Här ser du Sveriges match i kväll

En glädjande nyhet idag är att Sveriges bortamöte med Färöarna går att se via stream. Här på Färöarnas fotbollsförbunds hemsida skall det komma upp en länk strax innan avspark.

https://www.youtube.com/watch?v=uSc053CQhx4

Och andra halvlek ser man här:

https://www.youtube.com/watch?v=JRhnjsrHpf0

Matchen startar 19.00, och Sveriges startelva ser ut så här: Hedvig LindahlElin Rubensson, Linda Sembrant, Nilla Fischer, Sara ThunebroCaroline SegerMalin Diaz, Lisa Dahlkvist, Olivia SchoughLotta Schelin och Therese Sjögran.

Olivia Schough får alltså en ny chans att visa landslagsklass. Orsaken till det är i första hand att Hanna Folkesson är sjuk och att Sofia Jakobsson är avstängd efter sitt gula kort mot Skottland. En annan ändring är att Sembrant är tillbaka i startelvan på bekostnad av Emma Berglund. Med sitt fina huvudspel lär Sembrant vara en rejäl tillgång vid fasta situationer.

Slutligen vilar Kosovare Asllani på bänken, vilket öppnar för Malin Diaz i startelvan.

Malin Diaz

Malin Diaz

Jag har nu äntligen lyckats se hela Skottlandsmatchen, och den var inte riktigt som jag hade förväntat mig. Eller. Den var ganska exakt som jag hade förväntat mig.

Låter det förvirrat?

Vad jag menar är att jag ju hade hunnit läsa de som skrivits om matchen redan innan jag såg den. Därför hade man ju vissa förutfattade meningar. Jag hade ju exempelvis läst Tomas Pettersson i Expressen:

”Skottland må vara på uppgång – men håller fortfarande till på en betydligt lägre nivå än Sverige. Kim Little må vara en skicklig spelare – men långt ifrån någon fulländad världsstjärna. Och det tog bara 14 minuter för Sverige att spräcka nollan på Fir Park. Nej, det fanns till slut inte speciellt mycket att oroa sig över.”

Det där visade ju sig både vara sant och osant. Jag tyckte ju exempelvis att de tre skotska stjärnorna Little, Lisa Evans och Jane Ross var utmärkta alla tre. Att Little fick ta ett stort defensivt ansvar tycker jag snarare höjer hennes värde, än sänker. Och om inte den bästa spelaren i den mest profilstarka ligan i världen är en fulländad världsstjärna undrar jag hur en sådan ser ut.

Däremot håller jag med om att Sverige totalt sett var bättre än skotskorna. Skillnaden låg i den defensiva stabiliteten.
För faktum var ju att Sverige inte behövde förta sig för att göra de tre målen. De var egentligen alldeles för billiga, alla tre.
Ett lag som släpper in de två första hörnorna man har emot sig ska inte ha godkänt på sitt försvarsspel. Speciellt inte om målen kommer efter att bollen gått rakt genom straffområdet, utan att någon lyckats få undan den.

Och 3–1-målet måste ju målvakten Gemma Fay ta hand om. Lotta Schelins vänsterinlägg var ju nämligen egentligen inte speciellt lyckat.

Ute på planen upplevde jag matchen som ganska jämn. Och ofta hade faktiskt skotskorna den bästa fantasin i anfallsspelet, och som spelade till sig flest lägen. Men i båda straffområdena var Sverige klart bäst.
Jag hade ju även läst om där båda ”flicklagsmisstagen” från Lindahl och Jakobsson som ledde till Skottlands straff och mål. Jag har kollat reprisen många gånger, och är inte så säker på att Lindahl verkligen var utanför straffområdet. Därför har jag svårt att klandra henne. Däremot är Jakobssons hands väldigt omotiverad. Den bollen måste hon våga nicka bort.

Det som var mindre bra med det svenska spelet var alltså förmågan att skapa målchanser i själva spelet. Det får vi en ny chans att träna på i kväll. Då vill jag se fler smarta löpningar från våra offensiva spelare, inte minst från Lotta Schelin. Hon har nu gått mållös av två raka kvalmatcher, det är vi inte vana vid.

Jag har flera gånger kritiserat Schelin för hennes löpningar, och det är dags nu igen. Jag kollade hur hon sprang mot skotskorna, och hon kan inte vara lättläst för medspelarna. Ofta började hon springa in mot mitten, vilket gjorde att hon drog in backarna centralt, och mer eller mindre tvingade sina medspelarna att slå djupledsbollarna mot hörnflaggorna. Jag fattar inte varför hon inte försöker dra med sig backarna ut på kanterna, för att få djupledsbollen på insidan om sig.

Dessutom blir Schelin väldigt ofta stillastående inne i straffområdet – om hon inte fått inspelet i första löpningen. Så smartare löpningar för Schelin står överst på önskelistan. Utöver det vill jag se fortsatt skärpa på fasta situationer.

* Slutligen en internationell koll. Ryssland försämrade alldeles nyss sina chanser till att nå playoff ganska rejält. 0–0 hemma mot Irland för att dörren öppnas mer för Island och Wales/Ukraina att ta sig in bland de fyra playofflagen. För mycket talar för att ryskorna kommer att tappa minst åtta poäng (jag räknar med att de förlorar hemma mot Tyskland) och kanske knappt kommer upp på plusmålskillnad i den specialtabell som används – där man räknar bort mötena med gruppjumbon.

Resultatet innebär dock att vi helt kan räkna bort Irland ur kampen om VM-platser. Med tio tappade poäng blir det inget playoff.

* Igår tog däremot Norge ytterligare ett steg mot VM. 2–0 borta mot Portugal innebar åttonde raka segern, och nu behövs bara en eller två poäng till innan flygbiljetterna till Kanada kan bokas.

* Två svenska tjejer var mer eller mindre inblandade i gårdagens skräll. Bosnien tog nämligen poäng mot Polen, genom att spela 1–1. AIK:s Eldina Ahmic spelade 84 minuter medan Äspereds Fadila Topic blev kvar på bänken hela matchen. I och med att bosniskorna vann med 1–0 mot Nordirland i helgen kan man nog konstatera att den senaste veckan har varit den bästa någonsin för bosnisk damfotboll. Kul att nya länder flyttar fram sina positioner.

* Det har spelats ett antal träningsmatcher den senaste tiden. Bland annat har Brasilien och Nya Zeeland noterat två kryss.
I natt vann Tyskland med 2–1 borta mot Kanada. Höjdpunkter därifrån ser du här:

USA har slagit Frankrike med 1–0:

* U23-landslaget har spelat två matcher på sistone. Här är bilder från 2–1-förlusten mot Norge:

https://www.youtube.com/watch?v=2y93ODomzys

Och här är bilder från 0–0-matchen mot England:

https://www.youtube.com/watch?v=q6W7PpLb0qU

 

Här är min VM-trupp till Kanada 2015

I dag är det exakt ett år till avspark i nästa VM i fotboll som kommer att ha Sverige som deltagare. Eller bör ha Sverige som deltagare.

För självklart så både hoppas och tror jag att Pia Sundhage:s landslag kommer att ta sig till Kanada på ett sätt (gruppsegrare) eller annat (playoff). Eftersom Sundhage i det här skedet behöver ha fullt fokus på kvalet så tänkte jag hjälpa henne genom att redan nu ta ut VM-truppen.

Jag såg att Göteborgs klubbledning häromdagen var kritisk mot att Sundhage inte har någon GFC-spelare i den senaste landslagstruppen. Den kritiken tycker jag nog känns lite missriktad. För även om Marlene Sjöberg, Catrine Johansson och Sara Lindén är duktiga spelare så får ingen av dem heller plats i min VM-trupp.

Min trupp handlar alltså om de 23 spelare som jag tror är bäst lämpade för att åka till Kanada nästa år. Jag följer min mall om hur man bygger en mästerskapstrupp. Grunden består av de 16–17 spelare som i första hand är tänkta att spela. Sedan fyller man på med sex–sju spelare som antingen har spetsegenskaper som gör dem lämpliga som inhoppare eller är unga och har framtiden för sig.

På den senare punkten har Sundhage inte imponerat. För samtidigt som hon uppmanar de damallsvenska klubbarna att satsa på unga talanger väljer hon själv att hålla tillbaka talangerna tills de lämnat tonåren. På den punkten är exempelvis Tysklands Silvia Neid betydligt vassare.

Men nog om det. Här är min trupp:

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

Målvakter (3):
* Hedvig Lindahl
* Carola Söberg
* Jennifer Falk

Vi börjar med den stora problempositionen. Medan de 20 utespelarna till slut var ganska lätta att välja ut är målvaktssidan för tillfället extremt tunn i Sverige. Faktum är att vi inte har någon riktig världsmålvakt. Och målvaktssidan är den som känns svår att spika redan nu.

Hedvig Lindahl är trots allt klar etta. Man blir ju glad när man hör från Kristianstad att hon har vuxit rejält i år. Fast tyvärr har jag inte blivit helt övertygad i de båda matcher jag sett henne i år. Hoppas hon mentalt fixar ett VM som förstamålvakt.

Bakom henne är det däremot helt öppet. Först hade jag Carola Söberg utanför truppen, eftersom hon darrade i avgörande matcher i fjol. Men en match – Champions Leaguefinalen – tog upp henne på andraplatsen. Där visade hon ju att hon kan klara pressen i stora matcher.

Tredjeplatsen är extremt svårbesatt. Jag väljer Jennifer Falk i Jitex eftersom jag imponerats av henne den här våren. Men hade jag sett Malin Reuterwall eller Stephanie Öhrström lika många gånger hade de kanske haft platsen. Och i bakhuvudet finns Sofia Lundgren – eller har hon slutat helt?
Lundgren sa i vintras att hon skulle se till att bli frisk i ryggen innan hon hittade en ny klubb. Sedan har det inte skrivits något alls om henne. Gör hon comeback i tid skulle hon till och med kunna bli vår förstamålvakt i VM.

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson

Backar (8):
* Jessica Samuelsson
* Lina Nilsson
* Emma Berglund
* Nilla Fischer
* Charlotte Rohlin
* Linda Sembrant
* Elin Rubensson
* Magdalena Ericsson

Den här uppställningen känns både stark och intressant. De spelare som funnits med i diskussionen, och således står nära en plats i truppen är Sara Thunebro, Marlene Sjöberg, Amanda Ilestedt och Mia Carlsson. Ett namn som inte känns helt avskrivet för mig är Annica Svensson. Men jag har inte sett Eskilstuna i år, och kan därför inte bedöma hennes form.

Mest anmärkningsvärt är kanske valet av vänsterbackarna Rubensson och Ericsson på Thunebros bekostnad. Men tyvärr tycker jag inte att Thunebros prestationer i landslaget den senaste tiden har legat på den nivå som krävs. Hon har bra tillslag med båda fötterna, men det väger inte upp att hon ofta gör felval och att hennes passningsspel är för slarvigt.

Ilestedt är en spelare jag fortfarande hoppas mycket på. Men som jag ser det är hon bara femma bland mittbackarna. Men med ytterligare slipning av passningsspelet så…

Marija Banusic

Marija Banusic

Mittfältare (8):
*
Caroline Seger
* Hanna Folkesson
* Sofia Jakobsson
* Antonia Göransson
* Lisa Dahlkvist
* Therese Sjögran
* Marija Banusic
* Malin Diaz

Det här är åtta ganska självskrivna val. Banusic är bubblaren i truppen. En joker med kapacitet att avgöra matcher.
Faktum är att bredden är klart minst på mittfältet. Här har jag i första hand valt bort Emilia Appelqvist, Emmelie Konradsson, Fridolina Rolfö och Olivia Schough. Fast faktum är att ingen av dem egentligen kändes nära truppen. Schoughs roll som underhållare i truppen skall inte underskattas. Men det räcker inte att vara nyttig vid sidan av planen.

Stina Blackstenius

Stina Blackstenius

Forwards:
*
Lotta Schelin
* Kosovare Asllani
* Stina Blackstenius
* Lina Hurtig

Det här är den riktigt intressanta lagdelen. En bra blandning av gammalt och ungt – helt enkelt fyra hyperintressanta spelare, där inte ens superstjärnan Schelin kan känna sig säker på en plats i startelvan.

De forwards som fanns med på den bruttolista jag valde spelare från, men som valdes bort var Emma Lundh, Jenny Hjohlman, Madelaine Edlund och Sara Lindén.

Det här är min VM-trupp till VM 2015. Så vad tycker ni? Har jag prickat rätt, eller har jag kanske till och med missat några självskrivna spelare?

Tankar kring damallsvenskan 2014

Vi framme vid en av årets trevligaste fotbollshelger. I dag startar elitettan, och i morgon drar damallsvenskan i gång.

Det är nu jag borde ha gjort en sådan där genuint detaljerad genomgång av alla lag som jag gjort de senaste åren. Men tiden har tyvärr inte räckt till.

Faktum är att jag har brottats med tanken att lägga bloggen i träda i några månader. Bakgrunden är att jag under de närmaste sex månaderna kommer att ha andra arbetsuppgifter på Borås Tidning, med fler arbetstimmar som följd. Dessutom har jag efter flera års kamp mot knäskador nyligen kunnat göra comeback som spelare, vilket tar ytterligare timmar. Plus att jag dessutom tränar ett lag.

Totalt har jag de här senaste två veckorna insett att jobb och egen fotboll kommer att ta åtta–tolv timmar mer av min tid jämfört med föregående år. En av de saker som kommer att ta stryk är den här bloggen.

Jag har dock beslutat mig för att försöka hålla i gång den så gott det går. Men jag tycker inte om att göra saker halvdant, så skulle jag om några veckor inse att det inte funkar så kommer jag att ta bloggpaus. Det om det.

Jag måste ju förstås i alla fall komma med ett litet tips på hur årets damallsvenska slutar. Faktum är att det är den mest svårtippade upplagan på flera år. Tipsen för ettan och tolvan föll sig ganska självklara, men platserna där emellan är desto svårare att förutspå.

För ganska många lag är rejält svårplacerade. Skadefria, och med en bra start, kan de slåss om Champions Leagueplats. Fast med lite otur kan de lika gärna hamna i bottenstrid.

Innan jag går in på tipsen så tänkte jag uppmärksamma att det även är premiär i USA:s NWSL i morgon. Alla matcher i ligan kommer att gå att se gratis på Youtube, vilket förstås är en härlig nyhet för alla intresserade. För full info om alla lag rekommenderar jag den här länken. Skall jag tippa tror jag att det finns god chans att Portland Thorns försvarar sin titel. Känslan är att fjolårets bottenlag Seattle Reign kan skrälla, och kanske till och med är en tänkbar finalist.

I övrigt utanför Sveriges gränser är det cuphelg både i Tyskland och Frankrike. Tyska cupen har nått semifinaler. Där möts Essen och Freiburg i dag och Frankfurt och skrällgänget Sand i morgon. Två matcher i Frauen-Bundesliga spelas för övrigt också i morgon. Turbine Potsdam skall försöka ta över serieledningen hemma mot Hoffenheim och Wolfsburg skall försöka haka på toppduon hemma mot Duisburg.

I franska cupen är det kvartsfinaler, som alla spelas i morgon. Mest intressant är mötet Lyon–Montpellier. Det var ju motsvarande cupmöte i fjol, som Montpellier vann, fast ändå inte. Domaren kunde ju inte reglerna i straffläggningen, utan dömde under skandalartade omständigheter bort Montpellier.

Därmed är jag framme vid mitt damallsvenska tips för 2014. Jag börjar bakifrån:

12) Jitex Mölndal
Ett väntat, och tråkigt tips. Men med tanke på att man tappat hela fjolårets lag så är det ofrånkomligt. Årets trupp är dock intressant, då den till mycket stor del består av unga, svenska talanger. Det borde innebär att före detta Jitexspelaren Pia Sundhage håller båda sina tummar för Mölndalslaget, som numera har kommuntillhörigheten inskriven även i klubbnamnet. Hon vill ju att fler svenska lag skall satsa på talanger.

11) AIK
Det här är ett tips som jag inte är jättenöjd med. Någonstans känner jag nämligen att det är en ganska god chans att de båda nykomlingarna kommer att hänga kvar i år. Men till slut blev det ändå Solnagänget som placerades under strecket. Kanske för att jag har ett frågetecken för deras norska målvakt Hilde Gunn Olsen. Det frågetecknet bygger på att jag aldrig har sett henne spela. Men å andra sidan har hon ju två riktigt pålitliga spelare framför sig. Maija Saari och Malin Levenstad är två kanonförvärv. Frågan är dock hur länge Levenstad blir kvar. Mycket talar väl för att hon trots allt lämnar i sommar.

10) Piteå IF
Lyfte till slut ändå upp till sjunde plats i fjol. Har dock tappat flera viktiga spelare, och känns spontant som en självklar nedflyttningskandidat. Hade det inte varit för att man vet hur tufft det är att komma till Piteå och spela så hade jag placerat laget ett hack längre ner. Framför allt är det defensiven som är ett frågetecken för PIF. Lydia Williams är en världsmålvakt. Det är inte ersättaren Hilda Carlén. Även i backlinjen har man ett par tunga tapp. Offensivt ser det däremot bättre ut. Hanna Pettersson är tillbaka, Francisca Ordega är inspelad i svensk fotboll och Pauline Hammarlund är ett spännande nyförvärv. Kanske är det offensiven som räddar Piteå?

Lydia Williams

Lydia Williams

9) Kristianstads DFF
Ytterligare ett svårtippat lag. KDFF var fjolårets besvikelse med sin niondeplats. Har dessutom tappat måldrottningen Margret Lara Vidarsdottir. Med tanke på att ekonomin är ansträngd får man nog klara sig med de spelare man har. I fjol var det defensiven som kollapsade. Trots att man har landslagsmålvakten Hedvig Lindahl som sista utpost var det bara usla Sunnanå släppte in fler mål i serien. I år måste nog Elisabet Gunnarsdottir:s lag hitta bättre organisation i försvarsspelet. Annars riskerar man att bli rejält indraget i nedflyttningsstriden. Å andra sidan finns det offensiv kraft i laget, och med rätt medvind från start så kan det bli en placering flera snäpp uppåt i tabellen.

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

8) Eskilstuna United
Det här är en chansning. Men Eskilstuna gick upp på defensiv stabilitet, vilket är en mycket bra grund. Dessutom har man värvat klokt genom att ta in ytterligare stabilitet. Frågetecknet har varit offensiven, men Gaelle Enganamouit och Pamela Conti känns som ett spännande forwardspar. Dessutom känns Eskilstuna som ett lag man inte vill ge fasta situationer på offensiv planhalva. I truppen finns nämligen ett antal fina fötter, och flera starka huvudspelare. Eskilstuna är en riktigt intressant debutant.

7) Vittsjö GIK
Ytterligare ett svårtippat lag. Ett tag i vintras såg jag laget som nedflyttningskandidater. Men känslan är ändå att man till slut fått ihop en stark trupp. Finska målvakten Minna Meriluoto är en personlig favorit. Kan hon bara bli frisk, och hålla sig skadefri, så har Vittsjö en rejäl trygghet som grund. Framåt tror jag att formstarka Jane Ross kommer att göra de mål som krävs för att hålla distansen till nedflyttningsstriden.

Minna Meriluoto

Minna Meriluoto

6) Tyresö FF
Här är det allra mest svårtippade laget. Ingen vet ju hur truppen ser ut efter sommaren. Jag hoppas att Tyresö klarar krisen. Jag hoppas också att klubbledningen inser hur viktig den här våren är för deras framtid. Man får helt enkelt inte göra några misstag. Det enda rätta är att bygga om från grunden, genom att skapa förtroende både hos spelare och sponsorer. Låt det ta några år. Och se till att ha någon eller några miljoner på banken innan man börjar en ny satsning. Även om det blir en total nystart efter sommaruppehållet gissar jag att laget har samlat så många poäng i serieupptakten att det räcker för övre halvan. Men det kan ju lika gärna bli konkurs – och jumboplats. Noterbart är att sex spelare kommer nästan direkt från andra sidan jorden till morgondagens premiär. Så jetlag kan fälla Tyresö i Skåne i morgon.

5) Göteborg FC
Ett av seriens allra mest svårtippade lag. På pappret har man en trupp för topp tre. Men pappret kan ju inte spela. Man brukar ju säga att kontinuitet är ett segervapen, och det är alldeles för många förändringar i både trupp och startelva för att jag skall våga tippa GFC högre upp i tabellen. Laget har av tradition varit trögstartat i serien. Med en dåligt samspelad startelva talar mycket för att våren blir avgörande även i år. Framåt höstkanten borde nämligen det här laget vara riktigt starkt. Och holländska nyförvärvet Lieke Martens kommer att bli en attraktion i årets serie. Som boråsare varnar jag även för Sara Lindén, som verkar vara tillbaka på allvar.

Lieke Martens

Lieke Martens

4) Umeå IK
Med Lina Hurtig och Jenny Hjohlman som vasst anfallspar och med Emma Berglund tillbaka i mittförsvaret bör UIK kunna vara ett lag för medaljstriden. Men det är långt ifrån självklart. Man har en ny tränare och man har bytt ut några etablerade spelare och ersatt med unga talanger. Med skador på fel spelare, och en dålig start, så kan det bli undre halvan.

Emma Berglund

Emma Berglund

3) Kif Örebro
Det här är en chansning. Laget var väldigt starkt i fjol, men slutade ändå ”bara” sexa. Man var nämligen väldigt beroende av Sarah Michael. Så när nigerianskan saknades för skada hade laget en djup svacka. Nu har Michael skadeproblem från start på serien, vilket är illavarslande. Klart är även att Nigerias VM-kval krockar med de två sista omgångarna. Och utan sin starka forward skulle Kif lika gärna kunna hamna på seriens undre hälft. Två unga Kifspelare som jag är nyfiken på inför den här säsongen är Linda Hallin och Michelle De Jongh. Båda är stora talanger som missade fjolåret på grund av knäskador. Genombrott i år?

Sarah Michael

Sarah Michael

2) Linköpings FC
Hade det inte varit för att nyckelspelaren Pernille Harder missar serieinledningen så hade jag kunnat tänka mig att tippa LFC som etta. I fjol tappade laget guldchansen direkt i serieupptakten, där man bara tog tre poäng på de fyra första matcherna. Höstspurten var däremot mäktig, och man har värvat klokt. Exempelvis kan har norska Kristine Minde förutsättningar att bli en av seriens stora attraktioner i år. Dessutom är ju Stina Blackstenius ett år bättre. Hon borde kunna göra 15–20 mål i år, vilket ger laget förutsättningar för att kvala in till Champions League 2015/16.

Pernille Harder

Pernille Harder

1) Rosengård
De regerande mästarinnorna från Malmö är med rätta skyhöga favoriter. Även om truppen känns tunnare i år än i fjol så är också konkurrensen sämre. Så om bara spelare som Ramona Bachmann, Therese Sjögran och Anja Mittag hittar formen borde det kunna bli en minst lika stor segermarginal som i fjol.

Det var årets damallsvenska tips. Elitettan har jag dålig koll på. Men känslan är väl att vi hittar nästa års två damallsvenska lag i kvintetten Sunnanå, Mallbacken, Hammarby, Djurgården och Kvarnsveden.

Spelet kan börja…

Många tv-sända VM-kvalmatcher trots allt

Som bekant är det VM-kvalhelg i Europa, vilket innebär uppehåll i alla de större ligorna. Sverige spelar i kväll 20.30 i Nordirland.

Det är en match som faktiskt börjar kännas otäck. På SVT:s inslag igår såg underlaget ut att vara allt annat än av internationellt snitt. Och som bekant är det svårare att spela anfallsfotboll på dåligt underlag.
Valet av arena är alltså klockrent för ett hårt arbetande nordirländskt lag. Jag kan väldigt lite om Nordirland. Men de har faktiskt vunnit i tävlingssammanhang mot Norge, vilket vittnar om att laget kan blixtra till. Och enligt Anette Börjesson på damfotboll.com och Radiosporten så har laget snabba kantspelare, vilket känns otäckt då Sverige inte har sin snabbaste backlinje i kväll.

Vår startelva ser ut så här: Hedvig LindahlLina Nilsson, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroHanna FolkessonSofia Jakobsson, Therese Sjögran, Olivia SchoughKosovare Asllani, Lotta Schelin.

Spontant känns det som den svagaste vi haft i en tävlingslandskamp på många år. Skador och annat har ställt till det rätt rejält. Jag roade mig med att kolla hur det såg ut för ett år sedan.
Den 6 april, alltså för nästan på dagen för ett år sedan mötte vi Island. Då såg startelvan ut så här: Kristin Hammarström – Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Thunebro – Antonia Göransson, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström – Asllani och Schelin.

Kvar är alltså bara ytterbackarna och forwardsparet. Och då bör man ha i åtanke att ytterbacksparet Nilsson/Thunebro håller på att fasas ut till förmån för Jessica Samuelsson och Elin Rubensson.

Att vi spelar med ett nyformerat lag utan speciellt mycket samträning är också till fördel för Nordirland.
Det hindrar förstås inte att vi är storfavoriter, och ändå bör vinna. Men som sagt, matchen känns alltmer otäck.

Tyvärr får vi inte chansen att se hur det nykomponerade svenska laget sköter sig. Däremot går det att höra på Radiosporten, vilket ju är en liten tröst.

Jag har ju gång på gång gnällt på hur obefintligt Svenska Fotbollförbundets engagemang är i damlandslaget. Tyvärr finns det inga tendenser till förbättring. Tvärtom har exempelvis den officiella hemsidan svenskfotboll.se bara haft två införartiklar under landslagssamlingen. Och någon webb-tv har man inte lyckats få till.

Jag tycker att det är så dåligt att man borde vara upprörd. Men jag börjar nog ge upp, för jag orkar inte lägga någon energi på att vara arg på förbundet…

* Medan Sveriges match alltså inte visas på någon tv-kanal går en mängd andra VM-kvalmatcher att se i dag. Här är länkar till pågående eller kommande matcher:

15.00: Ryssland–Slovenien
15.30: Italien–Spanien
16.00: Irland–Tyskland
16.00: Schweiz–Malta
18.30: Skottland–Polen
20.50: Frankrike–Kazakstan

Av de som pågår noteras att sensationslaget i Cypern cup, Irland, faktiskt leder med 1–0 mot Tyskland efter en dryg halvtimme. Intressant.

Toni Duggan

Toni Duggan

En tv-sänd match är slutspelad. Jag såg slutminuterna när England vann med klara 9–0 mot Montenegro inför 8900 åskådare. Toni Duggan gjorde hattrick, och de minuter jag såg var det mest intressanta om engelskorna skulle kunna nå upp till tvåsiffrigt.

* Det är även EM-kval i dag. Klockan 18.00 spelar vårt F19-landslag sin första match i det riktigt svåra slutkvalet till EM. Det är Polen som står för motståndet, och Sverige mönstrar följande elva: Zecira MusovicElin Björklund, Nathalie Björn, Elin KarlssonNellie KarlssonFilippa CurmarkFanny AnderssonJulia WahlbergLotta ÖkvistStina BlacksteniusLina Hurtig.

* På tal om juniorfotboll satt jag uppe i natt och såg Japan vinna F17-VM. Japanskorna var helt överlägsna i finalen mot Spanien. Här är höjdpunkter från matchen. På dem syns att Spanien inte skapade en enda målchans på hela matchen.

Egentligen borde finalen ha varit avgjord redan efter sju minuter. Då gjorde nämligen Spaniens målvakt ett självmål som borde ha betytt 2–0, men japanskorna fick se målet dömas bort av domaren. Hon ansåg nämligen att bollen skulle ha varit över kortlinjen innan målvaktsmissen.

De få repriser som visades tydde på att det domslutet var en stöld av ett mål. Jag tyckte nog att de fysiskt inriktade spanjorskorna hade fördel av domarinsatsen under hela matchen. Det hjälpte dock inte mot de tekniskt överlägsna japanskorna.

Spontant känner jag att det här japanska laget är något av det bästa som hänt damfotbollen på många år. För den underbara grundteknik som samtliga spelare visade upp ger hopp om att den tekniska nivån i spelet är på väg att stiga något enormt. För jag njöt verkligen av Japan i samtliga de matcher jag såg dem.

Sällan har ett mästerskap vunnits på ett mer välförtjänt och odiskutabelt sätt. Grattis.

* I Japan är Nadeshiko League igång i helgen. Mästarlaget Inac Kobe Leonessa föll i morse även i andra omgången. Den här gången var det Vegalta Sendai som med 1–0 kom i väg med poängen. Resultaten i de båda inledande omgångarna gör att man börjar tro på att det är tronskifte på gång i Japan. Man får gå nästan fyra år tillbaka i tiden för att hitta när Inac Kobe Leonessa senast föll i två raka ligamatcher.

Upp till bevis för Schough och Konradsson

Den svenska startelvan till morgondagens möte med Island ligger uppe på svenskfotboll.se. Av länken framgår att jag hade fel avsparkstid för matchen i mitt inlägg tidigare i dag.

Den här gången beror inte felet på att jag hade sökt min information på fel sätt, utan på att man under eftermiddagen har ändrat både tid och plats för matchen. Nu är det Lagos klockan 12.00 svensk tid som gäller.
Matchen är ju inte tv-sänd på någon kanal, och går inte att se – om man inte är på plats. Men förhoppningsvis kommer förbundet att erbjuda någon form av rapportering via sociala medier. Hittar jag något lägger jag upp länken här. Annars är jag rätt säker på att lägesrapporter kommer att erbjudas på den här länken.

Den startelva som gäller är: Hedvig LindahlSara Thunebro, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin RubenssonCaroline SegerEmmelie Konradsson, Hanna Folkesson, Therese SjögranOlivia Schough, Kosovare Asllani.

Nyheterna här är framför allt att Schough och Konradsson får chansen från start. För mig har de fortfarande väldigt mycket att bevisa på landslagsnivå. Jag tycker faktiskt att de båda borde vara tillhöra de två–tre spelare som sitter allra mest löst i den här truppen.

Emmelie Konradsson

Emmelie Konradsson

Men kul att Schough alltså är frisk och spelduglig igen. Hennes insats ihop med Asllani mot Frankrike för en månad sedan var långt ifrån succéartad. Tar duon revansch nu? När det gäller Konradsson har jag bara sett henne göra en bra insats i landslagströjan, och det var ett 45 minuter långt inhopp mot just Island i Växjö i april i fjol. Kan hon fixa en favorit i repris?

Comeback av Emma Berglund

Helgens träningsmatcher är mer ointressanta än vanligt, eftersom alla lag är brandskattade på sina A-landslagsspelare på grund av cuperna i Algarve och Cypern. Dessutom är ju F19-landslaget i La Manga, vilket gör att flera klubbar bara har tillgång till tunna trupper för tillfället.

Emma Berglund

Emma Berglund

Men en riktigt kul nyhet har noterats i dag, och det är att Emma Berglund gjorde comeback för Umeå IK i dag. Knappt elva månader efter sin korsbandsskada gjorde landslagsbacken ett inhopp i UIK:s 3–0-seger mot Umeå Södra.

Hur det var berättar hon själv i det här klippet.

Några andra resultat från i dag är Hammarby–Eskilstuna 1–1 och Kif Örebro–Qbik 1–0.

Men som sagt, det är landslagen som står i fokus den här helgen. Och när man tittar genom höjdpunkterna från Sveriges 1–0-seger mot USA blir det rätt uppenbart att amerikanskorna hade ett vansinnigt stort övertag i öppna målchanser efter paus.

Riktigt så stort upplevde jag inte det när jag såg matchen. Men sannolikt var det faktumen att vi var i ledning, och att amerikanskorna var stressade, som gjorde att man ändå upplevde det som att vi hade hyfsad kontroll.

Så här ser det ut när Svenska Fotbollförbundet har valt sina höjdpunkter:

Och här är det US Soccer som har valt sina höjdpunkter:

Den största skillnaden mellan klippen är hur de har filmats. Det är tydligt att den svenska kameran inte i första hand är på plats för att serva en vanlig tv-publik, utan för att lagledningen skall kunna kolla hur olika spelare rör sig i olika situationer.

Innan jag lämnar Sverige–USA för nu så är här en intervju med Pia Sundhage. Den är intressant för att hon tycker att Sverige ”måste vara smartare i ett VM”, men kanske framför allt för uttalandet om Hedvig Lindahl:

”Hon skapar sådant lugn. Det kan också bli en världsmålvakt.”

Lindahl var verkligen jättebra mot USA, och får väl anses vara en världsmålvakt. Men jag kan ändå inte säga att jag får känslan av att hon skapar ett lugn i backlinjen. Jag är i alla fall inte lugn framför tv:n när alla gånger när hon är ute på vådliga utflykter i och kring straffområdet.

* Sverige mötte för övrigt USA även i dag. Det var F19-landslaget som i La Manga gick upp till en 3–0-ledning efter två mål av Stina Blackstenius och ett från Lina Hurtig. Men tre amerikanska mål de sista 25 minuterna gjorde att det inte blev en ny svensk seger. Men 3–3 är ändå ett bra resultat.

En spelare som håller F19-åldern är Marija Banusic. Hon var ju dock med U23 i La Manga tidigare veckan. Jag noterade dock att hon fick noll spelminuter i de tre landskamperna. Någon som vet om hon var skadad, eller bara petad? Om det var det senare undrar jag lite hur förbundsfolket tänkte. För det hade väl i så fall varit bättre för alla parter om hon spelats in i F19-laget inför deras EM-kval?

* Sverige har tappat ännu en spelare till ett annat land. AIK:s 19-åring Eldina Ahmic har nämligen valt att spela för Bosniens landslag. Hon blev målskytt i sin debut i veckan. Då vann Bosnien med 2–1 mot Slovenien. I Bosniens landslag fanns redan tidigare en svenska, nämligen Iris Kadric från Herrljunga.

Det har blivit modernt för svenska talanger att välja andra länder. Nyligen tappade vi ju Sunnanås målvakt Susanne Nilsson till Serbien.

* Slutligen en genomgång av gårdagens resultat från Algarve och Cypern. Jag har försökt att hitta så många bilder som möjligt. Här är de, med Algarve först:

* Japan–Danmark 1–0

Japan ställde upp med ett B-lag mot Danmark. Bara tre spelare var kvar i den japanska startelvan från USA-matchen. Jag såg Eurosports eftersändning i går kväll, och det här var verkligen ingen rolig match. Japan vann dock rättvist efter mål av Mana Iwabuchi, som kallas Manadona av vissa. Jag gissar att Japan kommer med bästa elvan till matchen mot Sverige på måndag. Och med tanke på hur många spelare som Norio Sasaki kunde vila i går så måste Nadeshiko räknas som favoriter till att ta finalplatsen. Mer om matchen finns att läsa här.

Apropå Sasaki och coachning chockade han i matchen mot USA genom att byta vänsterback i 38:e minuten. Undra hur utbytta Saori Ariyoshi (som ersattes av Megumi Kamionobe) tog den smällen?

* Tyskland–Kina 1–0

Anja Mittag avgjorde på slutet, framspelad av Sara Däbritz. Tyskorna vann helt rättvist, även om Kina stod emot bra, och det dröjde länge innan segermålet föll. Känslan är att Kina efter flera års svacka återigen håller på att bygga ett lag som kan skaka om lagen i världstoppen.

* Island–Norge 2–1

Harpa Thorsteinsdottir blev segerskytt i slutminuterna i Rosengårdmålvakten Thora Helgadottir:s landskamp nummer 100. Helgadottir har ju varit skadad under försäsongen, men kunde alltså spela mot Norge.

Här är en intervju på isländska med henne, gjord efter matchen:

* Portugal–Ryssland 1–3

* Nordkorea–Österrike 2–0

Cypern cup: 

* Frankrike–Australien 3–2

* Skottland–Holland 4–3

Jag skrev förra helgen om att Potsdamspelaren Lisa Evans är i toppform. Det visade hon mot holländskorna genom att göra ett tvättäkta hattrick i den första halvleken. Holland närmade sig, men Jennifer Beattie satte segermålet i den andra halvleken. Kul för Beattie som ju var sista spelare på Frankrikes kvittering i onsdags.

* England–Finland 3–0

* Kanada–Italien 3–1

* Irland–Sydkorea 1–1

Chelseaförvärvet Ji So-Yun har gjort båda Sydkoreas mål på Cypern. Här är ett klipp med det från Irlandsmatchen:

Och här är även ett klipp från onsdagens match mellan Sydkorea och Schweiz (1–1), där So-Yun drog in en snygg volley till 1–1.

* Nya Zeeland–Schweiz 1–2

Sverige–USA 1–0

USA har numera förlorat under Tom Sermanni. Det syntes tydligt på Pia Sundhage hur viktigt det var för henne att få tillfoga sin tidigare arbetsgivare den första förlusten på två år. Sviten stannade på 42 matcher, och Sundhages leende från bänken när matchklockan visade 90.30 var årets bredaste hittills.

Den första halvleken var alltså lysande från svensk sida. Den andra var inte lika bra spelmässigt sett, utan det handlade om 45 minuters kamp. USA skapade egentligen så många chanser att man borde ha gjort något mål. Men när ingen svensk back offrade sig stod Hedvig Lindahl i vägen. Hon gjorde ett par helt avgörande räddningar på slutet.

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

Jag blev lite orolig när Sundhage bytte mittback i halvtid. Ut gick Charlotte Rohlin, och in kom Linda Sembrant. I och med det bytet tappade vi snabbhet i mitt försvaret. Men även om vi var illa ute ett par gånger så klarade vi alltså nollan. Och även om oavgjort hade varit mest rättvisande sett till chanserna så behöver Sverige inte be om ursäkt för dagens seger.

Alla svenska spelare var bra. De som är värda överbetyg är Lindahl, Nilla Fischer, Elin Rubensson, Caroline Seger, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani samt målskytten Lotta Schelin.

Att vi skulle ha sex poäng efter två matcher i Algarve hade jag aldrig gissat. Inte med tanke på hur laget presterat det senaste halvåret.

Det som har hänt med landslaget sedan överkörningen i Amiens för en månad sedan är framför allt att Seger har hittat rätt i den defensiva mittfältsrollen. I de här två senaste matcherna har hon varit precis så bra som jag tyckt att hon borde kunna vara. Hon har nått en nivå hon inte varit i närheten av under de senaste åren. Kul.

Och jag tror faktiskt att det finns mer att ta av. För med lite mer vana i positionen kan nog Seger fila bort de små skavanker som hon fortfarande har. I dag reagerade jag exempelvis på hur hon klev upp högt på den amerikanska planhalvan för att försöka chansbryta efter 54 minuter. Det i ett läge där hon bara hade tre svenska spelare bakom sig, och de var alla placerade på mittlinjen. Effekten blev en amerikansk kontring där vi under en kort period var tre mot fem. Den typen av chansbrytning kan man göra i slutet av matchen – om man är i underläge.

Men totalt sett var Seger lysande – en tveklös femma.

Caroline Seger

Caroline Seger

Att besegra världsettan är ju alltid kul. Men det roligaste med det här är att Sundhage och laget nu har något att bygga ifrån. På kort tid har flera bitar fallit på plats i det spelmässiga pusslet. Det var väldigt viktigt.

När man värderar segern skall man minnas att USA är ganska rejält skadedrabbat, och bland annat saknar viktiga toppspelare som Alex Morgan, Lauren Holiday och Shannon Boxx i Algarve. Dessutom har Tobin Heath precis kommit tillbaka från skada, och Sydney Leroux var krasslig.
Men för Tom Sermanni var nog den här matchen ändå en väckarklocka. Jag tycker att han sveks av sina etablerade spelare. Abby Wambach var direkt usel. Men även Ali Krieger, Megan Rapinoe och Christie Rampone gjorde riktigt bleka insatser.

De få glädjeämnena i USA:s lag var nykomlingarna Morgan Brian och Sarah Hagen. Brian är en smart spelare, som knappt slår bort en passning. Och Hagen lyckades i sin debut skapa typ tre gånger så mycket på nio minuter som Wambach gjorde på 81.

Intressant var att se vilken irritation och frustration som amerikanskorna visade på slutet. Carli Lloyd var en av dem som verkligen ville vinna. Men ambitionen gjorde henne så aggressiv att hon verkade vilja sparka och slå varenda svenska som kom i hennes väg. Och Wambach hade ett gallskrik som gick rakt igenom tv-rutan.
Till det kan man koppla ett konstaterande om att det svenska laget tog riktigt god tid på sig vid varje inkast och frispark på slutet. Det var förstås taktiskt smart. Precis lika smart som det var av Tyskland att spela på klockan i slutet av EM-semifinalen i fjol. Ni minns väl hur det lät då…

Slutligen är här ett klipp med Lindahls fina straffräddning. Och här är ett med Schelins segermål.

För nu är det dags att bänka sig igen. För snart är det avspark i Tyskland–Kina på Eurosport 2. Och 21.45 skall Eurosport 1 visa Japan–Danmark i efterhand.

Bästa svenska halvleken på länge

Sverige leder mot USA med 1–0 i halvtid – och där jag sitter i tv-soffan har jag ett leende på läpparna.

Inte framför allt för resultatet, utan för att halvlekens sista 30 minuter är de bästa jag har sett Sverige göra på mycket, mycket länge. Under den perioden har det varit mycket god defensiv kontroll, och vi har faktiskt styrt spelet.

Den första kvarten var inte dålig, fast inte heller bra. Då var det darrigt, och USA hade press på oss. En som darrade var Hedvig Lindahl. Hon hade flera dåliga passningar med fötterna, och var vådligt ute i några utrusningar.

Ändå var det Lindahl som vände matchen åt oss. I den 17:e minuten limmade hon nämligen en straff från Abby Wambach på ett riktigt snyggt sätt. Även om skottet inte var hårt, var det välplacerat ute vid stolpen. Så Lindahls räddning höll allra högsta klass.

Sedan dess har USA i princip inte skapat en enda riktig målchans. Sverige däremot har gjort mål. Det föll i 24:e minuten, och var Sofia Jakobsson:s förtjänst. Hon snodde bollen av Ali Krieger på vår vänsterkant, och slog sedan ett fint inlägg. Lotta Schelin kunde enkelt styra in bollen med huvudet. Ett fint mål.

Straffen var förresten otroligt billigt dömd. Även om Charlotte Rohlin lätt sparkade Amy Rodriguez över vaden i ett förstaläge så borde det inte innebära signal. För när domaren blåste gjorde Linköpingsbacken ju en klockren brytning.
Upprinnelsen till straffen var dock intressant. När Wambach nickskarvade mot Rodriguez hade Rohlin en riktigt dålig fotställning, vilket gjorde att hon i sin vändning tappade flera meter på Rodriguez. Situationen kan nästan användas som instruktionsvideo för hur man inte skall stå vänd i en motsvarande situation.

45 minuter återstår, och USA kommer säkert att göra allt för att vända. Minns att Sverige ledde med 1–0 i halvtid mot amerikanskorna även i fjolårets Algarve cup. Då blev det 1–1 – ett resultat som innebar amerikansk gruppseger. I år kan inte USA vara nöjt med kryss. Så det blir intressant att se hur Tom Sermanni coachar för att få till en vändning.

För lätt blir det inte. Jämfört med fjolårets match känns Sverige klart starkare, samtidigt som USA är sämre. Jag tyckte redan i Japanmatchen att det saknades sedvanlig spets i det amerikanska laget. Den känslan har förstärkts i dag. Dessutom är det ovanligt rörigt i den amerikanska backlinjen.

Så matchens sista 45 minuter kommer att bli riktigt intressanta.

Schelin är Sundhages enda ändring

Till tio elftedelar ger Pia Sundhage spelarna från startelvan mot Danmark nytt förtroende i morgon mot USA.

Enda förändringen är att Antonia Göransson får ge plats för Lotta Schelin. Det blir Schelins första match sedan 18–0-segern mot Pontallier i cupen den 25 januari. Sedan dess har hon plågats av en skada i framsidan av vänster lår. Nu är det alltså dags för comeback för svensk damfotbolls stora affischnamn.

Jag kan inte säga att jag är överraskad av något i elvan, utan det var rimligt att ge samma spelare förtroendet som mot Danmark. Intressant dock att Sofia Jakobsson går före Göransson i kampen om ena kantplatsen.

Det skall även bli väldigt intressant att se hur det svenska laget klarar sig mot vassa USA. Matchen kommer framför allt att bli ett väldigt bra test på defensiven. Men det blir även spännande att se om vi kan få till ett bra kontringsspel. För att vi skall kunna föra matchen under perioder känns inte troligt. Matchen startar 14.30 och sänds av Eurosport 2. Sändningen startar klockan 14.15.

Här är hela elvan: Hedvig LindahlJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin RubenssonCaroline Seger – Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran – Schelin och Kosovare Asllani.

Eurosport 2 sänder även Tyskland–Kina i morgon. Den sändningen startar 17.00. Finns det någon mer direktsänd match i morgon kommer jag att lägga upp länken här. I efterhand skall Eurosport även sända Japan–Danmark under kvällen. Den sänds på Eurosport 1 med start 21.45.

En startelva att glädjas åt

Det verkar som att det kan finnas ett slags kryphål i reglerna kring ekonomiska missförhållanden som gör att Tyresö kommer att slippa tvångsnedflyttning – om de lyckas rekonstruera sitt bolag.

Till synes så gäller bara tvångsnedflyttning vid konkurs – både av förening och AB – och vid ackord inom förening. Vid ackord inom AB verkar det inte hända något. Tyresö ser alltså ut att räddas av att man har drivit elitverksamheten i ett AB de senaste åren.

Frågan är om de som skapade reglerna hade tänkt att elitlag skulle kunna slippa tvångsnedflyttning genom den här lösningen. Vilket som är det här förstås bra för Tyresö.

Nu till roligare saker, som sport – och landslaget. Startelvan till morgondagens möte med Danmark ligger uppe på svenskfotboll.se. Den ser ut så här: Hedvig LindahlJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Elin RubenssonCaroline SegerSofia Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Therese SjögranAntonia Göransson, Kosovare Asllani.

Det är en elva som glädjer mig på många sätt. Jag gillar valet av ytterbackar, att Seger är placerad i den släpande rollen samt att Göransson testas som forward. Dessutom tror jag att Dahlkvist kan vara en tillgång i sin offensiva roll. Där är det minnena från hennes fina djupledslöpningar under VM 2011 som kommer upp på näthinnan.

Efter EM hackade vårt svenska landslag sig fram under hösten. Nu är det dags för en nystart. Jag förväntar mig inga spelmässiga underverk, men jag tycker att Pia Sundhage har gjort så mycket det går med de tillgängliga spelarna.
Däremot känns det som att bänken är den tunnaste landslaget har haft på mycket länge. Det är inte många spelare där som man känner kan förändra en matchbild.

Men startelvan är som sagt intressant, så det blir riktigt kul att se vad laget kan uträtta i morgon.

Om det svenska laget famlade under avslutningen av fjolåret var hösten rena raset för morgondagens motståndare, Danmark. I VM-kvalet kryssade danskorna borta mot svaga Serbien – och man förlorade hemma mot Schweiz.
Nu får man dessutom klara sig utan nyckelspelarna Katrine S Pedersen och Pernille Harder. Den nya danska förbundskaptenen Nils Nielsen står inför en riktigt tuff utmaning i sitt lagbygge.

Även om vi har många skador känns Sverige som klara favoriter i morgon. Matchen startar 19.00 – och direktsänds av Eurosport.

För alla er som älskar damfotboll på allra högsta nivå finns det dock en godbit redan tidigare på dagen. 13.30 direktsänder nämligen Eurosport även USA–Japan från Algarve cup, alltså mötet mellan lagen som spelat mot varandra i de senaste OS- och VM-finalerna. På pappret blir det inte så mycket bättre än så.

Några fler matcher från Algarve och Cypern kommer att vara tv-sända. De länkar jag hittar kommer jag att lägga upp dem här. Håll utkik. Den enda jag hittat hittills är Tyskland–Island (avspark 16.00)

Mina, och Eidevalls tankar om landslaget

Ett dygns distans har inte fått mig att ändra min uppfattning om gårdagens överkörning i Amiens speciellt mycket.

Det går förstås inte att förvänta att Sverige skall spela ut Frankrike på bortaplan ens under svensk högsäsong, och med absolut bästa startelva. Därför var mina förväntningar på det halvnya, orutinerade lag vi ställde upp med rätt lågt satta.

Men tyvärr var vi sämre än jag väntat mig och hoppats på. Jag hade trott att svensk grundorganisation skulle innebära att vi skulle vara svårspelade, och att det skulle vara svårt att skapa chanser mot oss. Och jag hade hoppats att vi åtminstone skulle ha ett par bra lägen att göra ett eget mål. Ingen av punkterna slog in.

Framför allt var det de äldre, etablerade spelarna som gjorde mig lite besviken. För även om coachningen från sidan var svag så borde spelarna på planen ha insett att Sara Thunebro var chanslös mot Elodie Thomis, och agerat på egen hand.

Och vid en närmare koll på de tre målen stämmer de analyser jag hade i går rätt väl. Vid 1–0 är det Lisa Dahlkvist som öppnar den centrala ytan för Thomis, och lurar Amanda Ilestedt att kliva fram, vilket i sin tur ger Gaetane Thiney fritt fram.

Vid 3–0 får trion Caroline Seger, Elin Rubensson och Nilla Fischer dela på ansvaret för målet. Seger och Rubensson för att de inte är tillräckligt vakna på Louisa Necib:s löpning. Fischer för att hon lämnar, och öppnar den farliga ytan där målet görs.

Målen ses på det här klippet:

Så här dagen efter har jag noterat att Rosengårds tränare Jonas Eidevall på sin twitter kommit med ett antal funderingar kring landslaget. Här är de:

1. Testa Fischer som def mitt. Sverige behöver en bollvinnare högre upp i plan och man har andra bra mittbackar.

2. Bestäm vilka spelare som skall satsas på inför VM. Välj ca 18 etablerade och komplettera med 6-8 som är ca 21 och yngre. Spela de bästa.

3. Spela mot högkvalitativt motstånd (USA/Jap/Tys/Fra etc) så ofta som möjligt. Vi måste hitta vår väg för att vinna dessa matcher.

4. Satsa ekonomiskt på att svenska klubblag får möta bästa internationella motstånd (ex resebidrag ifrån Efd/SvFF). Erfarenhet för alla.

5. Fokusera på matchen fullt ut och vad som krävs för att vinna den. Vår satsning på spelare kan inte vara för bred för länge.

Det är lite egenintresse i punkt 3, men totalt sett tycker jag att Eidevall är rätt ute. Framför allt gillar jag punkt 2, som känns väldigt vettig ur ett framtidsperspektiv. Men även punkt 5 är helt rätt. Ungdomarna skall ha plats i truppen, men det är de bästa oavsett ålder som skall starta matcherna.

Men om det någon gång skulle inträffa att fem–sju av de 18–20 etablerade saknas skall man inte plocka in fem–sju nya 25–30-åringar, utan verkligen ge de unga chansen.

När det gäller punkt 1 känner jag att det centrala mittfältet är en problemposition. För tillfället har vi ingen kreativ, central speluppläggare av världsklass. Caroline Seger har inte tillräcklig disciplin för att klara rollen. Hon faller hela tiden ner för lågt. Dessutom är hon inte en tillräckligt bra poängspelare.

Att hitta rätt centrala mittfältare blir en riktigt avgörande fråga för Pia Sundhage den närmaste tiden. Kanske kan Fischer vara svaret på den gåtan.

Att hitta en tillräckligt bra målvakt är en annan gåta. Hedvig Lindahl är okej, men inte av allra högsta världsklass. Det är lite för många konstigheter och misstag för att man skall känna sig trygg med henne. Just nu är hon kanske ändå bästa alternativet.
Men jag ser gärna att andra också får chansen att visa upp sig den närmaste tiden. Eller att Sofia Lundgren blir frisk…

Till förbundets hemsida hittade för övrigt Lilie Persson följande positiva saker efter matchen:

”Jag tycker att Elin Rubensson var bra som högerback. Hon är snabb och klarade sig fint där ute. Lisa Dahlkvist och Nilla Fischer får godkänt och Hedvig Lindahl var okay i målet.”

Jag håller med om att Rubensson var bra och att Lindahl var ok. Det var det om landslaget för nu.

* USA vann med 7–0 mot Ryssland i går. Det var ställningen när jag skrev mitt förra inlägg. I det inlägget finns också målskyttarna. Det var för övrigt ryskornas andra stjärnsmäll på relativt kort tid. Minns att de fick pisk av Tyskland med 9–0 i VM-kvalet i höstas.

Här är höjdpunkter från matchen:

Och här är ytterligare ett klipp med höjdpunkter. Här är bilderna filmade från marknivå:

Det är kul med bilder från marknivå, när de är så här bra filmade. För de ger en bra känsla för matchens tempo.

Lydia Williams

Lydia Williams

* I sista omgången av Australiens W-league vann Canberra United med 2–1 borta mot Sydney FC. Det var en direkt avgörande seriefinal, vilket innebär att Canberra vinner grundserien. Man gör det med Sverigebekantingar som Lydia Williams, Kendall Fletcher och Nicole Sykes och den före detta amerikanska landslagsmittfältaren Lori Lindsey i truppen.

Canberra tar emot fyran Brisbane Roar i semifinal natten mot lördag svensk tid. Hos Roar heter affischnamnet förstås Nadine Angerer.

Nadine Angerer

Nadine Angerer

Den andra semifinalen blir en direkt repris av fjolårets Grand final. Där tar det regerande mästarlaget Sydney FC mot Melbourne Victory.
Sydney kom tvåa i grundserien. I laget spelar skytteligavinnaren, Sverigebekanta Jodie Taylor. Men även bästa unga spelaren i VM 2011, Caitlin Foord och världsstjärnan i cricket, Ellyse Perry.

Melbourne Victory blev trea med Jessica Samuelsson och ytterligare två spelare med Linköpingskoppling i laget, nämligen Brianna Davey och Lisa De Vanna.

Sydney–Melbourne spelas natten mot söndag, svensk tid.

Utklassning – och udda svensk coachning

3–0 till Frankrike, och ojojoj vilken överkörning det blev. Den andra halvleken var en enda lång uppvisning från det franska laget. Jag kan inte minnas ett enda vettigt svenskt anfall efter paus. Än mindre någon målchans.

Jag förde inte statistik över målchanser i dag. Men klart är ändå att fransyskorna hade en bit över tio, och att Sverige var helt utan. Vi var inte ens nära någon faktiskt.

Jag tror inte att Frankrikes förbundskapten Philippe Bergeroo hade velat ha någon svensk spelare i sin startelva i dag. För fransyskorna var bättre på allt. Och på alla positioner.
Exempelvis agerade Nilla Fischer mycket udda vid Louisa Necib:s båda mål. Först kastade hon sig på ett sätt som jag undrar om någon försvarstränare rekommenderar vid 2–0. Sedan var hon inte i position vid 3–0-målet.

Nämnda Bergeroo vann för övrigt på knockout mot Lilie Persson. För jag blir inte klok på den svenska coachningen.

Sara Thunebro blev avklädd och förnedrad av Elodie Thomis. De två första franska målen, och gissningsvis ett tiotal chanser hade sin upprinnelse på vår vänsterkant. Ändå gjordes inga försök att täta till.
Varför bytte inte Persson kant på sina ytterbackar? Och om det inte var aktuellt, varför inte låta Magdalena Ericsson få chansen? Eller Antonia Göransson? Vad kunde bli värre?

Nu skonades stackars Thunebro istället av att Bergeroo valde att byta ut Thomis mitt i den andra halvleken.

Och de byten som gjordes förstår jag inte riktigt. Emma Lundh kom in i halvtid. Inget ont om Lundh, som försökte göra något utan uppbackning. Men att hon alltså går före Lina Hurtig tycker jag är högst märkligt.

Att dessutom Emilia Appelqvist och Josefin Johansson fick speltid, medan Hurtig inte fick en enda minut, gör att jag nästan undrar om Umetalangen på något sätt har gjort sig impopulär i landslagsledningen. Eller är det så att Sundhage/Persson tror mer på Lundh, Appelqvist och Johansson än de gör på Hurtig.

Synd att det inte blev något målvaktsbyte. Hedvig Lindahl gjorde inte bort sig. Men hon ingav inte heller någon trygghet. Jag hade gärna sett Stephanie Öhrström bli testad.

Magdalena Ericsson fick ju debutera till slut. Men hon kom in först i minut 88, och då hinner man ju inte mycket mer än att debutera.

Jaja. Det kunde ha varit värre. Vi kunde ju ha varit i Rysslands situation. Trots att ryskorna backade hem bussen och höll nollan i 28 minuter mot USA står det nu 7–0 efter 75 minuter. Carli Lloyd har varit matchens gigant. Hon har gjort två mål, en notering som också gäller för Tyresös Christen Press – som nu är utbytt. Övriga tre mål har gjorts av Heather O’Reilly, Sydney Leroux och Abby Wambach.

Bästa ryska spelare har utan tvekan målvakten Elvira Todua varit. Trots sju insläppta mål. Ni förstår hur matchbilden har varit, eller hur?

Nytt och nygammalt till Frankrike

I dag presenterade Lilie Persson truppen som skall till Frankrike om ett par veckor. Bland de 21 spelarna fanns fem som inte gjorde någon A-landskamp i fjol: Carola Söberg, Stephanie Öhrström, Magdalena Ericsson, Emma Lundh och Lina Hurtig.

De fyra sistnämnda är debutanter, medan Söberg spelade en landskamp 2007.

Just målvaktssidan är intressant. Hedvig Lindahl lär ju vara tillbaka som förstemålvakt nu efter att Kristin Hammarström slutat och Sofia Lundgren är skadad. Lindahl lär få förtroendet i Frankrike. Förhoppningsvis kan även Öhrström få några minuter. Hon är lite kort i rocken, men känns välskolad och intressant.

Tittar vi på utespelarna så saknas bara Emma Berglund, Lina Nilsson, Jenny Hjohlman, Marie Hammarström, Jessica Samuelsson och Sofia Jakobsson bland de som gjorde fem landskamper eller fler i fjol. De tre förstnämnda till följd av skador, Hammarström har slutat och Samuelsson är i Australien. Däremot är Jakobsson petad. Jag har svårt att protestera mot det beslutet. Jakobsson har inte fått det lyft som man hoppats på i landslaget, och jag kan inte bedöma hur hon skött sig i Cloppenburg.

En som ännu inte fått chansen efter sin korsbandsskada är Linda Sembrant. Flera av de som såg Tyresö löpande under hösten tycker att hon borde vara redo igen. Personligen tyckte jag inte att Sembrants tempo var tillräckligt i höstas, men jag såg å andra sidan bara ett par matcher.

Av debutanterna är Ericsson och Hurtig de jag tycker är mest intressanta, eftersom de är spelartyper vi behöver för att bredda landslagstruppen. Emma Lundh är mer en spelartyp som vi redan har en hel hög av. Stämmer det att Elin Rubensson är uppsatt som ytterback är det kanske den allra mest intressanta uttagningen. Med både Samuelsson och Nilsson utanför truppen är ju högerbacksplatsen ledig.

Hela truppen finns här.

Systrarna Hammarströms tråkiga besked

Det här inlägget skulle handla om kvinnliga domare. Men domarna får en tillbakaskjuten roll i inlägget, för det har ju redovisats flera nyheter från Göteborg i dag. Nyheter som har stor påverkan på vårt landslag.

Marie och Kristin Hammarström

Marie och Kristin Hammarström fotas av Johanna Almgren

Den del som rör landslaget är tyvärr den tråkiga delen. För systrarna Kristin och Marie Hammarström lägger av. Där tappar vi två riktigt lojala och nyttiga lagspelare. Vi tappar dels en stabil och säker målvakt. Dels en poängspelare som tillhör världens bästa hörnläggare från höger.

Tvillingarnas besked är väldigt tråkigt för Pia Sundhage. Kanske framför allt är det Kristin som kommer att lämna ett jättehål efter sig. För på målvaktssidan är vi svaga för tillfället. Till Radiosporten målade Sundhage i dag upp en dyster bild. Förbundskaptenen konstaterade att:

* Sofia Lundgren har diskbråck.
* Hedvig Lindahl ska bli mamma tillsammans med sin sambo och ”då kan det hända många saker i hennes skalle”.
* Carola Söberg har tackat nej till landslagets novemberläger. Sundhage spekulerade i att Söberg är på väg att sluta.

Lindahl är just nu given etta igen. Bakom henne är Malin Reuterwall tvåa. Tredjeplatsen känns öppen. Jag har länge tyckt att Italienproffset Stéphanie Öhrström bör testas. I går såg jag på hennes twitter att hon nu får chansen för första gången att visa upp sig för Sundhage. Utöver Öhrström har för övrigt även Umeås Elin Landström, Piteås Emilia Appelqvist och AIK:s Petra Andersson kallats in som reserver till nästa landslagssamling.

Elin Landström

Elin Landström

Beskedet om systrarna Hammarströms avslutade karriärer kom inte bara som ett tungt bakslag för landslaget. Det är förstås även besvärligt för Göteborg FC. Redan i somras tappade man Jodie Taylor. Efter avslutad säsong har tränare Torbjörn Nilsson slutat och Anita Asante skrivit på för Malmö. Dessutom såg jag att Yael Averbuch skrev på sin blogg att hon söker ny klubb. Det är således hela vårens offensiva centrallinje som försvinner.

Manon Melis

Manon Melis

Därför var det förstås nödvändigt för klubben att också få sända ut lite positiva signaler. I dag presenterade man därför fyra nyförvärv, med Manon Melis som det tyngsta namnet. En målfarlig djupledslöpare behövdes, så jag förstår att man öppnat plånboken för att hämta in holländskan.

Utöver Melis presenterades i dag även Vittsjös holländska målvakt Loes Geurts, Jitex mittback Kathlene Fernström och Jitex finska forwardsstjärna Annica Sjölund.

Loes Geurts

Loes Geurts

Kathlene Fernström

Kathlene Fernström

Annica Sjölund

Annica Sjölund

Extra intressant här är att nye GFC-tränaren Stefan Rehn tidigare har sagt att han inte tänkte ta med sig några spelare från Jitex. Nu har han redan plockat två från Mölndalsklubben, som verkar bli rejält brandskattad. Jitex känns som en högst tänkbar räddningsplanka för årets båda nykomlingar AIK och Eskilstuna.

Mer om det någon annan dag.

Men först måste jag förstås ifrågasätta mediekompetensen i Göteborg FC. För dels skall man inte presentera flera bra nyheter på samma gång – i varje fall inte om man vill ha maximalt utrymme i media. Och att gå ut med alla nyheter samma dag som Sveriges herrar möter Portugal i årets viktigaste match – det är ett slags självmål. Tråkigt.

* Dags för en kort koll utomlands. I veckan har Wolfsburg och Potsdam tydligt visat att Frauen-Bundesliga är Europas bästa liga. Utöver nämnda lag håller ju även Frankfurt och Bayern München högsta Europaklass från den tyska ligan.

När jag i går utnämnde Potsdams bragd mot Lyon som årets skräll så menade jag mer årets prestation. För frågan är om inte årets skräll inträffade i den tyska ligan förra helgen. Då tog nämligen superjumbon Sindelfingen sin första poäng för året. Man gjorde det högst oväntat mot just Bayern München.

Skrällen inträffade bara några dagar efter att jag skrivit att Sindelfingen troligen skulle gå genom ligan utan poäng. Se målen från den tyska superskrällen, och från övriga matcher i omgång 8 på det här klippet.

I helgen är det uppehåll i Frauen-Bundesliga. Det hindrar inte att det spelas en riktig prestigematch i morgon. Frankfurt och Wolfsburg drabbar nämligen samman i tyska cupen klockan 14.00. Vad jag sett är tyvärr inte matchen tv-sänd.

Det tyska cupmötet är hursomhelst utan tvekan helgens mest intressanta i damfotbollsvärlden.

* Därmed är jag slutligen då framme vid domarbiten. Åttondelsfinalerna i Champions League har tyvärr kantats av domarkritik. Jag uppmärksammade ju Therese Sjögran:s utspel mot kvinnliga domare efter Malmös förlust på hemmaplan mot Wolfsburg. Kritiken uppmärksammades på fler ställen. Bland annat tog Dagens Nyheters krönikör Johan Esk upp den i en krönika.

Den krönikan fick Malmös Lisa Ek att se rött, och det visade sig att hon hade många i Damfotbollssverige bakom sig. I ett känsloladdat blogginlägg högg hon stenhårt mog Esks åsikter. Och på Eks twitter rasade de stödjande inläggen in.

Jag är som bekant på Sjögrans och Eks sida. Damfotbollen förtjänar domare som ligger på samma nivå som spelarna. Och där är vi inte nu. Så länge kvinnliga domare får konkurrera med manliga domare, och således döma både herr- och damfotboll tycker jag dessutom att det inte är något stort jämställdhetsproblem att män dömer kvinnor.

Samtidigt så lyssnade jag på Uefas högst uppsatta dam, norska Karen Espelund, när hon vid 2012 års damallsvenska upptaktsträff talade sig varm för satsningen på rakt igenom kvinnliga domare i mästerskapen. Hon menade att damfotbollen kommer att vinna mycket på det över tid.Så är det garanterat. Och jag kan se den fina grundtanken. Fast när effekten blir att internationella toppmatcher en efter en avgörs genom svaga domslut – då bör Espelund med fler tänka om.

Test för Schough och Folkesson

Oj vilken jobbvecka det här har varit. Det har därmed inte blivit mycket tid till bloggande. Och trött som jag är blir det här inget långt inlägg heller.

Hanna Folkesson

Hanna Folkesson

Olivia Schough

Olivia Schough

Men det är ett nytt landslag Pia Sundhage ställer på benen i Zenica i dag. Nytt sett till spelsystemet, som är 4–1–3–2. Nytt också för att Hanna Folkesson och Olivia Schough för första gången finns med i startelvan i en tävlingsmatch. Dessutom nygammalt för att Hedvig Lindahl är tillbaka mellan stolparna.

Dessutom placeras Caroline Seger och Marie Hammarström på varsin kant, vilket är intressant. Sundhage har ju tidigare satsat hårt på snabbhet på kanterna. Nu väljer hon bort snabbheten och satsar i stället på bollsäkerhet.

Hur utfallet blir kan vi som inte är på plats i Bosnien bara gissa. För det blir ingen tv-sändning från matchen. Jag hörde att Aftonbladet hade hört sig för om att sända, men att de inte fixar att göra en egen produktion.

Jag hörde mig för med det lilla bolag som gjort Elfsborgs bortamatchproduktioner. De har flera gånger bara haft med sig en kameraman och en kommentator. Det är förstås inga superproduktioner de gör, men man kan åtminstone se matcherna.

Jag hann förresten se drygt en minut av Frankrike–Polen i kväll. En match Frankrike vann med 6–0. Den sändes av det franska förbundet på deras Youtubekanal. Något för SvFF att lära sig av, och ta efter.

Tillbaka till själva matchen mot Bosnien. Sverige startar så här: Lindahl – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Folkesson – Seger, Kosovare Asllani, Hammarström – Lotta Schelin, Schough.

Oavsett test, och startelva. Jag förväntar mig att det blir svensk seger med minst fem mål.

Sverige är ju en stormakt inom damfotbollen. Det märks inte minst på att vi i går fick med tre eller fyra kandidater – beroende hur man räknar – till Ballon d’Or, priset till världens bästa spelare och tränare. Lotta Schelin och Nilla Fischer nominerades i spelarkategorien. Och Pia Sundhage och Skottlands förbundskapten Anna Signeul bland tränarna.

Apropå pris och nomineraingar blev ju dessutom kandidaterna till fotbollsgalan klara i torsdags. De finns här. Jag tänker återkomma med synpunkter kring nominerar, och med tips på vinnare. För nu behöver jag sova…