USA vann alltså med 4–1 mot Skottland natten mot i dag svensk tid. Det var amerikanskornas 24:e raka match utan förlust.
Det var också första matchen för nye förbundskaptenen Tom Sermanni. Jag har sett att det skrevs på twitter om att Sermanni redan i sin första match släppte fram fler debutanter än vad Pia Sundhage gjorde under sina två första år som förbundskapten för USA.
Jag har inte hittat uppgifter som bekräftar uppgiften. Men klart är att Sundhage inte direkt gjorde sig känd för att göra en massa byten. Tvärtom körde hon på med sin kärntrupp i match efter match. Sermanni däremot lät en trio debutera mot skotskorna: Christen Press, Julie Johnston och Kristie Mewis.
Utöver det hade inte Sermanni genomfört så många förändringar i laget. En som överlevt många förbundskaptener är Shannon Boxx. Hennes 3–0-mål är högst sevärt. Se det, och övriga höjdpunkter från matchen på det här klippet.
Alla damallsvenska spelare i matchen utmärkte sig, och märks i klippet. Främst förstås Press som gjorde två mål och ett assist. I USA fick även Göteborgs Yael Averbuch hoppa in. Hon hade en rungande frispark i ribban, och ett assist till Sydney Leroux:s 4–1-mål.
För Skottland spelade både Mallbackens Hayley Lauder och Vittsjös Jane Ross från start. Lauder räddade på mållinjen redan i matchens första minut, och Ross hade en bra styrning vid underläge 3–1.
* Ett reservbetonat LdB FC Malmö vann mot lokalkonkurrenten LB07 med hela 6–0 i dag. Målen gjordes av Ramona Bachmann 3, Anna Thörnqvist 2 och så ett av Manon Melis – som alltså inte var med i Hollands landskamp mot Belgien i går.
* Kif Örebro vann med 1–0 mot Kif Örebros P15-lag efter mål av Moa Narving. Tränare Rickard Nilsson reagerade på twitter mot att Nerikes Allehanda skrev att man spelade mot 14-åringar. Men möter man ett P15-lag i början av februari så får man nog räkna med att huvuddelen av spelarna i motståndarlaget är just 14 år.
* I Stockholm vann ett B-betonat Tyresö med 2–1 (0–1) mot Hammarby. Båda Tyresös mål gjordes av Veronica Boquete. Tillägg i efterhand: Med hjälp av en läsare har jag dessutom fått reda på att Hammarbys mål gjordes av Greta Holmberg. Tack för det.
* Vittsjö vann med 3–0 mot Kalmar efter två mål av nyförvärvet Elin Nilsen och ett av Sofie Andersson.
* Holland vann alltså mot Belgien i går. Hollands startelva innehöll tre Sverigebaserade spelare. I sin helhet såg den ut så här: Loes Geurts – Dyanne Bito, Daphne Koster, Mandy van den Berg, Claudia van den Heiligenberg – Anouk Dekker, Sherida Spitse, Sylvia Smit, Danielle van de Donk, Renée Slegers – Lieke Martens.
Jag noterar att flera damallsvenska klubbar har tvingats låna in spelare för att kunna spela träningsmatcher. Många lag jobbar fortfarande hårt med att få ihop en slagkraftig trupp.
Det är ingen evighet sedan alla klubbyten gjordes före årsskiftet. Ville någon spelare byta klubb i januari riskerade den att stoppas, och bli så kallat ettårsfall. Under åren kring millenieskiftet hade Borås andraklubb inom herrfotbollen, Norrby IF, sällan sin trupp klar förrän i februari eller mars. Varje år hann vi på BT sätta ett gäng krisrubriker.
Nu är det inte kris om klubbarna saknar ett gäng spelare i början av februari. Fast det är inte heller något bra tecken. För det innebär ju att man får kortare tid att spela ihop sitt lag.
Vittsjö är en av de klubbar som legat sämst till med sin trupp. Ingen av deras spelare från ifjol hade kontrakt som även löpte över årets säsong. Det är förstås ett vågspel.
På sin premiärträning den 10 januari hade de elva spelare, och i de första träningsmatcherna har de fyllt ut med provspelare för att få ihop lag. Bland annat spelade Johanna Rosén mot Bröndby. Rosén var hemma på kort ledighet från den svenska Afghanistanstyrkan.
Ifeoma Dieke och Kendall Fletcher
I går förbättrades dock läget för Vittsjö ganska rejält. De förlängde nämligen kontrakten med fyra spelare i Kendall Fletcher, Ifeoma Dieke, Kirsty Yallop och Johanna Andersson.
Därmed ser Vittsjö ut att kunna reparera en sent sammansatt trupp med bibehållen kontinuitet. Och som bekant leder kontinuitet allt som oftast till framgång.
Framför allt ser Vittsjö starkt ut på mittbackssidan, där man nu har Fletcher, Dieke och Mandy van den Berg, samt att man jobbar på att få in Petronella Ekroth.
Sofia Lundgren
* Landslaget samlas nu i eftermiddag. Carina Holmberg har lämnat återbud, och ersätts av Malin Levenstad. Dessutom skall Sofia Lundgren bara vara med i dag. Under resten av lägret ersätts hon av Jessica Höglander. Lundgren har tydligen ryggproblem av en oroande art.
Jag har inte sett Höglander så mycket att jag kan göra någon helt rättvisande bedömning av henne. Men det jag har sett har inte skvallrat om A-landslagsnivå. Inte alls.
Jag har tidigare ifrågasatt Pia Sundhage:s val på målvaktssidan. Det finns inte mycket framtid i att gång på gång ta ut Lundgren, Kristin Hammarström och Carola Söberg – som samtliga har passerat 30-årsstrecket. Och när man tar ut breda trupper är det inte fel att tänka lite framtid. Uttagningen av 19-åriga Höglander går ju inte att kritisera ur framtidsperspektivet.
Men personligen hade jag hellre sett att Susanne Nilsson fått plats på Söbergs bekostnad. Nu har Nilsson i stället valt att känna sig för med Serbiens landslag. Hoppas hon nöjer sig med att känna sig för, och inte spelar någon landskamp.
* De senaste helgerna har varit rätt fattiga på sportsliga höjdpunkter. Även den här ser tunn ut.
I Tyskland spelas en ligamatch (Leverkusen–Freiburg) och en cupkvartsfinal (Wolfsburg–Jena). I Frankrike spelas också bara en ligamatch (Arras–St Etienne). Belgien och Holland möts i en landskamp i eftermiddag, vilket förstås innebär att spelet ligger nere i BeNe League. Av de större ligorna är det bara i Italien det spelas full omgång. Hetaste matchen där går mellan femman Napoli och trean Brescia. I övrigt har topplagen matcher som de skall vinna.
Utöver Belgien–Holland är det USA–Skottland 23.00 i kväll. Vi snackar en match där USA borde vinna med minst tre måls marginal. Den skall för övrigt sändas via US Soccers hemsida.
Den match man ser fram emot de närmaste dagarna är onsdagens prestigemöte, Frankrike–Tyskland. Hade lottningen sett annorlunda ut kunde det varit en försmak på sommarens EM-final. På torsdag spelar Finland mot Ryssland i ett annat intressant möte med tanke på EM.
I går lobbade jag för en intervju med Pia Sundhage, som gjordes av Borås Tidnings chefredaktör Stefan Eklund på Borås stadsteaters stora scen.
Ja, jag vet att jag är jävig som BT-medarbetare, men jag tycker verkligen att intervjun höll allra högsta klass. Skall man bara se en Sundhageintervju den här våren så hade jag rekommenderat den här.
För mig var det närmare 70 minuters glädje. Så kallad feel-good-tv.
Och vet du vad, intervjun går fortfarande att se på den här länken. Visst var det en hel del man hade hört förr. Men också mycket nytt. Ja, intervjun är full av godbitar, både om barndom, spelarkarriär, EM, USA, landslaget, ledarskap och mycket mer. Bland att bjuder Sundhage på de två bästa sångnummer jag har hört henne framföra. Verkligen imponerande bra.
Det återstår egenligen bara två ord för mig att skriva om intervjun – se den.
* I dag har damallsvenskan för övrigt fått en ny bekanting – Mallbackens IF Sunne. Det namnbytet var inte speciellt omvälvande, utan till och med den mest konservativa delen av mig kan acceptera det utan omsvep. Hoppas bara Mallbacken har någon nytta av namnbytet.
I det sammanhanget kommer jag lätt att tänka på Öxabäcks IF:s namnbyte till Öxabäck/Mark, för att kommunens namn skulle vara med. Kommunens sponsorsbidrag var en spottstyver, och man tackade för gratisreklamen genom att strunta i att hjälpa klubben när de fick ekonomiska problem.
Hoppas Mallbacken får mer nytta av Sunne kommun.
I kväll är Pia Sundhage gäst i intervjusatsningen ”Måndagar på Kulturhuset” i Borås. Biljetterna sålde slut på tio minuter.
För att erbjuda alla utan biljett chans att se intervjun har Borås Tidning valt att direktsända evenemanget på hemsidan www.bt.se. 19.00 startar det. Missa inte.
Fast själv kommer jag tyvärr att gå miste om godbiten. Det är nämligen möte i min fotbollsklubb i kväll. Dålig tajming…
* Noterar att www.framba.de konstaterar att arrangören av det tyska inomhusmästerskapet hade räknat fel på skytteligan. Turneringens bästa spelare, Antonia Göransson, vann egentligen även den på sina sex mål. För övrigt kan man se Göransson på tyska kommentera sin insats i turneringen 4,15 in i det här klippet.
Jag tycker att Pia Sundhage gör helt rätt när hon väljer att matcha landslaget mot starka pojklag. Mot lag som AIK:s P17 får förbundskaptenen ett test på hur hennes lag agerar i försvarssituationer som knappast något damlag i världen kan fixa.
Och varför ta hit USA, Japan eller Tyskland, och riskera att lyfta konkurrenternas självförtroende, när lokala pojklag kan göra jobbet?
Jag kan inte komma med någon spelarkritik, för jag har inte sett mer av dagens matcher än det här korta inslaget i Sportnytt och det här från svenskfotboll.se, där Caroline Seger har dålig koll på matchresultatet.
Angående laguttagningen så håller jag med Anders Nilsson, som i det här blogginlägget tycker att det är synd att Sundhage inte verkar infria sitt löfte om att sätta eld i baken på de etablerade spelarna.
För många av de som underpresterade i OS ser redan ut att ha fått sin gjutna plats i Sundhages startelva. Jag tycker inte att det hade skadat om de fått slita lite mer för att komma in i laget.
Att AIK vinner med 3–0 känns rimligt. Fysiskt sett motsvarar fullvuxna kvinnor knappt 15-åriga pojkar, så att ett landslag av tjejer förlorar mot ett av landets bästa lag av 15–17-åringar är inget att säga om.
Kvalitetens på Norrtäljes P19-lag kan jag inte bedöma alls. Men kul att damernas B-landslag vann, och extra kul att Lina Hurtig gjorde matchens enda mål, och fick beröm. Se målet, och en kort intervju med Hurtig här.
Annars har dagens eftersnack i de sociala medierna mest handlat om hur pinsamt dåliga fotbollstjejer är. Det är många män som tagit chansen att nedvärdera damfotbollen.
Pia Sundhage är väl medveten om att skitsnacket snabbt sprids efter den här typen av matcher. Hon kommenterar det här. Men som sagt, jag tycker att det är helt rätt att spela de här matcherna mot pojklag.
Och man får ta att det finns de som raljerar över klassen på damfotbollen, som exempelvis Alex Nilsson, spelare i Malmö FF. Han twittrade så här:
”Läser att AIK P-97 slog damlandslaget. Och så vill dem att man ska fördela pengarna mer jämt och klagar på dåliga löner. Är ni på riktigt?”
Nilsson vet hur man gör sig populär hos mer än 50 procent av befolkningen…
Det här var det sista inlägget på några dagar i den här bloggen. Tidigt i morgon bitti skall jag ut och flyga, vilket innebär att jag inte kommer att ha möjlighet att skriva något här förrän tidigast till helgen. Vi hörs om några dagar.
I morgon spelar landslaget sina två första matcher för året. Ja, det stämmer faktiskt. Pia Sundhage – grattis till kvällens utmärkelse, förresten – har delat upp två lag som skall spela varsin match mot pojklag.
Det toppade laget ställs mot AIK:s P17, medan det andra laget ställs mot Norrtäljes P19. AIK P17 känns som ett tufft motstånd. Även om pojkspelarna sannolikt är närmare 16 år i genomsnitt, så borde landslaget få svårt att vinna den matchen.
Norrtälje har jag inte koll på, men P19 låter som en fysiskt sett väldigt jobbig motståndare.
Så här ser Sundhages båda lag ut:
Mot AIK: Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Emma Berglund, Malin Levenstad, Sara Thunebro – Emmelie Konradsson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Antonia Göransson – Lotta Schelin, Kosovare Asllani.
Ersättare: Carola Söberg, Elin Rubensson, Julia Spetsmark.
Mot Norrtälje: Sofia Lundgren – Hanna Folkesson, Annica Svensson, Amanda Ilestedt, Jessica Samuelsson – Johanna Almgren, Lina Hurtig, Carina Holmberg, Marie Hammarström – Sofia Jakobsson, Olivia Schough.
Ersättare: Carola Söberg, Malin Diaz, Susanne Moberg.
Noterbart är att jämfört med Sundhages första startelva mot Schweiz i slutet av oktober har Lundgren, Almgren och Jakobsson fått ge plats för Hammarström, Konradsson och Göransson. Även Nilla Fischer är borta från startelvan jämfört med Schweizmatchen, men det beror på skada.
Intressant att Lundgren och Hammarström verkar få chansen att slåss om målvaktsposten. Också intressant att Sundhage ser ut att vilja balansera laget ungefär som hon ofta gjorde i USA, alltså med en mer ”sittande” kant. Jag hade gärna sett att Marie Hammarström fick den rollen, men det är ändå spännande att Emmelie Konradsson rankas så högt att hon är med i förstaelvan.
Noterar också lite förvånat att Rubensson sitter på bänken i förstalaget, medan Schough startar i det andra. Jag hade nog personligen föredragit att få starta i det ena laget.
I Kina spelades det riktiga landskamper i förmiddags svensk tid. Då visade Norge på nytt klass, och vann med 1–0 mot Kina. Målet lobbade 20-åriga inhopparen Melissa Bjånesöy in i slutminuterna.
Norge är enda laget med full poäng i Yongchuan Cup sedan Sydkorea vunnit med klara 3–1 mot Kanada efter bland annat ett mål av Inac Kobe Leonessas Ji So-Yun. Det målet, samt övriga höjdpunkter från den matchen ses på det här klippet.
Expressen kliver in och dominerar nyhetsflödet om landslaget i dag. Tre bra texter har de lagt ut under eftermiddagen. Det är nyheter av ett slag där jag helst hade sett att damfotboll.com varit totaldominant.
Expressens Mats Bråstedt har varit på Bosön i dag. Med sig hem fick han tre bra texter:
1) Sofia Jakobsson berättar om sin situation, på ett lite mer utförligt sätt än vad hon gjorde i SVD nyligen.
2) Pia Sundhagesvarar på fler intressanta frågor. Bland annat om de spelare som inte är med på Bosön, exempelvis skadade Charlotte Rohlin och Therese Sjögran. Men Sundhage svarar även på kritiken från flera klubbar om att det är för många landslagsläger, samt berättar att lägret i La Manga är flyttat till Bosön.
3) En separat artikel där Sundhage säger att hon inte räknar med att Hedvig Lindahl blir spelklar till EM.
Inget av det här har jag läst på den sida som borde haft nyheterna, den som jobbar heltid med att bevaka svensk damfotboll – damfotboll.com.
Eller jo, det har stått om Jakobsson, men då citerades Svenska Dagbladet. Det var alltså ingen egen nyhetsartikel.
Jag tycker att det är synd att inte damfotboll.com jobbar mer nyhetsorienterat. För det skulle öka pulsen inom sporten.
Nu är i stället bloggen Spelare 12 oftast först med nyheter kring övergångar, samt med resultat- och målrapportering från våra utlandsproffs. I den senare kategorien oftast i konkurrens med den här bloggen.
För tillfället är känslan att damfotboll.com gör minsta möjliga arbete när det gäller nyheter. Resultatet blir därför ofta slarvigt, och inte speciellt bra.
Två exempel är när Josefine Öqvist presenterades som nyförvärv i Kristianstad. Då hade vår bästa damfotbollshemsida inte ett enda pratminus med huvudpersonen. Det är inte ok.
Och när uppgifterna kom om att Yoreli Rincon skulle vara på väg till Malmö stod det så här:
”LdB FC Malmö blir nästa klubb för 19-åriga mittfältaren Yoreli Rincón erfar damfotboll.com sent på fredagen.”
Strax innan hade både Spelare 12 och jag haft nyheten på våra bloggar. Vi uppgav våra källor. Varför kunde inte damfotboll.com avslöja sina?
Som jag ser det står damfotboll.com för tillfället för nära spelare, klubbar och förbund. Titta på de här rubrikerna:
Alla tre rubrikerna markerar närhet till huvudpersonerna. En närhet som gör mig skeptisk, för personligen är jag inte ”Bigge” med Birger Jacobsson, inte Ann-Helén med Ann-Helén Grahm och inte heller Therese med någon Kristianstadsspelare.
Som jag ser det är det bara några få personer i Damfotbollssverige som är såpass kända att riksmedia kan använda deras för- eller smeknamn i rubriker. Jag skulle egentligen säga att det stannar vid Pia och Lotta.
Möjligen att damfotboll.com också skulle kunna komma undan med smeknamn som Kosse, Thunis, Landis och Dala – men jag ser helst att de står över.
För även om läsarna vill komma nära sina idoler, så handlar det inte om att göra det på det här sättet. Med för stort användande av för- och smeknamn riskerar man tvärtom att stänga ute de som inte vet vilka Bigge och Ann-Helén är.
Nu har jag varit rejält kritisk mot damfotboll.com. Men det är med förhoppningen att det skall kunna leda till förbättring.
Och allt är inte dåligt, för de gör ju också en hel del bra grejer. Jag blev exempelvis glad när jag läste den här artikeln om Malin Diaz klubbval. Där ställs de intressanta frågorna, och Diaz får gott om utrymme att svara.
Får man hoppas på liknande texter om exempelvis Sara Thunebro, Madelaine Edlund och varför inte med Josefine Öqvist?
Alldeles nyss meddelade förbundet att 63-årige Birger Jacobsson blir assisterande förbundskapten till Pia Sundhage, med ansvar för försvarsspel.
Birger vem, frågade jag mig, när jag såg nyheten.
Nästa fråga blev: undra vilket nummer på listan han var?
Fast även om jag inte hade hört talas om honom kan han ju vara en klippa. Och han har bra meriter. Han har tydligen spelat allsvenskt för Djurgården på 1970-talet, och jobbar nu på Stockholms Fotbollförbund.
Louise Fors, Thora Helgadottir och de andra spelarna i Western Sydney Wanderers åkte på en riktig smäll nu på förmiddagen svensk tid.
Det viktiga bortamötet med regerande W-leaguemästarinnorna Canberra United slutade nämligen hela 5–0 i Canberras favör. Därmed lever slutspelshoppet för mästarinnorna, medan Fors lag är borta från fortsatt spel.
Det gäller under förutsättning att jag inte missat något, utan att ligan verkligen spelas i tolv omgångar, och inte i 14.
För med åtta lag i ligan innebär tolv omgångar att man inte möter alla lag två gånger. Men i spelschemat på ligans officiella hemsida återstår bara en omgång nu efter elva spelade. Och jag hittar ingen info om att det skall vara någon mer.
Upplägget är lite konstigt, för det riskerar ju att bli ganska orättvist. Fast i kampen om den sista slutspelsplatsen har slumpen gjort spelschemat ganska rättvist. Alla tre lagen spelar nämligen tre matcher vardera mot de båda avsågade lagen Adelaide United och Newcastle Jets.
Hur som helst ser det alltså ut som att helgens omgång blir den sista i W-league för Fors och Helgadottir. De kan alltså flytta fokus till Liverpool respektive Malmö/Rosengård. I Liverpool får Fors för övrigt också isländskt sällskap, i form av den före detta Kristianstadsspelaren Katrin Omarsdottir. Om det går att läsa här.
Megan Rapinoe
* Apropå flytt så bekräftade Megan Rapinoe i går det som hennes pappa Jim redan talat om för övriga världen – att hon skall spela med Olympique Lyonnais den närmaste tiden. Klubben har ännu ingen info på sin hemsida, men enligt Rapinoe gäller kontraktet vårsäsongen.
Så här skrev nämligen amerikanskan på sin Facebooksida i går:
”Headed out to France today!!! And not for a holiday either. I am pleased to say Lyon will be my home for the next six months!!! I am thrilled at the challenge of being apart of one of the best football clubs in the World. More updates to come!! France here I come!”
Som sagt, Malmö får alltså ännu tuffare motstånd i Champions League.
* Till Sverige. Enligt de båda tidningarna i Umeå har Sofia Jakobsson meddelat att hon vill spela med UIK i år. Om det blir så eller inte är en ekonomisk fråga. Och ekonomin är ju som bekant inte speciellt vass i den före detta storklubben.
Men kanske är just Jakobsson en sådan spelare som kan locka sponsorer att hjälpa UIK med värvningen. Vi lär snart få veta.
Själv är jag mest nyfiken på vad som har hänt i Ryssland. Alltså varför hon väljer att bryta kontraktet med Rossiyanka i förtid? Jakobsson verkar ha gått helt under jorden de senaste två månaderna, för ingen tidning har haft något citat från henne.
Även här lär vi nog snart ha svar. Troligen senast i samband med nästa veckas landslagsläger på Bosön.
* I går blev alltså Pia Sundhage utsedd till den bästa tränaren i damfotbollsvärlden under 2012. I dag översvämmas media av intervjuer med Sundhage. Här är en bra från Radiosporten, gjord av Susanna Andrén. Den är väl värd att lyssna på.
Apropå Sundhage och bra intervjuer är den här en månad gamla intervjun från TV4:s Nyhetsmorgon väl värd att se.
Även om intervjuaren Jesper Börjesson inte fixar Kosovare Asllani:s namn, och säger VM i stället för EM, så ställer han bra frågor. Och Sundhage får exempelvis utrymme att förklara varför hon var så hård mot Kosse och Lotta Schelin efter deras möte i höstas.
Det blev inga skrällar i damkategorierna vid kvällens Ballon d’Or-gala. Först läste Felipe Scolari upp vinnarnamnet i kategorien bästa tränare. På lappen stod det Pia Sundhage.
Pia Sundhage
En stund senare var det Hope Solo som läste upp namnet på världens bästa spelare. Hon sa:
”Min lagkamrat, Abby Wambach.”
Abby Wambach med Kyoko Yano i ryggen
Det var ju precis vad jag tippade tidigare i dag. Och då skrev jag även hur jag ser på de valen. Så där finns det inte så mycket att tillägga, mer än att det är lite intressant att Alex Morgan blev USA:s bästa spelare 2012, och Wambach världens…
Sundhage förnekade sig för övrigt inte. Hon tackade nämligen med en sång. Se och hör själv här. Jag kan möjligen tycka att det börjar bli lite för mycket av den varan nu. Å andra sidan lär det vara Sundhages tacktal som alla minns från galan. Så, okej då…
Wambach däremot verkade både lite förvånad, och tagen, när hon höll sitt tacktal. Hon blev den femte spelaren att vinna Fifas pris till världens bästa spelare. Tidigare har Mia Hamm (2001–02), Birgit Prinz (2003–05), Marta (2006–10) och Homare Sawa (2011) vunnit. I och med Wambachs pris blev Nordamerika första kontinent att få två olika vinnare.
Namnet på priset har dock ändrats. Fram till och med 2009 hette det Fifa Women’s player of the Year. Nu heter det Ballon d’Or, även om det längre namnet fortfarande förekommer i vissa sammanhang. Men Fifa kallar det i alla fall Ballon d’Or här.
Ganska omgående efter galan blev alla röster offentliga. Där konstateras att Nilla Fischer röstade så här:
Spelare: 1) Sinclair, 2) Miyama, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Herdman, 2) Sundhage, 3) Lair
Här är Thomas Dennerby:s röster:
Spelare: 1) Wambach, 2) Marta, 3) Sinclair
Tränare: 1) Sundhage, 2) Lair, 3) Herdman
Och Anna Signeul:s:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman
I år hade Sverige en mediaröst. Det var Anette Börjesson på damfotboll.com som stod för den. Hon röstade så här:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Miyama
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman
Pia Sundhage röstade aldrig. Utan USA:s tränarröst har Jill Ellis avlagt. Den löd:
Spelare: 1) Wambach, 2) Morgan, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Sasaki, 3) Swanson
På den här pdf-filen hittar du alla röster i spelarkategorien.
Slutställningen blev:
1) Wambach 20,67 procent av rösterna
2) Marta 13,50
3) Morgan 10,87
4) Sawa 10,85
5) Sinclair 10,33
6) Lloyd 7,99
7) Abily 7,70
8) Miyama 7,51
9) Fukumoto 7,32
10) Rapinoe 2,89
Och toppen av tränarkategorien:
1) Sundhage 28,59
2) Sasaki 23,83
3) Bini 9,02
4) Lair 7,64
Bland herrarna blev som väntat Lionel Messi världens bäste spelare, och Vicente del Bosque bäste tränare. Puskas Award för årets mål – som ju även kan vinnas av kvinnor – gick lite oväntat till Fenerbahces slovak Miroslav Stoch för en läcker volley. Där hade jag nog trott att Falcao skulle dra vinstlotten.
Bland herrarna tar man även ut ett världslag. 2012 års upplaga bestod av elva spelare från den spanska ligan. Bland damerna finns det ännu så länge inget officiellt världslag. Men inom några år så kanske man har börjat med det också.
I kväll 19.00 hålls Ballon d’Or-galan där världens bästa spelare och tränare koras. Allt talar för att det för första gången utdelas ett pris till en svensk spelare eller ledare.
Pia Sundhage är ju nämligen storfavorit till att få guldbollen som världens bästa tränare inom damfotbollen. Det är naturligtvis stort – även om det förstås hade varit ännu större om det varit för insatser inom svensk fotboll som hon prisats.
Såvitt jag kan hitta har bara en svensk tidigare fått pris av Fifa, och det var domaren Anders Frisk, som fick specialpriset (Presidential award) 2005.
I kväll får vi alltså också veta vilka som blir världens bästa spelare 2012, herrar och damer. Jag tippar på att det blir Lionel Messi och Abby Wambach. Men som jag flera gånger tidigare (bland annat här, här och här) har varit inne på så går inte min röst till Wambach.
Vi kommer för övrigt under de närmaste dagarna också få se hur världens alla lagkaptener och förbundskaptener har röstat i Ballon d’Or. Det skall bli intressant att se vilka som lyft in Marta i finalen.
I fjol var det ingen svensk tidning som röstade i damkategorien. Hade jag fått den rösten hade jag lagt mina poäng så här:
Spelare
5) Christine Sinclair, Kanada
3) Alex Morgan, USA
1) Yuki Ogimi, Japan
Tränare
5) Pia Sundhage, USA
3) John Herdman, Kanada
1) Patrice Lair, Olympique Lyonnais
Jag har för övrigt Wambach som fyra, men det är ju bara tre som får poäng.
Om en dryg vecka samlas landslaget igen på Bosön. Ganska stort fokus på lägret kommer att ligga på försvarsspel. Det säger i alla fall Pia Sundhage i slutet av tv-klippet på den här länken.
Då kan man ju tycka att det är ganska olyckligt att förbundskapten Sundhage ännu inte har presenterat den assisterande förbundskapten som skall vara ansvarig för just försvarsspel.
Som bekant är Lilie Persson assisterande förbundskapten med fokus på anfallsspel. Den assistent som skall ta hand om försvarsbiten skulle presenteras vilken dag som helst, sades det i samband med landskampen mot Schweiz den 23 oktober.
Nästan två och en halv månad senare är ännu inte aktuellt namn avslöjat. Tvärtom har de namn som ansågs vara huvudkandidater strukits från listan ett efter ett:
* Tony Gustavsson – skall träna Tyresö.
* Anna Signeul – blir kvar som förbundskapten för Skottland.
* Jörgen Petersson – skall vara assisterande tränare för Östers IF i herrallsvenskan.
* Calle Barrling – blir förbundskapten för både U23- och F19-landslaget.
* Martin Sjögren – har förlängt sitt kontrakt med Linköping med 2+1 år.
Även om det skulle presenteras en assisterande förbundskapten med ansvar för försvarsspel under den vecka som återstår innan Bosönlägret, så känns det inte som att denne skulle få speciellt stor påverkan på landslagets spel. För hur försvarsspelet skall skötas måste ju Sundhage redan ha bestämt. Annars är det ingen idé att lägga viktig träningstid på det.
Apropå försvarsspel, så pratar Sundhage i det videoklipp jag länkade till i början av det här inlägget, om Nilla Fischer som mittback.
Och när vi är inne på omskolningar så säger Susanne Moberg i den här artikeln i Kristianstadsbladet att hon är tillsagd att hon i första hand konkurrerar som yttermittfältare i landslaget.
De båda sakerna talar för att det kan ligga något i Anders Nilsson:s blogginlägg om att EM-laget i princip redan är klart.
Jag hoppas att han har fel. För den startelva som presenteras där känns alldeles för offensivt balanserad. Där finns bara en bollvinnare på mittfält eller i anfall. Så offensivt balanserat är inte ens Barcelonas herrlag.
Blir det aktuell uppställning hade jag jublat om jag varit förbundskapten för Italien, Finland eller Danmark. Och jag hade redan nu börjat planera för att utsätta Sveriges högerkant för ett rejält hållfasthetsprov.
Fotbollsåret 2012 är slut. Det finns många sätt att sammanfatta det. Jag väljer modellen med korta rubriker för bloggens årskrönika. Hoppas det kan erbjuda en stunds nöje.
Här är årets…
Betyg på den svenska OS-truppen: Här är mina spelarbetyg, och här en mer allmänt hållen analys av landslagets insats i Storbritannien.
Bästa spelare: Christine Sinclair, som slog målrekord i OS, och förde Kanada till brons. Fast att hon varit bäst förstod inte juryn till Ballon d’Or…
Damallsvenska All star-team: Något officiellt sådant finns inte. Men hade jag fått sätta ihop ett skulle det förstås ha tagit guld. Och det skulle ha sett ut så här, med uppställning 4-3-3: Thora Helgadottir – Meghan Klingenberg, Faith Ikidi, Linda Sembrant, Line Röddik Hansen – Sara Björk Gunnarsdottir, Veronica Boquete, Nilla Fischer – Ramona Bachmann, Anja Mittag, Marta.
Ersättare: Kristin Hammarström (målvakt), Sif Atladottir, Ifeoma Dieke, Anita Asante, Pernille Harder, Kosovare Asllani och Christen Press.
Drömlottning: Den fick vi. För Sveriges EM-lottning är så 100-procentigt perfekt att den nästan känns tillrättalagd. Röda mattan ligger utlagd mot finalen på Friends Arena.
Elände: Alla korsbandsskador. Ett tag gick nästan ett korsband av per omgång i damallsvenskan. Så vansinnigt tråkigt. Rohlin, Dieke, Lindahl, Sjögran och Sembrant blev några av de tunga namnen på årets tråkigaste skadelista. Internationellt kan vi lägga till exempelvis Krieger och Bajramaj.
Framtidsnamn: De hittar vi i F19-landslaget som vann EM-guld i somras. Flera av namnen Rubensson, Ilestedt, Hurtig, Wahlberg, Diaz, Nordin, Rolfö med fler kommer säkert snart att vara välkända även bland massorna.
Frisparkar: För dem stod den japanska talangen Yoko Tanaka, som satte två frisparkar i samma match i U20-VM. En med högerfoten, och en med vänstern. Gör om det om du kan…
Mimmi Löfwenius
Glädjefnatt: Det drabbades Mimmi Löfwenius av efter hennes mål och assist mot Italien med F19-landslaget. Det här underbara klippet kan man se hur många gånger som helst. För övrigt kvalar väl hennes mål dessutom in som ett av årets läckraste solomål?
Hjärnsläpp: Det stod Ramona Bachmann för när hon tog med hands två gånger i Umeå, och blev stor syndabock när Malmö tappade SM-guldet till Tyresö.
Jag intervjuar Alex Morgan
Internationella genombrott: Alex Morgan. Inledde säsongen på bänken i USA:s landslag. Avslutar den som USA:s skyttedrottning, poängdrottning i OS, samt finalist i Ballon d’Or.
Japanska reklamfilmer: Jaja, några av dem kanske är från i fjol. Men jag är väldigt svag för japansk reklam. Är du det också finns här länkar till ett smörgåsbord av damfotbollsrelaterade, kommersiella klipp…
Kanonstart: Sveriges inledning i OS-turneringen. Efter 25 minuter hade vi 3–0 mot Sydafrika, och allt såg väldigt bra ut. Tyvärr var kanske de 25 minuterna våra bästa i London.
Konkurs: Boråslaget Dalsjöfors Goif ledde söderettan i stor stil, och var på god väg mot damallsvenskan, när man gick i konkurs.
Konstigaste petning: Frankrikes förbundskapten Bruno Bini som plötsligt inte längre ville ha med en av världens allra bästa vänsterbackar, Sonia Bompastor, i sitt lag.
Kriser: De var ekonomiska, och visade sig i var och varannan klubb i damallsvenskan. Värst drabbade var Kif Örebro och LdB FC Malmö. Men även Piteå IF, Linköping, Umeå och ytterligare några klubbar hade det kämpigt med att hålla budgeten.
Lundgren sågade
Kritik 1: För den stod Sofia Lundgren, som talade ur hjärtat när hon sågadeThomas Dennerby för hans agerande i målvaktsfrågan. Kritik 2: Pia Sundhage var skoningslös i sin kritik av de svenska insatserna i franska toppmötet PSG–Lyon. Både Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick höra kännbara sanningar.
Kunskapsmiss: Den stod den nya förbundsbasen Karl-Erik Nilsson för, när han vid den damallsvenska upptaktsträffen inte visste skillnaden på Kronprinsessan Victorias och Susanne Erlandssons pokaler.
Kvotering: Den bjuder media på i slutet av varje år, då spelare som man knappt skrivit en artikel om under året plötsligt platsar på alla möjliga bästalistor. Allt för att kvotera in lite tjejer på listorna.
Hans Löfgren och Leif Edeborg
Lögn: Tyresö, som hela säsongen hävdade att ”Hans Löfgren har ingen funktion”, trots att han hela tiden hade en framträdande roll kring laget.
Mardrömsdebut: Stackars Tove Enblom fick chansen att vakta Djurgårdens mål borta mot Linköping. Då rasade lagets försvarsspel ihop fullständigt, och 17-åringen tvingades släppa in hela elva bollar.
Match: Den underbart svängiga OS-semifinalen USA–Kanada. I tuff konkurrens med finalen, USA–Japan.
Moraldiskussion 1: Den om huruvida Japans agerade i 0–0-mötet med Sydafrika i OS var inom ramarna för vad som är moraliskt tillåtet. Moraldiskussion 2: Den i Japan om huruvida det var rimligt att landets mediokra herrlag fick flyga business class, medan de regerande världsmästarinnorna fick fortsätta längre bak i samma plan, och sätta sig i ekonomiklass.
Mål 1: Kosovare Asllani, klackvolley i en träningsmatch mot Sundsvall i mars. Mål 2: Yuki Ogimi, volley mot Arsenal. Mål 3: Cristiana Girelli, trixar in 1–0 mot Lazio. Mål 4: Patricia Hanebeck sätter bollen i krysset mot Duisburg. Det handlar alltså om hennes 2–0-mål, som kommer med 1,40 kvar av klippet. Fast 1–0-målet är rätt snyggt det också.
Mörkläggning: Svenska Fotbollförbundet som verkade anstränga sig för att damlandslaget skulle spela sina träningslandskamper så långt ifrån rampljuset som det bara gick. Först dröjde de 8,5 månader efter VM-bronset innan man visade upp laget på hemmaplan. Sedan undvek man att ge direktrapporter från de matcher som spelades, som här mot Norge i januari. Eller som här mot Kina i Algarve cup.
Yuki, när hon hette Nagasato
Namnbyte 1: Yuki Nagasato blev Yuki Ogimi. Namnbyte 2: LdB FC Malmö blev FC Rosengård. Eller skall jag kanske snarare skriva att de snart blir FC Rosengård. Hur snart återstår att se…
Nedläggning: Den amerikanska proffsligan WPS, som lades ner i januari efter tre års verksamhet. I oktober stod det klart att det blir en ny liga i USA till nästa år, och för ett par veckor sedan meddelades namnet: NWSL.
Carli Lloyd
OS-hjältinna 1: Carli Lloyd. Avgjorde OS-finalen 2008. Gjorde det igen 2012. OS-hjältinna 2: Hope Solo. Var inte normalt briljant under hela OS-turneringen. Men när det blev final, och det skulle avgöras. Då var hon makalös.
Promenadseger: Nya Zeeland, som hade en pinsamt enkel väg till OS. Medan världstvåan Tyskland misslyckades i de europeiska kvalet, så behövde The Football Ferns bara vinna ett dubbelmöte med korpgänget Papua Nya Guinea. Vad det blev? Jo, totalt 15–0, via 8–0 och 7–0. Pinsamt var ordet.
Publiksuccé 1: OS-turneringen som drog massorna till arenorna. Finalen sålde ut Wembley, det gjorde även en gruppmatch. Och i USA drog fotbollstjejerna störst tv-publik av alla under OS. Publiksuccé 2: Champions League-finalen som lockade 50212 till Münchens olympiastadion. Läs mer om den här. Publiktapp: Publiksnittet i damallsvenskan, som sjönk trots att Marta lockade storpublik vart hon än drog fram. Lägg till landslagets usla publiksiffror, och EM känns som en livsviktig vågdelare.
Ramaskri: Uppstod när Djurgårdens ordförande Anders Emanuelsson framförde synpunkter om storleken på boll och mål inom damfotbollen. Det tog inte många minuter förrän debatten var kvävd.
Rubriknamn: Bor man mindre än en timmes bilresa från Göteborg älskar man lätt rubrikvänliga namn som Bock, Fiser och Pulver. Eller varför inte Horan, Skoda, Testa, Christ, Wakt, Botten eller Husballe? Ja, det finns fler. I ett inlägg i somras frossade bloggen i namn som är som gjorda för ordvitsar.
Skapar rubriker
Rubrikskapare: Här vinner Hope Solo i stor stil. Bland mycket annat noteras rubriker om dopning, girighet, ett omdiskuterat bröllop, en omtalad biografi – samt om en och annan hyfsad räddning…
Räddning 1: Hope Solo i OS-finalen. Hennes guldräddning på Mana Iwabuchi:s friläge i slutet av finalen ledde just till guld. Räddning 2: Solo igen. Nu mot Kanada i juni. Inte lika viktig som den första, men väl så spektakulär. Räddning 3: Sif Atladottir mot Tyresö. Isländskans fantastiska hemjobb och räddning när Marta rundat Lindahl är tveklöst årets räddning i damallsvenskan. Den kommer 1,50 in i klippet.
Skandal: Den som redan nämnde Hans Löfgren ställde till med i våras.
Smäll: Potsdamspelarna Stefanie Mirlach och Alex Singer gick båda kompromisslöst på samma boll i slutet av mötet med Frankfurt. Smällen som uppstod när de nickade ihop var inte att leka med. Här är lite info om följderna.
Marlene Sjöberg
Straffskytt: Marlene Sjöberg som njöt till fullo när hon i Göteborgs favör avgjorde cupfinalen från straffpunkten.
Succévecka: Veronica Boquete:s i oktober med EM-kvaldrama med lyckligt slut samt en mirakulös återkomst in i kampen om SM-guldet. Och utökar vi succéperioden till tio dagar så inrymmer den även själva guldet…
Tyresö jublar
Svenska mästarinnor: Tyresö FF förstås, som ju spurtade förbi LdB FC Malmö på den damallsvenska upploppsrakan. Men svenska spelare blev mästarinnor i andra nationer också. Sofia Jakobsson blev rysk mästarinna, Lotta Schelin fransk, Antonia Göransson tysk och Rebecca Johnson isländsk.
Sofie Andersson på språng mot nya mål
Svit 1: Lyon, som inte förlorade en enda tävlingsmatch på hela året. Och som totalt nu står på fler än 100 matcher i rad utan förlust under ordinarie tid. Svit 2: Sofie Andersson, som gjorde mål i 20 seriematcher i rad.
Sämsta försvar: Vitryska Molodechno, som slutade på målskillnaden 7–271 efter 27 omgångar i vitryska Premier League. De fyra största förlusterna var på 18–0, 19–0, 21–0 och 22–0. Kul att vara målvakt i det gänget…
Sämsta speaker: Han i Halmstad som skötte snacket under Volvo Winners Cup i somras. Han hade jätteproblem med båda japanska och amerikanska uttal. Så oproffsigt hoppas jag verkligen inte att speakerjobbet kommer att skötas i sommarens EM-slutspel.
Tränarkaruseller: Här vann Linköping knappt, men klart före Tyresö. TFF inledde säsongen med Stefan Fredriksson, som hoppade av, och ersattes av Leif Edeborg innan man avslutade med Tony Gustavsson.
Hos LFC var det snurrigare ändå. De började med kommandot Denise Reddy/Christian Andersson, bytte till Jörgen Petersson, som lämnade, och ersattes av Andersson, som i sin tur avslutade som assistent till årets sista huvudtränare, Martin Sjögren. Visst var väl det en riktig karusell…
Caroline Seger uttalar sig
Utspel: Det gjordes av Caroline Seger, som knappt hann gå av planen efter förlusten i OS-kvartsfinalen förrän hon krävde Thomas Dennerby:s avgång.
Utlänningar i damallsvenskan: 69 stycken blev det till slut, och de lyfte definitivt seriens kvalitet flera snäpp i positiv riktning. Bland annat var åtta av de tio spelare som gjorde flest mål utländska – bland annat tre i topp: Anja Mittag, Christen Press och Manon Melis.
VM-avancemang: Alla länder som kan spela fotboll i Nordamerika, Asien och Oceanien blev i praktiken VM-klara i början av juni när Fifa meddelade fördelningen av VM-platser till Kanada 2015.
Marta Viera da Silva
Värvning: Den av Marta förstås. Viktig, inte minst för intresset kring damfotbollen. Men även för Tyresö på vägen mot klubbens första SM-guld.
Världslag: Något officiellt sådant utses inte när det inte är VM-år. Men här är mitt lag, uppställt enligt 4-3-3. Och jag har byggt ett lag som jag tror skulle kunna fungera, och alltså inte bara satt upp de elva bästa spelarna: Hope Solo – Yukari Kinga, Wendie Renard, Christie Rampone, Stephanie Houghton – Camille Abily, Viola Odebrecht, Aya Miyama – Elodie Thomis, Christine Sinclair, Alex Morgan.
Ersättare: Miho Fukumoto (mv), Azusa Iwashimizu, Sonia Bompastor, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Marta, Yuki Ogimi, Celia Okoyino da Mbabi och Abby Wambach.
Återuppståndelse: Damfotboll.com, som lades ner i februari, men väcktes till liv igen i början av april.
Har jag missat något viktigt? Lägg gärna till den egen rubrik.
I Europa har damfotbollen legat nere under julen. Men i Japan har det spelats två matcher av intresse.
På julafton vann Inac Kobe Leonessa finalen i Kejsarcupen (Emperors cup) mot Jef United. Resultatet blev 1–0, och målet föll på övertid, efter hörna, och gjordes av skyttedrottningen Asuna Tanaka. Se det på det här klippet. Det var för övrigt ”bara” 4064 åskådare på cupfinalen.
Homare Sawa
Däremot kom fantastiska 30674 personer för att se juldagens fotbollsjippo, där Japans A-landslag först spelade en halvlek mot sitt U20-landslag, och sedan en halvlek mot ett herrlag. Bilder därifrån finns här.
Mot U-laget vann Nadeshiko med 3–0 efter mål av Homare Sawa, Azusa Iwashimizu och Aya Sameshima. Sedan blev det förlust med 2–1 mot herrlaget. Där gjorde Yuki Ogimi damernas ledningsmål.
Att en jippomatch lockar 7,5 gånger fler åskådare än en cupfinal är värt en fundering. En fundering som slutar i frågan om hur man skall gå till väga för att öka intresset kring klubbfotbollen?
Och det är en fundering som inte bara görar tas i Japan, utan i hela världen. För det finns ju inga klubblag någonstans som ens är i närheten av det engagemang som finns i herrfotbollen.
Med tanke på den gigantiska skillnaden i intresse är det nästan skrattretande att se hur damfotbollen nu kvoteras in på diverse bästalistor i svensk media.
För kvotering är det. Jag har själv varit med när det skapats bästalistor, där man plötsligt inser att det riskerar att bli pinsamt få tjejer. Därför kvoterar man in idrottare, som egentligen inte borde platsa.
Johanna Almgren
Ett typexempel är Göteborgs-Postens lista över 2012 års 50 hetaste idrottare i Göteborgsområdet. Johan Rylander har gjort urvalet, och hela fyra av de 50 är fotbollsspelare som spelat för Göteborg FC under året. Nämligen:
11) Johanna Almgren
18) Olivia Schough
27) Linnea Liljegärd
35) Lisa Ek
Att det här kvotering märks av att GFC på listan anses vara lika hett som stadens klubbar i herrallsvenskan. Här är antalet spelare från fotbollsklubbar på heta listan:
1) BK Häcken: 5
2) IFK Göteborg och Göteborg FC: 4 vardera
4) Gais: 3
5) Elfsborg, Utsikten och Örgryte: 1 vardera
GP har under året valt att hålla ner sin damallsvenska bevakning, och man hade bara en bisats om GFC:s kvartsfinallottning i Champions League.
Och jag tycker att det är med rätta, då varken GFC eller Jitex klarar av att engagera göteborgarna.
Fast tidningen underkänner ju sig själv när den nu slår fast att GFC varit lika hett som Blåvitt, och hetare än Gais.
Och när fyra GFC-spelare finns med på listan så känns det väl ändå väldigt konstigt att den enda som varit sportsligt glödhet under 2012 – Christen Press – saknas på listan?
Emma Berglund
En annan aktuell lista är Expressens över Sveriges 100 största idrottsutövare under 2012. Även där får damfotbollen rejält med utrymme. Se här:
2) Pia Sundhage
11) Lotta Schelin
27) Caroline Seger
31) Kosovare Asllani
36) Elin Rubensson
58) Emma Berglund
77) Tony Gustavsson
92) Vittsjö GIK
Den här listan är värd att spara för klubbar och förbund. Den går nämligen att använda som argument mot Expressen när/om de har minimal bevakning av damfotbollen framöver…
Lina Hurtig är en av spelarna i Pia Sundhage:s 28 spelare stora trupp till landslagets januariläger på Bosön. Det tycker jag om.
Avestatjejen Hurtig är en av Sveriges största talanger. Kanske den allra största. När Sundhage tar ut en bred trupp är förstås rätt att hon ger framtidsnamnen chansen. Jag tyckte ju att Hurtig borde ha varit med redan under det förra lägret på Bosön.
17-åringen sa i den här radiointervjun i fjol att hon skulle vara med i A-landslaget 2014 – om hon fick drömma. Det är inte omöjligt att drömmen slår in redan 2013.
I övrigt i truppen reagerar jag över att det återigen är tre 30-åriga målvakter. En eller två tycker jag är ok, men nog borde väl ändå någon lite yngre få chansen? Jag hade tagit med Sussie Nilsson eller Stephanie Öhrström på Carola Söberg:s bekostnad.
Borta ur den förra truppen är Sara Larsson och Jessica Landström. Någon motivering har jag inte sett. Jag gissar att det handlar om en föryngring. Att Landström är borta förstår jag rakt av. Hon har inte presterat på rätt nivå på länge.
Att Larsson är borta är jag mer splittrad till. Hon var lysande i VM i fjol, och har inte spelat sig ur laget. Hon är ”bara” 34 år nästa år, och det är ingen ålder för en mittback. Hennes rutin av mästerskap kan vara guld värd i ett hemma-EM. Samtidigt är det inte bra att ha en 34-åring på bänken. Fast jag hade definitivt haft med Larsson i en 28 spelare stor trupp.
En spelare som är med i truppen är Kosovare Asllani. Hon har haft en stark, och lång säsong, men har dippat lite i form på sistone. I går var hon bänkad i PSG, men byttes in i 82:a minuten. Nio minuter senare blev hon målskytt. Det målet finns mer på det här klippet.
En blogg om internationell damfotboll 