Enligt en artikel i Kristianstadsbladet av vilken jag bara kan läsa rubriken blir det årets målvaktstränare Brett Maron som ersätter Hedvig Lindahl som Kristianstads förstamålvakt kommande år.
Det var en något oväntad lösning. Det är sannolikt en billig variant, väl anpassad efter Kristianstads tunna plånbok. Huruvida det kommer att bli en sportsligt lyckad lösning har jag ingen aning om, jag har nämligen väldigt dålig koll på Marons status.
En fråga som väcks i och med att Carola Söberg och Brett Maron fyllt två av de målvaktsluckor som fanns i damallsvenskan är hur det går med comebackerna från Sofia Lundgren och Kristin Hammarström. För landslagets skull vore det lysande om de båda var tillbaka i damallsvenskan under våren. Men i vilka klubbar?
Nu kastar jag bara ur mig det här utan att ha gjort någon mer ingående research, men om jag inte missat något har alla damallsvenska klubbar utom möjligen de båda från Stockholm spikat sina förstamålvakter för 2015. Och få klubbar har sådan budget att de har råd att hålla två toppmålvakter. Eller?
I går sammanfattade jag damallsvenskan 2014 i ord. I dag följer jag upp med ett gäng bilder.
Under året har jag haft med mig kameran till de damallsvenska matcher jag besökt. Framför allt är tanken att få bilder på så många spelare som möjligt för att kunna bildsätta inläggen här på bloggen.
Det tar ju dock rätt mycket tid att gå igenom och fixa till bilderna och tid har varit en bristvara tidigare under året. Men nu i helgerna har det funnits möjlighet att gå igenom materialet.
Resultatet blev att jag nu har laddat upp 175 bilder från säsongen som gått, bilder på nio av de tolv damallsvenska lagen. Om jag skulle ha namngivit någon eller några spelare på felaktigt sätt välkomnar jag rättelser, men jag tror och hoppas att jag har lyckats identifiera alla rätt.
Här är först ett bildspel:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Och här är även alla de 175 bilderna som miniatyrer:
Medan jag satt och gjorde de sista justeringarna av det förra inlägget blev det gammalt. SVT avslöjade nämligen att Kif Örebro har löst målvaktsfrågan genom att värva Carola Söberg.
Det är förstås en bra lösning både för klubben och för Söberg själv, som självklart vill vara med och slåss om en plats i sommarens VM-trupp.
Gör hon en lika bra säsong som den Stephanie Labbé gjorde i Örebro i år behöver Söberg inte oroa sig – då är hon en av Sveriges tre VM-målvakter.
Apropå svensk målvakter och SVT så hade de i går ett inslag om Stephanie Öhrström i Verona. Se det här.
Jag tycker att valet i grunden är utmärkt – Kessler är definitivt värd alla hyllningar. Hon är en bra närkampsspelare, har fin speluppfattning, ett bra passningsspel – både långt och kort, fyller gärna på med djupledslöpningar och har ett huvudspel av yttersta världsklass. Hon är helt enkelt grymt mångsidig och fixar allt det man kan önska sig av en central mittfältare.
Men för mig är hon ”bara” tvåa 2014. Jag valde nämligen att se över året som helhet, och Kessler har faktiskt missat hela höstsäsongen till följd av skada. Mitt val föll i stället på Seattles skotska stjärna Kim Little.
Jag hade sett Little dominera under NWSL-säsongen och jag övertygades helt om hennes storhet när jag såg henne på Gamla Ullevi den 17 september. Hon rörde sig smart och gjorde något bra av bollen varenda gång hon hade den.
Dessutom lade hon ner ett mycket tyngre defensivt jobb än man är van att se skyttedrottningar av världsklass göra. Jag minns att jag tänkte att ”tur att hon inte har någon avlastning utan måste göra allt själv” och ”med henne i vårt svenska landslag hade vi varit bäst i världen”.
Just att hon kommer från Skottland – ett land som är långt ifrån de stora titlarna – och inte får chansen att visa upp sig i de stora mästerskapen gör att Little lätt glöms bort när listor över världens bästa spelare skall sammanställas.
Hon är kanske inte lika komplett som Kessler, men å andra sidan gör skotskan fler poäng och har en mer ögonfägnad bollbehandling. Kolla bara klippet nedan. Little är som bäst när hon får spela i tio-rollen och utmana motståndarnas backlinje.
Jag såg henne tidigare mer som en framspelare och anfallsuppbyggare än avslutare. Men gör man 16 mål i världens mest målsnåla liga är man självklart även en avslutare av yttersta världsklass.
Kim Little toppar alltså min lista över världens 20 bästa spelare 2014. Hon toppar både min första och min uppdaterade lista.
Som jag berättat i ett tidigare inlägg ingick jag alltså i den jury som tog ut Fotbollskanalens lista över världens 20 bästa spelare. Där skickade jag in min lista bara drygt ett dygn efter att jag fått uppgiften. Det blev alltså inte så mycket tid till eftertanke.
Nu har jag haft ytterligare tre veckor att fundera, och det har blivit en del omkastningar på min topplista. Marta:s uppvisning mot USA lyfte henne upp på tio i topp. Andra spelare som avancerat är Ramona Bachmann, Louisa Necib och Carli Lloyd, medan Lauren Holiday, Abby Wambach, Hope Solo och Nahomi Kawasumi tappat mark.
Bachmann hade jag utanför listan för tre veckor sedan. Det byggde på att hon gjort mindre avtryck i poängligorna den här säsongen. Men allt är ju inte statistik och när jag tänkt efter har Bachmann varit för bra för att stå utanför topp 20.
Som synes är det flera amerikanskor som tappat mark. Men efter att ha följt USA i Brasilien och dessutom närgranskat deras landslagsår som helhet känns det motiverat att hålla tillbaka amerikanskorna något.
Listan innehöll ändå till slut fyra amerikanskor, tre tyskor, tre fransyskor, två schweiziskor, två japanskor och en spelare vardera från Skottland, Brasilien, Costa Rica, Spanien, Sverige och Wales.
Det är en klar majoritet av forwards och offensiva mittfältare. De defensiva spelarna är oftast minst lika viktiga för sina lag, men de är tyvärr svårare att få med på sådana här listor. Därför är det roligt att en målvakt som Nadine Angerer vann Ballon d’Or i fjol och att en tvåvägsspelare som Kessler kan göra det i år.
För svensk del platsade bara Nilla Fischer på listan. Jag tycker att en på topp tio, två på topp 25 och tre på topp 40 känns som en rimlig utdelning ett år där Sverige har gjort svaga resultat mot kollegorna i världsrankingens toppskikt. Lag som England och Kanada som är jämnbra med oss har sina bästa spelare utanför själva listan i den grupp som lägger beslag på placeringarna 25–42.
Vi föll på mållinjen
Hope Solo, mv, USA/Seattle Reign
Lotta Schelin, fw, Sverige/Lyon
Vivianne Miedema, fw, Holland/Heerenveen/Bayern München
Christie Rampone, mb, USA/Sky Blue
Vi var också aktuella
Alyssa Naeher, Becky Sauerbrunn, Katrina Gorry, Ada Stolsmo Hegerberg, Maren Mjelde, Caroline Seger, Cristiane, Andressa Alves, Wendie Renard, Lisa Evans, Asisat Oshoala, Nadine Angerer, Alexandra Popp, Lena Goessling, Celia Sasic, Kerstin Garefrekes, Karen Carney och Diana Matheson.
Hur såg då den lista ut som jag lämnade till Fotbollskanalen? Jo, så här: 1) Kim Little, 2) Lauren Holiday, 3) Nadine Kessler, 4) Gaetane Thiney, 5) Anja Mittag, 6) Shirley Cruz, 7) Veronica Boquete, 8) Nahomi Kawasumi, 9) Abby Wambach, 10) Nilla Fischer, 11) Hope Solo, 12) Lara Dickenmann, 13) Louisa Necib, 14) Jessica Fishlock, 15) Christen Press, 16) Aya Miyama, 17) Marta Vieira da Silva, 18) Eugenie Le Sommer, 19) Martina Müller, 20) Carli Lloyd. Föll på mållinjen gjorde: Lotta Schelin, Vivianne Miedema och Christie Rampone.
Självklart välkomnas synpunkter på de här listorna och jag välkomnar också att ni skickar in era egna listor. Det här att ranka fotbollsspelare är ju en rolig lek. Eller hur?
Fotbollskanalen håller på att publicera sin ranking över årets 20 bästa spelare i världen. I går presenterades spelarna på placeringarna 20 till och med 11 och i dag fick vi reda på vilka som återfinns på platserna tio till fyra.
I början av december fick jag frågan om jag kunde tänka mig att hjälpa till med listan. Instruktionen löd:
”Fokus ligger på prestation snarare än potential, och i bedömningen utgår vi inte från vem som kan bli bäst i framtiden eller vem som varit det tidigare – utan just 2014 står i centrum.”
Det handlade alltså verkligen om att lista de som varit bäst under 2014. Jag kände direkt att det var en vansinnigt svår uppgift eftersom det inte varit något stort mästerskap under året plus att de bästa spelarna är utspridda över flera världsdelar.
Det sista gör att det är svårare att ranka damfotbollens bästa spelare än herrfotbollens – där ju nästan alla de bästa spelarna är samlade i olika ligor i Europa och därmed drabbar samman i Champions League.
Bland damerna är det dels färre matcher i Champions League, dessutom är toppspelarna i första hand uppdelade mellan ligorna i USA, Tyskland, Frankrike och Sverige. Hade det varit 2013 hade jag även räknat med Japan, men Nadeshiko League har brandskattats på stjärnor och således försvagats rätt rejält det senaste året.
Jag antog utmaningen och började omgående att lista kandidater. Det blev snabbt en lista om cirka 40 namn. Så långt kändes det väldigt lätt. Men sedan kom problemet – själva rankningen.
För hur värderar man 25 mål i damallsvenskan mot 25 mål i franska D1 Feminine, 21 mål i Frauen-Bundesliga och 16 mål i NWSL? Och hur bedömer man defensiva spelare gentemot offensiva? Och framspelare gentemot målskyttar?
Jag ville följa instruktionen om att verkligen gå på 2014 års meriter, därför tog jag fram ett rejält statistiskt underlag. Det har jag nu uppdaterat och tänkte publicera i ett par inlägg. För på sitt sätt är det statistik som säger väldigt mycket om damfotbollsåret. Det blir ett inlägg med skytteligor, ett med assistligor och ett med utmärkelser.
Hur min lista över världens 20 bästa spelare 2014 såg ut kommer jag också att redovisa – fast först efter att Fotbollskanalen även har meddelat sina tre medaljörer.
God fortsättning. Hoppas ni alla har fått många fina klappar.
Jag satt och funderade över vilken julklapp som damfotbollen skulle må bäst av. Givetvis tänkte jag på penninggåvor i form av ökade bidrag från herrfotbollens institutioner.
Fast ganska snabbt slog jag den tanken ur hågen.
Visst vore det välkommet med högre prissummor och liknande. Men då handlar det om bidrag – och bidrag är bara konstgjord andning över tid. Det damfotbollen verkligen behöver är större engagemang. Jag menar den typen av engagemang som herrfotbollen lyckats få – det engagemang som gör att tiotusentals åskådare varje vecka samlas på arenorna. Som gör att tv-bolag är beredda att betala miljarder för sändningsrätt till de stora mästerskapen.
Den typen av engagemang är damfotbollen inte nära. Jag såg att damfotboll.com tidigare i december hade rubriken ”Arrogant Fifa-boss om prispengar”. Jag fattade inte på vilket sätt generalsekreteraren Jerome Valcke var arrogant. Däremot noterade jag att han satte fingret på en riktigt öm punkt för damfotbollen:
”Jag har försökt att sälja damfotboll som ensam produkt, inget tevebolag har varit intresserat av avtal om det inte också ingick rätt att sända herrmatcher.”
Mer pengar ger inte större engagemang. Som jag ser det är den gåva från herrfotbollen som damfotbollen är i störst behov av en bit av det nämnda engagemanget. Nere på kontinenten har herrfotbollsklubbar som Olympique Lyon, PSG och VfL Wolfsburg delat med sig av namn och kunnande till damfotbollen.
Visst finns det liknande exempel även i Sverige. Men det behövs betydligt fler – framför allt fler där herrfotbollsklubben verkligen även känner engagemang med damerna.
En kul julklapp till svensk damfotboll skulle exempelvis vara om IFK Göteborg gjorde allvar av sina funderingar på att satsa på ett elitlag för damer. Tidigare i år öppnade klubbdirektören Martin Kurzwelly för en sådan satsning bland annat här och här.
* Avslutningsvis i det här inlägget bjuder jag på en länk till amerikanska The Equalizer som innehåller en bred diskussion om läget för USA:s landslag. En klart intressant läsning så här ett halvår innan vårt VM-möte med amerikanskorna.
Det svenska landslagsåret har ju i högsta grad varit ojämnt. Tur då att vi går in i VM-året 2015 utan att det känns som att något av de andra länderna i världstoppen har hittat rätt i sina lagbyggen.
Just såg jag Brasilien vinna sin egen fyrnationsturnering genom att spela 0–0 mot ett väldigt blekt USA i finalen.
Det var först under ordinarie tids sista tre minuter och de tre övertidsminuterna som USA förmådde få någon press på hemmalaget. Resten av matchen kontrollerades av ett bollskickligt braslilianskt lag, dock utan att man skapade speciellt mycket.
Den första halvleken gick på poäng till Brasilien. De största jublet från läktarna kom dock vid två läckra jongleringsuppvisningar från Andressa Alves och Formiga. Andressa Alves är en artist som egentligen är mittfältare, men när hon spelar i backlinjen som i dagens första 57 minuter är hon sannolikt världens mest tekniska vänsterback.
En jättechans skapades före paus i halvleken, den fick hemmalagets mittback Monica Hickmann efter att Abby Wambach ägnat sig åt alibimarkering vid en hörna. Monica fick gå upp ostört och nicka från nära håll. Tyvärr för Brasilien passerade dock bollen någon decimeter utanför Hope Solo:s högerstolpe.
Tobin Heath värmer upp
Så långt var USA så svagt så det närmast var förbluffande. Brasilien startade sitt försvarsspel högt och amerikanskorna hade hela tiden oerhört svårt att vårda bollen, till och med bollsäkra spelare som Tobin Heath och Lauren Holiday hamnade ofta i tidsnöd och slog felpass.
Nu hör det ju till saken att man saknade många av sina naturliga djupledshot då Sydney Leroux var avstängd, Christen Press hade åkt hem till följd av dödsfall i släkten och Alex Morgan inte är är 100-procentigt återställd från sina skador ännu.
Utan djupledshot lyckades bara USA få till ett avslut på hela den första halvleken – och det gick utanför mål – det är inte vad man är van vid.
USA:s akilleshäl för tillfället är bristen på bollskicklighet på centralt mittfält. I dag spelade Carli Lloyd och Morgan Brian där, med Holiday framför som släpande forward. De få gånger Holiday fick bollen rättvänd fanns det lite idéer i USA:s spel, men det var alltså få gånger.
I 59:e minuten hade Wambach USA:s första riktigt vassa målchans, hon nickade dock utanför. I 88:e kom den andra amerikanska målchansen och enda avslutet mot mål. Becky Sauerbrunn:s nick räddades dock via ribban av Luciana.
Becky Sauerbrunn
En kvart tidigare skulle Brasilien ha haft en straff. Om jag uppfattade det rätt var det en brasiliansk domare. Hon blåste också gärna med hemmalaget. Fast matchens kanske allra mest solklara domslut i brasiliansk favör vågade inte domaren ta. Carli Lloyd var inte nära att hänga med Andressa Alves utan amerikanskan sprang rätt in i den hypertekniska brasilianskan. Ofattbart att domaren friade.
Matchen slutade alltså mållös vilket innebar att Brasilien vann turneringen på bättre totalpoäng. Lagen ställde för övrigt så här:
USA: Hope Solo – Meghan Klingenberg, Christie Rampone, Becky Sauerbrunn, Lori Chalupny (Ali Krieger, 55) – Morgan Brian, Carli Lloyd – Kelley O’Hara (Megan Rapinoe, 73), Lauren Holiday, Tobin Heath (Heather O’Reilly, 81) – Abby Wambach (Amy Rodriguez, 73).
Som sagt saknas det nu ett lag i världseliten som känns som en given finalist i nästa års VM. Tyskland är etta på rankningen och det lag som har sett starkast ut i år. De har vunnit tolv av 13 landskamper, bland annat har man besegrat toppnationer som Japan, Sverige, Kanada och England.
Ändå känns det inte som att Silvia Neid har exakt koll på hur hon skall formera sitt gäng och höstens 2–0-förlust hemma mot Frankrike visar att tyskorna inte är oslagbara.
USA är alltså inne i en riktig svacka, Japan håller på med en föryngringsprocess, Frankrike lyckas aldrig i stora mästerskap och så vidare. Det blir i högsta grad intressant att följa stornationernas lagbyggen fram mot sommaren.
Kina behövde ta en poäng mot ett reservbetonat Brasilien i natt för att lagen skulle mötas på nytt i finalen 21.45 på söndag.
Kinesiskorna bjöd dock USA på finalplatsen. Dels genom en grov målvaktstavla, dels genom en minst lika grov tröjmiss.
När den andra halvleken började spelade Kina nämligen med två spelare som hade nummer 17 på ryggen. Den ena fick gult kort medan den andra sprang in i omklädningsrummet och bytte till nummer 19. I minut 60 fälldes Debinha av den varnade nummer 17 – med gult kort nummer två som följd.
Målvaktstavlan bjöd Darlene på 1–0 och direkt efter utvisningen reste sig Debinha, sprang in i straffområdet och satte 3–0 på Tamires passning. Ridå ner för kinesiskorna. Tamires är för övrigt artistnamnet för Rilany Aguiar som spelade för Tyresö tidigare i år.
Den ridån föll ännu längre några minuter senare när domaren gav brasilianskorna en ganska billig straff. Andressa Alves satte den hur säkert som helst.
Det kinesiska reduceringsmålet till 4–1 i absolut sista övertidsminuten (90+3) var snyggt. Dagens allra snyggaste mål var dock frisparken från Andressinha som betydde 2–0. Det går verkligen att njuta av hur hon vrider bollen precis över muren och ut vid stolpen. Se det målet, och övriga fyra på det här klippet:
Brasilien hade alltså många reserver på planen. Däremot satt exempelvis Marta, Rosana och Formiga på bänken.
Jag såg den andra halvleken och imponerades av de unga brasilianskornas bollbehandling. Föga överraskande var Avaldsnes skyttedrottning Debinha lagets bärande spelare.
Dock testades inte Brasilien i defensiven. Ett decimerat Kina hade inte kraft att skapa något. Sannolikt kommer brasilianskorna att testas mycket hårdare i finalen. För USA accepterar inte att förlora två gånger i rad mot samma motstånd.
Amerikanskorna vann som väntat stort mot Argentina. Det blev 7–0 sedan Christen Press gjort fyra mål och Carli Lloyd de övriga tre. Alla de fyra Pressmålen bar en måltjuvs signum. Se dem här:
* Några timmar efter segern blev USA detroniserat på världsrankningen. Tyskland gick om är numera etta både på herr- och damrankningen – något som är historiskt.
Sverige är kvar på plats fem. Brasilien gör det stora fallet på topplistan när de faller från sjätte till åttonde plats. Både England och den stora klättraren Nordkorea går om. Noterbart också att Norge faller ut från tio i topp. Norskorna ligger nu tolva, en placering bakom Holland – som man ju placerade sig före i VM-kvalet.
* Historisk är även den svit Cyperns storlag Apollon Ladies har stått för. Har jag uppfattat saken rätt har de gått till kort julvila med 110 raka segrar i ligaspelet – något som ger plats i Guiness rekordbok. Även om motståndet är magert i Cyperns liga är ju 110 raka segrar en fantastisk notering. Verkligen fantastisk.
* Däremot var jag sällsynt vilsen tidigare i veckan när jag sammanfattade franska ligan inför julvilan. Det korta uppehållet i Frankrike startar ju först efter den här helgen. Således har Lotta Schelin fortfarande en liten chans att peta ner Eugenie Le Sommer från toppen i kalenderåret 2014:s skytteliga i D1 Feminine. Inför helgens matcher ser den topplistan ut så här:
24 mål: Le Sommer
22 mål: Gaetane Thiney 20 mål: Schelin
19 mål: Ada Stolsmo Hegerberg
Kring julvilan avgörs huruvida Juvisy skall hänga med i kampen om ligaguld och Champions Leagueplatser. I morgon 17.00 spelar Parislaget borta mot Lyon. Den matchen direktsänds av franska Eurosport med sändningsstart 16.45.
Och vid omstarten den 9 januari tar Juvisy emot PSG i ett glödhett derby. Gaetane Thineys klubb behöver vinna minst en av matcherna för att även fortsatt utmana de två andra storheterna.
I morgon 14.30 är det dessutom ett kul svenskmöte mellan PSG och Montpellier. Tyvärr är ju Montpellier höstens missräkning i ligan, vilket bör innebära att Parislaget kommer att avsluta året med en ganska säker seger.
* Slutligen är det Grand Finale i Australiens W-league klockan 05.00 natten mot söndag. Suveräna ligamästarna Perth Glory tar emot tabelltrean Canberra United. Hemmalaget är storfavoriter till att ta hem titeln.
I år spelar ju inga svenskor i Australien. I finalen förekommer dock flera spelare med meriter från damallsvenskan. I Perth har vi skyttedrottningen Kate Gill och backen Carys Hawkins. Hos Canberra märks Nicole Sykes och Kendall Fletcher.
Utöver dem skulle jag lyfta fram talangfulla australiska landslagsduon Sam Kerr och Caitlin Foord som årets nyckelspelare hor Perth och amerikanska veteranen Lori Lindsey som nyckel hos gästerna. Jag tippar att Lindsey förlorar i sin karriärs sista match. Perth tar hem guldet med 3–1, trots att Kerr missar finalen till följd av en knäskada.
I dag har Pia Sundhage presenterat sin trupp till nästa års första landskamp. Innan jag kollar närmare på den är det på sin plats att kommentera grupperna till nästa års Algarve cup.
De tre grupperna presenterades tidigare i dag på svenskfotboll.se och innehåller en stor överraskning. Med inmarschen av Frankrike och Brasilien har tävlingsledningen valt att överge upplägget med två toppgrupper och en lite sämre.
Nu är plötsligt de tre grupperna mer jämnt uppdelade, något som gör valet av vilka gruppsegrare som skall mötas i final till en grannlaga fråga.
Sverige är placerat i grupp A tillsammans med Brasilien, Tyskland och Kina. Det är den på pappret tuffaste gruppen med tre av världens sex bästa lag – något som innebär en värdig försmak på den svåra grupp som väntar i VM. De andra två grupperna ser ut så här:
Grupp B: USA, Norge, Schweiz och Island.
Grupp C: Japan, Frankrike, Danmark och Portugal.
Algarve cup spelas enligt svenskfotboll.se 4–11 mars nästa år. Faktum är ju att alla världsrankningens sex högst placerade lag är med och utöver värdnationen finns samtliga deltagarland på rankningens topp 20. Såvitt jag kan minnas bör det således bli den mest högklassiga upplagan någonsin av det som ibland kallas ”Lilla VM”.
Innan Algarve skall Sverige möta Norge i La Manga den 13 januari. Till den matchen tog alltså Sundhage i dag ut sin trupp. Den innehöll bara 18 spelare och uttagningen var förstås en given indikation på vilka spelare som för tillfället ligger närmast en Kanadaresa till sommaren.
Mia Carlsson
Den lilla överraskning som fanns i truppen var att Mia Carlsson togs ut på bekostnad av Charlotte Rohlin och Sara Thunebro.
Min syn på hur man tar ut en mästerskapstrupp är ju att man först plockar med de 15 utespelare och två målvakter man i första hand tänker använda sig av. När truppen är 23 spelare stor kryddar man med tre unga spelare som är med för att se och lära samt tre spelare som har några speciella egenskaper som kan behövas i olika matcher.
Mia Carlsson är en spelare som har en speciell egenskap genom sitt starka huvudspel. Det gör att jag förstår att Sundhage tycker att Kristianstadsbacken är högintressant för VM.
I övrigt är det en trupp där ingen spelare kommer att vara under 21 år när avresan sker till Spanien. Visst finns det med några yngre, relativt orutinerade landslagsspelare i form av Fridolina Rolfö, Malin Diaz och Elin Rubensson men jag hade inte haft något emot att Sundhage även testat några tonåringar i La Manga. Hela truppen ser du här.
Så några ord om gårdagens stora nyhet, den att Marta blir kvar i Rosengård i ytterligare tre år. Det är förstås väldigt positivt för såväl damallsvenskan, svensk damfotboll som Rosengård. Marta visade ju i helgen hur bra hon fortfarande är.
Och hon kanske kan få chans att visa den sanslöst höga klassen igen i natt när Brasilien möter Kina. Den matchen är flyttad från i går och stämmer de uppgifter jag fått är avspark kring 01.00 svensk tid och troligen går det att se matchen på den här länken.
Allra sist är här länken med målen från den 13:e omgången av franska D1 Feminine, alltså ett klipp med två mål vardera från Lotta Schelin, Caroline Seger och Kosovare Asllani. Framför allt Segers båda fullträffar är sevärda.
Lotta Schelin har hittat målformen lagom till juluppehållet. Med två mål i helgens omgång har hon gjort sex på de två senaste omgångarna.
Därmed kommer Schelin upp på 20 totalt under kalenderåret 2014. Har jag räknat rätt innebär det att hon är trea i 2014 års skytteliga i D1 Feminine. Täten ser ut så här:
24 mål: Eugenie Le Sommer
22 mål: Gaetane Thiney 20 mål: Schelin
19 mål: Ada Stolsmo Hegerberg
Eftersom Hegerberg gick mållös av planen vid 5–1-segern borta mot Montpellier är Schelin dessutom uppe i delad ledning av säsongens skytteliga. Där ser toppen ut så här efter 13 av 22 omgångar:
19 mål: Schelin och Stolsmo Hegerberg
18 mål: Le Sommer
10 mål: Thiney och Kosovare Asllani
Även såväl Asllani som Caroline Seger blev tvåmålsskyttar i helgen. Deras PSG vann med hela 9–0 borta mot Metz. Seger står på fem mål, ett färre än Sofia Jakobsson. Sista svenskan i D1 Feminine är Linda Sembrant som gjort ett mål i höst.
Eftersom alla tre topplagen vann är det oförändrat i toppen. Lyon har full poäng, PSG står på en förlust och Juvisy på två.
Klippet med helgens mål ligger inte klart. Men här är målen från förra helgen, där Schelin satte fyra och Jakobsson tre:
* Även i tyska Frauen-Bundesliga är det dags för juluppehåll. Alla fyra topplagen vann i helgen vilket innebär att de fyra topplagen går till vila med 35–33–31–28 poäng. Lagen i rätt ordning är Wolfsburg–Bayern München–Potsdam–Frankfurt. Med nio omgångar kvar att spela är Wolfsburg och Bayern obesegrade. För Frankfurt gäller att de nog måste gå rent för att kunna vinna guldet.
* Jag har medvetet legat lågt kring svenska silly season, men hoppas få tid till ett större grepp inom kort. Dock gjordes under förra veckan några intressanta värvningar som jag gärna kommenterar nu direkt.
Att Emma Berglund skulle skriva på för Rosengård var väntat. Men det gör inte värvningen mindre bra. Jag tror att övergången kan bli ett lyft både för Berglund och för Rosengård. Hon känns precis som den spelare laget behöver.
På samma sätt tycker jag att AIK värvat klokt när de knutit upp finska talangen Juliette Kemppi. Det jag såg av henne i sommarens F20-VM var mycket lovande. Hon verkar vara en rapp och målfarlig kontringsspelare – precis var AIK behöver. Solnalaget behöver även lite tyngd. Visst har man hämtat hem Jennie Nordin från Linköping, men jag hade gärna sett att man även knyter upp en lite mer kraftfull mittfältare.
Jennie Nordin
* Slutligen en sväng till andra sidan jordklotet. I Australien är nu kandidaterna till årets mål i W-league nominerade. Min röst går till Katrina Gorry närmast före Christine Nairn och Ashleigh Sykes. Men det är helt klart en smaksak.
Mer viktigt än årets mål är trots allt att det även ör klart för mästerskapsfinal. Där ställs suveräna seriesegrarna Perth Glory mot uppstickarna Canberra United.
Perth vann sin semifinal med 3–0 mot Sydney, bland annat efter känsligt lobbmål från Sverigebekanta (AIK, Sunnanå, LdB FC Malmö och Linköping) Kate Gill. Gill vann för övrigt skytteligan i W-leagues grundserie. Höjdpunkter från matchen ser du här. Som kommentatorn säger är Perths tredje mål en riktig julklapp från Sydneys försvar. Visst har man lite otur med studsen, men…
Canberra United tog sig till final efter straffseger mot mästarna Melbourne Victory. Att döma av det här klippet med höjdpunkter var Canberras seger helt i sin ordning sett till målchanser.
För under ordinarie speltid gjorde den före detta Linköpingsmålvakten Brianna Davey flera fina räddningar, plus att hon hade hjälp av sina stolpar.
Det blev dock den andra målvakten, Chantel Jones, som gjorde straffläggningens enda räddning och det var en annan Sverigebekant som satte det avgörande målet. Den före detta Vittsjöbacken Kendall Fletcher sköt nämligen Canberra till final.
Kendall Fletcher
Både Jones och Fletcher är ju amerikanskor. Inför finalen kommer fokus i Canberra att sättas på en tredje amerikanska. Matchen till helgen lär bli karriärens sista för Lori Lindsey. Får hon avsluta med en titel?
I förra inlägget skrev jag om den fantastiska uppvisning Marta bjöd på i går kväll. Med ett dygns varsel har inte min beundran minskat. Jag kan helt enkelt inte minnas när jag senast såg någon spelare dominera så fullständigt mot ett lag av högsta världsklass.
Höjdpunkter från matchen finns på det här klippet:
Jag har funderat över vad som gör att Marta presterade så bra i går medan hon haft svårt att nå sådana höjder i damallsvenskan de senaste åren. Det enda svar jag kan komma på är att hon har fått lägga så mycket energi i försvarsarbetet i sina svenska lag att hon inte orkat framåt. Däremot slipper hon lägga speciellt mycket kraft på att jobba hem i landslaget.
Nu är jag ju en person som tycker om lag där alla spelare deltar aktivt både i anfalls- och försvarsspel. Fast jag inser att om man kan få ut så mycket av Marta i offensiven som i går, då är det slöseri att hon skall hjälpa till nere i eget straffområde.
Som bekant hjälpte jag Torbjörn Nilsson att skriva bok om spelförståelse tidigare i år. Numera delar Torbjörn med sig av sina tankar på bokens Facebooksida. I förra veckan var han inne just på frågan om hur mycket energi forwards skall behöva lägga i defensiven. Det inlägget läser du här.
Apropå Marta och Brasilien skrev jag ju nyligen om att de knappast är medaljkandidater i nästa års VM. Fast om stjärnan fortsätter vara så bra som i går kanske jag får revidera min uppfattning…
Men sanningen är att Brasiliens försvarsspel fortsatt var virrigt och oorganiserat. Vid USA:s första mål var en back närmast pinsamt långsam upp från sin stolpe efter hörna, med följden att hon upphävde en solklar offside på Carli Lloyd.
Jämför jag Brasiliens försvarsinsats mot USA med den jag såg mot Frankrike för ett tag sedan lyckades brasilianskorna bättre i går. Hur mycket det berodde på dem själva är dock oklart. Som jag ser det gjorde USA det ganska lätt för den brasilianska backlinjen.
Med det sagt vill jag dock poängtera att som synes på klippet ovan skapade USA trots allt tillräckligt många högkaratiga chanser för att vinna matchen. Deras effektivitet var dock inte på Martanivå.
Tillbaka till jämförelsen mellan hur Frankrike och USA tog sig an Brasilien. Medan fransyskorna avslöjade Brasiliens backlinje på ett skoningslöst sätt genom smarta, avledande löpningar i sid- och djupled spelade USA väldigt rakt och förutsägbart. Det var lite som om deras forwards sprang på räls, jag såg nästan inga avledande löpningar alls.
I varje fall inte inledningsvis. Det var först när Christen Press kom in på slutet som USA:s anfallsspel fick lite avledande löpningar. Däremot var Sydney Leroux alldeles för mycket spårvagn. Leroux är ingen dålig forward, men några smarta löpningar bjöd hon inte på. Inga alls.
Lauren Holiday (Cheney) steget före Mizuho Sakaguchi
När jag såg USA i andra halvleken mot Kina i onsdags slog det mig vilken brist på offensiv kreativitet laget led av. Jag funderade över varför man inte får ut så mycket från Lauren Holiday. Hon dominerar stundtals i NWSL, där motståndet ofta är bättre än i landskamperna. Men i landslaget lyfter sällan Holiday.
Min tanke efter Kinamatchen var om inte USA skulle vinna på att ge Holiday en fri roll bakom en ensam forward. I går fick istället Abby Wambach lite oväntat ta hand om den uppgiften. Holiday spelade istället innermittfältare ihop med Carli Lloyd. Så långt tillbaka i planen är Holiday inte alls lika bra som hon är om hon får utmana motståndarnas backlinje.
Jag förstår att USA:s lagledning planerar för att snart ha tillbaka Alex Morgan, vilket gör att man kan luta sig mot vassa duon Wambach/Morgan. Men om inte Wambach/Morgan når samma nivå som 2012 igen måste USA ha en offensiv plan B. Och den har man inte hittat ännu.
I nuläget tycker jag att man har obalans i laget. Man har ett överoffensivt mittfält som spelar framför en ganska passiv fyrbackslinje som gärna faller. Det leder till att skickliga motståndare kan hitta ytor mellan USA:s mittfält och backlinje.
Det var från den ytan som Marta tog fart vid 2–2-målet och även därifrån hon sköt 3–2 – ett mål som nog Hope Solo borde ha tagit.
Klart är att USA:s lagledning har mycket att fundera över. Tyvärr är ju även Sveriges i samma situation. Vilket som blir det intressant att följa utvecklingen framöver hos båda lagen.
För USA:s del innebär resultaten hittills i Brasilienturneringen att man löper stor risk att missa finalen. Tar Kina poäng mot Brasilien natten mot torsdag blir det bronsmatch för amerikanskorna. Visst kan det vara bra för det offensiva självförtroendet att få spela dubbellandskamper mot svaga Argentina. Men speciellt utvecklande för laget är det inte.
Brasilien står på sex poäng och är redan klart för final. De slog Argentina med 4–0 natten mot torsdag. Höjdpunkter därifrån ser du här:
Kina står på fyra poäng efter 1–1 mot USA i onsdags. Målen därifrån ser du på det här klippet:
Sedan följde Kina upp genom att vräka in mål i den andra halvleken mot Argentina. Det var 0–0 i paus, men slutade 6–0 sedan Zhang Rui gjort de tre sista. Det handlade om ett äkta hattrick på fyra minuter. Vasst. Se Ruis hattrick och övriga kinesiska mål här:
Jag erkänner – jag har tillhört den grupp som trott att Marta har tappat i kapacitet. Att hon inte längre kan utmana världsklassförsvar på egen hand.
Efter kvällens uppvisning tvivlar jag inte längre på Marta. Rosengårds brasilianska ess var så bra som hon någonsin tidigare varit. På egen hand gjorde hon tre mål mot USA – världens bästa lag.
Brasilien gick från 0–2 till seger med 3–2 och Marta låg bakom precis allt offensivt som Brasilien hade. Hon var så bra att jag inte ens skall försöka beskriva i ord. Det här klippet från 2–2-målet där hon själv utmanade hela USA:s backlinje räcker.
Frågan man ställer sig efter dagens uppvisning är hur Rosengård skall kunna få Marta att prestera på den här nivån i klubblaget nästa år – om det nu blir förlängt kontrakt.
Det finns många anledningar att återkomma till den här matchen i något inlägg i morgon. Inte minst har jag flera funderingar kring USA:s bleka insats. Men nu är det sent, och dags för lite sömn.
I morgon drar den årliga fyrnationsturneringen i Brasilien i gång. I årets upplaga ställs värdnationen mot Argentina, Kina och USA.
För svensk del blir det alltså en första chans att kolla in en av sommarens VM-motståndare även om Jill Ellis sannolikt kommer att ta chansen att testa vilt i de här fyra matcherna. Med sin uttagning har hon ju visat att det här är en testturnering. Den stora skrällen bland de uttagna är väl den före detta AIK-spelaren Lori Chalupny som gör landslagscomeback efter drygt fem års frånvaro.
Kring 22.15 i morgon spelar USA mot Kina i första matchen. 2,5 timmar senare ställs Brasilien mot Argentina. Här är en länk till matcherna.
Apropå Brasilien så vann deras mästarlag Sao Jose det inofficiella klubblagsvärldsmästerskapet i Japan. I finalen besegrades Arsenal med 2–0. Ett långt klipp från den matchen finns här:
Man noterar att det vimlar av tänkbara VM-spelare i Sao Jose. Lagets startelva i finalen såg ut så här: Andréia Suntaque – Poliana, Bagé, Bruna Benites (capt), Letícia Santos – Francielle, Formiga, Andressa, Rosana, Giovania – Debinha.
Slutligen till Australien där det blivit en del snygga mål i W-league på sistone. Det här från årets spelare i Asien, Katrina Gorry, är inte så dumt:
…Och den här volleyn från Ashleigh Sykes går inte heller av för hackor. Den blir ännu snyggare av dess betydelse, det är nämligen målet som tog Canberra United till helgens semifinalspel:
Det var som jag anade i mitt sena tillägg till gårdagens lottningsinlägg – Fifa behöver gå en kurs i hur man gör slutspelsträd. Och jag får sluta skriva inlägg när jag är trött och lite stressad.
Jag blev nämligen missledd av det udda slutspelsträd som ligger uppe på den officiella VM-hemsidan. Missledd att uppfatta lottningen för de andraplacerade laget i grupp D som bättre än vad den är.
Som en parantes knäppte jag en bild på Fifas slutspelsträd, mest för att visa hur sådana inte skall se ut. Lag skall ju liksom inte hoppa från sida till sida på trädet…
Fifas missvisande slutspelsträd
VM:s korrekta slutspelsträd ser ut så här:
Åttondelsfinaler:
2A–2C
1D–3BEF
1B–3ACD
1F–2E
1E–2D
1C–3ABF
2B–2F
1A–3CDE
* Om det omöjliga skulle inträffa, nämligen att lagen i turneringen placerar sig i gruppspelet exakt efter Fifas världsrankning skulle det innebära att trädet får följande lövverk:
Kina–Schweiz
USA–Sydkorea
Tyskland–Holland
Frankrike–Spanien
Brasilien–Sverige
Japan–Mexiko
Norge–England
Kanada–Australien
* Vinner det högst rankade laget dessutom i alla åttondelar innebär det följande kvartsfinaler:
Kina–USA
Tyskland–Frankrike
Sverige–Japan
Kanada–England
Vad skall man då dra för slutsatser av det här?
Den ena är att gruppseger ger en jättechans att nå semifinal. Den andra är att tredjeplatsen i gruppen kan ge jackpot – men också värsta möjliga scenario. Antingen ställs man mot gruppsegraren i Kanadas ”lätta grupp” eller mot segraren i gruppen med Tyskland och Norge.
Innan jag spekulerar vidare kring lottningen tänkte jag bara kommentera en floskel jag läst på många ställen det senaste dygnet, nämligen:
”Det spelar ingen roll vilka man lottas mot – skall man vinna måste man ändå slå alla lag.”
Det stämmer såtillvida att man måste vinna rätt matcher i grupp- och alla i slutspelet. Men att lottning och motstånd inte spelar någon roll är ju bara ett löjligt påstående. Det är klart som sjutton att det är lättare att gå till semifinal om man slipper möta lag som finns på världsrankningens tio i topp än om man måste spela mot fyra eller fem lag på samma tio i topp i de fem matcher man har på vägen.
Värdnationen Kanada har fått VM:s riktiga drömlottning. De har möjlighet att bara behöva möta ett lag som ligger bland de tolv främsta på världsrankningen på sin väg till semifinal.
På samma väg är det troligt att tvåan i Sveriges grupp tvingas möta fyra lag som finns bland världens tio bästa.
Som tillägg här kan man konstatera att om Nigeria blir tvåa i grupp D kan de tvingas spela mot lag som rankas bland världens tio bästa i alla sina fem matcher. Och blir Australien tvåa kan de ju till och med få fyra matcher mot lag på världens topp sex.
Lottningen är alltså viktig. Otroligt viktig. I utgångsläget känns det som att det lag som vinner Sveriges grupp kommer att spela semifinal.
Motsvarar de toppseedade lagen förväntningarna och vinner sina grupper blir det USA, Tyskland och Frankrike på ena halvan och Brasilien, Japan och Kanada på den andra.
Japans landslag, Nadeshiko
Skall man välja halva där borde det vara självklart att välja den andra – vilket innebär att Sverige skulle tjäna på att bli grupptvåa. Men så enkelt är det inte.
För om Sverige vill spela final räcker det troligen med att slå ut ett topp tio-lag i slutspelet om man vinner grupp D. Blir man däremot grupptvåa är det troligt att man måste slå ut tre topp tio-lag i rad på vägen till finalen.
Det går förstås att dra de här spekulationerna hur långt som helst, men längre än så här tänker jag inte gå. Det kommer ju nämligen att bli skrällar i mästerskapet. Skrällar som gör att den väg som på förhand sett bäst ut plötsligt kan bli mycket svårare.
Det enda vi säkert kan slå fast nu är att Sverige har fått en riktigt svår lottning.
Jag lämnade just min VM-lottningskommentar till morgondagens BT. Den var skriven på temat mardrömslottning med möjligheter.
För efter att vi i går blivit lurade på vår självskrivna toppseedning i VM-lottningen ritade jag ner en önske- och en mardrömslottning. Mardrömslottningen löd USA (en hårsmån före Tyskland/Frankrike/Japan), Nigeria/Nya Zeeland och Australien. Det blev jackpot – USA, Nigeria och Australien…
Även om Nigeria finns först på plats 35 på världsrankningen är snittrankningen i vår grupp ändå klart lägst. Det är alltså den svåraste gruppen.
Och Nigeria känns inte som något självklar slagpåse, utan man har ett riktigt intressant lag på gång. Minns att de spelade final i U20-VM i somras och att de även spelade U20-VM-final för fyra år sedan.
Jag noterar även att vi åkte ut i gruppspelet 2007, senast vi lottades i samma grupp som USA och Nigeria.
Fast allt är inte elände. För svensk framgång talar att vi trots allt brukar vara väldigt bra på att slå sämre rankade lag i tävlingsmatcher. Och i slutspelsträdet finns möjligheter.
Skulle vi knipa andraplatsen bakom USA ser vägen till semifinal riktigt intressant ut. Först väntar segraren i gruppen med Brasilien, Spanien, Sydkorea och Costa Rica i åttondelsfinal. Som grupptvåa kan man inte hamna på en bättre slutspelsflik.
För segraren i den åttondelen ställs mot segraren av tvåorna i grupperna B och F. I grupp B spelar Tyskland, Norge, Elfenbenskusten och Thailand och i grupp F spelar Frankrike, England, Mexiko och Colombia. En trolig motståndare i kvartsfinalen är alltså Norge eller England – visst låter det helt ok?
Vid en snabbkoll på slutspelsträdet är det upplagt för en finalplats för gruppsegraren i Tysklands grupp. Vägen till semifinal ser i alla fall vidöppen ut.
Riktigt så bra är inte läget för Pia Sundhage:s lag. Men visst kan man ändå kalla det här för en mardrömslottning med möjligheter?
Hela lottningen inklusive slutspelsträdet hittar du för övrigt här.
Tillagt i efterhand: Vid en närmare koll på Fifas slutspelsträd är jag inte längre lika säker på att att det är en bra väg fram för grupptvåan i Sveriges grupp. Trädet verkar vara felgjort och nu ikväll orkar jag inte dubbelkolla vilka uppgifter som stämmer. Men det ser ut som att vinnaren i Japans grupp kan vänta i kvartsfinal istället för det jag skrivit ovan.
En blogg om internationell damfotboll 