Kategoriarkiv: VM i fotboll 2019

Världsmästerskapet i fotboll 2019 spelades i Frankrike 1–30 juni 2019. För andra gången var det 24 deltagande lag. Spelorter var: Paris, Auxerre, Grenoble, Le Havre, Lyon, Montpellier, Nancy, Nantes, Nice, Reimes, Rennes och Valenciennes. Guldet gick till USA. Silver till Nederländerna, brons till Sverige och England slutade på fjärde plats.

Fortsatta tyska tester

Publicerad den av
Svara

I dag valde jag bort Tysklands träningslandskamp mot Skottland för att i stället se herrfotboll på Påskbergsvallen i Varberg, i form av Hallandsderbyt i superettan mellan Varbergs Bois och Falkenberg.

Ett intressant inslag i den matchen hette Julia Magnusson. Hon är assisterande domare, och klarade sig alldeles utmärkt på näst högsta svenska herrnivå. Därmed borde hon också vara högkvalificerad för dammatcher på allra högsta världsnivå. Kul.

Jag valde alltså bort Tysklands 3–0-seger mot Skottland, men har sett det här sammandraget. Där framgår att alla tre målen gjordes i den första halvleken, och att det tyska landslagets skyttedrottning Celia Okoyino da Mbabi gjorde två av dem – båda inom loppet en minut i halvlekens slutskede.

Hon lär blir otroligt viktig för tyskorna i EM-slutspelet. Att hon verkar vara på väg in i målform får förstås förbundskapten Silvia Neid att njuta.

Dagens tyska startelva ligger sannolikt väldigt nära lagets första EM-elva. Men alla tidiga byten indikerar ändå att Neid fortfarande provar sig fram en aning. Och hon inte jobbar lika hårt med att spela ihop ett lag som Pia Sundhage gör i Sverige.

På vissa positioner avgör säkert lagets tre förberedelsematcher inför EM vem som startar mot Holland den 11 juli.
Utöver dagens match skall tyskorna även möta Kanada (onsdag i Paderborn) och Japan (29 juni i München) innan EM.

Jag kan tänka mig att ett sådant högerbacksplatsen är en sådan position där loppet fortfarande är öppet – och då mellan Bianca Schmidt och Luisa Wensing. Kanske även den ena centrala mittfältspositionen också där Nadine Kessler och Simone Laudehr utgör kandidater. Att Neid gav de fyra nämnda spelarna varsin halvlek i dag är en indikation på att så är fallet.

Jag trodde också möjligen att Wolfsburgs Josephine Henning skulle ha en liten chans att slå sig in i mittlåset. Men av dagens match verkar det inte troligt, då det gamla pålitliga paret Annike Krahn och Saskia Bartusiak fick spela hela matchen.

Även Malmös Anja Mittag spelade hela matchen. På klippet ovan syns att hon var inblandad i en del, och att hon hade ett par riktigt bra chanser. Men närmare än ett stolpskott kom inte Mittag i dag.

Tyskland spelade så här: Nadine Angerer – Schmidt (Wensing, 46), Krahn, Bartusiak, Babett Peter (Jennifer Cramer, 46) – Kessler (Laudehr, 46), Lena Goessling – Mittag, Dzsenifer Marozsan (Svenja Huth, 46), Leonie Maier (Lira Bajramaj, 64) – Celia Okoyino da Mbabi (Lena Lotzen, 64)

* Den norska toppserien är den enda europeiska toppliga som inte har tagit EM-uppehåll ännu. Den sista matchen innan mästerskapet spelas på onsdag. I dag var det fem matcher, och det blev hela fyra svenskmål.

Samtliga gjordes för Vålerenga, där Emelie Erlandsson gjorde lagets två första i den första halvleken och Kristin Carlsson lagets två första mål i den andra halvleken. Totalt vann Osloklubben med 6–1 hemma mot Klepp.

Båda topplagen LSK och Stabaek vann sina bortamatcher i dag med fyra måls marginal. LSK mot Trondheims-Örn och Stabaek mot svensklaget Avaldsnes.

Stora skadeproblem i Tyskland

Publicerad den av
Svara

Enligt det tyska fotbollsförbundets officiella hemsida blev Kim Kulig i går den femte tyska spelaren på kort tid att tvingas lämna återbud till EM.

På ett landslagsläger svullnade Frankfurtmittfältarens ena knä upp, och hon tvingas därmed dra sig ur den tyska EM-satsningen.

Det handlar om samma knä som Kulig drog av korsbandet i under VM-kvartsfinalen mot Japan 2011. Kuligs skada var början till slutet för Tyskland i VM.

Hur stor skada Kuligs bortfall ställer till i det lägret är förstås något oklart. Klart är däremot att förbundskapten Silvia Neid börjar få en riktigt lång skadelista.

Hittills har följande spelare tvingats tacka nej till EM på grund av skador:

* Linda Bresonik, PSG – hälsenan
* Verena Faisst, Wolfsburg –  körtelfeber
* Viola Odebrecht, Wolfsburg – knäoperation
* Alexandra Popp, Wolfsburg – fotledsskada

Dessutom ingår Frankfurtduon Lira Bajramaj och Simone Laudehr i den tyska bruttotruppen till EM, två spelare som missat stora delar av årets säsong till följd av skador.

Tyskland spelar för övrigt landskamp mot Skottland i eftermiddag. Det blir intressant att se vad Neid ställer för startelva på benen.

Den tyska förbundskaptenen håller på att genomföra en generationsväxling och min uppfattning är att hon ännu inte har hittat sin optimala uppställning ännu. Hon lider lite av överflödets förbannelse, för det vimlar av talanger i tysk damfotboll.

Så faktum är att de här skadorna kanske kan vara positiva för Neid. I varje fall blir hennes val lite lättare.

Neid har inte presenterat den tyska EM-truppen ännu. För tillfället jobbar hon med följande spelare. Och även utan de fem skadade spelarna finns det kvalitet nog för att bärga ytterligare ett guld i det gänget.

Lång match mellan Malmö och Tyresö

Publicerad den av
Svara

När man ser matcher i efterhand är sällan den verkliga matchtiden 2×45 minuter. För gång på gång stannar man uppspelningen, spolar tillbaka och kollar detaljer. Ibland kollar man flera gånger.

För mig var matchtiden i gårdagens seriefinal något udda. Med alla tillägg kom jag upp i 70 minuter i första halvlek, medan det bara blev 55 i andra. En orsak till att den första halvleken blev så lång kommer i ett separat inlägg alldeles strax.

Nu till själva matchen. Jag hörde att Tony Gustavsson var besviken efteråt, eftersom han hade trott på att det skulle bli ännu bättre spel. Jag gissar att Tyresötränaren framför allt var besviken på sitt eget lag.

För som jag ser det var det en riktigt bra match. Inte fantastisk, men riktigt bra. Det var intensivt, högt tempo, heta närkamper – och fyra mål. Det man möjligen kan ha synpunkter är att tre av den kom efter bjudningar.

Men bjudningarna känns ändå inte ologiska. Dels för att båda lagen hade en bra förstapress. Dels för båda våra topplag kom till spel med stukade backlinjer. Tyresös till följd av av skador, medan Malmös har haft problem med form och självförtroende – kanske fortfarande som en följd av rasen mot Lyon.

Karin Lissel

Karin Lissel

Av backlinjerna var det Tyresös som hade störst problem i matchinledningen. Framför allt hade vikarierande lagkaptenen Karin Lissel det riktigt tungt. Malmö hittade flera gånger in till Anja Mittag på ytan bakom Lissel. Och då Tyresö spelar med ytterbackarna högt upp i banan var Annica Svensson sällan på plats för att hjälpa till.

Malmös backlinje å sin sida överraskade genom att falla hem på säkerhet, och strunta i de annars så vanliga chansbrytningarna. Det kändes klokt med tanke på vilken snabbhet Tyresö har framåt.

Försiktigheten straffade sig dock vid 0–2 – det enda målet som inte var ett rent bjudmål. Malmö satte en hård och bra förstapress med mittfält och forwards, och störde ofta Tyresös nya backlinje tidigt i uppspelsfasen. Men i den här situationen hittade Annica Svensson snyggt in till Veronica Boquete på en fri, och central yta. Därifrån kunde Boquete enkelt spela vidare till Marta på vänsterkanten.

Marta Viera da Silva

Marta Vieira da Silva

I det läget blev Lina Nilsson lite för passiv och backade för långt innan hon valde att ta klivet fram. Att Nilsson backade från början kändes inte fel. Men hon borde ha känt på Marta strax utanför straffområdeslinjen. Nu föll hon in fyra–fem meter i eget straffområde, och då hamnade Marta så nära mål att även hennes högerfot blev ett farligt vapen.

Övriga mål var alltså bjudningar. 0–1 kom sedan Amanda Ilestedt slarvat i ett uppspel. Trots att hon hade jättemycket tid lyckades hon slå bollen i ryggen på en pressande Caroline Seger. Bollen hamnade hos Christen Press, som i sin tur serverade Marta öppet läge. Det var Tyresös första avslut mot mål.

1–2 bjöd Carola Söberg på. Tyresömålvakten gjorde en helt galet dålig utrusning. Det var en av de många långa bollarna in bakom mittback Lissel som var upprinnelsen. Lissel förlorade duellen mot Anja Mittag, som i sin mottagning också passerade Söberg. Tyskan hade fått ett bra läge även om Tyresömålvakten hade stannat i sitt straffområde. Men så här enkelt hade det inte behövt bli.

Vid 2–2 var det Kirsten van de Ven som slog en riktigt dåligt passning på egen planhalva. Relativt ostörd slog hon bollen rakt till Katrine Veje, som lätt kunde frispela Mittag till vänster. Mittag avslutade i steget med tån, eller möjligen yttersidan. Ett snabbt och effektivt avslut. Malmö utnyttjade verkligen van de Vens misstag på ett skoningslöst – och riktigt snyggt – sätt.

Det var målen det. I övrigt var det mest Malmöchanser. Även om Tyresö också hade en alldeles utmärkt förstapress så tog sig Malmö förbi en hel del gånger. Ofta genom de där långa bollarna in bakom Lissel. Det är inte bara för målen jag tycker att Anja Mittag såg vassare ut än tidigare under säsongen. Hon var inblandad i väldigt mycket, och blir nog farlig i EM.

Anja Mittag

Anja Mittag

Apropå EM är här en liten genomgång av de EM-aktuella, svenska spelarna i matchen:

Amanda Ilestedt: Hon missade vid 0–1. Och även en gång senare i den första halvleken (34:e minuten) slarvade hon med ett enkelt uppspel. Då räddade hon i och för sig själv situationen genom att täcka ut Kirsten van de Vens avslut till hörna.

Men det är farligt att spela med så små marginaler på den här nivån. Förhoppningsvis är det läropengar för Ilestedt. För jag är lite splittrad här. Det är bra att Ilestedt vågar försöka spela. Men i landslaget, eller när motståndet är av Tyresös kaliber – då måste man öka marginalerna.

Däremot är det kul att se att Ilestedt är ett bra vapen vid fasta situationer. Hon var nära flera gånger.

Caroline Seger: Kändes bra. Utan att jag studerade henne jättenoga fick jag känslan att hon kanske börjar hitta sin roll i laget. Hon spelade enkelt, och gjorde det för laget.

Elin Rubensson: Gjorde ett väldigt piggt inhopp som högerytter. På sina 31 minuter tog hon sig förbi snabba Meghan Klingenberg flera gånger. Rubensson känns formstark. Och med tanke på att hon kan gå att använda i alla tre lagdelar skulle hon väl kunna vara en bra EM-joker?

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist: Imponerade inte på mig. Det var trångt på mitten, och när det blev ont om tid hade Dahlkvist problem med passningsspelet. Hon är dock så rutinerad att hon spelar säkert, och inte gör sig skyldig till farliga bolltapp. Var trots allt nära att bli matchvinnare på slutet.

Lina Nilsson: Klart godkänd – trots sin tvekan vid 0–2. Jag gillar ytterbackar som ger motståndaren chansen att missa, och inte chansar bort sig direkt. Men Marta är förstås en av världsfotbollens svåraste motståndare. Och Nilsson klarade trots allt den matchen i matchen bra.

Carola Söberg: Undrar om inte den grova missen vid 1–2-målet rätt rejält försämrade värdet på hennes aktier i kampen mot Hedvig Lindahl om en plats i EM-truppen.

Malin Levenstad

Malin Levenstad

Malin Levenstad: Stabil match. Den bästa insatsen från henne som jag sett i år. Visade att hon vill vara med i Malmös startelva framöver. Jag reagerar dock fortfarande på att hon blir så liten när hon skall täcka skott. Hon verkar nästan försöka gömma sig. Det känns konstigt, för jag upplever annars Levenstad som rätt tuff.

Annica Svensson: Godkänd. Hade ett andraassist till 0–2-målet, och höll relativt rent på sin kant.

I övrigt från matchen måste jag berömma Malmös andra halvlek. Det var den bästa jag har sett dem göra på mycket länge. Kanske någonsin. För även om Tyresö hade problem i backlinjen är man förstås ett högklassigt motstånd.

Och efter paus styrde Malmö matchen nästan totalt. Imponerande.

Thora Helgadottir

Thora Helgadottir

Även var det Tyresö som var närmast segern på slutet. Det krävdes en fantastisk räddning från Thora Helgadottir på slutet för att rädda Malmös poäng. En nick från Katrin Schmidt tog i Lisa Dahlkvists mage och gick mot det tomma målet. Men Helgadottir tog en flygtur och avvärjde.
Bara någon minut senare bars isländskan av. Det såg inte alls bra ut. Inte alls bra. Det verkade vara en bristning, eller sträckning. Jag gissar att hela Island hoppas på det senare. Fast även sträckningar kan ta några veckor att läka – och EM närmar ju sig med stormsteg.

Apropå skador har Tyresö numera riktig mittbackskris. Visst kommer Linda Sembrant snart tillbaka. Men hade tränare Gustavsson rätt i sin gissning att Johanna Frisk nu också är korsbandsskadad, då lär det nog bli minst en mittbacksvärvning i sommar. Kanske två.

För övrigt har jag inte sett några rubriker alls om Frisks skada. Borde inte några medier vara intresserade av att damallsvenska serieledarnas lagkapten riskerar att missa resten av säsongen?
Visst, det finns ingen riktig lokaltidning i Tyresö och kvällstidningarna säljer nog inte många tidningar på en sådan nyhet – speciellt inte som den redan ropats ut i tv. Men varför sover damfotboll.com?

Nu tar damallsvenskan sommarlov. Men sova lär inte spelarna göra. En stor mängd spelare skall ju nämligen spela i EM.

Efter EM är det returmöte mellan Tyresö och Malmö redan den 10 augusti. Det tycker jag är riktigt synd – jag ser det som ytterligare en stor miss av de på förbundet som lagt serien.

För det borde inte ha varit svårt att förutspå att de här två lagen skulle slåss om guldet. Och det hade varit mycket roligare om deras andra inbördes möte hade legat i en av de allra sista omgångarna.

Jag tänker förstås på spänningen. Men även på publikintresset. Och där behöver man göra ganska mycket. För gårdagens siffra på 1353 är ju ändå rätt svag.

Malmö snittade ju 1118 i fjol. I och för sig stod guldmatchen (4032 åskådare) för nästan exakt en tredjedel av deras totalt 12 300. Men även utan seriefinalen låg Malmös hemmasnitt på 827 personer. I år har Malmö nu ett snitt på 772 – inklusive sin seriefinal på hemmaplan. Vi snackar en ganska rejäl sänkning av intresset.

I returen i augusti vilar återigen kniven mot Malmös strupe. För de lär inte ha råd att förlora där heller om det skall bli en kamp om guldet. Att några andra lag än Tyresö och Malmö skulle kunna blanda sig i känns inte möjligt.

Jag hörde i och för sig Radiosportens expert Anette Börjesson i går eftermiddag. Hon menade att Tyresös och Malmös spelare kan vara slitna i höst på grund av EM. Och hon höjde samtidigt varningsflagg för de lag som kommer bakifrån.

Men jag kollade upp det där, och mycket talar för att alla topplagen får ungefär lika många EM-spelare. I varje fall om man skall gå efter Pia Sundhage:s senaste trupp. Här är en lista på ett troligt utfall:

Tyresö: Sju – eventuellt nio.
Sara Thunebro, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Kirsten vad de Ven, Veronica Boquete, Jennifer Hermoso och Line Röddik Hansen. Eventuellt även Carola Söberg och Annica Svensson.
Malmö: Sju – eventuellt nio.
Amanda Ilestedt, Lina Nilsson, Manon Melis, Sara Björk Gunnarsdottir, Thora Helgadottir, Katrine Veje och Anja Mittag. Eventuellt även Malin Levenstad och Elin Rubensson.
Linköping: Sju.
Sofia Lundgren, Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Mariann Gajhede Knudsen, Pernille Harder och Renée Slegers.
Göteborg: Fem – eventuellt sex.
Kristin Hammarström, Stina Segerström, Marie Hammarström, Olivia Schough och Anita Asante. Eventuellt även Jodie Taylor.

Kryss – då lever serien vidare

Publicerad den av
4

Malmö och Tyresö spelade 2–2 – därmed lever guldstriden vidare över EM-uppehållet. Kul för serien.

Det skall direkt sägas att jag inte har sett matchen ännu. Jag har haft match med mitt lag i kväll, och har bara sett de korta sammandraget på SVT-sporten, där de fyra målen visades. Men jag har spelat in seriefinalen, och skall strax sätta mig och avnjuta kampen mellan landets två bästa lag.

Jag hörde förresten matchens slutminuter på Radiosporten, och noterade att Thora Helgadottir haltade av. Det låter som en högst illavarslande nyhet för Island inför EM. Även om de även har en högklassig andramålvakt i Gudbjörg ”Gugga” Gunnarsdottir.

På radion hörde jag också publiksiffran 1353. Det var en besvikelse, för jag trodde nog att en seriefinal åtminstone skulle locka det dubbla. Publiksnittet totalt ligger därmed på 731 när det återstår en match av vårsäsongen. Det är också en given besvikelse. Vi får hoppas att svensk EM-succé kan locka fler åskådare i höst. Men för att det skall bli ett riktigt publiklyft krävs det nog en rejäl guldstrid, som håller på ända in i slutomgången.

Innan jag slår på inspelningen av seriefinalen tänkte jag kika lite på dagens övriga resultat. Där noteras att både Linköping och Göteborg faktiskt i högsta grad är med i kampen om den andra Champions Leagueplatsen igen.
Men guldstrid kan de nog glömma. För att de skulle kunna ta in fem respektive sju poäng på Tyresö känns inte rimligt.

De fyra topplagen får förstås godkänt för sin vårsäsong. Linköping och Tyresö får det dessutom med guldstjärna. En sådan utdelas också till Kif Örebro som vaknade till liv i kväll och besegrade Kristianstad med 3–1.

Just stjärnspäckade Kristianstad är däremot vårens besvikelse – ihop med Sunnanå. Halvvägs ligger Kristianstad på åttonde plats, och det känns troligt att man efter att hängmatchen Sunnanå–Piteå kommer att ha färre poängs avstånd till nedflyttningsstrecket än till medaljstriden.

Jag har inte sett Kristianstad – de visas ju aldrig på tv. Men jag vågar nog ändå slå fast att de behöver täta till sitt försvarsspel under sommaren. För 25 insläppta mål under våren är näst flest av alla, och indikerar att man har ett av seriens allra sämsta försvarsspel. Och lag med svaga försvar brukar sällan finnas i toppen av tabellerna.

Vittsjö var också länge en besvikelse. Men tre raka segrar gör att laget nu är uppe jämsides med Umeå, som ju nyligen kändes som en medaljkandidat. Både Vittsjö och Umeå kan också kvittera ut ett godkänt betyg för sina vårsäsonger.

Till skytteligan. Jodie Taylor, Marta och Anja Mittag blev alla tvåmålsskyttar i dag. Därmed står trion på tio, nio respektive åtta mål, vilket gör dem till tvåa, trea och fyra i skytteligan, som leds av Christen Press på tolv. Fast som ni vet har Press egentligen gjort 13 mål…

På delad femteplats med sju mål finns ytterligare tre utländska spelare i Kirsten van de Ven (som ju egentligen bara har gjort sex mål), Margret Lara Vidarsdottir och Pernille Harder.

Enda svenska spelare på topp tio är Lina Hurtig. Hon ligger på åttonde plats med sina sex mål.

Fanatisk disciplin i seriefinalen

Publicerad den av
4

I kväll är det seriefinal i damallsvenskan. Malmö har redan presenterat sin tänkta startelva, och det är till tio elftedelar samma spelare som startade vid segrarna mot Göteborg och Sunnanå.

Förändringen är att Malin Levenstad kommer in i mittförsvaret på Kathleen ”Paula” Radtke:s bekostnad. Det känns som en rimlig förändring. Även om Levenstad har haft en tung säsong så är hon snabbare än spelskickliga Radtke, och Malmö lär behöva snabbhet för att hänga med Christen Press, Marta och de övriga Tyresöspelarna.

Tyresö är i superform och har sedan den oväntade poängförlusten borta mot Mallbacken gjort 25–3 på fyra matcher – alltså fler än sex mål i snitt.

25 mål är för övrigt ett fler än vad Malmö har gjort totalt i serien. Det är således ingen tvekan om annat än att Tyresö går in i matchen som klara favoriter – trots att Malmö är otroligt starka på hemmaplan.

Men Tyresö vann guldmatchen i fjol på Malmö IP, och lär således få sköna vibbar när man återkommer till arenan där man säkrade sitt första SM-guld.

Malmös tränare Jonas Eidevall inser vad som krävs av hans lag. Så här säger han till Kvällsposten:

”Vi kommer att vara fanatiskt disciplinerade.”

Frågan är om det räcker. Men visst, det blir en intressant match. Kanske kan Malmö få ligga på kontring på hemmaplan. Och då blir det kul att se hur Tyresös backlinje klarar av kvartetten Katrine Veje, Anja Mittag, Ramona Bachmann och Manon Melis i omställningarna.

* Det spelas fyra matcher till i damallsvenskan i dag. Linköping och Göteborg känns som klara favoriter mot Umeå respektive Mallbacken. Vittsjö tar emot Jitex – två lag som har två raka segrar bakom sig – i en match där hemmalaget får favoritskapet, men bara med knapp marginal. Jitex med Annica Sjölund är ett mycket bättre lag än de var utan. Slutligen får Kristianstad räknas som knapp favorit borta mot Kif Örebro. Sedan Sarah Michael skadade sig har Kif nämligen spelat fyra raka matcher utan att göra mål.

* Conny Pohlers skall spela i NSWL för Washington Spirit den närmaste tiden. Hon är utlånad från Wolfsburg. Exakt över hur lång tid lånet sträcker sig har jag inte uppfattat. Men hon är tillgänglig nu direkt, och kan eventuellt debutera till helgen.

Två andra tyskor spelar redan i NWSL. Det är Sonja Fuss och Inka Grings som båda spelar för Chicago Red Stars. Jag såg för övrigt den andra halvleken i deras segermatch (1–0) mot Boston Breakers i helgen. Det var första gången jag fick se en dålig NWSL-match. För det var hafsigt passningsspel, och två utdragna lag som stundtals helt saknade mittfält.

Står tjejerna genom en riktig storm?

Publicerad den av
4

Två herrlandskamper har fått mig att fundera lite över hur väl rustat vårt landslag är för det som medföljer sommarens EM.

Jag tänker på det som följer med utanför själva spelet på planen.

Under herrarnas landskamper mot Österrike och Färöarna har jag följt med på twitter samtidigt som jag följt matcherna.

De svenska spelarna har inte fått mycket beröm, utan inläggen har innehållit saklig kritik, osaklig kritik, dåliga skämt, rena hån och många andra mindre smickrande saker.

Även den rent journalistiska bevakningen har innehållit intressanta inslag. Exempelvis kallade Radiosportens Christian Olsson i fredags vårt mittfältspar Andreas Granqvist och Jonas Olsson för trädgårdstomtar.

Jag noterade att en av spelarna – kan det ha varit Mikael Lustig? – tyckte att reaktionerna efter Österrikematchen ändå var något positivt. För saker som folk skämtar om är sådant som de bryr sig om. Och fotboll skall vara en sådan sak.

I sommar kommer med stor sannolikhet även damlandslaget att engagera en stor del av vår befolkning. Då får tjejerna också räkna med att bli föremål för skämt, hån och osaklig kritik. Speciellt om de inte får alla resultat med sig.

Jag hoppas att tjejerna klarar av att ta det på ett bra sätt.

Men det blir inte lätt. För i ett hemmamästerskap hamnar man närmare den här typen av kritik än man gör om mästerskapet spelas i exempelvis Tyskland eller Storbritannien. På hemmaplan är det väldigt svårt att komma undan löpsedlar, artiklar, tv-inslag och så vidare.

Jag vet att tjejerna delvis är rustade, eftersom de i sin vardag som fotbollsspelare får utstå en hel del på grund av sitt kön. Jag tänker bland annat på alla de där nedvärderande kommentarerna som dyker upp i princip varje gång de större tidningarna skriver om damfotboll.

Senast som kommentatorsfälten överöstes av sådana där nedvärderande kommentarer var i våras i samband med landslagets matcher mot pojklag.

Jag minns att Caroline Seger då skrev så här på twitter:

”Förlust mot killar = Debatt, ramaskri och miljontals kommentarer. Vinst mot killar = Danny & Molly blev ett par”

Det ligger förstås en hel del i hennes inlägg – i många fall är otack världens lön. Samtidigt borde Seger veta vid det här laget att de stora tidningarna inte är så intresserade av löpande resultatrapportering när vi pratar mindre idrotter. Utan de vill berätta en story som väcker uppseende eller känslor.
Och för de som inte känner till de fysiska skillnaderna mellan män och kvinnor är en förlust för damernas A-landslag mot ett P15-lag anmärkningsvärd.

Enligt samma princip får Seger väldigt mycket större uppmärksamhet för artiklar som den här om sexuell läggning än för artiklar om hennes sportsliga prestationer. Det är sådan verkligheten är – på gott och ont.

Intresset för artikeln om Seger är för övrigt så stort att den en timme efter herrlandslagets VM-kval fortfarande toppar listan över dagens mest lästa artiklar på Aftonbladets sportsida.

Aftonbladets sportsajt 22.08 i kväll

Aftonbladets sportsajt 22.08 i kväll

I de stora mästerskapen blir tjejernas resultat dock viktiga även för de stora tidningarna. Framför allt om mästerskapen spelas på hemmaplan.

Jag är övertygad om att EM kommer att få väldigt stort utrymme i svensk media under juli månad. Och som sagt, långt ifrån allt kommer att vara positivt.

Jag har sedan länge slutat att titta igenom läsarkommentarer på de stora mediernas hemsidor efter landslagets matcher.
Spelarna kan också göra som jag, och skippa tidningarnas kommentatorsfält. Helt kommer de inte undan, i varje fall inte om de finns, och marknadsför sig själva och sin sport, på sociala medier som facebook och twitter.

Men det är stor skillnad på hat som i grunden riktar sig mot själva sporten, och mot hån personligen riktade mot en själv. Här har tjejerna inte den vana vid mördande kritik som spelare i herrlandslaget kan få utså. Minns hur Mikael Lustig blev hånad för Ukrainas första mål i EM i fjol – det där vår högerback inte höll sin stolpe. Och i dag är det exempelvis Ola Toivonen som fått sig en och annan känga.

Men Pia Sundhage har ju utsatt sina spelare för en mängd mer eller mindre udda tester. Jag gissar att hon har en idé för hur man skall klara den här biten också.

Det här med att försöka skärma av spelarna som gjordes under OS i fjol – då de bland annat hade twitterförbud – funkar inte på hemmaplan. I så fall får man låsa in dem på deras hotellrum och ta ifrån dem telefoner, datorer och tv-apparater. Och det låter väl knappast som någon bättre lösning…

På onsdag kan guldstriden avgöras

Publicerad den av
1

Tyresö fortsätter att gå som tåget i damallsvenskan, och vinner laget i Malmö på onsdag känns guldstriden redan avgjord.

För som jag ser det behöver LdB FC Malmö ta minst fyra poäng på de båda mötena med Tyresö för att ha en chans att vinna serien. Minst.
För Tyresö är så stabilt att det kanske till och med krävs att skånskorna tar full poäng i de inbördes mötena.

Malmö spelar alltså lite med kniven mot strupen hemma på Malmö IP på onsdag. Förlust och Tyresö är sex poäng och minst 13 mål före. Det är ett försprång som Malmö knappast lära kunna ta in.

Som jag skrivit ett par gånger tappade Tyresö elva poäng i fjol. Snittet hittills i år har talat för att de kanske till och med kommer att ge bort färre poäng än så. Malmö har redan tappat sju poäng. Förlust på onsdag och ni kan själva räkna ut vilka marginaler som LdB FC har kvar för höstens elva omgångar…

I dag vann både Tyresö och Malmö klara, och väntade segrar. Christen Press gjorde ett äkta hattrick i andra halvlek när TFF besegrade Kristianstad med 5–1 (2–1) och Malmö vann med 3–0 borta mot Sunnanå.

Två av Tyresös mål finns på det här klippet.

Apropå Tyresö så konstaterade förbundskapten Pia Sundhage till SVT att landslagets centrala mittfältspar Caroline Seger och Lisa Dahlkvist har ganska väsensskilt andra roller i klubblaget.
Det hon indirekt sa är förstås att landslaget inte gynnas av att de dagligen tränar på att spela ett annat spel än vad som väntar i EM.

I Tyresö är fördelningen anfall försvar kanske 80–20, medan det i landslaget är närmare 50–50. Följden blir att man kan agera på ett ganska annorlunda sätt. Dahlkvist konstaterar också till SVT att:

”Jag tror inte att Pia vill se mig spela så här i EM.”

Jag ifrågasatte nyligen Seger här i bloggen. Och hennes risktagande har betydligt större berättigande i Tyresö, som dominerar sina matcher, än i landslaget där vi har ganska svårt att föra matcher.
Seger måste alltså spela mer rejält i landslaget, och ta mindre risker.

Om guldstriden kan få ett avgörande på onsdag så ändrade bottenstriden utseende i dag. Både Vittsjö och Jitex vann segrar som tog de närmare mittenskiktet än nedflyttningsstrecket.

För Jitex blev inhopparen Sofia Andersson matchhjälte i 89:e minuten i Örebro. Då hade hon varit på planen i tre minuter. För framspelningen svarade en annan inhoppare, Leena Puranen. Jag gissar att Stefan Rehn var ganska nöjd med sina byten i dag…

Vittsjö vann klart mot Umeå, 3–0. I UIK var både Lina Hurtig och Tuija Hyyrynen tillbaka i startelvan. Det hjälpte alltså föga, mot ett Vittsjö som äntligen verkar ha fått upp farten igen. Två av fjolårets hetaste spelare i damallsvenskan; Emma Sjödahl och Sofie Andersson gjorde mål i dag. För Andersson var det årets första. För ett år sedan var hon så glödhet att jag tyckte att hon borde ha testats i landslaget. I år känns det inte aktuellt.

Malin Reuterwall och Caroline Jönsson

Malin Reuterwall och Caroline Jönsson

Noterbart från den matchen också att Caroline Jönsson vaktade Umeås mål. Den före detta landslagsmålvaktens nästa sista, eller allra sista, match blev nog inte vad hon räknat med. Umeå har redan matchat in sin ersättare, Malin Reuterwall – en målvakt som jag tycker utstrålar lugn och stabilitet. Kanske kan Reuterwall vara ett framtida namn för landslaget?

I övrigt i damallsvenskan i dag gjorde Pernille Harder sitt sjunde mål för året, och blev matchvinnare för Linköping mot Mallbacken. Dessutom vann Göteborg i Piteå, vilket innebär att Piteås möte med Sunnanå på midsommarsöndagen blir ännu mer viktigt för norrbottningarna.

* I dag färdigspelades den danska ligan. Det har sedan länge varit klart att Bröndby skulle vinna. I och med dagens 6–1-seger mot tvåan Hjörring går mästarinnorna genom säsongen obesegrade.

* I England gjorde Toni Duggan hattrick för Everton när man vann med 4–1 borta mot Chelsea. Sofia Jakobsson gick mållös av planen, och tappade ledningen i skytteligan till Duggan – som står på fem mål, ett fler än Jakobsson.

* Enligt en obekräftad siffra jag sett var det 787 000 fransmän som följde cupfinalen på franska Tv4 i går. Känns som en väldigt bra siffra. Kul. Någon publiksiffra från matchen har jag inte sett, men känslan var att arenan i Clermont var ganska välfylld.

* Slutligen en liten utblick till USA och NWSL. Efter veckans täta matchande toppas nu skytteligan av duon Abby Wambach och Alex Morgan – båda på sex mål. Den haltande tabellen toppas fortfarande av Sky Blue och Portland, båda på 22 poäng. Gapet ner till trean är åtta poäng, men lagen bakom har spelat två respektive tre matcher färre, och kan minska luckan.

Snart halvtid och skrällarna är få

Publicerad den av
4

Vi börjar närma oss halvtid i damallsvenskan, och serien har utvecklats precis som väntat – den har splittrats upp i flera grupper. För tillfället handlar det om tre grupper.

Toppgruppen består precis enligt tipset av två lag; Tyresö och Malmö. Därefter är det två grupper om fem lag vardera. Mittengruppen med Linköping, Göteborg, Umeå, Kif Örebro och Kristianstad samt bottengruppen med Jitex, Vittsjö, Mallbacken, Piteå och Sunnanå.

Det här följer nästan exakt det tips jag lämnade i fyra inlägg inför seriestart. Tätgruppen med Tyresö och Malmö var lätt att hitta. Att Linköping, Göteborg, Umeå och Kristianstad skulle vara övriga lag på tabellens övre halva var också lättippat.

Däremot var Kif Örebro mer svårfunnet. De är seriens stora positiva skräll, även om de har tappat mycket av sin spets nu när Sarah Michael inte kunnat spela. Den lilla skrällen är Mallbacken – som hänger med bättre än väntat. Dock drabbades de i veckan av ett tungt avbräck i och med korsbandsskadan på Maija Saari. Det kan faktiskt vara smällen som sänker värmländskorna.

Största besvikelsen har Sunnanå varit. Skelleftelaget har inte vunnit någon match ännu, och deras försvar läcker som ett såll. De riskerar att snart bilda en helt egen grupp i tabellens bottenskikt. Även om det ännu finns tid att lyfta så talar mycket för att matchen Sunnanå–Piteå den 24 juni är tabelljumbons sista biljett in i serien. Förlust där och klubbledningen kan börja planera för elitettan.

Jag tror inte att något lag från de tre olika grupperingarna i tabellen har kapacitet att lyfta upp i en högre grupp. Däremot finns det risk att något lag tappar, och faller ner i gruppen under. Dessutom kan grupperna delas upp i fler. Toppgruppens två lag kan för övrigt dela upp sig redan på onsdag, då det ju är seriefinal.

Samtliga matcher i omgång 10 spelas i morgon. Jag har hört att ”toppmötet” Tyresö–Kristianstad skulle visas i Tv4sport. Men matchen finns inte med i några tablåer, så det är kanske ingen match som tv-sänds den här helgen. Synd, för det hade varit kul att äntligen få se KDFF på tv.

I övrigt är Malmö och Linköping storfavoriter i sina matcher mot de båda nykomlingarna. Dessutom är det tre ganska öppna matcher i form av Vittsjö–Umeå, Örebro–Jitex och även Piteå–Göteborg.

* För Malmös Anja Mittag är det tydligen hektiska tider. Hon pendlar mellan Malmö och en samling med det tyska landslaget. Läs om det här. Det är en stor trupp som är samlad, för den tyska EM-truppen presenteras först den 20 juni.

* Så en koll på vad som händer utanför våra gränser. Ligorna i Sydeuropa börjar bli färdigspelade, och i helgen är det egentligen bara två cupfinaler som drar till sig lite intresse.

* I Frankrike lär Lyon vinna sin final med minst tre–fyra måls marginal mot skrällgänget Saint-Etienne. Matchen börjar 21.00 i kväll, och här är en länk till matchen.

Matchen är kanske mest intressant för att den här Sonia Bompastor:s allra sista. Dessutom fyller lagkaptenen 33 år i dag. Gissningsvis kommer det att finna många skäl att fira henne i kväll.

* I Österrike vann Neulengbach ligan på bättre målskillnad än tvåan Spratzern. Båda lagen vann 17 matcher och förlorade en, och båda spelar till hösten i Champions League. Men först gör de i dag 17.00 upp i cupfinal.

* De enda ligorna av intresse som pågår för fullt i Europa är engelska WSL och norska toppserien.

I WSL ser det ut att bli jämnare än i fjol. Tre lag verkar utmana om guldet, nämligen Liverpool, Bristol Academy och storfavoriten Arsenal. Inga av de tre möts inbördes i helgen, utan de får räknas som favoriter i sina respektive matcher.

Liverpool är ju ett svensklag (Louise Fors). För det andra, Chelsea med Sofia Jakobsson, talar mycket hittills för en placering i tabellens mittenskikt.

Jakobsson delar ledningen i ligans skytteliga på fyra mål med Natasha Dowie (Liverpool) och spanska Natalia de Pablos (Bristol). Fors har gjort tre, och delar därmed fjärdeplatsen med två spelare.

* I Norge har de båda favoriterna Stabaek och LSK (Lilleström) dragit ifrån. Båda är obesegrade inför helgens omgång.

Båda svensklagen Avaldsnes (Freja Hellenberg, Mia Jalkerud och Linnea Liljegärd) och Vålerenga (Kristin Carlsson) ligger i det stora och täta mittenskiktet mellan plats fem och tio.

Skytteligan leds av Stabaeks Elise Thorsnes på elva mål. Tvåa är Trine Lise Åvik från Amazon på sju. Av svenskorna har Liljegärd gjort två mål och Jalkerud ett.

Apropå mål och Norge så rekommenderas en titt på det här målet från en av toppseriens tidiga omgångar. Det är Medkilas Elisabeth Jeppesen som bjuder på ett riktigt drömmål mot Sandviken.

* Slutligen noteras att Linköpings serbiska testspelare från i vintras, Jovana Damnjanovic, inte hamnar i damallsvenskan. Den 18-åriga talangen har nämligen skrivit på för Champions Leaguemästarinnorna VfL Wolfsburg. Läs nyheten på tyska här.

Bra statistik, men inte pålitlig

Publicerad den av
4

För ett tag sedan klagade jag i två raka inlägg (här och här) på den officiella statistiken i damallsvenskan.

Min kritik i första inlägget gällde det mål (1–0-målet i matchen Tyresö–Linköping) som Christen Press antingen skall stå som målskytt eller passningsläggare till – men där amerikanskan fortfarande inte fått någon poäng.
Vi som sett alla repriser vet ju att Press skott tog i ribban, och studsande innanför mållinjen. Alltså borde det vara hennes mål. Men om domarna vidhåller att de inte bedömde att bollen var inne så skall Press åtminstone ha en assist – då Kirsten van de Ven ju slog in returen.

Min andra kritik gällde ett assist i matchen Sunnanå–Göteborg (0–2-målet) som Anita Asante absolut borde bokföras för.

Innan jag fortsätter kritisera statistiken vill jag dock poängtera att vi i Sverige ligger väldigt långt framme när det gäller statistik och rapportering kring damfotbollen.

Damfakta.se och livescore på svenskfotboll.se är utmärkta verktyg, där man snabbt kan följa utvecklingen i våra två högsta serier. Vad jag vet finns det knappt någon motsvarighet i något annat land. Och om det gör det så välkomnar jag länkar till de statistikverktygen.

Eller ja, två bra direktrapporteringar känner jag till. Dels Uefas utmärkta för Womens Champions League, dels tyska liveticker för Frauen-Bundesliga. Men i England, Frankrike eller Norge hittar jag inte någon lika utförlig direktrapportering som den svenska. Inte i USA heller.

I Sverige har vi alltså även bra rapportering från våra andradivision – och det är väl unikt? Så för ambitionen utdelas en guldstjärna.

Däremot är tyvärr trovärdigheten i rapporteringen högst tveksam. I går var jag säker på att jag såg Jenny Hjolman spela fram Emmelie Konradsson till Umeås 1–1-mål mot Jitex. Assisten står dock på Elin Landström – som var den som gav Hjolman bollen.

När jag dessutom nu ser det här klippet med matchens höjdpunkter så känns det väldigt tveksamt att Sofia Skog kan få assist till Annica Sjölund:s 1–0-mål. Frågan är om Skog ens rör bollen i situationen. Och även om hon har någon lättare touch så är det definitivt inte hon som lägger fram bollen till Sjölund. Det ser ut att vara Umeås Alexandra Nilsson som inte får någon kraft i sin rensning.

En annan sak. Flera gånger under året – även i herrarnas allsvenska – har jag sett hur målvakter räddar skott eller frilägen så att bollen går ut till hörna. På livescore på svenskfotboll.se bokförs dock bara en hörna. Inte något avslut.

I halvtid på en damallsvensk match i Borås 2011 frågade jag de som skötte statistiken hur det kom sig att gästerna bara hade bokförts för ett avslut mot mål. Jag hade ju sett hur Dalsjöfors kanadensiska målvakt Erin McLeod hade gjort fyra–fem räddningar – några av dem riktigt spektakulära.

Svaret jag fick var att målvakten räddade bollen till hörna så skulle man bara fylla i hörna, och inte något avslut.
Det verkar vara fler statistiker som jobbar efter samma högst tveksamma linje. Följden av det blir ju bland annat att målvakterna bokförs för en klart mycket lägre räddningsprocent än vad de borde ha.

Man kan tycka att det inte är relevant vem som gör mål, vem som spelar fram, vem som räddar ett skott eller vem som skjuter. Och visst, det är hur många mål de olika lagen gör som är den enda riktigt relevanta statistiken.

Men har vi ändå detaljerad statistik från matcherna bör den vara så korrekt som möjligt. Och vinnare av skytteligor och assistligor är dessutom något som olika spelbolag erbjuder spel på. Om de ligorna då avgörs på högst godtyckliga – för att inte säga helt felaktiga – grunder så är det förstås riktigt illa för damfotbollen.

Jag är ingen spelare och har inte koll på exakt vad man kan satsa pengar på kring damallsvenskan. Men ju mer som är spelbart, desto bättre för intresset kring serien.

Och vinnare av skytteligan lär man ju definitivt kunna spela på. Därmed kan det där målet som Christen Press har gjort, men inte är bokförd för, kunna kosta någon ganska stora pengar framåt senhösten.

Jag hoppas verkligen att det finns klara riktlinjer för hur man skall gå till väga för att rapportera målskytt och passningsläggare så korrekt som möjligt. Samt att det finns möjlighet att korrigera fel när man ser sådana i efterhand.

Apropå det så hoppas jag att vi snart får se målkavalkader från damallsvenskans åttonde och nionde omgångar – på samma sätt som EFD tog fram från seriens sjätte och sjunde.

Kul med Hurtig och Banusic

Publicerad den av
5

Pia Sundhage är svårläst när hon tar ut sina trupper. Hon väljer sällan den raka vägen, utan slingrar sig fram mot det stora målet – EM.

För när man i princip hade räknat bort att Lina Hurtig och Marija Banusic skulle få chansen att visa upp sig i landslagstruppen före EM så fick dom just chansen att visa upp sig. Kul.

Med tanke på att F19-landslaget inte har någon landskamp där i mitten av juni är det förstås bättre ur F19-synpunkt att de tas med nu, än att det var med mot Norge. Förhoppningsvis besväras in Kristianstadsspelaren för mycket av sin handskada, utan kan göra sig själv rättvisa om ett par veckor.

Ni har säkert redan sett och gått igenom truppen noggrant, och noterat att Hedvig Lindahl slår ut Carola Söberg, samt att Stina Segerström och Elin Magnusson är de spelare som Sundhage valt som backuper i mittförsvar respektive på centralt mittfält.

Fast på mittfältet såg Sundhage enligt Anders Nilsson:s blogg ytterligare en tänkbar joker. Hon sa nämligen så här på presskonferensen om jakten på centrala mittfältare:

”Det skulle kunna vara Elin Magnusson. En riktig kämpe som löper mycket. En lojal spelare som är vänsterfotad och kan konkurrera om en plats centralt eller till vänster på mittfältet. Det skulle också kunna vara Lina Hurtig.”

Jag ser ju kanske helst Hurtig som lekkamrat till Lotta Schelin – de borde kunna passa klockrent ihop. Men just att Hurtig är så mångsidig borde tala för henne i en EM-trupp. Att Banusic är så irrationell, och är ett vapen på frisparkar och hörnor, borde tala för henne. Men mot dem talar ju att om de kommer med till stora EM får de inte spela i F19-EM – som är kval till nästa års U20-VM. Och det vore ju väldigt synd för svensk fotboll. För där vill vi ju vara med.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Den där nya regeln om att man inte får dubblera känns inte så kul. Jag förstår tanken, men tycker ändå att regeln slår fel.

Det om landslaget. Nu till några andra noteringar:

* Pernille Harder fortsätter att visa att hon är det stora hotet mot svensk premiärsuccé i EM. Danskan blev återigen matchhjälte för sitt Linköping, när man vann med 2–1 borta mot Piteå i går. Piteå har det däremot tungt. De har bara tagit en poäng på de senaste sex matcherna – trots att alla verkar ha varit ganska jämna. Jag har tidigare varit inne på deras brist på spets. Sannolikt är det där skon fortsätter att klämma.

En tråkig nyhet för Linköping i matchen var att bosniska Potsdamlånet Lidija Kulis tvingades kliva av med skadat knä. Det låter på den här artikeln som att det kan vara illa.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

* Lyon hade som väntat inga problem att vinna omspelet mot Montpellier i semifinalen av franska cupen. 4–0 vann mästarlaget med efter att Schelin blivit tvåmålsskytt.

Man kan inte låta bli att lida med Montpellier som ju faktiskt blev bestulet på segern i första mötet av en okunnig domare. Visst fick laget en andra chans – men blixten slår sällan ner på samma ställe två gånger i rad. Så chansen att man skulle skrälla mot Lyon en gång till kändes ju närmast obefintlig.

Nu ligger banan öppen för Lyon att ta dubbeln i Frankrike. För i finalen på lördag kväll väntar Saint-Etienne – ett lag Schelins gäng brukar köra över rätt komfortabelt.

* I dag är det viktiga poäng på spel för flera av lagen i damallsvenskans bottenskikt. Fyra av seriens fem lägst placerade lag är i farten. Mest intressant känns mötet i Värmland mellan Mallbacken och Vittsjö. Skånelaget har inte vunnit sedan premiären – då den andra nykomlingen Sunnanå besegrades på bortaplan. Blir det en repris i eftermiddag?

Övriga två matcher spelas i kväll mellan Kristianstad och Sunnanå samt mellan Jitex och Umeå.

I England spelas också en intressant match i kväll. Det är nämligen Londonderby i WSL mellan Arsenal och Sofia Jakobsson:s Chelsea.

Jakten på det optimala mittfältet

Publicerad den av
7

Klockan 16.00 håller Pia Sundhage presskonferens, där hon presenterar truppen till Brasilienmatchen på Söderstadion den 19 juni.

Jag är upptagen från just 16.00, och kommer inte att kunna kommentera truppen förrän i morgon.

Det kan bli någon ny skräll, eftersom Sundhage inte är klar på alla positioner. Men räkna med att samtliga de 16 spelare som var på planen mot Norge också finns med.

Det är bland de 16 som startelvan i EM-premiären kommer att formeras. Möjligen kan det bli skifte på högerbacksplats. Men jag tror ändå att Sundhage kommer att välja Jessica Samuelsson framför Lina Nilsson.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Men Nilsson lär komma med till EM, vilket gör att EM-truppen känns klar till 17/23. Det är alltså ytterligare sex spelare som Sundhage söker efter. Framför att handlar det om att hitta två reserver på mittbacksplats, ytterligare en central mittfältare samt förstås rätt uppsättning yttermittfältare. Troligen finns de sex spelare hon söker bland de som hon redan testat.

På skadelistan finns Linda Sembrant, Emma Berglund, Johanna Almgren och Hanna Folkesson – fyra spelare som samtliga sannolikt hade varit med i EM-truppen, om de varit friska.

Den spontana känslan är att alternativen nu börjar bli rätt få. Sundhage har nämligen vänt på de flesta stenarna.

Skall jag leta namn som vår förbundskapten inte har testat hittills så blir det:
* Louise Fors
* Therese Sjögran
* Johanna Frisk
* Petra Larsson

Sedan har vi förstås de yngre talangerna. Men det verkar ju klart att exempelvis Lina Hurtig och Marija Banusic (som just nu är skadad) kommer att spela F19-EM i stället för att vara reserver i stora EM. Däremot vore det fräscht att ta med några spelare ur U23-landslagstruppen till EM. Jenny Hjolman och Amanda Ilestedt var med mot Norge. Ytterligare någon eller några borde kunna vara aktuella. Som Elin Rubensson och kanske Magdalena Ericsson.

Jenny Hjolman

Jenny Hjolman

Jag noterar att bloggkollega Anders Nilsson har skrivit om Sundhages jakt på ytterligare en central mittfältare här. Jag håller med honom om att det är väldigt tunt på positionen. Lisa Dahlkvist och Caroline Seger känns ganska ohotade i startelvan, och det är Marie Hammarström som är första backup, men henne vill jag helst se på ena kanten.

Synd på Hanna Folkesson, som var vårens fynd. Hon kunde varit en bra ersättare som bollvinnare, men nu är ju hon inte längre aktuell för EM. Därmed är det som Nilsson skriver i sin blogg – Nilla Fischer är egentligen det alternativ som Sundhage söker.
Fast med den nuvarande skadesituationen på mittbackssidan behövs ju Fischer där.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

När projektet med att skola om Fischer påbörjades var jag skeptisk. Jag ville – och vill – att någon sätter eld i baken på Seger.

Vid sitt tillträde sa förbundskapten Sundhage att hon tänkte utmana givna spelare, något som gjorde att jag blev glad. Men när hon nästan omgående därefter förklarade att Seger var lagkapten, storstjärna, och given i laget  – då började jag undra lite.

För som jag ser det är just Caroline Seger en av de som borde utmanas hårdast i truppen. Ni som följt den här bloggen länge vet att jag efter fjolårets OS till och med ifrågasatte om Seger skulle ha en plats i framtidens svenska landslag. Det inlägget hittar du här.

Caroline Seger

Caroline Seger

För även om Seger är den spelare som kanske har störst talang i vårt landslag, så har vi klarat oss väldigt bra utan henne.

I de två senaste mästerskapen har vi spelat sju matcher mot länder som ligger på tio i topp på världsrankingen. Och vi har tagit fler poäng (sex) i de tre matcher där Seger suttit vid sidan än vi gjort i de fyra matcher där hon varit med (fem poäng). Det innebär ett poängsnitt på 2,0 utan Seger, och 1,25 med henne.

Nu är det ett väldigt litet statistiskt urval, och det är förstås fler faktorer än bara Seger som påverkar. Och sedan Fischer blev mittback blir det här mest ett hypotetiskt resonemang. För nu är Seger självskriven i laget. Men visst är siffrorna ändå lite intressanta?

Som jag ser det hade idealet varit att använda Caroline Seger som inhoppare. Hon är i princip alltid riktigt bra i 10–20 minuter per match. Att låta henne komma in med energi de sista 25 minuterna, när övriga spelare börjar tröttna, tror jag hade varit perfekt för laget.

Att jag tar upp den här funderingen beror framför allt på att förbundskapten Sundhage efter Norgematchen började prata om att återgå till Dennerbyspelet – alltså rakt, och med väldigt liten risktagning på centralt mittfält.
Det tycker jag är rätt, med tanke på hur vårt spelarmaterial ser ut. Det är dock ett spel där jag anser att Dahlkvist och Fischer är vårt optimala innermittfält.

Det verkade Thomas Dennerby inse efter VM 2011. Han ville dock ha med Seger i startelvan, och skräddarsydde en position åt henne som tia i en 4-2-3-1-uppställning. I den rollen klarade Seger inte av att leva upp till förväntningarna under OS, vilket gör att vi numera har gått tillbaka till 4-4-2.

Jag hoppas verkligen att Seger klarar av att leva upp till Sundhages förväntningar om att spela en stjärnroll i EM. För det krävs om vi skall ha någon chans att stå där på Friends Arena med pokalen den 28 juli.

Slutligen är här de sju matcher mot lag från världsrankingens topp tio som jag skrev om tidigare, samt vilka spelare som utgjorde svenskt innermittfält i dem.

2011
Nordkorea     1–0    Dahlkvist + Seger
USA               2–1    Dahlkvist + Fischer
Japan            1–3    Dahlkvist + Hammarström
Frankrike       2–1    Dahlkvist + Fischer

2012
Japan            0–0    Dahlkvist + Seger + Almgren
Kanada          2–2    Fischer + Seger + Asllani
Frankrike       1–2    Dahlkvist + Fischer + Seger

Malmö håller serien vid liv

Publicerad den av
Svara

Malmö slog Göteborg med 3–1, och håller därmed den damallsvenska guldstriden vid liv.

Nu skall skånskorna upp till Skellefteå på söndag och hämta tre tre poäng. Sedan väntar seriefinal hemma mot Tyresö nästa onsdag. Det har alla förutsättningar att bli en riktig kanonmatch.

I dag var Malmö fantastiskt bra i 25 minuter. Då satt jag och tänkte att tränare Jonas Eidevall kanske äntligen hade fått LdB-pusslet att gå ut.
Han hade valt att bänka sin lagkapten Malin Levenstad, och körde med Amanda Ilestedt och Kathleen Radtke som mittbackar.

Radtke är lite långsam, men har härlig känsla i vänsterfoten. Det var en långboll från henne som ledde till 1–0. Göteborgs högerback Marlene Sjöberg såg ut att ha kontroll, men tog ett par steg i fel riktning. Plötsligt var Katrine Veje ett par steg före. Danskan spelade in snyggt till Sara Björk Gunnarsdottir, som avslutade distinkt.

Mitt i den första halvleken övergav Göteborg sin 4-4-2-uppställning, och började spela 4-5-1. Då fick de nästan omgående stopp på Malmös fina spel.Och plötsligt började Jodie Taylor att få lite intressanta bollar att jobba med. Hon var länge GFC:s enda offensiva vapen.

Men ibland är ensam stark. Och just Taylor, med sin extrema snabbhet, måste vara en mardrömsmotståndare för alla backar. Det var just engelskan som kvitterade till 1–1 i 58:e. Målet kom sedan Radtke missbedömt en långpassning.
Taylors avslutning höll högsta klass. Det finns inte många målvakter – om ens någon – i världen som tar det höga skottet. Taylor är nu uppe på åtta mål – vilket räcker till andra plats bakom Christen Press i skytteligan.

Efter Göteborgs kvittering kändes det plötsligt som att gästerna hade kontroll på matchen. Malmös anfallsspel hade helt kommit av sig.

Men som jag konstaterade efter Linköpingsmatchen kan man aldrig räkna bort Malmö. För när lagspelet hackar så har man ändå så många spelare som kan avgöra matcher på egen hand.

En sådan är Ramona Bachmann. Hon tog chansen när Göteborgs försvar inte hade hunnit samla sig efter ett anfall där vänsterbacken Catrine Johansson hade varit högst upp. Schweiziskan fick till och med tid att lägga bollen till rätta. Och avslutet var högklassigt.

Ramona Bachmann håller undan för Marlene Sjöberg

Ramona Bachmann håller undan för Marlene Sjöberg

Bachmanns mål avgjorde matchen. För plötsligt fick Malmö massor med energi igen, medan Göteborg vek ner sig. Och Radtke spelade 2–1 med sig själv genom att slå ytterligare en målgivande långpassning, och därmed sluta på två andraassist. Levenstad riskerar således att bli kvar på bänken ett tag till.

Radtkes andra andraassist gick till Ali Riley – som petade Elin Rubensson på vänsterbacken – som i sin tur passade snett bakåt till Anja Mittag. Förarbetet var högklassigt, och tyskans avslutning med höger yttersida höll högsta världsklass. Det var helt enkelt ett fantastiskt fint fotbollsmål.

Efteråt funderar man lite över hur det står till i Malmö. De var väldigt ojämna i matchen beroende på om de hade med- eller motgång i spelet.
En teori är att ojämnheten till viss del på att truppen är väldigt offensivt balanserad. Och att flera av de offensiva spelarna tycker att det är roligare att springa i offensiv riktning, än i defensiv.

Sara Björk Gunnarsdottir

Sara Björk Gunnarsdottir

Hade alla Malmöspelare haft samma härliga inställning som Sara Björk Gunnarsdottir hade nog aldrig tränare Eidevall behövt bekymra sig. Isländskan fick i halvtid frågan av Tv4:s Anna Brolin om sitt mål. Brolin avsåg förstås 1–0-målet, men Gunnarsdottir svarade:

”Mitt mål? Vinna matchen.”

I morgon tar Pia Sundhage ut truppen till landskampen mot Brasilien den 19 juni. I de båda lagen fanns det vardera en mittback som borde vara intressant för vår förbundskapten.

I matchen mellan Ilestedt och Stina Segerström tycker jag att den unga skånskan vann ganska klart. Hon gjorde ett bra jobb mot svåra Taylor, och hade dessutom ett bättre passningsspel än vad jag sett tidigare. Göteborgskaptenen däremot hade lite för många missar, både i positions- och passningsspel för att jag skulle vilja ha med henne i nästa landslagstrupp.

För Göteborg är guldchansen numera borta. Faktum är att jag inte ens tror att full poäng i de 13 kvarvarande omgångarna skulle räcka för att man skall kunna passera Tyresö. GFC är nämligen nio poäng och 19 mål efter mästarlaget.
Torbjörn Nilsson:s gäng får försöka hålla kontakten med Malmö, och slåss om en plats i Champions League säsongen 2014/15.

Louise Fors

Louise Fors

* Louise Fors är en spelare som jag noterat att flera av er som följer den här bloggen vill se i morgondagens landslagstrupp. Och varför inte?
Hon är en spelare med spetsegenskaper i form av sitt fina tillslag. Hennes skott och frisparkar skulle absolut kunna vara en tillgång i en EM-trupp. Så det kan kanske vara läge att testa Fors igen.

För hon verkar vara glödhet i England. Hon gjorde mål i kväll igen, när Liverpool vann derbyt mot Everton med 4–1. Resultatet innebär att Liverpool toppar den haltande tabellen på tolv poäng på fem matcher.
Svenskan gjorde det matchavgörande 2–1-målet, hennes tredje mål i ligan. Det placerar henne på en delad andraplats i skytteligan. Leder gör ju Sofia Jakobsson på fyra.

Fors låg även bakom 3–1-målet, då det enligt WSL:s twitter kom på retur efter att Evertons målvakt inte klarat av att hålla ett skott från svenskan.

Publiksiffran var hela 1 124 – väldigt glädjande, då engelska WSL oftast spelas inför väldigt mycket färre personer.

* Nämnda Jakobsson står för en av kandidaterna till maj månads mål i WSL. Se det, och övriga kandidater på det här klippet.

* Jag kom på att jag har glömt att meddela att Verona med Stephanie Öhrström och Maria Karlsson förlorade den italienska cupfinalen med 2–0 mot Tavagnacco i helgen.

Det var ett missförstånd mellan de båda svenskorna som ledde till Tavagnaccos ledningsmål. Se det och matchens övriga höjdpunkter på det här klippet. Och här är ett klipp där bland annat Karlsson uttalar sig om matchen – på italienska.

I och med cuptiteln går Udinelaget igenom säsongen obesegrat. Trots det blev man ju bara tvåa i ligan, bakom Torres.

* Slutligen har mitt vitryska favoritlag Molodechno försatt sig i en jobbig situation i kvartsfinalen i vitryska cupen. Man föll nämligen i dag, hemma mot Bobruichanka med 17–0. Det blir nog jobbigt att vända det i returen på bortaplan i nästa vecka…

I ligan har dock Molodechno startat ganska starkt – och faktiskt vunnit en match. Man ligger i och för sig sist, men på samma poäng som de två lagen på placeringarna närmast före.
Målskillnaden efter åtta omgångar skvallrar dock om att man behöver jobba lite på försvarsspelet. Den lyder nämligen på jobbiga 4–78.

Morgan – och Morgan igen…

Publicerad den av
Svara

USA vann mot Kanada med 3–0. De två första målen gjordes av hon som brukar göra det numera – Alex Morgan.

Jag tyckte att Morgan var USA:s bästa spelare redan i fjol. Hon är det i år också.

Alex Morgan

Alex Morgan

Fast den här gången var hon länge utanför matchen. I den första halvleken märktes hon knappt. Men för vissa spelare räcker det ibland med två minuter för att göra stordåd.
För i 70:e och 72:a minuterna gjorde hon två mål som var som karbonkopior. I varje fall var avslutningarna identiska. Från samma vänsterläge hittade Morgan samma maska i nätet, lågt nere, tätt bakom Erin McLeod:s vänsterstolpe.

USA:s seger var rättvis, men inte solklar. Den första halvleken var helt jämn. USA skapade i och för sig två bra lägen i den andra halvlekens upptakt. Först var Morgan på väg igenom. Sedan nickade Abby Wambach en hörna. Båda gångerna var 17-åriga stjärnskottet Kadeisha Buchanan Kanadas räddande ängel. Buchanan fyller 18 den 5 november.

Men utöver de båda chanserna var det ganska jämnt i över en timme. Kanada blev kaxigare och kaxigare, och hade med börjat flytta fram folk för att jaga ett eget mål som det small bakåt. Två gånger.

När Morgan gjorde 1–0 satt jag och konstaterade för mig själv att Kanada verkligen har tagit jättekliv framåt på ett år.
Förra våren, inför OS, imponerade de nämligen inte alls. Men i samband med matchen mot Sverige i Newcastle föll bitarna på plats för förbundskapten John Herdman.

Sydney Leroux

Sydney Leroux

Det blev även ett tredje mål på övertid. Det gjordes av Vancouverfödda Sydney Leroux, som inte lär vinna några popularitetspris i sitt barndomsland Kanada. Hon firade nämligen helt utan respekt. Dels hysschade hon mot publiken, dels lyfte hon upp USA:s märke för att visa var hon har sin lojalitet. Lite onödigt kan jag tycka.

Slutligen konstateras att Tyresös Christen Press kom in i 82:a minuten istället för just Morgan. Press hann inte sätta något avtryck på matchen.

Dessutom måste jag lyfta fram publiksiffran på BMO Field i Toronto. Den var nämligen så bra som 22 453 – fullsatt.

Oj vad det smäller i Toronto

Publicerad den av
Svara

Kanada och USA har spelat en halvlek (0–0) i lagens vänskapsmatch i Toronto. Men speciellt vänskapligt är det inte inför 22000 åskådare i en fullsatt arena.

Framför allt är det kanadensiskorna som smäller på rejält i duellerna. Rejält. Redan under matchens allra första minuter visade Lauren Sesselman och Desiree Scott vägen genom att dela ut varsin rejäl tackling.

Det är inte fult, men väldigt, väldigt fysiskt. Det känns att det ligger hur mycket prestige som helst i potten mellan de båda grannländerna. I bakgrunden finns ju det sanslösa semifinalmötet i fjolårets OS.

Sedan OS har båda lagen bytt ut några spelare. USA har Ali Krieger, Crystal Dunn och Whitney Engen i sin backlinje samt Nicole Barnhart i mål, och Kanada har 17-åriga Kadeisha Buchanan som högerback – en spelare som jag ser för första gången.

Det har varit väldigt chansfattigt. USA hade ett hyfsat läge i den 32:a minuten när Heather O’Reilly nickade från nära håll. Men halvlekens enda riktiga målchans hade Kanada tio minuter senare. Christine Sinclair frispelades till höger, men vinkeln var dålig, och Barnhart var ute fint och täckte till hörna.

I Kanadas startelva ingår inte mindre än 3,5 spelare som jag kunnat se på nära håll i Dalsjöfors, nämligen Erin McLeod, Emily Zurrer, Melissa Tancredi samt den halva, i form av Carmelina Moscato som gjorde ett par matcher i den konkursdrabbade Boråsklubben.

Kanada startade så här: McLeod – Buchanan, Zurrer, Moscato, Sesselmann – Rhian Wilkinson, Diana Matheson, Scott, Sophie Schmidt – Sinclair (c) och Tancredi.

USA startade så här: Barnhart – Krieger, Engen, Christie Rampone, Dunn – O’Reilly, Carli Lloyd, Lauren Cheney, Tobin Heath – Alex Morgan och Abby Wambach.

Matchen går att se på den här länken.

Lång analys av Sverige–Norge

Publicerad den av
13

Man kan se en fotbollsmatch på många sätt. Och ofta förändras synen om man ser om den.

Jag har nu sett Sverige–Norge två gånger, med lite olika känsla. Först såg jag ju nästan hela matchen på plats. Då var min uppfattning att Norge var klart bättre de första 20 minuterna i den första halvleken, och likaså knappt en kvart i inledningen av den andra. Slutet av den första halvleken var jämn, medan Sverige hade bra kontroll på matchens sista halvtimme.

Trots att Sverige gjorde två mål under den första halvlekens sista 25 minuter kände jag aldrig att vi hade kontroll under den perioden. Min uppfattning var att norskorna hade ett något bättre, offensivt grundspel, medan Sverige levde på individuella prestationer i första hand från Kosovare Asllani och Lotta Schelin.

Vårt passningsspel var så långt ganska slarvigt och stressat, medan norskorna rullade runt på ett betygligt lugnare sätt.

Känslan på plats var att matchens sista 30 minuter var vår bästa del av matchen. Då hade vi bra kontroll på matchen, och det var mycket närmare både 3–1 och 4–1 än 2–2.

När jag såg om matchen på tv ändrades bilden av de olika perioderna något. De sista 25 minuterna av den första halvleken upplevde jag som bättre än på plats. Vi hade där ett antal snabba kontringar, som skapade oro i Norges svaga backlinje.

Och tvärtom kändes matchens sista halvtimme något sämre på tv än den gjorde på plats – temposvagare. Jag står dock fast vid att det var vår bästa period. Då hade vi lite längre anfall, och vi höll norskorna längre från vårt mål än tidigare i matchen.

Det här med långa anfall skall vi kanske inte vänja oss för mycket vid. Till Tv4 sa nämligen förbundskapten Pia Sundhage att hon insett att vi måste spela ett rakare spel än vad hon tänkt sig från början, och att vi skall ha en låg risknivå på mittfältet.

Jag tycker att det känns som en rimlig analys. Vi har nämligen inte så många boll- och passningstrygga spelare i truppen att vi kan jobba med att ha ett stort bollinnehav. Bäst i disciplinen är ju Caroline Seger, men hon tar å andra sidan ofta stora risker – vilket är väldigt farligt.

I EM blir Sveriges melodi alltså troligen korta anfall i form av snabba kontringar. Då ökar vikten av att ha forwards som kan skapa saker ihop, och på egen hand.

Med tanke på det – och av det jag såg i går – så måste Josefine Öqvist rejält ha stärkt sina aktier för en plats i startelvan. Hennes inhopp var riktigt piggt, det sprutade av energi kring henne.

Ta bara glädjen när hon trodde att hon hade nickat in 3–1, den var underbar att se. Öqvist funkade oväntat bra ihop med Schelin i VM 2011, kanske eftersom motståndarnas backlinjer plötsligt ställdes mot två snabba djupledshot

Nu var Asllani bra i den första halvleken. Hon låg bakom flera kombinationer med Schelin. Men PSG-stjärnan är ändå inte det hot som Öqvist är. Det blir intressant att se hur Sundhage tacklar den här situationen framöver.

Skall vi går över på Schelin, så kanske hon inte är i VM-formen från 2011 ännu. Men det är inte långt ifrån. Rättvänd känns hon sylvass, och hon har ju lite tid på sig att vässa formen ytterligare.

I kontringarna funkade samarbetet med Asllani riktigt bra, då den senare kröp ner som tia och hämtade boll. I det uppställda spelet upplevde jag dock inte att vårt anfallspar jobbade så bra ihop som många ville göra gällande i går.

Jag satt ungefär i höjd med straffområdeslinjen på den sida som Sverige anföll mot i den andra halvleken. Det gjorde att mitt fokus naturligt sett hamnade på försvaret före paus, och på anfallet efter.
Och jag blev förvånad över hur brett det var mellan våra Schelin och Asllani i utgångspositionerna. Det var ibland hela 25 meter, vilket gör att man inte har mycket nytta av varandra. På den punkten blev det bättre när Öqvist flyttades upp.

Det skall dock understrykas att forwards hade bättre understöd från mittfältet på slutet av matchen, så jämförelsen haltar något.

När man jämför vår spets i de båda halvlekarna bör man också betänka att Norge hade två olika mittförsvar. De norska mittbackarna före paus, framför allt Marita Skammelsrud Lund, hade en riktigt dålig dag.

Hon var feg och osäker. Dessutom låg den norska backlinjen väldigt brett, vilket innebar lilla julafton för Lotta Schelin. Med Trine Rönning och Nora Holstad Berge som mittbackar upplevde jag att Norge fick ett tajtare och tryggare försvar.

Norge har stark offensiv. Men förbundskapten Even Pellerud verkar våndas över hur han skall formera sitt mittförsvar. Det är ett problem man haft i några år. Jag var på plats i Wolfsburg och såg norskorna mot Brasilien i VM 2011. Jag tyckte länge att de spelade jättebra, och var väl så bra som Brasilien. Men plötsligt stod det 0–3 – mycket på grund av ett svagt mittförsvar.

Gåtan verkar inte vara löst. Men min gissning är att det kanske blir Maren Mjelde och Rönning till slut? Eller möjligen Holstad Berge. Hur som helst måste Skammelsrud Lund måste ha diskat sig själv som mittback i går. Hon får koncentrera sig på att ta en ytterbacksplats.

Lund var inblandad i 1–1-målet – som var ett svenskt klassmål. Det kom ur ingenting, från en ren rensning. Det var verkligen världsklass av vårt anfallspar, men knappast av det norska försvaret. Skammelsrud Lund var rejält passiv mot Schelin i förstaläget, vilket gjorde att tillbakanicken till Asllani blev perfekt.

När Schelin sedan i läge två fick bollen rättvänd var det för sent för Norge. Där är hon en av världens bästa spelare.

Vårt 2–1 är också frukten av svagt norskt försvarsspel. De ligger för högt med laget, och låter Sara Thunebro lägga in en långboll till Schelin på jätteytan bakom backlinjen. I läge två har vi lite flyt, då Mjelde ändå vinner duellen mot Schelin. Rensningen hamnar på fötterna på Marie Hammarström, som placerar in bollen.

Avslutet med väntertån visar återigen att det viktigaste inte är att skjuta hårt – utan att träffa mål.

Just Hammarström spelade en kvart på vänsterkanten, och var sannolikt den ytter som stärkte sina aktier mest i går. Varken Antonia Göransson eller Emmelie Konradsson hade någon bra dag. För Göransson lär platsen i startelvan hänga riktigt löst. Konradsson den stora förloraren, och får nog koncentrera sig på att ens komma med i EM-truppen.

Sverige var som allra bäst den kvart då vi hade Hammarström på kanten och Lisa Dahlkvist i mitten. Då hade vi två bollvinnare på mittfältet, vilket framför allt gynnar Caroline Seger. Hon kunde flytta upp en bit, och vi fick längre anfall.

Dahlkvist och Hammarström lär båda finnas med i EM-elvan mot Danmark den 10 juli – om ingen av dem drabbas av skador.

Det gör garanterat även Seger. Fast jag tycker fortfarande att hon får ut alldeles för lite av sin talang. Hon borde kunna äga mittfältet under mycket längre perioder än hon gör. I går gjorde hon det som vanligt i cirka tio minuter.
Jag börjar undra om hon någonsin blir en 90-minutersspelare. När hon hamnar i defensiva positioner tar hon alldeles för stora risker. Det behöver hon inte göra. Hon kan spara chansningarna till den så kallade sista tredjedelen.

I går var hon inblandad i Norges ledningsmål. Seger är för mycket lirare i det läget. Får man en så dålig passning på egen planhalva är det bättre att bara skicka ut bollen till inkast än att försöka göra något konstruktivt.

Passningen kom från Jessica Samuelsson. Jag ser att hon hyllas på många håll i dag. Jag måste säga att jag är tveksam. Visst har hon hjärta, och en härlig anfallsvilja. Men räcker det?

Ett modernt sätt att se på ytterbackar är att de har varit bra om de kommit runt på kanten två–tre gånger, och slagit inlägg. Att de släppt förbi sin ytter gång på gång spelar mindre roll – om det inte har blivit mål på något av de anfallen.
För mittbackar är det tvärtom. De kan stå för hur många fina uppspel som helst, de är underkända om de släpper sin motståndare mer än en gång.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Jag satt på första parkett och såg hur Caroline Graham Hansen gång på gång tog sig förbi Samuelsson. När jag såg om matchen räknade jag till att Hansen kom förbi vid fem av åtta försök. Samuelsson skall vara glad att Nilla Fischer, Caroline Seger med fler fanns till hjälp och stoppade norskan.

Visst är Graham Hansen fantastiskt bra. Men defensivt är Samuelsson är ytterback av internationell klass ännu. Inte ens nära. Och hon tar ibland för stora risker i passningsspelet. Norges mål är ett exempel på det, av flera i gårdagens match.

Trots det är Jessica Samuelsson just nu mitt val som högerback i EM. Mycket på grund av att konkurrensen är tunn. Lina Nilsson är en likvärdig spelare, fast med mindre energi än Samuelsson. Annica Svensson hade varit mitt förstaval om hon hade fått spela i Tyresö. Men Svensson verkar vara helt körd.

När vi är i backlinjen så blir jag mer och mer övertygad om att Fischer och Charlotte Rohlin kommer att klara jobbet som mittbackar. Och Thunebro är stabil. Hon gör sällan en riktigt dålig match.

Då är målvaktsfrågan mer intressant. Kristin Hammarström gjorde en klart godkänd insats i går, och förtjänar att fortsatt vara vår nummer ett. Visst var hon möjligen lite felplacerad på Norges mål. Men det var en överraskande sekvens, och jag lastar henne inte för det.

Däremot är jag mer orolig för hörnor och inläggsfrisparkar. Där har både Hammarström och Sofia Lundgren periodvis stora problem. Lundgren ställdes inte på några svårare problem under sina 20 minuter i går. Däremot var Hammarström snett ute på hörna i början av andra halvlek.
Skall man ändå ge henne lite positiv feedback för situationen så vågade hon gå ut, och störde nog ändå Trine Rönning tillräckligt mycket för att norskans nick skulle gå i stolpens utsida.

Slutligen några ord till om Norge. Att Ingvild Stensland och Solveig Gulbrandsen var toppspelare visste man ju. Jag imponerades även framför allt av Kristine Hegland, Ingvild Isaksen samt de båda 95:orna. Graham Hansen är nämnd. Målskytten Ada Stolsmo Hegerberg är precis den straffområdesspelare jag vill ha i Sverige. Hon har en makalös förmåga att vara först på bollen i närheten av målet. Och hon tvekar inte, utan drar till direkt.

Det var min långa analys av Sverige–Norge. Jag tog lite bilder också. De lär komma upp någon gång framöver. När vågar jag inte ens gissa. Jag ligger ganska rejält efter när det gäller att lägga upp bilder från olika matcher.