Etikettarkiv: Sara Björk Gunnarsdottir

Marta skadad – och ordkrig

Publicerad den av
1

I morgon kan damallsvenskan avgöras. Och det hörs på försnacket. Alldeles nyss hörde jag Tony Gustavsson på Radiosporten. Man kan nog lugnt säga att han försökte provocera Malmö.

Först konstaterade Gustavsson att Marta troligen inte spelar mot Malmö – det är förstås ett stort avbräck för Tyresö. Den brasilianska storstjärnan vilade senast mot Kristianstad. Och till Radiosporten svarade Gustavsson så här på frågan om när hon kan vara tillbaka:

”Det får vi se efter helgen.”

I övrigt pratade Gustavsson om att han tror att Malmö kommer att spela hårt, för att inte säga fult. Han gjorde en verbal attack på Sara Björk Gunnarsdottir som enligt Tyresötränaren gjorde en av årets bedrifter när hon undvek att bli utvisad i vårens seriefinal.

Det slår gnistor om matchen redan ett dygn innan avspark – kul.

Guide till EM-kvartsfinalerna

Publicerad den av
7

Inför gruppspelet rankade jag alla EM:s lag, och försökte gissa deras startelvor. Jag prickade inte speciellt rätt varken när det gäller rankingen eller de tolv startelvorna. Eller jo, Sveriges premiärelva satte jag trots allt…

Men trots att utfallet av min förra ranking var tveksam så gör jag ett nytt försök nu inför kvartsfinalerna.

Här är min guide till de fyra kvartsfinalerna:

* Sverige–Island
Örjans vall, Halmstad, i morgon söndag 15.00

Jag kommenterade Island ganska ingående i det förra inlägget. När det gäller Sverige gissar jag att Pia Sundhage kommer att match laget ungefär som hon gjorde mot Finland – alltså sanslöst offensivt.

Det talar för att Lina Nilsson och Sofia Jakobsson återkommer i startelvan trots att Jessica Samuelsson och Lisa Dahlkvist var två av Sveriges allra bästa spelare mot Italien.

Det innebär också att jag tror att Therese Sjögran får börja på bänken, trots hennes succéinhopp senast. Men hon lär säkert få göra ett inhopp.

Det här är min teori om hur Sundhage tänker, och skall väl räknas som en kvalificerad gissning.

Hos Island drog Holmfridur Magnusdottir på sig sin andra varning i turneringen i andra övertidsminuten mot Holland. Det innebär att hon är avstängd, vilket är en klar försvagning av den isländska offensiven.

Mitt tips är att Island startar med övriga tio spelare från startelvan mot Holland, och att Magnusdottir ersätts av Harpa Thorsteinsdottir.

Troliga startelvor:
Sverige: Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Josefine Öqvist, Caroline Seger, Marie Hammarström, Sofia Jakobsson – Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Island: Gudbjörg Gunnarsdottir –  Dora Maria Larusdottir, Katrin Jonsdottir, Sif Atladottir, Hallbera Gisladottir – Sara Björk Gunnarsdottir, Dagny Brynjarsdottir – Fanndis Fridriksdottir, Harpa Thorsteinsdottir, Rakel Hönnudottir – Margret Lara Vidarsdottir.

Tipset: 80–20 i svensk favör.

* Tyskland–Italien
Myresjöhus Arena, Växjö, i morgon söndag 18.00

Tysklands nya, unga lag har varit ojämnt hittills. Många av spelarna ingick i det lag som spelade final i F20-VM i fjol, som också var ganska ojämnt. När de fick tidig utdelning spelade de makalöst fin fotboll. När de inte gjorde mål i sin startoffensiv var de däremot inte lika imponerande.

Minns bland annat att de krossade USA i gruppspelet. 3–0-segern var i underkant. Men i finalen förvaltade de inte sina chanser, och i stället kunde USA kontra sönder tyskorna. Det blev ju amerikansk 1–0-seger där.

Det stämmer väl med det tyska lag vi har sett i EM. Mot Island spelade de stundtals uppvisningsfotboll. I matchen efter föll de för första gången på 17 år i en EM-match, 1–0 mot Norge.

Så om Tyskland får hål på Italien på ett tidigt skede lär det kunna bli stora siffror. Annars kan faktiskt italienskorna skrälla. Tyskornas vänsterförsvar känns inte hyperstabilt, och Melania Gabbiadini är en av turneringens allra bästa högeryttrar.

Frågan är hur Silvia Neid resonerar kring sin startelva. Nu när Jennifer Cramer och Lena Goessling åter är tillgängliga gissar jag att hon går tillbaka till de spelare som krossade Island. Fast säker är jag inte. Det skulle kunna bli ett gäng förändringar efter förlusten – även om den inte verkade tynga tyskorna speciellt mycket.

Stämmer det Antonio Cabrini sa inför Sverigematchen så är mittbacken Laura Neboli redo för spel hos Italien. Det lär vara betydelsefullt, då hon håller till i Duisburg och känner till alla de tyska anfallsspelarna. Hon ersätter alltså troligen Roberta d’Adda i mittförsvaret.

Annars lär Italien spela med samma lag som besegrade Danmark med 2–1 i förra veckan. För även om Elisa Camporese åter är spelklar tycker jag att Sandy Iannella var så bra mot danskorna att jag tror att hon åter får förtroendet.

Troliga startelvor:
Tyskland: Nadine Angerer – Leonie Maier, Saskia Bartusiak, Annike Krahn, Jennifer Cramer – Lena Goessling, Nadine Kessler – Lena Lotzen, Dzsenifer Marozsan, Melanie Leupolz – Celia Okoyino da Mbabi.

Italien: Chiara Marchitelli – Elisa Bartoli, Laura Neboli, Cecilia Salvai, Raffaella Manieri – Alessia Tuttino, Daniela Stracchi – Melania Gabbiadini, Alice Parisi, Sandy Iannella – Patrizia Panico.

Tipset: Tyskland är favorit till 75–25.

 * Norge–Spanien
Guldfågeln Arena, Kalmar, måndag 18.00

Det här är den på förhand klart mest ovissa kvartsfinalen. Det är två helt olika spelstilar som möts, och jag tror att det här passar Norge bäst.

Spanien kommer att rulla runt bollen, medan norskorna lugnt kan få koncentrera sig på kontringar. Det borde passa dem bra. Norskorna har varit imponerande stabila i defensiven, vilket trots allt är ganska oväntat. Målvakten Ingrid Hjelmseth har utstrålat säkerhet, och hon har ju faktiskt inte släppt in ett enda spelmål.

Känslan har ju varit ett tag att Norge håller på att bygga något bra. Det bör minst leda till brons i EM.

För Spanien är det en framgång att ha nått kvartsfinal. Känslan är att de har blivit lite sämre för varje match, och att de är nöjda med att ha avancerat ur gruppspelet.
Å andra sidan kan de spela avslappnat nu, för medalj vore klart mer än vad någon hade förväntat sig från dem.

När det gäller startelvorna är de inte helt självklara. Spanien har roterat en aning. Men jag tror att de gör som mot Ryssland, alltså satsar på att ha med sina båda 90-talister Alexia Putellas och Vicky Losada i startelvan.

Hos Norge fick Even Pellerud angenäma problem när en reservbetonad uppställning besegrade Tyskland. Jag tror dock att han återgår till det lag som slog Holland i andra omgången. Här känner jag mig dock väldigt långt ifrån säker.

Apropå inget är det anmärkningsvärt att Ingvild Isaksen bokförts för segermålet mot tyskorna när det är så tydligt att Elise Thorsnes, om än ofrivilligt, är sista norska på bollen.

Troliga startelvor:
Norge: Ingrid Hjelmseth – Maren Mjelde, Trine Rönning, Marit Fiane Christensen, Toril Akerhaugen – Caroline Graham Hansen, Solveig Gulbrandsen, Ingvild Stensland, Ingvild Isaksen, Kristine Hegland – Ada Stolsmo Hegerberg.

Spanien: Ainhoa Tirapu – Marta Torrejon, Ruth Garcia, Irene Paredes, Elisabeth Ibarra – Silvia Meseguer, Vicky Losada – Alexia Putellas, Jennifer Hermoso, Adriana Martin – Veronica Boquete.

Tipset: Jag ser Norge som knapp favorit till 55–45.

* Frankrike–Danmark
Linköping Arena, måndag 20.45

Frankrike blev enda fullpoängaren i gruppspelet, medan Danmark lottades vidare efter att bara ha tagit två poäng.

Utgången av den här matchen borde alltså vara självklar. Inte minst med tanke på att Frankrike har massor av matchvinnare, medan Danmarks problem är just att man saknar en utpräglad spjutspets.

Fast det finns ett stort MEN här. Frankrike har ju aldrig tagit en medalj i landslagssammanhang. I tre raka mästerskap har de fallit på målsnöret. Nu borde det inte vara möjligt. Men efter att ha sett fransyskorna på ett närmast absurt sätt rada upp missade målchanser i tidigare medaljchanser inser jag att de har en mental barriär att besegra här.

Får fransyskorna hål på danskorna bör det här alltså bli en enkel historia. Men för varje minut som Danmark håller nollan kommer det mentala spöket att växa bland de franska spelarna.

Och jag har sett Danmark ge toppländer bra matcher förr. De har ju flera riktigt bolltrygga spelare, med Katrine S Pedersen och Pernille Harder i spetsen. Frågan är dock om Kenneth Heiner-Möller kör vidare på det lag han hade i början av turneringen, eller det han spelade mot Finland. Jag tror att han återgår till samma startuppställning som mot Sverige och Italien.

Hos Frankrike slutar jag inte att förvånas över att inte förbundskapten Bruno Bini bygger sitt lag kring Lyons centrallinje, utan att spelare som Louisa Necib, Elodie Thomis, Eugenie Le Sommer och Amandine Henry ofta är bänkade från start.
Henry lär inte få spela alls i slutspelet. För övriga tre finns det nog en plats i startelvan, och jag gissar att Necib får den, men det kan lika gärna bli Le Sommer, som är trea i EM:s poängliga med två mål och två assist.

Troliga startelvor:
Frankrike: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Laure Boulleau – Sandrine Soubeyrand, Elise Bussaglia – Louisa Necib, Camille Abily, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Danmark: Stina Lykke Petersen – Theresa Nielsen, Line Röddik Hansen, Christina Öyangen Örntoft, Mia Brogaard – Sofie Junge Pedersen, Katrine S Pedersen – Katrine Veje, Mariann Gajhede Knudsen, Johanna B Rasmussen – Pernille Harder.

Tipset: Fransyskorna är hela EM:s guldfavoriter nu. Därmed är de förstås också jättefavoriter i den här matchen, 90–10.

Står Sverige för trycket?

Publicerad den av
Svara

Om ganska exakt ett dygn är Sveriges kvartsfinal mot Island färdigspelad. Då vet vi om det svenska laget kommer att klara av att motsvara favorittrycket.

Då vet vi om det varit någon underskattning inblandad i spelet.

För Sverige är förstås megafavoriter. Och det med rätta. Jag har hoppat mellan 80–20 och 90–10 i svensk favör sedan det blev klart att Island väntar i kvartsfinalen.

Och just favorittryck och underskattning är två farliga svenska motståndare i morgon. Det är dessutom två faktorer som islänningarna trycker hårt på i försnacket. Men även Islands lag bör faktiskt tas på allvar.

För snacket om att Sverige redan är klart för semifinal köper jag inte. Island är för bra för att vi skall kunna jogga vidare till onsdagens match på Gamla Ullevi.

Visst vann vi med förkrossande 6–1 i Algarve i vintras. Men den matchen skall vi inte ta som måttstock på skillnaden mellan lagen.

Isländskorna slog oss i Algarve 2011, och vid mötet i Växjö i april hade vi väldiga problem att skapa öppna målchanser. Där kvävde isländskorna länge det svenska anfallsspelet på ett riktigt framgångsrikt sätt. Och i den matchen saknade ändå Island nyckelspelare som Sif Atladottir och Margret Lara Vidarsdottir.
Ja, de saknade även Holmfridur Magnusdottir, men det gör de ju även i morgon – så där blir det ingen skillnad.

Vid dagens presskonferenser garanterade Pia Sundhage att någon svensk underskattning inte är aktuell. Även Caroline Seger var inne på samma linje. Jag hoppas att de har rätt, och att 6–1-segern bara bidrar med positiv energi.

Vid Islands pressträff tidigare i dag tyckte Sif Atladottir att Sverige varit kaxigt i överkant inför matchen. Hon sa att:

”De svenska tidningarna säger att det här blir lätt. Spelarna säger att det blir lätt. Men vi får se i morgon. Det står 0–0 när vi börjar.”

Och i går skrattade Sara Björk Gunnarsdottir och Margret Lara Vidarsdottir åt artiklarna som ropade ut att Island är en svensk drömlottning.

Sara Björk Gunnarsdottir och Margret Lara Vidarsdottir.

Sara Björk Gunnarsdottir och Margret Lara Vidarsdottir kollar in rubrikerna.

På presskonferensen nyss här på Örjans vall sa Lara Vidarsdottir att hon gärna såg att matchen avgörs på straffar:

”Vi skall hålla nollan i 93 minuter – eller 120. Blir det straffar är det bara roligt. Vi har en riktigt bra målvakt också, som är van vid att ta straffar.”

Undrar om det svenska laget skulle ha samma känsla inför ett straffavgörande? Ja, Kristin Hammarström skulle ha det. Hon älskar straffar – vilket ju är otroligt bra. Men de svenska straffskyttarna vacklade mot Danmark, och jag ser helst att det här är avgjort långt innan en eventuell straffläggning.

Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.

Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.

Lara Vidarsdottir fick för övrigt också en fråga om vad lagets guldfisk – eller gullfiskur, som det heter på isländska – betyder i morgon. Hennes svar löd:

”Det är bra att ha något man kan skoja om. Men i morgon är det ingen fisk som gäller. Då skall vi spela en fotbollsmatch.”

Jag sitter i presscentret nu. Alldeles nyss jublade de isländska journalisterna över ett EM-guld på 800 meter från JEM i friidrott. En reporter vände sig till mig, och sa:

”Det kanske är en aptitretare inför i morgon. Fast det tror jag egentligen inte…”

Inte jag heller. Men jag är väl medveten om Sveriges facit i utslagsmatcher. Faktum är att vi bara besegrat Australien i sådana sedan VM-succén 2003.

Sedan 2004 har vi två segrar och sex förluster i utslagningsmatcher. Det är spelarna medvetna om, men alla hävdar att snacket om kvartsfinalspöken bara är snack. Så här sa Seger om det i dag:

”Det är inget jag lägger någon större vikt vid. Det är ny match, nytt lag, nytt mästerskap och det som varit har varit.”

Om trycket från publik och media är svenska hot så lär den tryckande värmen i Halmstad däremot vara en fördel för Sverige. För den gör det svårare för Island att orka kämpa kopiöst. Det var faktiskt även Islands förbundskapten Siggi Eyjolfsson inne på i går.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

En annan sak som talar för Sverige är Lotta Schelin, och hennes effektivitet. Jag har varit lite skeptisk mot henne under EM. Och faktum är att jag tycker att hon har gjort fyra halvdana halvlekar så här långt.

Men trots det leder vårt affischnamn EM:s skytteliga. Och efter straffmissen mot Danmark har hon varit närmast 100-procentig när chanserna har kommit. Det är ett tecken på hög klass. Och det ser jag som en otroligt viktig faktor inför morgondagens match.

För vi kommer att ha mycket boll på Islands planhalva. Och vi kommer att få lägen. Men för varje chans vi missar kommer isländskornas självförtroende att öka. Så en fortsatt effektiv Lotta Schelin känns som en viktig nyckel till svenskt semifinalspel.

För övrigt fick Schelin rejält beröm från Pia Sundhage angående utstrålning och vältalighet på presskonferenserna. Jag kan bara hålla med. Lotta Schelin är fantastisk i intervjusituationer. Hon kanske inte pratar i stora rubriker, men hon är alltid trevlig och rolig att prata med. Hoppas det blir lika trevligt i morgon.

Island nästa – och stackars ryskor

Publicerad den av
2

Ja, då har det här med dålig lottning fått en ny innebörd. Stackars Ryssland att åka ut på det här sättet. Det måste gå att lösa sånt här på ett bättre sätt.

Förstår att det här handlar om att trean i sista gruppen inte skall kunna spela på tidigare resultat. Men vill man göra allt för att förhindra sådant taktiskt spel tycker jag att det hade varit bättre att avgöra med rankingkoefficienten. För den har man skaffat sig på sportsliga grunder, inte genom fru Fortuna.

Sett till målskillnad var Danmark dock bättre än Ryssland, och på så sätt kanske ändå sportslig rättvisa skipades. Fast sättet det här avgjordes på – det kommer jag ha svårt att hämta mig från.

För Sverige väntar nu Island på söndag. Inför turneringen rankade jag Island som EM:s sämsta lag. De har med organisation, hjärta och en fantastisk målvakt i Gudbjörg Gunnarsdottir visat att de inte är sämst – utan att de är förtjänta av att spela kvartsfinal.

Gudbjörg Gunnarsdottir

Gudbjörg Gunnarsdottir

Att isländskorna fått hjälp med att styra upp försvarsspelet av Lars Lagerbäck känns oroväckande, för min respekt för Lagerbäcks taktiska kunskap är stor. Han vet hur man vinner fotbollsmatcher.

Sverige är förstås gigantiskt stora favoriter i den här matchen. Island är trots allt en drömlottning, och min bedömning är att det är 90–10 i svensk favör. Inte minst då formstarka Holmfridur Magnusdottir är avstängd.

Men det här är isländsk fotbolls största match någonsin. Och karaktärsstarka Sara Björk Gunnarsdottir kommer inte bara springa kopiöst i 90 minuter, utan hon kommer se till att övriga nio utespelare också gör det.

Sara Björk Gunnarsdottir

Sara Björk Gunnarsdottir

Efter lottningen får slutspelsträdet för övrigt följande utseende:

Övre halvan:
Söndag 15.00 i Halmstad: Sverige–Island.
Söndag 18.00 i Växjö: Italien–Tyskland.
Segrarna möts i semifinal på Gamla Ullevi i Göteborg på onsdag den 24 juli 20.30.

Undre halvan:
Måndag 18.00 i Kalmar: Norge–Spanien.
Måndag 20.45 i Linköping: Frankrike–Danmark.
Segrarna möts i semifinal på Nya Parken i Norrköping på torsdag den 25 juli 20.30.

Finalen spelas sedan på Friends Arena i Solna söndagen den 28 juli klockan 16.00.

Tillagt i efterhand: Här är en länk med Uefas förklaring till varför man lottar mellan treor som slutat på samma poäng.

En analys av alla EM-lag

Publicerad den av
Svara

Jag har under en längre period studerat alla tolv lagen i EM. Och för en tid sedan började jag samla all fakta i ett utkast här i bloggen. Tanken var att det skulle resultera i en riktigt nördig genomgång med ett inlägg per lag.

Men väldigt mycket EM-tid de senaste veckorna har gått åt till att producera högklassigt material till tidningen. Och jag måste säga att jag både är nöjd och stolt över de artiklar vi på BT-sporten har kört inför EM.

Dessutom har kvällstidningarna och bloggen Spelare 12 gjort utmärkta och fullmatade genomgångar av alla lag de senaste veckorna.

Så tolv fullmatade inlägg blev det inte. Men jag känner ju att jag inte bara vill kasta det här materialet som jag trots allt lagt en hel del tid på. Därför får min ranking av EM-lagen bli ett långt inlägg i stället. Hoppas någon orkar läsa igenom allt…

Innan jag går in på själva rankingen vill jag lätt nördigt spekulera i hur många poäng som kommer att behövas för avancemang till kvartsfinal.
Tre gånger tidigare har tolvlagssystemet använts i EM eller OS, vilket innebär att de två bästa treorna går till kvartsfinal.

Så här har det sett ut för de tredjeplacerade lagen i de turneringarna:

OS 2008:
Japan            +3      4
Kanada        +–0     4
—————————
Nordkorea      –1     3

EM 2009:
England     +–0      4
Norge          –3       4
—————————-
Danmark     –1       3

OS 2012:
Kanada            +2      4
Nya Zeeland  +–0      3
—————————-
Nordkorea       –4      3

Fyra poäng har alltså givit avancemang varje gång. Och bara en gång har det räckt med tre poäng – och det var i fjolårets OS.

Därmed kan man alltså slå fast att fyra poäng räcker för att nå kvartsfinal. Med den vetskapen är det hög tid att dra i gång min EM-ranking:

Lagbild på Island

Islands startelva mot Sverige i Växjö

12) Island
Var som bäst för två år sedan. Då var alla lagets spelare i toppform, och man nådde bland annat final i Algarve cup efter att ha besegrat Sverige (som ju senare tog VM-brons aktuellt år) med 2–1 i gruppspelet. I finalen ledde Island mot USA med 2–1, men föll till slut med 4–2.

Under 2011 lade man också grunden för sitt EM-avancemang, bland annat genom att slå Norge med 3–1. Men sedan dess har skador förstört mycket. Och i år har man visat usel form genom sex förluster på sju träningsmatcher.

Island har gjort sin bragd genom att kvala in till två raka EM-slutspel. Det är ju värt att notera att det bara bor 320000 invånare på Island. Jämförelsevis har Göteborgs kommun 520000 invånare.

Isländskorna lämnade EM 2009 med noll poäng. Då spelade man i en rekordtuff grupp med Tyskland, Frankrike och Norge. Årets grupp är också tuff, och det mesta talar för en repris – alltså att Island lämnar mästerskapet utan poäng.

Spelstilen är aggressiv, med vansinnig press på bollhållaren. Malmös härliga innermittfältare Sara Björk Gunnarsdottir personifierar verkligen det spelet. Skall Island kunna hävda sig mot Tyskland, Norge och Holland måste hon vara i absolut toppform, något som även gäller för klubbkompisen, målvakten Thora Helgadottir samt Kristianstads mittback Sif Atladottir och måltjuv Margret Lara Vidarsdottir måste vara klinisk i avsluten.

De fyra är Islands ryggrad. Tyvärr har den ryggraden varit väldigt skadedrabbad det senaste året.

Trolig startelva: Thora Helgadottir – Olina Vidarsdottir, Katrin Jonsdottir, Sif Atladottir, Hallbera Gisladottir – Sara Björk Gunnarsdottir, Katrin Omarsdottir – Fanndis Fridriksdottir, Dora Maria Larusdottir, Holmfridur Magnusdottir – Margret Lara Vidarsdottir.

11) Ryssland
Det här är ett lag jag har riktigt dålig koll på. Jag såg en halvlek i hemmamatchen mot Österrike i playoffspelet mot EM. Då hade ryskorna en seger i ryggen, backade hem och spelade bara på resultatet. Det gick således inte att läsa ut så mycket om det ryska laget på den halvleken.

Inte mer än att jag minns att de hade ett par snabba kantspelare att kontra på. Samt att de var riktigt effektiva när chanserna dök upp. Inte minst var de bra på fasta situationer.
Faktum är att Österrike vann avsluten med förkrossande marginal i det där dubbelmötet. Men det är ryskorna som skall spela EM.

En spelare som jag imponerats av det lilla som jag sett är Natalia Shlyapina. Hon är en smart forward.
En spelare som är Rysslands nyckel i EM, men som däremot inte imponerat speciellt på mig är målvakten Elvira Todua. Visst är hon välväxt, spänstig och bjuder på en del makalösa räddningar. Men ibland kastar hon verkligen in bollar i eget mål. Exempelvis bjöd hon Potsdam på flera mål i 2012 års Champions Leaguekvartsfinal. Hon har plågats av en skulderskada på sistone. Men är hon frisk lär hon stå.

Ryssland var EM:s sämsta lag 2009. Jag var på gång att tippa dem sist nu också. Men sedan slog de Norge i genrepet efter att ha försvarat bra, och visat effektivitet i kontringarna. Med Todua i toppform, och god effektivitet kanske ryskorna kan sno åt sig någon poäng. Men något avancemang är man inte nära.

Troliga startelva: Elvira Todua – Elena Medved, Olga Petrova, Ksenia Tsybutovich, Alla Sidorovskaya – Valentina Savchenkova, Anastasia Kostyukova – Elena Terekhova, Elena Morozova, Ekaterina Sochneva – Natalia Shlyapina.

Annica Sjölund

Annica Sjölund

10) Finland
Finland spelade EM-semifinal 2005, och kvartsfinal 2009. Årets lag har väldigt lite gemensamt med det topplag man ställde på benen för åtta år sedan.

Faktum är att endast Örebros Sanna Talonen är kvar från bronstruppen. Hon blir nyckelspelare i årets lag ihop med Jitex Annica Sjölund. De bildar ett intressant anfallspar där Sjölund är bollmottagare och framspelare medan Talonen är en utmärkt straffområdesspelare. Jag är riktigt förtjust i hennes distinkta löpningar mot den första stolpen.

Annars saknas förstås korsbandsskadade duon Linda Sällström och Maija Saari. Finland har lidit av måltorka i sina senaste landskamper, där dock Sjölund inte varit med. Frågan är om hennes comeback räcker.

Jag tror inte det. Finland har ett gäng unga talanger på väg framåt. Men de är inte redo för någon EM-succé redan i år. Tvärtom är jag rädd att Andreé Jeglertz finska lag kommer att vända hem från västkusten poänglöst.

Trolig startelva: Minna Meriluoto – Tuija Hyyrynen, Anna Westerlund, Laura Kivistö, Katri Nokso-Koivisto – Annika Kukkonen, Tiina Saario – Leena Puranen, Annica Sjölund, Marianna Tolvanen – Sanna Talonen.

Veronica "Vero" Boquete

Veronica ”Vero” Boquete

9) Spanien
Spanien är oprövat på den här nivån. De har haft många riktigt duktiga flick- och juniorlandslag. Men satsningen på damseniorerna har varit tveksam, vilket gjort att många talanger lagt av i tidig ålder. Därmed är samtliga spanska spelare mästerskapsdebutanter.

Dessutom har det varit en del interna bråk, något som bland annat lett till att två vassa forwards saknas i EM-truppen, nämligen Natalia de Pablos och Laura del Rio, som båda numera spelar för engelska Bristol Academy. Duon har tackat nej till landslaget. Synd, då det före detta WPS-proffset del Rio ju gjorde fantastiska 40 mål på sina 39 A-landskamper.

Men Spanien har ändå några fina profiler. I damallsvenskan känner vi väl till Tyresös mittfältsgeni Veronica Boquete (Vero) – som dock spelar toppforward i landslaget. Från Tyresö kommer även tekniska Jennifer Hermoso (Jenni).

Med Vero, Jenni, NWSL-proffset Adriana Martin samt en mängd talangfulla spelare från fjolårets F19-landslag är Spanien en outsider i EM. Laget är riktigt bollskickligt, och bör ha en god chans att nå kvartsfinal.

Spanjorskorna har laddat med läger, och matcher mot pojklag. De har bara spelat tre riktiga träningsmatcher. Jag såg dem dock en stund mot Danmark i vintras. Det blev 0–0 i en match där spanjorskorna mest rullade bollen i sidled.

Men i sina bästa stunder är Spanien riktigt vasst. Det fick Tyskland märka i EM-kvalet. Då slutade mötet på spansk mark 2–2 – vilket var första gången sedan 2001 som Tyskland lämnade en EM-match utan att ha vunnit.

Jag tror att Spanien blir grupptrea. Sannolikt behöver de dock sno poäng av England eller Frankrike för att avancera. För som noteras ovan, det har oftast krävts fyra poäng för avancemang.

Tänkbar startelva: Ainhoa Tirapu – Marta Torrejon, Ruth Garcia, Irene Paredes, Elisabeth Ibarra – Silvia Meseguer, Nagore Calderon – Sonia Bermudez, Jennifer Hermoso, Adriana Martin – Veronica Boquete

8) Italien
Här är ytterligare ett lag man sällan får chansen att se, och som jag därmed har dålig koll på.

Italienskorna har av tradition en stabil defensiv, och är svårspelade. De var snubblande nära semifinal för fyra år sedan. Och de skakade USA i VM-playoff 2010. Då som nu var nyckelspelaren den rutinerade forwarden Patrizia Panico. Hon är den som uppspelen går mot. En annan rutinerad, och farlig spelare är kvicka Melania Gabbiadini, som Panico oftast försöker lägga bollen till.

Lagets största profil är nog ändå förbundskaptenen, Antonio Cabrini. Han tog som spelare VM-guld för Italien 1982. Att han skulle kunna leda damerna till EM-guld 31 år senare känns inte troligt. Men en god chans på en kvartsfinalplats skall italienskorna ha, även om det är svårt att veta exakt var de står. Precis som Spanien spelar nämligen Italien väldigt få träningslandskamper. De laddar i stället genom läger, och matcher mot pojklag.

En sen skada har gjort att viktiga backen Elisabetta Tona missar EM. Det är ett tungt avbräck för Italien.

Tänkbar startelva: Chiara Marchitelli – Sara Gama, Laura Neboli, Roberta D’Adda, Raffaella Manieri – Alessia Tuttino, Daniela Stracchi – Melania Gabbiadini, Alice Parisi, Elisa Camporese – Patrizia Panico.

Daphne Koster

Daphne Koster

7) Holland
Anförda av placeringssäkra mittbacken Daphne Koster och Malmös måldrottning Manon Melis tog sig Holland ända till semifinal i sitt första EM-slutspel någonsin. Fyra år har gått sedan dess, och holländskorna har lämnat den mer fysiska och defensiva spelstil man hade 2009.

Nu är det ett spelsätt som mer liknar landets herrlandslag som gäller. I truppen finns en mängd intressanta spelare, varav flera hör hemma i damallsvenskan. Vittsjös Mandy Van den Berg har ju tyvärr tvingats lämna återbud på grund av skada. Men klubbkompisen Loes Geurts, Tyresös Kirsten vad de Ven och Linköpings Renée Slegers är tillsammans med Melis en kvartett som känner sig hemma i Sverige.

Utöver dem har jag personliga favoriter i passningsskickliga innermittfältaren Anouk Hoogendijk och liraren Lieke Martens. Holland har även en av världens bästa frisparksskyttar i Sherida Spitse.

Jag tippar att holländskorna blir trea i sin grupp, och avancerar till kvartsfinal – där mycket väl Sverige kan vänta.

Trolig startelva: Loes Guerts – Dyanne Bito, Daphne Koster, Leonne Stentler, Claudia van den Heiligenberg – Anouk Hoogendijk, Sherida Spitse, Danielle van de Donk – Kirsten van de Ven, Lieke Martens, Manon Melis.

Line Röddik Hansen

Line Röddik Hansen

6) Danmark
Danskorna åkte ur EM 2009 i gruppspelet, och missade VM 2011 efter förlust i playoff i kvalet – som bekant efter förlängning mot Sverige.

Efter ett imponerande starkt kval är man nu tillbaka i mästerskapsslutspel. Nyckelspelaren heter numera Pernille Harder – Linköpings tekniska stjärnskott. Danmark har ett starkt och spelskickligt lag som inte skall underskattas. De har gjort flera bra resultat mot starkt motstånd på senare tid.

Spelstilen är väldigt passningsorienterad. Bollen skall gärna rullas fem–sju passningar i sidled innan anfallen startas. En svaghet i truppen är bristen på spjutspetsar. Harder är mer en utpräglad tia än toppforward. Hade hon haft en straffområdesspelare att samarbeta med hade Danmark varit guldkandidat.

Nu nöjer jag mig med att tippa dem vidare ur gruppen. Men väl i kvartsfinal är man ju bara en seger från medalj.

Trolig startelva: Stina Lykke Petersen – Theresa Nielsen, Line Röddik Hansen, Christina Öyangen Örntoft, Mia Brogaard – Mariann Gajhede Knudsen, Katrine S Pedersen – Katrine Veje, Pernille Harder, Johanna B Rasmussen – Sanne Troelsgaard Nielsen.

Trine Rönning

Trine Rönning

5) Norge
Inför förlusten i genrepet mot Ryssland tänkte jag haussa det norska laget rejält. Nu väljer jag att hålla mig lite mer försiktig.

Norskorna är mitt i en generationsväxling. Det innebär att laget består av en del gammalt och en del nytt. Rutinerade stöttespelare som Ingvid Stensland, Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen kompletteras med ett helt gäng spelare som nådde kvartsfinal i F20-VM i fjol.

Mest intressant är förstås nya anfallsvapnet Caroline Graham Hansen. Hon är en utmärkt dribbler, och har dessutom bra skott med båda fötterna. Hansen och fantastiska straffområdesspelaren Ada Stolsmo Hegerberg är stora framtidsnamn. Ni som läst den här bloggen ett tag kanske tycker att jag är tjatig, men jag påminner återigen om att båda är födda 1995.

Den norska akilleshälen har varit mittförsvaret. Men med Rönning och Potsdamproffset Maren Mjelde borde man ha ett hyfsat stabilt mittlås.
Jag tror att norskorna går vidare ur sin grupp som tvåor – och ställs mot Danmark i kvartsfinal. Det är en på förhand en ren 50/50-match, så den norska medaljchansen är god.

Trolig startelva: Ingrid Hjelmseth – Toril Akerhaugen, Trine Rönning, Maren Mjelde, Kristine Hegland – Ingvild Isaksen, Ingvild Stensland – Emilie Haavi, Solveig Gulbrandsen, Caroline Graham Hansen – Ada Stolsmo Hegerberg.

Casey Stoney

Casey Stoney

4) England
Inför genrepet i Ljungskile hade jag England före Sverige på rankingen. Jag ändrade dock den ordningen efter den engelska 4–1-förlusten.

Fast England är ett starkt lag, med en mängd bollskickliga spelare. Tydligen gjorde dessutom Kelly Smith comeback i en testmatch i Linköping häromdagen. Hennes betydelse för det engelska landslaget de senaste åren kan inte överskattas.

England har väldigt starka kanter, både den högra och den vänstra. Däremot har man lite problem på målvaktssidan. Karen Bardsley är okej på skott, men hon ger ett osäkert intryck på exempelvis inlägg och hörnor.

England är ett väldigt underskattat lag, som har möjlighet att vinna hela mästerskapet. Man spelade faktiskt final i EM 2009, och följde upp det med kvartsfinaler i både VM och OS. Det är ett facit som bara är en hårsmån sämre än Sveriges.

Kollar vi ännu mer noggrant på resultaten från de senaste mästerskapen noteras segrar mot Japan i VM och mot Brasilien i OS. Samt att man var nära semifinal i VM, men åkte ut mot Frankrike på straffar.

Det som talar för England är en makalös högstanivå. Det som talar emot dem är en låg lägstanivå. Jag tror att de går vidare ur gruppen som etta eller tvåa.

Trolig startelva: Karen Bardsley – Alex Scott, Casey Stoney, Sophie Bradley, Stephanie Houghton – Jill Scott, Anita Asante – Rachel Yankey, Kelly Smith, Eniola Aluko – Ellen White.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

3) Sverige
Pia Sundhage har bytt USA mot Sverige och skapat EM-feber i värdlandet. Med hjälp av snabbhet och ett intensivt presspel skall svenskorna skörda framgångar på hemmaplan.

Vi är näst högst på världsrankingen av de deltagande länderna, och har en av Europas bästa forwards i Lotta Schelin. Hon blir en given nyckelspelare i jakten på en finalplats. För med den drömlottning som Sverige fått är final det enda rimliga målet.

Det känns realistiskt att Sverige skall kunna nå finalen. Men det är inte autobahn dit. Går det bra i inledningen kan hemmaplan bli ett lyft för laget. Om spelet däremot hackar kan pressen på laget bli ett sänke.

Jag tror att Sverige vinner gruppen och därmed ställs mot Spanien eller Holland i kvartsfinal. Det innebär riktigt bra chanser till semifinal – och medalj.

Trolig startelva: Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Josefine Öqvist, Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson – Kosovare Asllani och Lotta Schelin.

2) Frankrike
För många är Frankrike den stora guldfavoriten. Och man har nog det mest samspelta laget, och de största stjärnorna.

Men Frankrike är helt utan medaljer i stora mästerskap. Tre gånger i rad har man fallit på mållinjen, och det känns lite som en förbannelse. Det finns tveklöst potential i truppen att bryta den förbannelsen. För de många Lyonspelarna vet hur man vinner titlar. Men lottningen är tuff, så jag ser bara Frankrike som andrahandsfavorit bakom tyskorna.

Frankrike har dock ett antal fantastiskt bra spelare. Louisa Necib är bolltalangen som serverar läckra passningar och levererar hörnor och frisparkar. Där har man flera nickstarka spelare, inte minst långa mittbacken Wendie Renard.

Man har extrem snabbhet i Elodie Thomis, passningsgenialitet i Camille Abily, hårt arbetande lagspelare i Amandine Henry, Sandrine Soubeyrand och Elise Bussaglia och så vidare. Akilleshälen är forwardsposten. Marie-Laure Delie är duktig, men ojämn. Och Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney opererar helst från kanterna.

Med Delie i toppslag blir Frankrike svårstoppat. Om inte riskerar man faktiskt att stöta på Tyskland redan i kvartsfinal. Och då kan man få vänta ytterligare ett antal år på den där efterlängtade medaljen.

Slutligen måste jag återigen säga att jag verkligen saknar Sonia Bompastor i EM. Vänsterbacken som ingick i världslaget 2011 petades ju ur landslagstruppen i vintras, något som påskyndade hennes beslut att lägga av. Tråkigt.

Trolig startelva: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Laure Boulleau – Sandrine Soubeyrand, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Anja Mittag

Anja Mittag

1) Tyskland
EM-meriterna talar för sig själv. Tyskland har inte förlorat en mästerskapsmatch mot ett annat europeiskt land sedan den 24 september 2000 då man föll mot Norge i OS-semifinal.

I EM-sammanhang får man backa drygt 17 år – till den 5 maj 1996 – för att hitta en förlust. Även då var det Norge som vann, i en kvalmatch.

Tyskland har således en makalös vinnarkultur. Och det faktum att sex spelare tvingats lämna återbud på grund av skador har knappast skakat laget. Det finns nämligen sådan bredd i tysk damfotboll att man ändå har 23 högklassiga spelare med till Sverige.

Nyckelspelare, och personlig favorit är släpande forwarden Dzenifer Maroszan. Hon kommer garanterat att servera lagkompisarna läckra passningar.

Lagets stora affischnamn är skyttedrottningen Celia Okoyino da Mbabi. Kanske är EM turneringen då hon tar det sista steget och blir en megastjärna även på världsnivå. Personligen tyckte jag att hon borde ha varit nominerad till priset som världens bästa spelare redan ifjol.

De som tror att tysk damfotboll är i en svacka har inte kollat in resultaten. Trots att man ställer en ung trupp på benen finns enorm potential. Under 2012 förlorade tyskorna inte en enda match, och då mötte man ändå såväl Japan, USA, Sverige som Frankrike.

I år har det blivit en förlust – mot USA. Men 4–2-segern i genrepet mot regerande världsmästarna Japan skvallrar om att Tyskland klarar sin generationsväxling bra.

Jag ser dem som givna guldfavoriter, och tror att deras nya lag kan bli minst lika starkt som det dubbla VM-guldgäng som bars av spelare som Birgit Prinz och Kerstin Garefrekes.

Trolig startelva: Nadine Angerer – Luisa Wensing, Saskia Bartusiak, Annike Krahn, Leonie Maier – Lena Goessling, Nadine Kessler – Anja Mittag, Dzsenifer Marozsan, Lena Lotzen – Celia Okoyino da Mbabi.

Slutligen då mitt EM-tips, mer i detalj:

Grupp A:
1) Sverige
2) Danmark
3) Italien
4) Finland

Grupp B:
1) Tyskland
2) Norge
3) Holland
4) Island

Grupp C:
1) Frankrike
2) England
3) Spanien
4) Ryssland

Slutspelsträdet ser ut så här:
Övre halvan:
A1–B3/C3
A2–B2
Undre halvan:
B1–C2
C1–B3/A3

Jag tippar således att kvartsfinalerna kommer att spelas enligt följande:
Sverige–Spanien/Holland
Danmark–Norge
Tyskland–England
Frankrike–Spanien/Italien

Jag tänkte återkomma med en ny ranking, och nya tips inför kvartsfinalerna.

Lång match mellan Malmö och Tyresö

Publicerad den av
Svara

När man ser matcher i efterhand är sällan den verkliga matchtiden 2×45 minuter. För gång på gång stannar man uppspelningen, spolar tillbaka och kollar detaljer. Ibland kollar man flera gånger.

För mig var matchtiden i gårdagens seriefinal något udda. Med alla tillägg kom jag upp i 70 minuter i första halvlek, medan det bara blev 55 i andra. En orsak till att den första halvleken blev så lång kommer i ett separat inlägg alldeles strax.

Nu till själva matchen. Jag hörde att Tony Gustavsson var besviken efteråt, eftersom han hade trott på att det skulle bli ännu bättre spel. Jag gissar att Tyresötränaren framför allt var besviken på sitt eget lag.

För som jag ser det var det en riktigt bra match. Inte fantastisk, men riktigt bra. Det var intensivt, högt tempo, heta närkamper – och fyra mål. Det man möjligen kan ha synpunkter är att tre av den kom efter bjudningar.

Men bjudningarna känns ändå inte ologiska. Dels för att båda lagen hade en bra förstapress. Dels för båda våra topplag kom till spel med stukade backlinjer. Tyresös till följd av av skador, medan Malmös har haft problem med form och självförtroende – kanske fortfarande som en följd av rasen mot Lyon.

Karin Lissel

Karin Lissel

Av backlinjerna var det Tyresös som hade störst problem i matchinledningen. Framför allt hade vikarierande lagkaptenen Karin Lissel det riktigt tungt. Malmö hittade flera gånger in till Anja Mittag på ytan bakom Lissel. Och då Tyresö spelar med ytterbackarna högt upp i banan var Annica Svensson sällan på plats för att hjälpa till.

Malmös backlinje å sin sida överraskade genom att falla hem på säkerhet, och strunta i de annars så vanliga chansbrytningarna. Det kändes klokt med tanke på vilken snabbhet Tyresö har framåt.

Försiktigheten straffade sig dock vid 0–2 – det enda målet som inte var ett rent bjudmål. Malmö satte en hård och bra förstapress med mittfält och forwards, och störde ofta Tyresös nya backlinje tidigt i uppspelsfasen. Men i den här situationen hittade Annica Svensson snyggt in till Veronica Boquete på en fri, och central yta. Därifrån kunde Boquete enkelt spela vidare till Marta på vänsterkanten.

Marta Viera da Silva

Marta Vieira da Silva

I det läget blev Lina Nilsson lite för passiv och backade för långt innan hon valde att ta klivet fram. Att Nilsson backade från början kändes inte fel. Men hon borde ha känt på Marta strax utanför straffområdeslinjen. Nu föll hon in fyra–fem meter i eget straffområde, och då hamnade Marta så nära mål att även hennes högerfot blev ett farligt vapen.

Övriga mål var alltså bjudningar. 0–1 kom sedan Amanda Ilestedt slarvat i ett uppspel. Trots att hon hade jättemycket tid lyckades hon slå bollen i ryggen på en pressande Caroline Seger. Bollen hamnade hos Christen Press, som i sin tur serverade Marta öppet läge. Det var Tyresös första avslut mot mål.

1–2 bjöd Carola Söberg på. Tyresömålvakten gjorde en helt galet dålig utrusning. Det var en av de många långa bollarna in bakom mittback Lissel som var upprinnelsen. Lissel förlorade duellen mot Anja Mittag, som i sin mottagning också passerade Söberg. Tyskan hade fått ett bra läge även om Tyresömålvakten hade stannat i sitt straffområde. Men så här enkelt hade det inte behövt bli.

Vid 2–2 var det Kirsten van de Ven som slog en riktigt dåligt passning på egen planhalva. Relativt ostörd slog hon bollen rakt till Katrine Veje, som lätt kunde frispela Mittag till vänster. Mittag avslutade i steget med tån, eller möjligen yttersidan. Ett snabbt och effektivt avslut. Malmö utnyttjade verkligen van de Vens misstag på ett skoningslöst – och riktigt snyggt – sätt.

Det var målen det. I övrigt var det mest Malmöchanser. Även om Tyresö också hade en alldeles utmärkt förstapress så tog sig Malmö förbi en hel del gånger. Ofta genom de där långa bollarna in bakom Lissel. Det är inte bara för målen jag tycker att Anja Mittag såg vassare ut än tidigare under säsongen. Hon var inblandad i väldigt mycket, och blir nog farlig i EM.

Anja Mittag

Anja Mittag

Apropå EM är här en liten genomgång av de EM-aktuella, svenska spelarna i matchen:

Amanda Ilestedt: Hon missade vid 0–1. Och även en gång senare i den första halvleken (34:e minuten) slarvade hon med ett enkelt uppspel. Då räddade hon i och för sig själv situationen genom att täcka ut Kirsten van de Vens avslut till hörna.

Men det är farligt att spela med så små marginaler på den här nivån. Förhoppningsvis är det läropengar för Ilestedt. För jag är lite splittrad här. Det är bra att Ilestedt vågar försöka spela. Men i landslaget, eller när motståndet är av Tyresös kaliber – då måste man öka marginalerna.

Däremot är det kul att se att Ilestedt är ett bra vapen vid fasta situationer. Hon var nära flera gånger.

Caroline Seger: Kändes bra. Utan att jag studerade henne jättenoga fick jag känslan att hon kanske börjar hitta sin roll i laget. Hon spelade enkelt, och gjorde det för laget.

Elin Rubensson: Gjorde ett väldigt piggt inhopp som högerytter. På sina 31 minuter tog hon sig förbi snabba Meghan Klingenberg flera gånger. Rubensson känns formstark. Och med tanke på att hon kan gå att använda i alla tre lagdelar skulle hon väl kunna vara en bra EM-joker?

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist: Imponerade inte på mig. Det var trångt på mitten, och när det blev ont om tid hade Dahlkvist problem med passningsspelet. Hon är dock så rutinerad att hon spelar säkert, och inte gör sig skyldig till farliga bolltapp. Var trots allt nära att bli matchvinnare på slutet.

Lina Nilsson: Klart godkänd – trots sin tvekan vid 0–2. Jag gillar ytterbackar som ger motståndaren chansen att missa, och inte chansar bort sig direkt. Men Marta är förstås en av världsfotbollens svåraste motståndare. Och Nilsson klarade trots allt den matchen i matchen bra.

Carola Söberg: Undrar om inte den grova missen vid 1–2-målet rätt rejält försämrade värdet på hennes aktier i kampen mot Hedvig Lindahl om en plats i EM-truppen.

Malin Levenstad

Malin Levenstad

Malin Levenstad: Stabil match. Den bästa insatsen från henne som jag sett i år. Visade att hon vill vara med i Malmös startelva framöver. Jag reagerar dock fortfarande på att hon blir så liten när hon skall täcka skott. Hon verkar nästan försöka gömma sig. Det känns konstigt, för jag upplever annars Levenstad som rätt tuff.

Annica Svensson: Godkänd. Hade ett andraassist till 0–2-målet, och höll relativt rent på sin kant.

I övrigt från matchen måste jag berömma Malmös andra halvlek. Det var den bästa jag har sett dem göra på mycket länge. Kanske någonsin. För även om Tyresö hade problem i backlinjen är man förstås ett högklassigt motstånd.

Och efter paus styrde Malmö matchen nästan totalt. Imponerande.

Thora Helgadottir

Thora Helgadottir

Även var det Tyresö som var närmast segern på slutet. Det krävdes en fantastisk räddning från Thora Helgadottir på slutet för att rädda Malmös poäng. En nick från Katrin Schmidt tog i Lisa Dahlkvists mage och gick mot det tomma målet. Men Helgadottir tog en flygtur och avvärjde.
Bara någon minut senare bars isländskan av. Det såg inte alls bra ut. Inte alls bra. Det verkade vara en bristning, eller sträckning. Jag gissar att hela Island hoppas på det senare. Fast även sträckningar kan ta några veckor att läka – och EM närmar ju sig med stormsteg.

Apropå skador har Tyresö numera riktig mittbackskris. Visst kommer Linda Sembrant snart tillbaka. Men hade tränare Gustavsson rätt i sin gissning att Johanna Frisk nu också är korsbandsskadad, då lär det nog bli minst en mittbacksvärvning i sommar. Kanske två.

För övrigt har jag inte sett några rubriker alls om Frisks skada. Borde inte några medier vara intresserade av att damallsvenska serieledarnas lagkapten riskerar att missa resten av säsongen?
Visst, det finns ingen riktig lokaltidning i Tyresö och kvällstidningarna säljer nog inte många tidningar på en sådan nyhet – speciellt inte som den redan ropats ut i tv. Men varför sover damfotboll.com?

Nu tar damallsvenskan sommarlov. Men sova lär inte spelarna göra. En stor mängd spelare skall ju nämligen spela i EM.

Efter EM är det returmöte mellan Tyresö och Malmö redan den 10 augusti. Det tycker jag är riktigt synd – jag ser det som ytterligare en stor miss av de på förbundet som lagt serien.

För det borde inte ha varit svårt att förutspå att de här två lagen skulle slåss om guldet. Och det hade varit mycket roligare om deras andra inbördes möte hade legat i en av de allra sista omgångarna.

Jag tänker förstås på spänningen. Men även på publikintresset. Och där behöver man göra ganska mycket. För gårdagens siffra på 1353 är ju ändå rätt svag.

Malmö snittade ju 1118 i fjol. I och för sig stod guldmatchen (4032 åskådare) för nästan exakt en tredjedel av deras totalt 12 300. Men även utan seriefinalen låg Malmös hemmasnitt på 827 personer. I år har Malmö nu ett snitt på 772 – inklusive sin seriefinal på hemmaplan. Vi snackar en ganska rejäl sänkning av intresset.

I returen i augusti vilar återigen kniven mot Malmös strupe. För de lär inte ha råd att förlora där heller om det skall bli en kamp om guldet. Att några andra lag än Tyresö och Malmö skulle kunna blanda sig i känns inte möjligt.

Jag hörde i och för sig Radiosportens expert Anette Börjesson i går eftermiddag. Hon menade att Tyresös och Malmös spelare kan vara slitna i höst på grund av EM. Och hon höjde samtidigt varningsflagg för de lag som kommer bakifrån.

Men jag kollade upp det där, och mycket talar för att alla topplagen får ungefär lika många EM-spelare. I varje fall om man skall gå efter Pia Sundhage:s senaste trupp. Här är en lista på ett troligt utfall:

Tyresö: Sju – eventuellt nio.
Sara Thunebro, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Kirsten vad de Ven, Veronica Boquete, Jennifer Hermoso och Line Röddik Hansen. Eventuellt även Carola Söberg och Annica Svensson.
Malmö: Sju – eventuellt nio.
Amanda Ilestedt, Lina Nilsson, Manon Melis, Sara Björk Gunnarsdottir, Thora Helgadottir, Katrine Veje och Anja Mittag. Eventuellt även Malin Levenstad och Elin Rubensson.
Linköping: Sju.
Sofia Lundgren, Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Mariann Gajhede Knudsen, Pernille Harder och Renée Slegers.
Göteborg: Fem – eventuellt sex.
Kristin Hammarström, Stina Segerström, Marie Hammarström, Olivia Schough och Anita Asante. Eventuellt även Jodie Taylor.

Malmö håller serien vid liv

Publicerad den av
Svara

Malmö slog Göteborg med 3–1, och håller därmed den damallsvenska guldstriden vid liv.

Nu skall skånskorna upp till Skellefteå på söndag och hämta tre tre poäng. Sedan väntar seriefinal hemma mot Tyresö nästa onsdag. Det har alla förutsättningar att bli en riktig kanonmatch.

I dag var Malmö fantastiskt bra i 25 minuter. Då satt jag och tänkte att tränare Jonas Eidevall kanske äntligen hade fått LdB-pusslet att gå ut.
Han hade valt att bänka sin lagkapten Malin Levenstad, och körde med Amanda Ilestedt och Kathleen Radtke som mittbackar.

Radtke är lite långsam, men har härlig känsla i vänsterfoten. Det var en långboll från henne som ledde till 1–0. Göteborgs högerback Marlene Sjöberg såg ut att ha kontroll, men tog ett par steg i fel riktning. Plötsligt var Katrine Veje ett par steg före. Danskan spelade in snyggt till Sara Björk Gunnarsdottir, som avslutade distinkt.

Mitt i den första halvleken övergav Göteborg sin 4-4-2-uppställning, och började spela 4-5-1. Då fick de nästan omgående stopp på Malmös fina spel.Och plötsligt började Jodie Taylor att få lite intressanta bollar att jobba med. Hon var länge GFC:s enda offensiva vapen.

Men ibland är ensam stark. Och just Taylor, med sin extrema snabbhet, måste vara en mardrömsmotståndare för alla backar. Det var just engelskan som kvitterade till 1–1 i 58:e. Målet kom sedan Radtke missbedömt en långpassning.
Taylors avslutning höll högsta klass. Det finns inte många målvakter – om ens någon – i världen som tar det höga skottet. Taylor är nu uppe på åtta mål – vilket räcker till andra plats bakom Christen Press i skytteligan.

Efter Göteborgs kvittering kändes det plötsligt som att gästerna hade kontroll på matchen. Malmös anfallsspel hade helt kommit av sig.

Men som jag konstaterade efter Linköpingsmatchen kan man aldrig räkna bort Malmö. För när lagspelet hackar så har man ändå så många spelare som kan avgöra matcher på egen hand.

En sådan är Ramona Bachmann. Hon tog chansen när Göteborgs försvar inte hade hunnit samla sig efter ett anfall där vänsterbacken Catrine Johansson hade varit högst upp. Schweiziskan fick till och med tid att lägga bollen till rätta. Och avslutet var högklassigt.

Ramona Bachmann håller undan för Marlene Sjöberg

Ramona Bachmann håller undan för Marlene Sjöberg

Bachmanns mål avgjorde matchen. För plötsligt fick Malmö massor med energi igen, medan Göteborg vek ner sig. Och Radtke spelade 2–1 med sig själv genom att slå ytterligare en målgivande långpassning, och därmed sluta på två andraassist. Levenstad riskerar således att bli kvar på bänken ett tag till.

Radtkes andra andraassist gick till Ali Riley – som petade Elin Rubensson på vänsterbacken – som i sin tur passade snett bakåt till Anja Mittag. Förarbetet var högklassigt, och tyskans avslutning med höger yttersida höll högsta världsklass. Det var helt enkelt ett fantastiskt fint fotbollsmål.

Efteråt funderar man lite över hur det står till i Malmö. De var väldigt ojämna i matchen beroende på om de hade med- eller motgång i spelet.
En teori är att ojämnheten till viss del på att truppen är väldigt offensivt balanserad. Och att flera av de offensiva spelarna tycker att det är roligare att springa i offensiv riktning, än i defensiv.

Sara Björk Gunnarsdottir

Sara Björk Gunnarsdottir

Hade alla Malmöspelare haft samma härliga inställning som Sara Björk Gunnarsdottir hade nog aldrig tränare Eidevall behövt bekymra sig. Isländskan fick i halvtid frågan av Tv4:s Anna Brolin om sitt mål. Brolin avsåg förstås 1–0-målet, men Gunnarsdottir svarade:

”Mitt mål? Vinna matchen.”

I morgon tar Pia Sundhage ut truppen till landskampen mot Brasilien den 19 juni. I de båda lagen fanns det vardera en mittback som borde vara intressant för vår förbundskapten.

I matchen mellan Ilestedt och Stina Segerström tycker jag att den unga skånskan vann ganska klart. Hon gjorde ett bra jobb mot svåra Taylor, och hade dessutom ett bättre passningsspel än vad jag sett tidigare. Göteborgskaptenen däremot hade lite för många missar, både i positions- och passningsspel för att jag skulle vilja ha med henne i nästa landslagstrupp.

För Göteborg är guldchansen numera borta. Faktum är att jag inte ens tror att full poäng i de 13 kvarvarande omgångarna skulle räcka för att man skall kunna passera Tyresö. GFC är nämligen nio poäng och 19 mål efter mästarlaget.
Torbjörn Nilsson:s gäng får försöka hålla kontakten med Malmö, och slåss om en plats i Champions League säsongen 2014/15.

Louise Fors

Louise Fors

* Louise Fors är en spelare som jag noterat att flera av er som följer den här bloggen vill se i morgondagens landslagstrupp. Och varför inte?
Hon är en spelare med spetsegenskaper i form av sitt fina tillslag. Hennes skott och frisparkar skulle absolut kunna vara en tillgång i en EM-trupp. Så det kan kanske vara läge att testa Fors igen.

För hon verkar vara glödhet i England. Hon gjorde mål i kväll igen, när Liverpool vann derbyt mot Everton med 4–1. Resultatet innebär att Liverpool toppar den haltande tabellen på tolv poäng på fem matcher.
Svenskan gjorde det matchavgörande 2–1-målet, hennes tredje mål i ligan. Det placerar henne på en delad andraplats i skytteligan. Leder gör ju Sofia Jakobsson på fyra.

Fors låg även bakom 3–1-målet, då det enligt WSL:s twitter kom på retur efter att Evertons målvakt inte klarat av att hålla ett skott från svenskan.

Publiksiffran var hela 1 124 – väldigt glädjande, då engelska WSL oftast spelas inför väldigt mycket färre personer.

* Nämnda Jakobsson står för en av kandidaterna till maj månads mål i WSL. Se det, och övriga kandidater på det här klippet.

* Jag kom på att jag har glömt att meddela att Verona med Stephanie Öhrström och Maria Karlsson förlorade den italienska cupfinalen med 2–0 mot Tavagnacco i helgen.

Det var ett missförstånd mellan de båda svenskorna som ledde till Tavagnaccos ledningsmål. Se det och matchens övriga höjdpunkter på det här klippet. Och här är ett klipp där bland annat Karlsson uttalar sig om matchen – på italienska.

I och med cuptiteln går Udinelaget igenom säsongen obesegrat. Trots det blev man ju bara tvåa i ligan, bakom Torres.

* Slutligen har mitt vitryska favoritlag Molodechno försatt sig i en jobbig situation i kvartsfinalen i vitryska cupen. Man föll nämligen i dag, hemma mot Bobruichanka med 17–0. Det blir nog jobbigt att vända det i returen på bortaplan i nästa vecka…

I ligan har dock Molodechno startat ganska starkt – och faktiskt vunnit en match. Man ligger i och för sig sist, men på samma poäng som de två lagen på placeringarna närmast före.
Målskillnaden efter åtta omgångar skvallrar dock om att man behöver jobba lite på försvarsspelet. Den lyder nämligen på jobbiga 4–78.

En skrällarnas dag

Publicerad den av
2

Det här var lite av skrällarnas dag. Och ute i Europa var det även lite av svenskornas dag. För Antonia Göransson tog sig till Champions League, Lotta Schelin till cupfinal och Sofia Jakobsson blev målskytt.

Själv ägnade jag eftermiddagen åt att bevaka Nittorp–Hovshaga 0–4 i division 1 östra Götaland. Det var inte direkt någon fotbollshöjdare. Underlaget tillät nämligen inget skönspel.

Parallellt med matchbevakningen på klassiska Åsavallen – där Victoria Sandell Svensson fick sitt genombrott – så hängde jag med mål för mål i avslutningen av Frauen-Bundesliga, i Lyons cupsemifinal samt förstås i fem damallsvenska matcher.

Jag har alltså inte sett något alls av dagens damallsvenska matcher. Men tänkte ändå göra en liten genomgång, helt och hållet byggd kring hårdfakta. Mest noterbar är förstås skrällen i skogen. Sannolikt var det den klart största knallen i damfotbollsvärlden den här helgen.
För att Tyresö fick lämna Värmland och Strandvallen i Mallbacken med bara en poäng – det kunde väl ingen gissa?

Statistiken säger att Tyresö vann med 13–3 i avslut mot mål och 1–0 i avslut i målställning. Fast i mål blev det 1–1. Rutinerade Linda Wallin blev Värmlandsskogarnas okrönta drottning när hon kvitterade med drygt tio minuter kvar att spela.

Linda Wallin och Mikaela Uthas.

Linda Wallin och Mikaela Uthas.

Samtidigt vann Malmö det skånska toppmötet mot Kristianstad med förkrossande 5–0. Sara Björk Gunnarsdottir och Ramona Bachmann gjorde två mål vardera. De båda var bänkade mot Örebro senast. Fler tankar om den matchningen kommer jag med i ett senare inlägg. Malmö är därmed förbi Tyresö i tabelltoppen på målskillnad.

I övrigt i vår svenska toppserie så blev det kryss för båda Göteborgsklubbarna. Obesegrade Göteborg spelade 0–0 i Vittsjö. Där noteras blott sex avslut mot mål för GFC. Det är alldeles för dåligt för ett lag som utmålar sig som guldkandidat. I Lindome spelade Jitex och Linköping 1–1. Enligt en av de 234 åskådarna var det en jämn match. Rapportören meddelade också att Sofia Lundgren tyvärr inte visade upp någon EM-mässig säkerhet. Samt att Linköpings mittbackspar Nilla Fischer/Charlotte Rohlin stundtals kändes riktigt otajmade. Tråkigt.

Slutligen så vann Örebro återigen. Och Helén Eke var återigen lagets målskytt. Hon är numera i delad ledning av skytteligan.

Efter 35 matcher har faktiskt 14 slutat oavgjorda. Det är förstås en stark signal om att damallsvenskan hittills har varit väldigt jämn. Faktiskt klart jämnare än jag hade väntat mig.

* Klart jämnare än vad någon hade förväntat sig var även den franska cupsemifinalen mellan Montpellier och Lyon. Lotta Schelin gav Lyon ledningen i den första halvleken. Men bara ett par minuter senare kvitterade Marie-Laure Delie. 1–1 blev slutsiffrorna – vilket innebar Lyons andra kryssmatch för året. Den första var den inofficiella VM-finalen mot Inac Kobe Leonessa. Då vann Lyon efter förlängning.

Den här gången krävdes det straffläggning. I den missade lagen två straffar vardera under grundomgången. I varje fall ansåg domaren det. Se separat inlägg.

För Lyon gjorde Louisa Necib, Sonia Bompastor och Eugenie Le Sommer mål, medan Wendie Renard och Megan Rapinoe missade. Sedan blev det sudden death i straffläggningen. Där gjorde i tur och ordning Corine Franco, Camille Abily och målvakten Sarah Bouhaddi mål för Lyon. I den åttonde straffomgången missade Kelly Gadéa för Montpellier – och Schelins lag var klart för final.

När jag ser de här uppgifterna på footofeminin.fr – och även noterar att Schelin fanns bland de elva Lyonspelare som slutförde matchen, då reagerar jag över att vår svenska skyttedrottning inte klev fram och tog en straff. Åtta lagkompisar gick alltså före i kön. Eller snarare nio, eftersom Amandine Henry hade missat straff i själva matchen. Jag hoppas verkligen att Schelin som svensk lagkapten inte backar för att lägga straff i EM. Det är ju hon som skall visa oss vägen mot Friends Arena.

Tyvärr blir det inget svenskmöte i finalen den 8 juni. För i går skrällde sig Saint-Etienne vidare. Man vann med 2–0 hemma mot PSG – där Kosovare Asllani spelade de första 68 minuterna. Det blir alltså Lyon och Saint-Etienne som gör upp om cuptiteln, om nu inte Montpellier kan protestera sig till final. Mer om det i nästa inlägg.

* Så till Tyskland. Där stod slaget i den sista omgången om andraplatsen. Och det vanns överraskande av Turbine Potsdam. Att Potsdam skulle vinna mot Gütersloh var inte oväntat. Det blev 2–0 – och Antonia Göransson fick hoppa in de sista nio minuterna.

Däremot var det oväntat att Frankfurt skulle förlora på hemmaplan med 2–1 mot Bayern München. På det här klippet med alla mål från dagens omgång noteras att Sarah Hagen:s 1–0-mål är ett litet konstverk.

För storsatsande Frankfurt slutar alltså säsongen med en ny tredjeplats. Det måste anses vara ett gigantiskt fiasko. Jag tycker som bekant att Sverige, Tyskland och Frankrike borde ha fyra lag i Champions League – för att höja kvaliteten på turneringen. Men så är det ju inte. Och genom dagens resultat står Frankfurt för andra året i rad utanför Europas mästarcup. Fiasko var ordet.

Yuki Ogimi

Yuki Ogimi, tidigare Nagasato

Skytteligan vanns av Potsdams japanska stjärna Yuki Ogimi på 18 mål. Tvåa på 16 mål kom Wolfsburgs Conny Pohlers, som gjorde mål på en bicycleta i dag – se klippet ovan. Och trea på 15 fullträffar slutade Duisburgs Mandy Islacker. Antonia Göransson slutade på åtta mål, och delade med det elfteplatsen.

* Slutligen till England. Där vann Sofia Jakobsson svenskmötet mot Louise Fors. Chelsea vände nämligen 0–1 till hemmaseger med 2–1 mot Liverpool – och gick upp i tabelltopp. Jakobsson stod för kvitteringen. Det var svenskans fjärde mål i serien – vilket innebär att hon leder skytteligan.

Vi har alltså svenskt i toppen av skytteligorna både i Frankrike, England – och nu alltså även i Sverige. Visst är väl det kul?

I dag har Piteå gjort mig glad

Publicerad den av
2

Malmö tappade två poäng i Piteå i kväll. Eller sett till resultatutvecklingen kanske man skall säga att de vann en.

Piteå är ett lag man sällan får chansen att se. Därför passade jag på att kolla i dem extra noga i kväll när de var på tv. Det brukar vara ganska svårt att analysera ett lags organisation via tv-bilden. Men i dag var det ganska lätt.

För jag blev tidigt väldigt imponerad av Piteås försvarsspel. Det var så härligt disciplinerat och uppoffrande. De gav inte Malmö några ytor alls framför sin backlinje. Redan efter 20–25 minuter kände jag mig nöjd med vad jag fått se av hemmalaget.

Tittar man på Piteås laguppställning har de ett affischnamn i Faith Ikidi. Men i övrigt är laget knappast speciellt namnkunnigt. Faktum är att man har en av de ”gråaste” trupperna i serien.
Man kompenserar det med stenhårt arbete, och det känns som att tränare Stellan Carlsson får ut väldigt mycket från sina spelare.

I 30 minuter var Malmö inte ens nära att skapa någon målchans. Och då har ju Malmö som bekant flera världsspelare i sina offensiva linjer.

I 33:e minuten kom första chansen – och målet. Det var individuella prestationer från två av Malmös världsspelare som fixade 1–0. Anja Mittag gjorde det efter växelspel med Sara Björk Gunnarsdottir. De båda hade dessutom lite tur, då isländskan missade ett tillslag, men ändå fick fram sista passningen till tyskan.

Det var Malmöledning i halvtid. Men det var redan där Piteå som hade gjort störst intryck på mig.

Efter paus flyttade Piteå fram positionerna en bit, och öppnade sig lite mer defensivt sett. Man spelade sig inte till några chanser. Det behövde de inte eftersom de är så vassa på fasta situationer.

Ett inkast och en inläggsfrispark – och matchen var vänd. För vilken kvalitet det var på avsluten. De två första gick i mål. Först en bomb från Sofie Persson, sedan Therese Sjögran fått bollen för långt ifrån sig i eget straffområde. Sedan ett härligt pressat skott från Victoria Forsmark på nickskarv från Clara Markstedt. Plötsligt hade Piteå ledningen.

På slutet visade Malmö moral och styrka. De fick till slut till en kvittering – en högklassig sådan. Inhoppande tyskan Kathleen ”Paula” Radtke fick i väg en bomb av den kategorien som ingen målvakt kan rädda i tredje övertidsminuten. Det sa bara pang i krysset – och vi fick ytterligare en kandidat till årets mål.

Malmö kunde gjort ytterligare ett par mål i den avslutande anstormningen. Där fick Piteås målvakt Lydia Williams chansen att visa vilken klassmålvakt hon är. Enhandsräddningen på en nick från Katrin Schmidt var riktigt svettig. Årets räddning?

Malmö visade alltså stark offensiv på slutet. Det måste man nog göra i längre perioder under matcherna om man skall kunna hota Tyresö i guldracet.
För Malmös defensiv är långt ifrån klockren. Det visade Lyon tidigare i vår. Det visade Piteå i kväll. Och det visar statistiken från ifjol.

Då höll Malmö bara sex nollor på hela säsongen. Framför allt läckte det på våren, då man bara höll en nolla – det var för övrigt just i bortamötet med Piteå. På hösten blev det lite bättre. Men huvudkonkurrenten Tyresö höll totalt tolv nollor under fjolårets, och man har inlett året med två nya.

Klar fördel Tyresö när det gäller defensiven alltså. Skall Malmö ta guld måste de följaktligen vara klart vassare i offensiven.

Tillbaka till Piteå. Först ett par ord om den sanslöst onödiga utvisning som Anna Westerlund drog på sig. Att applådera domaren efter att man varnats är knappast värt någon applåd. Hoppas Westerlund får sig en rejäl tillrättavisning av lagledningen. Hennes onödiga sorti i minut 88 kan faktiskt ha kostat Piteå två poäng.

Utvisningen var det som grumlade min annars väldigt positiva bild av PIF. Det är som sagt defensiven som är deras styrka. Och deras fasta situationer.

Försvarsspelet innehåller konsekvent arbete från samtliga elva spelare. Nya forwarden Clara Markstedt är en spelare som alla motståndare lär hata att möta. En spelare som det gör ont att spela mot.
Markstedt är hela tiden tuff i närkamperna. Ibland går hon även en bra bit över gränsen till det tillåtna. Men vilken otroligt stor nytta hon gör för sitt lag.

Höjdpunkter från matchen skall gå att se på den här länken.

Slutligen några ord om publiksiffran. Den hamnade på måttliga 712 i annars så pålitliga Piteå. Tråkigt.

* Jag har någon gång skrivit om att jag inte tycker att media skall använda sig av smeknamn eller förnamn i rubriker.
Göteborgs-Posten tog ytterligare ett steg häromdagen, när de hade följande rubrik:

Faksimil ur GP

Faksimil ur GP

* Tillbaka till damallsvenskan. Tidigare i dag fanns ett långt klipp med höjdpunkter från lördagens match mellan Linköping och Sunnanå på youtube. Tyvärr är det numera borttaget.

Jag skriver tyvärr eftersom Pernille Harder:s 1–0-mål i högsta grad är sevärt. Vilken underbart härlig bollbehandling danskan har. Som jag ser det är det bara Marta, Vero Boquete och möjligen Caroline Seger i damallsvenskan som kan mäta sig med Harder när det gäller bolltouch.

För övrigt var även Sunnanås mål snyggt. Förhoppningsvis kommer nya klipp med höjdpunkter från matchen inom kort.

Sundhage fick tyvärr andra svar än de hon hade hoppats på

Publicerad den av
Svara

Hemma igen efter en liten utflykt till Växjö. Det är väl synd att säga att jag bjöds på en underhållande match på Myresjöhus Arena. Tvärtom var den första halvleken närmast dödstråkig.

Däremot blev Sverige klart bättre efter paus, och kunde till slut vinna med 2–0 (0–0). Fast då var Island så blekt att matchen som sådan aldrig blev speciellt rolig.

Det var tydligt på presskonferensen efteråt att Pia Sundhage inte fick riktigt de svar hon ville ha. Fast några fick hon allt – det får man ju i varje match.

Ett av de mer illavarslande svaren var att den tilltänkta EM-elvan har förtvivlat svårt att skapa målchanser mot samlat försvar. Det var påtagligt redan mot Kina och Norge i Algarve, och det märktes minst lika tydligt före paus i dag.

Det skall omgående klargöras att det var ett rejält reservbetonat Island vi ställdes mot. Isländskorna saknade nyckelspelare som Sif Atladóttir, Hólmfríður Magnúsdóttir, Katrín Ómarsdóttir och Margrét Lára Viðarsdóttir.
Dagens Island hade troligen inte kvalat in till EM-slutspelet. Laget hade dock gjort sin läxa från Algarve, och struntade i att sätta sedvanligt hög tokpress – och därmed samtidigt lämna stora ytor bakom sin backlinje.

Möjligen överraskades Sverige av Islands mer tillbakadragna taktik. För de första 25 minuterna i matchen var det 1–1 i målchanser, och personligen tyckte jag att det kändes som att isländskorna hade bäst kontroll på händelserna så långt. Framför allt ägde underbara kämpen Sara Björk Gunnarsdottir det centrala mittfältet.

De sista 20 minuterna av den första halvleken kändes det som att Island började tröttna lite. De orkade inte ställa om till anfallsspel lika ofta, och Sverige kunde få bra kontroll om matchen.

I halvtid var jag dock trots allt besviken på de allra flesta svenska spelarna. Bara så långt felfria Emma Berglund kunde kvittera ut överbetyg från den första halvleken. Jag älskar verkligen hennes svepande och precisa crossbollar ut till motsatt ytterback. De passningarna är ett slags fotbollsgodis.
Bland de offensiva spelarna tyckte jag Kosovare Asllani var den som hade bäst intentioner. Lotta Schelin däremot sprang mest in på ytor långt från motståndarnas straffområde.

Efter paus var det bara ett lag på planen. Sverige dominerade totalt. Och äntligen visade Schelin världsklass i gulblått igen. Hon fick kröna en riktigt fin halvlek med två mål. Dessutom gjorde Emmelie Konradsson ett utmärkt inhopp på högerkanten, och Marie Hammarström gav sig på allvar in i debatten om en startplats på centralt mittfält.

Det här får räcka som analys för nu. Jag är nämligen rätt trött, och tänker återkomma med betydligt fler tankar kring matchen och diverse olika synpunkter kring spelarinsatser vid senare tillfälle. Troligen redan i morgon. Då kommer jag bland annat ta upp att det var tydligt att Island hade hittat Sveriges svaga punkt.

Klart bättre betyg i år

Publicerad den av
6
Fotbollsbiblarna 2013

Fotbollsbiblarna 2013

Två fotbollsbiblar ligger vid sängkanten hemma. Jag har skumläst båda, men 400 sidor tar sin tid att ta sig igenom.

Damfotbollsdelen har jag dock kikat lite närmare på, för det tar ju inte så lång tid. Nu skulle jag kunnat attackera våra båda kvällstidningar för deras stora övervikt på herrfotboll. Men faktum är att jag känner att övervikten är berättigad i sammanhanget.

Antalet sidor om damallsvenskan i bilagorna är totalt sett oförändrat sedan i fjol. Då vann Aftonbladet med 11–6. I år har bladets segersiffror minskat till 9–8.
Man kan ju tycka att 17 av 400 sidor är en väldigt liten andel. Och 4,25 procent är ju bara en bråkdel, att jämföra med herrarnas näst högsta serie – superettan som har 34 sidor, alltså 8,5 procent.

Men tittar man på fjolårets publiksiffror, så lockade de tre serierna totalt 2 430 228 åskådare. Av dem stod damallsvenskan för 4,5 procent, och superettan för 24,2 procent.
Alltså har damallsvenskan ganska exakt det utrymme man förtjänar intressemässigt sett, medan superettan är förloraren i sammanhanget.

Det positiva i bilagorna när det gäller damallsvenskan är att båda tidningarna i år har satt betyg på samtliga spelare. Och betygen är satta med betydligt större kompetens än de var i fjol. Då hade bara Aftonbladet betygsättning – och den gav jag inga plus.

Aftonbladet ligger steget före även i år. Deras betygsättning känns nämligen klart mest genomarbetad, och kompetent.
Skalan under betygen känns dock helt fel. Där sägs fem plus stå för landslagsklass, och fyra plus för mycket bra allsvensk klass.

Tittar man sedan på de faktiska betygen så håller bara totalt fem spelare i damallsvenskan landslagsklass. Och ingen av dem är svensk.
Femman borde förstås stå för världsklass, och fyran för landslagsklass. Då hade betygsskalan känts helt rätt.

De fem spelare som får femmor är för övrigt Marta, Veronica Boquete, Ramona Bachmann, Anja Mittag och Manon Melis – alltså rakt igenom offensiva spelare.

I det här bilagorna blir det alltid några ”felaktiga” betyg. Jag har själv förstås inte koll på samtliga spelare i damallsvenskan, men här är några betyg som jag spontant känner har blivit för låga i Aftonbladet:

* Julia Wahlberg, Jitex                       1 – heter Wahlenberg i bilagan.
* Stina Blackstenius, Linköping          1
* Julia Karlenäs, Mallbacken             1
* Adelisa Grabus, Örebro                   1 – heter Granbus i bilagan
* Sara Björk Gunnarsdottir, Malmö     3
* Elin Rubensson, Malmö                   2

I Expressen har 33 spelare fått full poäng – alltså fem getingar. Det känns rimligt, om femman står för landslagsklass.
Fast utöver det känns det som ganska klart att betygsättare Marie Hallman har sämre koll på spelarna än vad Aftonbladets Alva Nilsson har.

I Expressen sätts även betyg på lagdel för lagdel. Hos Tyresö får backlinje och forwards fem plus, medan mittfältet bara får en fyra. Och då har ändå fyra Tyresömittfältare fått femmor, men bara en forward och tre backar kvitterar ut högsta betyg. Inte helt logiskt.

Totalt sett noterar jag att fem svenska målvakter får femmor, men ingen utländsk. Personligen ser jag Thora Helgadottir och Minna Meriluoto som två av seriens tre–fyra bästa burväktare.

Jag har också svårt att förstå att fem spelare i Malmö får betyget ett, medan Mallbacken har tre ettor och Linköping inte får någon etta alls.
Bland Malmös ettor reagerar jag speciellt över Yoreli Rincon och Sofia Anker-Kofoed – som jag definitivt hade givit högre betyg.

Att Mimmi Löfwenius (Jitex) får en etta, samt att Umeås landslagsaktuella duo Hanna Folkesson och Lina Hurtig bara får tvåor känns också helt snett.

Totalt sett ger jag dock högt betyg på kvällstidningarnas betygsättning i år. Bladet får en fyra, medan Expressen kämpar sig upp på en svag trea. Bra jobbat.

Schelin sänkte naivt Malmö

Publicerad den av
4

Malmö pratade inför resan till Lyon om att man åkte till Frankrike för att spela offensivt, och gå för seger.

Det var ett uttalande som fick mig att rycka till. För visst, det låter charmigt offensivt med sådan inställning. Men när man åker till bortamöte med världens bästa lag så bör man ibland spela med hjärnan. Nu i efterhand kan vi nämligen slå fast att Malmös taktik inte alls var charmig – utan bara naiv.

För efter 5–0 är det här självklart redan avgjort. Matchen i Malmö blir bara en transportsträcka. Kanske kan Malmö återupprätta lite heder där. För i dag blev laget utklassat – både spelmässigt och taktiskt.

Det stod nämligen ganska omgående klart att Malmös backlinje inte var bra nog för möta Lyon med en offensiv taktik. För så fort det blev löpdueller var Lyons forwards klasser snabbare än de svenska backarna.

Och det var tydligt att Lyon på förhand hade koll på bristerna i snabbhet i Malmös backlinje. Man valde att spela snabba Lara Dickenmann istället för mer inläggsinriktade Megan Rapinoe på sin vänsterkant, och schweiziskan blåste förbi Lina Nilsson direkt. På andra sidan spelade ännu snabbare Elodie Thomis, och när hon första gången hamnade i en ren löpduell med Ali Riley gjorde fransyskan 1–0.

Även centralt var Lotta Schelin snabbare än Malmös Malin Levenstad och Kathleen ”Paula” Radtke. Det märktes inte minst när vår svenska storstjärna snyggt gjorde 2–0, efter att bland annat ha tunnlat Levenstad.

Schelin gjorde också 3–0 på retur efter att Thora Helgadottir och Eugenie Le Sommer stött ihop. Malmö ropade på frispark, men min spontana känsla var att det var korrekt att godkänna målet.

Schelin låg sedan även bakom 4–0. Med boll sprang hon ifrån Levenstad och serverade Camille Abily öppet mål.
Sedan borde Schelin även gjort 5–0, då hon rundade Levenstad och var helt fri med Helgadottir. Trots att avslutet blev taffligt kunde svenskan lämna planen med ett leende på läpparna i 75:e minuten.

5–0 gjorde i stället Louisa Necib på ett väldigt turligt sätt. Hennes skott tog på Sara Björk Gunnarsdottir och ställde Helgadottir helt.

Om man skall leta efter några positiva saker hos Malmö få får man leta länge. Men jag tycker nog trots allt att Elin Rubensson visade att hon tagit ytterligare ett steg i vinter. Hon spelade en drygt timme, och många gånger spelade hon sig ur situationerna på ett fint sätt.

Positivt också att se de välfyllda läktarna i Lyon. Fransk damfotboll håller på att flytta fram positionerna rejält. Det märks bland annat av den här artikeln i pigga Sydsvenskan. Sannolikt var det fler åskådare på den här matchen än vissa damallsvenska lag kommer att locka på hela säsongen.

Slutligen Malmös startelva. Den såg ut så här, sedan det visat sig att Amanda Ilestedt var ljumskskadad. Här är elvan: Helgadottir – Nilsson, Radtke, Levenstad, Riley – Anja Mittag, Katrin Schmidt, Sara Björk Gunnarsdottir, Rubensson – Ramona Bachmann och Manon Melis.

Jag tippade alltså 2–0 till Lyon, men jag överskattade tyvärr Malmös kvalitet ganska rejält. Däremot underskattade jag Rossiyanka. För jag faktiskt följt två matcher parallellt under förkvällen. Fast för Wolfsburg hann Alexandra Popp stöta in ledningsmålet innan jag kom på idéen att försöka kika på båda matcherna samtidigt.

I mitt tips ingick tre mål av Conny Pohlers. Jag var dock inte informerad om att hon skulle börja på bänken, och först få hoppa in i halvtid. Pohlers ersättare i startelvan, Martina Müller, gjorde 2–0. I den första halvlekens slutskede drabbades sedan Rossiyanka av en makalöst hårt dömd målchansutvisning på backen Olesya Mashina. Just Mashina hade för övrigt varit nära att kvittera till 1–1 just innan Müllers mål.

Just 2–0 kändes orättvist i halvtid. För inledningsvis höll ryskorna trots allt uppe spelet bra, och man hade ett väl så stort bollinnehav som tyskorna. Men Wolfsburg var betydligt vassare när lägena kom.

I paus började det snöa över Volkswagen Arena. Jag trodde att det även skulle snöa in tyska mål. Men så blev det inte. Tvärtom kunde gästerna omgående efter paus reducera, när ett inlägg mot nigerianska Desire Oparanozie styrde på Wolfsburgs landslagsmittback Josephine Henning och in i mål.

Sedan hjälpte snön ryskorna att försvara sig med decimerat manskap. Bolltempot sjönk nämligen med all snö på planen. Och ryskorna kom undan med en ettmålsförlust, 2–1. Därmed leder i högsta grad det möte som jag på förhand uppskattade till 98–2 i tysk favör. 1–0 till Rossiyanka i returen – och vi har en jätteskräll.

* Sveriges hopp i turneringen står nu till Göteborg. Deras match borta mot Juvisy börjar 20.00. Du kan följa via den här länken. Själv missar jag drabbningen, då jag skall i väg på egen fotbollsträning direkt efter att jag tryckt publicera på det här inlägget.

* I eftermiddags vann Arsenal med 3–1 hemma mot Torres. Jag tippade 3–0, och det var också ställningen i åtta minuter, från 63:e till 71:a, efter mål av Kelly Smith, Jordan Nobbs och Kim Little.
Men italienskorna fick med sig ett bortamål, gjort av schweiziska Sandy Mändly. Det målet kan visa sig vara oerhört viktigt. För nu ”räcker” det att Torres vinner hemma på Sardinien med 2–0 i returen för att avancera.

Jag tror dock att Arsenal håller undan i returen på onsdag – trots att målskytten, och affischnamnet Smith haltade av skadad redan i minut 35.

Här tar nog det roliga slut

Publicerad den av
Svara

Nyligen har bland annat LdB FC Malmö och Göteborg FC tagit upp debatten om landslag kontra klubblag.

Men som jag nyligen konstaterade i det här inlägget så är det landslagen som engagerar. En träningsturnering som Algarve cup är betydligt mer intressant för den allmänt sportintresserade publiken än Champions League.

I morgon spelas just de första kvartsfinalerna i nämnd klubblagsturnering. Nämnda svenska klubbar är med. Men det är knappast så att Sverige är däckat av något slags Champions Leaguefeber. Inte alls.

Bara det att vi inte var fler än drygt 50 gratisåskådare på Valhalla i lördags för att se Göteborgs genrep skvallrar ju om vilken nivå engagemanget för ett av Sveriges bästa lag ligger på. Tyvärr.

Men visst, får vi ett svenskt lag i final igen så kommer säkert intresset att bli större. Men känslan är ju att vi inte kommer att få svensk representation i finalen den här säsongen.
När lottningen för kvarts- och semifinalerna gjordes i november uppskattade jag i det här inlägget oddsen i matcherna med svenskintresse till: Lyon–Malmö 95–5 och Juvisy–Göteborg 53–47.

3,5 månader senare har läget förändrats något. Jag noterar att damfotboll.com har tippat kvartsfinalerna – kul att se, och att de uppskattar Lyons försprång till 85–15 och Juvisys till 60–40. Det är inte långt ifrån mina uppskattningar. Här är mina tips av de fyra kvartsfinalerna:

15.00: Arsenal–Torres
Här är de engelska mästarinnorna storfavoriter, trots att deras säsong hemma i England inte inleds förrän till helgen – då de spelar i FA-cupen.
Men Englands landslag visade form i förra veckan, och vann Cypern cup. Och många av de spelarna till hör ju Arsenal. Dessutom såg Kim Little glödhet ut på klipp jag såg från nämnd turnering.
Däremot gjorde Italien en slät figur. Och det har gått lite grus i maskineriet för vinstmaskinen Torres efter årsskiftet. Man har en förlust och två kryss i ligan, och lär få svårt i London. Jag tippar därför att Arsenal vinner hemmamötet med 3–0.
Oddset för dubbelmötet: 85–15

18.00: Lyon–Malmö (sänds på Eurosport 2)
Om jag har räknat rätt har Lyon inte förlorat under ordinarie tid på 108 tävlingsmatcher (Champions League, franska ligan och franska cupen). Deras tabellrad är 98–10–0.
På hemmaplan har man 58 segrar och två kryss på de senaste 60 matcherna.
Man får gå tillbaka ända till 10 september 2006 för att hitta en hemmaförlust i tävlingssammanhang. Och nej, jag tror inte att den kommer i morgon heller.
Malmö har ett namnkunnigt lag, som är mycket starkt när alla deras spelare är på topp. Fast det kommer att krävas kanoninsatser framför allt från kvintetten Anja Mittag, Ramona Bachmann, Manon Melis, Sara Björk Gunnarsdottir och Thora Helgadottir om det skall kunna bli en skräll här.
Men tyvärr, det är Lyon som är i säsong, i toppform – och som vinner med 2–0.
Oddsen för dubbelmötet: 90–10.

18.00: Wolfsburg–Rossiyanka
Ryskorna har haft en strulig vinter. Man har exempelvis bytt Sofia Jakobsson mot kanadensiska Christina Julien. Som jag ser det är Rossiyanka betydligt mycket sämre än de var i fjol, då man föll med totalt 5–0 mot Turbine Potsdam i kvartsfinalen.
Wolfsburg däremot är ett välbalanserat kanonlag, som leder Frauen–Bundesliga. Jag tror att Conny Pohlers gör tre mål och att Zsanett Jakabfi, Nadine Kessler och Alexandra Popp varsitt när tyskorna i morgon vinner hemma med hela 6–1.
Oddsen för dubbelmötet: 98–2.

20.00: Juvisy–Göteborg
Juvisy inledde säsongen svagare än väntat. Men sedan början av december är det bara formstarka PSG och Lyon som har gjort mål på Parislaget. Juvisy har alltså hittat formen. Det Göteborg jag såg i lördags var väldigt långt ifrån någon form. Dessutom har GFC under en längre tid varit riktigt svagt på bortaplan – på gräs.
Det är alltså en nyckelmatch i morgon. Jag tror inte på något målkalas, men jag tror på fransk seger. Camille Catala gör segermålet när Parislaget vinner med 1–0. Blir det så är det ändå ett ok resultat att ta med sig till Valhalla.
Oddsen för dubbelmötet: 55–45.

* Slutligen så kan det trots allt vara en fördel för de båda svenska lagen att få börja på bortaplan. För sådana här dubbelmöten tenderar ibland till att kunna börja lite försiktigt, med en avvaktande första halvlek. Och då finns chansen att få med sig bra resultat hem.
Som jag ser det är till och med uddamålsförluster bra resultat i morgon. Framför allt om man gör mål. För faller man med 2–1 på bortaplan räcker ju 1–0 hemma för avancemang.

Se utlänningarna som något positivt

Publicerad den av
4

Oj vad mycket det finns att skriva om för tillfället. Det viktigaste, landslagstruppen, har jag redan avhandlat.

Men i dag har det även uppstått debatter kring antalet utlänningar i damallsvenskan och om utseendets betydelse inom idrotten. Dessutom är det ju kvartsfinaler i Champions League i morgon, och så har jag ju lovat en djupdykning i Jitex och Mallbacken – samt bilder från två matcher.

Jag tänkte börja med att avhandla utlänningarna. Jag skrev om min positiva inställning till det stora antalet utländska spelare i damallsvenskan i det här inlägget i augusti i fjol. Min uppfattning i frågan är orubbad.

Visst rycker man väl till lite när man ser artiklar som den här i Sydsvenskan i dag. Men det faktum att LdB FC Malmö har tio spelare av VM- eller EM-klass som inte är svenska ser jag bara som bra. Det innebär ju att vår damallsvenska håller så hög klass att den lockar spelare av allra högsta världsklass.

Och skall våra landslagsspelare erbjudas bästa möjliga motstånd varje vecka så krävs det att vi kryddar vår serie med 60–70 toppspelare från utlandet. Vi klarar inte av att på egen hand skapa en serie av världsklass.

Snacket man hör om att utlänningarna står i vägen för våra unga talanger biter inte på mig. Riktiga talanger är de som klarar av att slå sig fram även när det är lite motstånd. Att en stor mängd lovande spelare redan kan vara i damallsvenskan som 16–17-åringar utan att egentligen behöva ta i utvecklar inte någon. Och de största talangerna slår sig fram ändå.

Ta Lina Hurtig, som fyller 18 i september. Hon spelade tolv damallsvenska matcher från start i fjol. Det känns rimligt. Jag ser det som ett hälsotecken att inte alla F17- och F18-landslagsspelare har givna platser i damallsvenskan. Utan att de måste jobba lite. För som sagt, skall man bli en toppspelare måste man kunna kämpa.

Debatter om att det är för många utlänningar i egna ligan har dykt upp inom herrfotbollen i en mängd länder – under en längre tidsperiod. Jag kan faktiskt inte komma på ett enda land vars landslag har fått lida av att den egna ligan lockat en mängd utländska världsspelare. Kan ni?
För exempelvis Italien, Spanien, Tyskland och England gör ungefär samma resultat på landslagsnivå nu som de gjorde när deras ligor huvudsakligen bestod av inhemska spelare. Eller ja, Spanien har ju blivit bättre.

I fjol hade vi 69 utländska spelare i damallsvenskan. Som det ser ut nu blir det några färre från start i år. Fast inte så många.

Jag satte just ihop listan nedan. Den innehåller 63 klara spelare, och tre till som är på ingång. Det kan alltså bli 66 utlänningar från start i årets serie.

Jag har inte dubbelkollat allt, så det kan vara något namn som saknas, eller något som blivit kvar från fjolårets lista. Men jag räknar med att ni uppmärksamma läsare rättar eventuella felaktigheter.

* Göteborg FC             5
Camille Levin och Yael Averbuch (USA)
Jodie Taylor och Anita Asante (England)
Cathrine Dyngvold (Norge)

* Jitex                          3
Minna Meriluoto, Leena Puranen och Annica Sjölund (Finland)

* Kristianstads DFF    5
Sif Atladottir och Margret Lara Vidarsdottir (Island)
Johanna B Rasmussen (Danmark)
Brett Maron (USA)
Nicole Sykes (Australien)

* Linköpings FC          5 (ev 6)
Linda Sällström (Finland, skadad)
Renée Slegers (Holland)
Lidija Kulis (Bosnien-Hercegovina, lån)
Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Harder (Danmark)
Ev. Jovana Damnjanovic (Serbien)

* Mallbackens IF                 3
Maija Saari (Finland)
Katie Fraine (USA)
Hayley Lauder (Skottland)

* Ldb FC Malmö          10
Ramona Bachmann (Schweiz)
Katrine Veje (Danmark)
Thora Helgadottir och Sara Björk Gunnarsdottir (Island)
Anja Mittag, Kathleen ”Paula” Radtke och Katrin Schmidt (Tyskland)
Ali Riley (Nya Zeeland)
Manon Melis (Holland)
Yoreli Rincon (Colombia)

* Piteå IF                     6
June Pedersen (Norge)
Faith Ikidi och Francisca Ordega (Nigeria)
Hallbera Gisladottir (Island)
Anna Westerlund (Finland)
Lydia Williams (Australien)

* Sunnanå SK               4
Perpetua Nkwocha och Helen Ukaonu (Nigeria)
Carys Hawkins (Wales/Australien)
Annika Kukkonen (Finland)

* Tyresö FF                 7
Marta Viera da Silva och Elaine Moura (Brasilien)
Meghan Klingenberg och Christen Press (USA)
Line Röddik Hansen (Danmark)
Veronica Boquete (Spanien)
Kirsten van de Ven (Holland)

* Umeå IK                   4
Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu (Nigeria)
Tuija Hyyrynen (Finland)
Katrin Jonsdottir (Island)

* Vittsjö GIK                6
Loes Geurts och Mandy van den Berg (Holland)
Kirsty Yallop (Nya Zeeland)
Kendall Fletcher (USA)
Ifeoma Dieke och Jane Ross (Skottland)

* KIF Örebro                5 (ev 7)
Susanna Lehtinen och Sanna Talonen (Finland)
Sarah Michael (Nigeria)
Stephanie Labbé och Marie-Eve Nault (Kanada)
ev Irena Martinkova och Lucie Martinkova (Tjeckien)

De 63 spelarna är fördelade på följande länder:

1) Finland 10
2) USA 7
Nigeria 7
3) Island 6
4) Danmark 5
Holland 5
6) Skottland 3
Tyskland 3
8) Kanada 2
Australien 2*
Brasilien 2
England 2
Norge 2
Nya Zeeland 2
14) Spanien 1
Schweiz 1
Colombia 1
Bosnien-Hercegovina 1
Wales 1*

Eventuellt tillkommer alltså Tjeckien 2 samt Serbien 1.

* Karys Hawkins räknas här som walesare, eftersom hon valt att spela i Wales landslag.

Tillägg 4 april: Sedan inlägget skrevs har de båda tjeckiskorna skrivit på för Örebro, och dessutom har Sunnanå gjort klart med schweiziska Sandra Betschart, Kristianstad med belgiska Lorca van de Putte samt Tyresö med spanska Jennifer Hermoso. Därmed är vi alltså nu uppe i 68 utländska spelare.

Tillägg 12 april: Det visade sig att jag även oförklarligt nog missat Kristianstads isländska Gudny Björk Odinsdottir. Därmed är det 69 utländska spelare i damallsvenskan i år.

En kritisk analys av Islandskrossen

Publicerad den av
2

Nu har även jag sett Sveriges 6–1-kross av Island. När man ser en så hyllad insats i efterhand blir jag lätt överkritisk. Så även den här gången.

Resultatet finns det inte mycket att gnälla på. Sex mål – egentligen sju eftersom Susanne Moberg:s första mål också borde ha godkänts – är förstås lysande bra. Och resultatet är alltid viktigast.
Men spelmässigt var det ändå väldigt långt ifrån en klockren svensk insats. Här är några av de saker jag fastnat för:

1) Offsidelöpningarna. De var alldeles för många, framför allt i början. Och de var ofta hemskt onödiga. För vissa lag och spelare kan det vara taktiskt smart att ligga på, och ibland över, gränsen till offside. Det för att få motståndarnas backlinje att falla några extra meter Men med Sveriges snabba forwards så finns inget intresse av det. Tvärtom.

2) Passningsspelet. Sämre än jag trodde – och riskablare. Ganska många gånger slog svenska spelare slarviga passningar, även när de hade gott om tid.
Dessutom spelade vi ofta med vansinnigt små marginaler, och försökte oss på väldigt svåra passningar. Nu funkade det mot ett Island utan anfallsspelare. Men den typen av spel riskerar att kosta baklängesmål mot bra motstånd – som USA.

3) Forwardsfrågan. Kosovare Asllani var bra, riktigt bra. Men det är många forwards som kan storspela när de slipper uppvaktning från motståndarnas försvar. Och Asllani tilläts ju ta emot och hålla i bollen mest hela tiden. Det blir väldigt mycket mer intressant att se hur hon klarar sig i morgon mot ett riktigt bra lag.

Asllani verkar ju dock självskriven som Lotta Schelin:s lekkamrat. Sofia Jakobsson gjorde ett bra inhopp mot Island. Men Chelseaproffset chanser att nå EM-startelvan känns begränsade. Hon har ju inte fått en enda riktig chans av Pia Sundhage ännu.
Visst fick Jakobsson drygt en halvtimme med Schelin mot isländskorna. Men paret spelade ihop med en halv B-uppställning i en redan avgjord match – det ser jag inte som en riktig chans.

4) Nilla Fischer. Sundhage hyllade efter matchen Fischers kapacitet i luftrummet. Därför kollade jag det extra noga. Och jag blev förvånad, då Fischer vad jag kunde se, förlorade fler nickdueller än hon vann i den första halvleken.

Det kvarstår ett stort frågetecken för om Fischer är bra nog för att spela mittback i EM. Hon chansbryter för ofta, och hamnar alldeles för högt upp i planen. Dessutom spelar hon ofta med farligt små marginaler i anfallsuppbyggnaden – när hon söker inspelen på centrala mittfältare. De långa uppspelen ut mot kanterna är däremot lysande, när hon tar fram dem.
Men även här kommer det riktigt intressanta testet i morgon. Fischer får gärna räta ut frågetecknet.

Slutligen hade alla de som konstaterat att Island var genomuselt verkligen rätt. Isländskorna spelade naivt försvarsspel. De klev upp högt, och gav Sverige massor av ytor. Inte minst framför deras egen backlinje.
Offensivt saknade isländskorna både hot, och spelare som kunde hålla i bollen. Att de står och faller med Skånebaserade duon Sara Björk Gunnarsdottir och Margret Lara Vidarsdottir känns ganska solklart.