och att alla vi (Lyonspelarna) har jättestora egon. Sånt prat blir som en splitterbomb i en grupp. En kapten skall ena laget, inte splittra.”

Bompastor verkar inte räkna med att göra fler landskamper. Hon säger så här som avslutningsord i intervjun:

”I fotbollsvärlden blir man inte förvånad av mycket. Vad som än händer kommer jag fortsätta att stödja landslaget. Jag kommer att följa dem på tv, och jag önskar dem bästa möjliga resultat.”

Tråkigt att vi verkar få ett EM-slutspel utan Sonia Bompastor. Hon är en profil, och sådana behövs det så många som möjligt för att fylla arenorna i Sverige nästa år.

Här är den stora OS-guiden

Publicerad den av
Svara

I morgon drar spelet i gång. Jag skall strax sjunka ner i en solstol med ett gäng OS-bilagor.

Jag har dock redan noterat att de inte lägger någon jättevikt vid damfotbollen. Så jag tänkte här ge alla nyfikna lite kött på benen. Någon bilaga blir det väl inte, men väl en köttig ranking av de tolv OS-lagen.

För de åtta lag jag tror kommer att nå kvartsfinal har jag även tippat morgondagens startelvor. Skall bli kul att se hur många rätt det blir av 88 möjliga…

Jag har tidigare länkat till Fifas lista över samtliga olympiska spelartrupper. Har ni missat den finns det inlägget här. Och här är spelschemat, dock med brittisk tid. Man får alltså lägga på en timma på de tider som står där.

Därmed är det dags för rankingen. Vi börjar bakifrån:

12) Kamerun
Världsranking: 50
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag egentligen inte har någon som helst koll på.
Jag noterar dock att Kamerun har ett gäng utlandsproffs. De har en spelare i franska förstaligan, en i franska andraligan, en i Rumänien, en i Serbien, en i Schweiz, en i Polen och två i ryska topplaget Energiya Voronezh.
Men laget innehåller ändå inga riktiga affischnamn. Och 0–2 mot Skottland i genrepet imponerar inte.

Nu är jag så gammal att jag minns när Kameruns herrar gjorde sina första insatser på den internationella mästerskapsscenen. Både 1982 och 1990 hade man lag utan namnkunniga stjärnor. Men oj vad bra lagen var.

Fast man kan inte bygga ett tips på lastgamla herrlagsmeriter. Så trots att Kamerun skrällde och slog ut Nigeria i OS-kvalet tror jag det här orutinerade laget får väldigt svårt att ta några poäng i gruppspelet.

11) Sydafrika
Världsranking: 61
Affischnamn: Mpumi Nompumelelo Nyandeni (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: –
Kommentar: Banyana Banyana – som laget kallas – är ännu ett lag jag egentligen inte har någon koll på.
Men de är lägst rankade i mästerskapet, och har helt 15 av 18 spelare som tillhör klubbar i den egna ligan.
Lägg till att Sydafrika saknar mästerskapsrutin, och laget lär få lämna OS efter gruppspelet.

Men visst. Sofia Jakobsson:s kompis Pumi Nyandeni är en skicklig spelare. Och Sveriges Sydafrikaspion Andreas Bild pratar här om ett hårt arbetande och välorganiserat lag. Så de kanske i alla fall kan spräcka både mål- och poängnollan. Bara det inte sker mot Sverige…

10) Colombia
Världsranking: 28
Affischnamn: Yoreli Rincon (Gol Star, Colombia)
Trolig startelva: –
Kommentar: Colombia såg jag live mot Sverige i VM-premiären i fjol. Och på tv häromveckan då de föll med 2–1 mot Nya Zeeland.
Och jag noterar att det inte har hänt mycket på ett år. Colombias spelare är fortfarande bolltrygga, men saknar fysik. Man har svaga målvakter, och ingen vidare genombrottskraft i offensiven.
Laget känns som ett juniorlag, och kommer att få väldigt svårt att ta några poäng i spelens tuffaste grupp.

9) Nya Zeeland
Världsranking: 23
Affischnamn: Amber Hearn (Jena, Tyskland), Rebecca Smith (Wolfsburg, Tyskland), och Ali Riley (Malmö).
Trolig startelva: Jenny Bindon – Ria Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Kirsty Yallop – Amber Hearn och Sarah Gregorius.
Kommentar: Nya Zeeland är ett väldigt svårspelat gäng. De bjuder inte på några tekniska finesser, men har stort hjärta. Alla jobbar stenhårt i defensiven, och man har en väldigt stark backlinje. Framför allt ytterbackarna håller högsta klass.
Ria Percival har ofta hållit Sara Thunebro utanför Frankfurts startelva under vintern, och Ali Riley har visat klass i Malmö.

Offensivt bildar de båda Tysklandsproffsen Amber Hearn och Sarah Gregorius ett välkomponerat forwardspar. Hearn är kraftfull och Gregorius kvick. Men framför allt är laget riktigt vasst på fasta situationer. Vittsjös Kirsty Yallop har bra känsla i vänsterfoten, och levererar fina hörnor och frisparkar.

Jag rankar Nya Zeeland som nionde bästa lag, men tror ändå att de kommer att få spela kvartsfinal. De har en bra lottning, och vinner man mot Kamerun borde ”Football Ferns” kunna ta sig in bland de åtta. Och de är alltså svårspelade, så väl där skulle jag inte bli förvånad om de skulle ställa till med en skräll.

8) Nordkorea
Världsranking: 8
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag helst hade velat slippa se i OS. Inte för spelarna, för dom är det synd om, utan för ledningen. Fjolårets dopningsskandal i VM borde ha inneburit att laget skulle vara avstängt även i OS.
Men de är med. Och jag har inte mycket koll på laget. För mycket är förändrat. I fjol hette speluppläggaren Yun Mi Jo. Hon är inte med i OS. Däremot har målvakten exakt samma namn.
I fjol hyllades nu 17-åriga, och tekniska yttermittfältaren Su Gyong Kim som lagets största talang. Nu är hon bara reserv.

Jag har ärligt talat inte någon vidare koll på nordkoreanskornas OS-lag. Inte mer än att det är rekordungt. En spelare är född 1987, två är födda 1989. Resten är 90-talister. Hela åtta spelare är tonåringar.
Laget har fått en makalöst tuff lottning. Och trots att jag tror att Nordkorea är åttonde bästa laget i OS, så tippar jag att de åker ut i gruppspelet. Jag tror nämligen att de förlorar mot USA och Frankrike. Därmed behövs det troligen en riktig storseger i morgon mot Colombia för att man skall kunna nå kvartsfinal.

7) Kanada
Världsranking: 7
Affischnamn: Christine Sinclair (klubblös)
Trolig startelva: Karina LeBlanc – Rhian Wilkinson, Candace Chapman, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann – Desiree Scott – Diana Matheson, Kaylyn Kyle, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Christine Sinclair.
Kommentar: Liknar i mångt och mycket Nya Zeeland. Det ser inte speciellt vackert ut. Spelet bygger på fysik, hjärta och stenhårt arbete.

Kanada är ett tungt lag att möta på många sätt. För inte nog med att de har ett stort antal välväxta spelare som använder alla sina kilon i närkamperna. De har ett dödligt vapen, i Christine Sinclair – världens bästa målskytt.
Hon är ett fenomen. Det kan se kantigt ut. Hon kan vara ute ur matchen långa stunder. Men när lägena kommer är hon där. Och hon förvaltar ovanligt många lägen på bästa sätt. Sinclair är givetvis Kanadas nyckelspelare.

Laget har även svagheter. Deras passningsspel är högst begränsat. De slår ofta riskfyllda passningar på egen planhalva. Och jag är glad att Karina LeBlanc ser ut att vara förstamålvakt, och inte Erin McLeod. För LeBlanc är en flaxig målvakt. Som jag ser det är hon inte alls lika säker som McLeod.

Jag tror att Kanada kommer att spela kvartsfinal. Troligen som en av de två bästa treorna, men kanske som tvåa. För jag är inte helt säker på att vi orkar slå Kanada i Newcastle.

6) Sverige
Världsranking: 4
Affischnamn: Lotta Schelin (Lyon, Frankrike)
Trolig startelva: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Kosovare Asllani, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
Kommentar: Sverige är sämre än den aktuella världsrankingen. Laget har tappat fem spelare från VM-startelvan, och har varit långt från någon medaljklass under våren.
Försvarsspelet har vacklat, och anfallsspelet har till 100 procent handlat om enda superstjärnan, Lotta Schelin.
Det är upp till henne om Sverige skall kunna göra några mål, och motsvara de medaljförväntningar som alldeles för många svenskar har på laget.

Förbundskapten Thomas Dennerby har testat mycket under våren. Jag gissar att han till slut väljer bort duon Sofia Jakobsson och Antonia Göransson, som båda hade toppform i våras, men som inte glänst på sistone. Fast det är alltså en gissning. Det kan trots allt bli Jakobsson på Kosovare Asllani:s bekostnad.
För Sverige är inledningsmatchen mot Sydafrika livsviktig. Seger med ett par måls marginal där, och man är väldigt nära kvartsfinal. Och man kan i lugn och trygghet försöka hitta medaljspelet.

Jag tror att Sverige tar sig till kvartsfinal som grupptvåa. Men att det tar stopp där. Fast jag hoppas att laget växer under mästerskapet på samma sätt som i fjol, och att man dansar sig fram hela vägen till medalj.

5) Storbritannien
Världsranking: 9 (England)
Affischnamn: Kelly Smith (Arsenal) och Alex Scott (Arsenal).
Trolig startelva: Karen Bardsley – Alex Scott, Ifeoma Dieke, Casey Stoney, Stephanie Houghton – Jill Scott, Kim Little, Anita Asante, Eniola Aluko – Ellen White, Kelly Smith.
Kommentar: Storbritannien är ett i försnacket rejält underskattat lag.
Man har hemmaplan, och är klart bättre än vad svenska experter tror. Minns att England slog Japan i VM i fjol, och att man föll på straffar mot Frankrike i kvartsfinalen.
Nu har brittiskorna en kanonlottning, och det engelska laget har förstärkts av två duktiga skotska spelare i Vittsjös Ifeoma Dieke och Arsenals Kim Little.

Jag tror att den brittiska publiken kommer att lyfta ett redan starkt lag. Jag tror att man når minst semifinal. För att brittiskorna kan mycket väl kan vinna grupp E, och i så fall ställas mot en grupptrea i kvartsfinal. Men även om det blir andraplats i gruppen har Storbritannien god semifinalchans. För då ställs man troligen mot Sverige eller Kanada i kvartsfinal. Och där tror jag faktiskt på brittisk seger.

4) Brasilien
Världsranking: 5
Affischnamn: Marta (Tyresö FF, Sverige) och Cristiane (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: Andreia – Bruna Benites, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, Maurine – Thais Guedes, Cristiane och Marta.
Kommentar: Ett lag som trampat vatten sedan VM i fjol. Länge var man helt utan seger i år. Men vinster mot Colombia och Kanada nyligen gör att brasilianskorna trots allt kommer till London med lite självförtroende i bagaget.

Startelvan ovan är ganska mycket gissning. Förbundskaptenen har nämligen rört om ganska rejält under året. Dock utan att bitarna har fallit på plats. Och nu i veckan tvingades Tyresös Elaine att kasta in handduken på grund av skada.

Personligen hade jag gärna sett spektakulära Erika i laget. Hon har världens bästa tillslag på volley. Och spektakulära volleykanoner får mig att bli glad.
Däremot får inte Brasiliens damer mig att bli glad. Tvärtom är det ett lag som står för mycket av det som damfotbollen annars är tämligen befriad ifrån. De spelar ofta fult. De fullföljer tacklingarna även när de kommer in sent i duellerna. Och de har en tendens till att filma.
Jag hoppas det är borta nu i OS. Men jag tvekar tyvärr på att det är så.

Sett till form och osäkerheten i truppen borde inte Brasilien ha så stor chans. Men OS har blivit lite av Brasiliens specialitet. Man har alltid nått semifinal. Och de två senaste gångerna har man fallit i finalen, båda gångerna efter förlängning mot USA.
Lottningen är god. Och jag tror att det blir minst semifinal även den här gången – trots allt. Och väl där…

3) Japan
Världsranking: 3
Affischnamn: Homare Sawa (Inac Kobe Leonessa), Aya Miyama (Okoyama Yunogo Belle) och Yuki Ogimi (Turbine Potsdam, Tyskland).
Trolig startelva: Ayumi Kaihori – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Kommentar: Kommer till OS med lite stukat självförtroende. Laget var i en bubbla av oslagbarhet fram till mötet med USA i Halmstad.
Men 1–4 mot USA och dessutom 0–2 mot Frankrike i genrepet har Japan kommit ner på jorden igen.

I fjol vann man VM på spanskt sätt – alltså utan en riktig forward på planen. Eller ja, Japans damer kom ju före Spaniens herrar, så det var väl snarare Spanien som vann EM på japanskt vis…
Nu är Yuki Ogimi (tidigare Nagasato) i superform, vilket innebär att Japan även har en forward av absolut världsklass.

Men på minuskontot finns att Homare Sawa inte har hittat VM-formen under våren. Kanske har det varit för mycket ståhej kring henne. Eller så är det så enkelt som att hennes huvudskada ställde till det.

Hursom helst. Japans lag är så starkt att det kommer att vinna grupp F. Men lottningen sedan är grymt tuff, och jag tror faktiskt att världsmästarna åker redan i kvartsfinalen. För där väntar USA eller Frankrike. Och då tror jag att det blir förlust.

2) Frankrike
Världsranking: 6
Affischnamn: Wendie Renard, Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily (samtliga Lyon).
Trolig startelva: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Opehlie Meilleroux, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Elise Bussaglia, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.
Kommentar: Ett glödhett lag med vinnarvana. Det senare kommer från att huvuddelen av spelarna tillhör Champions Leaguemästarinnorna Lyon, som ju i princip alltid vinner.
Men även det franska landslaget har gått fram som en slåttermaskin i år. Och 2–0-segern mot Japan i genrepet var extremt imponerande.

Frankrike har ett komplett lag, som kan hota offensivt på många sätt. De har fina frisparksläggare  i Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily. De har kanske världens starkaste huvudspelare i Wendie Renard. De har extrem fart i Elodie Thomis. Och de har en forward i målgörarform i Marie-Laure Delie.

Frankrike har faktiskt potential att vinna OS-guld. Bara det att en toppspelare som Lyons Amandine Henry inte ens platsar i truppen talar för att fransyskorna har en bredd som bara USA kan matcha.

Och ja. Frankrike och USA möts redan i morgon i första omgången. Jag tror att de möts igen på Wembley i turneringens sista match.

1) USA
Världsranking: 1
Affischnamn: Hope Solo (Seattle Sounders), Abby Wambach (klubblös) och Alex Morgan (Seattle Sounders).
Trolig startelva: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Kommentar: Pia Sundhage har tveklöst turneringens bästa trupp att jobba med. På bänken sitter en mängd spelare som kan ändra en matchbild, som Carli Lloyd, Amy Rodriguez och Heather O’Reilly. De hade platsat i alla andra OS-startelvor.

Jag tror att Sundhages största funderingar inför OS handlar om vem som skall spela bredvid Christie Rampone i mittförsvaret, Rachel Buehler eller Becky Sauerbrunn. Och vilka som skall spela yttrar. Där har hon fem alternativ – alla av högsta världsklass.

Jag har sett USA en mängd gånger i år. Och jag kan inte säga att jag sett så hemskt många svagheter. Men väljer Sundhage att spela med Buehler är det mot henne motståndarna skall sätta in sina stötar.

Däremot har USA massor av styrkor. Så många att jag inte orkar räkna upp alla. Jag nöjer mig med att hylla forwardsparet.
Under våren har Alex Morgan varit glödhet. För några månader sedan trodde jag att det skulle vara hon som bar USA mot OS-guldet. Men på senare tid har även Abby Wambach vaknat till rejält. Hon är en klass bättre än i VM i fjol.
Därmed har USA det särklass starkaste anfallet i OS. Man har både extrem snabbhet och grym nickstyrka. Alltså är det väldigt svårt att välja hur man skall försvara sig mot amerikanskorna.

Och jag tror att det bär hela vägen för USA. Laget vänder hem med sitt tredje raka OS-guld.

Grattis Lotta Schelin till historisk trippel

Publicerad den av
Svara

Lotta Schelin och hennes Lyon säkrade i kväll en historisk trippel. Men blev första lag att samma år vinna Champions League, franska ligan och franska cupen. Stort.

Jag jagade stream, men hittade ingen, och lyckades alltså inte få se guldfinalen borta mot Juvisy.
Men rapporterna via twitter berättar om drygt 7000 åskådare, och tidig Lyonledning genom Elodie Thomis i 18:e minuten.
När sedan inhopparen Eugenie Le Sommer gjorde 2–0 i minut 77 säkrade hon inte bara ligaguldet, utan också sin seger i skytteligan.
Det var Le Sommers 22:a mål, vilket är två fler än tvåan Lotta Schelin.
Elodie Thomis fastställde slutresultatet 3–0 på två minuters övertid.

Lyon startade så här: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Sabrina Viguier, Wendie Renard, Sonia Bompastor (kapten) – Amandine Henry, Shirley Cruz Trana – Camille Abily, Elodie Thomis, Lara Dickenmann – Lotta Schelin.
Man hade alltså Le Sommer och Louisa Necib på bänken. Vi snackar ett lag med resurser. Vi snackar världens bästa lag.

* Bröndby blev danska mästarinnor i dag. Grattis där också.
Man vann borta mot BSF med 2–0 efter mål av Malene Olsen och Anja Thorsen, vilket i sig säkrade guldet. Men Bröndby hade faktiskt kunnat förlora och ändå ha guldfest i kväll. Huvudkonkurrenten Fortuna Hjörring föll nämligen hemma mot Skovbakken med 1–0. Matchhjältinnan Marie Bjerg gjorde sitt första mål någonsin för Skovbakken – det var verkligen ett väl valt tillfälle för premiärmålet.

Resultaten innebär att både Hjörring och Skovbakken står på 30 poäng inför sista omgången i kampen om Danmarks andra plats i Champions League. Då spelar Hjörring, som har bättre målskillnad, borta mot Bröndby medan Skovbakken spelar hemma mot BSF.

* I damallsvenskan vann Tyresö och Vittsjö ganska väntade segrar. Ett intressant blogginlägg om situationen i Tyresö hittar du här.
Vittsjö står nu på 18 poäng, och är i praktiken klara för damallsvenskan även 2013. Målet om en placering topp åtta känns numera högst rimligt.

För Kif Örebro börjar det däremot se riktigt mörkt ut. På måndag kan laget ha trillat ner på nedflyttningsplats. Jag tror i och för sig på Jitexseger mot AIK på Valhalla. Men större skrällar har skett i årets serie än en AIK-seger. Fråga bara Vittsjö…