Johan Rydén, sportreporter på Borås Tidning, bloggar om damfotboll på allra högsta nivå
Etikettarkiv: Sofia Jakobsson
Född: 23 april 1990 i Örnsköldsvik.
* Snabb forward/yttermittfältare från Foppaland som via Öster, Umeå IK, ryska storklubben Rossiyanka, engelska Chelsea och tyska Cloppenburg och franska Montpellier har hamnat i Spanien och CD Tacon/Real Madrid. Främsta meriterna är OS-silvret 2016, VM-bronsen 2011 och 2019 samt EM-bronset 2013. Även mästerskapsspelare i OS 2012 och VM 2015. Missade dock EM 2017 på grund av en korsbandsskada.
Att tjejer drabbas av fler korsbandsskador än killar har man vetat ett tag. Att tjejer drabbas av dubbelt så många hjärnskakningar som killar inom fotbollen var däremot något som var nytt för mig. Och tråkigt.
Det här långa och informativa reportaget från Washington Post om en av de hårt drabbade, nämligen USA:s före detta landslagsmålvakt Briana Scurry, är högst läsvärt.
Där konstateras att forskning presenterad i American Journal of Sports Medicine gör gällande att fotbollstjejer drabbas av dubbelt så många hjärnskakningar som fotbollskillar. Och vad värre är, tjejerna löper större risk att få men av hjärnskakningarna. Det är Briana Scurry ett levande exempel på.
Josefine Öqvist
* Till något betydligt roligare – nämligen svenskmål i Frankrike. Det gjordes fyra sådana i helgen. Både Lotta Schelin och Josefine Öqvist blev nämligen tvåmålsskyttar i går. Schelin gjorde 4–0 och 5–0 när Lyon slog Soyaux med just 5–0 på hemmaplan. Öqvist gjorde 2–0 och 5–0 när Montpellier vann med 6–0 borta mot Muret.
Totalt har Schelin gjort nio mål och Öqvist åtta. De ligger med det delad tvåa respektive delat fyra i skytteligan. Leder gör Juvisys Gaetane Thiney på tio mål. Marie-Laure Delie (PSG) delar andraplatsen med Schelin och Laetitia Tonazzi (Lyon) delar fjärdeplatsen med Öqvist.
Kosovare Asllani har gjort ett mål i årets ligaspel. I helgen fick hon ingen chans att utöka den skörden. PSG:s match mot Henin-Beaumont blev nämligen uppskjuten.
* I Tyskland är Sofia Jakobsson enda svenska spelare som är kvar i cupen efter helgens åttondelsfinaler. Jakobsson började på bänken för Cloppenburg, som vann med 2–1 borta mot Bayer Leverkusen. Svenskan byttes in i minut 52, vid ställningen 1–1.
* I Italien föll svensklaget Verona överraskande med 1–0 hemma mot bottenlaget Chiasiellis. Stephanie Öhrström blev ju nyligen uttagen i landslaget. Hon var möjligen lite väl nära straffområdeslinjen vid det friläge som ledde till bortamålet. Men framför allt hade hon otur då hon räddade bollen, men returen gick rakt till målskytten Margherita Zanon.
Ingen i Verona hade för övrigt speciellt mycket tur. Målet föll i minut 90. Och som man ser på klippet nedan hade Verona en mängd chanser innan dess. Bland annat ett bortdömt mål från Marta Mason. Även Maria Karlsson hade ett bra läge, men nickade utanför. Se höjdpunkter från matchen här:
Verona byter för övrigt namn rätt ofta nuförtiden. Laget hette Bardolino Verona när förra säsongen startades. Under den säsongen bytte man till Verona Calcio Femminile. Nu har man lagt till AGSM framför. Så klubben där Öhrström och Karlsson spelar heter alltså numera AGSM Verona Calcio Femminile. Årets säsong har man inlett halvdant. Efter åtta omgångar är man redan åtta poäng bakom serieledande Tavagnacco.
Jessica Samuelsson
* I Australien debuterade Jessica Samuelsson för Melbourne Victory i helgen. Laget tog sin första seger för säsongen genom att vinna med 2–0 borta mot Adelaide United sedan Lisa De Vanna och Caitlin Friend. För Victory vaktade för övrigt höstens LFC-lån Brianna Davey målet.
Det här var andra omgången. I den första hade Davey en jobbig dag. Då vann nämligen Sydney FC med hela 5–1 mot Melbourne – se målen därifrån på den här länken. En av Sydneys målskyttar var för övrigt vårens Göteborgsspelare Jodie Taylor. Hon har för övrigt gjort två mål per match i ligaupptakten, och leder med det skytteligan.
Det visade sig att damallsvenskans sista omgång trots allt blev intressant. Fast inte på det sätt jag hade förväntat mig.
Petra Larsson
Det som var intressant var förstås att Petra Larsson fick vara målvakt för Linköping, samt att flera lag helt verkade strunta i slutomgången. Det var reservbetonade laguppställningar på flera håll. Värst var det från Tyresö sida. De skickade B-laget till Linköping.
Det tog sedan Tyresös B-lag 93 minuter att göra mål på mittfältare Larsson i Linköpings mål. Jag såg att Malmötränaren Jonas Eidevall twittrade att:
”Läser att folk tycker det är roligt att LFC satte en utespelare i mål. Jag tycker det är pinsamt. Damallsvenskan har en lång väg att vandra.”
På ett sätt håller jag med. Det ser verkligen inte bra ut att det lag som vinner lilla silvret i damallsvenskan avslutar säsongen med att ställa en utespelare i mål. Det är förstås också en brist att klubbar som Linköping och Göteborg saknar ungdomslag, och därför inte kan flytta upp en juniormålvakt.
Å andra sidan är frågan om det inte ändå hade varit bättre att ställa en utespelare mot Tyresö än att ställa en orutinerad 16–17-åring. Det finns flera exempel på att det gjort mer skada än nytta för riktigt unga målvakter att få debutera för tidigt.
När det gäller matchningen av lagen i den sista omgången är jag också splittrad. Visst är det kul att tränare ger spelare som suttit på bänken under hela säsongen chansen att spela. Exempelvis tycker jag att det var en riktigt fin gest från Sunnanås tränare Martti Tikkanen att låta tredjemålvakten Lovisa Koss få några minuter i högsta serien.
Jag var för övrigt på plats på Valhalla i dag och såg Göteborg vinna med 3–0 mot Sunnanå. Även GFC var brandskattat. Men Olivia Schough såg rapp ut, och var matchens behållning. Hon gjorde dessutom ett snyggt mål.
Resultatet innebär för övrigt att Sunnanå nu toppar den mindre roliga tabellen över 2000-talets sämsta lag i damallsvenskan:
Flest mål gjorde Christen Press – med 24. Hon vann dock bara skytteligan på 23. Främsta svenska spelare i skytteligan blev Lina Hurtig, som slutade på en delad tiondeplats. Hurtig gjorde tio mål – samtliga var spelmål.
De svenska spelare som gjorde flest spelmål var för övrigt:
1) Hurtig 10
2) Stina Blackstenius 8
3) Josefine Johansson 7
4) Mimmi Löfvenius och Marie Hammarström 6
6) Jenny Hjohlman, Victoria Forsmark, Emma Sjödahl och Sofie Andersson 5.
I skytteligan, där ju förstås även straffmål ingår, ser svensktoppen ut så här:
1) Hurtig 10
2) Johansson 9
3) Blackstenius och Hjohlman 8
5) Löfwenius och Hammarström 6
7) Forsmark, Sjödahl och Andersson 5.
Mimmi Löfwenius
Där sätter jag punkt om damallsvenskan för i dag. Men det finns anledning att återkomma med en mer genomgripande sammanfattning.
I elitettan var det en tung dag för Smålandsfotbollen. Vid 15.15 i dag var IFK Kalmar ett mål från säkrat kontrakt. Eftersom Sirius ledde med 2–1 borta mot Hovås/Billdal och Kalmar hade 3–0 hemma mot Umeå Södra var Hovås då på säker mark bara genom fler gjorda mål. Men mål av Louise Nordenberg och Sarah Fredborg gjorde att Hovås/Billdal vända mot Sirius, och innebar säkrat kontrakt. Därmed har Göteborgsregionen ett lag i näst högsta serien även nästa år.
Däremot åkte både IFK Kalmar och Östers IF ut. De gör sällskap med Sundsvall ner i division 1. Och det är en riktigt tugg degradering. För det är ingen lek att ta sig tillbaka. Man måste ta sig genom ett riktigt trångt nålsöga.
Fråga IFK Norrköping, som vann 22 av årets 24 serie- och kvalmatcher – men som ändå inte gick upp. De tre lag som tog sig genom nålsögat, och nästa år spelar i elitettan är i stället Brommapojkarna, Bollstanäs och IS Halmia.
Utanför Sveriges gränser var gårdagens tyska toppmöte (1–1) mellan Turbine Potsdam och Wolfsburg helgens självklara godbit. Jag har hunnit se första halvleken, och den var riktigt, riktigt bra.
Framför allt imponeras jag av att gamle räven Bernd Schröder redan verkar ha hittat rätt med Potsdams unga manskap. För den svaga ineffektiva fotboll laget visade upp i de första omgångarna är som bortblåst. I första halvleken i går spelade man både snabbt och snyggt – och framåt.
Extra imponerande är att kolla in spelarnas födelseår. I gårdagens startelva fanns ingen spelare som har fyllt 25 år. Fem var födda 1989, resten på 1990-talet. Julia Simic och Johanna Elsig känns som fynd på innermittfältet. Schweiziska vänsterspelaren Lia Wälti är imponerande passningssäker, och 17-åriga Pauline Bremer har potential att bli en framtida världsstjärna.
Jag tror kanske ändå inte att Potsdam har styrka nog att vinna ligatiteln redan den här säsongen. Men jag utesluter det inte, och på sikt kan det här unga laget kanske utmana om Champions League igen.
Det som är mindre roligt med Schröders fina nybygge är att Antonia Göransson inte ingår i startelvan för tillfället. I går fick inte vår svenska landslagsspelare en enda spelminut. Förra veckan hoppade hon in med 17 minuter kvar.
Jag vill inte dra några förhastade slutsatser, men sekvensen när Göransson blev utbytt i Champions Leaguematchen i veckan gav inte några positiva vibbar. Svenskan slog ut med armarna som om hon undrade varför hon blev utbytt. Och när kameran zoomade in Schröder på bänken såg han allt annat än nöjd ut. Illavarslande.
I Tyskland blev för övrigt Sofia Jakobsson målskytt när Cloppenburg vann med 2–0 borta mot Sindelfingen. Alla tre svenskorna i franska Feminine Division 1 gjorde vardera ett mål i dag. Kosovare Asllani och Josefine Öqvist gjorde 2–0-målen när dels PSG gjorde 6–0 på Guingamp, dels Montpellier vann med 3–0 mot Henin-Beumont. Lotta Schelin gjorde 3–0 när Lyon slog Arras med 4–0.
PSG:s Marie-Laure Delie gjorde fyra mål i dag, och leder därmed skytteligan på nio fullträffar. Schelin har gjort sju.
Slutligen såg jag sista 35 minuterna när USA slog Australien med 4–0. Under den tiden föll två mål. Abby Wambach gjorde ett påpassligt, som nog ändå Lydia Williams borde ha stoppat. Pitemålvakten var däremot fullständigt chanslös på 4–0-målet som Christen Press gjorde. Press mål var riktigt snyggt. Heather O’Reilly kom runt till vänster, Alex Morgan släppte bollen och Press skickade upp den i krysset med en yttersida. Förhoppningsvis kan jag snart lägga upp ett klipp på den fullträffen här.
Vilken gulddag det var i går. LdB FC Malmö vann som bekant det svenska mästerskapet. Dessutom säkrade Stabaek det norska och Inac Kobe Leonessa det japanska.
Faktum är ju att det även innebär att en Tyresöspelare fick stämma in i ett guldjubel i går. Jag tänker förstås på Caroline Graham Hansen, som ju spelat 14 matcher och gjort tio mål för det norska mästarlaget i år.
Caroline Graham Hansen
Alla de tre färska mästarlagen säkrar sina guld redan innan den sista omgången. Det är hela fyra omgångar kvar i den japanska ligan, två i den norska och en i damallsvenskan.
Sent omsider har jag sett Malmös guldmatch mot Umeå. Det är ju ingen tvekan om att Malmö är det bättre laget, och borde ha gjort fler mål. Men även Umeå hade lägen, och 5–2 hade inte varit något orimligt resultat.
Malmö hade lite tur med domslutet när Amanda Ilestedt slapp ifrån en solklar målchansutvisning då hon hakade en fri Lina Hurtig. Hela aktionen var förresten klantigt utförd av Ilestedt, och visar på att hon har en del kvar att lära innan hon är redo för en startplats i landslaget.
Apropå landslagsspelare visade Emmelie Konradsson brist på offervilja vid Malmös 1–0-mål. Konradsson låg före Ali Riley, såg hela Malmöbackens löpning, men lyckades ändå inte förhindra målet.
Men nu skall jag inte gnälla på domslut och Umeåspelare, utan hylla de bästa i guldlaget Malmö. Störst hyllning förtjänar förstås Ramona Bachmann. Schweiziskan var seriens bästa spelare även förra hösten. Fast då fick hon hjärnsläpp straffade ut sig från guldfinalen, och blev i stället syndabock.
Ramona Bachmann
Nu är Bachmann damallsvenskans bästa spelare. Faktum är att hon kanske till och med är världens bästa spelare för tillfället.
Fast räkna inte med att hon kommer att få några priser för det. Det finns nämligen både stora svagheter och en extrem tröghet i processerna kring utnämningarna av världens och Europas bästa spelare. Skall man vara med och slåss om de priserna måste man nog spela mästerskap för något av de stora länderna. Så Ramona Bachmann råkar helt enkelt ha fötts i fel land.
För Malmö är dock Bachmann guld värd. Och hon blir ju kvar i klubben i ett par år till.
Huruvida Manon Melis blir kvar är inte klart. Men till slut har holländskan också blivit guld värd för klubben i år. Jag tyckte länge att hon var årets stora besvikelse. Men när det har dragit ihop sig har hon flera gånger visat vägen genom att göra matchvinnande mål. Och ni som följer den här bloggen vet ju hur förtjust jag är i spelare som bär förmågan att avgöra viktiga matcher. Så till slut har Melis absolut gjort sig förtjänt av det stora förtroende som hon haft hos tränare Jonas Eidevall.
Strax åter till Eidevall. Men på vägen dit för det även bli ett par berömmande ord vardera om trion Thora Helgadottir, Sara Björk Gunnarsdottir och Therese Sjögran.
Helgadottir är hur pålitlig och stabil som helst, och radar upp nollorna. Björk Gunnarsdottir är en spelare som det glöder om. Hennes minspel efter att hon nickat in 2–0-målet i går gjorde min dag. Och så veteran Sjögran. I våras var hon slut. Nu är hon hur bra som helst. Det finns en tanke i det hon gör, och det är ingen slump att hon hade andraassist på båda gårdagens mål.
Se Sjögrans båda andraassist, Gunnarsdottirs målvrål och en hel del mer på det här klippet:
Jag kunde har räknat upp ett antal spelare till – bland annat har jag ju hoppat över lagets bästa målskytt…
Sista kommentaren rör tränare Eidevall. Jag tyckte att han matchade sitt lag lite naivt och konstigt några gånger i våras. Men slutresultatet av Eidevalls alla tester är ju lysande. Under hösten har Malmö spelat makalöst bra, både offensivt och defensivt. Att man bara släppt in fem mål på tolv tävlingsmatcher efter EM-uppehållet är ju makalöst bra.
Eidevall har fått alla sina stjärnor att göra ett helhjärtat hemjobb i varje sekvens. Det ser jag som det främsta skälet till att laget får höja Kronprinsessan Victorias pokal på söndag. För anfalla, det kunde spelarna redan innan.
Malmö verkade fira rejält i går. De får nog lugna ner sig lite i dagarna. För redan på onsdag är det ju retur mot LSK Kvinner i Champions League. Målen från det första mötet där går för övrigt att se på det här klippet:
Nu utomlands. I Norge säkrade alltså Stabaek guldet genom att vinna med 4–1 hemma mot Medkila. Samtidigt föll LSK oväntat med 1–0 hemma mot Amazon Grimstad. Därmed är alltså Stabaek redan klara mästarinnor.
Jag har inte hittat något klipp från helgens matcher. Däremot är här ett klipp från när Stabaek förra helgen slog ut LSK ur cupen efter förlängning. Några av målen är riktigt läckra:
I Frankrike blev Lotta Schelin återigen målskytt för sitt Lyon i går. Hon gjorde 1–0-målet när laget vann med 5–1 mot Saint-Etienne. Schelin gjorde förresten även ett mål i förra veckans Champions Leaguematch mot Twente. Schelins 4–0-mål är riktigt snyggt. Närmare krysset går det nästan inte att skjuta. Se fullträffen på det här klippet:
Kosovare Asllani spelade 29 minuter och blev mållös när PSG vann med 3–0 mot Arras.
I Tyskland spelade Nilla Fischer och Sofia Jakobsson från start i sina respektive lag, medan Antonia Göransson byttes in de sista 17 minuterna för Potsdam. Fischer och Göransson lämnade planen med tre poäng vardera, medan Jakobssons Cloppenburg föll med 3–0 hemma mot Jena. Se målen från helgens matcher på den här länken.
Det var stora siffror i många matcher. Störst vann Essen, som gjorde hela 8–0 på Sindelfingen. 19-åriga Linda Dallmann blev tremålsskytt. Mest anmärkningsvärd var ändå Freiburgs 1–0-seger mot Duisburg. När Clarie Savin gjorde segermålet låg nämligen tre spelare skadade kring straffområdet. Udda.
På lördag möts Fischer och Göransson – om nu den senare får spela. För då är det tidig seriefinal mellan ettan Potsdam och tvåan Wolfsburg. Den matchen sänds för övrigt både på DFB-tv och på svenska Eurosport 2. Jag tror att avspark är 11.45 – även om det står något annat på DFB-tv.
Slutligen till Japan. Där såg 8169 åskådare Inac Kobe Leonessa besegra Velgata Sendai med 2–1 och säkra guldet. Målen gjordes av Chiaki Minamiyama och sydkoreanska Ji So-Yun och finns till beskådan på det här klippet:
I Sverige får Malmö vänta på pokal och medaljer till sista omgången. I Japan prisas mästarinnorna samma dag som de säkrar guldet. Här är ett klipp från prisutdelningen i Japan i går:
I morgon klockan 14.00 håller förbundskapten Pia Sundhage presskonferens för att presentera truppen till de båda VM-kvalkamperna borta mot Bosnien-Hercegovina och hemma mot Färöarna.
Det handlar om två väldigt lätta matcher. Matcher som Sverige kommer att vinna, och där vi totalt bör göra minst tio mål.
Det blir intressant att se hur Sundhage formerar sin trupp inför matcherna. Till Polenmötet senast gjorde hon bara ett par små förändringar jämfört med EM. Det tyckte jag var helt rätt tänkt. Men nu är motståndet så väldigt mycket sämre att det går att testa mer.
Sundhage har ju pratat om att hon vill bygga ett bolltryggt landslag till VM 2015. Försvarsspelet skall fortsatt bygga på duellspel, medan anfallsspelet skall innehålla fler långa anfall. Spelsystemet skall kunna varieras mellan ett traditionellt 4-4-2 och ett 4-1-3-2.
Jag har hela tiden ställt mig frågande till landslagets försvarsspel under Sundhage. Och jag måste säga att jag är högst tveksam till om duellspel är rätt väg att gå när man förbereder sig för ett mästerskap på konstgräs. Det är ju ofta så att det blir färre dueller på konstgräs.
Det finns säkert anledning att återkomma till defensiven. Det här långa inlägget skall dock fortsättningsvis handla om vilka spelare som passar bäst i det bolltrygga landslaget.
Just de glasögonen hade jag på mig när jag såg om Polenmatchen.
Som ni säkert minns var resultatet (2–0) helt ok – det viktigaste i tävlingsmatcher är ju att vinna. Spelet var däremot inte alls bra. Den första halvleken var rent usel på många fötter, medan den andra totalt sett var okej.
Slutsatsen var att Sundhage nog får hålla i ganska många fler lektioner om hur man bäst får hål på ett igelkottsförsvar.
En väg är ju att mata in inlägg mot nickstarka forwards. Eftersom vi inte har några sådana får vi välja andra vägar. Och då är passnings- och bollskicklighet två väldigt viktiga faktorer. På den fronten finns det brister i vår backlinje.
Jessica Samuelsson
Mot Polen fick Jessica Samuelsson mycket beröm för sin insats som högerback. Det var välförtjänt beröm. Fast man bör ha i åtanke att hon oftast var helt oattackerad, och hade hur mycket tid som helst på sig med bollen. Och sett till det så gjorde hon inte mycket mer än vad man kan kräva av en ytterback i ett av världens tio bästa landslag.
När jag såg om matchen studerade jag Samuelsson extra noga. Fysiken har hon, och hon är på rätt väg när det gäller sitt passningsspel. Men det är ändå väldigt mycket jobb kvar innan hon är en internationell toppspelare på ytterbacksposition.
Sara Thunebro är ett pålitligt kort på vänsterbacken. Men trots att hon har väldigt bra tillslag med båda fötterna har jag varit lite besviken på hennes passningsspel i år. Jag tycker att hon borde kunna ha betydligt bättre precision i sina uppspel.
Sundhage har ju lanserat Antonia Göransson som ny vänsterback. Jag tycker att det är en intressant tanke. Jag gissar att Sundhage har tanken att ställa upp vårt landslag som hon ofta ställde upp USA:s. Alltså en kant med en mer defensiv back bakom en hyperoffensiv yttermittfältare. Och en kant med en mer bollvårdande yttermittfältare framför en hyperoffensiv back.
Göransson skulle kunna bli den ytterbacken. Hon har en bra vänsterfot, och är svårstoppad när hon kommer med fart. Frågan är om spelintelligensen räcker till.
Skulle inte försöket med Göransson lyckas så tjatar jag om Elin Rubensson. Jag tror inte att hon kommer att bli en forward av landslagsklass. Men jag tror att hon kan bli en fantastisk back – eller yttermittfältare. Hon är smart, snabb och bolltrygg.
När det gäller mittbackarna är förstås Nilla Fischer en av de bolltrygga och passningsskickliga spelarna att bygga det här laget kring. Men jag har svårt att släppa tanken på att ha henne på mittfältet. Hon är ju den spelare man helst vill ha i straffområdet när inläggen slås in.
Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.
Vi får nog dock räkna med att Fischer blir kvar i mittförsvaret. Och att den stora frågan är vem som skall placeras bredvid henne. Frågan är om inte Charlotte Rohlin:s dagar i landslaget är räknade. Hon är väldigt långt ifrån den nivå hon höll under VM 2011. Känslan är att hon under sin långa skadefrånvaro både har tappat i snabbhet och i passningsskicklighet. Kanske kan hon jobba sig tillbaka. Kanske inte.
Jag tippar dock att Emma Berglund tar platsen bredvid Fischer när hon kommer tillbaka efter sitt långa skadeuppehåll. Berglund är både snabb och bolltrygg, och dessutom åtta år yngre än Rohlin.
På mittfältet tycker jag att Caroline Seger bör vara självklar i rollen som den defensiva innermittfältaren i 4-1-3-2-systemet. Seger är vår mest bolltrygga spelare, och hon är även passningsskicklig. Hon borde således vara som gjord för rollen. Jag kan kanske tycka att hon spelar med för små marginaler ibland för den här rollen. Men det bör gå att slipa bort.
Caroline Seger
Jag vill minnas att Lilie Persson sa i samband med Polenmatchen att hon inte ville att Seger skulle bli en ny Tobias Linderoth. Jag undrade spontant: varför inte?
Linderoth var ryggraden i ett väldigt starkt svenskt herrlandslag. Det är en spelartyp som Erik Hamrén riktigt skriker efter.
Och som sagt, Seger borde kunna bli en bra Linderoth. Det är just i den defensiva rollen hon bör spela. Jag anser nämligen att hon är en för dålig poängspelare för den mer offensiva rollen. Seger tänker nämligen nästan aldrig två moment framåt, och har inte blick nog att öppna ett motståndarförsvar.
I den offensiva rollen är Marie Hammarström just nu det bästa alternativet. Hon ser ganska ofta lite trög och sävlig ut i spelstilen. Men hon är en poängspelare. Hon slår betydligt fler genomskärare än Seger. Och Hammarström är ofta väldigt bra när hon får läget. Mot Polen var hennes avslut på uppstuds i första halvlek verkligen högklassigt. Synd bara att en polsk försvarare stod precis i bollbanan, och lyckades nicka undan projektilen.
Therese Sjögran
På kanterna söker alltså Sundhage troligen en bollhållare och en snabb djupledslöpare. Bollhållaren lär vara Therese Sjögran ett tag till. Jag var frågande till att hon kom med i EM-truppen. Men det var bara att applådera uttagningen. För med facit på hand borde Sjögran ha fått än mer speltid än hon fick. Och från EM och framåt har hon varit lysande på sin kant. Visst är hon ålderstigen. Men jag tror absolut att Sjögran kan hålla i två år till. Och jag tycker att det är självklart att hon skall spela så länge ingen petar henne.
För tillfället finns det inte så många klockrena alternativ i den här rollen. På sikt är nämnda Elin Rubensson kanske ett. Ett annat intressant alternativ är Louise Fors. Med henne hade vi fått in ytterligare ett riktigt vasst vapen vid fasta situationer. Kanske kan även Johanna Almgren komma tillbaka igen efter sin knäskada. Fast vågar man ens hoppas på det?
På den andra kanten skall vi alltså ha en riktigt snabb spelare. Här är det klar fördel Josefine Öqvist. Hon gjorde ett utmärkt EM – och blev ju något överraskande till och med uttagen i Allstarlaget.
Alternativen här är för tillfället Sofia Jakobsson, Emmelie Konradsson, Olivia Schough och kanske även Antonia Göransson. Schough har varit en positiv överraskning sedan hon fick Sundhages förtroende. Jag tycker att Falkenbergstjejen snart borde få en rejäl chans i startelvan.
Däremot är jag frågande till Jakobsson och Konradsson. När det gäller Umeåspelaren är jag tveksam till hennes arbetskapacitet. När det gäller Jakobsson är det speluppfattning och bollbehandling som väcker frågor.
För två år sedan var jag övertygad om att det bara var en tidsfråga innan Jakobsson skulle vara en given landslagsforward. Sedan dess har jag bara blivit mer och mer frågande. Och insatsen mot Polen var rent usel. Jakobsson har snabbheten. Men hon slog knappt en passning till rätt adress. Och mot en snabb back blev hon ett lätt offer. För Jakobsson slår oftast bara bollen rakt fram och försöker springa ifrån sin motståndare.
Jag vet att Jakobsson har haft 1,5 struliga år bakom sig. Om hon bygger upp självförtroendet igen, och jobbar stenhårt med sitt passningsspel, så kanske hon kan komma tillbaka till hög landslagsklass igen. I nuläget tycker jag däremot att vi har yngre, mer intressanta spelare som borde gå före.
Kosovare Asllani och Lotta Schelin
Jakobsson och Schough är ju även tänkbara som forwards. Där är ju dock Kosovare Asllani och Lotta Schelin just nu Sundhages givna förstaval. Överhuvud taget har Sundhages anfallsspel i stort byggt på snabbhet. Något som är oerhört vasst när man leder, och får utrymme till kontringar. Men snabbhet är sällan effektivt mot samlade försvar.
Mitt inlägg med statistik över att våra forwards sällan avgör tävlingslandskamper väckte som väntat känslor hos er läsare. Siffrorna hör ihop med avsaknaden av en powerforward. För med nickstarka spelare i straffområdet är det betydligt lättare att slå hål på samlade försvar.
Exempelvis var det inte våra forwards som bröt dödläget någon gång under EM. I stället fick vi hål på motståndarna genom två fasta situationer, ett distansskott och ett självmål.
På forwardssidan har alltså förbundskapten Sundhage en del att fundera över. Det räcker ju inte med snabbhet för att slå hål på välorganiserade motståndare. Det krävs smarta löpningar för laget, löpningar som flyttar motståndarnas backar både i sid- och djupled. Mot Polen noterade jag att våra forwards – Schelin och Öqvist – jobbade väldigt dåligt mot det låga, polska försvaret.
De sprang för lite i sidled, och blev ofta stillastående, vilket gjorde att de var lättmarkerade. Följden blev att våra forwards ofta var steget efter sina backar.
Jag minns att den gamle skyttekungen Gary Lineker en gång i tiden fick frågan om hemligheten bakom varför han så ofta gjorde enkla mål i straffområdet.
”När jag ser att ett inlägg är på gång ser jag till att sätta hög fart in på en tom yta. Om bollen kommer dit säger ni experter att jag bara gör enkla mål. Om bollen inte kommer säger ni att jag alltid är på fel ställe…”
Att vara på rätt ställe handlar alltså både om känsla och om tur. Man måste chansa lite. Ligger man däremot ett steg bakom sin back gör man inga mål. Det gjorde exempelvis Lotta Schelin väldigt många gånger mot Polen. Hon såg ofta lite vilsen och tvekande ut. Med mer bestämdhet i straffområdet, och fler v-löpningar hade vår skyttedrottning gjort ännu fler mål.
I ämnet noterade jag hur norska stjärnskottet Ada Hegerberg gjorde som Lineker under EM. Hegerberg såg till att vara först in på en yta. Hon gjorde inga mål på det i EM, men räkna med att norskan kommer att göra många ”enkla” mål framöver…
Lotta Schelin gör ofta bra löpningar mot första stolpen i anfallens förstaskede, vilka har lett till mängder av mål. Men kommer inte bollen i skede ett känns hon vilsen. Mot Polen överglänstes Schelin av Öqvist, som faktiskt sprang både mer och bättre. Men det är Schelin som är vårt affischnamn, och vår bästa målskytt. Jag tycker att hon är given i startelvan. Men hon har snabbheten och tekniken för att kunna göra ännu fler mål. Förbundskapten Sundhage har sagt att Schelin borde titta på hur Olivia Schough löper. Förhoppningsvis kan Sundhage lära Schelin att springa smartare. Då blir Lyonstjärnan ännu bättre.
Mot Polen var alltså inte Asllani med. Hon är vår mest bolltrygga och smarta forward, och borde passa mot den typ av handbollsförsvar som Polen ställde upp. Och som garanterat även Bosnien och Färöarna kommer att använda sig av. Asllani har tveklöst gjort sig förtjänt av platsen bredvid Schelin. Fast jag vill se fler mål från PSG-proffset. Framför allt fler poänggivande mål. För sådana gör hon väldigt, väldigt sällan i gulblått.
Lina Hurtig
Bakom Schelin/Asllani finns alltså nämnda Öqvist, Jakobsson och Schough. Dessutom gav Sundhage lite speltid till Jenny Hjohlman i Polenmatchen. Hon är duktig, men jag ser henne inte som en landslagsspelare. Hjohlman har gjort fem spelmål i damallsvenskan. Jag har tjatat om Hjohlmans anfallspartner Lina Hurtig, och fortsätter göra det. 18-åringen har gjort dubbelt så många spelmål i damallsvenskan som Hjohlman. Hurtig är smart a la Asllani, men mer nickstark. Förhoppningsvis finns hon med i morgondagens A-landslagstrupp.
Kanske kan även Marija Banusic få en ny chans. Kristianstadstalangen var uttagen till Polensamlingen, men fick lämna återbud på grund av skada. Nu spelade hon 45 minuter mot Jitex senast, och det är ju drygt två veckor till nästa samling.
I kväll avslutades säsongen i England med finalen i WSL Continental cup. Arsenal besegrad Lincoln med 2–0 och tog därmed sin tredje raka titel i cupen.
Jag såg delar av finalen på en hackig stream. Det var på många sätt Arsenal mot Lincolns backlinje, anförd av de båda landslagsmittbackarna Casey Stoney och Sophie Bradley.
Den sista kvarten visade Kim Little varför skotskan är hotet mot svensk gruppseger i VM-kvalet. Det var nämligen Little som fixade segern. Med en kvart kvar frispelade hon Ellen White till 1–0. Och en stund senare gjorde Little 2–0 helt på egen hand.
Det var Arsenals 40:e stora titel. Det var också Lincolns sista match, i varje fall som Lincoln Ladies. När WSL nästa år får två divisioner tas Lincolns lag över av klassiska Notts County – som ju är världens äldsta fotbollsklubb.
Den engelska säsongen är alltså helt över. I helgen kan damallsvenskan också i praktiken vara över, för på söndag klockan 20.45 kan det vara avgjort – både i toppen och i botten.
Tyresö skall i morgon upp till bevis borta mot formstarka Piteå. Serietvåan bara måste få med sig tre poäng hem för att guldstriden skall leva vidare. Lätt blir det inte, men jag tror att Tyresö trots allt kommer att vinna.Och då sätter man samtidigt press på Malmö, som i söndagskvällens tv-match tar emot svårspelade Kif Örebro. Malmö drabbades ju av guldfrossa i fjol. Och det här är Malmös sportsligt sett svåraste match i den damallsvenska slutspurten. Lägg till lite frossa, och det skulle mycket väl kunna sluta med ett kryss.
Bottenstriden har jag redan behandlat i ett inlägg tidigare i veckan. Den bör inte avgöras i helgen. Men med den nerv som kommer in i slutet av säsonger är inte alla givna segrar lika givna längre. Vi kan alltså inte på förhand räkna in tre poäng för Mallbacken mot Sunnanå.
I Tyskland var det full omgång i går. Se alla mål därifrån på den här länken. Från omgången visades ju Potsdam–Duisburg på svenska Eurosport. Jag såg bara matchen sporadiskt, men det jag såg och hörde så tyckte jag att kommentatorsparet Marcus Bühlund och Elin Ekblom Bak skötte sig bra.
Sportsligt sett tyckte jag att Potsdams defensiv kändes minst sagt darrig. Det var inget försvarsspel som vinner några titlar, och bottentippade Duisburg var inte långt ifrån att sno med sig en poäng. Potsdams spel lär definitivt inte ha skrämt Lyon inför lagens sannolika Champions Leaguemöte senare i höst.
Antonia Göransson fick ingen speltid för Potsdam. Däremot var Sofia Jakobsson med i Cloppenburgs startelva för första gången. Nykomlingen fick dock storstryk (4–0) mot Frankfurt.
Efter tre omgångar av Frauen-Bundesliga ligger nu de fyra favoritlagen i topp. Det gör de troligen även efter helgens omgång. Från den direktsänds en match på DFB-tv, nämligen morgondagens drabbning mellan Frankfurt och Leverkusen, med avspark 13.00.
I morgon spelas även en match i den franska ligan, intressanta svenskmötet Montpellier–PSG. Om det nu blir ett svenskmöte. Kosovare Asllani var ju inte i spelbart skick förra veckan. Frågan är om hon är det i morgon.
Matchen startar 16.05, och sänds på franska Eurosport. Här är en länk.
Asllani är för övrigt med mycket stor sannolikhet personen bakom dagens roligaste inlägg på twitter. Det lades upp av PSG:s amerikanska forwardstalang Lindsey Horan, och var faktiskt på svenska:
”Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn.”
Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn;) 💃
Utöver de båda tv-matcherna spelas övriga matcher i både Tyskland och Frankrike på söndag. Topplagen har motstånd som talar för säkra segrar.
Slutligen en notering från BeNe League. I och med kvällens matcher har lagen nu spelat fem eller sex matcher. Ett lag är utan poängförlust, och det är lite oväntat Heerenveen. Än mer anmärkningsvärt är att lagets 17-åriga supertalang Vivianne Miedema (född den 15 juli 1996) leder skytteligan i utklassningsstil efter att hon gjort hela tolv mål på de inledande fem matcherna. Och det är inte så att hon gjort typ sju–åtta mål i en match, utan hon har fördelat dem så jämnt det bara går: 2–2–2–3–3 – vilket är extra imponerande.
Miedema fick nyligen debutera för Hollands A-landslag i tävlingssammanhang genom ett sex minuter långt inhopp mot Albanien i VM-kvalet. Hon lär nog snart ha spelat väldigt många fler minuter på landslagsnivå.
Malmö kopplade ett ännu starkare grepp om SM-guldet, och det gjordes en mängd svenskmål runt om i Europa.
Det viktigaste gjordes av helgens svensk – Louise Fors. När hennes Liverpool fick straff i slutet av den första halvleken av den direkt avgörande guldfinalen i WSL så fick svenskan förtroendet. Hon gjorde inget misstag, och blev matchvinnare när klassiska Liverpool FC Ladies tog sitt första ligaguld någonsin.
Till slut vann Liverpool med 2–0 efter att även isländska Katrin Omarsdottir blivit målskytt. Se de båda målen här:
Det är således anledning att skicka en stor gratulation i riktning Liverpool. Och visst känns det som att det är läge för Pia Sundhage att kolla in Fors lite extra? Liverpoolmittfältaren är ju en bolltrygg spelare, och dessutom ett högklassigt vapen vid fasta situationer.
I den franska seriefinalen spelade Lotta Schelin en av huvudrollerna. Svenskan gjorde Lyons 2–0-mål i 3–0-segern. Och när Louisa Necib gav Lyon ledningen var det på retur från ett skott avlossat av Schelin. Ett mål och ett assist är ju förstås ett lysande facit för Schelin. Höjdpunkter från matchen går att se på den här länken.
I den franska ligan blev dessutom Josefine Öqvist tvåmålsskytt när Montpellier vann med 7–0 borta mot Soyaux.
Så till damallsvenskan. Malmö vann med 1–0 borta mot Kristianstad, och är nu väldigt nära det tredje SM-guldet på fyra år. Formstarka Manon Melis följde upp sitt hattrick från VM-kvalet med att göra matchens enda mål. Se det på det här klippet, där det för övrigt är total förvirring om vilka som intervjuas:
Thora Helgadottir:s nolla höll även över gårdagens match. Men på klippet ovan noteras att den var i rejäl fara under den första halvleken. Samt att Malmö kanske trots allt lider av lite guldfrossa även den här hösten.
Melis tre mål för Hollands Oranjevrouwen från VM-kvalmötet borta i Albanien hade jag inte hittat någon länk på tidigare. Inte förrän nu:
Utöver Melis gjorde även Renee Slegers mål i Albanien. Hon gjorde även ett i går när Linköping slog Jitex med 4–0. Även Tyresö hade målkalas mot ett bottenlag, 5–0 hemma på Mallbacken. Det innebär att läget i bottenstriden är i princip oförändrat – det är bara en match mindre för värmländskorna att kravla sig över strecket.
Lördagens Vittsjöseger i Göteborg gör att LFC nu närmast säkrat tredjeplatsen. Göteborg och Örebro gör upp om den fjärde och sista medaljen.
I Tyskland var det cuphelg. En rejäl skräll blev det när Essen slog ut Potsdam med 3–2 efter att fjolårets Potsdamspelare Sara Doorsoun-Khajeh gjort segermålet. Resultatet var extra anmärkningsvärt då Potsdam ledde med 2–0 efter mål av Genoveva Anonma och Ada Hegerberg.
Jag trodde inför säsongen att Potsdam skulle ha Anna Sarholz i målet. Men Ann-Katrin Berger har fått förtroendet hittills på säsongen. I dag ångrar nog Potsdamtränare Bernd Schröder den uttagningen, för Berger stod för två grova tavlor i Essen – dels vid 2–2, dels vid segermålet. Se själv på det här klippet. Antonia Göransson började för övrigt på bänken, men byttes in på slutet.
För Cloppenburg blev Sofia Jakobsson målskytt. Se hennes och en mängd andra mål från helgens tyska cupmatcher på det här klippet.
Caroline Seger avgjorde alltså gårdagens VM-kvalkamp för Sverige. Det var hennes första tävlingsmål för Sverige på över tre år.
Segers senaste tävlingsmål kom den 21 augusti 2010, och var också i dubbel bemärkelse ett Segermål. Då vann vi nämligen i det förra VM-kvalet mot Tjeckien med 1–0.
Seger gör alltså sällan mål. Men de senaste hon har gjort i tävlingsmatcher har varit betydelsefulla. Det visar sig vara tvärtemot hur det ser ut för vår andra lagkapten, Lotta Schelin.
Jag har ju ofta förr skrivit att jag vill se Lyonstjärnan göra fler matchvinnande mål. Men jag hade faktiskt inte trott att hennes siffror var så dåliga som de är. För när jag efter gårdagens seger satte mig och kollade upp vilka spelare som har gjort landslagets viktiga mål de senaste åren var det Schelins statistik som förvånade.
Pia Sundhage och Lilie Persson
Det visade sig att vår forwardsstjärna nästan aldrig är matchvinnare i landslaget. Jag tycker att de uppgifterna jag fått fram är riktigt intressanta – och väl värda för Pia Sundhage och Lilie Persson att ta en funderare över.
Eftersom vi inte behövde kvala till EM handlar det om målen från VM 2011, OS 2012 och från EM i år. Totalt ser den svenska poängligan i tävlingsmatcher 2011–13 ut så här, inklusive gårdagens match:
Så långt allt gott för Schelin. Tio mål är förstås bra i sig.
Fast personligen tycker jag alltså att den viktigaste poängligan är den över vilka som gör de poänggivande insatserna. För att ni skall förstå hur jag räknar redovisar jag alla poänggivande insatser här:
OS 2012
Sydafrika, 4–1
2: Dahlkvist (7), 1: Fischer (3)
Japan, 0–0
1: Lindahl (3)
Kanada, 2–2
1: Sofia Jakobsson
EM 2013
Danmark, 1–1
1: Fischer (4)
Finland, 5–0
2: Fischer (6), 1: Kristin Hammarström
Italien, 3–1
2: Schelin (3), 1: Självmål
Island, 4–0
2: Marie Hammarström (4), 1: Kristin Hammarström (2)
Lisa Dahlkvist
Totalt ger det följande lista över fixade poäng från de tre mästerskapen:
7) Lisa Dahlkvist
6) Nilla Fischer
4) Marie Hammarström
3) Hedvig Lindahl och Lotta Schelin
2) Jessica Landström och Kristin Hammarström
1) Therese Sjögran, Sofia Jakobsson och självmål.
* Räknar man in gårdagens match skall Caroline Seger in på två poäng och Kristin Hammarström upp på tre.
Det innebär att Lotta Schelins totalt tio mål under treårsperioden bara lett till tre svenska poäng. Hennes mål är således bara värda 0,3 poäng i snitt.
Motsatsen i det här fallet är Lisa Dahlkvist, som gjort fyra mål – alla av avgörande betydelse. Tyresömittfältaren har ordnat sju svenska poäng, vilket gör att hennes mål i snitt givit 1,75 poäng.
Det finns ju brister i aktuellt sätt att räkna, bland annat kan ju 2–0-mål ibland ge två poäng, ibland noll.
Därför kollade jag också hur många gånger olika spelare har givit Sverige ledningen, eller kvitterat, under aktuell period. Det visades sig dock inte gynna Lotta Schelin.
Som en parentes noterade jag att Sverige bara gjort ett kvitteringsmål under perioden, men desto fler ledningsmål. Total fick jag följande utfall:
4: Nilla Fischer (tre ledningsmål och en kvittering)
3: Marie Hammarström
2: Lisa Dahlkvist
1: Jessica Landström, Therese Sjögran, Josefine Öqvist, Lotta Schelin och Caroline Seger. Plus ett självmål.
Nilla Fischer
Schelin har alltså bara gjort ett lednings- eller kvitteringsmål på tre år. Utan hon har gjort nio av sina mål när vi redan varit i ledning. Noterbart också att hennes nuvarande forwardskollega Kosovare Asllani inte alls finns med i statistiken över viktiga mål. Det här är verkligen inga bra siffror för ett forwardspar i ett av världens högst rankade landslag. Eller hur?
Det finns anledning för mig att återkomma till de här siffrorna längre fram. Men en spontan tanke är ju att Pia Sundhage borde se till att trion Fischer, Dahlkvist och Hammarström finns i närheten av motståndarnas mål när matcher avgörs, eller när Sverige jagar mål i slutet av matcher.
Caroline Seger och Lotta Schelin gjorde målen som trots allt gav oss en bra start på VM-kvalet. För 2–0 mot Polen innebär tre poäng – vilket var det viktigaste med dagens match.
Fast matchen visade mer vilka svagheter som finns i det svenska laget, än vilka styrkor vi har. Positivt dock att Seger nickade in segermålet. Jag har ju kritiserat hennes produktion. Den kritiken försvinner inte bara för att hon avgör en match, men i dag skall hon ha stort beröm för att hon nog var den svenska spelare som visade störst vilja, och dessutom alltså var den som fick hål på den polska muren.
Caroline Seger
Däremot undrar jag ganska mycket över hur Pia Sundhade matchade laget. Våra djupledsspelare (Schelin, Josefine Öqvist och Sofia Jakobsson) fick inget utrymme, och var som jag ser det våra sämsta spelare. Sundhage valde trots det att byta in en fjärde (Jenny Hjohlman) på slutet. Där är jag inte alls med i hur förbundskaptenen tänkte.
Men mer funderingar kring matchen i ett senare inlägg. Nu skall jag först äta, och sedan kika lite på Schweiz–Serbien, här är en länk till den matchen.
I morgon går Sverige alltså in i VM-kvalet i Malmö, mot Polen. Avspark är 17.30 och matchen visas på Tv4sport.
Vad jag förstått från dagens träning och presskonferens – som du kan se i sin helhet här – så blir det 4-4-2 och följande spelare från start: Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström, Therese Sjögran – Lotta Schelin och Josefine Öqvist.
Therese Sjögran och Caroline Seger
Under samlingen har man också jobbat lite med ett alternativt spelsystem, i form av 4-1-3-2. Där har Caroline Seger använts både i rollen som mittfältslibero och i den centrala, offensiva rollen. Det berättade man om på presskonferensen, och det berättar Seger om i det här inslaget.
Jag tycker att det låter spännande. För visst pratade Seger på presskonferensen om att hon fortfarande ser sig som en potentiell poängspelare. Men är man 28 år och har gjort noll mål och ett assist på de tre senaste mästerskapen så kanske man skall sluta drömma. Det är bättre Seger får en utpräglad, defensiv roll, och släpper poängfixandet till de som är bättre på det. Och jag tror att Seger kan bli utmärkt som mittfältslibero framöver.
Men det är ett ämne att återkomma till. För när kvalet startar väljer Pia Sundhage att spela med det gamla, invanda systemet. Det tycker jag är klokt. Det finns gott om tid att jobba in förändringar innan VM-slutspelet, exempelvis i två stycken Algarve cup. Och det vore bara dumdristigt att experimentera mot Polen. För i morgon är tre poäng högsta prioritet.
På testfronten har jag förstått att man även prövat Antonia Göransson lite som vänsterback under samlingen. Kanske att hon får testa den positionen under några minuter i morgon, om resultatet i matchen går med oss.
Normalt skall Sverige vinna hemma mot Polen med minst två–tre måls marginal. Men skulle vi bara vinna med ett är det också ok – för som sagt, viktigast är tre poäng.
Det blir alltså som väntat Josefine Öqvist som ersätter Kosovare Asllani bredvid Lotta Schelin. Öqvist gjorde som jag tidigare berättat två mål för sitt Montpellier förra helgen. De båda finns med i det här målsvepet från de franska ligan:
* Apropå Frankrike så lyckades jag inte hitta någon stream till deras möte med Tjeckien i kväll. Jag har alltså ingen aning om hur det såg ut spelmässigt. Däremot vet jag att fransyskorna vann med 2–0 (1–0) efter mål av Wendie Renard och Louisa Necib.
Jag vet också att nye franske förbundskaptenen Philippe Bergeroo startade med Amandine Henry på centralt mittfält. Det var en nyordning i min smak. Däremot var det överraskande att Sabrina Delannoy petade Laura Georges i mittförsvaret. Här är hela den franska startelvan: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Delannoy, Renard, Jessica Houara – Henry, Camille Abily – Elodie Thomis, Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.
* Utöver Sverige–Polen spelas ytterligare sex VM-kvalkamper i morgon. Den klart mest intressanta är förstås den potentiella gruppfinalen Tyskland–Ryssland i grupp 1. Där blir det extra intressant att se hur mycket publik som kommer för att hylla Europamästarinnorna.
* Apropå publik har Pia Sundhage framfört åsikten att drygt 5000 sålda biljetter till morgondagens match i Malmö inte är någon bra siffra. Jag håller med, och tycker att det är bra att Sundhage sätter press på sin arbetsgivare, Svenska Fotbollförbundet.
I länkad artikel säger Sundhage att:
”Jag är bara förbundskapten så jag förväntar mig att marknad och kommunikation gör sitt. Det har experter som håller på med, det kan inte jag…”
De experterna har knappast imponerat förr om åren. Jag vill avvakta den slutliga siffran på morgondagens match innan jag betygsätter deras arbete nu. Men…
Jag inser att jag inte har sammanfattat EM riktigt ännu. Det ligger ett halvskrivet inlägg, som jag kanske får klart någon gång.
Men nu står VM-kvalet för dörren, och det har förstås varit högprioriterat att göra en riktigt rejält genomgång av alla Europas sju grupper. Och här är den.
Upplägget är ju sådant att Europa har åtta platser till 2015 års mästerskap i Kanada. De sju gruppsegrarna samt en tvåa är det som får platserna.
Den bästa tvåan tas fram på följande sätt:
1) Först går de fyra tvåor som har bäst poäng i sina möten med gruppernas etta, trea, fyra och femma vidare. Mötena med gruppjumbon räknas alltså bort.
2) De fyra tvåorna spelar playoff i semifinal och final nästa höst. Datumen för semifinalerna är 25/26 och 29/30 oktober, och finalen spelas 22/23 och 26/27 november.
Här kan man ju faktiskt ifrågasätta hur sportsligt rättvist de fyra första lagen väljs ut. Alla har ju olika tufft motstånd. Följer man Uefas upplägg från EM borde det kanske ha varit lottning om vilka fyra tvåor som skall gå till playoff. Eller?
Det var bara en reflektion. Jag är ju emot lottning, så jag föredrar det aktuella upplägget – även om det har ganska stora rättvisebrister.
Det om reglerna. Nu har det blivit dags att komma till saken, genomgången av Europas kval grupp för grupp:
Grupp 1:
Tyskland, Ryssland, Irland, Slovakien, Slovenien och Kroatien.
* Här blir det Tyskland före Ryssland. Allt annat vore en jätteskräll. Tyskland står i särklass, och ryskorna visade i EM att man har kvalitet. Det som är mest intressant kring Tyskland blir att se hur Silvia Neid väljer sitt lag. Alltså om hon fortsätter med det ungdomliga lag hon tvingades spela i EM, eller om hon väljer att plocka in alla de rutinerade spelare som missade mästerskapet på grund av skador i startelvan.
Ryssland är alltså given tvåa i tipset. Anförda av stjärnan Elena Morozova skall ryskorna ha bra chans att samla så många poäng mot övriga lag att man kan slå sig in bland de fyra playoffnationerna.
Övriga fyra nationer kanske kan sno någon poäng mot ryskorna på hemmaplan. Fast jag är inte så säker på att det blir så.
Det skulle kanske vara Irland då. Det är nämligen ett svårspelat lag, som sällan förlorar stort. Men deras kvalitet är inte i närheten av Tysklands, och de skall inte heller räcka till för att rå på Ryssland i längden. Men Emma Byrne är en duktig målvakt. Hennes tre klubbkompisar i Arsenal Ciara Grant, Niamh Fahey och Yvonne Tracy samt Sverigebekanta Fiona O’Sullivan (numera i tyska Freiburg) är ytterligare klasspelare i det irländska laget.
Hos serieledarna i elitettan, Eskilstuna United, hittar vi ännu en duktig irländska. Det är förstås mittbacken Louise Quinn som avses. Hon är ett av huvudskälen till att Eskilstuna kan vara på väg mot damallsvenskan.
Slovakien och Slovenien är profillösa lag som inte skall ha med toppstriden att göra. Slovakiskorna är dock lite starkare som lag, och bör kunna ge Irland en match om gruppens tredjeplats.
Slovenien slutade före Kroatien i EM-kvalet, och bör kunna göra det igen. Det trots att Kroatien har två spelare i Frauen-Bundesliga (Martina Tufekovic, Hoffenheim och Iva Landeka, Jena). Det kroatiska laget är ändå totalt sett så svagt att man troligen slutar sist i gruppen.
Grupp 2:
Italien, Spanien, Tjeckien, Rumänien, Estland och FYR Makedonien.
* Det här är en betydligt mer öppen grupp, i varje fall kan kampen om gruppsegern bli jämn. Både Italien och Spanien spelade kvartsfinal i EM, och visade att man håller god kvalitet. Jag tror att Melania Gabbiadini leder italienskorna till gruppseger. Men det lär inte gå i närheten av lika smärtfritt som i EM-kvalet där man inte släppte in ett enda mål.
Ungdomliga Spanien är ju som sagt en värdig utmanare. Anförda av Tyresöduon Veronica Boquete och Jennifer Hermoso lär spanjorskorna pressa Italien ända in i kaklet.
Och det finns fler farliga lag i gruppen. Tjeckien och Rumänien slåss nog i första hand om tredjeplatsen, men båda lagen har kapacitet att kunna sno någon poäng mot toppduon, vilket i sin tur gör att grupptvåan riskerar att missa playoffspelet.
Tjeckien först. Laget inledde EM-kvalet med att spela 1–1 borta mot Österrike, i en match som borde ha vunnits. Höjdpunkter från den matchen ser du här:
Tjeckiskorna tappade lite i slutet av kvalet, och hamnade ganska långt bakom Danmark och Österrike i sluttabellen. Men det finns kvalitet i det tjeckiska laget. I Sverige känner vi ju exempelvis väl till Kif Örebros tvillingar Irena och Lucie Martinkova, och i tyska Duisburg spelar Lucie Vonkova.
Irena Martinkova
Lucie Martinkova
Rumänien spurtade bra i EM-kvalet och slutade faktiskt före Schweiz i grupp 3. Man var trea, bara fyra poäng bakom Spanien. Faktum är att rumänskorna avslutade gruppen med att vinna med 4–2 hemma mot schweiziskorna och sedan spela 0–0 borta mot Spanien. Så Rumänien är inte ofarligt. Varningsflaggen är hissad.
Den rumänska storstjärnan är förstås Fortuna Hjörrings vänsterfotade forward Laura Rus. Hon gjorde sju mål i EM-kvalet. I fjolårets Champions League gjorde hon elva för sin dåvarande klubb, cypriotiska Apollon Limassol. Det innebar att rumänskan vann hela turneringens skytteliga.
Slutligen i gruppen har Makedonien två framtidsspelare i Tysklandsproffsen Natasa Andonova (Potsdam) och Gentijana Rochi (Cloppenburg) – som båda är tonåringar när kvalet drar i gång. Men som lag är Makedonien väldigt ihåligt, och man lär inte kunna hota gruppens topplag. Fast Andonova är verkligen otroligt intressant. Får hon vara skadefri tror jag att hon kommer att vara en av Bundesligas allra bästa spelare i vinter.
Grupp 3:
Danmark, Island, Schweiz, Serbien, Israel och Malta.
* Här har vi den allra mest öppna gruppen. Inte mindre än tre lag gör upp om gruppsegern. Och det gäller nog att vinna, för snor topplagen poäng av varandra så är risken uppenbar att grupptvåan missar playoff.
Katrine S Pedersen
Danmark är favorit, och får också mitt tips. Anförda av Pernille Harder och veteranen Katrine S Pedersen bör danskornas passningsorienterade spel göra att man följer upp sitt EM-brons med en VM-plats. Men Island och Schweiz är svåra motståndare, så den danska resan mot Kanada kan bli skakig.
Man åker ju exempelvis inte till Reykjavik och bara hämtar tre poäng. Även om isländskorna blev överkörda av Sverige i EM:s kvartsfinal så har man ett lag som kan skaka de allra bästa i världen, när man har en bra dag. Framför allt finns det en offervilja hos isländskorna som är berömvärd.
Men laget är skadekänsligt. Det är otroligt viktigt för dem att nyckelspelarna Thora Helgadottir, Sif Atladottir, Sara Björk Gunnarsdottir, Margret Lara Vidarsdottir och Holmfridur Magnusdottir är friska. I EM tycker jag att Dagny Brynjarsdottir fick sitt genombrott, vilket gör att collegespelaren (Florida State) numera också kanske skall räknas in bland nyckelspelarna.
Är nämnda spelare i form är Island en allvarlig utmanare om gruppsegern. Ett par skador och man riskerar att bli trea.
För Schweiz borde vara ett lag för VM. Man har flera spelare i europeiska topplag än vad Danmark och Island har. I första hand tänker jag på Ramona Bachmann (Malmö), Lara Dickenmann (Lyon), Ana Maria Crnogorcevic (Frankfurt), Lia Wälti (Potsdam), Noelle Maritz (Wolfsburg) och Vanessa Bürki (Bayern München).
Totalt har Schweiz faktiskt tio spelare i Frauen-Bundesliga, även om en av dem, backen Lara Keller (USV Jena) tyvärr drog av korsbandet i premiären av den tyska ligan häromveckan.
Ramona Bachmann
Schweiz har alltså flera etablerade stjärnor. Man har också fina talanger på väg uppåt. Man spelade i F20-VM i fjol, och nämnda Maritz är född 1995, precis som två andra spelare som bankar på dörren till landslaget; Audrey Wuichet och Carmen Pulver.
Schweiz svaghet i EM-kvalet var defensiven. I kvalet till VM 2011 vann man sin grupp närmast före Ryssland. I playoff föll man sedan först mot England. Och i ”andra chansen” slog man först ut Danmark, för att sedan försvinna mot Italien. Det skapade förväntningar inför EM-kvalet, som dock blev rent fiaskoartat. Schweiz slutade fyra i sin grupp efter att bland annat ha förlorat borta mot blåbärsnationen Kazakstan.
Men det finns alltså kvalitet i truppen. Och får bara förbundskapten Martina Voss-Tecklenburg ihop laget kan Schweiz till och med vinna gruppen. Fast jag vågar inte tro på det, utan väljer Island som tvåa i mitt tips.
Men det står mellan tre lag. Serbien skall inte vara något hot mot de tre topplagen, även om man nådde 2–2 hemma mot England i EM-kvalet. Serbiens mest intressanta spelare är forwardstalangen Jovana Damnjanovic, som provspelade för Linköping i våras, men hamnade i Wolfsburg.
Israel och Malta är utfyllnad. Israel blev poänglöst i EM-kvalet, och Malta åkte ut redan i förkvalet. Mot de här båda lagen kan topplagen göra massor av mål, vilket kan hjälpa grupptvåan att kvala in bland de fyra bästa – trots att det kan bli jämnt mellan gruppens tre topplag.
Grupp 4:
Sverige, Skottland, Polen, Nordirland, Bosnien-Hercegovina och Färöarna.
* Sveriges väg mot Kanada ligger vidöppen. Vi har nämligen fått en fantastiskt gynnsam lottning. Visst är Skottland på gång, liksom Polen, men den här gruppen måste vi bara vinna.
Det är skotskorna som är det största hindret. Och de leds ju som bekant av en svenska, Anna Signeul. Hon var ytterst nära att ta hem laget till Sverige, och sommarens EM-slutspel. Men på övertid i förlängningen av den andra playoffmatchen förstörde spanska Tyresöstjärnan Veronica Boquete den skotska drömmen. Minns du inte dramat så finns det på det här klippet:
Den som hade det allra värst den där oktoberkvällen i Spanien i fjol var mittbacken Rachel Corsie. Hon drog nämligen av korsbandet i knät i den 79:e minuten, och fick sedan se Spanien vinna på övertid från sidan. Då fanns även den andra ordinarie mittbacken Ifeoma Dieke på skadelistan.
Under VM-kvalet lär båda spela viktiga roller, vilket ökar stabiliteten framför superrutinerade målvakten Gemma Fay – som räknas in för en bit över 150 landskamper.
Skottlands stora spelare är annars liten, jag tänker förstås på Arsenals lysande speluppläggare Kim Little. Henne hade jag gärna haft i det svenska laget. Hon är definitivt en personlig favorit, en spelare vårt landslag får se upp med. Om man nu skriver så om någon som heter Little?
I Arsenal finns numera även före detta Tysklandsproffset Emma Mitchell. Andra profiler i det skotska laget är Sverigeproffsen Dieke och Jane Ross (båda Vittsjö) samt Hayley Lauder (Mallbacken). I tyska Potsdam hittar vi snabba yttermittfältaren Lisa Evans och i franska Montpellier nickstarka powerforwarden Jennifer Beattie.
En spelare som borde vara aktuell igen är rutinerade skyttedrottningen Julie Fleeting. 32-åringen var först skadad och sedan mammaledig under EM-kvalet. Nu har hon gjort comeback i Celtic, och med ett facit på 116 mål på 120 landskamper skulle det förvåna om hon inte snart är tillbaka i Signeuls lag.
Skottland har alltså ett antal duktiga spelare. Och i enstaka matcher kan de säkert båda ta poäng, och även besegra Sverige. Men i längden skall skotskorna inte räcka till. I EM-kvalet föll man exempelvis med 2–0 och 5–0 mot Frankrike. Sverige borde kunna göra liknande resultat.
Det är Sverige och Skottland som skall bli etta och tvåa. Övriga lag bör inte ha med topplaceringarna att göra. Polen kan bli bra på sikt. De har talanger på uppgång, bland annat vann de ju oväntat F17-EM i år efter att ha slagit Sverige i finalen.
Polskorna gjorde också ett hyfsat EM-kval, där de drog på sig tre förluster. De föll i båda matcherna mot Italien, och i en mot Ryssland. Man snodde en poäng av ryskorna, vilket var starkt gjort. Mindre imponerande var att man även noterades för ett kryss mot svaga Grekland.
Polskorna har alltfler utlandsproffs. Inte minst har man tre målvakter som spelar utomlands. Katarzyna Kiedrzynek har nyligen skrivit på för franska PSG och Daria Antonczyk för holländska Ajax. Dessutom har Polen fyra spelare i tyska Frauen-Bundesliga. En av dem är målvakt, och samtliga – målskytten Agnieszka Winczo, mittfältaren Marta Stobba, målvakten Dominika Wylezek och backen Dagmara Grad – är lagkompisar med Sofia Jakobsson i nykomlingen Cloppenburg. Ytterligare två polskor finns i tyska andraligan, i Blau Weiss Hohen Neuendorf, Jolanta Siwinska och Patricia Pozerska.
Dessutom har Polen lagom till VM-kvalet värvat in etablerade backen/defensiva mittfältaren Nikki Krzysik från USA. Krzysik har spelat i amerikanska landslag upp till och med U23, och var lagkapten för WPS-laget Philadelphia Independence sista året innan WPS lades ner. Men eftersom hon inte representerat USA på A-landslagsnivå var det möjligt för henne att börja spela för Polen.
Bästa polska målgöraren i EM-kvalet med åtta fullträffar var 30-åriga Anna Żelazko, som till vardags representerar etablerade Champions Leagueklubben Unia Raciborz. På det här klippet gör Zelazko mål både från straffpunkten och på nick vid 2–0-segern mot Grekland i EM-kvalet:
Zelazko i all ära. Polens mest intressanta forward debuterade i A-landslaget för någon vecka sedan, och blev målskytt direkt. Jag tänker på 16-åriga Ewa Pajor, som ledde det polska F17-landslaget till det mycket överraskande EM-guldet i somras.
Minns att polskorna då slog Sverige i finalen med 1–0. I Polen har man 16-årsgräns för sin Extraliga. Men Pajor fick dispens för att spela där tidigare. Hon var 15 år och 133 dagar vid debuten, och behövde bara två minuter innan hon gjorde sitt första mål för sitt Medyk Konin.
Den 3 december fyller hon 17, och har utöver guldet i F17-EM också lett sin klubb till en polsk cuptitel. I finalen mot storlaget Unia Raciborz gjorde Pajor båda Konins mål. Matchen slutade 2–1.
Här är en hyllningsvideo till kvicka och tekniska Pajor, där man får se ett par riktigt fina mål:
Varken Pajor eller Katarzyna Konat – också född 1996, och som också redan har debuterat i A-landslaget – finns med i truppen till lördagens möte med Sverige. De skall i stället till Slovenien och spela kvalomgång 1 till F19-EM, där Polen ställs mot just Slovenien, Italien och Albanien. Men räkna med att de båda talangerna kommer att dyka upp i Polens lag senare under VM-kvalet. I truppen saknas för övrigt även Zelazko. Där vet jag dock inte skälet.
Polen lär bli grupptrea, även om Nordirland inte får underskattas. Det nordirländska laget är utan namnkunniga stjärnor, men nordirländare brukar kunna visa härlig attityd och fajtervilja. Och hösten 2011 visade fotbollstjejerna just sådan attityd i EM-kvalet, och vann mycket överraskande hemma mot Norge med 3–1, trots att norskorna vann hörnorna med 16–2. Nordirland spelade även 2–2 borta mot Belgien i EM-kvalet, och samlade totalt ihop elva poäng i den tuffa grupp där även Island, Ungern och slagpåsen Bulgarien ingick.
Bilder från 2–2-mötet i Belgien har du här:
Bosnien-Hercegovina var antagligen det bästa laget i den näst lägsta seedningsgruppen. Det innebär dock inte att de skall kunna skapa några problem för Sverige. I EM-kvalet tog man tio poäng, fyra mot Grekland och sex mot Armenien. Lagets stora stjärna är Potsdams Lidija Kulis, som ju var på lån i Linköping i våras. Hon gjorde sju av Bosniens tolv mål i EM-kvalet.
Noterbart här är att Bosnien även har en svensk i laget. Herrljungatjejen Iris Kadric som bland annat spelat för Frisco, Falköping KIK och Vara SK har dubbla medborgarskap, och har valt att spela för Bosnien. I Sverige kom hon som längst till ett 30-mannaläger på Bosön med F17-landslaget. Nu kan hon komma att möta sitt hemland i VM-kvalet.
Färöarna då? Ja, det skall kunna bli tvåsiffrigt mot dem i båda mötena. För det här är ett totalt profillöst lag, som bara är med i gruppen som utfyllnad. Rankingen är så låg att man tvingas kvala för att vara med i VM-kvalet.
EM-kvalet fick man däremot inte deltaga i. Då slutade laget sist i ena förkvalet efter förluster mot Georgien och Armenien, och seger mot Malta. Armenien noterades sedan för åtta raka förluster och 2–44 i sin kvalgrupp.
I förkvalet till VM-kvalet lyckades Färöarna bättre, och vann sin grupp före Montenegro, Georgien och Litauen. Det säger dock inte så mycket, för nivån på det där förkvalet var minst sagt usel.
Grupp 5:
Norge, Holland, Belgien, Portugal, Grekland och Albanien.
* Det här är en tuff grupp för Norge, som dock givetvis är storfavoriter. Norskorna visade under EM att man har något på gång, en bra blandning av gammalt och ungt. Ge Even Pellerud något år till och laget kan vara redo för att göra resultat även i VM och OS.
Men vägen till Kanada blir alltså inte lätt för norskorna. Holland lär vara rejält revanschsuget efter att man totalt sett underpresterade i EM. Det är på ett sätt konstigt att säga så om ett lag som tog poäng av Tyskland.
Men Holland föll med 1–0 mot Island, blev näst sist i EM-slutspelet, och lämnade Sverige utan att ha gjort mål. Skyttedrottningen Manon Melis var riktigt blek, och vill säkert ha en chans till att visa att hon kan prestera när det verkligen gäller.
Holland var däremot väldigt stabilt i EM-kvalet. De förlorade bara en match – mot England. Och de släppte bara in två mål. Det vittnar om att laget vet hur man tar sig igenom ett kval.
Utöver Holland så har även landets södra granne Belgien ett bra lag på gång. Det är kanske inte så namnkunnigt, även om Juvisys Janice Cayman är en riktigt duktig spelare. Och vi har ju ytterbacken Lorca van de Putte i damallsvenskan, Kristianstad.
Men BeNe League är ett lyft, där spelarna får fler högklassiga matcher. Och i EM-kvalet hängde belgiskorna på Norge och Island ända in i kaklet. Här exempelvis bilder från Belgiens 1–0-seger mot Island. Det är 20-åriga talangen Tessa Wullaert som gör målet:
Norge har dock ett mentalt övertag på Belgien, då man vann båda mötena i EM-kvalet med uddamålet. Men belgiskorna tog totalt sett fler poäng mot övriga lag, och var bara fyra poäng bakom i sluttabellen. Så Norge är varnat.
Portugal är inte heller helt oävet. Laget tog i och för sig bara sex poäng i EM-kvalet. Men man föll sällan med stora siffror, och man har fyra spelare i Frauen-Bundesliga – vilket vittnar om kvalitet. Kanske kan portugisiskorna sno någon poäng här och var?
Grekland och Albanien är ren utfyllnad. Mot dem skall de tre topplagen kunna ösa in mål, och grundlägga en bra målskillnad.
Men jag ser ändå en uppenbar risk att de tre topplagen kommer att tappa poäng lite här och där, vilket gör att grupptvåan här riskerar att missa playoff. Det gäller alltså att ta hem gruppen…
Grupp 6:
England, Ukraina, Vitryssland, Wales, Turkiet och Montenegro.
* Här skall England vara i särklass. Visst spelade Ukraina EM-slutspel 2009, och var i playoff i fjolårets kval. Men där blev man utmanövrerade av Island.
Så om England bara har kommit över den snöpliga sistaplatsen i EM så bör man rusa igenom den här gruppen.
De hot man kan se är att det har varit oro i truppen, att man har målvaktsproblem samt att det är jobbiga resor till Ukraina och Vitryssland. Fast de problemen skall inte vara så stora att de kan förhindra en engelsk promenadseger.
Det mest spännande blir nästan att se vad England hittar för ny förbundskapten, och vad hen ställer för lag på benen. Det är ju så att flera engelska spelare valde att tacka nej till spel under Hope Powell. Kanske kan exempelvis Katie Chapman vara aktuell för comeback nu? Och hur blir det med Jodie Taylor, kommer hon till slut att få sin chans att spela för Lionesses, som laget kallas?
Min gissning är att grupptvåan här kommer att missa playoff, eftersom övriga lag i gruppen kommer att sno poäng av varandra lite härs och tvärs.
Wales är starka på hemmaplan. De har en härligt aggressiv spelare i Jessica Fishlock, som gjort succé både i Australien och USA under det senaste året. I NWSL var hon så bra att hon kom med i ligans allstarlag. I det laget bildade Fishlock mittfält med Lauren Holiday (före detta Cheney), Diana Matheson och Lori Chalupny. Framför sig hade de Abby Wambach och Sydney Leroux. Det låter väl som ett hyfsat lag?
Ukraina och Vitryssland lär ta en hel del poäng på hemmaplan. Det är två lag som inte skall underskattas. Ukrainskorna känns dock lite vassare och känns som favorit till andraplatsen i gruppen, närmast före walesiskorna och vitryskorna.
Turkiet och Montenegro är däremot gruppens stryklag. Turkiskorna har ett Tysklandsproffs, i Cloppenburgs mittfältare Aylin Yaren, men hon lär inte kunna hjälpa laget till speciellt många poäng. Montenegro tog sig in i EM-kvalet via förkval. Väl där nådde de två kryss mot Grekland. De kan kanske ta någon poäng av Turkiet, men mer troligt är att Makedonien blir sist.
Grupp 7:
Frankrike, Finland, Österrike, Ungern, Bulgarien och Kazakstan.
* Frankrike vinner den här gruppen. Om det råder ingen tvekan. Kampen om andraplatsen är mer intressant. Där tippar jag faktiskt att Österrike hamnar före Finland. Fast det är ett tips som mest bygger på en känsla.
Frankrike först. Ihop med Tyskland är fransyskorna det lag som har störst potential i Europa. De har haft svårt att få till det i medaljmatcher i mästerskap. I kval har de däremot gått som tåget. Det här kvalet blir inget undantag.
Det mest intressanta blir att se hur laget formeras under nye förbundskaptenen Philippe Bergeroo. I sin första trupp har han bara spelare från tre klubbar; Lyon, PSG och Juvisy. Både Amandine Henry och Laetitia Tonazzi är med i truppen, vilket de sällan var under Bruno Bini. Frågan är om de även får speltid.
Däremot har ju veteranen Sandrine Soubeyrand gjort sitt för Les Bleues efter 198 landskamper.
Österrike ett ungt lag som inledde EM-kvalet knackigt, men spurtade bra. Man slog exempelvis Danmark i lagens andra möte, och hamnade bara två poäng bakom i sluttabellen.
I playoff dominerade man stort mot Ryssland, men blev sönderkontrade på hemmaplan. Den matchen kan man i sin helhet här:
I det andra playoffmötet hade Österrike nio spelare födda på 1990-talet i startelvan. Och då var ändå Bayern Münchens mittback Carina Wenninger – också 90-talist – avstängd. Sex av de nio spelarna var födda 1992 eller senare.
Utöver Wenninger har man två spelare till i Bayerns startelva, Viktoria Schnaderbeck och Laura Feiersinger. För rutinen svarar Neulengbachs skyttedrottning Nina Burger.
Österrike har alltså ett riktigt spännande lag.
Det kan Finland också få på sikt. Finskorna har ju kvalat in till F20-VM nästa år. I EM spelade man hyperdefensivt. Och utöver raset mot Sverige så snodde man ju faktiskt poäng av både Italien och Danmark. Och det var ju inte långt ifrån att Helmarit – som laget kallas – även satte ett segermål på slutet mot Danmark.
Finland kommer definitivt att slåss om andraplatsen med österrikiskorna. Fast frågan är om landets unga talanger är redo redan nu. Klart är att lagets kvalitet ökar när/om trion Maija Saari, Annica Sjölund och Linda Sällström är tillbaka i topptrim.
Ungern lär bli fyra i gruppen. De har en kanonspelare i Wolfsburgs spelgeni Zsanett Jakabfi – om hon nu ställer upp i VM-kvalet. Hon gjorde nämligen bara en match i EM-kvalet.
En annan spännande spelare som kan matchas in är talangfulla forwarden Anna Vidovenyecz, som redan spelar för Sindelfingen i Frauen-Bundesliga som 16-åring. Men mot de tre toppnationerna skall ungerskorna inte ha något att hämta.
När det gäller Bulgarien och Kazakstan så gör de upp om femteplatsen. Det är två svaga lag, även om Kazakstan ju faktiskt vann en skrällseger mot Schweiz i fjol.
* Det var hela den överlånga genomgången. Faller mina tips in innebär det alltså att följande sju länder tar direktplatserna till VM:
* Tyskland
* Italien
* Danmark
* Sverige
* Norge
* England
* Frankrike
Och till playoff går:
* Ryssland
* Island
* Skottland
* Österrike
De tre grupptvåor som inte når playoff blir alltså Spanien, Holland och Ukraina.
I playoff tror jag kanske lite överraskande att Österrikes unga lag är redo att gå vinnande ur kampen.
Därmed har jag tagit ut vilka åtta lag som når VM. Det här kvalet är tyvärr inte alls lika ovisst som herrkvalet, där framför allt kamperna om andraplatserna är svårtippade i många grupper. Här är skillnaden mellan topplagen och de övriga ofta gigantisk.
Det hindrar inte att jag totalt sett tycker jag att Europa har fått för få VM-platser. Det har jag skrivit om flera gånger förr. Bland annat här.
I dag åkte Lina Hurtig med F19-landslaget till Upplands Väsby för att om ett par dagar spela EM-kval i Litauen. Synd, för jag tycker att hon borde ha åkt med A-landslaget till Malmö.
Jublande Lina Hurtig
Visst, hon har varit mållös en lång period, och Pia Sundhage hade förstås inte sett Tyresömatchen när VM-kvaltruppen togs ut. Men efter gårdagens match känns det självklart att Hurtig skall in i vår A-landslagstrupp så fort det bara går.
Jag lyssnade på Lilie Persson i gårdagens upplaga av Fotbollsarena Radiosporten. Här kan du också höra programmet – Persson kommer in efter 22.45. Hon säger bland annat:
”Hon är lite det där vi själva efterlyser efter EM, en teknisk spelare med en väldigt god speluppfattning i anfallsspelet, och framför allt när man närmar sig motståndarnas mål.”
Citatet rör Kosovare Asllani. Men visst kunde det ha handlat om Hurtig?
Det är förstås ingen tvekan om att Asllani fortfarande är den bättre av de två. Men jag anser att Umeforwarden har klart större potential än Asllani, och jag tycker att hon definitivt är redo att skolas in i finrummet. Jag tror att Lotta Schelin hade älskat att spela med Hurtig.
Medan Hurtig är med F19 åkte Jenny Hjohlman till Malmö. Och det tycker jag nästan är det konstigaste här. För visst har Hjohlman en spetsegenskap i sin snabbhet, både utan och kanske framför allt med boll. Men den typen av spelare finns det i överflöd i landslagstruppen.
Och alla de andra är bättre än Hjohlman. Jag skulle säga att hon är en sämre kopia av Sofia Jakobsson. Båda är väldigt bra när de får springa framåt, men har ett ganska svagt passningsspel.
Lina Hurtig är en spelartyp som det däremot är svältfött på i landslaget. Hon är bolltrygg, har ett vasst passningsspel, där hon värderar när hon skall spela lugnt hemåt, eller när hon skall vända framåt.
På offensiv planhalva har hon förmågan att lägga sina passningar där motståndarbackarna minst av allt vill ha dem.
Så klokt. Så elegant.
Det var tydligt i gårdagens match att Umeås kontringar var farligare när Hurtig kom med bollen mot Tyresös backlinje – än när Hjohlman gjorde det.
Och Hurtigs avslut i går bar verkligen en stämpel av högsta världsklass.
Visst var det första målet en bjudning av Ashlyn Harris. Men jag har sett många spelare förhasta sig och bränna liknande lägen. Hurtig visade dock hög klass när hon behärskat styrde bollen mot bortre hörnet.
Vid andra målet var det Ali Krieger:s tur att bjuda. Och i läget efter kom svaret på varför Linda Sembrant inte är med i landslagstruppen. För oj, vad OS-backen blir rundad av Hurtig. Men det var inte bara misstag bakom målet. Återigen visar den unga Umeforwarden hög klass. Dels genom farten med boll, men även genom hur hon bryter in mot målet för att förbättra vinkeln. Och skottet går det inte heller att klaga på.
Efter gårdagens match har Umeås båda forwards gjort åtta mål. Fast tittar man till spelmål är det 8–5 i Hurtigs favör. Och tittar man på mål mot de fem lag som ligger före UIK i tabellen är det nu 3–2 till Hurtig.
Det blev mycket Hurtig i det här inlägget. Tyresös fiasko får jag kanske återkomma till. Jag har lite funderingar kring det där med vinnarkultur och vinnarskallar som rör vårt mästarlag.
Mallbacken hade marginalerna mot sig i förra veckan. I dag var det dags igen. Senast handlade det om straffar. I dag om speltid.
Nu har jag ingen aning om huruvida tilläggsminuterna i Piteå och Mallbacken var berättigade eller inte. Däremot vet jag att just speltiden är fotbollens flummigaste regel – tillsammans med hands. För hur lång matchen skall vara avgörs helt och hållet av domaren, och ingen annan kan veta hur mycket tillägg det blir, eller när slutsignalen kommer att ljuda.
Hursomhelst förändrades läget i den damallsvenska bottenstriden rätt rejält på övertid i dagens matcher. Först gjorde Josefin Johansson 3–2 till Piteå mot Kristianstad i minut 92. Det var Johanssons tredje mål i matchen, och innebar att Piteå nu har 21 poäng, och sannolikt har säkrat sitt damallsvenska kontrakt.
Blakely Mattern
En timme senare tappade Mallbacken sin seger mot Kif Örebro i minut 94. Amerikanska Blakely Mattern hade givit värmländskorna ledning i den första halvleken. Det såg alltså ut att bli tre nödvändiga poäng i nedflyttningsstriden. Men Sarah Michael förstörde dagen för Mallbacken på övertid.
Där försvann två vansinnigt viktiga poäng. Ja, mycket talar för att Mallbackens plats i damallsvenskan 2014 också försvann på övertid i dag. För i Skåne vann Vittsjö med klara 5–0 mot Sunnanå. Där gjorde skotska Jane Ross tre mål. De tre poängen gör att Vittsjö precis som grannen Kristianstad står på 20 poäng, och är mycket nära säkrat kontrakt.
Jane Ross
För efter dagens matcher står nedflyttningsstriden mellan Jitex och Mallbacken. Och där är det klar fördel Mölndalslaget. Jitex har nämligen tre poängs försprång, samt det klart lättaste programmet.
Man har hemmamatcher mot Kristianstad och Piteå samt bortamatch mot Sunnanå kvar. Och som jag ser det behöver man fyra poäng till för att hänga kvar.
Mallbacken har nämligen både Malmö och Tyresö kvar att möta. Där borde det inte bli någon poäng. Vinner man mot Sunnanå och Piteå kommer man upp på 20 poäng. Fler lär man inte ta. De tappade poängen i dag – och i Mölndal – kan alltså blir riktigt kostsamma.
Fast det är förstås inte bara otur som gör att Mallbacken ligger näst sist i serien. Borta mot Kristianstad förra helgen bjöd man på ett väldigt billigt 1–0-mål redan i matchupptakten. Det och KDFF:s övriga två mål från matchen går att se i den här matchannonsen:
I övrigt i dag tog Malmö de tre poäng som alla väntat sig att de skulle ta borta mot Jitex. Anja Mittag och Ramona Bachmann gjorde målen i 2–0-segern. Segern sätter förstås extra press på Tyresö inför morgondagens möte i Umeå. Den matchen sänds för övrigt på Tv4sport 19.20.
Där kommer Marta att göra comeback. I varje fall om man skall tro UIK:s hemsida.
Lisa Klinga
Piteås Tyresölån Lisa Klinga skadades sig tydligen i matchen mot Kristianstad. Obekräftade uppgifter talar om ett benbrott. Hoppas de uppgifterna inte stämmer.
Tillagt i efterhand: Det verkar inte bättre än att Klinga verkligen har drabbats av ett benbrott. Läs mer här. Tillagt i efterhand 2: …och här kom trots allt lugnande besked.
* I Tyskland gjorde Jena en favorit i repris – agerade skrällag i Frauen-Bundesliga. Förra veckan tog man poäng efter 1–1 i Potsdam. I dag spelade man 1–1 hemma mot regerande Champions Leaguemästarinnorna Wolfsburg.
Och för andra veckan i rad kom poängräddaren från Nya Zeeland. Mot Potsdam var det Ria Percival som gjorde målet. Mot Wolfsburg var det Amber Hearn som kvitterade i 88:e minuten. Wolfsburgs mål gjordes för övrigt av Nadine Kessler.
Nadine Kessler
Nilla Fischer spelade hela matchen. Däremot fick Sofia Jakobsson återigen agera inhoppare för sin nya klubb, Cloppenburg. De spelade 0–0 mot Leverkusen.
* I Frankrike fick vi två tvåmålsskyttar i dag. Att Lotta Schelin gjorde två mål i Lyons 10–1-seger mot Muret var knappast oväntat. Hon byttes in i halvtid, i en redan avgjord match där Eugenie Le Sommer blev tremålsskytt, medan Laetitia Tonazzi och Camille Abily gjorde som Schelin – två mål var.
Men även Josefine Öqvist gjorde två mål i dag. Montpellier vann med 4–0 mot Yzeure, och svenskan gjorde andra och tredje målen.
Josefine Öqvist
* I England vann både Arsenal och Bristol i dag. Därmed blir det en helt avgörande guldfinal i sista omgången. Och det blir ett nytt mästarlag, för Arsenal kan numera som bäst bli tvåa. Guldet hamnar hos Louise Fors i Liverpool eller i Bristol. Om två veckor vet vi mer…
* I Danmark har fjolårets seriesuveräner Bröndby startat svagt. I dag föll de mot Fortuna Hjörring med 1–0. Segerskytt blev danska EM-spelaren Nadia Nadim. Hjörring leder serien på fem segrar och ett kryss. Bröndby har spelat fyra matcher och samlat sju poäng.
Nadia Nadim
* I Norge hittar vi helgens målskytt. När svensklaget Avaldsnes vann med 5–0 mot Medkila gjorde isländska Holmfridur Magnusdottir lagets fyra första mål. Tre av dem kom i första halvlek, vilket innebär att hon stod för ett tvättäkta hattrick.
Holmfridur Magnusdottir
* Skottland. I regn och hagel spelade Glasgow City oväntat 0–0 mot Rangers i skotska Women’s Premier League. Därmed får Glasgow vänta med sin guldfest i ett par veckor. Man leder nämligen med elva poäng för Hibernian med fyra omgångar kvar att spela.
* Avslutningsvis till veckans bästa publiksiffra. Den kom inte på gratismatchen i Mölndal. Jitex fick dock ändå hyfsade 923 åskådare i Malmömatchen. Nej, för att hitta veckans publikmatch får vi åka till Niigata på den japanska östkusten. Där såg 8027 personer Albirex Niigata förlora med 3–1 mot NTV Beleza i går.
I går tittade jag på Bayern München–Freiburg. Redan innan dess att Lena Lotzen hade nickat in 1–0 började jag fundera över nickstarka forwards. Och framför allt över bristen på sådana i Sverige.
Lena Lotzen
Mina funderingar började när jag hörde den tyska kommentatorn konstatera att Sarah Hagen har Abby Wambach som sin förebild. Precis som sin idol har Hagen blivit makalöst duktig i luftrummet. USA har en till ung, talangfull powerforward i PSG-stjärnan Lindsey Horan.
Jag satt och försökte komma på fler utpräglade powerforwards när Lotzen nickade in sitt mål. Hon är egentligen mer en löpstark djupledsspelare. Men hon är även riktigt stark i luftrummet.
I den tanken slog det mig att Sverige måste vara det enda landet på världsrankningens topp tio som saknar en nickstark forward. Till och med kortväxta Japan har bättre nickstyrka i sina offensiva led, främst genom Yuki Ogimi, men även genom Homare Sawa som kompenserar sin korthet med en lysande tajming.
Vi i Sverige har verkligen inte en enda nickspecialist. Och vad värre är, vi verkar inte vilja ha några heller. För vi verkar bara till 100 procent prioritera snabbhet på elitnivå.
Och jag håller med om att snabbhet är den klart viktigaste egenskapen för forwards i damfotboll. Eftersom tjejernas plan är 10–15 procent större än herrarnas (sett till de fysiska förutsättningarna) ökar snabbhetens betydelse ungefär med minst samma procentsats.
Men ju jämnare och tätare matcherna blir på högsta elitnivå, desto viktigare blir det att kunna variera ett rakt spel i djupled med ett inläggsspel.
I övriga länder i världstoppen får man nu fram forwards som både har snabbhet och bra huvudspel. Jag tänker bland annat på Alex Morgan, Lotzen, Celia Sasic, Eugenie Le Sommer och Ada Hegerberg.
Ada Stolsmo Hegerberg
Sverige brukar ha den längsta truppen av alla lag i mästerskapen. Trots det har vi inte en enda offensiv spelare som kan vinna en regelrätt nickduell. Det är ett vansinnigt underbetyg till vår spelarutbildning.
För kolla på spelarna i vårt A-landslag. Lotta Schelin hade kunnat vara bra i luften, men lider av migrän och måste undvika nickande. Josefine Öqvist, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Therese Sjögran, Jenny Hjohlman, Johanna Almgren, Emmelie Konradsson, Olivia Schough och Antonia Göransson är inga spelare du lyfter in höga inlägg mot.
Det här är ju Pia Sundhage väl medveten om. Följden blev att Sverige struntade i de traditionella inläggen i EM och i stället valde att ta sig ner till kortlinjen och spela snett inåt bakåt.
Problemet är att jag inte hittar några nickspecialister bland forwards i flicklandslagen heller. Det verkar alltså som att förbundskaptenerna för våra ungdomslandslag till 100 procent letar snabbhet när de letar forwards och yttermittfältare.
De lite mer storväxta spelarna, de som kan nicka, de placeras som mittbackar eller möjligen defensiva innermittfältare. Eftersom vi har nickstyrka i backlinjen gör vi en del nickmål på fasta situationer. I EM gjorde vi fyra nickmål. Men bara ett av dem var i vanligt spel.
Ett problem är att medan nickstyrka närmast är en förutsättning för att lyckas inom herrfotbollen så kommer du väldigt långt inom damfotbollen bara på snabbhet. Många tar sig hela vägen till damallsvenskan utan att kunna nicka. Det gör att många forwards saknar drivkraften att lära sig att nicka – de klarar ju sig ändå.
Det där är förödande för landslaget, som ju skriker efter en nickstark anfallsspelare.
När folk frågar om varför tjejer ofta är mindre bolltrygga än killar brukar jag skylla på skolgårdarna. Där spelar killar och tjejer tillsammans, men det är killarna som har bollen mest, medan tjejerna mest är kompletteringsspelare. Och det man tränar på blir man bättre på. Alltså blir killarna bättre på att hålla i bollen, medan tjejerna blir bättre på att vara kompletteringsspelare.
Men på skolgårdarna utvecklar man sällan något huvudspel. Så i det här fallet kan man inte skylla på dem. Boven är snarare den redan nämnda bristen på behov av huvudspel inom all flickfotboll och inom damfotboll under högsta elitnivå.
Den verkligheten är inte lätt att ändra på. Så frågan är hur vi skall få fram nickstarka spelare. Den har jag inget svar på. Inte mer än att jag tycker att flicklandslagens förbundskaptener bör prioritera spelare med tajming i luftrummet när de väljer forwards.
En talang som har ett utvecklingsbart huvudspel är Lina Hurtig. När hon vuxit till sig, och fått några kilo muskler till på kroppen borde hon kunna bli en bra nickare. Frågan är dock om hon spelar forward då.
När hon spelar i flicklandslag används hon dock ofta som central mittfältare, eftersom hon dessutom är bolltrygg och kreativ. Och den typen av mittfältare har vi ju också ett skrikande behov efter.
Lina Hurtig
Men en uppmaning till unga, talangfull forwards som exempelvis Hurtig, Marija Banusic och Stina Blackstenius är att träna nickning. Varje dag. Det kommer både ni och vårt landslag ha nytta av.
* För övrigt blev det tre mål i den där tyska matchen. Alla tre kom på nickar i samband med fasta situationer. München gjorde två och Freiburg ett. De går att se på det här klippet.
Nästa vecka är det landslagsuppehåll i de europeiska ligorna. Och för första gången på nästan tre år skall Sverige spela tävlingslandskamp i ett sådant uppehåll.
Men innan vi går in i VM-kvalet skall det spelas en mängd ligamatcher runt om på vår kontinent. Företrädelsevis är det söndag som är matchdag under helgen. I damallsvenskan omgången uppdelad mellan söndag och måndag.
Med både Malmö och Tyresö i lätt sviktande form är ju varje match hyperintressant nu i den damallsvenska guldstriden. Malmö spelar på söndag, och borde plocka tre säkra pinnar borta mot Jitex. Men Mölndalslaget höll emot bra i våras, så kanske…
Är det förresten något som hört något om läget med Jitex finska affischnamn Minna Meriluoto och Annica Sjölund? De har varit borta rätt länge nu. Kommer de att spela något mer den här säsongen, tro?
Jitex erbjuder för övrigt fri entré på matchen. Undra vad det kan innebära för publikintresset?
Tyresö spelar på måndag i Umeå. Det borde också vara tre säkra poäng, då UIK är väldigt formsvagt. Bara Vittsjö och Sunnanå har tagit färre poäng än Umeå på sina fem senaste matcher.
Apropå Tyresö presenterade Washington Spirit i går sin nya manager. I texten, som går att läsa här, framgår även att Ashlyn Harris skall återvända till klubben nästa säsong. Därmed väcks frågan om vem som blir Tyresös förstamålvakt efter jul. Det känns som att mästarklubben lär få jobba hårt under nästa transferfönster också…
Här är förresten målen från Tyresös 2–1-seger mot Vittsjö:
I nedflyttningsstriden börjar klockan klämta för Mallbacken. Laget behöver nog ta tre poäng hemma mot Kif Örebro på söndag för att blåsa liv i spänningen i botten. För i sina fyra sista matcher skall värmländskorna möta både Malmö och Tyresö – matcher där det lär bli svårt att få med sin någon trepoängare.
Läget för Mallbacken blir inte bättre av att både Vittsjö och Piteå har goda chanser till varsin trepoängare på söndag. Vittsjö tar emot Sunnanå och för formstarka Piteå väntar hemmamatch mot Kristianstad.
Den sista matchen i omgången är matchen om tredje pris mellan Linköping och Göteborg. Den spelas på måndag.
* I Frankrike spelar alla de fyra topplagen i helgen mot lag de bör besegra. Av svensklagen har PSG bortamatch i morgon i Soyaux, medan både Montpellier och Lyon har söndagsmatcher på hemmaplan mot Yzeure Allier respektive Muret.
Jag har kollat runt, och hittar ingen uppgift om att någon av helgens matcher skall tv-sändas. Hittar jag ändå någon länk kommer jag att lägga upp den här.
* I Tyskland är helgens hetaste möte också veckans livematch på DFB-tv. Det handlar om mötet mellan fjolårets båda positiva uppstickare, Bayern München och Freiburg. Den sänds i morgon klockan 12.00. Båda lagen vimlar av unga, spännande framtidsnamn som Leonie Maier, Lena Lotzen, Laura Feiersinger, Erika Tymrak, Laura Benkarth, Sara Däbritz och Melanie Leupolz.
I övrigt spelar de tippade topplagen på söndag, och de spelar matcher som de bör vinna. Wolfsburg med Nilla Fischer spelar exempelvis borta mot Jena.
* I går berättade jag om Louise Fors guldläge i WSL. Här är höjdpunkter från gårdagens derbyseger mot Everton.
Sofia Jakobsson tyckte däremot tydligen inte att fotbollslivet i England var guld. Chelsea var inte proffsigt nog. Om det kan man läsa här. Ännu mer om den bristfälliga satsningen i storklubben går att läsa här.
Tråkigt att Chelsea inte verkar vara seriösa i sitt upplägg. Man undrar lite hur länge prestigevärvningen Yuki Ogimi blir kvar?
Apropå Fors så vet hon och hennes lagkamrater på söndag kväll vilka förutsättningar som gäller inför sista omgången. För klockan 15.00 spelar både Bristol och Arsenal sina matcher i näst sista omgången.
* Englands grannar i norr, Skottland, ingår ju i Sveriges VM-kvalgrupp. Deras trupp till de två inledande kvalmatcherna mot Färöarna och Bosnien finns att läsa här.
Apropå Skottland kommer Glasgow City säkra sitt sjunde raka mästerskap där på söndag. Ja, i praktiken är titeln redan klar, för man har full poäng, och leder med en marginal av 13 med fem omgångar kvar att spela.
Hur som är, här är ett klipp med lite uppsnack med bland annat lagkapten Rachel Corsie inför söndagens match:
Pernille Harder är dagens namn i svensk damfotboll. Hon gjorde alla Linköpings fyra mål vid bortasegern (4–1) mot Sunnanå i dag – och tog därmed klivet ända upp på andraplatsen i skytteligan.
Harder verkar tycka om Skelleftelaget. Hon gjorde nämligen LFC:s mål mot dem i våras också. Således har fem av danskans 13 mål i damallsvenskan i år alltså kommit mot den avsågade seriejumbon.
Pernille Harder
Fast Harder är inte ensam i skyttetoppen att ha passat på att förbättra sin statistik mot Sunnanå. Christen Press har gjort hela sju av sina 19 (egentligen 20) mål mot aktuellt motstånd. Jennifer Hermoso (fyra), Jodie Taylor (tre), Sarah Michael (tre) och Lina Hurtig (tre) är ytterligare spelare som gjort minst tre mål mot Sunnanå.
Sarah Michael
Michael gjorde för övrigt två mål i dag när Kif Örebro körde över Umeå med 4–0. Jag skriver körde över utan att ha sett matchen. Men Kif hade 3–0 efter 17 minuter, så det känns tveklöst som att det var en överkörning.
I och med de två målen blev nigerianskan sjätte spelare att komma upp i tvåsiffrigt (hon står på 10) i skytteligan. I går blev Margret Lara Vidarsdottir fjärde, och i dag alltså Harder femte.
Margret Lara Vidarsdottir
Som väntat är det väldigt många utländska namn i skytteligatoppen. Först på delad niondeplats kommer första svenska spelare, Umeås Jenny Hjohlman. Av de 16 spelare som gjort fler än fem mål är det 14 utlänningar.
* De svenska målskyttarna finner vi utomlands. Fast i dag blev det inga svenskmål i de stora ligorna.
I Frankrike spelade både Josefine Öqvist och Kosovare Asllani 90 minuter för sina lag. Montpellier vann med 2–0 borta mot Rodez, och PSG vann med 4–0 hemma mot Muret.
Jag såg stora delar av PSG:s match. Asllani var inblandad i mycket, och borde nog ha blivit målskytt. Hon hade i alla fall minst tre riktigt bra lägen att bli målskytt. Nu gjordes PSG:s mål i stället av Marie-Laure Delie, Laura Georges (2) och Lindsey Horan. Höjdpunkter från matchen finns på den här länken.
Apropå inget borde den typen av siffror som PSG har på sina tröjor förbjudas. På avstånd är det ju omöjligt att se numren på spelarnas ryggar.
För övrigt var det 4304 åskådare som såg Lyon–Juvisy i går. Här är höjdpunkter från den matchen – bland annat Lotta Schelin:s snygga klackmål.
Antonia Göransson
* Till Tyskland. Där såg 2780 åskådare Turbine Potsdams hemmapremiär mot Jena. Där spelade Antonia Göransson hela matchen. Som jag konstaterat känns Potsdam sämre än på många år. Att det slutade 1–1 mot ett av de lag som tippas i botten är kanske ett tecken på att jag är rätt ute. Potsdams kvitteringsmål gjordes för övrigt av norska Maren Mjelde.
Maren Mjelde
Sofia Jakobsson debuterade för nykomlingen Cloppenburg borta mot Essen. Svenskan hoppade in i 60:e minuten, och fick vara med om en anmärkningsvärd upphämtning. Essen ledde med 3–1 in i slutminuterna efter att Cloppenburgs målvakt gjort två tavlor. Men Mandy Islacker reducerade i 87:e minuten, och schweiziskan Vanessa Bernauer kvitterade med sitt andra mål för dagen på fyra minuters övertid.
Alla mål från den första omgången av Frauen-Bundesliga ser du på den här länken. Där noteras snygga frisparksmål från de båda Europamästarinnorna Dzsenifer Marozsan och Isabelle Linden. Och visst blir man glad av att se glädjen hos nykomlingen Hoffenheim när japanska Mana Iwabuchi gör lagets segermål mot Sindelfingen?
* Dagens största svenska segrare ute i Europa spelade inte. För gissningsvis jublade Louise Fors rejält när tvåan Arsenal och trean Bristol spelade 0–0 i engelska WSL. Därmed blir det väldigt svårt för Arsenal att försvara sin titel. Med två omgångar kvar är det nämligen fördel Liverpool. Man leder med tre poäng före Arsenal och fem före Bristol (som dock har tre matcher kvar att spela). Faktum är att det kan bli en helt avgörande match om seriesegern mellan Liverpool och Bristol i sista omgången – den 29 september.
* Slutligen tillbaka till Sverige. Två matcher återstår i den pågående omgången, och det är de båda guldkandidaterna som skall upp till bevis. Båda spelar hemma mot lag på den undre tabellhalvan och är således storfavoriter.
I morgon spelar Malmö mot Piteå i veckans tv-match. Och på tisdag spelar Tyresö mot Vittsjö i en match som ligger på ”tv-tid” men som inte ser ut att sändas.
Tyresö har spelat i cupen i helgen. Det blev 4–0 mot Brommapojkarna, och samtliga mål finns på videoklipp – även om filmningen inte är direkt klockren. Se dem här:
En blogg om internationell damfotboll 