Här är min startelva mot Schweiz

Pia Sundhage har gjort klart att det är 4-4-2 som gäller. Det känns bra. För det stämmer ju perfekt med mina önskvärda förändringar i landslaget inför EM.

Redan i mitten av augusti föreslog jag ju 4-4-2. Då föreslog jag även ett målvaktsbyte. Så blir det ju också, fast tyvärr blev framtvingat efter Hedvig Lindahl:s tråkiga korsbandsskada.

Kristin Hammarström

Jag blir mer och mer övertygad om att Kristin Hammarström är den målvakt som Sundhage bör satsa på. Utöver missen i supercupfinalen i våras har jag inte sett Hammarström släppa in ett enda ”lätt” mål i år.
I cupfinalen i förra veckan var hon tvärtom lysande. Och vi behöver en trygg målvakt, som är bäst när det gäller.

Sara Thunebro

Sara Thunebro

I backlinjen fortsätter vi att ha stora problem på ytterbacksplatserna. Sara Thunebro är trots obefintlig speltid i Frankfurt ohotad på vänstersidan. Som jag ser det finns det inte ens någon som är nära att konkurrera ut Thunebro.
Till höger testade Thomas Dennerby några gånger att köra med Emma Berglund. Jag skulle gärna se att det testet återupptas. För till EM är ju Charlotte Rohlin förhoppningsvis tillbaka i form. Och då vill jag se Rohlin och Sara Larsson som mittbackspar.
Mot Schweiz hade jag helst sett Larsson ihop med Amanda Ilestedt. Men i Malmötalangens frånvaro får det duga med Larsson och Stina Segerström.

Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist

Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist.

Sundhage har pratat om att hon vill se mängder av löpningar, och att hon älskar när det går att spela på spelare som kommer bakifrån med fart. Det gör att jag formerar mittfältet så här: Antonia Göransson, Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist och Marie Hammarström.
Göransson har visat sig funka bra till höger i Potsdam. Hon är den ultraoffensiva spelaren på mittfältet. Hammarström är bolltrygg, och har en fantastisk vänsterfot. Hon var vår klart bästa poängspelare i OS, och bör beredas plats i laget.
Centralt bör vi satsa på två tvåvägsspelare. Därmed försvinner Caroline Seger ur startelvan.
På ett sätt är det synd. För jag älskar verkligen Segers bolltouch. Den är bäst i Sverige. Men hon måste öka sin arbetskapacitet. Och det rejält. Kan Sundhage få Seger att springa, då är Tyresömittfältaren högst välkommen tillbaka in i startelvan.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Slutligen forwards. Här är Lotta Schelin given. Det har Sundhage redan sagt, och det håller jag förstås med om. Vem som skall spela bredvid är en intressant fråga. Jag har sett att vissa föreslår att vi skall köra med en utpräglad bollmottagare jämte Schelin.
Det tycker inte jag.
Vi såg på VM i fjol att Sverige blev som bäst med Josefine Öqvist bredvid Schelin. Alltså med två snabba djupledslöpare på topp. Det tror jag även är melodin framöver. Snabbhet är nämligen viktigare inom damernas fotboll än inom herrarnas.
En av de tunga orsakerna är att planen relativt sett är tio procent längre för damerna. Alltså är det svårare att krympa ytor inom damfotbollen.

Nu är Öqvist inte med i år. Men både Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson är utmärkta alternativ. I dagsläget känns Asllani hetast, och hon bör få chansen mot Schweiz. Men framöver tror jag att Jakobsson kommer att ta platsen bredvid Lyonstjärnan.

Här är min önskeelva i sin helhet:
Kristin Hammarström – Emma Berglund, Sara Larsson, Stina Segerström, Sara Thunebro – Antonia Göransson, Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström – Lotta Schelin och Kosovare Asllani.

Och här är den startelva jag tror det blir:
Hammarström – Lina Nilsson, Berglund, Larsson, Thunebro – Sofia Jakobsson, Fischer, Caroline Seger, Göransson – Schelin och Asllani.

Slutligen noterar jag att landslaget börjat satsa på videoklipp a la USA. Det gör mig glad. Här är ett reklamklipp inför tisdagsmatchen, och här en intervju med Kosse.

Fotbollsgalan och diamantbollen

Det har diskuterats rejält på twitter idag. Den första debatten handlade om hur Pia Sundhage bör ställa upp sin startelva. Den andra om nomineringarna till Fotbollsgalan, och vem som bör få Diamantbollen i år.

När det gäller landslaget har ju Sundhage deklarerat att hon tänker spela 4-4-2 från början. Den första frågan där blir ju vem av Caroline Seger, Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist som får stiga åt sidan. Den andra vem som skall spela bredvid Lotta Schelin på topp.
Mina svar på de frågorna tänkte jag spara till i morgon. Men Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson har redan redovisat sina tankar. Hör dem här.

I det här inlägget tänkte jag rikta in mig på fotbollsgalan och diamantbollen. Galan först.

Juryn till Ballon d’Or är instruerad att ta mycket stor hänsyn till hur spelarna agerat i de stora turneringarnas avgörande matcher. Översatt till fotbollsgalan bör alltså priserna och nomineringarna gå till spelare som gjort avgörande insatser i OS, damallsvenskan eller finalen av svenska cupen.
I varje fall bygger jag på det tankesättet när jag avger mina synpunkter kategori för kategori:

Årets målvakt
Gudbjörg Gunnarsdottir, Djurgården
Kristin Hammarström, Göteborg
Thora Helgadottir, Malmö
Hedvig Lindahl, Kristianstad
* Här förstår jag inte Lindahls nominering. Hon har inte presterat tillräckligt i år. Jag såg att Sofia Lundgren skrev ”Fotbollsgalan????” på sin twitter. Jag håller med om frågetecknen, men tycker i och för sig inte att Lundgren borde ha varit nominerad heller. Lindahl borde ha ersatts av Carola Söberg eller kanske Susanne Nilsson.
Min vinnare? Jo, det är Thora Helgadottir, som lett Malmö mot guldet. Hon vinner knappt före Göteborgs cuphjältinna, Kristin Hammarström.

Line Röddik Hansen

Årets back
Emma Berglund, Umeå
Line Röddik Hansen, Tyresö
Linda Sembrant, Tyresö
Sara Thunebro, Frankfurt
* Det här är en svår kategori. Jag hade nog tyckt att Vittsjös Ifeoma Dieke hade förtjänat en plats på listan. Och jag tycker att Meghan Klingenberg är Tyresös bästa ytterback. Men då amerikanskan sannolikt anses ha spelat för kort tid i damallsvenskan, och ingen av de nominerade kandidaterna vunnit några titlar i år, så går mitt pris till Danmark.

Veronica ”Vero” Boquete

Årets mittfältare
Anita Asante, Göteborg
Veronica Boquete, Tyresö
Caroline Seger, Tyresö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Här tycker jag att Sara Björk Gunnarsdottir borde tagit plats bland kandidaterna, på överskattade Caroline Segers bekostnad. Seger var alldeles för dålig i OS för att få vara med.
Vinnare? Ja, det är verkligen inte lätt. För Marta, Vero och Asante är alla tre favoritspelare på olika plan. Trots att Marta har gjort 27 poäng väljer jag Vero, mest för att hon har damallsvenskans skönaste bollbehandling.

Anja Mittag

Årets Forward
Ramona Bachmann, Malmö
Anja Mittag, Malmö
Christen Press, Göteborg
Lotta Schelin, Lyon
* Här tycker jag att juryn har nominerat rätt kandidater. När det gäller vinnare så faller Schelin bort först. Hon har inte presterat i de stora matcherna i år. Övriga tre kandidater är värdiga vinnare. Press fixade cupguldet till Göteborg, och har burit sitt lag offensivt sett. Hon var dessutom reserv i OS-guldtruppen. Mittag och Bachmann har fört Malmö mot ett troligt SM-guld. Mittag får dock min röst för sin makalösa vårsäsong.

Årets damallsvenska spelare
Ramona Bachmann, Malmö
Veronica Boquete, Tyresö
Anja Mittag, Malmö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Även här är rätt kvartett nominerad. Då jag valt Mittag och Vero som vinnare i de två senaste kategorierna bör förstås det här också stå mellan dem. Nu utgår jag ifrån att Malmö tar SM-guldet, något man kanske borde vara försiktig med efter att ha sett tisdagens mirakel på Berlins Olympiastadion. Men min röst hamnar därför hos Mittag.

Elin Rubensson

Årets genombrott
Amanda Ilestedt, Malmö
Lina Hurtig, Umeå
Jennie Nordin, AIK
Elin Rubensson, Malmö
* Här tycker jag nog att Susanne Nilsson borde varit nominerad på klubbkamrat Nordins bekostnad. Men efter landslagsuttagningen kan ju inte priset hamna hos någon annan än Rubensson.

Thomas Mårtensson

Årets Tränare
Elisabet Gunnarsdottir, Kristianstad
Peter Moberg, Malmö
Thomas Mårtensson och Ulf Palmquist, Vittsjö
Torbjörn Nilsson, Göteborg
* Kan utlandsproffs vara med i spelarkategorierna borde väl utlandsbaserade tränare kunna vara med här? Således känns det självklart att Pia Sundhage skulle ha varit nominerad – och dessutom ta hem priset. Att hon inte är med känns som en smärre skandal. I hennes frånvaro står vinsten mellan Malmö och Vittsjö. Moberg hade varit en högst värdig vinnare. Men det Vittsjöduon har gjort av ett sanslöst nederlagsdrabbat lag är en bragd. Så visst borde väl Mårtensson/Palmquist gå hem med priset?

Lotta Schelin

* Så till diamantbollen. I fjol var det självklart att Lotta Schelin skulle få priset som går till årets bästa svenska spelare.
I år är det inte alls lika självklart, även om Schelin förstås återigen är en av de heta kandidaterna.
För hon vann Champion League, franska ligan och franska cupen med Lyon. Och hon avgjorde cupfinalen. Men i OS var hon blek – ja, till och med en besvikelse.

Inom herrfotbollen hade det sannolikt räckt för att vinna guldbollen. Men inom damfotbollen är det landslagen som gäller – inte klubblagen. Se bara på USA och Kanada, där spelarna inte ens tillhör några klubblag.

Idrott handlar om att vara bäst när det gäller. Och i år var det OS som gällde inom damfotbollen.

För mig känns det därför konstigt att någon som underpresterat i OS skulle få diamantbollen. Jag kommer inte protestera högljutt om hon vinner. Men trots att jag anser att Schelin är Sveriges bästa spelare tycker jag inte att hon bör få priset i år.

Vilka presterade då i OS?

Högst betyg på min lista fick Sara Thunebro, närmast följd av Nilla Fischer, Marie Hammarström, Emma Berglund och Linda Sembrant.

Thunebro spelade i och för sig Champions Leaguefinal i våras. Men annars har hennes år i Frankfurt mest innehållit bänknötande. Bästa svenska i OS kan därför inte heller vinna diamantbollen.

Kvar är alltså Fischer, Hammarström, Berglund och Sembrant. Av dem röstar jag på Fischer. Lagkaptenen försökte verkligen bära det svenska laget i London. Från sin defensiva mittfältsroll gjorde hon lika många mål som Schelin. Dessutom visade hon vinnarvilja, när vi jagade kvittering i kvartsfinalen mot Frankrike.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Säsongen i Linköping har däremot inte blivit som Fischer tänkt sig. Men utan att ha sett henne sedan hon växte inte i rollen som mittback så verkar det som att hon stabiliserat upp LFC:s backlinje. Alltså känns hon som enda rimliga vinnaren.

Är jag helt fel ute. Eller vad tycker ni?

Nya namn: Söberg, Konradsson och Rubensson

Som väntat innehöll inte Pia Sundhage:s första landslagstrupp speciellt många skrällar. Det kändes ju ofrånkomligt att truppen skulle byggas kring de som varit med förr. Fast jag hade ändå hoppats på några fler nykomlingar.

De enda nya spelarna i den stora truppen är Carola Söberg (nygammal), Emmelie Konradsson (nygammal) och Elin Rubensson. Både Söberg och Konradsson är hittills bokförda för varsin landskamp.
Truppen är för övrigt uttagen av Calle Barrling – som framöver skall leda F19 och U23 – och den nya assisterande förbundskaptenen Lilie Persson.

Ledarna först. Persson skall fungera som assisterande förbundskapten med ansvar för anfallsspelet. Vem som skall ha ansvar för försvarsspelet är inte beslutat ännu. Kanske att Sundhage väntar ut Tony Gustavsson. Eller vad tror ni?

Så till själva presskonferensen. Där imponerade Sundhage precis lika mycket som väntat. Radiosportens Susanna Andrén twittrade så här:

”Just nu är också Sundhage inte bara förbundskapten utan också pressansvarig, moderator och så vidare… Underhållning.”

Så var det. Den enda missen från Sundhage var att hon kallade Caroline Seger för Carolina Seger, varvid Lilie Persson klev in och rättade.
Det var väl ingen fullträff, men i övrigt imponerade Sundhage alltså enormt.

Till SVT:s Chris Härenstam sa hon så här om hur hon kände sig:

”Det bubblar. Jag är fortfarande lite nervös. För jag vill göra något bra, jag vill vara en bra ambassadör för damfotbollen.”

På de punkterna behöver hon inte vara orolig. Oron borde ligga på att få laget att prestera på högsta nivå när det som mest behövs. Men det verkade Sundhage väldigt medveten om.

Något från SVT-intervjun – se den i sin helhet här – som jag tyckte om var de här orden:

”Det är en löpsport det här. Jag älskar spelare som kommer med fart bakifrån… …Så vi kommer att springa mycket.”

Huruvida det blir 4-2-3-1 eller 4-4-2 återstår att se. För det är inte bestämt ännu.

Ett annat viktigt citat var:

”Det är oerhört viktigt att vi kan få stjärnorna att lysa.”

Så är det. Om det skiner kring Lotta Schelin som det gjorde under VM, då växer Sveriges landslag med flera procent.

Till själva truppen. Jag hade ju gärna sett fler än två nya, unga spelare.

Carola Söberg

För även om Carola Söberg kanske är den tredje bästa målvakten i Sverige just nu, är hon 30 år. Om inte Söberg är tänkt som förstamålvakt, hade jag mycket hellre sett att Stephanie Öhrström eller Susanne Nilsson varit med som tredjenamn i truppen. Mycket hellre.

I backlinjen är det bara beprövade namn. Där saknas helt klart Amanda Ilestedt. Som jag ser det är Malmöbacken definitivt redo för landslaget. Synd att det dröjer till 2013 innan hon får chansen.

På mittfältet tillkommer Umeås Emmelie Konradsson. Det är en spelare som jag sett lite för lite i år för att ge en rättvis analys av. Bilden är bollskicklig, men lite långsam, men som sagt – analysen är långt ifrån fullödig.
Konradsson är en viktig spelare i Umeå, men spontant hade jag hellre sett att hennes lagkompis Lina Hurtig fått chansen att växa in i det landslag, där hon inom några år borde kunna vara en stöttepelare.

Elin Rubensson

Slutligen då forwards. Eftersom både Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani togs ut som mittfältare fick trion Jessica Landström, Madelaine Edlund och Susanne Moberg plats i truppen. Jag är tveksam till alla tre, alltså till att de håller på landslagsnivå.
Däremot är det kul att Elin Rubensson får chansen. Henne tror jag mycket på. Sundhage var härligt öppen på frågon om vad Malmötalangen är för typ av spelare:

”Det skall jag ta reda på.”

Många frågor återstår alltså att få svar på kring Pia Sundhages landslag. Några fler svar kommer kanske nästa tisdag, då den här truppen skall ta sig an Schweiz.

Truppen i sin helhet:

Målvakter (3): Kristin Hammarström, Sofia Lundgren och Carola Söberg.

Backar (7): Annica Svensson, Emma Berglund, Sara LarssonSara Thunebro, Lina Nilsson, Stina Segerström och Malin Levenstad.

Mittfältare (9): Antonia Göransson, Nilla Fischer, Marie Hammarström, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Johanna Almgren, Emmelie Konradsson, Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani.

Forwards (5): Lotta Schelin, Jessica Landström, Madelaine Edlund, Susanne Moberg och Elin Rubensson.

Här är din första trupp, Pia

I morgon tar Pia Sundhage ut sin första trupp som svensk förbundskapten. Hon har inte haft så mycket tid att åka runt och titta på spelare, så jag tänkte hjälpa henne lite på traven.

Här är ett förslag:

Målvakter (3): Kristin Hammarström, Sofia Lundgren och Stephanie Öhrström.

Backar (7): Annica Svensson, Emma Berglund, Sara Larsson, Amanda Ilestedt, Sara Thunebro, Lina Nilsson och Stina Segerström.

Mittfältare (7): Antonia Göransson, Nilla Fischer, Marie Hammarström, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Johanna Almgren och Fridolina Rolfö.

Forwards (4): Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani och Elin Rubensson.

Schelin, Asllani, Omarsdottir, Mallbacken, Sunnanå och lite till

Jag har befunnit mig i fotbollsskugga sedan fredag kväll. Under tiden har det hänt mycket runt om i världen.
Bland annat har Lotta Schelin och Kosovare Asllani gjort tre mål vardera, vi har fått två nya lag i damallsvenskan, Djurgården har sett till att den damallsvenska bottenstriden lever, och Frankrike har tagit VM-guld.

* Vi börjar förstås på hemmaplan, där de båda seriesegrarna i division I också klarade kvalet. Således är det hög tid att hälsa Mallbacken och Sunnanå välkomna tillbaka till damfotbollens finrum.
Ni som följer den här bloggen vet att jag anser att serieseger alltid bör innebära uppflyttning. Att Svenska Fotbollförbundet och EDF har beslutat att det i framtiden skall vara kval både för seriesegrarna i division I och division II tycker jag är ett rent idiotiskt beslut.

* Vilka lag som Mallbacken och Sunnanå kommer att ersätta är ännu inte helt klart. Piteå, och troligen även Jitex, räddade sitt kontrakt i dag. Däremot behöver Kif Örebro nog ta en poäng till för att känna sig helt säkert på damallsvenskt spel även 2013.

Dagens förlust mot Piteå var tung. Att Djurgården samtidigt fick med sig en poäng hemma mot Vittsjö innebär att avståndet mellan Kif och Djurgården nu bara är tre poäng och sex mål.

Kirsten van de Ven

I toppen gjorde Kirsten van de Ven båda målen när Tyresö vann med 2–0 i Kristianstad. Hemmalaget tvingades byta ut målvakten Hanna Persson redan i den elfte minuten. Resten av matchen vaktade utespelaren Katrin Omarsdottir hemmamålet. Jag vet inte om det påverkade resultatet. Men det kan väl knappast ha varit positivt för KDFF?

I morgon fullbordar LdB FC Malmö och AIK omgången. Malmö har vunnit tolv raka matcher i damallsvenskan. Senaste förlusten kom just mot AIK, den 20 maj. Men inte kan väl Stockholmslaget skrälla igen?

Christen Press

Slutligen tog Linköping tre sköna poäng i kampen om tredjeplatsen. I en svängig match ledde Göteborg med 2–1 i andra halvlek efter två mål av Christen Press – förstås. Men Lisa De Vanna fick sista ordet, och sköt Linköping till 3–2-seger i 83:e minuten.

I skytteligan har tio spelare nu kommit upp i tvåsiffrigt. Anja Mittag leder fortfarande på 20 mål, med Press som tvåa – tre mål bakom. Bland de tio är det bara två svenska spelare – Madelaine Edlund (11 mål) och Sofie Andersson (10).

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

* Så till Frankrike, där våra båda svenska spelare gjorde succé i helgen med tre mål vardera. Lotta Schelin gjorde 1–0, 3–0 och 4–0 när Lyon i går vann med just 4–0 mot Juvisy. Ett resultat som innebär att fjolårstvåan Juvisy redan i femte omgången är bortspelat från guldchansen.

I våras var Juvisy på samma poäng inför de båda lagens inbördes möte i slutomgången. Nu är Parislaget redan åtta poäng bakom Lyon. Det tar de aldrig in.

Lyon skuggas nu i stället av Montpellier, och storsatsande Paris Saint-Germain. PSG vann i dag med 6–0 mot bottenlaget Arras. Kosovare Asllani gjorde 1–0 redan i första minuten, och följde upp med att även göra 4–0 och 6–0. Därmed har både Schelin och Asllani gjort fem mål, vilket gör dem till de bäst placerade utlänningarna i skytteligan, som leds av Camille Abily på tio fullträffar.

* Apropå Frankrike har landet en lysande framtid inom damfotbollen. Deras flicklandslag vann ju nämligen F17-VM i går. Det är förstås ett besked om att fransyskorna inte kommer att nöja sig med fjärdeplatser i de stora mästerskapen framöver.

F17-VM var för övrigt en framgång för Europa, då även Tyskland nådde semifinal. Kanske kan Europa få fler än tre platser till nästa mästerskap.

* I Finland försvarade PK-35 Vantaa sitt guld. De vann med solklara 5–0 borta mot ONS i avslutningsomgången. Skytteligafyran Heidi Kivelä gjorde tre av målen.

För svensklaget Åland United (Karolin Pettersson, Helén Eke, Jennifer Egelryd och Frida Thilén) räckte det inte med 8–1-seger mot Ilves. Det blev silver trots att Ålandslaget gjorde hela 116 mål i serien, bara släppte in elva, och hade seriens tre bästa målskyttar i:

1) Manya Makoski (från USA)   31 mål
2) Adelina Engman                    25
3) Hayley Lauder (Skottland)    18

* I Norge har Lilleström ett rejält grepp om guldet efter dagens toppmöten. Isabell Herlovsen och Cecilie Pedersen sköt målen när LSK vann borta mot Röa med 2–1. Samtidigt spelade Stabaek och Arna-Björnar 1–1 efter 0–1-mål av Hege Hansen och kvittering av Andrine Stolsmo Hegerberg.

Det innebär att Lilleström har tre poäng upp på Stabaek med tre omgångar kvar. Arna-Björnar är sex poäng bakom och Röa nio. Med tanke på att Lilleström inte har några topplag kvar att möta talar allt för att de kommer att få höja pokalen den 11 november.

* I tyska Frauen-Bundesliga tappade Wolfsburg överraskande poäng efter 0–0 borta mot Essen-Schönebeck. Det var Wolfsburgs första poängtapp den här säsongen.

Genoveva Anonma gjorde båda målen på inlägg från Lisa Evans när Potsdam hemmaslog Bayern München med 2–1, och Sandrine Bretigny blev tvåmålsskytt för FFC Frankfurt vid 3–0-segern borta mot Sindelfingen.
Se höjdpunkter från Potsdams seger på den här länken. Anonmas första mål, som hon drar in på volley, är definitivt värt att se. Sevärd är också Alyssa Naeher:s fina räddning på en straff från Sarah Hagen.

För Frankfurt fick Sara Thunebro sina första spelminuter under tillfällige tränaren Philipp Dahm. Det handlade dock bara om ett sex minuter långt inhopp. Alltså fortsatt mörker för Thunebro. Antonia Göransson spelade däremot alla 90 minuterna för Potsdam.

Homare Sawa

Homare Sawa

* I Japan sköt Homare Sawa guldet ännu närmare Kobe. För Inac Leonessa vann med 1–0 borta mot Iga Kunoichi samtidigt som NTV Beleza bara fick 1–1 borta mot Albirex Niigata. Därmed leder Kobe med nio poäng med fyra omgångar kvar att spela.

Här är ett klipp från när Michi Goto gjorde enda målet när Urawa Reds vann borta mot Okayama Yunogo Belle.

* I Italien vann de sex högst placerade lagen sina matcher. Bardolino Verona vann med 4–0 hemma mot Fortitudo Mozzecane. Där byttes Stephanie Öhrström ut med elva minuter kvar att spela.
Jag misstänkte först att hon kunde vara skadad. Så var det inte, utan hon meddelade via sitt twitterkonto att bytet bara var för att andramålvakten skulle få lite speltid i ligan.

* Slutligen till Ryssland, där Rossiyanka föll med 1–0 i toppmötet med Zorkij. Sofia Jakobsson spelade hela matchen – om jag lyckats hantera google translate på rätt sätt…

Det blir ett svenskmöte i åttondelen

Formstarka Cristiana Girelli frälste svensklaget Bardolino Verona sent i går kväll. Forwarden gjorde alla tre målen när det italienska laget vann hemma mot Birmingham med 3–0, och därmed avancerade till åttondelsfinal i Champions League.

Birmingham dominerade stort hemma i förra veckan, och deras segersiffror då – 2–0 – var i underkant. Jag har inte sett returen, men enligt vad jag förstått var engelskorna bättre, rent spelmässigt. Men Stephanie Öhrström höll Veronas mål tomt från påhälsning, och så fixade Girelli fullträffarna framåt. När segermålet föll blev det sådan glädje i Veronas lag att tre spelare rusade in från bänken för att fira. Samtliga tre fick varsin varning med sig av planen…

Verona ställs nu mot Malmö i nästa omgång. Alltså ett rent svenskmöte.

För våra båda svenska representanter vann som väntat sina returmatcher ganska säkert. Malmö mönstrade en ung elva, men körde ändå över ungerska MTK Hungaria med hela 6–1. Elin Rubensson och Sofia Anker-Kofoed blev tvåmålsskyttar för LdB.

Göteborg vann med 3–0 hemma mot serbiska Spartak Subotica. Där blev Olivia Schough tvåmålsskytt. Se hennes båda mål, och även det tredje gjort av Christen Press, i det här klippet. Göteborg får precis som i fjol möta danska Fortuna Hjörring i åttondelsfinal.

Veronas seger mot Birmingham var en liten skräll – mest med tanke på hur det såg ut i den första matchen. Dock var Verona seedat i den tvekampen.

Två oseedade lag har säkrat avancemanget till åttondelsfinal. Att norska Stabaek skulle vara det ena var inte oväntat – eftersom de hade med sig en 2–0-ledning till returen i Köpenhamn. Det blev nu 3–3 på Bröndby Stadion efter att Ada Stolsmo Hegerberg, Leni Kaurin och Ingvild Stensland gjort de norska målen. För Stabaek väntar nu segraren mellan Juvisy och FC Zürich i nästa omgång.

Den riktigt stora skrällen hittills i sextondelsfinalerna har rumänska Olimpia Cluj stått för. Efter förlängning nådde de 2–2 borta mot österrikiska Neulengbach, vilket gav avancemang på fler bortamål. Båda mötena slutade 1–1 efter ordinarie tid. Alexandra Lunca blev Clujs hjältinna. Hon gjorde båda lagets mål på Wienerwaldstadion i Neulengbach.

Annars blev det som väntat avancemang för Turbine Potsdam, Lyon och Torres Calcio i går.

På svenskfronten så spelade Maria Karlsson och Öhrström hela matchen för Bardolino Verona. Som tur är verkar det inte vara någon fara med Antonia Göransson, för hon startade för Potsdam. Däremot fanns inte Lotta Schelin med i Lyons trupp.

* Slutligen till Frauen-Bundesliga. För på förmiddagen i går såg jag FFC Frankfurts hemmamöte med nykomlingen Gütersloh. Trots att nye Frankfurttränaren Philipp Dahm lät flera tidigare bänkade spelare vara med i dag så fick inte Sara Thunebro någon speltid. Vår svenska landslagsback har inte fått spela en enda minut sedan Dahm tog över. Illavarslande.

Själva matchen slutade 1–1, och var intressant. Minns att jag i helgen i högsta grad ifrågasatte hur Umeå spelade på bortaplan mot Tyresö. De borde ha kollat in hur disciplinerat som pigga nykomlingen Gütersloh agerade i Frankfurt.

Visst hade gästerna en massa tur – och en fantastiskt bra målvakt i Tessa Rinkes. M tur förtjänar man. Och det var en fröjd att se hur man hela tiden hade minst åtta spelare på försvarssida, och hur effektivt man krympte ytorna centralt. Trots det såg Frankfurt ut att vinna efter mål av Sandrine Bretigny.
Men Gütersloh fick jackpot när Maren Wallenhorst kunde trycka in en retur efter lagets enda hörna – i minut 89…

Men taktiskt tänkande, disciplin och hårt arbete är ofta enda sättet för underdogs att knäcka storlagen. Höjdpunkter från skrällen ser du förresten här.

Så överlägsna att det nästan börjar bli tråkigt

Göteborg vann derbyt, och Malmö behåller sin plats i förarsätet i guldracet – det blev facit av dagens båda damallsvenska matcher.

Först tycker jag att det är kul att se en fyrsiffrig publiksiffra (1153) från Valhalla i Göteborg. Det var andra gången i år – men första för Jitex. Visst var det fri entré, men gäller ju att få folk till matcherna – och då är alla knep tillåtna.

Yael Averbuch gjorde två mål – det första redan efter 47 sekunder – och blev derbyts drottning.

I Malmö gjorde Katrin Schmidt, Sara Björk Gunnarsdottir och Anja Mittag gjorde målen när LdB FC Malmö återtog serieledningen via 3–1 mot Piteå. Därmed fortsätter tvekampen om Kronprinsessan Victorias pokal.

Faktum är ju att Malmö och Tyresö har blivit så överlägsna att toppstriden i det närmaste känns som en tråkig transportsträcka till den 3 november – och en tänkbar guldfinal.
Den 20 maj – i den sjunde omgången – förlorade de båda topplagen samtidigt. Sedan dess har de gemensamt spelat 22 matcher. Facit är 21 segrar och ett kryss.

Trots att Tyresö har imponerat mest på sistone så är det Malmö som har elva raka segrar. De kommande två omgångarna har topplagen dock varsin svår bortamatch. Malmö skall till Valhalla och möta Göteborg på söndag. Och veckan efter skall Tyresö till Kristianstad. Då kanske det kan bli någon form av förändring i toppstriden.

* Därmed har det blivit dags för en internationell genomgång. Den börjar i England, där Arsenal som väntat försvarade sitt guld i WSL.

Ligasegern var klar redan innan avspark i hemmamötet med Doncaster Rovers Belles. Tvåan Birmingham City tappade nämligen poäng via 2–2 borta mot Bristol Academy i förmiddags. Därmed var Arsenals guld säkrat. Nu vann Londonlaget ändå med 3–2 efter segermål från inhopparen Kelly Smith, vilket gör att man är en match ifrån att gå igenom ligan obesegrade.

* I Frankrike debuterade Kosovare Asllani för PSG. Hon spelade från start, och enligt PSG:s hemsida hade hon bland annat en hörna som räddades på mållinjen. Men när svenskan byttes ut i minut 82 låg hennes lag under mot starka Montpellier. På en minuts övertid kvitterade dock lagkapten Sabrina Delannoy på en straff. 1–1 i Kosses debut alltså.

I övrigt i Feminine Division 1 noterades en skräll då Juvisy tappade poäng hemma mot tidigare poänglösa Rodez. 0–0 slutade den matchen. Det kan vara en kostsam poängförlust för Juvisy när ligan räknas ihop till våren. För man har inte råd att lägga bort många poäng om man skall vara med och slåss om de båda Champions Leagueplatserna.

Guldet lär ju som vanligt gå till Lyon. Lotta Schelin:s lag har inlett säsongen lysande. I dag blev det 7–0 hemma mot Toulouse efter tre mål av fjolårets skyttedrottning Eugenie Le Sommer, och två av Camille Abily. Schelin stod för övrigt även i dag över spel till följd av den skada hon ådrog sig häromveckan.
Dagens resultat innebär att Lyon på fyra tävlingsmatcher i september har resultatraden 8–0, 8–0, 7–0 och 7–0. Det är ingen tvekan om att de tänker försvara platsen som världens bästa klubblag…

* Apropå svenska spelare och skador så haltade Antonia Göransson av planen redan efter sju minuter när Turbine Potsdam föll med 2–1 i prestigemötet med FFC Frankfurt inför 4120 åskådare. Jag såg större delen av den första halvleken, men råkade missa när Göransson skadade sig – men det såg inte så allvarligt ut. Hon spelade nämligen några minuter haltandes.

Potsdam hade verkligen en olycksdag. För i slutminuterna, vid ställningen 1–1 (mål av Kerstin Garefrekes och Yuki Ogimi) och tre byten genomförda, så nickade lagkamraterna Alex Singer och Stefanie Mirlach ihop så illa att båda tvingades föras till sjukhus. Ex-dalsjöforsare Singer var tydligen medvetslös en stund.

Under de tolv minuter som den svaga domaren Riem Hussein lade till kunde Lira Bajramaj avgöra för Frankfurt.
Hemmapubliken buade, eftersom deras lag tvingades spela två spelare kort. Fast just på den punkten gjorde ju domare Hussein rätt. Hon hade däremot en hel hög andra domslut som jag uppfattade som direkt usla…

Sara Thunebro satt kvar på bänken under hela matchen. Svenskan har fortfarande inte fått spela något alls sedan Frankfurt bytte tränare. Det känns lätt oroande. Höjdpunkter från matchen ser du här.

I övrigt i Frauen-Bundesliga så skrällde nykomlingen Sindelfingen rejält när man vann med 3–2 hemma mot Freiburg. I en högst haltande tabell är Wolfsburg enda lag utan poängförlust. De grönvita vann i dag med 3–0 borta mot Jena efter två mål av Conny Pohlers och ett av Zsanett Jakabfi.

* Slutligen till Japan, där Inac Kobe Leonessa fortsätter att gå som tåget i Nadeshiko League. Man har tio segrar och ett kryss efter elva spelade omgångar. I dag kom årets största seger, då Elfen Sayama besegrades med hela 9–1 på bortaplan. Megumi Takase gjorde tre av målen och Shinobu Ohno två.

Takase leder nu skytteligan på 14 mål, ett fler än tvåan Asano Nagasato, som gjorde två för sitt NTV Beleza i lagets 4–1 seger borta mot JEF United. Beleza ligger också tvåa i tabellen – fem poäng efter Inac Leonessa.

Jag har skrivit om Japans fina återväxt flera gånger tidigare. Och det är dags igen. Japans lag i F17-VM var redan klart för kvartsfinal inför dagens gruppspelsmatch mot Mexiko. Motståndarna däremot skulle nå kvartsfinal vid seger.
Trots att japanskorna satte in fem nya spelare jämfört med tidigare i VM så vann man med 9–0. Snacka om att Japan har en uppsjö av unga talanger. Målkalaset går för övrigt att se här.

Japan tog alltså OS-silver för seniorer, VM-brons i F20 och de borde ha ett jätteläge att ta guld i F17-VM. Och det som imponerar mest är vilken fantastiskt fin fotboll alla lagen spelar. Det är verkligen ett genomtänkt, tekniskt spel. Ett spel som gör att man blir på gott humör.

Annars noteras från F17-VM att USA försvann redan i gruppspelet. Däremot är båda EM-finalisterna Frankrike och Tyskland vidare till kvartsfinal.

Svenska stjärnor utomlands och vad det betyder för landslaget

Antalet svenska utlandsproffs ökar. I mitt inlägg om Kosovare Asllani:s flytt till Paris skrev jag att jag tycker att det är bra för landslaget.

Då menade jag att det var bra på kort sikt, eftersom att jag tror att Asllani kan utvecklas ytterligare av flytten. Hon har i och för sig redan varit i väg på ett äventyr i USA, men det här är skillnad på många sätt.
Inte bara att hon är några år äldre, och borde vara mer redo på så sätt. Utan även att hon måste lära sig ett nytt språk, en ny kultur och en annan slags fotboll.

För några veckor sedan kändes det som att antalet svenska utlandsproffs skulle minska den här säsongen. Men sedan dess har flera spelare tagit klivet till främmande ligor. Jag har säkert missat några. Men här är en lista med några namn:

* Tyskland:
Antonia Göransson, Turbine Potsdam
Sara Thunebro, FFC Frankfurt

* Frankrike:
Lotta Schelin, Olympique Lyonnais
Kosovare Asllani, Paris Saint-Germain

* Ryssland:
Sofia Jakobsson, WFC Rossiyanka
Linnea Liljegärd, WFC Rossiyanka

* Italien:
Stephanie Öhrström, Bardolino Verona
Maria Karlsson, Bardolino Verona

* Finland:
Karolin Pettersson, Åland United
Helén Eke, Åland United
Jennifer Egelryd, Åland United
Frida Thilén, Åland United

Apropå våra utlandsproffs skrev Caroline Seger så här på sin twitter i går:

”Att spelare som Kosovare Asllani, Lotta Schelin, Sofia Jakobsson med flera vågar testa sina vingar samt har möjligheten att spela utomlands är stort. Äntligen vågar klubbar satsa och fler spelare få chansen att leva sin dröm. Alla som säger eller tycker annat borde tänka om. Damfotbollen går framåt och små tjejer kan få fler förebilder samt träna å våga drömma om att en dag bli professionell fotbollsspelare. Tänk efter innan ni klankar ner på dem eftersom det kan vara din dotter som väljer att förverkliga den drömmen.”

Det är ett inlägg man kan ha många åsikter om.

Den enda jag tänker fördjupa mig i är att det är stor skillnad på vad som är bra för våra svenska landslagsspelare, och vad som är bra för svensk damfotboll.

Redan nu spelar alla de bästa offensiva spelarna i det svenska landslaget i utländska klubbar. Det gör att damallsvenskan i stället domineras av utländska toppnamn. Kika bara på toppen av seriens skytteliga, och märk att den innehåller väldigt många utländska spelare.

Och när toppklubbar som Lyon, Paris SG, Barcelona, Bayern München, Arsenal, Ajax och så vidare börjar ta sina damlag på allvar är vi i fara.
De budgetar som håller på att driva alla damallsvenska föreningar i konkurs är småslantar för nämnda storklubbar.
Det är ingen tvekan om att toppklubbarna på kontinenten kan köpa sönder damallsvenskan. Och i så fall riskerar vår storhetstid snart vara över. Då kommer vårt landslag ganska snart ha tappat sin position topp tio på världsrankingen.

För Sverige är en väldigt liten nation. Och en stark damallsvenska är vår enda chans att kunna bibehålla ett starkt landslag.

Snacket om att de många utländska spelarna står i vägen för svenska talanger är så dumt. Att ha drygt 60 internationella toppspelare i högstaligan är tvärtom en fantastisk tillgång för svensk talangutveckling. Det innebär ju att drygt 150 svenska spelare dagligen får träna med och studera stjärnorna.

Jämför med hur det ser ut i vårt grannland Norge. De har en liga som nästan uteslutande innehåller inhemska spelare. Följden är att supertalanger som Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg redan är dominanta i toppserien vid 17 års ålder. De har liksom redan nått så långt man kan på hemmaplan, och måste flytta utomlands för att ta nästa kliv.

Sveriges guldmedaljörer från F19-EM kan däremot lugnt stanna i damallsvenskan. För här går det att utvecklas till världsstjärna.

Här har svenska fotbollstjejer en gigantisk fördel mot våra fotbollskillar. För i herrarnas allsvenska kan du inte bli en internationell toppspelare. Det går inte. Där måste du flytta utomlands för att ta sista klivet.

Vem hinner ikapp Ljungberg först, Grings eller Mittag?

I kväll har slutspelet av Womens Champions League tjuvstartat. Och kvällens resultat är positivt, för det visar att de lite mindre länderna håller på att flytta fram sina positioner.

FC Zürich lyckades nämligen spela 1–1 hemma mot franska ligatvåan Juvisy. Parislaget tog ledningen genom sin stjärna Gaetane Thiney, och schweiziskorna kvitterade på övertid genom sin, Inka Grings.

Därmed närmade sig Grings Hanna Ljungberg i täten av alla tiders skytteliga i damernas Europaspel. Enligt nätsidan womensoccer.de ser den toppstriden ut så här:

1) Hanna Ljungberg, 39 mål
2) Inka Grings, 38 mål
3) Anja Mittag, 36 mål
4) Conny Pohlers, 34 mål

Mycket talar för att det snart är tyskt i täten alltså. Kanske redan på torsdag. Då spelar ju Mittag med Malmö borta mot ungerska MTK Hungaria.

I morgon spelar Göteborg i Serbien mot Spartak Subotica. Enligt Yael Averbuch på twitter skall det kunna gå att se matchen via stream på Spartaks hemsida. Det känns dock inte som att man skall räkna med att den streamen funkar. Men den här gör.

Däremot vet jag att Eurosport 2 visar mötet mellan finska PK-35 Vantaa och mästarinnorna Lyon i morgon 16.00. Troligtvis spelar dock det franska storlaget utan Lotta Schelin, som skall ha dragit på sig en lättare skada på en träningsmatch i förra veckan.

Så här spelar svensklagen i Champions League:

I morgon:
15.00 Birmingham City–Bardolino Verona
15.00: Spartak Subotica–Göteborg FC
16.00: PK-35 Vantaa–Lyon
19.00: Standard Liege–Turbine Potsdam

Torsdag:
18.00: MTK Hungaria–LdB FC Malmö
19.00: ADO Den Haag–Rossiyanka

I damallsvenskan vann Tyresö klart borta mot AIK i kväll. Vi har ingen tv på jobbet i kväll, så jag har inte sett något av matchen. Men siffrorna 0–4 är väl ungefär på den nivå man kunde förvänta sig.

Varierande syn på fotbollstjejer

Det har varit en lite intressant twitterdiskussion under dagen. Den handlade om synen på damfotboll i olika länder. Upphovet var det här citatet från Kosovare Asllani i dagens Aftonbladet:

”Massor med människor har skrivit ”välkommen” och ”vad roligt att damerna satsar” till mig på Twitter och i kommentarer till artiklar på franska sajter. Jämför det med kommentarer till artiklar om damfotboll på Aftonbladet, där det bara är kritik hela tiden. Här var vi och åt på en restaurang där ägaren höll på PSG och det blev världens liv när jag kom i mina klubbkläder. Han sprang ut och hämtade köksmästaren som höll på Marseille för att hetsa. Det där händer ju aldrig hemma i Sverige.”

I diskussionen som drevs av Johanna Frändén noterades att det sexistiska hat mot damfotbollen som dyker upp i kommentarsfält på svenska hemsidor inte förekommer på kontinenten.
Men även om det är en artigare attityd mot tjejerna söderut innebär det ändå inte nödvändigtvis att tjejernas idrottande tas på fullt allvar. Se exempelvis det här klippet med vad erkända franska tidningen L’Equipe gjorde för reportage med Lotta Schelin inför Champions Leaguefinalen. Jag kan inte franska, men förstår att det inte var många frågor om damlaget direkt…

Just Schelin blandade sig för övrigt i diskussionen om den varierande synen på damfotbollen – och på kvinnor i allmänhet:

”Visst finns det en annan kvinnosyn söderut som är mindre positiv, men jag känner som du, det jämförs mer sällan dam- vs herrfotboll och fotbollen bedöms mer utifrån förutsättningar än kön. Men kanske tar vi mer plats i Sverige och hotet blir därmed större. Så länge kritiken flödar så bryr sig folk! Härligt va?”

Själv tror jag att vi har en bättre kvinnosyn i Sverige än i de allra flesta länder. Men synen på damfotboll är långt ifrån bra. Och den skit som sprids i kommentatorsfälten är vedervärdig.

Slutligen är här en bild som inte har speciellt mycket med ämnet ovan att göra. Eller jo, den rör ju faktiskt Frankrike, Kosovare Asllani och twitter…

Svenskmål, straffräddning och eventuellt ett nytt korsband

Mål av Sofia Jakobsson, minst ett mål av Antonia Göransson och straffräddning av Stephanie Öhrström – men bänken för Lotta Schelin, Linnea Liljegärd och Sara Thunebro. Det var en snabbgenomgång av svenskfacit i Europa.
Men innan vi går in på en liten internationell genomgång så en snabb genomgång av damallsvenskan.

Först till Kristianstad, där KDFF har haft ett par tunga dagar. Kosovare Asllani stack till Paris, Susanne Moberg föll ihop – och Hedvig Lindahl vred knät.
Matchläkaren på Valhalla befarade efter matchen att Lindahl drog av korsbandet. Något definitivt besked om skadans allvar har jag inte sett ännu.

Men jag tycker redan att det har varit få många korsbandsskador på svenska toppspelare i år. Så vi får verkligen hoppas att det inte är någon fara med Lindahls knä. Det är ju sex till åtta månaders rehabilitering på korsband, så är det sönder skulle det ju innebära att hon riskerar att missa EM. Tråkigt.

Till Kristianstads granne, Vittsjö. De har haft det lite tyngre i höst än under den succéartade våren. Men i går visade man hög klass och kom tillbaka från 0–2 till 2–2 mot serieledande Malmö.
Men sedan visade seriens bästa spelare ännu högre klass. Anja Mittag avgjorde nämligen bara någon minut efter Vittsjös kvittering. Därmed sätter Malmö press på Tyresö inför morgondagens tv-match.

I botten gick näst sista tåget för Djurgården. Man föll med 2–0 borta mot Umeå, samtidigt som Jitex tog tre poäng i Piteå. Mimmi Löfwenius blev matchhjälte i sin debut från start för Mölndalsklubben. Därmed har Jitex nu nio poäng ner till strecket, vilket innebär att man troligen redan är på fast mark.
Djurgården däremot har sju poäng upp till tian Kif Örebro. På lördag möts just de lagen på Stadion. Seger där är Djurgårdens absolut sista chans att kunna hänga kvar. Men i praktiken har väl tåget redan gått.

Apropå Jitex så noterade jag att inte nigerianskan Francisca Ordega funnits med i någon match hittills. Är det något strul där?

* Därmed är det dags att titta utomlands. Först vänder jag mig mot Tyskland, där Turbine Potsdam vann den intressanta bortamatchen mot Duisburg med klara 4–0. Antonia Göransson gjorde minst ett mål.
Hon bokfördes för solomålet till 4–0. Men nog går väl hennes inlägg vid 2–0 rakt in i mål? Bedöm själv här.
Officiellt har Yuki Ogimi bokförts för målet, men jag kan inte se att japanskan får någon touch på bollen. Å andra sidan undrar jag om det inte är touch på 1–0-målet, som är bokfört på frisparksskytten Patricia Hanebeck.

Den andra svenskan i Frauen-Bundesliga, Sara Thunebro, fick ingen speltid alls under nye tränaren i FFC Frankfurt. Ali Krieger var enda utländska spelare i startelvan när laget vann med 4–2 hemma mot Bayer Leverkusen.
Vi får hoppas att det var tillfälligt, och att Thunebro även fortsättningsvis får rejält med speltid.

* I Frankrike var inte Kosovare Asllani spelklar för PSG, som dock vann med 5–0 borta mot Saint Etienne.
Inte heller Lotta Schelin spelade i den här omgången. Utan Schelin på planen vann Lyon med klara 8–0 borta mot Yzeure. Där blev Camille Abily tremålsskytt.

* Sofia Jakobsson gjorde sin första match för säsongen i Rossiyanka. Hon gjorde dessutom sitt första ligamål, då hon satte 2–0-bollen i 3–0-segern mot nykomlingen Donchanka Azov.
Linnea Liljegärd fick däremot inte chansen att debutera i Rossiyanka, som har full poäng efter fyra omgångar.

* I Italien ledde Bardolino Verona med 2–0 borta mot Brescia. Det andra målet kom på retur efter ett skott från Maria Karlsson. Men trots att Stephanie Öhrström storspelade och bland annat räddade en straff så tappade Verona till slut till 2–2, och fick nöja sig med en poäng i premiären. Se straffräddningen, och andra höjdpunkter här.

* I England vann Arsenal med 4–1 hemma mot Liverpool efter två mål vardera av Katie Chapman och Ellen White. Därmed leder obesegrade Arsenal med sex poäng före Birmingham City med två omgångar kvar att spela. Det är alltså i praktiken klart vart guldet kommer att hamna.

* I Norge vände Lilleström 0–1 till 2–1 i seriefinalen mot Stabaek. Därmed har LSK nu guldgreppet. De leder nu med fyra poäng till Stabaek, och fem till Arna-Björnar och Röa.

* I veckan drar Womens Champions League i gång. Då är de flesta av de nämnda svensklagen i gång. Men mer om det senare.

* Slutligen är ju F17-VM i gång i Azerbajdzjan. Jag såg delar av Japans 5–0-seger mot Brasilien. Japan visade att man har en uppsjö av talanger, och att man kommer att vara med i världstoppen på seniornivå under många år.
Brasiliens spelare var statister när tekniska japanskor lekte fotboll. Bland många duktiga talanger fastnade jag för japanska lagkaptenen och affischnamnet Yui Narumiya. Det är en lirare vi lära få se mer av framöver.

Bilder av Sverige–Holland

Jag hade med mig kameran till Gamla Ullevi i går, och här är resultatet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var rätt svårfotat för oss amatörer, med en ganska lågt stående, och stark sol. Men några ok rutor blev det trots allt.

 

Till slut fick Dennerby en Seger av världsklass

Så har man slagit sig ner i tv-fåtöljen efter en heldag i damfotbollens tecken. I förmiddags var jag med på en liten sittning med den svenska EM-organisationen. Det var intressant, och det finns all anledning att återkomma till den inom kort.

Men först lite synpunkter på dagens svenska landskamp – Thomas Dennerby:s avskedsmatch.

Thomas Dennerby

Thomas Dennerby intervjuas av Daniel Kristiansson och Hanna Marklund

Efteråt, när Dennerby mötte pressen, verkade han avslappnad och kanske även lite lätt rörd. Han sa att det absolut var rätt tid för honom att lämna posten som förbundskapten, och att han således inte ångrar sitt beslut på något sätt. Men att avskedet ändå var jobbigt. Han förklarade så här:

”Jag älskar människor. Jag älskar de som jobbar på hotellen, spelarna, ledarna – jag älskar er journalister.”

Han konstaterade också att han tog jobbet för att vinna titlar. Han hade tänkt sig bli den förste svenske förbundskapten sedan 1984 att leda landslaget till ett mästerskapsguld. Men att tre förluster på fyra kvartsfinaler i stora mästerskap är inte godkänt.

Skulle laget vinna guld på hemmaplan nästa år gav han följande löfte, eller skall vi se det som ett hot:

”Vinner de EM nästa år ska jag vara den första som springer in på planen…”

Till själva matchen. För svensk del var den länge väldigt avslagen. Före paus fick jag tre nya favoritspelare. Alla spelade i orange.

Lagkaptenen Daphne Koster kanske inte är blixtsnabb. Men hon spelar ett väldigt elegant mittbacksspel. Den defensiva mittfältaren Anouk Hoogendijk visade en underbar förmåga att spela sig ur alla situationer. Och släpande forwarden Lieke Martens briljerade med fin bollbehandling, och ett bra passningsspel.

Anouk Hoogendijk

Sverige?

Uselt. Spelarna verkade helt ointresserade av att ge Dennerby en fin avskedspresent. De verkade inte heller förstå att Pia Sundhage kommer att studera den här insatsen noga innan hon tar ut sin första trupp. För uppträdandet var stillastående och helt utan aggressivitet.

Jag har tidigare ifrågasatt Caroline Seger i landslaget. Det gjorde jag i halvtid i dag också. Jag satt nämligen och specialstuderade henne. Och under de första 45 minuterna gjorde hon nästan bara alibilöpningar. Hon lät Lisa Dahlkvist ta hand om precis allt skitjobb centralt på planen.

Caroline Seger

Efter paus kom en ny Caroline Seger ut på planen. Plötsligt var hon en världsspelare. Visst hände det att hon fuskade med hemjobbet även i andra halvlek. Men på det stora hela var hon planens gigant – rörlig, kreativ och hjärnan bakom de flesta svenska anfallen. Spelar hon på den nivån är hon spelaren att bygga laget kring.

Den viktigaste gåtan för Pia Sundhage att lösa är att få Seger att vara en världsspelare under 90 minuter plus tillägg, varje gång hon drar på sig landslagströjan. Knäcker Sundhage den nöten så kan vi faktiskt stå där med EM-pokalen på Friends Arena den 28 juli nästa år.

Fast i halvtid tänkte man knappast på EM-guld. Så långt ledde Holland rättvist med 1–0. Jag ifrågasatte i går om inte Dennerby hade matchat en något för offensiv startelva. Så visade det sig vara. Ingen av Lotta Schelin, Antonia Göransson, Kosovare Asllani, Seger eller Sofia Jakobsson vann några bollar. Och när vi trots allt fick innehav, så kastade vi bara i väg bollen.
Holland hade alltså 1–0 i mål. De hade även 54–46 i bollinnehav och 4–1 i skott mot mål.

Holland jublar

I andra halvlek vann Sverige däremot skotten mot mål med 10–0. Klart är att laget fick väldigt mycket bättre balans när Marie Hammarström kom in på vänsterkanten. Hon hjälper de centrala mittfältarna i defensiven, och bidrar till att öka bollinnehavet.

Klart är också att Kosovare Asllani växte ut till en tänkbar startspelare som en följd av att Seger började jobba. Plötsligt fick Kosse vettiga passningar på fötterna, och Kristianstadsspelaren kunde visa sin höga potential.

Jubel över 2-1-målet

Som jag ser det står Pia Sundhage inför två val när det gäller offensiv uppställning. Antingen att fortsätta med 4-2-3-1 med Asllani som tia. Eller byta till 4-4-2 med Jakobsson och Schelin som forwards. Det skall bli intressant att se vilken färdriktning vår nya förbundskapten väljer.

Det skall även bli intressant att se hur Sundhage tänker använda Caroline Seger. För som sagt, Seger har nyckeln till svensk framgång. Om hon bara känner för att använda den.

Dennerbys fina facit

Här är Thomas Dennerby:s sista startelva som svensk förbundskapten: Hedvig LindahlLina Nilsson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara ThunebroCaroline Seger, Lisa DahlkvistSofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Antonia GöranssonLotta Schelin.

Det är en ovanligt offensiv uppställning för att vara Dennerby. Kanske till och med en för offensiv uppställning, det finns ju bara en bollvinnare på mittfältet. Fast även det här laget bör kunna ge i praktiken EM-klara Holland en bra match.
Det enda som överraskar mig lite med startelvan är att vår klart bästa poängspelare i OS, Marie Hammarström, inte får vara med.

Att Dennerby skulle spelar Lindahl i målet är ju däremot ingen överraskning. Men som jag ser det är det förbundskaptenens stora misstag under de sju år han lett oss.

För jag har hört och läst om att Sverige har tappat mark under Thomas Dennerby. Det är ju helt fel. De som säger det har ingen koll.

Och visst man kan känna vibbarna av misslyckande när man läser dagens rubrik på damfotboll.com: ”Ändå inget dåligt facit när Thomas drar slutstrecket”.

Nej, Dennerby har inget dåligt facit. När han tog över som förbundskapten i juli 2005 var Sverige rankat sexa i världen. När han nu lämnar över till Pia Sundhage är Sverige rankat – sexa.
Dennerby har gjort ett stabilt och bra jobb under sina dryga sju år. Han har hållit kvar Sverige i världstoppen – och det är bra gjort.

För titta här. Så här såg toppen av damfotbollens världsrakning ut för sju år sedan:

1) Tyskland
2) USA
3) Norge
4) Brasilien
5) Frankrike
6) Sverige
7) Nordkorea
8) Kina
9) Danmark
10) Italien
11) Japan
12) Kanada

Nu ser världsrankingen ut så här:

1) USA (310 miljoner)
2) Tyskland (82 miljoner)
3) Japan (126 miljoner)
4) Brasilien (201 miljoner)
5) Frankrike (64 miljoner)
6) Sverige (9,5 miljoner)
7) Kanada (33 miljoner)
8) England (GB – 60 miljoner)
9) Australien (20 miljoner)
10) Italien (62 miljoner)
11) Nordkorea (23 miljoner)
12) Danmark (5,5 miljoner)

Siffran bakom respektive land visar ländernas folkmängd i oktober 2011 – enligt wikipedia.

Jämför listan från 2005 med den från 2012, och se att Sverige är det enda land med färre än 60 miljoner invånare som låg på topp tio för sju år sedan – och som fortfarande ligger kvar. Det är imponerande.

Och verkligheten är ju bättre än så. För under nästan hela Dennerbys sjuårsperiod har vi legat på en högre placering än sexa. Större delen av tiden har vi faktiskt legat topp fyra. Så trots att damfotbollen utvecklats enormt sedan 2005 är vi med bland de länder som leder utvecklingen.

I länkad artikel på damfotboll.com konstateras att Dennerby har 25-3-0 i kvalmatcher till stora mästerskap. Och att samma siffror i mästerskapens gruppspelsmatcher är 9-4-2. Det är två fantastiska tabellrader.

Trots det har Dennerby ryktet om sig att vara en förlorare. Och hans facit i stora mästerskap är trots allt inte lysande:

* VM 2007: Utslagna i gruppen
* OS 2008: Utslagna i kvartsfinal
* EM 2009: Utslagna i kvartsfinal
* VM 2011: Brons
* OS 2012: Utslagna i kvartsfinal

Det innebär att Dennerbys statistik i mästerskapens utslagsmatcher är 2-0-4. Och det är förstås de siffrorna som gjort att han fått en förlorarstämpel.

Fast om vi skall vara ärliga har Dennerby haft ett sämre spelarmaterial att jobba med än föregångaren Marika Domanski-Lyfors. Det laget peakade 2003–05, en period där de spelade minst semifinal i tre raka mästerskap. Och kärntruppen där var på väg ner när Dennerby tog över.

Han har fått påbörja en generationsväxling, och jag tycker att han skött det bra.

När jag har träffat Dennerby har han varit trevlig och prestigelös, en person som det är lätt att tycka om. Men alla spelare har inte varit på hans sida de senaste åren, och därför var det dags nu att ge landslaget en ny energikick.

Så med bara timmar kvar på en era säger vi tack Dennerby, välkommen Sundhage.

Schelin, PSG, tysk målkavalkad och en japansk cupskräll

I går blev jag lite glad när jag i flera svenska medier kunde läsa om att Lotta Schelin gjort två mål för Lyon i årets första ligaomgång.
Nyheten fanns på text-tv, damfotboll.com, på Radiosportens hemsida och hos Aftonbladet.

Det är väldigt lovande. För då kanske den här bloggen snart är överflödig. För som ni kanske minns från det här inlägget så förlängde jag livet för bloggen eftersom svenska medier var så usla på att följa våra utlandsproffs.

I Aftonbladets artikel står det dessutom om att Schelin tackade nej till PSG i somras. Och att PSG har en budget på 40 miljoner kronor inför säsongen. Vad har Tyresö? 20 miljoner?

PSG skall tydligen nu jobba på att värva Abby Wambach och Christine Sinclair. Storstjärnorna kan behövas, för laget fick en fiaskostart på årets liga. De nådde bara 1–1 borta mot tippade mittenlaget Guingamp.

Ligan som det skrattades åt i Sverige för några år sedan är för övrigt betydligt hetare än damallsvenskan. Lyon hade en publiksiffra på 3000 i sin premiär. I damallsvenskan har vi bara haft en publiksiffra över 3000 på hela säsongen, och ytterligare två över 2800.

Och som sagt. Lotta Schelin gjorde alltså två mål i aktuell match. Se dem och alla Lyons övriga sex mot Rodez på den här länken. Mästarinnorna hade för övrigt fyra tvåmålsskyttar. Utöver svenskan även nyförvärvet Laetitia Tonazzi, Camille Abily och Ami Otaki.

Utöver Lyon och PSG är som vanligt Juvisy och Montpellier topptippade. Och båda de lagen tog klara segrar i premiäromgången.

* I Tyskland fick vi däremot se en riktig praktskräll i den andra omgången. Essen-Schönebeck vann nämligen med klara 3–1 hemma mot superlaget FFC Frankfurt efter två mål av Melanie Hoffmann och ett av Charline Hartmann. Hoffmanns första var för övrigt en högklassig frispark.

Sara Thunebro spelade från start för Frankfurt. Hon blev utbytt i minut 70. Jag såg bara andra halvlek, och under de 25 minuter hon spelade där tyckte jag att hon skötte sig. Däremot spelade Frankfurt ett högst sömnigt försvarsspel både vid 2–1 och 3–1.
Se själv på det här klippet.

Aktuellt klipp är ett tyskt målfyrverkeri. Alltså alla mål från aktuell omgång i Frauen-Bundesliga. Men eftersom det bara spelades två matcher i helgen finns bara åtta mål med. De fyra från Frankfurtmatchen, och Güterslohs fyra från nykomlingsmötet med Sindelfingen.

Här är för övrigt klippet med målen från omgång ett.

Det här med målkavalkader är för övrigt något jag tycker borde vara högprioriterat även för damallsvenskan. Som det är nu får vi som mest se mål från två matcher per omgång. Det tycker jag är närmast pinsamt.
Jag inser att tv-rättigheterna finns med och påverkar här. Men vem förlorar på att man hittar vägar för att öka intresset för en serie?

* Orsaken till att det bara spelades två matcher i Frauen-Bundesliga i helgen var förstås att Tyskland spelade final i F20-VM. Som ni säkert vet förlorade tyskorna mot USA med 1–0. Se Kealia Ohai:s segermål och andra höjdpunkter från matchen här:

Som jag ser det var USA:s guld ingen seger för de vackra fotbollen. Tyskland hade det klart bästa fotbollslaget, och spelade det mest iögonfallande spelet. De hade också 17–9 i skott och 12–6 i hörnor. Men USA hade ett lag av vinnare.
Och charmen med fotboll är att det inte alltid är det lag med bäst spelare som drar längsta strået. USA fick ihop sitt försvarsspel efter gruppspelet, och hade supersnabba Ohai och Maya Hayes att kontra på. Det räckte till guld. Grattis.

När det gäller de individuella priserna drog dock tyskorna längsta strået. Deras målvakt Laura Benkarth blev bästa målvakt.

Och här är tre i topp i skytteligan:
1) Kim Un Hwa, Nordkorea 7 mål (1 assist)
2) Yoko Tanaka, Japan 6 mål (2 assist)
3) Lena Lotzen, Tyskland 6 mål (0 assist)

Samt turneringens tre bästa spelare:
Guldbollen: Dzsenifer Marozsan, Tyskland
Silverbollen: Hanae Shibata, Japan
Bronsbollen: Julie Johnston, USA

* F20-VM har ju spelats i Japan. Därför har de varit uppehåll i Nadeshiko League sedan i juni. På lördag drar ligan i gång igen. Under uppehållet har det varit lite cupmatcher.

Här är bilder från ena semifinalen i ligacupen mellan Inac Kobe Leonessa och Iga Kunoichi. Inac vann med 5–1 efter mål av Megumi Takase (läckert distansskott), tre av amerikanskan Beverly Goebel och slutligen ett av Nahomi Kawasumi. Igas kvittering till 1–1 var också snygg. Den lobbades in av Hikari Nakade.

Finalen spelades i helgen inför fina 7399 åskådare. Och överraskande nog vann inte Leonessa. Utan det var Tokyobaserade NTV Beleza stod som slutsegrare med 3–2. Belezas mål gjordes av Asano Nagasato 2 och Yayoi Kobayashi. Sydkoreanska Ji So-Yun och Goebel gjorde Leonessas. En bit in i det här klippet finns bilder från den japanska ligacupfinalen.

I klippet ser man hur nära Homare Sawa var att kvittera på slutet. Men hur målvakten Miku Matsubayashi samt mittbacken Azusa Iwashimizu till slut kan avvärja – och hur den senare sedan fick höja pokalen.

* Sverige har ju som bekant spelare även i ett antal mindre ligor i Europa. En av dem kan numera titulera sig isländsk mästarinna. Det är den före detta QBIK-, Djurgården- och Dalsjöforsspelaren Rebecca Johnson. Hon flyttade till Thor/KA direkt efter att det blivit klart att Dalsjöfors skulle tvingas dra sig ur söderettan.

Johnson spelade sex matcher, gjorde två mål – och fick alltså med sig en mästerskapsmedalj hem från den blåsiga ön i Atlanten. Så här blev för övrigt sluttabellen i isländska Pepsi-deild kvenna.

* I kväll spelade Linköping och Kristianstad 1–1 i damallsvenskan, och Kosovare Asllani gjorde mål på sin gamla hemmaplan. Jag måste säga att jag har svårt att engagera mig i kampen om tredjeplatsen. Då är morgondagens möte i Örebro mer intressant. Fast är det intressant nog för att locka någon publik?

Jag är högst tveksam. För dels direktsänds matchen på Tv4sport. Dels följs den av Sveriges första VM-kvalkamp för herrlandslaget. Men den som lever får se…

Efter morgondagens match är det landslagsuppehåll i de europeiska ligorna. Sverige spelar en match som känns så där intressant. Men runt om på vår kontinent spelas klart mer intressanta matcher. För på lördag och onsdag spelas gruppspelet i EM-kvalet klart. Och vi får mer klarhet i vilka nationer som skall spela EM-slutspel här nästa år. Visst skall det bli kul?