Som jag anade från träningen i söndags blir det samma svenska startelva som mot Kroatien. Den här gången är den uppritad som 4–2–3–1, vilket känns rimligt.
Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Mia Carlsson – Kosovare Asllani, Caroline Seger – Fridolina Rolfö, Marija Banusic, Lina Hurtig – Stina Blackstenius.
På bänken sitter Hilda Carlén, Jonna Andersson, Magdalena Eriksson, Julia Roddar, Hanna Folkesson, Elin Rubensson och Mimmi Larsson.
Alldeles nyss lottades 16 lag från elva olika länder in i Champions Leagues åttondelsfinaler. Utfallet blev så här:
Sparta Prag–Linköping
Gintra–Barcelona
Chelsea–Rosengård
LSK–Manchester City
Brescia–Montpellier
BIIK Kazygurt–Lyon
Fiorentina–Wolfsburg
Stjarnan–Slavia Prag
Lagen som står först inleder med hemmamatch 8/9 november. Returerna spelas 15/16 november.
Sveriges båda representanter börjar alltså borta. Rosengård ställs mot engelska svensklaget Chelsea med Hedvig Lindahl och Magdalena Eriksson. Tillsammans med Montpellier var det tuffast möjliga lottning för Malmöklubben. Med tanke på nuvarande form håller jag Chelsea som ganska klara favoriter i det dubbelmötet. Såg 65–35 i engelsk favör.
Svenskmöte blir det också mellan Fiorentina och Wolfsburg, där självklart tyskorna är megafavoriter. Noterbart i övrigt att isländska Stjarnan i Slavia Prag fick en lottning som gör det fullt möjligt för laget att ta sig vidare till vårens kvartsfinal.
För Linköping var de båda lagen från Prag de drömlotter som fanns att tillgå. Den tjeckiska huvudstaden är för övrigt första stad någonsin att få med två lag till åttondelsfinal. Och visst hade de svenska mästarinnorna flyt. Sparta är det sämsta laget av de åtta seedade. Här ser jag LFC som storfavoriter, det är minst 90–10 i svensk favör.
Apropå Linköping såg jag sent i går kväll Kristine Minde:s segermål mot Kristianstad. Norskan är en av damallsvenskans allra nyttigaste spelare. Hon är sällan glimrande, men alltid stabil. Dessutom har hon en fantastisk förmåga att göra viktiga mål.
Nu i höst har Minde gjort 1–0-målet i fem av lagets sju senaste matcher i damallsvenskan och Champions League. Otroligt imponerande.
Dessutom är ju Minde mer allround än de flesta andra spelare. Jag vet inte hur hon är som målvakt, men alla andra positioner löser hon klockrent.
Jag blir inte förvånad om hon gör ytterligare några viktiga mål den här hösten. Fast i damallsvenskan är det ju inte ens säkert att LFC behöver göra några fler mål.
För sett till vad som Rosengård visade upp på Valhalla i går känns det långt ifrån säkert att Malmölaget tar full poäng i de sista tre omgångarna. För efter målkalasen mot Djurgården och Cluj var det trubbiga och statiska Rosengård tillbaka igen.
Jag trodde möjligen att Anja Mittag skulle lyfta självförtroendet av att dels göra ledningsmålet mot Djurgården, dels visa vägen mot Cluj. Men inte ens det där 50:e Champions Leaguemålet verkar ha fått tyskan att lyfta på huvudet.
För mot Göteborg såg hon allt annat än självsäker ut. Hon stod för ett par riktigt grova missar i den andra halvleken, bland annat lyckades hon vid ett par tillfällen att skjuta över såväl målet som det fångstnät som finns bakom. Bland annat inträffade det vid en frispark från ett väldigt bra läge.
* I dag har landslagstruppen samlats i Göteborg inför fredagens VM-kvalmöte med Danmark. Dagens nyhet är att Sofia Jakobsson ansluter till samlingen för att träna med laget.
Jakobsson startade igen, och spelade 86 minuter i gårdagens 1–0-seger för Montpellier. Någon som är bättre utbildad inom rehabilitering efter knäskador än jag får gärna säga till om jag är helt ute och reser. Men visst känns det väl som fullständig idioti att Jakobsson direkt efter sin långa skadefrånvaro för korsbandsskada har spelat 45, 85 respektive 86 minuter inom åtta dagar?
Noterbart att Stina Blackstenius däremot fick inleda på bänken. Hon byttes in i 53:e minuten. Det blev dock inga svenskmål i den franska ligan i helgen. Däremot blev vann båda svensklagen PSG och Montpellier sina matcher med 1–0.
* Det tyska svenskmötet mellan Wolfsburg och Turbine Potsdam slutade 2–2 efter att lagen bjudit varandra på varsitt mål. Amanda Ilestedt utmärkte sig med en spektakulär brytning i den andra halvleken, och Nilla Fischer slog den öppnande passningen som ledde till 2–1-målet. Höjdpunkter finns här.
Utöver höjdpunkterna hann jag se några få minuter i matchupptakten innan jag stack till Göteborg i går. Uppfattade jag kommentatorn rätt hade Zsanett Jakabfi tackat nej till att vara med i Ungerns landslag den kommande samlingen. Stämmer det blir motståndet i Borås nästa tisdag ännu mer överkomligt. Jag har försökt hitta den ungerska truppen till Sverigematchen, men inte lyckats.
* Så till USA där det såg ut så här när Portland Thorns kom hem till Portland:
Spelmässigt var alltså inte finalen någon höjdare. Även publiksiffran på 8124 var en liten besvikelse. Den amerikanska ligan ligger annars flera klasser före de europeiska när det gäller publikintresset.
Snittet i grundserien blev 5083 åskådare. Flest hade förstås Portland Thorns med 17 653. Deras lägsta publiksiffra den här säsongen var 14 471, fler än det någonsin varit på en damallsvensk match. Faktum är att Portlands bottenrekord alla kategorier (drygt 9600 åskådare) också är högre än det damallsvenska publikrekordet.
Sämst publiksnitt i år i NWSL hade FC Kansas City med 1 788. Det är det bara Eskilstuna United som slår i damallsvenskan.
Apropå NWSL blev Christine Sinclair första spelare att vinna fyra proffstitlar i USA. Hon vann WPS 2010 med FC Gold Pride och 2011 med Western New York Flash. Nu har hon vunnit NWSL två gånger med Portland. Hon har dessutom 4–0 i ligafinaler.
Jag ägnade eftermiddagen åt en liten utflykt till Göteborg. Där såg jag Göteborg och Rosengård spela 1–1 – ett resultat som framkallade jubel i Linköping, och besvikelse i Borlänge.
Om vi börjar i toppen så har nu LFC nio poängs försprång på Rosengård. Jag skickade ett litet grattis till Linköping redan för två omgångar sedan. Nu skickar jag ett nytt, större grattis. För även om det inte är helt klart så är det klart.
De Rosengårdsspelare jag pratade med efter matchen i Göteborg hade ingen tanke på guldet, fokus låg bara på att försvara den andraplats som innebär spel i Champions League även nästa höst. Och det är ju ett rimligt mål.
För det som krävs för att Rosengård skall vinna guldet är tre raka segrar samtidigt som Linköping förlorar alla sina tre sista matcher. Jag kollade faktiskt när det senast inträffade att LFC tog noll poäng på tre raka damallsvenska matcher.
Det var för mer än tio år sedan, i april 2007. Då inledde LFC faktiskt serien med fyra raka förluster; 1–2 mot Göteborg, 1–2 mot Falköping, 0–2 mot Umeå och 1–2 mot Djurgården. Men det var en annan tid med ett annat lag. Risken att det där skall inträffa nu igen känns obefintlig.
Trots Göteborgs poäng i kväll ligger laget kvar under nedflyttningsstrecket under det stundande landslagsuppehållet. Men poängen var väldigt viktig för KGFC ur självförtroendesynpunkt.
Poängen gjorde dessutom att Kvarnsvedens förlust borta mot LB07 i går blev ännu tyngre. Jag tror att Göteborg kommer att ta minst fyra poäng i de tre sista omgångarna. Det innebär att Borlängelaget i så fall behöver ta minst en poäng i de båda matcherna mot Linköping och Rosengård för att hänga kvar. Det är inte omöjligt, men inte heller något drömläge.
Ett lag som håller på att lämna bottenstriden är Hammarby. Sett över de senaste tre omgångarna är Bajen damallsvenskans mest formstarka lag. Och sett över de fem senaste omgångarna har bara Linköping tagit fler poäng.
Söderbönorna är verkligen årets stora överraskning i damallsvenskan. De kom till spel med en trupp som i ganska stor utsträckning var densamma som åkte ur för två år sedan. Jag trodde på förhand att man skulle få det väldigt tufft. Och inte ljusnade det när man släppte Anna Oskarsson till LFC i somras.
Men trots det är alltså Bajen lite av höstens lag. Sedan serien vände har man bara två förluster, och man har redan tagit två poäng fler än under hela våren.
Jag tycker alltid att det är spännande med nya, unga spelare. I Hammarby finns det anledning att ha koll på Sejde Abrahamsson, som är en väldigt spännande mittback. Hon är bara 19 år, men har under hela året varit en viktig kugge i det som varit ett av damallsvenskans bästa försvar.
En annan mycket spännande spelare är Alma Nygren. Hon har bara spelat 285 minuter i årets damallsvenska, men 18-åringen från Gotland (Dalhem och P18 IK) har använt sin speltid bra. Hon har faktiskt gjort tre av Hammarbys sju senaste mål. Dessutom hade hon ett assist till 4–0-målet mot Örebro, en assist som dock felaktigt tilldelats Julia Zigiotti Olme. Det här med den bristfälliga pålitligheten i assistligan tycks aldrig ta slut.
Nygren finns inte med i den F18/99-trupp som skall spela EM-kval kommande veckor. Men den truppen togs ju ut innan hon presenterade sig för de damallsvenska backlinjerna.
Det som gör att jag tycker att Nygren är intressant är hennes rörelsemönster. Jag såg de sista 35 minuterna av den första halvleken i matchen mot Örebro, men det var faktiskt efter matchen som blicken fastnade på Nygren. Det var nämligen då jag såg hur smart hon rörde sig innan sitt 2–0-mål.
Först flyttar hon sig bort från bollen, vilket gör att ingen Örebrospelare bryr sig om henne. Sedan ser man hur hon springer och letar efter en lucka i straffområdet. Den största finns mellan Örebros bakre mittback och högerback. Och när Filippa Angeldal kommer med sitt inspel dyker Nygren in i just den luckan, och kan stöta in bollen från nära håll. Det är ett mål som brukar klassas som enkelt, men ju smartare du är, desto fler enkla mål gör du.
Och Nygren verkar alltså vara en smart forward, en straffområdesspelare av en typ vi inte har så många i svensk damfotboll. Det skall således bli spännande att följa henne framöver.
Så till Norge där LSK säkrade sitt fjärde raka guld i dag. Grattis. Laget vann med 3–1 borta mot Kolbotn samtidigt som Avaldsnes föll mot Stabaek med 2–1. Därmed leder LSK med hela tolv poäng med två omgångar kvar att spela.
Slutligen till Danmark, där det kan bli landslagsstrejk igen i morgon. I förmiddags meddelade den danska spelarföreningen att man fortfarande inte är överens om ekonomin.
Efter matchen på Valhalla frågade jag Sanne Troelsgaard om läget. Hon hoppades att allt skulle lösas under kvällen och natten.
”Vi hoppas att det blir förhandlingar i kväll eller i natt så att vi kan åka direkt till landslagssamlingen i morgon.”
Tanken är att Danmark ska samlas i Köpenhamn, och åka till Göteborg på onsdag. Vi får se hur det blir. För under eftermiddagen har förbundet skrivit på sin hemsida att de vill vänta med förhandlingarna till efter den här landslagssamlingen. Jag har inte sett något svar från spelarföreningen. Det kan alltså kanske bli strejk igen.
Om den otroligt viktiga VM-kvalmatchen på fredag säger Troelsgaard så här:
”Det skall bli roligt att spela mot Sverige. Vi har gjort några bra matcher mot dem tidigare och hoppas att vi kan göra det igen. Vi vet att Sverige är ett mycket bra lag, och att de har hemmaplan och troligen mycket publik. Jag tycker att det är de två starkaste lagen i gruppen, så jag hoppas att det blir en bra match. ”
Slutligen bad jag henne säga några ord om dagens 1–1-match:
”Det var piss. Vi tappade två poäng. Men det var vårt eget fel, vi måste göra mål på de chanser vi har. Och vi måste skapa fler chanser. Nu lät vi dem komma in i matchen igen. Vi hade behövt tre poäng för att hänga med i toppen. Nu är det för långt upp – guld kan vi inte nå.”
Efter en usel period har Anja Mittag hittat tillbaka till målformen. När Rosengård vann med 4–0 mot Cluj blev hon målskytt för andra matchen i rad. Därmed blev hon även historisk i damernas Champions League.
Tyskan blev nämligen först av alla att nå upp till 50 mål i turneringen. Topp tio i skytteligan genom tiderna går att läsa här.
I listan går att notera att flera av spelarna har Sverigeanknytning. Utöver Mittag även:
3) Marta, 46 mål – samtliga gjorda för svenska klubbar.
4) Lotta Schelin, 42 mål.
6) Hanna Ljungberg, 39 mål.
Skytteligan i årets turnering leds av Ada Stolsmo Hegerberg på fem fullträffar. Noterbart är att 22-åringen redan har gjort totalt 27 mål i Champions Leaguesammanhang. För att komma in på topp tio genom tiderna krävs 33 mål. Den norska Lyonstjärnan kan mycket väl vara uppe på topplistan redan under den här säsongen.
Hegerberg gjorde två mål under onsdagskvällen. Lika många satte Sofia Jakobsson när Montpellier vann med 2–0 borta mot Zvezda Perm. Det första kom efter fin framspelning från Stina Blackstenius:
https://twitter.com/WSUasa/status/918163429067837446
Och det andra målet kom på retur efter att Blackstenius nickat i ribban:
https://twitter.com/WSUasa/status/918168449863516164
Det är förstås otroligt kul för Jakobsson att göra sådan succé direkt i sin comeback. Jag gläds enormt med henne.
Samtidigt måste jag säga att det kändes som rent vansinne att låta henne spela 85 minuter i Ryssland. När man kommer tillbaka från en så allvarlig skada som en korsbandsskada ändå är bör man matchas mycket försiktigt i början. Att följa upp söndagens 45 minuter med 85 på onsdagen är knappast vad som går under försiktig matchning. Men vi får hoppas att Montpelliers lagledning vet vad de gör.
De båda svenska lagen tog säkra segrar i kväll. Linköping vann med 3–0 mot Apollon – höjdpunkter finns här. Dock hade LFC lite otur med övriga resultat, vilket gör att laget med största sannolikhet blir oseedat i åttondelsfinalen.
Det usla seedningssystem som Uefa har för damernas Champions League har nämligen gjort att nästan hälften av de seedade lagen har åkt ut. Av de 14 lag som gått vidare är det åtta seedade och sex oseedade. LFC är just nu lag nummer åtta. Men eftersom Manchester City med stor sannolikhet går vidare på torsdagskvällen kommer LFC att petas ner till niondeplatsen.
Det innebär att man riskerar att ställas mot storlag som Lyon och Wolfsburg i nästa omgång. Det finns dock även drömlotter bland de seedade lagen. Där tänker jag i första hand på de båda tjeckiska representanterna Slavia och Sparta Prag, men även italienska Brescia vore en bra lottning.
Rosengård blir förstås seedat. För dem står det i första hand Chelsea och Montpellier på de sportsliga nitlotterna.
Chelsea vann onsdagens mest spännande match, även om man förlorade. Bayern München vann ju nämligen returen med 2–1, men Chelsea gick vidare med totalt 2–2 och fler mål på bortaplan.
För Bayern var det här ett nytt bakslag i den turnering där alla andra tyska lag brukar ta sig mycket långt. Men Bayern är ett undantag till den regeln. Det här var tredje gången av fyra som man försvann redan innan jul. Enda gången man klarat sig förbi åttondelen var i fjol, och då åkte man ut i kvartsfinal.
Den här gången hade Bayern dock väldigt mycket otur med domslut. Fast det såg länge rätt mörkt ut. Fran Kirby sprang igenom i 60:e minuten och fixade så att Chelsea fick det där viktiga bortamålet som skulle tvinga Bayern att göra tre för att avancera.
Münchenlaget pressade på, inte minst genom att mata in höjdbollar i Chelseas straffområde. Det jag såg var Millie Bright fantastisk på att ta bort de där höjdbollarna. Men hon skulle ändå hamna i centrum av andra skäl. Även om Fridolina Rolfö officiellt är bokförd för Bayerns kvittering är det ju nämligen ett oturligt självmål från just Bright i 75:e minuten.
https://twitter.com/WSUasa/status/918190738512412672
Och drygt sex minuter senare var det 2–1 efter att Lucie Vonkova utnyttjat en ganska grov tavla från Hedvig Lindahl. Plötsligt hade Bayern ganska okej med tid att fixa avancemanget.
https://twitter.com/WSUasa/status/918192172335271936
Men man hade inte domaren med sig. För nog är väl det här en situation där det mycket väl kunde ha blivit, och till och med borde ha blivit straff? Det är för övrigt just Millie Bright som är syndaren igen.
https://twitter.com/WSUasa/status/918194330833219584
I 95:e minuten fick Bayern in ett 3–1-mål. Fast det blev bortdömt på något som jag upplever som mycket vaga grunder.
https://twitter.com/WSUasa/status/918195717478461443
Det är tydligt så att Champions League inte är Bayern Münchens turnering.
Det har varit lite körigt de senaste dagarna. Men i torsdags hade jag på Rosengårds bortamatch i Rumänien på en av mina två skärmar på jobbet.
Det är synd att säga att jag kollade speciellt koncentrerat, men några noteringar gjorde jag från 1–0-segern. Först den uppenbara om att även Malin Levenstad håller Ebba Wieder högt, till och med högre än landslagsuttagna Hanna Folkesson. För visst är det lite anmärkningsvärt att det var Wieder som startade bredvid Caroline Seger och inte Folkesson?
Nu visade ju sig den uttagningen var väldigt bra, för det var ju just Wieder som snyggt och behärskat satte segermålet, som kom på efterspelet till den här hörnan:
I övrigt noterade jag att Rosengård borde ha gjort fler mål, men att självförtroende och skärpan i avgörande lägen inte finns där för tillfället.
Dessutom finns det osäkerhet i försvarsspelet. Cluj verkade ha scoutat Rosengård dåligt, för de hade en snabb forward i Alexandra Lunca. I den första halvleken huserade dock Lunca hela tiden på högerkanten, vilket innebar att hon mest hela tiden hamnade i löpdueller med snabba Ali Riley.
Efter paus utgick Lunca mer från mitten, eller från vänster, och då såg Clujs djupledsspel betydligt farligare ut. Lagets farligaste chans var dock ett ribbskott i 89:e minuten.
Bristen på snabbhet i Rosengårds högerförsvar lär vara något som de damallsvenska konkurrenterna kommer att försöka utnyttja. Först ut är Djurgården i morgon, en spännande match där Stockholmslaget inte känns chanslöst.
Apropå Djurgården ser jag att Mia Jalkerud fortfarande officiellt står bokförd för lagets reduceringsmål senast mot Linköping. Det måste väl ändå vara fel, det var ju ett klockrent självmål av Maja Kildemoes.
De mest intressanta damallsvenska matcherna i helgen spelas dock i dag, och handlar om bottenstriden.
Kif Örebro har haft ett lovande spel de senaste matcherna, vilket bör innebära bra segerchans när man tar emot formsvaga LB07. Matchen är viktig för båda lagen, eftersom en förlust för LB skulle innebära att laget återigen får börja slänga oroliga blickar neråt i tabellen.
Samma sak för Vittsjö, som tar emot elfteplacerade Göteborg. I nuläget har Vittsjö både marginal neråt och många lag mellan sig och nedflyttningsstrecket. Men en förlust skulle göra situationen mycket mer nervig.
För Göteborg är det en riktig ödesmatch. Laget tog sju poäng på de tre första omgångarna i våras. Sedan dess är man sämst av alla, och har bara tagit ytterligare sju poäng på de senaste 14 omgångarna. Göteborg är svagt i de defensiva omställningarna, vilket borde passa Vittsjö som handsken. Dock vann göteborgskorna vårmötet med 2–0. Repris nu också?
I övrigt kring damallsvenskan meddelades i går att Eskilstunas avgående tränare Viktor Eriksson blir förbundskapten för ett pojklandslag.
Apropå Eskilstuna har jag glömt att lägga upp det här läckra bakverket på bloggen. Det är nog inte bara det första Eskilstuna United-bakverket som skapats i Skottland, utan sannolikt ett av de snyggaste någonsin. Eller hur?
https://twitter.com/S_Mackay96/status/910461727841619971
I helgen drar kvalet till elitettan i gång. En av matcherna är Jitex–Asarum, nu klockan 15.00. Den matchen går att se här:
Apropå Jitex läste jag här att Linn Andersson säger att den typen av kval som det till elitettan, alltså där en seriesegrare inte automatiskt flyttas upp, aldrig skulle kunna existera inom herrfotbollen.
Det där är ju inte sant, även om hon också har en poäng. Det var ju nämligen så att under superettans första säsonger i början av 00-talet tvingades seriesegrarna i divisionen under (division II) till kval. Det kvalet försvann när man införde två division I-serier i herrfotbollen.
Och när elitettan infördes för några år sedan var det flera norrdistrikt som ville ha samma mellansteg i damfotbollen, alltså bara två serier under elitettan. Fast det förslaget röstades ner av distrikten i söder, troligen av ekonomiska skäl.
Slutligen en liten koll på vad som händer utanför Sveriges gränser. Rent matchmässigt är det en rätt tråkig helg. Mest intressant är utan tvekan slutspelet i NWSL, med en semifinal vardera klockan 21.30 på lördags- och söndagskvällen. Har jag fattat rätt går de att se på live på ligans hemsida.
Annars är det mest jämställdhets- och rättvisefrågor som är på tapeten runt om i världen. I Brasilien har landslaget skrivit ett öppet brev till förbundsledningen. Om det går att läsa här:
I Norge kunde damlandslagsspelarna i går fira ett rejält lyft av ersättningen, sedan herrlandslagets spelare släppt stora delar av sin ersättning till tjejerna. Den första länken, som innehåller ett klipp där NRK berättar den goda nyheten för Emilie Haavi är klart sevärd.
I Norge visar för övrigt herrlandslaget mycket större respekt för sina kvinnliga kollegor än i Sverige, eller i de flesta andra länder. Man minns ju inte minst det här Instagraminlägget från Mats Möller Dahlie i somras. När kommer någon svensk herrlandslagsspelare skriva något liknande?
Slutligen till Danmark, där truppen till den viktiga VM-kvalmatchen mot Sverige nu är presenterad.
Lina Nilsson
I eftermiddag (15.30) spelar FC Rosengård sin första match i vinterns Champions League. Man gör det utan Lina Nilsson, som verkar tvingas sluta med fotbollen, och Lotta Schelin, som drabbats av en whiplashskada.
Mer om skadenyheterna strax. Först tänkte jag bara konstatera att matchen i Cluj tydligen skall streamas, men var den går att se verkar ännu oklart. Så här skrev klubben i går på sitt Twitterkonto:
Uppdaterat i efterhand: Här är en länk som skall funka:
Nu på förmiddagen kommer dock matchen alltså i skymundan av ett par skadebesked. Det första handlar om Lina Nilsson, som i en artikel i Sydsvenskan säger att hon sannolikt tvingas sluta till följd av sin ryggskada:
”Jag har nog gjort mitt, ja. Innerst inne har jag bestämt mig. Det finns ett liv efter fotbollen också”
Artikeln är pluslåst, vilket gör att jag inte kan läsa mer än intressen. Men klart är att det här är ett väldigt tungt tapp för FC Rosengård. Nilsson har varit ett väldigt bra anfallsvapen med sitt fina passningsspel och goda speluppfattning. Hon har saknats rätt rejält den senaste tiden, där jag helt enkelt tycker att Rosengårds uppspel har hållit för dålig klass.
Bristen på duktiga ytterbackar är ju för övrigt jättestor inom svensk damfotboll. I princip har vi numera bara en av god internationell klass, och det är Jessica Samuelsson. Sannolikt kommer Rosengård därför att få titta utomlands för att hitta en ersättare till Nilsson, om de inte vill skola om någon – eller vågar satsa på sina egna, unga talanger.
Ett tips till unga, talangfulla spelare är förresten att sikta in sig på ytterbacksplatsen – där är vägen in i landslaget klart kortast. En orsak är säkert att de bästa talangerna i princip alltid placeras centralt i sina flicklag, eftersom det är bäst för laget.
Lotta Schelin
Så till Lotta Schelin. GP:s Joel Tivemo blev den reporter som tog upp Schelinfrågan på allvar, och äntligen börjar vi få svar på hur det egentligen står till med Schelin.
Först producerade Tivemo den raka nyheten om att Schelin är sjukskriven, sedan följde han upp med att fråga landslagsläkare Mats Börjesson om hur det kom sig att Schelin spelade så mycket i EM. Nu har även Aftonbladet klivit in och ger oss beskedet att det är en form av whiplash- eller pisksnärtsskada som drabbat Rosengårdsstjärnan.
Oroväckande är att Rosengårds läkare inte vågar kommentera om skadan kan avsluta karriären. För det innebär ju just det, att skadan kan avsluta karriären. Därmed inte sagt att den kommer att vara slutet på Schelins framgångsrika karriär, men den kan vara det.
Nu på förmiddagen har Champions League dragit i gång på allvar. I går hade jag tanken på att göra en längre genomgång, match för match. Men när sådana dök upp både på Spelare 12 och på Hattrick så tänkte jag om och lade min tid på annat.
Valet föll på en jämförelse mellan våra två representanter i turneringen, Linköping och Rosengård. Sett till seedning bör det vara Rosengård som har störst chans att gå långt, de kan ju nämligen inte lottas mot exempelvis Lyon eller Wolfsburg i en trolig åttondelsfinal.
Sett till spelstyrka känns däremot Linköping som det klart starkaste laget i nuläget. De senaste omgångarna i damallsvenskan har jag kollat in våra båda storlag lite extra. Här är vad jag kommit fram till.
Först lite bakgrund. Fram till förra sommaren hade Rosengård varit det bättre laget av de två under hela 2010-talet. Malmöklubben vann SM-guldet 2010, 2011, 2013, 2014 och 2015. 2012 missade man guldet på målskillnad till Tyresö.
Rosengård firar SM-guldet 2014
Linköping tog medaljer, men var sällan på allvar med i guldracet. På senhösten 2015 hade man dock guldläge, då segrar mot Eskilstuna och Rosengård i de två sista omgångarna hade inneburit LFC-guld.
Då vek LFC ner sig. 2016 var Linköping starkare på alla sätt, och man gjorde en mycket stark vår, där man hade ett kryss och resten segrar. Trots det var det Rosengård som toppade tabellen på bättre målskillnad när serien tog OS-uppehåll.
Där tappade dock Malmöklubben sitt fajterhjärta. Pådrivaren och vinnarskallen Sara Björk Gunnarsdottir lämnade nämligen för Wolfsburg, en förlust Rosengård fortfarande inte har klarat av att täcka upp för. Med Gunnarsdottir i laget hade Rosengård under fjolåret ett poängsnitt på 2,8 – utan henne sjönk snittet till 2,0 poäng per match.
Pernille Harder
Linköping däremot körde på, och vann som bekant guldet obesegrat på fantastiska 62 av 66 möjliga poäng. Efter säsongen tappade LFC dock flera tunga spelare. I princip försvann hela offensiven med Pernille Harder, Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius. Man tappade också tunga pjäser på mittfältet i form av Mariann Gajhede Knudsen och Renee Slegers. Dessutom drog nyförvärvet Johanna Rasmussen av korsbandet i mitten av februari.
Dock kom alla spelarförlusterna tidigt, vilket gjorde att Martin Sjögren hade gott om tid på sig att hitta ersättare. Det gjorde han framgångsrikt. Han fortsatte att följa den formel han använde sig av under sina år i LFC, att värva landslagsaktuella spelare i 20-årsåldern. Den här gången i första hand Lina Hurtig, Marija Banusic och Irma Helin.
Martin Sjögren
I mitten av december lämnade även Sjögren, som ersattes av Kim Björkegren. Den senare använde försäsongen på ett bra sätt och lyckades snabbt få ihop laget.
Även Rosengård hade förändringar i truppen under vintern, fast inte lika omvälvande som LFC. Natasa Andonova och Gaelle Enganamouit försvann och ersattes av Hanna Folkesson och Sanne Troelsgaard. På den damallsvenska upptaktsträffen gav damfotbollsexpertisen Malmöklubben ett 70-procentigt favoritskap. Bara cirka 15 procent trodde på LFC.
Mitt tips föll dock på Linköping, mycket eftersom Rosengård åkte på ett blytungt tapp lagom till seriestart. Storstjärnan Marta såldes nämligen till Orlando Pride. Som ersättare kom Anja Mittag. Jag skrev att Mittag innebar målgaranti, men det har det inte gjort. Tvärtom har tyskan varit damallsvenskans största besvikelse den här säsongen. Hon har exempelvis inte gjort ett enda spelmål sedan omgång 9, matchen mot Kristianstad den 4 juni.
Anja Mittag
När jag kollat in Mittag i de senaste matcherna är det tydligt att hon har ett svagt självförtroende. Mot Kristianstad hade hon en läcker skarv, som i nästa läge ledde till en öppen målchans. Avslutet blev dock en riktig snedspark som gick många meter utanför. I spelet reagerade jag över hur hon oftast hamnar felvänd och långt tillbaka i planen. Tyskan är ju en spelare man vill ha högt upp, helst i straffområdet – där hon tidigare varit så vass.
Under våren klarade sig ändå Rosengård hyfsat, mycket tack vare att Lieke Martens var fantastiskt bra. När hon lämnade efter elva omgångar hade Rosengård 25 poäng och 31–9 i målskillnad. Linköping gjorde inte riktigt lika många mål (hade 27–10 i målskillnad), men lyckades ändå samla in hela 30 poäng under våren.
Lieke Martens
Under sommaren tappade båda topplagen tunga spelare. Hos Rosengård lämnade utöver Martens även Amanda Ilestedt, Sofie Junge Pedersen och Emma Berglund. Linköping i sin tur blev av med Jessica Samuelsson och Magdalena Eriksson.
Rosengård ersatte med Caroline Seger, Simone Boye Sörensen, Jenna Hellstrom och Glodis Perla Viggosdottir, medan LFC värvade in Kosovare Asllani, Nicoline Sörensen, Anna Oskarsson och Frida Maanum.
Här gjorde Linköping ett klart bättre arbete. Känslan är att man i större utsträckning värvade spelartyper som man hade behov av än vad Rosengård gjorde. Malmöklubben tappade med Martens sin offensiva kreatör, men man valde inte att ta in någon kreativ ersättare. Kanske trodde man att kreativiteten i den befintliga truppen skulle vara tillräcklig, men ännu så länge har det inte visat sig vara på det viset.
Claudia Neto
Ser man till statistiken är det ganska klart att både Linköping och Rosengård är sämre i höst än de var i våras. Omsättningen på spelarsidan är förstås ett skäl, ett annat är tunga skador. Linköping har ju tvingats spela utan sin bästa spelare, Claudia Neto, under större delen av hösten. Rosengård har ännu inte kunnat använda varken EM-succén Boye Sörensen, Lina Nilsson eller Lotta Schelin i höst. Klart att sådana tapp påverkar.
Här är lite statistik:
Linköping
Våren: 27–10 i målskillnad, 30 poäng. Det innebär ett snitt per match på 2,73 poäng, samt 2,46 gjorda mål och 0,91 insläppta.
Hösten: 14–6 i målskillnad, 13 poäng. Det innebär ett snitt per match på 2,17 poäng, samt 2,33 gjorda mål och 1,00 insläppta.
Rosengård
Våren: 31–9 i målskillnad, 25 poäng. Det innebär ett snitt per match på 2,27 poäng, samt 2,82 gjorda mål och 0,82 insläppta.
Hösten: 9–8 i målskillnad, 9 poäng. Det innebär ett snitt per match på 1,50 poäng, samt 1,50 gjorda mål och 1,50 insläppta.
Faktum är att inget av lagen i höst kan nå upp till vårens poängskörd, ens vid rakt igenom segrar i de fem återstående matcherna. Noterbart hur Rosengårds målskörd har sjunkit när man spelat utan Martens och Schelin, men ännu mer anmärkningsvärd är den stora ökningen av insläppta mål. Här har säkert den bristande kontinuiteten haft stor betydelse. De senaste matcherna har ju bara Ali Riley varit kvar från vårens backlinje.
Ali Riley
När jag ändå är inne på statistik kan man konstatera att båda lagen har sämre tabellrad än de hade i fjol, både poäng- och målmässigt.
Efter 17 omgångar i fjol hade Linköping 49 poäng och målskillnaden 57–12. Nu har man alltså 43 poäng och 41–16. Rosengård hade 45 poäng och 48–8 efter 17 omgångar i fjol. Nu står man på 34 poäng och 40–17.
Det här skulle ju kunna bero på att motståndarna har blivit bättre, men jag tror att huvudskälet är att båda toppklubbarna är sämre i år än i fjol. I Linköpings fall är det dock inte jättestor skillnad. Årets LFC har gjort väldigt bra ifrån sig.
När jag kollat in LFC och Rosengård de senaste matcherna har det slagit mig att Linköpings lag känns mycket mer bolltryggt, trots att den mest bolltrygga av dem alla – Neto – är skadad. Framför allt känns det som att LFC har mer tid på sig på offensiv planhalva än Rosengård.
Janni Arnth
Här skulle jag ge kvartetten Janni Arnth, Kosovare Asllani, Marija Banusic och Lina Hurtig stor del av förtjänsten. Alla är väldigt bra med bollen, och ser till att lagkompisarna får extra tid. Hurtig har vuxit ju längre säsongen gått, och känns som LFC:s bästa offensiva vapen för tillfället.
Och Asllani har varit ett lyft för LFC:s offensiva spel. Hon jobbar över stora ytor och har verkligen vuxit ut till en stor spelare. Hennes insats senast mot Djurgården var ju lysande, både offensivt och defensivt.
Banusic har jag som bekant kritiserat för att hon springer för lite, och jag tycker även att hon har visat sämre form i höst. Men totalt sett är förstås hennes säsong med beröm godkänd. Det är på många sätt hennes förtjänst att LFC lyckats hålla uppe målskyttet. Senast mot Djurgården var hon inte med i matchen jättemycket, men de gånger hon hade bollen rättvänd gjorde hon bra saker. Hon hade ju bland annat två högklassiga instick som ledde till 100-procentiga målchanser, varav en blev mål.
Defensivt har LFC också fyllt luckorna efter de flyktade spelarna på ett bra sätt. Danska duon Janni Arnth och Maja Kildemoes kompletterar varandra bra. Mot Djurgården slogs jag återigen av vilken smart passningsspelare Arnth är. Hennes uppspel var verkligen högklassiga, och såg till att mittfältarna fick tid att göra något bra av bollen.
På högerbacken kommer Anna Oskarsson långt på sin energi och vilja, den gör att man ibland glömmer hennes brister. Men hon har väldigt långt kvar innan hon kan fylla Jessica Samuelssons defensiva skor. Hon måste dessutom förbättra sitt passningsspel rätt rejält, nu är det väldigt dålig kvalitet på hennes passningar, ofta även på de som går mot rätt adress.
Jack Majgaard Jensen
Kollar man Rosengårds lag och spel känns det alltså mycket mer stressat än LFC:s för tillfället. Bristen på lugn i Rosengårds spel kan ju höra ihop med att det verkar långt ifrån lugnt i klubben. Sparkningen av Jack Majgaard Jensen mitt i säsongen känns ju fortfarande väldigt konstig. Vad var det som gjorde att man inte kunde ha kvar honom den dryga månad som återstår av säsongen?
Det blir inte lätt för inhoppande Malin Levenstad att få ordning på laget och spelet, inte minst nu när guldet känns kört, vilket riskerar att sänka spelarnas motivation ett par snäpp.
Kollar vi på spelare så bidrar ju Caroline Seger med ett lugn i passningsspelet, men hon har å andra sidan varit allt annat än lugn till temperamentet. Jag tycker att hon har lagt för mycket energi på domarinsatserna i höst, energi som hon hade behövt i spelet.
Seger är förresten intressant på många sätt. Jag, och många andra med mig, har ju varit väldigt kritiska mot henne i höst. Jag gav henne i och för sig godkänt i landskampen mot Kroatien, men kände ändå inte att hennes spel lyfte. Den sekvens jag minns av henne från matchen är från slutet av den första halvleken när hon tappade bollen till Ivana Rudelic i ett livsfarligt läge med bara två backar bakom sig. Där gjorde dock Seger ett utmärkt hemjobb, och vann tillbaka bollen.
På sin presskonferens i måndags berättade förbundskapten Peter Gerhardsson att Seger hade 100 procent passningar till rätt adress mot Kroatien. Det är en fullständigt fantastisk prestation, en prestation som även fick mig att fundera. Vad är det som gör att jag minns ett bolltapp och inte hennes fina passningsspel?
Ella Masar McLeod
Offensivt var Lieke Martens och Ella Masar McLeod Malmöklubbens bästa vapen i våras. Martens har alltså lämnat, och Masar McLeod har inte kvar vårformen. Kanske hör det ihop med att just Martens passningar är saknade, kanske med att Lotta Schelin drog på sig en del av bevakningen i våras, bevakning som nu riktas mot Masar McLeod.
Höstens spelare i Rosengård har varit Sanne Troelsgaard. Hon har burit lagets offensiv, trots att hon till och med spelat högerback i omgångar. När danskan var avstängd senast mot Kristianstad saknades hon rejält.
Rosengård har en intressant startelva, när alla spelare är friska. Men den här säsongen har att satsa pengarna på elva toppspelare inte varit något framgångsrecept. Då har Linköpings val att satsa lite bredare funkat mycket bättre.
Klockan 12.00 i morgon måndag presenterar Peter Gerhardsson sin trupp till landskamperna mot Danmark och Ungern.
Därför tänkte jag att vi skall leka en liten lek som vi kan kalla ”Gissa truppen”.
Min gissning är att det blir en trupp som i mycket stora drag liknar den som var med i Kroatien. Gerhardsson har ju inte många träningsdagar på sig innan Danmarksmatchen, vilket borde innebära att han satsar på ungefär samma spelare.
Bland de elva som startade mot Kroatien finns några rätt formsvaga spelare. Där tänker jag på Jessica Samuelsson som var petad i Arsenal i går och Fridolina Rolfö som var petad förra helgen, men spelade de 67 första minuterna i dag för Bayern München och blev målskytt. Jag tänker även på Caroline Seger och Marija Banusic som båda sett rätt sega ut de senaste veckorna.
Men alla i startelvan borde trots allt vara givna att komma med i truppen.
Även de sju som satt på bänken borde ha god chans till ny uttagning. Där fanns ju för övrigt både Emma Berglund och Elin Rubensson, alltså två spelare som inte fanns med i ursprungstruppen, utan kom in som reserver. Berglund är dock ordinarie i PSG och borde vara högaktuell. Och i dag var Gerhardsson på Valhalla och fick se att Rubensson också är i god form. Jag tyckte att hon var mycket bra så länge hon spelade som yttermittfältare.
Jag gissar att det däremot kan bli något skifte bland de sista positionerna, alltså bland de spelare som placerades på läktaren i Kroatien. Det handlade om Zecira Musovic, Nathalie Björn, Amanda Ilestedt, Tove Almqvist och Julia Spetsmark.
Här tror jag att Ilestedt och Almqvist är de som hänger mest löst. Mitt tips är att Magdalena Eriksson får den sista mittbacksplatsen.
Sedan är frågan vem som blir sista centrala mittfältare. Den assisterande förbundskaptenen Magnus Wikman såg Piteå–Örebro i dag. Sannolikt kollade han in Lisa Dahlkvist och Josefin Johansson lite extra noga. Jag har inte sett den matchen, men det jag sett av Djurgården–LFC tyckte jag att Almqvist såg rätt pigg ut. Jag tror därför att hon får en ny chans.
Det innebär alltså att jag tippar att det bara blir ett byte jämfört med den trupp som var i Kroatien, och det är Ilestedt ut och Eriksson in. Vad tror ni?
Växjö DFF
I dag har vi fått ett nytt damallsvenskt lag. Strax innan 15.00 säkrade nämligen Växjö DFF sin plats i damallsvenskan 2018.
Man gjorde det genom att Assi tappade poäng hemma mot Mallbacken. Därmed ligger både AIK och Assi 15 poäng bakom Växjö med fem omgångar kvar att spela. Och eftersom de möts i nästa omgång kan inte båda lagen passera Växjö.
Stort grattis till Växjö som gjort en fantastisk säsong. Ändå måste man nog stärka upp laget en aning inför nästa säsong. De föll mot Vittsjö i Svenska cupen i veckan, vilket ger en föraning om att steget upp är väldigt stort. Samtidigt har ju lagen från elitettan klarat övergången bra de senaste åren. Därför blir det intressant att följa Växjö framöver.
Vilka de ersätter i damallsvenskan är ännu långt ifrån klart. I dag var jag och såg Göteborg och Kvarnsveden spela 2–2 på Valhalla. Jag återkommer med lite fler tankar kring den ångestladdade matchen.
Resultatet var som en förlust för båda lagen. Dagens stora vinnare i botten var istället Hammarby som tog tre blytunga poäng mot Eskilstuna. Därmed finns det rätt stora möjligheter att Stockholm har tre damallsvenska lag nästa år. För jag håller AIK som favoriter i kampen om andraplatsen i elitettan.
Och Hammarby har nu fyra poäng ner till nedflyttningsstrecket. Och det svårtippade Södergänget lär nog ta minst en trepoängare till – vilket borde räcka.
Slutligen så kan Svenska Fotbollförbundet börja jobba på transporten av Kronprinsessan Victorias pokal mot Östergötland. I dag gjorde Linköping alla tre målen (Kristine Minde, Anna Oskarsson och ett självmål av Maja Kildemoes) när Djurgården bortabesegrades med 2–1. Resultatet innebär nio poängs serieledning med fem omgångar kvar. Och det kan inte LFC tappa. Det går inte.
Noterbart i toppstriden är att de lag som jagar LFC har extremt dålig form. Kollar vi de tre senaste omgångarna är det just Rosengård, Eskilstuna och de tre nedflyttningskandidaterna som tagit minst antal poäng av alla:
Kvarnsveden 5–6 2
Rosengård 5–6 2
Eskilstuna 3–4 2
—–
Göteborg 4–6 1
Örebro 4–7 1
Den tabellen leder Kristianstad på nio poäng, närmast före Piteå och Linköping på sju.
Även om vi tittar på de fyra senaste omgångarna återfinns Rosengård långt ner i formtabellen:
Kvarnsveden 8–9 3
Rosengård 7–8 3
LB07 3–9 3
—–
Örebro 7–10 2
Göteborg 4–8 1
Här leder Piteå på tio poäng och bättre målskillnad än Linköping, som också tagit tio. Trots att det blev kryss i seriefinalen mellan Rosengård och LFC har alltså Linköping dragit ifrån med sju poäng de senaste fyra omgångarna. Anmärkningsvärt.
Just Linköping och Piteå är för övrigt de två lag som tagit flest poäng efter EM-uppehållet, 13 vardera.
En fantastisk frispark från Kristianstads belgiska forward Tine Schryvers ledde till Kristianstads första damallsvenska seger någonsin mot den klubb som hetat Malmö FF, LdB FC Malmö och nu heter FC Rosengård.
Drömmålet ledde också till att Kristianstad nu är klart för damallsvenskan 2018, och kan ägna resten av säsongen åt att jaga medalj. Med tanke på KDFF:s nuvarande form känns det inte omöjligt att laget kan ta sig in på topp fyra.
Men viktigast av allt – Schryvers mål och Kristianstads seger innebär också att guldstriden nu känns avgjord. Jag skrev redan efter förra omgången att Rosengård sannolikt inte ens skulle kunna vinna damallsvenskan vid full poäng i de sista sex omgångarna.
Nu har LFC sex poängs försprång trots en match mindre spelad, det guldläget skall man inte kunna missa. Men det är förstås för tidigt att skicka ett grattis till Östergötland redan nu. Fast vinner man i morgon så…
För Malin Levenstad blev det alltså en fiaskostart som inhoppande tränare i Rosengård. Det är självklart inte lätt att sätta sin prägel på ett lag efter bara två dagar på jobbet. Jämfört med den senaste damallsvenska matchen gjorde Levenstad ett byte i backlinjen – Ida Lyberg ut, Edina Filekovic in, vilket även innebar kantbyte för Ali Riley.
Det andra bytet i startelvan var framtvingat, formstarka Sanne Troelsgaard var ju avstängd.
Jag har bara sett sporadiska delar av matchen. Men av det jag har sett fanns det ingen tendens till energikick för Rosengårdsspelarna, det var nästan tvärtom. Jag tyckte de såg ut att vara väldigt viljelösa och andefattiga.
För Rosengård är det bara att glömma guldet. Laget får nu fokusera på att ta en Champions Leagueplats. Vinner Eskilstuna i morgon skiljer det bara tre poäng mellan lagen.
I dagens andra match blev det också Malmöförlust. Vittsjö vann mot LB07 med 2–0, ett resultat som gör att det mesta talar för att vi får fyra Skånelag även i nästa års damallsvenska.
Vi får även ett Smålandslag, för Växjö vann med 2–0 mot Sundsvall är nu i praktiken klara seriesegrare i elitettan. Vi skickar väl ett litet grattis till Växjö.
Slutligen har Holmalunds damsektion i dag presenterat förslaget till hur deras nya elitklubb skall se ut. Man har tänkt heta Alingsås FC och här är lite mer info:
Gårdagens besked om att Jack Majgaard Jensen tvingas lämna FC Rosengård har givit upphov till en del frågetecken kring hur saker står till i FC Rosengård.
På bloggen Hattrick har Rainer Fussgänger skrivit ett intressant inlägg om FC Rosengård. Han får i och för sig mothugg i kommentatorsfältet mot påståendet att det är spelarna som bestämmer i klubben, men en intressant formulering är ju:
”Majgaard Jensen kan inte ha haft det lätt med en trupp som har en inte okomplicerad struktur med många sammanflätade relationer och hierarkier att ta hänsyn till.”
Här hamnar sportchef Therese Sjögran i fokus, något som är självförvållat. Genom att hon som ledare har samlat flera nära kompisar i klubben har hon utsatt sig för stor risk att anklagas för vänskapskorruption varje gång hon tar beslut som kan antas gynna vännerna.
Sjögran har alltså placerat sig själv i en väldigt jobbig situation och hon har väldigt mycket att bevisa framöver.
För övrigt är Sjögran själv en av de totalt sex personer som har varit tränare för LdB FC Malmö och FC Rosengård de senaste sex åren. Sedan Martin Sjögren lämnade efter säsongen 2011 har följande haft rollen:
Peter Moberg (ett år – 2012), Jonas Eidevall (1,5 år – 2013–sommaren 2014), Markus Tilly (knappt ett år), Therese Sjögran (två veckor sommaren 2015), Jack Majgaard Jensen (två år) och sedan i går då Malin Levenstad.
Man brukar ju prata om kontinuitet som en framgångsfaktor. Rosengård har varken haft kontinuitet på tränar- eller spelarfronten de senaste åren. Vi får se om de kan hitta mer varaktiga lösningar framöver.
Innan jag lämnar tränarbytet i Rosengård noterade jag en artikel i Sydsvenskan där Ella Masar McLeod verkar hylla Majgaard Jensen. Jag kan tyvärr bara kan läsa ingressen, men artikeln har ju den rätt tydliga rubriken:
FCR-anfallarens hyllning: ”Den bästa tränaren som jag haft”
Masar McLeod verkar alltså vara en spelare som inte har önskat tränarbyte.
Internationellt handlar veckans stora damfotbollsdiskussioner om läget i i Sydamerika. Där har Argentinas landslag gått ut i strejk för bättre ersättningar.
Och där är det kaos i Brasilien. Förbundet sparkade häromdagen förbundskapten Emily Lima, som tillträdde efter medaljmissen i fjolårets OS. Man valde att återanställa Vadao, som ju fick sparken för ett år sedan.
Följden har blivit att tre spelare nu valt att sluta i landslaget. Först ut var veteranen Cristiane, som meddelade sitt beslut i flera inlägg på Instagram. Här är ett av dem:
https://www.instagram.com/p/BZj49lTn-cC/?taken-by=crisrozeira
Efter Cristiane har nu även Francielle och Rosana valt att avsluta sina landslagskarriärer. Marta väljer en annan väg, nämligen att kämpa.
Jag förstår inte portugisiska, men här skall enligt uppgift Marta uppmana landslagskompisarna att ta kampen:
Med kampen i Danmark och den pågående i USA i ryggsäcken är det ju snart dags även för förhandlingar i Sverige. I dag kom två krönikor från Dan Persson på Idrottens affärer respektive Olof Lundh på Fotbollskanalen med lite olika infallsvinklar inför de förhandlingarna.
Det om diverse kamper utanför fotbollsplanen. I helgen skall det ju spelas en hel del intressanta matcher också. I damallsvenskan är Skånes dag i morgon. För under lördagen spelas två matcher, och båda är Skånederbyn.
Dels möts LB07 och Vittsjö i Malmö, dels spelas den nu mycket intressanta matchen Kristianstad–Rosengård, där Levenstad gör sin första match som tränare för Rosengård. Båda de matcherna startar 15.00.
På söndag väntar Djurgården–Linköping som ju förstås är väldigt intressant för guldstriden. På pappret är det LFC:s svåraste match i höst.
Ändå skulle jag säga att söndagens allra hetaste match är det nervkittlande bottenmötet Göteborg–Kvarnsveden. Förloraren i matchen mellan seriens två sämsta försvar är väldigt illa ute i nedflyttningsstriden. Det blir väldigt intressant att se hur Göteborg klarar av att hantera systrarna Chawinga.
Söndagens två sista matcher är också i första hand intressanta med tanke på bottenstriden, det handlar om Hammarby–Eskilstuna och Piteå–Örebro. Apropå Eskilstuna var dagens tråkiga nyhet att Sarah Bergman har ådragit sig en korsbandsskada och har således spelat klart för i år.
Tillbaka till det sportsliga. Helgens internationella toppmatch spelas i Frankrike mellan fjolårets två topplag i D1 Feminine, Montpellier–Lyon (lördag 14.30). Där blir det förstås väldigt intressant att se om svensklaget Montpellier kan skaka storlaget Lyon på sin hemmaplan.
Sofia Jakobsson ingår inte i matchtruppen i morgon, men glädjande nog har hon nu fått klartecken för att göra comeback. Kul.
I Tyskland spelar alla topplagen mot tänkta bottenlag, alltså inga matcher som är sportsligt högintressanta där. Däremot kan man se Amanda Ilestedt i aktion på måndag, för 18.00 visas Potsdam–Werder Bremen på DFB-tv.
I Englands WSL är det däremot toppmöte i helgen, nämligen Manchester City–Arsenal som spelas lördag 13.30. City presenterade för övrigt ett nyförvärv i går, danska Nadia Nadim. Det märks att de engelska storklubbarna har en proffsig organisation bakom sig, för det här är ju en extremt välgjord presentation:
Slutligen tänkte jag bara meddela att jag har strukit bort ett par kommentarer de senaste dagarna. Orsaken är att de har pekat ut icke offentliga relationer, och jag tycker att det är var mans ensak vem man lever med och vilket kön denne har. Därför har jag valt att ha hög tröskel kring den här typen av frågor, vilket jag även skrev om i en slutkommentar till ett inlägg för lite drygt ett år sedan.
Jack Majgaard Jensen
Nyheten kom just innan lunch, Jack Majgaard Jensen är inte längre tränare för FC Rosengård.
Han och klubben har tydligen olika uppfattningar om olika saker. Vilka saker det handlar om är oklart.
Att beskedet kommer känns inte helt oväntat. Klart är ju att Rosengård trots ett massivt favoritskap inför säsongen inte ser ut att kunna vinna SM-guldet. Som läget är nu är guldet helt i Linköpings händer. Majgaard Jensen har alltså inte lyckats med sitt uppdrag.
Skall man försvara honom har han inte haft det lätt i sitt lagbygge. Den ena stjärnan efter den andra har lämnat, vilket har gjort att han gång på gång har fått börja om. Kollar man Rosengårds trupp på svenskfotboll.se är den dåligt utrensad.
Där finns namn som Amanda Ilestedt, Natasa Andonova, Marta Viera da Silva, Gaelle Enganamouit, Sofie Junge Pedersen, Emma Berglund, Sara Björk Gunnarsdottir och Lieke Martens. Åtta rätt hyfsade spelare som lämnat de senaste 18 månaderna. Klart det påverkar balansen i laget.
Sara Björk Gunnarsdottir
Framför allt var tappet av Björk Gunnarsdottir blytungt. Med henne tappade Rosengård sin vinnarinstinkt. De har inte varit nära att hitta någon jämbördig ersättare.
När jag träffade Majgaard Jensen för ungefär ett år sedan förstod jag att han såg stor potential i Ebba Wieder. Men det är klart att tränaren retar upp sitt äldre garde när han byter ut Anja Mittag efter 63 minuter i Örebro, och sätter in just Wieder.
Låt vara att Mittag bara gjort fyra mål i årets allsvenska, och varit en av seriens allra största besvikelser. Om man som tränare byter ut en rutinerad världsstjärna och sätter in en ung talang, då måste bytet bli succé – annars är risken stor att man har får problem. Både i form av oro internt i truppen och genom ifrågasättanden utifrån. Och det har väl inte gått någon obemärkt förbi att det finns många starka åsikter i FC Rosengård…
Malin Levenstad
Inhopparen Malin Levenstad är ett helt oprövat kort på tränarsidan. På ett sätt har hon en tacksam uppgift, guldet är ju redan i praktiken kört, så där kan hon inte misslyckas – bara göra succé. På ett annat sätt har hon en väldigt tuff utmaning framför sig. Hon har ju varit lagkompis med många av de äldre spelarna, och det är verkligen inte okomplicerat att bli ledare till sina kompisar. Det är lätt att bli misstänkliggjord. Här gäller det för Levenstad att visa att hon har skinn på näsan.
Det har gått en vecka sedan Peter Gerhardsson:s debut som svensk förbundskapten. Jag har ju lovat ett längre inlägg om 2–0-segern mot Kroatien, men det är ärligt talat inte jättelätt att ha så hemskt många klara åsikter om matchen.
Det blev ju varken en lättspelad eller lättanalyserad match. Ösregnet förstörde planen. Och den förstörda planen förstörde möjligheterna att spela.
Möjligen går det att kritisera Gerhardsson för just det, alltså att laget valde ett spelsätt där man höll bollen på den dåliga gräsplanen i för stor utsträckning.
Att laget spelade sig fram till offensiv planhalva med spel längs marken var väl ok, jag kan inte säga att jag saknade de långa och höga uppspelen. Däremot tycker jag att man borde ha matat in fler inlägg mot kroatiskornas straffområde.
Gerhardsson mönstrade en uppställning med nästan genomgående starka huvudspelare, ett faktum som utnyttjades väldigt dåligt. Delvis för att de inlägg som slogs hade dålig kvalitet, men även för att det slogs för få.
Inför matchen hade man ju frågetecken kring rätt många saker, som exempelvis vad Gerhardsson kommer att använda för spelsätt, spelsystem och vilka spelare han har valt ut. Spelsättet är redan nämnt. Här är några tankar kring övriga punkter:
Spelsystemet: Gerhardsson gillar inte att prata om spelsystem i sifferform. Han vill hellre prata om roller.
Inför avspark satte assisterande förbundskapten Magnus Wikman ändå upp ett 4–3–3 med Marija Banusic som central mittfältare. Det där var dock en uppställning som bara fanns på pappret.
Jag såg nämligen aldrig Banusic på central mittfält. Och Gerhardsson kan knappast hävda att LFC-forwarden hade en mittfältsroll, hennes roll var ju definitivt den släpande forwardens.
Skall jag sätta siffror på Gerhardssons spelsystem skulle jag säga att det var ett ganska utpräglat 4–4–1–1 i uppställt försvar och ett 4–2–3–1 som ibland drog mot 4–1–4–1 i anfall.
Spelarna: Gerhardsson körde alltså med den här startelvan: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Mia Carlsson – Fridolina Rolfö, Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lina Hurtig – Banusic – Stina Blackstenius.
På bänken placerade han: Hilda Carlén, Jonna Andersson, Emma Berglund, Elin Rubensson, Hanna Folkesson, Johanna Rytting Kaneryd och Mimmi Larsson.
På läktaren fanns således Zecira Musovic, Nathalie Björn, Amanda Ilestedt, Tove Almqvist och Julia Spetsmark.
Här kan man notera att Gerhardsson ändrade i ”hackordningen” under samlingen. Både Berglund och Rubensson kom ju in som reserver, men båda slog sig in i matchtruppen, Rubensson blev ju dessutom inbytt.
Skall jag gå in på spelarkritik tycker jag att Lina Hurtig var Sveriges bästa spelare. Hon får en stark trea i betyg. Jag hade även givit treor till Linda Sembrant och Mia Carlsson.
Sämst var Banusic och Fridolina Rolfö, båda får ettor i betyg. Rolfö hade matchens bästa målchans, men sköt en bra bit utanför när hon var helt fri – det är inte godkänt.
Övriga spelare kvitterar ut godkänt betyg, alltså tvåor. Dock måste jag säga att jag är lätt bekymrad över hur formsvaga Caroline Seger skall klara av att styra upp det defensiva mittfältet fredagen den 20 oktober när Danmark kommer till Gamla Ullevi. På Segers yta kommer ju en av världens bästa spelare, Pernille Harder, att husera. Och då måste Seger upp flera nivåer mot det hon har presterat den senaste tiden.
Apropå den där Danmarksmatchen fick den för övrigt ändrad avsparkstid i går. Den startar 18.15.
Radiosporten rapporterar i dag om Peter Gerhardsson:s allra första elva. Det handlar i och för sig om en elva som är uppställd vid spel på träning, men för att vara en sådan känns den ovanligt intressant.
Den såg ut så här: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Fridolina Rolfö, Tove Almqvist, Caroline Seger, Lina Hurtig – Marija Banusic, Stina Blackstenius.
Det här är ju förstås ett väldigt offensivt balanserat lag, men med tanke på att det är Kroatien som väntar i första VM-kvalmatchen är det förstås rätt att tänka offensivt.
Målvakt och backlinje är alltså exakt samma spelare som Pia Sundhage valde. Jag kan inte säga att jag har några synpunkter på det, i varje fall inte nu när Magdalena Eriksson inte är med i truppen. Erikssons vänsterfot skriker man ju alltid efter i samband med fasta situationer.
Magdalena Ericsson, Emma Berglund, Olivia Schough, Sofia Jakobsson och Emilia Appelqvist
Bland de sex spelarna på mittfält och i anfall är det däremot fyra nya spelare och fem nya positioner jämfört med den elva Sundhage startade EM-slutspelet med. Där bildade ju Olivia Schough, Lisa Dahlkvist och Kosovare Asllani mittfält ihop med Caroline Seger. Nu är de två förstnämnda helt petade ur truppen, medan Asllani i varje fall inte fanns med i den första elvan.
Det där är ju inte så lite intressant. Faktum är att jag över tid tror att Asllani är bättre lämpad för en defensiv innermittfältsroll än vad Seger är. Jag ser lite möjligheter att Asllani kan få samma utveckling som Anders Svensson fick. Alltså en teknisk lirare med bra speluppfattning som stack till England och utvecklade sitt närkampsspel och växte ut till en spelskicklig defensiv innermittfältare.
När det gäller Seger är jag fortsatt skeptisk till hennes defensiva speluppfattning. En riktigt duktig defensiv innermittfältare hade aldrig släppt kontakten med Marija Banusic som Seger gjorde vid Linköpings 2–0-mål senast.
Men jag antar att Gerhardsson vill ha kvar Seger i laget på grund av bollskicklighet och kanske framför allt på grund av sina ledaregenskaper.
Bredvid Seger hade Gerhardsson alltså Tove Almqvist i dag. Det är ju rätt överraskande, i varje fall med tanke på att Almqvist väl var petad ur Linköpings startelva senast mot Rosengård? Ni som har bättre insyn i LFC än jag, det var väl en petning och ingen skada som gjorde att hon var bänkad?
Fridolina Rolfö
På kanterna finns alltså Lina Hurtig och Fridolina Rolfö. Det som är överraskande med det är ju att Gerhardsson har varit noga med att poängtera att han tagit ut två spelare per position och att mångsidighet inte är en faktor där. Ändå sätter han en spelare han tagit ut som forward på kanten.
Att spela yttermittfältare är ju dock ingen ny roll för Rolfö. Under de år jag följde henne på nära håll, alltså när hon spelade i Jitex, var hon ju huvudsakligen just yttermittfältare. Dock huserade hon mest till vänster, fast det är ju inte någon jättestor skillnad att spela på motsatt kant.
Rolfö var en utmärkt kantspelare. Jag minns för övrigt att jag någon gång föreslog att hon skulle kunna bli en utmärkt offensiv vänsterback i landslaget. Jag hittar inte det inlägget nu, och det där känns kanske inte lika aktuellt längre.
Marija Banusic
På topp ställde alltså Gerhardsson upp med Blackstenius och Banusic. Det är ett intressant par bestående av en fotbollshjärna och ett fysmonster. Eftersom Kroatien antagligen kommer att spela rätt defensivt tycker jag att det är rätt att spela med Banusic. I en sådan match kommer hennes styrkor mer till pass än i matcher där forwards även måste göra ett stenhårt försvarsarbete.
Noterbart är att huvudspelet förstärks rejält med den här uppställningen. Sundhage ställde ofta upp med ett gäng offensiva spelare som inte kunde nicka. Här är fem av de sex mittfältarna och forwardarna duktiga huvudspelare, vilket gör att det blir lättare att få till ett inläggsspel.
Nu vet vi ju inte ännu om det här blir startelvan mot Kroatien. Men så mycket tid har inte Gerhardsson på sig inför premiären av VM-kvalet att han kan slösa bort träningspassen på att testa uppställningar som han inte tänkt sig.
Så gissningsvis ser startlaget mot Kroatien ut ungefär som det som testades i dag. Intressant.
För övrigt är VM-kvalet nu igång. I Sveriges grupp slutade Ukraina–Kroatien 1–1 efter att tyskfödda Jenaspelaren Ivana Rudelic kvitterat för kroatiskorna i slutminuten. I dag har även Norge och Schweiz tagit varsin 4–1-seger. Mer om VM-kvalet i kommande inlägg.
I övrigt i dag har det rapporterats om tränarbyten både i LB07 och i Växjö DFF. Hos Växjö meddelade ex-tränare Pierre Persson häromdagen att han slutar efter den här säsongen. Som tack för det fick han sparken i går.
Pierre Persson
Spontant känns det som att det här var ett rätt konstigt sätt från klubbens sida att tacka för ett bra arbete. Samtidigt kan man kanske ha en liten förståelse för att klubbledningen ser en chans att testa ett framtida alternativ i skarpt läge.
När det gäller LB07 får Sven Sjunnesson däremot köra vidare säsongen ut. Därefter blir han återigen akademichef och ersätts på tränarposten av sin assistent Otto Persson.
På spelarsidan har Michaela Johnsson lämnat LB07 efter en udda konflikt med just Sjunnesson. Johnsson skall under en period ha bojkottat träningar och matcher som följd av besvikelse över ett samtal hon haft med sin tränare.
Enligt länken ovan skall sportchef Johan Andersson ha sagt så här till Sydsvenskan om konflikten:
”Affären är avslutad för vår del och vi är inte intresserade av att få tillbaka henne till LB07 igen.”
För andra helgen i rad har mycket av eftersnacket till en damallsvensk omgång handlat om domarinsatser. Tråkigt. Men tyvärr tror jag att vi skulle kunna ha en sådan debatt efter varje omgång.
Som jag var inne på förra veckan tycker jag att domarnivån är för låg i våra högsta serier. Det är mer regel än undantag att man upplever att domaren har varit en av planens sämre aktörer när man varit på matcher i damallsvenskan eller elitettan. För egen del har det gått så långt att jag under en lång period undvikit att kommentera domarinsatserna eftersom det varken känns kul eller konstruktivt att gång på gång sparka på de som redan ligger. För så blir det.
Nu har dock ämnet blivit högaktuellt, därför har jag hakat på, och jag tycker att det är värt att kommentera lite till. Jag har exempelvis sett flera kommentarer om det bara är Rosengård som gnäller. Så är det förstås inte.
Det är mängder av tveksamma domslut som inte hamnar i fokus, på gott och ont. Att tveksamheter i Rosengårdsmatcherna får stor uppmärksamhet beror förstås på att Malmöklubben är den enda som har ett tillräckligt stort genomslag i media för att höras och synas.
Varför har då Rosengård störst genomslag? Vissa verkar tro att det handlar om någon form av konspiration. Glöm det.
Att Rosengård syns mest beror ju huvudsakligen på att medierna i Malmöområdet sett till omfång har den överlägset bästa damfotbollsbevakningen i landet. Händer något i Rosengårds matcher sprids det i många medier. Det är ju förstås i grunden väldigt bra, och inte något negativt.
Att man sedan kan tycka att flera av Malmöreportrarna är charmigt (eller ocharmigt) hemmablinda är ju en annan sak…
Om andra damallsvenska lag hade fått lika närgången mediebevakning som Rosengård skulle vi troligtvis ha kunna läsa i Stockholmsmedia om att Djurgården i går gick miste om ett till synes regelrätt segermål mot Eskilstuna.
För kolla bilden nedan. Johanna Rytting Kaneryd:s skott träffar Madeleine Stegius, som efter diskussioner mellan huvuddomare Pernilla Larsson och hennes assisterande bedöms vara offside. Men nog ser det väl ut som att Petra Johansson upphäver offsiden på Stegius?
Det här hände i minut 83, alltså nära slutet. Och om Djurgården hade vunnit skulle de varit uppe jämsides med Eskilstuna. Nu skiljer det fyra poäng.
Ett annat tveksamt domslut i helgen inträffade i matchen Kristianstad–Kif Örebro. Såg jag rätt blev Kristianstad där lurat på ett kvitteringsmål i 39:e minuten när Alice Nilsson jobbade fram bollen till Rita Chikwelu. På tv-bilderna är det svårt att se exakt vad som hände i Carola Söberg:s målområde. Men det verkar inte som att Söberg har kontroll på bollen, utan att hon fick en väldigt billig frispark när hon borde åkt på ett baklängesmål.
I det här fallet vann ju KDFF matchen ändå, så det blev inte matchavgörande.
Jag har ju skrivit om att jag tycker att domarna i damallsvenskan är fega när det gäller att döma straffar. Personligen vill jag att det skall bli många mål, därför ser jag hellre att domarna dömer en straff för mycket än en för lite. Ett undantag från den där regeln är mitt eget lag, mot dem ser jag helst att det aldrig utdöms några straffar överhuvud taget…
Eftersom jag vill se många mål tycker jag också att domarna tillåter för mycket ”fusk” från försvarsspelare. Som bekant tar ju spelarna till alltfler knep för att lura domarna.
Det knep som väcker hetast känslor är filmning, i varje fall här i Sverige. Att bli kallad ”filmare” är bland det värsta epitet en svensk fotbollsspelare kan få.
Jag gillar inte heller filmningar, utan jag tycker att det är ett otyg. Men under vinjetten ”otyg” placerar jag alla taktiska regelbrott. Fast det känner jag mig ibland rätt ensam om.
För en försvarsspelare kan hindra hundra målchanser genom att använda knuffar, lätta tröjdragningar, fasthållningar och stängningar utan att bli stämplad som fuskare – tvärtom kallas spelaren för smart och rutinerad. Eller finns det någon som känner till någon ”tröjdragare” eller ”knuffare”?
En forward däremot kan bli stämplad som fuskare bara genom att inte kämpa emot när någon försöker ge sig på en fällning. Hur blev det så? Varför är det allmänt accepterat med fuskande försvarare, men inte med fuskande anfallare?
Innan jag lämnar helgens damallsvenska omgång konstateras att seriefinalen sågs av 185 000 tittare på SVT – en väldigt bra siffra.
* Till landslaget. I dag har Peter Gerhardsson samlat sin första landslagstrupp i Kroatien.
Av den torftiga medierapportering som varit i dag antar jag att knappt några svenska journalister är på plats och följer laget. Hittills har jag nämligen varken sett någon artikel eller något tv-inslag, däremot har jag hört ett inslag från pålitliga Radiosporten. Men inte heller där får man några ledtrådar om hur laget skall spela. Förhoppningsvis blir bevakningen bättre ju närmare Kroatienmatchen vi kommer.
När det gäller spelarna kommer de till samlingen med olika saker i ryggsäcken. Från den franska ligan lär Stina Blackstenius ha packat ner ett gott självförtroende.
Hennes och Linda Sembrant:s Montpellier leder nämligen ligan med två raka segrar och hela 15–0 i målskillnad. Blackstenius har gjort tre mål på två matcher, men ligger ändå bara fyra i skytteligan.
Det har nämligen blivit hysteriskt mycket mål i serieupptakten. I skytteligan leder Ada Stolsmo Hegerberg på fem. På delad andraplats med fyra mål finns Ouleymata Sarr, som har gjort alla Lilles mål, och Paris FC:s Gaetane Thiney. Thiney spelar alltså i nya Paris FC, det handlar om det lag som tidigare hette Juvisy, men som numera är uppköpt av Paris FC.
Just Montpellier, Lyon och just Paris står på full poäng efter två omgångar. Emma Berglund:s PSG har en seger och ett kryss, svenskan har spelat full tid i båda matcherna.
I Tyskland har Fridolina Rolfö startat båda matcherna för Bayern München, men hon har inte haft någon utpräglad forwardsroll, utan har mer agerat mittfältare. Som sådan stod hon för ett tungt bolltapp i lördags, ett bolltapp som ledde till Freiburgs segermål när Bayern föll med 1–0. Se höjdpunkter från den matchen här.
Både Rolfö och Amanda Ilestedt blev utbytta i helgens omgång. För Ilestedt och Turbine Potsdam blev det dock seger, laget är en av fyra fullpoängare efter två omgångar. Övriga är Freiburg, Frankfurt och Wolfsburg.
I Wolfsburg har Nilla Fischer spelat 90 minuter i båda matcherna. Hennes lag har hållit nollan och gjort tio mål framåt, så Fischer lär precis som Blackstenius ha gott självförtroende med sig till Kroatien.
På sistone har Fischer också förlängt sitt kontrakt med Wolfsburg till att gälla ända fram över säsongen 2020. Hon har alltså inga tankar på att trappa ner satsningen ännu på några år. När hon gör det kanske hon avslutar karriären på Nillavallen i Verum.
* Det är ju väldigt spännande att se hur Gerhardsson tänkt sig sitt landslag. Även Danmark har en ny förbundskapten. Men där råder en annan typ av spänning. För där fortsätter konflikten mellan spelarna och förbundet. Inga spelare dök i dag upp till första samlingen efter EM.
* Även i England är det en konflikt som står i fokus. Där rullar frågan om huruvida förbundskapten Mark Sampson agerat rasistiskt vidare. Förbundet har friat Sampson, men nu skall frågan upp på parlamentsnivå.
En blogg om internationell damfotboll 