En handfull OS-genrep

Såg det här klippet med höjdpunkter från Sveriges genrep och inser att Caroline Seger inte bara hade ett kanonläge, utan två. Och att båda avslutningarna var långt ifrån kanon.

Av avsluten, och eftersnacket, förstår man att avsaknaden av Lotta Schelin var enorm i dag. Och det är ju egentligen självklart att hon saknas. Schelin har ju nästan gjort lika många landslagsmål som övriga 17 OS-spelare ihop, och hon är Sveriges en världsstjärna just nu.
Men vi behöver ha ett lite mer genomtänkt anfallsspel än bara att slå långa bollar på Lotta. Och exempel på det hade man velat se i eftermiddags.

Jaja. Vi hade väldigt många frågetecken med oss ner till Tyskland i fjol. De rätades snart ut. Vi får hoppas på en liknande effekt i England den här sommaren.

* Jag har inte lagt upp så många länkar till de genrep jag nämnt, eller skrivit om. Så det har blivit hög tid att göra det nu.
Först är ett klipp med höjdpunkter från höjdarmatchen Frankrike–Japan. Jag har redan hyllat fransyskorna rejält, så den matchen behöver inga fler kommentarer.

Apropå Japan noterade för övrigt att den ojämlikhet i flygklass som jag bloggade om för en dryg vecka sedan nu nått brittisk media.

* Brasilien vann en grisig match mot Kanada med 2–1. Målen, där Marta assisterade på båda de brasilianska, och Christine Sinclair förstås gjorde det kanadensiska, finns på det här klippet.
Jag har nu sett matchen, och tyckte att den var väldigt ful. Brasiliens spelare kör ofta slarviga efterslängar. Och Kanadas är stora och tuffa, och spelar på gränsen. Ibland över.

Brasiliens lag känns rätt uddlöst och blekt. Men det finns potential, och känslan är att om de hittar rätt flyt så kan de trots allt stå där med OS-guldet om ett par veckor.

* Nya Zeeland vann med 2–1 mot Colombia. Se höjdpunkter här. Det är två länder som är med och slåss om den sista kvartsfinalplatsen i OS. Eller ja, Colombia lär inte ta någon kvartsfinalplats. De lär vara chanslösa mot USA och Frankrike, och måste nog vinna med ett par måls marginal mot Nordkorea i premiären för att ha chans till avancemang.

Nya Zeeland däremot har nog chansen. De spelar i samma grupp som Brasilien, Storbritannien och Kamerun. Jag tror att tre poäng och plusmålskillnad räcker för kvartsfinal. Och kan vassa forwardsparet Sarah Gregorius och Amber Hearn göra ett par mål på Kamerun så kan det räcka för Football Ferns, som laget kallas.

* Slutligen vann Nordkorea med 4–2 mot Wales i sitt genrep. Det är siffror som inte imponerar speciellt mycket på mig, framför allt inte de två insläppta målen. Jag har inte hittat några bilder från den matchen. Men jag hoppas verkligen inte att Nordkoreas unga lag lyckas i OS. De borde ju inte ha fått varit med.

Lång genomgång av den damallsvenska våren

Damallsvenskan har tagit sommarlov sedan ett par dagar tillbaka. Därmed har det också blivit hög tid att göra en sammanfattning av vårsäsongen.

Jag tippade som bekant serien inför avspark. Här är länken till tipset för toppstriden, och här är länken till bottenstriden.
Det enda man brukar kunna vara säker när man gör ett sådant tips, det är att nästan inget blir som man tänkt sig.

Här är en genomgång av tabellen som den ser ut nu:

1) Tyresö FF
Mitt tips: 2:a
12 matcher, +23 i målskillnad, 28 poäng
* Visst, Tyresö ligger överst i tabellen. Ändå anser jag att jag har prickat dem på rätt placering halvvägs, den som tvåa. Malmö har ju nämligen en hängmatch, som jag tror att de vinner. Och då vinner ju faktiskt LdB vårserien även i år.
Inför avspark i april ifrågasatte jag Tyresös backlinje. Så här långt har laget släppt in överlägset minst mål, åtta. Och man har bara släppt till 43 avslut totalt mot mål. Det är fantastiskt bra siffror, så jag får stå med skammen…

Sett till spelartruppen bör Tyresö vinna den här serien lätt. Men namn spelar inte. Och Tyresö har ännu inte hittat in på den autobahn som leder raka vägen mot kronprinsessan Victorias pokal. Orsaken är att lagbygget långt ifrån är klart. Alla stjärnor måste placeras i roller som de accepterar, något som visat sig vara en svår nöt att knäcka.

Våren har varit väldigt omtumlande. Tränaren hoppade av, starke mannen fälldes för sexköp, superstjärnan var ur balans, och så vidare.
Hittar man lugnet i klubben, och får viljestarka stjärnor som Marta, Vero Boquete, Caroline Seger, Elaine, Lisa Dahlkvist med fler att dra jämnt i höst, då blir det guld.
Annars blir det en spännande höst i damallsvenskan.

2) LdB FC Malmö
Mitt tips: 3:a
11, +17, 27
* Moraliska serieledare. Malmö har verkligen varit överraskande starka. Laget bärs av makalösa poängdrottningen Anja Mittag. Hon är en spelare som gör att omgivningen växer. Smartare än de flesta.

På senare tid har även Ramona Bachmann börjat prestera på sin högsta nivå. Defensivt ser jag Tora Helgadottir som seriens bästa målvakt. Och mittbackarna Malin Levenstad och Amanda Ilestedt har visat hög klass. Dessutom är centrala mittfältarna Sara Björk Gunnarsdottir och Katrin Schmidt nyttiga tvåvägsspelare.

Jag undrade lite över bredden i truppen. Men den oron var obefogad. Juniorerna har visat sig hålla hög klass. Elin Rubensson, Ilestedt och Saga Fredriksson är redan allsvenska spelare.
Trots att Malmö är regerande mästarinnor, och i praktiken leder halvvägs, så får de räknas som första utmanare om guldet.

3) Vittsjö GIK
Mitt tips: 10:a
12, +5, 25
* Malmö är alltså en överraskning för mig. Därmed räcker inte ordlistan riktigt till för att beskriva hur stor skräll Vittsjö är.
Jag har hyllat klubben flera gånger på sistone (bland annat här), och känner att jag inte har så mycket att tillägga. Mer än ett nöjt konstaterande av att jag i alla fall inte hade laget på nedflyttning…

4) Kristianstads DFF
Mitt tips: 6:a
12, +4, 22
* Tränare Elisabet Gunnarsdottir såg lätt kaxigt sitt lag som guldkandidat inför seriestart. Visst har våren varit bra, men guldkandidat? Nej, chanserna till serieseger var i praktiken försvunna ganska tidigt för ojämna KDFF.

Ojämnheten märks på att det har blivit segrar mot topplagen Tyresö, Vittsjö och Göteborg, men förluster mot mittenlag som Jitex, Umeå och Piteå.
Ett tag vann man bara i Stockholm. Men Gunnarsdottirs gäng har lyft på sistone, och går in i höstsäsongen med goda chanser att sluta topp fyra.

Ja, man är ju faktiskt med i racet om en plats i Champions League. Men för att verkligen kunna nå dit får man nog inte tappa fler än fem–sex poäng på de sista tio omgångarna. Och det blir väl för tufft? Eller?

Jag har inte sett laget mer än på korta tv-klipp. På dem ser det ut som att Sif Atladottir kan vara seriens bästa mittback, och att Kosovare Asllani har toppat formen lagom till OS. Och statistiken visar att man skjutit flest skott på mål av alla lag under våren. Bättre utdelning på skotten i höst, och…

5) Linköpings FC
Mitt tips: 1:a
12, +12, 19
* Oj, vad jag var snett ute här. Med sju poäng på lika många omgångar var säsongsupptakten så svag att serien på många sätt var förstörd långt innan det roliga ens var nära att ha börjat.
LFC utnämns därför till vårens stora besvikelse.

Men laget har haft en väldigt positiv trend på sistone. Manon Melis har genom fem mål på två möten med Djurgården lyft till tredje plats i skytteligan, och med Nilla Fischer i mittförsvaret har man hittat defensiv stabilitet.

I höst ansluter danska supertalangen Pernille Harder. Och med en stark höst finns chansen att laget trots allt kan sluta topp fyra. Ja, går man rent kan man till och med ta en plats i Champions League. Fast det känns kanske inte så sannolikt. Eller?

6) Göteborgs FC
Mitt tips: 4:a
12,  +11, 17
* Tillhör vårens stora besvikelser. Då tänker jag inte i första hand på placeringen, utan på avståndet upp till topplagen. För att ta in elva poäng på Tyresö på tio omgångar gör man inte.

Laget ligger i ett ingenmansland, och seriehösten blir en enda lång transportsträcka. En transport där det gäller att få ihop laget. För det har fattats både spets, och defensiv stabilitet.
Det är bara att titta på statistiken över avslut i slutet av det här långa inlägget. Göteborg tillhör de lag som avlossat minst skott på mål, och de som har dragit på sig flest skott på eget mål.

Offensivt har man stått och fallit med Christen Press. Hon är för övrigt ett av få riktiga glädjeämnen i laget. Jag skrev inför att ”Press inte bara är en utmärkt bloggare och twittrare, hon har även snabbheten för att bli en sensation i allsvenskan.”
Det känns som att jag var ganska rätt ute där… Amerikanskan sprang ju så snabbt att hon hann in som reserv i USA:s OS-trupp.

Defensivt slutar försvarsgeneralen Jane Törnqvist. Kommer Annike Krahn in där? Och värvar man något mer? Jag hade gärna sett att laget skaffade ytterligare en stabil back, och en utpräglad vänsterspelare.

7) Piteå IF
Mitt tips: 8:a
12, –1, 16
* Piteå har gjort en stark vår, och överraskat många på ett positivt. Nyckeln är att man har lyckats bra med sina nyförvärv.
Grunden är en rak och ganska enkel fotboll. Och genom ettriga Hanna Pettersson och kraftfulla Jennifer Nobis har man den spets som behövs för att kunna slå hål på samtliga damallsvenska försvar.

Piteå har dessutom flera spelare som är starka i luftrummet, vilket ju är nyttigt både offensivt och defensivt. Och med Sofie Persson har laget fått en spelare som kan leverera fasta situationer med god precision.
Piteå ligger trea i publikligan, trots att inte Marta har varit på besök. Det skall inte behöva bli en kall fotbollshöst i Norrbotten i år.

8) Jitex BK
Mitt tips: 5:a
12 matcher, –6, 12 poäng
* Jitex gjorde en fantastiskt stark försäsong, och inledde också serien stabilt. Man låg sexa efter åtta omgångar, vilket var i takt med mitt tips. Sedan dess har det blivit noll poäng och bara ett mål på de sista fyra omgångarna.
Gemensamt för de matcherna är att laget spelat samtliga utan talangen Fridolina Rolfö. Är det så att Jitex står och faller med henne?

Jaja. Jitex är för bra för någon bottenstrid. När Rolfös löpningar åter tillförs laget så kommer poängen att trilla in under hösten.

9) Umeå IK
Mitt tips: 9:a
11, –10, 12
* Umeå har jag placerat på rätt plats. För jag kände inför serien att UIK riskerade göra årets ras i damallsvenskan.
Mest tvivlade jag på målskörden framåt eftersom man tappade flera av sina bästa målskyttar under vintern. Och mitt tvivel var befogat. I fjol gjorde man 45 mål. I år har det blivit 14 halvvägs.

Jenny Hjolman ser ut att ha spännande kvaliteter. Men hon verkar inte mogen att bära ett lag i damallsvenskan ännu. Således är det tydligt att UIK behöver tillföras en pålitlig målskytt under sommaren.
Men fjolårets trea har även sviktat defensivt. I fjol släppte man in 21 mål på 22 matcher. I år har det blivit 24 efter elva.

Men offensiv och defensiv hör ihop. Har man inga utpräglade målskyttar måste man gå fram med mer folk, och då öppnar man sig bakåt. Som jag ser det finns risken för att UIK kan trilla ner ytterligare en placering.
Men åka ut? Nej, så illa skall det inte behöva gå. För Caroline Jönsson, Emma Berglund, Emmelie Konradsson och de båda nigerianskorna Rita Chikwelu och Ogonna Chukwudi utgör en så stabil stomme att kontraktet kommer att säkras.

10) KIF Örebro
Mitt tips: 7:a
12, –18, 10
* Utan Sara Larsson har Kif varit svagare än väntat. Framför allt har man darrat bakåt. Tillsammans med Djurgården är Örebro det lag som släppt in flest mål, och det är ingen stark merit.
Men nu är Larsson tillbaka, och hon bör kunna styra upp försvarsspelet rejält.

15 mål framåt imponerar inte heller. Men kritiserade Sarah Michael har börjat producera på sistone. Hon har god uppbackning av Marie Hammarström och isländska Edda Gardarsdottir. Kif kan bli kvar på tionde plats, men där är det stopp. Nedflyttning skall inte behöva bli aktuellt.

11) AIK Fotboll Damer
Mitt tips: 12:a
11, –10, 6
* AIK har ett ungt och talangfullt lag, som har gjort kanonresultat mot topplagen.
Jag har inte sett laget spela, men har förstått att de spelar smart, efter sina resurser när de känner sig nederlagstippade. Det har inneburit seger mot Malmö, och poäng mot både Linköping och Göteborg. Man var dessutom väldigt nära att nå oavgjort även mot Tyresö.

Men mot bottenlagen verkar talangerna inte vara lika disciplinerade. För man har bara tagit en pinne på gängen på tabellens undre halva.
Skall AIK ha minsta chans att lyfta upp över nedflyttningsstrecket krävs nog minst 13 poäng – alltså nästan full utdelning mot bottenlagen i höst. Orkar man med det?

12) Djurgårdens IF DFF
Mitt tips: 11:a
11, –27, 6
* Uddlösa Djurgården har bara gjort sex mål på elva omgångar. Det är inte allsvensk klass.
Visst, Jessica Landström har anlänt, och kommer att ge lite bättre spets åt anfallet.
Och trots att Gudbjörg Gunnarsdottir är en utmärkt målvakt har laget släppt in flest mål i serien.
Det är alltså tydligt att försvarsspelet inte håller damallsvensk klass.
Djurgården behöver nog åtminstone två, starka defensiva nyförvärv för att kunna ha en chans att klättra över nedflyttningsstrecket. Fast det känns som att det är superettan nästa. Det ser för övrigt ut att bli en serie med många Stockholmslag under premiäråret.

Här är slutligen lite statistik:

Skytteligan:
1) Anja Mittag           13
2) Christen Press     10
3) Manon Melis          9
4) Sofie Andersson    8
5) Danesha Adams    7

Poängligan:
1) Anja Mittag                 17, 13+4
2) Marta                          13, 6+7
3) Christen Press           11, 10+1
4) Elin Rubensson          11, 6+5
4) Kosovare Asllani        11, 6+5
6) Sofie Andersson        10, 8+2
7) Sara Lindén               10, 5+5
—-
Madelaine Edlund            8, 5+3
Susanne Moberg             8, 5+3
Caroline Seger                6, 3+3

Målvaktsligan
1) Carola Söberg               81 procent, 35 räddningar–8 insläppta mål
2) Kristin Hammarström    81 procent, 73–17
3) Sussie Nilsson              77 procent, 65–19
4) Thora Helgadottir          77 procent, 50–15
5) Sofia Lundgren             76 procent, 51–16
—-
8) Hedvig Lindahl              73 procent, 55–20

Bäst offensiv. Flest egna avslut på mål:
Kristianstads DFF     114
Tyresö FF                 113
LdB Malmö                 99
Jitex                            91
Linköpings FC            88
Umeå IK                     85
Vittsjö GIK                  85
Göteborg FC              83
Piteå IF                      82
Kif Örebro                  66
Djurgården                52
AIK FF                       50

Bäst defensiv. Minst avslut på eget mål:
Tyresö FF                  43
LdB FC Malmö          65
Linköpings FC           67
Vittsjö GIK                 70
Jitex BK                     72
Kristianstads DFF     75
AIK FF                       84
Kif Örebro                  88
Göteborg FC             90
Piteå IF                     92
Umeå IK                    96
Djurgården                98

Törnqvist lämnar Göteborg i ett vakuum – Marta lyfter Tyresö

Göteborg FC har just tappat alla möjligheter att genom seriespel spela till sig en plats i 2013 års Champions League. Laget har gjort det för att de helt enkelt inte är i närheten av lika bra som LdB FC Malmö och Tyresö FF i år.

Jane Törnqvist

Jane Törnqvist

Jane Törnqvist gjorde sin karriärs sista match. Hon såg väl inte så där jätteglad ut när hon kramades av lagkamrater och motståndare. Att avsluta med en 3–1-förlust, och lämna laget i ett läge där man inte har något att spela för, var nog inte vad hon hade tänkt sig.

För som sagt, Tyresö är minst en nivå bättre än Göteborg i år.

Jag kritiserade Tyresö rätt rejält efter förra matchen. I en halvlek gällde den kritiken även för dagens match. Så långt var det alldeles för många spelare som ville ha, och hålla i bollen en stund, och för få som sprang för laget.

När Göteborg låg lågt med hela laget tog Tyresö hela tiden svåra vägar till avslut. I stället för att spela ut på kanterna och bombardera in inlägg så envisades man med att försöka sig på centrala inspel. En väldigt svår taktik. Speciellt som Kristin Hammarström var på sitt bästa humör i första halvleken.

Det var inte rättvist, inte väntat – men rätt typiskt att Göteborg kontrade in ett ledningsmål i slutet av halvleken. Målet bar Boråsstämpel, då Johanna Almgren spelade snyggt fram Sara Lindén.

Marta Viera da Silva

Marta

Efter paus flyttade Göteborg upp laget i planen. Då blev de överkörda av Tyresö. Och Marta visade återigen att hon är en världsspelare. Och inte på långa vägar är slut.

Alla Tyresös målen kom efter djupledslöpningar från den brasilianska superstjärnan. Hon satte ettan och trean själv, och skulle ha fått ett andraassist till det andra – om det fanns andraassist i fotboll.

Att ge Tyresö ytor är inte något att rekommendera för kommande motståndare. Skall man slå superlaget är nog kontringsspel den taktik som gäller. Att få stjärnorna att bli stillastående och börja dutta med bollen, och så slå om blixtsnabbt när chanserna kommer.

Det var rätt många OS-spelare på planen i kväll, närmare bestämt elva, om vi räknar in reserver. Det är svårt att ge en helhetsbild via tv:n, så jag avstår från mer ingående spelarkritik. Men jag konstaterar att Annica Svensson slog en lysande passning till Martas 1–1-mål.

Att Johanna Almgren var glimrande i cirka tio minuter i matchens början. Sedan försvann hon ur matchen. Hon hade nog behövt några matcher till innan OS, för att hitta matchflåset.

Madelaine Edlund

Madelaine Edlund

Slutligen har jag flera gånger kritiserat Madelaine Edlund för att hon gör alldeles för få mål. Den kritiken kvarstår förstås även efter dagens match, där hon missade tre frilägen. Men Edlund skall även få lite beröm. Hon är nämligen en av få i Tyresö som spelar lagets match, och inte sin egen.
Hon gör det genom att ta mängder med löpningar för kompisarna. Väldigt ofta utan att få bollen, och utan att gnälla. På så sätt spelar hon en viktig roll i Tyresös lag.

Här är för övrigt ett klipp med tre av matchens fyra mål.

Damfotboll liknas vid ägg från frigående höns

Jag har skrivit mycket om Vittsjö–Tyresö här i bloggen. Men det har ju spelats fler damallsvenska matcher de senaste dagarna.
Jag förutspådde segrar för Linköping och Kristianstad. Och så blev det. Fast med större siffror än väntat.

Manon Melis och Emma Lundh

Manon Melis, här tillsammans med Emma Lundh

För Linköping gjorde Manon Melis mål igen. Och utan att man riktigt fattat hur det gått till är den holländska måldrottningen nu uppe på åtta mål – och delad tredjeplats i skytteligan.
Jag vet inte om Linköping–Jitex var en våldsam historia. Men på den här bilden ser det ut som att en flygande Nilla Fischer försöker sätta fotsulan i kinden på Stefan Rehn. Eller hur.

Vill du se de fyra målen från matchen, så finns de på det här klippet.

Med undantag för den uppskjutna matchen Djurgården–Malmö har vi nu kommit halvvägs i serien. Men det blir ingen lång halvtidsvila, för i kväll sparkar Tyresö och Göteborg i gång höstsäsongen.

* Malmös Elin Rubensson avgjorde på straff när Sveriges F19-landslag fick en kanonstart på EM-slutspelet i går kväll. Seger mot Serbien på torsdag och semifinalplatsen bör vara klar. Eurosport sänder semifinal och final, så det finns hopp om att få se laget på tv i nästa vecka.

* Därmed är det dags för veckans internationella utblick. Den börjar med ekonomiskt elände för de båda finalisterna från 2009 års Champions League.
Den finalen förlorade ryska Zvezda 2005 Perm. Nu har de trefaldiga ryska mästarinnorna (2007, 2008 och 2009) förlorat sin sista match.
För klubben får inte ihop ekonomin, och efter den sista ligaomgången meddelades att ligafyran Zvezda 2005 Perm lägger ner sitt damlag.

* Riktigt så illa som nedläggning blir det inte för segrarna i 2009 års Champions League, den tyska storklubben FCR 2001 Duisburg. Tvärtom har den tyska ligafyran vunnit kampen mot sin dåliga ekonomi.
Men man har gjort det genom ett stålbad, där man bland annat tvingats att släppa flera av sina storstjärnor. Borta är bland annat de tyska landslagstjejerna Simone Laudehr (FFC Frankfurt), Luisa Wensing och Alexandra Popp (båda Wolfsburg) samt lagkaptenen Annike Krahn, som tippas hamna i Göteborg FC.

Målvakten Ashlyn Harris

Ashlyn Harris

Duisburg har i och för sig värvat USA:s fjärdemålvakt Ashlyn Harris, som blev WPS-mästare för Western New York Flash i fjol. Hon blev dessutom utnämnd till ligans bästa målvakt, och straffhjältinna i finalen. Straffläggningen finns på det här klippet. Där kan man även se Marta, Caroline Seger, Vero Boquete och Danesha Adams skjuta straffar.
Tillbaka till Duisburg. Klubben skriver på sin hemsida att det inte blir några fler spektakulära värvningar. Därmed kommer även målsättningen att sänkas. Det finns helt enkelt inte pengar för att slåss i toppen av Frauen-Bundesliga.

Jag vet inte om klubbens ekonomichef Dirk Broska har bakgrund som lantbrukare, men han drar i alla fall till med följande intressanta liknelse:

”Damfotboll kan jämföras med ägg från frigående höns. Alla tycker de är bra, men ingen vill betala för dem.”

* Till Norge och toppserien. Där har jag inte fattat att Andrine Stolsmo Hegerberg och Ada Stolsmo Hegerberg är två olika Stabaekspelare. Jag trodde att Ada var ett smeknamn på Andrine…
Men de är alltså två. Och det är lillasyster Ada, som ännu inte har fyllt 17 år, som leder toppseriens skytteliga överlägset på 18 mål. I fjol gjorde hon tolv för Kolbotn. Och hon har redan debuterat i A-landslaget i EM-kvalet. Imponerande.

I helgens omgång gjorde Ada bara ett mål när serieledande Stabaek vann med 7–1 borta mot Sandviken. Två år äldre storasyster Andrine blev däremot tvåmålsskytt.
Alla de fem högst placerade lagen vann för övrigt i helgen. När det nu blir tre veckors uppehåll leder Stabaek en poäng före Lilleström och sex före Arna-Björnar. Röa är fyra, åtta poäng bakom Stabaek. Femma ligger Klepp.

* Slutligen har det blivit dags att redovisa hur mitt favoritlag i vitryska Premier League Women, Molodechno klarade sig borta mot regerande mästarinnorna Bobruichanka.
Det gick bra.
Förlusten stannade vid 11–0, vilket gör att Molodechno ligger kvar under tio insläppta mål per match. Målskillnaden efter 13 omgångar är nämligen 4–129.

Marta håller högsta världsklass – men Tyresö kan mycket bättre

Det har blivit dags för den andra delen av min sportsliga genomgång av lördagens damallsvenska toppmöte. Vittsjö var ganska lättanalyserat. Men det är väldigt mycket svårare att förstå sig på Tyresö FF.

Jag hade bara sett dem på tv tidigare i år, och var väldigt nyfiken på att få se superlaget live.
På förhand fanns det många frågeställningar som kändes intressanta:
* Som att få se hur formen var på fem svenska OS-spelare.
* Som att på plats få se om det ligger något i snacket om att Marta är en stor besvikelse.
* Som att med egna ögon få se hur bra Veronica Boquete är.

Vad fick jag då se?
Jag såg Vittsjös spelare jobba stenhårt tillsammans mot ett gemensamt mål. Jag såg Tyresös se ut som ett gäng individualister utan spelidé och utan någon given rollfördelning. Jag satte dessutom ganska stora frågetecken för vem som egentligen bestämmer i laget.

Nu låter det som att Vittsjö var mycket bättre än Tyresös stjärnlag. Det är förstås inte sant. Tyresös stjärnor är så bra att det trots allt borde ha vunnit matchen med ett par måls marginal. Det visar inte minst det här klippet med höjdpunkter från matchen.

Att Tyresö var bättre, och ändå får mest kritik beror på att jag ställer väldigt olika krav på klubbarna. Vittsjö är en nykomling som nästan alla trodde skulle åka ut direkt.
Tyresö däremot var överlägsna guldfavoriter. Och som jag ser det är laget spelmässigt väldigt långt ifrån den nivå man borde ligga på.

Under vintern har jag sett de tyska och franska topplagen flera gånger på tv. Känslan är att Lyon, Potsdam, Wolfsburg med fler är betydligt mer välgjorda lagbyggen än Tyresö, där många frågor fortfarande väntar på att få svar.
Som vilka skall springa i djupled? Vem skall fungera som speluppläggare? Vilken är Martas roll?

Nu har jag ställt många frågor. Men det blir lätt så när man just har sett ett lag på riktigt för första gången. Det är då frågorna uppstår, de som man behöver få ett par matcher för att hitta svaren på.

Men jag skall nu ge mig ut på djupt vatten, och redan nu försöka ge några svar. Jag börjar med de inledande frågeställningarna.
Här min bild av de svenska OS-spelarnas insats:

* Annica Svensson visade sin snabbhet och defensiva styrka några gånger när hon stoppade Vittsjökontringar. Inte speciellt delaktig i offensiven.

Linda Sembrant

Linda Sembrant

* Linda Sembrant blev närmast avklädd av Danesha Adams i början, och det var i Sembrants yta som Emma Sjödahl kunde nicka in 1–0-målet. Den andra halvleken var bättre för Sembrant. Då fick hon huvudsakligen ägna sig åt anfallsspel, och uppspel är hon riktigt skicklig på.

* Lisa Dahlkvist. Visade sin vinnarvilja när hon blev målskytt efter hörna. Spelar i biroll i laget, och har inte så mycket boll som jag tycker att hon borde ha. Känns som en sämre spelare nu än för ett år sedan. Jag hoppas verkligen att den känslan är fel, för hon blir viktig i OS.

* Madelaine Edlund. Var inblandad i ett par farligheter i början av matchen. Men försvann sedan ur matchbilden. Att inte ha ett enda avslut på de sista 70 minuterna i en match som ens lag dominerar är inte godkänt för en landslagsforward. Inte ens nära.

* Caroline Seger. Lysande i en kvart. Då visade hon härlig löpvilja, och gav Vero Boquete alternativ för sina djupledsbollar. Men precis som jag sett i tidigare matcher – se det här inlägget – så slutade Seger att springa i djupled.
Såg jag rätt så löpte hon fler gånger i djupled under de första 15 minuterna än under övriga 75. Det bidrog till att göra Tyresös spel alltmer statiskt och lättläst. Nu hör det till saken att hon tog ett halvsteg bakåt i halvtid, från nummer tio-rollen till att bli defensiv innermittfältare. Men även i den rollen borde hon springa mer.
Och tre mål och tre assist under våren är inget vidare facit för den spelare som är tänkt som Sveriges nummer tio i OS.

Alltså inga toppbetyg för våra svenska OS-spelare. Hur var då Marta?

Jo, hon var bra. Hon är bra, riktigt bra. Man behövde inte se många minuter för att slå fast att snacket om att hon är slut är rent trams. Den volleykanon hon skickade i väg i tionde minuten höll högsta världsklass. Det gjorde även hennes bollbehandling och förstatouch genom hela matchen.
Marta är fortfarande en toppspelare – utan tvekan. Sannolikt ställer de som sågat eller ifrågasatt henne orimligt höga krav. Marta leder ju faktiskt assistligan på sju målpass, och har gjort fyra mål. Bara Anja Mittag (12+4) har gjort fler poäng är elva i hela serien. Martas vår måste väl vara mer än godkänd? Eller?

Men visst, Marta är inte lika dominant som hon var under åren i Umeå. Men spontant tror jag att det beror mer på Tyresö än på Marta.
I Umeå var hon den sista pusselbiten i ett komplett lagbygge. I Tyresö är hon en av många stjärnor i något som inte känns som ett lag, utan mer som en all-star-samling.

Marta Viera da Silva

Marta i duell med Line Röddik Hansen. i bakgrunden är Vero Boquete.

En av alla all-stars är förstås Veronica Boquete. Hon är verkligen en briljant fotbollsspelare. Vittsjöspelarna var rejält imponerade efteråt, för det gick ju inte att ta bollen av spanjorskan. Och visst har Vero många likheter med herrlandslagets passningsgenier, som Xavi och Iniesta.
I första halvlek spelade hon som en av två defensiva innermittfältare. Efter paus bytte hon roll med Caroline Seger och agerade nummer tio.
Men precis som med Marta och Seger känns det inte som att Tyresö har hittat den rätta rollen för Vero. Fyra mål och två assist under våren är inte ett facit värdigt en världsstjärna.

Problemet mot Vittsjö, som jag ser det, var alltså löpviljan hos Tyresö. Alla stjärnorna ville möta bollföraren, och helst få chansen att vårda bollen en stund.
Därmed fanns det inte många måltavlor för Veros precisa passningar. Och följden blir att Tyresö för tillfället bara får ut en väldigt liten del av sin trupps kapacitet.

Nu kanske det är vädligt bra för damallsvenskan. För Tyresö har så stor individuell skicklighet att man kan vinna serien även med det spel de har nu. Och skulle de prestera på sin topp skulle alla matcherna riskera att bli totala överkörningar.

Men är tanken att Tyresö skall kunna mäta sig med typ Lyon i framtiden behövs en stark ledare som får stjärnorna att underordna sig varandra. Och som placerar rätt spelare i rätt roll.

Jag tror att alla motståndares backlinjer är rätt nöjda med att Tyresö spelar Madelaine Edlund som forward, och att Marta håller till på kanten.
Och som jag ser det är Vero den självskrivna speluppläggaren. Det innebär att Caroline Seger får ikläda sig rollen som djupledslöpare, om hon skall vara med. Fixar hon det?

Den viktigaste frågan är således om tränare Leif Edeborg klarar av att hantera alla stjärnor, och bygga ett lag. Det skall bli intressant att följa.

Punkterad fotboll i betyg till damfotboll.coms granskning

I dag har sju av åttondelsfinalerna i Svenska cupen spelats.
De har gjort det i skymundan. Delvis för att cupen inte förtjänar bättre.

Men det här inlägget skall bara delvis röra cupen. Mest skall det handla om bevakningen av damfotbollen, och framför allt om hemsidan www.damfotboll.com.
Sidan är viktig för sporten, det är ingen tvekan om det. Mest för att den har flest läsare, och klart största genomslag av alla damfotbollssajter.

Men jag har tidigare skrivit om att jag tycker att damfotbollens viktigaste informationskanal ofta mer är en fansida än en kritiskt granskande journalistisk produkt. Och det är beklagligt.

Det är nämligen alldeles för mycket hejaklack, och för lite ifrågasättande. Följden är ofta alldeles för mesiga rubriker. Viljan till granskning av förbund och klubbar har förstås inte ökat sedan EFD (Elitföreningen damfotboll) gått in som sponsor av sidan. Det hjälper inte heller att klubbledare själva får skriva om sina lag.
Sidan har dock även flera duktiga skribenter, som skulle kunna stå för mer granskande texter. Och där finns även potentiella krönikörer – om de skulle få chansen.

Vid förra cupomgången gjorde damfotboll.com just ett försök till att vara kritisk. Det kunde ha varit bra och nödvändigt. Det var det inte.
Tvärtom gjorde man ett pinsamt magplask. Udden riktades nämligen åt helt fel håll.

I stället för att skärskåda cupen, och den fiaskostämpel som den har i år, så var granskningen en jämförelse av hur media bevakar matcher i damernas cup och i herrarnas allsvenska.
Jag tar det igen. Man gav sig på media för att det var klart mycket större bevakning av matcherna i herrarnas allsvenska än i damernas cup.
Hur tänkte man där?

Media fick IG av damfotboll.com.
Jag kontrar självklart med att ge damfotboll.coms artikel lägsta möjliga betyg – alltså en punkterad fotboll.

För det finns så mycket att granska i och kring damfotbollen. Så många viktiga artiklar som skulle kunna skrivas.
Men en jämförelse mellan mediebevakningen av IFK Kalmar–Kristianstad (346 åskådare) och Kalmar FF–Helsingborgs IF (7026 åskådare) är onödig, och kontraproduktiv.
För den bygger ju på ett så huvudlöst feltänk att den inte går att ta på allvar.

I princip alla medier är vinstdrivande företag. Vi livnär oss på att bevaka sådant som folk vill läsa om, titta på eller lyssna på.
I Malmö är det förstås orimligt för Sydsvenskan att skriva lika mycket om Stattena–LdB FC Malmö (210 åskådare) som de gör om Malmö FF–Elfsborg (17243 åskådare).
Tvärtom är det ju så att MFF intressemässigt borde få 82 artiklar innan LdB FC får sin första. 82.

Kom ihåg att det inte är medias uppgift att locka folk till arenorna. Det ansvaret vilar på klubbarna, och på förbundet.
Så fixa bara så att damernas Svenska cup lockar 5000–20000 åskådare på matcherna. Då blir det garanterat gott om mediautrymme…

En mycket viktigare granskning hade som nämnts varit att reda ut varför Svenska cupens status är så låg. I år har exempelvis hälften av division I-lagen valt att avstå cupen. Och publiksiffrorna är ganska genomgående usla.

Men när klubbarna inte vill vara med. Och publiken inte är intresserad, då kastas skiten på media för att de inte bevakar ointressanta matcher. Logiskt.

Jaja. Det har ju spelats sju åttondelsfinaler i dag. Och det är ju från och med den här omgången som det börjar bli lite sportsligt intressanta matcher.
Det var fyra damallsvenska möten. Först vann Umeå med 1–0 i Örebro efter ett mål på övertid av Elin Landström. Sedan slog Kristianstad ut Linköping på hemmaplan med 2–1 efter mål av Kosovare Asllani (straff) och Alice Nilsson samt reducering av Jonna Andersson.
AIK ledde hemma mot Piteå efter mål av Hanna Folkesson. Men Erika Karlsson kvitterade. Och på övertid såg Josefin Johansson och Hanna Pettersson till att det blev Piteseger.
Slutligen vann Tyresö Stockholmsderbyt mot Djurgården med 3–1. Marta gjorde två mål, och Emilia Appelqvist ett. Jessica Landström blev Djurgårdens målskytt.

Mallbacken vann det enda rena division I-mötet, 2–0 mot Sundsvall. Slutligen avancerade Göteborg och Malmö till kvartsfinal via säkra segrar mot lag från lägre divisioner. Anna Törnqvist och Sarah Storck var tvåmålsskyttar för LdB.

Fast enligt SVT:s målservice var det Jane Törnqvist som var Malmös ena tvåmålsskytt. Det var ju inte så påläst. Kan vi kanske enas om att även ge den rapporteringen ett IG?

Knökat i Philadelphia – och Kobe

Häromdagen möttes USA och Kina i en högst inofficiell träningsmatch utan publik.
Jag länkade till bilder från den i det här inlägget.

När lagen möts igen i en officiell kamp i morgon så blir det däremot rejält med åskådare. Alla 18500 biljetter till MLS-laget Philadelphia Unions hemmaarena PPL Park var redan slutsålda i fredags.

US Soccer har lite bättre grepp om publiken än vad Svenska Fotbollförbundet har. Förbundsledningen kanske skulle ta och studera hur USA jobbar med information när Pia Sundhage och laget kommer till Halland i juni.
För Sverige har verkligen hysteriskt mycket att lära här. Hysteriskt mycket.

* Birmingham vann den engelska FA-cupfinalen med 7–6 efter straffar. Chelsea ledde både med 1–0 under ordinarie speltid, och med 2–1 under förlängningen. Men Birmingham kvitterade alltså båda gångerna. Först genom Rachel Williams i minut 90+1 och sedan genom Karen Carney på frispark i förlängningen.
Publiksiffran 8723 var en besvikelse. Det har varit över 20000 på tidigare FA-cupfinaler.

* Apropå publiksiffror hade japanska ligaledarna Inac Kobe Leonessa fina 9272 åskådare i dag. De fick se storlaget tappa poäng för första gången den här säsongen. Matchen mot Okayama Yunogo Belle slutade nämligen 0–0. Här är höjdpunkter från den.

Belle har världsmästare som Aya Miyama, Azusa Iwashimizu och Mizuho Sakaguchi i laget, men har fram till i dag varit floppen i Nadeshiko League. Laget är sex poäng efter Inac. Men kanske vänder det nu, efter att man tagit en fin bortapoäng mot serieledarna.

De drygt 9000 i storpubliken fick även se amerikanska Rebecca Moros debutera. Hon hoppade in i halvtid. Inacs andra nya amerikanska, Beverly Goebel, satt däremot kvar på bänken hela matchen.
Inac leder dock fortfarande ligan. Fast NTV Beleza kan passera i morgon, om de vinner toppmötet med ligatrean Urawa Reds med minst tre måls marginal.

* I Norge tog Stabaek över serieledningen genom att vinna med 2–0 borta mot Amazon samtidigt som Lilleström spelade 0–0 borta mot Klepp.
För Stabaek gjorde Ada Stolsmo Hegerberg återigen ett mål. 16-åringen har nu gjort 13 på åtta omgångar och leder skytteligan med fyra måls marginal.

Noterbart 1: 363 var högsta publiksiffran i Toppserien i dag. Uselt.
Noterbart 2: bara totalt fyra utlänningar fick speltid i den här omgången av Toppserien. Nämligen Katrine Pedersen (Stabaek/Danmark), Kristy Moore (Stabaek/England el. Australien), Rebecca Angus (Vålerenga/England) och Kamilla Lillefjaere (Sverige/Trondheim Örn). Om nu Lillefjaere är svensk, som det står här. Är hon?

Jitexförvärvet Angus blev för övrigt målskytt i 4–1-förlusten mot Röa. Där gjorde före detta WPS-proffset Lene Mykjåland två mål för mästarinnorna.
Omgångens främsta målskytt blev dock Anette Jokstad, som gjorde alla tre målen när Kolbotn vann med 3–0 mot Fart.

* Dagens megasensation hämtar jag från Italien. Där tog sig i dag division II-laget Napoli till nästa helgs cupfinal efter att ha slagit ut nyblivna mästarinnorna Sassari Torres.

Napoli vann i och för sig andraligan Serie A2 på mäktiga 58 poäng av 60 möjliga i år. Och lagets skall följaktligen spela i högstaligan till hösten.
Men att man skulle mäkta med att besegra Torres i cupsemifinal hade nog få förväntat sig. Det var 2–2 efter full tid, och 7–6 efter straffar.
I finalen väntar ligafyran Brescia som bortaslog ligatrean Tavagnacco med 2–1 i sin semifinal.

* Slutligen här är en länk med ett reportage om Marta i Tyresö från brasiliansk tv.

Är Edlund en OS-spelare?

I morgon spelar landslaget borta mot Skottland i en riktigt viktig landskamp i OS-förberedelserna.

Om den går att se på tv, eller via stream?
Nej, inte vad jag har uppfattat.

Och jag är inte ett dugg förvånad över det. För Svenska Fotbollförbundet har ju som bekant inget som helst intresse av att marknadsföra sina damer.

Jag har flera gånger tidigare framfört kritik i frågan, och orkar inte upprepa mina argument ännu en gång. Men vill du trots allt läsa all min kritik mot förbundets hantering av sitt damlandslag är här ett potpurri av länkar:

* Lag av världsklass, men hur blir det med publiksiffrorna?
* Riktigt pinsam kunskapsmiss av förbundsbasen
* Blir det megafiasko i Malmö?
* Äntligen en hemmalandskamp – det var verkligen på tiden
* Kapten Seger sågar sitt eget förbund
* Sveriges förlustmatch mot Kanada gick bara att följa på twitter

Jag tänkte i stället rikta in mig på de sportsliga frågorna. Valet av mittbackar är väl egentligen den mest intressanta, men jag tänkte hoppa över den i dag, och i stället diskutera forwards.

Jag har i dagarna varit inblandad i en liten debatt på twitter om just forwardsfrågan. Det är väl främst om Vittsjös skyttedrottning Sofie Andersson borde testas eller inte som har diskuterats. Och som bekant tycker jag att hon är väl värd en chans.
I botten av det här inlägget har jag förklarat varför.

Till Skottlandskampen är till slut sex forwards uttagna, nämligen Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Madelaine Edlund, Kosovare Asllani, Susanne Moberg och Jessica Landström.
Som det ser ut nu kommer de tre först nämnda samt en av Asllani eller Johanna Almgren att få plats i OS-truppen.

Det jag inte kan förstå är Madelaine Edlunds givna OS-plats. Hon har gjort ett mål på 30 A-landskamper. Och Edlund är en forward som förbundskapten Thomas Dennerby under VM ifjol framhöll för sina defensiva egenskaper.
Jag har snart varit tränare under 20 år, och aldrig känt behov av att byta in en defensiv forward. Aldrig.

Däremot vill man gärna ha så många tänkbara matchvinnare som möjligt att tillgå i jämna kamper. Eller måltjuvar att kasta in när man jagar kvittering.
Edlund spelar i Tyresö, och har gjort tre mål hittills i damallsvenskan. Alla tre har i princip helt och hållet varit signerade Marta. Edlund har inte behövt göra så mycket. Se själv de två målen mot Jitex – där det andra till och med kan vara ett självmål – och det mot KDFF.

Edlund har inte lyckats göra ett enda mål på egen hand i ett stjärnspäckat topplag. Det imponerar inte på mig.

I den omtalade twitterdiskussionen framfördes synpunkterna att spelare som Lisa Ek och Sofie Andersson säkert kommer att få chansen i landslaget efter OS. Och att Dennerby gör rätt i att spela säkra kort i nuläget.

Jag vet hur man bygger lag, och håller tveklöst med om att stommen i truppen måste bestå av säkra, sedan länge inspelade kort. Men de sista platserna kan man ha råd att ge till jokrar. Spelare med exceptionell toppform, som kan avgöra matcher.
Sofie Andersson känns som en sådan. Det gör inte Madde Edlund.

Tyresös förlust borde oroa många

Det skrällde som bekant till rejält i damallsvenskan igår. Kul på många vis. Men sättet som Tyresö föll på var inte roligt för landslaget. Tvärtom borde det göra Thomas Dennerby och alla supportrar rejält oroliga.

Jag har ju tidigare ifrågasatt snabbheten i Tyresös backlinje. Och kolla in det här klippet, och se hur lätt Linda Sembrant blir frånsprungen av Kosovare Asllani. Sembrant är en briljant passningsspelare, men hennes snabbhet håller inte på internationell nivå. Men som det ser ut nu är hon troligen en av våra ordinarie OS-mittbackar.
Jämför förresten Sembrants snabbhet med Kristianstads Sif Atladottir som springer ikapp Marta gång på gång i klippet. Och isländskans räddning bakom Hedvig Lindahl är en självklar kandidat till Årets Räddning 2012.

För övrigt är ju Veronica Boquete:s passning på slutet ett kandidat till Årets Passning 2012. Och Marta:s avslut en kandidat till Årets Miss 2012.

Apropå Dennerby, kan man se hon tycka till om landslagets skadeläge på förbundets webb-tv. Det går inte att länka till enskilda reportage, men just nu kommer Dennerbyintervjun upp som förstaval.

* Även AIK skrällde ju till rejält. Och det var en skräll… För att Kristianstad har en hög högstanivå vet man ju. Men att AIK skulle kunna slå LdB FC Malmö kunde jag inte ens ana.
Segern gör att AIK nu är med i serien på allvar. Men vilken klubb kan vara Stockholmslagets tänkbara räddningsplanka?
Som jag ser det ligger Kif Örebro illa till. Och kanske även Umeå.

I Malmö klev Katrine Veje av knäskadad. Det lutar åt årets sjunde korsbandsskada i damallsvenskan. Så fruktansvärt tråkigt.
Skönt dock att Umeåtalangen Lina Hurtig inte hade dragit av sitt korsband. Hon blir ”bara” borta en månad.

* Så till en internationell utblick. Jag börjar i Tyskland, där jag redan har skrivit om toppstriden här.
Den som vill se bilder har först höjdpunkter från Duisburg–Potsdam på den här länken. Njut av Patrica Hanebeck:s båda läckra mål. Och av Alyssa Naeher:s fina räddning på Simone Laudehr:s friläge. Vill man se hela matchen går det att göra här.

Och här hittar du höjdpunkter från Wolfsburg–Frankfurt, där publiksiffran för övrigt var finfina 8689. Jag noterar att Desirée Schumann konserverat sin formtopp från Champions Leaguefinalen. Och nog är väl förresten den matchavgörande straffen snällt dömd? Vill man se hela matchen går det att göra på den här länken.

I Tyskland var väl nyheten om att liganian Hamburg SV drar sig ur seriesystemet helgens tråkigaste. Jag försvarar förstås inte att storklubbar väljer att skylla sin dåliga ekonomi på damlaget.
Fast samtidigt behöver man väl inte vara nationalekonom för att förstå att ett proffslag med en snittpublik på 399 åskådare har svårt att gå ihop ekonomiskt? Tyvärr.

* I Frankrike leder numera Lyon ligan en poäng före Juvisy. I går blev det 3–0-seger mot PSG. Louisa Necib gjorde det här läckra målet.
Lotta Schelin spelade första halvlek. När hon gick av ledde hennes lag med 2–0. Hon – och de 4500 åskådarna – fick efter paus se Sonia Bompastor göra 3–0 och bli tvåmålsskytt.

* I Japans Nadeshiko League vann Inac Kobe Leonessa sin sjätte raka match i ligan. Man gjorde det borta mot Albirex Niigata. När lagen möttes ifjol såg hela 24 546 åskådare hur Homare Sawa blev tvåmålsskytt. Se klipp från fjolårets folkfest här.
Nu har VM-guldhysterin börjat lägga sig i Japan. Och i går stannade publiksiffran på 3146 när Kobe vann med 3–1 efter två mål av Shinobu Ohno och ett av Megumi Takase.

Lotta Schelin – superstjärnan i det franska superlaget

Tänk en Champions Leaguefinal där en svensk är den stora stjärnan. I morgon 18.00 i Münchens Olympiastadion äger den finalen rum.
Fast här i Sverige har försnacket varit högst begränsat. Men här är en guide.

Utöver den stora stjärnan Lotta Schelin har vi fyra domare och ytterligare två tänkbara spelare från Sverige. Det finns alltså mycket blågult att titta på i årets största klubbmatch i världen.

Först är det ju grymt kul att Jenny Palmqvist har fått äran att döma finalen. Verkligen ett erkännande. Här är ett videoklipp med henne. Hon har med sig två svenska, assisterande domare i Anna Nyström och Helen Caro och fjärdedomaren Sara Persson.

Sedan har vi ju tre spelare i de båda lagen. Fast Frankfurtduon Jessica Landström och Sara Thunebro ligger väl inte speciellt bra till för att få någon större speltid.
Medan Thunebro nästan har fått spela dubbelt så mycket som Landström i ligan (804 minuter mot 467), så har Landström fått spela 305 minuter i Champions League, att jämföra med Thunebros 110. I seriefinalen mot Potsdam förra helgen och i lördagens cupfinal mot Bayern München har duon dock fått sitta kvar på bänken under hela matcherna. Och risken är överhängande att de blir utan speltid även i morgon.

Lyons Lotta Schelin kommer däremot att få spela. Utan att ha varit i Frankrike med någon febertermometer så tror jag att hon är mycket större där än här hemma. Schelin är ju superstjärnan i superlaget.

Kan man nå högre än så?

Fast här på svensk mark får hon sällan de rubriker hon förtjänar. Det är ju så tragiskt att inte ens damfotboll.com brukar ha koll på hennes matcher. Synd. För som jag ser det har Schelin varit lika bra som Marta det senaste året. Om inte bättre.
Lyons skyttedrottning borde ha en position i Sverige som motsvarar den Zlatan Ibrahimovic har bland herrarna. Men som bekant är vi långt därifrån.

Jaja. Lyon vann ifjol, har inte förlorat över 90 minuter på över två år – och är storfavoriter även i år. De vann franska cupen i söndags, och har gått som tåget genom Champions Leaguespelet.
Så här säger Schelin i den här intervjun på uefa.com:

”Vi har verkligen lyckats hålla en fantastisk nivå över flera års tid. Det här är vår tredje raka final, så naturligtvis känner jag att vi på något sätt måste ses som favoriter.”

Jag har själv inte sett någon av Lyons ligamatcher på tv, men däremot två Champions League-matcher, samt i en mängd klipp med highlights. Och det räcker för att ha blivit rejält imponerad.

För det säger väl sig själv att ett lag där spelgeniet Louisa Necib förpassas till bänken måste vara grymt bra. Hon var ju en av VM:s stora spelare i fjol, kom med i världslaget och nominerades till Ballon d’Or som en av världens tio bästa spelare.
Nu är hon alltså inte bland OL:s elva bästa…

Spelmotorn Amandine Henry har på kort tid blivit en personlig favorit i laget. Hon fanns inte med i Frankrikes VM-trupp ifjol, men har imponerat på mig, som spelskicklig, löpstark – och så stänkte hon ju in ett mäktigt distansskott i semifinalen.

Lyon har bara släppt in ett enda mål fram till finalen, och det var i hemmamötet med Potsdam. Fast det kom när dubbelmötet redan i praktiken var avgjort. Man slog ju de tyska mästarinnorna med totalt 5–1 – förstås ett grymt styrkebesked. Se klippet här ovan.
Och de siffrorna borde skrämma Frankfurt, som ju just föll med 3–1 mot Potsdam för tio dagar sedan.

Är Lyons form på topp så har Frankfurt hackat rejält de senaste veckorna. Jag har sett laget på tv en mängd gånger den här våren, och i deras två senaste matcher, dels den nämnda ödesmatchen mot Turbine Potsdam, dels cupfinalen mot Bayern München, har anfallsspelet varit riktigt blekt.
Dessutom tycker jag att målvakten Desirée Schumann är ett svagt kort på den här nivån. Hon känns inte minst tveksam i luftrummet på hörnor och inläggsfrisparkar. Lagets försvarsspel har inte heller mått bra av att rutinerade Saskia Bartusiak har darrat spelmässigt den senaste tiden.

Om Frankfurt skall kunna vinna den här finalen måste nog Kerstin Garefrekes och Dzsenifer Marozsan spela på sin absoluta maxkapacitet. Garefrekes är riktig vass i luftrummet, och således ett vapen vid fasta situationer. Marozsan är en personlig favoritspelare, med både god teknik och härlig kreativitet.

Att matchen spelas i Tyskland borde tala för Frankfurt. Men det är inte jättelångt från Lyon till München, så fransyskorna kan nog få hyfsat stöd också. Det blir för övrigt intressant att se hur hög publiksiffran blir. Jag har sett uppgifter på att drygt 35000 biljetter är sålda. Kul. Det här är ju för övrigt den första dammatchen någonsin på Olympiastadion.

Lyons tränare Patrice Lair till uefa.com:

”Det är en stor utmaning att försöka vinna mot ett tyskt topplag i Tyskland. De kommer att ha publikstödet som en tolfte spelare. Vi vet hur svårt det var att vinna titeln i fjol, men naturligtvis vill vi göra det igen.”

Frankfurt har i princip ingen chans att ta en plats i höstens Champions League i egna ligaspelet. Därmed är en seger i morgon den storsatsande klubbens chans att få vara med även nästa gång. Frankfurts tränare Sven Kahlert säger så här till uefa.com om det:

”Vi är väl medvetna om det. Och vi är övertygade om att vi har en chans att vinna.”

Här är de troliga startelvorna:

Lyon:
Sarah BouhaddiCorine Franco, Wendie Renard, Sabrina Viguier, Sonia Bompastor – Amandine Henry, Shirley Cruz TranaCamille Abily, Eugenie Le Sommer, Lara Dickenmann – Lotta Schelin.

På bänken: Celine Deville (målvakt), Laura Georges, Aurelie Kaci, Louisa Necib, Rosana och Ami Otaki.
Avstängd: Elodie Thomis.

Frankfurt:
Desirée Schumann – Ria Percival, Saskia Bartusiak, Gina Lewandowski, Meike Weber – Kerstin Garefrekes, Saki Kumagai, Melanie Behringer, Svenja HuthSandra Smisek, Dzsenifer Marozsan.

På bänken: Anne-Kathrine Kremer (målvakt), Sara Thunebro, Silvana Chojnowski, Jessica Landström och Ana Maria Crnogorcevic.
Skadade: Nadine Angerer, Ali Krieger, Kim Kulig och troligen Fatmire Bajramaj.

Hur går det då?
Jo, Lyon är klart bäst och vinner med hela 3–0. Lotta Schelin gör mål. Det gör även Wendie Renard, som nickar till i samband med en fast situation.

Matchen startar 18.00, och direktsänds av Eurosport. Sändningen startar 17.45. Spelet kan börja…

Marta skapar känslor

Marta har varit precis den succé för damallsvenskan som man kunde förvänta. Men hon skapar inte bara positiva rubriker och känslor.

Igår i Tyresös match mot AIK snackade hon till sig ett gult kort, och efter matchen var hon enligt Eurosport inblandad i ett ordkrig. Marta menade att AIK spelade rekordfult. Och AIK:s tränare Mattias Eriksson kontrade med att anse att Marta har fördelar hos domaren.
Jag har inte sett matchen, men tycker att diskussionen är intressant. För båda parter har sannolikt rätt.

Men först lite om den positiva Martaeffekten. Hennes sex matcher har lockat 13721 åskådare. Det innebär 44,5 procent av den totala publiksiffran i damallsvenskan – inför dagens två matcher.
Marta är alltså ovärderlig för serien.
Och även om hon inte har varit bäst så har hon varit väldigt bra. Hon har gjort tre mål och fyra målpass. Och sju poäng är en siffra som ingen annan OS-aktuell spelare i serien slår.

Men Marta är inte bara publikens favorit. Hon är också spelaren som motståndarna gör allt för att stoppa. Så är det i år, och så var det tidigare när hon spelade i allsvenskan.
Som vid den här händelsen från 2008, då Marta helt riktigt fick rött kort för att hon sparkade Malmös Emma Wilhelmsson i magen.

Den situationen är ganska talande. Motståndarna vet att Marta har ett hett temperament och är beredda att ta ett gäng frisparkar, och ett eller kanske ett par gula kort, för att få henne ur balans.
Det gäller att provocera snyggt, som i klippet med utvisningen, där Wilhelmsson provokativt låser medvetet fast Marta.

Jag försvarar inte på något sätt vredesutbrott mot domare eller sparkar och slag. Men jag inser att det inte är helt lätt att heta Marta.

Jag såg ifjol hur Malmös rutinerade garde bar sig åt för att få stopp på Dalsjöfors uppkäftiga talang Mimmi Löfwenius. Malmöspelarnas åtgärdsprogram innehöll inga klappar på kinden, utan trashtalk och stenhårda satsningar på, och ibland även en bra bit över, gränsen till vad som är tillåtet.
Den typen av behandling får Marta utstå i varenda match. Det är klart att hon ibland kan tappa fattningen.

Sedan har säkert AIK också rätt i sin synpunkt. För vad än alla domare hävdar så har namnkunniga spelare fördelar. Marta kan garanterat gnälla ganska mycket mer på domslut utan att bli varnad än vad exempelvis nykomlingar som Sandra Adolfsson eller Josefine Mårtensson skulle komma undan med.
Och rutinerade, svenska landslagsstjärnor klarar sig mycket oftare från kort efter tuffa tacklingar än vad debuterande ungdomar, eller nya, utländska spelare gör.
Och det är ju inte heller rätt.

Jaja. Det var lite tankar kring Marta och domare. Det lär bli läge att återkomma till det här ämnet framöver.

* Apropå Marta och Tyresö är här ett klipp som visar deras segermål från igår.
Personligen tycker jag nog att de borde stått över dansen efter ett självmål av det slaget.

* I våras gnällde jag på en mängd klubbhemsidor för att de saknade viktiga saker som fakta och referat. Under säsongen har det blivit mycket bättre, och flera klubbar erbjuder till exempel webb-tv-intervjuer inför matcherna.
Umeå IK tillhör de klubbarna. Egentligen är det ju jättebra. Men titta på den här intervjun med Tuija Hyyrynen.
Hör någon vad hon säger?
Jag gör det inte. Hela mitt fokus riktas omgående på miljön där intervjun är inspelad. Vad är det egentligen för studio UIK har? Ett kök? Ett tvättrum?

* I Italien tog svensklaget Bardolino Verona igår ett stort steg mot höstens Champions League. Man besegrade Brescia med klara 4–0 efter att ha gjort ett par riktigt fina mål.
Men då Tavagnacco överraskande slog klara mästarinnorna Sassari Torres måste Bardolino även vinna sista matchen, borta mot Como för att säkra andraplatsen.
Både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson spelade hela matchen. Se höjdpunkter från matchen här.

* Jag hyllade ju gårdagens tyska cupfinal mellan Frankfurt och Bayern München i förra inlägget. Här är höjdpunkter från fotbollsfesten. Se, och njut av den fantastiska lyckan i Münchens lag. Det är känslor som inte kan ge annat än underbara vibbar.

Damallsvenskan 2012, en jämn serie? Knappast, va

På den damallsvenska upptaktsträffen gjorde jag ett stort reportage för BT, där jag ”utredde” vilken damfotbollsliga som är världens bästa. Jag byggde allt kring en enkät, där jag rakt av frågade just vilken som är världens bästa liga.

De allra flesta jag pratade med svarade damallsvenskan. Och den vanligaste motiveringen var att vår serie är jämnast i världen.
Här är några av de svar som var i BT den 15 april:

Nilla Fischer, Linköpings FC:

”Det tycker jag allsvenskan är. Vi har en bra topp, och en bredd som ingen annan liga har. Ser man till resultaten är det nästan så att alla kan slå alla. Varken Frankrike, Tyskland eller England har en så jämn serie.”

Johanna Frisk, Tyresö FF:

”Sveriges – det har vi väl konstaterat här idag… Amerikanska WPS har stängt, och vi har fått in ännu fler riktigt bra spelare. Tyskland är också bra, alla spelare från deras landslag spelar ju på hemmaplan. Men vi har mer internationell spridning på våra spelare.”

Stina Segerström, Göteborg FC:

”Det är damallsvenskan. Det är Tyskland som är med och konkurrerar, men de har fortfarande lite för stort glapp mellan sina topp- och bottenlag.”

Sofia Karlsson, Jitex BK:

”Jag skulle nog säga att Sverige ligger bra till. Vi har i alla fall den jämnaste ligan. Tyskland ligger också bra till, och Frankrike – men där är det kanske betydligt mer ojämnt.”

Kosovare Asllani, Kristianstads DFF:

”Sveriges – lätt. Har inte alla svarat Sveriges? Vi har den jämnaste ligan, med de bästa spelarna. Damallsvenskan har väldigt bra rykte bland alla spelare.”

Malin Levenstad, LdB FC Malmö:

”Så om man bara ser till topplagen så skulle jag säga att den tyska ligan är bäst. Allsvenskan är kanske jämnare, men i fjol var det ju stor skillnad mellan topp- och bottenlagen även här. Så det får bli Tyskland.”

Fem omgångar är spelade av årets damallsvenska. Och en sak går i alla fall att slå fast: jämnt har det då inte varit.

Bara fyra av 30 matcher har slutat oavgjorda. Lika många matcher har vunnits med minst fyra måls marginal. Och då har ändå inte topplagen Tyresö och Malmö ställts mot avhakade bottengängen AIK och Djurgården ännu.

De allra flesta matcherna har varit lättippade. Bara Vittsjö har bjudit på ett par riktiga skrällar.

I helgen såg jag att det diskuterades på twitter huruvida vi var på gång att få en Real-Barca-situation i damallsvenskan – alltså två lag som står i total särklass, och mer eller mindre sopar rent mot övriga lag.
Jag blandade mig inte i diskussionen, men tror absolut att det är så. För känslan är att Tyresö och Malmö snart har en stor lucka till övriga lag.
Jag hade hoppats att även Linköping och Göteborg skulle kunna haka på, men LFC är inte alls så vasst som jag trodde inför serien. Och GFC verkar alldeles för ojämnt, och motsvarar inte heller eventuella tips om guldstrid.

Och frågan är om det blir en strid mellan två lag. För som jag ser det är Tyresö precis så överlägset som man kunde frukta inför serien. De har verkligen potential att jogga hem serien.
Inte minst om motståndarna kommer att fortsätta att uppträda så naivt och otaktiskt som Umeå i måndags.

Under tv-sändningen sa expertkommentatorn Hanna Marklund att UIK visade prov på ett väldigt fint spel i första halvlek. Jo, så kan man uttrycka det – om man vill vara snäll.
Skall man vara hård och ärlig så spelade Umeå på ett sätt som passade Tyresö som handsken.
Umeå tryckte upp sitt mittfält och försökte hitta in centralt med korta passningar längs med marken. Tyresö behövde bara stå och vänta ut misstagen.

Jag har tidigare konstaterat att Tyresös akilleshäl är bristen på snabbhet i backlinjen. Men kommer man även fortsättningsvis att ställas mot lag som vägrar att spela in på ytan bakom backlinjen så blir allsvenskan en gulröd show över 22 akter.

För redan i den första halvleken i måndags, där Umeås kortpassningsspel stundtals hyllades, fick Marta och Vero Boquete ofta komma rättvända mot hemmalagets backlinje.
Det är vad jag kallar självmordstaktik.

Och när Umeå fortsatte att vägra spela långt även efter paus när Tyresö tog ett par kliv fram så blev det rena överkörningen. Som jag ser det var det närmare 1–10 än 2–5. Här är förresten ett klipp med alla sex målen.

Umeås lagkapten Emma Berglund sa så här efter matchen, på TV4-reportern Daniel Kristiansson:s fråga om lagets målsättning i år:

”Att vi vill spela underhållande fotboll. Och det tycker jag väl att vi gör stundtals.”

Jag uppfattade att hon menade att de stundtals gjorde det mot Tyresö. Och visst var det ett par fina anfall. Men Umeås två bästa målchanser kom på fasta situationer. Och det fina kortpassningsspelet ledde oftast till fina omställningslägen för Tyresö.
Kan man inte anpassa sin taktik efter motståndet, vilket oftast innebär att backa hem och spela cyniskt mot topplagen, får man räkna med att man kan förlora med 7–1 och 5–1.

Och med sådana resultat kan vi glömma att vi har världens jämnaste serie.

Vad tycker alla bloggare?

Jag har ju just konstaterat att det saknas starka röster inom damfotbollen. Och att det är i bloggarna som en stor del av det viktiga ifrågasättandet av sporten, klubbarna och spelare sker.
Flera av de bloggar om damfotboll som jag följer är bra, och innehåller inte bara ryggdunk och överord – utan ser sporten ur kritiska synvinklar.
Det är så klart positivt, för utan kritisk granskning avstannar lätt utvecklingen.

Här tänkte jag komma med synpunkter på intressanta, aktuella blogginlägg. Först ett par från den utmärkta bloggen ”Damallsvenskan – Världens Bästa”:

* Piteå nästa lag?
Ett intressant och tänkvärt ifrågasättande av hur ekonomin sköts i damallsvenska klubbar. Sammanfattningsvis kan man säga att det är lite väl vanligt att man inte rättar mun efter matsäck. Och att de som har hand om pengarna i Piteå IF nog skall känna viss oro om inte publiksiffrorna snart skjuter i höjden.

* Jämn serie men publiken oroar
Det här är ett ifrågasättande av hur klubbar och EFD egentligen jobbar för att locka publik till arenorna. Det är ett högst relevant ifrågasättande.
För när Jitex till exempel misslyckas med att kommunicera ut till göteborgarna att Marta är i stan så undrar man ju hur klubbarnas marknadsföring ser ut. Finns den?

* Drogba vänsterback i Damallsvenskan?
Här är det taktik, och taktiskt tänkande som står i fokus. Frågan som ställs är om spelare och tränare i damallsvenskan har en tillräckligt stor taktisk skolning.
En bra fråga. Och jag tror att det är tveksamt om kunskapen är stor nog. För många spelare beror det på att flicklag tyvärr sällan får de bästa tränarna. I flickfotbollen, och en bra bit upp genom divisionerna, räcker att kunna spela långa bollar i djupled på en snabb forward för att nå framgång. Någon större kunskap om organisation och taktik behövs inte.
Jag såg delar av F17-landslagets match mot Danmark i förra veckan på tv. Och tyckte att jag såg besvärande stora brister i positionsspelet hos ett stort antal spelare. Illavarslande.

Så till en annan utmärkt blogg, Spelare12:
Bland många intressanta och initierade inlägg har man gjort en gedigen genomgång av tänkbara, svenska OS-spelare. Här är länkar till inläggen lagdel för lagdel:
* Målvakter
* Ytterbackar
* Mittbackar
* Centrala mittfältare
* Yttermittfältare/forwards
Resonemangen som förs är i stora drag vettiga.
Men det är ingen chansning att bara ta med två målvakter i OS-truppen. Tvärtom är det ett faktum att man bara kommer att ta ut två. För utöver de 18 uttagna spelarna kommer man att ha med fem reserver till OS – varav en målvakt. De fem är med och tränar med laget, men ingår inte i truppen.
Och när det gäller genomgången av ytterbackarna så ser jag trots allt Sara Thunebro som ett klart bättre alternativ än Lina Nilsson. Den senare är utmärkt offensivt, men klart svagare defensivt. Och skall vi ha chans att vinna medalj i ett stort mästerskap måste alla backar vara prickfria defensivt. För mot lag som USA, Japan, Frankrike, Brasilien och Storbritannien kommer vårt försvar att ställas på svåra prov.

Jag har ju förresten själv försökt räkna ut hur OS-truppen kommer att se ut här.

Så till bloggen Damallsvenskan 2012, och tre intressanta inlägg därifrån:

* Toppmatcher
Ett inlägg om att Vittsjö höjer priset till fyra utvalda toppmatcher. Till skillnad från bloggaren tycker jag att Vittsjö agerar förståndigt, och gör rätt i att höja biljettpriset till sina derbyn, och när topplagen kommer på besök. Allt enligt principen om tillgång och efterfrågan.

* Hur mainstream media (kvällstidningar) jobbar
Här har vi ett inlägg om spetsade rubriker i kvällstidningarna. Och ja, den rubrik som avses är lite tillspetsad. Men jag tycker inte att det är något att haka upp sig på.
Det här är förresten ett högst intressant område. Samtidigt som spelare och ledare i damallsvenskan klagar på att det skrivs för lite om dem, så är de snabba på att högljutt klaga när något överdrivs eller blir lite fel.
Visst skall man rätta fel. Men skall damfotbollen någonsin bli en stor sport i riksmedia måste spelare och ledare tyvärr acceptera att det kommer att skrivas hysteriskt mycket konstigt, tillspetsat eller rent felaktigt på vägen. För accepterar man bara att 100-procentigt insatta reportrar skriver om damfotboll blir det inte många artiklar.
Och reportrar är som alla andra. Den som har blivit rejält uthängd som okunnig eller usel undviker helst att skriva flera artiklar i aktuellt ämne.

* Efter massiva protester: Sverige – Japan på Damernas nationalarena
Det här är ett inlägg som jag kunde ha skrivit. I varje fall delen om hur gubbväldet på förbundet struntar i tjejerna.
Sågningen av Patrick Ekwall hade jag nog däremot stått över. Varför redogjorde jag just för.

Slutligen en kommentar till ett inlägg från bloggen Nilssons nyanser på Expressens hemsida:

* Missnöjets frön börjar gro
Först tror jag att bloggaren Anders Nilsson är rätt ute om att det börjar gnällas i flera damallsvenska omklädningsrum. Jag reagerade redan i samband med Linköpings seger över Tyresö på att Manon Melis i tv hade kritiska synpunkter på lagets anfallsspel. Det gav inga goda vibbar.
Men samtidigt tänkte jag passa på att kommentera slutklämmen i Nilssons blogginlägg, den om röster som har höjts för att ge Sofie Andersson chansen i landslaget.
Jag har inte sett att det är någon annan röst än jag som framfört den åsikten. Så jag får väl försvara mig…
Som jag ser det är Lotta Schelin självskriven etta på forwardsplatsen. Sofia Jakobsson är lika självklar tvåa, även om hon i första hand kommer att tas med i truppen som yttermittfältare. Känslan nu är att förbundskapten Thomas Dennerby även tänker ta med Madelaine Edlund i truppen.
Jag ser ingen anledning att ta med en forward till OS för sin starka defensiv. Jag vill ha med tänkbara matchvinnare. Edlund känns inte som någon sådan, och tyvärr inte heller Jessica Landström i nuvarande form.
Därför bör Dennerby försöka hitta någon annan joker. Och vid en titt på damallsvenskans skytteliga är faktiskt Sofie Andersson den bäst placerade svenska spelaren. Och hon har inte bara gjort mål på AIK och Piteå. Hon har även gjort det på bortaplan mot både Umeå och Göteborg. Så varför inte testa Andersson i trenationsturneringen i juni. Vad har Dennerby att förlora?

Potsdam leder ligan igen

Alyssa Naeher och Yuki Nagasato hette matchhjältinnorna när Turbine Potsdam vann borta mot Bad Neuenahr med 2–0, och återtog serieledningen i tyska Frauen-Bundesliga.

Den amerikanska målvakten Naeher räddade snyggt en straff från hemmalagets stjärna Celia Okoyino da Mbabi i matchens inledning. Och japanska forwarden Nagasato gjorde båda målen på pass från Patricia Hanebeck. Det första lite turligt, det andra i tomt mål.

Svenska Antonia Göransson spelade hela matchen på Potsdams mittfält, medan fjolårets Dalsjöforskapten Alex Singer blev kvar på lagets bänk den här dagen. Se höjdpunkter från matchen här.
Inför de tre sista omgångarna anför alltså Potsdam nu den kvartett lag som gör upp om ligaguldet. Man gör det trots att laget har haft förtvivlat svårt att göra mål efter nyåret. På de elva omgångarna före jul gjorde man 37 mål. På de åtta efter har det bara blivit 13. En orsak är säkerligen förlusten av Anja Mittag till LdB FC Malmö.

På söndag möter Potsdam ligafyran FFC Frankfurt i ett av flera toppmöten under de sista omgångarna. Då kan de båda arvfienderna spela bort varandra från guldet. Gissa om det hålls tummar för kryss både i Duisburg och Wolfsburg?

* Har du inte sett målen från Tyresös senaste match, 3–1-segern mot Jitex, så finns de att se på det här klippet.
Jag har kikat på det ett par gånger, och måste säga att jag inte är säker på om det verkligen är Madelaine Edlund som gör 2–1-målet. Ser det inte ut att vara ett självmål av Sofia Karlsson?
Även om det skulle vara Edlund som är sist på bollen var det inga jätteprestationer som krävdes av Edlund för hennes två mål. Marta stod ju för hyfsade förarbeten båda gångerna.

Mästarklass av Tyresö

Tyresö har just besegrat LdB FC Malmö med 2–0, och man har gjort det på ett mästerligt sätt. För spelar Tyresö så här under resten av serien kommer de inte att förlora många matcher.

Jag har tidigare satt frågetecken för snabbheten i backlinjen. Frågetecknet finns kvar. Men idag chansbröt aldrig Tyresös backlinje, utan den föll direkt – och rejält. Följden blev att Malmö aldrig kunde hitta in på ytan bakom Johanna Frisk och Linda Sembrant.

Visst öppnade det sig möjligheter för distansskott för Malmö inledningsvis. Men i längden är det en väldigt mycket bättre taktik att lämna ytor där, än att lämna dem bakom sin backlinje.

Offensivt nötte Tyresö ner Malmö. Och 2–0 var helt i sin ordning. Marta gjorde första målet, efter en grov miss från Lina Nilsson. Elaine smällde snyggt in det andra målet från distans.

En dag som den här, när OS-grupperna har lottats, kan det vara aktuellt med några ord om våra OS-aktuella spelare. Malin Levenstad gjorde en lysande insats, och visade att hon vill vara med och konkurrera som en försvarsplats. Däremot visade Lina Nilsson defensiva brister. Och då tänker jag inte bara på den missade rensningen som gav 1–0-målet. Nilsson gjorde flera missbedömningar, och blev flera gånger avklädd av Marta.

Det svenska F19-landslaget lottades idag in i sitt EM-slutspel. Man drog nitlotterna Spanien och England – samt Serbien. Lagkapten i det svenska landslaget är Amanda Ilestedt. Hon har visat under våren att hon är ett namn för nästa års hemma-EM. Ett riktigt framtidsnamn.