Alldeles nyss drogs Sverige in i samma grupp i senhöstens U20-VM som värdnationen Papua Nya Guinea, Brasilien och Nordkorea.
Spontant, utan att ha järnkoll på alla lag, var det en bra lottning.
Papua Nya Guinea är turneringens riktiga stryklag, där bara måste det bli tre poäng och storseger. Brasilien har varit mycket ojämnt i de senaste U20-mästerskapen, och känns väldigt långt ifrån ett omöjligt motstånd.
Sveriges premiärmotståndare Nordkorea är alltid stabilt och känns på pappret som det starkaste motståndet. Laget föll efter straffar mot Japan i finalen av fjolårets Asiatiska mästerskap för U19-lag. Faktum är att Nordkorea inte släppte in ett enda mål på fem matcher i turneringen, förutom i straffläggningen då.
Hur som helst kändes det här lite som en drömlottning. Sverige var i pott 4, vilket innebär att man hade koll på de tre andra lagen i grupperna när den svenska bollen drogs. Alternativen var den aktuella gruppen eller en grupp med Japan, Nigeria och Kanada. Den nitlotten drog nu istället Spanien.
* I övrigt i dag har Rosengård offentliggjort ytterligare en korttidsvärvning. Det är danska backen Nina Frausing Pedersen som skrivit på fram till sommaren som säkerhetsåtgärd i och med att Amanda Ilestedt fortfarande är skadad.
* Internationellt sett är det däremot en annan värvning det pratas om. USA:s storklubb Portland Thorns har nämligen äntligen offentliggjort det som det tisslats och tasslats om länge, nämligen att franska mittfältsstjärnan Amandine Henry skall spela i NWSL i år.
Det är förstås en prestigevärvning av stora mått att USA:s största klubb värvar en storstjärna från Europas största klubb. I den här artikeln jämförs värvningen med tidigare storvärvningar till USA av Sun Wen, Birgit Prinz och Marta. Där är kanske inte Henry ännu, men hon blev ju ändå utnämnd till näst bästa spelaren i fjolårets VM.
I dag har Australien och Kina kvalat in till OS som tionde och elfte lag. Kvar finns en plats, och den ska Sverige lägga beslag på under onsdagskvällen.
Det asiatiska kvalet har inte blivit så jämnt som jag trodde att det skulle bli. Redan med en omgång kvar att spela är de båda platserna säkrade. I dag vann Kina med 1–0 mot Sydkorea och Australien med 2–1 mot Nordkorea – segermålet av Katrina Gorryser du här.
Därmed står det klart att gruppfinalen Australien–Kina på onsdag bara kommer att gälla äran. Så här ser nämligen tabellen ut inför slutomgången:
Australien 16–2 12
Kina 6–2 10
—————————
Nordkorea 4–4 5
Japan 9–7 4
Sydkorea 2–5 2
Vietnam 1–18 0
Australien har verkligen imponerat i det här kvalet. Trots att laget saknar vassa Sam Kerr går man som tåget – och man gör det med ett ungt framtidslag.
Även Kina har ett framtidslag. Kinesiskorna nådde precis som Australien kvartsfinal i fjolårets VM, sedan dess har man bland annat besegrat USA på bortaplan. Både Kinas stålrosor och The Matildas känns som outsiders i Rio. Båda har klar medaljchans med rätt lottning.
Japan är förstås den stora besvikelsen. Från Japan kommer allt tätare uppgifter om att förbundskapten Norio Sasaki kommer att avgå efter OS-kvalet. Sasaki har gjort ett kanonjobb på posten, men det är lätt att hålla fast vid de spelare som givit dig framgång lite för länge – så det kanske är lämpligt att få in en ny förbundskapten när det skall genomföras en rejäl generationsväxling i Nadeshiko.
Har ni glömt vilka elva lag som är OS-klara får ni listan här: Brasilien, Colombia, Tyskland, Frankrike, Sydafrika, Zimbabwe, Nya Zeeland, USA, Kanada, Australien och Kina. Den tolfte och sista platsen kommer att tas av Sverige, Norge eller Nederländerna.
Utöver OS-kvalen i Europa och Asien pågår fyra stora landslagsturneringar runt om i världen. Jag har egentligen inte sett något av de turneringarna eftersom jag först ägnade mig åt ett projekt i förra veckan, att hitta och ranka Sjuhäradsbygdens 100 bästa idrottskvinnor genom tiderna – resultatet redovisas i morgondagens tidning, och sedan åkte till Mora för att bevaka Vasaloppet.
Men i kväll hann jag se den andra halvleken av Danmark–Belgien i Algarve cup. Jag fick se ett vansinnigt dåligt danskt lag förlora med 2–1. Det danska anfallsspelet var trubbigt och fantasilöst och i försvarsspelet läckte det. Man fick inget grepp om snabba, belgiska anfallsspelare som Janice Cayman, Tine de Caigny och Tessa Wullaert. Av det jag såg var den belgiska segern klart i underkant – det trots att det belgiska laget kändes ganska spretigt.
Samtidigt vann Kanada med 1–0 mot Island efter det här målet av Janine Beckie. Resultatet innebär att Kanada vinner gruppen på inbördes möte och spelar final mot Brasilien på onsdag. I tredjeprismatchen möts Island och Nya Zeeland. Om femte plats gör Belgien upp med Ryssland medan Danmark spelar jumbomatch mot Portugal.
Brasilien har nått finalen bland annat genom att vinna med 1–0 mot Nya Zeeland, målet av Debinha:
…och 3–1 mot Portugal. 2–0-målet gjort av Marta:
I USA spelas veckans mest intressanta turnering. Där står USA och Tyskland på full poäng efter två uddamålssegrar vardera. Det blir alltså USA–Tyskland i final och Frankrike–England i bronsmatch.
USA har vunnit båda sina matcher med 1–0. Målen kommer här, Crystal Dunn:s mot England är mycket sevärt:
Alex Morgan:s mot Frankrike kom på övertid. För framspelningen svarade supertalangen Mallory Pugh, som numera känns given i startelvan. Megan Rapinoe kommer att få kämpa för sin speltid när hon är tillbaka från sin korsbandsskad.
Och här är ett klipp med flera franska målchanser från 1–0-förlusten mot Tyskland. Ja, segermålet från Leonie Maier är förstås också med:
Slutligen har flera svenska ungdomslandslag spelat landskamper den senaste veckan. De viktigaste matcherna spelar F17/99-landslaget i Norge. Det handlar om EM- och även VM-kval. Efter 2–2 mot Polen och 1–0 mot Skottland är känslan att det svenska laget får väldigt svårt att nå det EM-slutspel som även funkar som VM-kval.
Hemmalaget Norge har gått som tåget, segrar med 6–0 mot Skottland och 4–0 mot Polen. I gruppfinalen mot norskorna kommer det att krävas svensk seger för att det skall bli EM-slutspel.
I går presenterades det internationella spelarfacket FIFPro:s första världslag för damer någonsin. Det handlade förstås om prestationer under 2015 och elvan såg ut så här:
Hope Solo – Meghan Klingenberg, Kadeisha Buchanan, Wendie Renard, Julie Johnston – Amandine Henry, Carli Lloyd, Aya Miyama – Anja Mittag, Celia Sasic, Eugenie Le Sommer.
Det är ett bra lag, åtta av de här spelarna fanns även med i mitt världslag för 2015, som jag presenterade här. Jag valde spelsystemet 4–2–3–1 och följande spelare: Solo – Lucy Bronze, Renard, Becky Sauerbrunn, Klingenberg – Miyama, Henry – Kim Little, Lloyd, Le Sommer – Sasic.
Föga oväntat har jag det senaste dygnet sett internationella damfotbollsjournalister ifrågasätta hur Bronze, Sauerbrunn och Little kan stå utanför det lag som spelarna själva tagit ut. Personligen tror jag att det beror på att spelarna gör som många av oss i media, de lyssnar mer på vad som sägs och skrivs än bildar sig en egen uppfattning.
De som följer det amerikanska landslaget verkar ju i princip helt eniga om att Sauerbrunn är lagets klart bästa back. Ändå har hon stått utanför såväl VM:s världslag, kandidaterna till Ballon d’Or och nu alltså även spelarfackets världslag.
I stället har alltså Julie Johnston lyfts fram. Och visst var hon en sensation i början av VM. Men alla internationella juryer verkar ha glömt att hon var den amerikanska som hängde i luften när VM avgjordes. I finalen vändes gjorde hon självmål och blev bortvänd vid Japans första mål. Och i semifinalen mot Tyskland orsakade hon straff vid 0–0 på ett klumpigt sätt. De två händelserna strök henne ur mitt lag.
Se förresten straffsituationen 35 sekunder i det här klippet:
Jaja. Åtta rätt av elva var ändå bra jobbat av FIFPro. Och en av idéerna med att ta ut sådana här lag är ju att de uppmärksammas och bli omdiskuterade av Besserwisser-typer som jag…
En av de uttagna var alltså Anja Mittag. Enligt den här intervjun i Sydsvenskan verkar hon längta tillbaka till Rosengård. Hon säger:
”Det är okej. Det går bra, men det är på ett annat sätt än i Sverige. I Malmö var laget mycket mer som en familj – så är det inte här…”
Apropå Rosengård och världslag fyller Marta i dag 30 år. Grattis. Hon nådde inte upp till världslagsnivå 2015, men hon är fortfarande de stora matchernas spelare och kanske kan hon kvala in bland världens allra bästa igen under 2016.
Man kanske kan säga att Marta fick en present från Marlene Sjöberg på 30-årsdagen. Göteborgsbacken har varit en av de svenska spelare som haft lättast för att försvara mot brasilianskan. Men i dag meddelade Sjöberg att hon lägger av. Tråkigt, för hon hade hängt med några år till.
Apropå Göteborg spelar de i morgon i Svenska cupen mot Linköping, avspark 15.00 på Valhalla. Det är förstås en jätteintressant match, som väcker en hel del nyfikenhet. Förutom att jag är spänd på många av spelarna är mina två huvudfrågor kring lagen: Hur bra är nya Göteborg? Var Linköpings målkalas mot Eskilstuna en tillfällighet?
I Göteborg gör Elin Rubensson sin första match för året. Hon gör det som ny lagkapten efter Sjöberg. Att Rubensson är tillbaka gör förstås att hon blir en het kandidat till en av de där två sista platserna i den svenska OS-kvaltruppen.
I Linköping saknas Renee Slegers. Enligt Corren är hon återigen skadad och hon kommer med största sannolikhet att missa OS-kvalet.
Till det kvalet har nu även Schweiz presenterat sin trupp. Av de 23 spelarna har 14 klubbadress i Tyskland och sju av de 14 spelar i de tre storklubbarna. Här är en länk till truppen.
Apropå OS-kvalet läste jag en intressant intervju med Pia Sundhage i DN. Inför VM trodde ju Sundhage på VM-guld. Och jag minns det här inslaget från TV4:s nyhetsmorgon där Sundhage hyllar den VM-trupp hon tagit ut dagen innan. Där sa Sundhage:
”Jag tror inte att jag gjorde något bra jobb i går på den här presskonferensen för att det pratades skador, det pratades om spelare som inte har spelat 90 minuter. Och vad jag ser framför mig är en centrallinje som är av stjärnklass. Vi har en målvakt som är väldigt, väldigt skicklig. Vi har en linje med Lotta Schelin längst fram, mittfältet där vi i förhållande med Tyskland, USA alla andra lag – där står vi väldigt långt fram.”
Och:
”Det svenska damlandslaget kommer alltså att göra en fantastisk VM-turnering. Tror och hoppas jag.”
Då ville inte Sundhage prata skador. I DN säger Sundhage nu:
”Trots skador hade vi målat upp en bild att ‘det kommer att gå ändå’, vilket det inte gjorde.”
Och:
”Vi satte aldrig mittbacksparet då (i VM), och det tror jag stressade oss allihopa. … Jag kände mig baklås i Kanada, för spelarna var inte friska.”
Det är väl tydligt att Sundhage har kommit till insikt med att inte ta med för många skadade spelare till en viktig turnering.
Det om det.
Utöver kul cupmatch i Sverige är helgens stora höjdpunkt på klubbnivå det tyska toppmötet Wolfsburg–Bayern München. Den spelas lördag klockan 12.15 och direktsänds på DFB-TV. Wolfsburg ligger tolv poäng bakom Bayern och Nilla Fischer:s lag måste förstås vinna om det skall kunna bli någon som helst spänning i den tyska guldstriden.
I Tyskland spelas även en intressant match på söndag, nämligen klassikermötet Potsdam–Frankfurt. För några år sedan hade det varit en given toppmatch, men mötet har falnat något de senaste två åren. Men visst finns det fortfarande en hel del laddning mellan de båda klassiska, rena damfotbollsklubbarna.
I Frankrike är lördagens derby och svenskmöte St Etienne–Lyon den mest intressanta matchen den här ganska tråkiga helgen i D1 Feminine. Däremot är det roligare i Italien där Fiorentina tappade serieledningen senast. Lisa Ek:s lag är nere som fyra och måste sannolikt vinna mot nya serieledarna Brescia om man skall ha chansen på guldet.
Lämnar vi den internationella klubbfotbollen och går tillbaka till landslagsnivån så kommer vi de närmaste timmarna att få två nya OS-lag. Redan 23.30 på fredagskvällen sparkar Kanada och Costa Rica i gång – se den här. Senare i natt är det dags för USA och Trinidad och Tobago. De matcherna snackade jag ju förresten upp i förra inlägget.
Jag avslutar med ett världsrekord. För har jag fattat saken rätt har Kvarnsvedens Lee Winroth nu även det officiella världsrekordet i marklyft. Vid tävlingar i Katrineholm skall hon ha lyft 190 kilo – 15 kilo över det tidigare rekordet. Imponerande.
Kanada blev som väntat andra laget att säkra en plats i semifinal i Nordamerikas OS-kval. När Trinidad och Tobago besegrades med 6–0 gjorde Christine Sinclair sitt 159:e landslagsmål. Därmed är hon förbi Mia Hamm på listan över de som gjort flest landslagsmål genom tiderna.
Andra fortfarande aktiva spelare högt upp på listan är Patrizia Panico på sjunde plats (110 mål) och Marta på 14:e plats med 100 mål. Bästa svenska landslagsmålskytt är som bekant Lotta Schelin, hon står på 82 mål.
Här ser ni Sinclairs 159:e mål – som betydde 3–0, och Kanadas övriga fem:
Den andra matchen i gruppen bjöd på en liten överraskning. Guyana vände 1–0-underläge till seger med 2–1 mot Guatemala och efter slutsignalen firade de guyanska spelarna som om de vunnit VM-guld.
Guyana är ett lag som jag inte kan något om, men jag har förstått av kommentarer från folk som följer OS-kvalet mer noggrant än jag att de ser rätt bra ut, och faktiskt har en seriös chans att ta en semifinalplats på Trinidad och Tobagos bekostnad. Faktum är ju att Guyana ligger före T&T på målskillnad inför deras inbördes möte natten mot onsdag.
Guyanas spelartrupp innehåller inte några spelare med välkända klubbadresser. Segerskytten Alison Heydorn, som intervjuas en minut in i klippet nedan, spelar i en klubb i USA som heter Ann Arbor United. Och hon låter väldigt amerikansk i intervjun.
I natt avgörs vilket lag som kommer tvåa bakom USA i grupp 1, Mexiko eller Costa Rica. Inför kvalet trodde jag på Costa Rica, men nu känns det som att det är 60–40-fördel för Mexiko. De tar ju andraplatsen på kryss, och mexikanskorna visade mot USA att de är bra på att försvara sig.
Apropå OS-kval tar Pia Sundhage ut sin trupp till det europeiska OS-kvalet i morgon 14.00. Här kör hon lite funderingar inför kvalet. Jag vet inte hur många spelare varje lag får använda i kvalet. I själva OS består truppen av 18 spelare och fyra reserver. Men gissningsvis är det någon eller några fler än 18 i kvalet. Allt talar ju dessutom för att Sundhage tar ut de spelare som var med i Göteborg i januari.
Från Frankrike fick vår förbundskapten i helgen glädjande besked när Lisa Dahlkvist blev målskytt på passning från Caroline Seger. Dala gjorde 1–0-målet när PSG vann cupderbyt mot Juvisy med 2–0. Se målet här.
Även Sofia Jakobsson gjorde ett mål, hon satte 2–0 när Montpellier avancerade efter 3–0 mot Vendenheim. Däremot blev Lotta Schelin mållös när Lyon vann sin cupmatch med 12–0. Svenskan spelade den andra halvleken i en match där Eugenie Le Sommer gjorde hela fem mål. Vår blivande OS-kvalmotståndare Ada Stolsmo Hegerberg gjorde ett.
Apropå OS-kvalmotståndare gjorde Hollands Vivianne Miedema och Norges Caroline Graham Hansen varsitt 1–0-mål när Bayern München och Wolfsburg vann sina ligamatcher i helgen. Se Miedemas här och Hansens här.
I dag har Rosengårds kvartsfinalmotståndare i Champions League, FFC Frankfurt, spelat sin första ligamatch för året. Man vann med 3–1 mot Hoffenheim i en match som visades på DFB-TV. Jag såg nästan hela matchen – höjdpunkter här – och blev inte jätteimponerad av Frankfurt.
Deras styrka är deras styrka. Det är ett väldigt fysiskt lag som inte står för så mycket skönspel, men som däremot har offensiv tyngd. Jag tyckte att Hoffenheim hade ett bättre passningsspel, men Frankfurt var ändå en storlek större än sina motståndare. Rosengård får se upp i kontringar och vid fasta situationer. Fast oslagbart är definitivt inte det här Frankfurtlaget.
Slutligen lite tankar kring helgens matcher här i Sverige. Där är det ju i första hand Linköping–Eskilstuna som etsat sig fast. Nu har jag sett LFC:s åtta mål på klubbens Facebooksida.
Det är ju inga glädjande bilder för Eskilstuna. Inte på något sätt. Jag har ju fått lite synpunkter från er som sett matchen live i form av kommentarer på förrförra inlägget. Utifrån målen känns analysen att Petra Larsson och Sofie Persson har lämnat stora hål efter sig på Eskilstunamittfältet rimlig.
Kollar man på Linköpings åtta mål är ju nämligen fem av dem spelmål mot samlat försvar. Vid 1–0 och 3–0 får LFC alldeles för lätt komma rättvända på ytan framför Uniteds trebackslinje. Efter paus är den ytan stängd, då slår LFC istället Eskilstuna i djupled.
Det ser ut som att Eskilstunas tränare Viktor Eriksson har rätt mycket att jobba med under de två månaderna fram till seriestart. Nu är klippet väldigt utzoomat, men min känsla är dessutom att åtminstone tre av de åtta målen är bjudningar från landslagsmålvakten Emelie Lundberg.
Eskilstuna var inte det enda laget som lämnade en träningsmatch i helgen med väldigt negativ energi. Kif Örebro blev både besegrade och bestulna i Göteborg. Under matchen gjordes nämligen inbrott i Kif Örebros omklädningsrum. Tjuvarna länsade rummet på datorer, telefoner och andra värdesaker.
Enligt Mia Carlsson på Twitter är det inte första gången det är inbrott på Valhalla under match. Hennes Kristianstad skall ha blivit bestulna under en cupmatch i fjol.
Känns som att Valhalla IP har en hel del att göra på säkerhetssidan. Det här känns ju helt oacceptabelt.
I Örebro har det förresten startats en insamling till spelarna. Läs om den här.
Det var ju alltså en match också. Den vann Göteborg med 2–0. Nedan går det att se matchen i sin helhet. Målen kommer efter 11.30 genom Sara Lindén efter 11.30 och efter 38.40 genom Nathalie Persson. Det andra målet känns rätt billigt.
I andra matcher i helgen vann Piteå med 3–0 borta mot Hammarby i svenska cupen. I träningsmatcher vann Vittsjö med 3–2 mot Bröndby, Djurgården med 3–0 mot Ilves och så spelade Rosengård 3–3 mot Fortuna Hjörring.
Den franska seriefinalen bjöd inte på någon blixtrande fotbollsunderhållning. Tvärtom blev det en väldigt stängd match, som logiskt nog slutade 0–0.
Lisa Dahlkvist och Lotta Schelin spelade hela matchen, medan Caroline Seger tvingades titta på. Hon berättade för franska Eurosport att hon hade stukat foten på träning. Det framgick inte om det är någon fara för OS-kvalet, men förhoppningsvis är det lugnt.
Jag kollade förstås in de båda svenska spelarna lite extra. Dahlkvist hade en mer offensiv roll än hon har i landslaget – och jag tyckte att hon gjorde en jättebra match. Hon känns mer bolltrygg och passningssäker än någonsin tidigare, och det var hon som hade PSG:s allra bästa läge i matchen. Skottet från vänsterdelen av straffområdet smet dock över.
Jag skriver bästa läge, för det var inte speciellt många riktiga målchanser i matchen, däremot en sju–åtta lägen. Två av dem gick till PSG, resten till Lyon. Det var också Lyon som hade de två riktigt heta målchanserna.
En när duktiga PSG-målvakten Ann-Katrin Berger via stolpen styrde undan ett skott från duktiga Amel Majri. En när Schelin och mittbacken Griedge Mbock Bathy gick på samma boll vid en inläggsfrispark. Det såg inte ut som att någon av dem touchade bollen, däremot hann Berger rädda innan frisparken studsade in vid bortre stolpen.
Schelin då? Jodå, även hon får klart godkänt. Fast de första 30 minuterna var hon inte med i matchen. Så långt tyckte jag mest att hon sprang och trampade vatten. Men sedan blev hon alltmer delaktig och under den första halvan av den andra halvleken tyckte jag att hon var den piggaste forwarden på planen. Hade inte hon och Mbock Bathy stört varandra kunde Schelin ha gjort ett riktigt drömmål, för hon försökte styra in bollen med en volleyklack.
Men det blev alltså inga mål. PSG backade hem och spelade 4-5-1 med Cristiane som vänsterytter. Lagets brasilianska skyttedrottning hade verkligen ingen bra dag. Och då tänker jag inte på att hon mest sprang offside när kontringslägena uppstod. Jag tänker mer på hennes uppträdande när hon blev utbytt. Hon skrek och gestikulerade vilt mot någon, möjligen tränare Farid Benstiti. När hon kom i närbild såg man att hon grät.
Jag trodde att PSG skulle flytta fram och gå för segern på slutet för att ha en liten chans på ligaguldet. Men det gjorde de inte, de verkade nöjda med oavgjort. Det innebär att Parislaget sannolikt känner sig nöjda med andraplatsen i serien.
Om PSG vinner resten av sina matcher blir man sämst tvåa i serien och tar alltså en av Champions Leagueplatserna. Det oavgjorda resultatet innebär också att Lyon med stor sannolikhet kommer att ta sitt tionde raka ligaguld. Jag tror nämligen inte att PSG kommer att ta in fyra poäng på Lyon under resten av serien.
Något som fascinerade mig var Lyons defensiv. Med Saki Kumagai som defensiv innermittfältare framför Mbock Bathy och Wendie Renard har man fått en större trygghet i defensiven. Kumagai är väldigt passningsskicklig, men hon är även lite av en risktagare. Med henne som mittback bjöd Lyon ibland motståndarna på farliga kontringslägen. När japanskan flyttat fram ett steg har man bättre täckning om hon missar någon passning ibland.
Jag vet inte om jag någonsin tidigare upplevt att Lyon känts som homogent i defensiven som i dag. Det är ingen slump att laget bara släppt in tre mål på 20 tävlingsmatcher den här säsongen.
Kan man behålla den stabiliteten i försvarsspelet ser jag Lyon som jättefavorit till att även ta hem vårens Champions League.
Som bekant blir årets Algarve cup en urvattnad historia då det är OS-kval både i Europa och Asien under den första veckan i mars.
I dag står det klart att det kanske inte är en tillfällighet – utan Algarve cup kommer att riskera att vara rejält brandskattad i flera år framöver.
USA har nämligen beslutat sig för att köra en egen turnering i mars. I år blir det i form av en fyrnationsturnering, dit man bjudit in Europas tre bästa lag; Tyskland, Frankrike och England. Matchdatum är den 3, 6 och 9 mars.
Enligt den länkade artikeln är tanken från US Soccer att göra turneringen årligt återkommande. Med andra ord kommer det framöver att bli dragkamp om toppnationerna mellan USA och Algarve.
Och sannolikt kommer USA att ha mest att locka med. För i Algarve spelas ju matcherna inför något hundratal åskådare. I USA kommer det att vara tiotusentals åskådare – åtminstone på hemmanationens matcher. Det blir alltså jackpot för USA, som slipper flyga över Atlanten och som får intäkter istället för kostnader under marsfönstret.
För svensk del är det här inte så bra. Jag tar för givet att Sverige kommer att fortsätta att åka till Portugal, Svenska Fotbollförbundet är ju medarrangör till Algarve cup, som haft epitetet ”Lilla VM”. Risken är dock uppenbar att det tillhör historien, att Algarve framöver blir en turnering för lagen just under världstoppen.
Risken är också uppenbar att Sverige går miste om bra matcher mot allra bästa motstånd framöver. Sannolikt måste vårt landslag ta sig över Atlanten om det vill möta USA i framtiden, något som de damallsvenska klubbarna har varit negativt inställda till. Alltså kan det här bli ett delikat dilemma.
Damernas Ballon d’Or 2015 går till Carli Lloyd – det var ett självklart val.
Visst är det väl lite tråkigt att den spelare som utnämnts till VM:s bästa alltid också vinner Ballon d’Or. Men samtidigt är det naturligt, då årets största turnering skall väga tyngst. Och i VM 2015 vägde Lloyd tyngst. Hon var ju målskytt i alla USA:s fyra utslagningsmatcher.
Lloyd blir den tredje amerikanska att ta hem priset efter Mia Hamm (2001 och 2002) och Abby Wambach (2012). Lloyd får priset för att hon är bäst när det gäller. Lloyd avgjorde OS-finalen 2008. Lloyd avgjorde OS-finalen 2012. Och hon ägde VM-finalen 2015.
Lloyd är sannolikt damfotbollens främsta vinnarskalle någonsin. Det var en märkbart rörd vinnarskalle som stod på scenen i Zürich för en stund sedan. Återigen som vinnare.
Hon tackade bland annat sin privata tekniktränare James Galanis som för 13 år sedan hade sagt att hon kunde bli bäst i världen – om hon ville.
Jag läste i en artikel i går att Galanis tycker att USA:s förbund US Soccer bara lyfter fram de marknadsmässiga spelarna, inte de som har störst genomslag på planen. Han sa:
”När Michelle Akers spelade var inte hennes namn i strålkastarljuset. Samma sak med Carli, med det är förbundets brist att de sätter fokus på andra spelare. De vill marknadsföra fotboll genom att sälja in sportens motsvarigheter till Anna Kournikova. Genom att inte använda Carli i marknadsföringen missar US Soccer att få ut budskapet att du inte behöver vara en pin-up-tjej för att fronta sporten.”
Det ligger förstås en hel del i det uttalandet. Det är ingen slump att spelare med modellkontrakt som Mia Hamm och Alex Morgan har lyfts fram i rampljuset.
Personligen tycker jag inte att det är fel att använda spelare som Hamm och Morgan för att sälja in sporten. Det är tvärtom naturligt. Vare sig man tycker det är bra eller dåligt så är det ett faktum att utseende säljer. Men det får inte bara bli utseende. Man får inte glömma karaktärsspelare som Carli Lloyd när sporten skall spridas, spelare som brinner för fotboll.
Jag har lyssnat på Lloyd i mixade zoner några gånger efter matcher, och hon är verkligen imponerande även vid sidan av planen – rak och verbal. Helt enkelt en utmärkt representant för damfotbollen.
Och för dem som tycker att Celia Sasic hade ett bättre år med skyttligasegrar i VM, Champions League och Frauen-Bundesliga. Visst, det är makalöst imponerande. Men jag är övertygad om att Sasic hade bytt bort de tre titlarna mot att få göra tre mål i en VM-final – och bli världsmästare.
När de båda möttes i VM-semifinalen slog de varsin straff. Lloyd gjorde mål på sin, medan Sasic slog sin utanför. Det avgör för mig. Lloyd gjorde ju för övrigt lika många mål i VM som Sasic, fast på längre speltid.
Och Lloyd var inte bara bäst i VM, hon gjorde 18 mål och 5 assist för USA:s landslag under 2015 – överlägset flest poäng av alla. Och då skall man ju betänka att Carli Lloyd i första hand är en offensiv innermittfältare – inte en forward.
Lloyd vann Ballon d’Or med 35.28 procent av rösterna. Tvåa var Sasic med 12.60 och trea Aya Miyama med 9.88 procent.
Sundhages röst på Rapinoe har jag svårt att förstå – jag fattar inte överhuvudtaget hur Rapinoe kunde vara med bland de nominerade. I övrigt har jag inga större synpunkter på den svenska röstningen. Vill du se alla röster finns här en länk till dokumentet med dem.
Världens bästa damfotbollstränare 2015 heter Jill Ellis. Det här tränarpriset känns tyvärr ännu mer förutsägbart än spelarpriset, det går ju alltid till den förbundskapten som vunnit årets största titel.
Ellis är självklart värd hyllningar för sin insats under VM. Jag skrev ju nyligen om hur hon byggde om sitt lag under pågående mästerskap – och till slut hittade rätt.
Det var bra gjort. Men Ellis hade tillgång till den bästa truppen, och på så sätt tycker jag att de båda andra nominerade hade varit väl så värdiga vinnare.
Fast Ellis vann en utklassningsseger, med 42.98 procent av poängen, vilket är ganska nära matchpoäng. Tvåan Norio Sasaki fick 17.79 procent och trean Mark Sampson 10.68 procent.
Det var som synes en ganska gulblå stämpel på den röstningen. Men det är kanske rimligt att man röstar på sina landsmän. Här är en länk till dokumentet med alla röster i tränarkategorien.
Precis som att det har blivit en tradition med en rejäl årskrönika i rubrikform här i bloggen har jag valt att inleda de senaste åren med en damfotbollskalender. Så blir det även i år.
Till kalendern har jag gått igenom diverse olika spelscheman, men förhoppningen är att låta inlägget vara levande ett tag in på året genom att göra uppdateringar när jag hittar nya intressanta matcher/evenemang.
2016 är verkligen ett damfotbollsår som rivstartar. Det är tuffa OS-kval världen över i februari och mars, inte minst känns Asiens kval sanslöst tufft med fem matcher på tio dagar.
Årets stora höjdpunkt är förstås OS-slutspelet i augusti och för svensk del väntar en höjdare i årets slut, F20-VM i Papua Nya Guinea spelas nämligen så sent som i månadsskiftet november/december.
Ligamässigt har franska D1 feminine två avgörande toppmatcher redan nu i årets allra första veckor. Damallsvenskan drar igång den 16 april och avslutas den 5 november. Men mer om det nedan.
Här är damfotbollskalendern 2016:
JANUARI
2 januari: Perth Glory–Canberra United i Australiens W-league. Den tolfte omgången spelas sedan klart den 3 januari.
7 januari: CAF Awards, Afrikas bästa spelare skall koras vid en gala i Lagos, Nigeria. Rosengårds Gaelle Enganamouit är en av fem nominerade till att bli Afrikas bästa spelare 2015. Övriga fyra är Gabrielle Onguéné (Rossiyanka/Kamerun), Ngozi Ebere (PSG/Nigeria), Tia Ines N’rehy (Elfenbenskusten) och Portia Boakye (Ghana).
9 januari: Återstart i italienska Serie A, bland annat med toppmötet Verona–Brescia.
10 januari: Franska cupen drar igång med 32-delsfinaler.
11 januari: Fifa-galan avgörs i Zürich. Vi får veta vem av Carli Lloyd, Aya Miyama och Celia Sasic som officiellt koras till världens bästa spelare 2015.
15 januari: NWSL håller sin stora collegedraft.
16 januari: Franska D1 feminine tjuvstartar efter juluppehållet med matchen Rodez–La Roche-sur-Yon.
17 januari: Resten av matcherna i återstarten av franska D1 feminine, bland annat med toppmötet, Montpellier–PSG.
17 januari: Sista omgången i grundserien av Australiens W-league.
21 januari: Startdag för fyrnationsturnering i Shenzhen, Kina. Deltagande lag: Kina, Mexiko, Sydkorea och Vietnam.
23 januari: Oceaniens OS-kval, final, match 1:2: Papua Nya Guinea–Nya Zealand.
23 januari: Landskamp: USA–Irland.
23–24 januari: Semifinaler i Australiens W-league. Klara seriesegrarna Melbourne City har hemmaplan i sin match.
24 januari: Årets första EM-kvalmatch, Montenegro–Spanien.
26 januari: Sverige–Skottland, träningslandskamp i Serneke Arena, Göteborg.
Skottland
26 januari: Oceaniens OS-kval, final, match 2:2: Nya Zealand–Papua Nya Guinea.
31 januari: Final i Australiens W-league.
FEBRUARI
5 februari: Toppmatch i D1 feminine, PSG–Olympique Lyonnais
10 februari: Nordamerikas OS-kval, grupp 1: USA–Costa Rica och Puerto Rico–Mexiko.
11 februari: Nordamerikas OS-kval, grupp 2: Kanada–Guyana samt Guatemala–Trinidad och Tobago.
13 februari: Svenska cupen återstartar efter vinteruppehållet med mötet Hammarby–Piteå.
13 februari: Nordamerikas OS-kval, grupp 1: USA–Mexiko och Costa Rica–Puerto Rico.
14 februari: Nordamerikas OS-kval, grupp 2: Kanada–Trinidad och Tobago samt Guyana–Guatemala.
14 februari: Återstart i tyska Frauen-Bundesliga med full omgång.
15 februari: Nordamerikas OS-kval, grupp 1: USA–Puerto Rico och Mexiko–Costa Rica.
16 februari: Nordamerikas OS-kval, grupp 2: Kanada–Guatemala samt Trinidad och Tobago–Guyana.
19 februari: Nordamerikas OS-kval, semifinaler: USA–Trindad och Tobago samt Kanada–Costa Rica. Vinnarna är klara för OS.
20 februari: Toppmatch i tyska Frauen-Bundesliga, Wolfsburg–Bayern München.
21 februari: Nordamerikas OS-kval, final.
21 februari: Sista datumet för åttondelsfinalerna i Svenska cupen. Fast det ligger matcher ända fram till den 27 februari, då division 1-laget IFK Örby tar emot Mallbacken.
29 februari: Asiens OS-kval drar igång med matcherna Australien–Japan, Kina–Vietnam och Nordkorea–Sydkorea. Det är gruppspel där ettan och tvåan kvalar in till OS.
MARS
2–9 mars: Algarve cup 2016. Eftersom en mängd europeiska och asiatiska lag spela OS-kval den här perioden blir det bara två grupper i Algarve i år. Kanada, Danmark, Island och Belgien spelar i grupp A och Brasilien, Nya Zeeland, Ryssland och Portugal i grupp B.
2–9 mars: Cypern cup 2016. Består också av åtta lag i år. Grupp A: Irland, Italien, Ungern och Österrike. Grupp B: Finland, Polen, Tjeckien och Wales. Speldagar: 2/3, 4/3, 7/3 och 9/3.
2 mars: Europas OS-kval: Sverige–Norge och Nederländerna–Schweiz.
Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.
2 mars: Asiens OS-kval: Japan–Sydkorea, Nordkorea–Kina och Australien–Vietnam.
3 mars: Fyrnationsturnering i USA, omgång 1: USA–England och Tyskland–Frankrike.
3–8 mars: EM-kval elite round F17/99. Sverige i samma grupp som Polen, Skottland och Norge.
4 mars: Asiens OS-kval: Sydkorea–Australien, Vietnam–Nordkorea och Japan–Kina.
5 mars: Europas OS-kval: Sverige–Schweiz och Nederländerna–Norge.
6 mars: Fyrnationsturnering i USA, omgång 2: USA–Frankrike och Tyskland–England.
7 mars: Asiens OS-kval: Kina–Sydkorea, Vietnam–Japan och Nordkorea–Australien.
9 mars: Europas OS-kval: Nederländerna–Sverige och Schweiz–Norge.
Lieke Martens
9 mars: Asiens OS-kval, sista omgången: Sydkorea–Vietnam, Australien–Kina och Japan–Nordkorea.
9 mars: Fyrnationsturnering i USA, sista omgången: USA–Tyskland och Frankrike–England.
16 mars: Svenska supersupfinalen, FC Rosengård–Linköping.
20 mars: Sista datumet för kvartsfinalerna i Svenska cupen.
23 mars: Champions League, kvartsfinal, match 1:2: Rosengård–Frankfurt, Wolfsburg–Brescia, Lyon–Slavia Prag och Barcelona–PSG.
23 mars: Engelska WSL startar med Arsenal–Reading, Manchester City–Notts County och Liverpool–Birmingham City.
24 mars: WSL:s premiäromgång avslutas med Chelsea–Doncaster Rovers Belles. Ligan består i år av nio lag, vilket gör att Sunderland kliver in i spelet den 26 mars mot Reading.
26 mars: Japanska Nadeshiko League drar i gång, bland annat med Kansaiderbyt Inac Kobe Leonessa–Speranza Osaka Taktsuki.
28 mars: Premiäromgång i norska Toppserien. Full omgång.
30 mars: Champions League, kvartsfinal, match 2:2: Frankfurt–Rosengård, Brescia–Wolfsburg, Slavia Prag–Lyon och PSG–Barcelona.
APRIL
3 april: Semifinaler i tyska cupen, DFB Pokal; SC Sand–Bayern München och Wolfsburg–Freiburg.
5–10 april: EM-kval F19/97, elite round. Sverige är i samma grupp som Belgien, Österrike och England. 5/4 Sverige–Belgien, 7/4 Sverige–Österrike och 10/4 Sverige–England.
7 april: EM-kval, två matcher, bland annat Polen–Danmark i Sveriges grupp.
8 april: EM-kval, en mängd matcher, bland annat Slovakien–Sverige och England–Belgien.
9 april: EM-kval: Schweiz–Italien.
10 april: EM-kval: Österrike–Norge.
11 april: EM-kval: Frankrike–Ukraina.
12 april: EM-kval, en mängd matcher, bland annat Spanien–Irland och Vitryssland–Island samt en match i Sveriges grupp: Slovakien–Polen.
14 april: OS-turneringarna i fotboll lottas – både dam- och herrturneringarna.
16 april: Premiär i elitettan; Älta–Kungsbacka, AIK–Sundsvall och Holmalund–LB07.
16 april: Premiär i amerikanska NWSL; Washington Spirit–Boston Breakers, FC Kansas City–Western New York Flash och Houston Dash–Chicago Red Stars.
17 april: Övriga matcher i den damallsvenska premiäromgången; Örebro–Umeå, Kvarnsveden–Vittsjö, Piteå–Göteborg, Linköping–Mallbacken och Eskilstuna–Djurgården.
17 april: Övriga matcher i premiäromgången av elitettan; Kalmar–Östersund, QBIK–Hammarby, Växjö–Hovås Billdal och Sunnanå–Sirius.
17 april: NWSL:s premiäromgång avslutas med Portland Thorns FC–Orlando Pride och Seattle Reign FC–Sky Blue FC.
23 april: Champions League, semifinal, match 1:2: Lyon–PSG
24 april: Champions League, semifinal, match 1:2: Wolfsburg–Frankfurt.
30 april–1 maj: Champions League, semifinal, match 2:2: Rosengård/Frankfurt–Wolfsburg/Brescia och Barcelona/PSG–Lyon/Slavia Prag.
MAJ
4–16 maj: EM-slutspel F17/99. Spelas i Vitryssland. Fungerar som kval till höstens F17-VM i Jordanien. Där har Europa tre platser. De tas av Spanien, Tyskland och England.
14 maj: FA-cupfinal på Wembley: Arsenal–Chelsea.
15 maj: Franska cupfinalen: Lyon–Montpellier.
16 maj: Sista omgången i tyska Frauen-Bundesliga.
16 maj: EM-final för F17: Spanien–Tyskland. Bronsmatch: Norge–England.
21 maj: Sista omgången i franska ligan, D1 feminine.
21 maj: Final i tyska cupen, DFB Pokal. SC Sand–Wolfsburg.
26 maj: Final i Champions League. Spelas på Stadio Città del Tricolore i Reggio Emilia, Italien. Lyon–Wolfsburg.
29 maj: Seriefinal i damallsvenskan, Rosengård–Linköping.
JUNI
2 juni: EM-kval, sex matcher, bland annat Polen–Sverige och Norge–Österrike.
3 juni: EM-kval, sju matcher, bland annat Skottland–Island och Finland–Irland.
4 juni: EM-kval, två matcher, bland annat Tjeckien–Schweiz.
6 juni: EM-kval Sverige–Moldavien.
7 juni: EM-kval, en mängd matcher. Bland annat Vitryssland–Skottland, Wales–Norge, Finland–Portugal och Danmark–Polen.
18 juni: Svenska cupen, semifinal: Piteå–Rosengård.
19 juni: Svenska cupen, semifinal: Linköping–Eskilstuna
23 juni: Lottning av kvalet till Champions League 2016/17.
28 juni: Sveriges OS-trupp presenteras.
JULI
16 juli: Damallsvenskan, sista matchen innan OS-uppehållet; Rosengård–Djurgården.
21 juli: OS-genrep: Sverige–Japan i Kalmar.
19–31 juli: EM-slutspel, F19/97. Spelas i Slovakien.
AUGUSTI
3–19 augusti: Damfotbollsturneringen i OS i Rio de Janeiro. Lottningen sker den 14 april. Tolv lag får plats i mästerskapet, klara lag: Brasilien, Colombia, Frankrike, Tyskland, Sverige, USA, Kanada, Sydafrika, Zimbabwe, Kina, Australien och Nya Zeeland.
Nyårsfesten närmar sig med stormsteg och det har blivit hög tid för bloggens stora årskrönika.
2015 har varit ett fantastiskt år för damfotbollen i världen. USA vann VM-guld och sporten flyttade fram sina positioner rejält i det stora landet i väster.
Även i fotbollens hemland England togs efterlängtade steg och fotbollstjejerna kom äntligen in i de fina salongerna.
Tyvärr har det varit ett dåligt år för Sverige, sportsligt sett. Vi gjorde vårt sämsta VM någonsin och har även tidernas sämsta världsranking.
Fast det fanns förstås även en hel del svenska glädjeämnen att minnas. Dags för själva krönikan. Precis som de senaste åren har jag gjort den i rubrikform. Trevlig läsning:
Årets bästa spelare: Den rankningen publicerade jag häromdagen. Den toppas av Carli Lloyd och finns att läsa här.
Årets Champions League-mästare: Efter 2–2 mot Biik Kazygurt från Kazakstan i allra första sextondelsfinalen radade Frankfurt upp sju raka segrar och totala målskillnaden 40–0 på de sju övriga matcher fram till finalen. Ingen match vanns med mindre siffror än 4–0. I finalen mot franska skrällaget PSG blev det däremot mycket tuffare. Det såg ut att bli förlängning, men inhopparen Mandy Islacker avgjorde på övertid. Seger med 2–1 för Frankfurt.
Årets civilkurage: När brittiska FN-soldater vrålade sexistiska kommentarer gentemot Australiens spelare under en match i Cypern cup blev de båda engelska bloggarna Rachel O’Sullivan och Sophie Downey upprörda och twittrade om vad de hört. Deras berättelse återberättades i flera stora engelska medier, bland annat i The Guardian. Följden blev att soldaternas uppträdande utreddes av det brittiska försvarsdepartementet.
Årets comeback: FC Rosengård. Det svenska storlaget verkade ostoppbara före VM. Framför allt gick man som tåget efter paus i matcherna. Lagets samtliga 13 första mål kom i de andra halvlekarna. När damallsvenskan gjorde uppehåll stod mästarinnorna på full poäng efter sju raka segrar.
Men under sommaren brandskattades laget. Man tappade tre av sina största stjärnor plus tränaren i somras och fick bygga nytt lag. När Anja Mittag, Ramona Bachmann och Therese Sjögran sa tack och hej var plötsligt Malmölagets väg mot SM-guldet inte så cementerad som vi experter tänkt oss.
Även om det var duktiga ersättare som kom in är det inte hur lätt som helst att få ett lag att fungera. Rosengård tappade serieledningen och var nere för räkning. Men när det skulle avgöras på senhösten visade Malmölaget klass och vann guld – igen. Grattis.
Årets cupmästare: Linköpings FC hade ett starkt lag med hög högstanivå under året. Trots det missade man både en drömchans att gå till semifinal i Champions League (förlust mot Bröndby i kvartsfinal) och ett jätteläge att ta hem SM-guldet när Rosengård tvingades bygga nytt lag under hösten. Säsongen räddades dock av den fina segern i cupfinalen mot Rosengård:
Årets den glömde vi direkt: Medinas svenska VM-låt. En låt jag gav rätt högt betyg vid lanseringen, men är det någon som hört den sedan dess?
Årets domarskandal: Den tyska domaren Marija Kurtes kunde inte reglerna när hon dömde F19-EM-kvalmatchen mellan England och Norge. Hon pekade på norsk frispark när Englands Leah Williamson borde ha fått slå om sin straff med 18 sekunder kvar av lagens gruppfinal. Norge vann och England blev utslaget. Fast bara tillfälligt.
Uefa agerade nämligen handfast efter skandalen. Kurtes stängdes av och matchens sista 18 sekundern spelades klart med annan domare ett par dagar senare.
Williamson fick ett par dagar på sig att fundera över hur hon skulle slå om straffen. Hon visste att hon var tvungen att göra mål för att England skulle gå vidare i kvalet. Arsenaltalangen visade dock att hon är en kandidat till titeln årets starkaste psyke. Hon satte bollen hur säkert som helst – och både England och Norge gick vidare till det EM-slutspel som Sverige sedermera vann.
Årets ekonomiska kris: Den upplevdes som vanligt både här och där. Kif Örebro och Kristianstad tvingades återigen lämna in kontrollbalansräkningar, men klarade elitlicensen även det här året. Umeå IK skrek ut att man var akut kris i juni, men sedan tystnade ropen.
Årets EM-drottning: Stina Blackstenius som bar fram F19/96-landslaget till EM-guld och VM-plats. På senhösten 2016 får vi se Sveriges bästa ungdomslandslag någonsin slåss om nytt guld i Papua Nya Guinea – det blir en av årets allra största höjdare.
Årets experimenterande: Pia Sundhage:s jobb med att sätta ihop en svensk VM-backlinje gick allt annat än bra. Experimenterandet hade börjat redan 2014 och fortsatte hela vägen in i turneringen.
Från årsskiftet och fram till och med VM provades hela tio olika backar i startelvan, utan att Sundhage fann rätt uppställning. De som testades var Mia Carlsson, Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Elin Rubensson, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt, Jessica Samuelsson och Sara Thunebro.
Inget funkade tillfredsställande och strax innan VM fick annars så lugna och självsäkra Sundhage panik. Hon skrotade det specialgjorda spelsystemet 4-1-3-2, som hon hade skräddarsytt för konstgräs och som man hade försökt jobba in under 1,5 års tid. Det blev en återgång till 4-4-2.
Årets fiasko: Sverige i VM. Vårt landslag vann ingen match, snubblade sig till slutspel som 16:e och sista lag, men blev också första laget ut ur slutspelet. Och vi som tillhörde storfavoriterna bland de internationella experterna:
Årets fåror: Fanns i gräsmattan på Vilans IP i Kristianstad. Dräneringsskandalen stoppade den damallsvenska matchen mellan KDFF och Örebro i augusti.
Årets glädjefnatt: Det är rubriken på det firande som Kameruns spelare och lagets stora och högljudda supporterskara gemensamt ägnade sig åt efter 2–1-segern mot Schweiz i Edmonton. Jag satt på läktaren och såg matchen. Man blev faktiskt lite lockad att springa ner och deltaga i firandet, för det var verkligen äkta lycka.
Årets hands: Colombias Daniela Montoya kom undan med den här i segermatchen mot Frankrike i VM:
Årets hashtag: #clapforsweden. Hashtagen som skulle lyfta Sverige i VM blev inte så långvarig. Den blev snarare ett sänke när någon språkkunnig avslöjade att clap även kan betyda gonorré…
Årets hattrick: Gjordes förstås av Carli Lloyd. Även om det inte var ett tvättäkta hattrick (målen betydde 1–0, 2–0 och 4–0) är det svårt att övertrumfa att göra tre mål under en VM-finals första 16 minuter:
Årets hattrick 2: Inte heller Elena Sadiku gjorde ett äkta hattrick. Men att hon satte tre mål i sin comeback efter förra korsbandsskadan gjorde fick alla fall mig på riktigt gott humör:
Årets hetaste halvtimme: Egentligen inträffade de aktuella 30 minuterna redan hösten 2014, men de var så heta att de levde kvar in 2015. De utfördes av Nadine Kessler i Wolfsburg i matchen mot Leverkusen.
Det var de enda 30 minuter som skadeförföljda Kessler spelade säsongen 2014/15. Hennes insats i den matchen måste dock ha varit något utöver det vanliga – de räckte nämligen till att placera henne på plats 23 i Uefas officiella omröstning om bästa spelaren i Europa under säsongen 2014/15. Starkt jobbat av juryn…
Årets historieskrivare: Det är förstås många som skrivit historia i år. En var Nilla Fischer som blev första utländska lagkapten att höja tyska cuppokalen. Hennes Wolfsburg räddade säsongen genom att slå Potsdam med 3–0 i finalen inför 19 000 åskådare i Köln.
Årets höjdpunkter: De satte Fifa ihop tio och tio i Youtubeklipp efter varje VM-omgång. Det var högt och lågt och väldigt sevärt – inte minst det här klippet från tredje gruppomgången som bland annat innehåller VM:s stora diss när vänsterbacken Jennifer Cramer söker, men inte får Nadine Angerer:s uppmärksamhet.
Cramer lade någon dag senare upp ett klipp på sitt Instagramkonto som ett slags bevis på att hon och Angerer ändå är kompisar…
Årets kamper: Jag skulle ha kunnat valt spelarnas kamp mot konstgräset inför VM, men känner ändå att årets kamper utkämpades i Italien, mot väldigt skilda motstånd. Inför cupfinalen mellan Brescia och Tavagnacco hotade spelarfacket med bojkott om inte amatörfotbollsbasen Felice Belloli avgick. Orsaken var att han hade sagt:
”Vi kan inte alltid prata om att ge pengar till de här lesbiska.”
Uttalandet gjorde att Belloli fick sparken. Cupfinalen spelades därför som planerat och Brescia med Maria Karlsson i laget vann med 4–0.
Nu i höst har futsallaget Sporting Locri genomgått en ännu värre kamp. De har inte drabbats homofobi utan har motarbetats av självaste maffian. Den kampen är inte vunnen i skrivande stund, men laget har i alla fall fått starkt stöd från landets idrottsledning.
Årets korsbandsskador: Eländet med de många tunga knäskadorna fortsätter, även om takten på skadeeländet tack och lov har bromsats en aning.
Här är några av de som drabbats av korsbandsskador i år: Beata Kollmats, Göteborg, Jasmin Nejati och Hanna Glas, Umeå, Hanna Folkesson och Sara Michael, Kif Örebro, Elena Sadiku, Eskilstuna, Johanna Elsig och Inka Wesely, Turbine Potsdam, Debinha, Brasilien, Luisa Wensing, Tyskland och Megan Rapinoe, USA. Krya på er, hoppas vi snart får se er alla på fotbollsplanen igen.
Som grädde på moset missade alltså världens bästa spelare 2014, Nadine Kessler, hela 2015 till följd av en knäoperation. Risken känns tyvärr överhängande att vi inte får se skadeförföljda Kessler på planen någon mer gång.
Årets kortaste comeback 1: Therese Sjögran. Gjorde ett utmärkt VM och tackade sedan för sig som spelare i Rosengård och klev in i rollen som sportchef. Fast hon hade knappt hunnit sätta blommorna från avtackningen i vatten förrän hon var på plats på planen igen. En stormig period var Sjögran såväl spelare, tränare som sportchef – innan klubben fick ordning på allt och hon kunde snöra av sig skorna igen. Den här gången för gott. Eller?
Årets kortaste comeback 2: Efter flera års kamp var plötsligt Petra Larsson tillbaka i landslagstruppen. Väl där gick den stenhårda mittfältaren rakt in i startelvan till EM-kvalmötet med Danmark. Fast landslagscomebacken blev bara 90 minuter. Några veckor senare meddelade nämligen Eskilstunaspelaren att karriären är över. Synd.
Årets kramp: Drabbade de svenska spelarna en efter en i VM-premiären mot Nigeria.
Årets lottningsskandal: Fifa brydde sig inte om att lotta de toppseedade lagen i VM, utan placerade ut dem så att de tre högst rankade lagen i världen hamnade på samma sida av slutspelsträdet. Allt för att ge värdnationen Kanada största möjliga chans att ta sig till finalen. Det skrev jag om här.
Dessutom valde man att lotta de oseedade lagen geografiskt, vilket bland annat var orsaken till Sveriges mardrömslottning.
Årets lyft: Sveriges insats i andra VM-matchen, den mot USA. Efter 3–3-fiaskot mot Nigeria i premiären var 0–0 mot blivande världsmästarna ett jättesteg i rätt riktning – inte minst försvarsmässigt.
Årets marknadsföring: USA är närmast oslagbart på att göra reklam för sitt landslag. Deras Youtube-spelarpresentationer inför VM gjorde ingen besviken. De kallade upplägget ”One Nation. One Team. 23 Stories” Den här där Christen Press snackar Göteborg och Sverige var en av mina favoriter:
Årets marknadsföring 2: På temat mer tveksam marknadsföring fick PSG sponsring av Billy’s panpizza. Caroline Seger var med på presskonferensen där samarbetet presenterades och hon hyllade produkten, eller gjorde hon det:
”Jag har erfarenhet av Billys, jag åt det när jag var 18 och inte kunde laga mat.”
Årets match: Frankrike–Tyskland i VM-kvartsfinalen. En match som hade allt.
Årets medaljfrossa: Eller skall vi kalla det tidernas medaljfrossa. Det handlar givetvis om Frankrike – som fortfarande aldrig har vunnit en VM-medalj. I årets VM-kvartsfinal spelade fransyskorna stundtals ut Tyskland. Ändå vann tyskorna efter straffar. Olycklig straffsumpare blev Frankrikes yngsta spelare, Claire Lavogez.
Årets mest bortglömda: Både när Fifa tog ut sitt världslag och när kandidaterna till Ballon d’Or presenterades saknades världens bästa back. Här finns det dock plats för fantastiska Becky Sauerbrunn.
En annan spelare som nästan alltid glöms bort när de stora priserna skall delas ut är Kim Little. Frågan är hur många år i rad Ballon d’Or-juryn kan undvika att ta med NWSL:s bästa spelare bland sina tio kandidater.
Årets mest olyckliga: Claire Lavogez till trots, priset går till Laura Bassett. När alla trodde att det skulle bli förlängning i VM-semifinalen mot Japan gjorde den engelska mittbacken självmål. Ett grymt öde för Bassett, som i övrigt gjorde en kanonturnering. Se det ödesdigra, men rätt snygga målet 1,30 in i det här klippet:
Årets miss: Gaetane Thiney. Hon fick öppet mål från två meter i slutet av förlängningen i VM-kvartsfinalen mot Tyskland – men sköt utanför. Missen finns med i klippet om medaljfrossa ovan.
Årets mål 1: Carli Lloyd:s 4–0-mål i VM-finalen förstås. Att göra mål från mittlinjen i en VM-final är fullständigt otroligt. Målet var det enda damfotbollsmål som var nominerat i Puskas Award i höst. Där trodde jag faktiskt att det skulle ha chans att sluta topp tre, framröstat av USA:s många supportrar. Så blev det inte, men det toppar i alla fall min lista över årets mål:
Årets mål 2: På temat årets frisparkar kör jag en helgardering. Den ena vinnaren är den här geniala av Notts County, där Laura Bassett stannar upp och låter Ellen White sköta avslutningen. Kreativitet av högsta världsklass:
Årets mål 3: Den delade vinnaren är förstås det här perfekta skottet från Maren Mjelde mot Tyskland i VM. Många centimeter närmare krysset än så här kan man ju inte skjuta…
Årets mål 4: Sofia Jakobsson röstades fram som årets spelare i franska ligan av lagens tränare. Att hon gjorde mål som det som betydde 1–0 i cupfinalen mot Lyon lär knappast ha varit till hennes nackdel i den omröstningen. Se pangträffen en minut in i det här klippet. Alla tre målen i matchen är för övrigt sevärda, alltså även Ada Hegerbergs 1–1 och Lotta Schelins 2–1:
Årets mål 5: Spanska Natalia Pablos i Arsenal vann skytteligan i engelska WSL, bland annat genom den här fantastiska volleylobben:
Årets mål 6: Ramona Bachmann var fullständigt fantastisk under årets första halva och stod för flera spektakulära solomål. Så långt var hon en given kandidat till titeln bäst i världen 2015. Under hösten mattades hon dock betänkligt. Fast några gånger blixtrade hon till även under det andra halvåret. Det var ju då, i EM-kvalet mot Italien, som hon gjorde årets solomål. Tyvärr har jag inget klockrent klipp från målet, den enda länk jag hittar finns här.
Årets mål 7: Englands Lucy Bronze stod för bomben som sköt ut Norge ur VM, och som gjorde att Sverige får spela OS-kval till våren.
Årets mål 8: Har du inte fått nog av VM-mål? Här är en länk till de tolv målen från mästerskapet i Kanada som Fifa tyckte var snyggast.
Årets mål 9: Lotta Schelin vräkte in mål förra säsongen. Hon vann skytteligan i franska ligan i stor stil. Det snyggaste från 2015 var en perfekt tajmad klack på hörna mot Arras. Se godbiten 37 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 10: Slutligen måste man ju ha med årets damallsvenska skyttedrottning Gaelle Enganamouit. Kör man en rabona istället för att bara rulla in bollen i mål har man en självklar plats på min topplista:
Årets målvaktskris 1: Drabbade Göteborg, som fick ställa utespelaren Anna Ahlstrand mellan stolparna mot Hammarby. Ahlstrand gjorde ingen dålig match utifrån förutsättningarna, men det var ändå Hammarby som vann.
Årets målvaktskris 2: Drabbade Colombia i VM. Ordinarie målvakten Sandra Sepulveda drog på sig två gula kort i gruppspelet och var avstängd till åttondelsfinalen mot USA. Colombia gjorde en jättebra första halvlek och rullade stundtals ut amerikanskorna. I målet storspelade 21-åriga Catalina Perez. I inledningen av den andra halvleken fällde hon dock Alex Morgan med straff målchansutvisning som följd.
Colombia tvingades byta in tredjemålvakten Stefany Castano. Hon inledde med att få se Abby Wambach slå straffen utanför. Med en spelare kort och tredjemålvakten i målet orkade inte skrällgänget från Sydamerika stå emot längre. Men Colombia var ändå tillsammans med i första hand Australien och Kamerun VM:s stora positiva överraskningar.
Årets mästarlag: USA förstås. I de större ligorna i världen lägger vi till FC Rosengård, Bayern München, Olympique Lyonnais, FC Kansas City, Chelsea Ladies och NTV Beleza. Grattis alla.
Årets svenska mästare i utlandet blev Mimmi Löfwenius och Emma Lundh, dubbla norska mästarinnor med LSK Kvinner. Hedvig Lindahl och Marija Banusic, engelska mästarinnor med Chelsea. Lotta Schelin, dubbel fransk mästarinna med Lyon. Samt Stephanie Öhrström, italiensk mästarinna med Verona.
Årets oj vad nära: På tilläggstid på tilläggstiden hade Ramona Bachmann chansen att skjuta Rosengård vidare till semifinal i Champions League. Det blev inget mål, utan Wolfsburg gick vidare via 1–1 och 3–3 och fler gjorda bortamål. Malmölaget var förbi en stund i hemmamatchen, men kom bara nära.
Årets politikersnack: I går berättade P4 Värmland om nioåriga Emilia Öhberg som hade skickat en fråga till statsminister Stefan Löfven om varför tjejer tjänar mindre än pojkar inom fotbollen och innebandyn, och om det går att ändra på det.
Löfven svarade bland annat att:
”Sveriges regering är en feministisk regering vilket innebär att vi har fokus på jämställdhet i allt vi gör. Jämställdhet innebär att tjejer och killar ska ha samma möjligheter. Lika lön för lika arbete är en viktig del av vårt jämställdhetsarbete.”
Någon som tror att Löfven kommer att lägga ett lagförslag om att spelarna i herrallsvenskan och damallsvenskan skall ha samma lön? Eller att statsministern kommer att kliva in till Karl-Erik Nilsson och kräva att fotbollförbundet betalar exakt samma ersättning till spelarna i herr- och damlandslaget. Knappast va…
Årets presskonferens: Alla med Edwin Okon under VM. Att nigerianen blev den förste förbundskapten att få sparken efter mästerskapet var knappast överraskande med tanke på vilket oseriöst, men underhållande intryck han gav i sina möten med världspressen.
Edwin Okon
Så här sa Okon bland annat om sitt eget lag:
”Ingen kan förutsäga vad det nigerianska laget skall göra. Bara han där uppe…”
Årets ras: Klassiska Jitex åkte för andra året i rad ur en serie och 2014 års damallsvenska klubb spelar 2016 i division 1. Nu bör dock den tråkiga trenden kunna vändas, klubben har nämligen en stark ungdomsverksamhet att luta sig mot.
Årets roadtrip: Den gjorde jag till Strandvallen i Mallbacken. Ett minne för livet. Att en by med 80 invånare kan samla ett sådant engagemang är verkligen beundransvärt.
Vägen till Mallbacken
Årets segersvit: Melbourne City FC bildade sitt damlag i somras. Klubben, som har stöd från Manchester City, fick omgående plats i Australiens högsta liga, W-league. Där har de redan efter tio omgångar säkrat segern i grundserien, och mer anmärkningsvärt – laget har fortfarande inte tappat poäng. De är alltså den enda elitklubben i världen som aldrig någonsin har tappat poäng i ligaspel.
Årets självmål: Helen Eke, Hammarby. En grym miss på alla sätt. Inte minst med tanke på att Hammarby någon månad senare åkte ur damallsvenskan med just ett måls marginal…
Årets självmål 2: Den svenska landslagsledningen som under VM dels stoppade spelarna från att agera på sociala medier och dels minimerade medias tid med truppen. Jag skrev om det här.
När förbundet och sporten borde göra allt för att få största möjliga genomslag i media gör ledningen, med Pia Sundhage i spetsen, i stället sitt bästa för att göra mediebevakningen så likriktad och enkelspårig det bara går. Tråkigt.
Årets skandal: Skulle även kunna heta Årets Hope Solo – för precis lika bra som stjärnmålvakten är på att stoppa bollar är hon på att ställa till med skandaler. I våras var hon avstängd från landslagsspel i en månad efter en rattfyllerihistoria.
Det var inte Solo som körde, hon var passagerare när hennes man Jerramy Stevens körde onykter. Men enligt uppgift uppträdde hon dåligt mot polisen, och som grädde på moset hade Solo lånat bilen, som var märkt med landslagets emblem.
Årets skräll 1: Colombia slog Frankrike med 2–0 i VM. Den såg man inte komma.
Årets skräll 2: Twente slog ut Bayern München ur Champions League. Den var nästan lika omskakande som Colombias knall.
Årets skräll 3: Mallbacken blev första laget att sno poäng av Rosengård i damallsvenskan.
Årets skyttedrottning: Den titeln går förstås till Celia Sasic – som både vann skytteligan såväl i VM som i vårens Champions League och i Frauen-Bundesliga 2014/15. I UWCL noterades hon för rekordsiffran 14 mål, varav åtta gjordes i år – alltså från kvartsfinal och framåt. Här har vi listan över de ”viktigaste” skyttedrottningarna från 2015:
* Celia Sasic, Tyskland – 6 mål i VM.
* Celia Sasic, Frankfurt – 14 mål i Champions League, varav 8 under 2015.
* Gaelle Enganamouit, Eskilstuna – 18 mål i damallsvenskan.
* Tabitha Chawinga, Kvarnsveden – 43 mål i elitettan.
* Lotta Schelin, Lyon – 34 mål i D1 Feminine säsongen 2014/15, varav 14 i år.
* Celia Sasic, Frankfurt – 21 mål i Frauen-Bundesliga 2014/15, varav 9 i år.
* Natalia Pablos, Arsenal – 7 mål i WSL.
* Crystal Dunn, Washington Spirit – 15 mål i NWSL.
* Yuika Sugasawa, JEF United – 15 mål i Nadeshiko League.
* Stina Blackstenius, Sverige – 6 mål i F19-EM.
Och här är några skytteligaledare vid årsskiftet:
* Jane Ross, Skottland – 6 mål i EM-kvalet 2015/16.
* Ada Stolsmo Hegerberg, Lyon – 8 mål i Champions League 2015/16.
* Ada Stolsmo Hegerberg, Lyon – 22 mål i D1 Feminine 2015/16.
* Charline Hartmann, SGS Essen – 8 mål i Frauen-Bundesliga 2015/16.
Årets spruckna svit: Wolfsburg gick in i 2015 utan förlust i Champions League. Men under sitt fjärde år i mästarcupen fick mästarinnorna från 2013 och 2014 se sig detroniserade. PSG med Kosovare Asllani och Caroline Seger vann semifinalen med totalt 3–2 efter att ha inlett med 2–0-seger i Tyskland. Tyvärr för Seger drog hon på sig en varning i andra semifinalen, vilket innebar att hon var avstängd i finalen.
Årets supportrar: USA:s i VM. De var överallt i Winnipeg. Det var verkligen härligt att se.
Årets tack för allt 1: Abby Wambach. USA:s ikon tackade för sig med ett VM-guld, och vi tackar för alla minnen. Framför allt det här:
Årets tack för allt 2: Homare Sawa. Japans ikon tackade för sig med ett VM-silver och en cuptitel. VI tackar för alla minnen, framför allt det här:
Årets tack för allt 3: Det var många andra storspelare som valde att avsluta sina karriärer i år. Jag har säkert glömt flera, men här är några jag gärna tackar för minnesvärda stunder: Charlotte Rohlin, Sara Thunebro, Petra Larsson, Therese Sjögran, Celia Sasic, Lauren Holiday, Nadine Angerer, Shannon Boxx, Amy Le Peilbet, Rachel van Hollebeke (Buehler) och Sanna Talonen.
Årets tack så mycket: Skickar vi till fotbollsförbunden i Skottland och Wales som i mars sa nej till engelska FA:s förslag om att ha ett brittiskt lag i OS – om något av förbunden kvalade in. Det beslutet gör att vi fortfarande har chansen att kvala in till spelen i Brasilien.
Årets transportsträcka: EM-kvalet. Med utökat antal lag till EM-slutspelet 2017 har mycket av spänningen i kvalet försvunnit. Redan vid lottningen kändes 13 lag mer eller mindre EM-klara. Sverige var ett av dem.
Årets trend: Att alltfler lag, både klubb- och landslag, skaffar sig ett välorganiserat försvarsspel, något som gjorde VM-slutspelet mer intressant. Det ger ju en extra krydda till sporten när lag som Colombia faktiskt kan vinna mot Frankrike och Twente kan slå ut Bayern.
Årets tv-sändning: Den från varje damallsvensk match som Tv4Premium stod för. Det var verkligen ett stort steg i rätt riktning för oss som är intresserade. Tack.
Årets tvåa: Irländska Stephanie Roche rådde inte på James Rodriguez i Puskas Award, kampen om årets mål 2014. Men Roche var nära, och nog minns vi den här bilden från årets Fifagala:
Stephanie Roche i fokus
Årets uppmaning: Efter VM-uttåget uppmanade jag Pia Sundhageatt ställa sin plats till förfogande. Vår förbundskapten lyssnade inte på de orden, utan valde att fullfölja sitt kontrakt. Förhoppningsvis får hon bättre ordning på laget och leder det till OS-succé 2016. Vi håller tummarna.
Årets utveckling: Australien. The Matildas charmade verkligen världen under VM med ett snabbt och underhållande anfallsspel. Deras första 25 minuter mot USA i öppningsmatchen var så bra att man häpnade från läktaren. Den här gången fick man nöja sig med kvartsfinal, men laget är fortfarande väldigt ungt, deras topp bör infinna sig först om fyra–fem år. Se upp i VM i Frankrike för Sam Kerr, Caitlin Foord, Emily van Egmond, Lisa De Vanna och de andra lirarna.
Årets vapen: Fasta situationer. Det var på hörnor och frisparkar det skulle hände för vårt svenska landslag det här året.
Årets vattenspridare: De var många till antalet och gick med slangar inför matcherna i Ottawa…
Manuellt sprinklersystem i Ottawa
Årets överkörning 1: Frankfurt vann mot Bröndby med totalt 13–0 i semifinalen av Champions League. Nytt rekord i en semifinal.
Årets överkörning 2: Rosengård visade sin klass när det verkligen behövdes. Precis som man hade önskat avgjordes damallsvenskan i sista omgången. Rosengård hade på pappret tufft toppmöte hemma mot Linköping. Men det gick som en dans för Malmölaget som gjorde mål efter mål:
Årets överraskning: Jag har många gånger ifrågasatt vad hon gjort i landslaget, men under hösten blommade verkligen Olivia Schough ut och var bästa forward i landslaget. Pia Sundhage kallade den tidigare kritiken mot Schough för oförskämd. Personligen tycker jag att kritiken var fullt berättigad. Men det hindrar inte att jag gläds enormt med Schough som fått ett jättelyft i Eskilstuna.
Vi är inne på de allra sista dagarna av 2015 och traditionen säger att året skall sammanfattas. Det hör också till att göra listor, inte minst rankinglistor över världens bästa spelare.
Som bekant är det mer eller mindre omöjligt att sätta ihop en sådan lista som gör alla rättvisa. För hur jämför man en målvakt med en målskytt, en defensiv ytterback med en offensiv mittfältare, en spelare som superhet under VM med en som hållit en hög nivå hela året och så vidare.
Även om det är kul med listor tycker jag i grunden att det är mer rättvist att ta ut en drömelva. En sådan håller hemsidan womensoccerunited.com på att ta ut med hjälp av sina följare. Rösta du också. Jag ogillar i och för sig deras uttagningsprinciper, där varje röstande exempelvis bara får ta ut en mittfältare, en mittback och en forward. Men grundidén är bra, det saknas ju ett officiellt, årligt världslag för damer.
Personligen tog jag ut mitt eget världslag efter VM i somras. Det såg ut så här. När nu hela året skall sammanfattas ligger förstås stor vikt på VM, vilket gör att mitt världslag för kalenderåret 2015 har väldigt mycket gemensamt med VM-världslaget. Men några förändringar är på sin plats.
Kim Little
Framför allt måste Kim Little in. Skottland var ju inte med i VM, men Little dominerade i NWSL tidigare under året och nu dominerar hon i Australien.
Helst hade jag även velat få med både min favorit från i våras, Eugenie Le Sommer och höstens målmonster Ada Stolsmo Hegerberg. Men för att få ett lag som skulle kunna fungera i verkligheten blir det bara plats för en forward, och den platsen är som gjuten för Celia Sasic – trots att hon slutade i somras. Trots att Hegerberg även kan spela på en kant får hon nöja sig med en reservplats, precis som Louisa Necib och Ramona Bachmann, som båda ingick i min VM-elva.
Här är mitt världslag 2015 enligt spelsystemet 4–2–3–1: Hope Solo – Lucy Bronze, Wendie Renard, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Aya Miyama, Amandine Henry – Little, Carli Lloyd, Le Sommer – Sasic.
Det laget hade blivit svårslaget. Det innehåller många offensivt skickliga spelare, men laget har också tillräckligt många tvåvägsspelare för att kännas väldigt välbalanserat. Visst hade det varit roligt att få se den här elvan i verkligheten?
Utöver världslaget skall man ju naturligtvis även kora världens bästa spelare 2015. Det gjorde Fotbollskanalen i förra veckan. Här är placeringarna 20–11 och här topp tio. I grund och botten är Fotbollskanalens lista bra. Det måste jag ju tycka eftersom jag själv och Alva Nilsson har fått vara med och påverka utfallet.
De har dock gått 100 procent på Fifas utnämningar och har de tre finalisterna i Ballon d’Or som tre i topp. Det håller inte jag med om. Jag vill påminna om att VM var de stabila försvarens turnering och tycker att Fifa i sina nomineringar gav för liten cred till defensiv skicklighet.
Carli Lloyd trixar
När man rankar årets bästa spelare vill jag personligen helst att spelarna på listan skall ha varit bra under hela året. Samtidigt tycker jag att det är självklart att de som varit bäst när det gäller skall hållas högt. Därför tycker jag också att det är självklart att Carli Lloyd är världens bästa spelare 2015.
När USA skräddarsydde sitt spel efter Lloyd till kvartsfinalen mot Kina i VM tackade hon genom att visa att hon motsvarade förtroendet. Lloyd avgjorde både kvarts-, semi- och final. Bättre kan det inte bli.
Huvudutmanaren var Sasic. Men tyskan darrade i avgörandets ögonblick i VM. Minns att hon slog en straff utanför vid ställningen 0–0 i semifinalen mot USA – en miss som faktiskt kan ha kostat Tyskland VM-guldet. När Lloyd fick möjligheten från straffpunkten var hon däremot pardonlös.
Om Sasic hade fört tyskorna till VM-guld skulle hon toppat min lista, trots att hon slutade efter VM. Nu gör i stället hennes frånvaro från planen i höst att jag sänker henne några placeringar på min topplista.
Här är den lista över världens 20 bästa spelare som jag satte ihop till Fotbollskanalen:
1) Carli Lloyd, mf, USA/WNY Flash
2) Kim Little, mf/fw, Skottland/Seattle Reign
3) Becky Sauerbrunn, mb, USA/Kansas City
4) Amandine Henry, mf, Frankrike/Lyon
5) Celia Sasic, fw, Tyskland/Frankfurt/slutat
6) Aya Miyama, mf, Japan/Okayama Yunogo Belle
7) Hope Solo, mv, USA/Seattle Reign
8) Ada Stolsmo Hegerberg, fw, Norge/Lyon
9) Ramona Bachmann, mf/fw, Schweiz/Rosengård/Wolfsburg
10) Eugenie Le Sommer, fw/ymf, Frankrike/Lyon
11) Anja Mittag, fw, Tyskland/Rosengård/PSG
12) Meghan Klingenberg, yb, USA/Houston Dash/Portland Thorns
13) Louisa Necib, mf, Frankrike/Lyon
14) Lucy Bronze, yb, England/Manchester City
15) Wendie Renard, mb, Frankrike/Lyon
16) Lauren Holiday, mf/fw, USA/Kansas City/slutat
17) Lisa DeVanna, fw, Australien/Melbourne City
18) Shirley Cruz, mf, Costa Rica/PSG
19) Gaelle Enganamouit, fw, Kamerun/Eskilstuna United
20) Melanie Leupolz, mf. Tyskland/Bayern München
Här är fem spelare till som jag gärna hade fått med, men som föll på mållinjen: Marta Vieira da Silva, mf/fw, Brasilien/Tyresö/Rosengård Pernille Harder, mf/fw, Danmark/Linköpings FC Jessica Fishlock, mf, Wales/Frankfurt/Seattle Reign/Melbourne City Laure Boulleau, yb, Frankrike/PSG Erin McLeod, mv, Kanada/Houston Dash
Den svenska spelare som var närmast att komma med var Hedvig Lindahl. Så, vad tycker ni? Har jag rätt, eller är jag helt ute och reser?
Vi är mitt inne ett internationellt fönster, ett fönster där vi fått indikationer om att vårens OS-kval kan bli ännu tuffare än man tänkt sig.
Jag har tidigare sett Norge som knapp men klar favorit närmast före Sverige och Schweiz, medan Nederländerna släpat efter. Oddsen skulle kunna skrivas som 30–25–25–20, där oddset på Nederländerna är så högt bara beroende på att de har hemmaplan.
Efter de här två senaste internationella fönstren är det nog dags att ta nederländskorna på fullt allvar i kvalet. För en dryg månad sedan besegrade man Frankrike med 2–1 på bortaplan. Att vinna i Paris är ytterst imponerande, även om det på klippet känns som en lite turlig seger:
I dag har Nederländerna visat att segern mot fransyskorna inte var en tillfällighet, och att Manon Melis, Lieke Martens med fler i högsta grad är en allvarlig kandidat till Europas sista OS-plats. De vann nämligen hemma mot Japan med 3–1 efter två mål av Melis och ett av Martens. Det har alltså blivit raka segrar mot Frankrike och Japan. Visst är det både imponerande och lite skrämmande?
Det svenska landslaget har ju som bekant varit samlat på Bosön under veckan. I dag föll man med 2–0 mot Stockholm P15 i en match som spelades över 3×25 minuter. Jag har inte sett något klipp från matchen och kan således inte ha några synpunkter, inte mer än att resultatet känns rätt rimligt.
Min känsla var försiktigt optimistisk efter Sveriges seger mot Danmark tidigare i höst. I veckan såg jag delar av matchen när danskorna vann med 1–0 borta mot Slovakien. Efter att ha sett den matchen måste jag nog värdera ner vår senaste seger. Danmark är nämligen inte bra för tillfället.
* Apropå Sverige och OS-kvalet uttalade Pia Sundhage i veckan kritik mot upplägget. Jag håller med om att det är orättvist att ha VM som kvalturnering eftersom man kan missa OS utan att ha förlorat mot ett enda europeiskt lag. Däremot håller jag inte med om Sundhages lösning om att införa en bronsmatch i EM.
Att OS-kvalet skulle hållas tre år innan turneringen och även innan VM-kvalet är påbörjat, det känns minst lika orättvist som att använda VM som kvalturnering. Jag tycker nog att en kvalturnering under våren är ok. Fast det mest rättvisa vore förstås att låta hela kvalet avgöras i den turneringen. Alltså att inte dela ut någon OS-plats i VM.
* Apropå OS-kval lottades det nord-, latin- och mellanamerikanska kvalet nyligen. I Concacaf-kvalet fick Kanada den enklaste gruppen, medan USA egentligen fick bäst lottning. De två OS-platserna går ju till de båda lag som vinner semifinalerna. Kanada har enklast väg till semi, men kommer sannolikt att få tuffare motstånd där än USA.
Grupperna blev: A: USA, Mexiko, Costa Rica och Puerto Rico. Grupp B: Kanada, Trinidad & Tobago, Guatemala och Guyana.
Kvalet spelas i Frisco, USA med start den 10 februari.
* Apropå lottning lottades ju kvarts- och semifinaler i Champions League i veckan. Rosengård hamnade på den tyska halvan. Man fick Frankfurt i kvarten och vinnaren av Wolfsburg och Brescia i en eventuell semifinal.
Det är självklart ingen drömlottning. Men med tanke på hur de tyska lagen har spelat i höst är det absolut inte någon omöjlig uppgift heller. Tyvärr är det nästan fyra månader till kvartsfinalerna, vilket gör att Frankfurt har gott om tid att hitta flytet, medan Rosengård inte har några tävlingsmatcher att spela ihop sitt nya lag på.
Brescia skall inte ha något att sätta emot Wolfsburg. Utgångstipset är alltså att det blir en heltysk semifinal, men gardera gärna med Rosengård.
På den andra halvan hamnade de båda franska lagen. Lyon fick den riktiga drömlotten, Slavia Prag, medan PSG ställs mot Barcelona. Här talar ju allt för en helfransk semi.
* I morgon 14.00 avslöjas vilka tre spelare som går till final i kampen om årets guldboll, Ballon d’Or för kvinnor. Då avslöjas också vilka mål som går till final i Puskas Award. Där är Carli Lloyd:s skott från mittlinjen i VM-finalen damrepresentant bland tio snygga mål.
Om man bara ser till skönhet är inte Lloyds mål någon vinnare. Men att göra ett sådant mål i en VM-final höjer värdet på det rejält.
* Det har alltså spelats ett stort antal landskamper den senaste veckan. Bland de träningsmatcher som spelats kan noteras att Tyskland och England spelade 0–0 och att Nya Zeeland vann med 1–0 mot Brasilien.
I EM-kvalet skrällde ju Turkiet i onsdags genom att ta poäng av Ryssland. Sedan dess har det varit fritt från skrällar. Även om Bosnien höll emot England i 69 minuter i dag. Att VM:s bronsmedaljörer bara vann med 1–0 hemma får ses som en framgång för det bosniska laget.
Frankrike gjorde ett par fina mål i 6–0-segern mot Albanien:
Det spelas fler matcher måndag och tisdag, med Schweiz–Tjeckien och Spanien–Portugal som de mest intressanta.
Tyvärr verkar det här EM-kvalet bli ganska ointressant. Kollar man grupp för grupp talar mycket för att topp två blir:
1: Island och Skottland.
2: Spanien och Finland. Här kan möjligen Irland eller Portugal utmana om andraplatsen.
3: Frankrike och Ukraina/Rumänien.
4: Sverige och Danmark.
5: Tyskland och Ryssland.
6: Schweiz och Italien.
7: England och Belgien.
8: Norge och Österrike.
Som bekant går ju alla gruppsegrarna och de sex bästa tvåorna direkt vidare. De två sämsta tvåorna spelar playoff om den sista EM-platsen. Nederländerna är ju redan klara som arrangör.
I går var alltså USA:s guldlag i Los Angeles och mötte sina supportrar, i morgon tar kronprins William emot det engelska bronslaget och i kväll (Tv4sport 19.30) drar damallsvenskan igång igen med AIK–Piteå.
Jag avslutar i och med det här inlägget min VM-bevakning, men det är ju ofrånkomligt att VM kommer att nämnas i ett eller annat inlägg även framöver.
Under VM-uppehållet har AIK bytt tränare. Mattias Eriksson har tvingats lämna plats för Nazanin Vaseghpanah. Det blir intressant att se om det bytet får någon positiv effekt för Solnalaget.
Kanske har Vaseghpanah snappat upp några av de trender som har märkts under mästerskapet i Kanada, vilket skulle kunna lyfta AIK från sitt prekära läge i det damallsvenska bottenträsket. Mitt sista VM-inlägg har jag tänkt att just ta upp de trender som varit synbara i Kanada.
En allmän trend som det kanske inte går att lära sig så mycket av, men som är väldigt positiv, är att spelstandarden på den internationella damfotbollen fortsätter att förbättras med mycket hög hastighet. Såväl den taktiska skickligheten som den individuella tekniken har blivit klart bättre sedan 2011.
Av de 24 VM-lagen i Kanada höll 21 god nivå, något som gör att man kan slå fast att beslutet att öka antalet lag var klokt.
På sikt kan det nog även bli 32 lag. Fast det lär det nog dock dröja några år, för i nuläget är det bara i Europa som det finns tillräcklig potential bland de lag som stod utanför VM. Och att släppa in ytterligare åtta europeiska lag lär inte vara aktuellt.
Spelmässigt var den största trenden den allt större taktiska medvetenheten, vilket i första hand visade sig genom det genomgående förbättrade försvarsspelet.
Det här var ju försvarsspelets VM, ett mästerskap där en stabil defensiv ledde till framgång – inte hög press och böljande anfallsfotboll. Till slut utdelades alla medaljerna till lag som i större grad tog sig fram genom en stabil, välorganiserad och uppoffrande försvarsfotboll än genom publikfriande offensiv – jag tänker förstås på USA, Japan och England.
Intressant var ju att USA inledde VM med en 4-4-2-uppställning där man hade tre utpräglade forwards på planen, plus offensivt inriktade mittfältare som Lauren Holiday, Carli Lloyd och Megan Rapinoe och offensivt lagda ytterbackar. Trots den hyperoffensiva balansereringen höll man ihop defensiven, medan man inte fick ut speciellt mycket av lagets stora offensiva kvaliteter.
Men när man bara hade en utpräglad forward på planen och valde en på pappret mer defensiv 4–4–1–1-uppställning växte även offensiven. Plötsligt hade man ett sylvasst anfallsspel.
Fast det är värt att notera att både i semifinalen och finalen valde USA att spela kontringsspel. Både Tyskland och Japan hade större bollinnehav mot USA, utan att kunna skaka amerikanskorna. USA backade hem och lät motståndarna ha bollen på ofarliga ytor. När amerikanskorna vann bollen hade de däremot ett snabbt, precist och offensivt passningsspel. Då hotade de hela tiden motståndarlagen.
För de lag som i första hand hade ett offensivt tänk, och som satte hög press, blev VM däremot ingen framgång. Här tänker jag i första hand på Frankrike och Tyskland. Fransyskorna hade ett så bra anfallsspel att de kunde ha gått hela vägen, men de föll på bristfällig effektivitet. Tyskorna föll däremot i första hand på att man hade en för långsam backlinje och blev alldeles för känsliga för kontringar.
På det här temat vill jag tipsa om när Calle Barrling besökte SVT:s VM-soffa i samband med kvartsfinalerna. Vår F19-förbundskapten konstaterade just att de svenska ”spionerna” hade sett en gemensam trend i Kanada, nämligen att nästan alla lag var försiktigare än tidigare – och backade hem. Alltså att de flesta lagen spelade ett lågt försvarsspel för att stänga ytan bakom sin backlinje.
Barrling konstaterade att det innebär att lagen måste hitta verktyg som biter mot den typen av defensivt medvetna motståndare. Alltså att kravet på ett kreativt kombinationsspel ökat. Om fyra år kommer vi säkert se fler lag än Frankrike som har kapacitet att spela ett högt försvarsspel och bjuda på ett snabbt och kreativt kombinationsspel i offensiven.
Det är ju så att försvars- och anfallsspel växeldrar. När försvarsspelet blir bättre måste man hitta nya sätt att anfalla på. Och när anfallsspelet blir bättre måste man vässa försvaret.
Tillbaka till det förbättrade försvarsspelet. En annan följd av det är att betydelsen av fasta situationer har ökat. Det märktes inte minst när det blev tajta och jämna matcher i slutspelet. I de fyra sista VM-matcherna gjordes det första målet på fasta situationer i form av straffar eller hörnor.
USA kopplade ju exempelvis ett järngrepp om finalen genom två tidiga hörnmål.
Den intressanta funderingen som följer på det här iakttagelserna är ju frågan: vad betyder det här då för det svenska landslaget?
Det är ju förstås en väldigt bra fråga som måste utredas grundligt. Tyvärr var det ju inte oväntat att vårt lag skulle vara långt ifrån någon guldstrid.
I samband med trupputtagningen konstaterade ju jag att vi får vara nöjda om Sverige kvalar in till OS. Jag ansåg i samma inlägg att Pia Sundhage spelade ett högt spel på mittfältet, där bristen på bollvinnare var överhängande.
Där och då anade jag dock inte att vår insats skulle bli riktigt så dålig som den blev. Fast hade jag vetat att det skulle bli de låga försvarens VM borde jag ha förstått. Sanningen är ju att Sverige hade jätteproblem att få hål på lågt spelande blåbärslag i VM-kvalet.
Det är ju också så att Sverige var lite av en föregångare när det gäller den här typen av fotboll. Det var ju på många sätt så som vårt lag spelade i VM 2011. Då var Sverige ett otäckt lag att möta, ett stabilt kollektiv som inte bjöd på något, men som var hyperfarligt varje gång det närmade sig motståndarnas straffområde.
Faktum är att jag tänkte 2011 när jag såg det svenska U21-landslaget på herrsidan vinna EM-guld i förra veckan. U21 byggde sina framgångar på hårt defensivt arbete och på sylvassa omställningar. Det var samma framgångsrecept som vårt F19-landslag använde i EM 2012 och vårt P17 i VM 2013.
Faktum är att det där U21-laget gjorde väldigt mycket nytta för Sundhage. Det kanske inte räddade henne kvar på jobbet, för känslan är att det aldrig var nära att hon skulle få sparken. Men U21-framgångarna gjorde att Sundhage och hennes lag slapp ifrån en hel del negativt fokus efter hemresan. Det svenska fotbollsintresset flyttades ju snabbt till Tjeckien och U21.
Huruvida det är bra eller dåligt för svensk damfotboll att Sundhage sannolikt blir kvar är ju omöjligt att veta. Spontant känns det inte bra, eftersom hon har gått vilse en gång och gjort att vi tappat både vår försvarsorganisation och två års utveckling.
Men väljer förbundet att satsa på Sundhage igen är det bara hoppas att hon gör en bättre analys av vad som krävs framöver och kanske kan hitta ett nytt och bättre spår för vårt A-landslag.
Tillbaka till Calle Barrlings analys i SVT. Han pratade om att man kan se och lära av den typen av kombinationer som Tyskland och Frankrike använder. Han sa också att:
”Sett ur ett längre perspektiv är det inte så att man bara för att man har felvallat i ett mästerskap har inte hela landets fotboll blivit sämre. Jag tycker att våra ungdomslag har bevisat det de senaste åren.”
Ja, det finns talang i Sverige. Men vi måste satsa på rätt spelare. Vi måste ha mer kreativitet, mer smartness. Mot starka, lågt stående backlinjer funkar det inte att spela med forwards som helst bara vill springa i djupled som Lotta Schelin och Sofia Jakobsson.
Vi måste hitta både smarta forwards och smarta offensiva mittfältare.
Barrling nämnde Kosovare Asllani som en spelare som trivs i spelyta två, alltså ytan framför motståndarnas backlinje. Där har han mitt medhåll. Nu var Asllani skadad i Kanada och kunde inte göra sig själv rättvisa, men det ologiska var ju att hon från början var placerad som yttermittfältare i Sundhages VM-lag. På kanten kommer hon för långt ifrån de ytor där man vill se henne.
Kosovare Asllani
Jag såg på Tv4 häromdagen att Sundhage hade pratat med Lotta Schelin och att vår förbundskapten var lycklig över att ha Schelins stöd. Det är ju bra.
Men faktum är att jag tycker att Sverige skall lära av det här VM-fiaskot och förutsättningslöst börja bygga ett helt nytt lag utifrån de förutsättningar som kommer att gälla framöver.
Lotta Schelin är förstås del av ett sådant bygge, men är det kring henne man skall bygga framtidens lag? Jag är inte säker. Jag tycker att man bör lyfta på stenarna och se vad som finns under. Kanske kommer man fram till att de spelare som var med i Kanada kommer att vara Sveriges bästa även om ett och två år, och då är det ok. Men jag tycker alltså att man bör ge nya spelare chansen att visa upp sig innan man satsar vidare på årets VM-lag.
Kanske kan det vara kring Asllani som den svenska offensiven bör byggas framöver.
Kollar vi längre fram i tiden är den allra största utmaningen för svensk damfotboll att hitta smartare forwards och offensiva mittfältare. Här har jag lite lösa funderingar.
De flesta framgångsrika damfotbollsspelare har ju spelat pojkfotboll ganska högt upp i åldrarna. Jag tycker att man kanske skall fundera på att låta stora talanger träna med pojklag ännu högre upp i åldrarna. Där tvingas tjejerna utveckla sitt spelsinne för att kompensera för grabbarnas bättre fysik.
Några andra tankar jag har är att köra flickfotboll på mindre planer. Kanske sjumanna till och med 14 års ålder och sedan spela elvamanna mellan straffområdena upp till 19 års ålder. Alltså bara ha seniorfotboll på fullstor plan – allt för undvika att bara premiera snabba djupledslöpare utan även ge större plats för närkampsspel och för de spelare med god speluppfattning. Dessutom tvingar kortare planer fram mer kant- och inläggsspel – vilket i sin tur borde öka nickförmågan.
Kollar vi Sundhages svenska VM-elva i år gick det ju knappt spela inläggsspel. Ingen av de offensiva spelarna hade ju förmågan att vinna nickdueller.
Däremot står sig vårt landslag mycket bra när det gäller fasta situationer. I backlinjen finns den nickstyrka som krävs på internationell nivå.
Slutligen ser jag en annan brist i landslaget – vinnarskallarna. Känslan är att det är för många snälla spelare och för få som är beredda att offra näsan för att slänga sig fram och nicka in ett segermål. De vinnartyper som finns i våra flicklandslag måste vårdas på bästa sätt.
Här slänger jag gärna in en U21-jämförelse igen. Kolla in en spelare som John Guidetti. Han var långt ifrån den bästa svenska spelaren i EM, kanske borde han inte ens ha platsat på rent spelmässiga grunder. Men ändå var han kanske viktigast i laget. För vilken ledare och vilken vinnare han var – både på och vid sidan av planen. Han föregick med gott exempel genom stenhårt jobb på planen och glada och uppmuntrande miner när han satt på bänken. Det var liksom inte snack om att deppa eller gnälla när han blev utbytt. Stort.
Efter varje VM tar Fifa ut ett världslag. De senaste gångerna har upplägget varit att man presenterar laget i form av en 23-mannatrupp. De brukar prioritera att plocka spelare från så många lag som möjligt.
Jag har följt upplägget och presenterar här mitt världslag från mästerskapet i Kanada. Från den startelva jag hade inför de två avslutande matcherna blev det två ändringar. Japanska mittbacken Azusa Iwashimizu hade en tung dag i finalen och flyttas ur startelvan, men är ändå kvar i truppen.
Jag väljer även att byta vänsterback. Meghan Klingenberg tar klivet från bänken in i startelvan. Här är mitt världslag. Startelvan är uppställd enligt USA:s gulduppställning 4–4–1–1:
Hope Solo, USA
Lucy Bronze, England Wendie Renard, Frankrike Becky Sauerbrunn, USA Meghan Klingenberg, USA
Aya Miyama, Japan Amandine Henry, Frankrike Ramona Bachmann, Schweiz Louisa Necib, Frankrike
Carli Lloyd, USA
Celia Sasic, Tyskland
Resten av truppen:
Målvakter: Erin McLeod (Kanada) och Lydia Williams (Australien).
Backar: Ali Krieger (USA), Steph Houghton (England), Azusa Iwashimizu (Japan) och Laure Boulleau (Frankrike).
Mittfältare: Wang Lisi (Kina), Lady Andrade (Colombia), Simone Laudehr (Tyskland) och Lisa De Vanna (Australien),
Forwards: Anja Mittag (Tyskland) och Gaelle Enganamouit (Kamerun).
Coacher blir Mark Sampson och Jill Ellis.
Inför finalen skrev jag att jag höll Bachmann som VM:s bästa spelare. Efter finalen reviderar jag den uppfattningen. Där är nu i stället Lloyd min etta, med Bachmann som tvåa och Henry som trea.
Den enda svenska spelare som fanns med i funderingarna kring det här världslaget var Hedvig Lindahl. Det fanns dock många duktiga målvakter och hon tillhörde de spelare som hamnade just utanför laget. I det sällskapet finner vi även spelare som Nadine Angerer, Wang Fei, Kadeisha Buchanan, Elodie Thomis, Lena Goessling, Shirley Cruz, Megan Rapinoe, Formiga, Morgan Brian, Alex Morgan, Eugenie Le Sommer, Marie-Laure Delie, Christine Sinclair och Jodie Taylor.
Det blir intressant att se hur mitt världslag stämmer överens med de officiella, när det presenteras. Jag välkomnar för övrigt synpunkter. Jag har ju inte sett alla matcherna och har säkert missat någon spelare som borde ha varit med.
I och med Sverige–Tyskland om en timme drar alltså åttondelsfinalerna i VM i gång. Därmed har det blivit hög tid för mig att gå igenom alla de åtta drabbningarna.
Utöver att det är VM är det ju dessutom europeiskt OS-kval, ett kval där de tre bästa får spela i Brasilien nästa år. Det ligger alltså mer än bara en kvartsfinalplats i potten i mötet Sverige–Tyskland.
Det är även så att vi svenskar nu i slutspelets inledning bör hålla tummarna för alla utomeuropeiska lag – och England. Det om det. Här är en kort genomgång av åttondelsfinalerna. Jag tar dem i den ordning de är placerade i slutspelsträdet – och alltså inte efter hur de spelas:
Kina–Kamerun
I natt 01.30
Odds: 49–51
Det här känns på förhand som en vidöppen match. Men jag tror att ett välorganiserat, men något uddlöst Kina kommer att få svårt mot ett ganska oorganiserat men väldigt vasst Kamerun. De otämjbara lejoninnorna har bra publikstöd i Edmonton och såg riktigt starka ut mot ett i och för sig lätt reservbetonat Schweiz. Dessutom har Eskilstunas Gaelle Enganamouit sett riktigt, riktigt stark ut. Det kan bli både förlängning och straffar, men jag tror alltså att charmiga Kamerun dansar vidare.
USA–Colombia
Natten mot tisdag 02.00
Odds: 97–3
Colombia har stått för en skräll i mästerskapet. Det är inte mycket som talar för att man kan ställa till med en till. Även om USA inte har imponerat så mycket som man kanske väntat sig bör deras fysiska spel bli för mycket för små och tekniska colombianskor. Känslan är även att Alex Morgan kan ha behövt Nigeriamatchen för att skjuta in sig. I den här matchen tror jag att hon gör mål.
Tippar jag rätt blir det alltså en kvartsfinal mellan Kamerun och USA.
Tyskland–Sverige
I dag 22.00
Odds: 80–20
Sett till turneringen hittills är tyskorna jättefavoriter, därav det klara tyska favoritoddset. Men i bakhuvudet maler en känsla av att Sverige kommer att vinna en match i den här turneringen. I VM-journalisternas interna tips har jag därför tippat med hjärtat – 3–2 i svensk favör. Mycket mer om den här matchen i föregående inlägg.
Frankrike–Sydkorea
I morgon 22.00
Odds: 90–10
Frankrike fick igång målskyttet senast och är ett klart bättre lag än Sydkorea. Koreanskorna kommer inte minst att få det väldigt jobbigt med långa fransyskor vid fasta situationer. Det här känns tyvärr som en säker fransk seger. Jag skriver tyvärr eftersom det inte är bra för svensk del i OS-kvalet.
Det blir alltså sannolikt kvartsfinal mellan Tyskland och Frankrike, eller blir det mitt bakhuvud som får rätt?
Brasilien–Australien
I morgon 19.00
Odds: 49–51
Här har vi ytterligare en vidöppen historia. Brasilien har hållit nollan hittills, men jag är ändå högst osäker på deras försvarsspel. De har mött spelskickliga men ganska uddlösa lag som Sydkorea, Spanien och Costa Rica. Nu ställs de mot ett lag med vass och smart offensiv. Även om australiensiskorna var sämre offensivt mot Sverige än i de två första matcherna tror jag att Brasilien är ett lag som passar dem bra. I min värld är Marta:s gäng överskattat. Kanske ändrar jag uppfattning i morgon – men i dag är Australien min knappa favorit här.
Japan–Holland
Natten mot onsdag 04.00
Odds: 70–30
Japan har imponerat genom att vinna sina tre matcher. Fast spelmässigt har laget inte visat några guldtakter ännu. Eftersom Holland har sett riktigt blekt ut får japanskorna ändå räknas som ganska klara favoriter. Men skulle det stämma för trion Lieke Martens, Vivianne Miedema och Manon Melis finns det absolut skrällchans. Med tanke på att Holland ingår i OS-kvalet är det dock bäst för svensk del med favoritseger här.
Jag tror alltså att vi får en kvartsfinal som blir en repris på fjolårets final i de asiatiska mästerskapen, Japan–Australien.
Norge–England
Måndag 23.00
Odds: 55–45
Här har vi ytterligare en öppen drabbning. England har haft problem med sjukdomar i laget och inte kunnat mönstra önskad elva i sina matcher. Kanske är det dags nu. Norge visade i den andra halvleken mot Tyskland att laget har kvalitet när bästa elvan är på planen. Jag håller norskorna som knappa favoriter sett till deras rutin på att nästan alltid gå långt i mästerskap. Men det är inget stort favoritskap. Och för svensk del är det ju bäst om England vinner – de ingår ju inte i OS-kvalet eftersom Storbritannien tackat nej till spel i Rio nästa år.
Kanada–Schweiz
Natten mot måndag 01.30
Odds: 55–45
Även den sista åttondelsfinalen är oviss på förhand. Kanada har varit stabilt, men så länge inte Christine Sinclair lyfter till den världsnivå hon har kapacitet för, så saknas en nivå i offensiv kreativitet. Schweiz å sin sida vilade lite folk mot Kamerun och är starkare än de visade där. Ramona Bachmann är dessutom i kanonform, något som gör att det så stabila kanadensiska försvarsspelet kommer att prövas rejält. Med tyngd, vilja och stort publikstöd i ryggen tror jag ändå att Kanada reder ut det här. Men det kan krävas både förlängning och straffar.
Den sista kvartsfinalen skulle alltså därmed bli en drabbning mellan Kanada och Norge.
Det skrällde till rejält i går. Colombias seger mot Frankrike måste vara en av VM-historiens allra största – om inte den största. Personligen kan jag inte komma på någon liknande knall.
Personligen gav jag Colombia bara en procents chans att slå Frankrike. Det var alltså en riktig högoddsare.
Den andra gruppomgången var den där de stora drakarna hackade. Alla de fyra lag jag har som guldkandidater var i gungning – bara Japan lyckades vinna. Det är förstås väldigt kul för damfotbollen. För Sverige var det däremot inte bra att Colombia lyckades vinna. Resultatet innebär ju att möjligheten att avancera till slutspel som grupptrea på två poäng numera är borta.
Sverige måste alltså ta poäng mot Australien på tisdag för att ha chansen. För att vara säkra på avancemang krävs seger.
Går vi igenom alla grupper är Brasilien klara som gruppsegrare i sin grupp och Japan är i praktiken klara. De lär ju ta en poäng av Ecuador i sista omgången – trots att Norio Sasaki lär ställa över alla sina nyckelspelare.
I övrigt kan man konstatera att allt talar för att fyra poäng kommer att räcka till avancemang. Det innebär att Kanada, Norge, USA och Colombia i praktiken också är klara för åttondelsfinal.
Så här är läget i VM, grupp för grupp:
Grupp A: Kanada +1 4
Kina +-0 3
Holland +-0 3
Nya Zeeland –1 1
Här är det fortfarande vidöppet. Klart är att Kanada inte kan bli sist och att Nya Zeeland inte kan vinna gruppen. Jag gick igenom gruppen i slutet av det här inlägget.
Grupp B:
Tyskland +10 4
Norge +4 4
Thailand –3 3
Elfenbenskusten –11 0
Här vinner tyskorna gruppen på målskillnad bara man gör sin plikt mot Thailand. Thailänskorna har chansen att avancera. Fast då krävs antingen poäng mot Tyskland – något som känns omöjligt hur reservbetonat Silvia Neid än mönstrar sitt lag. Eller så får Thailand hoppas på att Sverige och Nigeria förlorar sina matcher i grupp D samt att Brasilien gör sin plikt och slår Costa Rica i grupp E. Skulle de resultaten slå in räcker tre poäng till avancemang – oavsett målskillnad.
Grupp C:
Japan +2 6
Schweiz +8 3
Kamerun +5 3
Ecuador –15 0
Troligen går alla de tre topplagen vidare till slutspel, även om något av dem skulle sluta på tre poäng borde man klara sig tack vare god målskillnad. Japan har kvar Ecuador och kommer således att vinna gruppen. Schweiz och skrällaget Kamerun gör upp om andraplatsen i ett inbördes möte. Kamerun skakade verkligen Japan i fredags. Kvitteringen hängde i luften på slutet.
När Schweiz slog Ecuador med 10–1 noteras ett par anmärkningsvärda saker. Dels att Fabienne Humm slog till med VM-historiens snabbaste äkta hattrick. Hon drog in sina tre mål på fem minuter i början av den andra halvleken. En annan anmärkningsvärd notering var att Ecuadors Angie Ponce också gjorde tre mål. Två av dem satte hon i eget mål…
Grupp D:
USA +2 4
Australien +-0 3
Sverige +-0 2
Nigeria –2 1
Det här är den mest vidöppna gruppen av alla. Klart är att USA inte komma sist, däremot kan alla lag fortfarande vinna gruppen. För svensk del gäller att vi sämst kommer tvåa om vi slår Australien. Skulle matchen däremot bli oavgjord samtidigt som Nigeria slår USA – då kommer vi sist och är utslagna. Vi kan alltså på förhand inte vara säkra på avancemang vid kryss, även om det är troligt att det räcker. För personligen tror jag att USA kommer att vinna mot Nigeria.
På klippet nedan kan man förresten se hur solklart det är att Sverige skulle haft straff när Sydney Leroux fäller ut armen. Dessutom kan jag inte förstå hur inte Jessica Samuelsson får frispark när hon blir nedskallad av Carli Lloyd. Verkligen en otroligt svag domarinsats.
Grupp E:
Brasilien +3 6
Costa Rica +-0 2
Spanien –1 1
Sydkorea –2 1
Här är Brasilien alltså klara gruppsegrare. I den här gruppen ser trean ut att få svårt att avancera – det gäller alltså att komma tvåa för de tre övriga gängen. Skrällgänget Costa Rica bör nog ta minst en poäng av Brasilien i sista omgången för att avancera. Med tanke på att Brasilien lär spela med B-laget finns dock chansen. För Sydkorea kan dagens sena costaricanska kvittering bli ödesdiger. Koreanskorna möter Spanien i en helt avgörande match om avancemang. Blir det kryss riskerar båda lagen att åka ur.
Apropå dagens matcher så har jag bestämt för mig att straffområdeslinjen tillhör straffområdet, vilket innebär att Sydkorea blev berövat en andra straff.
Grupp F:
Colombia +2 4
England +-0 3
Frankrike –1 3
Mexiko –1 1
Så till den riktiga skrällgruppen. Colombia hade alltså spelat sju matcher i VM- eller OS-sammanhang innan dagens. På de sju matcherna hade man gjort ett mål och tagit två poäng. I dag vann alltså laget med 2–0 mot världstrean Frankrike. Spelmässigt stod colombianskorna upp oväntat bra. Det var alltså inte en ren turseger. Eller.
Lite tur var det. För Colombia hade vansinnig tur med domsluten. Frankrike blev ju nämligen berövat på VM:s allra klaraste hands-straff vid ställningen 1–0. Fifa har inte tagit med den i sitt klipp, men den går att se här:
England slog Mexiko med 2–1 och har därmed också ett ben i slutspelet. Engelskorna vann dock inte utan problem och hade jag varit Mark Sampson hade jag funderat över ett målvaktsbyte. Karen Bardsley känns inte på något sätt som en säker sista utpost.
Faktum är ju att Frankrike nu riskerar att missa gruppsegern. Fast jag tror kanske ändå att fransyskorna kan ta hem det. De kommer vara rejält revanschsugna mot Mexiko och kan kanske ta sig förbi Colombia och England som ju möts i en intressant drabbning i sista omgången.
Jag har för övrigt odds på matcherna i den sista omgången. Nu när förutsättningarna är klara ser oddsen ut så här:
Mexiko–Frankrike 5–15–80
England–Colombia 65–25–10
Costa Rica–Brasilien 15–35–50
Sydkorea–Spanien 30–40–30
Slutligen några rubriker efter andra omgången:
Bästa utespelaren: Ramona Bachmann. Gjorde hattrick och ser ut att kunna springa rakt igenom motståndarförsvaren.
Bästa målvakten: Sandra Sepulveda. Colombias målvakt gjorde ett par avgörande räddningar mot Frankrike och blir omgångens målvakt, knappt före Hedvig Lindahl, som kändes väldigt stabil mot USA.
Bästa laget: Tyskland – även om de bara fick en poäng. Dominansen mot Norge i första halvleken var så stor att jag fortsatt tycker att tyskorna är de som imponerar mest. Fast är man inte effektivare än mot norskorna så…
Snabbaste anfallsspelet: Australien. Deras kantspelare Lisa De Vanna och Sam Kerr har sådan fart och sådan tajming att det är rena njutningen att se dem. Fast kanske inte på tisdag – om man är svensk.
Största överraskningen: Colombia. När jag såg dem 2011 tyckte jag att de såg ut som ett juniorlag. De har verkligen växt till sig.
Näst största överraskningen: Kamerun. Anförda av Gaelle Enganamouit har man en riktigt stark offensiv. Försvarsspelet bör man däremot jobba vidare med.
Största besvikelsen: Frankrike. Lyckades inte skapa speciellt många målchanser mot Colombia. Speluppläggaren Louisa Necib överarbetade situationerna mest hela tiden och blev utbytt.
Måldrottningen: Anja Mittag är numera ensam i skyttetoppen med sina fyra mål.
Snabbaste hattricket: Fem minuter av Fabienne Humm.
Snyggaste målet: Maren Mjelde:s frispark i krysset.
En blogg om internationell damfotboll 