Kategoriarkiv: Avslutade karriärer

Spelare som har slutat

Superstjärnorna rasar efter konstgräschocken

Publicerad den av
Svara

Jag kunde inte låta bli att köra en kvällstidningsrubrik på det här inlägget. För även om den är lite hårddragen, så har den ändå bra täckning i verkligheten.

För efter att beskedet kom i går om att stora delar av VM 2015, bland annat finalen, kommer att spelas på konstgräs så kom det ganska snart upprörda inlägg på twitter från flera världsspelare.

Abby Wambach värmer upp

Abby Wambach

Först ut var världens bästa spelare 2012, Abby Wambach:

”Männen skulle strejka om de tvingades spela på konstgräs.”

Och:

”Jag tycker att vi skall dra igång en protest mot Fifa, så att de inte låter VM spelas på konstgräs. Vilka är med mig?”

Hon fick omgående svar från Mexikos landslagsspelare Veronica Perez:

”Har du en penna jag kan få låna? #OrdnaGräs”

Någon timme senare var det USA:s bästa spelare 2012, Alex Morgan, som tog upp ämnet:

”En VM-final på konstgräs – vilket skam.”

I natt svensk tid hölls en så kallad #wsoccerchat, alltså ett slags frågestund om damfotboll på twitter, arrangerad av Chicago Red Stars Ella Masar och Göteborgs Yael Averbuch.

Yael Averbuch

Yael Averbuch

Averbuch skrev:

”Jag har fått frågor om att VM skall spelas på konstgräs. Jag är i högsta grad motståndare till det. Män på den nivån hade aldrig spelat på konstgräs.”

Och Masar följde upp med:

”Jag håller helt med Yael om konstgräset. Folk förstår inte hur det förändrar spelet, och påverkar kroppen. Det finns skäl till att de mest fantastiska arenorna i världen har gräs.”

Personligen kan jag tycka att påståendet att män inte skulle kunna tänka sig att spela VM på konstgräs inte är något bra argument i sammanhanget. Män behöver väl inte bilda norm?

Då är förändringen av spelet mer intressant. Men personligen har jag svårt att uppröras av att fotbollen i delar av världen flyttar till ett billigare, och mer lättskött underlag.

Enligt en kommentar från Ove Roos på mitt förra inlägg så fick det svenska landslaget svara på frågor från Fifa om konstgräs i VM i samband med Algarve cup. Och Sverige var positivt. Det förklarar ju också varför inga svenska spelare – i varje fall inte vad jag har sett – har twittrat upprört om VM och konstgräs ännu.

Är svensk damfotboll naiv?

Publicerad den av
Svara

Sedan gårdagens förluster för Malmö och Göteborg har jag fått ett par genomtänkta kommentarer som i mångt och mycket handlar om den självbild svensk damfotboll på elitnivå målar upp av sig själv – och av sin sport.

Jag vill direkt slå fast att det naturligtvis påverkar gårdagens resultat att den franska ligan är i gång, och att Lyon och Juvisy har hunnit spelat ihop sina lag rejält. Medan Malmö och Göteborg håller på med sina lagbyggen. Matcherna hade kanske sett annorlunda ut om de spelats i maj i stället.

Det hindrar inte att diskussionen om självbilden är intressant. Det är ett ämne som jag på olika sätt avhandlat i många inlägg i den här bloggen.

Bland annat tog jag upp naiv taktik och övertro på damallsvenskans klass i det här inlägget från maj i fjol. Där hävdar en mängd landslagsspelare, och damallsvenska lagkaptener, att damallsvenskan är världens bästa serie. Det trots att damallsvenskan inte har haft något lag som överlevt kvartsfinal i Champions League sedan Umeå spelade semifinal säsongen 2009/10.

Naiviteten har kommit upp flera gånger sedan dess. Inte minst i går, då Malmö visade en sanslös övertro på sin kapacitet när de åkte till Lyon och trodde att man skulle kunna vinna genom att spela precis så som världens bästa lag önskade.

En av de nämnda kommentarerna kommer från Calle. Han skriver bland annat:

”I damallsvenskan verkar naivitet premieras och förespråkare för sporten ”damfotboll” hävdar lika slentrianmässigt som stolt att den är helt befriad från maskning och filmningar. Dessutom får jag ibland anledning att ifrågasätta vissa taktiska beslut när ett damallsvenskt lag skulle gynnas av att dra ner på tempot och bara spela av matchen, istället för att gå för ett tredje mål. Det verkar som att lagen prioriterar andra saker högre än att vinna matchen.”

Jag har samma erfarenhet. 2011 när jag bevakade Dalsjöfors i damallsvenskan inträffade följande: Boråslaget hade inlett serien otroligt svagt, och efter hemmaförlusten med hela 9–0 mot bottenkollegan Jitex bestämde tränare Staffan Thorstensson att något måste göras.
I stället för att få ut och bjuda upp till fotboll började Dalsjöfors spela efter sina resurser – ultradefensivt. De backade hem till strax utanför egen planhalva med åtta–nio spelare, och kontra på snabba Mimmi Löfwenius.

Då blev matcherna jämnare. Man föll bara med 1–0 mot Linköping, och man höll emot rätt länge mot topplagen Umeå, Göteborg och Malmö. Men efter matcherna såg jag att många av spelarna i Dalsjöfors skämdes över hur defensivt de spelade.

Följden blev att tränare Thorstensson fick sparken under sommaruppehållet. Då han hade 2,5 år kvar på sitt kontrakt fick klubben betala dubbla tränarlöner fram till sin konkurs ett år senare. Något som slog väldigt hårt mot klubben.
Man kan faktiskt lite hårddraget säga att Dalsjöfors Goif gick i konkurs för att man inte ville spela taktiskt.

Då trodde jag att skammen över att spela taktiskt var något som bara fanns i Dalsjöfors. När jag börjat följa damfotbollen närmare har jag noterat att det finns på väldigt många ställen.

I det länkade inlägget ovan säger exempelvis Emma Berglund efter 1–5 mot Tyresö följande om vilken målsättning Umeå hade för säsongen:

”Att vi vill spela underhållande fotboll. Och det tycker jag väl att vi gör stundtals.”

Underhållning verkar alltså i många fall vara viktigare än segrar. Det skulle förklara Malmös insats i går. För de bjöd ju upp till dans. Dock blev det inte den takt som det svenska laget hade tänkt sig…

Calle noterar även en ökning av filmningar, maskning och taktiska fuskknep inom internationell damfotboll. Så är det nog. Den som tror att sporten kommer att vara fri från sådant i framtiden lever nog i det blå. Med mer pengar i damfotbollen ökar även vikten av att nå resultat. Och ändamålet helgar tyvärr medlen.

En annan kommentar kommer från Evelina Johansson. Hon konstaterar att en kvartsfinalplats i Champions League ändå är en fullt godkänd insats av svenska lag. Hon skriver:

”Både Malmö och Tyresö värvar offensiva stjärnor på löpande band och pratar om att vinna CL, men den stora skillnaden gentemot Europatoppen är att lagens respektive fyrbackslinje är för svag. Jämför man med Lyon så är inte Tyresö och Malmö långt efter offensivt, men defensivt är det verkligen skilda världar.”

Så är det. Jag har framför allt många gånger huggit på Tyresös brist på defensivt skickliga backar. I damallsvenskan märks inte det så ofta. Men skall vårt mästarlag vinna Champions League nästa vinter så krävs det nog att de även köper in två–tre högklassiga backar.

Inför den här säsongen har jag även ifrågasatt Malmös extremt offensivt balanserade trupp. Lyon ställde samma fråga på planen…

Om jag hade hetat Pia Sundhage i dag hade jag nog haft lätt huvudvärk. För då hade jag ju i går fått se ett minst sagt avslöjande test på internationell nivå av mitt förstaval på högerbacksplatsen och en av mina mittbackar. Och resultat var inte sådant att en förbundskapten bara kan bortse ifrån det.
Nu skall det ju sägas att de inte fick så mycket hjälp av sitt mittfält – eller sin tränare. Men faktum kvarstår, våra landslagsbackar Lina Nilsson och Malin Levenstad blev i går förödmjukade av Lyons anfallare.

Sammanfattningsvis är det läge för ett kortfattat svar på frågan i rubriken. Och det är: Ja, i ganska många fall.

Schelin sänkte naivt Malmö

Publicerad den av
4

Malmö pratade inför resan till Lyon om att man åkte till Frankrike för att spela offensivt, och gå för seger.

Det var ett uttalande som fick mig att rycka till. För visst, det låter charmigt offensivt med sådan inställning. Men när man åker till bortamöte med världens bästa lag så bör man ibland spela med hjärnan. Nu i efterhand kan vi nämligen slå fast att Malmös taktik inte alls var charmig – utan bara naiv.

För efter 5–0 är det här självklart redan avgjort. Matchen i Malmö blir bara en transportsträcka. Kanske kan Malmö återupprätta lite heder där. För i dag blev laget utklassat – både spelmässigt och taktiskt.

Det stod nämligen ganska omgående klart att Malmös backlinje inte var bra nog för möta Lyon med en offensiv taktik. För så fort det blev löpdueller var Lyons forwards klasser snabbare än de svenska backarna.

Och det var tydligt att Lyon på förhand hade koll på bristerna i snabbhet i Malmös backlinje. Man valde att spela snabba Lara Dickenmann istället för mer inläggsinriktade Megan Rapinoe på sin vänsterkant, och schweiziskan blåste förbi Lina Nilsson direkt. På andra sidan spelade ännu snabbare Elodie Thomis, och när hon första gången hamnade i en ren löpduell med Ali Riley gjorde fransyskan 1–0.

Även centralt var Lotta Schelin snabbare än Malmös Malin Levenstad och Kathleen ”Paula” Radtke. Det märktes inte minst när vår svenska storstjärna snyggt gjorde 2–0, efter att bland annat ha tunnlat Levenstad.

Schelin gjorde också 3–0 på retur efter att Thora Helgadottir och Eugenie Le Sommer stött ihop. Malmö ropade på frispark, men min spontana känsla var att det var korrekt att godkänna målet.

Schelin låg sedan även bakom 4–0. Med boll sprang hon ifrån Levenstad och serverade Camille Abily öppet mål.
Sedan borde Schelin även gjort 5–0, då hon rundade Levenstad och var helt fri med Helgadottir. Trots att avslutet blev taffligt kunde svenskan lämna planen med ett leende på läpparna i 75:e minuten.

5–0 gjorde i stället Louisa Necib på ett väldigt turligt sätt. Hennes skott tog på Sara Björk Gunnarsdottir och ställde Helgadottir helt.

Om man skall leta efter några positiva saker hos Malmö få får man leta länge. Men jag tycker nog trots allt att Elin Rubensson visade att hon tagit ytterligare ett steg i vinter. Hon spelade en drygt timme, och många gånger spelade hon sig ur situationerna på ett fint sätt.

Positivt också att se de välfyllda läktarna i Lyon. Fransk damfotboll håller på att flytta fram positionerna rejält. Det märks bland annat av den här artikeln i pigga Sydsvenskan. Sannolikt var det fler åskådare på den här matchen än vissa damallsvenska lag kommer att locka på hela säsongen.

Slutligen Malmös startelva. Den såg ut så här, sedan det visat sig att Amanda Ilestedt var ljumskskadad. Här är elvan: Helgadottir – Nilsson, Radtke, Levenstad, Riley – Anja Mittag, Katrin Schmidt, Sara Björk Gunnarsdottir, Rubensson – Ramona Bachmann och Manon Melis.

Jag tippade alltså 2–0 till Lyon, men jag överskattade tyvärr Malmös kvalitet ganska rejält. Däremot underskattade jag Rossiyanka. För jag faktiskt följt två matcher parallellt under förkvällen. Fast för Wolfsburg hann Alexandra Popp stöta in ledningsmålet innan jag kom på idéen att försöka kika på båda matcherna samtidigt.

I mitt tips ingick tre mål av Conny Pohlers. Jag var dock inte informerad om att hon skulle börja på bänken, och först få hoppa in i halvtid. Pohlers ersättare i startelvan, Martina Müller, gjorde 2–0. I den första halvlekens slutskede drabbades sedan Rossiyanka av en makalöst hårt dömd målchansutvisning på backen Olesya Mashina. Just Mashina hade för övrigt varit nära att kvittera till 1–1 just innan Müllers mål.

Just 2–0 kändes orättvist i halvtid. För inledningsvis höll ryskorna trots allt uppe spelet bra, och man hade ett väl så stort bollinnehav som tyskorna. Men Wolfsburg var betydligt vassare när lägena kom.

I paus började det snöa över Volkswagen Arena. Jag trodde att det även skulle snöa in tyska mål. Men så blev det inte. Tvärtom kunde gästerna omgående efter paus reducera, när ett inlägg mot nigerianska Desire Oparanozie styrde på Wolfsburgs landslagsmittback Josephine Henning och in i mål.

Sedan hjälpte snön ryskorna att försvara sig med decimerat manskap. Bolltempot sjönk nämligen med all snö på planen. Och ryskorna kom undan med en ettmålsförlust, 2–1. Därmed leder i högsta grad det möte som jag på förhand uppskattade till 98–2 i tysk favör. 1–0 till Rossiyanka i returen – och vi har en jätteskräll.

* Sveriges hopp i turneringen står nu till Göteborg. Deras match borta mot Juvisy börjar 20.00. Du kan följa via den här länken. Själv missar jag drabbningen, då jag skall i väg på egen fotbollsträning direkt efter att jag tryckt publicera på det här inlägget.

* I eftermiddags vann Arsenal med 3–1 hemma mot Torres. Jag tippade 3–0, och det var också ställningen i åtta minuter, från 63:e till 71:a, efter mål av Kelly Smith, Jordan Nobbs och Kim Little.
Men italienskorna fick med sig ett bortamål, gjort av schweiziska Sandy Mändly. Det målet kan visa sig vara oerhört viktigt. För nu ”räcker” det att Torres vinner hemma på Sardinien med 2–0 i returen för att avancera.

Jag tror dock att Arsenal håller undan i returen på onsdag – trots att målskytten, och affischnamnet Smith haltade av skadad redan i minut 35.

Hoppas att Nilsson skämtar

Publicerad den av
Svara

I kväll spelar Göteborg FC borta mot Juvisy i kvartsfinalen av Champions League. GFC-ledningen har gnällt på att de inte kunna förbereda sig på bästa möjliga sätt, då mer än halva laget varit i väg på landslagsuppdrag.

Men när jag läser dagens GP undrar jag även hur ledningen förberett sig. För tränare Torbjörn Nilsson hävdar i tidningen att han inte vet så mycket om Juvisy. Han säger:

”Jag har sett en halvlek på video, och de är bra. Jag tror att det kommer att bli ett jämnt möte.”

Hoppas verkligen att Göteborg har bättre koll på Juvisy än så, och att Nilsson skämtar. För uttalandet känns extremt oproffsigt. Jag har på nära håll sett hur herrallsvenska lag jobbar med scouting av motståndare. Där lämnas inget åt slumpen. Motståndarnas bästa vapen skall vara välkända, och man skall inte kunna bli överraskad av varianter vid fasta situationer.

Juvisy har spelat fem matcher i ligan och två i cupen efter årsskiftet, några av dem har varit tv-sända. GFC borde åtminstone ha sett ett par av dem.

Enligt GP startar GFC för övrigt med samma lag som mot LSK Kvinner i lördags. Alltså det här: Kristin Hammarström – Marlene Sjöberg, Stina Segerström, Catrine Johansson, Camille Levin – Johanna Almgren, Anna Ahlstrand, Yael Averbuch, Anita Asante, Marie Hammarström – Jessica Landström.

Se utlänningarna som något positivt

Publicerad den av
4

Oj vad mycket det finns att skriva om för tillfället. Det viktigaste, landslagstruppen, har jag redan avhandlat.

Men i dag har det även uppstått debatter kring antalet utlänningar i damallsvenskan och om utseendets betydelse inom idrotten. Dessutom är det ju kvartsfinaler i Champions League i morgon, och så har jag ju lovat en djupdykning i Jitex och Mallbacken – samt bilder från två matcher.

Jag tänkte börja med att avhandla utlänningarna. Jag skrev om min positiva inställning till det stora antalet utländska spelare i damallsvenskan i det här inlägget i augusti i fjol. Min uppfattning i frågan är orubbad.

Visst rycker man väl till lite när man ser artiklar som den här i Sydsvenskan i dag. Men det faktum att LdB FC Malmö har tio spelare av VM- eller EM-klass som inte är svenska ser jag bara som bra. Det innebär ju att vår damallsvenska håller så hög klass att den lockar spelare av allra högsta världsklass.

Och skall våra landslagsspelare erbjudas bästa möjliga motstånd varje vecka så krävs det att vi kryddar vår serie med 60–70 toppspelare från utlandet. Vi klarar inte av att på egen hand skapa en serie av världsklass.

Snacket man hör om att utlänningarna står i vägen för våra unga talanger biter inte på mig. Riktiga talanger är de som klarar av att slå sig fram även när det är lite motstånd. Att en stor mängd lovande spelare redan kan vara i damallsvenskan som 16–17-åringar utan att egentligen behöva ta i utvecklar inte någon. Och de största talangerna slår sig fram ändå.

Ta Lina Hurtig, som fyller 18 i september. Hon spelade tolv damallsvenska matcher från start i fjol. Det känns rimligt. Jag ser det som ett hälsotecken att inte alla F17- och F18-landslagsspelare har givna platser i damallsvenskan. Utan att de måste jobba lite. För som sagt, skall man bli en toppspelare måste man kunna kämpa.

Debatter om att det är för många utlänningar i egna ligan har dykt upp inom herrfotbollen i en mängd länder – under en längre tidsperiod. Jag kan faktiskt inte komma på ett enda land vars landslag har fått lida av att den egna ligan lockat en mängd utländska världsspelare. Kan ni?
För exempelvis Italien, Spanien, Tyskland och England gör ungefär samma resultat på landslagsnivå nu som de gjorde när deras ligor huvudsakligen bestod av inhemska spelare. Eller ja, Spanien har ju blivit bättre.

I fjol hade vi 69 utländska spelare i damallsvenskan. Som det ser ut nu blir det några färre från start i år. Fast inte så många.

Jag satte just ihop listan nedan. Den innehåller 63 klara spelare, och tre till som är på ingång. Det kan alltså bli 66 utlänningar från start i årets serie.

Jag har inte dubbelkollat allt, så det kan vara något namn som saknas, eller något som blivit kvar från fjolårets lista. Men jag räknar med att ni uppmärksamma läsare rättar eventuella felaktigheter.

* Göteborg FC             5
Camille Levin och Yael Averbuch (USA)
Jodie Taylor och Anita Asante (England)
Cathrine Dyngvold (Norge)

* Jitex                          3
Minna Meriluoto, Leena Puranen och Annica Sjölund (Finland)

* Kristianstads DFF    5
Sif Atladottir och Margret Lara Vidarsdottir (Island)
Johanna B Rasmussen (Danmark)
Brett Maron (USA)
Nicole Sykes (Australien)

* Linköpings FC          5 (ev 6)
Linda Sällström (Finland, skadad)
Renée Slegers (Holland)
Lidija Kulis (Bosnien-Hercegovina, lån)
Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Harder (Danmark)
Ev. Jovana Damnjanovic (Serbien)

* Mallbackens IF                 3
Maija Saari (Finland)
Katie Fraine (USA)
Hayley Lauder (Skottland)

* Ldb FC Malmö          10
Ramona Bachmann (Schweiz)
Katrine Veje (Danmark)
Thora Helgadottir och Sara Björk Gunnarsdottir (Island)
Anja Mittag, Kathleen ”Paula” Radtke och Katrin Schmidt (Tyskland)
Ali Riley (Nya Zeeland)
Manon Melis (Holland)
Yoreli Rincon (Colombia)

* Piteå IF                     6
June Pedersen (Norge)
Faith Ikidi och Francisca Ordega (Nigeria)
Hallbera Gisladottir (Island)
Anna Westerlund (Finland)
Lydia Williams (Australien)

* Sunnanå SK               4
Perpetua Nkwocha och Helen Ukaonu (Nigeria)
Carys Hawkins (Wales/Australien)
Annika Kukkonen (Finland)

* Tyresö FF                 7
Marta Viera da Silva och Elaine Moura (Brasilien)
Meghan Klingenberg och Christen Press (USA)
Line Röddik Hansen (Danmark)
Veronica Boquete (Spanien)
Kirsten van de Ven (Holland)

* Umeå IK                   4
Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu (Nigeria)
Tuija Hyyrynen (Finland)
Katrin Jonsdottir (Island)

* Vittsjö GIK                6
Loes Geurts och Mandy van den Berg (Holland)
Kirsty Yallop (Nya Zeeland)
Kendall Fletcher (USA)
Ifeoma Dieke och Jane Ross (Skottland)

* KIF Örebro                5 (ev 7)
Susanna Lehtinen och Sanna Talonen (Finland)
Sarah Michael (Nigeria)
Stephanie Labbé och Marie-Eve Nault (Kanada)
ev Irena Martinkova och Lucie Martinkova (Tjeckien)

De 63 spelarna är fördelade på följande länder:

1) Finland 10
2) USA 7
Nigeria 7
3) Island 6
4) Danmark 5
Holland 5
6) Skottland 3
Tyskland 3
8) Kanada 2
Australien 2*
Brasilien 2
England 2
Norge 2
Nya Zeeland 2
14) Spanien 1
Schweiz 1
Colombia 1
Bosnien-Hercegovina 1
Wales 1*

Eventuellt tillkommer alltså Tjeckien 2 samt Serbien 1.

* Karys Hawkins räknas här som walesare, eftersom hon valt att spela i Wales landslag.

Tillägg 4 april: Sedan inlägget skrevs har de båda tjeckiskorna skrivit på för Örebro, och dessutom har Sunnanå gjort klart med schweiziska Sandra Betschart, Kristianstad med belgiska Lorca van de Putte samt Tyresö med spanska Jennifer Hermoso. Därmed är vi alltså nu uppe i 68 utländska spelare.

Tillägg 12 april: Det visade sig att jag även oförklarligt nog missat Kristianstads isländska Gudny Björk Odinsdottir. Därmed är det 69 utländska spelare i damallsvenskan i år.

Vad har Sundhage egentligen förändrat?

Publicerad den av
3

Charlotte Rohlin och Josefine Öqvist är tillbaka i landslagstruppen. Det var de stora nyheterna från Pia Sundhage vid dagens presskonferens i Växjö.

De små nyheterna var att Annica Svensson och Susanne Moberg inte längre är med i truppen.

Efter att förbundet under en period varit föredömligt bra på att sända sina presskonferenser så kändes det ovant att få sitta och vänta in ett pressmeddelande på svenskfotboll.se.

När det väl kom blev jag nöjd med de nya spelarna, men missnöjd med vilka som valts bort. För både Svensson och Moberg har egenskaper som saknas i aktuell trupp.
Svensson är en ytterback med klart större defensiv skicklighet än uttagna alternativen Lina Nilsson och Jessica Samuelsson.
Och Moberg är en av få offensiva spelare i truppen som man kan slå inlägg mot. Ingen av de andra spelarna på mittfälts- eller forwardsposition är speciellt bra på att nicka.

Dagens uttagning innebär nog också att Therese Sjögran kan glömma EM. Veteranen måste göra en makalöst stark vår i damallsvenskan för att bli landslagsaktuell igen.

Ser man på den nu uttagna truppen så reagerar jag lite över att den består av bara sex backar, medan det är hela fem forwards. Hade Sundhage valt ett gäng olika spelartyper som forwards hade jag förstått bredden. Men nu är det fyra utpräglade djupledslöpare, samt Kosovare Asllani.

Thomas Dennerby

Thomas Dennerby

Under Algarve cup funderade jag lite på vad Sundhage egentligen har förändrat jämfört med det lag som Thomas Dennerby lämnade efter sig. Och även om det är ganska många nya bänkspelare, så kom jag fram till att det trots allt är väldigt lite som är nytt.
I startelvan handlar det i princip om exakt samma spelare nu, som det var i VM 2011 och OS 2012.

Sundhages startelva ser ju ut så här i nuläget:

Målvakt: Kristin Hammarström.
Ytterbackar: Lina Nilsson och Sara Thunebro.
Mittbackar: Emma Berglund och Nilla Fischer. Här är dörren öppen för Rohlin.
Yttermittfältare: Antonia Göransson och Marie Hammarström.
Innermittfältare: Lisa Dahlkvist och Caroline Seger.
Forwards: Lotta Schelin och Kosovare Asllani.

Tittar man sedan på hur Dennerby fördelade speltiden under OS 2012 såg det ut så här:

Målvakt:
Hedvig Lindahl              360 minuter

Backar:
Linda Sembrant            360
Emma Berglund         360
Sara Thunebro           360
Lina Nilsson               192
Annica Svensson       172

Mittfältare:
Caroline Seger           360
Marie Hammarström  334
Sofia Jakobsson            316
Lisa Dahlkvist             304
Nilla Fischer               203
Kosovare Asllani        139
Johanna Almgren          120
Antonia Göransson          29

Forwards:
Lotta Schelin              343
Madelaine Edlund              8

Dennerbys ställde alltså oftast upp med följande elva: Lindahl – Nilsson, Berglund, Sembrant, Thunebro – Jakobsson, Fischer, Seger, Dahlkvist, Hammarström – Schelin. Första avbytare var Svensson och Asllani. Av de 13 har Lindahl och Sembrant försvunnit på grund av skador.

Pia Sundhage

Pia Sundhage

Slutsatsen är att Pia Sundhages sportsliga förändringar av landslaget handlar om:

1) Byte av spelsystem från 4-5-1 till 4-4-2. Fast det är inte ett dugg kontroversiellt. Dennerby spelade också oftast 4-4-2, och han var efter OS inne på en återgång.

2) Omskolningen av Nilla Fischer. Det är väl egentligen den stora, överraskande förändringen. Inte minst då vi redan innan hade väldigt många dugliga spelare på just mittbackspositionen.
Personligen hade jag hellre sett att Sundhage hade skolat om ett par yttermittfältare till ytterbackar. Utan att ha örnkoll på Emmelie Konradsson så är min spontana känsla att hon skulle bli en utmärkt högerback. Även Hanna Folkesson känns som en tänkbar ytterback.

3) Inmatchningen av Antonia Göransson. Potsdammittfältaren har tagit sig in i laget på Jakobssons bekostnad. Inte heller det här är speciellt oväntat.
Det är mer frukten av att Göransson tagit steg i positiv riktning samtidigt som Jakobsson haft en strulig vinter.
Dennerby gjorde ju också försök med att ge Göransson chansen på kanten. Men då tyckte varken han eller jag att hon var redo.

4) Rivstart i matcherna med ett högt, aggressivt försvarsspel.
Sundhage har sagt att laget skall starta matcherna med högsta intensitet, för att få ett tidigt övertag.
Det är att sätta ord på hur det såg ut under Dennerbys tid. För titta på hur det har sett ut i VM 2011 och OS 2012, och inse att Sverige har gjort huvuddelen av sina mål under den första halvan av de första halvlekarna.

Så sportsligt ser jag inte att Sundhage har bidragit med så mycket till vårt landslag. Och det var kanske inte heller att vänta att hon skulle vända upp-och-ner på allt med tanke på hur kort tid det var till EM när hon tog över.

Det innebär dock inte att jag är negativ till Sundhages tid vid rodret. Inte alls. Hon har nämligen varit oerhört viktig på andra plan.
Som jag ser det är Sundhages stora bidrag till landslaget en ny attityd – och framför allt väldigt mycket större uppmärksamhet.
Sundhage syns i alla möjliga sammanhang, och har blivit det affischnamn inför EM som vi skrikit efter. Det är förstås lysande, även om det hade varit ännu bättre om någon av spelarna hade profilerats i samma utsträckning.

Jag såg någon säga att Sundhage gör lite som Real Madrids omstridde tränare Jose Mourinho – alltså att hon sätter sig själv i fokus på ett sätt som tar bort en del press från spelarna. Så tror jag kanske inte att hon tänker, men visst är det en kittlande jämförelse?

Vilka är Sundhages två bubblare?

Publicerad den av
3

I morgon klockan 11.00 håller Pia Sundhage presskonferens i Växjö. På dagordningen står att presentera truppen till landskampen mot Island den 6 april.

I samband med Algarve cup meddelade Sundhage att hon tänkte byta ut två av spelarna från den truppen. Jag skulle tippa att de som får kliva av är Malin Levenstad och Olivia Schough. Men jag är långt ifrån säker. Det skulle lika väl kunna vara någon ur kvartetten Annica Svensson, Carina Holmberg, Hanna Folkesson och möjligen Susanne Moberg. Övriga 17 spelare upplever jag som ganska säkra på sina platser i truppen.

Vilka kan då tänkas tillkomma? I den återuppväckta bloggen damallsvenskan 2012 lanseras Charlotte Rohlin och Therese Sjögran som de två nygamla namnen i truppen. Det låter väl inte orimligt då Sundhage signalerat att hon inte är helt övertygad om en mittbacksplats samt om en av kantspelarna.

Personligen hade jag gärna sett att Sundhage plockat in några yngre spelare som Lina Hurtig och Elin Rubensson. Eller att Josefine Öqvist får chansen att visa upp sig. Som jag ser det är det rimligt att bygga en mästerskapstrupp på följande sätt:

* Grunda med de 17 bästa spelarna – fördelat på två målvakter och 15 utespelare.
* Krydda med tre jokrar – alltså spelare med specialegenskaper som kan förändra matchbilder. Det skulle kunna vara en nickspecialist, en dribbler eller en grym distansskytt.
* Till sist tar man med tre yngre talanger för att se och lära. För ett EM består av maximalt sex matcher. Sannolikt använder man inte fler än max 16–18 spelare under de matcherna. Det innebär att spelare 21–23 egentligen bara är åskådare på första parkett. På sikt har man större nytta av att ha tre talanger i de positionerna.

Göteborg måste höja sig rejält

Publicerad den av
1

I Frankrike blev Kosovare Asllani målskytt i dag när PSG vann med 4–0 borta mot Rodez. Lotta Schelin vilades däremot när Lyon vann med 5–0 hemma mot St Etienne.

Båda de franska lagen i Champions League vann för övrigt med 5–0 i helgen. För Juvisy besegrade nämligen Toulouse med 5–0 på bortaplan i går, efter bland annat två mål av Amelie Coquet.

På onsdag tar Lyon emot Malmö, och Juvisy tar emot Göteborg i första kvartsfinalmötena. Sett till helgens matcher kommer de franska lagen att vara storfavoriter. Lyon är ju favoriter vilket lag de än möter.

Det är inte Juvisy. Men jag var ju en av de cirka 50 personer som var på Valhalla i går och tittade på Göteborgs genrep, 2–1-förlusten mot norska mästarinnorna LSK Kvinner – alltså Lilleströms damlag.

Mari Karoline Knudsen har just gjort 2–0 till LSK.

Mari Karoline Knudsen har just gjort 2–0 till LSK.

För att vara rak på sak – det Göteborg som spelade i går vinner ingen kvartsfinal i Champions League. Jag är till och med tveksam om de ens är ett lag för damallsvenskans övre hälft om de inte kan väldigt mycket bättre.

När jag skriver det här bortser jag från resultatet. Man kan ju förlora, och ändå ha gjort en bra spelmässig insats. Men Göteborg spelade uselt i går. Det var lamt, statiskt och fantasilöst.

Jag ser i GP i dag att Torbjörn Nilsson skyller på landslaget, och Algarve cup.

”Jag tror inte att något herrlag, klubblag, skulle acceptera att deras spelare är borta tio dagar så nära Champions League. Algarve cup ligger så fel.”

Jag höll på att skriva att det ju dock är samma för alla lag i Champions League. Så är det dock inte riktigt. Frankrike spelade ju två träningsmatcher i stället för att vara med i Algarve eller Cypern, och Juvisy har inte så hemskt många franska landslagsspelare. Så visst har fransyskorna haft bättre förutsättningar. Det är ett faktum.

Samtidigt ogillar jag att både Malmö och Göteborg gnäller på hur landslagen stör klubbarnas uppladdning. Det känns som att de mentalt håller på att bygga upp bortförklaringar för eventuellt respass.

Tillbaka till Göteborgs insats i går. När jag kom till Valhalla var jag extra nyfiken på hur Göteborg skulle skapa målchanser nu när Christen Press inte är kvar. Den frågan tog jag med mig hem.

GFC startade med ett slags 4-5-1, där Yael Averbuch var ett slags halvforward bakom Jessica Landström. I den första halvleken hade göteborgskorna överlägset störst bollinnehav. Men de verkade inte vara intresserade av att spela in bollen i straffområdet. För det var bara sidledsfotboll. LSK var väl samlat i defensiven, och norskorna behövde sällan anstränga sig för att hålla tätt.

Inte ens när GFC fick frisparkar på offensiv planhalva valde de att lyfta in folk i LSK:s straffområde. Nej, då slog man bollen kort, och så var sidledstrillandet i gång igen.

Sanningen att säga så spelade inte LSK till sig så många målchanser heller. Men norskorna var sylvassa på fasta situationer – framför allt hörnor. Före paus hade man två ribbskott efter hörnor. Och efter paus gjordes båda målen just i samband med hörnor.

Lene Mykjåland sätter fart.

Lene Mykjåland sätter fart.

LSK var för övrigt en trevlig bekantskap. De spelade inte alls norskt – alltså långa bollar från backlinjen mot starka forwards. Nej, LSK vårdade bollen, och spelade sig fram längs marken.
Och så fort de fick chansen spelade de sig snabbt framåt i djupled. Och man fyllde på med folk, som kom i rejäla löpningar. Jag är inte alls överraskad över att vann toppserien efter att bara ha tappat tio poäng i fjol.

Efter paus tänkte jag att Göteborg kanske hade åtgärdat det svaga anfallsspelet. Så blev inte. Tvärtom fick LSK till ännu fler snabba attacker. Och när Mari Karoline Knudsen stötte in 0–2 tyckte jag att det var helt i sin ordning. LSK var bättre.

På slutet lyfte sig dock Göteborg något. Landström hade ett friläge vid 0–1, och när inhoppande Olivia Schough kom fri just efter 0–2, hamnade bollen hos Averbuch, som kunde reducera. Efter ytterligare ett par byten valde tränare Nilsson att köra med ett tremannaanfall. På egen hand skapade man dock inte mer än lägen till att få in kvitteringen.

Olivia Schough gratulerar Yael Averbuch

Olivia Schough gratulerar Yael Averbuch

Däremot fick man hjälp av LSK:s målvakt Tinja-Riikka Korpela som gav inhoppande debutanten Jodie Taylor öppet mål i slutminuterna. Taylors lobbskott smet dock utanför det övergivna målet.

En av få spelare i GFC som jag ger överbetyg är mittfältaren Anna Ahlstrand, som kändes stabil. Även vänsterbacken Camille Levin visade inställning.
Däremot kändes ingen av Göteborgs svenska landslagsspelare speciellt landslagsmässig den här lördagen.

LSK:s 1–0-skott, som lyftes in av inhopparen Madeleine Giske, var för övrigt ett mål av det slaget som gör att jag vill ha mindre mål inom damfotbollen. Den lösa, och höga bollen gick in mest för att den var hög. Det såg taffligt ut, sannolikt mycket eftersom det är en typ av mål som man i princip aldrig ser på elitnivå i herrfotbollen.

Madeleine Giske (utanför bilden) lyfter in 0–1 över Kristin Hammarström.

Madeleine Giske (utanför bilden) lyfter in 0–1 över Kristin Hammarström.

Jag hoppas och tror, för Göteborgs skull, att man presterar väldigt mycket bättre på onsdag. För efter gårdagens match kändes det som fördel Juvisy med 90–10.

Jag hade alltså med mig kameran till Valhalla. Fler bilder kommer att läggas upp inom en inte allt för lång framtid. Jag återkommer också med bilder från, samt en analys av mötet mellan Jitex och Mallbacken. Men jag kan redan nu meddela att jag blev väldigt förtjust i Mallbackens 19-åriga innermittfältare Julia Karlenäs – en klasspelare. Och att vardera lag har en 18-årig Mimmi som lär bli svårstoppad i årets damallsvenska.

Julia Karlenäs

Julia Karlenäs

Norge nästa för Liljegärd

Publicerad den av
Svara

Linnea Liljegärd blir tredje svenska spelaren i storsatsande Avaldsnes i norska toppserien. Hon twittrade tidigare i kväll:

”Ny klubb klar! Avaldsnes IL.. Flytt på måndag, längtar! #tippeligan #utmaningar”

Sedan fick hon korrigera sig. Det heter ju toppserien…

Liljegärds flytt innebär ju att antalet svenska spelare med utländsk klubbadress ökar ytterligare.

Det skulle man kunna se som båda positivt och negativt. Ännu så länge tycker jag att det är en ganska rimligt storlek på spelarflykten. Jag har således inga problem att se det från den positiva sidan, alltså som att det innebär att svenska spelare får viktig erfarenhet av spel i främmande miljöer, mot nya typer av motstånd.

Flera av de som håller till utomlands har ju dessutom lämnat damallsvenskan eftersom de haft svårt att platsa i vår högsta serie. För Liljegärds del handlar det om att få ny fart på en karriär som gått i stå.

Här är en lista över svenska spelare i högstaligorna i andra länder:

* Tyskland:
Antonia Göransson, Turbine Potsdam
Sara Thunebro, FFC Frankfurt

* Frankrike:
Lotta Schelin, Olympique Lyonnais
Kosovare Asllani, Paris Saint-Germain

* England:
Sofia Jakobsson, Chelsea
Louise Fors, Liverpool

* Italien:
Stephanie Öhrström, Bardolino Verona
Maria Karlsson, Bardolino Verona

* Norge:
Kristin Carlsson, Vålerenga
Emelie Erlandsson, Vålerenga
Linnea Liljegärd, Avaldsnes
Freja Hellenberg, Avaldsnes
Mia Jalkerud, Avaldsnes

* Danmark:
Emma Unkuri, B93/HIK/Skjold
Malin Bornander, B93/HIK/Skjold

* Finland:
Karolin Pettersson, Åland United
Sanna Svensson, Åland United
Frida Thilén, Åland United

* Göranssons och Thunebros lag skulle ha spelat mot varandra i ett hett, tyskt toppmöte på söndag. Men den kalla vintern fortsätter att ställa till det för Frauen-Bundesliga.

Det tänkbara svenskmötet – ja, sannolikt hade inte Thunebro fått spela – mellan Frankfurt och Potsdam är dock redan uppskjutet.
Frauen-Bundesliga har numera har en riktigt haltande tabell. Bara sju av de 16 matcher som skulle ha spelats i år har kunnat genomföras.
Och nu är redan tre av helgens matcher uppskjutna. Risken finns nog att ytterligare någon kommer att skjutas på framtiden, och innebära att de tyska lagen får en vår med riktigt tajt spelschema.

* Den danska ligan är inte i gång ännu. Men Unkuri kan ändå få göra tävlingsdebut i Danmark under helgen. B1913 spelar nämligen kvartsfinal i cupen, borta mot BSF i morgon.

* I Frankrike spelar Schelins Lyon hemma mot ett mittenlag (Saint Etienne) och Asllanis PSG borta mot ett annat (Rodez). Båda matcherna spelas på söndag, och lär innebära favoritsegrar.

* I Italien spelar samtliga de fem topplagen mot lag från mitten- eller bottenregionen. Det bör innebära att det inte blir några omkastningar i tabellen den här helgen. Svensklaget Bardolino möter tabellåttan Como på bortaplan i morgon.

* I BeNe League A har vi inget svenskintresse. Men det spelas ändå en intressant match där i morgon. Då tar belgiska Standard Liege emot holländska Twente i en ren seriefinal. Liege verkar starkt, och kan ta ett stort steg mot totalseger i nämnd match.

* Så till alla svenska träningsmatcher. Vad jag vet spelar minst sju damallsvenska lag under helgen. Mest intressant är de helallsvenska matcherna Jitex–Mallbacken och Umeå–Sunnanå samt förstås Göteborgs genrep inför Champions League mot de norska mästarinnorna LSK Kvinner. Alla de tre matcherna spelas i morgon.

Heather Mitts slutar

Publicerad den av
Svara
Heather Mitts

Heather Mitts

Ytterbacken Heather Mitts var inte uttagen i USA:s trupp till Algarve cup. Natten mot i går meddelade Mitts att karriären är över.

I ett långt och känslosamt inlägg på sin Facebooksida meddelar Mitts sitt besked. Hon skriver bland annat:

”Jag lämnar med ett leende på mina läppar, och med glädje i hjärtat.”

 

Mitts tackar många i inlägget, bland annat USA:s nye förbundskapten Tom Sermanni. Men frågan är om inte just det faktum att Sermanni nobbade ytterbacken till Algarve cup har varit avgörande för Mitts val att sluta så kort tid innan starten av NWSL. Svar på det kanske kommer den närmaste framtiden.

34-åriga Mitts har tre OS-guld (2004, 2008 och 2012) och ett VM-silver (2011) på meritlistan. Hon missade VM 2007 på grund av en korsbandsskada.

Mitts skulle ha spelat med Boston Breakers i NWSL under säsongen. Nu förlorar således Boston en av sina tre amerikanska landslagsspelare med bara en månad kvar till seriestart. Kvar är Heather O’Reilly och Sydney Leroux.

Namnen för Sundhages EM-trupp

Publicerad den av
4

Jag har ju lovat en mer ingående sammanfattning av Sveriges insats i Algarve cup. Jag funderade lite på hur jag skulle göra den.
Jag fick ett bra förslag av signaturen Denise, som tidigare i dag skrev en lång och väl genomtänkt kommentar kring mitt inlägg Tankar kring ett onödigt baklängesmål.

Denise bad om en längre lista över mer eller mindre landslagsaktuella spelare inför EM. Även om de 23 spelare som varit med i Algarve naturligtvis ligger klart närmast de 23 EM-platserna så kändes det som en bra idé. Inte minst då Pia Sundhage har öppnat för att ta med ett par nya spelare till mötet med Island den 6 april.

Så här sa Sundhage till TT efter gårdagens match:

”Jag funderar på att ta in två spelare utanför den här truppen. Jag vill att man ska vara på tå och inte känna sig för självsäker på en plats i truppen.”

De båda nya spelarna skall dock inte räkna med så mycket speltid, för i samma artikel konstaterar Sundhage också att:

”Vi kommer att ta ut vad vi tror är bästa laget för att börja bygga en startelva. Jag inser att vi måste börja att spela ihop ett lag. Det finns skäl till att vi inte skapar fler målchanser.”

Det här med målchanser är verkligen det stora spelmässiga problemet efter våra fyra matcher i Algarve. Som bekant vill ju Sundhage hellre att matcherna slutar 4–3 än 1–0. Hon vill också ha ett högt och aggressivt försvarsspel.
Det är en svår väg till framgång. För ju högre upp i planen man inleder sitt försvarsarbete, ju mindre utrymme finns för misstag. Om motståndarna får tid på sig har de nämligen väldigt mycket yta att sikta in djupledsbollar på när vår backlinje står högt.

Heter man FC Barcelona (herrfotboll), och vet att man kommer att skapa minst ett tiotal feta målchanser per match är Sundhages upplägg gångbart. Men vi är Sverige, och i Algarve har vi bara lyckats skapa tillräckligt med feta målchanser mot ett ursvagt Island.
I övriga tre matcher skapade vi inte fler än två–tre chanser per halvlek. Och det är för lite.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Som jag ser det är är frågan om målchanser kopplad till Lotta Schelin. Jag ser att flera andra damfotbollsskribenter tycker att Lyonstjärnan trots allt gjort en stabil och bra insats i Algarve. Jag hade hållit med om hon hetat exempelvis Elin Rubensson eller Olivia Schough.
Men nu är Lotta Schelin inte en talang på väg uppåt. Hon är vår superstjärna. Hon har fått Diamantbollen två år i rad och skall vara damernas svar på Zlatan Ibrahimovic. Schelin skall inte spela andrafiolen bakom Kosovare Asllani – som hon gjort den senaste veckan. Det är hon som måste bära laget, precis som hon gjorde i VM 2011.

Sundhage har ju med rätta konstaterat att man inte vinner några mästerskapstitlar utan stjärnor. Vår förbundskapten måste nog ta sig en rejäl funderare över hur hon skall få Schelin att leva upp till stjärnrollen.
Personligen undrar jag lite över om vårt höga försvarsspel verkligen passar Schelin. Hon är ju som bäst när hon får djupledsbollar in bakom motståndarnas backlinje. Och när vi står högt med laget finns det inte så stor yta att lägga in de där djupledsbollarna på. I stället söker hon sig nu mest ner mot hörnflaggorna för att få yta. Och där skapar man inte några målchanser.

De var mina mer allmänna funderingar kring laget och spelet. Dags för en genomgång av hur jag ser på situationen i lagdel för lagdel.

Malin Levenstad

Malin Levenstad

Av de som varit med i Portugal så kan man något förenklat konstatera att ju fler spelminuter man fått, desto större chans att ingå i EM-truppen. Således är Olivia Schough och Malin Levenstad de två som sitter lösast när Sundhage skall byta ut två spelare till Islandsmatchen. Men inte heller Annica Svensson, Hanna Folkesson eller Carina Holmberg kan känna sig speciellt säkra.

Här är hela genomgången:

Målvakter:
Speltid i Algarve cup:
Kristin Hammarström      360
Sofia Lundgren                  –
Carola Söberg                   –
Andra målvakter som Sundhage tagit ut i sina trupper:
Jessica Höglander
Andra målvakter som skulle kunna vara aktuella för EM:
Hedvig Lindahl
Susanne Nilsson
Stephanie Öhrström
Kommentar:
Hammarström har tagit ett järngrepp om platsen i startelvan. Lundgren känns dock inte helt borta ännu. Fast dels måste hon snabbt bli frisk, dels måste hon omgående visa superform, för Hammarström har visat hög klass i Algarve.

Känslan är att Lundgren och Söberg ligger väldigt bra till för att ta de övriga platserna i EM-truppen. Det verkar varken som att Sundhage tänker vänta in Lindahl, eller släppa fram någon av de yngre målvakter som drömmer om att få chansen – som Höglander, Nilsson och Öhrström.

Thunebro och Morgan

Sara Thunebro mot Alex Morgan

Backar:
Speltid i Algarve cup:
Sara Thunebro              332
Emma Berglund            304
Nilla Fischer                 298
Lina Nilsson                 234
Jessica Samuelsson      154
Annica Svensson            66
Malin Levenstad             52
Andra backar som Sundhage tagit ut i sina trupper:
Amanda Ilestedt
Sara Larsson
Stina Segerström
Andra backar som skulle kunna vara aktuella för EM:
Charlotte Rohlin
Linda Sembrant
Catrine Johansson
Maja Krantz
Kommentar:
Fördelningen av speltid i Algarve säger allt om hur Sundhages EM-backlinje ser ut i dagsläget: Nilsson, Berglund, Fischer och Thunebro.
För om inte Nilsson hade spelat träningsmatch dagarna innan cupen hade nog avståndet mellan henne och Samuelsson varit ännu större.
Just Samuelsson ser också ut att ligga bra till för en plats i EM-truppen. Det gör nog trots allt även Svensson, då hon är användbar både som ytter- och innerback. Den sista platsen tror jag Sundhage håller öppen för Rohlin. Men här är jag inte alls säker.
Levenstad står närmast utanför truppen, medan Ilestedt sannolikt får vänta på sin mästerskapsdebut. Det största hoppet för de båda Malmömittbackarna är att Sundhage väljer att köra åtta backar i EM-truppen.
Jag tror inte att Sundhage ens funderar på att vänta in Sembrant. Och när det gäller Larsson och Segerström så verkar de ha gjort sitt i landslaget.
Som en parentes konstateras att jag hade matchat backlinjen helt annorlunda om jag fått chansen. Jag hade exempelvis gärna velat se både Johansson och Krantz testas som ytterbackar. Därför är de med på listan. Jag har alltså ingen indikation på att Sundhage är på gång att testa dem.

Caroline Seger

Caroline Seger

Mittfältare:
Speltid i Algarve cup:
Caroline Seger               270
Antonia Göransson         270
Lisa Dahlkvist                260
Marie Hammarström       207
Johanna Almgren           119
Susanne Moberg            108
Emmelie Konradsson        90
Hanna Folkesson              84
Carina Holmberg              61
Andra mittfältare som Sundhage tagit ut i sina trupper:
Lina Hurtig
Malin Diaz Pettersson
Andra mittfältare som skulle kunna vara aktuella för EM:
Therese Sjögran
Hanna Terry
Petra Larsson
Kommentar:
Även här ser man tydligt på spelminuterna hur Sundhage tänkt sig sitt mittfält i EM. I dagslaget ger inte kvartetten Hammarström, Seger, Dahlkvist och Göransson några höga odds på start mot Danmark.
Det är Hammarström som möjligen sitter lite löst – och trion Almgren, Moberg och Konradsson som är utmanarna om den platsen. För Sundhage har indikerat att hon inte helt har spikat vilka kantspelare hon tänker använda sig av.

Alla de sju nämnda mittfältarna bör ligga bra till för att få ingå i truppen till EM – om inte Sundhage minskar ner antalet mittfältare till åtta, för då riskerar en av dem få maka på sig.
Fast Sundhage kan även välja att bara ta med tre utprägladem centrala mittfältare. För hon har ju Fischer och Hammarström som går att spela i mitten. Men i nuläget ligger både Folkesson och Holmberg bra till för att komma med i truppen.

Däremot känns det varken som att Sundhage tänker satsa på Sjögran – som tycks ha gjort sitt, eller på Diaz Pettersson – som inte känns redo ännu.
Jag hoppas att det finns en plats i truppen för superlöftet Hurtig. Hon är svensk damfotbolls framtid, och skulle lära sig mycket av att bara få ingå i truppen. När jag ändå kastar fram en massa namn så nämner jag Larsson – som ju ingick i EM-truppen för fyra år sedan. Hon verkar vara en karaktärsspelare.

Slutligen Terry. Hon nämndes (utan att namnges) av Sundhage som EM-kandidat tidigare i vinter. Det känns inte aktuellt längre. Fast å andra sidan har Sundhage överraskat i sina val av truppspelare förr.

Forwards:
Speltid i Algarve cup:
Lotta Schelin                296
Kosovare Asllani           233
Sofia Jakobsson           144
Olivia Schough               18
Andra forwards som Sundhage tagit ut i sina trupper:
Elin Rubensson
Jessica Landström
Madelaine Edlund
Julia Spetsmark
Andra forwards som skulle kunna vara aktuella för EM:
Josefine Öqvist
Jenny Hjolman
Kommentar:
Här är det klart att Sundhage kommer att satsa på Schelin/Asllani som forwardspar. Lika klart är att Jakobsson har en plats i truppen. Den fjärde forwardsplatsen står sannolikt mellan Schough, Rubensson och Öqvist. Min gissning är att det till slut blir Öqvist som tar plats i truppen.

Av övriga kandidater är ju Edlund mammaledig och borta från EM, Landström känns helt avskriven, och Spetsmark har inte förekommit alls i diskussionen sedan hon var med på januarilägret.
Hjolman har jag lagt till själv. Hon är ett intressant framtidsnamn. Hon gjorde ”bara” fem mål i fjolårets damallsvenska. Men i år känns det som att hon kan få ett lyft.

Det är många namn på listan. Men som jag ser det har vi ett problem på forwardssidan. Och då menar jag inte att vi har dåliga spelare – för vi har flera högklassiga forwards. Det jag är ute efter är att nästan alla tio forwards här ovan är bäst rättvända – de är snabba och i första hand djupledsgående.
Vi har ingen spelare man kan lyfta upp bollar, eller slå inlägg mot. Det är en jättebrist om vi skulle hamna i underläge i EM.

Tankar kring ett onödigt baklängesmål

Publicerad den av
8

Ibland är det intressant att sitta och verkligen närgranska olika situationer. Visst är otroligt kul att titta närmare på positiva situationer – som Sveriges 1–0-mål i går.

Det var fotbollsgodis. Ett mål, där fem svenska spelare står för lysande prestationer. Och där egentligen ingen norska gör något större misstag i försvarsspelet. Det är helt enkelt ett mål som uppstår för att Sverige är riktigt bra.

Sånt vill man se mer av. Därför har jag njutit av det målet flera gånger i dag. Men med den kritiska läggning jag har är det ännu vanligare att jag i detalj analyserar mindre roliga situationer – som Norges andra kvittering.

Det är mål som inte får hända. En serie svenska misstag görs när vi är i en till synes betryggande ledning på övertid.

Jag har sett att förbundskapten Pia Sundhage tagit på sig det sena kvitteringsmålet, och ansåg att det inte hade inträffat om Sverige inte hade gjort så många byten i matchen. Så kan man kanske se det.

I media har framför allt Susanne Moberg och Annica Svensson fått skulden för kvitteringen. Det känns orättvist. Som jag ser det gör båda vad man kan förvänta sig av dem.

För det var ju Sara Thunebro som slog den vansinnigt svåra crossbollen som startade kontringen. Skall man slå en chansboll i det läget bör man försöka få in den bakom motståndarnas backlinje – och inte lägga den framför, mot en yta där motståndarna är fyra mot en.
Att lasta Moberg för att hon inte kunde ta emot Thunebros chansboll är inte rättvist. Och som det ser ut så gör Moberg det enda rätta, hon försöker bara skarva vidare bollen. Som jag ser det gör alltså Thunebro alltså misstag nummer ett.

Fast det hade inte behövt bli så kostsamt. För vi har ändå fem spelare på försvarssida när vi tappar bollen. Och dessutom gör Moberg ett föredömligt hemjobb.
Ändå är tre (Jessica Samuelsson, Carina Holmberg och Emma Berglund) av de fem redan överspelade några meter in på egen planhalva.
Framför allt agerar Samuelsson utan defensiv känsla. Hon borde ha fallit hem och täckt sin kant, och i stället låtit Holmberg och Moberg tagit hand om bollhållaren. Samuelsson gör alltså misstag nummer två – en grov miss.
Kanske är det så att hon lyssnat lite för mycket på snacket om det höga, aggressiva försvarsspel som Sundhage vill att vi skall spela.

Men även Berglund gör ett stort misstag när hon sätter sin press. För hon öppnar snällt åt Norge, den kant där Sverige saknar spelare. Hade hon istället pressat inåt hade hon försvårat det norska anfallet rejält. Nu säljer hon sig istället otroligt billigt. Berglund gör alltså misstag nummer tre.

Följden blir att Svensson ställs i en löpduell mot en både snabbare och starkare motståndare – Ada Stolsmo Hegerberg. Svensson gör vad hon kan, och trycker ut Hegerberg ur vinkeln. Men sådana här löpdueller, man-man mot snabba forwards, är situationer som våra mittbackar inte bör ställas inför. För jag har väldigt svårt att tro att den ordinarie spelaren på positionen, Nilla Fischer, skulle ha klarat duellen bättre. Eller vad tror ni?

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det är uselt försvarsspel från flera spelare, även sådana som är högaktuella för startelvan i EM – illavarslande.

Defensivt finns det mycket för Sundhage att fundera över inför EM. Mot USA, när vi tvingades spela ett ganska lågt försvarsspel, såg det totalt sett ganska bra ut. Där var det USA som spelade sig till lägen, inte vi som bjöd på dem. Men när vi klivit upp högre, som mot Kina och Norge, har vi bjudit på för många klara målchanser.

Det känns ju som att Sundhage har sin fyrbackslinje klar i Lina Nilsson, Berglund, Fischer och Thunebro.
Jag kan ju direkt slå fast att jag inte hade satsat på den kvartetten om jag varit förbundskapten. Men vi får hoppas att Sundhage får rätt.

Jag har för övrigt noterat att hon tagit varje chans att berömma Fischer de senaste dagarna. Det känns som en metod för att dels stärka Fischers självförtroende, dels öka Linköpingsspelarens vilja att verkligen spela mittback.

Efter USA-matchen var det välförtjänt beröm som Fischer fick. Hon fick även fler positiva omnämnande efter gårdagen. Fast där måste jag säga att jag är betydligt mer tveksam. Jag saknade tryggheten i hennes agerande. Titta bara på de två första sekvenserna i det här klippet.

Morgan slog till – igen

Publicerad den av
Svara

Damfotbollsvärldens längsta svit av matcher utan förlust är bruten. Efter drygt tre år utan nederlag (under ordinarie tid) föll Tyskland i kvällens final av Algarve cup.

Det var USA som bröt sviten, och som vann Algarve cup efter 2–0-seger i dagens final på stora Estadio Algarve.

Alex Morgan intervjuas

Alex Morgan intervjuas

USA:s bästa spelare de senaste 1,5 åren, Alex Morgan, gjorde båda målen.

Först slog hon till i den 13:e minuten. Sydney Leroux hann upp en djupledsboll från Yael Averbuch på kortlinjen. Inlägget var egentligen inget vidare, men den vikarierande tyska mittbacken Luisa Wensing verkade inte veta var hon hade sina medspelare och nickade i blindo. Bollen hamnade hos Morgan som hur säkert som helst lyfte upp den i nättaket bakom en chanslös Almuth Schult i det tyska målet.

Om det första målet var en liten gåva av det nybildade tyska försvaret så var det andra, i minut 34, en jättepresent. Målvakt Schult och mittbacken Josephine Henning brast i kommunikationen. Morgan sprang emellan och kunde slå bollen i tomt mål.

Att tyskorna saknade sitt vanliga mittbackspar Annike Krahn (skadad) och Saskia Bartusiak (sjuk), samt att målvakten Nadine Angerer vilades påverkade garanterat matchresultatet.
För Tysklands unga backlinje; Leonie Maier (20 år), Henning (23), Wensing (20) och Babett Peter (24) kändes inte helt trygg och samspelt.På målvaktssidan har förbundskapten Silvia Neid valt att ge unga Schult en seriös chans att ta över handskarna från Angerer. Av vad jag sett är dock inte talangen redo för spel på allra högsta landslagsnivå ännu. Schult har bjudit på ett par grova missar, och Angerer lär vara förstamålvakt i EM.

Jag såg cirka 65 minuter av matchen. Så långt var tyskorna väl så bra som USA – spelmässigt sett. Tyskland skapade absolut tillräckligt med chanser för att också kunna göra ett eller flera mål. USA hade dock bättre ordning på sitt försvarsspel – och så hade de matchvinnare Morgan, som utöver sina två mål också hade ett rungande ribbskott.

Av det jag såg hade dessutom USA bra hjälp av den kanadensiska huvuddomaren. För hon släppte flera ganska grova regelbrott från amerikanskorna. Dessutom struntade den misslyckade domaren i att blåsa för en solklar tysk straff, när Shannon Boxx kastade sig fram och sparkade ner Lena Goessling i 40:e minuten.

Trots att tyskorna nu alltså har blivit av med sin svit av matcher utan förlust så lär de komma till Sverige i sommar som stora guldfavoriter. Tyskland har inte förlorat en enda EM-match på hela 2000-talet – och då räknar jag även in kvalmatcher.

* Slutligen en liten kul parentes. Visst har väl de här två basketspelarna två look-a-likes i USA:s landslag? Ja, i varje fall tycks Averbuch och Kelly O’Hara tycka det…

Tråkig halvlek – och tråkigt slut

Publicerad den av
Svara

Sverige blir fyra i Algarve cup för tredje året i rad. Vi föll mot Norge efter straffsparksläggning i matchen om tredje pris. Det var väldigt onödigt.

Om det var en bra match i den första halvleken så var den andra bara rolig i 55 sekunder. Då hade Antonia Göransson nämligen hunnit springa igenom och göra 2–1 till Sverige.

Sedan följde en lång stund då man mest satt och gäspade framför tv:n. Antalet byten var då fler än de fina passningarna. Spelet var hafsigt och intetsägande. Trots det kändes det som att svenskorna hade ganska bra kontroll.

De sista tio minuterna av ordinarie tid gjorde vårt lag en uppryckning, och började få ordning på passningarna. Därför kom Norges kvittering som ett slag i solar plexus.

Om jag hade fått välja en norsk spelare att sätta in i det svenska laget så är det tveklöst Ada Stolsmo Hegerberg. 17-åringen är en typ av forward som vi i högsta grad saknar – stark, duktig bollmottagare – och målskytt. Det var ganska typiskt att det var hon som kvitterade på övertid.

I situationen gjorde Annica Svensson ett tveksamt arbete i försvarsspelet, och tappade en meter på Hegerberg. Vart vårt högerförsvar hade tagit vägen har jag inte hunnit kolla. Men varken Jessica Samuelsson eller Emma Berglund var i alla fall i position.

Däremot var Hegerberg rätt ute. Trots att hon var uppvaktad av Svensson fick norskan till ett bra avslut mot bortre hörnet med vänsterfoten. Kristin Hammarström var nära att rädda, men kan inte klandras för att hon inte orkade styra bort bollen.

Hammarström borde ändå ha blivit matchvinnare när hon limmade Melissa Bjånesöy:s straff i den andra straffomgången. Men i den sista straffomgången missade Berglund chansen att avgöra. Hon sköt långt utanför – och blev i stället svensk syndabock.

Även om många ordinarie spelare var utbytta var det intressant att se vilka svenskor som tog steget fram, och lade straffar. Det gjorde Marie Hammarström (1–0), Sara Thunebro (2–1, via målvaktens händer), Carina Holmberg (3–1), Göransson (4–2), och Berglund.

I omskjutningen klev Susanne Moberg fram, och sköt högt över. Norges tredjemålvakt Nora Gjöen behövd alltså inte rädda en enda straff.

Algarve cup är över för svensk del. Vi har fått en hel del svar, och ett gäng nya frågor. Senare i kväll, eller möjligen i morgon, återkommer jag med en längre analys av Sveriges insats i turneringen.

Bra halvlek, sämre resultat

Publicerad den av
Svara

Sverige har 1–1 mot Norge i halvtid i matchen om tredje plats i Algarve cup. Det känns inte så bra. Och då tänker jag på resultatet.

För spelmässigt är det här den bästa halvleken jag har sett Sverige göra i turneringen. I varje fall i 35 minuter. Så långt hade vi ett riktigt bra passningsspel, och god rörlighet. Dessutom hade vi bara släppt till ett norskt avslut. Det sköt Ada Stolsmo Hegerberg sedan hon snyggt vänt bort Nilla Fischer – som visade orutin som mittback, och rusade bort sig väl lätt.

Annars såg det länge väldigt bra ut i defensiven. Bland annat har Kristin Hammarström plockat ner alla Norges tre hörnor.

Så till offensiven. Jag börjar med det bästa – vårt mål. Det var en riktig skönhet. Lisa Dahlkvist drog upp anfallet med en härligt svepande långpassning ut på vänsterkanten. Där kom Sara Thunebro, som spelade in till Caroline Seger, som i sin tur spelade tillbaka mot vänsterkanten. Antonia Göransson släppte bollen förbi sig till Thunebro, som slog ett fint inlägg. Vid första stolpen kom Kosovare Asllani och styrde in bollen med magen. Fotbollsmagi.

Sverige fortsatte att spela bra under en längre period. Inte minst Dahlkvist har varit riktigt bra. Men tyvärr har vi problem med att skapa riktigt klara målchanser. Trots att mycket spel har varit förlagt till Norges planhalva noterade jag just att Eurosport i sin sammanfattning över svenska målchanser bara fick ihop två. Mot tre norska. Det är missvisande för matchbilden. Men ganska talande för hur svårt vi har att få till bra avslut.

Lotta Schelin har försökt i dag. Hon har varit på språng, och fått en hel del bollar att jobba med. Men vårt svenska affischnamn har svårt att få till det sista för tillfället. Inlägg, passningar och avslut är inte av någon världsklass för tillfället. Utan ganska långt ifrån. Men som sagt. I dag är hon i alla fall med i matchen.

Men på slutet av halvleken tappade vi vårt spel. För plötsligt, utan att man riktigt fattade vad som hände, så hade Norge kvitterat. Lina Nilsson blev frånsprungen av Kristine Hegland på den svenska högerkanten. Nilsson fick ingen hjälp av Emma Berglund, utan plötsligt var norskan helt fri. Avslutningen höll högsta klass. Från vänsterläge vred Hegland in bollen i bortre krysset. Chanslöst för Hammarström förstås.

Jag har tidigare varit väldigt tveksam till Lina Nilssons försvarsspel. Den tveksamheten kvarstår efter den här turneringen. Mot USA undvet Nilsson att bli överspelad genom att springa rakt in i sina motståndare, och dra på sig mängder av frisparkar. Nu blev hon alltså rakt av frånsprungen. Obra.

Nu börjar den andra halvleken. Vågar man hoppas på lika bra passningsspel, samt fler klara målchanser?